Sök i Ratio Lex

KOMMUNALFÖRFATTNINGSSAKKUNNIGAS

197 sidor, varav 149 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 149 av 197 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1920:5, band 2, KOMMUNALFÖRFATTNINGSSAKKUNNIGAS

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

KOMMUNALFÖRFATTNINGSSAKKUNNIGAS

BETÄNKANDE

I

AVörVBT DEN 20 .JANUARI 1920

BEHANDLANDE FRÅGORNA

RÄTT ATT DELTAGA I KOMMUNALA VAL OCH

AVGÖRANDEN UTAN PERSONLIG INSTÄLLELSE

VALDISTRIKTSINDELNING VID KOMMUNALA

OCH POLITISKA VAL

SAMMANFÖRANDE AV DEN KOMMUNALA

OCH DEN POLITISKA RÖSTLÄNGDEN
-

STOCKHOLM 1920

KUNG!.. BOKTRYCKBBIET. P. A. »OBSTKOT k SÖRBB

200IS7

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

4*!

»■

/

r.

b
-

11*.

- / *r

-V

tf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Eungl. Civildepartementet..... 5

A. Motivering............................. 9

1. Rätt att deltaga i kommunala val och avgöranden utan personlig inställelse . 11

Historik s. 11. 1862 års kommunalförordning s. 11. Ändringsförslag

under de första decennierna s. 12. Ändringsförslag under senaste decennier

s. 12. Äkta makars undantagsställning s. 18. Vissa yrkesgruppers

undantagsställning. Frågans behandling vid 1919 års lagtima

riksdag s. 22. De sakkunniga s. 32. Kommunala avgöranden i allmänhet

s. 32. Kommunalfullmäktigval, stadsfullmäktigval och landstingsmannaval

s. 36. Det nuvarande systemets avskaffande i stad som

på landet s. 36. Undantag för vissa grupper av väljare s. 37. Olika

röstningsformer s. 42. Val av representanter i den kyrkliga kommunen

s. 53. Vissa kommunala val, som enligt andra författningar än de kommunala

skola förrättas av kommunalstämma, kyrkostämma eller allmän

rådstuga s. 54. Elektorsval s. 55. Valförrättningens överflyttande till

valnämnden s. 55. Röstlängdens översändande till den sammanräknande

myndigheten s. 57. Bestämmelser för de fall, där sammanräkning vid

stadsfullmäktigval ej omedelbart verkställes s. 57. Sammanfattning och

lagändringar s. 57.

11. Valdistrilctsindelning vid kommunala och politiska val......... 60

De sakkunnigas uppdrag s. 60. Hittillsvarande bestämmelser s. 61. Särskilda

bestämmelser vid 1919 års vårval s. 63. Statistik rörande de vid

de senaste valen tillämpade valdistriktsindelningarna s. 64. Nödvändigheten

av överensstämmelse mellan valdistriktsindelningarna för olika val

s. 74. Erforderliga åtgärder för beredande av ökad möjlighet att deltaga

i valen s. 75. Lagändringar m. m. s. 79.

111. Sammanförande av den kommunala och den politiska röstlängden..... 81

Rösträtts- och röstlängdsbestämmelser s. 81. Fördelar av röstlängdernas

sammanföring s. 82. Författningsändringar s. 83. Röstlängdernas utskrivning

i tvenne exemplar s. 84. Röstlängds förvaring s. 87. Röstlängd

för municipalsamhälle och rösträtt å municipalstämma s. 87. Röstlängdernas

upprättande i särskilda delar, en för varje församling s. 90.

v

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sid.

Ändring av tiden för röstlängds upprättande s. 90. Fråga om prästvallängds

sammanföring med de politiska och kommunala längderna s. 93.

Erforderliga ändringar i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet s. 94. Uppgifter om diskvalificerade personer och anmärkningar

mot röstlängd s. 95. Ersättning åt röstlängdsupprättare s. 97.

Formulär s. 98. Tidpunkten för lagändringarnas och kungörelsens ikraftträdande

s. 99.

Sid.

B. Författningsförslag.....101

Förordningen om kommunalstyrelse

på landet.........103

Förordningen om kommunalstyrelse

i stad...........108

Förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm........111

Förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd ... • 114

Förordningen om kyrkostämma samt

115

116

kyrkoråd och skolråd i Stockholm

..........

Förordningen om landsting . .

Lagen om fattigvården.....119

Lagen om val till riksdagen . . 120

Kungl. Majds kungörelse angående

upprättande av röstlängd för val

till riksdagens andra kammare

och av kommunal röstlängd,

samt den i avseende härå vissa

myndigheter åliggande uppgiftsskyldighet

m. m.......124

C. Särskilda yttranden.......

Av herr Persson........

Av herrar Lyberg och Magnusson

147

149

151

a) Motivering..............................

Röstningssättets ordnande enligt reservationen och enligt majoritetens

förslag s. 151. Kritik av majoritetens motivering s. 154.

Frågan om röstningssättet redan av statsmakterna prövad s. 169.

Valsedels insändande vid andrakammarvalen ett särskilt skäl

för samma systems användning vid de kommunala representantvalen

s. 174. Valnämnden valförrättare s. 179. Fråga om

en kommunal vallag s. 179. Reservanternas lagförslag s. 180.

b)

Sid.

Lagförslag..........184

Förordningen om kommunalstyrelse

på landet.........184

Förordningen om kommunalstyrelse

i stad...........189

Förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm........191

Förordningen om landsting . . . 193

Av 1919 års lagtima riksdag villkorligt

antagna nya lagen om

val till riksdagen......197

Lag om rätt för vissa väljare att

utan inställelse inför valförrättare

avgiva valsedel vid vissa

kommunala val samt om behandling

av valsedelsförsändelse 198

opaginerad Kontrollera mot PDF

Herr Statsrådet och Chefen för Kungi. Civildepartementet.

Jämlikt nådigt bemyndigande den 30 maj 1919 uppdrog dåvarande

statsrådet och chefen för Kungl. civildepartementet åt undertecknade Lyberg,

Rooth, Magnusson, Lidström och Persson att i egenskap av sakkunniga

inom departementet biträda med utredning och förslag rörande vissa spörs
o
mål

på kommunalförvaltningens område. Åt undertecknad Lyberg uppdrogs

att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbeten.

Samma dag förordnade statsrådet förste aktuarien i statistiska centralbyrån

S. A. Odén såsom sekreterare hos de sakkunniga.

De spörsmål, vilka sålunda för utredning och förslags avgivande hänvisats

till de sakkunniga, äro följande: fråga om rätt att deltaga i kommunala

val och avgöranden utan personlig inställelse, fråga om ersättning åt

innehavare av kommunala förtroendeuppdrag, fråga om införande av propor
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

tionellt valsätt vid vissa på landsting, stads- och kommunalfullmäktige ankommande

val utöver vad därom redan är stadgat, fråga om ett noggrannare

bestämmande av gränserna mellan kommunalstämmas och kommunalfullmäktiges

befogenhet, fråga om förändrade bestämmelser i avseende på

distriktsindelning och därmed i samband stående anordningar vid kommunala

val i syfte att bereda de röstberättigade ökade möjligheter att

begagna sig av sin rätt att deltaga i valen samt i samband därmed stående

fråga om vissa ändringar i hittills gällande bestämmelser om valdistriktsindelning

vid kommunala och politiska val i avsikt att erhålla överensstämmelser

i valdistriktsindelningen för kommunalfullmäktigval, landstingsmannaval

och val till riksdagens andra kammare, fråga om sammanförande

av den politiska och den kommunala röstlängden samt slutligen

fråga om sättet för undanröjande av vissa med sammanräkningen av de

vid kommunalfullmäktigval förenade olägenheter.

Enligt föredragande departementschefens anförande till statsrådsprotokollet

borde särskilda utlåtanden i frågorna om rätt att deltaga i

kommunala val och avgöranden utan personlig inställelse och om åvägabringande

av överensstämmelse beträffande valdistriktsindelningen vid

kommunalfullmäktigval, landstingsmannaval och val till riksdagens andra

kammare ävensom om sammanförande av den politiska och den kommunala

röstlängden föreligga på sådan tid, att förslag i berörda hänseenden

kunde föreläggas 1920 års riksdag.

I enlighet härmed hava de sakkunniga i första hand till behandling

upptagit dessa tre frågor och få rörande dem härmed överlämna betänkande

och förslag. Frågan om valdistriktsindelning har här behandlats i

hela sin omfattning, således även i vad den angår beredandet av ökad

möjlighet för de röstberättigade att begagna sig av sin rätt att deltaga

i valen.

Undertecknade Lyberg och Magnusson samt Persson åberopa av oss

avgivna särskilda yttranden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Rörande övriga till de sakkunniga hänvisade frågor skola de sakkunniga

senare inkomma med betänkande och förslag.

Stockholm den 20 januari 1920.

ERNST LYBERG.

Axel Rooth. P. Lidström.

K. E. Magnusson. P. J. Persson

Sven Oden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

''W:

■ • !:► i-1 *i.

";Ui. hl-i''A''’ ■■■''i- '' ■ >''• '' ■’ i

■ , !. .1.1 K

. ■

■ - . :.

A

\ ,:

opaginerad Kontrollera mot PDF

I. Rätt att deltaga i kommunala val och avgöranden utan

personlig inställelse.

I 1859 års förslag till ännu i huvudsak gällande kommunalförfattningar

hade åt bestämmelsen angående rätt för medlem av kommun att å

kommunalstämma och allmän rådstuga låta sig företrädas genom fullmäktig

givits följande med 1843 års sockenstämmoförordning överensstämmande

avfattning:

»Röstägande vare berättigad att sin talan och rösträtt i kommunalstämman

(allmän rådstuga) genom fullmakt på annan man överlåta.»

Efter omedelbart därpå följande bestämmelse, att fullmakten skulle

vara antingen skriven av utställaren och med dennes sigill försedd eller

också av honom underskriven och med två vittnens underskrift bestyrkt,

vilken bestämmelse oförändrad upptogs och fortfarande ingår i kommunalförfattningarna,

innehöllo förslagen ett så lydande stadgande:

»Vid val galle ock skriftlig valsedel, så bestyrkt, som om fullmakt

nu är sagt».

I de sedermera år 1862 utfärdade kommunalförordningarna hade

sistberörda stadgande uteslutits samt i den ovan först citerade bestämmelsen

orden »på annan man» utbytts mot orden »på annan röstberättigad»

och därjämte gjorts följande tillägg: »dock må ingen på grund av fullmakt

föra talan eller utöva rösträtt för mer än en röstberättigad».

Frånsett ändrad paragrafnumrering i förordningen om kommunalstyrelse

i stad och den år 1918 antagna, endast för år 1919 gällande

övergångsbestämmelsen rörande äkta makars rätt att utan hinder av den

sålunda gjorda inskränkningen företräda varandra, hava dessa regler för

den kommunala fullmaktsröstningen allt hitintills bibehållits oförändrade.

De avvikelser från 1859 års kommittéförslag, vilka på sätt nu sagts,

företogos redan vid kommunalförordningarnas utfärdande, voro avsedda

att tillmötesgå synpunkter, som framförts dels i en mot kommitténs förslag

avgiven reservation av landshövdingen S. G. von Troil och dels av

1859—1860 års riksdag. Den förre hade uttalat sig för att i stället för

Historik.

1862 års

kommunalförordning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Ändringsförslag

under de

första deeennierna.

Ändrings
förslag
under
senaste
decennier
-

flen ovan citerade bestämmelsen angående skriftlig valsedel skulle införas

följande:

»Vid val galle icke fullmakt eller valsedel, utan bör den väljande,

därest han vill sin rösträtt utöva, personligen sig vid valförrättningen

inställa.»

Till stöd för detta sitt uttalande hade Troll anfört, att det vore en

i de flesta konstitutionella länder antagen grundsats, att vid val rösträtt

borde personligen utövas. Motsatsen föranledde ej sällan till listlöpning

och till resor ur gård i gård för att samla underskrifter å på förhand

uppgjorda valsedlar. Fullmakternas och valsedlarnas granskning vid valet

föranledde tidsutdräkt, deras godkännande eller förkastande tvister och

besvärs anförande. Alla dessa olägeheter skulle förekoinmas, om den röstande

måste personligen utöva sin rösträtt.

Rikets ständer åter hade i sitt vid 1859—1860 års riksdag avgivna

yttrande över kommittéförslaget förordat ovan angivna tillägg, att röstberättigad

icke finge utöva rösträtt på grund av mera än en fullmakt, vilket

skett i syfte att förebygga skadlig agitation vid frågor av större vikt.

Under de första decennierna efter kommunalförfattningarnas tillkomst

syftade inom riksdagen väckta förslag angående den kommunala

fullinaktsröstningen till ett återinförande i ena eller andra avseendet av

den vidsträcktare rätt att använda fullmakt, som varit före år 1862 medgiven.

Sålunda föreslogs vid 1865—1866 års riksdag, att fullmaktsinnehavaren

icke skulle behöva vara röstägande, och vid 1886 års riksdag, att

ur författningarna skulle borttagas förbudet att på grund av fullmakt

företräda mera än en röstberättigad. Till stöd för det senare yrkandet

anfördes, att vid domstolarna i riket vore tillåtet, att på grund av fullmakt

föra talan för så många som helst, varför samma praxis borde

följas i fråga om kommunala angelägenheter, samt att den genom förbudet

gjorda begränsningen vore ägnad att hos den menighet, som vore

bofast på längre avstånd från den plats, där kommunalstämma hölles,

skapa likgiltighet för dylika angelägenheter. Bägge förslagen blevo av

vederbörande utskott avstyrkta och av riksdagen avslagna, det senare under

erinran bland annat, att fullinaktsröstningens begränsning vore lämplig

även så till vida, som kommunens medlemmar därigenom förmåddes att

talrikt infinna sig vid stämmorna.

Under de senaste decennierna åter hava inom riksdagen eller på

annat sätt framförda förslag angående den kommunala fullinaktsröstningen

med nedan angivet undantag gått ut på densammas ytterligare begränsande

eller avskaffande.

Vid 1908 års riksdag väcktes inom andra kammaren motion av herr

opaginerad Kontrollera mot PDF

Wijk, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om undersökning,

huruvida och i vad mån rättigheten att vid kommunalstämma, allmän rådstuga

och kyrkostämma föra talan och utöva rösträtt genom fullmakt

kunde borttagas eller inskränkas till de fall, där förfall föreläge, samt

om framläggande av de förslag, som av utredningen kunde föranledas.

I motiveringen till denna motion framhållas så gott som uteslutande

de oegentligheter, som visat sig förknippade med fullmaktsröstningen vid

val i städerna. Motionären anmärker, att förhållandena på landsbygden i

vida högre grad än i städerna påkallade rättigheten att få anlita fullmäktig,

samt att det förefölle ganska troligt, att i detta avseende borde göras

någon skillnad mellan land och stad.

I motion inom samma kammare av herr Forsberg vid 1911 års riksdag

framhölls, att det behövde allvarligen tagas under omprövning, huruvida

icke röstning på grund av fullmakt vid landstingsmannaval borde

förbjudas, möjligen med det undantag, att personer, som bevisade laga förfall

för sitt uteblivande, tillätes att lämna fullmakt; och hemställde motionären

om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan att Kungl. Maj:t ville

verkställa omprövning av bestämmelserna rörande val av landstingsmän

samt eventuellt för riksdagen framlägga förslag i ämnet.

I framställning till Kungl. Maj:t år 1912 anhöllo Stockholms stadsfullmäktige

om proposition till riksdagen med förslag till sådan ändring

av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, att den, som vid val

av stadsfullmäktige icke personligen inställde sig, endast i det fall måtte

beredas tillfälle att utöva sin rösträtt, att han på grund av yrke, tjänst

eller sjukdom vore förhindrad att personligen avgiva sin röst. Vid föredragning

i statsrådet av åtskilliga frågor rörande kommunallagstiftningen

uttalade vederbörande departementschef år 1913, att den av stadsfullmäktige

upptagna frågan vore värd all uppmärksamhet, men att den enligt

departementschefens mening måste sättas i visst samband med det under

utredning varande spörsmålet om undantag — så vitt rörde sådana, som

av sin tjänst hindrades från utövande av sin rösträtt — från regeln i 24 §

riksdagsordningen, att rösträtt vid val till andra kammaren icke finge utövas

av annan än den, som vid valtillfället personligen inställde sig, samt

att vid sådant förhållande frågan om åtgärder för borttagande eller begränsning

av fullmaktsröstningen lämpligen borde anstå i avvaktan på berörda

utredning.

Samma år 1913 väcktes motioner dels i första kammaren av herr

Pers om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om förslag till sådan

ändring i kommunallagarna för rikets städer, att ur dem uteslötes föreskrifterna

om rätt att rösta medelst fullmakt, och dels i andra kammaren

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

av herr Enderstedt om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om förslag

till sådan ändring av gällande bestämmelser, att vid val i stad av landstingsman

och stadsfullmäktige rätten att rösta genom fullmakt bleve i

väsentlig mån inskränkt, så att endast den måtte beredas tillfälle att

utan inställelse vid valet utöva sin rösträtt, som på grund av yrke, tjänst

eller sjukdom vore förhindrad att personligen avgiva sin röst.

Vid 1914 års senare riksdag väcktes i första kammaren av herr

Kvarnzelius m. fl. och i andra kammaren av herr Staaff in. fl. lika lydande

motioner, vilka avsågo att för städernas del ävensom för köpingar och

municipalsamhällen i köpingens eller municipalsamhällets angelägenheter

avskaffa den kommunala fullmaktsröstningen.

Efter att hava framhållit, att, därest frågan om vissa kategorier

röstberättigades rått att utan personlig inställelse deltaga i politiska val varit

utredd, det kunnat ifrågasättas, att i sådant hänseende föreslagna bestämmelser

skulle, med större eller mindre jämkning, tillämpas även vid utövande

av kommunal rösträtt i stad, påvisa motionärerna den väsentliga

skillnaden mellan sådan kommunal omröstning, som avser val till en beslutande

representantförsamling, och annan kommunal omröstning, d. v. s.

sådan, varigenom kommunala angelägenheter direkt avgöras.

Motionärerna betona, att det direkta deltagandet i de kommunala

avgörandena naturligen krävde vida större uppoffringar av tid och intresse

än deltagandet i de först med längre tids mellanrum återkommande förrättningarna

för val av beslutande representantförsamlingar. Där ett direkt

deltagande i de kommunala avgörandena fordrades av de röstägande, innebure°

därför rätten att använda ombud ej sällan för dem en välbehövlig

lättnad även där ej de rent lokala förhållandena — de långa avstånden i

flertalet landskommuner — gjor(le en dylik rätt nära nog nödvändig.

Faran för missbruk av fullmaktsröstningen vore ej heller i dylika fall

avsevärd. Sådan fara förelåge enligt motionärernas uppfattning främst när

agitationen kunde koncentrera sig kring ett representantval. De faktiska

förhållandena visade, att verkningarna av den i kommunalförordningarna

röstägande medgivna rätten att å annan överlåta sin rösträtt vore helt

olika i de kommuner, i vilka de röstägande själva deltoge i de kommunala

ärendenas avgörande, och i de kommuner, där de röstägandes direkta deltagande

i det kommunala livet vore inskränkt till val av kommunala

representanter. I sistnämnda kommuner, där de röstägande icke i regel

kunde anses betungade av ett krav på personligt deltagande, hade fullmaktsröstningen

blivit föremål för missbruk. Särskilt i städerna, där nära

nog undantagslöst stadsfullmäktige utövade beslutanderätten i de kommunala

angelägenheterna och de röstägandes deltagande i det kommunala

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

livet vore inskränkt till deltagande vart annat år i stadsfulhnäktigval,

hade sålunda på senare år fullmaktsröstningen tagit en oerhörd omfattning.

Såsom skål för slutklämmens begränsande till staderna anföres i

motionen vidare, att även på landsbygden, särskilt vid landstingsmannaval,

men kanske även vid andra där förekommande representantval (kommunalfullmäktigval),

här och var kunde förekomma missbruk, liknande dem,

som konstaterats i städerna. Men fullmaktsröstningens borttagande skulle

säkerligen för landsbygden vålla så stora praktiska svårigheter och olägenheter,

att en ändring av gällande bestämmelser i denna del icke borde

ifrågasättas. Fullmakternas borttagande kunde här möjligen komma att

innebära »ett attentat mot den kommunala rösträtten» — såsom det en

gång sagts i riksdagen. De stora avstånden och den tid, som i följd härav

i regel åtginge för bevistande av kommunal förrättning eller sammankomst

på landet, medförde att det personliga deltagandet därstädes vore förenat

med långt större svårigheter än i städerna med deras sammanträngda befolkning.

Rätten att använda ombud medförde därför på landsbygden

en välbehövlig lättnad för de mera avlägset boende och särskilt

för dem av dessa, för vilka kostnad och tidspillan vore mest kännbara.

Olägenheterna av fullmaktsröstning i landskommunerna gjorde sig enligt

motionärernas mening icke gällande i samma grad som i städerna. En

mera energisk fullmaktssamling stötte inom landskommunerna på svårigheter,

som ej funnes i städerna med deras små avstånd och livligare samfärdsel.

Motionärerna funne det icke påkallat att beträffande den förevarande

frågan, om fullmaktsröstning borde medgivas, göra skillnad mellan

de landskommuner, i vilka kommunalfullmäktigeinstitutionen vore införd,

och de kommuner, i vilka beslutanderätten i kommunala angelägenheter

utövades allenast av de röstberättigade själva å kommunalstämma. Även

där kommunalfullmäktige funnes, vore ju de röstägandes deltagande i

kommunala avgöranden ingalunda, såsom i städerna, inskränkt till val av

fullmäktige. Därjämte vore naturligtvis även i flera av de landskommuner,

där kommunalfullmäktigeinstitutionen vore införd, samma svårigheter —

på grund av långa avstånd, bristfälliga kommunikationer o. s. v. — förknippade

med en personlig inställelse som i andra landskommuner.

Slutligen väcktes år 1917 i första kammaren motion av herr Hellberg,

som hemställde, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära utredning

och därpå grundat förslag om fullmaktsröstningens avskaffande

eller största möjliga begränsning vid landstings- samt stads- och komraunalfullmäktigval.

Ingen av de sålunda väckta motionerna vann riksdagens bifall. De

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

utskottsutlåtanden, i vilka de behandlades, hava däremot på olika sätt

bedömt det spörsmål, som i motionerna berörts.

Lagutskottet vid 1908 års riksdag liksom konstitutionsutskottet vid

1911 års riksdag avstyrkte respektive till dem hänskjuta motioner av

samma år. Lagutskottet kunde icke finna annat, än att gällande bestämmelser

angående sättet för utövande av kommunal rösträtt fortfarande

vore i det stora hela tillfredsställande. Det syntes utskottet icke vara

underkastat något tvivel, att i fråga om landsbygden den medgivna möjligheten

att rösta genom annan person väl överensstämde med i vårt land

rådande förhållanden. Icke heller i fråga om städerna hade skäl förebragts,

som kunnat övertyga utskottet, att för dem ändring skulle tarvas i

det av motionären påyrkade hänseendet. Konstitutionsutskottet ansåg, att

röstning på grund av fullmakt stode i nära samband med de principer,

som gällde i fråga om den kommunala rösträtten, och att motionären ej

heller anfört något skäl av beskaffenhet att motivera upphävande av röstning

med fullmakt särskilt vid landstingsmannaval.

I anledning åter av 1913 års motioner förklarade sig konstitutionsutskottet

väl dela motionärernas uppfattning, att rätten att rösta med

fullmakt vid de i kommunalförfattningarna omförmälda val i stad borde

begränsas, men erinrade om chefens för justitiedepartementet här ovan relaterade

yttrande och ansåg, att, då förslag i det ämne, som i sagda yttrande

berördes, vore att emotse till 1914 års riksdag, skäl icke förelåge

för riksdagen att vidtaga någon åtgärd med anledning av de väckta motionerna.

De vid 1914 års riksdag väckta motionerna blevo däremot i huvudsak

av konstitutionsutskottet tillstyrkta, därvid utskottet förklarade sig dela motionärernas

mening såväl rörande de missbruk, vartill fullmaktsröstningen

öppnade möjlighet, som ock därutinnan, att för närvarande i stort sett en

röstning medelst fullmakt i stad borde förbjudas. Därest lagstiftningsåtgärder

framdeles vidtoges i syfte att vid politiska val möjliggöra rösträttens

utövning jämväl av personer, som av förfall vore hindrade att

själva komma tillstädes, finge i samband därmed tagas under övervägande,

huruvida motsvarande bestämmelser måtte införas också i vederbörande

kommunalförfattningar. Men för närvarande och så länge denna invecklade

fråga icke blivit utredd, kunde man utan större olägenhet förbjuda varje

användning av fullmakt vid kommunal röstning i städerna.

Jämväl 1917 års konstitutionsutskott intog bestämd ståndpunkt mot

fullmaktsröstning i de fall, varom förmäldes i den vid samma års riksdag

väckta motionen, vilken utskottet förordade till bifall i oförändrad form.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Efter att hava redogjort för vad tidigare i ämnet förekommit yttrade utskottet

följande:

»Såsom av den historiska framställningen här ovan framgår, infördes vid

kommunallagarnas tillkomst, i syfte att förebygga befarade missförhållanden vid

fullmaktsröstningens utövande, i desamma bestämmelser om inskränkning i rätten

att rösta genom fullmakt därhän, att ingen skulle få innehava fullmakt för mer

än en röstberättigad. Det har emellertid visat sig att den sålunda vidtagna begränsningen

av fullmaktsröstningen ej var tillräcklig för att undanröja missförhållandena

vid dess utövning. I berörda av herr Wijk vid 1908 års''riksdag

framlagda motion påvisades, hurusom fullmaktsröstningen då lett till uppenbara

missbruk för stadsfullmäktigevalens vidkommande. Sådana missbruk hava sedermera

efter reduktionen av de kommunala röstskalorna, införandet av det proportionella

valsättet och omedelbara landstingsval framträtt i ännu mycket högre grad.

Det framhölls också redan i överståthållarämbetets ovannämnda yttrande över

stadsfullmäktiges i Stockholm år 1912 till Kung! Maj:t gjorda framställning i

frågan, att fullmaktsvärvningen och fullmaktsröstningen vid kommunala val i

huvudstaden antagit former, som måste betecknas såsom innebärande missbruk,

och att det borde tagas under övervägande, huruvida ej en motsvarande förändring

möjligen borde ske även i de för övriga städer gällande kommunalförfattningarna.

I samma mån som under de politiska pai timotsättningarnas stegring och valteknikens

fullkomning intresset för såväl stadsfullmäktige- som i synnerhet landstingsvalen

allt mer uppdrives, komma fullmaktsröstningens menliga verkningar med nödvändighet

att vidgas och skärpas. Såsom motionären påpekar, blir vid denna röstning

i många fall förbindelsen mellan röstägaren och röstningen i det närmaste upphävd

och röstningen förlorar den personliga karaktär, som en valhandling bör

äga. Hela det maskineri, som igångsattes för fullmaktsvärvning och fullmaktsdisposition,

är högeligen ägnat att neddraga valförrättningens värdighet och föranleder

lätt tillvägagångssätt av ganska tvivelaktig moralisk beskaffenhet. Det

torde, såsom motionären närmare utvecklat, icke vara någon sällsynt företeelse,

att under fullmaktsinsamlingen valmän bli utsatta för obehöriga påtryckningar i

en^ eller annan form, så att de icke kunna göra sina verkliga meningar gällande

vid valet, och dessa fullmaktsröstningens skadliga följdföreteelser framträda i fortgående

stegring ej blott i städerna utan också på landsbygden.

Det synes av dessa skäl utskottet vara en av erfarenheten synnerligen

påkallad åtgärd, att fullmaktsröstningen vid här ifrågavarande val om icke helt

avskaffas så åtminstone inskränkes till de fall, då verkligt behov av densamma

kan anses föreligga. Riksdagen har i sin förutberörda skrivelse av år 1908 i

huvudsak angivit, vilka dessa fall kunna anses vara vid andrakammarvalen, och

det torde icke finnas någon rimlig anledning antaga, att deras omfattning skulle

vara någon annan vid här ifrågavarande val. I likhet med chefen för civildepartementet

vid 1913 års riksdag anser därför utskottet, att frågan om åtgärder för

borttagande eller begränsning av fullmaktsröstning vid dessa lämpligen bör kunna

behandlas i samband med den redan till utredning hänvisade frågan om fullmaktsröstning

vid valen till andra kammaren. Det skulle enligt utskottets mening

endast vara en fördel, om likformiga bestämmelser i förevarande hänseende

kunde fastställas för båda slagen av val.»

3—200137

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Akta

makars

undantags
ställning.

Jämsides och i viss mån i strid med denna allt mera stegrade opinion

mot fullinaktsröstningen stå strävandena att åt äkta makar giva en

undantagsställning i fråga om rätten att på grund av fullmakt företräda

varandra. Dessa strävanden fingo under lagstiftningsarbetet sitt första

uttryck i 1912 års proposition till riksdagen angående politisk valrätt och

valbarhet för kvinnor. För det förslag till bestämmelse om rätt för röstberättigade

äkta makar att vid val till andra kammaren utöva rösträtt för

varandra, som denna proposition inrymde, anförde vederbörande departementschef

i sitt vid propositionen fogade yttrande till statsrådsprotokollet

följande:

»För den samtidiga utövningen av äkta makars valrätt kan emellertid i

mycket stor utsträckning föreligga, om icke absolut hinder, så dock så avsevärda

svårigheter med hänsyn till andra nödiga förrättningar, att denna olägenhet synes

mig böra tagas i betraktande vid den allmänna anordningen av det sätt, varpå

valrätten i dessa fall må utövas. Särskilt skulle det i många fall möta den

största svårighet för hustrun att, vid samma tid som mannen, avlägsna sig från

hemmet och lämna vården av hushåll och barn för att utöva sin valrätt. Den

härmed förenade olägenheten skulle väl företrädesvis yppa sig på landsbygden

och inom sådana stadsområden, där avståndet till platsen för valförrättningen

kan nödvändiggöra särskild resa, men samma förhållande torde jämväl i övrigt,

om än i ringare grad, kunna göra sig gällande och faktiskt hindra äkta makar

att båda begagna sin rösträtt. Det torde icke heller vara obefogat att antaga,

att, då i våra grannländer och framför allt i Norge kvinnorna speciellt på landsbygden

i stor utsträckning underlåtit att deltaga i de allmänna valen, detta för

de gifta kvinnornas del i icke oväsentlig grad berott på de med röstningen förbundna

yttre hinder av antydda art.

Berörda olägenhet synes mig vara så betydande och allmänt förekommande,

att särskild åtgärd måste vidtagas för dess undanrödjande. Den utväg, som i

sådant avseende närmast erbjuder sig, är att medgiva rätt för makar att, där

båda äro röstberättigade, på grund av fullmakt utöva rösträtt för varandra. De

principiella invändningar, som kunna göras mot ett dylikt undantag från grundlagens

regel, att politisk rösträtt skall personligen utövas, synas mig icke gent

emot de praktiska fördelar, som härigenom skulle vinnas, kunna tillmätas avgörande

betydelse, helst möjligheten till s. k. fullmaktsfiske och andra dylika

missbruk skulle vid en så strängt begränsad rätt till användning av fullmakt,

som här ifrågasättes, vara utesluten. Genom en dylik anordning komme ock att

till en icke oväsentlig del tillgodoses den av riksdagen i skrivelse till Kungl.

Makt framhållna angelägenheten att bereda sjömän och andra, vilka till följd av

beskaffenheten av deras yrkesutövning äro förhindrade att personligen infinna sig

vid valtillfället, möjlighet att rösta, ehuruväl sistberörda fråga ingalunda därmed

är i sin helhet löst, utan bör föranleda förslag till riksdagen om bestämmelser

av mera vittgående beskaffenhet. Förslag till ordnande av nu berörda frågor,

som äro med varandra i viss mån sammanhängande, skola underställas Eders

Kungl. Maj:t inom sådan tid, att de kunna hos riksdagen förekomma till slutligt

avgörande samtidigt med de nu föreslagna bestämmelserna om politisk rösträtt

för kvinnor.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!>

Förslag till liknande bestämmelser ingingo i de motioner angående

politisk valrätt och valbarhet för kvinnor, som inom riksdagen väcktes

dels år 1914 i första kammaren av herr Kvarnzelius in. fl. och i andra

kammaren av herr Staaff in. fl., dels ock År 1917 i första kammaren av

herr Kvarnzelius in. fl. och i andra kammaren av herr Eden in. fl.

I sitt avstyrkande utlåtande över sistnämnda motioner vid 1917

års riksdag uttalade konstitutionsutskottet bl. a., att enligt utskottets mening

införandet av kvinnlig rösträtt icke kunde komma i fråga utan att

de svårigheter med hänsyn till rösträttens utövande, vilka särskilt på landsbygden

gjorde sig gällande, bleve genom lagstiftningen behörigen avhjälpta,

varförutan den kvinnliga rösträtten kunde befaras komma att utövas allenast

av kvinnorna i städerna och därmed jämförliga samhällen.

Jämväl i chefens för justitiedepartementet yttrande till statsrådsprotokollet

vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition till 1918 års

lagtima riksdag angående den kvinnliga rösträtten berördes frågan. Departementschefen

anförde därvid, att, därest spörsmålet rörande rätten att i

vissa fall rösta utan iakttagande av personlig inställelse icke kunde under

innevarande riksdagsperiod allmängiltigt lösas, förslaget om rösträtt för

kvinnor borde före periodens slut kompletteras med bestämmelser rörande

makars rätt att utöva rösträtt för varandra. Konstitutionsutskottet fann

emellertid, i överensstämmelse med vad som anförts i motioner vid samma

riksdag av herr Aug. Ljunggren in. fl. i första kammaren och herr Eliasson

m. fl. i andra kammaren, frågan vara av sådan vikt, att redan i direkt

samband med införande av rösträtt för kvinnor borde i grundlagen fastslås

bestämmelser, som tryggade makars rätt att utöva rösträtt för varandra.

För att icke binda sig vid den form, som av motionärerna föreslagits,

nämligen röstning för frånvarande make på grund av fullmakt,

önskade emellertid utskottet lämna ett sådant principiellt stadgande i § 24

riksdagsordningen, som gjorde det möjligt att i vallagen införa en valteknisk

anordning av mera tillfredsställande art, varvid utskottet omnämnde

avlämnandet genom maken av andra makens i förseglat kuvert inneslutna

valsedel. I motsats till nyssnämnda motioner föreslog utskottet att införa

detta särskilda röstningssätt allenast för landsbygden, enär principen om

rösträttens utövning genom personlig inställelse syntes utskottet så viktig,

att den endast i nödfall borde övergivas; för makar bosatta i stad förefunnes

ju icke på långt när samma svårigheter för inställelse vid valurnan

som på landet.

Det sålunda väckta, men på grund av riksdagens avslag å

nämnda propositioner och motioner icke av riksdagen besvarade spörsmålet

om undantagsställning för äkta makar vid politiska val över
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

fördes på den kommunala lagstiftningens område i samband med 1918 års

kommunala rösträttsreform. I anledning av den till sagda års urtima

riksdag avlåtna propositionen med förslag till ändringar i kommunalförordningarna

väcktes nämligen motioner bland annat av herr Trygger m. fl.

i första kammaren och av herr Lindman m. fl. i andra kammaren med yrkanden,

att vad i övrigt stadgats beträffande fullmaktsröstning icke skulle utgöra

hinder för gift man eller gift kvinna att på grund av fullmakt föra talan

och utöva rösträtt jämväl för den andra maken. Till stöd för dessa yrkanden

åberopades i huvudsak samma skäl, som i 1912 års ovan omförmälda

proposition anförts för förslaget om rätt för äkta makar att vid

val till andra kammaren på grund av fullmakt utöva rösträtt för varandra.

Det särskilda utskott, till vilket 1918 års proposition om kommunal

rösträttsreform hänvisades, yttrade i anledning av motionerna:

»Den fråga, som sålunda uppkommit rörande lättnad i rösträtts utövande

lärer emellertid — enligt vad inom utskottet blivit upplyst — i annat sammanhang

komma att genom proposition från Kung! Maj:t föreläggas nästa lagtima

riksdag, varvid emellertid frågans lösning torde komma att sökas på annan väg

än den av motionärerna ifrågasatta. Under dessa omständigheter har utskottet

stannat vid att endast på sådant sätt tillstyrka bifall till vad herr Trygger m. fl.

och herr Lindman m. fl. i denna punkt föreslagit, att av dem påyrkade stadganden

intagas bland vederbörande författningars övergångsbestämmelser och erhålla

giltighet allenast under nästkommande år. Den provisoriska anordning för

underlättande i en del fall av rösträttens effektiva utövning, som sålunda föreslås,

utgör givetvis intet hinder för att genom beslut vid nästkommande års riksdag

för framtiden tillgodose det allmänna ändamål, varom här är fråga, genom

andra anstalter än fullmaktsröstning.»

I enlighet med vad utskottet sålunda hemställt blev den tidigare

här ovan omförmälda övergångsbestämmelsen om äkta makars undantagsställning

av riksdagen antagen och efter Kungl. Maj:ts sanktion införd i

kommunalförfattningarna.

I proposition till 1919 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t

härefter förslag till lag om fortsatt tillämpning under år 1920 av berörda

bestämmelse. Efter att hava erinrat om ärendets behandling under

år 1918 yttrade statsrådet och chefen för civildepartementet vid propositionens

föredragning inför Kungl. Maj:t följande:

»På föredragning av chefen för justitiedepartementet har Kungl. Maj:t förut

denna dag beslutit underställa riksdagen förslag till lag om rätt för vissa väljare

att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid val till riksdagens

andra kammare. I och för sig kunde det synas, som om i huvudsak samma system,

vilket sålunda föreslagits rörande valet till andra kammaren, borde givas

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

motsvarande tillämpning i kommunerna. Emellertid kan det icke förbises, att i

kommunerna särskilda förhållanden kunna göra sig gällande, som kräva närmare

undersökning, innan förslag i denna fråga framlägges. I all synnerhet gäller

detta beträffande de. regler, som i förevarande hänseende höra givas i fråga om

landskommuner, där kommunalfullmäktige ej finnas. Jag är därför ej beredd att

nu upptaga detta ärende till definitivt avgörande. Under sådant förhållande kunde

det ifrågasättas, huruvida icke de av 191H års urtima riksdag antagna provisoriska

bestämmelserna, som avse allenast år 1919, borde upphöra att gälla med

sistnämnda års utgång, då nämligen under år 1920 val till kommunala representationer

i allmänhet icke torde äga rum och i varje fall den förutvarande allmänna

regeln om rätt att rösta med fullmakt kvarstår.* Emellertid har jag dock ansett

det lämpligt att i anslutning till riksdagens uttalade mening rörande anordningarna

i nämnda hänseende under år 1919 föreslå en förlängning av de provisoriska

bestämmelsernas giltighet jämväl för år 1920, under vilket år slutligt

förslag till frågans lösning torde komma att framläggas.»

1 sitt utlåtande över propositionen erinrade konstitutionsutskottet,

att ifrågavarande stadgande tillkommit för att underlätta äkta makars utövande

av varandras rösträtt. Då emellertid hinder icke mötte för äkta

make att utöva rösträtt genom fullmakt för andra maken redan enligt

den allmänna bestämmelsen i kommunalförordningarna, att röstägande

finge genom fullmakt utöva rösträtt för en annan röstberättigad, hade man

genom övergångsstadgandet tydligen icke nått det mål, man åsyftat, att

skänka äkta makar större möjlighet att utöva varandras rösträtt än de

enligt de allmänna bestämmelserna skulle äga. Genom att äkta make på

grund av stadgandet erhållit möjlighet att utöva rösträtt för såväl andra

maken som annan röstägande, hade stadgandet i stället kommit att underlätta

röstägandes utövande av rösträtt genom fullmakt för tredje man.

Men — erinrade utskottet — med syftning på denna fullmaktsröstning,

hade konstitutionsutskottet vid 1917 års riksdag tillstyrkt, att riksdagen

måtte begära utredning och därpå grundat förslag om fullmaktsröstningens

största möjliga begränsning vid landstings- samt stads- och kommunalfullmäktigval.

Sedan utskottet vidare åberopat och citerat några av de

uttalanden, som år 1917 gjorts av konstitutionsutskottet mot fullmaktsröstningen,

och för vilka tidigare här ovan redogjorts, samt framhållit, att

erfarenheterna från de under året förrättade kommunala valen bestyrkte,

att de citerade uttalandena, i vilka utskottet instämde, fortfarande ägde

giltighet, hemställde utskottet, att propositionen icke måtte vinna riksdagens

bifall. Detta blev riksdagens beslut, i det att första kammaren

i enlighet med eu av sju utskottsledamöter avgiven reservation biföll propositionen,

men andra kammaren godkändé utskottets hemställan.

* Uppgiften att under år 1920 val till kommunala representationer i allmänhet icke

torde äga rum, är tydligen felaktig, i det att så väl kommunalfullmäktige som stadsfullmäktige

skola välja sagda år.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Vissa yrkesgruppers

undantagsställning.

Frågans

behandling

vid 1919 års

lagtima

riksdag.

Delvis parallellt med strävandena att åt äkta makar giva en undantagsställning

i fråga om rätten att utöva rösträtt utan personlig inställelse

hava strävanden framträtt att bereda samma undantagsställning åt vissa

andra kategorier av röstägare, som äro förhindrade att personligen deltaga

i riksdagsmannavalen. Men sistnämnda strävanden hava i första hand inriktat

sig icke på införande av fullmaktsröstning utan av ett system medels

röstsedels insändande. Beträffande denna frågas behandling vid 1902,

1903, 1906, 1908, samt 1911—1916 års riksdagar hänvisas till en av

professor Albert Ernberg på grund av nådigt uppdrag företagen utredning.*

På grundval av denna utredning framlade så Kungl. Magt till 1919

års lagtima riksdag proposition, gående ut på att gift man eller kvinna

ävensom väljare, som på grund av nödvändigt uppehåll utom valdistriktet

antingen för utövande av militärtjänst eller för utövande av sådant yrke

eller sådan allmän tjänst, som regelmässigt medförde vistande utom valdistriktet,

skulle under vissa villkor och med iakttagande av vissa föreskrifter

vara berättigade att avgiva valsedel vid val till riksdagens andra

kammare utan inställelse inför valförrättaren. För gift man eller kvinna

skulle röstsedeln avgivas genom andra maken, och för röstning utan personlig

inställelse i annat fall skulle hindret för den personliga inställelsen

vara vederbörligen styrkt.

I det till denna proposition fogade utdraget ur statsrådsprotokollet

utvecklar chefen för justitiedepartementet, efter Ernberg, de olika system,

vilka kunna komma till användning vid rösträtts utövande utan personlig

inställelse, nämligen röstning vid valförrättning i annat valdistrikt, röstning

inför valförrättaren vid annat tillfälle än den egentliga valförrättningen,

röstning genom fullmäktig samt insändande av valsedel. Sedan han utmönstrat

de två förstnämnda metoderna såsom ineffektiva eller av annan

anledning mindre lämpliga, gör han beträffande systemet röstning genom

fullmakt följande uttalande:

»Teoretiskt tänkbar vore därvid den utvägen att överflytta även till de politiska

valen formerna för den från våra kommunala val välkända full maktsröstningen.

En sådan åtgärd kan väl näppeligen av någon på allvar förordas. Den

kommunala fullmaktsröstningen har både inom och utom riksdagen varit föremål

för en kritik, vars berättigande ter sig som i hög grad oomtvistligt. Den inbjuder

till missbruk, vilka särskilt just när det gäller representantval hava florerat

på ett sätt, som alldeles förvanskat valaktens karaktär. Sålunda har utvecklingen

i fullaste mått besannat den förutsägelse, reservanten vid kommunallags
-

* Om rösträttsutövping vid val till riksdagens andra kammare utan inställelse inför

valförrättaren, utredning och förslag enligt nådigt uppdrag utarbetade av Albert Ernberg,

Lund 1918.

opaginerad Kontrollera mot PDF

betänkandet 1H59, landshövdingen S. G. Troil uttalade med orden, att fullmaktsröstningen

skulle komma att ’ej sällan föranleda till listlöpning och till resor ur

gård och i gärd för att samla underskrifter å på förhand uppgjorda valsedlar’.

Den illojala påverkan, det valtryck, ofta i synnerligen förargelseväckande former,

som fullmaktstisket inneburit, är för väl känt, för att jag skall behöva uppehålla

mig därvid. Den möjligheten är också för handen, att eu i god tro avlämnad

fullmakt användes annorlunda än som inför fullmaktsgivaren uppgivits. Det har

t. o. in. anförts, att ett partis valledning på dylikt sätt blivit bedragen av hänsynslösa

väljare. Ofta bortskänker vidare en väljare sin fullmakt utan att över

huvud ta någon notis om hur den kommer att begagnas. Det kan också anföras

som en olägenhet, att ett parti icke så sällan samlar för många fullmakter för

att sedan mäkta placera dem. Fullmaktsröstningen innebär slutligen ett ganska

betänkligt avsteg från valhemlighetens princip; bl. a. är det ofta för valförrättaren

lätt att från full maktsgivarens partiståndpunkt om han känner den, sluta sig till fullmäktigens

eller tvärt om. I det hela vilar över den metod för röstning utan personlig

inställelse, som i kommunerna tillämpas, en prägel, som står i strid mot

vad vallagstiftningen åsyftar med valrättens utövande och mot den huvudsynpunkt,

som eljest av denna lagstiftning hävdas. Meningen är ju nämligen den,

att den avgivna rösten skall vara ett uttryck för väljarens personliga önskan

med avseende på valresultatet. Vad jag nu anfört giver uppenbarligen vid banden,

att fullmaktsröstningen, sådan vi känna den i våra kommuner, icke lämnar

några som helst garantier för, utan tvärt om verkar till undergrävande av representantvalens

renhet.

Skulle därför vid val till riksdagens andra kammare röstning utan personlig

inställelse inför valförrättaren vid vederbörlig valförrättning tänkas försiggå

under fullmaktsröstningens förmer, så måste dessa nödvändigtvis bliva helt andra

än de, som för närvarande vid kommunala val praktiseras. Fullmaktsröstningen

måste då ordnas på ett sätt som bereder någorlunda säkerhet mot valtryck och

övriga missförhållanden av den art, jag berört. En närmare undersökning av de

tekniska möjligheter, som erbjuda sig, giver emellertid vid handan, dels att det

förfaringssätt, som i så fall vore att anlita, bleve både synnerligen omständligt

och förenat med betydande olägenheter, bl. a. särskilt med hänsyn till röstningens

effektivitet, dels att de angivna syftemålen i alla fall endast ytterst ofullständigt

bleve uppnådda.

Jag vill i förstnämnda avseende blott fästa uppmärksamheten å vissa detaljer

i förfarandet och deras följder. Sedan fullmakten, såsom hänsynen till valhemligheten

påbjuder, i enrum tecknats och tillslutits av fullmaktsgivaren samt

två vittnen — utan att dock hava sett själva fullmäktignamnet — bevittnat valmannens

namnteckning och intygat hans förfall ogrund, går det givetvis icke an

att adressera den i kuvert inlagda fullmakten till den avsedda fullmäktigen, då

ju därigenom hela hemligheten lätt kan röjas och den föregående proceduren bli

utan betydelse. I stället bör fullmakten sändas till någon offentlig myndighet,

vilken därpå har att ombesörja dess fortskaffande till fullmäktigen. Härigenom

fördröjes förfarandet, och det kan inträffa, att fullmakten når för sent fram

till denne.»

Departementschefen betecknar därefter såsom av ännu större betydelse

en annan fara för ineffektivitet, som är förbunden med denna i

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

mera betryggande former utövade fullmaktsröstning, och om vilken det

i Ernbergs utredning heter:

»Om blott en bestämd person kan använda fullmakten och han av någon

anledning bliver förhindrad att infinna sig vid valet, måste tydligen fullmakten

bliva oanvänd. Analogt bliver förhållandet, om rösträtt ej får utövas på grund

av mer än en fullmakt och man antager, att samma person erhållit derå fullmakter,

gällande blott för honom.»

Till sist gör departementschefen följande uttalande:

»Det anförda må vara nog för att belysa svårigheten, för att icke säga

omöjligheten att giva fullmaktsröstningen sådana former, som betrygga röstningssättets

praktiska effektivitet. Hur man än ordnar fullmaktsröstningen, kvarstår

dock alltjämt de principiella invändningarna. Valhemligheten upphäves åtminstone

gent emot fullmäktigen, ofta också gent emot valförrättaren, och denna lucka

i valhemligheten kan i fortgången ytterligare förstoras. En person, som utövat

tryck på en annan för att erhålla hans fullmakt, kan kontrollera, huruvida hans

önskan blir uppfylld eller icke. Och då den röstande icke själv bestämmer sin

röstsedels innehåll, kan detta komma att bliva något helt annat än han egentligen

skulle hava önskat. Valhandlingen i betydelsen av eu personlig viljeförklaring

blir förvanskad.

Den kommunala fullmaktsröstningens avlösande av andra former är en fråga

för sig, vars behandling icke torde böra fördröjas, men som det icke tillkommer

mig att här upptaga. Vad åter de politiska valen beträffar, torde av vad jag

anfört, med tillräcklig tydlighet framgå, att det vore högeligen otillrådligt att

jämväl till dem utsträcka denna i sig själv tvivelaktiga röstningsform, även om

den ikläddes mera betryggande former. Att avlägsna sig så långt från den personliga

rösträttsutövning, som hittills varit undantagslös regel, bör icke komma

ifråga.

Fullmaktsröstningen bör sålunda avgjort träda tillbaka för någon från

principiella och praktiska synpunkter mera tillfredsställande röstningsform. Såsom

sådan erbjuder sig ett fjärde röstningssätt, nämligen: insändande av röstsedel.

Vad därmed åsyftas framgår av den benämning, som i Tyskland och

Frankrike är den vanliga: ''röstning genom brev’.

Detta röstningssätt, vilket jag ämnar föreslå till införande, torde, bland

former för röstning utan personlig inställelse vid valförrättning i det egna valdistriktet,

avgiva de bästa garantierna såväl för effektivitet och praktisk användbarhet

över huvud som för tillgodoseende av de valrättsliga principerna om valhemlighet

och röstningens personliga karaktär i inre mening. I senare avseendet

är att märka, att — i motsats till förhållandet vid fullmaktsröstning — det härvid

är den röstande själv, som utfyller valsedeln. Givetvis bör detta ske under

iakttagande av för valhemligheten betryggande föreskrifter. Vad åter angår

effektiviteten och den praktiska användbarheten över huvud, torde tillvägagångssättet,

såsom skall framgå ur min redogörelse för dess detaljer, kunna ordnas på

ett sätt, som i görligaste mån uppfyller berättigade krav i detta hänseende. För
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

nekas skall härvid visserligen icke, att röstningsmetoden i fråga från de omhandlade

synpunkterna erbjuder problem, vilka ingalunda kunna lättvindigt behandlas.

Det är min förhoppning, att det sätt, varpå de i mitt förslag blivit lösta,

skall visa sig praktiskt tillfredsställande.

i den utländska debatten angående röstning utan personlig inställelse synes

man så gott som uteslutande haft i tankarna röstningsformen insändande av valsedel.

Även i den svenska riksdagen har man framför allt haft denna möjlighet

i sikte. De invändningar, som hava rests mot densamma, utgå huvudsakligen

från betänkligheter, vilka anknyta sig till förutsättningen, att icke för andra

allmänna syften olägliga verkningar mätte genom reformen framkallas. Man har

satt i fråga, huruvida icke medgivandet av ett sådant undantag från regeln om

personlig inställelse vid valtillfället skulle medföra följder, genom vilka valhandlingens

äkthet och renhet sattes i fara. Det skulle bliva möjligt att förfalska

valsedelförsändelser, att insända valsedel i annans namn; och därjämte skulle

även vid detta röstningssätt valmannen lätteligen kunna göras till föremål för

otillbörliga påtryckningar i syfte att förmå honom att rösta på visst sätt. Det

bör ingalunda fördöljas, att dylika farhågor nog icke äro uppkonstruerade, utan

grunda sig på en riktig uppfattning av de risker, som det gäller att vid det nya

institutets utgestaltning söka undgå. Det blir ett valtekniskt spörsmål av grannlaga

beskaffenhet att söka göra detaljstadgandena sådana, att de antydda rjskerna,

utan äventyrande av institutets praktiska användbarhet, förebyggas. Ä andra

sidan kan problemet alldeles icke anses olösligt. Framför allt gäller detta, om

man icke låter reformens räckvidd bliva allt för vittomfattande, utan inskränker

den till att innefatta de fall, som framför andra påkalla uppmärksamhet. Går

man så till väga, torde även detaljbestämmelserna rörande själva tillvägagångssättet

kunna göras skäligen betryggande gent emot missbruk. De ofullkomligheter,

som möjligen kunna kvarstå, torde till fullo uppvägas av den vinst, som

ligger däri, att rättvisan gentemot ifrågavarande valmansgrupper tillgodoses.

På de grunder jag anfört och med hänsyn till de nyss omnämnda svårigheterna

föreslår jag införande av röstning genom insändande av röstsedel, med

ett så begränsat användningsområde, att det endast kommer i fråga för dels sådana

valmän, som genom yrkes- eller tjänsteförpliktelser regelmässigt hindras

från att inställa sig vid valtillfället, dels ock för äkta makar. Den mera ingående

motiveringen för den förstnämnda begränsningen ävensom för de ytterligare

restriktioner, jag därvid anser vara påkallade, skall jag framställa vid den detaljredogörelse,

jag strax skall lämna. Vad åter beträffar den för äkta maknr ifrågasatta

undantagsrätten, föreslår jag, att denna rätt icke måtte inskränkas till att

gälla endast å landsbygden, utan, såsom enligt alla de omnämnda tidigare förslagen

med undantag av konstitutionsutskottets vid 1918 års lagtima riksdag,

utsträckas att avse jämväl städerna. Även om det är riktigt, att reformen är

mest av nöden på landsbygden, torde den dock även i städerna vara av betydelse.

Konsekvensen synes också fordra, att ifall tillämpningen av principen om rösträttens

utövning genom personlig inställelse anses kunna reduceras å landsbygden,

den också i motsvarande mån må kunna beskäras i städerna. Då jag stannat vid

insändandet av röstsedel såsom det ändamålsenligaste röstningssättet, synas alla

skäl tala för att åt detsamma giva en allmängiltig tillämpning, och sålunda låta

det träda i tillämpning såväl vid sådana frånvarandes röstning, som av yrke

eller tjänst förhindras att personligen närvara vid valtillfället, som vid äkta ma
4—200137
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

kars utövande av rösträtt för varandra. Emellertid synes, på sätt jag skall

närmare utveckla i det följande, ett enklare förfarande kunna i senare fallet komma

till användning.»

Departementschefen övergår sedan till en närmare beskrivning och

diskutering av det föreslagna systemet med röstsedels insändande och de

bestämmelser, som ansetts erforderliga för att vinna nödiga garantier mot

missbruk.

Därvid behandlas först frågan om rätten till dylik röstsedels insändning

för vissa valmän, vilka genom yrkes- eller tjänsteförpliktelser hindras

att inställa sig vid valtillfället. Röstning utan personlig inställelse borde

utgöra ett undantag. Vid fixerande av undantagets räckvidd rörde sig

såväl riksdagsskrivelsen av 1918 som andra riksdagsakter, däri frågan vore

på tal, med vändningar, som dels pekade på att över huvud valmän, »som

hava verkliga förfall» borde komma i åtnjutande av rätten att rösta frånvarande,

dels framhölle såsom särskilt behjärtansvärt, att »hela grupper av

röstberättigade medborgare» t. ex. sjömän och storsjöfiskare, järnvägstjänstemän

m. fl. på grund av sitt yrke i regel såge sig uteslutna från möjligheten

att personligen inställa sig vid valtillfället och sålunda faktiskt icke

kunde göra bruk av den rösträtt, varav de enligt grundlagen teoretiskt

vore i besittning. Av dessa båda alternativ vid begränsningen av det

ifrågavarande röstningssättets tillämpningsområde medförde det förra höggradiga

vanskligheter såväl med hänsyn till den närmare utformningen av

begreppet »laga förfall» som med hänsyn till svårigheter att i varje särskilt

fall avgöra om ett av valmannen åberopat hinder folie in under det

så utformade begreppet. Departementschefen stannar på den grund vid

det andra huvudalternativet hinder på grund av yrke eller tjänst, i fråga

om vilket i sin tur tvenne underalternativ vore tänkbara. Undantagandet

kunde nämligen tänkas gälla antingen särskilt uppräknade yrkesgrupper eller

alla valmän, vilka på grund av yrke eller tjänst vore förhindrade att deltaga i

valakten. Departementschefen ansluter sig till det senare av dessa underalternativ,

i det att i det framlagda lagförslaget såsom villkor för röstning

utan personlig inställelse stipuleras, att hinder för väljaren möter på grund

av nödvändigt uppehåll utom valdistriktet antingen för utövande av militärtjänst

eller för utövande av sådant yrke eller sådan allmän tjänst som

regelmässigt medför vistande utom valdistriktet.

Det Kungl. förslaget innehöll detaljerade föreskrifter angående

tiden för röstsedels insändande, angående styrkande av hinder för personlig

inställelse medels ett kvalificerat vittne och eventuellt ett andra

vittne, angående röstsedelns inneslutande i särskilt innerkuvert, angående

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

denna inneslutnings skeende i enrum o. s. v., samtliga bestämmelser ägnade

att utgöra garantier för valhemlighetens bevarande eller mot miss
o

o O

bruk av systemet.

Angående frågan om äkta makars rätt att avgiva valsedlar för varandra

yttrar departementschefen bl. a.:

»För detta fall torde specialbestämmelserna angående röstning utan personlig

inställelse inför valförrättare kunna och böra göras väsentligt enklare

än i fråga om valmän, vilka förhindras av sin yrkesverksamhet. Till en så enkel

anordning som att låta make rösta för make genom fullmakt i överensstämmelse

med det nuvarande tillvägagångssättet i kommunerna, torde man dock icke

böra inskränka sig. Visserligen kunna de med denna röstningsmetod förknippade

betänkligheterna i förevarande fall betraktas såsom i regel mindre skarpt framträdande

än vid röstning av till följe tjänst eller yrke förhindrade väljare. Men

vid särskilda tillfällen är det oförnekligt att missbruk kunna tänkas förekomma.

Ett finare utformande åter av fullmaktsröstningens mekanism bar redan påvisats

icke vara ändamålsenligt. Under alla förhållanden bör det slutligen i princip

anses stridande mot rösträttsutövandets natur även vad beträffar gift man eller

kvinna, att icke väljaren själv bestämmer innehållet i sin röstsedel. Såsom jag

redan tidigare förklarat, talar jämväl omsorgen om lagstiftningens enhetlighet för,

att samma tillvägagångssätt användes vid samtliga de fall, då röstning utan personlig

inställelse inför valförrättaren vid vederbörande valförrättning är tillåten.

Lämpligast synes sålunda även här vara insändande av röstsedel, men modifierat

därhän, att insändandet eller överbringandet sker genom maken vid valförrättningen

inom valdistriktet.

Givetvis böra säkerhetsanordningar för tillvaratagande av röstningens äkthet

och renhet även här vidtagas. Såsom nämnt kunna de emellertid vara jämförelsevis

enkla. .Redan därigenom, att endast maken får fungera såsom valsedelns

överbringare, äro möjligheterna till missbruk reducerade. Därtill kommer, att dessa

äkta makar på landet i regel, om också naturligtvis ingalunda undantagslöst,

intaga liknande politisk ståndpunkt. De trängre yttre förhållandena i ett lantvaldistrikt

torde också i någon mån försvåra förfalskningar och annat valfusk.

Slutligen föreligger ett särskilt skäl mot att göra förfaringssättet för komplicerat

uti den omständigheten, att det här ofta kan vara fråga om valmän utan allt för

stor övning i iakttagande av invecklade formaliteter.

Större enkelhet kan sålunda iakttagas först och främst vad beträffar vittnena.

Dessa torde här kunna bestämmas till två ojäviga vittnen över huvud.

Någon särskild inställelse inför eller tillkallande av ett på särskilt sätt kvalificerat

vittne, en offentlig funktionär, blir sålunda icke av nöden.

Yad så beträffar detaljerna vid valsedels försändelsens anordnande bliva de

stora linjerna desamma som vid samma anordnande då det gäller yrkesman, som

i det föregående avses. Väljaren inlägger i enrum valsedeln i ett kuvert (innerkuvert)

och tillsluter detta. Därefter skall attesten angående tillvägagångssättet

iordningställas. Den blir emellertid åtskilligt enklare än vid sådan ''opersonlig’

röstning, som föranledes av yrkeshinder. Någon anteckning om anledningen till

begagnandet av röstningssättet — förfallogrunden — finnes sålunda här icke plats

för. Det hela inskränker sig alltså, vad beträffar väljarens åtgörande, till under
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

tecknandet av en förklaring, att han eller hon frivilligt och i enrum inlagt sin

valsedel i valkuvertet och tillslutit detta; och från vittnenas sida till ett bestyrkande

härav.

Sedan innerkuvertet inlagts i ytter kuvertet, förses detta med adress till

valförrättaren och överlämnas vid valtillfället av malcen till valförrättaren.

Med anledning av sagda proposition väcktes trenne motioner,

nämligen i första kammaren av herr Clason och i andra kammaren dels

av herr Westman dels av herr Olsson i Kullebergstorp. De två förstnämnda

påyrkade bl. a., att spörsmålet angående äkta makars rösträttsutövning

skulle lösas icke på sätt, som av Kungl. Maj:t föreslagits genom

rätt för gift man eller kvinna att genom andra maken avgiva sin röstsedel,

utan på sådant sätt, att äkta makar medgåves rätt att genom fullmakt.

utöva rösträtt för varandra. Herr Olsson hemställde i sin motion,

att den av Kungl. Magt föreslagna lagen om rätt för viss väljare att

utan personlig inställelse avgiva valsedel måtte kompletteras därhän, att

dylik rätt under betryggande former medgåves jämväl sjuka, dem som

lida av lyte, ålderdomssvaga samt andra, som både verkligt kroppsligt

hinder och svårighet att personligen inställa sig för valförrättaren.

Herr Clason, som i första hand vände sig mot att det samband av

dels lagteknisk, dels reell natur, som förefunnes mellan de uti propositionen

angående utvidgning av den politiska rösträtten och propositionen om

röstning utan personlig inställelse behandlade spörsmålen, icke av Kungl.

Maj:t beaktats samt även i övrigt påyrkade vissa ändringar beträffande de

föreslagna lagbestämmelsernas kodifiering, framhåller i sin motion, att

även det sätt, varpå regeringsförslaget reellt sett sökt utforma de behövliga

föreskrifterna om äkta makars rösträtts utövning, vore både invecklat,

opraktiskt och i vissa fall outförbart.

»Redan föreskriften», heter det i sagda motion, »att för denna rösträt.tsutövning

skola även i de mest avlägsna bygder föreligga särskilda valsedlar samt innerkuvert

och ytterkuvert, synes vara ägnat att försvåra i stället för att underlätta

den avsedda rösträttsutövningen. Likaså bestämmelsen om den obligatoriska närvaron

av två ojäviga vittnen. I avlägset liggande gårdar är det visst icke givet

ens, att sådana vittnen alltid kunna anskaffas.

Vidare föreskrives, att väljaren skall i enrum inlägga sin valsedel i innerkuvert,

att därpå i närvaro av vittnena skall å ytterkuvertet tecknas en förklaring,

att väljaren frivilligt och i enrum inlagt sin valsedel i innerkuvertet och

själv tillslutit detta, att denna förklaring skall av väljaren egenhändigt undertecknas,

med angivande av det valdistrikt han vid tiden för valet tillhör och hans

hemvist inom valdistriktet, att vittnena därefter skola å ytterkuvertet dels intyga,

att väljaren egenhändigt undertecknat ovannämnda förklaring samt att han omedelbart

dessförinnan befunnit sig i enrum, dels angiva dag och ort för intygets meddelande,

att innerkuvertet skall av väljaren i vittnenas närvaro inläggas i ytterkuvertet,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

samt att ytterkuvertet skall tillslutas och adresseras till vederbörande valförrättare.

Hela denna procedur med åtgärder och förklaringar, som skola verkställas

än av den ene än av den andre, synes mig i hög grad blottad på enkelhet och

klarhet. Är det givet, att under alla förhållanden något lämpligt ”enrum” kan

anordnas? Och vartill t jänar vittnesintyget, att väljaren ”befunnit sig i enrum”,

när vittnena i alla fall icke kunna intyga vad där passerat? Dessutom saknas

föreskrifter, som garantera, att ytterkuvertet tillslutes i vittnens närvaro, och att

det överhuvud kommer valförrättaren tillhanda.

Hela proceduren med dess många möjligheter till misstag, missförstånd,

felaktiga förklaringar och därav följande valkrångel synes mig dessutom vila på

ett fullständigt psykologiskt missgrepp i fråga om förhållandet mellan makar.

Finnes förtroende dem emellan, är den onödig. Finnes det icke, är den gagulös,

ty ingen föreskrift lär då kunna tvinga den av makarna, som misstror den andra,

att befordra hans röstsedel till valförrättaren.

Föreligger åter dem emellan det förtroende, som i regel måste anses föreligga,

synes ingen lämpligare och enklare procedur kunna användas, än den. som

var föreslagen i de ovan omnämnda rösträttsmotionerna vid riksdagarna 1914

och 1917.»

Även herr Westman ingår i sin motion på en kritik av krångligheten

och omständligheten i den av Kungl. Maj:t föreslagna formen för

äkta makars röstning utan personlig inställelse. De i propositionen

föreslagna föreskrifterna vore alltför invecklade för att utan sakkunnig

hjälp kunna följas av en enskild person, de öppnade utsikter till kassering

av valsedlar och överklagande av valförrättningen.

»Undersöker man», fortsätter motionären, »anledningen till att överhuvudtaget

detta svårtillämpade förfarande föreslagits, finner man av motiveringen, att

den är att söka i omsorgen om att ’den avgivna rösten skall vara ett uttryck för

väljarens personliga önskan med avseende å valresultatet’. Jag lämnar i detta

sammanhang därhän, huruvida i fråga om väljare, som på grund av tjänst eller

yrke är förhindrad att rösta själv, en sådan omsorg kan gorå det föreslagna

systemet befogat, men i fråga om äkta makar föreligga, såsom justitieministern i

sitt yttrande flerstädes framhåller, särskilda och avvikande förhållanden, som

måste beaktas. Han påpekar sålunda (sid. 38), att äkta makar på landet i regel,

om också naturligtvis ingalunda undantagslöst, intaga liknande politisk ståndpunkt.

Hela förfarandet är alltså, enligt justitieministerns egen mening, vad äkta

makar angår, tillkommet med hänsyn till undantagsfall, för att i sådana bereda

ena maken säkerhet, att hans röst avgives med annan valsedel än den andres.

Emellertid är systemet även för dessa undantagsfall av tvivelaktigt praktiskt

värde. Det föreligger nämligen ingen skyldighet för den ena maken att

framlämna den andras röst. Om alltså i ett undantagsfall politisk oenighet råder

mellan makarna, är det tänkbart för att icke säga troligt, att den ena maken icke

åtager sig att framföra en röstsedel, som motväger hans egen. Det kan också

tänkas, att i politiskt upphetsade tider, den ena maken visserligen åtager sig uppdraget,

men underlåter att fullgöra det. överhuvudtaget kan det ifrågasättas, om

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

det är principiellt riktigt, att man åt en person anförtror ett dylikt uppdrag,

vars fullgörande lian anser vara stridande mot sina politiska intressen och sin

uppfattning av vad som är till gagn för det allmänna.

Det föreslagna systemet, enligt vilket den ena maken framlämnar den

andres röstsedel, måste alltså av de skäl jag här anfört underkännas.

Sedan lång tid tillbaka är det emellertid allmänt erkänt, att det är nödvändigt

att i samband med införandet av rösträtt för kvinna göra det möjligt för

make att utöva sin rösträtt utan att personligen avgiva sin röst. I fråga om de

skäl, som ligga till grund för denna ståndpunkt, ber jag få hänvisa till vad som

anföres i den av en liberal justitieminister kontrasignerade propositionen nr 110

till 1912 års riksdag och som är avtryckt i föreliggande proposition, sid. 6—7.

I sagda proposition föreslås med anledning härav rätt för makar att, där

båda äro röstberättigade, på grund av fullmakt utöva rösträtt för varandra.

Samma förslag framfördes redan i motioner vid 1914 års senare riksdag av

herrar Staaff, Kvarnzelius m. fl. och vid 1917 års riksdag av herrar Edén, Kvarnzelius

m. fl.

De skäl, som i föreliggande proposition anföras till stöd för den ändrade

ståndpunkten, att fullmakt ej bör få förekomma gifta makar emellan, äro icke

övertygande. När justitieministern (sid. 37) säger, att ''under alla förhållanden

bör aet slutligen i princip anses stridande mot rättsutövandets natur även vad

beträffar gift man eller kvinna, att icke väljaren själv bestämmer innehållet i sin

röstsedel’, måste framhållas, att denna princip icke strider mot användandet av

fullmakt, då den ena maken givetvis icke meddelar fullmakt åt den andra utan

att på grund av personlig kännedom väl veta, hurudant innehållet kommer att

bli i den röstsedel, som avgives på grund av fullmakten. Skulle i undantagsfall

makarna ha olika politiska åsikter, utfärdar nog den ena icke fullmakt för den

andra. För övrigt må framhållas, att i den nyss omtalade propositionen vid 1912

års riksdag och i motionerna vid 1914 och 1917 års riksdagar en principiell synpunkt

sådan som den framförda icke ansetts ha avgörande betydelse.

Med stöd av vad jag sålunda anfört, tillåter jag mig föreslå, att sådana

ändringar införas i föreliggande Kungl. proposition, att rätt medgives röstberättigad

make att på grund av fullmakt, utfärdad av andra maken, utöva dennes

rösträtt vid val till riksdagens andra kammare.»

Det första särskilda utskottet, till vilket sagda proposition och motioner

hänvisades, uttalade sig beträffande äkta makars röstning för en lösning,

byggande på samma princip, som den i propositionen ifrågasatta,

nämligen att röstningen skulle ske ej genom fullmakt utan genom valsedelsförsändelse.

Vad åter angår den procedur, som i det i propositionen

intagna lagförslaget föreskrivits, föreslog utskottet vissa förenklingar. I

utskottsmotiveringen heter det sålunda:

»Vid fastställande av de regler, som i detta fall skola tillämpas, har man

enligt utskottets mening att utgå ifrån det förtroendefulla förhållande, som i det

alldeles övervägande flertalet fall måste förutsättas råda mellan äkta makar, och

som i alla händelser är en oundgänglig förutsättning för varje anordning, som

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

åsyftar att deri ena makens röstning skall ske med den andras biträde. Vid sådant

förhållande bär utskottet funnit vissa av de i Kungl. Maj:ts förslag föreskrivna

formaliteterna mindre nödiga. Lättnader synas desto mera påkallade, som eljest

i många fall för väljaren torde uppstå avsevärda svårigheter vid det nya institutets

tillämpning och det å andra sidan också kan befaras, att de av ifrågavarande

formaliteter, vilkas iakttagande ej är av beskaffenhet att kunna från valförrättarens

sida kontrolleras, ofta helt enkelt ej komma att iakttagas och att

lagen således i väsentliga delar allenast bleve en lag på papperet.»

Utskottets förslag innebar sålunda bl. a. ett eftergivande av kravet

att valsedelns inläggande skall försiggå i enrum, samt ett inskränkande

av antalet erforderliga vittnen till ett.

Även i vad angår vissa yrkes- och tjänsteutövares röstning utan personlig

inställelse anslöt sig utskottet i stort sett till regeringsförslaget,

men påyrkade även här vissa ändringar. Utskottets förslag innebar sålunda,

att rätt, varom här är fråga endast skall tillkomma personer tillhörande vissa

i lagen uppräknade yrkes- eller tjänstegrupper, och att sådan rätt ej må

utövas i annat fall än då, enligt vad vid tiden för försändelsens anordnande

kan tagas för visst, hinder för väljarens personliga inställelse vid

valförrättningen möter på grund därav, att yrkets eller tjänstens utövning

betingar hans vistande utom valdistriktet den dag, då valet äger rum.

Beträffande de grupper, som kunna komma i åtnjutande av merberörda

rättighet stadgas i utskottets förslag, att sådan rättighet skall tillkomma

dels i huvudsaklig anslutning till Kungl. Maj:ts förslag, »den, som utövar

militärtjänst», dels ock »den, som utövar sjömansyrket eller såsom deltagare

för egen eller annans räkning i Jiske i öppen sjö eller i annan egenskap

tillhör besättning eller annan personal å fartyg, samt den som tillhör personalen

vid statens järnvägar eller vid enskilt järnvägsföretag eller vid

postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendeh.

Utskottet föreslog vidare en del smärre modifikationer i det Kungl.

förslaget. Beträffande herr Olssons motion hemställde utskottet, att densamma

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Bestämmelserna om röstning utan personlig inställelse hade av Kungl.

Maj:t inrymts i en särskild lag, och denna lag hade liksom vissa erforderliga

ändringar i vallagen endast framlagts »för kännedom». Enligt den

Kungl. propositionen skulle formligt beslut fattas allenast beträffande grundlagsförslaget.

Härutinnan gjorde utskottet den hemställan, att riksdagen

måtte fatta beslut ej allenast beträffande det av Kungl. Maj:t framlagda

grundlagsförslaget, utan även beträffande de under nu förevarande spörsmål

fallande ämnen, som innefattades i de av Kungl. Maj :t framlagda förslagen

till ändrad lydelse i vissa delar av vallagen och till lag om rätt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

för vissa väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid

val till riksdagens andra kammare. Utskottet ansåg vidare, att den lagstiftning

i nu berörda ämnen, som kunde visa sig påkallad, borde i sin

helhet inrymmas i vallagen och hade för den skull utarbetat förslag till

ny vallag, avsedd att träda i kraft den dag då föreslagna grundlagsändringar

blivit slutligt antagna.

Mot utskottets förslag i de delar det avsåg röstning utan personlig

inställelse anfördes reservationer dels av herr Trygger med instämmande

av herrar Swartz, Hammarström, Clason, Dahl och Boberg, som ansett att

i fråga om makes utövande av rösträtt för andra maken bort i riksdagsordningen

intagas stadgande om fullmaktsröstning i enlighet med av herr

Clason avgiven motion; dels av herr Pettersson i Bjälbo med instämmande

av herrar Nilsson i Antnäs och Hedlund i Östersund, som likaledes ansett,

att man i frågan om äkta makar bort välja den enklare formen, röstning

genom fullmakt; dels av herr Wennerström, som bland annat påyrkat, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

ville låta verkställa utredning, huruvida och i vad mån rätt att utan personlig

inställelse vid valförrättning avgiva valsedel vid val till riksdagens

andra kammare må kunna medgivas dels andra genom utövning av tjänst

eller yrke från personlig inställelse vid valförrättning hindrade medborgaregrupper

än dem, som äro i utskottets förslag upptagna, dels personer

som av sjukdom eller lyte äro förhindrade att inställa sig, ävensom för

riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen må kunna föranleda; dels

slutligen av herr Clason, som ansett, att då utskottet anslutit sig till principen

att lämna tillfälle till avgivande av valsedel utan personlig inställelse

vid valförrättningen åt väljare, för vilka oöverkomligt hinder mot sådan förelåge,

utskottet bort med anledning av herr Olssons i Kullenbergstorp motion

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning, under vilka villkor

sådan rätt bör medgivas personer, som av sjukdom eller lyte äro förhindrade

att inställa sig vid valförrättningen.

Utskottets förslag blev av riksdagen i oförändrat skick antaget.

De sakkun- Av deri ovan anförda historiken framgår, att de klagomål mot full
nigo.

maktsröstning i kommunala frågor, som tid efter annan framkommit, helt

Kommunala och hållet eller åtminstone huvudsakligen riktat sig mot fullmaktens anallmänhet,

vändning vid representantval, framför allt i städerna, även om de yrkanden

om utredning, vari dessa klagomål utmynnat, emellanåt omfattat den

kommunala fullmaktsröstningen i sin helhet. Mot fullmakts användning

vid andra avgöranden å primärstämmor har i allmänhet ingen anmärkning

framkommit.

opaginerad Kontrollera mot PDF

En principiell skillnad mellan dylika avgöranden och representantvalen

ligger däri, att de förra, även då fråga är om val, i regeln ske genom

öppen omröstning. Det skydd mot påtryckningar in. in., man med

föreskriften om sluten omröstning vill lämna, förefinnes sålunda i allmänhet

icke i dessa fall och kan fördenskull icke vid röstning utan personlig

inställelse eluderas. Men även de anmärkningar, som man i övrigt

med stöd av erfarenheten gjort mot fullmaktsröstningen, torde i ringa

grad träffa användandet av fullmakter vid dylika avgöranden. 1 1914 års

motioner utvecklas berörda förhållanden; och senare erfarenheter äro icke

ägnade att rubba i detta hänseende däri gjorda uttalanden.

Det synnerligen beaktansvärda önskemålet, att varje samhällsmedlem

skall bilda sig en personlig övertygelse i samhällsfrågorna och naturligtvis

främst i sådana, för vilkas avgörande han ställer sin röst till förfogande,

kan däremot sägas tala ännu kraftigare för kravet på personligt deltagande

i dessa fall än vid representantvalen. Ty endast genom ett dylikt deltagande

kan han antagas få uttömmande kännedom om de skäl och motskäl,

som från olika håll framföras och böra vara bestämmande vid ett

ställningstagande till det avgörande, som i det särskilda fallet skall ske.

Det skulle fördenskull kunna ifrågasättas, huruvida icke för tillgodoseende

av detta önskemål personlig inställelse bör utan undantag påfordras

vid dessa avgöranden.

Men å andra sidan kan det icke förnekas, att ett dylikt kravs uppställande

ofta skulle på landsbygden medföra, att de röstberättigade, för

vilka det vore omöjligt eller förenat med stor svårighet att i allmänhet

närvara vid stämmoförhandlingarna, förlorade allt inflytande på och allt

intresse för dem. Dessa främst av de långa avstånden och bristfälliga

kommunikationerna föranledda svårigheter måste bliva betydligt mera betungande

för ett dylikt deltagande i dessa avgöranden än i representantvalen.

Här finnes icke och kan näppeligen skapas någon motsvarighet till

valens distriktsindelning, utan inställelse påfordras å den plats, där ''kommunalstämma,

respektive kyrkostämma, hålles. Här gäller det icke inställelse

endast vid ett vartannat år återkommande tillfälle, utan vid ett

flertal tillfällen under varje år. I avsevärd grad reduceras visserligen

dessa svårigheter därigenom, att representativt system numera är obligatoriskt

i kommuner med mer än 1 500 invånare och sålunda måste finnas

i alla de kommuner, som hava den största geografiska utsträckningen.

Men av de landskommuner, som hava ett mindre antal invånare — för

närvarande inemot av samtliga — och sålunda icke behöva välja

fullmäktige, har dock en avsevärd del att räkna med rätt betydande

avstånd.

5—200137

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Skarpt markerad är alltså i fråga om »andra kommunala avgöranden»

den motsatsställning, som redan vid behandlingen av den år 1886 väckta

motionen om fullmaktsröstningens utsträckning kom till uttryck: å ena

sidan önskemålet, att kommunmedlemmarna talrikt infinna sig å stämmorna,

och därav föranledd åstundan att begränsa eller avskaffa rätten

att rösta utan personlig inställelse, å andra sidan faran för en genom

svårigheterna för avlägset boende att deltaga i stämmorna alstrad likgiltighet

för kommunala angelägenheter och därav motiverat krav på rätt till

sådan röstning.

Dessa skäl och motskäl synas var för sig så beaktansvärda, att man

icke utan all tvekan kan ansluta sig till någotdera alternativet. Men, då

olägenheterna av fullmaktsröstningen vid andra avgöranden än representantval

icke hittills varit synnerligen framträdande, torde dock övervägande

skäl tala för lämpligheten att åtminstone för närvarande icke

utsträcka kravet på personlig inställelse för deltagande i dessa avgöranden.

Att tillgodose detta krav i hela sin utsträckning skulle för övrigt

komma i strid med den ståndpunkt till frågan om äkta makars utövande

av rösträtt, som statsmakterna intagit genom den åt dem vid andrakammarval

medgivna undantagsställning, och till vilken riksdagen, vad

angår särskilt den kommunala rösträtten, får anses hava anslutit sig senast

genom sitt beslut vid 1919 års lagtima riksdag i anledning av den proposition

med förslag till fortsatt tillämpning av år 1918 i sådant hänseende

beslutad övergångsbestämmelse, varom redogörelse i den historiska

framställningen lämnats. Att åter inskränka undantagsställningen till gifta

kommunmedlemmar skulle i intet hänseende minska, men väl i många

fall — särskilt beträffande de gifta — ytterligare framhäva de ogynnsammare

förhållanden, med vilka långt från stämmolokalen boende kommunmedlemmar

hava att kämpa. Enahanda bleve följden, därest undantagsställningen

— på sätt för andrakammarvalen beslutats — finge omfatta

såväl äkta makar som vissa yrkesgrupper.

Ett dylikt undantagande av vissa yrkes- och tjänstegrupper vid

»andra kommunala avgöranden» skulle för övrigt möta principiella betänkligheter

och praktiska svårigheter. En av de ledande principerna vid utväljande

av dessa grupper har i fråga om andrakammarval varit den att

medtaga sådana yrkesutövare, som vid tiden för de ordinarie valens förrättande

i september kunde förväntas i någon större omfattning på grund

av sitt yrke eller sin tjänst vara förhindrade att personligen inställa sig vid

valförrättningen. Enär exempelvis kommunal- och kyrkostämmor hållas på

vitt skilda tider av året, skulle tydligen sagda princips tillämpande på

»andra kommunala avgöranden» medföra, att vid dessa åtskilligt flera

opaginerad Kontrollera mot PDF

grupper ån de vid andrakatmnarval skulle undantagas, något som tydligen

skulle vålla oreda i bestämmelserna och i deras tillämpning och vara

ägnat att starkt framhäva de bristfälligheter, som över huvud taget vidlåda

systemet med vissa yrkesgruppers avskiljande. I varje fall skulle

den i och för sig rätt besvärliga proceduren med styrkande av hinder

med hänsyn till de relativt ofta förekommande stämmorna bliva synnerligen

betungande samt sannolikt på grund av den understundom obestämda

tidpunkten för stämmornas hållande och den korta kungörelsetiden ej

alltid medhinnas.

Det bör för övrigt redan i detta sammanhang betonas, att en inskränkning

av röstning utan personlig inställelse vid »andra kommunala

avgöranden» icke kan ske efter de linjer, som i fråga om sådan röstning

beslutats för andrakammarval, d. v. s. röstsedels insändande. Det ligger

nämligen i sakens natur, att varje metod, som förutsätter röstsedels avlämnande

utan föregående kännedom om de yrkanden, som framställas

rörande den fråga, på vars avgörande den röstberättigade genom sin röstsedel

vill öva inflytande, och utan föregående kännedom om den voteringsproposition,

som i händelse av omröstning uppställes, måste vara oanvändbar.

I sådana fall torde fullmaktsröstning vara den enda möjliga formen

för röstning utan personlig inställelse — jfr chefens för civildepartementet

uttalanden till statsrådsprotokollet den 21 mars och den 30 maj 1919 —.

Om de sakkunniga sålunda icke velat förorda borttagande för närvarande

av rätten för kommunmedlemmar att utan personlig inställelse

deltaga i de direkta kommunala avgörandena eller denna rätts medgivande

endast åt vissa kommunmedlemmar, är det naturligi vis angeläget att för

donna rätts begagnande stadga möjliga nya former, ägnade att trygga mot

befarade missbruk. I detta syfte böra enligt de sakkunnigas mening i

kommunalförordningarna införas bestämmelser, att fullmakt alltid skall

vara ställd till viss person och gälla endast under en viss begränsad

tid, trettio dagar, från utfärdandet. Såsom ett nödigt komplement härtill

bör stadgas, att fullmaktsvittnena skola vitsorda icke blott fullmaktsgivarens

underskrift, utan också att fullmakten vid underskrivandet varit ställd

till viss person, ävensom dagen för underskrivandet. Den förutvarande

föga tillämpade identitetsbestämmelsen, sigill å egenhändigt skriven fullmakt,

måste i sammanhang härmed utgå.

De ovan anförda skälen för fullmaktssystemets bibehållande vid

»andra kommunala avgöranden», hänföra sig visserligen uteslutande till

landsbygden och i främsta rummet till de kommuner på landsbygden, där

kommunalfullmäktige icke utses. Men för de enstaka fall, för närvarande

Skanör med Falsterbo, ''där stadsfullmäktige icke förekomma, och för det

opaginerad Kontrollera mot PDF

fåtal ärenden, vilka, där stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige finnas,

skola behandlas av allmänna rådstugan eller av stämman, synas icke böra

meddela avvikande föreskrifter. Detta gäller beträffande ifrågavarande

ärenden så mycket hellre, som dessa endast mera sällan äro av den natur,

att de kunna framkalla lidelsefulla åsiktsmotsättningar och intressekonflikter

med åtföljande frestelser till missbruk av fullmakter.

Kommunal- Beträffande användning av fullmakt i dess nuvarande omfattning vid

fstadl kommunalfullmäktigval, stadsfullmäktigval och landstingsmannaval kunna

fullmäktig- de sakkunniga i stort sett instämma i den kritik, som i ovan anförda prolandstings-

positioner, motioner och utskottsutlåtanden riktats mot densamma. Endast

mannaval. personlig inställelse vid röstningen giver valhandlingen den vederhäftigDet

nuva- hetens karaktär, som bör tillkomma de kommunala representantvalen lika

rande syste- v~j gom ^ p0ptjska_ Den nuvarande fullmaktsröstningen står i strid med

fande i stad kravet på valet såsom en väljarens personliga viljeyttring och med kravet

som på landet. på vaihemlighetens bevarande samt giver upphov till fullmaktsinsamlingar

och andra oegentligheter. Ett avskaffande eller en inskränkning av den

nuvarande röstningen utan personlig inställelse är enligt de sakkunnigas

mening ett oeftergivligt krav, och detta för såväl val på landet som i

stad.

Vid samtliga hithörande val av kommunalfullmäktige (municipalfullmäktige),

stadsfullmäktige och landstingsmän föreligga nämligen i stort

sett enahanda förutsättningar för missbruk av det nuvarande systemet för

röstning utan personlig inställelse, även om dessa hittills tagit sina mest

uppmärksammade och osympatiska former i städerna. Visserligen kan

man säga, att städerna med sin tätare befolkning erbjuda större möjligheter

för massinsamling av fullmakter med därmed åtföljande missbruk.

Men även större delen av vår landsbygd innesluter i sig en mångfald till

arealen jämförelsevis små samhällen med avsevärd folkmängd, ofta större

än de mindre städernas. Och om oegentligheterna givit sig mest tillkänna

i stadssamhällena, kan man å andra sidan påstå, att de lokala förhållandena

i dem, befolkningens koncentration in. in., i högre grad än förhållandena

i en glest befolkad landsbygd måste medfört, att missbruken iakttagits

och påtalats. Man kan för övrigt med ganska stor säkerhet förutse,

att befolkningen på landsbygden, även om missbruken hittills där varit

jämförelsevis fåtaliga, icke skall dröja att följa exemplet från städerna.

För tillämpning fortfarande av ett likformigt system i nu ifrågavarande

hänseende vid alla dessa val i stad som på landet tala även likformigheten

i övriga bestämmelser angående dem. De skola alla förrättas

med slutna sedlar. Önskemålet rörande valhemlighetens bevarande är

alltså gemensamt för dem. Hela valproceduren från röstlängdens upprät
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

tande till röstsammanräkningens verkställande är — frånsett bestämmelserna

om valförrättare myndighet — densamma för land och stad. De

på landsbygden valda representanterna hava efter genomförande av 1918

års kommunallagsreform och därvid antagna nya föreskrifter angående

kommunalfullmäktigeinstitutionen fått i allt väsentligt samma funktioner

som de i städerna valda representanterna.

Alla dessa skäl för sagda vals sammanförande under gemensamma

eller likformiga inskränkande bestämmelser beträffande rösträttens utövande

utan personlig inställelse kunna icke uppvägas av det särskilt i motionerna

från år 1914 anförda skälet mot fullmaktsröstningens avskaffande på landsbygden:

de långa avstånden och de bristfälliga kommunikationerna. Vad

särskilt kommunalfullmäktigvalen angår, kan det icke anses vara att ställa

alltför stora anspråk på de röstberättigade, om man förutsätter, att de vart

annat år underkasta sig de besvär och de utgifter, som kunna vara förknippade

med en resa inom kommunen för deltagande i dessa val. Om

landstingsmannavalen gäller samma erinran, varjämte den karaktär av politiska

val, som de obestridligen fått, gör det önskligt, att personlig inställelse

fordras i samma omfattning vid dem som vid valen till riksdagens

andra kammare. Och det personliga deltagandet i landsbygdens

representantval kommer ytterligare att underlättas i händelse av beslut om

de lörändringar i bestämmelserna om kommunernas indelning i valdistrikt,

vilka i berörda syfte av de sakkunniga i annat sammanhang föreslås —

jfr sid. 74—80 —.

Till sist kan erinras, att ovan omförmälda lagändringar, vilka vid

1919 års lagtima riksdag beslutats angående rätt att deltaga i riksdagsmannaval

utan personlig inställelse inför valförrätt aren, gjorts alldeles likartade

för land och stad, ehuru de på landsbygden mötande svårigheterna, jämförda

med förhållandena i stad, naturligtvis äro lika stora vid dessa val

som vid kommunalfullmäktig- och landstingsmannavalen.

År man sålunda i likhet med de sakkunniga av den uppfattningen,

att den för närvarande tillämpade röstningen utan personlig inställelse vid

kommunala representantval i stad som på landet är av ondo och icke

längre bör få förekomma, så innebär detta icke, att dylik röstning helt

och hållet bör avskaffas. Det gäller vid denna frågas bedömande att taga

hänsyn icke blott till de anmärkningar, som riktats mot dylik röstning

utan också till det även på det kommunala området berättigade önskemålet,

att samhällsmedlemmarna skola till största möjliga antal beredas tillfälle

deltaga i samhällsfrågornas behandling, ävensom därtill, att man vid

andrakammarvalen ansett sig genom vissa undantagsbestämmelser från den

personliga inställelsen böra tillmötesgå detta önskemål.

Undantag

för vissa

grupper av

väljare.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Undantag från uppställd fordran på personlig inställelse vid kommunala

representantval bör därför enligt de sakkunnigas mening göras för

vissa grupper av väljare. Vid bestämmande av dessa grupper finnes icke

anledning att följa andra principer än dem, som varit ledande vid frågans

besvarande vidkommande val till riksdagens andra kammare. Och endast

för det fall, att med tillämpning av dessa principer särskilda förhållanden

på det kommunala området avgjort påkalla en utvidgning eller en inskränkning

av de vid andrakammarvalen i berörda hänseende antagna bestämmelserna,

bör det ifrågakomma att eftersätta önskemålet, att vid samtliga

dessa val undantagen från den allmänna regeln om personligt valdeltagande

skola vara desamma.

De grupper, som enligt av 1919 års lagtima riksdag godkända lagar,

medgivas rätt att utan personlig inställelse deltaga i riksdagsmannaval,

äro dels, oberoende av hinder, den ena av två röstberättigade äkta makar,

dels, i händelse av styrkt hinder, väljare av vissa yrkes- och tjänstegrupper,

nämligen 1) utövare av militärtjänst, 2) sjömän och med dem likställda

fiskare samt andra, som tillhöra besättning eller annan personal å

fartyg samt 3) personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt järnvägsföretag

eller vid postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet.

De skäl, som åberopats för äkta makars särställning vid riksdagsmannaval,

och vilka i annat sammanhang varit berörda — jfr sid. 18

32 —t föreligga givetvis i lika hög grad beträffande nu ifrågavarande val.

Vid urskiljande av yrkes- och tjänstegrupperna har, såsom redan anmärkts,

en av utgångspunkterna varit, att endast sådana röstberättigade

skulle ifrågakomma, vilka på grund av sin tjänst eller sitt yrke måste antagas

oftast eller ofta hava sin vistelse utanför valdistriktet vid tiden för

de^ saken vidkommande valet. Här uppställer sig då frågan, huruvida

med hänsyn till tiden för de kommunala representantvalen en inskränkning

eller en utökning av grupperna bör vid dessa val äga rum. Vad

landstingsmannavalen angår, kunna härutinnan icke några speciella förhållanden

göra sig gällande, då dessa val skola förrättas i september månad

vid samma tid som riksdagsmannavalen. Kommunalfullmäktig- och stadsfullmäktigvalen

åter skola — med det för Stockholms stad gällande undantaget

— väljas, de förra under tiden 1 november—15 december och

de senare under december månad, där icke på grund av vals upphävande

annan tid måste utsättas. Av de grupper röstberättigade, för vilka, på

sätt ovan nämnts, undantagsställning beretts vid valen till andra kammaren,

skulle det måhända kunna sättas i fråga, huruvida för utövare av

militärtjänst och för fiskare anledning till sådan undantagsställning i samma

<*rad fö re läge vid fullmäktigvalen. Vad särskilt utövare av fiskaryrket

opaginerad Kontrollera mot PDF

vidkommer, framgår det dock av den utav professor Ernberg verkställda

utredningen och däri återgivet tjänsteutlåtande, att man alltid får räkna

med att ett stort antal röstberättigade fiskare på grund av sitt yrke äro

förhindrade att personligen avgiva sina röster »även vid sådana val till

riksdagens andra kammare, som kunna inträffa på annan tid än september».

Och även om utövare av militärtjänst i mindre omfattning än vid

de till september månad förlagda valen äro förhindrade att inställa sig

vid fullmäktigvalen i november eller december, lärer dock hinder för dem

ofta föreligga även vid de senare valen.

Vid sådant förhållande och då för varje fall faktiskt hinder måste

för undantagsställningens tillgodonjutande föreligga och styrkas samt tiden

för landstingsmannavalens förrättande i alla händelser icke medgiver,

att någon av de angivna grupperna uteslutas, vad dessa val angår, lärer

skäl icke föreligga, att för några av ifrågavarande representantval begränsa

undantagsställningen till endast en del av de beträffande riksdagsmannaval

urskilda grupperna.

Däremot kunde möjligen utvidgning ifrågasättas med avseende å fullmäktigvalen

på grund av tidpunkten för deras förrättande. Vid denna

tidpunkt, sådan den nu är fastställd, vistas säkerligen ett stort antal av

de arbetare, som syssla med skogsavverkning, utanför det valdistrikt, de

tillhöra, och utan möjlighet praktiskt taget att deltaga i fullmäktigvalen,

därest personlig inställelse fordras. Ur professor Ernbergs utredning hämtas

följande citat av ett om dessa skogsarbetares säsongvandringar gjort

uttalande i en av socialstyrelsens publikationer år 1916:

»När sedan norrlandsskogarna började att exploateras, tillkallades eller begåvo

sig på eget initiativ betydande skaror av skogsarbetare norrut, särskilt från

småbrukstrakterna kring Frykensjöarna. Numera hava väl, som en meddelare

skriver, dessa vinterresor till Norrland mestadels upphört, sedan arbetsförtjänsterna

därstädes blivit lägre och konkurrensen från den i skogsarbetet småningom

invanda norrlandsbefolkningen allt svårare. Fortfarande äro dock fryksdalingarna

mycket eftersökta vid skogsdrivningar ej blott över hela Värmland utan

även i grannlandskapen, tv körare från Fryksdalen hava rykte om sig att hava

göda hästar och kördon och varken spara dessa eller sig själva. — Vid de stora

drivningarna i övre Dalarna kan behovet av arbetskraft icke fyllas från trakten

utan erhålles sådan särskilt från socknarna kring Siljan samt från Gästriklands

och Hälsinglands jordbrukstrakter. Jämte norra Dalarna utgör nordvästra Hälsingland,

Härjedalen och södra Jämtland ett område, där den tunnsådda ortsbefolkningen

icke räcker till för de senare årens väldiga virkesdrivningar. Därför

hitresa vid vinterns början så många skogsarbetare från avlägsna trakter, att

ofta halva antalet drivningsarbetare är främlingar å orten. Sålunda komma till

dessa skogstrakter bönder från Hälsinglands kustsocknar, som per järnväg uppvakta

hästar, kördon, husgeråd, verktyg och proviant, samt industri- och stuve
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

riarbetare från städerna och sågverksdistrikten, vilka efter seglationens upphörande

söka sysselsättning å dessa avlägset belägna arbetsplatser. — Likaledes hava

under senare år anmärkningsvärt stora avverkningar bedrivits i nordvästra delen

av Ångermanland samt angränsande delar av Jämtland, varmed följt tillvandring

av arbetare från olika bygder bl. a. från fjällbyarna i närliggande lappmarkssocknar.

Eljest utgöra de glest befolkade lappmarkstrakterna med deras förhållandevis

stora skogsavverkningar ett tillvandringsområde för skogsarbetare

från Väster- och Norrbottens kustsocknar, delvis även från Finland.»

Efter att hava återgivit detta citat anmärker Ernberg, att avverkningssäsongen

tager sin början i november, december och januari och plägar

sluta i mars eller april.

Mot medgivande av en undantagsställning vid kommunalfullmäktigeventuellt

stadsfullmäktigval jämväl åt denna yrkesgrupp talar emellertid

till en början svårigheten att på ett i tillämpningen tillfredsställande sätt

definiera gruppens yrkesverksamhet. Skulle man inrangera även skogsarbetarna

bland dem, som äga rätt att deltaga i kommunala representantval

utan personlig inställelse, och sålunda låta hithörande undantagsbestämmelser

få större räckvidd vid de kommunala än vid de politiska valen

eller också samtidigt giva gruppen i fråga samma rätt även vid riksdagsmannavalen,

så kan vidare starkt ifrågasättas, om icke i så fall hänsyn

måste tagas jämväl till en del andra yrkesgrupper, t. ex. handelsresande.

Lämpligast torde vara, att till en början inskränka röstningen utan personlig

inställelse till så få yrkesgrupper som möjligt. Det torde nämligen,

sedan erfarenhet vunnits om de ifrågavarande bestämmelsernas verkningar,

vara lättare att utvidga deras tillämpningsområde till ytterligare en eller

annan yrkesgrupp än att inskränka detsamma, d. v. s. beröva någon yrkesgrupp,

som en gång erhållit rätt till röstning utan personlig inställelse,

sagda rätt.

De sakkunnige hava vid sådant förhållande så mycket mindre funnit

anledning föreslå en utökning av yrkesgruppernas antal i nu angivna

avseende, som de sakkunige anse, att gällande bestämmelser om tiden för

kommunalfullmäktigval bör ändras därhän, att valen skola förrättas minst

en månad och om möjligt två månader tidigare än dén nu bestämda sista

dagen för dessa val — den 15 december — och i annat sammanhang komma

att därom avgiva förslag, i främsta rummet stött på den omständigheten,

att vederbörande myndighet för att före årets utgång kunna slutföra sammanräkningen

av valresultaten måste sättas i tillfälle att börja sammanräkningen

redan under oktober eller november månad. Då skogsarbetet i

allmänhet icke är påbörjat vid den tidigare tidpunkt, då valen efter dylik

ändring skulle komma att förrättas, och tiden för stadsfullmäktigvalens

förrättande, även om för stad gällande bestämmelser därom bibehål
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

las, givetvis för frågan år av mindre betydelse, bortfaller genom berörda

ändring det skäl, som eljest kunde hava åberopats för den ifrågavarande

undantagsställningen för skogsarbetare.

Den för stadsfullmäktigvalen i Stockholm stadgade tiden — mars månad

— torde visserligen kunna anses påkalla utmönstring av eller utökning

med någon yrkesgrupp. Men då den praktiska betydelsen av en

sådan åtgärd icke skulle bliva nämnvärd, har berörda omständighet icke

synts motivera särskilda bestämmelser angående dessa val.

I och för sig vore utan tvivel önskvärt, att jämväl personer, som av

sjukdom äro förhindrade att inställa sig, bereddes möjlighet att deltaga i

valen. Men i det allmännas intresse är detta likväl icke påkallat ur synpunkter,

som äro analoga med dem, som lett till ^rkes- och tjänstegrupperingen

såsom i allmänhet bestämmande vid frågans lösning. Den synpunkt,

som därvid med visst fog lagts på frågan, har varit, att olika yrkesgrupper

ofta representera olika samhällsintressen och uppfattningar,

samt att följaktligen ett utestängande från valen av eu grupp i större omfattning

än en annan skulle kunna medföra, att vissa sociala skikt av

samhället icke blevo behörigen representerade. Med denna utgångspunkt

äro naturligtvis skälen för de sjukas inrymmande under undantagsställningen

föga vägande.

Slen även om denna utgångspunkt icke finge fälla utslaget, skulle

ett upptagande av sjukdom såsom speciell förfallogrund i tillämpningen

verka otillfredsställande och ojämnt. Det kunde icke låta sig göra att

medgiva hindrets styrkande annat än med läkarintyg. Men möjlighet att

anskaffa sådant skulle vara synnerligen varierande och för röstberättigade

med jämförelsevis goda ekonomiska resurser och lätt tillgång till läkarkraft

ställa sig gynnsammare än för ekonomiskt svagare och avlägset boende

röstberättigade.

Det kan för den skull så mycket mindre komma i fråga, att vid de

kommunala representantvalen upptaga denna förfallogrund, som lagstiftningen

icke berett rum för densamma vid valen till riksdagens andra

kammare.

Enligt de sakkunnigas mening bör sålunda vid kommunala representantval

rätten att utan personlig inställelse deltaga i valet tillkomma

allenast äkta makar samt samma yrkesutövare och tjänstemän, som i fråga

om andrakammarval medgivits sådan rätt. Av enahanda skäl, som utvecklats

i den av professor Ernberg företagna utredningen, och som godtagits

av Kungl. Maj:t och riksdagen, anse de sakkunniga vidare, att sagda rätt

bör tillkomma äkta makar oberoende av hinder men övriga grupper däremot,

allenast då hinder för väljarens personliga inställelse möter på grund

6—200137

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Olika

röstnings
former.

därav, att yrkets eller tjänstens utövning betingar hans vistande utom valdistriktet

vid den tidpunkt, då valet äger rum.

Det återstående spörsmålet blir då, under vilka former den sålunda

inskränkta röstningen utan personlig inställelse bör förekomma vid de

kommunala representantvalen. Teoretiskt sett förefinnes härvid möjlighet

för alla de fyra former, med vilka man ansett sig hava att räkna i fråga

om riksdagsmannaval, nämligen: röstning vid valförrättning i annat valdistrikt,

röstning inför valförrättaren vid annat tillfälle än då det egentliga

valet förrättas, insändande av röstsedel samt röstning genom fullmäktig.

Av samma skäl, som i fråga om riksdagsmannavalen, torde emellertid de

två förstnämnda formerna böra utmönstras såsom ineffektiva eller av annan

anledning mindre lämpliga. Valet kommer sålunda att stå mellan ett

bibehållande av det nuvarande systemet med fullmaktsröstning under förändrade

former eller införande av systemet valsedels insändande under

iakttagande av ungefär samma former som vid val till andra kammaren.

Förändringarna i bestämmelserna rörande fullmaktsröstningen böra därvid,

förutom dess inskränkning till ovan angivna grupper av väljare, avse, att

hithörande fullmakter, i likhet med vad de sakkunniga föreslagit i fråga

om fullmakter vid »andra kommunala avgöranden», alltid skola vara ställda

till viss person samt gälla allenast under trettio dagar, samt att för de ifrågavarande

yrkes- och tjänstegrupperna hindret för personlig inställelse

skall uppgivas och styrkas av kvalificerat vittne —jfr för övrigt sid. 35 — .

Då det gäller att i största allmänhet undersöka, huruvida en sålunda

inskränkt och modifierad fullmaktsröstning kan anses värd att

uppställas såsom ett med valsedels insändande alternativt system för röstning

utan personlig inställelse, bör till en början framhållas, att, då med

den hittillsvarande fullmaktsröstningen förenade missförhållandena påtalats,

man kommit att helt allmänt rikta sig mot fullmaktssystemet som sådant,

helt naturligt, då detsamma varit det enda sättet för röstning utan personlig

inställelse, och förbisett, att det framförallt är den störa omfattningen,

i vilken fullmaktsröstningen varit tillåten, som möjliggjort ett

illegitimt utnyttjande av densamma. Genom en inskränkning till vissa

grupper av rätten att rösta medelst fullmakt samt övriga garantibestämmelser,

som av de sakkunniga här ovan ifrågasatts, torde de med rätta

påtalade olägenheterna av nuvarande bestämmelser bliva i tillfredsställande

grad eliminerade.

Det är utan vidare klart att inskränkningen i rätten att rösta utan

personlig inställelse är det primära, det effektiva, i reformen, och att

opaginerad Kontrollera mot PDF

själva metoden för medgiven rösträtt utan sådan inställelse är av mera

underordnad betydelse.

Att röstningen skall vara uttryck för den röstberättigades egen uppfattning

och utgöra hans viljeförklaring, är ett berättigat krav, och därför

måste man se till, huruvida nämnda krav kan behörigen tillgodoses med

bibehållande av fullmaktsmetoden. Det tjänar emellertid ingenting till

att driva detta krav in absurdum, ty agitationen har nog många gånger

den kraft och verkan, att icke ens röstning vid personlig inställelse alltid

kan betraktas som uttryck för den röstandes egen uppfattning.

Beträffande huvudgruppen »äkta makar» får man i regel dem emellan

förutsätta sådant förtroendeförhållande, att, om den ene avlämnar röstsedel

för den andre, det icke spelar någon roll, huruvida detta sker i

egenskap av fullmäktig eller i av uppdragsgivaren tillslutet kuvert, förefinnes

ej detta förtroendeförhållande, så lärer väl sådant uppdrag icke

komma i fråga, vilken form som än väljes, ty det föreligger i ena som i

andra fallet ingen garanti för att ett dylikt uppdrag blir fullgjort. Då

det gäller andra grupper, torde det också ligga i sakens natur, att de, i

den mån de begagna sig av fullmäktige, härtill utse personer, som de ha

förtroende för, och som med eu till visshet gränsande sannolikhet rösta

på samma sätt, som fullmaktsgivarna själva skulle ha gjort, om de inställt

sig personligen.

Att fullmaktsinsamling — själva kärnpunkten i nuvarande missförhållanden

— är utesluten, då det är fråga om äkta makars rätt att på

grund av fullmakt rösta för varandra, torde utan vidare vara klart. Men

det är också att märka, att lika litet, som det kan bliva fråga om fullmaktsinsamling

eller s. k. fullmaktsfiske, då det gäller äkta makar, lika

otacksamt skall det i praktiken visa sig vara att försöka dylikt fiske, då

det är fråga om de andra grupperna. Det är icke enbart begränsningen

till ett fåtal grupper, som lägger hinder i vägen utan även de omständigheterna,

att personer inom dessa grupper skola styrka förfall, och att

detta förfall skall bekräftas av ett särskilt kvalificerat vittne samt slutligen

att fullmakten skall vara ställd till viss person.

Vid valet mellan de båda systemen fullmakt och röstsedels insändande

bör till en början ihågkommas, att professor Ernbergs utredning

angående röstning vid andrakammarval utan personlig inställelse utmynnar

däri, att de svårigheter, som anknyta sig till en dylik rösträttsutövning, i

mycket äro sådana, att de icke eller åtminstone icke på tillfredsställande

sätt låta sig övervinna. Att utredningen icke dess mindre åtföljts av ett

förslag till lagtext i ämnet, motiverar författaren därmed, »att han på

grund av det intresse, för vilket frågan om undantag från § ‘24 riksdags
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

ordningen upprepade gånger varit föremål från statsmakternas sida, ogärna

velat stanna vid ett rent negativt resultat, samt att frågan om lämpligheten

eller olämpligheten av lagstiftning i ämnet torde kunna klarare bedömas,

om ett förslag till lagtext förelåge. Sagda lagförslag bygger, som

nämnt, på systemet insändande av röstsedel. Emellertid framhåller professor

Ernberg i sin utredning den uppfattningen, att man beträffande

föreliggande spörsmål kan tveka i valet mellan detta system och fullmaktsröstning,

och i en senare avhandling1 har Ernberg »till ytterligare belysning

av ämnet» framlagt ett parallell förslag, byggt på fullmaktsröstning.

Under sådana omständigheter torde man knappast kunna vindicera att de

Ernbergska utredningarna givit något bestämt företräde åt det ena eller

det andra av de båda systemen röstsedels insändning och fullmaktsröstning.

Uppmärksammas bör vidare, att sagda utredningar avhandla allenast

möjligheten för vissa yrkesgrupper att vid andrakammarval utöva rösträtt

utan personlig inställelse men däremot icke ingå vare sig på frågan om

huruvida och på vad sätt äkta makar skola beredas möjlighet att för varandra

inlämna röstsedel eller genom fullmakt utöva rösträtt för varandra

eller på spörsmålet om utövande av kommunal rösträtt utan personlig inställelse.

1 2 Regeringsförslaget beträffande röstning utan personlig inställelse

vid andrakammarval och de i huvudsak i enlighet med detta förslag

av 1919 års lagtima riksdag antagna bestämmelser avhandla däremot, som

nämnt, även frågan om äkta makars rösträttsutövning utan personlig inställelse

och lösa denna fråga genom tillämpning av ett system i huvudsak

analogt med det, som godtagits i fråga om vissa yrkesgruppers röstning.

Bland de motiv, som av Kungl. Maj:t och riksdagen åberopas

för en sådan lösning av frågan om äkta makars rösträttsutövning och

mot äkta makars röstning för varandra medelst fullmakt, återfinnas även

vissa uttalanden om att det icke kan vara lämpligt, att äkta makars röstning

utan personlig inställelse sker efter ett annat system än det, som

för vissa yrkesgruppers röstning befunnits lämpligast och därför för dem

föreslagits. Aven de sakkunniga anse för sin del att vid samma val samma

system bör följas för äkta makar och för vissa yrkesgruppers röstning,

men åt vilket -system, som därvid bör givas företräde, får icke bestämmas

av i vilken mån detsamma befinnes lämpligt för vissa yrkesgrupper, utan

1 Publicerad i »Festskrift, utgiven av Lunds universitet vid dess tvåhundrafemtioårsjubileum

1918».

2 Professor Ernberg framhåller dock, att han vid sitt förslag »även haft i åtanke

det valtekniska önskemålet att — i händelse politisk rösträtt för kvinnor genomföres —

underlätta äkta makars rösträttsutövning».

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

gruppen äkta makar bör härvid vara utslagsgivande. Ty det får icke

glömmas att, medan antalet äkta makar i valrättsåldern belöper sig till

vid pass 1,900,000 personer, så torde övriga grupper tillsammantagna

knappast utgöra mera än 120,000 personer i rösträttsåldern, av vilka endast

en kanske mycket ringa del verkligen kan styrka hinder för personlig

inställelse vid valen eller, även om den så kan, på grund av det besvär,

som är förenat med röstningen utan personlig inställelse, utnyttjar

sin rätt till sådan röstning. Härtill kommer dessutom, att de undantagna

yrkes- och tjänstegrupperna till inemot två tredjedelar bestå av gifta personer,

såsom närmare torde framgå av nedanstående civilståndsfördelning år

1910 för eu del yrkesgrupper, som mer eller mindre motsvara dem, som

avses i den av 1919 års lagtima riksdag godtagna vallagen.

Antal yrkesutövare vid 1910 år

s folkräkning

Yrkesgrupper

Över 15 år

Över 25 år

Ej gifta

Gifta

Summa

Ej gifta

Gifta

Summa

Officerare, underofficerare och officersvolontä- rer...................

3,263

4,320

7,583

2,042

4,286

6,328

Militärt manskap.............

16,601

4,104

20,705

1,767

3,951

5,718

Sjökaptener och styrmän..........

1,554

2,799

4,353

1,305

2,785

4,090

Sjömän, inr. skeppare...........

17,973

6,053

24,026

9,011

5,917

14,928

Ångfartygsmaskinister och eldare......

1,983

1,022

3,005

860

991

1,851

Fiskare, inr. deras barn och mågar.....

6,470

7,475

13,945

2,833

7,355

10,188

Järnvägstjänstemän, lägre.........

7,810

21,063

28,873

4,672

20,529

25,201

Posttjänstemän, lägre...........

1,542

2,279

3,821

961

2,236

3,197

Betjäning vid lots- och fyrstaten (samt vid

kanaler och hamnar)...........

407

1,389

1,796

288

1,377

1,665

Summa

57,603

50,504

108,107

28,739

49,427

73,166

Genom den äkta makar tillkommande rätten att utan personlig inställelse

utöva rösträtt tillgodoses sålunda till en högst väsentlig del även

övriga ifrågavarande gruppers intressen i berört avseende, och den omständigheten,

att formerna för äkta makars röstning utan persordig inställelse,

vilket system man än väljer, alltid bliva enklare än formerna för

vissa yrkesgruppers röstning utan personlig inställelse, torde helt säkert

verka därhän, att hithörande yrkesgrupper i större omfattning komma att

tillämpa förstnämnda former än sistnämnda. Under sådana förhållanden

kan det rent av ifrågasättas, om icke hela frågan om röstning utan personlig

inställelse kunde lösas allenast genom tillämpning av ett system, som

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

bereder tillfälle för äkta makar att ombesörja varandras röstning. Av

hänsyn till det relativt stora antalet ogifta sjömän och fiskare hava emellertid

de sakkunniga icke velat gå så långt, men, är man över huvud taget

ense om att för äkta makar verkligt behov föreligger att kunna utöva sin

rösträtt utan personlig inställelse, så torde de anförda siffrorna tala ett

tydligt språk för att man vid valet av system för röstning utan personlig

inställelse bör utan tvekan stanna vid det, som bäst lämpar sig för gruppen

äkta makar, och i andra hand se till, huru detta system lämpligen

skall praktiseras i fråga om röstägare tillhörande vissa yrkesgrupper.

De erinringar, som av motionärer och utskott gjordes gent emot det

Kungl. förslaget beträffande röstning utan personlig inställelse vid andrakammarval,

gällde framför allt formerna för äkta makars röstning. Man

anmärkte, och enligt sakkunnigmajoritetens mening med fog, mot förslaget

i dessa delar, att det vore för »krångligt» och för omständligt. I avsikt

att få en förenkling till stånd borttog utskottet och riksdagen bland annat

bestämmelsen, att valsedelns inläggande skall försiggå i enrum, och motiverade

detta bland annat därmed, att man vid fastställande av de regler, som i detta

fall skola tillläinpas, »har att utgå från det förtroendefulla förhållande, som i

det alldeles övervägande flertalet fall måste förutsättas råda mellan äkta makar,

och som i alla händelser är en oundgänglig förutsättning för varje anordning,

som åsyftar, att den ena makens röstning: skall ske med den andras biträde».

Härmed har man emellertid i fråga om äkta makar i viss mån släppt

kravet på valhemlighetens bevarande och på att röstningen ovillkorligen

skall vara ett uttryck för den röstandes personliga övertygelse. Den make,

som skall framlämna den andra makens röstsedel, blir onekligen med de

av riksdagen godtagna bestämmelserna i tillfälle både att taga del av röstsedelns

innehåll och att inverka på detta innehåll. Men under sådana

omständigheter blir skillnaden i effektivitet för de båda systemen röstsedels

inlämnande genom endera maken och röstning genom fullmakts utfärdande

för endera maken minimal.

Man har anmärkt, att med det senare systemet den, som utfärdar

fullmakten icke har någon garanti för att den verkligen kommer till användning.

Nej, någon sådan garanti finnes icke, men den finnes lika litet

vid systemet med röstsedels insändande genom andra maken. Något tvång

för denne att verkligen överlämna röstsedeln finnes icke, och det kan med

fog misstänkas, att, om han vet eller har anledning tro, att andra makens

röstsedel icke överensstämmer med hans egen uppfattning i kandidatfrågan,

han nekar att taga befattning med valsedeln eller underlåter att framlämna

densamma. När man därför från motståndarna till äkta makars röstning

för varandra genom fullmakt framhåller, att detta system de facto inne
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

bär, att gift man erhåller tvenne röster, så kan detsamma med ungefär

samma fog från motsatt håll göras gällande i fråga om systemet röstsedels

insändande genom endera maken.

Äro båda makarna förhindrade att infinna sig vid valet, så kunna

de vid intetdera systemet göra bruk av sin rösträtt. Men skulle i sista

stund den make, för vilken fullmakt utfärdats, eller som skolat ombesörja

de båda röstsedlarnas framlämnande, bliva förhindrad att infinna sig vid

valet, medan den andra däremot är oförhindrad, så kan med fullmaktssystemet

på grund av dess större enkelhet sådana åtgärder lätteligen vidtagas,

att rösträttens utövande för båda makarna ombesörjes av den andra

oförhindrade maken. En dylik anordning i sista stund kan däremot vid

systemet röstsedels insändande ofta nog på grund av detta systems större

omständlighet icke medhinnas, helst som i allmänhet vederbörliga formulär,

ytterkuvert och innerkuvert icke finnas att tillgå på nära håll.

Det är i själva verket denna större enkelhet hos fullmaktssystemet

i fråga om äkta makar, som kommit sakkunnigmajoriteten att i valet

mellan de båda systemen stanna för nämnda system. Denna större enkelhet

torde ligga i öppen dag och har egentligen icke av någon förnekats.

Men även om i fråga om äkta makar fullmaktssystemet och systemet

med röstsedels avlämnande vore likvärdiga beträffande enkelhet i formerna,

så har givetvis vid kommunala representantval det förra systemet den väsentliga

fördelen, att allmänheten under årtiondens praktik gjort sig förtrogen

med detsamma, medan systemet med röstsedels insändande innebär

en nyhet, som kanske först efter åtskilliga år kan fullt inläras. Att

dessa förhållanden starkt tala för fullmaktssystemet, torde icke kunna förnekas,

helst om man besinnar, i vilken omfattning makars rösträttsutövning

för varandra praktiserats och troligen alltjämt kommer att praktiseras

bland alla samhällsklasser, men framför allt bland landsbygdens allmoge

och småfolk, för vilka tillämpningen på egen hand av även enklare

lagbestämmelser innebär besvär och olägenheter. Mot detta resonemang

torde måhända den invändningen göras, att efter de beslut, som 1919 års

lagtima riksdag fattat i fråga om opersonlig röstning vid andrakammarval,

systemet med röstsedels insändande i alla händelser måste inläras av allmänheten,

och att det är enklare att i likartade fall tillämpa ett system,

även om detta är något mera invecklat än att tillämpa tvenne olika system.

Till denna invändning skola de sakkunniga här nedan återkomma.

Även om icke de av riksdagen antagna lagarna i föreliggande fråga

lika litet som de ernbergska utredningarna beröra spörsmålet om kommunal

rösträtts utövning utan personlig inställelse, så kan naturligtvis icke förnekas,

att den omständigheten, att man i fråga om andrakammarvalen för

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

röstning utan personlig inställelse stannat vid systemet röstsedels insändande,

måste hava en viss betydelse för frågans lösning beträffande de

kommunala representantvalen. Ur denna synpunkt sett, hade det givetvis

varit till fördel, om riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag icke

förrän i samband med grundlagsändringarnas slutliga antagande definitivt

bundit sig vid något visst system för röstning utan personlig inställelse

vid andrakammarval. Frågorna om röstning utan personlig inställelse vid

andrakammarval och i kommunerna hade då vid 1920 eller 1921 års

riksdag kunnat behandlas och lösas i ett sammanhang. Då riksdagen nu

redan för val till andra kammaren beslutat sig för systemet valsedels insändande,

synes måhända det naturligaste vara, att samma system tillämpas

jämväl i fråga om den kommunala rösträtten. Ihågkommas bör emellertid

i första hand, att sagda system icke låter använda sig vid »avgöranden i

allmänhet» å stämmorna utan allenast vid de där förekommande representantvalen.

Vid förstnämnda avgöranden är, såsom ovan påvisats — jfr

sid. 35 —, fullmaktsröstning den enda möjliga formen för röstning utan

personlig inställelse. Att över hela linjen tillämpa enhetliga principer för

röstning utan personlig inställelse är sålunda — efter 1919 års riksdagsbeslut

— icke möjligt; båda systemen, röstsedels insändande och fullmaktsröstning,

måste användas. Det torde säkerligen icke erbjuda större fördelar,

om frågan beträffande representantval, politiska och kommunala,

löses efter förstnämnda linjer och beträffande andra kommunala avgöranden

efter sistnämnda än om enhetlighet vinnes å ena sidan för politiska

val med tillämpning av systemet röstsedels insändande, å andra sidan för

samtliga å kommunala primärstämmor förekommande ärenden med tillämpning

av systemet fullmaktsröstning, utan snarare tvärtom. Aven om de

kommunala representantvalen, särskilt landstingsmannavalen, förete viss

frändskap med andrakammarvalen, så torde den frändskap vara större, som

förefinnes mellan kommunala representantval samt andra val och avgöranden

å kommunernas stämmor. Att äkta makar i kommuner, som ej hava

kommunalfullmäktige, skola kunna utöva kommunal rösträtt för varandra

genom fullmakt men däremot i kommuner, som hava kommunalfullmäktige,

för samma rösträtts utövande skola vara hänvisade till systemet röstsedels

inlämnande genom endera maken, måste sägas innebära en betänklig

inkonsekvens.

Det får ej heller förbises, att det av 1919 års lagtima riksdag för

andrakammarval antagna systemet med röstsedels insändande ännu är

oprövat i vårt land och sålunda icke i och för sig förtjänar vitsord i högre

grad. Det kan ifrågasättas, om det icke ur jämförelsesynpunkt rentav

erbjuder en fördel att tills vidare parallellt med varandra tillämpa de båda

opaginerad Kontrollera mot PDF

4!t

systemen röstsedels insändande och fullmaktsröstning efter av de sakkunniga

föreslagna linjer, det ena vid politiska och det andra vid kommunala

representantval, för att, sedan erfarenhet vunnits, huru vartdera systemet

verkar i praktiken, utvälja det bästa och tillämpa detsamma över hela

linjen. Det är delvis ur denna synpunkt, som de sakkunniga ej velat

ifrågasätta att med upprivande av 1919 års riksdagsbeslut söka införa en

efter av de sakkunniga föreslagna linjer modifierad fullmaktsröstning jämväl

för politiska val. Att söka vinna ändring i eu lag, innan den ens trätt i

tillämpning, måste emellertid under alla omständigheter vara föga tilltalande.

Att den av de sakkunniga föreslagna lösningen för röstning utan

personlig inställelse skall stå sig vid en jämförelse, som ovan antytts, och

att den allmänhet, som har att tillämpa bestämmelserna skall föredraga de

av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna framför bestämmelser om röstsedels

insändande, därom hysa de sakkunniga god tillförsikt. Betydelsen

av att eu lagstiftning gillas och omfattas med förtroende av den stora allmänheten

får icke förbises.

Att systemet med fullmakt även låter anpassa sig för vissa yrkesoch

tjänstegruppers röstande utan personlig inställelse, framgår tydligt av

professor Ernbergs ovan anförda i Lunds universitets festskrift publicerade

utredning med ett så lagt förslag till fullmaktsröstning, att kraven på valhemlighetens

bevarande och på att valhandlingen skall utgöra uttryck för

väljarens personliga vilja och uppfattning såvitt möjligt garanteras. Förfarandet

enligt detta system är i huvudsak följande: Sedan fullmakten,

såsom hänsynen till valhemligheten påbjuder, i enrum tecknats och tillslutits

av fullmaktsgivaren samt två vittnen utan att hava sett själva fullinäktignajnnet

bevittnat valmannens namnteckning och intygat hans förfallogrund,

avsändes fullmakten till fullmäktigen men ej direkt, enär därigenom

hemligheten kan röjas, utan till valförrättaren, som sedan har att

översända densamma till fullmäktigen. Det har anmärkts mot ett sådant

förfarande, att det är alltför omständligt, och att det genom det sätt,

varpå fullmakten fortskaffas till fullmäktigen, fördröjes i så hög grad, att

man riskerar att fullmakten når för sent fram. Denna anmärkning är berättigad,

och de sakkunniga hava, som nedan angives, i sitt förslag nöjt

sig med långt enklare former för hithörande röstning, men å andra sidan

bör framhållas, att det ernbergska förslaget angående fullmaktsröstning

icke är omständligare än hans förslag ja icke ens än det av riksdagen antagna

förslaget beträffande röstsedels insändande.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle fullmaktsröstning vid kommunala

representant val för vissa yrkesgrupper anordnas efter precis samma

normer, som föreslagits i fråga om äkta makar eller för fullmaktsröstning

1—200137

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

i allmänhet vid »andra kommunala avgöranden» endast med det tillägget,

att i fullmakten skulle lämnas upplysning även angående den röstberättigades

yrke eller tjänst och de därav förorsakade omständigheter, som förhindra

hans personliga närvaro vid valet, samt att detta hinder skulle bestyrkas

av ett kvalificerat vittne. De kvalificerade vittnena skulle vara

desamma, som angivas i bestämmelserna om röstsedels insändande vid

andrakammarval.

Det torde böra medgivas, att fullmaktsröstningen för vissa tjänsteoch

yrkesgrupper, sådan den av de sakkunniga föreslagits, icke i fullt

samma mån som de av riksdagen antagna bestämmelserna för röstning

utan personlig inställelse giver garanti för valhemlighetens bevarande, och

detsamma gäller, åtminstone skenbart, garantien för att valhandlingen

verkligen blir ett uttryck för väljarens personliga uppfattning. Men, då

fullmakten enligt de sakkunnigas förslag alltid skall vara ställd på viss

person, så får man väl förutsätta, att fullmaktsutfärdaren väljer en sådan

fullmäktig, på vilken han fullt kan lita, som har hans egen politiska eller

kommunalpolitiska uppfattning, och som sålunda både bevarar valhemligheten

och använder fullmakten i överensstämmelse med fullmaktsgivarens

önskan och uppfattning. Då vidare enligt de sakkunnigas förslag fullmakten

icke kan utfärdas tidigare än trettio dagar före valet men väl senare,

så torde väl fullmaktsgivaren just genom valet av fullmäktig kunna

se till att valhandlingen blir ett uttryck för hans personliga uppfattning

och vilja om icke just vid själva valtillfället så omedelbart före detsamma.

Icke heller vid systemet röstsedels insändande utgör röstningen ett uttryck

för den röstberättigades vilja vid valtillfället utan vid tiden för försändelsens

anordnande.

Det har anmärkts mot fullmaktssystemet, att fullmaktsgivaren, även

om han väljer en fullmäktig med i det stora hela samma politiska eller

kommunalpolitiska uppfattning som han själv, icke har någon garanti för

att icke fullmäktigen genom strykningar eller andra förändringar i valsedeln

använder fullmakten till att söka inverka på valutgången i en annan

riktning än fullmaktsgivaren önskar. Valsituationen är måhända icke fullt

klar vid fullmaktens utfärdande, och fullmaktsutfärdaren kan sålunda icke

på något sätt förvissa sig om att hans egna och fullmäktigens uppfattningar

vid valtillfället sammanfalla. Även denna anmärkning har fog för

sig. Men hur ställer sig systemet röstsedels insändande i detta avseende?

Jo, sistnämnda system torde i alla de fall, där valsituationen icke är definitivt

klar en avsevärd tid före valet, verka därhän, att de utom hemorten

befintliga väljarna, synnerligast sjömän och fiskare, faktiskt bliva

urståndsätta att öva något som helst inflytande på valet. Detta är en

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

synnerligen betänklig brist i systemet röstsedels insändande, en brist, som

även framhållits av Ernberg, men som, såvitt de sakkunniga kunnat finna,

icke beaktats under diskussionen i övrigt.

Mot fullinaktssysemet i den form, som det av de sakkunniga föreslagits,

har vidare riktats den kritiken, att, om den person, som skall använda

fullmakten av någon anledning blir förhindrad att infinna sig vid

valet, eller om han redan innehar annan fullmakt, så måste tydligen fullmakten

bliva oanvänd. Denna anmärkning riktar sig tydligen icke mot

äkta makars röstning för varandra genom fullmakt utan mot fullmaktens

användning för vissa yrkesgrupper. Men även för detta fall

torde anmärkningen ej böra tillerkännas större betydelse. Att medlemmarna

av de utvalda yrkesgrupperna skola med hänsyn till möjligheten

att utöva rösträtt ställas gynnsammare än övriga röstberättigade,

torde icke vara avsett med de för dem villkorligt antagna eller ifrågasatta

undantagsbestämmelserna. Blir en röstberättigad i allmänhet förhindrad

att infinna sig vid valet, så måste han ju, om han icke är gift och sålunda

kan besörja sin rösträtts utövande genom andra maken, finna sig i

att hans rösträtt blir obegagnad; det ligger då ingen orättvisa i att förhållandet

blir detsamma, om han tillhör sagda yrkesgrupper och hans

inom valdistriktet befintliga fullmäktige blir förhindrad att infinna sig vid

valet. Det finnes ingen anledning att antaga, att fullmäktigen utom i

fall av verkligt förhinder skall uraktlåta att infinna sig vid valet, snarare

torde han komma att göra större ansträngningar att övervinna eventuella

hinder för ett sådant infinnande än en röstberättigad i allmänhet, eftersom

den förres deltagande i valet för hans parti vanligen betyder tvenne

röster. Förhållandet att en och samma person erhåller fullmakter från

två håll och sålunda måste låta den ena fullmakten ligga obegagnad, torde

i allmänhet, i praktiken bliva ganska sällsynt och sällsyntare i den mån,

de föreslagna bestämmelserna tillämpats någon tid. Endast i vissa västkustsocknar

med en talrik fiskare- och sjötnansbefolkning torde någon

egentlig risk i detta avseende föreligga. Men då, såsom redan framhållits

— jfr sid. 45 —, flertalet av de till de undantagna grupperna hörande

gifta yrkesutövarna torde komma att begagna sig av systemet röstning

genom andra maken, så torde ej ens i sagda kustsocknar någon egentlig

svårighet uppstå att få fullmakterna placerade på sådant sätt, att de också

komma till användning. Efter en och annan misslyckad fullmaktsplacering

under de första åren av systemets tillämpning, torde förhållandena säkerligen

komma att utveckla sig därhiin, att samtliga personer av hithörande

yrkesgrupper, som mera konstant äro förhindrade att personligen deltaga

i valen, försäkra sig om var och en sin pålitliga fullmäktige. Har man

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

i fråga om »andra kommunala avgöranden», där rätten till fullmaktsröstning

skulle bibehållas för samtliga röstberättigade, ansett sig kunna uppställa

krav på att fullmakten skall vara ställd till viss person, så kan ej

minsta tvekan råda, att samma krav bör kunna ställas i fråga om kommunala

representantval, där allenast några fåtaliga grupper av röstberättigade

och allenast vid styrkt hinder skola kunna rösta genom fullmakt.

Ytterligare ett skäl, visserligen icke av avgörande betydelse men

dock förtjänande att tagas med i räkningen, kan anföras till förmån för

full maktssystemet. Vid detta system, bleve ytterkuvert, blanketter och formulär,

motsvarande dem vid röstsedels insändande, obehövliga. De kostnader

och besvär, som äro förenade med dylika ytterkuverts och blanketters

anskaffande och tillhandahållande bliva nog rätt betydande, ty även

om röstningen utan personlig inställelse vid riksdagsmannaval beträffande

yrkesgrupperna i allmänhet icke torde komma till användning i någon

större omfattning, så erfordras dock ett rätt betydande antal av ifrågavarande

kuvert och blanketter för att sådana skola kunna tillhandahållas hos

alla de personer, som skulle vara pliktiga att biträda vid valsedelsförsändelserna.

Motsvarande kostnader och besvär slippa kommunerna ifrån,

om det av de sakkunniga föreslagna systemet tillämpas vid de kommunala

representantvalen.

De olika systemen medföra vissa skiljaktigheter i förfarandet vid

valförrättning och sammanräkning. Då det gäller den största gruppen,

äkta makar, åligger det val förrättaren i ena fallet att förvissa sig om att

ytterkuvertet med därå tecknade förklaringar av väljare ävensom vittnesintyget

och slutligen innerkuvertet äro i behörigt skick, i andra fallet har

han endast att på ungefär samma sätt som hittills granska fullmakt och

valkuvert. Det är klart och tydligt, vilket som är mest besvärligt och tidsödande.

Fullmaktssystemet medför jämfört med valsedelsförsändelse i

fråga om denna grupp en mycket stor lättnad för valförrättaren.

Då det gäller andra grupper, så kommer, om fullmaktsvägen väljes,

granskningen av fullmakterna samt förfallointygen att åligga valförrättaren,

under det att vid valsedels insändande till den sammanräknande myndigheten

denna finge sig ålagt motsvarande granskning av ifrågavarande försändelser.

Länsstyrelserna ha emellertid redan med den nuvarande anordningen

klagat över att sammanräkningarna äro tidsödande och betungande,

och, om man skall taga någon hänsyn till berörda klagomål, kan det icke

vara lämpjigt att lägga nya uppgifter på de sammanräknande myndigheterna.

A andra sidan torde hithörande granskningar icke bliva i större

omfattning tidsödande eller besvärliga, antingen de komma att åvila valförrättaren

eller den sammanräknande, ty det är, som sagt, att förmoda,

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

att de ifrågavarande yrkesgrupperna endast i ringa omfattning komma att

begagna sig av rättigheten att rösta utan personlig inställelse.

Vad ovan (å sid. 36 och 37) sagts om den nuvarande fullmakts- Val av reröstningen,

äger naturligtvis tillämpning icke blott på koniniunalfullinäktig-^’^®®n<A“nr^.r

val, stadsfullmäktigval och landstingsmannaval utan jämväl på val av re- liga kompresentanter

för den kyrkliga kommunen, för den händelse, såsom ifråga- munen

satts, det representativa systemet infördes jämväl i denna. Härav kunde

synas följa, att omförmälda föreskrifter om röstning utan personlig inställelse

omedelbart gjordes tillämpliga i de undantagsfall, då representanter skola

av kyrklig kommun utses enligt redan nu gällande författningar.

Förordningen angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg

den 5 maj 1882 stadgar i sådant hänseende, att kyrkostämma under

november månad skall för eu tid av fyra år utse kyrkofullmäktige för utövande

av församlingarnas i Göteborg beslutanderätt i gemensamma ärenden.

Angående sättet för valens förrättande gälla de bestämmelser, som

äro meddelade i den allmänna förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd. Man kunde sålunda tänka sig, att antingen i den senare

förordningen eller i själva specialförfattningen gjordes ett tillägg, som

medförde, att vid val av dessa kyrkofullmäktige bestämmelserna om utövande

av rösträtt vid kommunal- och stadsfullmäktigval bleve iakttagna.

Men frånsett den omständigheten, att kyrkofullmäktige endast i begränsad

omfattning företräda kyrkoförsamlingarna i Göteborg — endast i ärenden,

som äro för dem gemensamma —, måste härvid tagas i betraktande, att

den för val av ifrågavarande fullmäktige stadgade valproceduren över

huvud taget är en helt annan än den, som gäller för de kommunala representantvalen

i allmänhet. Ändring för vinnande av överensstämmelse

mellan valen härutinnan är givetvis en förutsättning för att de i förut

angivna hänseende skola kunna med varandra likställas. Att utarbeta och

avgiva förslag till dylik ändring torde emellertid icke tillkomma de sakkunniga,

utan närmast åvila inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga

för utredning av frågan om införande av representativt system i

den kyrkliga kommunen. Enligt inhämtade upplysningar hava dessa sakkunniga

också funnit anledning upptaga det ifrågavarande spörsmålet.

Om det alltså icke för närvarande lämpligen låter sig göra att för

valen av kyrkofullmäktige i Göteborg föreskriva andra regler beträffande

rösträttens utövande än de för direkta kommunala avgöranden ifrågasatta,

kunna dylika föreskrifter än mindre anses för närvarande påkallade beträffande

val av de personer, vilka enligt förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm under benämningen »delegerade»

skola utses av huvudstadens olika församlingar för att fatta avgörande,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Vissa kommunala

val,

som enligt

andra författningar

än de kommunala

skola förrättas

av

kommunalstämma,

kyrkostämma

eller

allmän rådstuga.

därest församlingarnas kyrkostämmor stanna i olika beslut rörande ärenden,

som äro för församlingarna gemensamma. Ty dessa delegerade äro

mindre att betrakta såsom representanter i vanlig mening än såsom skiljemän

i händelse av konflikt mellan församlingarna i nyss angivna fall.

Vid uttalandet om en bestämd skillnad mellan de kommunala representantvalen

och andra kommunala avgöranden i vad angår fullmaktsröstningens

missbruk, å ena, och behövlighet, å andra sidan, har icke tagits

hänsyn till andra än kommunala angelägenheter i egentlig mening, d. v. s.

sådana ärenden, vars behandling regleras direkt av kommunalförordningarna.

Vidkommande de ärenden, vilka enligt särskilda andra författningar

skola behandlas å kommunalstämma, allmän rådstuga eller kyrkostämma,

lärer det få bero på prövning för varje fall, huruvida i dessa författningar

skola göras undantag från de i kommunalförordningarna meddelade

föreskrifterna angående rösträttens utövande vid kommunala avgöranden

i allmänhet. Sådana ärenden äro exempelvis på kyrkostämma beroende

val av präster och ordinarie folkskollärare. Då beträffande de förra

lagen om tillsättande av prästerliga tjänster föreskriver, att i stadsförsamling

fordras personlig inställelse för rösträttens utövande, men i landsförsamling

gäller om rösträttens överlåtande, vad i sådant avseende är för

kyrkostämma stadgat, överensstämma dessa föreskrifter uppenbarligen icke

med de ovan utvecklade principer, efter vilka spörsmålet om kommunal

rösträtts överlåtande på annan skulle lösas. Det kan ifrågasättas, huruvida

icke vid dessa val borde såväl i stad som på landet tillämpas antingen

de för representantval eller de för andra kommunala avgöranden meddelade

bestämmelserna. Med hänsyn till de med prästval ofta förknippade

mindre tilltalande företeelserna vid insamlande av fullmakter, synes det

ligga närmast till hands, att för dem gällde de vid representantval meddelade

föreskrifterna. Detsamma kan måhända sägas om de folkskollärarval,

rörande vilka för närvarande enligt bestämmelse i stadgan för folkskoleundervisningen

i riket skall lända till efterrättelse för val å kyrkostämma

i allmänhet gällande föreskrifter. Att i dessa avseenden, vilka beröra

helt andra lagar än kommunalförfattningarna, avgivna förslag torde

emellertid icke ingå i det uppdrag, som lämnats de sakkunniga.

Vid val av fatiigvårdsfullmäktige, som i enlighet med bestämmelserna

i § 7 av den år 1919 ändrade lagen om fattigvården kunna eller

skola förekomma i de fall, där två eller flera kommuner förenat sig till ett

fattigvårdssamhälle, komma på grund av sagda lagställes formulering

automatiskt att tillämpas enahanda bestämmelser för röstning utan personlig

inställelse som vid kommunalfullmäktigval.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

En naturlig konsekvens av att rutten att utan personlig inställelse Elektorsval.

deltaga i kommunala representantval inskränkes till vissa grupper av röstberättigade,

och att dessa grupper medgivas enahanda rätt vid andrakammarval,

är att motsvarande inskränkningar och medgivanden göras för

de val av elektorer för utseende av ledamöter i första kammaren, som enligt

den av 1919 års lagtima riksdag villkorligt antagna vallagen skola förrättas

i de städer, som ej deltaga i landsting. Även för dessa val bör sålunda

röstning utan personlig inställelse medgivas allenast för äkta makar och

de omskrivna yrkesgrupperna. Men frågan är, huruvida därvid systemet

med röstsedels insändande eller systemet med fullmaktsröstning bör tilllämpas.

För det förra alternativet talar givetvis den omständigheten, att

dessa elektorsval i likhet med andrakainmarvalen hava rent politisk karaktär.

Men å andra sidan hava elektorsvalen en viss frändskap även med

landstingsmannavalen, i det att båda avse utseende av valmän, som i sin

tur skola välja ledamöter till första kammaren, och detta talar för att även

vid elektorsvalen tillämpa fullmaktssystemet. Detta blir också enligt den

ståndpunkt, sakkunnigmajoriteten intagit, i själva verket det enda lämpliga

med hänsyn till bestämmelsen, att dessa val enligt den nya villkorligt antagna

vallagen skola förrättas i samband med stadsfullmäktigvalen, sålunda

att röstberättigad, som önskar utöva rösträtt vid båda valen, skall vid ett

och samma tillfälle avgiva sin röst beträffande vartdera av dem. Att en

väljare, som önskade och vore berättigad att deltaga i båda valen utan

personlig inställelse, skulle följa två skilda förfaringssätt, föranstalta om

fullmakt för stadsfullmäktigvalet och om röstsedels insändande för elektorsvalet,

torde icke kunna ifrågasättas. Det på angivet sätt inskränkta och

reformerade fullmaktssystemet, som i och för sig enligt sakkunnigmajoritetens

mening är att föredraga framför systemet med röstsedels insändande,

bör sålunda tillämpas jämväl vid val av elektorer för utseende av ledamöter

i första kammaren.

I samband med frågan om fullmakternas och åtföljande intygs gransk- Valförrättning

vid valförrättningen hava de sakkunniga till behandling upptagit spörs- överjtytmålet,

huruvida icke ledningen av denna valförrättning på landet borde *®*^|*M

överflyttas från kommunalstämmans eller distriktsstämmans ordförande och

i stället uppdragas åt samma institution, som har att förrätta andrakammarvalen,

d. v. s. valnämnden. En sådan överflyttning är visserligen

icke direkt betingad av de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna

angående röstning utan personlig inställelse, men dessa bestämmelser utgöra

dock ett motiv bland flera för överflyttningen i fråga, ty det måste

anses, att fullmakts- och intygsgranskningen bättre och lättare handhaves

av ett kollegium, som bland annat har till uppgift att granska röstlängden

opaginerad Kontrollera mot PDF

5(3

och att förrätta de politiska valen, än av den väljande korporationen själv

och den för helt andra ändamål valda stämmeordföranden, som numera

icke skall taga någon befattning med röstlängden. I stad förrättas såväl

de politiska som de kommunala valen inför magistraten. Det finnes intet

skäl, varför icke även på landet båda valen skola förrättas av samma institution,

nämligen valnämnden, som härigenom kunde förvärva sig ökade

erfarenheter beträffande valförrättningen. Som ovan antytts, är ju uppgiften

att granska den kommunala röstlängden nu överflyttad från stämman

till valnämnden, och efter den sammanföring av den politiska och den

kommunala röstlängden, som de sakkunniga i annat sammanhang ämna

föreslå — jfr sid. 81—84 —, skall jämväl förvaringen av den längd, som

företrädesvis skall komma till användning vid de politiska och kommunala

representantvalen, ankomma på valnämnden, eller rättare dess ordförande.

Genom att anförtro valförrättningen åt valnämnden slipper man också ifrån

distriktsstäinmorna med deras val av ordförande. Valdistrikten komma,

om de sakkunnigas i annat sammanhang framlagda förslag till en vittgående

uppdelning av kommunerna i valdistrikt av statsmakterna antagas,

att bliva synnerligen talrika — jfr sid. 76—80 —, och om de sakkunnigas,

likaledes i annat sammanhang framlagt förslag, avseende att bringa överensstämmelse

mellan valdistriktsindelningen för politiska och för kommunala

val godtages — jfr sid. 74 och 75 — och följaktligen varje kommunalt valdistrikt

bliver försett med en valnämnd, så finnes intet som helst hinder

för en i och för sig önskvärd reform att låta denna valnämnd förrätta

jämväl de kommunala valen. De sakkunniga hava sålunda framlagt förslag

till en sådan reforms genomförande.

För val av municipalfullmäktige i samhälle, som ej bildar eget valdistrikt,

är emellertid en dylik anordning tydligen icke möjlig. Fn utväg

vore visserligen att föreskriva, att varje municipalsainhälle skulle utgöra

eget valdistrikt med egen valnämnd, som hade att förrätta jämväl val av

fullmäktige för samhället. Men då dels municipalsainhälle eller den återstående

delen av kommunen, sedan municipalsamhället undaritagits, ofta

har en alltför ringa folkmängd för att lämpligen utgöra eget valdistrikt,

dels municipalsamhälles läge i kommunen ofta är sådant, att samhället

utgör ett naturligt centrum för hela kommunen eller del av densamma

och följaktligen en lämplig plats för förrättande av val för hela kommunen

eller ett visst valdistrikt, i vilket samhället och kringliggande delar av

kommunen ingå, hava de sakkunniga icke velat föreslå bestämmelser i antytt

syfte, utan hava ansett, att val av municipalfullmäktige i samhälle, som

ej utgör eget valdistrikt, fortfarande skall förrättas å municipalstämma,

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

dock att därvid förutom stämmans ordförande tvenne av stämman valda

personer skola tjänstgöra såsom valförrättare.

Motsvarande bestämmelser hava av de sakkunniga föreslagits till

införande i § 7 mom. 2 av fattigvårdslagen i fråga om val av fattigvårdsfullmäktige.

I fråga om andrakammarval är föreskrivet, att röstlängden efter yalförrättningen

skall insändas till Kungl. Maj:ts befallningshavande. Denna

föreskrift blir för framtiden nödvändigare än hittills, ty utan en sådan blir

det tydligen icke möjligt för sammanräknaren att behörigen granska och

pröva inkomna röstsedelsförsändelser. En motsvarande föreskrift i fråga om

de kommunala representantvalen förefinnes icke och är ej heller betingad av

det av sakkunnigmajoriteten föreslagna systemet med röstning genom fullmakt.

Emellertid torde den sammanräknande myndigheten för att kunna

pröva, att de valda ledamöterna verkligen äro valbara, höra hava tillgång till

röstlängderna, och de sakkunniga hava därför föreslagit, att röstlängderna

jämväl efter de kommunala valen skola samman med röstsedlar och valprotokoll

insändas till den sammanräknande myndigheten, Kungl. Maj:ts befallningshavande

eller domhavande, som sedan efter sammanräkningens avslutande

har att återsända dem till vederbörande. Genom en dylik anordning

torde man i flertalet fall kunna undvika det numera ej alltför ovanliga

förhållandet, att en person, som förklarats vald till kommunalfullmäktig

eller landstingsman, sedermera befinnes icke uppfylla villkoren för valbarhet.

Med hänsyn till att för närvarande i fråga om stadsfullmäktigval

icke, liksom fallet är i fråga om kommunalfullmäktigval och landstingsmannaval,

förefinnas bestämmelser, huru snart efter röstningens avslutande

sammanräkningen av de avgivna valsedlarna skall påbörjas, och ej heller

huru skall förfaras, då denna sammanräkning icke omedelbart verkställes,

hava de sakkunniga till § 24 av förordningen om kommunalstyrelse i stad

och till § 10 av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm föreslagit

ett tillägg, gående ut på att, då sammanräkningen icke verkställes omedelbart

efter röstningens avslutande, sammanräkningen skall påbörjas inom

sju dagar därefter samt de avlämnade kuverten under tiden förseglas och

förvaras på sätt, som stadgas för det fall, att uppehåll i valförrättningen

göres.

De i föreliggande kapitel framlagda utredningar hava sålunda i

huvudsak resulterat i följande:

Vid de avgöranden och val å stämmor i primärkommunerna, som

ej äro hänförliga till representantval, bibehålies rätten till röstning utan

personlig inställelse med tillämpning av fullmaktssystemet. Men jämte

8—20013-

Röstlängdens

översändande

till den

sammanräknande

myndigheten.

Bestämmelser

för de

fall, där

sammanräkning

vid

stadsfullmäktigval

ej omedelbart

verkställes.

Sammanfattning

och lagändringar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

hittills gällande inskränkningar beträffande detta systems tillämpning stadgas

ytterligare inskränkningar i så måtto, att fullmakt alltid skall vara

ställd till viss person och icke få gälla under längre tid än trettio dagar.

Vid val av kommunala representanter, landstingsmän och elektorer

för val av ledamöter i riksdagens första kammare fordras personlig inställelse

utom för äkta makar, oberoende av hinder, och vid styrkt hinder

för de yrkesutövare och tjänstemän, som erhållit eller komma att erhålla

enahanda rätt vid val till riksdagens andra kammare.

För dessa grupper av röstberättigade bibehålies fullmaktssystemet på

så sätt, att äkta makar få genom fullmakt rösta för varandra och övriga

grupper få rösta genom fullmakt, ställd på annan röstberättigad, med iakttagande

av de inskränkningar och kompletterande bestämmelser, som skola

gälla i fråga om fullmaktsröstning vid övriga kommunala avgöranden.

Hindret för personlig inställelse skall för nämnda yrkesgrupper skriftligen

uppgivas och vara styrkt av ett kvalificerat vittne.

Kommunalfullmäktigval och landstingsmannaval på landsbygden skola

verkställas inför distriktets valnämnd, och denna skall hava att pröva fullmakterna

med tillhörande intyg.

De lagbestämmelser och lagändringar, som erfordras för vinnande

av dessa huvudsyften samt övriga ovan framhållna syften, beröra § 12,

§ 29 mom. o och § 80 av förordningen om kommunalstyrelse på landet

samt såsom följder härav även § 17 mom. 1, § 14 mom. 3 och 4 samt § 35

av samma förordning, vidare § 12 och § 24 mom. 2 av förordningen om

kommunalstyrelse i stad, § 8 mom. 2 och § 10 mom. 2 av förordningen om

kommunalstyrelse i Stockholm, § 6 av förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd och § 6 mom. 2 av förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd i Stockholm, § 5: 2 och 3 av förordningen om landsting

samt § 7 mom. 2 av lagen om fattigvården. De nya bestämmelserna

böra träda i kraft dagen efter den, då lagarna från trycket utkommit i

Svensk författningssamling dock med iakttagande av att i de fall, där överensstämmelse

mellan valdistriktsindelningarna för kommunala och politiska

val å landsbygden ännu icke förefinnes, de kommunala representantvalen

fortfarande, intill dess sådan överensstämmelse vinnes och vederbörliga valnämnder

utsetts, skola förrättas å kommunalstämma eller distriktsstämma

med iakttagande av vad därom hittills funnits stadgat.

Det kunde möjligen hava ifrågasatts, att bestämmelserna om röstning

utan personlig inställelse vid de kommunala representantvalen sammanförts

till en särskild lag. Men då dels övriga bestämmelser, avseende dessa val,

ehuru i stort sett analoga äro införda i de olika författningarna, dels de nya

bestämmelserna angående fullmaktsröstning äro få och relativt enkla, hava

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

de sakkunniga ej velat slå in på denna väg. De sakkunniga vilja emellertid

i detta sammanhang framhålla önskvärdheten av att samtliga bestämmelser

angående de kommunala representantvalen, vilka som sagt i stort

sett äro analoga, utbrytas ur respektive kommunallagar och sammanföras

till en gemensam kommunal vallag. Måhända kan det vid en dylik lagskrivning

visa sig möjligt att åstadkomma en enda vallag, gemensam för

politiska och kommunala val.

Någon ändring av den nya villkorligt antagna vallagen med avseende

på bestämmelserna om elektorsval erfordrar icke det av de sakkunniga

föreslagna systemet för röstning utan personlig inställelse vid dessa val.

I § 4 av sagda lag heter det nämligen: »Om överlåtande av rösträtt äge

tillämpning vad i sådant hänseende gäller i fråga om val till stadsfullmäktige.

» De nya bestämmelsernas införande i förordningarna om kommunalstyrelse

i stad och i Stockholm innebär sålunda, att desamma skola

tillämpas jämväl vid elektorsval.

opaginerad Kontrollera mot PDF

II. Valdistriktsindelning vid kommunala och politiska val.

Enligt de riktlinjer för de sakkunnigas arbete, som äro framlagda i

departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet den 30 juni 1919,

åligger det de sakkunniga bland annat att biträda med utredning av frågan,

»huruvida genom förändrade bestämmelser i avseende på distriktsindelning

och därmed i samband stående anordningar vid kommunala val de

röstberättigade må kunna beredas ökade möjligheter att begagna sig av

sin rätt att deltaga i valen.» Detta spörsmål hade, framhåller departementschefen,

sedan genom beslut vid 1918 års urtima riksdag rösträtten

utsträckts till så många förut ej röstberättigade medborgare, vunnit ökad

aktualitet. »Särskilt torde härvid kunna ifrågasättas att utsträcka den

skyldighet att anordna distriktsindelning i vissa kommuner, som nu tinnes,

ävensom att tillerkänna vederbörande länsstyrelse vissa initiativ till distriktsindelning.

»

I samband med ovan anförda fråga skulle de sakkunniga även beakta

frågan om att bringa överensstämmelse mellan valdistriktsindelningarna

för kommunalfullmäktigval, landstingsmannaval och val till riksdagens

andra kammare, en fråga, vars betydelse framhållits i skrivelse av de sakkunniga,

vilka tidigare inom civildepartementet varit tillkallade för att

biträda vid uppgörande av förslag till röstlängder för kommunala val m. in.

En sådan i och för sig önskvärd överensstämmelse i valdistriktsindelningen

vore enligt sagda sakkunnigas uttalande nödvändig med hänsyn till att

den i vallagen oraförmälda valnämnden, i enlighet med kommunallagarnas

bestämmelser, numera skall taga befattning jämväl med den kommunala

längden.

Ehuru enligt de ursprungliga direktiven för de sakkunnigas arbete

endast rörande sistnämnda fråga särskilt utlåtande borde föreligga på sådan

tid, att förslag kunde föreläggas 1920 års riksdag, hava redan från

början de två frågorna av de sakkunniga behandlats i ett sammanhang,

på så sätt nämligen, att frågan om valdistriktsindelning upptagits till behandling

i hela sin omfattning, detta för att undvika ett dubbelt utredningsarbete

samt olägenheten, att samma paragrafer i kommunallagarna

opaginerad Kontrollera mot PDF

(il

och lagen om val till riksdagen göras till föremål först för vissa ändringsförslag

och efter kort tid för andra. Däremot hava de sakkunniga icke i

detta sammanhang tagit slutlig ståndpunkt till frågan, huruvida till äventyrs

genom andra anordningar än en mera allmän valdistriktsuppdelning

de röstberättigade må kunna beredas ökade möjligheter att begagna sig

av sin rätt att deltaga i de kommunala valen.

Bestämmelserna angående valdistrikt vid val av kommunalfullmäktige,

landstingsman och ledamöter till riksdagens andra kammare återfinnas i

29 § av förordningen om kommunalstyrelse på landet, 5 § 2 mom. av

förordningen om landsting samt 19 och 20 §§ av lagen om val till

riksdagen.

Huvudregeln enligt dessa bestämmelser är, att samtliga ifrågavarande

val skola förrättas kommunvis, d. v. s. att varje kommun skall utgöra ett

valdistrikt.

Obligatoriska undantag från denna regel stadgas, såvitt an?år val

av kommunalfullmäktige oeh landstingsmän, för landskommun med mer

än 10,000 invånare och, såvitt angår andrakammarval, för landskommun,

som ingår under två eller flera valkretsar vid sistberörda val. Landskommun

med mer än 10,000 invånare skall nämligen alltid delas i valkretsar

för val av kommunalfullmäktige. Då därjämte föreskrives, att sådan valkrets

utgör valdistrikt '' vid kommunalfullmäktigval, samt att valdistrikt

vid dylikt val jämväl utgör valdistrikt vid landstingsmannaval, kommer

detta undantag att gälla såväl kommunalfullmäktigvalen som landstingsman

na valen.

Det andra, för riksdagsmannaval gällande undantaget är påkallat

därav, att några av rikets kommuner skäras av tingslags- eller häradsgräns.

Höra inom olika tingslag eller härad sålunda belägna delar av kommun

till olika valkretsar, skall enligt vallagen varje del bilda ett valdistrikt.

Motsvarande bestämmelse har naturligtvis varit obehövlig för kommunalfullmäktigval,

så länge det för lagstiftningen varit likgiltigt, huruvida

distriktsindelningen för olika slag av val sammanfallit, men saknas icke

blott för kommunalfullmäktigval, utan även för landstingsmannaval, ehuru

bestämmelse är påkallad för de senare valen av samma anledning som

för riksdagsmannaval.

I förordningen om landsting stadgas nämligen med tanke på ifrågavarande

kommuner endast följande: »Höra delar av samma valdistrikt till

olika valkretsar, väljer vardera delen för sin valkrets». Landstingsmannavalen

torde i dessa kommuner, om distriktsindelning icke uttryckligen beslutats,

förrättas å kommunalstämman antingen samtidigt för de olika delarna,

ehuru valsedlarna för de olika delarna hållas åtskilda för redovis
-

HittilUvarnnde

bestämmelser.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

ning till de olika valkretsarna, eller ock å olika tider för varje del. Då

det° utmärkande för valdistrikt, som icke omfattar hel kommun, är, att

valet sker å olika ställen inom kommunen å distriktsstämma, följer härav

och av själva lagbudets formulering, att sådana kommundelar icke behöva

bilda särskilda valdistrikt vid vare sig kommunalfullmäktigval eller landstingsmannaval.

Jämte nu nämnda två obligatoriska undantag från huvudregeln

stadgas i alla tre ifrågavarande författningar, att undantag kan beslutas

beträffande kommun, som »till följd av samfärdsförhållanden eller andra

orsaker» (i vallagen: »till följd av folkmängdens storlek, samfärdsförhållanden

eller andra orsaker») icke lämpligen bör utgöra ett enda valdistrikt.

Motsvarighet till landstingsförordningens ovan omförmälda bestämmelse,

att valdistrikt vid kommunalfullmäktigval utgör valdistrikt jämväl

för landstingsmannaval, finnes i förordningen om kommunalstyrelse på

landet, vari stadgas, att valdistrikt för val av landstingsmän_ utgör valdistrikt

även för kommunalfullmäktigval. Men beträffande förhållandet

mellan dessa kommunala val å ena samt andrakammarvalen å andra sidan

saknas dylik motsvarighet.

Av det sagda framgår, att valdistrikten för kommunalfullmäktigval

samt landstingsmannaval redan enligt gällande bestämmelser sammanfalla,

men att distriktsindelningen i vad angår dessa val å ena samt andrakamm

arval en å andra sidan kunna uppvisa olikheter i följande hänseenden.

1) vid de kommunala valen måste kommun med mer än 10,000 invånare

vara uppdelad i valdistrikt, vid de politiska behöver detta icke

vara fallet;

2) vid de politiska valen måste i vissa fall delar av kommun (då de

höra till olika valkretsar) bilda särskilda valdistrikt, vid de kommunala

valen behöver detta icke vara fallet;

3) på grund av »samfärdsförhållanden eller andra orsaker» kan kommun

komma att delas i valdistrikt för de politiska valen, men icke vid de

kommunala och tvärtom; och distriktsindelningen kan komma att ske på

ett sätt vid de förra och på ett annat sätt vid de ''senare valen.

I vad mån dessa olikheter i gällande bestämmelser medfört skiljaktigheter

i landsbygdens valdistriktsindelningar för olika val, framgår av

de här nedan sammanförda statistiska uppgifterna.

Vad städerna angår förekomma endast i lagen om val till riksdagen

föreskrifter om deras indelning i valdistrikt vid andrakammarvalen. Enligt

förberörda § 19 i samma lag gäller jämväl för stad, att kommun i regel

bildar ett valdistrikt, men må delas i två eller flera, då det påkallas av

folkmängdens storlek, samfärdsförhållandena eller andra orsaker. Därjämte

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Jlr särskilt stadgat, att valkrets, som består av en stad eller del av stad,

må, där så finnes lämpligt, delas i två eller flera valdistrikt. Angående

ståders indelning i valdistrikt vid andrakarnmarval lämnas upplysning i

den nedan intagna statistiken.

1 fråga om stadsfullmäktigval och val av landstingsmän i stad saknas

däremot bestämmelse om valdistrikt. I 23 § av förordningen om kommunalstyrelse

i stad stadgas endast, att, om staden är delad i valkretsar,

valen verkställas å dagar, som magistraten särskilt för varje valkrets utsätter,

samt enligt ordning i övrigt, som magistraten äger bestämma. I

förordningen om landsting finnes i § 5 mom. 3 intagen en bestämmelse,

att med avseende å förrättande av landstingsmannaval i stad skall i tilllämpliga

delar gälla vad i samma § mom. 2 är föreskrivet.

Ehuru i sistberörda moment, som avhandlar ifrågavarande val på

landsbygden, på sätt ovan sagts talas bland annat om valdistriktsindelning,

lärer hänvisningen i mom. 3 icke åsyfta, att motsvarande regler i detta

hänseende skola gälla beträffande stad, utan avse endast proceduren vid

själva valförrättningen, varom mom. 2 därjämte meddelar föreskrifter. På

samma sätt lärer det vara uppenbart, att ovan omförmälda stadgande om

magistratens befogenhet att bestämma den ordning, efter vilken stadsfullmäktigval

skall ske, icke avser annat än anordningarna vid valförrättningen.

Magistraten är emellertid vid dessa val oförhindrad att bestämma

om röstupptagning inom olika delar av staden, vilket utan svårighet och

oberoende därav att röstlängden icke vid upprättandet blivit upplagd särskilt

för varje sådan del låter sig göra, emedan längden uppställes och

när som helst efter utskrivningen kan uppdelas efter rotar eller kvarter.

Magistraten är därvid obunden av regler och icke pliktig att vid de olika

valen för röstupptagning uppdela staden på samma sätt. Det kan sålunda

inträffa, att valdistrikten vid riksdagsmannaval samt röstupptagningsställena

vid stadsfullmäktigval och landstingsmannaval icke sammanfalla.

Att dylika röstupptagningsställen i mån av behov böra anordnas,

finnes visserligen icke direkt i författningarna uttalat. Men erinran därom

har gjorts i Kungl. Maj:ts cirkulär den 21 februari 1908, vari framhållits

angelägenheten därav, att stadsfullmäktigval anordnas på sådant sätt, att

såvitt möjligt samtliga röstberättigade utan svårighet bliva i tillfälle att

deltaga i valet.

Förutom ovan anförda bestämmelser angående indelning i valdistrikt Särskilda

torde här även böra omnämnas vissa särskilda föreskrifter, avseende indel-ser^vid^tu

ningen vid de kommunala valen våren 1919. I den kungörelse med före- ånlårvai.

skrifter i avseende å uppläggande under år 1919 av vissa kommunala röst
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

längder m. in., som i enlighet med i de nya lagarna givna bemyndiganden

utfärdades den 31 december 1918 (svensk författningssamling nr 1063),

föreskrevs bland annat, att i landskommuner med mer än 10,000 invånare,

som förut icke haft kommunalfullmäktige, valkretsindelning omedelbart

skulle företagas. Men i övrigt skulle enligt sagda kungörelse vid vårvalen

den hittillsvarande indelningen tillämpas. Att en föreskrift sådan som

den sistnämnda utfärdades strax efter rösträttsreformen, då ju en ytterligare

uppdelning i valdistrikt var synnerligen önskvärd med hänsyn till

ökningen av antalet röstberättigade, berodde på den knappa tid, som var

disponibel för de nya röstlängdernas utskrivning. Utan en sådan föreskrift

hade det i allmänhet icke varit möjligt att få längderna färdiga å bestämd

tid.

Att på administrativ väg avhjälpa hithörande svårigheter, som uppenbarligen

hade sin rot i den stora skyndsamhet, varmed rösträttsreformen

skulle genomföras, var icke möjligt. Sedermera vidtog emellertid 1919

års lagtima riksdag vissa åtgärder för att möta de svårigheter, som särskilt

ökningen av de röstberättigades antal kunde väntas medföra vid vårens

val. Det föreskrevs i detta syfte i särskild lag av den 25 februari

1919, att såväl kommunalfullmäktig- som landstingsmannaval på landet

i kommuner eller valdistrikt med mer ån 3,000 invånare skulle äga rum

vartdera två — i undantagsfall tre — dagar. Samma anordning skulle

även efter vederbörande stämmeordförandes respektive magistrats omprövning

medgivas i landskommuner (respektive valdistrikt) med ett mindre

antal invånare än 3,000 samt i köpingar och städer. Genom sagda lag

öppnades även möjlighet att inom samma kommun eller distrikt använda

olika vallokaler under de olika valdagarna.

Omnämnda lag innehåller även särskilda föreskrifter angående sammanförande

av vissa val, vilka föreskrifter emellertid äro utan betydelse

för föreliggande fråga.

Statistik ro- För att erhålla en överblick över huru med tillämpning av ovan

rande de vid anförda bestämmelse!’ valdistriktsindelningen faktiskt tett sig vid de senaste

mlrn Ull- valen, d. v. s. i huru många valdistrikt riket, eller närmast landsbygden,

lämpade val- indelats, huru stor folkmängd, som kommer på de olika distrikten samt

delningarna, vilka olikheter, som härutinnan förefinnas i fråga om de politiska och de

kommunala valen, har till en början med ledning av »Folkmängden i rikets

kommuner» uppgjorts nedanstående tablå, utvisande antalet landskommuner

vid början av åren 1917 och 1919, d. v. s. de år, då senaste andrakammarval

och Jandstingsmannaval förrättats, med fördelning efter antalet

invånare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kommuner med ott

Antal

kommuner

invånarantal om

1 januari 1917

1 januari 1919

500 och därunder . .

............ 412

400

501 1,000 .....

............ 658

668

1,001— 1,500 .....

............ 470

452

1,501— 2,000 .....

............ 264

280

2,001- 2,500 .....

............ 167

162

2,501— 3,000 .....

............ 123

121

3,001— 4,000 .....

............ 127

133

4,001— 5,000 .....

. •.......... 60

64

5,001— 7,500 .....

............ 72

73

7,501—10,000 .....

............ 32

30

10,000-15,000 .....

............ 14

17

15,001—20,000 .....

............ 8

5

över 20,000 ......

............ 2

2

Samtliga kommuner 2,409

2,407

Denna tablå giver emellertid ingen exakt kunskap om valdistriktens

antal och fördelning efter folkmängd, eftersom ju vissa större kommuner

för kommunalfullmäktigval och följaktligen också för landstingsmannaval

måste vara indelade i valdistrikt och andra kommuner så väl för andrakammarval

som för landstingsmannaval (och kommunalfullmäktigval) kunna

vara indelade i valdistrikt. Tablån här ovan måste sålunda kompletteras

med uppgifter, i vilken omfattning sådan uppdelning i valdistrikt förekommit.

Av de senaste utkomna valstatistiska berättelserna framgår, att

antalet valdistrikt på landsbygden vid 1917 års andrakarnmarval utgjorde

2,574, medan motsvarande tal vid 1916 och 1918 års landstingsmannaval

tillsamin antagna utgjorde 2,506. Redan dessa båda tal giva tillkänna, att

olikheter förekomma beträffande valdistriktsindelningen vid det ena och

det andra valet, ävensom att, åtminstone före den kommunala rösträttsreformen,

kommuns indelning i valdistrikt var allmännare vid de politiska

än vid de kommunala valen. En företagen undersökning beträffande valdistriktsindelningen

vid 1919 års landstingsmannaval visar, att antalet valdistrikt

å landsbygden stigit till 2,648, sålunda eu avsevärt högre siffra

än motsvarande för andrakammarvalen 1917. Uppdelningen i valdistrikt

har tydligen år från år blivit allmännare i samma mån, som man kommit

till insikt om fördelen av smärre valdistrikt. Detta framgår också med

9—200137

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

tydlighet av nedanstående tablå, angivande antalet landskommuner, som

vid andrakammarvalen hösten 1914 och 1917 samt vid landstingsmannavalen

1916—1918 och 1919 voro uppdelade i valdistrikt.

Antal landskommuner

Antal valdistrikt vid andrakammarvalen vid landstingsmannavalen

inom kommunen hösten 1914 1917 1916—1918 1919

2 .................. 58 81 43 61

3 .......... 13 17 10 35

4 .................. 4 9 8 15

5 .................. 3 4 2 2

6 .................. — — — 2

7 .................- - - 2

8 .................. - - - 1

10.................. - - - 1

12.................. - - — 1

Summa 78 111 63 120

Av dessa siffror hava de angående landstingsmannavalen 1919 erhållits

genom att genomgå valprotokollen samt vissa av statistiska centralbyrån

från länsstyrelserna infordrade uppgifter. Övriga siffror äro hämtade

ur den officiella statistiken. Det bör framhållas, att i denna statistik

och följaktligen även i ovanstående tablå bland kommuner, som äro indelade

i valdistrikt, ej medräknats de kommuner, där på grund av att de

utgöra delar av tvenne valkretsar för andrakamraarval eller landstingsmannaval

de olika delarna välja var för 3ig. Varje sådan kommun räknas i

valstatistiken såsom tvenne kommuner. Namnen på de kommuner, som

vid 1917 års andrakammarval eller 1919 års landstingsmannaval tillhörde

tvenne valkretsar, ävensom namnen på valkretsarna och folkmängden inom

vardera valkretsdelen i kommunen angivas här nedan:

opaginerad Kontrollera mot PDF

<57

Valk

rötsår

Folkmängd i

de i valkret-

Kommun

vid andra kammar-

vid landstingB-

sarna

ingående

kommun-

valen

mannavalen

delarna

A. Kommuner, »om tillhörde olika

valkretsar vid häda valen (5 kommuner).

Vallentuna.............Stockh. l:s norra Västra domsagans

> > södra Dandcryds skeppslags utom

Lidingö köping

Skatelöv..............Kronob. l:s östra Mellersta Värends domsagas

> > västra Västra Värends >

Hishult ..............Krist. l:s nordvästra Norra Åsbo domsagas

Hallands l:s Höks härads

Kölingared.............Älvsb. l:s södra

Skara!}. l:s södra

Nysnnd..............yästm. l:s östra

Örebro l:s södra

B. Kommuner, som tillhörde olika

valkretsar vid landstingsmannaval,

men ej vid andrakammarval (3 kommuner).

Malexander.............Österg. l:s södra

Kinds o. Redvägs domsagas

Vartofta o. Frökinds domsagas

Östersysslets domsagas

Grimstens, Sundbo o. Edsbergs

härads

{Kinda o. Ydre härads domsagas

Lysing» o. Göstrings domsagas

Gårdstånga

Malmöh. l:s mellersta/’*’0™8'' t!iirad,8

t Frosta harads

Kvistofta

Malmöhus l:s norra /^nnebergs o Harjagers härads

\Luggude

1,449

43

969

1,542

234

1,842

627

102

1,033

1,688

523

593

161

674

984

648

C. Kommuner, som tillhörde olika

valkretsar vid andrakammarval men

ej vid lundstingsmannaval (2 kommuner).

Norrvidinge............Malmöhus l:s norra lOnsjö och del av Harjagers 704

Malmöh. l:s mellersta/ härads valkrets 335

Stehag...............Malmöhus l:s norra lOnsjö och del av Harjagers 1,336

Malmöh. l:s mellersta/ härads valkrets 171

Vilka landskommuner, som på något sätt vid 1917 års andrakammarval

eller vid 1919 års landstingsmannaval voro uppdelade i valdistrikt,

ävensom dessa kommuners areal, folkmängd samt antalet valdistrikt inom

varje kommun angives i nedanstående förteckning, uppgjord, vad förstnämnda

val angår, på basis av den officiella statistiken, vad angår sistnämnda

val, på basis av, förutom den officiella statistiken, nyssnämnda

valprotokoll och uppgifter från länsstyrelserna. Medtagna äro här jämväl

ovan angivna kommuner, som vardera utgöra delar av tvenne valkretsar.

Förteckningen är så uppställd, att av densamma framgår, i vilken mån avvikelser

förekommit beträffande indelningen vid det ena och det andra valet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Översikt över de landskommuner, som vid 1919 års landstingsmannaval och

1917 års andrakammarval voro uppdelade i valdistrikt^

Kommun Areal i hektar

Vi 1919

A. Kommuner, som voro uppdelade i

valdistrikt på enahanda sätt vid båda

valen (68 kommuner).

Lidingö, Stockholms län........ 3,052

♦Vallentuna, » >........ 6,724

Älvkarleby, Uppsala > • •...... 23,038

Västra Vingåker, Södermanlands län . . 34,697

Motala ländsk., Östergötlands län .... 8,287

♦Skatelöv, Kronobergs län....... 15,084

Lotta, Kalmar län....... 14,395

Hallingeberg, » » 16,645

♦Hishult, Kristianstads och Hallands län 10,860

Fässberg, Göteborgs och Bohus län . . . 5,233

Öckerö, » > » > . . . 2,425

Skee, » > » » . . . 26,785

Tanum, » > » » . . . 24,720

Lur, > » > » . . . 10,500

»KÖlingared, Älvsborgs och Skaraborgs län 7,333

Färnebo, Värmlands län........ 49,136

Kroppa, » >........ 25,185

Vase, » »........ 25,873

Ransäter, » »........ 14,723

Grava, » .»........ 17,078

Ekshärad, » >........ 94,920

Norra Råda, > >.....• . . 56,831

Lysvik, » >........ 20,183

Asker, Örebro län.......... 17,114

Sköllersta, » > 10,375

Folkmängd Antal valdistrikt

vid andra- vid lands
-

l/i 1917

‘/i 1919

kammar-

valet

tingsmanna-

valet

7,573

8,332

2

2

1,432

1,492

2

2

9,858

9,620

2

2

8,188

8,264

3

3

7,255

7,191

3

3

2,502

2,511

2

2

3,019

3,036

2

2

2,830

2,787

2

2

2,028

2,076

2

2

10,417

10,864

2

2

4,951

5,145

2

2

6,310

6,194

2

2

6,586

6,533

2

2

1,986

1,927

2

2

732

729

2

2

4,189

4,192

2

2

4,131

4,226

2

2

3,741

3,770

3

3

5,481

5,610

2

2

7,363

7,332

2

2

6,946

6,806

3

3

9,642

10,000

3

3

3,295

3,391

2

2

4,603

4,495

2

2

2,904

3,003

2

2

f En * betecknar, att kommunen utgör del av två valkretsar för andrakammarval eller landstingsmannaval,

varvid delarna välja var för sig. Noter se sid. 72.

opaginerad Kontrollera mot PDF

filt

Kommun Areal i hektar

V i 1919

Hammar, Örebro län......... 19,433

Nora ländsk., > > 40,220

Hällefors, > > . • . ...... 45,541

Lindesbergs landskommun, Örebro län . 50,576

Fellingsbro, > » 35,749

Svärdsjö, Kopparbergs län....... 95,210

Sundborn, > >....... 19,319

Vika, » »....... 22,637

By, > >....... 32,736

Jama, > >....... 75,514

Gagnef, » >....... 41,135

Rättvik, » >....... 100,990

Mora, > >....... 133,890

Venjan, > >....... 68,921

Älvdalen, > >....... 251,326

Valbo, Gävleborgs län......... 54,750

Ovansjö, » >......... 45,420

Torsåker, j >......... 44,710

Söderala, » »......... 28,030

Torp, Västernorrlands län....... 116,875

Borgsjö, > >....... 101,340

Haverö, > >....... 107,609

Njurnnda, > > 32,693

Skön, > >....... 4,732

Bjärtrå, » >....... 15,762

Anundsjö, » > 265,900

Amäs, > »....... 33,523

Nordmaling, Västerbottens län..... 130,104

Vännäs, > »..... 55,502

Sävar, » >..... 82,580

Bjnrholm, > > *) • • • • 133,475

Degerfors, > >..... 293,969

Lycksele, » >..... 539,787

Stensele, » »..... 445,470

Burträsk, > 201,515

Skellefteå landskommun, Västerbottens län 137,925

Bureå, > » 31,500

Folkmängd

Antal valdistrikt

vid andra- vid lands-

Vi 1917

>/i 1919

kamtnar-

valet

tingsmauna-

valet

5,480

5,295

2

2

5,128

5,298

2

2

4,474

4,684

2

2

10,012

10,283

2

2

6,750

6,735

2

2

5,779

5,837

2

2

2,280

2,295

2

2

3,601

3,619

2

2

6,243

6,257

2

2

6,789

7,009

2

2

7,929

7,783

2

2

9,029

9,258

5

5

9,588

9,764

2

2

1,968

1,971

2

2

5,356

5,493

2

2

11,221

11,274

3

3

9,658

9,726

2

2

8,173

8,725

2

2

11,553

11,676

3

3

9,621

10,090

2

2

6,937

7,260

2

2

2,915

2,982

2

2

9,772

9,656

2

2

12,004

11,526

3

3

4,856

4,775

2

2

8,154

8,198

2

2

5,798

5,537

2

2

8,502

8,556

2

2

6,418

6,584

2

2

3,827

3,903

3

3

4,540

4,625

2

2

8,267

8,502

3

3

8,370

8.591

2

2

3,984

4,234

2

2

9,376

9,496

2

2

19,098

19,467

4

4

4,817

4,898

2

2

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

r

Folkmängd Antal valdistrikt

Kommun Areal i heki

Vi 1919

Jörn, Västerbottens län........ 178,584

Norsjö, > »........ 186,020

Arvidsjaur, Norrbottens län...... 607,050

Nederlag, > >...... 118,530

Jokkmokk, > » ...... 1,947,404

Övertorneå, » » ...... 174,170

It. Kommuner, som voro uppdelade

i valdistrikt vid båda valen men pil

olika sätt (26 kommuner).

Örgryte, Göteborgs och Bohus län . . . 1,849

Visnum, Värmlands län........ 19,091

Snnne, » >........ 57,273

*Nysund, Värmlands och Örebro län . . 29,682

Karlskoga, Örebro län......... 56,220

Ljnsnarsberg, > >......... 66,396

Grangärde, Kopparbergs län...... 75,662

Stura Tana, > » 61,766

Malung, » > 183,066

Leksand, > > 97,796

Bollnäs, Gävleborgs län........ 87,952

Ytterlännäs, Västernorrlands län .... 23,466

Nätra, » ■>.... 36,212

Själevad, » • ... . 31,945

Umeå landskommun, Västerbottens län *) 113,465

Sorsele, » » 783,509

Bygdeå, > » 91,390

By ske, » > 110,420

Piteå landskommun, Norrbottens län a) 232,405

Överluleå, > > 4) . 133,049

Edefors, » > . . 167,410

Råneå, » » . . 217,350

Nederkalix, > » . . 181,420

Nedertorneå, > » . . 43,030

Gällivare, > » . . 1,694,342

Jukkasjärvi, > » . . 1,413,675

vid andra- vid lands
-

7i 1917

Va 1919

kammar-

valet

tingsmanna-

valet

4,861

5,110

2

2

6,137

6,290

o

«

2

6,789

7,005

3

3

12,494

12.604

4

4

6,724

7,022

3

3

3,901

4,005

3

3

21,441

21,397

4

2

3,383

3,549

2

3

10,256

10,538

5

4

2,780

2,721

3

2

18,541

18,750

2

3

10,049

10,161

2

12

12,494

12,078

2

7

20,842

21,703

4

6

7,288

7,339

5

4

11,055

11,119

2

4

13,294

13,627

3

2

6,575

6,568

2

3

5,618

5,470

2

4

7,370

7,481

2

6

16,606

12,537

4

7

3,830

4,032

2

3

7,542

7,634

2

3

10,172

10,188

4

4

16,019

12,666

4

4

15,157

9,444

4

4

2,973

3,063

2

4

8,413

8,555

2

4

16,091

16,191

4

5

4,675

4,773

2

3

18,595

18,457

3

8

14,119

13,683

5

10

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Folkmängd

Antal

valdistrikt

Kommun

Areal i hektar

V» 1919

‘/i 1917

Vi 1919

vid andra- kammar-

vid lands- tingsmanna-

valet

valet

C. Kommuner, Horn voro uppdelade

i valdistrikt vid laiidstingsmniina- valet men ej vid andrakaminarvalet

(34 kommuner).

Väddö, Stockholms län........

14,774

3,650

3,648

1

3

Häverö, > » ........

14,718

4,519

4,776

1

3

Edebo, > > ........

13,901

2,175

2,244

1

2

Borstig » » ........

21,767

3,452

3,537

1

3

Täby, > > ........

6,268

2,725

2,881

1

2

Solna, » » ........

2,005

18,670

19,422

1

3

Värmdö, » > ........

19,460

3,231

3,407

1

4

Spånga, » » ........

5,158

8,640

8,838

1

4

»Malexander, Östergötlands län.....

20,010

1,117

1,116

1

2

Norra Solberga, Jönköpings län . . . .

10,935

2,773

2,723

1

3

Bnrlöv, Malmöhus län.........

1,642

5,317

5,134

1

2

•Gårdstånga, Malmöhus län......

1,528

843

835

1

2

•Kvistofta, > > ......

2,036

1,645

1,632

1

2

Morlanda, Göteborgs och Bolma län . . .

7,293

3,656

3,618

1

2

Kungshamn, > » > » . . .

700

3,952

3,892

1

2

Störa Kil, Värmlands län.......

17,205

3,878

3,934

1

3

Eda, » >.......

28,819

6,341

6,451

1

3

Gunnarskog, > ».......

41,189

4,306

4,329

1

3

Fryksände, > >.......

52,213

6,425

6,421

1

3

Dalby, » » .......

80,519

3,671

3,657

1

3

Nyed, » ».......

32,714

4,885

5,027

1

4

Falu landskommun, Kopparbergs län . .

28,146

6,497

6,459

1

2

Alnö, Vä8teruorrlands län.......

6,933

6,456

6,075

1

2

Timrå, » ».......

10,211

7,421

7,309

1

2

Säbrå, > *.......

23,307

5,561

5,627

'' 1

3

Gudmundrå, > ».......

23,428

11,606

11,751

1

2

Högsjö, > ».......

22,623

4,264

4,204

1

3

Nora, > >.......

18,453

4,094

4,004

1

3

Sidensjö, > ».......

39,416

2,570

2,508

1

3

Björna, > ».......

93,969

2,986

3,031

1

2

Hörnefors, Västerbottens län ......

29,620

3,721

3,700

1

2

Hortlax, Norrbottens län 8) ......

31,912

—

3,478

1

3

Norrfjärden, » » .......

50,176

4,625

4,741

1

4

Överkalix, » > .......

293,100

6,259

6,366

1

3

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kommun Areal i hektar

Vi 1919

D. Kommuner, som voro uppdelade

1 Taldistrikt vid andrakammarvalet

men ej vid landstingsmannavalet

(28 kommuner).

Risinge, Östergötlands län .... • . . 37,297

Skedevi, > >....... 31,965

Vena, Kalmar län.......... 26,391

Mörlunda, > >........... 28,287

Döderhult, > >........... 27,694

*Norrvidinge, Malmöhus län..... 2,035

♦Stehag, > >.!.... 3,821

Stenkyrka, Göteborgs och Bohus län5) . 7,001

K ville, > > » 1 . . 15,995

Husby, Kopparbergs län........ 41,318

Folkärna, > >........ 20,886

Lima, > »........ 141,337

Transtrand, > »........ 104,847

Ockelbo, Gävleborgs län........ 106,124

Skog, > »........ 46,790

Färila, > >........ 127,370

Los, > »........ 168,735

Brunflo, Jämtlands län........ 28,257

Hackås, » > 39,790

Tännäs, > • 229,460

Vilhelmina, Västerbottens län..... 875,142

Dorotea, » > 305,090

Pajala, Norrbottens län........

Folkmängd

Antal valdistrikt

vid andra-

vid lands-

l/i 1917 Vi 1919

kammar-

tingsmanna-

valet

valet

7,901

8,541

2

1

3,589

3,555

2

1

4,562

4,675

2

1

4,083

4,169

2

1

5,323

4,762

2

1

1,077

1,039

2

1

1,407

1,507

2

1

5,566

4,149

3

1

5,216

5,148

2

1

6,093

6,454

2

1

6,656

5,257

2

1

2,583

2,626

2

1

1,891

1,865

2

1

9,296

9,588

2

1

3,959

4,029

2

1

5,475

5,546

2

1

3,216

3,398

2

1

4,614

2,520

2

1

1,690

1,707

2

1

1,812

1,833

2

1

8,429

9,029

3

1

4,551

4,533

2

1

3,999

4,066

2

1

Sammanställes nu denna förteckning med den å sid. 65 meddelade

tablån angående antalet landskommuner, fördelade efter invånarantal, så

erhålles nedanstående fördelning av de landskommuner, som icke voro in
'')

Namnen pä valdistrikten uppgivas olika för de olika valen.

•) Holmsuud avskildes * */i 1918 från Umeå landskommun och bildade egen kommun. Arealen i

den odelade kommunen utgjorde år 1917 117,886 hektar.

s) Hortlax avskildes 1/i 1918 från Piteå landskommun och bildade egen kommun. Arealen i

den odelade kommunen utgjorde år 1917 264,317 hektar.

*) Boden ingick förut i Överluleå kommun men utbröts därur såsom stad ’/i 1919. Överluleå

areal före utbrytningen utgjorde 133,900 nektar.

6) Bönnäng avskildes 1/i 1918 från Stenkyrka kommun och bildade egen kommun. Arealen i den

odelade kommunen utgjorde år 1917 7,891 hektar.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

delade i valdistrikt vid andrakammarvalen 1917 eller vid landstingsmanna
-

valen 1919.

Antalet kommuner, som ej voro indelade

Kommuner med ett i valdistrikt

invånarantal om -vid andrakammar- vid landstingsvalen

1917 mannavalen 1919

500 och därunder.................. 412 400

501— 1,000 ..................... 657 666

1.001— 1,500 ...............-...... 467 450

1.501— 2,000 ..................... 259 277

2.001— 2,500 ..................... 165 159

2.501— 3,000 ..................... 116 114

3.001— 4,000 ..................... 114 115

4.001— 5,000 ..................... 46 48

5.001— 7,500 .................. 43 39

7.501— 10,000 ..................... 11 11

10.001— 15,000 ..................... 1 —

15.001- 20,000 ..................... 1 —

över 20,000 ...................... — —

Samtliga kommuner 2,292 • 2,279

Som synes voro ännu vid 1919 års val ett 50-tal kommuner med

en folkmängd överstigande 5,000 icke uppdelade i valdistrikt.

Emellertid hava sedan dess, efter vad som inhämtats från civildepartementet,

ett stort antal kommuner, som förut ej varit indelade i valdistrikt,

efter vederbörlig framställning genom respektive länsstyrelsers

beslut uppdelats i två eller flera valdistrikt, och regleringen av valdistriktsindelningarna

för de politiska och de kommunala valen i avsikt att få

överensstämmelse till stånd hava inom vissa län lett därhän, att där för

närvarande inga oregelbundenheter i detta avseende kvarstå.

• För städernas vidkommande förekommer, som nämnt, valdistriktsindelning

endast vid andrakammarval. Antalet valdistrikt i städer utgjorde

vid andrakammarvalen år 1917: 196 mot 185 hösten 1914. 1 vilken om
fattning

städerna vid dessa val voro indelade i mer än ett valdistrikt framgår

av nedanstående siffror, angivande det antal städer, som indelats i 2,

3, 4, 5 eller flera valdistrikt hösten 1914 och år 1917.

10—200137

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Nödvändigheten

av

överensstämmelse

mellan valdistriktsindelningarna

f ör olika val.

Antal valdistrikt

i staden

2 ... .

3 ... .

4 ... .

b ... .

10 ... .

12 ... .

14 ... .

33 ... .

35 ... .

Antal städer

Hösten 1914 År 1917

. ... 6 5

. ... 1 8

. . . . 1 2

. ... 2 2

. ... 1 —

. . . . — 1

. . . . 1 1

. . . . 1 —

, , . . —_1

Summa 19 20

Bland de städer, som år 1917 voro uppdelade på de största antalen

valdistrikt, var Stockholm* som emellertid utgjorde två valkretsar, indelat

i 35 distrikt, Göteborg i 14 och Malmö i 12. Inalles 83 städer voro vid

1917 års val icke uppdelade på valdistrikt. Dessa städer fördelade sig

efter folkmängden i enlighet med nedanstående tablå.

o o

Städer med ett Antal

invånarantal om

1,000 och därunder

1.001— 1,500 . . .

1.501— 2,000 . . .

2.001— 2,500 . . .

2.501— 3,000 . . .

3.001— 4,000 . . .

4.001— 5,000 . . .

5.001— 7,500 . . .

7.501— 10,000 . . .

10.001— 15,000. . .

15.001— 20,000 . . .

. . . . 3

. . . . 7

. . . . 6

. . . . 4

. . . . 9

. . . . 7

. . . . 8

. ... 16

. ... 10

. ... 12

. . . . 1

Summa 83

Av den statistik, som i det föregående anförts, framgår, att den valdistriktsindelning,

som tillämpades vid 1919 års landstingsmannaval, ej

oväsentligt avvek från den, som tillämpades vid 1917 års andrakammarval.

Detta förhållande utgjorde emellertid i och för sig ingen olägenhet, eftersom

i fråga om sistnämnda val röstlängdens granskning och justering med

tillämpning av förut gällande bestämmelser på landsbygden skulle ske å

kommunalstämma. Men då numera den i vallagen omnämnda valnämnden

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

skall taga enahanda befattning med den kommunala längden som med den

politiska, kan en sådan bristande överensstämmelse mellan valdistriktsindelningarna

icke längre få förekomma. Enligt vallagen skall på landsbygden

i varje valdistrikt för andrakammarval finnas en valnämnd. Sammanfaller

nu icke valdistriktet för riksdagsmannaval med det för landstingsmannaval

eller kommunalfullmäktigval, så kommer tydligen ovisshet

att råda, vilken valnämnd, som skall taga befattning med den kommunala

längden.

En överensstämmelse mellan valdistriktsindelningar för politiska och

kommunala val på landsbygden är vidare praktiskt taget ofrånkomlig, om man

skall kunna förverkliga planen på att sammanföra den kommunala och den

politiska längden i en handling. Röstlängderna skola ju uppläggas i särskilda

delar, en för varje valdistrikt, och om då dessa valdistrikt ej äro

desamma för de kommunala som för de politiska valen, komma lätteligen

för häradsskrivaren ovisshet och osäkerhet att uppstå, huru de sammanförda

längderna rätteligen böra uppläggas.

Visserligen har man i kommuner, där sagda indelningar ej sammanfallit,

snart nog märkt den oegentlighet, som detta förhållande inneburit,

och gjort framställning till länsstyrelsen om sådan ändring i valdistriktsindelningen

för ettdera eller båda dessa val, att överensstämmelse vunnits,

och länsstyrelserna hava sedan, som ovan framhållits, i stor omfattning

efter hörande av vederbörande kommunala myndigheter fattat beslut om

sådan ändring av distriktsindelningen. Även om på sådant sätt ett flertal

hithörande oregelbundenheter avlägsnats och med tiden de ännu återstående

komma att avlägsnas, så bör tydligen i förordningen om kommunalstyrelse

på landet, landstingsförordningen och lagen om val till riksdagen formliga

bestämmelser införas om att valdistriktsindelningen skall vara densamma

vid alla tre valen.

Då de särskilda röstupptagningsställena för olika delar av stad i

motsats till valdistrikten på landsbygden icke förutsätta vare sig röstlängdens

upprättande i särskilda delar eller särskild myndighets prövning

av varje del, ligger det i sakens natur, att de förhållanden, som för landsbygden

nödvändiggjort likformiga bestämmelser om valdistriktsindelning,

icke föreligga beträffande valdistrikt och röstupptagningsställen i stad. Icke

heller torde av någon annan anledning vara påkallat, att uppdelningarna

av staden för röstupptagning vid de olika slagen av val sammanfalla.

Hittills framförda yrkanden på ytterligare uppdelning av förefintliga Erforderliga

valdistrikt hava alltid avsett ett underlättande av rösträttsutövningen. Man

har med en sådan uppdelning velat dels minska det besvär och den tids- de av ökad

utdräkt, som, synnerligast för de i kommunens utkanter boende, varit

valen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

förenade med själva framkomsten till vallokalen, dels minska den trängsel

och den tidsutdräkt, som i eu kommun med ett stort antal röstberättigade

alltid äro förenade med själva valet, till olägenhet för rösträtts utövarna.

I de krav på valdistriktsuppdelning, som framkommit i samband med och

strax efter den kommunala rösträttsreformen år 1918, har framför allt det

sistnämnda motivet trätt i förgrunden.

Att denna rösträttsreform medfört en avsevärd ökning av väljarmassan

vid fullmäktig- och landstingsmannaval är tydligt nog. Några

officiella siffror om huru stor denna ökning varit föreligger visserligen

ieke ännu, men en av de sakkunnigas sekreterare på grundval av valprotokollen

och uppgifter i tidningspressen företagen statistisk undersökning

rörande 1919 års landstingsmannaval giver vid handen, att antalet

avgivna valsedlar vid sagda val utgjorde i runt tal ej mindre än 1,550,000,

varav 1,296,000 på landsbygden och 254,000 i städerna. Motsvarande

siffror för 1916 och 1918 års landstingsmannaval utgjorde, om man

för erhållande av full jämförbarhet ej medräknar Hälsingborg, för hela

riket 581,415, varav 473,233 på landsbygden och 108,182 i städerna.

Trots den avsevärt höjda valrättsåldern vid landstingsmannaval har sålunda

antalet avgivna valsedlar ökats för hela riket med 166 %, för landsbygden

med 173 % och för städerna med 134 %. Beträffande fullmäktigvalen bör

med hänsyn till den lägre valrättsåldern valdeltagandet hava ökats i ej

oväsentligt högre grad. I stort sett kommer efter de nu vilande grundlagsförslagens

slutliga antagande samma ökning av valdeltagandet att ske

vid riksdagsmannaval.

Avhjälpandet av besväret och tidsutdräkten beträffande såväl framkomsten

till vallokalen som själva avgivandet av röstsedel i vallokalen

sker naturligast genom en ökning av vallokalernas antal. Beträffande kommunalfullmäktigval

kan detta tänkas ske genom antingen en mera genomförd

valkretsindelning eller en mera genomförd valdistriktsindelning. Av

dessa alternativ torde det förra vara mindre tilltalande redan av den

orsaken, att en minskning av valkretsområdet och därmed sammanhängande

minskning av det antal representanter, som varje valkrets har att

utse, verkar ofördelaktigt på »den proportionella rättvisan». Att företaga

en ändring i valkretsindelningen är även omständligare än att göra ändring

allenast i valdistriktsindelningen.

De sakkunniga anse för sin del, att en ytterligare uppdelning i valdistrikt

bör komma till stånd. En annan fråga är, huruvida detta lämpligen

skall åstadkommas genom en ändring av bestämmelserna om valdistriktsindelning

på sådant sätt, att en kommun eller ett valdistrikt med

ett visst invånarantal ovillkorligen skall uppdelas itvå eller flera valdi
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

strikt. Den i det föregående å sid. 68—72 meddelade förteckningen över

kommuner, som vid senaste andrakammarval eller landstingsmannaval voro

uppdelade i valdistrikt, visar tydligt nog, att det hittills icke enbart eller

kanske icke ens i första hand varit invånarantalet, som avgjort, huruvida

en kommun uppdelats i valdistrikt eller ej. Kommunens areal, dess natur-,

klimat- och samfärdsförhållanden torde härvid hava spelat en betydande

roll. Men att uppställa detaljerade bestämmelser om att en kommun, som

i dessa avseenden är på visst sätt beskaffad, ovillkorligen skall indelas i

valdistrikt, låter sig tydligen icke göra. A andra sidan har emellertid,

såsom ovan framhållits, just i samband med den kommunala rösträttsreformen

antalet invånare blivit ett alltmera avgörande moment för frågan

om indelning i valdistrikt. Aven i med avseende på arealen rätt obetydliga

kommuner med goda kommunikationer (köpingar, municipal- och

järnvägssamhällen) hava kraven på valdistriktsindelning på grund av den

förefintliga vallokalens otillräcklighet varit allmänna vid senaste vårval.

Med hänsyn härtill hava de sakkunniga, ehuru fullt medvetna om att

icke folkmängden enbart är bestämmande för behovet av ytterligare

valdistriktsindelning, ansett, att, då invånarna i en kommun eller ett distrikt

uppgå till ett visst antal, en uppdelning i valdistrikt bör obligatoriskt

företagas. Var denna folkmängdsgräns bör sättas, kan naturligtvis

bliva föremål för olika meningar. I enlighet med den uppfattning, som

gjort sig gällande i Kungl. Maj:ts proposition nr 36 till 1919 års lagtima

riksdag, och i enlighet med bestämmelserna i den lag, vartill sagda proposition

gav upphov, hava de sakkunniga ansett, att sagda folkmängdsgräns

bör sättas vid 3,000, och att följaktligen kommun på landet med mer än

3,000 invånare obligatoriskt skall delas i två eller flera valdistrikt. En

sådan bestämmelse kommer att innebära, att valdistriktsindelning skall införas

i 213 landskommuner, som vid 1919 års vårval icke voro uppdelade

i valdistrikt.

Då emellertid förhållandena i en landskommun med över 3,000 invånare

givetvis kunna vara sådana, att en valdistriktsindelning icke är av

behovet påkallad men däremot förenad med besvär och extra kostnad för

kommunen, hava de sakkunniga ansett, att Konungens befallningshavande

på framställning av kommunalstämma må medgiva undantag från ovan

föreslagna bestämmelse.

Vad angår kommuner eller valdistrikt med mindre folkmängd än

3,000, hava de sakkunniga icke ansett några obligatoriska bestämmelser

om valdistriktsindelning behövliga. Där behov av valdistriktsindelning

förekommer, torde redan med nu gällande bestämmelser sådan indelning

i allmänhet komma till stånd. Att erhålla en lämplig valdistriktsindelning

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

ligger i samtliga kommunmedlemmars intresse eller åtminstone i deras,

som med den gällande valdistriktsindelningen ha svårigheter att infinna

sig till vallokalen, och dessa kommunmedlemmar lära väl då i allmänhet

icke försumma att göra framställning om uppdelning av kommunen i två

eller flera valdistrikt, en framställning som säkerligen kommer atr, resultera

i beslut av länsstyrelsen i önskat syfte. Då det emellertid kan tänkas,

att understundom kommunens röstberättigade medlemmar på grund

av bristande företagsamhet eller bristande kännedom om hithörande bestämmelser

underlåta att göra sådan framställning till länsstyrelsen, hava

de sakkunniga för sin del föreslagit, att länsstyrelsen skall vara berättigad

likasom vid de obligatoriska undantagsfallen pliktig att utan sådan framställning

efter vederbörlig kommunal myndighets hörande företaga uppdelning

i valdistrikt eller ändring i redan • skedd indelning. För att giva ökad

effektivitet åt denna bestämmelse torde Kungl. Maj:t måhända finna lämpligt

att genom cirkulär till samtliga länsstyrelser erinra om vikten att

nödiga uppdelningar av hittillsvarande valdistrikt företagas, så att de röstberättigade

bliva i tillfälle att utan svårighet deltaga i valen.

Vad städerna angår, så kunde ju ifrågasättas att jämväl för dem

meddela föreskrifter om uppdelning i valdistrikt, när invånarantalet överstiger

en viss siffra, samt att ifråga om röstupptagningsställen vid stadsfullmäktigval

och landstingsmannaval i stad medgiva enskilda samhällsmedlemmar

samma initiativrätt, som de enligt vallagen innehava i fråga

om valdistrikt vid andrakaminarval. Härigenom skulle möjlighet vinnas,

att man med Kungl. Maj:ts befallningshavandes hjälp kunde framtvinga

åtgärder i syfte att underlätta valdeltagandet i stad.

Då emellertid de lokala förhållandena i städerna äro synnerligen växlande,

torde det knappast vara lämpligt att för dem likasom för landskommunerna

föreskriva obligatorisk valdistriktsindelning vid viss folkmängd.

Under sådant förhållande och då klagomål över uraktlåtenhet från magistrats

sida att i angivna hänseende vidtaga erforderliga åtgärder, så

vitt de sakkunniga hava sig bekant, icke förekommit, synes man utan

olägenhet kunna likasom hittills överlämna saken till självständig prövning

av magistraten, som i egenskap av valförrättare har intresse av att icke

alltför stor anhopning av röstande uppkommer i vallokalerna.

För att länsstyrelses beslut om ändring i valdistriktsindelning på landet

skall kunna tillämpas vid valen, fordras tydligen, att vederbörlig hänsyn

till sagda beslut tagits redan vid röstlängdens uppgörande, så att denna upplagts

efter de nya valdistrikten. Enligt uppgift från häradsskrivarna begynna

dessa röstlängders utskrivning redan vid årets början, så snart mantalslängderna

föreligga färdiga. Härav följer, att beslut om ändring i

opaginerad Kontrollera mot PDF

7<)

valdistriktsindelning höra meddelas redan året innan det kan träda i

tillämpning. Då vidare kommunalstämmas beslut angående kommuns indelning

i valkretsar för fullmäktigval eller ändring i sådan valkretsindelning

kan nödvändiggöra en ändring av kommunens valdistriktsindelning

utöver den ändring, som direkt sker genom den nya valkretsindelningen,

måste tydligen beslut om valkretsindelning för kommunalfullmäktigval

fattas viss tid före ingången av det kalenderår, under vilket beslutet skall

träda i tillämpning, varvid även hänsyn måste tagas till besvärstid^).

De sakkunniga hava för den skull föreslagit, att beslut angående valkretsindelning

för kommunalfullmäktigval skall fattas senast den 31 oktober

året före det, då beslutet skall första gången tillämpas.

De förändrade bestämmelser angående valdistriktsindelning vid kom- Lagändrinmunala

och politiska val, som de sakkunniga i det föregående förordat, m- m

avse tydligen såväl lagen om val till riksdagen som förordningen om

kommunalstyrelse på landet och förordningen om landsting. I de lagförslag,

som av de sakkunniga utarbetats, hava emellertid allenast beträffande förstnämnda

lag de nya bestämmelserna intagits i hela sin omfattning, varemot

man för de två sistnämnda lagarnas vidkommande i allmänhet nöjt sig med

hänvisningar till vallagen. I överensstämmelse med den sålunda tillämpade

principen hava vissa för närvarande i förordningen om kommunalstyrelse

på landet och landstingsförordningen förekommande bestämmelser

om valdistriktsindelning ersatts med hänvisningar till vallagen, och även

i övrigt hava eu del med förevarande spörsmål sammanhängande formella

ändringar vidtagits i såväl vallagen som förordningen om kommunalstyrelse

på landet och landstingsförordningen. De av de sakkunniga sålunda föreslagna

ändringarna avse § 19 och 20 (31 och 32) i lagen om val till riksdagen,

§ 29 mom. 1 och 2 i förordningen om kommunalstyrelse på landet

samt § 5 : 2 a och b i förordningen om landsting.

De sakkunniga hava redan sistförlidet år under hand för civildepartementet

framhållit önskvärdheten av att snarast möjligt samtliga länsstyrelser

genom cirkulär uppmanas att med lämpiiga åtgärder söka

omedelbart åstadkomma sådana regleringar i gällande valdistriktsindelning,

att vid upprättandet av röstlängderna innevarande år åtminstone

några olikheter beträffande indelningarna för de olika slagen av val ej

längre förefinnas, och hava sedermera till departementet jämväl insänt förslag

till dylikt cirkulär.

Såsom tidpunkt för de nya bestämmelsernas ikraftträdande hava de

sakkunniga föreslagit den 1 oktober 1920. Med hänsyn till den i det

föregående framhållna önskvärdheten av att ändringarna i valdistriktsindelningarna

företagas så snart som möjligt, kunde det ju hava ansetts natur
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

ligast att föreslå, ett omedelbart ikraftträdande. Att så icke skett, beror

på den föreslagna bestämmelsen i § 20: 1, sista stycket, av vallagen om

att Konungens befallningshavandes beslut angående indelning i valdistrikt

skall träda i tillämpning först beträffande val, som förrättas enligt den

under nästpåföljande år upprättade röstlängden. Bestämmelsen i fråga

har ju, såsom i det föregående framhållits, tillkommit för att ej onödigtvis

öka röstlängdsupprättarnas arbete, utan att häradsskrivarna, då de i

början av året begynna röstlängdernas utskrivning, skola kunna följa en

definitiv valdistriktsindelning och icke sedermera på grund av beslut om

ändringar i denna indelning nödgas omlägga redan utskrivna längder.

På grund av denna bestämmelse skulle en föreskrift om de ifrågasatta

lagändringarnas omedelbara ikraftträdande omöjliggöra att omedelbart få

till stånd den överensstämmelse mellan valdistriktsindelningarna för politiska

och kommunala val, som avsetts med ovannämnda av de sakkunniga

föreslagna cirkulär, samt eventuella andra synnerligen trängande ändringar

i valdistriktsindelningarna. Sättes däremot tidpunkten för de nya bestämmelsernas

ikraftträdande till den 1 oktober, så kunna under årets tre eller

möjligen fyra första månader de mest trängande ändringarna i valdistriktsindelningarna

företagas och tillämpas i de under upprättande varande

längderna, som skola användas från slutet av augusti eller början av september,

varemot den egentliga omläggningen av valdistriktsindelningen

skulle komma till uttryck först i de röstlängder, som nästa år skola

upprättas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

III. Sammanförande av den kommunala och den politiska röstlängden.

Efter den kommunala rösträttsreformen vid 1918 års urtima riks- Rösträttsdag

och de förändrade bestämmelser beträffande val till andra kammaren, utgdsbésom

vid 1919 års lagtima riksdag antogos såsom vilande grundlagsförslag, stämmelser.

komma — när dessa grundlagsförslag bliva slutligt lagfästade — villkoren

för kommunal och politisk rösträtt att i det närmaste sammanfalla. Skillnaden

blir allenast den, att för den senare alltjämt det s. k. värnpliktsstrecket

— som är utan motsvarighet på det kommunala området —

kommer att gälla, medan å andra sidan inom kommunerna, men ej vid

valen till andra kammaren, ett modifierat utskyldsstreck bibehålies.

En naturlig konsekvens av att villkoren för den kommunala rösträtten

sålunda närmat sig villkoren för den politiska har blivit, att den

kommunala röstlängden numera upprättas i sammanhang med den politiska

och under iakttagande av samma förfarande och tidsbestämningar, som

hittills gällt för sistnämnda längd. Liksom den politiska längden skall

sålunda även den kommunala bygga på årets mantalslängd, och upprättandet

skall i båda fallen ankomma å landsbygden på häradsskrivarne och i

stad på magistraten (stadsstyrelsen) eller av densamma förordnade tjänstemän.

Båda längderna upprättas före den 25 juni varje år och uppgiftsskyldigheten

beträffande olika anledningar till förlorad rösträtt, såväl politisk

som kommunal, åligger pastorsämbeten, domare och fattigvårdsstyrelsernas

ordförande; uppgifter om förlust av politisk rösträtt på grund av

försummad värnplikt lämnas av befälhavare för rullförings- och sjörullföringsområden

samt landsfiskaler och magistrater (poliskammare eller polisdomstol),

medan uppgiftsskyldigheten i fråga om ej uppfyllda villkor beträffande

utskyldsstrecket för kommunal rösträtt åligger »vederbörande i

kommunen». Det tillkommer slutligen på landet valnämnden och i stad

magistraten att granska såväl den politiska som den kommunala röstlängden,

och denna granskning skall (i stad såväl som på landet) ske för ett

år i sänder; sedan längderna efter eventuellt anförda besvär väl fastställts

11—200137

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

till användning, skola de utan möjlighet till ändring annat än i visst undantagsfall

gälla, till dess ny längd nästa år fastställts.1) De närmare föreskrifterna

angående den kommunala röstlängdens upprättande, angående

röstlängdsformulär m. m. äro meddelade i en särskild kungörelse av den

8 april 1919 (Svensk författningssamling nr 160), avfattad i enlighet med

i kommunallagarna givna bestämmelser, medan motsvarande föreskrifter

beträffande den politiska längden återfinnas i en kungörelse av den 26

november 1909 (Svensk författningssamling nr 133), avfattad i enlighet

med bestämmelser i lag om val till riksdagen i dess nuvarande lydelse.

Att märka är, att enligt den lydelse, som genom beslut vid 1919

års lagtima riksdag kommer att givas åt § 38 i den efter grundlagsändringarnas

antagande förändrade vallagen, bestämmelsen om vilka personer,

som skola upptagas i röstlängden för val till andra kammaren, fått enahanda

innebörd som motsvarande bestämmelse i kommunallagarna beträffande

personer, som skola upptagas i den kommunala röstlängden. Den

politiska röstlängden skall sålunda efter grundlagsändringarna icke såsom

förut upptaga allenast de personer, vilkas ålder vid årets början ej understiger

stadgad rösträttsålder utan skall i likhet med den kommunala längden

upptaga alla dem, vilka uppnått eller under kalenderåret uppnå en

ålder av tjugutre år. Genomföras så de av de sakkunniga i annat sammanhang

föreslagna lagändringarna, avseende att åvägabringa överensstämmelse

mellan valdistriktsindelningarna för politiska och kommunala val,

så komma i själva verket röstlängderna för andrakammarval och de kommunala

röstlängderna att valdistrikt för valdistrikt vara identiska med avseende

på samtliga uppgifter i kolumnerna för bostad, yrke, födelseår och kön.

Fördelar av Med hänsyn till ovan anförda förhållanden ligger det nära till hands

röstläng- att söka sammanföra de åtgärder av olika slag, som hava avseende på

^manföring''. röstlängden för val till andra kammaren med de åtgärder av motsvarande

slag, som hava avseende på den kommunala röstlängden, samt därmed låta

upprättandet och den vidare behandlingen av de båda längderna ske på

en gång och längderna utgöra delar av ett och samma dokument, önskvärdheten

av en dylik sammanföring har redan framhållits av de inom

civildepartementet efter den kommunala rösträttsreformen tillkallade sakkunniga

för uppgörande av förslag till röstlängder för kommunala val m. in.

Kommunalförfattningssakkunniga, som i enlighet med sitt uppdrag

upptagit denna fråga till utredning, vilja för sin del framhålla, att den

arbetsbesparing, som en sådan sammanföring innebär i forsta hand för

*) Om dessa undantagsfall stadgas i förordningen om kommunalstyrelse på landet § 14

mom. 4, i förordningen om kommunalstyrelse i stad § 3 mom. 4 och i lagen om val till

riksdagen § 40.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

röst längds upprättarn a men även för dein, som hava att meddela uppgifter

till röstlängderna, samt för de granskande myndigheterna, torde utgöra

tillräckligt motiv för att åtgärder vidtagas i'' berörda syfte; öeh då de

samhällsmedlemmar, som önska ändring i de för granskning framlagda

längderna, ofta torde finna det meningslöst, att två samtidiga, men likväl

formellt helt åtskilda förfaringssätt anses behövliga angående i allt väsentligt

samma sak, lärer det även av denna anledning hava sin betydelse,

att hithörande åtgärder i realiteten kunna hänföra sig till eu enda procedur.

Aven den minskning i kostnaderna för formulär till röstlängd och

därmed sammanhörande handlingar, som en dylik anordning skulle innebära,

talar för densamma. Då vidare sammanföringen av röstlängderna,

såsom av det följande torde framgå, även erbjuder vissa andra fördelar

och icke är förenad med nagra som helst olägenheter eller erfordrar några

mera betydande ändringar i nu gällande lagar och föreskrifter, få de sakkunniga

förorda, att eu dylik sammanföring kommer till stånd.

Föreskriften härom förutsätter enligt de sakkunnigas mening i och

för sig ingen ändring vare sig av lagen om val till riksdagen eller av

kommunallagarna, om man bortser från ett obetydligt tillägg till förstnämnda

lag — jfr nedan, sid. 97 —. Enligt vallagens § 26 (framdeles 38)

ankommer det nämligen på Konungen att i avseende på den politiska

röstlängdens upprättande meddela närmare föreskrifter, och enligt § 14

mom. 1 av förordningen om kommunalstyrelse på landet, § 13 mom. 2

av förordningarna om kommunalstyrelse i stad samt § 5 mom. 2 i förordningen

om kommunalstyrelse i Stockholm har Kungl. Majrt samma

efo^enhet i frä^a om den kommunala längdens upprättande.'' Det är i

enlighet med denna befogenhet, som Kungl. Maj:t i kungörelserna av den

26 november 1909 och den 8 april 1919 utfärdat föreskrifter om de båda

längdernas upprättande samt den i avseende härå vissa myndigheter åliggande

uppgiftsskyldigheten. De båda längdernas sammanföring innebär

intet upphävande av vallagens och kommunallagarnas bestämmelser, att en

röstlängd för val till andra kammaren och en kommunal röstlängd skola

upprättas; ehuru de sammanförts på ett och samma papper, fortfara de

båda längderna att existera. Sammanföringen i fråga skulle sålunda, frånsett

. förberörda oväsentliga ändring av vallagen, enligt de sakkunnigas

mening komma till uttryck allenast i en av Kungl. Maj:t utfärdad kungörelse

angående upprättande av röstlängd för val till riksdagens andra

kammare och av kommunal röstlängd, vilken kungörelse skulle ersätta ovan

omnämnda kungörelser. Förslag till sådan kungörelse, i det stora hela

anslutande sig till de förutvarande, synnerligast de angående kommunal

röstlängd, hava av de sakkunniga utarbetats.

Författ
ningsänd
ringar.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Röstlängdernas

utskrivning

i

tvenne

exemplar.

Emellertid hava de sakkunniga dels för lösande av vissa detalj spörsmål

i samband med längdernas sainmanföring, dels för tillmötesgående av

en del närmast med anledning av den förestående utvidgningen av den

politiska rösträtten framförda krav, dels slutligen för fyllande av vissa

luckor i hittillsvarande lagstiftning, i bestämmelserna om röstlängders upprättande

föreslagit en del ändringar och tillägg, vilka delvis måste komma

till uttryck ej blott i sagda kungörelse utan även i lagen om val till riksdagen

och i kommunallagarna, såsom närmare framgår av efterföljande

redogörelse och motivering.

Eu numera, efter det att röstlängden ej längre granskas och justeras

å kommunalstämma, omotiverad bestämmelse i § 33 i förordningen om kommunalstyrelse

på landet hava de sakkunniga föreslagit skola utgå.

De praktiska fördelarna av de båda röstlängdernas sammanföring

kunde synas i viss mån vara beroende av, huruvida valdistriktet kan åtnöjas

med endast ett röstlängdsexemplar att vid behov användas både vid

andrakammarval, landstingsmannaval, utseende av elektorer för val till

första kammaren, stads- eller kommunalfullmäktigval, municipalfullmäktigval

samt avgöranden i allmänhet å kommunalstämma, allmän rådstuga

eller kyrkostämma.

För bedömandet av denna fråga vilja de sakkunniga till en början

erinra om en skrivelse (nr 74) av 1914 års senare riksdag, i vilken anhålles,

att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke sådana ändringar

kunna vidtagas i gällande bestämmelser, att rösträttens utövning möjliggöres

i fall, då röstlängd till andra kammaren förkommit, samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Denna

riksdagsskrivelse var framkallad av en framställning från konstitutionsutskottet,

som vid behandlingen av en i första kammaren väckt motion

(nr 50) angående åtgärder till tryggande av deras rösträtt, som utan eget

förvållande ej blivit upptagna i röstlängden, fäst uppmärksamheten på

att under det år 1914 förrättade andrakammarvalet en hel kommuns valmän

gått miste om utövningen av sin rösträtt på den grund, att den för

kommunen gällande röstlängden genom eldsvåda förkommit. I utskottets

betänkande (nr 10) angående denna fråga heter det bland annat:

»Av vad i nu omhandlade ärende förefallit synes framgå, att i fall,

då röstlängd förkommit, inom valdistriktet röstberättigade personer definitivt

betagas utövningen av den rösträtt dem lagligen tillkommer. Att

detta är ett allvarligt missförhållande, som, såvitt möjligt är, bör undanröjas,

synes utskottet uppenbart. Det är här icke nog med att rösträttens

förlust sålunda kan drabba ett avsevärt antal valmän, och att den

drabbar envar av dera utan hans eget förvållande, det har i detta fall icke

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

ens — såsom exempelvis då enskild valman går miste om sin rösträtt på

den grund, att han icke upptagits i röstlängden — varit möjligt för de

från rösträtten uteslutna att genom något sitt åtgörande förebygga förlusten.

Givetvis kan skydd i förevarande fall vinnas endast på det sättet,

att anstalt träffas för förkommen röstlängds ersättande med annan sådan.

För detta syftes ernående synas två olika utvägar erbjuda sig, nämligen

dels den, att varje röstlängd städse upprättas i två exemplar, antingen i

tvenne huvudskrifter eller i en huvudskrift och en vidimerad avskrift, varav

vid behov den ena'' kan träda i stället för den andra, och dels den utvägen,

att i varje särskilt fall, då en röstlängd förkommit, en ny längd upplägges,

givetvis med utgångspunkt från de förhållanden, som voro för den

förra längden gällande. Av dessa utvägar kan den förstnämnda ur vissa

synpunkter synas säkrast leda till målet, därvid för vinnande av önskvärd

trygghet tydligen, måste förutsättas, att de båda exemplaren förvaras på

skilda ställen. Ä andra sidan medför den kostnader, som i betraktande

av de dock säkerligen ganska sällsynta fall, då dupletten för sitt här förutsatta

ändamål skulle komma till användning, kunna synas onödigt stora.

Den senare utvägen däremot medför uppenbarligen, att särskilda anstalter

måste vidtagas, om den gamla röstlängden skall kunna på ett tillförlitligt

sätt rekonstrueras. En beaktansvärd omständighet är ock den, att, då

röstlängden föreligger färdig först i juli månad och valet regelmässigt förrättas

i september, tiden för den nya längdens upprättande, när det gäller

ordinarie val, merendels måste bliva ganska kort. Vilken utväg än väljes,

lära de erforderliga lagbestämmelserna bliva tämligen vidlyftiga, och har

utskottet fördenskull ansett lämpligt, att frågan i hela dess vidd hänskjutes

till utredning av Kungl. Maj:t.»

1 likhet med utskottet och riksdagen anse de sakkunniga, att åtgärder

böra vidtagas för att förhindra, att röstberättigade genom att röstlängden

förkommit bliva urståndsätta att utöva sin rösträtt, samt att den

säkraste utvägen i sådant syfte vore, att varje röstlängd städse upprättades

i två exemplar, som förvarades å var sitt ställe.

Ihågkommas bör även, att före den kommunala rösträttsreformen

§ 14 i förordningen om kommunalstyrelse på landet innehöll föreskrift

om, att den kommunala röstlängden skulle upprättas i två exemplar, av

vilka det ena skulle i sockenstugan anslås och det andra hos kommunalnämnden

förvaras. Denna föreskrift torde visserligen i första hand hava

betingats av det tillvägagångssätt, som då tillämpades vid längdens granskning

och justering, och torde för övrigt ej alltid hava följts, men förefintligheten

av föreskriften i fråga torde nog också utgöra ett uttryck för att

man, även vad den kommunala längden angår, ansett sig hava behov av

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

ett duplettexemplar att användas, då det andra exemplaret förkommit.

För städerna har saknats föreskrift, att den kommunala länffden skulle

upprättas i två exemplar, men i vissa städer, särskilt sådana, som bestå

av flera församlingar, har det varit vanligt, att röstlängden upprättats i

två exemplar, av vilka det ena tillställts städernas kyrkoherdar att av dem

användas å respektive kyrkostämmor — jfr kungörelsen av den 8 april

1919, § 12 —.

Om sålunda ett behov av röstlängdernas uppläggande i tvenne exemplar

allmänt eller åtminstone i vissa fall ansetts vara för handen, redan

då den politiska och den kommunala längden utgjort skilda handlingar,

så torde enligt de sakkunnigas mening efter dessa längders sammanförande

i en handling kravet på duplettexemplar icke kunna tillbakavisas. Den

politiska längden skall ju enligt nuvarande bestämmelser efter valet insändas

till den myndighet, som har att göra röstsammanräkning, på det att

myndigheten i fråga skall hava tillfälle att avgöra, huruvida de valda riksdagsmännen

verkligen äro valbara. Motsvarande bestämmelse förefinnes

visserligen icke i fråga om den kommunala längden efter landstings- och

fullmäktigval. Men saknaden av en sådan bestämmelse innebär enligt de sakkunnigas

mening en brist i lagstiftningen, och de sakkunniga hava i annat

sammanhang föreslagit, att jämväl efter de kommunala valen röstlängden

skall översändas till den myndighet, som har att utföra sammanräkningen.

Aven om hithörande redan gällande eller av de sakkunniga i nyss angivet sammanhang

föreslagna bestämmelser suppleras med bestämmelser, att röstsammanräknare

efter sammanräkningens avslutande skall återställa längderna

till respektive kommuner, kvarstår dock kvävet på ett duplettexemplar av

längden, ty kommunen måste ständigt för stämmor och val hava tillgång

till sin röstlängd oberoende av om kort förut andra kommunala eller politiska

val förekommit.

Upprättas de sammanförda längderna i tvenne exemplar, fyllas härigenom

kraven på duplettexemplar både vad angår den politiska och den

kommunala längden. Skulle längderna alltjämt upprättas var för sig,

skulle för sagda kravs fyllande tydligen fordras, att ej mindre än fyra

röstlängdsexemplar, två av vardera längden, utskrevos. Även med hänsyn

härtill innebär sålunda den politiska och den kommunala längdens sammanförande

till en handling en stor fördel; behovet av duplettexemplar

fylles, utan att arbetet för röstlängdsupprättaren blir avsevärt större än

det är, då längderna upprättas i allenast ett exemplar vardera. De sakkunniga

vilja i detta sammanhang framhålla fördelen av att röstlängdernas

bostads-, namn- och yrkeskolumner utskrivas å skrivmaskin, varigenom

duplettexemplar kan erhållas utan att arbetet i väsentlig mån ökas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bestämmelsen om röstlängds upprättande i tvenne exemplar såsom

garanti mot att invånarna i ett helt samhälle genom röstlängds förstöring

urståndsättas att utöva dem tillkommande rösträtt kräver, som ovan framhållits,

en kompletterande bestämmelse, att de båda röstlängdsexemplareri

skola förvaras å skilda ställen. De sakkunniga hava i detta syfte i förslaget

till röstlängdskungörclse inryckt föreskrift om att de två exemplaren

skola förvaras på säkert ställe i skilda byggnader. Man får väl närmast

tänka sig, att det ena exemplaret förvaras i kommunalhuset (sockenstugan)

eller rådhuset och det andra i valnärnndsordförandens eller ordförandens i

magistraten bostad.

Det ena exemplaret bör enligt de sakkunnigas förslag i regel användas

vid samtliga representantval och vid förekommande behov tillhandahållas

på landet av valnämndens ordförande och i stad av magistraten. Det

andra exemplaret bör i regel användas vid övriga avgöranden i den borgerliga

och kyrkliga kommunen och tillhandahållas på landet av kommunalstämmans

ordförande och i stad av magistraten.

1 samband med frågan om antalet exemplar, i vilka de sammanförda

röstlängderna böra upprättas, hava de sakkunniga även behandlat frå
-

Röstlängds

förvaring.

Röstlängd

. för munici
-

- . „ • • i palsamhälle

gan om behovet av ett särskilt exemplar av röstlängd för municipafsam- och rösträtt

hälle, som ej utgör eget valdistrikt. Före den kommunala rösträttsre-“

formen torde det hava varit regel, att sådant samhälle låtit för sig utskriva

särskild röstlängd, och, efter vad de sakkunniga erfarit, har efter denna

reform ovisshet rått, huruvida och i så fall på vad sätt sådant samhälle

fortfarande skall hava tillgång till eget röstlängdsexemplar. I kungörelsen

av den 8 april 1919 föreskrives visserligen, att den kommunala längden

skall vid behov av valnämndens ordförande utlämnas jämväl till municipalstämmas

ordförande, men dylikt utlämnande har tydligen ej kunnat

förekomma, då kommunal- eller kyrkostämma samtidigt hållits eller inom

kort skolat hållas i den kommun, varav municipalsamhället utgör del.

Efter vad de sakkunniga hava sig bekant, hava också under år 1919 municipalsamhällena

i stor utsträckning på egen bekostnad förskaffat sig utdrag

av den kommunala längden, i vad den avsett samhället, detta i synnerhet

beträffande de längder, som användes vid vårvalen.

Fråga om municipalsamhälles röstlängd kunde ju lösas så, att häradsskrivarna

ålades att för municipalsamhälle, som ej utgjorde valdistrikt,

göra särskilt utdrag ur röstlängden, som samhället sedan hade att lösa med

enahanda avgift per ark som den, kommunen hade att gälda för röstlängd.

Men med ett dylikt förfarande måste ju i vissa fall vederbörande valnämnd

granska och i'' övrigt taga befattning med tre röstlängdsexemplar, därav

ett omfattande mindre område än valdistriktet, och i samtliga införa gjorda

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

ändringar och rättelser. Lämpligare torde vara, att, sedan röstlängden

föreligger slutbehandlad från valnämndens sida, municipalsamhälle skall

äga att på egen bekostnad förskaffa sig utdrag av längden i erforderliga

delar, om över huvud taget därav göres behov. Att ålägga municipalsamhälle

att ovillkorligen förskaffa sig dylikt utdrag hava de sakkunniga

icke ansett erforderligt med hänsyn därtill, att röstlängden hädanefter enligt

de sakkunnigas förslag skall upprättas i tvenne exemplar, av vilka väl

municipalsamhället i de flesta fall utan olägenhet för kommunen vid behov

kan få låna det ena. Skyldighet för municipalsamhälle att förskaffa sig eget

exemplar av röstlängden skulle sålunda enligt de sakkunnigas mening föreligga,

endast då svårighet möter för samhället att erhålla tillgång till

ettdera av de två exemplaren. I flertalet fåll torde nog även med en dylik

bestämmelse municipalsainhällena med hänsyn till den tid, som alltid

måste beräknas för utdrags erhållande, icke uraktlåta att förskaffa sig eget

exemplar av sin röstlängd, åtminstone under de år, då val av fullmäktige

för samhället skola förrättas.

Beträffande de skäl, som avhållit de sakkunniga från från att söka

lösa frågan om municipalsamhälles röstlängd genom föreskrift, att sådant

samhälle alltid skulle utgöra eget valdistrikt hänvisas till vad de sakkunniga

härom i annat sammanhang anfört — jfr sid. 56 —.

Vid behandling av frågan om municipalsamhälles röstlängd hava de

sakkunnigas uppmärksamhet fästs därå, att oklarhet föreligger i fråga om

bestämmelserna om rösträtt å municipalstämma eller åtminstone i fråga

om huru dessa bestämmelser verkligen skola kunna tillämpas.

Kommunallagarnas förutvarande bestämmelser om att för kommunal

rösträtt fordrades, att vederbörande icke häftade för oguldna kommunalutskylder,

har såsom landshövding Hammarskjöld framhåller i sin kommentar

under § 8 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, ansetts

för landsbygdens vidkommande avse »allenast de skattebidrag, som vid

granskning å kommunalstämma av kommunalnämndens utgifts- och inkomstförslag

blivit till uttaxering bestämda, och som skola i enlighet med förordningen

om kommunalstyrelse på landet utgöras». Bidrag till prästerskapets

avlöning, eller av fattigvårdrote beslutade bidrag till rotens särskilda

fattigvård hava sålunda icke räknats såsom kommunalutskylder, och

den, som ej betalt sådana avgifter, har ej därför ansetts »häfta för oguldna

kommunalutskylder» och ej heller den, som icke levererat på honom utdebiterad

ved till socknens fattighus eller råg till sockenmagasin. Den, som

betalt sina kommunalutskylder i kommunen A, har ej heller förlorat sin

rösträtt därstädes därför, att han häftat för kommunalutskylder till kommunen

B.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

I enlighet med denna tolkning torde knappast enligt förutvarande

bestämmelser en person kunna ansetts ha förlorat sin rösträtt i kommunen

av den anledning, att han häftat för ogulden inunicipalskatt till det

samhälle, som utgjorde del av kommunen. Men å andra sidan torde väl

i enlighet med bestämmelserna i § BO av sagda förordning få anses fastslaget,

att sådan person, som häftade för oguldna utskylder till municipalsamhället,

ej ägde rösträtt å municipalstämman. Med de förutvarande

bestämmelserna om röstlängd, enligt vilka municipalsamhällets röstlängd

upprättades genom municipalnämnden samt granskades och justerades å

municipalstämma, hade sådant samhälle även möjlighet att tillse, att hithörande

villkor för rösträtt å municipalstämma verkligen blevo tillämpade.

Den reducering av det kommunala utskyldsstrecket, som skedde år

1918, innebär tydligen ingen ändring av begreppet kommunalutskylder,

vadan väl för närvarande torde förhålla sig så, att person, som i avseende

å påförda municipalutskylder — med motsvarande innebörd, som i enlighet

med vad ovan anförts givits åt begreppet kommunalutskylder —, vilka

förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häftar för

utskylder för flera än två av dessa år, saknar rösträtt å municipalstämma.

Men efter de nya bestämmelserna om den kommunala röstlängdens upprättande

och vidare behandling torde det vara tvivelaktigt, huru sagda

villkor för rösträtt å municipalstämma verkligen skall kunna göras effektivt.

Aven om bestämmelsen i nu gällande kungörelse om upprättande

av kommunal röstlängd, att »vederbörande i kommunen» till röstlängdsupprättaren

skall lämna uppgift å de män och kvinnor inom kommunen,

som i avseende å dem påförda utskylder till kommunen häfta för utskylder

för flera än två av dessa år, kan eller bör tolkas så att uppgift

skall lämnas även angående dem, som på angivet sätt häfta för utskylder

till municipa-lsamhälle, så förblir det i varje fall tvivelaktigt, huruvida

sådan uppgiftsplikt i fråga om häftning för inunicipalskatt verkligen fullgöres,

och huruvida sådan uppgift, om den verkligen lämnas, föranleder

någon åtgärd från häradsskrivarens sida. I sagda kungörelse förefinnes

nämligen ingen föreskrift, som ålägger röstlängdsupprättaren att i röstlängden

göra särskild anteckning om förlust av rösträtt å municipalstämma.

I fråga om förlust av rösträtt å kyrkostämma föreskrives däremot i kungörelsen,

att, därest en person på grund av att han är främmande trosbekännare

eller anmält utträde ur svenska kyrkan saknar rösträtt å kyrkostämma,

anteckning därom skall göras i längden.

För att undanröja dessa otydligheter eller ofullständigheter beträffande

utskyldsstrecket i fråga om rösträtt å municipalstämma hava de

sakkunniga i sitt förslag till kungörelse angående upprättande av röstlängd

12—200/37

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Röstlängdernas

upprättande

i

särskilda de

lar, en för

varje församling.

Ändring av

tiden för

röstlängds

upprättande.

intagit uttryckliga bestämmelser om skyldighet, dels för den inom municipalsamhället,

som har att uppbära eller bokföra municipalskatten, att

lämna uppgift å dem, som i avseende å dem påförda utskylder till municipalsamhället,

vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren,

häfta för utskylder för flera än två av dessa år, dels för häradsskrivaren,

att rörande sådana personer, som på grund av sagda förhållande

sakna rösträtt å municipalstämma, göra särskild anteckning i längden.

Några med avseende härå kompletterande eller förtydligande bestämmelser

i fråga om »underrättelsers» avfattande — jfr bilagor 8 och 9 till kungörelsen

— hava de sakkunniga icke ansett erforderliga.

Enär de kommunala röstlängderna skola komma till användning

jämväl å kyrkostämma, är det, vad landsbygden angår, nödvändigt, att, då

en kommun består av flera församlingar eller delar av församlingar, upplägga

längden i särskilda delar, en för varje församling. Föreskrifter

härom återfinnas också i kungörelsen av den 8 april 1919 angående upprättande

av kommunal röstlängd in. m. Emellertid finnas i kommunalförfattningarna

inga direkta bestämmelser, som giva stöd för dessa kungörelsens

föreskrifter, medan däremot i § 14 av förordningen om kommunalstyrelse

på landet uttryckligen angives, att för kommun, som är uppdelad

i flera valdistrikt för val av kommunalfullmäktige eller landstingsman,

röstlängden skall uppläggas i särskilda delar, en för varje valdistrikt.

För att avhjälpa denna brist i lagstiftningen hava de sakkunniga föreslagit

visst tillägg till § 6 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd. Något motsvarande tillägg i förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd i Stockholm har icke föreslagits, enär röstlängderna

i stad äro upplagda efter kvarter och sålunda utan vidare efter upprättandet

kunna uppdelas efter församlingar. Magistraten, som här ombesörjer

röstlängdens upprättande, kan ju för övrigt, utan att särskilda föreskrifter

äro behövliga, härutinnan vidtaga de anordningar, som anses lämpliga.

I vissa städer, där sedan gammalt särskilda exemplar av den kommunala

röstlängden plägat upprättas för stadens olika församlingar, bör

det likaledes hädanefter som hittills ankomma i Stockholm på överståthållarämbetet

och i övriga städer på magistraten att härutinnan träffa nödiga

anstalter. Men att i röstlängdskungörelsen, såsom skett i den nuvarande

kungörelsen angående kommunal röstlängd, införa några föreskrifter av

dylik innebörd hava de sakkunniga av ovan angivna skäl ej ansett erforderligt.

Under de sakkunnigas förhandlingar om de politiska och de kommunala

längdernas sammanförande hava från häradsskrivarhåll framförts

tvenne spörsmål eller önskemål, vilka, ehuru måhända strängt taget lig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

gande utanför ramen för de sakkunnigas uppdrag, likväl hava så pass nära

samband med detta, att deras upptagande till behandling av de sakkunniga

ansetts befogat och lämpligt.

Det ena av dessa önskemål avser en framflyttning av tidpunkten,

då röstlängderna skola föreligga färdiga från häradsskrivarna. Såsom motiv

för en dylik framflyttning har man åberopat dels den arbetsökning, som

redan vållats häradsskrivarna genom åliggandet att upprätta jämväl de

kommunala röstlängderna, och den ytterligare arbetsökning, som kommer

att äga rum efter grundlagsändringarnas antagande och den därav följande

ökningen av antalet personer, som skola upptagas i röstlängderna för

val till andra kammaren, dels den omständigheten, att jämväl taxeringslängderna,

vilkas upprättande även åligger häradsskrivarna, från dem skola

föreligga färdiga vid ungefär samma tid som röstlängderna, varigenom

häradsskrivarna även med de hittillsvarande röstlängdsbestämmelserna under

tiden närmast före sagda tid måst underkasta sig ett i hög grad forcerat

arbete.

Ehuru kravet på en dylik framflyttning av tiden för röstlängdernas

upprättande icke är betingat av den av de sakkunniga föreslagna sammanföringen

av den politiska och den kommunala röstlängden, hava de

sakkunniga för sill del ansett, att nödig hänsyn bör tagas till detta från

häradsskrivarhåll framförda önskemål, i den män så kan ske, utan att man

därmed behöver i högre grad förkorta tiden för röstlängdernas granskning

eller forcera arbetet för valnämnder och magistrater eller riskera, att

längderna icke bliva tillgängliga i god tid före granskningen och fastställda

i god tid före de ordinarie val, vid vilka de skola komma till användning.

Härmed är man inne på frågan, i vilken mån de av 1919 års lagtima

riksdag beslutade eller i utsikt ställda lagändringar, avseende införandet

av en gemensam valdag på hösten, alternerande för andrakammarval

och landstingsmannaval, kunna tänkas inverka på tidsbestämningarna

angående röstlängd. Dessa tidsbestämningar äro fastställda med hänsyn

till att årets röstlängder skola föreligga färdiga till användning vid de

ordinarie andrakaminarvalen. Dessa skola enligt hittills gällande bestämmelser

förrättas i september, och härutinnan sker genom lagändringarna

för en gemensam valdags införande ingen annan ändring än att samtliga

val i allmänhet skola äga rum å den tredje söndagen i september — eller

i stad närmast föregående lördag. — En sådan fixering av valdagen låter

sig tydligen mycket väl förlikas med de nuvarande tidsbestämningarna

beträffande röstlängd och giver till och med möjlighet att utan risk

något framflytta tiden för röstlängdens fastställande och därmed även

övriga tidsbestämningar angående densamma. Andrakaminarvalen hava

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

hittills faktiskt till större delen förrättats under första veckan av september,

men, sedan bestämmelserna om gemensam valdag trätt i kraft i

fråga om dessa val, komma de i allmänhet att förrättas tidigast den 15

september. Det kunde följaktligen synas, som om det efter den gemensamma

valdagens införande icke innebure någon risk att framflytta tiden

för röstlängdens underskrivning av valnämnd eller magistrat från den 25

juli till exempelvis den 5 augusti. Efter en sådan framflyttning kunde

man ju tillmötesgå häradsskrivarnas önskemål och förlägga tidpunkten för

röstlängdens överlämnande från röstlängdsupprättaren till exempelvis den

5 juli.

Emellertid lämnar landstingsförordningen möjlighet till undantag

från bestämmelsen om den gemensamma valdagen, så till vida nämligen

att på landet kommunalstämma samt i stad stadsfullmäktige eller, där

sådana ej finnas, allmän rådstuga genom beslut med två tredjedels majoritet

kunna förlägga landstingsinannavalen i kommunen till annan dag i

september. Även i fråga om val till andra kammaren torde undantagsbestämmelser

från den gemensamma valdagen komma att förefinnas, i det

att enligt det förslag till ändrad lydelse av § 42 i vallagen, vilket såsom

bilaga var fogat till kungl. propositionen nr 374 till 1919 års lagtima

riksdag, Konungen, då synnerliga skäl därtill äro, må förordna, att ordinarie

val till andra kammaren för viss valkrets skall förrättas å annan

dag i september än den eljest stadgade valdagen.

På grund av dessa undantagsbestämmelser, varigenom även för framtiden

såväl landstingsmannaval som andrakammarval, om ock endast i

enstaka kommuner, kunna äga rum redan under första veckan i september,

torde det icke vara lämpligt att förlägga tidpunkten för röstlängdens

fastställande till en senare dag än nu.

Då man emellertid synes vara tillfredsställd, om dagen för röstlängds

avlämnande framflyttas med allenast fem dagar, d. v. s. från den 25 till

den 30 juni, hava de sakkunniga efter undersökning av möjligheterna för

en förkortning av tidsperioderna i fråga om röstlängdens vidare behandling,

funnit, att detta önskemål utan fara för olägenheter i ovan angivna

hänseenden kan tillgodoses genom att tiden mellan sista dagen för röstlängdens

avlämnande av röstlängdsupprättaren och första dagen, då den

skall vara för granskning framlagd, förkortas med två dagar samt tiden

för valnämndens eller magistratens behandling av inkomna anmärkningar

med tre dagar. De sakkunniga förutsätta därvid, att häradsskrivarna skola

före den senast tillåtna dagen för röstlängds avlämnande avsända längderna

till mera avlägset varande valnämnder med dåliga postförbindelser,

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

samt att kungörandet sker i tid, även om röstlängden ännu icke inkommit

till valnämnden. De sakkunniga hava sålunda för tillmötesgående av

sagda önskemål på sätt ovan angivits föreslagit ändring av §§ 26—28

(framdeles 38—40) samt 30 (framdeles 42) i vallagen ävensom § 14 mom. 1

och 2 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, § 13 mom. 1 och

2 i förordningen om kommunalstyrelse i stad samt § 5 mom. 2 och 3 i

förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

Det andra från häradsskrivarhåll framförda spörsmålet avser möjligheten

att med de politiska och kommunala röstlängderna sammanföra

jämväl vallängd vid prästval, vilken hittills upprättats allenast, när sådant

val skolat äga rum. För bedömande av föreliggande spörsmål torde till

en början erinras därom, att enligt det genom nådiga kungörelsen den 10

december 1910 med vissa föreskrifter angående vad som bör iakttagas vid

ledighet i prästerlig tjänst m. m. fastställda formuläret för prästvallängd

denna längd förutom kolumnerna för den röstberättigades hemvist samt

för hans namn och yrke eller titel, vilka kolumner ju hava sin motsvarighet

i de politiska och kommunala röstlängderna, omfattar ej mindre än

sex särskilda kolumner angående frågodagsförrättningen och valet jämte

anmärkningskolumn, samt att någon av dessa kolumner knappast utan väsentliga

ändringar i den av Kungl. Maj:t, riksdag och kyrkomöte stiftade

lagen angående tillsättning av prästerliga tjänster den 9 december 1910

kan ur längden uteslutas. En sammanföring av denna längd med de

politiska och kommunala röstlängderna skulle sålunda innebära, att det

för dessa längder gemensamma formuläret måste utökas med minst sex

kolumner, vilka skulle komma till användning endast i de i regel med

många års mellanrum inträffade fall, då församlingen hade att välja ny

prästman. En sådan anordning skulle tydligen innebära en dålig ekonomi,

enär den ökning av pappers- och tryckningskostnader för de kombinerade

röstlängdsformulären, som härav skulle bliva en följd, icke på långt när

skulle uppvägas av den besparing, som skulle göras genom att upprättandet

av särskild prästvallängd för dessa fall, ej längre skulle behöva förekomma.

Härtill kommer, att den ifrågasatta utökningen av röstlängdsformuläret

skulle göra detta synnerligen ohanterligt och i hög grad försvåra dess

användning vid de politiska och kommunala valen. Ihågkommas bör även,

att proceduren för granskning och komplettering m. in. av prästvallängden

är en helt annan än den, som tillämpas beträffande de båda andra röstlängderna,

samt åligger helt andra myndigheter, något som naturligt nog

ytterligare försvårar eller rent av omöjliggör den ifrågasatta sammanföringen.

De sakkunniga kunna sålunda för sin del icke förorda prästvallängds

sammanförande med de politiska och kommunala röstlängderna.

Fråga om

prästvallängds

sammanföring

med de politiska

och

kommunala

längderna.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Erforderliga

ändringar

i lagen

angående

väghållningsbesvärets

utgörande

på

landet.

För övrigt vilja de sakkunniga i detta sammanhang framhålla, att

bestämmelserna om rösträtt vid prästval, sådana de föreligga i § 26 i

lagen angående tillsättning av prästerliga tjänster, tydligen äro i behov av

revision. Enligt sagda lagställe tillkommer rösträtt vid prästval en var i

församlingen mantalsskriven man eller kvinna, som uppnått 21 års ålder

och äger att för egen del i kyrkostämmans överläggningar och beslut deltaga,

dock ej den, som står under förmyndarskap. »Hustru till röstberättigad

man äge ock, även om hon icke är berättigad att deltaga i kyrkostämmas

överläggningar och beslut, rösträtt vid prästval i församlingen,

därest hon uppnått 21 års ålder, ej är från deltagande i prästval utesluten

på grund av henne ådömd straffpåföljd, ej är främmande trosbekännare

eller anmält sig till utträde ur svenska kyrkan och ej heller står under

förmyndarskap.» Ovisshet råder, huru dessa efter den kommunala rösträttsreformen

sig själva motsägande rösträttsbestämmelser i fråga om prästval

rätteligen böra tolkas och vid prästvalröstlängdens upprättande tilllämpas.

De böra uppenbarligen ändras därhän, att antingen villkoren för

rösträtt vid prästval, i vad angår åldersgräns, bliva desamma som de nuvarande

villkoren för rösträtt å kyrkostämma eller ock, att den lägre åldersgränsen,

21 år, på ett otvetydigt sätt fastställes att fortfarande gälla

vid prästval.

De sakkunniga vilja även erinra om att de år 1918 skedda ändringarna

i bestämmelserna dels i fråga om vilka personer, som skola

intagas i den kommunala röstlängden, dels i fråga om denna längds

granskning och justering nödvändiggöra vissa ändringar i lagen angående

väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober 1891. Enligt

§ 59 av sagda lag skall kommunalnämnden låta ur den senast den

1 december till kommunalnämnden insända vägfyrktalslängden i kommunens

allmänna röstlängd införa vägfyrktalen; varefter vägfyrktalslängden,

sedan densamma på enahanda sätt, som i fråga om granskning och justering

första gången av kommunens röstlängd är föreskrivet, undergått

granskning och justering, ofördröjligen av kommunalstämmans ordförande

tillställes vägstyrelsen.

Bestämmelsen om vägfyrktalens införande i kommunens allmänna

röstlängd borde förutsätta, att denna längd upptager alla de kommunmedlemmar,

som finnas intagna i vägfyrktalslängden; och så var även i

stort sett fallet före 1918 års kommunala rösträttsreform. Efter denna

rösträttsreform däremot upptager kommunens allmänna röstlängd allenast

inom kommunen mantalsskrivna personel''. Visserligen föreskrives i § 14

mom. 5 av förordningen om kommunalstyrelse på landet, att vid behandling

av ärende, som angår endast i mantal satt jord, genom kommunal
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

nämndens föranstaltande skall finnas tillgänglig längd över de i sådant

ärende röstberättigade, vilka icke finnas i kommunens allmänna röstlängd

upptagna. Men denna längd upptager ju, då fastighet äges av en person

och innehaves av en annan, ägaren och icke innehavaren, och i denna tillläggslängd

äro ej intagna ägare eller innehavare av annan fastighet eller

av sådan jord, som ej är satt i mantal, vadan ej ens den allmänna röstlängden

och sagda tilläggsröstlängd til Isammantagna komma att upptaga

alla de kommunmedlemmar, som förekomma i vägfyrktalslängden. Härtill

kommer, att denna tilläggsröstlängd i stora flertalet av våra kommuner

icke upprättas, enär ingå ärenden där pläga förekomma, som angå endast

i mantal satt jord. Bestämmelsen om vägfyrktalens införande i den kommunala

röstlängden torde för den skull böra utgå och likaså bestämmelsen

om att vägfyrktalslängden skall tillställas vägstyrelsen. Längden torde i

stället böra förvaras av kommunalstämmans ordförande och vid behov

tillhandahållas.

Aven bestämmelsen att vägfyrktalslängden skall granskas och justeras

på enahanda sätt som kommunens allmänna röstlängd tarvar tydligen

ändring. Genom lagen den 23 december 1918 om ändrad lydelse i vissa

delar av förordningen om kommunalstyrelse på landet har nämligen den

i § 65 i förordningen om kommunalstyrelse på landet föreskrivna procedur

med avseende å den allmänna röstlängdens granskning och justering

förändrats och kommunalstämmans befattning med röstlängdens granskning

och justering upphört. I fråga om debiterings- och uppbördslängdens

granskning och justering förfares däremot fortfarande på det sätt, som

tidigare varit fallet med den kommunala röstlängden. Då härutinnan ej

heller i fråga om vägfyrktalslängden någon ändring bör ske, torde hithörande

bestämmelser i väglagen endast behöva omformuleras därhän, att

vägfyrktalslängdens granskning och justering skall ske på enahanda sätt

som i fråga om granskning och justering av uppbörds- och debiteringslängden

föreskrives.

Att framlägga formligt förslag till lag om ändring i vissa delar av

lagen om väghållningsbesvärets utgörande på landsbygden ligger tydligen

icke inom ramen för de sakkunnigas uppdrag. Efter vad de sakkunniga

inhämtat, har man redan inom jordbruksdepartementet uppmärksammat

behovet av hithörande lagändringar, och proposition i frågan lär komma

att framläggas vid 1920 års riksdag.

Sedan diskvalifikationsorsakerna i fråga om politisk och kommunal Uppgifter

rösträtt med vissa undantag blivit desamma, och sedan de båda röstlängderna

blivit sammanförda till en handling, bör naturligtvis den vissa^soner och

myndigheter åliggande skyldigheten att till röstlängdsupprättare insända

röstlängd.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

uppgifter angående personer, som av den ena eller andra anledningen

gått förlustiga såväl sin rösträtt vid andrakammarval som sin kommunala

rösträtt, inskränkas därhän, att endast ett exemplar av uppgifterna i fråga,

avseende båda slagen av rösträtt, upprättas och insändas. Något behov

av duplettexemplar i fråga om dessa uppgifter förefinnes tydligen icke;

sedan desamma utnyttjats för röstlängdernas uppgörande och såsom verifikationer

bilagts den gemensamma röstlängdshandlingen samt eventuellt

kommit till användning vid längdernas granskning och i fråga om anmärkningar

mot längderna, förefinnes tydligen ingen vidare användning

för uppgifterna i fråga.

Dessa uppgifter rörande diskvalifikationer hava hittills upprättats

valdistriktsvis utom i fråga om uppgifterna till den kommunala röstlängden

från domare angående personer, som stå under förmyndarskap eller äro

försatta i konkurs, samt uppgifterna till den politiska röstlängden från

rullförings- eller sjörullföi-ingsområdesbefälhavare angående personer, som

icke fullgjort dem åliggande värnpliktsövningar, vilka uppgifter upprättats

de förra kommunvis, de senare församlingsvis. Att icke även de två

sistnämnda slagen av uppgifter skolat upprättas efter valdistrikt har berott

på att myndigheterna i fråga icke ansetts utan betydande besvär kunna

avgöra, vilket valdistrikt de diskvalificerade personerna tillhöra i det fall,

då valdistriktet icke sammanfaller med församlingen eller kommunen.

Den omständigheten, att den politiska och den kommunala röstlängden

sammanföras till en handling, inverkar tydligen icke på ovan anförda förhållanden,

och de sakkunniga hava ansett, att förutvarande bestämmelser

härutinnan böra bibehållas oförändrade.

Då emellertid uppgifterna om diskvalificerade personer, såsom ovan

framhållits, skola biläggas röstlängdshandlingen för det valdistrikt, de avse,

för att vid längdernas granskning och i fråga om anmärkningar mot desamma

göra tjänst såsom verifikationer, hava de sakkunniga ansett, att

vederbörande häradsskrivare böra åläggas, att i de fall, då uppgift om

diskvalificerade personer avser sådana från olika valdistrikt, ombesörja utskrivandet

av och bestyrka utdrag ur densamma att biläggas röstlängden,

ett för varje valdistrikt. Föreskrifter i sådant syfte bliva nödvändigare i

samma mån som kommunernas uppdelning i två eller flera valdistrikt i

enlighet med de sakkunnigas i annat sammanhang framlagt förslag blir

allmännare än nu är fallet. Den ökning i arbete, som genom dylika

föreskrifter vållas häradsskrivarna, torde icke bliva så synnerligen

betydande.

Angående av de sakkunniga föreslagna kompletterande och förtydligande

bestämmelser med avseende å skyldighet att lämna uppgift å dem,

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

som häfta för utskylder till municipalsamhälle, hänvisas till vad ovan å

sid. 89 och 90 anförts.

Såsom en direkt följd av längdernas sammanföring hava de sakkunniga

föreslagit, att, om anmärkning framställe» mot den ena av

de sammanförda längderna och anmärkningen angår sådant villkor för

rösträtt, rörande vilket enahanda bestämmelser gälla för politisk och kommunal

rösträtt, anmärkningen skall anses avse jämväl den andra längden.

Då en föreskrift härom icke torde kunna utfärdas utan att densamma har

stöd för sig i vallagen, hava de sakkunniga föreslagit visst tillägg till

§ 30 (framdeles 42) i sagda lag. Motsvarande tillägg är icke behövligt i

kommunallagarna, enär dessa beträffande bland annat anmärkningar mot

röstlängd hänvisa till vallagen.

I fråga om föreskrifterna att landskommun skall hava att från Ersättning

häradsskrivare lösa sin röstlängd med visst belopp för uppslag, hava de mngdsuppsakkunniga

icke föreslagit någon ändring. Frågan om eventuell ersätt- rättare.

ning härutöver av statsmedel för röstlängdernas upprättande med tillämpning

av de såsom vilande antagna ändringarna angående rösträtt vid

andrakammarval ligger strängt taget icke inom ramen för de sakkunnigas

uppdrag, men efter från civildepartementet uttalad önskan hava de sakkunniga

likväl upptagit densamma till behandling och därvid kommit till

den uppfattningen, att sådan ersättning måhända bör tillerkännas häradsskrivarna

i betraktande av dels den ökning i deras arbete, som uppstår

genom röstlängdernas upprättande på föreslaget sätt och dels även de i

hög grad ökade kostnaderna för skrivbiträden, som häradsskrivarna måste

vidkännas. Aven den av de sakkunniga föreslagna föreskriften om skyldighet

för häradsskrivarna att i vissa fall göra utdrag ur handlingarna

angående diskvalificerade personer medför någon ökning i arbetet. Storleken

av den ersättning, som sålunda kan tänkas böra utgå till häradsskrivarna

av statsmedel lärer väl åtminstone i viss mån vara beroende

av de löneintäkter, varmed dessa tjänstemän i övrigt hava att räkna. I

och för sig anse de sakkunniga emellertid, att det belopp, som före 1917

års lönereglering utgick till häradsskrivarna för upprättandet av röstlängd

för val till andra kammaren, d. v. s. 50 öre för varje helt eller påbörjat

uppslag, torde vara till fyllest, detta med hänsyn till att det här icke är

fråga om en ersättning för hela arbetet med den politiska längdens upprättande

utan allenast för den ökning i hithörande arbete, som vållas av

de nya reglerna för röstlängdernas uppläggande samt för ökningen av

häradsskrivarnas utgifter för skrivbiträden. Den summa av statsmedel,

som sålunda för röstlängdernas upprättande skulle årligen erfordras, hava

de sakkunniga beräknat till i runt tal 75,000 kronor. Angående villkoren

13—200137

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Formulär.

för ersättningens utgående till häradsskrivare samt angående sättet för

ersättningens utbetalande torde böra gälla enahanda föreskrifter som tidigare

i fråga om ersättning för upprättande av röstlängder för val till

andra kammaren — jfr nådiga kungörelsen den 30 juni 1916, Sv. förf.

saml. nr 250 —.

Av de sakkunniga föreslagna formulär för de sammanförda röstlängderna

äro av tre typer, en för landsbygden, en för städer, som deltaga

i landsting, och en för städer, som icke deltaga i landsting. Sistnämnda

formulär är upprättat med hänsyn till de av 1919 års lagtima

riksdag såsom vilande antagna ändringsförslag beträffande riksdagsordningen.

Enligt § 6 i detta förslag skola i städer, som ej deltaga i landsting,

första kammarens ledamöter väljas av särskilt utsedda elektorer. Vid

valet av dessa elektorer skall den kommunala röstlängden komma till användning

med de ändringar, som betingas av åldersbestämmelserna för

rösträtt vid dessa val — jfr vallagen § 4 i dess av 1919 års lagtima riksdag

godtagna lydelse —.

De ändringar och tillägg i kolumnuppställningen, som detta formulär

företer i jämförelse med det genom kungörelsen av den 8 april 1919

fastställda formuläret för kommunal röstlängd, äro i allmänhet ej andra

än sådana, som äro direkt betingade dels av de vid 1919 års lagtima

riksdag såsom vilande antagna grundlagsförslagen, dels därav, att det nya

formuläret skall omfatta jämväl röstlängd för val till andra kammaren.

Kolumnerna för rösträttshinder äro tre, en för hinder, som avse allenast

rösträtten vid andrakammarval (värnpliktsstrecket), en för hinder, som avse

allenast kommunal rösträtt och rösträtt vid utseende av elektorer för val

till första kammaren (utskyldsstrecket), samt en för övriga hinder, d. v. s.

sådana, som avse såväl den politiska som den kommunala rösträtten. Anteckning

i sistnämnda kolumn sker, med undantag för utländskt medborgarskap,

genom angivande av den del av § 16 i riksdagsordningen, däri

hindret beröres. För underlättande av röstlängdernas användning hava för

övrigt i formuläret upprättats trenne från varandra skilda kolumnsystem,

ett för andrakammarval, ett för fullmäktigval och kommunala avgöranden

i allmänhet och ett för landstingsmannaval eller elektorsval, och inom

vart och ett av dessa system har införts kolumner dels för anteckning om

rösträtt, dels för anteckning om dess utövning. Genom formulärrubriken

»Röstlängd för val till riksdagens andra kammare ävensom kommunal röstlängd»

hava de sakkunniga velat angiva, att de två slagen av röstlängder

fortfarande existera, ehuru sammanförda i en handling.

De sakkunnigas förslag till blanketter för uppgifter angående av

olika orsaker diskvalificerade personer samt för kungörelse och underrät
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

telser ansluta sig helt och hållet till de nuvarande formulären med de

ändringar, som betingas av ändringarna beträffande villkoren för politisk

rösträtt, längdernas sammanföring samt de av de sakkunniga föreslagna

ändringarna i tidsbestämningarna rörande röstlängds upprättande m. m.

Enligt de sakkunnigas förslag skola samtliga dessa formulär, även

de för kungörelse och underrättelser (nr 7—9), i likhet med vad som

skett i fråga om motsvarande .formulär angående den kommunala röstlängden,

fastställas genom kungörelsen angående upprättande av röstlängd

in. in. Då emellertid formulären för kungörelse och underrättelser i fråga

om röstlängd för val till andra kammaren för närvarande äro fastställda

och intagna i lagen om val till riksdagen, böra tydligen i samband med

de båda längdernas sammanföring dessa formulär utgå ur vallagen och

§§ 29 och 31 (sedermera 41 och 43), som handla om dessa formulär,

erhålla ändrad lydelse. I stället kunde ett sådant tillvägagångssätt tänkas,

att man läte formulären i fråga (i sin nya form) fastställas genom valla
gen,

som sålunda härutinnan bibehölles i sin nuvarande lydelse, och i

§ 14 av förordningen om kommunalstyrelse på landet samt motsvarande

§§ av förordningarna om kommunalstyrelse i stad och i Stockholm införde

vissa tillägg med hänvisningar till vallagens bestämmelser om formulären

i fråga. Men ett sådant tillvägagångssätt hava de sakkunniga ansett

mindre lämpligt än det, varigenom samtliga formulär angående röstlängderna

intagas och fastställas i en och samma kungörelse. De sakkunniga

hava sålunda framlagt förslag till i enlighet härmed erforderliga ändringar

av §§ 29 och 31 (sedermera 41 och 43) i lagen om val till riksdagen

ävensom till en följdändring av § 54 (sedermera 69) i samma lag.

Beträffande tidpunkten, då föreslagna lagändringar, kungörelse och Tidpunkten

blankettformulär böra träda i tillämpning, är tydligt, att vissa delar av Ringarnas

kungörelsen förutsätta, att de vilande grundlagsändringarna beträffande och kungöden

politiska rösträtten blivit slutligt antagna. Det finnes intet fog för ij^aftträatt

låta lagändringarna träda i kraft tidigare än kungörelse och formulär, dande.

varemot en föreskrift i sådant syfte skulle nödvändiggöra partiella ändringar

av de nu gällande kungörelserna angående upprättande av röstlängd för

andrakammarval och av kommunal röstlängd. De sakkunniga hava sålunda

föreslagit, att samtliga ovan berörda lagändringar samt kungörelse

med formulär skola träda i kraft den dag, då det vilande förslaget till

ändrad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19, 21 och 24 och till övergångsstadgande

däri, efter att hava av riksdagen antagits, varder av Konungen gillat.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar i förordningen om kommunalstyrelse på

landet den 21 mars 1N62.

Härigenom förordnas, att § 12, § 14 mom. 1—4, § 17 mom. 1, § 29

mom. 1, 2 och 5, § 33 och 35 samt § 80 mom. 1 i förordningen om

kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 12.

Röstägande är berättigad att med de inskränkningar, varom nedan

i denna paragraf stadgas, sin talan och rösträtt på annan röstägande

överlåta.

Ej må någon på grund av'' fullmakt föra talan eller utöva rösträtt

för mer än en röstberättigad.

Fullmakt skall vara underskriven av full maktsgivaren och ställd till

viss person samt får icke gälla för längre tid än trettio dagar från underskrivandet.

Att fullmakten underskrivits av fullmaktsgivaren och därvid varit

ställd till viss person, ävensom dagen för underskrivandet skall vara av

två vittnen skriftligen bestyrkt.

Vid val av kommunalfullmäktige får röstägande icke utan personlig

inställelse utöva rösträtt i andra fall och i annan ordning än

nedan i § 29 mom. 5 stadgas.

§ 14.

Mom. 1. Före den 30 juni varje år

Konungen.

meddelas av

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Mom. 2. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avsänd — —

— äga motsvarande tillämpning.

Mom. 3. Har mot röstlängd---till ovillkorlig efterrättelse,

intill dess ny röstlängd på enahanda sätt kommit till stånd.

Mom. 4. Har på klagan, som i samband med besvär över kommunalstämmas

beslut eller över val, förrättat inför valnämnd, röstlängden

i någon del förklarats felaktig, skall, evad felaktigheten länt till beslutets

eller valets upphävande eller ej — — — föranledda rättelser.

§ 17.

Mom. 1. Tre ordinarie kommunalstämmor---ovan stadgade tid.

Ordinarie kommunalstämma i decembei----till sön- eller helgdag.

Om val av nämndemän är särskilt stadgat.

Den, vilken såsom — — — av sagda förvaltning.

§ 29.

Mom. 1. För val av — — — indelas i valkretsar.

Vid valkretsindelningen iakttages---de särskilda valkretsarna.

Indelningen i valkretsar — — — förslag av kommunalstämma.

Beslut om sådan indelning skall fattas senast två månader före ingången

av det år, under vilket beslutet är avsett att träda i tillämpning.

Om beslutet skall Konungens befallningshavande ofördröjligen underrättas.

År kommun indelad — — — — — inskränkt inom valkrets.

Mom. 2. Kommun, som icke är delad i valkretsar på sätt i mom. 1

sägs, ävensom valkrets bilda var för sig ett valdistrikt, där icke del av

kommunen eller valkretsen utgör valdistrikt vid val till riksdagens andra

kammare, i vilket fall sådan del bildar eget valdistrikt jämväl vid kommunalfullmäktigval.

Om valdistriktsindelning i övrigt samt om rätt för kommunalstämma

och i kommunen boende att göra framställning rörande fråga om

distriktsindelning ävensom rätt för stämman att i sådan fråga bliva hörd

stadgas i lagen om val till riksdagen.

Enligt samma lag meddelat beslut om distriktsindelning skall, där

det icke på anförda besvär undanröjts, träda i tillämpning beträffande kommunalfullmäktigval,

som förrättas enligt den under nästpåföljande år upprättade

röstlängden.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Alom. 5. a) Val av kommunalfullmäktige förrättas i varje valdistrikt

inför den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses

för val till riksdagens andra kammare.

Valen skola förrättas under tiden från och med---bestämmer.

Val får ej — — — fem eftermiddagen. I kungörelse om valförrättning

skall tiden för valet noggrant angivas. Sådan kungörelse utfärdas för varje

valdistrikt av valnämndens ordförande i den ordning, som för kallelse till

kommunalstämma stadgas.

Vid valet skall gälla till efterrättelse den enligt § 14 upprättade

röstlängd eller del av röstlängd.

b) Akta make må, när båda makarna äro röstberättigade i valdistriktet,

vid valet genom företeende av fullmakt utöva rösträtt för den andre maken.

Om sådan fullmakt galle i tillämpliga delar, vad i § 12 stadgats.

c) Röstberättigad, som l:o) utövar militärtjänst eller 2:o) utövar

sjömansyrket eller såsom deltagare för egen eller annans räkning i fiske i

öppen sjö eller i annan egenskap tillhör besättning eller annan personal å

fartyg eller 3:o) tillhör personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt

järnvägsföretag eller vid postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet,

må vid valet genom fullmakt låta sig företrädas av annan person, som är

röstberättigad inom valdistriktet, dock icke i annat fall än då, enligt vad

vid tiden för fullmaktens underskrivande kan tagas för visst, hinder för

väljarens personliga inställelse vid valförrättningen möter på grund därav,

att yrkets eller tjänstens utövning betingar hans vistelse utom valdistriktet

vid den tidpunkt, då valet äger rum.

Om sådan fullmakt gälle, vad i § 12 stadgats.

Å fullmakten skall jämväl lämnas noggrann upplysning angående

den röstberättigades yrke eller tjänst samt de därav förorsakade omständigheter,

som förhindra hans personliga närvaro vid valförrättningen.

Vistas fullmaktsgivaren inom riket, skall den sålunda angivna förfallogrunden

skriftligen bestyrkas av på landet ordförande eller ledamot

i valnämnd eller i kommunalnämnd samt i stad tjänsteman, som av

magistraten förordnas. Vistas fullmaktsgivaren utom riket, skall förfallogrunden

skriftligen bestyrkas av svensk konsul eller ock, där fullmaktsgivaren

tillhör besättning eller annan personal å svenskt fartyg, dettas

befälhavare eller, i händelse av förfall för denne, hans närmaste man.

Nämnda personer vare pliktiga att, när de därom anmodas, tillhandagå

fullmaktsgivare såsom nu är sagt. I fråga om viss grupp av röstberättigade

äge Konungen förordna, vilka personer ytterligare må kunna anlitas

såsom vittne. År fullmaktsgivaren ej personligen känd för vittnet, åligge

honom att styrka sin identitet genom intygande av trovärdig person eller

14—200137

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

ock medelst prästbevis, debetsedel, arbets- eller sjöfartsbok eller annan tillfyllestgörande

handling.

Sådant bestyrkande av förfallogrunden må ske i samband med fullmaktens

bevittnande, därest ena fullmaktsvittnet är sådan person, som i

enlighet med vad ovan sägs äger att avgiva sådant bestyrkande, eller ock

lämnas i särskild handling, som vid valförrättningen bifogas fullmakten.

d) Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop till

de väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till

— — — valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos

ordföranden, därest icke å kommunalstämma beslutits, att valet skall ske

efter upprop. Till valmannen utlämnas — — — vilja utöva rösträtt.

1 vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda att

möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga sin

valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser vara inrättade

med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för såväl valförrättaren

som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen; och åligger det valförrättaren

att vaka över att valmans förehavande ej må av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att — — — och att i de fall, då valmannen uppgiver

sig vilja utöva rösträtt för annan, fullmakten är utfärdad inom den tid

och enligt de föreskrifter, som under littera b) och c) här ovan stadgas, samt

fullmaktsgivaren enligt där meddelade bestämmelser är behörig att utöva rösträtt

genom fullmäktig, ävensom tillsett, att kuvertet — — — därtill utser.

Har valman, som är berättigad genom fullmäktig deltaga i valet,

utfärdat fullmakter för olika personer, vare den fullmakt gällande, som

senast utfärdats, där ej på grund av annan fullmakt valkuvertet blivit

avlämnat och i valurnan nedlagt.

Ej må någon — — — varde ej mottaget.

Då uppehåll i valförrättningen sker, — — — och bör, innan förseglingen

vid förrättningens fortsättande borttages, valförrättaren inför

öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro obrutna.

De valmän, som — — — äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme

där saknas--— röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas — — — i protokollet avtryckas.

Sedan valprotokollet — — — avslutas förrättningen. Ordföranden

insände därefter ofördröjligen till Konungens befallningshavande omslaget

med valkuverten jämte röstlängden samt valprotokollet och åberopade fullmakter

med tillhörande intyg. Sker insändandet med allmänna posten,

skall försändelsen assureras.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

e) Konungens befallningshavande — — — föra protokoll.

* Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av nämnda

protokoll. Med protokollets uppläsning är valförrättningen avslutad, varefter

Konungens befallningshavande genast skall till vederbörande återställa

den röstlängd, som för sammanräkningen insänts.

De avgivna valsedlarna — — — valet gäller.

§ 33.

År någon missnöjd — — — föredragas och avgöras.

§ 35.

Följande ärenden må ej av kommunalfullmäktige upptagas:

a) val av kommunalfullmäktige, vilka skola förrättas inför valnämnden

i den ordning, som i § 29 sägs;

b) nedanstående ärenden, vilka alltid skola behandlas å kommunalstämma,

nämligen

justering av den i § 65 omförmälda längd,

val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämma,

beslut,, varom i § 16 sägs, så ock beslut enligt § 17 angående

dag för kommunalstämma och enligt § 29 angående dag för val av kommunalfullmäktige.

§ 80.

Mom. 1. Har Kungl. Maj:t---och municipalnämnd, samt

att, där municipalsamhälle ej utgör särskilt valdistrikt, municipalfullmäktige

skola utses å municipalstämma, därvid stämmans ordförande och två

av stämman utsedda personer tjänstgöra såsom valförrättare.

Denna lag träder i kraft: i vad densamma angår § 14 mom. 1 och 2

den dag, då det vilande förslaget till ändrad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19, 21

och 24 riksdagsordningen och till övergångsstadgande däri, efter att hava av

riksdagen antagits, varder av Konungen gillat; i vad densamma angår § 29

mom. 1 och 2, den 1 oktober 1920; samt i övrigt dagen efter den, då

lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling,

dock att i de fall, där valdistriktsindelningarna för riksdagsmannaval

och kommunalfullmäktigval ännu icke överensstämma, kommunalfullmäktigvalen

fortfarande, intill dess sådan överensstämmelse vinnes

och vederbörliga valnämnder utsetts, skola förrättas å kommunalstämma

eller distriktsstämma med iakttagande av vad därom hittills funnits stadgat.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i stad

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 12, § 13 mom. 1 och 2 samt § 24 mom.

2 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 skola

erhålla följande ändrade lydelse:

§ 12.

Röstägande är berättigad att med de inskränkningar, varom nedan i

denna paragraf stadgas, sin talan och rösträtt å allmän rådstuga på annan

röstägande överlåta.

Ej må någon på grund av fullmakt föra talan eller utöva rösträtt

för mer än en röstberättigad.

Fullmakt skall vara underskriven av fullmaktsgivaren och ställd till

viss person samt får icke gälla för längre tid än trettio dagar från underskrivandet.

Att fullmakten underskrivits av fullmaktsgivaren och därvid varit

ställd till viss person, ävensom dagen för underskrivandet skall vara av

två vittnen skriftligen bestyrkt.

Vid val av stadsfullmäktige får röstägande icke utan personlig inställelse

utöva rösträtt i andra fall och i annan ordning än nedan i

§ 24 mom. 2 stadgas.

§ 13.

Mom. 1. Före den 30 juni varje år — —---— meddelas av

Konungen.

Mom. 2. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avsänd---

äga motsvarande tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

10!)

§ 24.

Mom. 2. a) Valet får ej — — — klockan sju eftermiddagen.

I kungörelsen — — — noggrant angivas.

b) Akta make må, när båda makarna äro röstberättigade i valdistriktet,

vid valet genom företeende av fullmakt utöva rösträtt för den

andra maken.

Om sådan fullmakt galle i tillämpliga delar, vad i § 12 stadgats.

c) Röstberättigad, som l:o) utövar militärtjänst eller 2:o) utövar

sjömansyrket eller såsom deltagare för egen eller annans räkning i fiske i

öppen sjö eller i annan egenskap tillhör besättning eller annan personal

å fartyg eller 3:o) tillhör personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt

järnvägsföretag eller vid postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet,

må vid valet genom fullmakt låta sig företrädas av annan person, som är

röstberättigad inom valdistriktet, dock icke i annat fall än då, enligt vad

vid tiden för fullmaktens underskrivande kan tagas för visst, hinder för

väljarens personliga inställelse vid valförrättningen möter på grund därav,

att yrkets eller tjänstens utövning betingar hans vistelse utom valdistriktet

vid den tidpunkt, då valet äger rum.

Qm sådan fullmakt galle, vad i § 12 stadgats.

Ä fullmakten skall jämväl lämnas noggrann upplysning angående den

röstberättigades yrke eller tjänst samt de därav förorsakade omständigheter,

som förhindra hans personliga närvaro vid valförrättningen.

Vistas full maktsgivaren inom riket, skall den sålunda angivna förfallogrunden

skriftligen bestyrkas av på landet ordförande eller ledamot i

valnämnd eller i kommunalnämnd samt i stad tjänsteman, som av magistraten

förordnas. Vistas fullmaktsgivaren utom riket, skall förfallogrunden

skriftligen bestyrkas av svensk konsul eller ock, där fullmaktsgivaren tillhör

besättning eller annan personal å svenskt fartyg, dettas befälhavare

eller, i händelse av förfall för denne, hans närmaste man. Nämnda personer

vare pliktiga att, när de därom anmodas, tillhandagå fullmaktsgivare

såsom nu är sagt. I fråga om viss grupp av röstberättigade äge Konungen

förordna, vilka personer ytterligare må kunna anlitas såsom, vitttne. År

fullmaktsgivaren ej personligen känd för vittnet, åligge honom att styrka

sin identitet genom intygande av trovärdig person eller ock medelst prästbevis,

debetsedel, arbets- eller sjöfartsbok eller annan tillfyllestgörande

handling.

Sådant bestyrkande av förfallogrunden må ske i samband med fullmaktens

bevittnande, därest ena fullmaktsvittnet är sådan person, som i

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

enlighet med vad ovan sägs äger att avgiva sådant bestyrkande, eller ock

lämnas i särskild handling, som vid valförrättningen bifogas fullmakten.

d) Ej må vid valet---— — av någon kunna iakttagas.

Valmannen har--— och att i de fall, då valmannen uppgiver

sig vilja utöva rösträtt för annan, fullmakten är utfärdad inom den tid

och enligt de föreskrifter, som under littera b) och c) här ovan stadgas,

samt fullmaktsgivaren enligt där meddelade bestämmelser är behörig att

utöva rösträtt genom fullmäktig, ävensom tillsett, att kuvertet---

därtill utser.

Har valman, som är berättigad genom fullmäktig deltaga i valet,

utfärdat fullmakter för olika personer, vare den fullmakt gällande, som

senast utfärdats, där ej på grund av annan fullmakt valkuvertet blivit

avlämnat och i valurnan nedlagt.

Ej må någon---— varde ej mottaget.

Då uppehåll ----äro obrutna.

De valmän —--röstningen avslutad.

Där sammanräkning av de avgivna rösterna icke verkställes omedelbart

efter det röstningen på sätt nyss nämnts blivit avslutad, skall

sammanräkningen påbörjas inom sju dagar därefter samt de avlämnade

valkuverten under tiden förseglas och förvaras på sätt ovan stadgås för

det fall, att uppehåll i valförrättningen göres.

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår § 13, den dag, då

det vilande förslaget till ändrad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19, 21 och 24

riksdagsordningen och till övergångsstadgande däri, efter att hava av riksdagen

antagits, varder av Konungen gillat, samt i övrigt dagen efter den,

då lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk

författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 maj 1862.

Härigenom förordnas, att § 5 inom. 2 och 3, § 8 mom. 2 samt

§10 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj

1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5.

Mom. 2. Före den 30 juni varje år-----— meddelas av

Konungen.

Mom. 3. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avlämnad

— — — äga motsvarande tillämpning.

§ 8.

Mom. 2. Röstägande må ej genom fullmakt utöva rösträtt i andra

fall och i annan ordning, än nedan i § 10 stadgas.

§ 10.

Mom. 2. a) Valförrättning får ej---klockan sju eftermiddagen.

b) Akta make må, när båda makarna äro röstberättigade i valdistriktet,

vid valet genom företeende av fullmakt utöva rösträtt för den

andra maken.

Sådan fullmakt skall vara underskriven av fullmaktsgivaren tidigast

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

trettio dagar före valet. Att fullmakten underskrivits av fullmaktsgivaren,

ävensom dagen för underskrivandet skall vara av två vittnen skriftligen

bestyrkt.

c) Röstberättigad, som l:o) utövar militärtjänst eller 2:o) utövar

sjömansyrket eller såsom deltagare för egen eller annans räkning i fiske i

öppen sjö eller i annan egenskap tillhör besättning eller annan personal å

fartyg eller 3:o) tillhör personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt

järnvägsföretag eller vid postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet,

må vid valet genom fullmakt låta sig företrädas av annan person, som

är röstberättigad inom valdistriktet, dock icke i annat fall än då, enligt

vad vid tiden för fullmaktens underskrivande kan tagas för visst, hinder för

väljarens personliga inställelse vid valförrättningen möter på grund därav,

att yrkets eller tjänstens utövning betingar hans vistelse utom valdistriktet

vid den tidpunkt, då valet äger rum.

Ej må någon på grund av fullmakt utöva rösträtt för mer än en

röstberättigad. Fullmakten skall vara ställd till viss person och underskriven

av fullmaktsgivaren tidigast trettio dagar före valet. Att fullmakten

underskrivits av fullmaktsgivaren och därvid varit ställd till viss person,

ävensom dagen för underskrivandet skall vara av två vittnen skriftligen

bestyrkt.

A fullmakten skall jämväl lämnas noggrann upplysning angående

den röstberättigades yrke eller tjänst samt de därav förorsakade omständigheter,

som förhindra hans personliga närvaro vid valförrättningen.

Vistas fullmaktsgivaren inom riket, skall den sålunda angivna förfallogrunden

skriftligen bestyrkas av på landet ordförande eller ledamot i

valnämnd eller i kommunalnämnd samt i stad tjänsteman, som av magistraten

förordnas. Vistas fullmaktsgivaren utom riket, skall förfallogrunden

skriftligen bestyrkas av svensk konsul eller ock, där fullmaktsgivaren tillhör

besättning eller annan personal å svenskt fartyg, dettas befälhavare

eller, i händelse av förfall för denne, hans närmaste man. Nämnda personer

vare pliktiga att, när de därom anmodas, tillhandagå fullmaktsgivare

såsom nu är sagt. I fråga om viss grupp av röstberättigade äge Konungen

förordna, vilka personer ytterligare må kunna anlitas såsom vittne. År

fullmaktsgivaren ej personligen känd för vittnet, åligge honom att styrka

sin identitet genom intygande av trovärdig person eller ock medelst prästbevis,

debetsedel, arbets- eller sjöfartsbok eller annan tillfyllestgörande handling.

Sådant bestyrkande av förfallogrunden må ske i samband med fullmaktens

bevittnande, därest ena fullmaktsvittnet är sådan person, som i

enlighet med vad ovan sägs äger att avgiva sådant bestyrkande, eller ock

lämnas i särskild handling, som vid valförrättningen bifogas fullmakten.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

cl) Ej inå vid valet — — — — — av någon kunna iakttagas.

Valmannen har — — — och att i de fall, då valmannen uppgiver

sig vilja utöva rösträtt för annan, fullmakten är utfärdad inom den tid

och enligt de föreskrifter, som under littera b) och c) här ovan stadgas,

samt fullmaktsgivaren enligt där meddelade bestämmelser är behörig att

utöva rösträtt genom fullmäktig, ävensom tillsett, att kuvertet — — —

därtill utser.

Har valman, som är berättigad genom fullmäktig deltaga i valet,

utfärdat fullmakter för olika personer, vare den fullmakt gällande, som

senast utfärdats, där ej på grund av annan fullmakt valkuvertet blivit avlämnat

och i valurnan nedlagt.

Ej må någon — — — varde ej mottaget.

Då uppehåll — — — äro obrutna.

• De valmän — — — röstningen avslutad.

Där sammanräkning av de avgivna rösterna icke verkställes omedelbart

efter det röstningen på sätt nyss nämnts blivit avslutad, skall

sammanräkningen påbörjas inom sju dagar därefter samt de avlämnade

valkuverten under tiden förseglas och förvaras på sätt ovan stadgas för

det fall, att uppehåll i valförrättningen göres.

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår § 5, den dag, då

det vilande förslaget till ändrad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19, 21 och

24 riksdagsordningen och till övergångsbestämmelse däri, efter att hava

av riksdagen antagits, varder av Konungen gillat, samt i övrigt dagen efter

den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i

svensk författningssamling.

15—200137

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 6 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 6 i förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skall erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 6.

Vad för kommunalstämma på landet och för allmän rådstuga i stad

är stadgat i avseende på rösträtts utövning och överlåtande på annan person

vid andra avgöranden än val av kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige

skall jämväl tillämpas i fråga om kyrkostämma.

Vid omröstning skall den för vederbörande kommun å landet eller

för stad senast fastställda röstlängd ligga till grund. På Konungen ankommer

att i fråga om sådan längd meddela de särskilda föreskrifter,

som erfordras för iakttagande av vad i § 4 stadgats om vissa personers

undantagande från rösträtt, samt att, då valdistrikt omfattar två eller flera

församlingar eller delar av församlingar, förordna om röstlängds uppläggande

i särskilda delar, en för varje församling eller del av församling.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 6 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd i Stockholm den 20 november 1863.

Härigenom förordnas, att § 6 i förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 november 1863 skall erhålla

följande ändrade lydelse:

§ 6.

Mom. 1. Frånvarande må ej--1 — än en röstberättigad.

Mom. 2. Fullmakt skall vara underskriven av fullmaktsgivaren och

ställd till viss person samt får icke gälla för längre tid än trettio dagar

från underskrivandet. Att fullmakten underskrivits av fullmaktsgivaren

och därvid varit ställd till viss person, ävensom dagen för underskrivandet

skall vara av två vittnen skriftligen bestyrkt.

Mom. 3. Ej må — — — ämne anföra.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av § 5 i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 5 i förordningen om landsting den 21

mars 1862 skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5.

1. Rätt att deltaga---— — vid landstingsmannaval.

2. a) Val av landstingsmän förrättas å landet i varje valdistrikt

inför den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses för val

till riksdagens andra kammare.

Höra delar av samma kommun till olika valkretsar för landstingsmannaval,

bildar varje del ett valdistrikt, såvida icke i enlighet med vad

nedan sägs ytterligare delning i valdistrikt förekommer.

Kommun, som icke är delad i valdistrikt på sätt nyss är sagt eller

i valkretsar för val av kommunalfullmäktige, ävensom sådan valkrets bilda

var för sig ett valdistrikt, där icke del av kommunen utgör valdistrikt

vid val till riksdagens andra kammare, i vilket fall sådan del bildar eget

valdistrikt jämväl vid landstingsmannaval.

Om valdistriktsindelning i övrigt samt om rätt för kommunalstämma

och i kommunen boende att göra framställning rörande fråga om distriktsindelning

ävensom rätt för stämman att i sådan fråga bliva hörd stadgas

i lagen om val till riksdagen.

Enligt samma lag meddelat beslut om distriktsindelning skall, där

det icke på anförda besvär undanröjts, träda i tillämpning beträffande landstingsmannaval,

som förrättas enligt den under nästpåföljande år upprättade

röstlängden.

b) Till valförrättning utfärdas för varje valdistrikt kallelse av

valnämndens ordförande i den ordning, som för kallelse till kommunalstämma

stadgas.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Om rösträtt, dess utövning och överlåtande gäller med ovan i mom.

1 stadgat undantag vad i fråga om val av kommunalfullmäktige är föreskrivet.

c) Valet skall förrättas tredje söndagen — — — å annan dag i

.september månad.

Valet får ej — — — fem eftermiddagen. I kungörelse om valförrättning

för landstingsmannaval skall tiden för valet noggrant angivas.

d) Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop

till de väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper — — —

är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos ordföranden,

därest icke å kommunalstämma beslutits, — — — vilja utöva

rösträtt.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda

att möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga

sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser vara inrättade

med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för såväl

valförrättaren som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen; och

åligger det valförrättaren att vaka över att valmans förehavande där ej

må av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att —--och att i de fall, då valmannen upp
giver

sig vilja utöva rösträtt för annan, fullmakten är utfärdad inom den

tid och enligt de föreskrifter, som i förordningen om kommunalstyrelse

på landet stadgas i fråga om fullmaktsröstning vid kommunalfullmäktigval,

samt att fullmaktsgivaren enligt i sagda förordning meddelade bestämmelser

är behörig att utöva rösträtt genom fullmäktig, ävensom tillsett,

att kuvertet — — — därtill utser.

Har valman, som är berättigad genom fullmäktig deltaga i valet,

utfärdat fullmakter för olika personer, vare den fullmakt gällande, som

senast utfärdats, där ej på grund av annan fullmakt valkuvertet blivit avlämnat

och i valurnan nedlagt.

Ej må någon — — — varde ej mottaget.

Då uppehåll i valförrättningen sker — — — och bör, innan förseglingen

vid förrättningens fortsättande borttages, valförrättaren inför öppna

dörrar förvissa sig om, att sigillen äro obrutna.

De valmän, som---äro tillstädes i vallokalen, eller, om utrymme

där saknas, — — — röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas — — — i protokollet avtryckas.

Sedan valprotokollet — — — avslutas förrättningen. Ordföranden

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

insände därefter ofördröjligen till domhavanden omslaget med valkuverten

jämte röstlängden samt valprotokollet och åberopade fullmakter med tillhörande

intyg. Sker insändandet — — — skall försändelsen assureras.

e) Domhavanden skall — — — från valens förrättande.

Vid förrättningen biträdes — —■ — det vid förrättningen förda

protokoll. Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av

nämnda protokoll. Med protokollets uppläsning är valförrättningen avslutad,

varefter domhavanden genast skall till vederbörande återställa den

röstlängd, som för sammanräkningen insänts.

3. a) I stad förrättas valet inför magistraten.

Valet* skall förrättas — -— — infallande lördag.

Om stadsfullmäktige — — —- september månad.

Val får ej — — — noggrant angivas.

Om kallelse till valförrättningen, om rösträtt och dess utövning

gäller med ovan i mom. 1 stadgat undantag vad för allmänna rådstugan

är föreskrivet.

I övrigt skall med avseende å valets förrättande i tillämpliga delar

gälla vad härovan i mom. 2 är föreskrivet.

b) I stad — — — sammanräkningen tillkännagivas.

För annan stadsvalkrets sammanräknas rösterna av magistraten i

den folkrikaste staden; och skola till den myndighet de inom valkretsen

i övrigt avlämnade valkuverten jämte röstlängden samt valprotokollet och

åberopade fullmakter med tillhörande intyg ofördröjligen insändas. Sker

insändandet med allmänna posten, skall försändelsen assureras.

Sammanräkning av rösterna — — — mest spridda tidningar.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av protokoll

över sammanräkningen. Med protokollets uppläsning är valförrättningen

avslutad, varefter från annan magistrat inkommen röstlängd genast återställes.

4. Vid avfattande — — — av Kungl. Maj:t fastställes.

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår valdistriktsindelningen

den 1 oktober 1920 samt i övrigt dagen efter den, då lagen, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling,

dock att i de fall, där valdistriktsindelningarna på landsbygden

för riksdagsmannaval och landstingsmannaval ännu icke överensstämma,

landstingsmannavalen fortfarande, intill dess att sådan överensstämmelse

vinnes och vederbörliga valnämnder utsetts, skola förrättas å kommunalstämma

eller distriktsstärama med iakttagande av vad därom hittills funnits

stadgat.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 § 2 inom. i lagen om fattigvården den 14 juni 1918.

Härigenom förordnas att 7 § 2 mom. i lagen om fattigvården den

14 juni 1918 skall erhålla följande ändrade lydelse:

7 §•

2 mom. Fattigvårdssamhälle, som i 6 § — — — med iakttagande

därav,

att, istället---och fattigvårdsfullinäktige;

att fattigvårdsstämma —--sammanslutna kommunerna;

att såsom röstlängd--— kommunernas röstlängder;

att vid val av fattigvårdsfullmäktige fattigvårdsstämmans ordförande

och två å densamma utsedda personer skola tjänstgöra såsom valförrättare;

samt

att uttaxering — — — till fattigvårdsstyrelsen.

Konungen äger —--inom samhället.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar av lagen om val till riksdagen den 26 maj 1909.

Härigenom förordnas, att §§ 19 (31), 20 (32), 26—31 (38—43), 33

(45) och 54 (69) i lagen om val till riksdagen den 26 maj 1909 skola

erhålla följande ändrade lydelse:*

§ 19 (31).

1. I valkrets, som innefattar flera kommuner, bildar, med nedan

i mom. 2—5 stadgade undantag, varje kommun och, där landskommun är

delad i valkretsar för val av kommunalfullmäktige, sådan valkrets var för

sig ett valdistrikt.

2. Valkrets, som består — — — eller flera valdistrikt.

3. Höra på landet delar av samma kommun till olika valkretsar

för riksdagsmannaval, bildar varje del ett valdistrikt, såvida icke ytterligare

delning i valdistrikt beslutes i den ordning nedan sägs.

Lag samma vare, där, på sätt i förordningen om landsting särskilt

föreskrives, del av landskommun skall utgöra valdistrikt vid landstingsmannaval.

4. Landskommun, del av kommun, som i mom. 2 sägs, och valkrets

för kommunalfullmåktigval skola, där antalet invånare överstiger

3,000, indelas i två eller flera valdistrikt med högst 3,000 invånare; dock

att på framställning av kommunalstämma Konungens befallningshavande

må härifrån medgiva undantag, där särskilda förhållanden inom kommunen

anses göra sådan indelning obehövlig eller olämplig.

* De inom parentes angivna siffrorna angiva §-nummer i den av 1919 års lagtima

riksdag villkorligt antagna nya lagen om val till riksdagen.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

5. Om kommun, del av landskommun, som i inom. 2 sagg, eller

valkrets för kommunalfullmäktigval till följd av samfärdsförhållanden

eller andra orsaker finnes icke lämpligen böra utgöra ett enda valdistrikt,

må kommunen, del av kommun eller valkretsen delas i två eller flera

valdistrikt.

§ 20 (32).

1. Förslag om delning av valdistrikt som i § 19 (31) inom. 2 och

5 sägs må väckas genom framställning hos Konungens befallningshavande

av den, som är boende och vid riksdagsmannaval röstberättigad inom den

kommun eller del av kommun, om vars delning i valdistrikt är fråga.

Ej må framställning — — — till olika valdistrikt.

Utan föregående framställning vare Konungens befallningshavande

berättigad och i fall, varom stadgas i § 19 (31) mom. 4, pliktig att om

indelning i valdistrikt eller ändring i redan skedd indelning förordna, sedan

på landet kommunalstämma och i stad stadsfullmäktige beretts tillfälle

att i ärendet avgiva yttrande. Om ändring i distriktsindelning vare

Konungens befallningshavande pliktig att i den ordning nyss sagts förordna

även för det fall, att så erfordras, då landskommun, efter att tidigare

hava indelats i valdistrikt för riksdagsmannaval, delas i valkretsar

för kommunalfullmäktigval.

Beslut angående indelning i valdistrikt skall av Konungens befallningshavande

omedelbart kungöras och, där det icke på anförda besvär undanröjts,

träda i tillämpning beträffande val, som förrättas enligt den under

nästpåföljande år upprättade röstlängden.

2. över beslut, som —--förordningarna om kommunalstyrelse.

§ 26 (38).

Röstlängd upprättas före den 30 juni varje år — — — — —

meddelas av Konungen.

§ 27 (39).

Senast den 30 juni skall röstlängd — — —--göra avskrift

därav.

§ 28 (40).

Från och med den 6 till och med den 12 juli skall röstlängden vara

å lämpligt ställe inom valdistriktet under behörig tillsyn framlagd för

16—200137

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

granskning. Det åligger valnämndens ordförande eller magistraten att ej

mindre senast den 30 juni kungöra-----sålunda gjorda anmärk
ningar.

§ 29 (41).

Kungörelse samt underrättelse, varom i 28 (40) § förmäles, skola

avfattas enligt av Kungl. Maj:t fastställda formulär.

Kungörelsen skall uppläsas i kyrkan och, dar så kan ske, i ortstidningar

införas.

§ 30 (42).

Vill någon, vilken--— eller magistraten sist den 18 juli före

klockan tolv på dagen.

Närmare föreskrifter angående anmärknings framställande må meddelas

av Konungen.

§ 31 (43).

Har någon — — — anmärkningens prövning. Sådan underrättelse

skall avfattas enligt av Kungl. Maj:t fastställt formulär.

§ 33 (45).

Den 25 juli — — — vare förhandlingarna offentliga.

Sedan vid sammanträdet tillfälle lämnats till bemötande av gjorda

anmärkningar med rätt för den, mot vilkens rösträtt anmärkning blivit

enligt 30 (42) § framställd, att åberopa jämväl omständigheter, som inträffat

efter den 18 juli, skall valnämnden — —--— tecknat å

längden.

§ 54 (69).

När alla —--röstningen avslutad.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas

oöppnade. I det protokoll, som i överensstämmelse med vid denna lag

fogat formulär med därå gjorda anvisningar — — — — — i protokollet

avtryckas.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Genom denna lag ändras §§ 31, 32, 38—13, 45 och (19 i den av

1919 års lagtima riksdag villkorligt antagna nya lagen om val till riksdagen

till överensstämmelse med ovan upptagna §§ 19, 20, 26—31 och 54.

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår §§ 19 (31) och

20 (32), den 1 oktober 1920 samt i övrigt den dag, då det vilande förslaget

till ändrad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19, 21 och 24 riksdagsordningen

och till övergångsstadgande däri, efter att hava av riksdagen antagits,

varder av Konungen gillat.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Förslag

till

Kung!. Maj:ts kungörelse

angående upprättande av röstlängd för val till riksdagens andra kammare

och av kommunal röstlängd, samt den i avseende härå vissa myndigheter

åliggande uppgiftsskyldighet m. in.

§ 1.

Röstlängd för val till riksdagens andra kammare och kommunal

röstlängd sammanföras för varje valdistrikt och upprättas i två exemplar

på landet och i stad, där magistrat ej finnes, av vederbörande häradsskrivare

och i annan stad av magistraten, eller, där särskilda tjänstemän äro

förordnade för debitering av utskylderna till kronan, av dessa under magistratens

inseende.

År valdistrikt på landet uppdelat i flera församlingar, skall längden

uppläggas i särskilda delar, en för varje församling.

Tillhör valdistrikt eller församling på landet mer än ett fögderi,

skall röstlängden upprättas av de olika häradsskrivarna gemensamt.

§ 2.

När mantalslängden för året blivit justerad, skola efter denna längd

i röstlängden för varje valdistrikt eller församling upptagas alla där mantalsskrivna

män och kvinnor, vilka uppnått eller under kalenderåret

uppnå en ålder av tjugutre år.

§ 3.

1. Det åligger, där ej nedan annorlunda stadgas, pastor att årligen

å blankett enligt formulär nr 1 meddela uppgift å de män och kvinnor

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

inom församlingen, vilka uppnått eller under kalenderåret uppnå eu ålder

av tjugutre år och

a) den 10 juni på grund av ådömd straffpåföljd åro obehöriga

att deltaga i kommunalstämmas eller allmän rådstugas överläggningar

och beslut;

b) enligt upplysning, inkommen under tiden från mantalslängdens

granskning till och med den 10 juni, blivit svenska medborgare;

c) den 10 juni äro främmande religionsbekännare eller före nämnda

dag anmält utträde ur svenska kyrkan.

Om i nu nämnda hänseenden icke något är att meddela, skall anmälan

härom göras å uppgiftsblankett.

Uppgift eller anmälan, som nu är sagd, upprättas särskilt för varje

valdistrikt och skall senast den 12 juni avsändas eller avlämnas till röstlängdsupprättaren

i orten.

Underlåter pastor att å stadgad tid tillställa röstlängdsupprättaren

uppgiftsblankett, som ovan sägs, skall denne genast därom göra anmälan

hos länsstyrelsen, som har att giva förständigande om skyndsamt fullgörande

av uppgiftsskyldigheten.

2. I Stockholm och Göteborg har pastor att meddela allenast de

uppgifter, som under a) och c) här ovan avses. Skyldigheten att meddela

den under b) omförmälda uppgift tillkommer i Stockholm rotemännen

och i Göteborg mantalskontoret. Uppgiften skall i dessa städer avse

tiden från mantalslängdens avlämnande till och med den 10 juni samt

avfattas enligt formulär, som fastställas i Stockholm av överståthållarämbetet

och i Göteborg av magistraten.

§ 4.

Av domaren på landet och rådhusrätten i stad skall årligen å blankett

enligt formulär nr 2 meddelas uppgift å varje man eller kvinna,

vilken uppnått eller under kalenderåret uppnår en ålder av tjugutre år

och den 10 juni står under förmynderskap, därå vårdnaden tillkommer

härads- eller rådhusrätten, eller är försatt i konkurs, som är anhängig

vid rätten.

Uppgift, som nu är sagd, upprättas särskilt för varje kommun, där,

enligt sist inkommen anmälan, omyndig förklarad eller konkursgäldenär är

boende, och skall senast den 12 juni avsändas eller avlämnas till röstlängdsupprättaren

för kommunen.

I fråga om skyldighet att meddela uppgift rörande omyndigförkla
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

rad frälseman skall, där förmyndarskapet står under hovrätts vårdnad, vad

här ovan är stadgat i tillämpliga delar gälla för vederbörande tjänsteman

i hovrätten.

§ 5.

1. 1 varje kommun, utom Stockholm och Göteborg, åligger det

fattigvårdsstyrelsen att årligen å blankett enligt formulär nr 3 meddela

uppgift, upptagande varje man eller kvinna, vilken uppnått eller under

kalenderåret uppnår en ålder av tjugutre år och den 10 juni är av allmänna

fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning.

Om i nu angivet hänseende icke något är att meddela, skall anmälan

härom göras å uppgiftsblankett.

Uppgift, som nu är sagd, upprättas särskilt för varje valdistrikt, och

skall senast den 12 juni avsändas eller avlämnas till röstlängdsupprättaren

i orten.

Underlåter fattigvårdsstyrelse att å stadgad tid tillställa röstlängdsupprättaren

uppgiftsblankett, som ovan sägs, skall denne genast härom

göra anmälan hos länsstyrelsen, som har att giva förständigande om skyndsamt

fullgörande av uppgiftsskyldigheten.

2. Det tillkommer i Stockholm överståthållarämbetet och i Göteborg

magistraten att, under iakttagande, i den mån det kan ske, av vad

i mom. 1 är stadgat, utfärda de särskilda föreskrifter och upprätta det

formulär, som erfordras för meddelande till stadens röstlängdsupprättare

av de upplysningar, som i mom. 1 avses.

§ 6.

1. Befälhavare för rullförings- eller sjörullföringsområde åligger att

årligen meddela uppgift å varje inom området rullförd värnpliktig, vilken

uppnått eller under kalenderåret uppnår en ålder av tjugutre år men, till

följd av försummelse mot de i fråga om värnplikten givna föreskrifter, den

10 juni icke eller endast delvis fullgjort de värnpliktsövningar, som enligt

samma föreskrifter ålegat honom intill utgången av sistförflutna kalenderåret.

Uppgift, som ovan sägs, upprättas enligt formulär nr 4 särskilt för

varje församling, där värnpliktig är kyrkobokförd, och skall senast den

12 juni avsändas eller avlämnas till vederbörande röstlängdsupprättare inom

området.

2. Det åligger på landet landsfiskal och i stad magistrat, poliskammare

eller polisdomstol att årligen med ledning av de till bötesredo
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

görelsen hörande handlingar, sådana de föreligga den 10 juni, meddela uppgift

å varje värnpliktig, vilken uppnått eller under kalenderåret uppnår en

ålder av tjugutre år och enligt bötespåföring, mot vilken invändning ej

blivit gjord eller genom ingivande av bevis vederbörligen fullföljd eller

som av Konungens befallningshavande fastställts, nästföregående år förfallolöst

uteblivit från inskrivningsförrättning; börande i uppgiften angivas

den värnpliktiges hemvist, fullständiga namn och yrke eller titel samt

födelseår.

Uppgift, som nu är sagd, skall upprättas särskilt för varje valdistrikt,

där försumlig inskrivningsskyldig hår sitt hemvist, och senast den 12 juni

avsändas eller avlämnas till röstlängdsupprättaren i orten.

§ 7.

Det åligger den inom kommunen, som har att uppbära eller bokföra

kommunalskatten att årligen å blankett enligt formulär nr 5 meddela

uppgift å de män och kvinnor inom kommunen, vilka uppnått eller under

kalenderåret uppnå en ålder av tjugutre år och den 10 juni i avseende å

dem påförda utskylder till kommunen, vilka förfallit till betalning under

de tre sistförflutna kalenderåren, häfta för utskylder för flera än två av

dessa år. Motsvarande skyldighet i fråga om utskylder till municipalsainhälle

åligger den inom municipalsamhället, som har att uppbära eller bokföra

municipalskatten.

Om i nu nämnda hänseende icke något är att meddela, skall anmälan

härom göras å uppgiftsblankett.

Uppgift eller anmälan, som nu är sagd skall upprättas särskilt för

varje valdistrikt och senast den 12 juni avsändas eller avlämnas till röstlängdsupprättaren

i orten.

Underlåter vederbörande i kommunen att å stadgad tid tillställa

röstlängdsupprättaren uppgiftsblankett, som ovan sägs, skall denna genast

härom göra anmälan hos länsstyrelsen, som har att giva förständigande om

skyndsamt fullgörande av uppgiftsskyldigheten.

§ 8.

Det åligger röstlängdsupprättaren att, allt efter som de i §§ 3—7

omförmälda uppgifter inkomma, i röstlängd göra anteckningar, som därav

föranledas.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Upptager uppgift någon, som icke är mantalsskriven inom röstlängdsupprättarens

tjänstgöringsområde, har röstlängdsupprättaren att ofördröjligen

verkställa utdrag av uppgiften i vad nämnda person angår samt

tillställa detta utdrag röstlängdsupprättaren för den ort, där den ifrågavarande

personen är eller på grund av uppgiftens innehåll kan antagas

vara mantalsskriven.

§ 9.

Röstlängd upprättas i enlighet med bifogade formulär nr 6, och

skall därvid iakttagas,

att fullständiga namn ävensom yrke eller titel och födelseår

utsättas,

att vederbörandes kön ävensom hans rätt att deltaga i val till riksdagens

andra kammare, i kommunala överläggningar och beslut i allmänhet

eller jämväl vid landstingsmannaval eller utseende av elektorer för

val till riksdagens första kammare angives genom instickning i särskilda

kolumner,

att, då en person under det kalenderår, längden upprättas, uppnått

eller uppnår en ålder av tjugutre år eller av tjugusju år och sålunda

först nästpåföljande kalenderår erhåller rösträtt vid val till andra kammaren

och kommunal rösträtt i allmänhet eller rösträtt vid landstingsmannaval

eller vid utseende av elektorer för val till riksdagens första kammare,

detta särskilt angives i längden,

att anteckning i kol. 10 rörande »Övriga hinder» för rösträtt sker,

med undantag för utländskt medborgarskap, genom angivande av den del

av § 16 i riksdagsordningen, däri hindret beröres,

att, därest en person i enlighet med § 4 i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd eller § 4 i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm saknar rösträtt å kyrkostämma

på grund av att han är främmande trosbekännare eller anmält

utträde ur svenska kyrkan, därom göres anteckning i längden, samt

att, därest en person på grund av att han i avseende å honom påförda

utskylder till municipalsamhälle, vilka förfallit till betalning under

de tre sistförflutna kalenderåren, häftar för utskylder för flera än två av

dessa år, därom göres anteckning i längden.

§ io.

Senast den 30 juni skall röstlängd vara avsänd eller avlämnad på

landet till ordföranden i valnämnden och i stad till magistraten, där denne

ej själv verkställt upprättandet, eller till stadsstyrelsen, och skola vid varje

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

särskild längd fogas de från myndigheterna inkomna uppgifter, som avse

samma längd, eller, där uppgifter omfatta två eller flera valdistrikt på landet,

av röstlängdsupprättaren bestyrkta utdrag av handlingen.

§ 11.

Kungörelse om röstlängds framläggande till granskning ävensom underrättelser

från valnämndens ordförande eller magistraten till sådana i röstlängd

upptagna, som däri icke antecknats såsom röstberättigade, samt till

dem, mot vilkas rösträtt anmärkning framställts, skola avfattas enligt

bilagda formulär 7—9.

§ 12.

Har anmärkning framställts mot den ena av de sammanförda röstlängderna

och angår anmärkningen sådant villkor för rösträtt, rörande vilket

enahanda bestämmelser gälla för politisk och kommunal rösträtt, anses

anmärkningen avse jämväl den andra längden.

§ 13.

Införandet i röstlängd av de rättelser, som föranledas av de över

gjorda anmärkningar av valmyndigheten, valnämnden eller magistraten avkunnade

beslut, bör ske med rött bläck; och bör valmyndigheten härvid i

korthet anteckna skälet till ändring samt tillika angiva anmärkningsskriftens

nummer.

§ 14.

De två exemplaren av de sammanförda röstlängderna skola förvaras

på säkert ställe i skilda byggnader.

Det ena exemplaret bör i regel användas vid val till riksdagens

andra kammare samt vid val av landstingsmän — eller elektorer för val

till riksdagens första kammare — och vid förekommande behov tillhandahållas

på landet av valnämndens ordförande och i stad av magistraten.

Det andra exemplaret bör i regel användas vid övriga avgöranden i

den borgerliga och den kyrkliga kommunen och vid behov tillhandahållas

på landet av kommunalstämmans ordförande och i stad av magistraten.

Möter svårighet för municipalsainhälle att för municipalstämina erhålla

tillgång till ettdera av de två exemplaren, äger samhället att på egen

bekostnad förskaffa sig avskrift av röstlängden i erforderliga delar.

17—200137

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

§ 15.

Blanketter till de formulär, som i denna kungörelse omförmälas,

skola tillhandhållas vederbörande av länsstyrelserna.

§ 16.

Till häradsskrivare skall utöver vad av statsmedel kan komma att

utgå för röstlängds upprättande erläggas en avgift av en krona för varje

helt eller påbörjat uppslag om minst femton rader, vilken avgift det åligger

kommunen att gälda.

Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 26 november

1909 om upprättande av röstlängd för val till riksdagens andra kammare

m. in. (n:r 133) ävensom kungörelsen den 8 april 1919 om upprättande

av kommunal röstlängd m. m. (n:r 160).

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Formulär nr 1.

Uppgift för år 19

å do män och kvinnor inom....................................................... församling

.......................................valdistrikt, vilka uppnått eller under kalenderåret

uppnå en ålder av 23 år och

a) den 10 juni på grund av ådömd straffpåföljd iiro obehöriga att avgiva röst vid

riksdagsmannaval eller deltaga i kommunalstämmas eller allmän rådstugas överläggningar

och beslut.1

Bostad i församlingen vid

senaste mantalsskrivning

Namn och yrke eller titel

Födelse-

år

För den, vilken inflyttat under

året, uppgives här församling

och län eller stad, varifrån

inflyttningen skett

1

a

•

1

1

b) enligt upplysning, inkommen under tiden från mantalslängdens granskning till och

med den 10 juni, blivit svenska medborgare.

Bostad i församlingen vid

senaste mantalsskrivning

Namn och yrke eller titel

Födelse-

år

För den, vilken inflyttat under

året, uppgives här församling

och län eller stad, varifrån

inflyttningen skett

1 Här upptagas även de män och kvinnor av ifrågavarande kategori, vilka för året varit kyrkoskrivna

i församlingen men före den 10 juni nttagit flyttningsbetyg.

Vänd!

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

c) den 10 juni Bro främmande trosbekännare eller före nämnda dag anmält sitt utträde

ur svenska kyrkan.1

Bostad i församlingen

vid senaste mantals- skrivning

Namn och yrke eller titel

Födelse-

år

Främ-

mande

religions-

bekän-

nare2

Anmält

utträde

ur

svenska

kyrkan2

För den, vilken inflyttat

under året, nppgives här

församling och län eller

stad, varifrån inflytt- ningen skett

I

■

............................s

•

Rätt uppgivet enligt församlingsboken, betygar

pastor.

1 Här upptagas även de män och kvinnor av ifrågavarande kategori, vilka för året varit kyrkoskrivna

i församlingen men före den 10 juni uttagit flvttningsbetyg.

2 Dessa kolumner ifyllas med streck (/).

Anmärkningar: l:o) Förestående uppgift avsändes eller avlämnas årligen senast den 12 juni till röstlängdsupprättaren

i orten, d. v. s. på landet och i stad, där magistrat ej finnes, häradsskrivaren

och i annan stad magistraten eller de tjänstemän, som verkställa debitering

av utskylderna till kronan.

2:o) Om i ovan angivna hänseenden icke något är att anteckna, skall uppgiftsblankett,

försedd med upplysning härom, ändå avsändas eller avlämnas å förenämnda tid.

3:o) Om inom församlingen finnes mer än ett valdistrikt, skall uppgiften uppdelas å

särskilda blanketter, en för varje distrikt.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Formulär nr 2.

Uppgift för år 19

å de män och kvinnor inom ......................................................... kommun,

vilka uppnått eller under kalenderåret uppnå en ålder av 23 år och

den 10 juni

a) stå under förmynderskap, diirå vårdnaden tillkommer

Hemvist i kommunen

enligt sist inkomna

anmälan

Namn och yrke eller titel

Födelse-

år

För den, vilken enligt sist in- komna anmälan bytt hemvist,

uppgives här det gamla

hemvistet

Vänd!

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

b) äro Till ...................................................rätt försatta i konkurstillstånd.1

Hemvist i kommunen

enligt sist inkomna

anmälan

Namn och yrke eller titel

Födelse-

år

För den, vilken enligt sist in- komna anmälan bytt hemvist,

uppgives här det gamla

hemvistet

1 ■ ■ • -V ■ ■

i

1

j

1

>

(Underskrift.)

1 Här upptages även hustru, som på grund av att mannen är försatt i konkurs jämväl är i

konkurstillstånd.

Anmärkning: Förestående uppgift upprättas årligen särskilt för varje kommun och avsändes eller avlämnas

senast den 12 juni till röstlängdsupprättaren för kommunen, d. v s. på landet

och i stad, där magistrat ej finnes, häradsskrivaren och i annan stad magistraten eller

de tjänstemän, som verkställa debitering av utskylderna tiil kronan.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Formulär nr 3.

Uppgift för år 19........

å de män och kvinnor inom............................................................ kommun

....................................... valdistrikt, vilka uppnått eller under kalenderåret

uppnå eu ålder av 23 år och den 10 juni äro av allmänna fattigvården omhändertagna

för varaktig försörjning.

Bostad i kommunen vid

senaste mantalsskrivning

Namn ock yrke eller titel

Födelse
år
-

För den, vilken inflyttat under

året, uppgives här kommun och

hemvist, varest han är för året

mantalsskriven

Vänd!

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Bostad i kommunen vid

senaste mantalsskrivning

Namn och yrke eller titel

Födelse-

år

För den, vilken inflyttat under

året, uppgives här kommun och

hemvist, varest han är för året

mantalsskriven

/

■

;

1

1

I

i

Rätt uppgivet, betygar å fattigvårdsstyrelsens vägnar

Styrelsens ordförande.

Anmärkningar: l:o) Förestående'' uppgift avsändes eller avlämnas årligen senast den 12 juni till

röstlängdsnpprättaren i orten, d. v. s. på landet och i stad, där magistrat ej finnes,

häradsskrivaren och i annan stad magistraten eller de tjänstemän, som verkställa debitering

av ntskylder till kronan.

2:o) Om i ovan angivet hänseende icke något är att anteckna, skall uppgiftsblankett,

försedd med upplysning härom, ändå avsändas eller avlämnas å förenämnda tid.

3:o) Om inom kommunen finnes mer än ett valdistrikt, skall uppgiften uppdelas å särskilda

blanketter, en för varje distrikt.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Formulär nr å.

Uppgift för år UJ

il de män och kvinnor inom............................................................kommun

.......................................valdistrikt, vilka uppnått eller under kalenderåret

uppnå en ålder av 23 år och den 10 juni i avseende å dem påförda utskylder

till kommunen, vilka förfallit till betalning under kalenderåren 19..., 19.

och 19..., häfta för utskylder för flera än två av dessa år.1

Bostad i kommunen vid senaste

mantalsskrivning

Namn och yrke eller titel

1 Här upptagas även de män och kvinnor av ifrågavarande kategori, vilka för året varit mantalsskrivna

i kommunen men före den 10 juni uttagit flyttningsbetyg.

Anmärkning: I denna uppgift skall upptagas allenast sådan man eller kvinna, som beträffande

samtliga tre sistförflutna kalenderåren häftar för honoin eller

henne påförda utskylder till kommunen, vilka förfallit till betalning under

nämnda år.

18—200137

Vänd!

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

*

Bostad i kommunen vid senaste

Namn och yrke eller titel

mantalsskrivning

i

i

j

(Underskrift.)

Anmärkningar: l:o) Förestående uppgift avsändes eller avlämnas årligen senast den 12 juni till röstlängdsnpprättaren

i orten d. v. s. på landet och i stad där magistrat ej finnes, häradsskrivaren

och i annan stad magistraten eller de tjänstemän, som verkställa debitering

av ntskylder till kronan.

2:o) Om i ovan angivet hänseende icke något är att anteckna, skall uppgiftsblanketten,

försedd med upplysning härom, ändå avsändas eller avlämnas å förenämnda tid.

3:o) Om inom kommunen finnes mer än ett valdistrikt,, skall uppgiften uppdelas å särskilda

blanketter, en för värjo distrikt.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Formulär nr 5.

Uppgift för år 19

å de värnpliktiga inom .........................................................församling av

.................................... fögderi .................................... stad, vilka uppnätt

eller under kalenderåret uppnå en ålder av 23 år men, till följd av försummelse

mot de i fråga om värnplikten givna föreskrifter, den 10 juni icke

eller endast delvis fullgjort de värnpliktsövningar, som enligt samma föreskrifter

ålegat dem intill utgången av sistförflutna kalenderåret.

Bostad i försam- lingen vid senaste

m antalsskrivning

Födelse-

år

Inskriv-

nings-

nummer

Namn och yrke eller titel

Återstående

tjänst-

görings-

skyldighet

Hemvist vid årets början

med angivande av försam- ling och län eller stad,

om detta sedermera blivit

ombytt

,,

Vänd!

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Bostad i församlingen

vid senaste

mantalsskrivning

Födelse
år
-

Inskriv
nings
-

Namn och yrke eller titel

Återstående

tjänst
görings
skyldighet
-

Hemvist vid årets början

med angivande av församling

och län eller stad,

om detta sedermera blivit

ombytt

Anmärkning: Förestående uppgift avsändes eller avlämnas årligen senast den 12 juni till röstlängds*

upprättaren i orten, d. v. s. på landet och i stad, där magistrat ej finnes, häradsskrivaren

och i annan stad magistraten eller de tjänstemän, som verkställa debitering av ntskylder

till kronan.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Formulär nr 6

för landsbygd.*)

Röstlängd för val till riksdagens andra kammare

ävensom

kommunal röstlängd

fr»1''.............................................................................................valdistrikt

é

...... ............................-....................................................... kommun

upprättade år 19

Anmärkningar beträffande formulärets ifyllande:

1. Att eu person under det kalenderår längden upprättas uppnått eller uppnår en

ålder av 23 år eller av 27 år och sålunda först nästpåföljande kalenderår erhåller i förra

fallet rösträtt vid val till riksdagens andra kammare och kommunal rösträtt i allmänhet, i

senare fallet rösträtt vid landstingsmannaval, angives genom anteckning i kol. 23.

2. Anteckning i kol. 10 rörande »övriga hinder» för rösträtt sker, med undantag

för utländskt medborgarskap, genom angivande av den del av § 16 i riksdagsordningen,

däri hindret beröres.

3. Kol. 13, 14, 17, 18, 21 och 22 komma till användning allenast under år, då

där angivna val äga rum.

4. Om person på grund av att han är främmande trosbekännare eller på grund av

att han anmält utträde ur svenska kyrkan, i enlighet med § 4 i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd, saknar rösträtt i kyrkostämma, göres därom anteckning

i kol. 23.

5. Om person på grund av att han i avseende å honom påförda utskylder till

municipal samhälle, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häftar

för utskylder för flera än två av dessa år, saknar rösträtt å municipalstämma, göres därom

anteckning i kol. 23.

*) För städer i allmänhet samt för städer, som ej deltaga i landsting, användas enahanda formulär,

dock med andra rubriker i kol. 1, 2, 45—18 samt, vad angår sistnämnda städer, jämväl i kol.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

1

2

3

4

5 1

« 1

7

8

9 1

10

Hemmans eller lägen- hets

Personens

Hinder för rösträtt

namn

nnmmei

yrke eller titel

namn

födelseåi

kön

Riksdagsoi

ningen § It

Förordning

kommunalsty

på landet §

Övriga hinder |

!

m.

kv.

Cl,

& 1

ees °

CE a

eu

i Alby

|.........................

i

Major

Falk, Karl Henrik

66

i

h. Helena Maria

71

.....

i

....

Student

Falk, Nils Henrik

95

i

•

.........................

Seminarieelev

Falk, Johanna

98

i

.........................

1

Tjänarinna

Karlsson, Josefina Kristina

93

i

1

Betjänt

Andersson, Erik Vilhelm

96

i

Ekudden

Torpare

Ersson, Anders Emil

82

i

h. Anna Maria

86

i

Loviseberg

Verkmästare

Schultze, Herman

83

i

Tysk undersåte

Huddinge

2

Hem.äg.

Bergman, Johan Peter

72

i

Hushållerska

Svensson, Hilma Maria

84

i

Statdräng

Berggren, Oskar Amandus

66

i

§ 16 b)

d. Berggren, Johanna

94

i

Nacka

3

Arrendator

Dahlgren, Axel

68

i

s. Dahlgren, Johan Vilhelm.

95

i

1

Eka

f. Båtsman

Silfversvan Sven

52

i

§ 16 c)

Utan stadigt hemvist

Ornö

6

Sjöman

Nilsson, Nils

62

i

Murare

Gustafsson, Gustaf

63

i

i

1.........

Summa

|......

|.........

|..........|..........................

Upprättad -i N- fögderis häradsskrivarkontor den .............juni 19 21

Albert Renström.

Anmärkning: Avståndet mellan raderna må ej understiga 2 cm.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

11

i 12

| ijL

i U

15

1 16

II 17

1 I»

19

| 20 || 21

| 22

23

Andrakammarval

Kommunalfullmäktig- val och kommunala

avgöranden 1 allmänhet

Landstingsmannaval

Anmärkningar

Är röst- berättigad

Har utövat

rösträtt

Är röst- berättigad

Har utövat

rösträtt vic

kommunal- fullmäktig- val

Är röst- berättigad

Har utöval

rösträtt

j m.

| kv.

1 “•

kv.

m.

kv.

m.

| kv.

m.

kv.

1 in.

kv.

i

L...

i

1

i

...

i

1

1

i

i

1

i

i

1

Rösträtt först 1922

i

1

i

1 i

i........

i

Ej rösträtt å kyrkostämma

i

i

i

Ej rösträtt å municipalstämma

........

i

1

i

i

........

.......

i

........

i

.......

.........I

i

1

i

i

1

i

Rösträtt vid landstingsmannaval först 1922

i

i

i

i

.......

i

i

.......

......>

i

i

::

........

........

........

i

.......1........|

.....i.....-i

Justerad av valnämnden den juli 19 21

(Underskrifter.)

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Formulär nr 7.

Kungörelse.

Härmed tillkännagives, att röstlängd för ........................------ kommun,

valdistrikt, finnes under tiden från och med den 6 till och

med den 12 juli framlagd i1 ........................—--------------- iöy där. vara *ör

granskning tillgänglig; och erinras tillika, att den, vilken rösträtt enligt denna

längd ej tillkommer, men som för sig vill pasta sådan rätt, eller den, som anser,

att° annan icke må vara i längden upptagen såsom röstberättigad, äger att sina

anmärkningar, skriftligen avfattade och åtföljda av de bevis, han vill åberopa,

ingiva till2 ......................................- sist å 3 ...........—- ^aSen ^en miVrl1

före klockan 12 på dagen, ävensom att provning av de mot rostlängden iramstailda

anmärkningar äger rum i4 ...................................................... 5.........dagen

den 5 .........................

................. den ........................ 19-------

översändes till pastorsämbetet i .........................-........................ församling

med begäran om kungörelsens uppläsande i kyrkan senast den 30 juni 19.......

Införes i närmast före den 1 juli 19...... utkommande nummer av ..................

Anvisningar:

1 Här angives den lokal, i vilken röstlängden kommer att framläggas. Vid bestämmande av

lokal iakttages, att behörig tillsyn över längden må kunna å det angivna stället utövas till förekommande

av att eljest anteckning i längden skulle av någon kunna verkställas.

2 Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse

* Här utsattes med angivande av veckodag och datum den tid, inom vilken anmarkningarna sist

skola vara ingivna; det är den 15 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söcKendag.

4 Sockenstuga, rådhus eller annan lämplig lokal.

5 Här utsättes med angivande av veckodag och datum den för anmärkningars provning bestamdn

tid, som är den 25 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Formulär nr 8.

Underrättelse.

Jämlikt röstlängd, som detta år upprättats för ........................ kommun,

—-.........-....... valdistrikt, varder Eder härigenom meddelat, att Ni på grund

av att1 .............................

icke är i röstlängd antecknad såsom röstberättigad vid val till riksdagens''andra

kammare, landstingsmannaval eller i kommunala angelägenheter i allmänhet.2

Därest Ni vill för Eder påstå, att rösträtt bör tillkomma Eder enligt röstlängden,

äger Ni^ att Edra anmärkningar, skriftligen avfattade och åtföljda av

de bevis, Ni vill åberopa, ingiva till3........................................ ..... __ ^

4-----;y-------dagen den 4 ...... juli före klockan 12 på dagen, och kommer prövning

av sådana anmärkningar att äga rum i5

6...............dagen den 6 ------ juli med början klockan 10 förmiddagen.

Poststämpelns datum.

Adress:

Anvisningar:

å ?är io.,ör,as dcn eller de omständigheter, pä grand varav vederbörande från rösträtt uteslutits.

, '' ^ vederbörande antecknad såsom röstberättigad vid val till riksdagens and ra kammare men

ej såsom kommunalt röstberättigad, göras här erforderliga strykningar.

3 Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.

4 Här utsättes med angivande av veckodag och datum den tid, inom vilken anmärkningarna sist

skola vara ingivna; det är den 15 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag

° Vederbörande lokal.

i- j jöir utsättes med angivande av veckodag och datum den för anmärkningars prövning bestämda

tid, som är den 25 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag.

19—200137

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Formulär nr 9.

Underrättelse.

Härigenom varder Eder till kännedom meddelat, att i rätt tid anmärkning.

..... framställts däremot, att i den röstlängd, som detta år upprättats för

....................kommun, ...................................-......valdistrikt,

Ni upptagits såsom röstberättigad vid val till riksdagens andra kammare, landstingsmannaval

och i kommunala angelägenheter i allmänhet,1 samt att anmärkning.

..... avse..., att.....................................-.................................................

Prövning av anmärkning......... äger rum i2 .........................................

3.........dagen den3 ...... juli med början kl. 10 förmiddagen, då tillfälle lämnas

Eder att bemöta anmärkning..........

Poststämpelns datum.

Anvisningar:

1 År den framställda anmärkningen av sådan natur, att den avser allenast det ena slaget av

rösträtt, göras här erforderliga strykningar.

1 Vederbörande lokal.

3 Här utsättes med angivande av veckodag och datum den för anmärkningars prövning bestämda

tid, som är den 25 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av borr PerSSOIl.

Ehuru i övrigt tillhörande sakkunniges majoritet, har jag beträffande

rätt att utan personlig inställelse deltaga i andra kommunala avgöranden

än representantval, den uppfattningen, att dylik rätt borde inskränkas

i samma omfattning, som då, det gäller val av fullmäktige eller

landstingsmän, d. v. s att rätten till deltagande i dylika avgöranden utan

personlig inställelse endast skulle tillerkännas dels endera av äkta makar

genom den andra maken enligt fullmakt och dels de yrkesgrupper, som

beträffande valen till andra kammaren ha dylik rätt, ävenledes genom fullmakt,

ställd till viss person.

. De motiv som föranlett mig att intaga denna ståndpunkt äro i huvudsak

följande:

Det borde knappast råda några delade meningar om önskvärdheten

av att bestämmelser om kommunal rösträtt och om rätt för densammas

överlåtande m. in. skola vara lika i olika kommuner, oavsett om kommunerna

äro större eller mindre. I fråga om en lagstiftning av den fundamentala

karaktär, som de kommunala rösträttsbestämmelserna måste anses

vara, bör full likställighet råda i hela landet. Vill man emellertid uppehålla

denna likställighet mellan kommuner, i vilka representativt systemär

infört, och kommuner, som sakna sådant, så måste man icke allenast,;

i enlighet med sakkunnigemajoritetens förslag, i fråga om själva metoden

bibehålla fullmaktssystemet för representantvalen utan även beträffande*

andra kommunala avgöranden inskränka rätten att låta sig företrädas av

fullmäktig till de grupper, som i fråga om representantvalen ha sådan rätt.

Fråga uppstår då, om den inskränkning, som* erfordras för ernående*

av denna önskvärda likställighet, är förenad med sådana olägenheter, att

man bör avstå från likställigheten och bibehålla fullmaktsröstningen på det

nu ifrågavarande området i ungefär samma omfattning som hittills. Att

fullmaktsröstningen i den utsträckning, den hittills varit tillåten, icke yarit

förenad med så stora missförhållanden, då det gällt andra kommunala avgöranden,

som i fråga om representantval, utgör nämligen i och för sig

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

icke tillräckligt skäl mot varje inskränkning av fullmaktsröstning på det

förstnämnda området. Vad som i stället bör vara avgörande är, huruvida

ett förefintligt legitimt behov trädes för nära genom en inskränkning.

Det låter visserligen säga sig, att det direkta deltagandet i de kommunala

avgörandena kräver större uppoffring av tid än de med längre tids

mellanrum återkommande representantvalen, men därmed är ingalunda

konstaterat behov av fullmaktsröstning i större utsträckning i förra fallet

än i det senare. Argumentet att de långa avstånden ofta gör en dylik

rätt nödvändig, ägde måhända på sin tid ett visst värde, men numera,

sedan kommuner med mer än 1,500 invånare skola ha kommunalfullmäktige,

är ett sådant argument icke starkt.

Fullinaktsröstninaren i hittillsvarande omfattning1 kan också vid kommunala

avgöranden vara förenad med olägenheter, ehuru dessa helt naturligt

icke tilldragit sig samma uppmärksamhet utanför det lokala området,

som då det gällt representantval.

Om det i regel vore fullmaktsgivaren, som toge initiativet till upprättande

av fullmakten och densammas överlämnande till annan röstberättigad,

då kunde ju det medelbara deltagandet hava mera berättigande och

i viss mån vara av behovet påkallat, och i så fall skulle även jag hysa

betänkligheter mot inskränkning av möjligheten till sådant indirekt deltagande.

Men förhållandet är ingalunda sådant. Det regelmässiga har i

stället varit, att fullmaktsgivaren blivit uppsökt och avfordrad fullmakt,

och det har i första rummet varit indifferenta personer, som blivit föremål

för dylika framställningar.

Under sådana förhållanden synes det mig riktigt att medgiva fullmaktsröstning

endast i samma inskränkta omfattning vid andra kommunala

avgöranden, som föreslås i fråga om representantval, varigenom det

lojala behovet torde bliva tillgodosett och samtidigt fu 11 inaktsinsamlingen

praktiskt taget försvinna.

Bästa formen för deltagande i val och andra avgöranden är naturligtvis

personlig inställelse, och man bör därför icke medgiva indirekt eller

medelbart deltagande i större utsträckning än som förhållandena påkalla.

Vid vägandet av skälen för och emot har jag kommit till ovan angivna i

korthet motiverade uppfattning, vilken emellertid icke vunnit anslutning

bland de sakkunniga.

Stockholm den 19 januari 1920.

P. J. Persson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Av herrar Lyberg och Magnusson.

a) Motivering.

Från de sakkunniges majoritet hava undertecknade så till vida varit

av skiljaktig'' mening, som vi ansett, att fullmaktsröstningen bör helt och

hållet avskaffas vid val av kommunala representantförsamlingar, inklusive

val av landstings mån och elektorer för val till ledamöter av riksdagens

första kammare, samt att för den skull röstning utan personlig inställelse,

när sådan medgives vid dessa val, bör ske genom insändande av valsedel.

För valsedelsförsändelses anordnande skulle enligt reservanternas förslag

i varje detalj komma att tillämpas samma procedur, som för sådan

försändelses anordnande vid andrakammarval stadgas i den villkorligt antagna

nya lagen om val till riksdagen.

För äkta make, som vill använda sig av rätten till röstning utan

personlig inställelse vid valförrättningen, skulle i enlighet härmed förfaringssättet

bliva följande:

Väljaren skaffar sig ett s. k. innerkuvert och ett s. k. ytterkuvert,

vilka, försedda det förra med ändamålsbeteckning och det senare med

formulär till vad därå skall tecknas, genom kommunens försorg skola

finnas tillgängliga på ett flertal ställen inom kommunen. Väljaren inlägger

sin valsedel i och tillsluter innerkuvertet, vilket i ett ojävigt vittnes

närvaro inlägges i ytterkuvertet, varefter även detta tillslutes. Förklaring

enligt det å ytterkuvertet tryckta formuläret, att så tillgått, undertecknas

av väljaren, varefter vittnet enligt jämväl å kuvertet tryckt formulär

vitsordar undertecknandet samt dag och ort, när så skedde. Därefter

lämnas försändelsen till andra maken, vilken i sin ordning lämnar den till

valförrättaren.

Det motsvarande förfaringssättet enligt majoritetens förslag ter sig

sålunda:

Vederbörande författar själv en fullmakt eller förskaffar sig på ett

Röstningssättets

ordnande

enligt reservationen

och

enligt majoritetensförslag.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

¥

eller annat sätt blankett därtill, sota ifylles. Därvid iakttages, att fullmakten

skall vara ställd till andra maken. Fullmakten underskrives av

fullmaktsgivaren i närvaro av två vittnen, vilka å fullmakten teckna intyg,

varigenom vitsordas full maktsgivarens underskrift, att fullmakten därvid

var ställd till dennas make och dagen för undertecknandet. Fullmakten

lämnas till den befullmäktigade maken, vilken vid valförrättningen avhämtar

ett valkuvert, vari han bakom en i vallokalen anbragt skärm har att inlägga

valsedeln och tillsluta valkuvertet, vilket därefter jämte fullmakten av

honom avlämnas till valförrättare.

För yrkes- och tjänsteyrupperna skola enligt reservanternas förslag

tillämpas samma regler som för äkta make med avseende å valsedels inläggande

i kuvert, dock att valsedels inläggande skall ske i enrum, att av

vittnet vitsordas, att väljaren befunnit sig i enrum, samt att vittnet skall

vara kvalificerat på sätt i lagen angives.

Aven enligt majoritetens förslag skola för dessa grupper i angivna

hänseenden gälla samma regler som för äkta make, dock att för intyg om

hinder ett vittne skall vara kvalificerat på samma sätt, som av reservanterna

föreslås.

För hindrets styrkande skola enligt förslagen tillämpas i stort sett

varandra fullt motsvarande regler vid anordnande av valsedelsförsändelse

och vid eller i sammanhang med utfärdandet av fullmakt. Vid valsedelsförsändelses

anordnande angivas och vitsordas å särskild, innerkuvertet

vidhängande blankett upplysningar om förfallogrund. Användes fullmakt,

sker detta antingen genom påskrifter å fullmakten eller genom särskilt

intyg, som vederbörande vid tillfället har att själv formulera.

Valsedelsförsändelsen befordras per post eller annorledes direkt till

den sammanräknade myndigheten. Fullmakten åter jämte, eventuellt, det

särskilda intyget om förfallogrund lämnas till fullmäktigen, vilken därefter,

försedd med dessa handlingar, har att vid valförrättningen förfara på sätt,

som är sagt beträffande äkta make.

Utgångs- De positiva skal1, som varit avgörande, då majoriteten givit företräde

j^örmajori-^1 systemet med röstning genom fullmäktig, synas ytterst stödja sig på

tetens för- följande argumentering:

sla9'' Det illegitima utnyttjandet av fullmaktsröstningen har möjliggjorts

genom den stora omfattning, vari sådan hittills varit tillåten. Det effektiva

i den reform, som nu är ifrågasatt, erhålles genom inskränkningen i rätten

att rösta utan personlig inställelse. Det är därefter av mera underordnad

betydelse, huruvida den ena eller den andra röstningsmetoden föreskrives

för de undantagsfall, då röstning får ske utan sådan inställelse. Vid samma

val bör emellertid samma metod tillämpas för äkta makars och yrkes-eller

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

tjänsteutövarnas ifrågavarande röstning. Men då de förra äro till antalet

långt flera än de senare samt en stor del av de senare såsom gifta sannolikt

komine att använda sig av den för makar medgivna, enklare formen

för röstning, bör den metod, som »bäst lämpar sig för gruppen äkta makar»,

föreskrivas med avseende å såväl dem som yrkesgrupperna.

I vilka hänseenden majoriteten ansett fullmaktsröstningen vara den

för äkta makar lämpligare metoden, skall senare angivas.

För reservanterna åter hava i fråga om röstningssättet varit bestämmande

— förutom frågans lösning vid andrakammarvalen — samma synpunkter,

som av de sakkunnige utan meningsskiljaktighet lagts på frågan

om inskränkningar i rätten att rösta utan personlig inställelse, nämligen

å ena sidan önskemålet, att samtliga röstberättigade skola i största möjliga

utsträckning deltaga i samhällsfrågornas behandling och därföre, så vitt

möjligt undantagslöst, beredas tillfälle att genom röstning avgiva viljeförklaring

angående dem, men å andra’ sidan önskemålet, att rösträttens utövande

skall vara uttryck för en fullt frivillig och personlig viljeförklaring

av den röstberättigade.

Reservanterna erinra, att de anmärkningar, som i dessa hänseenden

riktats mot fullmaktsröstningen, och som fram tvungit det reformkrav, vilket

hela den nu ifrågasatta lagstiftningen skulle tillgodose, kunna, i allt väsentligt,

så vitt angår representantval, sammanfattas på följande sätt:

Röstning genom'' fullmäktig måste alltid åtminstone i viss mån stå i

strid med kravet på röstningen såsom ett klart uttryck för den röstberättigades

egen uppfattning. Den utgör icke närmast en viljeförklaring av

fullrnaktsgivaren, utan av fullmäktigen, och den är ägnad att förslappa

känslan av skyldighet för varje samhällsmedlem att bilda sig en mening

om sättet för samhällsfrågornas lösning.

Vid val, som skola förrättas med slutna sedlar, måste den likaledes

alltid — ehuru i växlande omfattning, beroende på lagbudens avfattning,

— komma i strid'' med kravet på valhemlighetens bevarande. Åtminstone

fullmäktigen måste få kännedom om den valsedel, som för den rösberättigade

avlämnas.

Det ligger i sakens natur, att fullrnaktsgivaren aldrig kan beredas

någon säkerhet, att fullmakten över huvud taget kommer till användning,

eller ens med säkerhet förhindra, att den icke användes på ett sätt alldeles

motsatt, vad han åsyftat.

Våra författningsbestämmelser i ämnet hava visat sig vara av den

art, att dessa och andra oegentligheter framträtt i synnerligen hög grad.

Rätten att utfärda fullmakt till innehavaren och frånvaron av begränsning

av fullmakts giltighetstid hava ytterligare åsidosatt kraven på röst
20—

200137

Utgångspunkten

för

reservanternas

förslag.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

ningen såsom den röstberättigades viljeyttring och på valhemlighetens bevarande.

Systemet med uppsamling av fullmakter har tagit alltmera olämpliga

och anstötliga former. Aven frånsett rena förfalskningar, vilka emellanåt

kunnat konstateras, hava fullmakter ofta obehörigen tillkommit eller använts.

Ibland hava de förvärvats efter en icke tillåtlig eller åtminstone

olämplig påtryckning vid anhållan om fullmakt och ibland utfärdats på

grundvalen av vilseledande eller alldeles felaktiga uppgifter. Icke sällan

har det inträffat, att ett flertal personer utfärdat, fullmakter, utan att rösträtt

för dem utövats, emedan fullmakterna icke kurmat placeras.

I likhet med majoriteten finna reservanterna, att omsorgen om lagstiftningens

enhetlighet kräver samma röstningssätt i samtliga de fall, då

röstning utan personlig inställelse vid en valförrättning tillätes.

Men i motsats till majoriteten anse reservanterna, att jämväl vid

bestämmande av röstningssättet — även om detta är av mera underordnad

betydelse än frågan om inskränkningar i rätten att deltaga i val utan

personlig inställelse — bör tagas avgörande hänsyn till kraven på en röstningsmetod,

som i största möjliga grad är befriad från den hittills tillåtna

fullmaktsröstningens anmärkta och skarpt framträdande oegentligheter

ävensom från faran för ineffektivitet. Endast den metod, som bäst tillgodoser

bägge dessa krav beträffande såväl äkta makes som yrkesgruppernas

röstning, bör tillåtas, även om densamma för endera av de två kategorierna

skulle påkalla en något mera betungande procedur, än som vore nödvändig,

om hänsyn toges enbart till samma kategori.

Kritik av Genom föreskrifterna, att fullmakt skall vara ställd till viss person

majoritetensoc}j ^ava begränsad giltighetstid, avlägsnas visserligen de bestämmelser,

Fullmakts i v^r lagstiftning för närvarande direkt inbjuda till missbruk. Men

metodens att dessa föreskrifter icke kunna antagas vara till fyllest för ett undanallmänna

röjande vid våra kommunala representantval av dessa missbruk, särskilt

Un erhet.Sen vad angår yrkesgrupperna, och i allt fall icke äro av beskaffenhet att häva

de principiella betänkligheterna mot fullmaktsröstningen, synes vara oomtvistligt.

Och faran för ineffektivitet skulle genom de av majoriteten ifrågasatta

ändringarna bliva icke mindre, utan, åtminstone sä vitt angår yrkesgrupperna,

större än med nuvarande lagstiftning.

På grund härav och särskilt med hänsyn till väljare, tillhörande

sistnämnda kategori, är metoden med valsedels insändande att föredraga,

i all synnerhet som proceduren vid äkta makars röstning för varandra

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

enligt denna metod i själva verket blir minst lika enkel som vid fullmaktsröstning.

Närmare motivering för dessa påståenden skall senare lämnas.

Att reservanternas ståndpunkt är mera följdriktig än majoritetens,

lärer redan av det sagda framgå. Men mot den senares ovan angivna

# o o o

grundförutsättningar kunna oberoende härav göras åtskilliga erinringar.

Att fullmaktsröstningens missbrukande möjliggjorts framför allt av

den stora omfattning, vari sådan röstning hittills varit tillåten, är knappast

riktigt, då, såsom förut anmärkts, med röstningen förenade olägenheter ytterst

grunda sig i själva röstningsmetodens beskaffenhet. En annan sak är, att

missbruken i högre grad framträtt och uppmärksammats på grund av den

omfattning, vari fullmakter använts. Verklig grund saknas även för det uttalande,

som av majoriteten sålunda indirekt göres, eller att fullmaktsröstning

över huvud och absolut taget skulle genom nu föreslagna inskränkande

bestämmelser bliva tillåten i mindre omfattning, än som varit fallet under

den tid påvisandet av fullmaktsmissbruk skett, d. v. s. under tiden före

1918 års kommunala rösträttsreform. Ty genom denna reform utökades

som bekant de röstberättigades antal bland annat med det stora flertalet

kvinnor, gifta med redan förut röstberättigade män. Om till antalet dylika

kvinnor läggas dels hälften av antalet övriga gifta (män och hustrur),

som före reformen voro utestängda från, men genom densamma erhöllo

rösträtt, ock dels antalet ogifta, tillhörande ovan omförrnälda yrkesgrupper,

erhåller man ungefärligen den siffra, som angiver, i vilken omfattning röstning

utan personlig inställelse skulle även efter antagande av nu framlagda

lagförslag vara tillåten. Då denna siffra säkerligen är större än halva antalet

före rösträttsreformen röstberättigade, d. v. s. det maximum av röstande

genom fullmakt, som vid sagda tid kunde förekomma, är det uppenbart,

att röstning utan personlig inställelse efter lagförslagens antagande

kan förekomma i fullt ut samma omfattning som före den kommunala

rösträttsreformens ikraftträdande, ehuru naturligtvis en minskning sker,

om antalet till dylik röstning berättigade i bägge fallen ställes i relation

till antalet röstberättigade. Att med hänvisning till den mindre omfattning,

vari fullmaktsröstning skulle tillåtas, undanskjuta anmärkningarna

mot användande av fullmakt — vilka framkommit före den kommunala

rösträttens utvidgande — låter sig alltså icke fföra.

Aven de siffror, vilka av majoriteten anförts såsom angivande förhållandet

mellan antalet till röstning utan personlig inställelse berättigade

äkta makar och antalet på enahanda sätt röstberättigade personer inom

de urskiljda yrkes- och tjänstegrupperna, äro — oavsett att sagda förhållande

enligt reservanternas mening på förut anförda skäl icke bör tillmätas

betydelse — missvisande.

Fullmaktsröstningens

omfattning

hittills och

enligt majoritetens

förslag.

Siffror rörande

äkta

makars och

yrkesgruppernas

rätt

att rösta

utan personlig

inställelse.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Majoriteten har ställt mot varandra siffran 1,900,000, utgörande antalet

gifta i valrättsåldern, och siffran 120,000, till vilken antalet personer

i valrättsåldern inom övriga grupper tillsammantagna på sin höjd skulle

uppgå. Därjämte har den erinrat, att givetvis endast en del av sist om förmälda

personer kan styrka hinder, samt att inemot 2/3-delar av dem äro gifta

och för den skull kunna utöva sin rösträtt genom den andra maken. För

antagandet, att under dessa yrkes- och tjänstegrupper skulle ingå vid pass

120,000 personer lämnas icke närmare motivering, under det att för uppgiften,

att inemot 2/3-delar av dem äro gifta, åberopas en civilståndsfördelning

år 1910 för en del yrkesgrupper, som skulle mer eller mindre motsvara

nu ifrågavarande grupper. Fördelningen upptager i ålder över 15 år

108,107 personer, därav 50,504 gifta och 57,603 ogifta, samt i ålder över

25 år 73,166, därav 49,427 gifta och 23,739 ogifta.

Vad den förstberörda siffran 1,900,000 angår, bör den för att i

fråga om röstnings metodens användning kunna jämföras med yrkes- och

tjänstegruppernas siffra till en början reduceras till hälften, eftersom endast

den ena av två röstberättigade makar äger rösta utan personlig inställelse.

Denna återstående hälft bör därefter ytterligare minskas med hänsyn

dels därtill, att emellanåt endast den ena av två äkta makar har kommunal

rösträtt, och dels till den omständigheten, att i nämnda siffra ingå sådana

gifta, vilka äro hänförliga till de grupper, vars storlek majoriteten

velat angiva med siffran 120,000.

Denna senare siffra är måhända riktig. Ur professorn Enbergs av

de sakkunnige omförm Sida utredning »om rösträtts utövning vid val till

riksdagens andra kammare utan inställelse inför valförrättare» (sid. 16—47)

må doek hämtas följande vägledande siffror, avseende något av åren 1912

—1917, angående

sjömän:

på sjömanshus inskrivna enligt kommerskollegium 37,491 (därav

beräknas c:a 12 %■ under 21 år),

härtill kommer »ett stort antal» sjömän, som icke äro på sjömanshus

inskrivne;

fiskare:

i röstlängd för andrakamtnarvalen enligt statistiska centralbyrån

upptagna 10,167,

därtill kommer i anledning av ändrat åldersstreck ytterligare en

årsklass;

lotsverkets personal:

anställda enligt lotsstyrelsen c:a, 2,300;

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

tullverkets personal:

enligt matrikel c:a ''2,000;

i militär tjänst:

arméns fast anställda personal enligt statistisk årsbok c:a 20,000,

vartill komma till avsevärt, men obestämt antal värnpliktige (i rösträttsåldern);
flottan

och kustartilleriets personal på stat enligt statistisk årsbok

c:a 8,500;

jämo äg spersonal:

statens personal enligt järnvägsstyrelsen c:a 30,000;

enskilda järnvägars personal enligt allmän järn vägsstatistik c:a 22,000;

postverk sp er so n a l:

enligt general poststyrelsens berättelse c:a 10,000.

Sammanläggas dessa tal, erhålles ungefär siffran 142,000, vilken å

ena sidan för vissa grupper bör minskas med antalet av dem, som icke

uppnått föreskriven ålder för rösträtt, men å andra sidan bör höjas med hänsyn

till bland annat å sjömanshus icke inskrivna sjömän och i militärtjänst

varande värnpliktige, som uppnått rösträttsåldern. Man torde vid sådant

förhållande vara berättigad räkna med en siffra, som icke nämnvärt understiger

140,<)00.

Naturligtvis kommer denna siffra i allt fall att väsentligt understiga

den, som betecknar antalet till röstning utan -inställelse inför valförrättaren

berättigade gifta personer. Men dessa siffror stå dock till varandra i helt

annat förhållande än det av majoriteten angivna. -Och den förra berättigar

till betydligt mera hänsynstagande, än som majoriteten funnit nödigt.

Det är vidare — -såsom majoriteten erinrat — visserligen påtagligt,

att endast en del av de till yrkesgrupperna hänförliga kan påvisa hinder

för inställelse vid val, vårföre röstning utan personlig inställelse måste för

dem även relativt taget förekomma mindre ofta än för gifta. Men att av

denna anledning välja det röstnings^ätt, som bäst lämpar sig för de senare,

synes så racket mindre böra ifrågakomma, som även den för makar medgivna

undantagsställningen ytterst åsyftar att bereda endast sådana, som

äro hindrade att personligen deltaga i ett val, möjlighet till deltagande på

annat sätt. Sådant verkligt hinder torde visserligen ofta föreligga för endera

av två äkta makar, d synnerhet på land bygden och emellanåt även i

-städerna, samt för den skull berättiga till den generella undantagsställningen.

Förfallogrund får emellertid antagas i allmänhet icke vara stör

handen vare sig i städerna eller landsbygdens stadsliknande samhällen,

vilka senare i regel bilda eller komma att bilda särskilda valdistrikt, eller

dit vallokalerna i allt fall oftast förläggas, eller å de övriga delar av

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

penna olika

sociala

skikt av

samhället.

landsbygden, vilka icke äro belägna på alltför stort avstånd från vallokalen.

Förekomsten av hinder lärer för den skull i verkligheten icke procentuellt

vara större, utan snarare mindre för äkta makar än för yrkesgruppernas

röstberättigade. Alla dessa äkta makar utan verkligt hinder

kunna uppenbarligen icke göra anspråk på ett för deras bekvämlighet avpassat

röstningssätt. Med hänsyn till dem och till önskvärdheten att alla

väljare, som kunna, skola själva inställa sig inför valförrättaren, skulle

man tvärtom — därest icke de övrigas intresse förbjöde det — vara frestad

tillgripa en metod, som på grund av därmed förbundna bestämmelser inbjöde

till användning endast när personlig inställelse vore praktiskt taget

omöjlig.

Att med undanskjutande av de urskiljda yrkes- och tjänstegrupper
-

nas intresse i främsta rummet tillgodose de giftas bekvämlighet vore förkastligt

även

av den orsaken, att — såsom Ernberg i sin förut oinför
-

Fullmakts
röstningens
ineffektivi
tet
-

mälda utredning vid upprepade tillfällen framhåller och jämväl av de sakkunnige

påpekats — utmönstringen av vissa grupper skett från synpunkten,

att olika yrkesgrupper ofta representera olika samhällsintressen och

uppfattningar, samt att ett utestängande från valen av en grupp i större

omfattning än en annan kunde medföra, att olika sociala skikt av samhället

icke bleve representerade i förhållande till sin styrka. Denna synpunkt,

som icke varit bestämmande för de giftas undantagsställning, eller

som därvid varit på sin höjd av underordnad betydelse, giver anspråket

på röstningssättets anpassning efter dessas bekvämlighet än mindre fog.

Men framför allt framträder på grund av sist berörda förhållande

kravet på röstningssättets effektivitet särskilt starkt i fråga om dessa yrkesutövares

röstning. Den av majoriteten förordade metoden skulle dock, såsom

redan anmärkts, särskilt för deras vidkommande brista i effektivitet.

Jämte den med fullmaktsröstningens alla former förbunda farao, att fullmakten

icke alls kommer till användning eller användes för en röstning,

som står i direkt strid med fullmaktsgivarens åsikter, måste de av andra

skäl i hög grad påkallade bestämmelserna, att fullmakten skall vara ställd

till viss person, och att ingen får rösta på grund av mera än en fullmakt,

ur berörda synpunkt göra metodens användbarhet synnerligen tvivelaktig,

ehuru bestämmelsen, att fullmakten skall vara ställd till viss person, minskar

risken för densammas användning i strid med fullmaktsgivarens

syfte.

Ur professorn Ernbergs utredning (sid. 170—171) hämtas följande

uttalande härom:

opaginerad Kontrollera mot PDF

1Ö9

»Som en särskild olägenhet av rörligheten hos fullmakter till innehavaren

har ovan i kap. XI anförts, att dessa fullmakter särskilt lämpa sig för insamling.

Det må emellertid också framhållas, att just den rörlighet, som fullmakt till innehavaren

besitter, i visst avseende kan innebära en förtjänst, därigenom att fullmaktens

användbarhet ökas. Om blott en bestämd person kan använda fullmakten

och han av någon anledning bliver förhindrad att infinna sig vid valet, måste

tydligen fullmakten bliva oanvänd. Analogt bliver förhållandet, om rösträtt ej

får utövas på grund av mer än en fullmakt och man antager, att samme person

erhållit flera fullmakter, gällande blott för honom. De anförda synpunkterna äo-a

särskild praktisk betydelse, om valmän, som befinna sig fjärran från hemorten,

meddela fullmakt för någon i hemorten. Detsamma gäller, åtminstone för den

förstnämnda synpunkten, om valmän, som någon tid före valet lämna hemorten,

före avfärden meddela fullmakt.»

För inånga av yrkesgruppernas röstberättigade skulle dessa svårigheter

otvivelaktigt medföra, att de måste eller funne lämpligast avstå från

vidtagande av åtgärder för rösträttens utövande. Och för ändamålet vidtagna

åtgärder skulle icke sällan på det av Ernberg anförda skäl vara

resultatlösa.

Väl har majoriteten gjort gällande, att yrkesgruppernas intressen i

fråga om utövande av rösträtt till eu högst väsentlig del komme att —

vilket system man än väljer — tillgodoses därigenom, att röstberättigade

gifta inom dessa, grupper hade möjlighet och på grund av den enklare

proceduren säkerligen komme att använda sig av de för äkta makar föreskrivna

röstningsformerna. Kvar stå dock, såsom majoriteten medgiver,

även med denna åsikt svårigheterna för de ogifta, vilka inom vissa av

ifrågavarande tjänster och yrken äro till antalet relativt flera än inom

yrken med mera bofasta utövare. Men det kan ifrågasättas, huruvida den

uttalade åsikten över huvud taget har fog för sig, och om densamma icke

beror på ett förbiseende av det förhållandet, att den generella undantagsställning,

som medgivits äkta makar, ansetts huvudsakligen grundad °på

den uppfattningen, att det ofta vore omöjligt eller mycket svårt för två

makar att samtidigt vara borta frän hemmet. Icke minst inom de yrken,

varom nu är fråga, får denna omöjlighet eller svårighet antagas förebara.’

Och då i förevarande fall båda makarna undantagslöst skulle under tiden

för rösträttsutövningen saknas i hemmet, därest den av dem, som icke på

grund av sitt yrke uppehölle sig utanför valdistriktet, skulle företräda den

andra vid valet, .synes det vara förhastat antaga, att denna utväg skulle

av den bortavarande maken under alla förhållanden mest och helst°anlitas.

Med hänsyn till den ovan angivna grunden för äkta makars undantagsställning

ter sig den uppfattning, till vars stödjande antagandet göres,°så

mycket mera inkonsekvent, som det så gott som uteslutande skulle bliva

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

hustrun, den för hemmets skötande mest oumbärliga, som till följd av och

trots mannens bortavaro från hemmet skulle fram till valurnan.

Det ligger närmare till hands''att räkna med möjligheten, att den

hemmavaraiide° maken är hindrad deltaga i förekommande val, samt

att för den skull såväl denna som den utanför valdistriktet vistande

maken måste avstå ifrån deltagande i valet, därest bägge i händelse av

hinder vore hänvisade enbart till möjligheten att rösta såsom fullmäktig

eller att frambära valsedel för varandra. Den makar i allmänhet medgivna

undantagsställningen kunde för den skull — i stället för att vid röstningssättets

bestämmande ytterligare framhävas gent emot ifrågavarande yrkesutövare

— giva berättigad anledning att alltid för yrkesutövarnas hemmavarande

makar (hustrur) presumera hinder och medgiva rösträttsutövning utan

personlig inställelse på annat sätt än genom den andra maken. Först härigenom

"skulle dessa äkta makars intressen hava tillgodosetts i fullt samma

omfattning som övriga makars.

Då detta icke skett vare sig enligt riksdagens beslut angående andrakammarvalen

eller enligt de sakkunniges förslag angående de kommunala

:representantvalen, verkar det överraskande, att de sakkunniges majoritet

sökt gendriva anmärkningarna angående fullmaktsmetodens bristande effektivitet’

med invändningen, att det icke kan vara meningen »att medlemmarna

av de utvalda yrkesgrupperna skola med hänsyn till möjligheten att

utöva rösträtt ställas gynnsammare än övriga röstberättigade». Invändnino-en

göres under erinran, att varje röstberättigad likasom den ifrågavarande

yrkesutövarens inom valdistriktet befintliga fullmäktigen »kan bliva förhindrad

att infinna sig vid valet».

Reservanternas anmärkningar om bristande effektivitet knyta sig

såsom av det förut anförda ''framgår — dock icke till frågan om hinder för

fullmäktig att vara tillstädes vid valförrättningen, vårföre erinringen går

alldeles på sidan om dem. Sant är ju, att rösträttsutövningen utan personlig

inställelse, vare sig den sker genom insändande av valsedel eller genom fullmäktig,

är-för den till följd av hinder därtill berättigade yrkesutövaren gynnsammare

och mindre besvärlig än det personliga deltagandet i valet. Men detta

(räller obestridligen i ännu högre grad äkta makes utövande av rösträtt enligt

bägge för dem ifrågasatta metoder. Den gjorda invändningen kan för

den° skull i stället åberopas mot den av majoriteten hävdade meningen,

‘att det föreligger alldeles särskilda skäl att välja den metod, som är lämp.

ligast och bekvämast för de gifta, även om den vilket majoriteten erkänner

vara fallet med fullmaktsmetoden — är för de av förfall hindrade

yrkesutövarna mindre lämplig än metoden med valsedels insändande. Att

gent emot yrkesgruppsintressets krav att icke genom röstningssättet bliva

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

åsidosatt för tillgodoseende av de giftas bekvämlighet framhålla, att även

den mindre etfektiva röstningsforme» dock är gynnsammare för dessa

yrkesutövare än nödvändigheten av personlig inställelse för ogifta i allmänhet,

kan icke vara riktigt,, då i alla fall de gifta utanför yrkesgrupperna

— vilken metod som än tillämpas — i sagda hänseende bliva betydligt

bättre ställda än såväl de ogifta som sagda yrkesutövare. Uttalandels

ohållbarhet framstår givetvis ännu skarpare, för den händelse man

ser detsamma i belysning av förut gjorda erinringar om motivet för särskilda

yrkesgruppers urskiljande och om den äkta makar oberoende av

faktiskt hinder givna företrädesställningen.

De påvisade svårigheterna för yrkesutövarna att använda det röst - Fara för s.k.

ningssätt, till vilket majoriteten vill hänvisa dem, kunna måhända över- ''”''bland

vinnas genom sådana anordningar från valorganisationernas sida, som ställa y>ke*grupfullmäktige

till förfogande för de utanför valdistriktet befintliga valmännen. PernaOch

det är icke osannolikt, att fartygsbesättningar, fiskeflottor och truppförband

på så sätt skulle få riklig tillgäng till såväl förteckningar å

fullmäktige och med namn försedda fullmaktsblanketter som också färdiggjorda

hindersintyg.

Sannolikt skulle icke heller fullmaktssamlare komma att saknas.

Agitationen för fullmaktsinsamling kunde så mycket kraftigare egna sig

åt dessa röstberättigade, som övriga hittillsvarande områden för sådan

verksamhet bleve stängda, sedan fullmaktsröstningen därutöver icke medgåves

andra än äkta makar, på vilka — såsom majoriteten riktigt erinrar

— s. k. full maktsfiske i vanlig mening icke torde kunna inrikta sig,

eftersom blott den ena maken finge vara fullmäktig. Fullmaktsröstningens

missbruk skulle därmed visserligen hava begränsats, men också

beretts tillfälle att i koncentrerad form frodas inom de utstakade gränserna.

Då majoriteten uttalar, att lika litet som det kan bliva fråga om

fullmaktsinsamling eller fullmaktsfiske, då det gäller äkta makar, lika otacksamt

skulle det i praktiken visa sig vara att försöka dylikt fiske, då det

är fråga om de andra grupperna, lärer för den skull majoriteten, att döma

av tidigare erfarenheter från fullmaktsröstningen, ställa förhoppningarna

alltför högt. Det är visserligen sant, att bestämmelserna, att fullmakt

skall vara ställd till viss person, och att hindersintyg skall anskaffas,

komma att göra fisket mera invecklat, men det skulle också hos många av

de röstberättigade alstra en känsla av hjälplöshet, som i deras relativa

isolering gjorde dem till ett lätt byte för röstvärvaren.

Kör visso är icke heller obehörig insamling av va! sedel*för Känd eher

alldeles utesluten. Men även frånsett de genom valhemlighetens tryggande

21—200137.

<r

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

självfallna garantierna mot missbruk är faran härför ojämförligt mycket

mindre, då enligt den röstningsform, som i sådant fall tillämpas, den

röstberättigade icke behöver arman förmedlare än det från valorganisationen

fristående kvalificerade vittnet, samt föreskriften om tillhandahållande

genom kommunens eller statsverkets försorg av kuvert och blanketter —

till vilken föreskrift motsvarighet såväl i vad angår fullmakt som beträffande

hindersintyg saknas i majoritetens förslag — giver honom betydligt

större möjlighet att handla utan hjälp eller skrivbiträde. Det biträde,

som han måhända likväl kan behöva, är enligt reservanternas förslag det

ojäviga vittnet skyldigt att lämna. Och detta förslag förutsätter för övrigt

— likasom lagbestämmelserna om valsedelsförsändelser vid andrakammarvalen

— att, om det befinnes nödigt, genom vederbörande departements

försorg för sådant vittne utfärdas och tryckas anvisningar rörande de

tillhandahållna blanketternas ifyllning in. in.

Anmärk- Endast i ett hänseende, vilket även berörts av majoriteten, kan det

bristande sä°-as, att systemet med valsedels insändande ställer sig mindre fördelaktigt

effektivitet an fullmaktsformen. Där valsituationen icke är klar i god tid före valet,

h°meel‘eval-n ^an det inträffa, att långt utanför hemorten vistande röstberättigade icke

sedels insän- kunna anordna valsedelsförsändelser, innan det med hänsyn till tidpunkten

yrkesgnip- för valet är för sent. Härvid är dock att märka, att varken fullmakter

pema. enligt majoritetens förslag eller valsedelsförsändelser enligt reservanternas

skola få anordnas tidigare än trettio dagar före valförrättningens början.

Behovet av dylik föreskrift utvecklas närmare i Ernbergs utredning (sid. 108

och följ.) och grundar sig i önskemålet, att en väljare icke utan behörig

kännedom om valsituationen närmast före valet bör vare sig genom lämnande

av fullmakt eller valsedels avsändande bestämma, hur han vill rösta.

Det torde dock ytterst sällan förekomma, att icke åtminstone partibeteckningarna,

vilkas kungörande härvidlag är den mest betydande faktorn, äro

fastställda så pass tidigt som en månad före valet. 1 praktiken lärer sålunda

i angivna hänseende fara för ineffektivitet icke vidlåda metoden

med valsedelsförsändelse i nämnvärt högre grad än fullmaktsmetoden.

Röstnings- Om det alltså avgjort måste sägas, att äkta makars intresse av en

lämplighet för dem särskilt lämplig röstningsmetod icke får sättas framför yrkesför

äkta utövarnas, samt att den för de lörra enligt majoritetens mening bekvämare

makar. QC<1 även • an(jra hänseenden lämpligare fullmaktsröstningen skulle synnerligen

illa passa för de senare, är det därjämte långt ifrån oomtvistligt,

att uppfattningen om fullmaktsröstningen såsom mera lämpad för äkta

makar har skäl för sig.

Den anmärkning mot proceduren vid röstning genom valsedels an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(53

ordnande, som synes för majoriteten hava varit den tyngst vägande, är

denna: Proceduren är invecklad och omständlig, under''det att förfarings
sättet

vid användande av fullmakt är enklare.

Enligt majoritetens utsago är det just »denna större enkelhet hos

1 ullmaktssystemet i fråga om äkta makar, som kommit sakkunnigmajoriteten

att i valet mellan de båda systemen stanna för nämnda system».

Och det tillägges, att den större enkelheten torde ligga i öppen da«- och

egentligen icke av någon förnekats.

Reservanterna måste det oaktat förneka detta och påstå, att anmärkningen

har sin rot i den föreställning, som orsakats av vad majoriteten

i annat sammanhang åberopat såsom ett fristående skäl för sin uppfattning,

nämligen att allmänheten under årtiondens praktik gjort sig förtrogen

med användningen av fullmakt, samt möjligen i någon mån också är

beroende på ett förbiseende av de olika momentens i försändelseproceduren

fulla motsvarighet vid fullmaktsförfarandet.

Valsedelns inläggande i innerkuvertet motsvaras vid fullmaktsröstningen

av valsedelns inläggande i valkuvertet bakom valskärmen. Skillnaden

är endast, att i ena fallet utför väljaren själv handlingen, i det

andra utföres den av ombudet; och vid valsedels insändande har man

genom att eftergiva bestämmelsen om enrum icke någon motsvarighet till

valskärmen. Ytterkuvertet med vad därå skall tecknas har sin motsvarighet

i fullmakten och vad den skall innehålla. Det ojäviga vittnet i ena

fallet motsvaras i andra fallet av två ojäviga vittnen. Skillnaden till

fullmaktsstystemets favör ligger blott däri, att ytterkuvertet skall innesluta

innerkuvertet och tillslutas, men fullmakten icke. Men i stället har

fullmäktigen vid valförrättningen att handskas med två handlingar jämte

sitt eget valkuvert. Skillnaden till det andra röstningssättets favör åter

är uppenbar: endast ett vittne är behövligt, och ytterkuvert med åtecknat

formulär är genom det allmännas försorg tillgängligt, under det att

fullmakten måste den röstberättigade själv formulera eller låta formulera.

Den förtrogenhet med användningen av fullmakter, som åberopas

för deras bibehållande i de fall, varom nu är fråga, synes ungefärligen

kunna uppvägas av den allmänna förtrogenheten med anordnande av en

post försändelse med angivande på kuvertet av avsändaren.

Om med förfarandets enkelhet menas lättheten för menige man att

tillämpa detsamma, kan följaktligen mot systemet med valsedelsförsändelse

icke rimligen göras någon erinran. Detsamma kan sägas om dess förmenta

omständlighet. Men i sistberörda hänseende bör därjämte — i all syna erhet

som äkta makar oberoende av verkligt hinder få rösta för varandra —

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

icke förgätas, att väljare, som måste själv inställa sig vid valförrättningen,

dock har det ofantligt mycket mera besvärligt och tidsödande. För honom

p&fordras färd till vallokalen, därefter kanske timslång väntan, innan valbordet

nås, avhämtande av valkuvert, valsedels inläggande däri bakom

valskärm, valkuvertets avlämnande till valförrättaren efter granskning av

väljarens behörighet enligt röstlängden och sist återfärd från vallokalen.

Med påståendet om fullmaktsröstningens större enkelhet faller även

majoritetens påstående, att det skulle på grund av denna större enkelhet

vara lättare för två makar att träffa anordningar, därest den make, till

vilken fullmakt resp. valsedelsförsändelse lämnas, i sista stund skulle bliva

förhindrad deltaga i valet, medan den andra maken däremot vore oförhindrad.

Dylika anordningar skulle, förmenar majoriteten, vid systemet

röstsedels insändande »icke medhinnas», helst som i allmänhet kuvert icke

finnas att tillgå på nära håll. Ingenting synes emellertid vara enklare

och naturligare, än att makarna med förutseende av en sådan eventualitet

— om de också finna det onödigt att genast anordna två valförsändelser,

en för vardera maken —, redan vid den första försändelsens anordnande

skaffa sig en extra uppsättning av kuvert. Med hänsyn till denna utväg

blir i själva verket förhållandet omkastat, så att för sagda eventualitet

svårigheten, om den överhuvud taget är att räkna med, blir större, om

ny fullmakt skall anordnas. Ty därvid fordras i sista stund anskaffande

av tvä ojäviga vittnen, medan för valsedelsförsändelsens anordnande fordras

blott ett. Då majoriteten eljest anslutit sig till de synpunkter, som utvecklats

av herr Clason i d en av honom till förmån för full makt sröstningen

väckta, uti den historiska redogörelsen citerade motionen, har det

sitt särskilda intresse, att i sagda motion underströkos de svårigheter, som

kunde uppstå därigenom, att enligt Kungl. Maj:ts då föreliggande förslag

två ojäviga vittnen skulle vara närvarande vid anordnande av makes valsedelsförsändelse.

»1 avlägset liggande gårdar», säger motionären, »är det

visst icke givet ens, att sådana vittnen kunna anskaffas.»

Det förtro- Då såsom i och för sig avgörande skäl mot fullmakts användning

förhållandetvid äkta makars utövande av rösträtt för varandra betecknats fullmaktsmellan

röstningens oegentbghcter i allmänhet, brukar ofta framhållas, att det förmakar.

tr0en(|6) som [ regel måste antagas råda mellan äkta makar, gö> a garantier

mot missbruk överflödiga i vad angår dylikt utövande av rösträtt. Majoriteten

har framfört samma synpunkt och till ytterligare stöd för den

erinrat, att vederbörande utskott och riksdagen under hänvisning till detta

förtroendefulla förhållande ansett sig beträffande andrakammarvnlen finna

anledning utesluta den i Kungl. Maj:ts förslag i ämnet intagna bestämmelsen,

att valsedeln skulle, vid valsedelsförsändelses anordnande av äkta

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

make, i enrum inläggas i innerkuvertet, samt, att man därmed i viss mån

släppt kravet på valhemlighetens bevarande i detta fåll. Då majoriteten

emellertid till denna fullt riktiga erinran lägger uttalandet, att härigenom

den make, som skall framlämna den andra makens röstsedel onekligen blir

i tillfälle »både att taga del av röstsedelns innehåll och att inverka på

detta innehåll», samt att för den skull skillnaden i självständigt handlande

och beroende av den make, som framlämnar röstsedeln blir så gott som

ingen i de båda fallen, synas slutsatserna vara förhastade. Den make,

som anordnar valsedelsförsändelse, kan naturligtvis i inm rkuvert inlägga

valsedeln, utan att den andre maken är närvarande och får tillfälle att se

valsedeln. Icke heller vittnet behöver lämnas tillfälle att få kännedom om

valsedelns utseende. Strykandet av föreskriften om enrum betyder blott,

att detta icke genom ett tvingande lagbud omöjliggjorts.

Det är visserligen sant, att vederbörande oberoende av den metod,

som föreskrives, kan underlåta att avlämna röstsedel då han vet, att innehållet

skulle strida mot hans egna åsikter, liksom han kan vägra att mottaga

fullmakt eller valsedelsförsändelse. Men skillnaden är dock den, att

fullmakten kan användas för en annan röstning än fullmaktsgivaren åsyftat,

vartill omhänderhavandet av valsedelsförsändelse icke lämnar möjlighet.

Och härförutom måste man räkna med ett psykologiskt moment, som

icke är utan betydelse vid de båda metodernas bedömande. 1 det ena

fallet tjänstgör vederbörande make endast såsom befordrare av en valsedelsförsändelse.

I det andra kan det påfordras av honom jämväl den mera

positiva medverkan till ett mot hans egna önskningar stridande resultat,

som själva valhandlingens utförande under sådana förhållanden måste anses

vara. Om jämte förtroendet finnes någon hänsyn för den andres asikter

och till omöjligheten för bägge att utan åsidosättande av hemmets väl

personligen deltaga i valet, måste självövervinnelsen i förra fallet bliva

jämförelsevis lättare och därföre i högre grad än i det senare kunna krävas

såsom en skyldighet för endera av makarna.

Den avgörande synpunkten, då man åberopar det förtroendefulla

förhållandet mellan makar, lärer likväl ligga på ett annat plan. De sakkunniges

majoritet har sagt, att Ernbergs utredningar icke ingå på frågan

om sättet för äkta makars utövande av rösträtt för varandra, och att man

för den skull ur dessa utredningar icke kan hämta stöd för den ena eller

andra uppfattningen. Denna utsago är så till vida riktig, som det åt

honom lämnade uppdraget icke påkallade förslag i ämnet. Men sagda uppdrag

gav honom anledning att belysa spörsmålet och att göra följande för

nyss omförmälda synpunkt synnerligen belysande uttalande:

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

»Utan att närmare ingå på frågan om den ena makens rösträttsutövning

genom den andra som fullmäktig framhålla vi, att man, därest man på detta sätt

accepterar fullmaktsröstningen, i själva verket synes beträffande ett väsentligt

moment — vad angår önskemålet, att den röstande må i sin rösträttsutövning

fritt och självständigt följa sin övertygelse — hava intagit en annan ståndpunkt

än den, som kommit till uttryck i den förutnämnda kritiken av den kommunala

fullmaktsröstningen. Sammanlevnaden mellan makar torde kunna erbjuda sällsynt

rika möjligheter för en maka att, — även på ett sätt som måste anses falla

utanför gränsen för en med hänsyn till röstningens renhet acceptabel strävan att

upplysa eller övertyga —- påverka den andra i fråga om meddelande av fullmakt.

I den mån makarna hava samma politiska åsikter, är nu visserligen nämnda förhållande

utan någon praktisk betydelse. Men den kvinnliga rösträttens princip

måste uppenbarligen bygga på den tanken, att kvinnorna i stort sett äga eller

i allt fall efter genomförande av rösträtt för dem komma att förskaffa sig självständig

övertygelse i politiska ting. Det kan då ingalunda anses på förhand

givet, att man och hustru alltid intaga samma politiska ståndpunkt. För äkta

makar torde väl de sociala och ekonomiska intressena i vad rör förhållandet utåt

i allmänhet få anses vara överensstämmande. Men huru stor betydelse individens

sociala och ekonomiska intressen än må äga för bestämmandet av hans politiska

ståndpunkt, böra de dock därvidlag icke vara hans enda bestämningsgrunder; och

faktiskt kunna de åtminstone ingalunda alltid antagas vara det. Rösträtt för

kvinnor får väl ock förutsättas hava till en uppgift att tillgodose specifikt kvinnliga

intressen.»

Detta uttalande träffar enligt reservanternas åsikt frågans kärnpunkt.

Det förtroendefulla förhållandet mellan äkta makar behöver icke rubbas

därav, att var och en av dem bildar sig en självständig övertygelse rörande

allmänna angelägenheter, och utesluter icke motsatta eller i viss mån skiljaktiga

meningar därom.

Det förhåller sig utan tvivel så, att framför allt den gifta kvinnan

hittills i regel saknat egen övertygelse i dylika frågor. Antingen har hon

varit indifferent eller också oreflekterat anslutit sig till mannens åskådning.

Med hänsyn till det allmännas intresse, att valhandlingen blir en verklig

viljeförklaring, måste det, sedan kvinnorna numera vunnit full politisk likställighet

med männen, uppenbarligen för samhället vara angeläget, att

lagstiftningen skapar största möjliga förutsättningar för en ändring i detta

förhållande eller i allt fall icke främjar detsamma, vilket senare måste

sägas bliva händelsen, om rösträttsutövningen tillätes på sätt majoriteten

förutsatt. Vid anordnande av valsedelsförsändelsen—valsedelns inläggande

och förklaringen, att det skett frivilligt, — fordras av hustrun däremot en

viss grad av aktivitet. Och hon nödgas skaffa sig kännedom åtminstone

om röstsedelns utseende samt väl också om de namn den upptager. Hon

bör därigenom kunna bringas till ett kraftigare medvetande, att det är icke

blott hennes rättighet, utan också hennes plikt att klargöra för sig valhänd
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(57

lingens innebörd. Och jemväl den hos mannen hittills härskande föreställningen,

att det är en självklar sak, att hustrun skall lämna honom sin

fullmakt utan att ens veta vad saken gäller, torde med tillämpning av

denna metod så småningom utplånas. Mannen har ju det oaktat rikt

tillfälle att på övertygandet* väg bringa hustruns åskådning i överensstämmelse

med hans egen. Och en sådan överensstämmelse kommer säkerligen

under normala tider att bliva eu mycket allmän regel. Men att undantagen

kunna bliva nog så talrika framgår exempelvis av vissa valresultat

i Tyskland under nästlidet år.

Majoriteten har även berört ett par enligt de båda förslagen förefintliga

olikheter i röstnings förfarandet, vilka icke med nödvändighet äro

påkallade av röstaingsmetodernas natur.

Såsom i det föregående nämnts skola enligt reservanternas förslag

på det allmännas bekostnad vara tillgängliga å olika platser inom en kommun

innerkuvert och ytterkuvert ävensom till de förra kuverten hörande

blanketter till intyg angående yrkesutövares hinder, under det att majoriteten

ansett ett motsvarande tillhandahållande av blanketter till fullmakter

och till intyg av förberörda slag vid användning av fullmaktsmetoden

vara överflödigt på grund av metodens större enkelhet. Majoriteten förmenar,

att kostnader och besvär för ifrågavarande blanketters anskaffande

och tillhandahållande skulle bliva rätt betydande, och att det för den skull

är en med majoritetsförslaget förbunden fördel, att detsamma icke gör

blanketter behövliga. Uttalandet förlorar sin giltighet, om reservanternas

avviknnde åsikt angående systemens enkelhet har fog för sig, och pekar i

stället på en anmärkningsvärd brist i majoritetens förslag. Det kan icke

betvivlas, att tillgången på auktoriserade blanketter till behövliga intyg —

vilka vid makars rösträttsutövning för varandra enligt det ena röstningssättet

hava sin fulla motsvarighet vid det andra, och som, även frånsett

hindersinsygen, beträffande yrkesutövarna i bägge fallen äro likartade —

skulle vara till stor lättnad för vederbörande röstberättigade samt framför

allt förekomma misstag och därav föranledda kasseringar av fullmakter

respektive valsedelsförsändelser eller klagomål över valfönättningar. Icke

minst de enligt bägge systemen erforderliga hindersintygen, vilkas avfattning

och prövning säkerligen är den ömtåligaste punkten i förfarandet vid rösträttsutövning

utan personlig inställelse, komme sannolikt eljest att utgöra

en provkarta på felaktigheter och otydligheter. För övrigt förefaller vid

närmare skärskådande även talet om de större kostnaderna vara obefogat.

Ty irmerkuverten i ena fallet motsvaras i andra fallet av valkuverten, som

väl böra göras alldeles lika de förra, och som måste av kommunen anskaffas

i större omfattning, om innerkuvert icke komma till användning.

Erinringar

rörande tillhandahållandet

av

blanketter

m. m.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Och i den mån kommunerna och statsverket undgå kostnaderna för ytterkuvert

med vad dåra skall tecknas och blankett till hindersintyg, måste i

stället de röstberättigade själva, d. v. s. kommunmedlemmarna, vidkännas

motsvarande utgifter för blanketter till eller anskaffande på annat sätt av

fullmakter och dylika hindersintyg. Därjämte må beaktas, att kostnaderna

i förra fallet torde ställa sig jämförelsevis lägre av den anledningen,

att vid ifrågavarande kommunala val lärer kunna användas samma blankettryck

som vid andrakammarvalen, om vid dem samtliga införes systemet

valsedels, insändande.

ValmyntUg- Enligt såväl majoritetens som reservanternas förslag skall prövnin
enliyt

de trå ge n av de för rösträtts utövningen genom make för andra maken nödiga

metoderna, formerna äga rum vid valförrättningen (röstupptagningen), under det att

motsvarande prövning, i vad angår rösträttsutövning för väljare med styrkt

förfallogrund, väl enligt majoritetens förslag sker vid samma tillfälle, men

enligt reservanternas förslag av den sammanräknande myndigheten, dit valsedelsförsändelse

skall direkt befordras. Majoriteten hyser den åsikten, att

det är »klart och tydligt», att den förra prövningen blir mest besvärlig

och tidsödande vid tillämpning av det av reservanterna föreslagna förfaringssättet,

samt gör i fråga om den senare gällande, att det med hänsyn

till länsstyrelsernas klagomål, att redan med nuvarande anordningar röstsammanräkningarna

kräva ett långvarigt arbete, icke kan vara lämpligt

att lägga nya uppgifter på de sammanräknande myndigheterna.

Till stöd för det förra uttalandet erinrar majoriteten, att det med

avseende å äkta makes valsedelsförsändelse åligger val förrättaren att »förvissa

sig om att ytterkuvertet med därå tecknade förklaringar av väljare

ävensom vittnesintyget och slutligen innerkuvertet äro i behörigt skick».

Reservanterna kunna icke finna, att besvär och tidsförlust bliva mindre,

därest valförrättaren har att förvissa sig om att fullmakten med därå

tecknade bemyndigande ävensom vittnesintyget och slutligen valkuvertet

äro i behörigt skick. Man skulle snarare vara berättigad påstå motsatsen,

då bestämmelserna, att fullmakten skall innehålla bemyndigande för maken

och vara på angivet sätt bevittnad av två personer, jämte behovet av

uppgift i fullmakten om den valförrättning bemyndigandet avser, av valförrättaren

kräva större uppmärksamhet än föreskrifterna, att å ytterkuvertet

skall finnas makens av en person styrkta förklaring om det frivilliga

inläggandet av valsedeln.

Obestridligt är det, att granskningen av yrkesutövares röstning enligt

majoritet ens förslag komme att vålla ökat besvär för valförrättare och därmed

ökad tidsförlust för de väljareskaror, vilka vid förrättningen bruka vara

samlade för deltagande i valet. Aven om rätten till dylik röstning —

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

såsom majoriteten utan tillräckligt fasta hållpunkter vill göra troligt

— kommer att sällan tagas i anspråk, kan ett fatal svårprövade fall

fordra lika lång granskningstid och lika långa överläggningar som avlämnandet

och mottagandet av hundratals valkuvert. Frånvaron enligt

majoritetens förslag av auktoriserade blanketter skulle naturligtvis vara

ägnad att särskilt i dessa fall ytterligare försvåra prövningen vid valförrättningen.

Därjämte måste en dylik anordning för prövningen betecknas såsom

i och för sig otillfredsställande, även om — såsom de sakkunnige föreslå

— densamma på landet skall ankomma på en valnämnd och icke överlämnas

till den väljande församlingen själv. Det vid användningen av fullmakt

alltid åsidosatta intresset av valhemlighetens bevarande blir härigenom

ytterligare på ett onödigt sätt undanskjutet. Och den sannolikt otta

ganska krävande prövningen av förfallogrund anförtros på landsbygden åt

en myndighet, som icke har samma förutsättningar att frigöra sig från

subjektiva uppfattningar i det föreliggande fallet och att. i eu ostörd omgivning

skärskåda detsamma som vederbörande länsstyrelser, magistrater

och domhavande. Även om det vore lämpligt att föregripa undersökningen

av frågan om befrielse för länsstyrelserna från arbetet med röstsammanräkningarna,

kan det icke vara välbetänkt att inleda åtgärderna i sådant

syfte med en anordning av så otillfredsställande beskaffenhet som

den av majoriteten åsyftade.

De skäl och motskäl, vilka i det föregående omförmälts såsom av- Frågan om

görande för frågan om val av röstningssätt, hava i själva verket kommit sättet"n!dan

under statsmakternas bedömande redan vid behandlingen av det på basis av statsmakav

den ernbergska utredningen utarbetade förslaget angående anordningar erna prwa ''

för rösträtts utövande utan personlig inställelse vid andrakammarvalen.

Och på sätt av den historiska redogörelsen framgår har även därvid åt

anordningen med valsedels insändande givits företräde framför fullmaktsröstningen.

Vidkommande den ståndpunkt, som i ämnet intagits av professor Professor

Ernberg har de sakkunniges majoritet visserligen uttalat den åsikten, att in erg''

Ernberg icke givit bestämt företräde åt någondera av de tvåröstningsformerna.

För denna åsikt har åberopats ett yttrande av Ernberg, att man

kan »tveka i valet» mellan dem. Vidare har majoriteten gjort gällande,

att Ernberg icke ingått på frågan om äkta makars röstning för varandra

eller på spörsmålet om utövande av kommunal rösträtt utan personlig inställelse.

22—200137.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

En närmare granskning av Ernbergs utredning synes dock icke giva

fullt fog för dessa majoritetens uttalanden. Reservanterna hava i annat

sammanhang (sid. 166) erinrat, att Ernberg riktat sin uppmärksamhet på

och behandlat även äkta makars röstning för varandra. Majoriteten själv

har i en not nödgats anmärka, att Ernberg förklarat sig vid valet av röstningssätt

hava haft i åtanke icke blott vissa yrkes- och tjänstegrupper,

utan även det valtekniska önskemålet att underlätta äkta makars rösträttsutövning.

Och man finner, att Ernberg omedelbart efter sitt försiktiga

uttalande om den tvekan man kan hysa i valet mellan de två röstningsformerna

yttrar, att vågen synts honom giva utslag till förmån för valsedels

insändande väsentligen av den anledningen, att detta röstningssätt

förefallit honom äga bättre framtidsmöjligheter bland annat just i fråga

om äkta makars röstning.

Men om man går tillbaka till tidigare uttalanden i motiveringen för

det av Ernberg framlagda förslaget, synes det uppenbart, att han avgjort

skulle hava utdömt den anordning för fullmaktsröstning, som majoriteten

förordat, liksom ock att den tvekan, varom han talar, rör valet mellan

röstsedels insändande och det system för fullmaktsröstning, vartill han

framlagt ett parallellförslag. Om fullmaktsröstningens svårigheter särskilt

med avseende å tryggande av valhemligheten, vars betydelse såsom garanti

mot obehöriga inflytanden Ernberg kraftigt understryker, yttrar han följande

(sid. 165):

»Det synes knappast vara behövligt att särskilt utreda de svårigheter, med

vilka en strävan att gentemot myndighet, som med andrakammarval har befattning

— i första hand valtorrättaren —, skapa valhemlighet beträffande meddelande

av fullmakt redan i och för sig är förknippad; sä icke heller att ingå

på det ytterligare problemet att kombinera valhemlighet i nämnda hänseende

gentemot myndighet, som med valet har befattning, med valhemlighet gentemot

andra.

Genom den föregående framställningen torde tillräckligt hava ådagalagts,

vilka svårigheter som göra sig gällande gentemot en åstundan att skapa valhemlighet

beträffande meddelande av fullmakt. Det är naturligen också i och för

sig föga eftersträvansvärt, att till förfarandet vid rösträttsutövningen anknyta

formföreskrifter, som lända vederbörande valmän till efterrättelse, men vilkas betydelse

måhända menige man kan hava svårt att uppfatta och vilka därför kunna

förefalla som en onödig och besvärlig formalism.»

Sitt omdöme om de båda röstningssätten sammanfattar han i följande

ord:

»Vid insändande av röstsedel kan den centrala svårigheten anses föreligga,

då det gäller att åstadkomma en lämplig ersättning för den nuvarande procedu
-

''

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

ren inför valförrättare — en ersättning, som bör tillgodose såväl kravet på den

röstandes identitet som oek valhemligheten och överhuvud önskemålet, att valmannen

må vid röstningen fritt och självständigt följa sin övertygelse. Denna

svårighet sammanhänger i väsentlig måtto därmed att den tid före valet, inom

vilken val mannen har att avgiva röstsedel, bör eller måste underkastas en ganska

stark begränsning.

Vad angår fullmaktsröstning, torde de svårigheter, som yppa sig gentemot

valhemligheten i fråga om meddelande av fullmakt eller överhuvud gentemot

önskemålet, att valmannen därvid må fritt och självständigt följa sin övertygelse,

praktiskt taget kunna betraktas som oövervinneliga. I väsentlig analogi med

vad som gäller rörande valmän, som skola insända röstsedel, kan kravet på fullmaktsgivarens

identitet utgöra ett vanskligt spörsmål. I samma mån som hänsyn

till nämnda krav blir bestämmande för frågan om vem som fulimaktsgivaren

far anlita som vittne kan risken, att fulimaktsgivaren utsättes för obehörig påverkan

från vittnets sida, ökas. Valmannen kan ju måhända bliva nödsakad att

som vittne anlita en person, som hyllar en motsatt politisk åskådning.»

De ifrågasatta anordningar, vilka Ernberg jämfört med varandra, äro

å ena sidan i allt väsentligt samma system, som beslutats beträffande

andrakammarvalen och nu av reservanterna förordas i fråga om de kommunala

representantvalen, dock att bestämmelsen om enrum uteslutits beträffande

äkta makars röstning, samt å andra sidan en fullmaktsröstning,

omgärdad av helt andra garantier än den av majoriteten föreslagna. I

den av majoriteten omförmälda »Festskrift, utgiven av Lunds universitet

vid dess tvåbundrafemtioårsjubileum 1918», har Ernberg utformat de bestämmelser,

som han i händelse av fullmaktsmetodens användning ansett

nödiga. Utöver de föreskrifter, som majoriteten till förekommande av

missbruk funnit tillräckliga, upptager han följande, som för sakens bedömande

har sitt intresse:

»Vid meddelande av fullmakt skall användas sådan blankett, som i 6 §

omförmäles. Därest ej fulimaktsgivaren själv innehar dylik blankett, skall han

av vederbörligt vittne erhålla sådan. Han skall i enrum å den övre delen av

blanketten angiva fullmäktigen och dennes postadress samt därpå tillsluta nämnda

del av blanketten, så att fullmäktigens namn och övriga uppgifter om honom

döljas. För betecknande av fullmäktigen bör förutom hans namn angivas hans

yrke eller titel och hans hemvist inom valdistriktet, så ock vad i övrigt kan vara

nödigt för att fullt otvetydigt utmärka vem som åsyftas.

Fulimaktsgivaren skall vidare å blanketten i närvaro av vittnet eller vittnena

avgiva en förklaring, att han frivilligt och i enrum angivit fullmäktigen å

blanketten, förklaringen bör av honom undertecknas med hans fulla namn, vid

vilket även bör angivas hans yrke eller tjänsteställning och hans hemvist inom

det valdistrikt, han vid valet tillhör, så ock i övrigt meddelas de uppgifter, om

vilka Konungen sådant föreskriver.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Fullmakten inlägges i sådant kuvert, som omförmäles i 6 §. Kuvertet tillslutes

och adresseras till domhavande eller ordförande i rådhusrätt, varefter dess

befordran till denne ombesörjes.

Så snart försändelse anlänt till domhavande eller ordförande i rådhusrätt,

skall han öppna densamma. Befinnes fullmaktens övre del vara behörigen sluten,

skall han utan dröjsmål öppna den, förse fullmakten med ett bevis om öppnandet,

inlägga den i sådant kuvert, som i 6 § sägs, och avsända detta till fullmäktigen.

I ett för ändamålet upplagt protokoll antecknar han, när fullmakten tillhandakommit

honom och när nan avsänt den. Skulle fullmaktens övre del icke befinnas

vara behörigen sluten, skall han förse fullmakten med bevis därom och därefter

förfara på ovan angivet sätt».

Emedan det varit angeläget för majoriteten att med tillämpning av

fullmaktsröstning finna en metod, som i enkelhet kan konkurrera med den

av reservanterna föreslagna, har majoriteten nödgats släppa de garantibestämmelser,

som Ernberg sålunda funnit behövliga, då han förklarat, att

tvekan kunde förekomma i valet mellan fullmaktsmetod och valsedels insändande.

Majoritetens åberopande av denna tvekan såsom hänförlig till

de av majoriteten ifrågasatta röstningsanordningarna och reservanternas

förslag kan under sådana förhållanden icke vara riktigt.

Om majoritetens i detta sammanhang gjorda uttalande, att det ernbergska

förslaget angående fullmaktsröstning icke är omständligare än det

av reservanterna förordade, vore berättigat, måste reservanternas förslag

onekligen betecknas såsom invecklat och omständligt. Och då reservanterna

påvisat, att den av dem förordade metoden icke är mera invecklad

och omständlig än den av majoriteten förordade, skulle även den senare

i så fall drabbas av samma omdöme. Men redan en flyktig jämförelse

mellan ovan från det ernbergska parallellförslaget citerade bestämmelser

och reservanternas förslag visar, att uttalandet icke håller streck. Aven

Ernberg själv har i ovan återgivna delar av utredningen antytt, att fullmaktsröstningen,

för att ur de avgörande synpunkterna vara någorlunda

tillfredsställande, måste anordnas med formföreskrifter, vilka lätteligen för

menige man te sig såsom en onödig och besvärlig formalism.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet, då propositionen till 1919

års lagtima riksdag beslöts, har även chefen för justitiedepartementet om

det ifrågavarande parallellförslaget uttalat en åsikt alldeles motsatt sakkunnigmajoritetens.

Han yttrar nämligen, att detsamma »bleve både synnerligen

omständligt och förenat med betydande olägenheter».

Sakkunnigmajoritetens uppgift, att de ernbergska utredningarna och

de av riksdagen redan antagna lagarna om valsedels insändande icke beröra

spörsmålet om kommunal rösträttsutövning har på sin höjd ett skenbart

berättigande. I sammanhang med frågan om val av röstningsmetod

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

yttrar nämligen Ernberg om fullmaktsröstning, att det synes rimligt antaga,

att fullir aktens vådor och nackdelar, likasom ock dess eventuella

förtjänster, ställa sig likartade vid val till andra kammaren och vid utövning

av kommunal rösträtt eller i allt fall vid sistnämnda rösträttsutövning,

där den anknyter sig till ett representantval (sid 175). Men avgörande

är i allt fall, att några andra skäl för den kommunala fullmaktsröstningen

vid representantval än för den politiska fullmaktsröstningen i verkligheten

icke kunna framföras. Majoriteten har visserligen ansett sig finna

ett särskilt för den kommunala fullmaktsröstningen talande skäl i den

omständigheten, att allmänheten under årtiondens praktik gjort sig förtrogen

med densamma. Utan att i detta sammanhang närmare ingå på

den enligt reservanternas mening avgörande invändning häremot, som majoriteten

själv säger sig förutse, och till vilken reservanterna senare skola

återkomma, torde man kunna säga, att det anförda hörer till det slag av

skäl, som hava tillfälle att göra sig gällande gent emot varje ändring i

det bestående, hur nyttig och nödig denna ändring än må vara i och för

sig. Och hänvisningen till årtiondens praktik med fullmaktsröstning synes

i föreliggande fall så mycket mindre hållbar, som just det olämpliga sätt,

på vilket sådan röstning praktiserats, uppkallat en allmän opinion mot

fullmaktsröstningen samt nödgat även majoriteten att föreslå former för

fullmaktsröstningen, med vilka allmänheten ingalunda är förtrogen.

Att vederbörande departementschef vid föredragning i statsrådet av jnstitiemiden

till 1919 års lagtima riksdag avlåtna propositionen angående röstningst?iininntill

utan personlig inställelse vid andrakammarvalen underkänt fullmaktsme- frågan.

toden, framgår av de i historiken införda citaten av hans yttrande till statsrådsprotokollet.

Han förklarar bland annat, att denna röstning bör träda

tillbaka för någon från principiella och praktiska synpunkter mera tillfredsställande

röstningsform.

Propositionen möttes visserligen — i vad den angick äkta makars Riksdagens

röstning- för varandra — inom riksdagen av kritik, som tick uttryck i de ställning till

o o j TYOLQCM.

motioner, vilka omförinälas i den historiska framställningen. Men frånsett

de ändringar i den av Kungl. Maj:t förordade metodens detaljer, som vid

utskottsbehandlingen förordades, av riksdagen godkändes och även av reservanterna

iakttagits, vann kritiken ieke det särskilda utskottets understöd

eller riksdagens bifall. Mot utskottets utlåtande reserverade sig visserligen,

på sätt i historiken omnämnts, sex ledamöter från första kammaren och

tre från andra kammaren till förmån för förslag i huvudsaklig överensstämmelse

med de väckta motionerna. Men i första kammaren framställdes

icke ens yrkande om bifall till reservationen och i andra kammaren

bifölls utskottets utlåtande med 112 röster mot endast 52 röster för reser
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

vationen, sedan chefen för justitiedepartementet under debatten förklarat,

att varken regeringen eller han under några omständigheter kunde godtaga

O O O O o o

»Herr Petterssons i Bjälbo in. fl. reservationsvis framförda förslag, att

äkta makar skulle få rösta för varandra genom fullmakt».

Under behandlingen av ärendet framfördes av fullmaktsröstningens

förespråkare i allt väsentligt samma skäl, som nu av de sakkunniges majoritet

åberopats.

Valsedels in- Själva den omständigheten, att systemet med valsedels insändande

sänddarndfmåste förutsättas komma till användning vid andra kammarvalen, utgör

marmien ett emellertid ett ytterligare, från praktisk synpunkt starkt vägande skäl för

Sförksamma tillämpning av samma system även vid de kommunala representantvalen.

systems an- Först och främst följer av sagda omständighet, att majoritetens förut

om förmäl da uppfattning, att hänsyn till allmänhetens mångåriga vana vid

representant- full maktsröst ningen och med inlärandet av en ny röstningsform förenat

valen. besvär tala för bibehållande av rätt att rösta genom fullmäktig vid de

sistnämnda valen, förlorar varje berättigande, även om man frånser vad

redan anmärkts mot samma uppfattning. Inlärandet av den nya metoden

måste ske, om den också icke komme att tillämpas vid kommunala val.

Det blir i stort sett samma medborgare, vilka vid dessa och vid de politiska

valen skulle hava möjlighet att använda formerna för röstning utan personlig

inställelse och vara nödsakade att inlära dem, därest de vilja begagna sig av

denna möjlighet. På grund av de politiska valens större betydelse måste

man antaga, att endast i sällsynta undantagsfall personer på angivet sätt

skulle komma att deltaga i de kommunala representantvalen, men icke i

andrakammarvalen. Vad de lärt vid de senare kommer dem för den skull

till godo vid de förra.

Majoriteten, som förutsett denna invändning, har medgivit, att det

sätt, på vilket frågan lösts i vad angår andrakammarvalen, måste hava en

viss betydelse för densammas lösning beträffande de kommunala representantvalen.

Ur denna synpunkt tinner majoriteten det för den skull hava

varit till fördel, om riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag icke

förrän i samband med grundlagsändringarnas slutliga antagande definitivt

bundit sig vid något visst system för röstning utan personlig inställelse

vid de förra valen. Härigenom hade frågorna om dylik röstning vid

andrakammarvalen och i kommunerna vid 1920 eller 1921 års riksdag

kunnat behandlas och lösas i ett sammanhang. Majoriteten har emellertid

icke funnit det tilltalande att söka vinna ändring i en lag, innan den

ens trätt i tillämpning. Denna omständighet synes dock icke hava varit

4

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

för majoriteten avgörande, nilr den funnit olämpligt föreslå, att riksdagen

skulle frånträda sitt under förra året med stor majoritet fattade beslut

och i stället giva sin anslutning till sakkunnigmajoritetens uppfattning om

fullmaktsröstningen såsom den lämpligare formen såväl vid de ena som

vid de andra valen. Detta har nämligen delvis förän letts därav — sä<rer

majoriteten —, att det kan ifrågasättas, om det icke ur jämförelsesynpunkt

rent av erbjuder en fördel att tills vidare parallellt med varandra

tillämpa det hittills i vårt land oprövade systemet med röstsedels insändande

och en fullmaktsröstning efter de av de sakkunnige föreslagna linjerna

för att, sedan erfarenhet vunnits, huru vartdera systemet verkar i

praktiken, utvälja det bästa och tillämpa detsamma vid bägge slagen av

val. Och de sakkunnige säga sig hysa god tillförsikt, att den av dem

föreslagna lösningen skall komma att av allmänheten föredragas, samt erinra

om betydelsen, att en lagstiftning gillas och omfattas med förtroende

av den stora allmänheten.

Reservanterna åter kunna icke finna annat, än att ett sådant experimenterande

skulle vara en lagstiftningens bankruttförklaring i ett spörsmål,

som varit föremål för ingående utredningar och statsmakternas tidigare

ställningstagande. Att en dylik lagstiftning skulle vara ägnad att

ingiva förtroende är mindre sannolikt, vilket visserligen icke alldeles utesluter,

att allmänhetens misstroende och missnöjet med experimentet skulle,

såsom majoriteten hoppas, komma att rikta sig mot det system, som är

helt ock hållet nytt.

Då majoriteten sålunda uttalar sig för att vid bägge slagen av val

slutligen böra tillämpas det system, som efter någon tids prövning och

praktik visat sig såsom det bästa, synes för övrigt uttalandet icke väl

överensstämma med den principiella ståndpunkt, som majoriteten intagit

gent emot reservanternas uppfattning, att vid andrakammarvalen och de

kommunala representantvalen ett och samma röstningssätt bör användas.

Majoriteten gör nämligen gällande, att det säkerligen icke torde erbjuda

större fördelar, om frågan beträffande röstningssättet löses efter

samma linjer vid alla dessa val, men efter annan linje beträffande andra

kommunala avgöranden, än för den händelse att enhetlighet vinnes, å ena

sidan för politiska val med tillämpning av systemet röstsedels insändande

och å andra sidan för samtliga å kommunala primärstämmor förekommande

ärenden med tillämpning av systemet fullmaktsröstning. Snarare

skulle, säger majoriteten, fördelarna vara övervägande, om frågan löses på

det senare sättet. Till stöd för denna åsikt anföres, att, även om de kommunala

representantvalen, särskilt landstingsmannavalen, förete viss frändskap

med varandra, sä torde dock den frändskap vara större, som före
-

Fr än dskapen

mellan

kommunala

representan

tvål och

av dra ko mmarvalen.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

finnes mellan kommunala representantval och avgöranden å kommunernas

stämmor. Därjämte finner majoriteten det vara en betänklig inkonsekvens,

att äkta makar i kommuner, som ej hava kommunalfullmäktige, skulle kunna

utöva kommunal rösträtt för varandra genom fullmakt, men däremot i kommuner,

som hava kommunalfullmäktige, för samma rösträtts utövande skulle

vara hänvisade till systemet röstsedels inlämnande genom endera maken.

Reservanterna hava på intet vis funnit denna argumentering övertygande.

Nyss angivna förhållande, som majoriteten ansett vara en inkonsekvens

i reservanternas förslag, gäller lika mycket yrkesgrupperna som

äkta makar, och liknande synpunkt kan läggas jämväl på de sakkunniges

förslag, eftersom enligt detsamma andra röstberättigade än äkta makar och

personer, tillhörande de urskiljda yrkes- och tjänstegrupperna, icke skulle

få rösta utan personlig inställelse vid de ifrågavarande representantvalen,

men i likhet med äkta makar samt yrkes- och tjänstegrupperna skulle

hava rätt att rösta genom vilken som helst annan röstberättigad såsom fullmäktig

vid andra kommunala avgöranden, under det att äkta make vid

dessa val får rösta endast genom andra maken.

Någon inkonsekvens föreligger emellertid endast för den händelse,

att de sakkunniges utgångspunkt är riktig, d. v. s. att de kommunala representantvalen

och andra kommunala avgöranden ägde större inre frändskap

än de kommunala representantvalen och andrakammarvalen. Härom

torde dock meningarna vara delade. De sakkunnige hava varit eniga därom,

att ur principiell synpunkt en avgörande skillnad mellan dessa kommunala

val och andra kommunala avgöranden består däri, att de senare,

så vitt icke är fråga om val, enligt sin natur måste och, vad angår val,

såsom regel förutsättas ske genom öppen omröstning och efter dessförinnan

vunnen kännedom om voteringspropositionen vid röstningstidlället. I r samma

synpunkt är det obestridligt, att den omständigheten, att genom val av kommunalfullmäktige,

stadsfullmäktige och landstingsmän utses kommunala

representanter, mäste, även om man icke vill medgiva, att de hava politisk

innebörd, sätta på dessa val en helt annan prägel än den, som utmärker det

direkta deltagandet i sakliga och övriga avgöranden. 1 bägge fallen markera

olikheterna mellan de kommunala representantvalen och andra kommunala

avgöranden motsvarande likheter mellan de förra och andrakammarvalen.

Dessutom lärer det icke kunna förnekas, att valen av de kommunala

representantförsamlingarna numera även politiskt hava ett starkt

släkttycke med andrakammarvalen, om också rent lokala och personliga

förhållanden i allmänhet göra sig gällande vid de förra valen i något

större omfattning än vid de senare. Detta släkttycke finnes i synnerhet

hos land sting smannar alen, vid vilka väljarnas och kandidaternas allmänna

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

politiska åskådning är av dominerande betydelse. Att sådana val, såsom

majoriteten förmenar, skulle hava större inre gemenskap med ett kommunalt

avgörande å stämma, t. ex. med fråga om uppförande av försörjningsinrättning

eller tillsättande av kommitterade för dylik frågas utredning,

än med ett val till riksdagens andra kammare, torde icke vara den

allmänna meningen. Jämväl de sakkunnige hava för övrigt i annat sam
Uppfattningen

om den större frändskapen mellan de kommunala remanhang

talat om »den karaktär av politiska val, som de obestridligen fått»,

presentantvalen och andra kommunala avgöranden är måhända teoretiskt

riktig, då de samtliga regleras av kommunalförfattningarna, men har föga

stöd i de faktiska förhållandena, sådana de utvecklat sig. Ett typiskt uttryck

härför torde man hava i bland annat riksdagsbesluten angående alternerande

andrakammarval och landstingsmannaval å samma dag det år,

då sådana val skola förrättas.

Aven vid utseende av elektorer för val till ledamöter av riksdagens

första kammare skulle enligt de sakkunniges förslag röstning utan personlig

inställelse ske genom fullmäktig. Att dessa elektorsval hava en uteslutande

politisk karaktär har majoriteten icke kunnat förneka. Enligt nya

vallagen skola de äga rum i samband med stadsfullmäktigvalen; och därvid

skall beträffande sättet för utövande av rösträtt lända till efterrättelse

vad för stadsfullmäktigval är stadgat. Majoriteten har icke genom att i

sistberörda hänseende föreslå ändring dragit konsekvenserna av sin uppfattning

om den inre frändskapens mellan valen betydelse för bestämmande

av röstningsformen. Att detta icke skett, är visserligen förklarligt,

emedan det säkerligen skulle vålla alltför kännbara svårigheter, därest

vid den gemensamma valförrättningen skulle tillämpas ett röstningssätt för

stadsfullmäktigvalen och ett annat för elektorsvalen. Men i stället uppkommer

i händelse av eu lagstiftning enligt majoritetens förslag det besynnerliga

förhållandet, att vid val, som äro bestämmande för första kammarens

sammansättning, skulle användas en röstningsmetod, som underkänts

i fråga om val bestämmande för andra kammarens sammansättning, och

som måhända skulle komma att verka på ett helt annat sätt än metoden

med valsedels insändande. I denna återvändsgränd, till vilken sympatierna

för fullmaktsröstningen eller kanske snarare motviljan för anordningarna

vid valsedels insändande fört de sakkunnige, hava de sakkunnige stannat,

ehuru den utvägen funnits att till användning vid stadsfullmäktigvalen

föreslå det av reservanterna förordade röstningssättet.

Eftersom röstningssättets tillämpning är ett moment i själva val- De i övrigt

handlingen, som har endast indirekt betydelse för valens ändamål och de ^al^roce

valdas uppgifter, synes det emellertid, som om ur praktisk synpunkt durema.

''23—200137

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

större betydelse vid bestämmande av röstningssättet borde tillmätas de

yttre former, som i övrigt äro gemensamma för de olika avgöranden, vilka

här ställts i relation till varandra.

Frånsett röstningssätt ävensom valförrättande och sammanräknande

myndighet, äro dessa former nästan i varje detalj likartade för de kommunala

representantvalen och andrakammarvalen. Likheten sträcker sig

alltifrån föreskrifterna om uppdelning i valdistrikt och röstlängds upprättande

till bestämmelserna om sammanräkning av röstsedlarna. Och i den

mån skiljaktigheter i valprocedurerna ännu linnas, är det ett allmänt önskemål,

att dessa skiljaktigheter så vitt möjligt utplånas. I sådant syfte

föreslå de sakkunnige, att valen av fullmäktige och landstingsmän på landsbygden

skola i likhet med andrakammarvalen förrättas av valnämnden och

icke såsom hittills å kommunalstämma eller distriktsstämma. Då majoriteten

talar om fördelarna av likartade röstningsbestämmelser för »sannliga

å kommunala primärstämmor förekommande ärenden» och därunder inräknar

kommunalfullmäktig- och landstingsmannavalen, är alltså varken uttryckssättet

fullt exakt eller motiveringen hållbar.

Likasom de sakkunnige enhälligt ansett, att den för de kommunala

representantvalen rådande gemenskapen i valprocedur påkallar likformiga

bestämmelser beträffande rätten att rösta utan personlig inställelse och därvid

tillämpligt röstningssätt, måste den motsvarande gemenskapen mellan

dessa val och andrakammarvalen göra det synnerligen önskvärt, att. ett och

samma röstningssätt vid dem samtliga tillämpas, under det att inföiande

av olika röstningsformer står i direkt strid med denna strävan efter likformighet.

Ett avsteg från denna strävan genom föreskrifter om olika

röstningssätt skulle säkerligen såväl för valförrättare som i synnerhet för

väljarna vara mycket ovälkommet. Det torde bliva svårt för de senare att

se någon förnuftig mening i sådana anordningar. Till och med om systemet

med valsedels insändande varit mera omständligt och invecklat än fullmaktsmetoden,

torde det för de röstberättigade, likasom för dem, som i

ett eller annat hänseende hava att tillhandagå dem vid valen, vara bekvämare

och framför allt giva mindre anledning till misstag, om samma föreskrifter

gälla i alla förekommande fall, än för den händelse, att den ena

metoden skall tillämpas i ett och den andra i ett annat full.

Om man sammanfattar resultatet av samtliga de röstningsregler,

som eldigt de två alternativen skulle tillämpas på de olika avgöranden

— politiska och kommunala —, varom här varit fråga, ställer det

sig i själva verket så, att reservanternas förslag medför användning av

endast två system: ett för representantval, politiska eller kommunala, och

ett annat för kommunala avgöranden i övrigt, under det att majoritetens

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

*

nödvändiggör tre: ett för de politiska valen, ett annat för de kommunala

representantvalen och ett tredje för övriga kommunala avgöranden. Ty

för de kommunala avgörandena skulle icke heller enligt majoritetsförslaget

komma att gälla samma regler. Vid valen skulle ju endast vissa röstberättigade

hava rätt att använda fullmakt samt fullmakten, så vitt angår

äkta makar, vara utfärdad av den ena maken till den andra, och vad

angår yrkes- och tjänstegrupperna, vara åtföljd av hindersintyg, varjämte

fordras medverkan av ett kvalificerat vittne. Vid övriga avgöranden åter

skulle varje röstberättigad hava befogenhet att låta sig företrädas av fullmäktig,

vilken som helst röstberättigad kunna vara fullmäktig samt hindersintyg

och kvalificerat vittne aldrig påfordras.

De sakkunnige hava, såsom nyss anmärkts, föreslagit, att röstupptag- Valnämnden

ningen vid val av kommunalfullmäktige och landstingsmän på landsbygden valförrättareicke

vidare skola ske å kommunalstämma och distriktsstäinma, utan — likasom

andra kammarvalen — förrättas av valdistriktens valnämnder. För majoriteten

har därtill förelegat ett speciellt skäl i den omständigheten, att — såsom

tidigare framhållits — enligt densammas förslag icke blott, såsom hit tills,

prövning av åberopade fullmakter, utan också den mera krävande prövningen

av hinder för personlig inställelse skulle ske vid själva valförrättningen

(röstupptagningen), under det att enligt de av reservanterna frauir

lagda lagförslagen den förra prövningen icke vidare kan förekomma och

den senare skall verkställas av den sammanräknande myndigheten. Men

jämväl den omständigheten, att enligt sistberörda förslag prövning av makes

valsedel sförsändelse, som av andra maken avlämnas, skall äga ruin vid

röstupptagningen, kräver, om också i mindre grad, att de avgöranden, som

vid berörda tillfälle måste träffas, även på landsbygden ankomma på en

från den väljande församlingen fristående myndighet.

Med hänsyn härtill hava reservanterna ansett sig i likhet med majoriteten

böra föreslå, att valnämnderna skola i ovan angivna fall vara

valförrättare, helst som en dylik anordning, oberoende av det, nu ifrågasatta

ändrade röstningssättet, i ock för sig är motiverad av det särskilt

av reservanterna hävdade allmänna önskemålet, att den i stort sett rådande

likformigheten mellan valprocedurerna vid de kommunala representantvalen

och andrakammarvalen blir så fullständig som möjligt.

De sakkunnige hava uttalat den uppfattningen, att kommunal-Fråga omen

författningarna skulle vinna i överskådlighet och ''bliva mera lätthan- *3^

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Reservanternas

lagförslag.

t er liga för de av kommunalförvaltningen och av förvaltningsorganens

verksamhet intresserade, om ur författningarna utbrötos och i en särskild

vallag intogos de själva förvaltningen icke vidkommande, vidlyftiga bestämmelserna

angående sättet för de kommunala representantvalens förrättande.

Majoriteten har dock ansett, och — även om uppgörande av förslag till

kommunal vallag icke legat utanför de sakkunnigas uppdrag — därmed

borde anstå i avbidan på en allmänn revision av kommunalförfattningarna,

eller i allt fall, intill dess de speciella spörsmål av mera brådskande natur

angående berörda val, vilka äro under utredning, vunnit eller kommit

närmare sin lösning.

Reservanterna dela i nu angivna hänseenden majoritetens mening.

Men då detalj bestämmelserna angående valsedelsförsändelses anordnande,

insändande och behandling i övrigt måste för att bliva tillfredsställande

göras ganska utförliga och för den skull, om de infördes i de särskilda

kommunalförfattningarna, komme att ytterligare tynga dem och minska

deras överskådlighet, har det ansetts lämpligt, att dessa bestämmelser redan

nu inrymmas i en särskild lag, till vilken i förberörda författningar

hänvisas.

Reservanternas avvikande mening x-örande röstningssättet vid lastning

utan personlig inställelse påkallar sålunda från majoritetens förslag

i vissa detaljer avvikande ändringar av förordningarna om kommunalstyrelse

på landet, om kommunalstyrelse i stad, om kommunalstyrelse i

Stockholm och om landsting samt en särskild »lag om rätt för vissa väljare

att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa kommunala

val samt om behandling av valsedelsförsändelse». 1 de förslag

till ändringar i kommunalförfattningarna, som i anledning härav finnas

bilagda denna reservation, hava för underlättande av ärendets fortsatta

behandling upptagits även ändringar i nämnda författningar, om vilka

de sakkunniga varit ense. Beträffande förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd, förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och

skolråd i Stockholm ävensom lagen om fattigvården föranleder reservanternas

särmening icke någon avvikelse från majoritetens förslag. Däremot

nödvändiggör införandet av bestämmelser om förbud för användande av

fullmakt vid stadsfullmäktigval och om valsedelsförsändelse följdändringar i

den villkorligt antagna lagen om val till riksdagen i vad samma lag avser

utseende av elektorer för val till ledamöter av riksdagens första kammare.

På grund härav framlägges jämväl förslag till lag om ändrad lydelse

av 4 § i berörda vallag.

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Beträffande detaljerna i reservanternas lagförslag må följande erinringar

göras, i den män skiljaktigheten mellan majoritet och reservanter

i dem funnit uttryck.

Beteckningarna å den del av valet, som motsvarar åtgärderna vid

röstupptagningen, samt å valproceduren i sin helhet, inklusive röstsammanräkningarna,

äro i komunalförfattningarna obestämda. Då en bestämd

terminologi är behövlig med hänsyn till de stadganden om bland annat

insändande av valsedel till sammanräknande myndighet och valsedelsförsändelses

avlämnande vid röstupptagningen, vilka enligt reservanternas

förslag skola ingå i en särskild lag, hava reservanterna föreslagit sådana

ändringar i kommunalförfattningarna, att — på sätt enligt bestämmelserna

i lagen om val till riksdagen redan är händelsen — med uttrycket »valförrättning»

betecknas endast den del av valet, vid vilken valkuverten av

väljarna avlämnas.

Vid avfattande av förslag till berörda särskilda lag har i huvudsak

följts å ena sidan uppställningen i det såsom bilaga till 1919 års proposition

n:r 354 fogade förslaget till la£ om rätt för vissa väljare att utan

inställelse inför valförrättare avgiva valsedel vid val till riksdagens andra

kammare samt å andra sidan formuleringen av motsvarande §§ i den villkorligt

antagna nya vallagen.

Med hänsyn därtill, att i det föreliggande lagförslaget införts även

bestämmelser motsvarande dem, som enligt berörda proposition hade föreslagits

till intagande i lagen om val till riksdagen, har förslagets rubricering

dock icke lämpligen kunnat ske i full överensstämmelse med det

vid berörda proposition fogade förslagets.

Beträffande de olika lagrummen däri må nämnas:

§ 1-

Endast valen av kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige och landstingsmän

hava här omnämnts. Men på grund av stadgandena i 80 § av

förordningen om kommunalstyrelse på landet och 4 § i den villkorligt

antagna lagen om val till riksdagen, sedan samma lagrum på sätt förut

anmärkts, undergått eu mindre ändring, samt 7 § i lagen om fattigvården,

sådant detta lagrum lyder enligt lag den 13 juni 1919, skall enahanda

förfaringssätt tillämpas med avseende å val av municipalfullmäktige, elektorer

för val till ledamöter av riksdagens första kammare och fattigvårdsfullmäktige.

På grund av de i förordningen om landsting förekommande hänvisningarna

torde det icke heller hava varit nödigt att i lagtexten särskilt

omnämna landstingsmannavalen. Men till förhindrande av villrådighet

med avseende å lagens tillämplighet har detta likväl ansetts lämpligt."

Speciell mo

lavering till

reservanternas

lagförslag.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

'' " I fråga om representanter för den kyrkliga kommunen hänvisas till

de sakkunnigas allmänna motivering.

§ 2.

Då tidpunkten för de ordinarie val, varom här är fråga, icke är

densamma för olika slag av val samt pa grund av de tidslatituder, som i

vissa fall föreskrivits, även kan avsevärt variera för ett och samma slag

av val, har det givetvis icke varit möjligt att såsom i nya vallagen (§ 72)

beträffande andrakammarvalen fixera viss dag, före vilken valsedelsförsändelse

icke får anordnas. I stället har upptagits stadgande om viss tidrymd

— högst trettio dagar före valet —, inom vilken dylikt anordnande

iuå skti»

Vid sådant förhållande har samma tidsbestämmelse ansetts böra

gälla även för de val, som undantagsvis kunna äga rum på annan än

ordinarie tid.

Beträffande sista möjliga tidpunkt för valsedels anordnande har nya

vallagens motsvarande bestämmelse kunnat följas med endast den modifikationen,

att med hänsyn till den tänkbara möjligheten, att val, varom

här är fråga, utsträckes över mera än en dag, ordet »valdagen» utbytts

mot orden »den dag valet skall börja». Vidare har det befunnits lämpligt,

att jämväl i detta sammanhang införes den enligt nya vallagen endast

i samband med bestämmelserna om sammanräkningen givna föreskriften,

att försändelsen för att kunna bliva giltig skall hava inkommit

till den sammanräknande myndigheten senast dagen efter nyssnämnda dag,

varjämte, då sammanräkning i stad förutsättes i vissa fall kunna ske omedelbart

efter röstningens avslutande, gjorts det tillägg, att försändelsen i

allt fall måste hava inkommit före sammanräkningens början.

§3.

Denna § överensstämmer i allt med § 73 i nya vallagen.

Det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke derå personer än de i

nämnda § angivna, t. ex. ordförande och v. ordförande i kommunalstämma

samt nämndemän, skulle givas behörighet att vid de kommunala valen

fungera såsom vittne. Det har likväl icke föreslagits med hänsyn till

önskvärdheten, att bestämmelserna angående valsedels insändande vid de

kommunala

för andrakammarvalen samt härtill kommer, att med den motsedda avsevärda

öknino-en av antalet valdistrikt även antalet kvalificerade vittnen bliver

allt större.

§4.

Denna § motsvarar § 74 i nya vallagen. Kostnaden för tillhandahållande

av kuvert m. ro. har enligt förslaget lagts på kommunen utom

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

i fråga om dylikt tillhandahållande utanför rikets gränser, vilket föreslagits

skola åvila statsverket.

I fråga om försändelsens fortställande, sedan densamma anordnats,

synes vallagens bestämmelse vara ofullständig och för den skull möjligen

kunna lämna rum för villrådighet. Densamma har för den skull, då den

här i övrigt upptagits, utfyllts med ett tydligare angivande i berörda

hänseende.

§ 5 motsvarar § 76 i nya vallagen.

§ 6.

Denna § motsvarar de nya bestämmelserna i §§ 77 och 78 av vallagen.

Endast den modifikationen har här gjorts, att bestämmelsen om en

särskild urna för de inkomna valsedelsförsändelserna ansetts överflödig

och för den skull uteslutits, varjämte angivits, att sedan den särskilda

proceduren med valsedelsförsändelsernas granskning och blanketternas frånskiljande

slutförts, det försätta sammanräkningsförfarandet helt ansluter

sig de allmänna stadgandena om sammanräkning.

§ 7 motsvarar § 75 i nya vallagen.

§§ 8 och 9 motsvara § 63 stycket 1 i nya vallagen.

§ 10 motsvarar återstoden av nyssnämnda § i nya vallagen.

§11 motsvarar § 65 i nya vallagen.

§ 12 motsvarar § 96 st. 1 i nya vallagen med tillägg av bestämmelsen,

att valsedel skall vara av vitt pappar. Tillägget torde i och för

sig vara överflödigt, då motsvarande bestämmelse finnes i kommunalförfattningarna,

men har, på sätt även var fallet i ovan omförmälda bilaga

till 1919 års proposition n:r 354 intagits till undvikande av misstag, då

i paragrafen meddelas föreskrifter, hur de kuvert, vari valsedeln inneslutes,

skola vara beskaffade.

§§ 13 och 14 motsvara resp. § 96 stycket 2 och § 64 i nya vallagen.

Stockholm den 20 februari 1920.

Ernst Lyherg.

K. E. Magnusson.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

b) Lagförslag.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen om kommnnalstyrelse på

landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 12, § 14 mom. 1—4, § 17 inom. 1, .

§ 29 mom. 1, 2 och 5, §§ 33 och 35 samt § 80 inom. 1 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skola erhålla följande

ändrade lydelse:

§ 12.

Röstägande är berättigad att med de inskränkningar, varom nedan

i denna paragraf stadgas, sin talan och rösträtt på annan röstägande

överlåta.

Ej må någon på grund av fullmakt föra talan eller utöva rösträtt

för mer än en röstberättigad.

Fullmakt skall vara underskriven av fullmaktsgivaren och ställd till

viss person samt får icke gälla för längre tid än trettio dagar från underskrivandet.

Att fullmakten underskrivits av fullmaktsgivaren och därvid varit

ställd till viss person, ävensom dagen för underskrivandet skall vara av två

vittnen skriftligen bestyrkt.

Vid val av kommunalfullmäktige får röstägande icke utan personlig

inställelse utöva rösträtt i andra fall och i annan ordning än i särskild

lag stadgas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

meddelas av

§ 14.

Mom. 1. Före den 30 juni varje år — — — — —

Konungen.

Mom. 2. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avsänd--—

äga motsvarande tillämpning.

Mom. 3. Har mot röstlängd — — — till ovillkorlig efterrättelse,

intill dess ny röstlängd på enahanda sätt kommit till stånd.

Mom. 4. Har på klagan, som i samband med besvär över kommunalstämmas

beslut eller över val förrättat inför valnämnd, röstlängden i

någon del förklarats felaktig, skall, evad felaktigheten länt till beslutets

eller valets upphävande eller ej — — — föranledda rättelser.

§ 17.

Mom. 1. Tre ordinarie kommunalstämmor — — — ovan stadgade

tid.

Ordinarie kommunalstämma i december — — — till sön- eller

helgdag.

Om val av nämndemän är särskilt stadgat.

Den, vilken såsom---av sagda förvaltning.

§ 29.

Mom. 1. För val av —--indelas i valkretsar.

Vid valkretsindelningen iakttages---de särskilda valkretsarna.

Indelningen i valkretsar —--förslag av kommunalstämma.

Beslut om sådan indelning skall fattas senast två månader före ingången

av det år, under vilket beslutet är avsett att träda i tillämpning.

Om beslutet skall Konungens befallningshavande ofördröjligen underrättas.

Är kommun indelad-----inskränkt inom valkrets.

Mom. 2. Kommun, som icke är delad i valkretsar på sätt i mom.

L sägs, ävensom valkrets bilda var för sig ett valdistrikt, där icke del av

kommunen eller valkretsen utgör valdistrikt vid val till riksdagens andra

kammare, i vilket fall sådan del bildar eget valdistrikt jämväl vid kommunalfullmäktigval.

Om valdistriktsindelning i övrigt samt om rätt för kommunalstämma

och i kommunen boende att göra framställning rörande fråga om

distriktsindelning ävensom rätt för stämman att i sådan fråga bliva hörd

stadgas i lagen om val till riksdagen.

24—200137

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Enligt samma lag meddelat beslut om distriktsindelning skall, där

det icke på anförda besvär undanröjts, träda i tillämpning beträffande

kommunalfullmäktigval, som förrättas enligt den under nästpåföljande år

upprättade röstlängden.

Mom. 5 a) Val av kommunalfullmäktige förrättas i varje valdistrikt

inför den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses

för val till riksdagens andra kammare.

Valen skola förrättas under tiden från och med---- bestämmer.

Val får ej — — — fem eftermiddagen. I kungörelse om valförrättning

skall tiden för valet noggrant angivas. Sådan kungörelse utfärdas för varje

valdistrikt av valnämndens ordförande i den ordning, som för kallelse till

kommunalstämma stadgas.

Vid valet skall gälla till efterrättelse den enligt § 14 upprättade

röstlängd eller del av röstlängd.

b) Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop till

de väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till

— — — att valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos ordföranden,

därest icke å kommunalstämma beslutits, att valet skall ske efter

upprop. Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

1 vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda att

möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga sin

valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser vara inrättade

med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för såväl valförrättaren

som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen; och åligger

det valförrättaren att vaka över att valmans förehavande där ej må av

någon kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga

sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar valmannen

utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter det

ordföranden förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet, är i

röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet

är behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden

kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid namnet

på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten begagnats.

Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven

ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den, han

själv därtill utser.

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med

annat kännetecken, varde ej mottaget.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad

avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

Då uppehåll i valförrättningen sker,--— och bör, innan för
seglingen

vid förrättningens fortsättande borttages, valförrättaren inför

öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro obrutna.

De valmän, som---äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme

där saknas, —--röstningen avslutad.

Omedelbart därefter---protokollet avtryckas.

Sedan valprotokollet---avslutas förrättningen. Ordföranden

insände därefter ofördröjligen till Konungens befallningshavande omslaget

med valkuverten jämte röstlängden och valprotokollet. Sker---

assurera s.

c) Konungens befallningshavande skall — — — föra protokoll.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till Konungens befallningshavande

inkommit, är särskilt stadgat.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av nämnda

protokoll. Med protokollets uppläsning är valet avslutat, varefter Konungens

befallningshavande genast skall till vederbörande återställa den röstlängd,

som för sammanräkningen insänts.

De avgivna valsedlarna — — — valet gäller.

§ 33.

Är någon missnöjd — — — föredragas och avgöras.

§ 35.

Följande ärenden må ej av kommunalfullmäktige upptagas:

a) val av kommunalfullmäktige, vilka skola förrättas inför valnämnden

i den ordning, som i § 29 sägs;

b) nedanstående ärenden, vilka alltid skola behandlas å kommunalstämma,

nämligen

justering av den i § 65 omförmälda längd,

val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämma,

beslut, varom i § 16 sägs, så ock beslut enligt § 17 angående

dag för kommunalstämma och enligt § 29 angående dag för val av kommunalfullmäktige.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

§ 80.

Mom. 1. Har Kungl. Maj:t — — — och municipalnärand, samt

att, där municipalsamhälle ej utgör särskilt valdistrikt, munieipalfullmäktige

skola utses å municipalstämma, därvid stämmans ordförande och två

av stämman utsedda personer tjänstgöra såsom valförrättare.

Denna lag träder i kraft: i vad densamma angår § 14 mom. 1 och

2 den dag, då det vilande förslaget till ändrad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16,

19, 21 och 24 riksdagsordningen och till övergångsstadgande däri, efter

att hava av riksdagen antagits, varder av Konungen gillat; i vad densamma

angår § 29 mom. 1 och 2, den 1 oktober 1920; samt i övrigt dagen efter

den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i

svensk författningssamling, dock att i de fall, där valdistriktsindelningarna

för riksdagsmannaval och kommunalfullmäktigval ännu icke överensstämma,

kommunalfullmäktigvalen fortfarande, intill dess sådan överensstämmelse

vinnes och vederbörliga valnämnder utsetts, skola förrättas å kommunalstämma

eller distriktsstämma med iakttagande av vad därom hittills funnits

stadgat.

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

Förslag
till
Lag
om

ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i stad den

21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 12, § 13 inom. 1 och 2 samt § 24 mom.

2 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 skola

erhålla följande ändrade lydelse:

§ 12.

Röstägande är berättigad att med de inskränkningar, varom nedan i

denna paragraf stadgas, sin talan och rösträtt å allmän rådstuga på annan

röstägande överlåta.

Ej må någon på grund av fullmakt föra talan eller utöva rösträtt

för mer än en röstberättigad.

Fullmakt skall vara underskriven av full maktsgivaren och ställd till

viss person samt får icke gälla för längre tid än trettio dagar från underskrivandet.

Att fullmakten underskrivits av fullmaktsgivaren och därvid varit

ställd till viss person, ävensom dagen för underskrivandet skall vara av

två vittnen skriftligen bestyrkt.

Vid val av stadsfullmäktige får röstägande icke utan personlig inställelse

utöva rösträtt i andra fall och i annan ordning än i särskild lag

stadgas.

§ 13.

Mom. 1. Före den 30 juni varje år--— — — meddelas av

Konungen.

Mom. 2. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avsänd---

äga motsvarande tillämpning.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

§ 24.

Mom. 2. Valet får ej — — — — — valurnan är torn.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos ordföranden,

därest icke å allmän rådstuga beslutits, att valet skall ske efter

upprop. Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen skola — — — av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga

sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar valmannen

utan dröjsmål personligen densamma till ordföranden. Efter det

ordföranden förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet, är

i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet

är behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden

kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid namnet på

den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten begagnats. Valman,

som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven ordning

avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita den, han

själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med

annat kännetecken, varde ej mottaget.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad

avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

Då uppehåll — — — äro obrutna.

De valmän — — — röstningen avslutad.

Där sammanräkning av de avgivna rösterna icke verkställes omedelbart

efter det röstningen på sätt nyss nämnts blivit avslutad, skall sammanräkningen

påbörjas inom sju dagar därefter samt de avlämnade valkuverten

under tiden förseglas och förvaras på sätt ovan stadgas för det

fall, att uppehåll i valförrättningen göres.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till magistraten inkommit,

är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår § 13, den dag, då

det vilande förslaget till ändrad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19, 21 och 24

riksdagsordningen och till övergångsstadgande däri, efter att hava av riksdagen

antagits, varder av Konungen gillat, samt i övrigt dagen efter den,

då lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk

författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1J) 1

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 maj 18G2.

Härigenom förordnas, att § 5 mom. 2 och 3, § 8 mom. 2 samt

§ 10 mom. 2 i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23

maj 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5.

Mom. 2. Före den 30 juni varje år--—--meddelas av

Konungen.

Mom. 3. Röstlängden skall senast den 30 juni vara avlämnad

— — — äga motsvarande tillämpning.

§ 8.

Mom. 2. Röstägande må ej utan personlig inställelse inför valförrättaren

utöva rösträtt i andra fall och i annan ordning, än som i särskild

lag stadgas.

§ 10.

Mom. 2. Valförrättning får ej---klockan sju eftermiddagen.

Ej må vid valet---inom vallokalen.

Vid valförrättning —--valurnan är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos ordföranden.

Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen skola —--av någon kunna iakttagas.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga

sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar

valmannen utan dröjsmål personligen densamma till ordföranden. Efter

det ordföranden förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet,

är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett att

kuvertet är behörigen stämplat, men eljest på utsidan oinärkt, nedlägger

ordföranden kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid

namnet på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten begagnats.

Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven

ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita

den, han själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med

annat kännetecken, varde ej mottaget.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad

avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

Då uppehåll —--äro obrutna.

De valmän — — — röstningen avslutad.

Där sammanräkning av de avgivna rösterna icke verkställes omedelbart

efter det röstningen på sätt nyss nämnts blivit avslutad, skall sammanräkningen

påbörjas inom sju dagar därefter samt de avlämnade valkuverten

under tiden förseglas och förvaras på sätt ovan stadgas för det

tall, att uppehåll i valförrättningen göres.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till magistraten inkommit,

är särskilt stadgat.

'' eg

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår § 5, den dag, då

det vilande förslaget till ändrad lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19, 21 och

24 riksdagsordningen och till övergångsbestämmelse däri, efter att hava

av riksdagen antagits, varder av Konungen gillat, samt i övrigt dagen efter

den, då lagen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i

svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av §§ 5 och 12 i förordningen om landsting den 21

mars 1862.

Härigenom förordnas, att §§ 5 och 12 i förordningen om landsting

den 21 mars 1862 skall erhålla följande ändrade tydelse:

§ 5.

1. Rätt att deltaga — — — — — vid landstingsmannaval.

2. a) Val av landstingsmän förrättas å landet i varje valdistrikt

inför den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses för val

till riksdagens andra kammare.

Höra delar av samma kommun till olika valkretsar för landstingsmannaval,

bildar varje del ett valdistrikt, såvida icke i enlighet med vad

nedan sågs ytterligare delning i valdistrikt förekommer.

Kommun, som icke är delad i valdistrikt på sätt nyss är sagt eller

i valkretsar för val av kommunalfullmäktige, ävensom sådan valkrets bilda

var för sig ett valdistrikt, där icke del av kommunen utgör valdistrikt vid

val till riksdagens andra kammare, i vilket fall sådan del bildar eget valdistrikt

jämväl vid landstingsmannaval.

Om valdistriktsindelning i övrigt samt om rätt för kommunalstämma

och i kommunen boende att göra framställning rörande fråga om distriktsindelning

ävensom rätt för stämman att i sådan fråga bliva hörd stadgas

i lagen om val till riksdagen.

Enligt samma lag meddelat beslut om distriktsindelning skall, där

det icke på anförda besvär undanröjts, träda i tillämpning beträffande

landstingsmannaval, som förrättas enligt den under nästpåföljande år upprättade

röstlängden.

25—200137

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

b) Till valförrättning utfärdas för varje valdistrikt kallelse av valnämndens

ordförande i den ordning, som för kallelse till kommunalstämma

stadgas.

Om rösträtt och dess utövning gäller med ovan i inom. 1 stadgat

undantag vad i fråga om val av kommunalfullmäktige är föreskrivet.

c) Valet skall förrättas tredje söndagen----å annan dag i

september månad.

Valet får ej — — — fem eftermiddagen. 1 kungörelse om valförrättning

för landstingsmannaval skall tiden för valet noggrant angivas.

d) Ej må vid valet tal hållas eller tryckta eller skrivna upprop

till de väljande tillåtas inom vallokalen.

Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper — ---

är tom.

Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos ordföranden,

därest icke å kommunalstämma beslutits, att valet skall ske efter

upprop. Till varje valman utlämnas ett valkuvert.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda

att möjliggöra för en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga

sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser vara

inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för såväl

valförrättare!! som allmänheten är synligt, när eu plats är upptagen; och

åligger det valförrättare!! att vaka över att valmans förehavande där ej

må av någon kunna iakttagas.

Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga

sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar

valmannen utan dröjsmål personligen detsamma till ordföranden. Efter

det ordföranden förvissat sig om, att den, vilken avlämnar valkuvertet,

är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet

är behörigen stämplat, men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden

kuvertet i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid

namnet på den, vars rösträtt utövats, göres anteckning, att rösträtten begagnats.

Valman, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven

ordning avgiva sin röst, äge att till biträde vid röstningen anlita

den, han själv därtill utser.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt

med annat kännetecken, varde ej mottaget.

Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad

avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat.

Då uppehåll i valförrättningen sker---och bör, innan för
-

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

seglingen vid förrättningens fortsättande borttages, valförrättaren inför

öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro obrutna.

De valmän, som — — — äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme

där saknas,--— röstningen avslutad.

Omedelbart därefter — — — protokollet avtryckas.

Sedan valprotokollet — — — avslutas förrättningen. Ordföranden

insände därefter ofördröjligen till domhavanden omslaget med valkuverten

jämte röstlängden och valprotokollet. Sker —--försändelsen assureras.

e) Domhavanden skall vid offentlig — — — inom fjorton dagar

från valförrättningarnas avslutande.

Vid förrättningen biträdes — — — det vid förrättningen förda

protokoll. Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av

nämnda protokoll. Med protokollets uppläsning är valet avslutat, varefter

domhavanden genast skall till vederbörande återställa den röstlängd, som

för sammanräkningen insänts.

3. a) I stad förrättas valet inför magistraten.

Valet skall förrättas — — — infallande lördag.

Om stadsfullmäktige--— september månad.

Val får ej — — — noggrant angivas.

Om kallelse till valförrättningen, om rösträtt och dess utövning gäller

med ovan i mom. 1 stadgat undantag vad för allmänna rådstugan är

föreskrivet.

I övrigt skall med avseende å valets förrättande i tillämpliga delar

gälla vad här ovan i mom. 2 är föreskrivet.

b) I stad, som bildar egen valkrets, skall magistraten sammanräkna

rösterna. Där sammanräkningen ej äger rum omedelbart efter röstningens

avslutande, skall vid valförrättningen tid och ställe för sammanräkningen

tillkännagivas.

För annan stadsvalkrets sammanräknas rösterna av magistraten i den

folkrikaste staden; och skola till den myndighet de inom valkretsen i övrigt

avlämnade valkuverten jämte röstlängden och valprotokollet ofördröjligen

insändas. Sker insändandet med allmänna posten, skall försändelsen assureras.

Tid och ställe för sammanräkningen skall minst tre dagar därförut

kungöras i en eller flera av ortens mest spridda tidningar.

Sammanräkning av rösterna skall påbörjas inom sju dagar från valförrättningarnas

avslutande.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av protokoll

över sammanräkningen. Med protokollets uppläsning är valet avslutat,

varefter från annan magistrat inkommen röstlängd genast återställes.

i

opaginerad Kontrollera mot PDF

19(5

4. Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till domhavanden

eller magistraten inkommit, är särskilt stadgat.

5. Vid avfattande av protokoll över landstingsmannaval bör till

ledning tjäna formulär, som av Kungi. Maj:t fastställes.

§ 12.

Domhavande eller magistrat — — — till tjänstgöring inkallas.

Samtliga valsedlar, ävensom till inkomna valsedelsförsändelser hörande, från

innerkuverten frånskilda blanketter skola inläggas i förseglat omslag samt

förvaras, till dess valet vunnit laga kraft eller, i händelse av besvär, dessa

blivit avgjorda. Domhavanden eller magistraten åligger — — — — —

samtliga valens utgång.

Denna lag träder i kraft, i vad densamma angår valdistriktsindelningen,

den 1 oktober 1920 samt i övrigt dagen efter den, då lagen, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling,

dock att i de fall, där valdistriktsindelningarna på landsbygden

för riksdagsmannaval och landstingsmannaval ännu icke överensstämma,

landstingsmannavalen fortfarande, intill dess att sådan överensstämmelse

vinnes och vederbörliga valnämnder utsetts, skola förrättas å kommunalstämma

eller distriktsstämma med iakttagande av vad därom hittills funnits

stadgat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 $ i den av 1919 års lagtima riksdag villkorligt antagna

nya lagen om val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 4 § i den av 1919 års lagtima riksdag

villkorligt antagna nya lagen om val till riksdagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

4 §•

Vid val — — — vid elektorsval.

Val av elektorer — — — vartdera av dem.

Om utövande av rösträtt äge i övrigt tillämpning vad i sådant hänseende

gäller i fråga om val till stadsfullmäktige.

I0 fråga om — — — motsvarande tillämpning.

A valsedel må — — — tillhöra partibeteckning.

Kostnaderna för valets kungörande ävensom utgifter för de för valet

erforderliga kuvert, blanketter och stämplar skola gäldas av den kommun,

för vilken valet äger rum eller, där sådant i motsvarande hänseende är

stadgat beträffande val till stadsfullmäktige, av statsverket.

Denna lag träder i kraft den dag, då det vilande förslaget till ändrad

lydelse av §§ 6, 7, 9, 16, 19, 21 och 24 riksdagsordningen och till övergångsbestämmelse

däri, efter att hava av riksdagen antagits, varder av

Konungen gillat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19»

Förslag

till

Lag

om rätt för vissa väljare att utan inställelse inför valförrättare avgiva valsedel

vid vissa kommunala val samt om behandling av valsedelsförsändelse.

Härigenom förordnas som följer:

Om väljare, som på grund av yrke eller tjänst äro förhindrade att inställa sig.

§ 1.

Vid val av kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige och landstingsman

må väljare, som tillhör någon av nedanstående yrkes- eller tjänstegrupper,

i den ordning, som i §§ 2—4 föreskrives, avgiva valsedel genom

försändelse utan inställelse inför valförrättare; dock att sådan rätt ej må

utövas i annat fall än då, enligt vad vid tiden för försändelsens anordnande

kan tagas för visst, hinder för väljarens personliga inställelse vid

valförrättningen möter på grund därav, att yrkets eller tjänstens utövning

betingar hans vistande utom valdistriktet vid den tidpunkt, då valet

äger rum.

Hindret skall styrkas på sätt i § 4 stadgas.

Den rätt nu är sagd tillkommer:

l:o) den som utövar militärtjänst;

2:o) den som utövar sjömansyrket eller såsom deltagare för egen

eller annans räkning i fiske i öppen sjö eller i annan egenskap tillhör

besättning eller annan personal å fartyg;

3:o) den som tillhör personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt

järnvägsföretag eller vid postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Valsedelsförsändelse, varom i § 1 sägs, må ej anordnas tidigare än

trettio dagar före och ej heller senare än den (lag, valet skall börja, samt

skall senast dagen därefter, dock i allt fall före röstsammanräkningens

början, hava inkommit till den myndighet, som i § 5 sägs.

Valsedelsförsändelse skall anses vara anordnad den dag, det i § -1

omförmäla vittnesintyget nnderskrives.

§ 3.

Vid anordnande av valsedelsförsändelse enligt § 1 skall väljaren anlita

ojävigt vittne.

Vistas väljaren inom riket, skall såsom vittne anlitas på landet ordförande

eller ledamot i valnämnd eller i kommunalnämnd samt i stad

tjänsteman, som av magistraten förordnas.

Vistas väljaren utom riket, skall han såsom vittne anlita svensk

konsul eller ock, där väljaren tillhör besättning eller annan personal å

svenskt fartyg, dettas befälhavare eller, i händelse av förfall för denne,

hans närmaste man.

De personer, som ovan nämnts, vare pliktiga att, när de därom anmodas,

tillhandagå väljare såsom nu är sagt.

1 fråga om viss grupp av väljare äge Konungen förordna, vilka personer

ytterligare må kunna anlitas såsom vittne.

År väljaren ej personligen känd för vittnet, åligge honom att styrka

sin identitet antingen genom intygande av trovärdig person eller ock medelst

prästbevis, debetsedel, arbets- eller sjöfartsbok eller annan tillfyllestgörande

handling.

§ 4.

Vid anordnande av valsedelsförsändelse enligt § 1 skall väljaren använda

ett innerkuvert med vidhängande blankett och ett ytterkuvert, vilka

skola tillhandahållas utom riket genom statsverkets och inom riket genom

vederbörande kommuns försorg. Ej må andra kuvert för ändamålet

brukas.

Väljare är berättigad att av vittne, som han jämlikt § 3 anlitar,

erhålla erforderliga kuvert.

Väljaren skall i enrum inlägga sin valsedel i innerkuvertet och tillsluta

detta.

Därefter skall i vittnets närvaro å den innerkuvertet vidhängande

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

blanketten tecknas noggrann upplysning angående de av valmannens yrke

eller tjänst förorsakade omständigheter, som förhindra hans personliga

närvaro vid valförrättningen, ävensom förklaring att han frivilligt och i

enrum inlagt sin valsedel i kuvertet och själv tillslutit detta. Vad sålunda

tecknats å blanketten skall av väljaren egenhändigt underskrivas. Tillika

skola å blanketten angivas yrke eller tjänsteställning, valdistrikt, som väljaren

vid tiden för valet tillhör, och hemvist inom valdistriktet, så ock de

omständigheter i övrigt, angående vilka Konungen föreskriver, att uppgift

härvid skall meddelas.

Vittnet skall å blanketten vitsorda de omständigheter, vilka av valmannen

angivits såsom förfallogrund, och intyga, att väljaren egenhändigt

skrivit sitt namn å blanketten såsom ovan sagts, samt att han omedelbart

dessförinnan befunnit sig i enrum, ävensom angiva dag och ort för intygets

meddelande.

Innerkuvertet med vidhängande blankett skall av väljaren i vittnets

närvaro inläggas i vtterkuvertet. Detta tillslutes samt adresseras till och

tillstädes genom väljaren personligen eller annorledes den myndighet, som

har att verkställa sammanräkningen av de vid valet avgivna rösterna. En

å ytterkuvertet anbragt uppgift, att det innehåller väljarens valsedel, skall

dessförinnan av väljaren egenhändigt underskrivas. Tillika angives det

valdistrikt väljaren tillhör ocli hans hemvist inom distriktet.

Vittne, som jämlikt § 3 är pliktig att tillhandagå väljare så som

där sägs, vare, då särskild anmodan därom framställe», skyldigt att ombesörja

försändelsens befordran.

överlämnas försändelsen åt allmänna posten, skall den rekommenderas.

§ 5.

Då valsedelsförsändelse, varom ovan förmäles, ankommit till den myndighet,

som har att verkställa sammanräkningen av de vid valet avgivna

rösterna, skall anteckning därom med uppgift å dagen för ankomsten ske

i bok, som för ändamålet upplagts. Försändelserna förvaras under lås.

§ 6.

Myndighet, som i § 5 sägs, har att vid den förrättning, som för

sammanräkning av de vid valet avgivna rösterna är föreskriven, och innan

de vid valförrättningen avlämnade valkuverten brutits, iakttaga följande:

Enligt § 5 inkomna valsedelsförsändelser räknas och antalet jäinföres

med den över dylika försändelser förda boken.

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Härefter brytas försändelsernas ytterkuvert.

Har försändelse ankommit senare än dagen efter det valet tagit sin

början eller efter sammanräkningens början eller har därtill begagnats

annat ytterkuvert än i § 4 föreskrives eller förekommer skälig anledning

att ytterkuvert efter tillslutandet blivit öppnat, lämnas kuvertet obrutet

och däri innesluten valsedel vare utan verkan på valet.

Sedan övriga ytterkuvert brutits, granskas innerkuverten med vidfästade

blanketter. Finnas liera kuvert härröra från samma valman, åro

de alla ogilla och läggas orubbade å sido.

I övrigt tillses:

att den som avgivit valsedeln är i röstlängden upptagen såsom

röstberättigad och icke har inför valförrättare!! utövat sin rösträtt,

att han jämlikt § 1 år behörig att i förevarande ordning avgiva

valsedel,

att valsedelsförsändelse anordnats inom den i § 2 stadgade tid och

i enlighet med föreskrifterna i §§ 3 och 4,

samt att innerkuvertet är utan annat märke än ändamålsbeteckningen.

Brister något i nu nämnda hänseenden, lägges innerkuvertet orubbat

å sido såsom ogillt. I annat fall avskiljes blanketten och antecknas i

röstlängden vid den röstandes namn, att rösträtten utövats, varefter de

godkända kuverten sammanblandas med varandra och därefter behandlas

på sätt som om de inför valförrättaren avlämnade valkuverten är stadgat.

§ ?•

Närmare föreskrifter för tillämpning av stadgandena i §§ 3 och 4

meddelas av Konungen.

Om äkta makar.

§ 8.

Aro äkta makar båda röstberättigade, må den ena av dem genom

deri andra maken ingiva valsedel vid val, som i § 1 omförmälas.

§ 9.

Vill väljare begagna den rätt att ingiva valsedel, varom i § 8 förmåles,

skall valsedelsförsändelse på sätt nedan sägs anordnas tidigast fjorton

dagar före valets början.

26—200137

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

§ io.

För valsedelsförsändelse enligt § 9 skall användas ett innerkuvert

och ett ytterkuvert. Sådana kuvert tillhandahållas genom den kommunala

myndighetens försorg. Ej må för ändamålet andra kuvert brukas.

Väljaren skall själv frivilligt inlägga sin valsedel i innerkuvertet och

tillsluta detta samt i närvaro av ett ojävigt vittne inlägga innerkuvertet i

ytterkuvertet, vilket omedelbart därpå av väljaren tillslutes. En å ytterkuvertet

anbragt förklaring att sålunda tillgått skall därefter av väljaren

egenhändigt undertecknas. Vid namnet tecknas uppgift å det valdistrikt,

väljaren vid tiden för valet tillhör, och hans hemvist inom valdistriktet.

Vittnet intygar å ytterkuvertet, att väljaren egenhändigt underteoknat

ovannämnda" förklaring, med angivande av dag och ort för intygets

meddelande.

§ 11.

Äkta make, som vill avgiva valsedel för andra maken, avlämnar vid

valförrättningen till ordföranden valsedelsförsändelse, varom i § 9 sägs.

Finnes, att båda makarna äro-i röstlängden upptagna såsom röstberättigade,

att ytterkuvertet är sådant, som i § 10 föreskrives, samt att därå äro

tecknade förklaring av väljaren ävensom vittnesintyg i behörigt skick, och

förekommer ej skälig anledning att ytterkuvertet blivit efter tillslutandet

öppnat, bryter ordföranden ytterkuvertet; i annat fall varde det ej mottaget.

Sedan ordföranden därefter tillsett, att innerkuvertet är utan annat

märke än ändainålsbeteckningen, stämplas detsamma, i fall och på sätt

sådant eljest beträffande avlämnade valkuvert är i lag föreskrivet, och nedlägges

i valurnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid den röstandes

namn göres anteckning, att rösträtten utövats.

Är innerkuvertet ej sådant som i § 10 föreskrives eller finnes å

dess utsida annat märke än ändamålsbeteckningen, varde det ej mottaget.

Allmänna bestämmelser.

§ 12.

Valsedel skall vara av vitt papper och utan kännetecken..

Ytterkuvert och innerkuvert skola vara av ogenomskinligt papper

och försedda med ändamålsbeteckning samt, vad varje särskilt slag angar,

lika till storlek och beskaffenhet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■m

§ 13.

Formulär till ändainålsbeteckning, varom i denna lag förmärs, samt

till blankett till innerkuvert och uppgift å ytterkuvert enligt § 4 ävensom

till förklaring och vittnesintyg å ytterkuvert enligt § 10 fastställas av

Konungen.

§ 14.

I god tid före valet skola kuvert för valsedelsförsändelse, varom i

denna lag sägs, finnas tillgängliga hos de personer, vilka vid valsedelsförsändelses

anordnande enligt § 3 må anlitas såsom vittne av väljare inom

riket, samt kuvert, varom i § 4 förmäles, därjämte vara tillgängliga hos

de personer, vilka vid sådan försändelses anordnande må anlitas såsom

vittne av väljare utom riket.

§ 15.

Vad i denna lag är stadgat om magistrat galle i stad, där magistrat

ej finnes, om den för sådan stad särskilt tillsatta styrelse.

§ 16.

Om besvär över beslut enligt denna lag gäller vad i särskilda författningar

finnes stadgat om besvär över det val, varom är fråga.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå

meddelad uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

'' , ■'' It).. ; v./

> •: • ‘ , Ut*''

/,» i ?“l-v'''' ! ‘ i J i • i.

;■ /.

«:• /:

• ... >?

V? • > <

■

/ i. . ''

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.