Sök i Ratio Lex

KOMMUN 1KATIONSVERKENS LÖNEKOMMITTÉ III

154 sidor, varav 141 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 141 av 154 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1920:5, band 3, KOMMUN 1KATIONSVERKENS LÖNEKOMMITTÉ III

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

KOMMUN 1KATIONSVERKENS LÖNEKOMMITTÉ III.

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

TJÄNSTEPENSION

FÖR

ORDINARIE TJÄNSTEMÄN VID POSTVERKET,

TELEGRAFVERKET, STATENS JÄRNVÄGAR

OCH STATENS VATTENFALLSVERK

AVGIVET ENLIGT DET AV

KUNG!,. MALT DEN 28 JUNI 1918

LÄMNADE UPPDRAG

STOCKHOLM 1920

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI

[4051 19]

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLL.

Sid.

Skrivelse till Konungen ............................................................................. v

Betänkande.

I. Inledning ........................................................................................................ 1

II. Behovet av enhetliga pensionsbestämmelser .............................................. 2

III. Upphörande av telegrafverkets pensionsinrättning ..................................... 5

Telegrafverkets pensionsinrättnings tillkomst och nuvarande organisation ..... 5

Åtgärder för upplösning av pensionsinrättningen ......................................... 8

Utredning rörande pensionsinrättningens ekonomiska ställning ..................... 8

Kommitténs förslag till pensionsfullmäktige ................................................ 11

Pensionsfullmäktiges skrivelse s/ii 1919 ...................................................... 11

Kommitténs yttrande .................. 11

IV. Huvudgrunderna för kommitténs förslag till gemensamma pensionsbe

stämmelser .................................................................................................. 12

Särskilda pensionsbestämmelser för tjänstemän, som tillsättas genom förordnande

............................................................ 12

Pensionsunderlag ......................................................................................... 14

Tjänstepensionsunderlag.................................... 14

Konstituerade tjänstemän .................................................................... 14

Förordnade tjänstemän ....................................................................... 17

Avgiftspensionsunderlag''och statspensionsunderlag ....................................... 17

Dyrtidstillägg & pension............................................ 17

Frågan om pensionsavgifternas avskaffande ................................................. 18

Pensionsavgifternas allmänna konstruktion m. m.......................................... 18

Konstituerade tjänstemän .................................................................... 18

Förordnade tjänstemän ........................................................................ 20

Pensionsavgifternas belopp ........................................................................... 21

Konstituerade tjänstemän ..................................................................... 21

Förordnade tjänstemän ....................................................................... 25

Pensionsfonder .......................................................................................... 25

Tjänstår och avgiftsår ................ 29

opaginerad Kontrollera mot PDF

IY

Sid.

Pensionsrätter^ inträde................................................................................ 31

Förordnade tjänstemän ........................................................................ 31

Konstituerade tjänstemän ..................................................................... 32

Pensionsbeloppets bestämmande vid tjänstemans avgång från befattningen .... 34

Förordnade tjänstemän ....................................................................... 34

Konstituerade tjänstemän ..................................................................... 35

Ålderspension................................................................................ 35

Invalidpension.............................................................................. 37

Sjukpension................................................................................... 38

Gottgörelse i vissa fall till avgången, eljest icke pensionsberättigad tjänsteman 40

V. Motivering till kommitténs förslag till lag angående rätt till tjänstepension

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfalls verk ............ 42

Rubriken ..................................................................................................... 42

1 kap. ...................................... 43

2 kap. ................................................................................................... 47

3 kap. ..................................................................................................... 48

4 kap.............................................................................. :...................... 53

5 kap. .................................................................................................... 56

Bilaga: Åldersförteckning........................................................................... 62

Yl. Pensionsåldrar.................................................................................................. 63

Allmänna erinringar............................................ ....................................... 63

För manliga tjänstemän avsedda befattningar............................................. 64

För kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar ............................................ 73

YII. Förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

...................................................................................................... 75

YIII. Bestämmelser angående rätt till pension för viss personal, som vid statens

övertagande av enskilda järnvägar eller handelar övergått i statens

järnvägars tjänst......................................................................................... 95

IX. Vissa författningsändringar, som påkallas av kommitténs förslag till

pensionslag .............................................................................................. 104

X. Kommitténs hemställan................................. 108

Bilaga 1: Utredning rörande telegrafverkets pelisionsinrä ttni ri gs ekonomiska ställning ...... 110

Bilaga 2: Jämförande tablå över nuvarande högsta pensionsbelopp och de av kommittén

föreslagna tj änstepensionsunderlag ................................................................. 139

Särskilda yttranden

141

opaginerad Kontrollera mot PDF

V

Till KONUNGEN.

Den av Eders Kungl. Maj:t den 28 juni 1918 tillsatta kommittén

för utredning beträffande löne- och organisationsförhållandena vid statens

järnvägar, vid telegrafverket och vid statens vattenfallsverk ävensom

opaginerad Kontrollera mot PDF

VI

vid postverket, vilken kommitté antagit benämningen kommunikationsverkens

lönekommitté, avgav den 20 februari 1919 betänkande angående

gemensamt lönesystem samt lönereglering för de nämnda verken.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts den 6 december 1918 lämnade uppdrag

avgav kommittén därefter den 18 december 1919 betänkande angående

lönereglering för domänverket.

Kommittén har jämväl till behandling företagit frågan rörande

reglering av pensionsförhållandena för ordinarie personal vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, och

har kommittén därvid utgjorts av samma medlemmar som deltagit i

behandlingen av först omförmälda spörsmål rörande gemensamt lönesystem

m. m. för kommunikationsverken, nämligen, såsom ordförande,

undertecknad Ekman samt, såsom ledamöter, undertecknade Persson,

Eriksson, Lubeck, Nilsson, Hamilton och Sidenbladh, varjämte såsom

representanter för de nämnda verken undertecknade Löfmarck, Gärde

och Löfgren för statens järnvägar, Lundgren och Andersson för telegrafverket,

Jacobson och Svantesson för statens vattenfallsverk samt Petrelius

och Wallin för postverket enligt Eders Kungl. Maj ds föreskrift varit

i ärendet hörda samt lämnats tillfälle att yttrandevis göra sina meningar

gällande. Vid ärendets behandling inom kommittén har undertecknad

Sidenbladh tillika tjänstgjort såsom sekreterare.

Såsom resultat av kommitténs sistberörda arbete överlämnas härmed

betänkande angående tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid

postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,

varvid tillika återställas Eders Kungl. Majds remisser dels den 4 augusti

1919 på Svenska järnvägsmannaförbundets framställning rörande beräkning

av tjänstår för erhållande av pension för tjänstemän vid statens

järnvägar och dels den 3 september 1919 på bandirektören Henrik

Groths ansökan om rätt att i pensionshänseende få tillgodoräkna sig viss

tjänstgöring, vilka bägge remisser torde få anses besvarade genom kommitténs

ifrågavarande betänkande.

Beträffande reglering av pensionsförhållandena för ordinarie tjänstemän

vid domänverket har kommittén för avsikt att inom kort avgiva

förslag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

VII

Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden från vissa av

kommitténs ledamöter.

Undertecknad Liibeck har icke haft tillfälle att deltaga i detaljbehandlingen

av förevarande ärende.

Nils Persson.

Bernhard Nilsson.

Underdånigst

CARL EKMAN

Ernst Eriksson.

A. Hamilton.

Sven Lubeck.

Elis Sidenbladh.

Gösta Löfmarck. A. B. Gärde.

J. Alfred Lundgren.

Axel Jacobson.

VlLH. PETRELIUS.

Axel Löfgren.

A. J. Andersson.

J. Svantesson.

J. A. Wallin.

Stockholm den 29 januari 1920.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Betänkande.

I. Inledning.

Den utav Kungl. Maj:t den 28 juni 1918 tillsatta kommitté med

uppdrag att verkställa utredning beträffande löne- och organisationsförhållanden

vid statens järnvägar, vid telegrafverket, vid statens vattenfallsverk

ävensom vid postverket avgav den 20 februari 1919 betänkande,

innefattande förslag till gemensamt lönesystem samt lönereglering för de

nämnda verken. Det sålunda framlagda förslaget avsåg kommittén skola

tillämpas från ingången av år 1920.

Vidkommande frågan om pensionering av de ifrågavarande verkens

personal uttalade kommittén i betänkandet, att det icke synts lämpligt

att, redan innan berörda förslag prövats av statsmakterna, utarbeta

fullständigt nya pensionsbestämmelser, varjämte meddelades, att tiden icke

heller medgivit kommittén att ägna dessa frågor den ingående behandling,

som vore av nöden. Med anledning härav förutsatte kommittén, att dåvarande

föreskrifter om pension skulle ännu något år förbliva i huvudsak

gällande, dock med vissa föreslagna jämkningar huvudsakligen i avseende

å pensionsbeloppen.

Sedan emellertid kommitténs förslag till lönereglering efter behandling

vid 1919 års lagtima riksdag blivit av Kungl. Maj:t och riksdagen

i allt väsentligt godkänt, dock med den ändring i fråga om tidpunkten

för de nya avlöningsbestämmelsernas trädande i kraft, att nämnda tidpunkt

framflyttats till den 1 juli 1920, har spörsmålet angående personalens

pensionering numera kommit i sådant läge, att, på sätt i propositionen

i ämnet förutsattes, hinder icke torde behöva möta mot att tillämpa nya

pensionsbestämmelser från samma tidpunkt som de sålunda antagna avlöningsbestämmelserna.

I sådant syfte har kommittén uppgjort föreliggande förslag till nya

bestämmelser angående pension för tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

4051 19

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

II. Behovet av enhetliga pensionsbestämmelser.

Gällande bestämmelser rörande pension för ordinarie tjänstemän vid

de ifrågavarande verken återfinnas i flera olika författningar.

Beträffande cheferna för postverket, telegrafverket och statens järnvägar

ävensom rörande överdirektör och överingenjör vid statens järnvägar

samt direktör vid statens kraftverksförvaltning (överdirektör enligt

det nya avlöningsreglementet) äro meddelade fullständiga stadganden

uti ifrågavarande hänseende i nu gällande avlöningsreglementen; vidkommande

vattenfallsdirektören återfinnas föreskrifter i ämnet uti de för

honom fastställda avlöningsvillkor.

För övriga ordinarie tjänstemän vid de ifrågavarande verken tilllämpas

nedan angivna pensionsbestämmelser.

I avseende å postverkets tjänstemän gäller lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. För manliga

tjänstemän av lägre grad än postexpeditör ävensom för samtliga kvinnliga

tjänstemän äro emellertid i avlöningsreglementet fastställda särskilda

pensionsunderlag, under det att för övriga nu omhandlade tjänstemän

vid postverket gälla pensionslagens allmänna bestämmelser ifråga om

pensionsunderlag.

Vidkommande telegrafverkets ordinarie personal innehållas stadgandena

om pension dels uti gällande avlöningsreglemente för verket och dels uti

reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning den 17 juni 1908.

För statens järnvägars ordinarie personal gäller lagen den 4 juli

1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar jämte

kungl. kungörelsen av samma dag med övergångsbestämmelser angående

rätt till pension för vissa tjänstemän vid statens järnvägar.

Den ordinarie personalen vid statens vattenfallsverk är underkastad

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. I avlöningsreglementet

äro för de olika befattningarna fastställda särskilda pensionsunderlag.

Företages en granskning av nu omförmälda bestämmelser om pension

för de ifrågavarande verkens ordinarie tjänstemän, befinnes, att pensionsstadgandena

för de särskilda verkens chefer och övriga genom förordnande

tillsatta tjänstemän i sina huvudgrunder överensstämma med

varandra, under det att pensionsbestämmelserna för de konstituerade

tjänstemännen vid de olika verken sins emellan äro mycket skiftande.

I det följande angivas de väsentligaste skiljaktigheterna i berörda

hänseende i fråga om sistnämda personal.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Vad först beträffar konstruktionen av underlagen för beräknande av

pension förefinnas följande olikheter. Vid statens järnvägar beräknas

högsta pensionen (pensionsunderlaget) motsvara 70 % av det enligt ännu

gällande avlöningsreglemente utgående fästa arvodet, ökat med 20 %. För

manliga högre tjänstemän vid postverket tjänar såsom pensionsunderlag den

del av den fasta avlöningen enligt nuvarande avlöningsbestämmelser, som

motsvarar lön. För samtliga tjänstemän vid telegrafverket och statens vattenfallsverk

samt för manliga lägre tjänstemän och kvinnliga befattningshavare

vid postverket äro däremot vissa angivna belopp i nuvarande avlöningsreglementen

bestämda såsom pensionsunderlag för de särskilda

tjänsterna, till följd varav tilläventyrs intjänad avlöningsförhöjning i

befattningen icke inverkar på pensionens belopp. Åven frånsett de olikheter,

som kunna bliva en följd av nyss angivna skiljaktigheter i avseende

å pensionsunderlagens konstruktion, avvika pensionsunderlagens

faktiska belopp från varandra jämväl för tjänster, som äro i avlöningshänseende

ungefär likställda.

I fråga om beräkningen av tjänstår för bestämmande av pensions

belopp uppvisa också bestämmelserna betydande skiljaktigheter. Medan

vid statens järnvägar endast tid för innehavande av ordinarie tjänst i regeln

räknas såsom tjänstår, grundlägger däremot vid de övriga verken jämväl

bestridande av extra ordinarie befattning eller förordnande dylik

rätt till tjänstårsberäkning.

Vidare gälla skiljaktiga bestämmelser beträffande skyldighet att av

annan anledning än olycksfall i tjänsten avgå från befattningen före

uppnådd pensionsålder. Enligt den civila pensionslagen samt telegrafverkets

pensionsbestämmelser inträder sådan skyldighet för tjänsteman,

då han, efter att under fem på varandra följande år i följd av sjukdom,

vanförhet eller lyte hava varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara för

framtiden oförmögen till tjänstgöring. Därjämte kan tjänsteman, som

befinnes vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att

på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, av Kungl. Maj:t

förklaras skyldig att avgå från tjänsten, under förutsättning emellertid

att tjänstemannen tillika uppnått viss angiven levnadsålder, som endast

med några få år understiger pensionsåldern. Enligt statens järnvägars pensionslag

tillkommer pensionsrätt den, som efter minst tio års tjänstgöring

i ordinarie anställning vid statens järnvägar antingen till följd av

kroppsskada eller sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten,

eller ock till följd av väsentligen minskad arbetsförmåga icke vidare kan

behörigen sköta sin befattning och ej heller anses kunna lämpligen

förflyttas till annan befattning samt fördenskull erhåller avsked eller entledigas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Beträffande beloppet av den pension, som utgår till tjänsteman vid

avgång före uppnådd pensionsålder på grund av olycksfall i tjänsten

(invalidpension) eller till följd av sjukdom eller annan dylik här förut

nämnd anledning (sjukpension), förefinnas skiljaktigheter mellan de för

statens järnvägar och de för de övriga verken i sådant hänseende gällande

bestämmelser. Enligt statens järnvägars pensionslag beräknas invalidpensionens

belopp i förhållande till tjänstårens antal, dock lägst till

belopp motsvarande 71,4% av hel pension; därvid skall emellertid iakttagas,

att sådan pension, oberoende av tjänstårens antal, utgår med beloppet

av hel pension, därest de förhållanden, som grundat rätten till pension,

omöjliggöra för vederbörande att vidare bidraga till sin försörjning.

Vid de övriga verken utgår invalidpension, utan hänsyn till antalet tjänstår,

alltid med det för tjänstemannen vid olycksfallet gällande pensionsunderlaget.

Sjukpensionens belopp bestämmes vid statens järnvägar i förhållande

till antalet tjänstår, dock att, om de förhållanden, som grundat

rätten till pension, omöjliggöra för tjänstemannen att vidare bidraga till

sin försörjning, beloppet av sjukpensionen icke må understiga så stor del

av avlöningen, som motsvarar 71,4% av hel pension. För de övriga verken

gäller i fråga om sjukpension, att densammas belopp skall bestämmas

efter antalet tjänstår, med iakttagande emellertid att, därest, på sätt

förut är nämnt, skyldighet att avgå inträder på grund därav att vederbörande

under fem på varandra följande år varit i följd av sjukdom eller

annan dylik anledning urståndsatt att tjänstgöra, sjukpensionens belopp

icke må understiga 75 % av hel pension.

Aven beträffande beloppet av de tjänsteman åliggande pensionsavgifterna

föreligga olikheter mellan de särskilda verken. Under det att

de årliga pensionsavgifterna vid postverket och statens vattenfallsverk

utgå med lägst 3 % och högst 5,9 % av pensionsunderlaget, beroende på

beloppet av innehavande avlöning eller pensionsunderlagets storlek, äro

dylika avgifter vid statens järnvägar bestämda till belopp, motsvarande

lägst 4,57 % och högst 6,43 % av högsta för vederbörande tjänst stadgade

pension allt efter avlöningens storlek. Vid telegrafverket utgå pensionsavgifterna

i form av dels årsavgifter och dels befordringsavgifter. Årsavgifterna

vid detta verk bestämmas individuellt efter försäkringstekniska

grunder i förhållande till levnadsåldern vid ordinarieblivandet samt pensionsåldern,

och växlar medeltalet av de för närvarande faktiskt utgående

årsavgifterna i olika tjänster mellan 1,80 % och 4,49 % av pensionsunderlaget.

För varje gång tjänsteman vid telegrafverket erhåller förflyttningtill

befattning med högre pensionsunderlag, utan att pensionsåldern samtidigt

därmed höjes, skall erläggas befordringsavgift med 5 12 av för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

höjningen i det honom vid pensionsåldern från pensionsinrättningen tillkommande

årliga pensionsbelopp.

I fråga om sättet för pensioneringens handhavande avviker telegrafverket

från de övriga verken, i det att vid detta verk pensionen till viss

del bcstrides av en särskild statsunderstödd pensionsantalt, telegrafverkets

pensionsinrättning, till vilken pensionsavgifterna ingå.

Förutom i de nu angivna viktigare hänseendena förefinnas emellertid

även åtskilliga andra olikheter mellan de för de särskilda verken

gällande pensionsbestämmelserna.

Den sålunda lämnade redogörelsen för de nuvarande pensionsbestämmelserna

för de här ifrågavarande verken torde till fullo ådagalägga

behovet av att pensionsförhållandena vid dessa verk bliva ordnade efter enhetliga

grunder, såsom redan skett ifråga om avlöningsförhållandena. Då de

nuvarande pensionsbestämmelserna, på sätt ovan visats, även i grundläggande

hänseenden uppvisa stora inbördes skiljaktigheter och då därjämte

vissa nya principer synas kommittén böra tillämpas vid ordnandet

av pensionsförhållandena vid ifrågavarande verk, har kommittén ansett

sig icke kunna inskränka sig till en revision av de nu för verken gällande

pensionsförfattningarna utan funnit det nödigt att utarbeta förslag

till en ny, för samtliga dessa verk gemensam pensionslag.

III. Upphörande av telegrafverkets pensionsinrättning.

Såsom förut är nämnt, bestrides pensioneringen av telegrafverkets

ordinarie personal delvis av telegrafverkets pensionsinrättning. Då bibehållandet

för framtiden av nämnda pensionsinrättning synts kommittén

utgöra ett så gott som oöverstigligt hinder för att telegrafverkets personal

skall kunna inordnas under de tilltänkta gemensamma pensionsbestämmelserna,

har kommittén ansett sig böra vidtaga åtgärder för utrönande,

huruvida och under vilka villkor pensionsinrättningen skulle kunna

upphöra.

Innan kommittén närmare redogör för vad i sådant hänseende förekommit,

torde det vara lämpligt att lämna en kort redogörelse för pensionsinrättningens

tillkomst och nuvarande organisation.

Sedan telegrafverkets personal år 1871 uppförts å allmänna rikssta- Telegraf,nrten,

ansågos denna personals pensionsförhållanden böra ordnas. I sådant f*fättn!nS''stiii

syfte tillsattes särskilda kommitterade, vilka under år 1874 avgåvo för- ''"komstVch

slag till reglementen för pensionering av såväl befattningshavarna själva organisation

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

som deras änkor och barn. Sedan samma års riksdag för ändamålet

anvisat medel, utfärdade Kungl. Maj:t i anslutning till kommitterades

förslag den 23 oktober 1874 reglemente för telegrafverkets pensionsinrättning

samt följande år reglemente för telegrafverkets änke- och pupillkassa.

Den huvudgrundsats, varifrån nämnda kommitterade utgingo, var,

att en var skulle genom inbetalningar till pensionsinrättningen i största

möjliga mån bestrida sin egen pensionering. Kommitterade funno emellertid,

att, i trots av de tjänstemännens ansträngningar, som måste bliva

en följd av nyss omförmälda grundsats, målet icke kunde nås på självhjälpens

väg, utan att bidrag från statens sida därjämte erfordrades. I

fråga om den vid pensionsinrättningens bildande befintliga personalen

ansågs dock pensioneringen ej kunna grundas huvudsakligen på delägarnas

bidrag, enär avgifterna därvid skulle bliva orimligt höga. Med anledning

därav syntes staten böra för pensioneringen av den äldre personalen

träda emellan med ett väsentligt högre bidrag än för den därefter

i pensionsinrättningen inträdande.

Det bidrag, som av riksdagen beviljades pensionsinrättningen, utgjorde

5 % av det Sverige tillkommande telegrafporto, varav 1,5 % skulle

utgöra telegrafverkets ständiga bidrag till personalens pensionering och

återstående 3,5 % användas tillsvidare och så länge nödigt vore till amortering

av den retroaktivsumma, som utöver delägaravgifterna erfordrades

till den äldre personalens pensionerande. Denna retroaktivsumma blev

under år 1907 slutamorterad. Med då bestämda pensioner för den nya

personalen beräknades delägaravgifterna betäcka */s av pensionskostnaden

och statsbidraget motsvara återstoden.

I den mån nya ordinarie tjänster tillkommit hava sedermera av

statsmedel beviljats årliga tilläggsanslag till pensionsinrättningen med

växlande belopp, motsvarande vad som utöver vederbörande delägares

egna avgifter skulle erfordras för upptagande i pensionsinrättningen utav

innehavarna av dessa tjänster.

Till en början utgick pension allenast från pensionsinrättningen,

men sedan statsmakterna år 1883 antagit nya grunder för pensionering

av telegrafverkets tjänstemän, tillkom, utöver den från pensionsinrättningen

utgående pensionen, fyllnadspension av telegrafverkets medel.

Nu gällande reglemente för pensionsinrättningen, vilket är byggt

på samma huvudgrunder som sålunda angivits, är av Kungl. Maj:t utfärdat

den 17 juni 1908, men har i vissa delar blivit genom senare författningar

ändrat.

Enligt gällande reglemente —- med viss på Kungl. Maj:ts prövning

beroende ändring däri — utgöras pensionsinrättningens tillgångar av:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

l:o) de avgifter, som delägarna själva erlägga;

2:o) telegrafverkets årliga bidrag, utgående med det belopp för varje

år, Kungl. Maj:t bestämmer;

3:o) gåvor, med vilka inrättningen kan bliva ihågkommen;

4:o) sådana pensionsbelopp, som icke inom behörig tid uttagas eller

som på annat sätt förverkas; samt

5:o) räntor och övrig avkastning å pensionsinrättningens medel.

Delägare, som jämlikt gällande avlöningsreglemente är vid avgång

från tjänsten berättigad till pension, hel eller avkortad, uppbär i allmänhet

från pensionsinrättningen:

a) om avgången sker vid eller efter uppnådd pensionsålder, 75 %

av pensionen, därest det för tjänsten fastställda pensionsunderlaget överstiger

1,900 kronor, och 60 % av pensionen, därest pensionsunderlaget

uppgår till eller understiger nämnda belopp,

b) om avgången sker före uppnådd pensionsålder, viss försäkringstekniskt

beräknad del av honom jämlikt a) vid full pensionsålder från

pensionsinrättningen tillkommande pensionsbelopp.

Delägarna erlägga, såsom förut är nämnt, årliga pensionsavgifter

beräknade efter försäkringstekniska grunder — dock med viss för delägaren

gynnsammare beräkning, då pensionsunderlaget icke överstiger

1,900 kronor och pensionsåldern är högst 60 år — samt befordringsavgifter

vid förflyttning till befattning med högre pensionsunderlag men

utan förhöjd pensionålder. Därjämte kunna undantagsvis och i vissa

speciella fall förekomma ytterligare avgifter.

Undersökes, huru stor del av pensionen från pensionsinrättningen

i medeltal motsvaras av delägarnas avgifter, befinnes denna utgöra

cirka 44 %, under det att återstående 56 % täckas av telegrafverkets

bidrag till pensionsinrättningen. Tages hänsyn jämväl till fyllnadspensionen,

som helt och hållet bestrides av statsmedel, kunna pensionsavgifterna

anses motsvara omkring 33 % av hela pensionskostnaden

för tjänstemän, vilkas pensionsunderlag överstiger 1,900 kronor, samt

nära 26 1h % för övriga tjänstemän.

Pensionsinrättningen förvaltas av direktionen över telegrafverkets

pensionsanstalter,vilken är gemensam för pensionsinrättningen och telegrafverkets

änke- och pupillkassa. Direktionen består av fem personer, nämligen

en ordförande och en vice ordförande, förordnade av Kungl. Maj:t,

samt tre ledamöter, valda av pensionsinrättningens fullmäktige. Nämnda

fullmäktige, vilka till antalet äro fjorton, utses av delägarna genom val

och sammanträda vart tredje år till lagtima möte samt däremellan till

urtima möte, då så finnes nödigt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Åtgärder för

upplösning av

pensionsinrättningen.

Utredning

rörande pensionsinrättningens

ekonomiska

ställning.

Till fullmäktiges ordförande utnämnes av chefen för civildepartementet

en delägare i inrättningen, som dock ej behöver vara vald till

fullmäktig; och äger ordföranden rösträtt lika med vald fullmäktig.

Fullmäktige äga att granska pensionsinrättningens förvaltning och

räkenskaper samt att överlägga och fatta beslut i behörigen väckta frågor

rörande förvaltningen eller om ändring i reglementet för pensionsinrättningen

eller i instruktionen för direktionen. Fullmäktiges beslut

om ändring i nämnda reglemente eller instruktion bliva dock ej gällande,

förr än de blivit av Kungl. Maj:t prövade och gillade.

Kommittén övergår nu till att redogöra för de preliminära åtgärder,

som vidtagits för eventuell upplösning av telegrafverkets pensionsinrättning.

Till grund för en överenskommelse angående villkoren för en avveckling

av pensionsinrättningen och statens övertagande av densammas

förpliktelser i avseende å nuvarande och framtida pensionärer har kommittén

låtit utföra en utredning rörande pensionsinrättningens ekonomiska

ställning. Nämnda utredning, vilken verkställts av förutvarande

förste aktuarien i försäkringsinspektionen, nuvarande aktuarien i livförsäkringsaktiebolaget

Thule, filosofie doktorn R. Palmqvist, finnes såsom

bilaga nr 1 vidfogad detta betänkande, men lämnas här en kortfattad redogörelse

för resultatet av de beräkningar, som innehållas i densamma.

Vid denna utredning hade förutsatts, att den nya pensionslagen

skulle träda i kraft den 1 juli 1920 och telegrafverkets pensionsinrättning

upphöra vid samma tidpunkt. Då emellertid det material, som stått

till förfogande, avsett den 1 januari 1919, hade först undersökts pensionsinrättningens

ställning vid sistnämnda tidpunkt, varefter särskild

kalkyl verkställts för att utröna, vilken förändring det erhållna resultatet

skulle undergå, därest ställningen beräknats för den 1 juli 1920.

Pensionsinrättningens ställning den 1 januari 1919 framginge av

följande utav Palmqvist uppgjorda balansräkning.

Aktiva:

Kapitalvärde av nuvarande delägares förpliktelser

gentemot pensionsinrättningen:

a) på grund av innehavande tjänstegrad ..................... kr.

b) på grund av framtida befordringar:

årsavgifter....................................................................... ■»

belbrd rin gsa vgi fter........................................................... »

2,511,112

210,652

93,647

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kapitalvärde av telegrafverkets bidrag till pensionsinrättningen

för nuvarande delägare....................................... kr. 5,347,421

Tillgångar............................................................................. » 10,373,779

Summa kr. 18,536,611

Passiva:

Kapitalvärde av pensionsinrättningens förpliktelser

gentemot nuvarande pensionstagare ..................................... kr. 1,509,228

Kapitalvärde av pensionsinrättningens förpliktelser

gentemot nuvarande delägare:

a) på grund av innehavande tjänstegrad .................... » 14,357,884

b) på grund av framtida befordringar........................... » 616,159

Kapitalvärde av pensionsinrättningens förvaltningskostnader

för nuvarande pensionstagare och delägare ...... » 347,860

överskott ................................................................................. ''» 1,705,480

Summa kr. 18,536,611

Pensionsinrättningens ställning den 1 januari 1919 visade sålunda ett

överskott på 1,705,480 kronor.

Motsvarande överskott den 1 juli 1920 hade uppskattats till cirka

1,910,000 kronor.

Därefter hade Palmqvist undersökt, vilket belopp måste överföras till

en ifrågasatt telegrafverkets pensionsfond, för att nämnda belopp tillsammans

med värdet av återstående föreslagna pensionsavgifter minst

skulle uppgå till en tredjedel av värdet av nuvarande befattningshavares

framtida pensioner enligt de av kommittén ifrågasatta pensionsbestämmelserna.

Vid denna beräkning hade måst antagas, att de nya bestämmelserna

tillämpats från den 1 januari 1919.

Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av nuvarande befattningshavares

framtida pensioner med tillämpning av de föreslagna pensionsunderlagen

hade beräknats till 27,398,544 kronor. En tredjedel därav utgjorde alltså

9,132,848 kronor.

Kapitalvärdet vid nämnda tidpunkt av de pensionsavgifter, nuvarande

delägare skulle hava att under sin återstående tjänstetid erlägga efter

de av kommittén tilltänkta grunderna, hade beräknats till 4,292,835

kronor.

För bestridande av en tredjedel av de nuvarande tjänstemännens

pensioner skulle således erfordras, att till en telegrafverkets pensionsfond

överlämnades minst vad som motsvarade skillnaden mellan sistnämnda

två belopp eller alltså minst 4,840,013 kronor.

4051 19

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Minskades pensionsinrättningens tillgångar den 1 januari 1919,

10,373,779 kronor, med dels nyssnämnda belopp, 4,840,013 kronor, och

dels värdet av utgående pensioner, 1,509,228 kronor, och av framtida

förvaltningskostnader, 347,860 kronor, skulle alltså återstå 3,676,678

kronor.

Slutligen hade Palmqvist beräknat det belopp, varmed pensionsinrättningens

tillgångar ökats genom överränta.

Enligt balansräkningen utgjorde pensionsinrättningens tillgångar

den 1 januari 1919 10,373,779 kronor, varav 1,705,480 kronor icke erfordrades

för täckande av värdet av dess förpliktelser. Därest emellertid

pensionsinrättningen, som trädde i verksamhet den 1 januari 1875,

under åren 1875—1918 haft samtliga sina tillgångar placerade mot en

räntefot av 472 %, skulle dess tillgångar den 1 januari 1919 utgjort

allenast 8,104,690 kronor och det belopp, varmed tillgångarna intill

samma tidpunkt ökats genom högre rån teavkastning än efter 4 72 %,

sålunda uppgått till 2,269,089 kronor, vilket belopp alltså överstege pensionsinrättningens

överskott enligt balansräkningen. Hade pensionsinrättningen

icke genom förmånliga penningplaceringar avsevärt ökat sina

tillgångar, skulle sålunda balansräkningen sannolikt visat brist i stället

för överskott.

Vid beräkningen av överräntan hade valts en räntefot av 4 7* ^

dels därför, att pensionsinrättningens avgifter ursprungligen vore beräknade

med tillämpning av denna räntefot, och dels därför att, därest dess

tillgångar placerats i stats- och kommunobligationer eller därmed jämförliga

värdehandlingar, sannolikt icke kunnat påräknas högre ränteavkastning

än i medeltal 4 V* %.

Den sålunda erhållna överräntan, 2,269,089 kronor, hade emellertid

uppkommit genom förmånlig placering av medel influtna dels i form av

delägaravgifter och dels i form av bidrag av telegrafverket. Det kunde

då synas rättvist, att vid fördelningen av pensionsinrättningens tillgångar

mellan den planerade pensionsfonden för telegrafverket och, såsom ifrågasatts,

telegrafverkets änke- och pupillkassa låta den senare erhålla så stor

del av den uppkomna räntevinsten, som belöpte på den del av tillgångarna,

som motsvarade delägarnas avgifter. Fördelades nu räntevinsten efter

nämnda grunder, komme på änke- och pupillkassans del 1,002,937 kronor.

Med anledning av de resultat, som framgått av dessa utredningar,

förordade Palmqvist, att vid en indragning av telegrafverkets pensionsinrättning

dess tillgångar skulle disponeras sålunda, att ett belopp av

1,000,000 kronor överlätes till telegrafverkets änke- och pupillkassa och

att återstående tillgångar överlämnades till den för telegrafverket föreslagna

pensionsfonden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

»Sker uppdelningen av pensionsinrättningens tillgångar på detta sätt»,

yttrar Palmqvist, »överföres till änke- och pupiffkassan endast cirka

hälften av vad som motsvarar pensionsinrättningens överskott vic^ tidpunkten

för indragningen och icke mer än vad som av pensionsinrättningens

vinst genom högre ränteavkastning än den ursprungligen beräknade

kan anses belöpa på delägaravgifterna, varjämte till den nya

pensionsfonden överföres betydligt mer än vad som motsvarar en tredjedel

av nuvarande befattningshavares pensionsrätt enligt de föreslagna

pensionsbestämmelserna.»

Under åberopande av nämnda utredning avlät kommittén den 25 Kommitténs

september 1919 skrivelse till telegrafstyrelsen med hemställan, att sty- penÅonsfuUrelsen

ville vid då instundande lagtima möte av fullmäktige för del- mäktige.

ägarna i telegrafverkets pensionsanstalter framlägga förslag därom, att

fullmäktige måtte för sin del besluta, att vid den tidpunkt, då gemensamma

bestämmelser angående pension för tjänstemän vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk kunde bliva

gällande, telegrafverkets pensionsinrättning skulle upphöra samt dess

tillgångar övertagas av staten, under villkor att staten ansvarade för

pensionsrättningens framtida förpliktelser ävensom till telegrafverkets

änke- och pupillkassa överlämnade ett belopp av 1,000,000 kronor.

Med anledning härav hava nämnda fullmäktige den 3 november Pensionsfuii1919

avgivit yttrande i ämnet och däruti framställt vissa erinringar mot ^Hv!ue

den av Palmqvist gjorda utredningen samt uttalat, att, ehuru fullmäk- */n 1919.

tige icke principiellt motsatte sig ett ur statssynpunkt önskvärt uppgivande

av telegrafverkets pensionsinrättning, det dock icke förefölle rättvis!,

att detta skulle ske med så stora uppoffringar från personalens sida,

som av kommittén ifrågasatts. Det framhölls emellertid, att det varit

fullmäktige omöjligt att för det dåvarande träffa ett slutligt avgörande,

emedan då icke förelegat något utarbetat förslag till pensionsbestämmelser.

Så snart kommitténs definitiva pensioneringsförslag förelåge och

telegrafverkets personal erhållit närmare kännedom därom, syntes denna

personal å urtima fullmäktigemöte böra sättas i tillfälle att taga definitiv

ståndpunkt i frågan.

På grund av vad sålunda förekommit anser sig kommittén böra Kommitténs

framhålla, att, ehuru för genomförandet av enhetliga pensionsbestäm- vltrandtmelser

för samtliga de ifrågavarande verken det vore önskvärt att tele
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

grafverkets pensionsinrättning upphör, kommittén likväl icke anser sig

kunna tillstyrka statens övertagande av pensionsinrättuingens framtida

förpliktelser på andra villkor än dem, kommittén föreslagit. I fråga om

förvaltningen och användningen av det förenämnda beloppet av 1,000,000

kronor synes det dock vara lämpligare, att detsamma överlämnas till direktionen

över telegrafverkets pensionsanstalter för att efter av pensionsfullmäktige

fattat beslut, som av Kungl. Maj:t godkännes, användas till

ändamål, som avse personalens vid telegrafverket nytta.

Skulle emellertid en uppgörelse icke kunna komma till stånd, synes

kommittén icke annan åtgärd böra ifrågakomma än att i nu gällande

avlöningsreglemente för telegrafverkets personal förekommande pensionsbestämmelser

förklaras skola fortfarande i sak tillämpas. För övriga nu

omhandlade verk torde i varje fall de nya pensionsbestämmelserna böra

komma till användning.

IV. Huvudgrunderna för kommitténs förslag till gemensamma

pensionsbestämmelser.

Innan kommittén mera i detalj redogör för sitt förslag till gemensamma

pensionsbestämmelser för ordinarie tjänstemän vid de nu ifrågavarande

verken, anser sig kommittén böra angiva de huvudprinciper,

som tillämpats vid utarbetandet av nämnda förslag.

Särskilda pensionsbestämmelser för tjänstemän, som tillsättas

genom förordnande.

Såsom i det föregående är omförmält, gälla för de olika verkens

chefer samt överdirektörer och överingenjörer vid statens järnvägar ävensom

direktör vid statens kraftverksförvaltning (överdirektör enligt det

nya avlöningsreglementet) särskilda föreskrifter rörande pension. Dessa

föreskrifter, som visserligen inbördes äro tämligen likartade, avvika

väsentligt från pensionsbestämmelserna för övrig ordinarie personal vid

vederbörande verk; och har detta givetvis sin grund däri, att förenämnda

befattningar tillsättas genom förordnande på viss tid. Då nämligen

dessa tjänstemäns anställning kan efter en jämförelsevis kort tjänstetid

komma att upphöra och då möjlighet bör finnas att för nämnda befattningar

förvärva personer, som förut ej varit i statens tjänst, hava dessa

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

tjänstemän -— i olikhet med vad förhållandet är i fråga om annan ordinarie

personal — ansetts böra tillförsäkras rätt till pension oberoende

av vederbörandes levnadsålder vid avgången och med jämförelsevis högt

belopp även efter en kort tjänstetid.

Av nyss angivna skäl har kommittén ansett sig böra även i sitt

förslag till pensionsbestämmelser låta de tjänstemän, som tillsättas genom

förordnande, i allmänhet intaga en särställning i förhållande till övrig

ordinarie personal.

Ett undantag i omförmälda hänseende synes dock — såsom kommittén

redan i sitt lörberörda betänkande angående gemensamt lönesystem

m. m. antytt — böra göras beträffande sådan distriktschef vid

statens järnvägar, vilken vid tillträdandet av förordnande å sådan befattning

innehade tjänst, som tillsättes genom konstitutorial.

Under erinran hurusom i allmänhet tjänstemän, som tillsattes genom

förordnande, bleve, när förordnandet upphörde, berättigade till åtnjutande

av pension, oavsett den levnadsålder, de då innehade, framhöll kommittén

uti nämnda betänkande (sid. 205), att en sådan anordning icke syntes

påkallad i fråga om tjänsteman vid statens järnvägar, vilken förordnades

till distriktschef. Därest dylikt förordnande utlöpte utan att nytt sådant

funnes böra lämnas honom, ansåg kommittén honom i stället kunna

användas i annan befattning vid statens järnvägar, tills pensionsåldern

uppnåddes. Tjänsteman, som förordnades till distriktschef, skulle därför

vara garanterad rätt att efter förordnandets upphörande återfå ordinarie

tjänst inom den grad han förut innehade. Därest distriktschef samtidigt

med förordnandets upphörande skulle uppnått pensionsåldern för sin förra

tjänstegrad, skulle han komma i åtnjutande av pension enligt de för

hans förra tjänst gällande grunder.

I överensstämmelse med kommitténs berörda uppfattning har i 14 §

2 mom. av det gemensamma avlöningsreglementet stadgats, att tjänsteman,

som förordnats såsom distriktschef vid statens järnvägar men vilkens

förordnande upphör, återgår till ordinarie befattning i den tjänstegrad,

han tillhörde vid tillträdandet av befattning såsom distriktschef. I

anslutning härtill bör distriktschef, om vilken nu är fråga, undantagas

från tillämpningen av de särskilda pensionsbestämmelserna för förordnade

befattningshavare i allmänhet och i stället för sådan distriktschef i

pensionshänseende gälla vad som stadgas för den tjänst, å vilken han

före förordnandet innehade konstitutorial.

Vad förut är sagt, kan däremot givetvis icke tillämpas å sådan

distriktschef, som vid tillträdandet av förordnandet icke innehade annan

ordinarie tjänst vid statens järnvägar. Då en av kommittén tidigare

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tjänstepen
sionsunder
lag.

Konstituerade

tjänstemän.

ifrågasatt anordning för pensionering av sådan distriktchef måhända

skulle medföra en viss omgång, har kommittén nu tänkt sig, att de

pensionsbestämmelser, som skulle gälla förordnade tjänstemän i allmänhet,

även skulle tillämpas å dylik distriktschef.

Då kommittén i det följande yttrar sig om tjänstemän, som tillsättas

genom förordnande, avses därvid endast sådana befattningshavare,

å vilka de nyssnämnda särskilda pensionsbestämmelserna skulle äga

tillämpning.

Pensionsunderlag.

I det föregående har omförmälts, hurusom enligt nu gällande olika

pensionsbestämmelser såsom underlag för bestämmande av pensions belopp

tjänar antingen den för tjänstemannen vid avgången bestämda avlöningen

(å billigaste ort) eller ock visst för tjänsten bestämt fast pensionsunderlag,

vilket till sitt belopp är oberoende därav, huruvida tjänstemannen

innehar begynnelseavlöningen eller intjänat avlöningsförhöjningar

inom sin tjänst.

Då det nu gällt för kommittén att välja det ena eller det andra sättet

för bestämmandet av pensions belopp, har systemet med fasta pensionsunderlag

synts kommittén vara att föredraga, enär genom tillämpande

av detta system skulle, såvitt kommittén kunnat finna, ernåä större enkelhet

och reda än vid användande av det andra systemet. De nuvarande

fasta pensionsunderlagen hava emellertid till sina belopp icke

fastställts efter enhetliga grunder. I vissa fall hava sålunda samma pensionsunderlag

bestämts för befattningar, tillhörande skilda avlöuingsgrupper,

och jämväl eljest hava pensions underlagens belopp avvägts så

att säga på fri hand, utan att underlagen därvid blivit satta i visst förhållande

till avlöningarna. Ehuru ett sådant tillvägagångssätt fortfarande

torde vara nödigt i fråga om sådana befattningar, som tillsättas genom

förordnande och för vilka avlöningarna bestämts efter särskilda grunder,

böra å andra sidan enligt kommitténs mening pensionsunderlagen för

tjänster, vilka tillsättas genom konstitutorial och vilkas avlöningar äro

inpassade i ett enhetligt lönesystem, bestämmas i visst förhållande till

slutlönen å billigaste ort inom vederbörande lönegrad och alltså ett

pensionsunderlag fastställas för varje särskild lönegrad.

Förhållandet mellan högsta pension och slutavlöningen å billigaste

ort för konstituerade tjänstemän enligt nu gällande pensions- och avlöningsbestämmelser

framgår av vidstående tabell, i vilken tjänsterna

sammanförts under de lönegrader, de skola komma att tillhöra enligt

det nya gemensamma avlöningsreglementet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Pensionsunderlag i procent av slutavlöningen å billigaste ort enligt nu gällande

pensions- och avlöningsbestämmelser.

■

Telegraf-

Statens

Postverket.

Statens

vattensfalls-

verket.

järnvägar.

verk.

Manliga tjänstemän■

%

%

%

%

1 65,4 )

l:a lönegraden ......................................

65,2

65,2

! 65,6

64.3

2:a » .....................................

66.o 1

61,2

—

66,3

—

3:o . ....................................

61,2

63,9

66,3

1 63.o |

\ 63,6

4:e » .....................................

63,5

61,2

66,6

J 58,7

1 63,o

5:e » ....................

63,8

56,4

67,o

58.7

6:e » ........................

62,i

/ 67,0

58,3

\ 67,3

58,7

7:e

J 58,7

1 61,o f

8:e .. ................................

68,g

/ 65,4 1

\ 68,g /

£ 1

l 70,o |

1 55,1

\ 56,9

9:e » ........

_

/ 54,2

l 59,1

67,s \

68,i /

48,i

10:e » ......................................

67,o

62,8

70,o

/ 48,i

l 55,i |

ll:e » .......................................

67,6

66,1

70,o

64,5

12:e » ......................................

67,3

1 63,7 \

\ 64.5 J

70,o

__ 1

13:e » ......................................

66,6

69,2

70,o

64,3

| 58 6 i

14:e ii ................................

66,2

\ 63.8 l

70,o

61.8

l 64,2

15:e » .......................................

/ 64,o

\ 65,7

57,9 l

64,7 )

1 54,8 |

] 60,7

1 64,7 |

70,o

— j

16:e » .............................

f 64,o

t 65,7

70,o

j

61,8

17:e » .......... .....

64,o

1 60,7 1

\ 64,6 r

70,o

61,8 I

18:e a .........

—

70,o

—

• 19:0 » .......................................

62,4

50,0

70,o

60,1

20:e » ......................................

62,t

1

1 61,6 1

l 61,8 /

66,7

—

Kvinnliga tjänstemän.

l:a lönegraden...........................

—

—

70,o

—

2:a i) ................

—

75,o

—

—

3:e » .........

—

68,9

—

—

4:e » ...............

64.8

62,5

70,o

67,i

5:e ii .......................

64,5

( 56,4 t

\ 62,5 /

70,o

—

6:e *> ..........................................

62,9

52,1

—

—

7:e » ................

63,2

1 46,2 1

\ 59,7 |

—

Anm. Där flera procentsatser upptagits för en och samma lönegrad, avses olika befattningar.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Såsom av tabellen framgår, förefinnes icke någon genomgående

princip ifråga om förhållandet mellan pension och avlöning, utan växlar

detta väsentligt såväl mellan de särskilda verken som ock inom ett och

samma verk.

Vid den nu förevarande pensionsregleringen har kommittén ansett

skäligt, att pensionsunderlaget eller, såsom detsamma i lagförslaget benämnes,

tjänstepensionsunderlaget må utgöra tvä tredjedelar av slutlönen å

billigaste ort inom vederbörande lönegrad, dock med lämplig avrundning

för erhållande av belopp, som är i helt krontal jämnt delbart med tolv.

Med tillämpning härav skulle tjänstepensionsunderlagen för befattningar

i de särskilda lönegraderna utgöra följande belopp:

A. För befattningar, avsedda för manliga tjänstemän:

l:a

lönegraden.....

1,644

kronor

ll:e lönegraden......

3,684

kronor

2:a

»

1,716

y>

12:e » ......

3,924

»

3:e

»

1,824

»

13:e » ......

4,200

»

4:e

»

. 1,920

5>

14:e » ......

4,476

»

5:e

»

. 2,160

15:e » ......

5,076

»

6:e

»

. 2,436

»

16:e » ......

5,724

7:e

»

. 2,844

17:e »

6,036

y>

8:e

»

3,036

»

18:e » ......

6,360

9:e

»

. 3,240

»

19:e » ......

6,684

10:e

»

3,444

»

20:e » ......

6,996

»

B. För befattningar,

avsedda för

kvinnliga tjänstemän:

l:a ]

lönegraden .....

. 1,440

kronor

5:e lönegraden .....

2,256

kronor

2:a

1,704

»

6:e » ......

2,676

»

3:e

1,800

7:e »

3,204

4:e

»

2,136

»

För 17:e—20:e lönegraderna skulle alltså pensionsunderlagen komma

att överstiga 6,000 kronor eller det högsta belopp, varmed pension enligt

nu gällande bestämmelser må utgå. Med hänsyn till penningvärdets fall

och den, bland annat, på grund därav föranledda höjningen av nu utgående

avlöningar synes det emellertid kommittén, som skulle det icke

vara möjligt att även för framtiden behålla nämnda maximibelopp, utan

torde de ovan för nämnda lönegrader angivna beloppen böra fastställas

utan någon beskärning.

En jämförelse mellan nuvarande högsta pensionsbelopp samt de av

kommittén föreslagna tjänstepensionsunderlag meddelas i bilaga nr 2.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Pension sunderlagen för tjänstemän, vilka tillsättas genom förordnande,

synas, enligt vad kommittén redan antytt, böra bestämmas efter

andra grunder. Pensionen för ifrågavarande tjänstemän bär nämligen

icke samma karaktär som pensionen för konstituerade befattningshavare,

utan är snarare att betrakta såsom ett slags avlöning å indragningsstat.

Beloppet av pensionsuuderlaget lärer vid sådant förhållande kunna avvägas

tämligen fritt. Emellertid bör, å ena sidan, pensionsunderlaget så

bestämmas, att det icke kommer att i något fall understiga det högsta

pensionsimderlag, som kan utgå till konstituerad tjänsteman, enär eljest

förordnande å tjänst, varom nu är fråga, skulle kunna för vederbörande

medföra en försämring i pensionshänseende. Å andra sidan torde med

hänsyn till de jämförelsevis höga avlöningar, som tillerkänts åtminstone

vissa av dessa befattningshavare, pensionsunderlagen icke lämpligen

kunna utmätas i direkt relation till avlöningarnas belopp. Med iakttagande

härav har kommittén ansett sig böra föreslå, att pensionsunderlaget

för samtliga ifrågavarande tjänstemän med undantag av generaldirektörer

sättes till 7,000 kronor samt för generaldirektörer till 8,000

kronor. Vid bestämmandet av sistnämnda belopp har kommittén jämväl

uppmärksammat, att högsta inom den civila statsförvaltningen nu utgående

pensioner, nämligen till justitieråd och regeringsråd, äro bestämda

till 8,000 kronor. Erinras må dock, att de pensioner, som skulle komma

att utgå på grundvalen av de utav kommittén sålunda föreslagna pensionsunderlagen,

under vissa i det följande närmare angivna förutsättningar

kunna bliva 1,000 kronor lägre än pensionsunderlagen.

Då kommittén av anledning, som i det följande kommer att angivas,

funnit sig böra vid beräkning av pensionens belopp för konstituerad

tjänsteman göra en bestämd skillnad mellan den del av pensionen,

som anses täckas av pensionsavgifterna, och den återstående delen,

vilken bestrides helt av statsmedel, har kommittén för att beteckna motsvarande

delar av tjänstepensionsunderlaget infört begreppen avgiftspensionsunderlag

och statspensionsunderlag. Med hänsyn därtill att pensionsavgifterna

ansetts böra motsvara en tredjedel av pensioneringskostnaden,

har kommittén satt avgiftspensionsunderlaget till en tredjedel och

statspensionsunderlaget till två tredjedelar av tjänstepensionsunderlaget.

I detta sammanhang vill kommittén framhålla, att, då de föreslagna

pensionsunderlagens belopp beräknats utan hänsyn till den nu rådande

exceptionella fördyringen av levnadskostnaderna, kommittén förutsätter,

att även å de ifrågasatta pensionerna må utgå dyrtidstillägg.

4051 19 Q

Förordnade

tjänstemän.

Avgiftspensionsunderlag

och statspensionsunderlag.

Dyrtidstillägg

å pension.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstituerade

tjänstemän.

Frågan om pensionsavgifternas avskaffande.

Enligt nuvarande bestämmelser åligger det tjänstemännen att bidraga

till sin pensionering genom erläggande av pensionsavgifter. Under senare

tid bär emellertid vid flera tillfällen ifrågasatts, att staten skulle,

med befrielse för tjänstemännen från dylika avgifter, helt och hållet

övertaga kostnaden för pensioneringen. Till stöd för förslag i sådan

riktning har huvudsakligen framhållits, att det nuvarande förfaringssättet

icke kunde anses lämpligt, då staten vid avlöningens utlämnande så att

säga gåve med ena handen och toge tillbaka med den andra, men att

däremot eu given fördel skulle vinnas genom borttagande av pensionsavgifterna,

enär i sådant fall arbetet med ifrågavarande avgifters debitering

och redovisning skulle inbesparas.

Ehuru kommittén icke vill bestrida, att avskaffandet av dylika pensionsavgifter

skulle medföra en viss förenkling vid utbetalning och redovisning

av avlöningsmedel, anser sig kommittén dock böra erinra, att i

allt fall avdrag å avlöning fortfarande torde behöva göras för avgifter

till änke- och pupillkassor, vilka avgifter på grund av sin natur väl

näppeligen skulle komma att upphöra. Vad själva sakfrågan beträffar,

tillåter sig kommittén framhålla, hurusom vid avvägandet av de avlöningsbelopp,

som finnas upptagna uti det nya gemensamma avlöningsreglementet

för nu ifrågavarande verk, det förutsattes, att tjänstemännen

alltjämt skulle erlägga avgifter för egen pensionering. Då härtill kommer,

att frågan om borttagandet av''nämnda pensionsavgifter icke synes böra

lösas enbart för dessa verk utan avgöras i ett sammanhang för statsförvaltningen

i dess helhet,, har kommittén icke funnit anledning att

vidare ingå på detta spörsmål.

Pensionsavgifternas allmänna konstruktion m. m.

De konstituerade tjänstemännens avgifter för egen pensionering,

vilka hittills ansetts böra täcka omkring en tredjedel av pensionskostnaden,

skola enligt nuvarande bestämmelser vid samtliga nu omhandlade verk

erläggas under tiden från det vederbörande erhåller ordinarie anställning,

intill dess han till följd av avsked, entledigande eller dödsfall avgår från

tjänsten. I övrigt avvika, såsom förut omförmälts, stadgandena i fråga

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

om pensionsavgifternas allmänna konstruktion väsentligt från varandra.

Enligt reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning beräknas sålunda

pensionsavgifterna individuellt för varje tjänsteman efter försäkringstekniska

grunder, alltså med hänsyn tagen till pensionsbelopp,

tjänstemannens levnadsålder, då lian såsom ordinarie börjar erlägga pensionsavgift,

samt den för hans tjänst bestämda pensionsåldern. Utöver

nämnda årsavgifter har tjänsteman att vid befordran till tjänst, som

medför ökad pension utan att pensionsåldern samtidigt höjes, till pensionsinrättningen

erlägga befordringsavgift med viss del av skillnaden

mellan det högre och lägre pensionsbeloppet. Helt andra grunder gälla

enligt den civila pensionslagen och statens järnvägars pensionslag. Avgifterna

utgå här i förhållande till antingen tjänstemannens innehavande

avlöning eller det för honom gällande pensiousunderlaget, men i varje

fall utan hänsyn till vederbörandes levnadsålder vid ordinarieblivandet

och den för tjänsten stadgade pensionsåldern, eller sålunda utan avseende

å den tidslängd, varunder vederbörande har att erlägga pensionsavgifter.

Granskas de bägge ifrågavarande systemen, finner man, att det vid

telegrafverket tillämpade systemet otvivelaktigt är det mera rationella, men

att detsamma medför ej obetydlig omgång vid tillämpningen. Det

andra systemet är visserligen enklare, men är i försäkringstekniskt hänseende

otillfredsställande, i det att summan av de pensionsavgifter, den

ene tjänstemannen får erlägga intill pensionsåldern, kan väsentligen

understiga motsvarande summa för en annan tjänsteman i samma lönegrad,

ehuru de bägge komma i åtnjutande av hel pension till samma

belopp; eller med andra ord uttryckt: statsverket får i ena fallet bidraga

till pensioneringskostnaden med avsevärt högre belopp än i det andra

fallet.

Till undvikande av de olägenheter, som sålunda i olika hänseenden

äro förenade med bägge de angivna systemen, har kommittén ansett

sig böra föreslå tillämpandet av i viss mån nya principer. Kommittén

har nämligen tänkt sig, att pensionsavgifterna, bestämda till enhetligt

belopp för varje särskild lönegrad och sålunda till samma belopp för

alla tjänstemän med lika pensionsunderlag, skola i regeln betalas under

en på förhand bestämd tidsperiod av förslagsvis trettio år, räknat från

ordinarieblivandet eller från den tidigare tidpunkt, då vederbörande kan

hava börjat erlägga avgift till kassa för pensionering av i statens tjänst

anställd icke ordinarie personal. Efter nämnda tidsperiods förlopp skulle

tjänstemannen alltså i allmänhet vara befriad från erläggande av pensionsavgift.

Då emellertid vid beräknandet av pensionsavgifternas belopp

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Förordnade

tjänstemän.

hänsyn kan tagas endast till mera normala befordringar, har kommittén

ansett den bestämmelsen erforderlig, att, då tjänsteman befordrats till

befattning med högre pensionsunderlag, han städse skall vara skyldig

erlägga pensionsavgift under en tid av tre år från tillträdandet av denna

befattning, även om han på grund därav, att den fören ämnda tidsperioden

av förslagsvis trettio år gått till ända, eljest skolat vara befriad från erläggande

av avgift. Den, som befordrats exempelvis två år före utgången

av perioden, skulle alltså hava att betala avgift under ytterligare

ett år efter periodens slut, och den, som befordrats sedan han redan

upphört att erlägga avgifter, skulle vara skyldig att åter börja betala

avgifter och fortsätta därmed under en tid av tre år. Pensionsavgift

skall dock givetvis icke i något fall erläggas för längre tid än till och

med den dag, då tjänstemannen avgår på grund av avsked, entledigande

eller dödsfall.

Har vid pensionsberättigad tjänstemans avgång från befattningen den

förenämnda perioden av trettio år gått till ända, bör tjänstemannen åtnjuta

den del av pensionen, som är avsedd att täckas av pensionsavgifterna,

till sitt fulla belopp, dock med viss jämkning, om han befordrats

inom tre år före avgången. År åter tjänstemannen av annan anledning

än olycksfall skyldig avgå före periodens utgång och är han då

berättigad till pension, bör enligt kommitténs mening förenämnda del av

pensionen utgå med avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet

år, varunder han erlagt pensionsavgifter. Det är dock att märka, att en

föreskrift om dylik avkortning kan bliva utan betydelse på grund av

stadgande om minimipension i visst fall.

Det torde i förbigående böra omnämnas, att kommittén, av annan

anledning än den nu antydda, även beträffande den del av pensionen,

som icke anses motsvara pensionsavgifterna, föreslår likartad avkortning

för det fall, att tjänstemannen vid avgången icke intjänat visst antal

tjänstår i såväl ordinarie som extra tjänst.

Genom det av kommittén förordade systemet beträffande pensionsavgifter

och vad därmed äger samband har kommittén trott sig hava

vunnit, å ena sidan, lätt tillämpliga grunder för pensionsavgifternas bestämmande

och erläggande samt, å andra sidan, mera rättvist avvägande

mellan utgående pension och erlagda pensionsavgifter än för närvarande

är fallet.

För tjänstemän, som tillsättas genom förordnande, gäller för närvarande

i avseende å tiden för erläggande av pensionsavgifter skiljaktiga

bestämmelser vid de ifrågavarande verken. Vid postverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk avdrages pensionsavgift å det för

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

vederbörande bestämda arvodet eller den honom under tiden intill dess

han uppnått 65 år tillkommande pension. Vid telegrafverket skall

visserligen motsvarande avdrag göras å arvodet, men däremot icke å

utgående pension.

Då även beträffande tjänstemän, som tillsättas genom förordnande,

bör iakttagas, att de med skäligt belopp bidraga till sin pensionering

genom erläggande av pensionsavgifter, har kommittén uti nu ifrågavarande

avseende ansett sig böra följa det vid flertalet verk tillämpade

tillvägagångssättet, och vill sålunda föreslå, att pensionsavgift skall av

dylik tjänsteman erläggas, intill dess han uppnått en levnadsålder av 65

år, vare sig han under tiden åtnjuter arvode eller pension, men naturligen

icke om vederbörande dessförinnan avgått utan tjänstepension eller

avlidit. Emellertid bör tillika meddelas föreskrift i syfte, att tjänstemannen

icke skall behöva erlägga pensionsavgift under längre tid än om

han innehaft tjänst, som tillsättes genom konstitutorial.

Att låta antalet år, under vilka pensionsavgifter erlagts, bliva bestämmande

för pensionsbeloppet, på sätt kommittén ifrågasatt beträffande

konstituerade tjänstemän, torde emellertid icke lämpligen kunna låta sig

göra, enär eljest svårigheter skulle kunna uppstå att förmå personer,

vilka förut icke varit i statstjänst, att mottaga förordnande å befattning,

varom nu är fråga, helst om de uppnått en något mera framskriden

levnadsålder. Detta utesluter dock ej, att, i likhet med vad som för

närvarande vid vissa verk är fallet, pensionen må kunna utgå med lägre

belopp, om vederbörande vid avgång från tjänsten innehaft förordnandet

under allenast viss kortare tid; men en dylik avkortning är icke direkt

betingad av beloppet utav erlagda pensionsavgifter.

Pensionsavgifternas belopp.

Beträffande storleken av de pensionsavgifter, som skulle erfordras

för att, med tillämpning utav de av kommittén föreslagna grunderna,

kunna täcka omkring en tredjedel av pensioneringskostnaden för de

konstituerade tjänstemännen, har på kommitténs uppdrag en utredning

verkställts av tilosofie doktorerna E. Fagerholm och R. Palmqvist, vilka

i huvudsak anfört följande.

Beräkningarna hade till en början utförts med tillämpning av en

räntefot av 4 % och allmänna svenska dödlighetstabellen för män, respektive

kvinnor för åren 1901—1910. Därvid hade som resultat erhållits

följande utjämnade pensionsavgifter:

Konstituerade

tjänstemän.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

A. Manliga tjänstemän.

Lönegrad.

Årlig

pensionsavgift.

Pensionsavgift

i % av

pensions-

. Lönegrad.

Årlig

pensionsavgift.

Pensionsavgift

i % av

pensions-

Kronor.

underlaget.

Kronor.

underlaget.

1

48

2.92

11

174

4.72

2

51

2.97

12

192

4.89

3

57

3.13

13

213

5.07

4

63

3.28

14

234

5.2 3

5

75

3.47

15

279

5.50

6

90

3.69

16

330

5.77

7

114

4.01

17

354

5.86

8

129

4.23

18

378

5.94

9

141

4.35

19

399

5.97

10

156

4.53

20

420

6.00

B. Kvinnliga tjänstemän.

Lönegrad.

Årlig

pensionsavgift.

Pensionsavgift

i % av

pensions-

Lönegrad.

Årlig

pensionsavgift.

Pensionsavgift

i % av

pensions-

Kronor.

underlaget.

Kronor.

underlaget.

1

78

5.42

5

132

5.85

2

93

5.46

6

159

5.94

3

102

5.67

7

192

5.99

4

123

5.76

Dessa pensionsavgifter täckte i genomsnitt: de manliga tjänstemännens

avgifter 34.0 % och de kvinnliga tjänstemännens avgifter 32.5 %

av pensionskostnaden.

Med hänsyn till att dödlighetsförloppet inom vissa grupper av

tjänstemän icke oväsentligt avveke från den allmänna befolkningsdödligheten,

hade därefter undersökts, huru stor del av pensionskostnaden

täcktes av ovan angivna pensionsavgifter, därest dödligheten förlöpte i

enlighet .med dödlighetstabeller, upprättade på grundval av erfarenheten

bland de viktigaste vid dessa verk förekommande grupperna av manliga

tjänstemän. Undersökningen hade givit som resultat, att med till
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

tampning av dessa dödlighetstabeller de manliga tjänstemännens pensionsavgifter

skulle täcka 35.5 % av pensionskostnaden. Ehuru vissa

grupper, speciellt bland tjänstemän i lägre lönegrader, företedde eu

lägre dödlighet än enligt allmänna svenska dödlighetstabellerna, visade

dock de angivna procentsatserna, att denna underdödlighet i det närmaste

motvägdes av den högre dödlighet, som erfarenheten ådagalagt

för andra grupper. Emellertid kunde man icke med visshet påräkna,

att även i framtiden den högre dödligheten inom dessa grupper komme

att bliva bestående. Skulle nämnda dödlighet väsentligt nedgå, syntes

dock de föreslagna pensionsavgifterna vara fullt tillräckliga, alldenstund

en eventuell förlust på grund av lägre dödlighet än den beräknade mer

än val motvägdes av vinst genom högre ränteavkastning för statsverket

än efter 4 %. För att erhålla kännedom om betydelsen av en höjning

av räntefoten hade slutligen undersökts vilken procent av pensionskostnaden

som täcktes av pensionsavgifterna, därest till grund för beräkningen

lades en räntefot av 4 Va % och 1901—1910 års allmänna svenska

dödlighet. Det hade därvid befunnits, att pensionsavgifterna för

männen täckte 39.7 % och för kvinnorna 37.2 % av pensionskostnaden.

Den gjorda utredningen synes kommittén giva vid handen, att de

sålunda efter försäkringstekniska grunder beräknade pensionsavgifterna

väl kunna anses vara fullt tillräckliga, men att en sänkning av desamma

icke skulle vara tillrådlig, därest det hittills såsom lämpligt ansedda

förhållandet mellan tjänstemännens och statens andelar i pensionskostnaden

skall kunna med säkerhet upprätthållas. I sådant hänseende må

erinras, att pensionsavgifterna enligt den civila pensionslagen, ehuru ursprungligen

beräknade skola motsvara en tredjedel av pensionskostnaden,

likväl befunnits i verkligheten täcka allenast omkring 29.6 % av

nämnda kostnad. Beträffande den till grund för beräkningarna av avgifterna

lagda räntefoten av 4 % vill kommittén ävenledes framhålla, att

staten hittills icke medgivit, att enskild livränterörelse må grundas på

en högre, beräknad räntefot än 4 %.

I detta sammanhang må omförmälas, hurusom åtskilliga av de för

de lägre avlönade tjänstemännen föreslagna avgifterna kunnat hållas

jämförelsevis låga därigenom, att den vid beräkningen verkställda utjämningen

av de teoretiskt erfordeidiga avgiftsbeloppen medfört en något

starkare procentuell höjning av de högre avlönade tjänstemännens avgifter

än som egentligen påkallas. •

Undersökes, huru, relativt taget, de föreslagna pensionsavgifterna

ställa sig i förhållande till de nu utgående, finner man, att vad de

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

manliga tjänstemännen angår de nja avgifterna i stort sett skulle

bliva avsevärt förmånligare för statens järnvägars personal, men ungefär

likvärdiga eller måhända något ofördelaktigare för befattningshavare

vid postverket och statens vattenfallsverk, allt i jämförelse med

de nuvarande avgifterna. En motsvarande jämförelse för telegrafpersonalens

vidkommande är givetvis svårare att utföra, enär, såsom förut

är nämnt, de nuvarande pensionsavgifterna vid detta verk fastställas

individuellt, vartill kommer, att där ock i vissa fall erläggas befordringsavgifter.

Företages emellertid jämförelsen på grundvalen av nu utgående

genomsnittliga årsavgifter för manliga tjänstemän, befinnes, att

de föreslagna avgifterna i regeln äro ej oväsentligt högre. Härvid

bör dock ihågkommas, att de nya pensionsavgifterna i regeln ej skulle utgå

under längre tid än- trettio år samt att befordringsavgifter ej skulle förekomma.

Ävenledes bör tagas i betraktande, hurusom telegrafverkets personal

skulle i viss mån erhålla kompensation för de högre avgifterna

genom det kapitalbelopp, som enligt kommitténs förslag skulle vid telegrafverkets

pensionsinrättnings upplösning överlämnas till direktionen

över telegrafverkets pensionsanstalter för att användas till för personalen

nyttiga ändamål, exempelvis nedsättning av avgifterna till verkets änkeoch

pupillkassa, upprättande av vilohem eller dylikt.

För den kvinnliga personalens vidkommande ställa sig de föreslagna

pensionsavgifterna inom samtliga verk proportionsvis högre än

de nu utgående, om ock för statens järnvägars del skillnaden är mindre

betydande. Att enligt kommitténs förslag de kvinnliga befattningshavarnas

avgifter skulle bliva procentuellt högre än de manliga tjänstemännens,

har sin givna förklaringsgrund däri, att kvinnorna hava tidigare

avgångsålder men högre medellivslängd än män i allmänhet,

varigenom kostnaden för kvinnornas pensionering måste bliva jämförelsevis

hög. Att märka är emellertid, att de föreslagna pensionsavgifterna

för kvinnor beräknats täcka en något mindre del av pensionskostnaden

än för män. Framhållas må ock, att de nya grunderna för pensionering

skulle för de kvinnliga befattningshavarna medföra avsevärda fördelar.

Sålunda hava för kvinnorna pensionsunderlagens belopp blivit satta i

samma förhållande till avlöningarna. som för män, något som för åtskilliga

kategorier av kvinnliga befattningshavare medfört betydande förbättringar.

Likaledes bör uppmärksammas, hurusom kommitténs i det

följande framlagda förslag om gottgörelse för inbetalda pensionsavgifter

till‘befattningshavare, som utan rätt till tjänstepension, avgått före pensionsåldern,

är av icke ringa betydelse för kvinnliga befattningshavare, helst som

dessa i stor utsträckning avgå på grund av giftermål före pensionsålderns

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

uppnående. Enligt nuvarande bestämmelser hava däremot de av sådana

befattningshavare erlagda pensionsavgifterna gått helt och hållet förlorade

för dem.

Vad angår de pensionsavgifter, som skulle erläggas av tjänstemän, vilka

tillsättas genom förordnande, torde det ligga i sakens natur, att dessa

avgifter icke kunna, åtminstone med någon större grad av tillförlitlighet,

försäkringstekniskt beräknas. Efter samråd med sakkunnig person har

kommittén emellertid ansett sig böra föreslå, att dessa avgifter må utgå

efter samma procentsats som den högsta för de konstituerade tjänstemännen

eller 6 %. Med tillämpning härav skulle pensionsavgiften utgöra

för tjänsteman, vilkens pensionsunderlag utgör 7,000 kronor, 420 kronor

och för den, vilken skulle hava ett pensionsunderlag av 8,000 kronor,

480 kronor, allt för år räknat.

Pensionsfonder.

De pensionsavgifter, som erläggas av tjänstemännen vid ifrågavarande

verk, ingå för närvarande från postverket och statens vattenfallsverk

till pensionsfonden för civila tjänstinnehavare och från statens

järnvägar till pensionsfonden för tjänstemän vid statens järnvägar samt

från telegrafverket till telegrafverkets pensionsinrättning.

De principer, som lågo till grund för den år 1911 beslutade budgetsreformen

för de affärsdrivande verken, borde konsekvent hava medfört,

att pensionskostaderna vid vart och ett av dessa verk skulle redovisas

utan sammanblandning med andra verks kostnader för sådant ändamål.

Detta blev emellertid icke fallet beträffande postverket och statens

vattenfallsverk. För antydda ändamål erfordras fördenskull, att nämnda

bägge verk utbrytas från delaktighet i pensionsfonden för civila tjänstinnehavare

och att en särkild pensionsfond bildas för vartdera verket.

Enligt vad kommittén inhämtat, skulle en utbrytning av de nämnda

verkens andelar i pensionsfonden för civila tjänstinnehavare kunna ske

utan nämnvärda svårigheter. De belopp, som därvid skulle överföras

från nämnda fond till de nybildade pensionsfonderna för postverket och

statens vattenfallsverk, böra motsvara skillnaden mellan, å ena sidan, de

från vederbörande verk till den nuvarande fonden inlevererade pensionsavgifter

och, å andra sidan, de från fonden bestridda kostnader för pensioner

till tjänstemän vid ifrågavarande verk, varvid även ränta torde

böra beräknas efter samma räntefot, som fonden i sin helhet för varje

år avkastat.

För ordnade

ijänstemän.

4051 1 9

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

För utrönande av de ungefärliga belopp, som sålunda skulle överföras,

har kommittén i sådant hänseende låtit verkställa en utredning,

avseende den 31 december 1919. Av nämnda utredning framgår, att

postverket till pensionsfonden för civila tjänstinnehavare inbetalt sammanlagt

c:a 2,118,000 kronor, vilket belopp genom ränta, beräknad efter en funnen

medelräntefot av 4,4%, vid 1919 års slut stigit till c:a 2,644,000

kronor, under det att fonden för bestridande av pensioner till postverket

återburit tillsammans c:a 32,000 kronor eller jämte ränta c:a 37,000 kronor.

Postverkets andel i fonden vid 1919 års-slut skulle alltså utgöra,

om ränta icke räknas, c:a 2,086,000 kronor, eller med ränta efter 4,4 %

c:a 2,607,000 kronor.

För statens vattenfallsverk hava motsvarande belopp beräknats sålunda:

inbetalt — utan ränta — c:a 51,900 kronor eller med ränta efter

4,4 % c:a 58,000 kronor, vilket belopp, enär allenast något över 50 kronor

återburits, kan anses utgöra statens vattenfallsverks andel i fonden

vid nämnda tidpunkt.

Vad telegrafverket beträffar, förutsätter kommittén, såsom redan antytts,

att detta verks pensionsinrättning upphör och att av densammas

tillgångar c:a 9,500,000 kronor överlämnas till en nybildad pensionsfond

för verket.

För statens järnvägars vidkommande finnes, såsom nämnt, en särskild

pensionsfond, och skulle detta givetvis allt fortfarande bliva förhållandet.

Kapitaltillgången å denna fond torde vid 1919 års utgång

uppgå till omkring 27,500,000 kronor.

Från pensionsfonden för civila tjänstinnehavare och pensionsfonden

för tjänstemän vid statens järnvägar skall enligt nuvarande bestämmelser

bestridas så stor del av pensionskostnaden, som enligt försäkringstekniska

beräkningar finnes motsvara vederböraude fonds tillgångar och de

stadgade pensionsavgifternas storlek.

Vid beräknande av pensionsavgifternas belopp enligt såväl den civila

pensionslagen som statens järnvägars pensionslag utgick man från den

förutsättningen att avgifterna skulle motsvara i genomsnitt en tredjedel

av pensionskostnaden. Med frånseende av -förtida pensioner på grund

av olycksfall, sjukdom eller dylikt, skulle alltså från dessa pensionsfonder,

sedan desamma uppnått jämviktsläget, rätteligen bestridas omkring

en tredjedel av hela pensionskostnaden. Fråga har emellertid uppstått,

huruvida ej de affärsdrivande verken borde göra årliga avsättningar till

vederbörande fonder med belopp, som tillsammans med tjänstemännens

egna avgifter skulle motsvara hela pensionskostnaden. Härigenom skulle

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

vinnas, att statens kostnader för de i tjänst stående befattningshavarnas

pensionering icke, såsom för närvarande är fallet, helt kastas på framtiden

utan kunna efter försäkringstekniska grunder fördelas på den tid,

varunder staten drager nytta av tjänstemannens arbetskraft. Ett dylikt

tillvägagångsätt har kommit till användning i fråga om de kassor, som

bildats för pensionering av icke-ordinarie personal vid telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk samt i viss grad även beträffande

ordinarie tjänstemän vid telegrafverket.

Ehuru inom kommittén sympatier uttalats för eu sådan fonderiug av

statens andel i kostnaden för de ordinarie tjänstemännens pensionering,

har kommittén dock ansett sig icke böra nu framlägga något förslag i

sådant avseende. Enligt kommitténs mening bör nämligen detta spörsmål,

likasom eventuellt frågan om avskaffandet av pensionsavgifter, upptagas

i ett sammanhang för kela statsförvaltningen och icke framföras

ensamt för de nu omhandlade verken. Därjämte har kommittén erfarit,

att statsekonomiska betänkligheter från vissa håll uttalats mot den väldiga

fondbilduing, som skulle föranledas av ett dylikt, hela statsförvaltningen

omfattande förfaringssätt. I varje fall har kommittén funnit

genomförandet av ett dylikt förslag, vad särskilt statens järnvägar beträffar,

för närvarande knappast vara möjligt med hänsyn till det ekonomiska

läget. Kommittén har i enlighet härmed tänkt sig, att åtminstone

tills vidare allenast tjänstemännens pensionsavgifter skulle fonderas,

och vederbörande verk, endast i den mån pensionerna utgå, bidraga till

kostnaden för dem.

Vidkommande sättet för fondernas förvaltning torde böra erinras,

hurusom såväl pensionsfonden för civila tjänstinnehavare som pensionsfonden

för tjänstemän vid statens järnvägar äro ställda under statskontoret,

som har att gorå fondernas medel räntebärande i enlighet med de för

statskontorets fondförvaltning i allmänhet gällande bestämmelser, och

sker detta genom inköp av obligationer samt utlåning till kommuner

och enskilda. Telegrafverkets pensionsinrättnings tillgångar förvaltas,

såsom tidigare omförmälts, av en direktion, vilken har att göra dem räntebärande

på likartat sätt men även genom inköp av fast egendom i

Stockholm eller ock av sådan fastighet utom Stockholm, som telegrafstyrelsen

förklarat sig vilja förhyra på längre tid.

Ett annat förvaltningssätt tillämpas däremot beträffande de nyinrättade

kassorna för pensionering av icke-ordinarie personal vid telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Förvaltningen av

sådan kassa har nämligen uppdragits åt vederbörande verks styrelse, och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

äger denna använda kassans tillgångar, i den mån de icke erfordras för

löpande utgifter, såsom kassaförlag för verket mot att verket gottgör

kassan ränta efter en räntefot, som för närvarande är bestämd till 3,8 %.

Detta senare förvaltningssätt anser kommittén för sin del lämpligen

höra komma till användning även i fråga om de särskilda nybildade

pensionsfonderna för ordinarie personal och jämväl beträffande den för statens

järnvägar avsedda pensionsfonden. De''skäl, som åberopats för tillämpandet

av nämnda förvaltningssätt beträffande pensionskassorna för ickeordinarie

personal, synas nämligen äga samma fog i fråga om de förevarande

pensionsfonderna. Det måste sålunda anses väsentligt enklare,

att de pensionsavgifter, som uppbäras av vederbörande verk, stanna

under verkets förvaltning. En given vinst är ock att, därest medlen få

användas av verket självt, en mindre upplåning behöver göras för bestridande

av dess utgifter, än om nyssnämnda medel skulle överlämnas

till statskontoret och av detta placeras på annat håll. Erinras må även

om de fördelar telegrafverket hittills haft av att kunna genom förmedling

av telegrafverkets pensionsinrättning få i viss mån tillgodogöra sig

pensionsmedel för inköp av fastigheter, som äro för verkets behov erforderliga.

Vad nu är sagt gäller givetvis i ringare grad i fråga om

postverket, vilket erfordrar vida mindre kassaförlag än de övriga tre

verken. Det oaktat synes emellertid det nu ifrågasatta förvaltningssättet

kunna tillämpas jämväl i avseende å en postverkets pensionsfond.

Den anordningen att pensionsfondernas disponibla tillgångar nedläggas

i vederbörande företag kan icke heller medföra någon som helst

risk för tjänstemännen, enär statsverket skulle, såsom hittills varit fallet,

vara ansvarigt för de pensionskostnader, som ej kunna täckas av pensionsfonderna.

Den sålunda föreslagna anordningen att pensionsfondernas tillgångar

skulle användas såsom kassaförlag för vederbörande verk, lärer emellertid

i början icke kunna tillämpas annat än i mera inskränkt omfattning.

Under det att ett dylikt förfaringssätt givetvis kan användas i

avseende å de pensionsavgifter, som inflyta efter den nya ordningens inträdande,

synes detta icke i allmänhet kunna ske beträffande de kapitalbehållningar,

som redan tillhöra den för statens järnvägar avsedda pensionsfonden

eller skulle komma att överföras till de övriga nybildade fonderna, enär

dessa äro annorledes placerade och sålunda i allmänhet icke nu såsom

likvida tillgångar disponibla. Icke heller synes det kommittén önskvärt,

att åtminstone inom en närmare framtid några mera vittgående rubbningar

av dylika redan verkställda placeringar företagas, utan torde ifrågavarande

kapitaltillgångar, endast i den mån de bliva eller utan större

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

olägenheter för vare sig det allmänna eller enskilda kunna göras tillgängliga,

böra införlivas med vederbörande verks kassaförlag.

Å de medel, som skulle ingå i verkens kassaförlag, böra pensionsfonderna

gottgöras ränta. Vidkommande den räntefot, som därvid bör

beräknas, må framhållas, att, då verket självt är i första hand ansvarigt

för pensioneringskostnaderna och endast i den mån pensionsfonden

därtill lämnar tillgång erhåller ersättning från densamma, räntefotens

storlek icke är av betydelse för verkets ekonomiska resultat, såsom helhet

betraktat. Som emellertid vid beräknandet av pensionsavgifterna

använts en räntefot av 4^, synes samma räntefot åtminstone tills vidare

kunna tillämpas.

Å de medel, som icke ingå i verkens kassaförlag utan äro annorledes

placerade, böra pensionsfonderna givetvis gottgöras den faktiskt

erhållna nettoavkastningen.

Vad beträffar själva sättet för beräknande av ränteavkastningen

under året torde, i anslutning till vad som föreskrivits i fråga om de

nämnda pensionskassorna för icke-ordinarie personal, kunna för enkelhetens

skull tillämpas en medeltalsberäkning sålunda, att samtliga pensionsavgifter

anses hava influtit vid mitten av året och samtliga pensioner

hava utbetalts vid samma tidpunkt. I enlighet med nämnda antagande

bör alltså fonden gottgöras ett halvt års ränta å summan

av de under året erlagda pensionsavgifter men å andra sidan belastas

med ett halvt års ränta å beloppet av fondens andel i de under året utbetalda

pensioner. Å pensionsfondens behållning vid årets början bör

däremot självfallet beräknas helt års ränta.

Tjänstår och avgiftsår.

Vid bestämmandet av pensionsbelopp för konstituerade tjänstemän

skall enligt nuvarande pensions författningar för de ifrågavarande verken

hänsyn tagas till det antal »tjänstår», vederbörande befattningshavare

innehar vid avgången från tjänsten. Emellertid innefattar begreppet

»tjänstår» enligt de särskilda författningarna olika slag av tjänstgöring.

Jämlikt statens järnvägars pensionslag beräknas sålunda tjänstår allenast för

tid, varunder tjänstemannen innehaft ordinarie statstjänst eller varit delägare

i någon av de från 1918 års ingång inrättade kassor för pensionering av i statens

tjänst anställd icke-ordinarie personal. Enligt den civila pensionslagen

samt de i avlöningsreglementet för telegrafverket införda pensionsbestämmelser

beräknas åter tjänstår såväl för tid, under vilken tjänstemannen

innehaft ordinarie statstjänst, som ock för tid, under vilken han

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

haft extra ordinarie anställning eller förordnande i statens tjänst eller

ock — vad telegrafverkets personal beträffar — haft anställning vid enskilt

telefonnät, som övertagits av telegrafverket.

Det vid statens järnvägar tillämpade beräkningssättet för tjänstår

är givetvis avsevärt oförmånligare än det, som gäller vid de övriga

verken, särskilt vad den nuvarande personalen beträffar, enär denna så

gott som undantagslöst får räkna endast ordinarie tjänstetid som tjänstår.

Från svenska järnvägsmannaförbundet föreligger ock en framställning

i syfte, att statens järnvägars personal måtte beredas gynnsammare

tjänstårsberäkning uti nu ifrågavarande hänseende.

För egen del har kommittén ansett, att olika fordringar böra ställas

å den tjänstetid, som skall grunda rätt till, å ena sidan, den del av

pensionen, som anses motsvara tjänstemännens pensionsavgifter, och, å

andra sidan, den del av pensionen, som bestrides av statsmedel.

Då sistnämnda del av pensionen väl får anses utgöra en form av

ersättning för det arbete tjänstemannen utfört för statens räkning, bör

enligt kommitténs mening all tjänstgöring av mera stadigvarande natur,

oavsett om densamma skett i ordinarie tjänst eller icke, grunda rätt till

pension till den del densamma bestrides av statsmedel. Detta utesluter

dock ej att, såsom för närvarande är fallet, en minimitjänstetid av exempelvis

tio år stadgas för erhållande av pension vid uppnådd pensionsålder.

Därmed kan ock förenas införandet av en föreskrift om att tjänstgöring

före en viss levnadsålder t. ex. aderton år, såsom i allmänhet av

jämförelsevis mindre värde, icke medräknas.

I anslutning till vad som gäller vid telegrafverket ifråga om tjänstemän,

vilka förut tillhört enskilt telefonnät, som övertagits av telegrafverket,

samt i nära överensstämmelse med vad i sådant hänseende genom

särskilda beslut medgivits i fråga om personal, som vid statens inköp

av vissa enskilda banor övergått i statstjänst, torde, där ej särskilt

undantag kan varda stadgat, tjänstemän vid samtliga de ifrågavarande

verken böra få såsom tjänstgöring i statstjänst efter prövning av verkets

styrelse tillgodoräkna sig jämväl tid, under vilken vederbörande må hava

innehaft fast anställning vid enskilt företag, som övertagits av staten.

Då kommittén i författnings förslaget använder beteckningen »tjänstår»,

avses sådan tjänstgöring i statens eller enskild tjänst, som nu angivits.

Yad åter beträffar den del av pensionen, som anses motsvara pensionsavgifter,

torde, på sätt redan förut blivit antytt (sid. 20), för densamma

böra vara bestämmande den tid, varunder tjänsteman vare sig i

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

ordinarie eller icke-ordinarie tjänst haft att erlägga avgift för egen pensionering.

För betecknande av tid, varom nu är fråga, har kommittén

använt uttrycket »avgiftsår».

Med hänsyn till vissa omständigheter, vilka framdeles komma att

närmare beröras, måste emellertid beträffande åtskilliga grupper av befattningshavare

såsom övergångsstadgande föreskrivas, att avgiftsår må

beräknas jämväl för vissa tidsperioder, under vilka vederbörande icke

erlagt pensionsavgift, något som dock icke får anses rubba den beräkningsgrund

för avgiftsår kommittén, enligt vad nyss är sagt, ansett böra

principiellt tillämpas.

Då det vidare gällt för kommittén att bestämma det antal tjänstår

respektive avgiftsår, som skulle grunda rätt till oavkortad pension vid avgång

av annan anledning än olycksfall i tjänsten, har kommittén utgått därifrån,

att nämnda antal icke bör för det ena eller andra slaget år sättas

högre än att en tjänsteman i normala fall må kunna vid uppnådd pensionsålder

komma i åtnjutande av pension till fullt belopp. Å andra

sidan bör iakttagas, att antalet tjänstår icke må bestämmas allt för lågt,

emedan statens intresse måste fordra, att tjänstemannen genom en relativt

lång tjänstetid giver staten skälig gottgörelse för dess andel i pensioneringskostnaden.

Icke heller avgiftsårens antal bör tilltagas alltför

lågt, enär eljest pensionsavgiftens årliga belopp måste sättas jämförelsevis

högt, något som för tjänstemannen skulle verka betungande. Vid

övervägande härav har kommittén kommit till det resultat, att för erhållande

av oavkortad pension vid avgång av annan anledning än olycksfall

i tjänsten såväl antalet tjänstår som antalet avgiftsår lämpligen böra

bestämmas till trettio.

Understiger vid avgången antalet tjänstår respektive avgiftsår nämnda

antal, skall pensionen utgå med avkortat belopp, enligt grunder som

i det följande komma att närmare beröras.

Vad kommittén sålunda anfört beträffande tjänstår och avgiftsår

äger icke tillämpning i fråga om befattningshavare, vilka tillsättas genom

förordnande på viss tid, dock med förut angivna undantag beträffande

vissa distriktschefer vid statens järnvägar.

Pensionsrättens inträde.

De regler i fråga om pensionsrättens inträde, som för närvarande

gälla för tjänstemän, vilka tillsättas genom förordnande, hava synts

Förordnade

tjänstemän.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstituerade

tjänstemän

kommittén kunna i huvudsak bibehållas. För de närmare bestämmelser

kommittén ansett sig böra föreslå i sådant hänseende redogöres under

avdelningen »Pensionsbeloppets bestämmande vid avgång från tjänsten».

Beträffande konstituerade tjänstemän vid samtliga de ifrågavarande

verken tillkommer för närvarande rätt till pension vid avgång från

tjänsten den, som uppnått viss för hans befattning stadgad levnadsålder,

under förutsättning att han kan räkna minst tio tjänstår enligt

den för det särskilda verket gällande beräkningsgrund, varjämte för statens

järnvägar tillkommer den bestämmelsen, att av nämnda tio tjänstår

åtminstone de fem sista åren skola hava fullgjorts i statens järnvägars

tjänst.

I fråga om vad sålunda gäller synes kommittén icke annan ändring

påkallas än att det för statens järnvägars vidkommande stadgade särskilda

villkoret kan uppgivas. Erinras må ock, hurusom det av kommittén

i det föregående förordade beräkningssättet för tjänstår i allmänhet

är för statens järnvägars personal gynnsammare än enligt nu gällande

grunder.

Rätt till pension inträder enligt nuvarande bestämmelser vidare för

den, som, oavsett huruvida han uppnått pensionsåldern eller ej, träffats

av olycksfall i tjänsten -— varmed vid statens järnvägar likställts sjukdom,

som ådragits genom utövning av tjänsten — under förutsättning

att vederbörande befinnes till följd härav oförmögen till vidare

tjänstgöring.

Icke heller i fråga om rätt till pension vid avgång på grund av

olycksfall i tjänsten synes kommittén anledning föreligga att avvika

från nu gällande grunder. Däremot anser kommittén sjukdom, som

visserligen ådragits i tjänsten, men dock icke är en direkt följd av

olycksfall, varom nu är fråga, böra betraktas såsom sjukdom i allmänhet

och icke likställas med olycksfall; detta med hänsyn till svårigheten, för att

icke säga omöjligheten i de flesta fall att konstatera orsakssammanhanget

mellan tjänstgöringen och sjukdomen.

Vid avfattningen av stadgandet rörande rätt till pension på grund

av olycksfall synes emellertid, i anslutning till vad som gäller vid statens

järnvägar, uttryckligen böra stadgas, att vederbörandes oförmåga

att tjänstgöra skall gälla såväl den egna befattningen som annan lämplig

befattning.

Slutligen inträder enligt gällande bestämmelser rätt till pension vid

avgång från tjänsten på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte, i andra

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

fall än förut är sagt, eller på grund av bristande arbetsförmåga. 1 dessa

hänseenden avvika emellertid, såsom redan förut är antytt, de för statens

järnvägar meddelade stadgandena från dem, som gälla de övriga ifrågavarande

verken.

För statens järnvägar är sålunda stadgat, att pensionsrätt tillkommer

den, som efter minst tio års tjänstgöring i ordinarie anställning

vid statens järnvägar antingen till följd av kroppsskada eller sjukdom,

som icke föranletts av olycksfall i tjänsten eller ådragits genom tjänstutövning,

eller ock till följd av väsentligen minskad arbetsförmåga icke

vidare kan behörigen sköta sin befattning och ej heller av järnvägsstyrelsen

anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt

fördenskull erhåller avsked eller entledigas.

Vid de övriga verken gäller däremot, att tjänsteman är skyldig att

avgå från tjänsten, om han, efter att under fem på varandra följande år

i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte hava varit ur stånd att tjänstgöra,

finnes vara för framtiden oförmögen till tjänstgöring. Befinnes

tjänsteman vid något av ifrågavarande tre verk vara av sjukdom eller

minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra

sina tjänståligganden, och har han tillika uppnått en levnadsålder,

som med två år understiger den eljest stadgade, äger Konungen, uppå

därom av vederbörande myndighet gjord framställning, förklara sådan

tjänsteman skyldig att avgå från tjänsten. I bägge de senast angivna

fallen är tjänsteman vid dessa tre verk berättigad att vid avgången erhålla

pension, därest han innehar minst tio tjänstår.

Kommittén anser sig böra förorda, att uti nu ifrågavarande hänseende

tillämpas ungefär de regler, som enligt vad nyss är sagt, gälla

vid statens järnvägar, därvid dock givetvis den modifikation bör göras,

att i stället för »minst tio års tjänstgöring i ordinarie anställning vid

statens järnvägar», må fordras minst tio »tjänstår» enligt den av kommittén

föreslagna beräkningsgrunden. Enligt kommitténs förmenande

måste det nämligen anses riktigt, att staten skall kunna omedelbart

pensionera en befattningshavare, som befunnits vara till följd av sjukdom,

vanförhet eller lyte eller ock nedsatt arbetsförmåga för framtiden

oförmögen att behörigen sköta sin befattning och ej heller prövats kunna

lämpligen tjänstgöra i annan befattning vid vederbörande verk. Tilllämpas

däremot de regler, som gälla för postverket, telegrafverket och

statens vattenfalls verk, kan det inträffa, att staten nödgas i tjänst bibehålla

en befattningshavare under längre tid, efter det han befunnits vara

för framtiden oförmögen till tjänstgöring, något som givetvis måste

4051 19

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Färtrdnade

tjänstemän
-

medföra stora olägenheter. Å andra sidan är att märka, att enligt de

för dessa senare verk givna bestämmelser en tjänsteman kan efter fem

års sjukdom avskedas, utan att han blir berättigad till pension, detta för

den händelse att han vid avskedet icke innehar tio tjänstår. Enligt

den regel, som kommittén föreslagit skola tillämpas, skulle däremot

ingen kunna avskedas för sjukdom eller av dylik anledning, innan han

uppnått tio tjänstår, vilket medför, att den sålunda avskedade alltid blir

berättigad till sjukpension.

Pensionsbeloppets bestämmande vid tjänstemans avgång från befattningen.

I fråga om pensionsbeloppets bestämmande för tjänstemän, som tillsättas

genom förordnande, tillämpas för närvarande två olika principer.

Beträffande generaldirektör, överdirektör och överingenjör vid statens

järnvägar samt chefen för statens vattenfallsverk äro bestämmelserna

av följande innebörd.

Nu nämnd befattningshavare är berättigad att uppbära pension

av 6,000 kronor från den tidpunkt, då han uppnått 65 levnadsår. Intill

dess han uppnått nämnda levnadsålder, äger han åtnjuta pension till

samma belopp, om han antingen på grund av sjukdom eller därigenom,

att han efter utgången av den tid, för vilken han förordnats, icke erhåller

förnyat förordnande, eller ock eljest utan egen begäran nödgas

avgå från sin befattning utan att hava på grund av tjänstefel förverkat

densamma. Befinnes han före utgången av den tid, erhållet förordnande

avser, av sjukdom oförmögen till vidare nöjaktig tjänstgöring, skall han

vara underkastad skyldighet att avgå mot åtnjutande av pension enligt

nu angivna bestämmelser.

Stadgandena i motsvarande hänseenden för generalpostdirektör,

generaldirektör vid telegrafverket samt direktör vid statens kraftverksförvaltning

äro åter av följande innehåll.

Befattningshavare, om vilken nu är fråga, är berättigad att uppbära

pension av 6,000 kronor, därest han minst tolv år innehaft förordnande

å befattningen eller, vad beträffar nyssnämnda tjänsteman vid statens

vattenfallsverk, han på grund av olycksfall tidigare blivit oförmögen till

vidare tjänstgöring. Om befattningshavaren, innan han uppnått tolv

tjänstår, antingen på grund av sjukdom befinnes oförmögen till nöjaktig

vidare tjänstgöring eller ock utan egen begäran nödgas avgå från sin

befattning utan att hava på grund av tjänstefel förverkat densamma,

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

är han berättigad att i pension uppbära 5,500 kronor, då avgången

sker efter sex men före tolv tjänstår, samt 5,000 kronor, då avgången

sker före eller vid sex tjänstår.

De nu angivna olika principerna skilja sig sålunda från varandra

därutinnan, att i ena fallet pensionen alltid utgår med sitt hela belopp,

oavsett tjänstetidens längd, under det att i andra fallet pensionens belopp

i regeln är ställt i visst förhållande till tjänstetidens längd.

Kommittén har för vsin del velat ansluta sig till den senare principen,

ehuru kommittén ansett det vara tillfyllest att endast två olika

belopp må kunna förekomma för varje tjänst, det högre lika med pensionsunderlaget

och det lägre 1,000 kronor mindre.

Det högre beloppet skulle utgå, då tjänstemannen under minst tolv

år innehaft befattning, som tillsättes genom förordnande. Anledningen

till att, i överensstämmelse med vad för närvarande gäller, en tjänstetid

av minst tolv år valts, sammanhänger med det förhållandet att förordnandena

i fråga i regeln givas för sex år i sänder, varför sålunda för

erhållande av det högre pensionsbeloppet fordras, att tjänstemannen

innehaft förordnande under minst två sådana perioder. Åven i ett annat

fall torde det högre pensionsbeloppet böra utgå, nämligen då befattningshavaren

blivit på grund av olycksfall i tjänsten oförmögen till nöjaktig

vidare tjänstgöring. Samma stadgande finnes redan i fråga om en

av ifrågavarande befattningshavare och motsvarar vad i sådant hänseeende

enligt kommitténs förslag skulle gälla för konstituerade tjänstemän.

Det lägre pensionsbeloppet skulle utgå till den, som avgår från

/ tjänsten, innan han uppnått tolv års tjänstetid i befattningen, antingen

på grund av att förordnandet upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande,

eller på grund därav att han till följd av sjukdom, som ej

föranletts av olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen till nöjaktig vidare

tjänstgöring, varjämte samma pensionsbelopp skulle tillkomma den,

som eljest före de tolv årens utgång utan egen begäran nödgas avgå

från sin befattning. Det i nuvarande bestämmelser förekommande villkoret,

att tjänstemannen i sistberörda fall icke skall på grund av tjänstefel

hava förverkat befattningen, torde bliva obehövligt, därest för

alla tjänstemän vid de nu ifrågavarande verken generellt föreskrives,

att tjänstepension ej må åtnjutas av den, som blivit avsatt från

tjänsten.

Enligt nu gällande bestämmelser äger konstituerad tjänsteman, då han

avgår från befattningen vid uppnådd pensionsålder, uppbära hel pension till

samma belopp som det för befattningen gällande pensionsunderlaget

Konstituerade

tjänstemän.

Ålders
pension.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

eller, såsom det uttryckes vid statens järnvägar, med 70 % av avlöningen

(avlöningen = arvodet förhöjt med 20 %), allt under förutsättning

att tjänstemannen uppnått stadgat antal tjänstår. Därvid skall dock

iakttagas, att, om tjänstemannen innehaft den befattning varifrån avgången

sker kortare tid än fem år, beräkningen verkställes efter medeltalet

av de under de fem sista åren för honom gällande pensionsunderlag

respektive avlöningsbelopp.

Innehar åter tjänstemannen icke erforderligt antal tjänstår, utgår

pensionen med avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet

tjänstår, varvid enligt statens järnvägars pensionslag den avkortade pensionens

belopp utgår med viss lägre procent av avlöningen, så beräknad

som nyss är sagt. Nämnda procent växlar mellan lägst 17,5% för fulla

10 tjänstår och högst 66,5 % för fulla 29 tjänstår.

Såsom framgår av vad under avdelningen »Tjänstår och avgiftsår»

anförts, bör enligt kommitténs uppfattning för rätt till hel pension

fordras, att tjänstemannen vid avgången innehar såväl 30 tjänstår som

30 avgiftsår. Hel pension skulle i regeln utgöra samma belopp som

summan av de för tjänstemannen vid liden för avgången gällande statspensionsunderlag

och avgiftspensionsunderlag. Dock bör i händelse

vederbörande innehaft den tjänst, varifrån avgången sker, under allenast

en kortare tid, hel pension beräknas, på sätt redan nu är stadgat,

efter medeltalet av de under vissa år för honom gällande pensionsunderlag.

Härvid har emellertid de hittills föreskrivna fem årens innehavande

av befattningen ansetts kunna i anslutning till avkortningen

av perioderna för löneförhöjning från fem till tre år inskränkas till sistnämnda

antal år.

För de fall åter, då tjänstemannen vid avgången icke innehar 30

tjänstår och 30 avgiftsår, skulle enligt den av kommittén i det föregående

förordade principen, pensionen utgå med avkortat belopp, därvid

avkortning skulle ske antingen å den del av pensionen, som bestrides

av statsmedel, eller å den del, som anses täckas av pensionsavgifterna,

eller ock å bägge de nämnda delarna, beroende på huruvida tjänståren

eller avgiftsåren eller bägge slagen av år till antalet understiga vad

nyss är sagt. Avkortningen skulle ske sålunda. Beloppet av hel pension

avkortas för varje fullt tjänstår, varmed antalet tjänstår understiger

30, med V30 av statspensionsunderlaget eller alltså för varje bristande

fullt fjärdedels år med V120 av nämnda pensionsunderlag, samt för

vad som brister i de föreskrivna 30 avgiftsåren med likaledes Vso

respektive 7120 av avgiftspensionsunderlaget. Mindre del av år än en

fjärdedel synes kommittén härvid icke böra komma i betraktande.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

I likhet med vad för närvarande gäller torde tjänsteman, som vid

uppnående av pensionsåldern icke kan räkna tio tjänstår, böra vara utesluten

från rätten till tjänstepension.

Pension till den, som till följd av olycksfall i tjänsten blivit oförmögen

till vidare tjänstgöring, skall enligt den civila pensionslagen

samt de för telegrafverket fastställda pensionsbestämmelser, oberoende

av tjänstetidens längd, utgå med enahanda belopp, som det vid tiden

för olycksfallet för tjänstinnehavaren gällande pensionsunderlag. Enligt

statens järnvägars pensionslag utgör beloppet av invalidpension, om den

pensionsberättigade icke innehaft ordinarie statstjänst i fulla tjugufem

år, 50 % av den avlöning (avlöningen = arvodet, förhöjt med 20 %)

som han vid avgången uppbär, (motsvarande 71,4% av högsta pension)

och, om han innehaft sådan tjänst i fulla tjugufem år eller därutöver,

den procent av avlöningen, som enligt de för ålderspension vid statens

järnvägar nu gällande grunder motsvarar antalet tjänstår. Dock

skall enligt samma lag invalidpension, oberoende av antalet tjänstår,

utgå med hel pensions belopp, därest de förhållanden, som grundat rätten

till pension, omöjliggöra för vederbörande att vidare bidraga till sin

försörjning.

Då kommittén haft att taga ståndpunkt till frågan om invalidpensions

belopp, har kommittén funnit starka skäl tala för att sådan pension

må, oberoende av antalet tjänstår och avgiftsår, utgå med beloppet

av hel pension, sålunda i nära anslutning till vad som gäller vid tre

av de nu omhandlade verken.

I sådant hänseende får kommittén anföra följande.

Enligt vad som framgår av en jämförelse mellan bestämmelserna i,

å ena sidan, 17 § 2 mom. av det gemensamma avlöningsreglementet

för kommunikationsverken och,'' å andra sidan, 6 § i lagen om försäkring

för olycksfall i arbete den 17 juni 1916, torde den principen få anses

godkänd, att i fråga om gottgörelse till den, som träffats av olycksfall

i tjänsten, staten bör tillgodose statstjänaren något rikligare än enligt

lag åligger den enskilde gent emot hos honom anställd person, (jfr

sid. 128—131 av kommitténs betänkande angående gemensamt lönesystem

m. in. för kommunikationsverken).

Att detta jämväl bör gälla i fråga om pension åt sådan statstjänare,

som till följd av olycksfall i tjänsten blivit invalid för framtiden,

synes kommittén ligga i sakens natur. Enligt olycksfallsförsäkringslagen

skall till invalid utgå livränta å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust

av arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbets
-

fnvolid
pension.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Sjukpension.

förtjänst och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som

svarar mot nedsättningen; dock att livränta ej utgår, där ej arbetsförmågan

blivit nedsatt till minst en tiondel. Erinras må ock, att enligt

beslut vid 1919 års lagtima riksdag den årliga arbetsförtjänst, som

härvid må tagas i beräkning, blivit bestämd till 2,400 kronor.

Då invalidpensionering av ordinarie statstjänare icke lärer ifrågakomma

annat än vid förlust eller stark nedsättning av arbetsförmågan och sålunda

livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen skulle utgå med två tredjedelar

av den årliga arbetsförtjänsten eller nära därinemot, synes det

kommittén som borde invalidpension icke i något fall sättas lägre än

beloppet av hel pension, vilken enligt kommitténs förslag skulle i regeln

motsvara två tredjedelar av lönen å billigaste ort.

Det torde ock böra påpekas, att tillämpningen av det i statens

järnvägars pensionslag givna villkoret för erhållande av invalidpension

till högsta belopp ej sällan måste vara förenad med stora vanskligheter.

Då, såsom förut nämnts, så gott som undantagslöst endast svåra fall av

invaliditet torde bliva föremål för pensionering, lärer det nämligen icke

vara lätt att avgöra, huruvida de förhållanden, som grundat rätten till

pension, göra det omöjligt för vederbörande att utföra något som helst

arbete eller om han kan hava möjlighet att i någon obetydlig mån bidraga

till sin försörjning.

Slutligen torde vid förevarande frågas bedömande böra uppmärksammas,

att, såsom redan omförmälts, kommittén ansett sjukdom, som

ådragits genom tjänstutövning, icke böra grunda rätt till invalidpension,

detta särskilt med hänsyn till svårigheten att kunna med säkerhet skilja

mellan dylik sjukdom och annan sjukdom. Med den av kommittén

hävdade uppfattningen i fråga om förutsättning för invalidpensions utgående

synes fördenskull en eljest måhända önskvärd utjämning mellan

invalidpension och sjukpension icke vara påkallad.

Då enligt den civila pensionslagen och telegrafverkets pensionsbestämmelser

tjänsteman är, på sätt ovan omförmälts, pensionsberättigad

på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte eller ock nedsatt arbetsförmåga,

utgår pensionen med fullt belopp, om vederbörande innehar föreskrivet

antal tjänstår, men om så icke är förhållandet med avkortat belopp,

vilket beräknas efter samma grunder, som gälla ålderspension.

Därvid skall dock iakttagas, att pensionsbeloppet ej må understiga 75%

av hel pension i de fall, då tjänstemannen pensioneras efter att under

fem på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte

varit ur stånd att tjänstgöra.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

I statens järnvägars pensionslag stadgas rörande sjukpensions

belopp, att detsamma utgör, allt efter antalet av de år, under vilka den

pensionsberättigade innehaft ordinarie statstjänst, så stor del av avlöningen,

som enligt de för ålderspension gällande grunder motsvarar

antalet tjänstår. Därest de förhållanden, som grundat rätten till pension,

omöjliggöra för vederbörande att vidare bidraga till sin försörjning, må

dock beloppet av sjukpensionen icke understiga 50 % av avlöningen

(avlöningen = arvodet förhöjt med 20 %\ motsvarande 71,4% av hel

pension.

För sin del anser kommittén sjukpensionens belopp böra bestämmas

efter samma regel, som kommittén tänkt skola gälla i fråga om ålderspension,

sålunda allt efter det antal tjänstår och avgiftsår tjänstemannen

innehar vid avgången, varigenom alltså den, som uppnått 30 tjänstår

och 30 avgiftsår, erhåller hel pension. Emellertid finner sig kommittén,

i anslutning till vad som gäller för postverket, telegrafverket och statens

vattenfallsverk, böra föreslå, att, då avkortat pensionsbelopp skall

utgå, detsamma lägst skall utgöra 75 % av hel pension. Dock torde å

andra sidan den inskränkningen böra föreskrivas, att pensionen icke må

i något fall överstiga den pension tjänstemannen skulle hava erhållit,

därest han kvarstått i befattningen till pensionsålderns inträde.

Då kommittén sålunda föreslagit, att sjukpensionen i regeln må

utgöra lägst 75 % av hel pension, har kommittén utgått därifrån, att

sjukpensionering icke i allmänhet sker i andra fall än då sjukdomen

eller arbetsförmågans nedsättning är av svårare beskaffenhet och att

sålunda pensionstagaren då saknar förmåga att i nämnvärd grad

genom sitt arbete bidraga till sin försörjning. Vid sådant förhållande

lärer det, likasom i fråga om invalidpensiou, icke få anses påkallat,

att såsom villkor för minimipensionens utgående uppställa fordran

på dylik fullständig oförmåga, helst som även i detta fall svårighet

torde förefinnas att kunna bestämma, huruvida nämnda villkor må ansesuppfyllt

eller ej. Erinras må tillika, att enligt kommitténs förslag sjukpension

skulle utgå även där sjukdomen måhända kan hava ådragits

genom tjänstutövning, något som jämväl torde böra medföra att sjukpensionen

icke bör tillmätas alltför knapp, om också en bestämd skillnad bör

göras mellan invalidpension och sjukpension. Jämväl torde böra framhållas,

att, om sjukpensionens belopp skulle alltför mycket understiga

sjukavlöningen, vederbörande verks styrelse måhända kunde understundom

känna eu viss tvekan att försätta tjänstemannen i det ogynsammare

ekonomiska läge, som hans pensionering skulle innebära, även

där en dylik åtgärd påkallas av förhållandena.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Såsom förut är sagt, skulle emellertid pensionens minimibelopp icke

i varje fall komma att uppgå till minst 75 % av hel pension. Därest en

befattningshavare, om han kvarstått till pensionsålderns inträde, då skulle

hava erhållit ålderspension till lägre belopp än 75 % av hel pension,

måste det nämligen anses oriktigt, att han genom förtida sjukpensionering

kunde komma i en bättre ställning. Kommittén har fördenskull

ansett sig böra i sådant hänseende föreslå förut nämnda inskränkning.

Ett stadgande i sådant syfte återfinnes ock uti det vid 1919 års lagtima

riksdag godkända reglementet för statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl.

Gottgörelse i vissa fall till avgången, eljest icke pensionsberättigad tjänsteman.

Därest ordinarie tjänsteman avgår från tjänsten utan att vara berättigad

till pension, äger han enligt nuvarande bestämmelser icke återbekomma erlagda

pensionsavgifter, utom i det fall att han övergått till annan statstjänst

och med inträdet i denna tjänst är förenad skyldighet att erlägga

retroaktivavgift för egen pensionering, i vilket fall pensionsavgifterna

återbetalas, dock ej till högre belopp än det, vartill retroaktivavgiften

uppgår. I samtliga övriga fall gå pensionsavgifterna vid dylik avgång

ur tjänsten helt och hållet förlorade för tjänstemannen.

Nämnda förhållande har emellertid för personalen framstått såsom

oförenligt med billighetens fordringar, och har fördenskull uttalats önskvärdheten

därav, att vederbörande skulle även i sistnämnda fall kunna

i någon form erhålla gottgörelse för vad han nödgats utgiva i pensionsavgifter.

Kommittén har för sin del funnit sig böra tillstyrka ett tillmötesgående

av nämnda önskemål, helst sedan numera ett medgivande i sådan

riktning gjorts beträftande delägare i kassor för pensionering av i statens

tjänst anställd icke-ordinarie personal. Enligt de för nämnda kassor

gällande reglementen skola nämligen i liknande fall som dem, om vilka nu

är fråga, de av vederbörande delägare i sådan kassa erlagda pensionsavgifterna

användas till att bereda honom pension jämlikt lagen angående

allmän pensionsförsäkring.

Ett likartat förfaringssätt synes kommittén höra tillämpas jämväl i

fråga om ordinarie befattningshavare vid de nu avsedda verken. Kommittén

har därvid tänkt sig följande ordning. Om tjänsteman upphör att

innehava ordinarie anställning i statens tjänst utan att vara berättigad till

pension på grund av sin nämnda tjänst, skall, för beredande åt honom av

pension jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring, från vederbörande

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

pensionsfond till pensionsstyrelsen inbetalas sammanlagda beloppet av

de av honom erlagda pensionsavgifterna, i den mån de icke blivit tagna

i anspråk för erläggande av förut omförmäld retroaktivavgift eller i

sammanhang med tjänstemans övergång till befattning vid annat av de

här ifrågavarande verken överförts till pensionsfonden vid det verk, till

vilket lian övergår. Vad nu är sagt anser kommittén dock icke böra

gälla den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare, enär

avgifter för beredande av pension enligt pensionsförsäkringslagen icke

få erläggas för annan än den, som innebar svenskt medborgarskap.

Såsom av det förut sagda framgår, skulle pensionsavgifternas sammanlagda

belopp överföras till pensionsförsäkringsfonden utan att därvid

någon ränta beräknas för den tid, som dessförinnan förflutit från det

pensionsavgifterna blivit av tjänstemannen erlagda. Att, särskilt då det

gäller ordinarie personal, gå utöver vad kommittén i nämnda hänseende

tänkt sig, torde emellertid icke vara påkallat, helst som den föreslagna

anordningen redan i och för sig skulle innebära en betydande förmån för

befattningshavarna i jämförelse med nuvarande förhållanden. Åven torde

böra erinras, att vissa kostnader äro förenade med förvaltningen av

pensionsmedlen, vartill kommer att anordningen i fråga ur enkelhetens

synpunkt är motiverad. Framhållas må jämväl, att från statens sida

icke föreligger något intresse att i högre grad underlätta statstjänstemans

övergång till enskild verksamhet bland annat med hänsyn därtill, att

den specialutbildning, som tjänstemannen tilläventyrs kan hava erhållit

inom verket, uti ifrågavarande fall icke kommer verket till godo.

De pensionsavgifter, som sålunda skulle överföras till pensionsförsäkringsfonden,

äro givetvis icke blott de avgifter, som direkt ingått till

i 7 § i lagförslaget omförmäld pensionsfond, utan även sådana tidigare

av tjänstemannen tilläventyrs erlagda avgifter, vilka tillgodokommit den

civila pensionsfonden, telegrafverkets pensionsinrättning, statens järnvägstrafiks

pensionsinrättning eller pensionsfonden för tjänstemän vid statens

järnvägar.

Det torde i detta sammanhang böra påpekas, att, då ett dylikt

överförande av pensionsavgifter till pensionsförsäkringsfonden är att betrakta

såsom inbetalning av avgifter för beredande av sådan frivillig

försäkring, som omförmäles i 34 § av pensionsförsäkringslagen, det i kungl.

kungörelsen den 31 december 1917 angående anordnande av dylik försäkring

givna stadgandet rörande maximibeloppet av dylika avgifter bör,

i händelse av bifall till kommitténs förslag, förklaras icke skola gälla

för nu avsedda fall, detta jämväl i överensstämmelse med vad i § 5

mom. 2 av nämnda kungörelse redan stadgats i fråga om dylika inbetalningar

från kassa för pensionering av icke-ordinarie personal.

405 1 19

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Rubriken

V. Motivering till kommitténs förslag till lag angående rätt

till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid

postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vattenfallsverk.

Sedan kommittén i det föregående angivit vissa allmänna principer,

vilka synts böra tillämpas i fråga om gemensamma pensionsbestämmelser

vid de nu omhandlade verken, övergår kommittén till att mera i

detalj redogöra för sitt förslag uti berörda hänseende, och bar kommittén

ansett detta lämpligen kunna ske i form av en motivering till

de särskilda stadgandena i kommitténs förslag till lag angående rätt till

tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Vad först beträffar förslagets rubrik, må nämnas, att kommittén

ansett pensionsbestämmelserna böra, i likhet med vad för närvarande är

fallet i fråga om civila befattningshavare i allmänhet samt ordinarie

personal vid statens järnvägar, fastställas genom lag. Det skulle visserligen

kunna ifrågasättas, huruvida ej pensionsbestämmelserna likasom

avlöningsbestämmelserna skulle kunna inrymmas i ett av Konung och

riksdag antaget reglemente, men har kommittén, såsom nämnts, icke

ansett sig böra frångå den för flertalet befattningshavare nu tillämpade

formen.

I rubriken likasom i lagförslaget i övrigt har använts beteckningen

»tjänstepension)) såsom tydligt utmärkande, att det här gäller tjänstemännens

egen pensionering och ej pensionering av deras änkor och

barn. Nämnda beteckning har redan tillämpats i det vid 1919 års lagtima

riksdag godkända reglementet för statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl.

Ävenledes torde böra framhållas, att den nu föreslagna lagen skulle

gälla endast ordinarie tjänstemän, till vilka enligt det nya avlöningsreglementet

även räknas verkens chefer och en del andra för viss tid

förordnade befattningshavare. Då så sent som år 1917 antagits pensionsbestämmelser

för icke-ordinarie personal vid telegrafverket, statens

järnvägar och statens vattenfallsverk och då kommitténs förevarande

uppdrag allenast torde avse ordinarie tjänstemän, har kommittén icke

funnit anledning att giva det föreliggande lagförslaget ett mera omfät
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

tande tillämplighetsområde. Kommittén anser sig emellertid böra ifrågasätta,

huruvida ej, därest kommitténs förslag skulle vinna godkännande,

nyssberörda pensionsbestämmelser för icke-ordinarie personal borde bringas

i närmare överensstämmelse med pensionsbestämmelserna för ordinarie

personal.

Lagförslaget omfattar fem kapitel. I första kapitlet hava samman- / kap.

förts vissa allmänna bestämmelser, som avse tjänstepension för såväl

ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas genom förordnande, som ordinarie

tjänstemän, vilka tillsättas genom konstitutorial.

I 2 § 5 mom. av det gemensamma avlöningsreglementet för kom- i §.

munikationsverken hänvisas i fråga om ordinarie tjänstemans rätt till

pension samt skyldighet att avgå från tjänsten till vad därom är särskilt

stadgat. Föreskrifter i nämnda hänseenden innefattas uti förevarande

lagförslag, enligt vad som framgår av dess 1 §. Emellertid

torde här böra förutskickas, att enligt lagförslagets 5 kap. lagen icke

skulle äga tillämpning å vissa där omförmälda ordinarie tjänstemän vid

de ifrågavarande verken.

I 2 § av lagförslaget angivas de fall, då i tjänst varande befatt- 2 §.

fattningshavare förlorar rätten att vid avgång erhålla tjänstepension,

och äro stadgandena i sak lika lydande med nu gällande bestämmelser

i sådant hänseende uti vederbörande pensionsförfattningar. Hurusom

tjänsteman, som gått förlustig dylik rätt, i vissa fall skulle beredas pension

från pensionsförsäkringsfonden, är förut omförmält (sid. 40—41).

1 3 § 1 mom. föreslås vissa allmänna bestämmelser rörande er- 3 §.

läggande av pensionsavgift. Dessa bestämmelser överensstämma med

vad nu i sådant hänseende gäller, dock med den ändring, att pensionsavgift

skall erläggas i efterskott i stället för, såsom hittills i regeln

varit fallet, i förskott. Denna omläggning har synts kommittén påkallas

av den i 2 § 3 mom. av det gemensamma avlöningsreglementet givna

föreskriften därom, att avlöning skall utbetalas i efterskott.

Såsom i lagförslagets 3 § 2 mom. sägs, bör, i enlighet med vad

för närvarande är stadgat, direkt återbetalning till tjänstemannen av

hans bidrag till pensioneringskostnaden icke medgivas. Erinras må

emellertid, såsom ock uti ifrågavarande moment antydes, att enligt lagförslaget

vederbörande må uti de i 11 och 12 §§ avsedda fall kunna

i annan ordning erhålla viss gottgörelse för erlagda pensionsavgifter.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

* §. Beträffande befattningshavare, som är underkastad den civila pen
sionslagen,

har tidigare gällt, att pension skall sökas hos Konungen. Efter

beslut vid 1918 års lagtima riksdag har emellertid Kungl. Maj:t i regeln

befriats från behandlingen av pensionsfrågor. Sålunda skall pension

numera sökas i fråga om tjänst vid postverket hos generalpoststyrelsen

samt i fråga om tjänst vid statens vattenfallsverk hos statskontoret.

Vidkommande telegrafverkets personal har telegrafstyrelsen, enligt vad

kommittén inhämtat, ansett sig äga befogenhet att i sammanhang med

beviljande av avsked bestämma om pension.

I statens järnvägars pensionslag är stadgat, att pension skall

sökas hos järnvägsstyrelsen.

I fråga om pension till cheferna för de fyra kommunikationsverken

lärer det väl ankomma på Kungl. Maj:t att besluta.

Då styrelserna för tre av de verk, som nu avses, redan handlägga

så gott som alla ansökningar om pension, har kommittén ansett sådan

befogenhet böra utsträckas jämväl till vattenfallsstyrelsen i fråga om de

till statens vattenfallsverk hörande tjänster. Det synes nämligen kommittén

icke kunna föreligga någon betänklighet mot att anförtro även

denna styrelse en dylik befogenhet, helst om ifrågasatt omorganisation

av styrelsen kommer till utförande samt styrelsen i samband därmed

uppföres å ordinarie stat. Erinras må ock, att vattenfallsstyrelsen redan

nu äger besluta om pension åt icke-ordinarie personal. Dock anser

kommittén frågor rörande pension åt befattningshavare, vilka av Kungl.

Maj:t tillsättas genom förordnande och vilkas pensionsförhållanden äro

ordnade efter andra grunder än beträffande de konstituerade tjänstemännen,

böra avgöras av Kungl. Maj:t.

Vad beträffar själva ansökningen om pension, torde densamma kunna

ske på synnerligen enkelt sätt, enär vederbörande verk måste föra anteckningar

för varje tjänsteman i de hänseenden, som kunna vara av

betydelse för hans pensionsrätt. Sålunda synes det icke nödigt, att, såsom

hittills vid vissa verk fordrats, sökanden skall förete åldersbevis eller

tjänsteförteckning. Men däremot bör han i varje fall meddela uppgift,

huruvida han tillika innehar annan statens tjänst än den, varifrån avgången

skulle äga rum, eller åtnjuter pension för sådan tjänst. Likaledes

bör, därest ansökan göres om invalidpension eller sjukpension,

genom legitimerad läkares, eventuellt vederbörande tjänsteläkares, intyg

styrkas sökandens oförmåga att för framtiden behörigen sköta sin befattning.

Slutligen bör sökanden meddela uppgift om sin adress efter

avgången från tjänsten för att underlätta utbetalningen av pension. Det

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

har synts kommittén lämpligt, att verkens styrelser utarbeta formulär

för pensionsansökningar.

Uti statens järnvägars pensionslag föreskrives, att pensionsbref^ skall b §

utfärdas. Vid telegrafverket äger delägare i telegrafverkets pensionsinrättning

att utbekomma pensionsbrev, avseende den del av pensionen,

som utgår från pensionsinrättningen. Den civila pensionslagen förutsätter

däremot ej utfärdande av pensionsbrev, om också den av vederbörande

myndighet meddelade expedition angående beviljad pension i viss mån

torde kunna anses ersätta pensionsbrev.

För vinnande av enhetlighet och reda har kommittén funnit sig

böra föreslå, att i den tilltänkta nya lagen föreskrift intages om utfärdande

av pensionsbrev, då pension beviljas. I brevet skall självfallet

angivas den beviljade pensionens belopp, men bör tillika erinras om att

minskning eller indragning av beloppet kan ske i de fall, som omförmälas

i 4 kap. av lagförslaget.

Enligt den civila pensionslagen utgår pension från och med månaden « §

näst efter den, under vilken avgång från tjänsten äger rum, till och

med den månad, under vilken pensionstagaren dör eller pensionsrätten

eljest upphör. Liknande bestämmelser återfinnas i telegrafverkets och

statens järnvägars pensionsbestämmelser.

Sedan numera genom det gemensamma avlöningsreglementet för

kommunikationsverken stadgats, att avlöningen icke utgår för längre tid

än till och med dagen för avgången ur tjänst, måste givetvis den förändrade

anordning i fråga om pensionens utbetalning vidtagas, att pensionen

börjar utgå omedelbart efter det tjänstemannen upphört att erhålla

avlöning, eller sålunda från och med dagen näst efter den, då avgång

från tjänsten ägt rum.

Utbetalning av pension sker för närvarande vid olika verk antingen

månadsvis eller kvartalsvis. Då tjänstemannen under sin tjänstetid ägt

uppbära avlöningen månadsvis, synes det kommittén som borde detta även

gälla pensionen. Föreskrift i ämnet har intagits i 6 §.

Uti 7 § angivas de särskilda pénsionsfonder, till vilka pensions- 7 §

avgifterna skola ingå; och tillåter sig kommittén härutinnan hänvisa till

vad förut (sid. 25—29) anförts.

I huvudsaklig anslutning till vad redan nu gäller i fråga om post- 8 §

verket och statens vatten falls verk samt statens järnvägar, har kommittén

i 8 § föreslagit, att pensionerna visserligen i första hand skola utgå av

det verks medel tjänstemannen vid avgången tillhör, men att dessa medel

skola erhålla gottgörelse från vederbörande pensionsfond med så stor del

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

av kostnaden, som enligt försäkringstekniska grunder beräknats motsvara

fondens tillgångar och pensionsavgifternas storlek. Detta gäller naturligen

i första hand de pensioner, som beviljas efter den nya pensionslagens

ikraftträdande, men även i fråga om sådana tidigare beviljade

pensioner, som utbetalas efter den 1 juli 1920, böra gälla samma grunder.

De nya fonderna måste nämligen anses, i vad på dem ankommer,

hava övertagit de förpliktelser, som ålegat de fonder eller den pensionsanstalt,

till vilka pensionstagarnas pensionsavgifter tidigare ingått.

Enligt förevarande paragraf har någon skillnad icke gjorts i fråga

om pensioner till, å ena sidan, tjänstemän, som tillsättas genom förordnande,

och, å andra sidan, konstituerade tjänstemän, detta i överensstämmelse

med vad som redan nu gäller vid statens järnvägar. Det

torde dock böra erinras, att ett annat förfaringssätt tillämpas vid postverket

och statens vattenfallsverk samt i vissa fall även vid telegrafverket,

i det att vid dessa verk pensionerna till de tjänstemän, som tillsättas

genom förordnande, helt och hållet bestridas av vederbörande verks

medel, dock vad generaldirektör vid telegrafverket beträffar under förutsättning

att han icke på grund av delägarskap i pensionsinrftttningen

är berättigad till pension från nämnda inrättning. Därest emellertid,

såsom i 7 § av lagförslaget förutsättes, även de förordnade tjänstemännens

pensionsavgifter skola ingå till vederbörande pensionsfonder,

torde anledning icke förefinnas att tillämpa andra grunder beträffande

gäldandet av ifrågavarande tjänstemäns pensioner än i fråga om övriga

befattningshavares.

s $• I 9 § sägs, att pensionsfond, varom nu är fråga, skall förvaltas

enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen.

De huvudgrunder, vilka enligt komitténs mening böra tillämpas i

fråga om pensionsfondernas förvaltning, hava i det föregående berörts

(sid. 27—29).

io och u §§. Övergår tjänsteman från ett verk till annat, sker enligt nuvarande

pensionsbestämmelser för de ifrågavarande verken icke i andra fall någon

överföring mellan vederbörande pensionsfonder (anstalter) av de utav tjänstemannen

erlagda pensionsavgifterna, än då med inträdet i den nya befattningen

är förenad skyldighet att erlägga retroaktivavgift för egen pensionering,

vilket gäller i fråga om militär tjänst.

Om dylik överföring av pensionsavgifter i berörda fall handlar

11 § av lagförslaget.

Enligt kommitténs mening bör emellertid i princip överföring av

pensionsavgifter äga rum i varje fall, då en tjänsteman övergår från ett

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

verk till annat och dessa verk icke bestrida pensioner från en och samma

pensionsfond. Tillämpandet av ett dylikt förfaringssätt i fråga om

tjänstemän vid det ena verket måste emellertid förutsätta motsvarighet

från det andra verkets sida. I enlighet härmed har kommittén i 10 §

föreslagit, att dylik överföring av pensionsavgifter skall ske icke blott

vid överföring mellan de nu ifrågavarande verken utan även vid övergång

till annat verk, därest för detta finnes meddelad en motsvarande bestämmelse.

De belopp, som uti de i 10 och 11 §§ avsedda fall skulle överföras,

har kommittén föreslagit skola motsvara summan av de erlagda pensionsavgifterna

utan hänsyn tagen till deras kapitalvärde enligt försäkringstekniska

grunder och utan beräknande av ränta, varvid dock, i överensstämmelse

med vad som redan nu gäller, den begränsningen meddelats uti

11 §, att det belopp, som överföres, icke må utgöra högre belopp än det,

vartill retroaktivavgiften uppgår.

Beträffande de i 12 § innefattade bestämmelser angående överföring

i vissa fall av pensionsavgifter till pensionsförsäkringsfonden tillåter sig

kommittén hänvisa till vad därom å sid. 40—41 anförts.

De särskilda bestämmelserna om tjänstepension för ordinarie tjänstemän,

som tillsättas genom förordnande på viss tid, hava sammanförts i

2:a kapitlet.

Uti 13 § 1 mom. angivas pensionsunderlagen för de genom förordnande

tillsatta befattningshavarna dock med undantag för sådan distriktschef

vid statens järnvägar, vilken vid tillträdandet av förordnande

å nämnda befattning innehade sådan tjänst vid statens järnvägar, som

tillsättes genom konstitutorial. I 2 mom. har meddelats föreskrift rörande

dylik distriktschefs pensionförhållanden.

I fråga om den närmare motiveringen till stadgandena i förevarande

paragraf åberopas beträffande 1 mom. vad förut å sid. 17 anförts samt

angående 2 mom. vad som yttrats å sid. 13—14.

I 14 § 1 mom. meddelas bestämmelser rörande pensionsrättens inträdande

samt beloppet av pension i olika fall för de i 13 § 1 mom.

avsedda befattningshavare. De av kommittén därvid tillämpade grunderna

hava förut angivits (sid. 34—35).

I fråga om stadgandet i 14 § 2 mom., som betingas av föreskrifter

i 4 kap. av förslaget, tillåter sig kommittén hänvisa till vad därom sägs

i motiveringen till 29 §.

n §.

2 kap„

19 g.

14 §■

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

15 §.

l(i §.

•3 kap.

17 8-

18 §.

I 15 § meddelas de närmare bestämmelserna rörande pensionsavgift

för tjänsteman, som avses i 13 § 1 mom. I fråga härom åberopas vad

förut å sid. 20—21 och 25 anförts.

I 16 § angivas de olika fall, då tjänsteman, som tillsatts genom

förordnande, är skyldig avgå från tjänsten innan tiden för förordnandet

gått till ända, nämligen då han till följd av olycksfall i tjänsten eller

av sjukdom blivit oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller då

Konungen av annan anledning förklarat förordnandet skola upphöra.

Den, som sålunda är skyldig att avgå, blir enligt 14 § berättigad till

pension, dock naturligen under förutsättning att han fyller de allmänna

betingelserna för åtnjutande av pension.

Uti 3:e kapitlet innefattas de särskilda bestämmelserna rörande tjänstepension

för ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom kontitutorial.

I fråga om de i 17 § 1 mom. angivna tjänstepensionsunderlagens

belopp hänvisar kommittén till vad förut å sid. 14—16 därom yttrats.

På sätt i det föregående angivits, anses i allmänhet två tredjedelar

av pensionen täckas av statsmedel och en tredjedel av pensionsavgifter.

Efter samma proportion har uti 17 § 2 mom. tjänstepensionsunderlaget

uppdelats uti statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag. En dylik

uppdelning erfordras för beräkning av tjänstepensionens belopp enligt de

av kommittén tillämpade grunder.

I nuvarande pensionsföreskrifter för statens järnvägar och telegrafverket

samt i det nu gällande avlöningsreglementet för tjänstemän vid

statens vattenfallsverk finnas meddelade bestämmelser huru i pensionshänseende

skall förfaras med en tjänsteman, som förflyttas till befattning,

i vilken han skulle erhålla lägre pension än i den av honom förut

innehavda tjänsten. Enligt dessa bestämmelser tillförsäkras tjänstemannen

rätt att bibehållas vid sin föregående pensionsrätt — givetvis mot erläggande

av däremot svarande pensionsavgifter — dock, vad beträffar

tjänsteman vid statens järnvägar, med iakttagande att, om förflyttningen

sker på hans egen begäran, pensionen skall beräknas efter den avlöning

han innehade vid förflyttningen samt, vad angår tjänsteman vid telegrafverket,

med den begränsning att förenämnda rätt endast avser den del

av pensionen, som utgår från pensionsinrättningen.

Uti 1 och 2 mom. av 18 § i lagförslaget hava meddelats bestämmelser

uti förenämnda hänseenden efter nedan angivna grunder.

I det fall att tjänstemannen utan något sitt förvållande förflyttas,

bör i överensstämmelse med vad som beträffande avlöningen stadgats i

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

det gemensamma avlöningsreglementet någon ändring i lians pensionsförhållanden

icke ske.

Har åter förflyttningen ägt rum efter tjänstemannens egen ansökning

eller liar förflyttningen loranletts av något tjänstemannens förfarande

i tjänsten, torde, jämväl i anslutning till föreskrifterna i nämnda

avlöningsreglemente, tjänstemannen icke böra helt bibehållas vid sin föregående

ställning i pensionshänseende. Härvid har kommittén ansett en

bestämd skillnad böra göras mellan, å ena sidan, den del av pensionen,

som utgår uteslutande av statsmedel (statspensionen), och, å andra sidan,

den del, som anses motsvara pensionsavgifterna (avgiftspensionen). Med

hänsyn till de omständigheter, under vilka förflyttningen sker, lärer det

icke föreligga någon anledning att statspensionen skall utgå med högre

belopp än som motsvarar den tjänst, till vilken tjänstemannen förflyttas.

Under förutsättning att tjänstemannen efter förflyttningen ålägges betala

pensionsavgifter till samma belopp som förut, bör han däremot äga att

efter avgången i form av pension uppbära vad som motsvarar de gjorda

insatserna eller med andra ord den för den förra tjänsten bestämda avgiftspensionen.

I överensstämmelse härmed hava bestämmelserna i 2

mom. av förevarande paragraf avfattats.

Enligt 14 § 1 mom. i det gemensamma avlöningsreglementet skall

den, som vid en befattnings nedflyttning till lägre lönegrad innehar

tjänsten, äga att, intill dess han avgår från befattningen, uppbära lön i

den lönegrad befattningen förut tillhörde. Att tjänstemannen under

sådana förhållanden icke heller skall lida någon minskning i pensionsförmåner,

synes kommittén självfallet, och har fördenskull i 3 mom. av

1? § i lagförslaget meddelats stadgande härom.

Den levnadsålder, vid vilken tjänsteman är skyldig avgå från

tjänsten, benämnes redan nu i dagligt tal pensionsålder. Denna benämning

har kommittén ansett böra upptagas i lagförslaget, varigenom även

vunnits fördelen av att ett mera kortfattat uttrycksätt kunnat användas

i flera paragrafer.

I särskild till lagen fogad åldersförteckning angives den pensionsålder,

som föreslås för varje befattning. Genom att pensionsåldrarna

införts i en bilaga undvikes att, såsom hittills varit fallet, pensionsförfattningens

text skall behöva gång efter annan ändras i samband med

inrättande av nya befattningar av förut icke befintligt slag. .

Till det närmare innehållet i bilagan, vilken är uppställd i närmaste

anslutning till den tjänsteförteckning, som återföljer det gemensamma

avlöningsreglementet för de ifrågavarande verken, återkommer kommittén

längre fram i detta betänkande.

19 §.

4051 19

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Uti 19 § av lagförslaget har stadgats, att pensionsåldern skall anses

inträda vid utgången av den månad, under vilken den i nyssberörda bilaga

angivna levnadsåldern inträder. Detta stadgande har tillkommit i

syfte att avgång från tjänst samt i följd därav tillsättning av densamma

må kunna i allmänhet äga rum vid månadsskifte, något som givetvis ur

flera synpunkter måste anses önskvärt.

20 § 1 mom. I 20 § 1 mom. meddelas bestämmelser rörande beräkning av tjänstår

i pensionshänsende för tjänstemän, som tillsättas genom konstitutorial.

I överensstämmelse med förut (sid. 30—31) angivna principer föreslår kommittén,

att tjänstår skall beräknas för tid, under vilken tjänsteman efter

fyllda aderton år i statens tjänst innehaft ordinarie eller extra ordinarie

befattning- eller annan anställning, som av verkets styrelse prövas vara

därmed jämförlig, eller bestritt förordnande å sådan tjänst eller ock varit

delägare i kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke-ordinarie

personal.

Då sålunda med ordinarie eller extra ordinarie befattning likställts

annan anställning, som av verkets styrelse prövas vara därmed jämförlig,

har kommittén därvid avsett såväl sådan icke-ordinarie anställning, som

omförmäles ill § av det gemensamma avlöningsreglementet, som även

särskilt det fall, då en anställning på grund av tidigare tillämpade bestämmelser

icke betecknats såsom extra ordinarie, ehuru den efter senare

stadganden skulle rubricerats såsom sådan.

Enligt nu gällande pensionsbestämmelser för de ifrågavarande verken

skall avdrag ske vid tjänstårsberäkning för tid, varunder ledighet

åtnjutits, dock med vissa vittgående undantag. Sålunda skall jämlikt

den civila pensionslagen avdrag icke göras för semester, ledighet

på grund av sjukdom, offentligt uppdrag, fullgörande av värnplikt eller

resa, som med vederbörligt tillstånd företagits till egen utbildning. De

övriga pensionsförfattningarna innehålla likartade bestämmelser i nämnda

hänseende.

Kommitténs förslag i ämnet är av ungefär samma innebörd, om

ock med den modifikationen, att avdrag i varje fall endast får göras för

ledighet, som omfattar minst femton dagar i följd. Det har nämligen

synts kommittén vara förenat med onödig omgång, att vid tjänstårsberäkningen

hänsyn skall tagas till tjänstledighet, som omfattat allenast några

få dagar.

Göres ej avdrag för kortare tjänstledighet än femton dagar, torde

å andra sidan kunna undvaras det endast i den civila pensionslagen

förekommande stadgandet därom, att i fråga om tjänstinnehavare, som

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

icke äger rätt till semester, avdrag ej får göras för tid av högst en och

en halv månad om året, under vilken ledighet må hava åtnjutits för

hälsans vårdande eller enskilda angelägenheter. Därjämte är att märka,

att en dylik bestämmelse, vilken dock knappast torde komma i tillämpning

vid de nu ifrågavarande verken, kunde innebära ett enligt kommitténs

mening obehörigt gynnande av den, som icke är berättigad till.

semester, framför en med honom eljest jämförlig befattningshavare, vilken

visserligen har semesterrätt men har denna begränsad till exempelvis

tjugu (lagar. Med hänsyn till det sagda har i förslaget icke upptagits

något stadgande i berörda hänseende.

Beträffande det av kommittén i förevarande paragraf använda uttrycket

»honom åliggande militär tjänstgöring» i stället för »värnplikt»

hänvisas till vad därom anförts å sid. 106 i kommitténs betänkande angående

gemensamt lönesystem m. m.

Den tjänstårsberäkning, varom nu är fråga, avser naturligen i allmänhet

endast statstjänst. Där staten övertagit enskilt företag har

emellertid staten i allmänhet utfäst sig att låta även tjänstgöring hos

sådant företag öva inverkan vid bestämmande av pensions belopp.

Uttryckligt stadgande i sådan riktning återfinnes, såsom förut är

nämnt, uti telegrafverkets avlöningsreglementes pensionsbestämmelser.

Åven uti föreliggande förslag har en föreskrift i sådant syfte intagits,

varvid emellertid förutsatts, att undantag från nämnda föreskrift skall i

särskilda fall kunna stadg-as.

Sista stycket av förevarande moment innehåller förbud mot dubbel

beräkning av tjänstår annat än under viss förutsättning. Stadgandet är

hämtat från den civila pensionslagen, dock med en mindre redaktionell

ändring.

I anslutning till vad förut i detta betänkande (sid. 30—31) uttalats, har

i 20 § 2 mom. föreskrivits, att avgiftsår beräknas för tid, under vilken

tjänsteman erlagt avgift till fond, anstalt eller kassa för pensionering

av i statens tjänst anställd ordinarie eller icke-ordinarie personal.

I 21 § angivas de olika fall, då tjänsteman vid avgång från tjänsten

blir berättigad till tjänstepension, och får kommittén beträffande de

principer, som kommit till uttryck uti stadgandena i denna paragraf,

hänvisa till vad som anförts å sid. 32—34.

Den rätt till tjänstepension, som enligt 21 § i förslaget skulle tillkomma

tjänsteman vid avgång från tjänsten, måste givetvis motsvaras

av skyldighet att, då förutsättningarna för nämnda rätt äro uppfyllda,

avgå från sin befattning.

20 § 2 mom.

21 §.

22 § 1 mom.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Dylik skyldighet inträder sålunda, bland annat, då tjänstemannen

vid uppnådd pensionsålder blir berättigad till tjänstepension. Men även

i det fall att tjänstemannen vid pensionsålderns inträde på grund av

alltför kort tjänstetid icke är berättigad till tjänstepension måste, såsom

ock för närvarande gäller, enahanda skyldighet att lämna tjänsten stadgas.

Erinras må emellertid, att sådan tjänsteman enligt de av kommittén

i 12 § föreslagna bestämmelserna kan erhålla pension från pensionsförsäkringsfonden.

Skyldigheten att avgå vid uppnåendet av pensionsåldern

bör emellertid icke vara ovillkorlig, utan synes det vara lämpligt

att fortfarande såsom hittills möjlighet må kunna • förefinnas att låta

anstå med avskedet, därest och så länge tjänstemannen prövas kunna

på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall

längre än till och med den månad, under vilken han fyller sjuttio år.

Bestämmelser uti nu angivna hänseenden äro föreslagna i 22 §

1 mom.

22 § 2 mom. I 22 § 2 mom. innehållas föreskrifter om huru förfaras skall, då

en tjänsteman, oaktat skyldighet att avgå inträtt för honom, icke själv

söker avsked. Bestämmelser i sådant hänseende återfinnas i den civila

pensionslagen jämte därtill hörande föreskrifter om verkställighet av

samma lag samt i statens järnvägars pensionslag.

I anslutning till vad som gäller enligt den senare lagen har kommittén

föreslagit, att entledigandet och prövningen av vederbörandes

pensionsrätt skall, där Konungen tillsatt befattningen, ske av Konungen

men eljest av verkets styrelse. Det har nämligen icke synts kommittén

nödigt att, såsom i den civila pensionslagen stadgas, bestämmandet om

dylik tjänstemans pension städse skall förbehållas Konungen. 2

2 3 § 1 mom. De bestämmelser om ålderspension, som återfinnas i 23 § 1 mom.,

hava redan förut (sid. 35—37) i allt väsentligt behandlats. I detta sammanhang

torde endast böra omförmälas, att, då kommittén under a) i detta

moment för visst där omnämnt fall inskränkt sig till en hänvisning till

de i 3 § av den civila pensionslagen givna stadganden, detta skett för

att undvika att betunga lagtexten med vidlyftiga föreskrifter, vilka endast

i sällsynta undantagsfall torde komma i tillämpning. Den åsyftade

paragrafen i den civila pensionslagen är av följande lydelse:

»Såsom underlag för bestämmande av pensions belopp skall, där ej särskilt

pensionsunderlag blivit i lönestaten fastställt, tjäna:

a) för tjänst, med vilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller ortstillägg äro

förenade, hela lönen;

b) för annan tjänst, två tredjedelar av lönen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Vid beräkning av pensionsunderlag för tjänst, med vilken förmån av boställe,

prebende, donation eller annan dylik förmån är förenad, skall lönen, därest den av

sådan anledning minskats med ett belopp, som finnes i lönestaten angivet eller med

ledning därav kan bestämmas, ökas med detta belopp.

Ej må för någon tjänst pensionsunderlag beräknas till högre belopp än sex

tusen kronor.»

Då i förevarande lagförslag pensionsunderlagets belopp icke begränsats

till 6,000 kronor, bör givetvis vid tillämpningen av nyssberörda

föreskrifter i den civila pensionslagen undantag göras i fråga om stadgandet

om dylik begränsning; och har föreskrift därom meddelats i nu

omhandlade moment i förslaget.

Den i 23 § 2 mom. meddelade bestämmelsen beträffande hinder för

tjänsteman, som vid uppnående av pensionsåldern icke kan räkna 10

tjänstår, att genom kvarstående i tjänsten utöver pensionsåldern förvärva

rätt till ålderpension, är hämtad från nu för samtliga de ifrågavarande

verken gällande pensionsföreskrifter. Om sådan tjänstemans

rätt till pension från pensionsförsäkringsfonden har förut erinrats.

Beträffande de i 24 och 25 §§ meddelade bestämmelserna rörande

invalidpensions och sjukpensions belopp hänvisas till vad därom å sid.

37—40 anförts.

Såsom i motiveringen till 14 § 2 mom. omförmälts, erfordras för

tillämpning av vissa bestämmelser i 4 kap. av förevarande lagförslag

en uppdelning av tjänstepensionen i statspension och avgiftspension.

Beträffande grunderna för denna uppdelning hänvisas till vad därom

under 29 § här nedan anföres.

För vinnande av att pensionsbelopp för konstituerade tjänstemän

må per månad utgå med helt krontal, har i 27 § föreslagits bestämmelse

om viss avrundning av det årliga pensionsbeloppet, där sådant är för

ändamålet erforderligt.

De närmare bestämmelserna rörande pensionsavgifternas belopp samt

tiden för deras erläggande, vad angår konstituerade tjänstemän, innefattas

i 28 §. Såsom motivering till dessa bestämmelser får kommittén

åberopa vad därom anförts å sid. 18—25.

I 4;e kapitlet föreslås stadganden om minskning eller indragning

av pensionsbelopp, och avse dessa stadganden såväl i 2:a som 3:e kapitlet

omförmälda tjänstemän.

I den civila pensionslagen är stadgat såsom regel, att pension enligt

samma lag icke må förenas med lön eller pension för annan stats
-

2B § 2 mom.

24 och 25 §§•

26 §.

27 §.

28 §.

4 kap.

29 §.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

tjänst, varvid dock tillika angivits en del undantag och inskränkningar

beträffande nämnda regel.

De i 29 § i lagförslaget innefattade bestämmelserna i omförmälda hänseenden

ansluta sig i sak till den civila pensionslagens berörda stadganden.

Emellertid har den ändringen vidtagits, att där enligt den civila

pensionslagen pension skall utgå med allenast en tredjedel av sitt ursprungliga

belopp, i lagförslaget i stället föreskrivits, att endast »avgiftspension»

må uppbäras. Avsikten är i bägge fallen, att pensionstagare

skall åtnjuta allenast så stor del av tjänstepensionen, som kan

anses motsvara de av honom erlagda pensionsavgifterna. Visserligen

har kommittén vid utarbetandet av föreliggande lagförslag utgått från

att för konstituerad tjänsteman pensionsavgifterna skola täcka omkring

en tredjedel av pensionskostnaden, men detta endast under förutsättning

att tjänstemannen erlagt pensionsavgifter under trettio år, Innehar däremot

vederbörande färre antal avgiftsår, täcka de erlagda avgifterna

mindre del av pensionskostnaden än eu tredjedel. Därest emellertid de

i 23 § 1 mom. angivna grunderna för beräkning av ålderspension tilllämpas

och därvid hänsyn tages allenast till avgiftsår, torde det sålunda

erhållna pensionsbeloppet få anses så vitt möjligt riktigt angiva värdet

av de erlagda pensionsavgifterna. I enlighet härmed har i 26 § föreslagits

bestämmelse rörande beräknandet av avgiftspension för konstituerade

tjänstemän. Vad åter beträffar tjänstemän, som tillsättas

genom förordnande, kan med hänsyn till tjänstepensionens konstruktion

avgiftspensionen icke beräknas efter samma grunder som för de nyssnämnda

tjänstemännen, utan har ett mera summariskt tillvägagångssätt

måst användas. Avgiftspensionen har för den skull uti 14 § 2 mom.

föreslagits skola utgöra en tredjedel av hela tjänstepensionen. För

bägge kategorierna av tjänstemän har såsom »statspension» betecknats

den del av tjänstepensionen, som sålunda icke skulle utgöra avgiftspension.

Genom användande av begreppen avgiftspension och statspension

har särskilt det under b) i 29 § givna stadgandet erhållit en avfattning

som formellt, ehuru knappast i sak, avsevärt skiljer sig från den, som

tillämpats i den civila pensionslagen.

30 §. I 30 § meddelas bestämmelse om minskning av tjänstepension, då

pensionstagaren på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt

föreskrift i 12 § i lagförslaget eller i reglemente för kassa för pensionering

av i statens tjänst anställd icke-ordinarie personal äger uppbära

pension från pensionsförsäkringsfonden. Motsvarande stadgande,

som återfinnes i den civila pensionslagen och i reglementena för nyss
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

nämnda kassor, tillkom i sammanhang1 med inrättandet av samma

kassor.

I 31 § omhandlas påföljd i pensionshänseende för pensionstagare,

som begått brottslig gärning eller gjort sig förfallen till lösdriveri. Den

civila pensionslagen innehåller uti nämnda hänseende följande bestämmelse

:

»Har pensionstagare blivit dömd till straffpåföljd, vilken utestänger från behörighet

och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen, eller, i stället för

avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, skola, efter det sådant beslut

vunnit laga kraft, två tredjedelar av pensionen anses förverkade och pension alltså

utgå med endast en tredjedel av det ursprungliga beloppet.»

Stadganden av ungefär motsvarande innebörd hava i vederbörande

pensionsförfattningar meddelats beträffande statens järnvägar och telegrafverket.

I pensionsbestämmelserna för i statens tjänst anställd icke-ordinarie

personal återfinnes däremot icke någon föreskrift av nämnda innehåll. I

stället stadgas följande:

»Statspension utgår ej för tid, under vilken pensionsberättigad undergår frihetsstraff,

som ej understiger en månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt. Har den

pensionsberättigade anhöriga, vilka för sitt uppehälle äro beroende av honom, må

dem medgivas rätt att under tiden uppbära pensionen.» •

Ett likartat stadgande finnes i lagen om allmän pensionsförsäkring

samt i det vid 1919 års lagtima riksdag antagna reglementet för statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

Enligt kommitténs mening böra i sak bägge de ifrågavarande stadgandena

gälla jämte varandra. Skälen härför äro följande.

Då enligt 2 § av lagförslaget tjänstepension ej får åtnjutas av den,

som blivit avsatt från tjänsten, bör ock en liknande påföljd drabba pensionstagare,

vilken begått så groft brott, att detsamma skulle medfört

avsättning, om han ännu varit i tjänst. Det är därvid att märka, att

brottet till och med kan vara begånget under den tid befattningshavaren

var i tjänst, ehuru det först efter avskedstagandet blivit lagfört. Då

emellertid för det fall att tjänsteman blir avsatt de av honom erlagda

pensionsavgifterna skulle användas för beredande åt honom av pension

enligt pensionsförsäkringslagen, bör också pensionstagare, om vilken nu är

fråga, icke berövas hela sin tjänstepension utan bibehållas vid den del

av pensionen, som motsvarar pensionsavgifterna. Ett stadgande av antydda

innebörd synes kommittén dock icke vara tillfyllest. Det måste

nämligen anses oegentligt, att en pensionstagare, under det han på statens

bekostnad uuderhålles å en straff- eller tvångsarbetsanstalt, skall

äga åtnjuta tjänstepension även till den del, som bestrides uteslutande

31 §•

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

32 §.

5 kap.

33 §.

34 §.

av statsmedel. Fördenskull har kommittén jämväl upptagit den förut

angivna föreskriften om indragning av statspension under nyss berörda

förhållanden.

Det ovannämnda medgivandet att under pensionstagares vistelse å

straff- eller tvångsarbetsanstalt anhörig, som för sitt uppehälle är beroende

av honom, må kunna uppbära statspensionen, har kommittén ansett

böra överföras till det föreliggande förslaget, ehuru med den jämkning

att medgivande jämväl bör kunna avse allenast en del av statspensionen.

I 32 § angives påföljden för underlåtenhet att i rätt tid lyfta pensionsbelopp,

och överensstämmer stadgandet i sak med nu för ifrågavarande

verk i sådant hänseende gällande bestämmelser.

Lagförslagets 5:e kapitel innehåller stadganden om lagens tillämplighet

samt vissa övergångsbestämmelser.

I 1 § av lagförslaget har visserligen såsom allmän regel angivits,

att lagens bestämmelser skola gälla en var ordinarie tjänsteman vid de

ifrågavarande verken. Då enskilt företag övertages av staten, kunna

emellertid i vissa fall sådana förhållanden föreligga, som göra det nödvändigt,

att tjänstemän, som därvid övergå i statstjänst, undantagas

från lagens tillämpning, exempelvis på grund av delägarskap i enskilda

järnvägarnas pensionskassa. Stadgande i sådant hänseende har föreslagits

i 33 §. I

I 34 § angivas de tjänstemän, å vilka redan vid lagens ikraftträdande

densamma icke skulle äga tillämpning.

Detta skulle i första hand gälla den, som då redan avgått från

tjänsten. Visserligen föreligger framställning därom, att de nya pensionsbestämmelserna

skulle tillämpas å de befattningshavare vid dessa

verk, vilka redan blivit pensionerade. Om också utgående pensioner i

allmänhet måste anses alldeles otillräckliga under nuvarande förhållanden,

vilket även föranlett beviljandet av dyrtidstillägg å pensionerna, har

kommittén likväl ur principiell synpunkt ansett det olämpligt att en

förbättring av pensionsförhållandena sker i form av en dylik så att säga

retroaktiv tillämpning av den nya lagen. Det torde jämväl böra uppmärksammas,

hurusom stora svårigheter i många fall skulle uppstå att

tillämpa den nya lagen å pensionärer, vilkas löne- och anställningsförhållanden

under en mer eller mindre långt tillbaka i tiden liggande

tjänstgöring varit reglerade efter helt andra principer än dem, som bliva

gällande, då förevarande pensionslag avses skola träda i kraft.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Då emellertid frågan om förbättring av nu utgående pensioner

måste anses synnerligen behjärtansvärd, synes det som om eu särskild

utredning, vilken lämpligen torde kunna omfatta statsförvaltningen i dess

helhet, bör företagas rörande åtgärder i berörda syfte.

Från lagens tillämpning skulle vidare enligt förevarande paragraf

undantagas tjänsteman, som tillhör äldre lönestat än den från och med

den 1 juli 1920 gällande nya staten, detta i full överensstämmelse med

föreskrift i 45 § av det gemensamma avlöningsreglementet. I sistberörda

paragraf stadgas nämligen, att till tjänsteman, som före viss

tidpunkt anmält, att han icke vill underkasta sig avlöningsreglementets

villkor och bestämmelser, skola genom vederbörande avlöningsreglemente

honom tillförsäkrade avlönings- och pensionsförmåner utgå enligt då

gällande grunder.

Slutligen skulle från den nya pensionslagens tillämpning undantagas

tjänsteman, vilken vid statens övertagande av enskild järnväg

eller handel övergått i statens järnvägars tjänst, men vid förevarande

lags ikraftträdande icke var underkastad nu gällande pensionslag för

statens järnvägar. Såsom längre fram i detta betänkande närmare kommer

att omförmälas, har det nämligen befunnits erforderligt att för åtskilliga

kategorier av dylika tjänstemän stadga särskilda pensionsbestämmelser,

vilket även för framtiden torde vara lämpligt.

Innan kommittén lämnar behandlingen av förevarande paragraf, må

erinras därom, att enligt berörda lag av den 4 juli 1910 angående rätt

till pension för tjänstemän vid statens järnvägar ytterligare grupper

tjänstemän undantogos från samma lags tillämpning och att för en del

av dem skulle gälla kungörelsen av samma dag med övergångsbestämmelser

angående rätt till pension för vissa tjänstemän vid statens järnvägar.

Enligt vad kommittén inhämtat från järnvägsstyrelsen finnes

emellertid icke numera någon i tjänst varande befattningshavare, å vilken

nämnda övergångsbestämmelser äga tillämpning, och behöver fördenskull

någon hänsyn till dessa bestämmelser icke tagas vid den nya

pensionslagens avfattning.

Uti 35—40 §§ meddelas vissa övergångsbestämmelser till nu förevarande

lag.

Distriktschefstjänsterna vid statens järnvägar bliva från och med

den 1 juli 1920 ombildade från konstituerade tjänster till befattningar,

som tillsättas genom förordnande på viss tid. Därest en konstituerad

distriktschef från och med det nya avlöningsreglementets ikraftträdande

erhåller förordnande såsom distriktschef, erfordras för tillämpning av 13 §

4051 19 8

35 §.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

36 §.

37 §.

2 mom. föreskrift, huru den förra distriktschefstjänsten skall i pensionshänseende

betraktas. Då sådan tjänst enligt ännu gällande avlöningsbestämmelser

i fråga om avlöningen är närmast jämförlig med de till

20:e lönegraden nu hänförda befattningar, torde densamma även beträffande

pension skäligen böra likställas med sistnämnda befattningar.

Därjämte bör för sådan distriktschef gälla den för motsvarande tjänst

nu bestämda pensionsåldern av 65 år. Föreskrift av angivna innebörd

har föreslagits uti 35 §.

Då vissa i 13 § 1 mom. omförmälda befattningar enligt nu gällande

och tidigare avlöningsstater varit upptagna under benämningar, som icke

återfinnas i nämnda paragraf, har, för undanröjande av varje tvekan, uti

36 § intagits uttryckligt stadgande därom, att vid tillämpningen av 14

§ förordnanden å de sålunda olika benämnda befattningarna skola anses

likställda med varandra.

Enligt 20 § 2 mom. i förslaget skall avgiftsår beräknas för tid,

under vilken tjänsteman erlagt avgift till fond, anstalt eller kassa för

pensionering av i statens tjänst anställd ordinarie eller icke-ordinarie

personal. För nedan angivna i 37 § omhandlade fall har kommittén

emellertid ansett sig böra föreslå, att jämväl viss annan tid må såsom

avgiftsår tillgodoräknas vederbörande.

Innan den civila pensionslagen trädde i kraft med 1908 års ingång,

hade sådana civila tjänstemän, som ej voro delägare i pensionsanstalt

för egen pensionering, icke skyldighet att erlägga avgifter för dylik

pensionering, även om för vissa befattningshavare, vilka under de

närmaste åren därförut fått sina löner reglerade, gjorts förbehåll, att

löntagare skulle vidkännas mot pensionsavgift svarande avdrag å avlöningen.

Jämväl efter den civila pensionslagens ikraftträdande voro

vissa uti 18 § av nämnda lag angivna tjänstinnehavare, å vilka lagen

eljest hade tillämpning, befriade från pensionsavgifter. Enligt samma

lag gjordes emellertid icke någon skillnad i pensionshänseende mellan

å ena sidan dem, som sålunda vare sig före eller efter år 1908 varit

befriade från erläggande av pensionsavgifter, och å andra sidan dem,

som under hela sin ordinarie tjänstetid erlagt pensionsavgifter. Detta

innebar alltså, att staten iklädde sig den ökade kostnad för pensionering

av de förra, som föranleddes av de bristande pensionsavgifterna.

Ävenledes må erinras, att ordinarie tjänstemän vid dåvarande Trollhätte

kanal- och vattenverk, sedermera statens vattenfallsverk, intill 1914 års

ingång voro undantagna från den civila pensionslagens tillämplighet, men

att de det oaktat genom särskild författning voro tillförsäkrade rätt till

pension, dock mot skyldighet att vidkännas vissa avdrag å avlöningen.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Det synes kommittén billigt, att icke heller enligt de nu ifrågasatta

pensionsbestämmelserna den omständigheten, att en tjänsteman under

någon del av sin tjänstetid i ordinarie befattning icke vant skyldig erlägga

pensionsavgifter, skall föras honom till last i pensionshänseende. För

sådant ändamål torde tjänsteman, om vilken nu är fråga, böra medgivas

rätt att såsom avgiftsår tillgodoräkna jämväl tid, varunder lian utan att

vara skyldig erlägga pensionsavgift för egen pensionering må hava

innehaft ordinarie tjänst.

Jämväl för telegrafverkets vidkommande föreligga omständigheter,

vilka för vissa av de nuvarande befattningshavarna vid nämnda verk

betinga en förmånligare beräkning av avgiftsår än enligt den i 20 §

2 mom. angivna regeln. Enligt hittills gällande pensionsföreskrifter vid

telegrafverket bestämmes, såsom förut antytts, den årliga pensionsavgiftens

storlek med hänsyn bland annat till tjänstemannens levnadsålder, då han erhåller

ordinarie anställning. Av vad som framgår av tidigare kommittébetänkanden

rörande telegrafverkets pensionsförhållanden torde man

kunna anse, att en, så att säga, normal pensionsavgift utgår för den,

som erhåller ordinarie anställning vid 25 års ålder. Överstiger åldern

25 år, ökas den årliga pensionsavgiften efter försäkringstekniska grunder.

Ett undantag från nämnda regel gäller emellertid beträffande vissa

befattningshavare vid verket. I sammanhang med uppförande å ordinarie

stat från och med år 1908 av linjepersonalen beviljades ett

numera slutamorterat anslag av telegrafverkets medel till telegrafverkets

pensionsinrättning, varigenom de linjemästare, linjeförmän och reparatörer,

som vid nämnda års ingång tillträdde ordinarie befattning, bereddes

den förmånen, att pensionsavgiften till pensionsinrättningen fick så

beräknas, som hade vederbörande alltifrån sitt första förordnande som

linjeunderbefäl eller reparatör varit delägare i pensionsinrättningen. Härigenom

kom alltså statsverket att bestrida den förhöjning av pensionsavgifterna,

som rätteligen skulle beräknats med hänsyn till vissa befattningshavares

relativt höga ålder vid ordinarieblivandet.

I fråga om verkets nuvarande personal torde sålunda det försäkringstekniska

värdet vid pensionsålderns inträde av de under ordinarietiden

erlagda årliga pensionsavgifterna — jämte i förekommande fall

det nyssnämnda anslaget av statsmedel — få anses vara oberoende av

den tidrymd, varunder avgifterna betalts.

Vad nu är sagt, gäller egentligen endast i fråga om den, som

uppnått pensionsåldern, men då en stor del av tjänstemännen under

längre tid erlagt sålunda beräknade avgifter och statsverket för viss

linjepersonal redan trätt emellan, har kommittén — jämväl för att under
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

lätta en uppgörelse angående statens övertagande av telegrafverkets

pensionsinrättning — funnit sig böra föreslå, att de tjänstemän vid

telegrafverket, vilka vid den nya pensionslagens ikraftträdande tillhöra

telegrafverkets pensionsinrättning, må äga såsom avgiftsår tillgodoräkna

sig även den tid, som kan hava förflutit från det vederbörande uppnått

en levnadsålder av 25 år och intill dess han erhållit ordinarie befattning

vid verket.

Enahanda förmån synes böra tillkomma jämväl viss personal, som

varit anställd i tjänst hos aktiebolaget Stockholmstelefon men vid statens

inköp den 1 juli 1918 av detta bolags anläggningar övergått i

telegrafverkets tjänst. De av denna personal, vilka i egenskap av tjänstemän

hos bolaget av s. k. första, andra eller tredje grad varit tillförsäkrade

pension, blevo genom särskilt avtal i sammanhang med inköpet

berättigade att i stället erhålla pension från telegrafverket enligt de för

telegrafverkets tjänstemän gällande bestämmelser, därvid de skulle anses

hava inträtt i telegrafverkets tjänst vid tiden för deras inträde i tjänst

hos bolaget eller annat dotterbolag till Stockholms allmänna telefonaktiebolag.

Såsom förutsättning härför bestämdes, att bolagets pensionskassa

enligt av densamma utställda, räntebärande reverser erlade de avgifter,

som enligt för telegrafverkets pensionsinrättning gällande grunder

skulle hava av de ifrågavarande tjänstemännen erlagts från sistnämnda

tidpunkt, om de då varit i telegrafverkets tjänst, till den 1 juli 1918,

samt att tjänstemännen själva för tiden därefter erlade pensionsavgifter

enligt samma grunder. Då således nu ifrågavarande personer i pensionshänseende

intaga motsvarande ställning som övrig i verkets tjänst

anställd personal, följer härav ock, att de böra i likhet med denna personal

äga såsom avgiftsår tillgodoräkna sig den tid, som må hava förflutit

från uppnåendet av 25 års ålder till tiden för ordinarieblivandet,

vare sig detta, såsom för en mindre del av dem varit fallet, inträffat

vid 1920 års ingång eller sker först senare, då tillfälle att vinna anställning

å ordinarie stat yppas för dem.

En bestämmelse av likartad innebörd som den här ovan för telegrafverket

ifrågasatta synes även erforderlig beträffande statens järnvägar.

Enligt de pension sbestämmelser vid sistnämnda verk, som gällde

före ikraftträdandet den 1 januari 1911 av lagen angående rätt till

pension för tjänstemän vid statens järnvägar, hade vederbörande tjänsteman

att betala årsavgift med viss, på grund av hans ålder vid inträdet

i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning en gång för alla bestämd

procent av avlöningen, men ålåg det därjämte den, som vid erhållandet

av ordinarie tjänst vid statens järnvägar fyllt 30 år, att erlägga retroaktivavgift,

»motsvarande hela värdet av förmånen att icke behöva erlägga

högre årsavgifter» än de för honom sålunda bestämda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Då erläggandet av nämnda retroaktivavgift icke fick såsom vid

telegrafverket fördelas på hela tjänstetiden, var vid 1910 års pensionslags

ikraftträdande en var dylik överårig tjänsteman att anse som hade han

erlagt pensionsavgifter från 30 års ålder. Med hänsyn härtill och under

åberopande i övrigt uti tillämpliga delar av vad här förut yttrats beträffande

beräkning av avgiftsår för vissa tjänstemän vid telegrafverket,

anser sig kommittén föra föreslå en bestämmelse av innehåll, att tjänsteman

vid statens järnvägar, vilken erhållit ordinarie anställning vid

nämnda verk före den l januari 1911, skall äga att såsom avgiftsår

tillgodoräkna tid, som må hava förflutit från det han fyllt 30 år intill

ordinarieblivandet.

Vad slutligen statens vattenfallsverk beträffar, påkallas jämväl för

personal vid detta verk viss övergångsbestämmelse — jämte den här ovan

först anförda — i fråga om beräkning av avgiftsår. På grund av utfästelser

i kontrakt angående statens övertagande av företag tillhörande Nya Trollhätte

kanalbolag samt Södertälje kanal- och slussverksaktiebolag hava de

tjänstemän vid nämnda företag, som övergått i statstjänst, genom särskilda

beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen tillförsäkrats rätt att såsom

tjänstår i den mening, som i den civila pensionslagen sägs, tillgodoräkna

sig jämväl tjänstgöring vid berörda enskilda företag. Tillika har sådan

befattningshavare givetvis rätt att såsom tjänstår tillgodoräkna sig den

tid han sedermera tjänstgjort efter statsinköpet men innan vederbörande

verk blivit uppfört å ordinarie stat.

Enligt 20 § 1 mom. i lagförslaget skulle sådan tjänsteman visserligen

kunna räkna tjänstår dels för sin tjänstgöring i statstjänst och

dels för den tid, varunder han dessförinnan innehaft fäst anställning vid

det enskilda företaget. Däremot skulle han enligt 2 mom. av samma

paragraf endast få räkna avgiftsår för den tid han erlagt pensionsavgift

i sin egenskap av statstjänsteman eller alltså i regeln endast för tid,

under vilken han innehaft ordinarie statstjänst. Då emellertid det förenämnda

medgivandet uppenbarligen avsett, att tjänsteman, om vilken

nu är fråga, icke skulle i pensionshänseende bliva sämre ställd än om hans

anställning vid det enskilda företaget i alla hänseenden räknades så, som

om han under samma tid tjänstgjort i statens tjänst, torde även beträffande

beräkningen av avgiftsår en viss hänsyn böra tagas till hans anställning

i enskild tjänst och därefter i statstjänst å extra stat.

För att d}dik tjänsteman dock icke skall komma i bättre ställning

än sådana befattningshavare, vilka haft hela sin tjänstgöring i statstjänst,

bör förenämnda anställning icke i vidare mån räknas såsom avgiftsår,

än densamma är att likställa med ordinarie tjänst. I förevarande para
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

38 §.

39 §.

40 §.

41 §.

Bilaga :

Åldersförteckning.

graf i lagförslaget har ock införts en övergångsbestämmelse av sådant

innehåll.

Enligt de i 15 § och 28 § 2 mom. föreslagna bestämmelser rörande

den tid, varunder tjänsteman har att erlägga pensionsavgifter, har

nämnda tid begränsats att omfatta i regeln högst trettio år. Såsom

en konsekvens av föreskrifterna i 37 § följer emellertid, att pensionsavgift

bör anses hava blivit erlagd jämväl under tid, som enligt sistnämnda

paragraf må tillgodoräknas honom såsom avgiftsår. Stadgande

i sådant hänseende innehålles i 38 §.

Enligt 23 § 1 mom. i lagförslaget skall för tjänsteman, som under

kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken avgång äger

rum, beloppet av hel pension utgöra medeltalet av de pensionsunderlag,

vilka under de senast förflutna tre åren varit gällande för honom.

Därest vid tillämpning av nyssberörda bestämmelse hänsyn skall tagas

jämväl till pensionsunderlag för sådan tjänst vid något av ifrågavarande

verk, som innehafts före den ifrågasatta lagens ikraftträdande, skall

emellertid enligt 39 § i förslaget därvid så anses, som hade för nämnda

tjänst gällt det pensionsunderlag, vilket enligt förevarande förslag är

bestämt för samma eller närmast motsvarande befattning. Nämnda

övergångsbestämmelse har synts kommittén erforderlig för att ej sådan

tjänsteman, om vilken nu är fråga, skall komma i alltför ogynnsam

ställning i förhållande till den, som under mer än tre år innehaft den

tjänst, från vilken avgången äger rum. För den senare är nämligen

det vid avgången gällande pension sunderlaget bestämmande för pensionens

belopp, oavsett om reglering av pensionsunderlagets storlek ägt

rum inom de tre sista åren. Meddelas icke en dylik övergångsbestämmelse

skulle det till och med kunna inträffa, att eu tjänsteman, som

befordrats inom tre år före avgången, skulle erhålla lägre pension, än

om han kvarstått i sin förra befattning, något som givetvis måste

förebyggas.

Såsom eu allmän regel vid löneregleringar gäller, att icke någon

må genom tillämpningen av nya avlöningsbestämmelser vid övergång

till ny stat lida minskning i de avlöningsförmåner vederbörande förut

varit tillförsäkrad. Åven i fråga om pension bör givetvis motsvarande

regel gälla, och har i 40 § föreslagits bestämmelse i angivna syfte.

De närmare föreskrifter, som kunna befinnas erforderliga för lagens

tillämpning, torde böra meddelas av Konungen.

I fråga om den såsom bilaga till lagförslaget fogade åldersförteckningen

hänvisas till avdelningen »Pensionsåldrar».

opaginerad Kontrollera mot PDF

G 3

VI. Pensionsåldrar.

Såsom i motiveringen till 19 § omförmälts, har i en särskild bilaga

till lagförslaget angivits pensionsåldern för en var sådan befattning vid

postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,

som tillsättes genom konstitutorial.

Innan kommittén närmare redogör för sitt i åldersförteckningen

innefattade förslag, torde följande allmänna erinringar få göras.

För manliga befattningshavare tillämpas nu följande olika pensionsåldrar:

vid postverket 65 och 67 år, vid telegrafverket 60, 65 och 67

år, vid statens järnvägar 60, 63, 65 och 67 år samt vid statens vattenfallsverk

62, 65 och 67 år. För kvinnliga befattningshavare är pensionsåldern

nu 60 år med undantag för rikstelefonister, för vilka nämnda

ålder är satt till 55 år.

Då enligt kommitténs förmenande icke föreligger någon anledning

att vid en gemensam pensionsreglering för samtliga ifrågavarande verk

bibehålla tvenne pensionsåldrar, som ligga varandra så nära som 62

och 63 år, har i lagförslaget icke upptagits någon pensionsålder av 62

år. Till följd härav har för åtskilliga befattningshavare vid statens

vattenfallsverk, som nu hava en pensionsålder av 62 år, denna ålder

föreslagits skola jämkas till 63 år, vilket sålunda icke är att uppfatta

såsom en reell ändring. Samtliga övriga nu förekommande pensionsåldrar,

nämligen 55, 60, 63, 65 och 67 år, hava däremot kommit till

användning i förslaget.

Jämföras de av kommittén föreslagna pensionsåldrarna med de nu

gällande, befinnes att, med ovän antydda jämkning, endast för ett mindre

antal befattniugsgrupper ändringar ansetts böra göras. Visserligen har

uttalats önskvärdheten av en allmän, mera betydande sänkning av pensionsåldrarna

särskilt för tjänstemän i mera ledande ställning med hänsyn

till vikten av att hava dylika poster städse besatta med personer, som

äro vid full vigör icke blott i kroppsligt utan även intellektuellt hänseende.

Vid denna frågas bedömande anser kommittén emellertid följande

synpunkter böra beaktas.

De mest krävande befattningarna tillsättas genom förordnande på

viss tid, till följd varav avgång från dessa sker oberoende av uppnå
-

Allmänna

erinringar.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

lör manliga

tjänstemän

avsedda

befattningar.

endet av viss levnadsålder, och antalet av dylika befattningar har

genom det nya avlöningsreglementet ej oväsentligt ökats. Beträffande

övriga befattningar, vilka tillsättas genom konstitutorial, kommer visserligen

avgången att i allmänhet ske först vid uppnående av pensionsåldern,

men genom bestämmelsen i 21 § c) gives möjlighet att före pensionsåldern

kunna pensionera den, som av exempelvis sjukdom eller nedsatt

arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen att behörigen sköta sin

befattning. Ej heller bör helt förbises den omständigheten att den

genomsnittliga livslängden inom vårt land alltjämt ökas.

Med hänsyn till det sagda och då en mera allmän sänkning av

pensionsåldrarna skulle föranleda statsverket betydligt ökade kostnader

för pensioneringen samt för tjänstemännen medföra förhöjning av pensionsavgifterna,

har kommittén, såsom redan nämnts, funnit de nuvarande

pensionsåldrarna böra i huvudsak bibehållas oförändrade.

Vid den i det följande lämnade närmare redogörelsen för kommitténs

förslag beträffande pensionsåldrarna angivas i allmänhet endast de

fall, där avvikelse gjorts från vad nu i sådant hänseende gäller för lika

benämnda eller eljest närmast motsvarande befattningar enligt hittillsvarande

stater samt där fråga är om nyinrättade tjänster.

Första lönegraden.

Vaktmästare hos generalpoststyrelsen lärer hittills såsom »postvaktbetjänt»

ansetts hava en pensionsålder av 65 år. Då någon anledning icke

föreligger att för sådan vaktmästare sätta lägre pensionsålder än vad

som gäller för vaktmästare i allmänhet hos verkstyrelser, har för sådan

vaktmästare — hädanefter benämnd expeditionsvakt — som tjänstgör hos

generalpoststyrelsen, bestämts en pensionsålder av 67 år. För expeditionsvakt

vid postkontor har däremot satts samma pensionsålder som

för annan till lägre grader hörande postpersonal i trafiktjänst eller 65 år.

Av de till denna lönegrad hänförliga befattningar vid statens järnvägar

hava för närvarande eldare å ångfärja, matros samt vagn- och

stallkarl en pensionsålder av 65 år. Denna ålder har emellertid synts

kommittén icke kunna bibehållas. Vad sålunda beträffar eldarbefattningarna

å ångfärja, torde det utan vidare vara tydligt, att dessa med hänsyn

till det ansträngande arbetet och de förhållanden, under vilka arbetet

äger rum, icke kunna bestridas av personer i mera framskriden ålder.

Kommittén har fördenskull för dessa befattningar satt den lägsta för

manliga befattningshavare vid dessa verk nu förekommande pensions
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

åldern nämligen CO år. Då det arbete, som utföres av matros samt vagnoch

stallkarl, icke torde fordra mindre kroppslig spänstighet än det, som

åligger stationskarl, för vilken gäller en pensionsålder av 63 år, liar

kommittén ansett sig böra föreslå samma pensionsålder för samtliga ifrågavarande

befattningshavare.

För expeditionsvakt vid statens vattenfallsverk har satts samma

pensionålder som för sådana tjänstemän i allmänhet eller G7 år. Den

nuvarande pensionsåldern för vakt, 62 år, har av anledning, som förut

angivits, jämkats till 63 år.

Andra lönegraden.

För den nyinrättade befattningen såsom förste stationsbiträde vid

telegrafverket har satts en pensionsålder av 65 år eller samma som gäller

för stationsbiträde.

De vid statens järnvägar likaledes nyinrättade trafikbiträdestjänsterna

torde i fråga om pensionsålder böra likställas med stationskarlar,

från vilka befattningar förenämnda tjänster utbrutits, och pensionsåldern

alltså bestämmas till 63 år.

Tredje lönegraden.

Förste vaktmästare hos generalpoststyrelsen har likasom vaktmästare

därstädes hittills ansetts i egenskap av »postvaktbetjänt» hava en pensionsålder

av 65 år. För förste expeditionsvakt — såsom förste vaktmästare

hädanefter skall benämnas — har emellertid nu, i likhet med

vad som redan gäller motsvarande befattningshavare inom andra verk,

pensionsåldern satts till 67 år.

För den vid statens vattenfallsverk nyinrättade befattningen såsom

kanalförman har pensionsåldern bestämts lika som för andra förmanstjänster

vid detta verk eller till 65 år.

Fjärde lönegraden.

För manligt kontorsbiträde vid statens järnvägar är pensionsåldern

65 år, om vederbörande tillhör distrikt, men 67 år, om tjänstemannen är

placerad hos järnvägsstyrelsen. Då kontorsbiträde vid distrikts trafikavdelning

i stor utsträckning har verklig trafiktjänst, har för sådan

befattningshavare bibehållits den lägre pensionsåldern. För övriga kontorsbiträden,

vilka uteslutande hava expeditionsarbete, har satts en pensionsålder

av 67 år.

4051 19

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

För de vid statens vattenfalls verk nyinrättade manliga befattningarna

såsom kontorsbiträden, vilka endast skulle utföra expeditionsarbete,

har satts en pensionsålder av 67 år. För maskinist och montör vid

nämnda verk har den förut till 62 år bestämda pensionsåldern jämkats

till 63 år.

Femte lönegraden.

De hittills i förste postiljonsgraden ställda befattningarna såsom bokbinderiförman

och tryckeriförman hava bibehållits vid den för posttjänstemän

i lägre grader i allmänhet fastställda pensionsåldern av 65 år.

Reparatör av l:a graden vid telegrafverket har för närvarande samma

pensionsålder som reparatör av 2:a graden därstädes, nämligen 60

år. Under det att den senare — vilken under benämningen reparatör

hänföres till tredje lönegraden — bär ytterarbete, bland annat reparationer

å ledningar, har den förre, som i femte lönegraden uppförts såsom

förste reparatör, uteslutande arbete inom telefonstationerna. Det

förste reparatörerna sålunda åliggande arbetet fordrar visserligen en god

synförmåga och möjlighet att taga sig fram i svårtillgängliga uttrymmen,

men kräver dock icke samma rörlighet och förmåga att under ofta ogynsamma

väderleksförhållanden utföra arbeten å ledningstolpar eller å andra

dylika platser. Vid nu angivna förhållande har kommittén ansett eu pensionsålder

av 63 år böra kunna lämpligen bestämmas för förste reparatör.

För förste kontorsbiträde vid statens järnvägar är pensionsåldern nu

65 år. För den händelse dylika befattningar skulle komma att inrättas för

uteslutande expeditionstjänst, torde emellertid för dem kunna bestämmas en

pensionsålder av 67 år. I enlighet härmed har kommitténs förslag avfattats.

Den nyinrättade muddermästartjänsten vid statens vattenfalls verk

har i fråga om pensionsåldern jämnställts med hittillsvarande förmansbefattningar

vid verket, och har densamma fördenskull satts till 65 år.

Slussmästare änsterna, vilka hittills räknats till förmansbefattningar, hava

bibehållits vid nyssnämda pensionsålder. För fyrmästare, vilken befattningvisserligen

hittills hänförts till förmansgraden, har kommittén med hänsyn

till arbetets i många fall krävande beskaffenhet ansett pensionsåldern böra

bestämmas till 63 år.

Sjätte lönegraden.

För den till denna grad hörande nyinrättade befattningen såsom

stationsmästare vid postverket har kommittén tänkt sig eu pensionsålder

av 67 år. Dessa tjänstemän, vilka skola vara föreståndare för vissa

mindre postanstalter, torde nämligen kunna i avseende å arbetets art i

viss män likställas med postmästare, för vilka nämnda pensionsålder är

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

gällande. De ävenledes vid postverket nyinrättade tjänsterna såsom

transportmästare, med åliggande att utöva överinseendet över de lokala

transporterna samt automobilparkerna i Stockholm och Göteborg, hava däremot

synts kommittén kräva en pensionsålder av 65 år.

För de nyinrättade förrådsmästartjänsterna vid telegrafverket, vilka

hittills bestritts av linjeförmän, torde kunna tillämpas samma pensionsålder,

som gäller för förrådsmästare vid statens järnvägar, eller 65 år.

Linjeförmännen vid telegrafverket hava nu en pensionsålder av 60 år.

Då emellertid dessa tjänstemän hava till huvudsakligt åliggande att

vara arbetsledare och i sådant hänseende äro likställda med exempelvis

banmästare vid statens järnvägar, har det synts kommittén, som om

tillräcklig anledning icke törefunnes att för linjeförmännen fastställa

lägre pensionsålder än för banmästarna. Pensionsåldern för linjeförmän

har i enlighet härmed satts till 63 år. För radiotelegrafist är pensionsåldern

för närvarande bestämd till 65 år. Med hänsyn till de stora fordringar

på en skarp hörs el förmåga, som måste ställas på sådan tjänsteman,

har inom kommittén ifrågasatts en sänkning av pensionsåldern.

Då emellertid de tekniska anordningarna inom radiotelegrafin ännu knappast

torde hava nått sin fulländning, synes ytterligare erfarenhet kunna

avvaktas, huruvida en lägre pensionsålder för radiotelegrafist må vara behövlig;

någon olägenhet härav torde icke behöva befaras, enär de nuvarande

innehavarna av befattningarna äro jämförelsevis unga.

För de nyinrättade vagngårdsmästarbefattningarna vid statens järnvägar

har föreslagits den för underbefäl i allmänhet gällande pensionsåldern

av 65 år.

De nyinrättade förrådsmästartjänsterna vid statens vattenfallsverk

hava upptagits med samma pensionsålder som motsvarande befattningar

vid de övriga verken. För de likaledes nyinrättade förste montörstjänsterna

bär pensionsåldern satts till 63 år eller samma som för linjeförmän

vid telegrafverket, med vilka de i avseende å åligganden äro i viss

mån jämförliga. Schaktmästar- och trädgårdsmästartjänsterna, vilka hittills

bestritts av förmän av första graden, hava bibehållits vid en pensionsålder

av 65 år.

Sjunde lönegraden.

Den till denna grad hörande faktorstjänsten vid postverket har hittills

bestritts av en överpostiljon, för vilken befattning pensionsåldern är 65

år; någon ändring av nämnda ålder ifrågasättes icke nu.

Befattningarna såsom byggmästare och verkmästare vid statens

vattenfallsverk, vilka nu äro förmänstjänster av första graden, torde böra

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

bibehållas vid den för sistnämnda befattningar nu gällande pensionsåldern

av 65 år. För förste maskinist, motsvarande nuvarande maskinist av

första graden, har av förut angivet skäl pensionsåldern jämkats från

62 till 63 år.

Åttonde lönegraden.

Ritare vid telegrafverket har nu en pensionsålder av 67 år. Med

hänsyn emellertid därtill, att av dessa tjänstemän måste krävas stor

manuell färdighet och god synförmåga, torde det knappast vara lämpligt

att sätta pensionsåldern högre än 65 år.

För samtliga telegrafassistenter är pensionsåldern för närvarande 65

år. Då emellertid de assistenter, vilka tjänstgöra å trafikdistriktsbyrå

eller hos telegrafstsyrelsen, icke hava egentlig apparattjänst, utan utföra

huvudsakligen byråarbete, synes pensionsåldern för dessa assistenter

kunna höjas till 67 år, under det att övriga assistenter fortfarande torde

böra bibehållas vid den lägre pensionsåldern av 65 år.

För kon tor sskrivare och ritare vid statens järnvägar gäller för närvarande

en pensionsålder av 67 år, då vederbörande är placerad hos järnvägstyrelsen,

men eljest en pensionsålder av 65 år. Då för ifrågavarande

tjänstemän arbetet torde vara ungefär ensartat, vare sig tjänstgöringen

äger rum i styrelsen eller annorstädes, synes icke någon anledning

föreligga att bibehålla en dylik skillnad. För kontorskrivarna bör pensionsåldern

kunna sättas till 67 år, under det att, av skäl som nyss

anförts, pensionsåldern för ritare torde böra fastställas till 65 år.

Kontorsskrivarna vid statens vattenfallsverk, vilka motsvara nuvarande

bokhållare av andra graden, hava bibehållits vid sin förutvarande

pensionsålder av 67 år. För de nyinrättade maskinmästarbefattningarna

har satts samma pensionsålder, 65 år, som nu gäller för exempelvis

andre maskinist å ångfärja vid statens järnvägar. Pensionsåldern

för de likaledes nyinrättade ritarbefattningarna vid statens vattenfallsverk

har satts lika som för motsvarande befattningar vid telegrafverket och

statens järnvägar. Beträffande stationsmästare och övermontör vid vattenfallsverket

har endast vidtagits den förut omförmälda jämkningen från

62 till 63 år.

Nionde lönegraden.

Linjemästare och verkmästare vid telegrafverket hava nu en pensionsålder

av 60 år. Då nämnda befattningshavare äro arbetsledare, synes

en så låg pensionsålder icke vara erforderlig. Kommittén har med hänsyn

härtill för linjemästare föreslagit en pensionsålder av 63 år. För verk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G9

mästare skulle visserligen eu pensionsålder av 05 år kunna ifrågasättas,

men har kommittén med hänsyn bland annat till den nuvarande låga

pensionsåldern för dessa tjänstemän ansett sig böra för dem tillstyrka

samma pensionsålder som för linjemästare eller sålunda 63 år.

Då den för överbanmästare nu gällande pensionsåldern av 65 år på

sin tid bestämdes, hade samtliga dessa tjänstemän uteslutande expeditionstjänst.

Sedan numera vissa överbanmästare förestå avdelning och

sålunda hava krävande yttertjänst, torde för sådana överbanmästare böra

bestämmas samma pensionsålder som för banmästare, eller 63 år.

Den vid statens vattenfallsverk nyinrättade befattningen såsom mätaretekniker

synes i fråga om pensionsålder böra likställas med instrumentmakare

och sålunda erhålla eu pensionsålder av 65 år.

Tionde lönegraden.

För samtliga manliga bokhållare vid statens järnvägar bör enligt

kommitténs mening gälla den för bokhållare hos järnvägsstyrelsen nu

fastställda pensionsåldern av 67 år. Någon av arbetets art betingad

anledning att, såsom nu är förhållandet, sätta en lägre pensionsålder

för bokhållare vid distrikten synes nämligen icke förefinnas.

Elfte lönegraden.

För telegrafkommissare av klass 4, likasom för övriga telegrafstationsföreståndare,

är pensionsåldern för närvarande bestämd till 65 år.

Fråga har emellertid uppstått, huruvida ej för samtliga dessa befattningar

borde kunna sättas samma pensionsålder som för postmästare

eller 67 år, enär för bägge dessa kategorier av tjänster det huvudsakliga

arbetet består i kontorsgöromål. Ehuru något hinder mot en dylik

höjning av pensionsåldern icke synes kommittén föreligga i avseende å

föreståndare för de större telegrafstationerna, synes detta dock ej kunna

ske beträffande kommissarier av klass 4 och klass 3, enär dessa deltaga

i apparattjänsten å vederbörande station. Dessa kommissarier böra fördenskull

bibehållas vid sin nuvarande pensionsålder, vilken är densamma

som för annan manlig personal, som är sysselsatt med apparattjänst.

I fråga om förste bokhållare vid statens järnvägar göres för närvarande

samma skillnad i avseende å pensionsåldern som beträffande

bokhållare nämligen en ålder av 67 år vid tjänstgöring hos styrelsen

och 65 år vid tjänstgöring å distrikt. I likhet med vad för bokhållare

föreslagits torde samtliga förste bokhållare böra hava en pensionsålder

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

av 67 år. Förste telegrafist vid statens järnvägar har uteslutande kontorsarbete

och deltager icke i apparattjänst. Vid sådant förhållande torde

hans pensionsålder kunna höjas från 65 till 67 år.

För kanalinspektor av klass 2 likasom för kanalinspektor av klass 1

gäller för närvarande en pensionsålder av 65 år. Då emellertid dessa

befattningshavare till övervägande del hava att utföra kontorsarbete,

synes kommittén icke tillräcklig anledning föreligga att sätta pensionsåldern

lägre än till 67 år.

Tolfte lönegraden.

Ingenjörsassistent vid telegrafverket har nu en pensionsålder av 67

år. Enligt kommitténs mening bör emellertid icke en så hög pensionsålder

gälla för sådana tjänstemän, vilka, såsom fallet är beträffande

ingenjörsassistenter, hava till huvudsaklig uppgift att utföra tekniskt

konstruktionsarbete med därtill hörande beräkningar. Pensionsåldern

synes fördenskull böra sänkas till 65 år.

För samtliga kontrollörer vid telegrafverket gäller för närvarande

en pensionsålder av 65 år. På sätt föreslagits i fråga om telegrafassistent,

som tjänstgör hos styrelsen, torde även beträffande kontrollör

med motsvarande tjänstgöring kunna sättas en pensionsålder av 67 år.

Underingenjör vid statens järnvägar, vilken tjänstgör hos järnvägsstyrelsen,

har för närvarande en pensionsålder av 67 år, under det att

övriga underingenjörer vid verket pensioneras vid 65 år. Av enahanda

skäl, som anförts i fråga om ingenjörsassistent vid telegrafverket, torde

pensionsåldern för samtliga underingenjörer böra fastställas till 65 år.

Trettonde lönegraden.

För innehavarna av de nyinrättade förrådsförvaltartjänsterna vid

telegrafverket bar kommittén, med hänsyn till att deras huvudsakliga

uppgift torde bliva kontorsarbete, föreslagit en pensionsålder av 67 år.

Distriktskassör vid statens järnvägar har för närvarande en pensionsålder

av 65 år. Då emellertid någon särskild anledning icke torde

föreligga att sätta pensionsåldern lägre för denne tjänsteman än för

andra kassörer, har kommittén för distriktskassör upptagit en pensionsålder

av 67 år. För de nyinrättade revisorsbefattningarna hos järnvägsstyrelsen

har kommittén föreslagit enahanda pensionsålder.

Beträffande höjningen av pensionsåldern för kanalinspektor av

klass 1 är förut talat.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Fjortonde lönegraden.

För de nyinrättade avdelningsingenjörsbefattningarna vid telegrafverket,

till vilka skulle höra kabelblocksarbeten, föreståndarskap för

undersökningsavdelning m. in., har nu föreslagits en pensionsålder av

65 år. För den ävenledes nya befattningen såsom konstruktör torde, i

anslutning till vad förut anförts beträffande ingenjörsassistent, böra

stadgas eu pensionsålder av 65 år. Med hänsyn därtill att inköpschef

och kontorschef huvudsakligen hava kontorsarbete, har den nuvarande

pensionsåldern 65 år höjts till 67 år. Den för telegrafkommissarie av

klass 2 nu bestämda pensionsåldern av 65 år har av förut anförd anledning

föreslagits till 67 år.

För de till statens järnvägar hörande befattningarna såsom distriktskamrer,

förrådsförvaltare och verkstadskamrer har pensionsåldern höjts

från 65 till 67 år, på grund därav att ifrågavarande befattningshavare

hava så gott som uteslutande kontorsarbete. Däremot har för den vid

detta verk nyinrättade konstruktörsbefattningen satts eu pensionsålder av

65 år, i likhet med vad som föreslagits för konstruktör vid telegrafverket.

Femtonde lönegraden.

För den vid telegrafverket nyinrättade befattningen såsom förrådskamrer

har pensionsåldern bestämts till 67 år. Telegrafkommissarie av

klass 1 B har fått pensionsåldern höjd till 67 år av under elfte lönegraden

anfört skäl. Då innehavarna av de nyinrättade överkontrollörsbefattningarna

vid ifrågavarande verk skulle hava mera krävande tjänstgöring

än förste kontrollörer vid verket, torde pensionsåldern för de

förra icke kunna sättas högre än för de senare, vilka bibehållits vid

sin nuvarande pensionsålder av 65 år.

Vid statens järnvägar har för sekreterarbefattningarna hittills varit

bestämd en pensionsålder av 65 år. Såsom anledning till den lägre pensionsåldern

för dessa tjänstemän — likasom ifråga om byråingenjör,

förrådsintendent, förste byråingenjör, byrådirektör, överkontrollör, byråchef

och förste byrådirektör — har tidigare åberopats, att dessa tjänstemän

i allmänhet rekryterades ifrån eller övergingo till sådana befattningar

vid distrikten, för vilka gällde en pensionsålder av 65 år. Beträffande

samtliga nyssnämnda tjänstemän har emellertid kommittén icke

kunnat finna berörda förhållande utgöra tillräckligt skäl för att sätta

dem i annan ställning i fråga om pensionsåldern än övriga befattningshavare

i högre grader inom verkens styrelser. Kommittén har fördenskull

upptagit sekreterare med en pensionsålder av 67 år.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Sextonde lönegraden.

De nuvarande linjeingenjörerna inom telegrafstyrelsen hava likasom

linjeingenjörer vid lokalförvaltningen en pensionsålder av 65 år. Emedan

icke de särskilda skäl, som tala för en lägre pensionsålder för sistnämnda

linjeingenjörer, äro tillämpliga på nämnda styrelsetjänstemän, vilka hädanefter

benämnas byråingenjörer, har kommittén för dem föreslagit en pensionsålder

av 67 år. Om anledningen till höjningen av pensionsåldern för

telegraf kommissarie av klass 1 A från 65 till 67 år är förut talat.

För byråingenjör hos järnvägsstyrelsen har, såsom förut blivit antytt,

pensionsåldern ansetts böra höjas från 65 till 67 år.

Sjuttonde lönegraden.

För den nyinrättade förste intendentsbefattningen hos generalpoststyrelsen

har pensionsåldern satts till 67 år.

Den hos telegrafstyrelsen nyinrättade tjänsten såsom förste sekreterare

har upptagits med en pensionsålder av 67 år. Den vid telegrafverkets

linjeförvaltning nyinrättade tjänsten såsom förste linjeingenjör är däremot

av den beskaffenhet, att för densamma kräves enahanda rörlighet och

spänstighet som i fråga om linjeingenjör därstädes, varför kommittén funnit,

att för förstnämnda befattning bör sättas en pensionsålder av 65 år.

Distriktssekreterare ävensom förrådsintendent vid statens järnvägar

hava hittills i egenskap av distriktstjänstemän haft en pensionsålder av

65 år. Tjänstgöringens beskaffenhet synes emellertid kommittén icke

påfordra lägre pensionsålder än 67 år. För den till styrelsen hörande

förste byråingenjörstjänsten har, såsom förut angivits, pensionsåldern

ansetts hora höjas från 65 till 67 år. De nyinrättade förste sekreterarbefattningarna

hava i fråga om pensionsåldern likställts med motsvarande

befattningar hos telegrafstyrelsen.

Adertonde lönegraden.

För de nyinrättade byrådirektörsbefattningarna hos generalpoststyrelsen

och telegrafstyrelsen har pensionsåldern satts till 67 år. Angående

höjning av pensionsåldern för byrådirektör hos järnvägsstyrelsen

från 65 till 67 år är förut talat.

Driftcheferna vid statens vattenfallsverk, vilka i allmänhet skola

ersätta nuvarande driftingenjörer, hava bibehållits vid samma pensionsålder,

som varit bestämd för dessa senare, eller 65 år.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Nittonde lönegraden.

För de vid telegrafverket nyinrättade trafikdirektörstjänsterna liar

satts en pensionsålder av 67 år, sålunda densamma som nu är bestämd

för postdirektörstjänst. Den tämligen likartade tjänstgöringen synes

nämligen kommittén väl försvara en dylik likställighet i fråga om pensionsåldern,

ehuru yrkande gjorts om lägre pensionsålder för trafikdirektör.

Tjugonde lönegraden.

För befattningarna såsom telefondirektör och telegrafdirektör gäller

nu en pensionsålder av 65 år. Såsom föreståndare för större telegrafstation

bör, enligt vad förut sagts, telegrafdirektörs pensionsålder kunna

höjas till 67 år, och synes samma pensionsålder kunna sättas jämväl för

telefondirektör.

För byråchefs- och förste byrådirektörstjänsterna hos järnvägsstyrelsen

har av förut angivet skäl pensionsåldern ansetts kunna höjas från

65 till 67 år.

Första—sjunde lönegraderna.

För samtliga kvinnliga befattningshavare vid de nu ifrågavarande

verken gäller förnärvarande, såsom förut är nämnt, en pensionsålder av

60 år med undantag för rikstelefonister, vilka hava en pensionsålder av

55 år. Härutinnan har kommittén ansett sig icke böra föreslå någon

ändring. Inom kommittén har visserligen ifrågasatts, huruvida ej pensionsåldern

för rikstelefonister skulle kunna något höjas, men har detta

från telegrafverkets sida med bestämdhet avstyrkts, enär det nämnda

befattningshavare åliggande arbetet fordrade en synnerligen snabb uppfattningsförmåga

och skarp hörsel, vilka egenskaper knappast kunde

påräknas hos personer i mera framskriden ålder. Den låga pensionsåldern

kan emellertid för dessa befattningshavare medföra olägenhet därutinnan,

att, då befordringen till ordinarie tjänst för stora grupper av

rikstelefonister, särskilt vid mindre stationer, torde kunna ske först efter

uppnådda 26 års ålder, sådana befattningshavare icke komma att innehava

trettio avgiftsår vid pensionsålderns inträde, vilket i sin ordning

orsakar, att avkortning skulle ske å den del av tjänstepensionen, som utgör

avgiftspension. Då rikstelefonisterna städse före befordringen innehaft extra

tjänst vid verket såsom lokaltelefonister, landsteiefonister eller extra ordinarie

rikstelefonister, komma de däremot så gott som undantagslöst att

För kvinnliga

tjänstemän

avsedda

befattningar.

10

4051 19

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

vid pensionsålderns uppnående hava minst trettio tjänstår, vadan den

del av tjänstepensionen, som utgör statspension, i allmänhet bör kunna

utgå till sitt fulla belopp. Emellertid skulle en anordning kunna

tänkas, varigenom avgiftsåren i regeln komme att uppbringas till det för

erhållande av hel avgiftspension föreskrivna antalet. Detta skulle nämligen

bliva fallet, därest nyssnämnda icke-ordinarie telefonister ålades erlägga

avgift till kassa för pensionering av icke-ordinarie personal vid

telegrafverket från exempelvis 26 års ålder. Som emellertid kommittén

endast torde hava att behandla frågan om den ordinarie personalens

pensionsförhållanden, har kommittén ansett sig icke böra framlägga något

direkt förslag i sådant hänseende, men synes spörsmålet dock kunna

förtjäna att göras till föremål för närmare övervägande.

o o

O

Uti åldersförteckningen förekomma icke några tjänster hos vattenfallsstyrelsen,

emedan frågan om denna styrelses uppförande på ordinarie

stat vid 1919 års lagtima riksdag uppskjutits. Skulle emellertid

dessa tjänster vid 1920 års riksdag uppföras å ordinarie stat, borde

då givetvis även dessa upptagas i åldersförteckningen, och torde för

dem enahanda pensionsålder kunna bestämmas, som av kommittén

föreslagits för likabenämnda befattningar hos de andra verkens styrelser,

eller 67 år.

I händelse av bifall till väckta förslag om inrättande vid statens

järnvägar av befattningar såsom förste portvakt och stallgårdsmästare,

torde dessa bägge befattningar böra uppföras i åldersförteckningen med

en pensionsålder av 65 år.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

VII. Förslag till lag angående rätt till tjänstepension

för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens

vattenfallsverk.

1 kap. Allmänna bestämmelser. >

1 §•

För en var ordinarie tjänsteman vid postverket, telegrafverket, statens

järnvägar eller statens vattenfallsverk skola i fråga om rätt till

tjänstepension samt skyldighet att avgå från tjänsten gälla de i denna

lag givna bestämmelser.

2 §•

Den, som avgår från tjänsten utan att vara skyldig därtill enligt

bestämmelserna i denna lag, är icke berättigad till tjänstepension.

Tjänstepension må ej heller åtnjutas av den, som blivit avsatt från

tjänsten, eller den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare.

3 §.

1. Tjänsteman skall såsom bidrag till kostnaden för beredande av

tjänstepension erlägga pensionsavgift för tid och till belopp, som angivas

i 15 § samt 18 och 28 §§.

Pensionsavgift erlägges månadsvis i efterskott genom avdrag å

tjänstemannens avlöning eller, vad angår pensionerad befattningshavare,

som avses i 13 § 1 mom., å honom tillkommande tjänstepension.

År tjänstemannen på grund av tjänstledighet eller av annan anledning

icke berättigad att uppbära någon avlöning för månaden eller förslår ej

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

utgående avlöningsbelopp, skall pensionsavgiften eller vad däri brister i

stället kontant inbetalas. Försummas detta, skall det sålunda förfallna

beloppet avdragas å hans därefter utfallande avlönings- eller tjänstepensionsbelopp.

Kan så ej ske, skall genom vederbörande styrelses försorg

beloppet utan föregående dom eller utslag utmätas.

2. Återbetalning av erlagda pensionsavgifter medgives ej i annan

ordning än i denna lag sägs.

4 §•

Tjänstepension sökes hos styrelsen för det verk tjänstemannen tillhör,

dock att pension för tjänsteman, som avses i 13 § 1 inom., sökes

hos Konungen.

5 §.

Då pension beviljas, utfärdas pensionsbrev.

6 §.

Tjänstepension till belopp för år räknat, som angives i denna lag,

utgår, där ej annorlunda i lagen stadgas, från och med dagen näst efter

den, då avgång från tjänsten äger rum, till och med den månad, under

vilken pensionstagaren avlider eller pensionsrätten eljest upphör.

Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott från det verk,

tjänstemannen vid avgången tillhörde.

7 §•

De i denna lag omförmälda pensionsavgifter ingå från tjänstemän vid

postverket till postverkets pensionsfond, från tjänstemän vid telegrafverket

till telegrafverkets pensionsfond, från tjänstemän vid statens järnvägar

till statens järnvägars pensionsfond samt från tjänstemän vid statens

vattenfallsverk till statens vattenfallsverks pensionsfond.

8 §•

Tjänstepension utgår av det verks medel, tjänstemannen vid avgången

tillhörde. Gottgörelse skall emellertid beredas dessa medel från vederbörande

i 7 § omförmälda pensionsfond med så stor del av kostnaden,

Som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning finnes motsvara fondens

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

tillgångar och de Btadgade pensionsavgifternas storlek. Sådan beräkning

skall verkställas minst vart femte år och enligt bestämmelser, som

meddelas av Konungen.

9 §•

Pensionsfond, varom i 7 § förmäles, förvaltas enligt bestämmelser,

som meddelas av Konungen.

10 §.

Övergår tjänsteman till befattning vid annat verk, som avses i

denna lag, skall sammanlagda beloppet av de av honom erlagda pensionsavgifter

överföras från pensionsfonden vid det verk, han förut tillhörde,

till pensionsfonden vid det verk, till vilket han övergår.

Vad nu är sagt gäller jämväl vid övergång till befattning vid annat

statens verk, beträffande vilket föreskrift meddelats, att dylik överföringav

pensionsavgifter skall äga rum vid övergång från nämnda verk till

befattning, å vilken förevarande lag äger tillämpning.

11 §•

Därest tjänsteman övergår till befattning vid sådant statens verk,

som icke avses i 10 §, och med inträdet i denna befattning är förenad

skyldighet att betala retroaktivavgift för egen pensionering,

skall sammanlagda beloppet av de av honom erlagda pensionsavgifter,

dock ej till högre belopp än det, vartill retroaktivavgiften uppgår, från

vederbörande i 7 § omförmälda pensionsfond inbetalas till den myndighet,

som äger uppbära retroaktivavgiften.

12 §.

Upphör tjänsteman att innehava ordinarie anställning i statens tjänst

och är han icke berättigad till tjänstepension enligt bestämmelserna i

denna lag, skall, för beredande åt honom av pension jämlikt lagen den

30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, från vederbörande i 7 §

omförmälda pensionsfond till pensionsstyrelsen inbetalas sammanlagda

beloppet av de av honom erlagda pensionsavgifterna, i den mån desamma

icke på grund av bestämmelserna i 10 eller 11 § blivit tagna i anspråk.

Vad nu är sagt gäller dock ej i fråga om den, som vid avgång från

tjänsten icke är svensk medborgare.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

2 kap. Tjänstepension för ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom

förordnande.

13 §.

1. För nedanstående ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom

förordnande på viss tid, skola gälla följande tjänstepensionsnnderlag:

generaldirektör................................................................................ 8,000 kronor

verkstadsdirektör vid telegrafverket.......................................... 7,000 »

överdirektör och souschef, överdirektör, överingenjör vid

statens järnvägar samt sådan distriktschef vid statens

järnvägar, som vid tillträdandet av nämnda befattning

icke innehade annan ordinarie tjänst vid

statens järnvägar ................................................................. 7,000 »

överdirektör och kraftverksdirektör vid statens vatten
fallsverk

................................................................................. 7,000 »

2. För tjänsteman, vilken innehar förordnande såsom distriktschef

vid statens järnvägar och vid tillträdandet av nämnda förordnande innehade

sådan tjänst vid statens järnvägar, som avses i 3 kap. av denna lag,

skall i pensionshänseende gälla vad för den tjänsten är stadgat i lagen.

14 §.

1. Har tjänsteman, som avses i 13 § 1 mom., under minst tolv år

innehaft förordnande å befattning, varom i 13 § 1 eller 2 mom. sägs,

eller har han, oavsett tjänstetidens längd, på grund av olycksfall i tjänsten

blivit oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, är han berättigad

att vid avgång från tjänsten åtnjuta tjänstepension till samma belopp

som det för honom vid avgången gällande pensionsunderlaget. ,

Därest i 13 § 1 mom. omförmäld tjänsteman, innan han uppnått

tolv års tjänstetid i befattningen, avgår från tjänsten, antingen på grund

av att förordnandet upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande

eller på grund därav att han till följd av sjukdom, som ej föranletts av

olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring,

så ock därest tjänstemannen eljest före berörda tid utan egen begäran

nödgas avgå från sin befattning, äger han uppbära tjänstepension till

belopp, som med 1,000 kronor understiger det för befattningen gällande

pensionsunderlaget.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

2. Av tjänstepension, som omförmäles i 1 inom., anses två tredjedelar

utgöra statspension och en tredjedel avgiftspension.

15 §•

Tjänsteman, som avses i 13 § 1 inom., skall erlägga pensionsavgift

från och med den månad, under vilken han tillträder sin befattning,

till och med den månad, under vilken han uppnår en levnadsålder av

sextiofem år, även om han dessförinnan avgått från tjänsten med åtnjutande

av tjänstepension, dock att pensionsavgift icke i något fall

skall erläggas för längre tid än intill dess trettio år förflutit från ingången

av den månad, varunder vederbörande tillträtt ordinarie anställning

eller dessförinnan börjat erlägga avgift till kassa för pensioneringav

i statens tjänst anställd icke-ordinarie personal. Avgår tjänstemannen

under sådana förhållanden, att han icke är berättigad till tjänstepension,

eller avlider tjänstemannen före uppnådda sextiofem levnadsår, skall

emellertid pensionsavgift icke erläggas för längre tid än till och med

den dag, avgången eller dödsfallet ägt rum.

Pensionsavgiften utgör för år räknat 480 kronor, där pensionsunderlaget

är bestämt till 8,000 kronor, och 420 kronor, där pensionsunderlaget

är bestämt till 7,000 kronor.

16 §.

Befinnes tjänsteman, som avses i detta kapitel, före utgången av

den tid erhållet förordnande gäller, vara till följd av olycksfall i tjänsten

eller av sjukdom oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller

har Konungen av annan anledning förklarat förordnandet skola upphöra,

skall tjänstemannen vara skyldig avgå från befattningen; och skall i

sammanhanhang med beslut om förordnandets upphörande frågan om

hans rätt till pension avgöras.

3 kap. Tjänstepension för ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom

konstitutorial.

17 §•

1. För ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom konstitutorial,

skola gälla nedan angivna tjänstepensionsunderlag.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

A. För befattningar, avsedda för manliga tjänstemän:

l:a

lönegraden.....

1,644 kronor

ll:e lönegraden.....

. 3,684

kronor

2:a

»

1,716 »

12:e

»

3,924

»

3:e

» ......

1,824 »

13:e

»

. 4,200

»

4:e

»

. 1,920 »

14:e

»

4,476

»

5:e

» ......

2,160 »

15:e

»

. 5,076

»

6:e

» ......

2,436 »

16:e

»

. 5,724

»

7:e

»

2,844 »

17:e

»

6,036

»

8:e

» ......

3,036 »

18:e

y>

. 6,360

9:e

» ......

3,240 »

19:e

»

. 6,684

10:e

» .....

3,444 »

20:e

. 6,996

»

B. För befattningar, avsedda för kvinnliga tjänstemän:

l:a

lönegraden.....

1,440 kronor

5:e

lönegraden.....

. 2,256

kronor

2:a

»

. 1,704 »

6:e

»

. 2,676

3:e

.. 1,800 j>

7:e

» ......

. 3,204

»

4:e

»

. 2,136 »

2. Av de i mom. 1 angivna tjänstepensionsunderlag anses två

tredjedelar utgöra statspensionsunderlag och en tredjedel avgiftspensionsund

erlag.

18 §.

1. Varder tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttad till

befattning med lägre tjänstepensionsunderlag, skall han likväl bibehållas

vid det tjänstepensionsunderlag, som vid förflyttningen var för honom

gällande, och skall han jämväl hava att erlägga pensionsavgift beräknad

efter den befattning, han vid förflyttningen tillhörde.

2. Har tjänsteman efter egen ansökning förflyttats till befattning

med lägre tjänstepensionsunderlag eller har sådan förflyttning föranletts

av något tjänstemannens förfarande i tjänsten, skall för honom gälla

det för den lägre tjänsten bestämda statspensionsunderlaget, men skall i

avseende å avgiftspensionsunderlag och honom åliggande pensionsavgift

så anses, som om han kvarstode i den tjänst, varifrån förflyttningen

ägt rum.

3. Nedflyttas befattning till lägre lönegrad och sänkes till följd

därav det för tjänsten dittills gällande tjänstepensionsunderlaget, gäller

för den, som då innehade densamma, vad i 1 mom. sägs.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

19 §.

Med pensionsålder förstås i detta kapitel den levnadsålder, som för

varje befattning finnes angiven i den vid denna lag fogade åldersförteckning.

Pensionsåldern skall anses inträda vid utgången av den månad,

under vilken berörda levnadsålder uppnås.

20 §.

1. Tjänstår enligt detta kapitel beräknas för tid, under vilken

tjänsteman efter fyllda aderton år i statens tjänst innehaft ordinarie

eller extra ordinarie befattning eller annan anställning, som av verkets

styrelse prövas vara därmed jämförlig, eller bestritt förordnande å sådan

tjänst eller ock varit delägare i kassa för pensionering av i statens

tjänst anställd icke-ordinarie personal. Vid sådan tjänstårsb er åkning

skall avdrag göras för tid omfattande minst femton dagar i följd, under

vilken ledighet från tjänsten ägt rum, dock icke för tid, varunder tjänsteman

utan att tjänstgöra å sin befattning ägt uppbära oavkortad avlöning

eller han eljest åtnjutit ledighet på grund av sjukdom, olycksfall

i tjänsten eller offentligt uppdrag eller för fullgörande av honom åliggande

militär tjänstgöring eller för resa, som med vederbörligt tillstånd

företagits till egen utbildning.

Har enskilt företag övertagits av staten, må, där ej Konungen

annorledes bestämmer, tjänsteman, som vid sådant övertagande övergått

till statstjänst, såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension

efter prövning av verkets styrelse tillgodoräknas jämväl tid, varunder

han innehaft fast anställning vid nämnda företag.

I fråga om tjänstepension för den, som vid avgång från sin befattning

erhållit pension för annan statstjänst, må därvid tillgodoräknat

tjänstår ej ånyo beräknas, där sådant tjänstår icke på grund av annan

tjänstgöring än den, på vilken den förra tjänstårsberäkningen grundats,

må beräknas såsom tjänstår.

2. Avgiftsår enligt detta kapitel beräknas för tid, under vilken

tjänsteman erlagt avgift till fond, anstalt eller kassa för pensionering

av i statens tjänst anställd ordinarie eller icke-ordinarie personal.

4051 19

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

21 §.

Rätt till tjänstepension vid avgång från tjänsten tillkommer:

a) den, som uppnått för hans befattning stadgad pensionsålder

under förutsättning att han kan räkna minst tio tjänstår;

b) den, som träffats av olycksfall i tjänsten, därest olycksfallet

finnes för framtiden medföra oförmåga för tjänstemannen att behörigen

sköta sin befattning och han ej heller av vederbörande styrelse prövas

kunna lämpligen tjänstgöra i annan befattning vid verket; samt

c) den, som icke uppnått pensionsåldern men dock kan räkna minst

tio tjänstår, därest han till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra

fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för

framtiden oförmögen att behörigen sköta sin befattning och ej heller

av vederbörande styrelse prövas kunna lämpligen tjänstgöra i annan

befattning vid verket.

22 §.

1. Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för tjänsteman:

a) då han uppnått den för hans befattning stadgade pensionsåldern,

Konungen eller, där Konungen ej tillsatt befattningen, vederbörande styrelse

likväl obetaget att låta anstå med avskedet, därest och så länge

tjänstemannen prövas kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna,

dock icke i något fall längre än till och med den månad, varunder

han fyller sjuttio år;

b) då han förklarats berättigad till pension enligt bestämmelserna i

21 § b) eller c).

2. Har tjänsteman, för vilken enligt 1 mom. a) av denna paragraf

inträtt skyldighet att avgå från tjänsten, underlåtit att söka avsked

eller har tjänsteman, å vilken bestämmelserna i 21 § b) eller c) äga

tilllämpning, icke själv sökt avsked, kan han jämväl utan därom gjord

ansökan entledigas av Konungen eller, där Konungen ej tillsatt befattningen,

av vederbörande styrelse, och skall i sammanhang därmed frågan

om tjänstemannens rätt till pension avgöras.

23 §.

1. Beloppet av pension jämlikt 21 § a) (ålderspension) bestämmes

enligt följande grunder:

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

a) Innehar tjänstemannen minst 30 tjänstår och har han tillika

minst 30 avgiftsår, utgår hd pension. Denna utgör samma belopp, som

summan av de för tjänstemannen vid tiden för hans avgång från tjänsten

gällande statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag. För tjänsteman,

som under kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken

avgång äger ram, skall emellertid beloppet av hel pension utgöra medeltalet

av de pensionsunderlag, vilka under de senast förflutna tre åren

varit gällande för honom; och skall, därest sådan tjänsteman under

någon del av nämnda tid, utan att tillika innehava tjänst, som i denna

lag avses, innehaft annan statstjänst, med vilken rätt till pension är

förenad, pensionsunderlag beräknas jämväl för den tid sådan tjänst innehafts

och därvid tillämpas de i 3 § av lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907 givna föreskrifter,

dock utan däri stadgad begränsning av pensionsunderlagets belopp.

b) Uppgår antalet av tjänstår eller av avgiftsår icke till 30, utgår

avkortad pension, vilken beräknas så, att densamma motsvarar beloppet

av hel pension minskat med Vist» av statspensionsunderlaget för varje

full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 30, och med

likaledes 7iso av avgiftspensionsunderlaget för varje full fjärdedel av år,

varmed antalet avgiftsår understiger 30.

2. Tjänsteman, vilken vid uppnående av pensionsåldern icke kan

räkna 10 tjänstår och alltså då icke är berättigad till tjänstepension

enligt 21 § a), må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan,

även om han på grund av stadgandet i 22 § 1 mom. tillätes kvarstå i

tjänsten efter pensionsålderns inträde.

24 §.

Pension jämlikt 21 § b) (invalidpension) utgår med beloppet av hel

pension, så bestämd som i 23 § 1 mom. a) sägs.

25 §.

1. Beloppet av pension jämlikt 21 § c) (sjukpension) bestämmes

enligt de i 23 § 1 mom. angivna grunder; dock utgår sådan pension

med lägst sjuttiofem procent av hel pension.

2. Vid tillämpning av bestämmelsen i 1 mom. gäller den inskränkningen,

att pensionen icke må i något fall överstiga den pension, som

tjänstemannen skulle hava erhållit, därest han kvarstått i befattningen

till pensionsålderns inträde.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

26 §.

Av tjänstepension jämlikt detta kapitel anses såsom avgiftspension

vad som enligt de i 23 § 1 mom. angivna grunder skulle utgå, därest

hänsyn toges allenast till avgiftspensionsunderlaget och antalet avgiftsår;

återstoden av samma tjänstepension anses såsom statspension.

27 §.

Därest vid beräkning av pensionsbelopp enligt grunderna i detta

kapitel beloppet icke är i helt krontal jämnt delbart med tolv, skall detsamma

avrundas till närmast högre sålunda delbara tal.

28 §.

1. Tjänsteman, som avses i detta kapitel, skall erlägga pensionsavgift

till nedan angivna belopp för år räknat:

A. Manliga tjänstemän.

l:a

lönegraden

48

kronor

ll:e

lönegraden 174 kronor

2:a

»

51

»

12:e

»

192

i>

3:e

»

57

13:e

»

213

»

4:e

»

63

»

14:e

234

»

5:e

»

75

»

15:e

»

279

»

6:e

»

90

»

16:e

330

)>

7:e

»

114

»

17:e

»

354

»

8:e

»

129

18:e

»

378

»

9:e

»

141

»

19:e

»

399

»

like

156

»

20:e

»

420

))

B. Kvinnliga tjänstemän.

l:a

lönegraden

78

kronor

5:e lönegraden 132 kronor

2:a

93

»

6:e

»

159 »

3:e

»

102

7:e

»

192 »

4:e

»

123

»

2. Pensionsavgift erlägges under trettio år, räknat från och med den

månad, då vederbörande tillträtt ordinarie anställning eller dessförinnan

börjat erlägga avgift till kassa för pensionering av i statens tjänst anställd

icke-ordinarie personal, under iakttagande emellertid:

opaginerad Kontrollera mot PDF

H5

att den, som befordrats till befattning med högre pensionsunderlag,

skall erlägga pensionsavgift under eu tid av tre år från tillträdandet av

denna befattning, även om han på grund av förberörda bestämmelse

eljest skojat vara befriad från erläggande av pensionsavgift, samt

att pensionsavgift icke i något fall skall erläggas för längre tid än

till och med den dag, tjänstemannen avgår på grund av avsked, entledigande

eller dödsfall.

4 kap. Minskning eller indragning av pensionsbelopp.

29 §.

Tjänstepension för befattning, som avses i denna lag, må, även om

de för erhållande av dylik pension föreskrivna villkor uppfyllts, icke

förenas med lön eller pension för annan sådan befattning eller annan

ordinarie statstjänst förutom i de fall och med de inskränkningar, som

här nedan stadgas, nämligen:

a) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter lön för annan ordinarie

statstjänst, må, för den tid lönen för den andra tjänsten åtnjutes,

uppbära allenast den del. av tjänstepensionen, som anses såsom avgiftspension;

dock att, därest härigenom pension och lön tillsammans icke

uppgå till beloppet av den tjänstepension, som eljest skolat åtnjutas

för förstnämnda tjänst, nyssberörda avgiftspension må ökas med vad

som motsvarar skillnaden;

b) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter pension för annan

tjänst, som avses i denna lag, må uppbära avgiftspension för båda tjän
sterna

samt av de statspensioner, som eljest skolat utgå, den, som till

beloppet är högre, eller, om bägge statspensionernas belopp äro lika,

den ena av dem;

c) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter eller sedermera erhåller

pension för statstjänst, å vilken denna lag icke äger tillämpning, må

uppbära allenast avgiftspension för den förstnämnda tjänsten; dock att,

därest härigenom de båda pensionerna icke skulle tillsammans uppgå

till beloppet av den tjänstepension, som eljest skolat utgå för först

omförmälda tjänst, nyssberörda avgiftspension må ökas med vad som

motsvarar skillnaden; samt

d) därest med tillämpning av5 de under a), b) och c) givna bestämmelser

sammanlagda beloppet av lönen och pensionen eller av de

båda pensionerna understiger tre tusen kronor, skall avdrag å pensionsbeloppet

äga rum endast i den mån, som erfordras för att pensionen tillsammans

med lönen eller den andra pensionen icke må överstiga tre

tusen kronor.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

30 §.

Om den. som är berättigad till tjänstepension enligt denna lag,

tillika är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund

av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt föreskrift i denna lag eller

i reglemente för kassa för pensionering av i statens tjänst anställd ickeordinarie

personal, räknas sistnämnda pension såsom del av den honom

enligt denna lag tillkommande pension, vilken alltså skall minskas med

det pensionsbelopp, som pensionstagaren sålunda äger utbekomma från

pensionsförsäkringsfonden.

31 §.

1. Om pensionstagare undergår frihetsstraff, som omfattar minst en

månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt, må han för den tiden ej

åtnjuta den del av tjänstepensionen, som anses såsom statspension.

Har pensionstagare blivit dömd till straffpåföljd, vilken utestänger

från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen,

eller, i stället för avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen,

må från och med månaden näst efter den, under vilken sådant

beslut vunnit laga kraft, statspension ej utgå till honom.

2. Har pensionstagare, som avses i 1 mom., anhörig, vilken för

sitt uppehälle är beroende av honom, må styrelsen för det verk, från

vilket pensionen utbetalas, kunna medgiva sådan anhörig rätt att för

tid, varunder pensionstagaren undergår frihetsstraff eller är intagen å

tvångsarbetsanstalt, uppbära statspensionen eller del därav.

32 §.

Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år sedan det förfallit

till betalning, är förverkat och tillfaller vederbörande i 7 § omförmälda

pensionsfond, dock med rätt för verkets styrelse att, på därom gjord

framställning, medgiva beloppets utbetalning. 5

5 kap. Lagens tillämplighet m. m.

33 §.

Från tillämpningen av denna lag kunna genom beslut av Konungen

undantagas tjänstemän, vilka vid statens övertagande av enskilt företag

övergått ''till tjänst vid något av de verk, som avses i lagen.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

34 §.

Denna lag äger icke tillämpning å:

a) den, som före denna lags ikraftträdande avgått från tjänsten,

b) tjänsteman, som tillhör äldre lönestat än den från och med den

1 juli 1920 gällande, samt

c) tjänsteman, vilken vid statens övertagande av enskild järnväg

eller handel övergått i statens järnvägars tjänst men vid denna lags

ikraftträdande icke var underkastad lagen den 4 juli 1910 angående rätt

till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.

35 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 13 § 2 mom. skall beträffande

den, som erhållit förordnande såsom distriktschef vid statens järnvägar

från och med den 1 juli 1920 och som omedelbart därförut varit innehavare

av ordinarie distriktschefstjänst, så anses som hade han vid tillträdandet

av nämnda förordnande innehaft tjänst tillhörande 20:e lönegraden

och med en pensionsålder av 65 år.

36 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 14 § skall med förordnande

å befattning, som avses i 13 §, likställas före denna lags ikraftträdande

innehaft förordnande å befattning såsom vattenfallsdirektör, överingenjör

och chef för statens järnvägsbyggnader, överingenjör och chef för statens

järnvägars huvudverkstäder, överingenjör vid Trollhätte kraftverk eller

direktör vid statens kraftverks förvaltning.

37 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 20 § 2 mom. må nedan angivna

tjänstemän äga såsom avgiftsår jämväl tillgodoräkna:

a) tjänsteman, oavsett vilket verk han tillhör, den tid, varunder han,

utan att vara skyldig erlägga pensionsavgift för egen pensionering, må

hava innehaft ordinarie statstjänst;

b) tjänsteman vid telegrafverket, vilken antingen vid denna lags

ikraftträdande är delägare i telegrafverkets pensionsinrättning eller ock

vid statens övertagande av aktiebolaget Stockholmstelefons anläggningar

övergått i statstjänst och för vilken pensionsavgifter erlagts enligt de

för nämnda pensionsinrättning gällande grunder, den tid, som må hava

förflutit från det han uppnått en levnadsålder av tjugufem år och intill

dess han erhållit ordinarie befattning vid verket;

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

c) tjänsteman vid statens järnvägar, vilken före den 1 januari 1911

erhållit ordinarie befattning vid verket, den tid, som må hava förflutit

från det han uppnått en levnadsålder av trettio år och intill ordinärieblivandet;
d)

tjänsteman vid statens vattenfallsverk, vilken vid statens övertagande

av företag tillhörande Nya Trollhätte kanalbolag eller Södertälje

kanal- och slussverksaktiebolag övergått i statstjänst och som

före denna lags ikraftträdande erhållit ordinarie anställning vid statens

vattenfallsverk, den tid, varunder han innehaft sådan anställning vid

vederbörande enskilda företag samt vid Trollhätte kanal- och vattenverk

eller vid statens vattenfallsverk, som av vattenfallsstyrelsen prövas jämförlig

med ordinarie tjänst.

38 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 15 § och 28 § 2 mom. skall

pensionsavgift anses vara erlagd jämväl under tid, som jämlikt 37 § må

tillgodoräknas tjänsteman såsom avgiftsår.

39 §.

Därest vid tillämpning av de i 23 § 1 mom. angivna grunder hänsyn

. skall tagas jämväl till pensionsunderlag för sådan tjänst vid något

av ifrågavarande verk, som innehafts före denna lags ikraftträdande,

skall därvid så anses, som hade för nämnda tjänst gällt det pensionsunderlag,

vilket enligt 17 § är bestämt för samma eller närmast motsvarande

befattning.

40 §.

Därest tjänsteman, å vilken denna lag äger tillämpning, skulle vid

avgång från tjänsten hava enligt de för honom vid lagens ikraftträdande

gällande pensionsbestämmelser kommit i åtnjutande av högre pensionsbelopp

än med tillämpning av stadgandena i förevarande lag, skall

pensionen utgå med nämnda högre belopp.

41 §.

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas

erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Åldersförteckning,

angivande den i 19 § i lagen avsedda pensionsålder för en var sådan befattning

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,

som tillsättes genom konstitutorial.

A. För manliga tjänstemän avsedda befattningar.

t-<

C:

£3

Vid postverket

Vid telegrafverket

Vid statens järnvägar

Vid statens vattenfallsverk

crc

IL

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Brevbärare

65

Expeditionsvakt

67

Banvakt

63

Expeditionsvakt

67

Expeditionsvakt .

67l)

Stationsbiträde

65

Eldare å ångfärja

60

Vakt

63

Expeditionsvakt

67

i<

Förråds vakt

65

Ledningsvakt

63

Matros

63

Stationskarl

63

Vagn- och stallkarl

63

Postiljon

65

Förste stations-

65

Maskin- och pann-

_

biträde

skötare

65

Maskinvakt å ång-

färja

65

Portvakt

65

2''

Rorgängare

Timmerman å ång-

65

färja

65

Trafikbiträde

63

Vagnskötare

63

Brevbär arlbrman

65

Förste expeditions-

67

Banförman

63

Förrådsförman

65

Förste expeditions-

vakt

Förrådsförman

65

Kanalföiman

65

vakt

67

Reparatör

60

Förste expeditions-

Skogvaktare

65

3

V ärdebrevbärare

65

vakt

67

Lokomotiveldare

60

Reparatör

63

Trädgårdsforman

65

*) För expcditionsvakt, som tjänstgör vid postkontor, är pensionsåldern 65 år.

4051 19

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

t*

O:

P

Vid postverket

Vid telegrafverket

Vid statens järnvägar

Vid statens vattenfallsverk

crq

sa

O-

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Förste postiljon

65

Stationsförman

65

Konduktör

63

Kontorsbiträde

67

Kontorsbiträde

67'')

Maskinist

63

Maskinskötare å

Montör

63

ångfärja

65

4I

Stallförman

65

Stationsförman

Stationsmästare av

63

klass 7

65

Vagnförman

65

Bokbinderiförman

65

Förste reparatör

63

Bangårdsmästare

63

Fyrmästare

63

Tryckeriförman

65

Banmästare

63

Muddermästare

65

överpostiljon

65

Förste kontors-

Slussmästare

65

biträde

67'')

5;

Förste reparatör

63

Ledningsförman

63

Tågmästare

63

V erkstadsförman

65

Stationsmästare

67

Förrådsmästare

65

Förrådsmästare

65

Befälhavare å bog-

Transportmästare

65

Linjeförman

63

Förste banmästare

63

serbåt

65

Radiotelegrafist

65

Lokomotivförare

60

Förrådsmästare

65

Maskinist

65

Förste montör

63

Stationsmästare av

Schaktmästare

65

6

klass 6

65

Trädgårdsmästare

65

Tredje maskinist å

ångfärja

65

Tredje styrman

65

Trädgårdsmästare

65

V agngårdsmästare

65

Faktor

65

—

—

—

—

Byggmästare

65

7.

Förste maskinist

63

Reparationsmästare

65

V erkstadsmästare

65

l) För kontorsbiträde eller förste kontorsbiträde, som tjänstgör vid distrikts trafikavdelning, är pensionsåldern 65 år.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Lönegrad

Vid postverket

Vid telegrafverket

Vid statens järnvägar

Vid statens vattenfallsverk

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Postexpeditör

67

Förrådsbokhållare

65

Kontorsskrivare

67

Kontorsskrivare

67

Materialförvaltare

65

Ledningsmästare

63

Maskinmästare

65

Ritare

65

Ritare

65

Ritare

65

8-

Telegrafassistent

65

Stationsskrivare

65

Stationsmästare

63

Vagnmästare

65

Övermontör

63

Verkstadsmästare

65

Linjemästare

63

Andre maskinist å

Instrumentmak are

65

Verkmästare

63

ångfärja

65

Mätaretekniker

65

Andre styrman

65

Lokomotivmästare

65

9

Stationsinspektor

av klass 4 B

65

Stationsmästare av

klass 5

65

Överbanmästare

65s)

f

Förste postexpedi-

Förste telegrafassi-

Bokhållare

67

Bokhållare

67

1°

tör

67

stent

65

Förste stationsskri-

Driftverkmästare

65

1

vare

65

Postmästare av

Telegrafkommissa-

Förste bokhållare

67

Kanalinspektor av

klass 4

67

rie av klass 4

65

Förste telegrafist

67

klass 2

67

Stationsinspektor

11

av klass 4 A

65

Övermaskinist av

klass 2

65

Kontrollör

67

Ingenj örsassistent

65

Förste styrman av

—

Postmästare av

Kontrollör

65 *)

klass 2

65

klass 3

67

Telegrafkommissa-

Stationsinspektor

rie av klass 3

65

av klass 3

65

12

Underingenjör

65

Underinspektör

65

Övermaskinist av

klass 1

65

*) För telegrafassistent eller kontrollör, som tjänstgör vid distriktsbyrå eller hos telegrafstyrelsen, är pensionsåldern

67 år.

2) För överbanmästare, som förestår avdelning, är pensionsåldern 63 år.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

J-H

O:

£3

Vid postverket

Vid telegrafverket

Vid statens järnvägar

Vid statens vattenfallsverk

CTQ

>-i

Pen-

Pen-

Pen-

Pen-

Q*

Befattning

sions-

Befattning

j sions-

Befattning

sions-

Befattning

sions-

ålder

| ålder

ålder

ålder

Aktuarie

67

Aktuarie

67

Aktuarie

67

Kanalinspektor av

Förrådsförvaltare

67

Förrådsförvaltare

67

Byråassistent

65

klass 1

67

Notarie

67

Huvudkassör

67

Distriktskassör

67

Kassör

67

Eegistrator

67

Notarie

67

Erpeditionsföre-

Kontrollör

'' 67

Revisor

67

Revisor

67

ståndare

65

Revisor ocli bok-

Förste styrman av

13

hållare

67

klass 1

65

Kassör

67

Kontrollör

67

Notarie

67

Registrator

67

Revisor

67

«

Förste kontrollör

67

Avdelningsingenjör

65

Baninspektor

65

Kontorschef

67

Postmästare av

Förste kontrollör

65

Distriktskamrer

67

klass 2

67

Inköpschef

67

Elektroingenjör

65

Konstruktör

65

Förrådsförvaltare

67

14

Kontorschef

67

Konstruktör

65

Radiokommissarie

65

Maskininspektor

65

Telegrafkommissa-

Stationsinspektor

rie av klass 2

67

av klass 2

65

V erkstadskamrer

67 1

Förste aktuarie

67

Förrådskamrer

67

Befälhavare av klass

Intendent

67

Sekreterare

67

2 å ångfärja

65

Postmästare av

T elegrafkommissa-

F örrådskontrollör

67

klass 1

67

rie av klass 1 B

67

Förste aktuarie

67

Sekreterare

67

Överkontrollör

65

Förste kontrollör

67

15

Överkontrollör

67

Förste revisor

67

Intendent

67

Kamrer

67

Milkontrollör

67

Sekreterare

67

Stationsinspektor

av klass 1

65

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

5

P

Vid postverket

Vid telegrafverket

Vid statens järnvägar

Vid statens vattonfallsverk

i

sL

Befatttning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Befattning

Pen-

sions-

ålder

Ombudsman

67

Byråingenjör

67

Baningenjör

65

Direktörsassistent

Överpostmästare

67

Kameralintendent

67

Befälhavare av klass

vid kanalverk

65

Linjeingenjör

65

1 å ångfärja

65

Telegrafkommissa-

Byråingenjör

67

rie av klass 1 A

67

Chef för statistiska

16

kontoret

67

Maskiningenjör

65

Signalingenjör

65

Telegrafingenjör

65

Trafikinspektör

65

Överinspektör

65

Förste intendent

67

Förste byråingenjör

67

Distriktssekreterare

67

Direktörsassistent

65

Förste linjeingenjör

65

Förrådsintendent

67

vid kraftverk

Förste sekreterare

67

Förste haningenjör

65

Distriktsingenj ör

65

V erkstadsingenj ör

65

Förste byråingenjör

Förste maskin-

67

17

ingenjör

65

Förste sekreterare

67

Förste trafikinspek-

tör

65

Lantmätare

67

Överinspektör

65

Byrådirektör

67

Byrådirektör

67

Arkitekt

67

Driftchef

65

18

Byrådirektör

67

Ombudsman

67

Överkontrollör

67

19

Postdirektör

67

Trafikdirektör

67

Kanaldirektör

65

Byråchef

67

Byråchef

67

Bandirektör

65

_

Linjedirektör

65

Byråchef

67

20J

Telefondirektör

67

Förste byrådirektör

67

Telegrafdirektör

67

Maskindirektör

65

Trafikdirektör

65

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

B. För kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar.

f

O:

P

Vid postverket

Vid telegrafverket

Vid statens järnvägar

Vid statens vattenfallsverk

ers

Pen-

Pen-

Pen-

Pen-

P

Befattning

sions-

Befattning

sions-

Befattning

sions-

Befattning

sions-

ålder

ålder

ålder

ålder

1

Kontorsbiträde

60

Kontorsbiträde

60

Kontorsbiträde

60

Kontorsbiträde

60

2|

Kanslibiträde

60

Kanslibiträde

60

Kanslibiträde

60

Kanslibiträde

60

1

Rikstelefonist

55

3

__

Kassör

60

Postexpeditör

60

Kontorsskrivare

60

Kontorsskrivare

60

Kontorsskrivare

60

4''

Ritare

60

Ritare

60

Ritare

60

Telegrafist

60

V aktföreståndare

60

Förste postexpedi-

Förste kassör

60

Bokhållare

60

Bokhållare

60

tör

60

Förste telegrafist

60

Kassör och bok-

Förste vaktförestån-

hållare

60

dåre

60

6|

Postmästare av

T elegrafkommissa-

_

__

_

_

1

klass 4

60

rie av klass 6

60

(

Postmästare av

Katalogredaktör

60

1

klass 3

60

Telegrafkommissa-

1

rie av klass 5

60

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

VIII. Bestämmelser angående rätt till pension för

viss personal, som vid statens övertagande av

enskilda järnvägar eller bandelar övergått i

statens järnvägars tjänst.

Enligt 34 § av det föreliggande förslaget till lag angående rätt till

tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk skall denna lag icke äga

tillämpning å tjänsteman, vilken vid statens övertagande av enskild järnväg

eller handel övergått i statens järnvägars tjänst men vid berörda

lags ikraftträdande icke var underkastad lagen den 4 juli 1910 angående

rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.

De tjänstemän, som sålunda åsyftas, tillhöra följande olika kategorier:

1) tjänstemän, vilka förut varit anställda vid västkustbanan och

som antingen kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa

eller ock icke tillhört vare sig statens järnvägstrafiks pensionsinrättning

eller enskilda järnvägarnas pensionskassa;

2) tjänstemän, vilka förut tillhört Malmö—Kontinentens järnväg och

som kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa;

3) tjänstemän, vilka förut varit anställda vid vissa från Mora—Vänerns

järnvägsaktiebolag övertagna bandelar och som icke inom av järnvägsstyrelsen

föreskriven tid tillkännagivit sin önskan att de i lagen angående

rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar den 4

juli 1910 gällande grunder måtte å dem äga tillämpning;

4) tjänstemän, vilka förut varit anställda vid den från Gävle—Dala

järnvägsaktiebolag övertagna bandelen Mora Noret—Orsa och vilka såsom

delägare kvarstå i antingen Gävle—Dala järnvägsaktiebolags pensionsinrättning,

understödsförening, eller Gävle—Dala järnvägs pensionskassa,

understödsförening;

5) tjänstemän, vilka förut tillhört Orsa—Härjedalens järnväg och

som samtliga kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa;

samt

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

6) tjänstemän, vilka förut tillhört Höganäs—Mölle järnväg och som

samtliga kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa.

I detta sammanhang må även omförmälas en grupp tjänstemän,

som ehuru icke-ordinarie likväl hittills ansetts jämförliga med förut omförmälda

ordinarie tjänstemän, nämligen sådana i Örebro—Köpings järnvägsaktiebolags

tjänst förut anställda befattningshavare, vilka övergått i

statens järnvägars tjänst, men på grund av relativt hög levnadsålder

eller annan dylik anledning icke erhållit konstitutorial å innehavande befattningar.

v

Beträffande de under 1) omförmälda, västkustbanan förut tillhörande

tjänstemän ävensom nyssnämnda befattningshavare, som förut varit i

Örebro—Köpings järnvägsaktiebolags tjänst, beslutades vid 1902 års

riksdag vissa bestämmelser om rätt för dem att vid avgång från statens

järnvägars tjänst komma i åtnjutande av pension eller däremot svarande

livränta.

Efter beslut vid 1913 års riksdag utfärdades genom kungl. brev

den 13 juni 1913 förändrade bestämmelser i ämnet beträffande nyss angivna

bägge kategorier av tjänstemän, varjämte i samma brev meddelades

pensionsbestämmelser rörande de ovan under 2) omförmälda tjänstemän,

som förut tillhört Malmö—Kontinentens järnväg.

Genom nämnda brev medgavs,

dels att — i stället för de fyllnadspensioner, som enligt medgivande

av 1902 års riksdag skulle under viss förutsättning utgå till de västkustbanan

förut tillhörande, i statens järnvägars tjänst sedermera anställda

befattningshavare, som voro delaktiga i enskilda järnvägarnas pensionskassa

— till en var av nämnda tjänstinnehavare, Unge, därest beloppet

av den pension, vederbörande vid avgång ur tjänsten vore berättigad att

erhålla från bemälda pensionskassa, understege beloppet av den pension,

han skulle med tillämpning av lagen den 4 juli 1910 angående rätt till

pension för tjänstemän vid statens järnvägar hava erhållit av trafikmedel,

om han såsom ordinarie tjänstår i statens järnvägars tjänst finge enligt

grunder, som kunde av Kungl. Maj:t fastställas, tillgodoräkna sig sin

sammanlagda ordinarie tjänstetid vid den enskilda järnvägen och statens

järnvägar, efter avskedstagandet ur statens tjänst av trafikmedel utbetalas

fyllnadspension, motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan sagda

båda pensionsbelopp;

dels att fyllnadspensioner enligt enahanda bestämmelser finge i förekommande

fall utbetalas till de Malmö—Kontinentens järnväg förut tillhöriga,

i statens järnvägars tjänst sedermera anställda tjänstinnehavare, som

vore delaktiga i enskilda järnvägarnas pensionskassa;

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

dels att — i stället för de pensioner, soin enligt medgivande av

1902 års riksdag skulle utgå till de västkustbanan förut tillhörande i

statens järnvägars tjänst sedermera anställda befattningshavare, vilka vid

nämnda tidpunkt icke tillhörde vare sig statens järnvägstrafiks pensionsinrättning

eller enskilda järnvägarnas pensionskassa — till eu var av

nämnda tjänstinnehavare finge efter avskedstagandet av trafikmedel utbetalas

pension motsvarande två tredjedelar av den pension, vederbörande

skulle med tillämpning av förenämnda lag hava erhållit av trafikmedel,

om han såsom ordinarie tjänstår i statens järnvägars tjänst finge enligt

grunder, som kunde av Kungl. Maj:t fastställas, tillgodoräkna sig sin

sammanlagda ordinarie tjänstetid vid den enskilda järnvägen och statens

järnvägar;

dels ock — att i stället för de livräntor, som enligt medgivande av

1902 års riksdag skulle utgå till de i Örebro—Köpings järnvägsaktiebolags

tjänst förut anställda befattningshavare, vilka övergått i statens

järnvägars tjänst, men icke erhållit konstitutorial å innehavande befattningar

— till en var av nämnda tjänstinnehavare finge efter avskedstagandet

av trafikmedel utbetalas pension efter bestämmelser, motsvarande

dem, som angivits i nästföregående stycke.

Anmärkas må, att av de i nämnda brev omförmälda, västkustbanan

förut tillhörande befattningshavare, vilka icke tillhört vare sig statens

järnvägstrafiks pensionsinrättning eller enskilda järnvägarnas pensionskassa,

numera allenast en tjänsteman är i tjänst, nämligen vagn- och

stallkarlen Sven Edvard Carlsson, samt att av de förenämnda, i Örebro

—Köpings järnvägsaktiebolags tjänst förut anställda tjänstemän endast

följande tre befattningshavare fortfarande tjänstgöra, nämligen stationsinspektoren

Gustaf Ferdinand Elgstrand, bokhållaren Axel Ferdinand

Elgstrand samt stationsmästaren Per Johan Lundqvist.

Genom kungl. brev den 24 januari 1914 fastställdes sedermera grunder,

enligt vilka de i nyssnämnda kungl. brev den 13 juni 1913 omförmälda

tjänstinnehavare finge för åtnjutande av fyllnadspension eller pension

tillgodoräknas ordinarie tjänstetid vid enskild järnväg.

Då nämnda grunder ej äro av betydelse för kommitténs i det följande

framlagda förslag, lämnas här icke någon närmare redogörelse för

desamma.

Vad därefter beträffar de under 3) här ovan omförmälda befattningshavare,

som vid statens inköp av Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag tillhöriga

bandelar övergått i statens järnvägars tjänst, hava genom kungl.

13

4051 19

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

brev den 21 december 1917 meddelats bestämmelser för pensionering av

såväl nämnda personal som ock av samma personals efterlevande.

I nämnda brev förordnades, att sådan nu omförmäld tjänsteman,

som före tidpunkt, vilken järnvägsstyrelsen ägde bestämma, tillkännagivit

sin önskan, att de i lagen angående rätt till pension för tjänstemän

vid statens järnvägar av den 4 juli 1910 gällande grunder

å honom måtte äga tillämpning, finge vid avskedstagandet ur statens

järnvägars tjänst utöver den pension, vartill han enligt nämnda lag och

med beräkning av tjänstetid i statens järnvägars tjänst från och med

den 1 januari 1917 vore berättigad, erhålla fyllnadspension av trafikmedel,

motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan nyssberörda

pension och den pension, som han skulle hava erhållit, om han finge

tillgodoräkna sig sin sammanlagda ordinarie tjänstetid i Mora—Vänerns

järnvägsaktiebolags tjänst och vid statens järnvägar såsom ordinarie

tjänstår i statens järnvägars tjänst, beräknade i tillämpliga delar jämlikt

de i förberörda kungl. brev den 24 januari 1914 fastställda grunder.

Därjämte förklarades, att annan i Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags

tjänst förut anställd tjänsteman än ovan omförmälda finge vid avskedstagandet

ur statens järnvägars tjänst erhålla pension enligt de för understödsföreningen

Mora—Vänerns och Östra Värmlands järnvägars pensions-

samt änke- och pupillkassa från och med den 1 mars 1915

gällande stadgar och med beräkning av avlöning i Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags

tjänst enligt vid hans övergång i statens järnvägars

tjänst med bolaget gällande löneavtal.

I sammanhang därmed förordnades, att, därest beloppet av sistnämnda

pension skulle understiga den pension, vederbörande tjänsteman

skulle jämlikt ovannämnda lag av den 4 juli 1910 hava erhållit,

om han såsom ordinarie tjänstår i statens järnvägars tjänst, beräknade

i tillämpliga delar enligt de i förberörda nådiga brev av den

24 januari 1914 angivna grunder, finge tillgodoräkna sig sin sammanlagda

ordinarie tjänstetid i Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags tjänst

och vid statens järnvägar, finge till honom efter avskedstagandet ur statens

järnvägars tjänst utbetalas fyllnadspension, motsvarande två tredjedelar

av skillnaden mellan beloppen av förstnämnda båda pensioner.

Vidare meddelades vissa föreskrifter rörande pension till efterlevande

efter tjänsteman, som den 1 januari 1917 övergått i statens järnvägars

tjänst från Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag.

Slutligen uppdrog Kungl. Maj:t åt järnvägsstyrelsen »att utfärda närmare

bestämmelser beträffande huru stor del av den i stadgarna för

understödsföreningen Mora—Vänerns och Östra \ ärmlands järnvägars

pensions- samt änke- och pupillkassa bestämda pensionsavgiften, som

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

erlägges av tjänsteman, vilken önskar, att stadgandena i ovannämnda

lag av den 4 juli 1910 skola tillämpas i fråga om hans egen pensionering

och förenämnda understödsförenings stadgar för pensionering av hans

efterlevande eller ock samma stadgar för hans egen pensionering och

reglementet för statens järnvägars änke- och pupillkassa för pensioneringav

hans efterlevande, skall anses belöpa i förra fallet på pensioneringen

av hans efterlevande och i senare fallet på hans egen pensionering.»

Jämlikt de av järnvägsstyrelsen på grund av kungl. brevet den 21

december 1917 utfärdade bestämmelser skall tjänsteman, som A-alt pensionering

för egen del enligt understödsföreningens stadgar, erlägga (JO %

av pensionsavgiften enligt nämnda stadgar. Övriga 40 % av pensionsavgiften

anses nämligen utgöra avgift för änke- och pupillpensionering.

Det torde böra erinras, att den förenämnda understödsföreningen

övertagits av statens järnvägar.

Vad angår sådana förut i Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags tjänst

varande befattningshavare, vilka, på sätt i nyssnämnda kung], brev den

21 december 1917 sägs, inom behörig tid tillkännagivit sin önskan, att

1910 års pensionslag måtte å dem äga tillämpning, är att märka, att

dessa tjänstemän utan vidare skulle bliva underkastade den nu föreslagna

nya pensionslagen. Då enligt nämnda lag tjänstår skulle få tillgodoräknas

jämväl för den tid vederbörande innehaft fäst anställning

vid det enskilda företaget, skulle alltså för nu ifrågavarande tjänstemän

icke erfordras några bestämmelser rörande tjänstepension utöver dem

lagförslaget innehåller.

Vidkommande de under 4) här ovan upptagna vid bandelen Mora

Noret—Orsa förut anställda befattningsha\-are, skola enligt kontrakt den

19 januari 1918 mellan järnvägsstyrelsen och direktionen för Gävle—

Dala järnvägsaktiebolag fyra namngivna tjänstemän kvarstå såsom delägare

i Gävle—Dala järnvägsaktiebolags pensionsinrättning, understödsförening,

samt nio likaledes namngivna tjänstemän kvarstå såsom delägare i Gävle

—Dala järnvägs pensionskassa, understödsförening, under det att återstående

tjänstemän förklarats pensionsberättigade enligt lagen den 4 juli 1910

angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar. Några

bestämmelser ©m fyllnadspension av statsmedel finnas ännu icke meddelade.

I fråga om de OArnn under 5) upptagna befattningshavare vid Orsa—

Härjedalens järnväg, vilka övergått i statstjänst och som samtliga äro

delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa, har föreskrivits, att de

i förenämnda kungl. brev den 13 juni 1913 meddelade bestämmelser

skola i tillämpliga delar gälla även för dessa befattningshavare.

Vad slutligen beträffar de vid Höganäs — Mölle järnväg förut anställda

befattningshavare, vilka med järnvägens övertagande av statens

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

järnvägar från och med den 1 januari 1920 övergått i statstjänst, äro

de samtliga delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa. Aven för

dessa tjänstemän skola i tillämpliga delar gälla de i kungl. brevet den

13 juni 1913 givna föreskrifter. .

I fråga om sådan tjänsteman, som vid statens förvärvande av enskilt

företag övergått i statstjänst, har kommittén såsom förut är nämnt

(sid. 30) ansett, att såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension bör

efter prövning av verkets styrelse få tillgodoräknas sådan tjänsteman

jämväl tid, varunder han innehaft fast anställning vid det enskilda företaget;

och har bestämmelse härom införts i 20 § 1 mom. av lagförslaget.

Nämnda bestämmelse skulle alltså medföra, att dylik tjänsteman icke

komme i sämre läge beträffande den del av tjänstepensionen, som bestrides

uteslutande av statsmedel, än om staten under hela den tid, tjänstemannen

ägnat sin arbetskraft åt företaget, varit ägare av detsamma.

Vad nu är sagt avser naturligen endast den, som blir underkastad

den nya pensionslagen, men torde i tillämpliga delar böra gälla jämväl

för befattningshavare, vilken på ovan angivet sätt övergått i statstjänst,

ehuru han på grund av innehavande delägarskap i enskild pensionsanstalt

eller av liknande anledning anses böra undantagas från lagens tilllämpning.

Till denna kategori höra ovan omförmälda vid statens järnvägar

numera anställda befattningshavare, som icke äro underkastade

lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens

järnvägar och å vilka icke heller den nya pensionslagen skulle äga

tillämpning.

Bland dessa befattningshavare tillhöra vissa icke någon enskild

pensionsanstalt och hava hittills icke heller erlagt några avgifter för

egen pensionering. Till denna grupp höra förenämnda vagn- och stallkarlen

S. E. Carlsson samt stationsinspektoren Gr. F. Elgstånd, bokhållaren

A. F. Elgstrand och stationsmästaren P. J. Lundqvist, vilka tre sistnämnda

befattningshavare visserligen, såsom förut är nämnt, icke erhållit

konstitutorial men dock i pensionshänseende ansetts likställda med ordinarie

tjänstemän. Enligt kommitténs nyss angivna uppfattning skulle

en var av dessa tjänstemän i nära anslutning till nu för dem gällande

bestämmelser äga att vid avgången komma i åtnjutande av pension

till belopp, motsvarande vad han skulle hava uppburit i pension,

därest den föreslagna nya pensionslagen varit å honom tillämplig och

hänsyn tagits allenast till den del av tjänstepensionen, som betraktas

såsom statspension.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

För nämnda tjänstemän, likasom för övriga nu ifrågavarande befattningshavare,

skall givetvis i enlighet med förberörda stadgande i

20 § 1 mom. i lagförslaget vid pensionsbeloppets beräkning tagas i betraktande

jämväl tjänstår, som infallit under den tid tjänstemannen tillhört

det enskilda företaget.

Något olika ställer sig saken i fråga om sådana befattningshavare,

vilka kvarstå såsom delägare i enskilda järnvägarnas pensionskassa,

Gävle—Dala järnvägsaktiebolags pensionsinrättniug eller Gävle—Dala

järnvägs pensionskassa. hånligt gällande reglementen för dessa pensionsanstalter

hava i regeln såväl tjänstemännen som vederbörande järnvägsförvaltning,

i detta fall numera statens järnvägar, att bidraga till pensionskostnaden.

Då sålunda en del av den från pensionsanstalten utgående pensionen

kan anses motsvara de av tjänstemannen gjorda inbetalningarna, bör enligt

kommitténs mening vid beräkning av den pension, tjänstemannen må

erhålla från statsverket, hänsyn icke tagas till berörda del av pensionen

från pensionsanstalten. Vad åter beträffar den återstående delen av

den från pensionsanstalten utgående pensionen, kan denna del anses

motsvara vad som enligt lagförslaget skulle utgöra statspension. Då

emellertid sistnämnda del av pensionen från pensionsanstalten skulle

till beloppet understiga vad tjänstemannen komme att uppbära i statspension,

om den tilltänkta pensionslagen varit för honom gällande, bör

han av statsmedel erhålla fyllnadspension till belopp motsvarande skillnaden.

Härvid är emellertid att uppmärksamma, att en delägare i Gävle—

Dala järnvägsaktiebolags pensionsinrättniug icke är skyldig erlägga pensionsavgift,

vadan därifrån utgående pension i sin helhet kan anses motsvara

statspension.

För befattningshavare, som tillhör enskild pensionsanstalt, synes

kommittén alltså böra tillämpas den regeln, att han, utöver den honom

från vederbörande pensionsanstalt tillkommande pension, skall erhålla

fyllnadspension från statens järnvägar till det belopp, varmed pensionen

från pensionsanstalten, till den del densamma icke kan anses täckas av de

utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifter, må understiga, vad han

enligt den nu föreslagna pensionslagen skulle hava uppburit i pension,

därest nämnda lag varit för honom gällande och hänsyn tagits allenast

till statspensionen. Bestämmandet av huru stor del av pensionen från

pensionsanstalten, som icke täckes av de utav tjänstemannen erlagda

pensionsavgifterna, torde lämpligen kunna anförtros järnvägsstyrelsen.

Samma regel torde även kunna tillämpas i fråga om befattningshavare,

vilken äger uppbära pension från statens järnvägar enligt de

de för understödsföreningen Mora—Vänerns och Östra Värmlands järnvägars

pensions- samt änke- och pupillkassa fastställda stadgar, varvid

emellertid sålunda utgående pension får anses motsvara pension från en
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

skild pensionsanstalt. Dylik tjänsteman skulle alltså vid avskedstagandet

äga dels uppbära pension enligt nyssnämnda stadgar och dels erhålla

fyllnadspension till det belopp, varmed förstberörda pension, till den del

densamma icke kan anses täckas av de utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifterna,

må understiga, vad han enligt den föreslagna pensionslagen

skulle hava uppburit i pension, därest samma lag varit för honom gällande

och hänsyn tagits allenast till den del av tjänstepensionen, som betraktas

såsom statspension.

I överensstämmelse med vad redan gäller, torde böra föreskrivas

skyldighet för tjänsteman att såsom bidrag till kostnaden för beredande

av pension enligt understödsföreningens stadgar till statens järnvägar

erlägga pensionsavgift till belopp, som motsvarar 60 % av den enligt

stadgarna bestämda pensionsavgift.

Likasom i fråga om tjänstemän, vilka skulle vara underkastade den

nya pensionslagen, bör även för samtliga nu omhandlade befattningshavare

rätten till pension betinga skyldighet för vederbörande att under

vissa förutsättningar avgå från tjänsten. Enligt kommitténs mening

böra de bestämmelser i sistberörda hänseende, som innefattas uti 22 §

i lagförslaget, vara i tilllämpliga delar gällande, i den mån ej andra

föreskrifter meddelats i reglemente för vederbörande enskilda pensionsanstalt

eller stadgarna för understödsföreningen Mora—Vänerns och

Ostra Värmlands järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa.

I överensstämmelse med de av kommittén sålunda angivna grunder

har kommittén uppgjort följande

Förslag

till

bestämmelser angående rätt till pension för viss personal, som vid statens

övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i

statens järnvägars tjänst.

1 §•

Rätt till pension av statens järnvägars medel enligt dessa bestämmelser

tillkommer nedan angivna tjänstemän, som vid statens övertagande

av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst

men vilka icke varit underkastade lagen den 4 juli 1910 angående rätt

till pension för tjänstemän vid statens järnvägar, nämligen:

a) ordinarie tjänstemän, förut anställda vid västkustbanan, Malmö—

Kontinentens järnväg, bandelen Mora Noret—Orsa, Orsa—Härjedalens

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

järnväg eller Höganäs—Mölle järnväg, vilka såsom delägare kvarstå i

enskilda järnvägarnas pensionskassa eller i Gävle—Dala järnvägs pensionsinrättning,

understödsförening, eller ock i Gävle—Dala järnvägs pensionskassa,

understödsförening;

b) ordinarie tjänstemän, förut anställda hos Mora—Vänerns järnvägsaktiebolag,

vilka icke inom av järnvägsstyrelsen föreskriven tid tillkännagivit

sin önskan, att de i förenämnda lag angivna grunder måtte

äga tillämpning å dem;

c) ordinarie vagn- och stallkarlen Sven Edvard Carlsson, vilken

förut varit anställd vid västkustbanan, ävensom stationsinspektoren Gustaf

Ferdinand Elgstånd, bokhållaren Axel Ferdinand Elgstånd och stationsmästaren

Per Johan Lundqvist, vilka förut varit anställda i Örebro—

Köpings järnvägsaktiebolags tjänst men icke erhållit konstitutorial å sina

befattningar vid statens järnvägar.

Dessa bestämmelser gälla dock ej för den, som avgått från tjänsten

före den 1 juli 1920.

2 §■

Tjänsteman, som avses i 1 § a), äger att efter avskedstagandet, utöver

honom från vederbörande enskilda pensionsanstalt tillkommande

pension, erhålla fyllnadspension från statens järnvägar till det. belopp,

varmed pensionen från pensionsanstalten, till den del densamma icke kan

anses täckas av de utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifter, må

understiga, vad han enligt lagen angående rätt till tjänstepension för

ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk skulle hava uppburit i pension, därest nämnda

lag varit för honom gällande och hänsyn tagits allenast till den del av

tjänstepensionen, som enligt 26 § av samma lag betraktas såsom statspension.

Det ankommer på järnvägsstyrelsen att bestämma huru stor del av

pensionen från vederbörande enskilda pensionsanstalt, som icke kan anses

täckas av de utav tjänstemannen erlagda pensionsavgifterna.

. 3 §.

Tjänsteman, som avses i 1 § b), äger att efter avskedstagandet

uppbära pension från statens järnvägar enligt de för understödsföreningen

Mora—Vänerns och Östra Värmlands järnvägars pensions- samt änkeoch

pupillkassa från och med den 1 mars 1915 gällande stadgar och

med beräkning av avlöning i Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags tjänst

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

enligt det vid hans övergång i statens järnvägars tjänst med bolaget

gällande löneavtal.

Såsom bidrag till kostnaden för beredande av nämnda pension skall

tjänstemannen till statens järnvägar erlägga pensionsavgift motsvarande

60 procent av den enligt berörda stadgar bestämda pensionsavgift.

Därjämte är tjänsteman, om vilken nu är fråga, berättigad uppbära

fyllnadspension från statens järnvägar enligt de i 2 § angivna grunder,

varvid den i första stycket av förevarande paragraf omförmälda pension

skall anses motsvara pension från enskild pensionsanstalt.

4 §•

Tjänsteman, som omförmäles i 1 § c), äger att efter avskedstagandet

erhålla pension från statens järnvägar till belopp motsvarande vad han

enligt lagen angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid

postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

skulle hava uppburit i pension, därest nämnda lag varit för honom

gällande och hänsyn tagits allenast till den del av tjänstepensionen,

som enligt 26 § av samma lag betraktas såsom statspension.

5 §.

I fråga om skyldighet för tjänsteman, som avses i 1 § av förevarande

bestämmelser, att avgå från tjänsten skall, i den mån ej

för honom gällande reglemente för enskild pensionsanstalt eller stadgar

för understödsföreningen Mora—Vänerns och Östra Värmlands järnvägs

pensions- samt änke- och pupillkassa annorledes föreskriva, i tillämpliga

delar gälla vad i sådant hänseende stadgas uti lagen angående rätt till

tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

IX. Vissa författningsändringar, som påkallas av

kommitténs förslag till pensionslag.

Ett bifall till kommitténs föreliggande förslag till lag angående rätt

till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk påkallar vissa ändringar

i andra författningar.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Detta är sålunda fallet beträffande lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension. Från denna lags tilllämpning

måste nämligen undantagas tjänster vid postverket och statens

vattenfallsverk, vilka skulle överflyttas till den nya lagen. Då kommittén

har för avsikt att i särskilt yttrande föreslå undantagande från

den civila pensionslagens tillämpning även av tjänster vid domänverket

samt då jämväl andra ändringar tilläventyrs böra vid 1920 års riksdag

företagas i avseende å nämnda lag, har kommittén icke ansett det lämpligt

att i detta betänkande framlägga något utformat förslag till ändrad

lydelse av de paragrafer i lagen, som beröra tjänster vid postverket och

statens vattenfallsverk. Till ledning vid utarbetandet av förslag i ämnet

meddelas emellertid här nedan antydningsvis de ändringar i den civila

pensionslagen, som skulle föranledas av nu föreliggande lagförslag.

I 2 § av den civila pensionslagen skulle bland tjänster, å vilka lagen

icke äger tillämpning, införas tjänster vid postverket och statens vattenfallsverk.

Ur 5 § skulle uteslutas där angivna befattningar vid postverket och

statens vattenfallsverk.

Ur 6 § sista stycket skulle utgå orden »statens vattenfallsverk».

Ur 13 § första stycket skulle slutligen borttagas orden »i fråga om

tjänst vid postverket hos generalpoststyrelsen».

I fråga om sådana tjänstemän vid postverket och statens vattenfallsverk,

vilka icke övergå på den från och med den 1 juli 1920 gällande

nya lönestaten, skulle emellertid på grund av stadgandet i 45 § i det

gemensamma avlöningsreglementet den civila pensionslagens bestämmelser

fortfarande bliva tillämpliga, dock att pensionsfonden för civila tjänstinnehavare

icke vidare skulle bestrida någon del av pensionerna.

I 7 § av den civila pensionslagen meddelas föreskrift om minskning

av pension, som utgår enligt samma lag, för den händelse att pensionstagaren

tillika är berättigad till pension på grund av inbetalning till

pensionsstyrelsen jämlikt föreskrift i reglemente för kassa för pensionering

av i statens tjänst anställd icke-ordinarie personal. Motsvarande

föreskrift återfinnes även i 17 §§ av reglementena för nyssnämnda kassor.

Då enligt 12 § av förevarande lagförslag dylik inbetalning till pensionsstyrelsen

skulle kunna äga rum jämväl för sådan ordinarie befattningshavare,

å vilken lagförslaget skulle äga tillämpning, bör nyssberörda

föreskrift i den civila pensionslagen och i de nämnda reglementena så

ändras, att förut antydd minskning av pension jämväl äger rum, om

vederbörande är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden

på grund av inbetalning jämlikt stadgande i lag angående rätt till

14

405119

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid de fyra nu ifrågavarande

kommunikationsverken (jämför 30 § i lagförslaget).

I sammanhang med nyssberörda ändringar i den civila pensionslagen

skulle jämväl sådana stadganden, som direkt avse postverket och

statens vattenfallsverk, böra uteslutas ur dels 3 och 5 §§ av kungl. kungörelsen

den 11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet av

nämnda lag (enligt den lydelse nämnda paragrafer erhållit genom kungl.

kungörelse den 17 december 1914) dels ock kungl. kungörelsen den 17

december 1914 med föreskrifter angående de medel, av vilka pensioner,

som jämlikt samma lag beviljats eller komma att beviljas, skola

utgå in. m.

Vidare bör iakttagas, att, där gällande bestämmelser i instruktionerna

för de fyra ifrågavarande kommunikationsverken icke skulle stå i

överensstämmelse med de uti förevarande lagförslag innefattade stadganden,

erforderlig revision av berörda instruktionsbestämmelser må

verkställas.

Vad kommittén i 12 § av förevarande förslag till lag angående

tjänstepension ifrågasatt skulle, såsom redan förut å sid. 41 omförmälts,

betinga ett tillägg i § 5 mom. 2 av kungl. kungörelsen den 31 december

1917, angående anordnande av den i 34 § av pensionsförsäkringslagen

omförmälda på frivilliga avgifter grundade försäkringen, av innehåll att

eljest stadgat maximibelopp av avgifter för dylik försäkring icke skulle äga

tillämpning å sådan inbetalning, som avses i förberörda 12 § av lagförslaget.

Såsom kommittén förut å sid. 43 antytt, torde gällande reglementen

för kassor för pensionering av icke-ordinarie personal vid telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk böra förutom i nyss angivet

hänseende framdeles undergå revision för att bringas i närmare

överensstämmelse med den nu ifrågasatta pensionslagen för de ordinarie

tjänstemännen vid bland annat nämnda verk.

Det är vidare att märka, att, ehuru den nu föreslagna lagen icke

skulle avse änke- och pupillpensioneringen, densamma likväl skulle

komma att föranleda vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande

pensionering av efterlevande till tjänstemän vid kommunikationsverken.

Vad tjänstemän vid postverket och statens vattenfallsverk beträffar,

tillhöra de i sådant hänseende civilstatens änke- och pupillkassa. Ehuru

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

nämnda kassa för närvarande omfattar så gott som uteslutande tjänstemän,

vilka äro underkastade den civila pensionslagen, synes dock icke

föreligga någon anledning att på grund av överförande av tjänstemännen

vid postverket och statens vattenfallsverk till en ny tjänstepensionslag

undantaga dem från delaktighet i nämnda kassa. Uti § 4 mom. 1 i

förnyade reglementet för kassan den 15 december 1916 stadgas emellertid,

att tjänstinnehavares delaktighet i kasssan är lika med en fjärdedel av det

högsta pensionsunderlag, som för hans tjänst är bestämt enligt gällande lag

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, dock med viss angiven

begränsning. Därest nu för postverkets och statens vattenfallsverks

personal den föreslagna nya pensionslagen skulle bliva gällande,

torde det visserligen icke kunna uppstå någon tvekan, att för dessa personalgrupper

— om de icke undantagas från delaktighet i kassan —

delaktighetsbeloppen skola beräknas efter de i den nya lagen upptagna

tjänstepensionsunderlagen, om ock en reglementsändring i berörda hänseende

lämpligen synes böra i sinom tid företagas. Vid omformuleringen

av stadgandet ifråga bör dock uppmärksammas, att eventuella utbrytningar

av ytterligare tjänstemannagrupper från den civila pensionslagen

kunna komma att ske.

Vad därefter beträffar telegrafverkets änke- och pupillkassa, skulle

ett upphörande av telegrafverkets pensionsinrättning föranleda, att vissa

ändringar böra företagas i reglementet för nyssnämnda kassa, varjämte

även i övrigt några mindre jämkningar däri skulle påkallas av den nya

lagen.

Slutligen erfordras en omarbetning i vissa hänseenden av reglementet

för statens järnvägars änke- och pupillkassa. Då nämnda reglementes

stadganden rörande beräknande av avgifter och pensioner äro grundade

på hittills gällande avlöningsbestämmelser, skulle redan tillämpningen av

det nya avlöningsreglementet böra föranleda en revision av nyssberörda

stadganden. Det synes emellertid kunna ifrågasättas, huruvida ej därvid

eu sådan omläggning i fråga om beräkningen av avgifter och pensioner

borde företagas, att denna grundades på de föreslagna tjänstepensionsunderlagen

i stället för avlöningarna, vilket hittills varit fallet.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

X. Kommitténs hemställan.

Under åberopande av vad förut i detta betänkande anförts hemställer

kommunikationsverkens lönekommitté, att Kung]. Maj:t måtte

föreslå 1920 års riksdag,

dels — under förutsättning att överenskommelse av här nedan angivet

innehåll träffas om upphörande av telegrafvei''kets pensionsinrättning med

utgången av juni månad 1920 — antaga det av kommittén upprättade

förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid

postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfällsverk;

dels godkänna sådan överenskommelse med fullmäktige för delägarna

i telegrafverkets pensionsinrättning, att den i 7 § av förenämnda förslag

till lag omförmäla telegrafverkets pensionsfond skall övertaga bemälda

pensionsinrättnings tillgångar och förpliktelser vid utgången av juni månad

1920, dock under villkor att av nämnda tillgångar till direktionen över

telegrafverkets pensionsanstalter överlämnas ett belopp av 1,000,000 kronor

att användas till ändamål, som av fullmäktige beslutas och som kunna av

Kungl. Maj:t godkännas;

dels besluta,

att postverkets och statens vattenfallsverks andelar i pensionsfondens för

civila tjänstinnehavare tillgångar samt däremot svarande förpliktelser vid

utgången av juni månad 1920 skola övertagas av de i förberörda paragraf

i lagförslaget likaledes omförmälda postverkets pensionsfond och statens

vattenfallsverks pensionsfond samt

att pensionsfondens för tjänstemän vid statens järnvägar tillgångar

och förpliktelser vid nyssberörda tidpunkt skola övertagas av den i samma

paragraf ävenledes omförmälda statens järnvägars pensionsfond;

dels godkänna de av kommittén föreslagna bestämmelser angående rätt

till pension för viss personal, som vid statens övertagande av enskilda järnvägar

eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst;

dels antaga de ändringar av vissa paragrafer i lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, som finnas antyddaunder

avdelningen IX av detta betänkande;

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

dels ock godkänna sådan ändring av 17 §§ i reglementena för telegrafverkets,

statens järnvägars och statens vatten/ällsverks pensionskassor för

pensionering av icke-ordinarie personal, som angivits under nyssnämnda

avdelning IX av betänkandet.

Därest förut antydd överenskommelse med fullmäktige för delägarna

i telegrafverkets pensionsinrättning angående upphörande av pensionsinrättningen

icke skulle komma till stånd, anser dock kommittén, såsom

å sid. 12 antytts, de i lagförslaget innefattade pensionsbestämmelserna

böra tillämpas för tjänstemän vid de övriga ifrågavarande verken, varvid

dock en mindre överarbetning av lagtexten skulle erfordras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till Kommunikationsverkens lönekommitté.

Sedan inom kommunikationsverkens lönekommitté ifrågasatts, att,

i samband med införande av likartade löne- och pensionsbestämmelser

för kommunikationsverken, indraga telegrafverkets pensionsinrättning och

i stället låta pensioner till f. d. befattningshavare vid telegrafverket utgå

från en telegrafverkets pensionsfond, har åt undertecknad uppdragits att

verkställa utredning angående beloppet av de pensionsinrättningens tillgångar,

som i så fall böra överlåtas till nämnda pensionsfond, och de,

varöver pensionsinrättningen fritt bör kunna förfoga. Efter uppdragets

fullgörande får jag meddela följande.

I en till kommittén överlämnad p. m. har jag framhållit, att den del

av pensionsinrättningens tillgångar, som icke bör överlåtas till den nya

pensionsfonden utan varöver pensionsinrättningen fritt bör kunna förfoga,

dels icke bör överstiga vad som återstår, sedan från värdet av pensionsinrättningens

tillgångar jämte värdet av pensionsinrättningen tillkommande

delägareavgifter och bidrag av telegrafverket dragits värdet av pensionsinrättningens

förpliktelser på grund av utgående och framtida pensioner,

dels icke bör överstiga det belopp, varmed pensionsinrättningens

tillgångar ökats genom av pensionsinrättningens direktion verkställda

förmånliga penningeplaceringar. Till en början måste sålunda undersökas

pensionsinrättningens ekonomiska ställning vid den tidpunkt, då

den ifrågasatta överlåtelsen kan tänkas genomförd. Då det material,

som stått till mitt förfogande, avser den 1 januari 1919, bär jag först

undersökt pensionsinrättningens ställning vid denna tidpunkt, varefter

jag verkställt en särskild kalkyl för att utröna, vilken förändring det

erhållna resultatet skulle undergå, därest ställningen beräknats den 1

juli 1920, vid vilken tidpunkt jag förutsätter, att överlåtelsen skulle

äga rum.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

I. Undersökning av telegrafverkets pensionsinrättnings

ställning den 1 januari 1919.

1. Material.

Undersökningen är baserad på, följande statistiska uppgifter, hänförande

sig till den 1 januari 1919.

För varje delägare: födelseår, tjänstegrad, år för tillträde av första

ordinarie tjänst vid telegrafverket ävensom nu innehavande tjänstegrad

samt månadsavgift till pensionsinrättningen, (för delägare, som vid uppnådd

pensionsålder icke erhåller hel pension eller som tillhör äldre pensionsstat,

dessutom pension från pensionsinrättningen).

För varje pensionstagare: födelseår och pension från pensionsinrättningen.

Uppgifterna omfatta 214 pensionstagare och 3 308 delägare förutom

kamrern och assistenten hos pensionsinrättningen.

Delägarnas fördelning efter tjänstegrad framgår av efterföljande

tabell, som även innehåller uppgift om pensionsunderlag enligt gällande

avlöningsreglemente, pension från pensionsinrättningen och pensionsålder.

Tjänstegrad.

Antal

delägare.

°

Pensions-

underlag.

Kr.

Pension

från

pensions-

inrätt-

ningen.

Kr.

Pensions-

ålder.

År.

Generaldirektör ...............................................

1

6 000

4 088

67

Byråchef............................................................

4

5 850

4 388

67

Professor ........................................................

—

5 850

4 388

67

Linjedirektör......................................................

7

5 250

3 938

65

Telefondirektör ...............................................

2

5 250

3 938

65

Telegrafdirektör, 1 gr........................................

1

5 250

3 938

65

Byråtjänsteman, 1 gr........................................

10

4 850

3 638

67

Telegrafdirektör, 2 gr...................... .............''....

3

4 850

3 638

65

Kommissarie, 1 gr..............................................

16

4 450

3 338

65

Linjeingenjör .................................................

31

4 250

3188

65

Verkstadsingenjör .............................................

3

4 250

3 188

65

Byråtjänsteman, 2 gr.......................................

14

4 150

3113

67

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Tjänstegrad.

Antal

delägare.

Pensions-

underlag.

Kr.

Pension

från

pensions-

inrätt-

ningen.

Kr.

Pensions-

ålder.

År.

Kontorschef ......................................................

1

4150

3113

65

Inköpschef........................................................

1

3 850

2 888

65

Kontrollör, 1 gr................................................

9

3 850

2 888

65

Kommissarie, 2 gr..............................................

16

3 850

2 888

65

Radiokommissarie .............................................

5

3 850

2 888

65

Ingenjörsassistent ............................................

2

3 550

2 663

65

Kontrollör, 2 gr.................................................

40

3 550

2 663

65

Kommissarie, 3 gr..............................................

23

3 550

2 663

65

Kommissarie, 4 gr..............................................

13

3 250

2 438

65

Materialförvaltare .............................................

1

2 950

2 213

65

Assistent .............,........................................

132

2 950

2 213

65

Bitare...............................................................

—

2 950

2 213

65

Verkmästare.....................................................

4

2 750

2 063

60

Förrådsbokhållare .............................................

5

2 550

1913

65

Linjemästare......................................................

49

2150

1613

60

Kommissarie, 5 gr..............................................

36

2 050

1538

60

Katalogredaktör ................................................

1

1850

1110

60

Kommissarie, 6 gr..............................................

33

1850

1 no

60

Linjeförman ......................................................

125

1750

1050

60

Radiotelegrafist ................................................

19

1750

1050

65

Kassör, 1 gr...................................................

11

1750

1050

60

Telegrafist.........................................................

522

1750

1050

60

Kommissarie, 7 gr..............................................

8

1750

1050

60

Vaktföreståndare...............................................

149

1750

1050

60

Kassör, 2 gr....................................................

32

1550

930

60

Bokhållare.........................................................

64

1550

930

60

Kontorsskrivare ................................................

35

1550

930

60

Reparatör ........................................................

317

1450

870

60

Stationsförman...............*...................................

17

1 450

870

65

Stationsbiträde.............................-......................

95

1350

810

65

Vaktmästare....................................... ..............

8

1350

810

67

Rikstelefonist ...............................................

1443

1350

810

55

Summa

3 308

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Den från pensionsinrättningen utgående pensionen utgör enligt gällande

reglemente 75 % av pensionsunderlaget, där detta överstiger 1 900

kronor, och 60 % av pensionsunderlaget i övriga fall. Med hänsyn till

att generaldirektörs pension utgår av telegrafverkets medel till den del

den icke bestrides av pensionsinrättningen på grund av förutvarande

delägareskap däri, har för generaldirektör räknats med samma pension

som för byråchef. Följande pensionsinrättningens tjänstemän äro delägare

med nedanstående pensioner och pensionsåldrar.

Tjänstegrad.

Antal

delägare.

Pensions-

underlag.

Er.

Pension

från

pensions-

inrätt-

ningen.

Kr.

Pensions-

ålder.

År. |

Kamrer ............................................................

1

4 850

4 850

67

Assistent (kvinnlig)............................................

1

1550

1550

60

Vissa av ovannämnda tjänstemän kvarstå emellertid å äldre pensonsstat.

Dessa äro till antalet 22, nämligen 2 assistenter och 20 telegrafister.

För de förra utgör pensionen från pensionsinrättningen 1 650

kronor, för de senare 720 kronor.

2. Beräkningsgrunder.

Till grund för beräkningarna bör läggas en dödlighetstabell, som

icke visar högre dödlighet än den, som i framtiden kan förväntas bland

pensionsinrättningens delägare och pensionstagare.

Vid en tidigare verkställd utredning av pensionsinrättningens ställning

har jag tillämpat i fråga om manliga delägare och pensionstagare

allmänna svenska dödlighetstabellen för män åren 1901—1910 och i

fråga om kvinnliga delägare och pensionstagare motsvarande dödlighetstabell

för kvinnor.

För att utröna, huruvida dessa dödlighetstabeller fortfarande äro i

och för sig betryggande, har jag verkställt en jämförelse mellan verklig

och enligt dessa dödlighetstabeller beräknad dödlighet bland pensionsinrättningens

delägare och pensionstagare åren 1910—1918.

4051 19

15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Åldrar.

Beräknat antal

avlidna delägare

och pensionstagare

åren 1910—1918.

Verkligt antal

avlidna delägare

och pensionstagare

åren 1910—1918.

Manliga.

Kvinnliga.

Manliga.

Kvinnliga.

20—29 år.........................................................

8.7

28.2

7

14

30-39 » ............................................................

17.3

20.8

15

17

40-49 »...........................................................

18.3

8.9

20

6

50-59 »...........................................................

11.9

7.5

23

10

60—69 » ............................................................

7.2

10.5

9

9

70—79 » ............................................................

9.2

5.7

30

7

80-89 »...........................................................

9.i

0.6

18

3

Summa

81.7

82.2

122

66

Såsom av ovanstående tabell framgår, har antalet inträffade dödsfall

bland manliga delägare och pensionstagare varit betydligt större än

det beräknade. Tillämpning av den ifrågasatta dödlighetstabellen synes

därför vad männen beträffar fullt betryggande. Vad åter kvinnliga delägare

och pensionstagare angår, är antalet inträffade dödsfall mindre än

det beräknade, speciellt bland yngre åldrar. Tager man emellertid i betraktande,

att hänsyn vid beräkningarna ej tages till avgång av andra

orsaker än dödsfall och att avgång på grund av giftermål eller övergång

till annan verksamhet i avsevärd utsträckning förekommer bland

de kvinnliga delägarna (sålunda hava under åren 1910—1918 avgått

icke mindre än 427 kvinnliga delägare av andra orsaker än dödsfall

eller pensionering), torde även vad kvinnorna beträffar tillämpning av

den föreslagna dödlighetstabellen kunna väl försvaras.

Räntefoten bör icke väljas högre än vad som motsvarar den ränteavkastning,

som pensionsinrättningen i framtiden kan påräkna å sina

placeringar. Jag har vid denna liksom vid tidigare undersökning valt

en räntefot av 4 %, vilket antagande, i betraktande av att pensionsinrättningens

ränteavkastning i allmänhet överstigit 5 %, måste sägas innebära

avsevärd trygghet.

Vid beräkning av framtida pension har hänsyn endast tagits till

den pension delägaren äger rätt att uppbära på grund av uppnådd

pensionsålder. Till den tidigare pension, som enligt gällande avlöningsreglemente

kan utgå till tjänsteman, som på grund av sjukdom eller

olycksfall blivit för framtiden oförmögen till tjänstgöring, har vid denna

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

undersökning ingen hänsyn behövt tagas, då sådan pension utgår av

telegrafverkets medel i den mån den överstiger den reducerade ålderspension,

som försäkringstekniskt motsvarar den tidigare pensionsåldern.

Vid vissa av efterföljande beräkningar erfordras kännedom om dels

de åldrar, vid vilka inträde i pensionsinrättningen och befordran till

tjänst med högre pensionsunderlag i medeltal äger rum, dels den ordning

i vilken befordran från tjänst med lägre till tjänst med högre

pensionsunderlag i allmänhet sker. För den skull har för varje tjänstegrad

med ledning av erhållna uppgifter uträknats medelåldern vid utnämning.

Resultatet av dessa beräkningar framgår av efterföljande

tabell.

Tjänstegrad.

Medelålder

vid

utnämning.

År-.

Byråchef, professor ...................................................

41

Linjedirektör...............................................................

36

Telefondirektör, telegrafdirektör, 1 gr.........................

46

Byråtjänsteman, 1 gr.................................................

39

Telegrafdirektör, 2 gr................................................

44

Kommissarie, 1 gr.......................................................

44

Linjeingenjör, verkstadsingenjör .................................

32

Byråtjänsteman, 2 gr.................................................

34

Kontorschef, inköpschef ......................................

37

Kontrollör, 1 gr., kommissarie, 2 gr. ...........................

41

Kadiokommissarie ......................................................

33

Ingenjörsassistent ............................. .....................

32

Kontrollör, 2 gr., kommissarie, 3 gr............................

37

Kommissarie, 4 gr......................................................

37

Materialförvaltare ......................................................

31

Assistent ..................................................................

24

Verkmästare............................................................

39

Förrådsbokhållare ......................................................

37

Linjemästare...............................................................

37

Kommissarie, 5 gr.............................................

41

Katalogredaktör .........................................................

41

37

Linjeförman ...............................................................

32

Radiotelegrafist .........................................................

28

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Tjänstegrad.

Medelålder

vid

utnämning.

År.

Kassör, 1 gr................................................................

30

Telegrafist, kommissarie, 7 gr.....................................

25

V aktföreståndare.........................................................

34

Kassör 2 gr., bokhållare ........................................ ....

26

25

Reparatör ..................................................................

30

Stationsförman............................................................

33

Stationsbiträde............................................................

23

Vaktmästare...............................................................

26

Rikstelefonist ............................................................

27

Befordran från tjänst med lägre till tjänst med högre pensionsunderlag

har antagits äga rum i följande ordning:

Byråtjänsteman, 2 gr. — byråtjänsteman, 1 gr. — byråchef;

Ingenjörsassistent — linjeingenjör — linjedirektör;

Assistent — kommissarie, 4 gr. — kontrollör, 2 gr. eller kommissarie,

3 gr. — kontrollör, 1 gr. eller kommissarie, 2 gr. — kommissarie,

1 gr. — telegrafdirektör, 2 gr. — telefondirektör eller telegrafdirektör, 1 gr.;

Assistent — radiokommissarie;

Reparatör — linjeförman — linjemästare;

Stationsbiträde — stationsförman;

Stationsbiträde — radiotelegrafist;

Telegrafist eller kommissarie, 7 gr. — kommissarie, 6 gr. — kommissarie,

5 gr.;

Kontorsskrivare — katalogredaktör;

Bokhållare eller kassör, 2 gr. — kassör, 1 gr.;

Rikstelefonist — vaktföreståndare.

All befordran antages äga rum vid ovannämnda medelåldrar. Sannolikheten

ctv för tjänsteman tillhörande viss tjänstegrad (A) att vid uppnådd

befordringsålder befordras till närmast högre tjänstegrad (B) kan

då sättas lika med

j>—1

n L l„

«

v —

V — X

p—1

(to + n) L lv

V — X

1

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

där in är antalet tjänster enligt gällande stat tillhörande tjänstegraden

A, n är antalet tjänster tillhörande tjänstegraden B och högre tjänstegrader,

till vilka befordran direkt eller indirekt sker från tjänstegraden

A, x är medelåldern för utnämning till tjänstegraden A, y är motsvarande

ålder för tjänstegraden B, p är den för tjänsterna gemensamma

pensionsåldern och är antalet kvarlevande vid åldern v enligt den tilllämpade

dödlighetstabellen. Hava tjänsterna A och B icke samma pensionsålder,

såsom fallet är med rikstelefonist och vaktföreståndare, har

befordringssannolikheten beräknats enligt formeln

p—i

n 2 lv

V—X

av= p—i i

in 2 ly + n Z lv

t'' = y v = y

där p betecknar pensionsåldern för tjänstegraden A och q är pensionsåldern

för tjänstegraden B.

Dessa befordringssannlikheter hava befunnits vara. följande.

! Tjänstegrad, från vilken befordran

antages ske.

Tjänstegrad, till vilken befordran

antages ske.

Befordrings-

sannolikhet.

Byråtjänsteman, 2 gr...................

Byråtjänsteman, 1 gr......................

0.605

Byråtjänsteman, 1 gr...................

Byråchef..............v........................

0.311

Ingenjörsassistent..... .....................

Linjeingenjör.................................

0.950

i Linjeingenjör.................................

Linje direktör.................................

0.il4

i Assistent . ....................................

Kommissarie, 4 gr.........................

(Kontrollör, 2 gr. ...........................

0.7 20

1

Kommissarie, 4 gr. ..... ...................

(Kommissarie, 3 gr.........................

1 0.866

j Kontrollör, 2 gr. ..........................

Kontrollör, 1 gr............................

l 0.509

Kommissarie, 3 gr. ........................

Kontrollör, 1 gr. ...........................

Kommissarie, 2 gr.........................

)

1

0.54 5

^Kommissarie, 1 gr.........................

Kommissarie, 2 gr.........................

i

Kommissarie, 1 gr. ........................

Telegrafdirektör, 2 gr...................

1 Telef on direktör..............................

0.273

1

Telegrafdirektör, 2 gr...................

(Telegrafdirektör, 1 gr. ..................

^ 0.260

Assistent.......................................

Radiokommissarie ........................

0.061

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Tjänstegrad, från vilken befordran

antages ske.

Tjänstegrad, till vilken befordran

antages ske.

Befordrings-

sånnolikhet.

Heparatör ....................................

Linjeförman .................................

0.326

Linjeförman ................................

Linjemästare .................................

0.334

Stationsbiträde ..............................

0.206

Stationsbiträde .............................

Badiotelegrafist..............................

0.283

Telegrafist ...................................

[Kommissarie, 6 gr. ........................

0.190

Kommissarie, 7 gr. ........................

Kommissarie, 6 gr. ........................

1

Kommissarie, 5 gr. ........................

.

0.585

Kontorsskrivare ...........................

Katalogredaktör ...........................

0.055

Bokhållare ....................................

[■Kassör, 1 gr...........................

0.117

Kassör, 2 gr..................................

1 °.

Biks telefonist.................................

Yaktföreståndare ...........................

0.108

Vid beräkning av dessa befordringssannolikheter bar, såsom av de

tillämpade formlerna framgår, icke räknats med avgång av annan orsak

än dödsfall eller pensionering. De faktiska befordringssannolikketerna

äro därför större, än vad de erhållna talen utvisa. Till denna högre

befordringssannolikhet behöver emellertid givetvis ingen hänsyn tagas,

alldenstund vid beräkningen av värdet av pensionsinrättningens förpliktelser

gentemot nuvarande delägare ingen hänsyn tages till avgång av

annan orsak än dödsfall.

3. Beräkning av värdet av. pensionsinrättningens förpliktelser gentemot

nuvarande delägare och pensionstagare.

För varje tjänstegrad, från vilken befordran till högre tjänstegrad

antages äga rum, har uträknats kvantiteten

B = oc1 (Ai P + #2 (A2 P d3 (• • •))),

där «, är sannolikheten att vid uppnådd befordringsålder befordras till

närmast högre tjänstegrad, «2 är saunolikheten att från sistnämnda tjänstegrad

befordras till därnäst närmast högre tjänstegrad, o. s. v. samt

Ai P-i A2 P, • • • äro de genom befordringarna vunna ökningarna i från

pensionsinrättningen utgående pensionsbelopp. För rikstelefonist har dock

någon kvantitet B icke uträknats.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kvantiteten B kan tydligen betecknas som den sannolika ökningen

i från pensionsinrättningen utgående pension på grund av framtida befordringar.

Beloppet därav framgår av efterföljande tabell.

Tjänstegrad.

B

Byråtjänsteman, 1 gr................................................

233 |

Telegrafdirektör, 2 gr.................................................

78

Kommissarie, 1 gr.......................................................

103

Linjeingenjör ............................................................

161

Byråtjänsteman, 2 gr...............................................

459

Kontrollör, 1 gr., kommissarie, 2 gr............................

301

Ingenjörsassistent ......................................................

652

Kontrollör, 2 gr., kommissarie, 3 gr............................

268

Kommissarie, 4 gr.......................................................

427

Assistent ..................................................................

511

Kommissarie, 6 gr.......................................................

250

Linjeförman ................................................................

188

Telegrafist, kommissarie, 7 gr.....................................

59

Kassör, 2 gr., bokhållare .............................................

14

Kontorsskrivare .........................................................

10

Beparatör ..................................................................

120

!

Stationsbiträde............................................................

o

CO

För assistent har hänsyn tagits till möjligheten att befordras såväl

till kommissarie av 4:e graden som till radiokommissarie och för stationsbiträde

har hänsyn tagits till möjligheten att befordras såväl till

stationsförman som till radiotelegrafist.

Vid efterföljande beräkningar hava delägarna fördelats pa följande

^ fem grupper:

I. Manliga delägare, pensionsberättigade vid 67 år.

II. » » » » 65 »

III. » » » » 60 »

IV. Kvinnliga » » » 60 »

V. » » » » 55 »

För delägare tillhörande samma grupp och med samma födelseår

hava därefter summerats dels framtida pension P från pensionsinrätt
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

ningen på grund av innehavande tjänstegrad, dels kvantiteten 13, den

senare dock endast till så stort belopp, som antalet tjänstår vid uppnådd

pensionsålder utgör del av det antal tjänstår, som erfordras för

erhållande av hel pension.

Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av pensionsinrättningens förpliktelser

gentemot nuvarande delägare på grund av innevarande tjänstegrad

utgör för grupp 1—IV

IPX

Nj,

Dj

där Px betecknar summan av pensionsbeloppen P för delägare med samma

nuvarande ålder x, och för grupp V (rikstelefonister)

810

i

X JJx X

iV55

A

— y -

+ 30 L tx

X

Af

A_T

där nx betecknar x-åriga delägare, som ej vid uppnådda 55 år räkna 30

tjänstår, tx är summan av de tjänstår de då räkna och nx betecknar

totala antalet #-åriga delägare.

Kapitalvärdet vid samma tidpunkt av pensionsinrättningens förpliktelser

gentemot nuvarande delägare på grund av framtida befordringar

har satts lika med, för grupp I—IV

lBx

där Bx betecknar summan av kvantiteterna B för delägare med samma

nuvarande ålder x, och för grupp V

där nx betecknar antalet a;-åriga delägare, som ej vid uppnådda 60 år

räkna 30 tjänstår, och t” är summan av de tjänstår de då räkna.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Delägare kvarstående å äldre pensionsstat hava antagits icke komma

att befordras till högre tjänstegrad.

Resultatet av dessa beräkningar framgår av efterföljande tabell.

G r u p p.

Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av pen- sionsinrättningens förpliktelser gentemot

nuvarande delägare

!

på grund av inne- havande tjänste- grad.

på grund av fram- tida befordringar.

i..........

368 026 kr.

26 909 kr.

ii..........

2 443 015 »

244 346 »

in..........

2 319 257 »

268167 »

IV ..........

3 709 893 »

150 067 »

V ..........

5 517 693 »

— 73 330 »

Summa

14 357 884 kr.

816159 kr.

Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av pension sinrättningens förpliktelser

gentemot nuvarande pensionstagare har satts lika med

lPxax

X

och utgör

för manliga pensionstagare

» kvinnliga »

.............. 545 420 kr.

........... 963 808 »

Summa 1 509 228 kr.

Pensionsinrättningens förvaltningskostnader utgjorde

år 1914

» 1915

» 1916

» 1917

» 1918

14 047 kr.

16 960 »

19 229 »

16 593 »

23 349 »

eller i medeltal för dessa fem år cirka 18 000 kr. årligen. Summan

av nu utgående pensioner och framtida pensioner till nuvarande del
16
-

4051 19

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

ägare utgör 3 803 772 kr. Den framtida årliga förvaltningskostnaden

synes därför lämpligen kunna sättas till 0.5 % härav. Så beräknat

utgör kapitalvärdet den 1 januari 1919 av framtida förvaltningskostnader

för nuvarande delägare och pensionstagare

347 860 kr.

4. Beräkning av värdet av nuvarande delägares förpliktelser

gentemot pensionsinrättningen.

För varje tjänstegrad, från vilken befordran till högre tjänstegrad

antages äga rum, har uträknats kvantiteterna

C — JQ5 (Al P Nyi + Ko (A2 P + X3 ( ■ • • ) ) )

och

F = (ai P Dyl + Xi (A2 P Dyi + «3 (••'')) )j

där yx är medelåldern vid befordran till närmast högre tjänstegrad, y2 är

medelåldern vid befordran till därnäst närmast högre tjänstegrad, 0. s. v.

För rikstelefonist hava dessa kvantiteter dock icke uträknats.

För tjänstegraderna kommissarie av 6:e graden, linjeförman, telegrafist

och kommissarie av 7:e graden samt reparatör har dessutom uträknats

kvantiteten

E = a^P(N„- A''„),

där p betecknar pensionen från pensionsinrättningen vid befordran till

linjemästare resp. kommissarie av 5:e graden.

Värdena av kvantiteterna C, F och E framgå av efterföljande

tabell.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Tjänstegrad.

c.

F.

E.

Byråtjänsteman, 1 gr.................................................

551

33

—

Telegrafdirektör, 2 gr. .............................................

140

9

—

Kommissarie, 1 gr...................................................

199

13

—

Linjeingenjör.........................................................

510

29

—

Byråtjänsteman, 2 gr.................................................

1180

70

—

Kontrollör, 1 gr.......................................................

l 591

38

_

Kommissarie, 3 gr....................................................

1

Ingenjörs assistent......................................................

2 460

135

—

Kontrollör, 2 gr.......................................................

1 572

36

_

Kommissarie, 3 gr. ...................................................

1

Kommissarie, 4 gr. ... .............................................

1079

65

—

Assistent..................................................................

1416

83

—

Kommissarie, 6 gr....................................................

626

37

1645

Linjeförman ............................................................

563

32

1289

Telegrafist ...............................................................

\ 155

7

313

Kommissarie, 7 gr...................................................

1

Kassör, 2 gr..........................................................

1 64

3

_

Bokhållare ...............................................................

1

Kontorsskrivare.........................................................

25

1

—

Reparatör ..... ........................................................

416

23

420

Stationsbiträde .......................................................

379

20

—

För delägare tillhörande samma grupp och med samma födelseår

hava därefter summerats dels den 1 januari 1919 utgående månadsav
-

gift ^ till

pensionsinrättningen,

dels kvantiteterna C, F och i före
-

kommande fall E\ dessa senare kvantiteter hava dock endast medräknats

med så stort belopp, som antalet tjänstår vid uppnådd pensionsålder

utgör del av det antal tjänstår, som erfordras för erhållande av

hel pension.

Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av nuvarande delägares förpliktelser

gentemot pensionsinrättningen på grund av innehavande tjänstegrad

utgör

X Ax CLx n—r

x p—x | i

X

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

där Ax betecknar summan av utgående årsavgifter av delägare med

samma nuvarande ålder x.

För vissa tjänstegrader har uträknats den procentsats av pensionen

från pensionsinrättningen, som årsavgiften i medeltal utgör för nuvarande

delägare.

Denna procentsats y utgör

för delägare med pensionsåldern 67 år................................. 4.1 %

» » » » 65 » ................................. 3.0 »

» linjemästare............................................................................ 7.2 »

» linjeförmän och reparatörer............................................... 5.8 »

» kommissarie av 5:e graden ............................................... 6.8 »

» » » 6:e » , telegrafister, kommis
sarier

av 7:e graden, kassörer av 2:a graden, bokhållare

och kontorsskrivare............................................ 5.2 »

» vaktföreståndare .................................................................. 5.5 »

» rikstelefonister ....................................................................... 7.0 »

Enligt gällande reglemente utgår årsavgift med en procentsats av

vid stadgad pensionsålder utgående pension från pensionsinrättningen,

som är beroende av pensionsåldern och åldern vid inträdet i pensionsinrättningen,

dock att den så beräknade avgiften må nedsättas med en

tredjedel för delägare, för vilken pensionsåldern icke är högre än 60 år

och pensionsunderlaget icke överstiger 1 900 kronor, men i intet fall

till lägre belopp än tre procent av pensionsunderlaget.

Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av ökningen av årsavgifterna vid

framtida befordringar för nuvarande delägare har satts lika med, för

grupp I och II

där Cx betecknar summan av kvantiteterna C för delägare med samma

nuvarande ålder #, för grupp III och IV

7

100

lBr

+-

100

llE,

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

där y betecknar avgiftsprocenten för linjemästare, resp. kommissarie

av 5:e graden och Ex är summan av kvantiteterna E för delägare med

samma nuvarande ålder #, samt för grupp V.

0.108

ry-1050

L 100

il nx jYst —“ — I nx

U Dx a- Dx

+

Dx I

7 • 810

ioo

tf»-#*

E>x

nx ^ ^ + — I 4

Dr 30 *

där y'' betecknar avgiftsprocenten för vaktföreståndare.

Varje gång delägare erhåller förflyttning till befattning, som medför

förhöjd pension, utan samtidig höjning av pensionsåldern, har han att

erlägga befordringsavgift med 5/i2 av förhöjningen i den från pensionsinrättningen

utgående pensionen.

Kapitalvärdet den 1 januari av nuvarande delägares framtida befordringsavgifter

bar satts lika med

bo5

Dx

där Fx betecknar summan av kvantiteterna F för delägare med samma

nuvarande ålder x.

Resultatet av dessa beräkningar framgår av efterföljande tabell.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Grupp.

''

Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av nuvarande del- ägares förpliktelser gentemot pensionsinrättningen

på grund av inne- havande tjänste- grad.

på grund av framtida befordringar.

Årsavgifter. j Befordringsavgifter.

I................................................

46 978 kr.

8 247 kr. j

II...............................................

385 042 »

44 743 »

81 663 kr

III................................................

325 532 »

99 444 » J

IV...............................................

659 478 »

42137 »

11984 »

V................................................

1094 082 »

16 081 »

Summa

2 511112 kr.

210 652 kr.

93 647 kr.

5. Beräkning av värdet av telegrafverkets bidrag till pensionsinrättningen.

Till pensionsinrättningen utgår bidrag av telegrafverket med dels

en och en halv procent av det Sverige tillkommande telegramporto, dels

ett fast årligt anslag, som till beloppet bestämmes av Kungl. Maj:t och

riksdagen. Sammanlagt utgjorde telegrafverkets bidrag

år 1914

» 1915

» 1916

» 1917

» 1918

256 289 kr.

295 025 »

307 693 »

352 971 »

417 341 »

För innevarande år är bidraget beräknat till allenast 348 775 kr. i

enlighet med en av mig verkställd utredning angående det bidrag till

pensionsinrättningen, som för olika tjänster vore erforderligt för att

jämte befattningshavarens egna pensionsavgifter täcka kostnaderna för

den del av pensionen, som utgår från pensionsinrättningen. Nämnda

utredning var emellertid baserad på de före 1919 gällande pensionsunderlagen,

vilka understego nu gällande med 350 kronor för linjeförmän,

bokhållare, stationsbiträden, vaktmästare och rikstelefonister, 150

kronor för kontorsskrivare och 250 kronor för övriga tjänstegrader.

Den sålunda från och med innevarande år verkställda höjningen

av pensionsund er lagen måste givetvis föranleda eu ökning av telegrafverkets

bidrag och, då det skulle leda till ett orimligt resultat om vid

denna utredning räknades med att i framtiden blott utginge det bidrag,

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

som motsvarar de lägre pensionsunderlagen, har jag förutsatt, att statsbidraget

i framtiden utgår med så stort belopp, som betingas av de

ökade pensionerna från pensionsinrättningen.

För den skull har jag för var och en av de fem grupper, vari jag

med hänsyn till kön och pensionsålder vid denna utredning indelat delägarna,

beräknat med vilken procent av pensionen från pensionsinrättningen,

telegrafverkets bidrag bör utgå för att det tillsammans med

delägarnas egna avgifter skall motsvara pensionskostnaden. Denna beräkning,

som verkställts enligt formeln

y—0.5+s

lötT
-

1.005 (P+ B) Np

A F + 7 E) 105

12 100

P{Nt—N,p)+C-I0b—BNP

där x betecknar medelåldern vid inträdet i pensionsinrättningen, y betecknar

den procentsats, som årsavgiften i medeltal utgör av pensionen

från pensionsinrättningen och s är den procentsats, som bidraget av

telegrafverket i medeltal bör utgöra av samma pensionsbelopp, har givet

följande resultat.

....

Erforderligt bidrag

av telegrafverket

Tj änstegrad.

i % av pensionen

från pensions-

inrättningen.

Byråchef, professor, byråtjänsteman .............................

Linjedirektör, linjeingenjör, ingenjörs assistent.................

Telefondirektör, telegrafdirektör, kommissarie av l:a—4:e graden, kontrollör,

radiokommissarie, assistent......................................

Kontorschef, inköpschef, förrådsbokhållare ....................

Verkstadsingenjör ........................................................

Materialförvaltare .......................................................

Verkmästare................................................................

Linjemästare, linjeförman, reparatör .............................

Kommissarie av 5:e—7:e graden, telegrafist....................

Katalogredaktör, kontorsskrivare ...................................

Kassör, bokhållare........................................................

Vaktföreståndare, rikstelefonist......................................

Kadiotelegrafist, stationsförman, stationsbiträde..............

V aktmästare.................................................................

5.8

6.0

4.9

8.3

6.4

6.1

15.6

10.4

8.4

8.4

9.x

15.8

4.2

3.9

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Sammanställas resultaten för tjänstegrader tillhörande samma grupp,

erhållas följande procentsatser, med vilka telegrafverkets bidrag i medeltal

bör utgå å pensionsbeloppen från pensionsinrättningen.

Grupp 1....................................... 5.7 %

» 11....................................... 5.o )>

» III...................................... 10.5 ))

» IV....................................... 9.7 »

» V....................................... 15.8 »

Efter dessa grunder beräknat skulle telegrafverkets bidrag för närvarande

utgöra cirka

378 000 kr.

Kapitalvärdet av ett så beräknat bidrag utgör för nuvarande delägare

tillhörande grupp I—IV

s

10Ö

lPr

a

''x p—x | ’

S

Töö

io5

Dx

IB*

dJ

där s är ovannämnda procentsats, och för nuvarande delägare tillhörande

grupp V

s- 810

100

G

55—x\ ^ 55—a*]

X öU

• 55—X

+

+ 0.108

V•1050

. 100

N.t34 NJO

I)r

" -NU -N50

* dT~

+

''1 y „ Nu~N*o\ _ S ■ 810 /y „

+ 3ör-—dt) -Törn*•~di—

&U—&K , 1

Dx 30

där s'' är ovannämnda procentsats för grupp IV.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Resultatet av dessa beräkningar framgår av efterföljande tabell.

1

Grupp

Kapitalvärdet den

1 januari 1919 av tele- grafverkets bidrag till

pensionsinrättningen för

nuvarande delägare

I .......................................

;

86 298 kr.

11 ....................................

728 698 »

in .......................................

706 734 »

IV ......................................

1294 270 »

v .......................................

2 531421 »

Summa

5 347 421 kr.

6. Pensionsinrättningens förpliktelser gentemot den från Aktiebolaget

Stockholmstelefon övertagna personalen.

Enligt avtal, som träffats mellan telegrafstyrelsen och Aktiebolaget

Stockholmstelefon, hava de i detta bolag anställda tjänstemän, som den

1 juli 1918 .övergått i telegrafverkets tjänst, tillförsäkrats samma pensionsrätt,

som tillkommer telegrafverkets ordinarie tjänstemän, varvid

för var och en skall gälla det pensionsunderlag, som telegrafstyrelsen

efter prövning i varje särskilt fall bestämmer. Enligt samma avtal skola

ifrågavarande tjänstemän till telegrafverkets pensionsinrättning erlägga

i reglementet för nämnda inrättning stadgade avgifter,. beräknade så,

som om de inträtt i telegrafverkets ordinarie tjänst vid tiden för deras

inträde i Aktiebolaget Stockholmstelefons tjänst.

Som förutsättning härför stadgas i avtalet, att Aktiebolaget Stockholmstelefon

till telegrafverkets pensionsinrättning den 1 juli 1918 inbetalar

retroaktivavgifter beräknade så, att de motsvara kapitalvärdet

vid nämnda tidpunkt av de pensionsavgifter, som för var och en under

tiden från inträdet i Aktiebolaget Stockholmstelefons tjänst intill den 1

juli 1918 bort erläggas för att motsvara den vederbörande tillerkända

pensionsrätten.

Ifrågavarande retroaktivagifter hava av mig beräknats till

4051 19

1 344 959 kr.,

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

vilket belopp bör erläggas till pensionsinrättningen den 1 juli 1918 eller

vid den senare tidpunkt, som kan varda avtalad, i senare fallet jämte

4 7* % årlig ränta från den 1 juli 1918 till betalningsdagen.

Av nämnda retroaktiva avgiftssumrna hava tills dato erlagts dels

150 000 kr. den 1 juli 1918, dels 150 000 kr. den 1 juli 1919. Dessa

belopp äro emellertid tillsvidare, i avvaktan på att frågan om ifrågavarande

personals ordinarie anställning hos telegrafverket blivit avgjord

upptagna som skuld i pensionsinrättningens räkenskaper och äro följaktligen

frandragna pensionsinrättningens tillgångssumma.

För den från Aktiebolaget Stockholmstelefon övertagna personalen

hava vidare ännu inga pensionsavgifter inbetalats till pensionsinrättningen.

Sådana avgifter skola emellertid erläggas från den 1 juli 1918.

På grund av dessa förhållanden har jag ansett mig vid denna utredning

kunna bortse från pensionsinrättningens förpliktelser gentemot

den från Aktiebolaget Stockholmstelefon övertagna personalen.

7. Pensionsinrättningens ställning den 1 januari 1919.

Sammanställas de erhallna resultaten, erhålles följande balansräkning.

Aktiva:

Kapitalvärde av nuvarande delägares förpliktelser gentemot

pensionsinrättningen:

a) på grund av innehavande tjänstegrad ..................... kr.

b) på grund av framtida befordringar,

årsavgifter.......................................................................... »

befordringsavgifter ........................................................ »

Kapitalvärde av telegrafverkets bidrag till pensionsinrättningen

för nuvarande delägare...................................... »

Tillgångar................................................................................ »

2 511 112

210 652

93 647

5 347 421

10 373 779

Summa kr. 18 536 611

Passiva:

Kapitalvärde av pensionsinrättningens förpliktelser

gentemot nuvarande pensionstagare......................................... kr. 1 509 228

Kapitalvärde av pensionsinrättningens förpliktelser

gentemot nuvarande delägare:

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

a) på grund av innehavande tjänstegrad ................... kr. 14 357 884

b) på grund av framtida befordringar.......................... » 616 159

Kapitalvärde av pensionsinrättningens förvaltningskostnader

för nuvarande pensionstagare och delägare J> 347 860

överskott ....................................................... fl 1 705 480

Summa kr. 18 536 611

Pensionsinrättningens ställning den 1 januari 1919 visar sålunda

ett överskott på

1 705 480 kronor.

Som jämförelse må anföras att vid den tidigare av mig verkställda

utredningen angående pensionsinrättningens ställning den 1 januari 1915

överskottet befanns vara 2 722 573 kr.; minskningen av överskottet beror

dels av den från den 1 januari 1918 verkställda sänkningen av vissa

befattningshavares pensionsavgifter, dels av den från och med innevarande

år verkställda höjningen av pensionsunderlagen. I någon mån

torde pensionsinrättningens ställning även hava påverkats av den starka

stegringen av antalet delägare, från 2 193 den 1 jan. 1915 till 3 308

den 1 jan. 1919.

Vid uppgörande av pensionsinrättningens balansräkning är ingen

hänsyn tagen till blivande delägare. Under förutsättning att telegrafverkets

bidrag beräknas på sätt ovan angivits, är det givetvis ej heller

erforderligt att vid beräkningarna taga hänsyn till blivande delägares

rättigheter och skyldigheter.

II. Beräkning av det sannolika överskottet den 1 juli 1920.

Om dödlighet, ränteavkastning, befordringar och omkostnader förlöpa

i enlighet med de antaganden, varpå beräkningen av överskottet

den 1 januari 1919 grundats, och bidrag från telegrafverket utgått med

ovan beräknade belopp, skulle, därest förnyad utredning verkställdes den

1 juli 1920, oförändrat överskott erhållas. Då samtliga de antaganden,

som lagts till grund för utredningen valts med stor försiktighet, kommer

överskottet sannolikt att vara större den 1 juli 1920 än vad som

ovan erhållits för den 1 januari 1919. I all synnerhet gäller detta antagandet

angående ränteavkastningen. Då pensionsinrättningen under

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

innevarande och närmast följande år med säkerhet kan påräkna minst

5 % ränteavkastning å sina placeringar, måste överskottet på grund

härav intill den 1 juli 1920 ökas med minst

10 373 779x0.015 = 155 607 kr.

Å andra sidan kommer överskottet att minskas på den grund att

telegrafverkets bidrag ännu icke fastställts till det belopp, som motsvarar

de nu gällande pensionsbeloppen; denna minskning kan uppskattas till

cirka

45 000 kr.

Övriga faktorer, såsom dödlighet, befordringar och omkostnader

torde endast i ringa grad inverka på överskottet under loppet av ett

och ett hälft år. På grund härav uppskattar jag det sannolika överskottet

den 1 juli 1920 till minst 1 705 000x1.06+155 000 — 45 000

eller cirka

1 910 000 kronor.

III. Beräkning av det lägsta belopp, som med hänsyn till

föreslagna ändrade pensionsbestämmelser måste

överlämnas till telegrafverkets pensionsfond.

I samband med reglering av personalens vid kommunikationsverken

löner har för dessa även föreslagits ökade pensionsunderlag och ändrade

grunder för pensionsavgifternas utgående. Vad angår telegrafverkets

personal äro dessa pensionsunderlag och pensionsavgifter följande.

Tjänstegrad

Föreslaget

pensions-

underlag.

Föreslagen

årlig

pensions-

avgift.

Er.

Kr.

Generaldirektör ..................................................

8000

480

Verkstadsdirektör ................................................

7 000

420

Byråchef, linjedirektör, telefondirektör, telegraf direktör

6 9?6

420

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Föreslaget

Föreslagen

årlig

Tjänstegrad

pensions-

underlag.

pensions-

avgift.

Kr.

Kr.

Trafikdirektör ..............................................................................

6 684

399 !

Byrådirektör.................................................................................

Förste byråingenjör, förste linjeingenjör, förste sekreterare, verk-

6 360

6 036

378

354

stadisngenjör ........................................................................

Byråingenjör, kameralintendent, linjeingenjör, telegraf kommissarie

av klass 1 A ........................................................................

5 724

330

Förrådskamrer, sekreterare, telegrafkommissarie av klass 1 B, över-

5 076

279

kontrollör............................................................................

Avdelningsingenjör, förste kontrollör, inköpschef, konstruktör, kon-

4 476

234

torschef, radiokommissarie, telegrafkommissarie av klass 2 ......

Aktuarie, förrådsförvaltare, huvudkassör, notarie, revisor ...............

4 200

213

Ingenjörsassistent, kontrollör, telegrafkommissarie av klass 3 .........

3 924

192

Telegrafkommissarie av klass 4......................................................

3 684

174

Förste telegrafassistent .............................................................

3 444

156 i

Linjemästare, verkmästare ..........................................................

3 240

141

Katalogredaktör, telegrafkommissarie av klass 5 ...........................

3 204

192 j

Förrådsbokhållare, materialförvaltare, ritare (manlig), telegrafassistent

3 036

129

Telegrafkommissarie av klass 6 ..................................................

2 676

159 |

Förrådsmästare, linjeförman, radiotelegrafist .............................

2 436

90 ]

Förste kassör, förste telegrafist, förste vaktföreståndare..................

2 256

132 I

Förste reparatör...........................................................................

2 160

75

Kontorsskrivare, ritare (kvinnlig), telegrafist, vaktföreståndare.........

2136

123 i

Stationsförman ...........................................................................

1920

63 l

Förste expeditionsvakt, reparatör..................................................

1824

57 1

Kassör ....................................................................................•••

1800

102 |

Förste stationsbiträde ..................................................................

1716

51

Kanslibiträde, rikstelefonist............................................................

1704

93

Expeditionsvakt, stationsbiträde ...................................................

1644

48

Kontorsbiträde.............................................................................

1440

78

Därjämte har lönekommittén föreslagit vissa ändringar beträffande

pensionsåldern för en del befattningshavare.

Pensionsavgift skall enligt lönekommitténs förslag i regel erläggas

under trettio år, räknat från erhållandet av ordinarie anställning, dock

endast så länge vederbörande kvarstår i tjänst. Pensionsavgifterna äro

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

beräknade så att de i medeltal motsvara en tredjedel av pensionskostnaden.

De föreslagna pensionsunderlagen överstiga icke oväsentligt de nu

gällande. På grund härav har jag ansett lämpligt att ävenledes undersöka

vilket belopp, som måste överföras till den föreslagna pensionsfonden,

för att det tillsammans med värdet av återstående föreslagna

pensionsavgifter minst skall uppgå till en tredjedel av värdet av nuvarande

befattningshavares framtida pensioner enligt de föreslagna pensionsunderlagen.

Vid denna beräkning har jag antagit, att de föreslagna pensionsunderlagen

tillämpats från den 1 januari 1919. Beräkningen är verkställd

i huvudsaklig överensstämmelse med ovanstående utredning angående

pensionsinrättningens ställning. Då pensionsavgifterna äro beräknade

så, att de med stigande pensionsunderlag ökas med belopp, som

i medeltal motsvara den ökade pensionskostnaden, har jag emellertid

icke tagit hänsyn till framtida befordringsmöjligheter.

Kapitalvärdet den 1 januari 1919 av nuvarande befattningshavares

framtida pensioner enligt de föreslagna pensionsunderlagen utgör

för manliga befattningshavare

pensionsberättigade vid 60 år.................................... 2 280 000 kr.

» » 63 » 1 221 150 »

» » 65 » 3 897 846 »

» » 67 » ................................... 525 520 »

för kvinnliga befattningshavare

pensionsberättigade vid 55 år................................ 11 682 624 kr.

» » 60 » ................................. 7 791 404 »

Summa 27 398 544 kr.

En tredjedel härav utgör

9 132 848 kr.

Kapitalvärdet vid samma tidpunkt av återstående pensionsavgifter,

utgående efter ovan angivna grunder, utgör

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

för manliga befattningshavare

pensionsberättigade vid 60 år ...

» » 63 » .

» » 65 » ..

» » 67 » ..

för kvinnliga befattningshavare

pensionsberättigade vid 55 år

» » 60 »

Summa 4 292 835 kr.

För nuvarande befattningshavare vid telegrafverket måste således

till telegrafverkets pensionsfond överlämnas minst

4 840 013 kr.

Minskas pensionsinrättningens tillgångar den 1 januari 1919 med

dels detta belopp, dels värdet av utgående pensioner och framtida förvaltningskostnader

återstå

194 512 kr.

212 579 »

680 441 »

91 687 »

1 837 469 »

1 276 147 »

3 676 678 kronor.

Disponeras av pensionsinrättningens tillgångar ett belopp högst

uppgående till den ovan beräknade behållningen, återstår således mer

än tillräckligt för att från den planerade pensionsfonden skall kunna

bestridas en tredjedel av nuvarande befattningshavares pensioner enligt

de föreslagna pensionsbestämmelserna.

IV. Beräkning av det belopp, varmed pensionsinrättningens

tillgångar ökats genom överränta.

I det föregående har visats, att pensionsinrättningens tillgångar

motsvara mer än värdet av dess förpliktelser. Det överskott, som balansräkningen

utvisar, har uteslutande uppkommit genom av pensionsinrättningens

direktion verkställda förmånliga penningeplacenngar. Som

stöd härför må anföras följande.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Pensionsinrättningens tillgångar utgjorde den 1 januari 1919

10 373 779 kr.,

varav, såsom ovan visats,

1 705 480 kr.

icke erfordras för täckande av värdet av dess förpliktelser.

Pensionsinrättningen, som trädde i verksamhet den 1 januari 1875

har under åren 1875 —1918 i delägareavgifter uppburit

2 576 765 kr.

och som bidrag av telegrafverket erhållit

4 172 236 kr.,

förutom ett belopp av

865 538 kr.,

motsvarande värdet av de pensionsavgifter och de bidrag av telegrafverket,

som skolat inflyta, därest pensionsinrättningen ägt bestånd under

hela den tid, som den personal, som fanns vid pensionsinrättningens

startande, varit i tjänst. Denna summa har amorterats av telegrafverket

under åren 1875—1907.

Pensionsinrättningen har under åren 1875—1918 i pensioner utbetalat
5

163 008 kr.

och i omkostnader utbetalat

333 547 kr.

Därest pensionsinrättningen under dessa år haft samtliga sina tillgångar

placerade mot en räntefot av 4 Va %, skulle dess tillgångar den

1 januari 1919 utgjort allenast

8 104 690 kr.

Vid denna beräkning har ovannämnda retroaktiva avgiftssumma, 865 538

kr. förräntaäs från den 1 januari 1875, övriga inkomster och utgifter

hava antagits inflyta eller utgå kontinuerligt under vederbörande kalenderår.

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Vid beräkningen har valts en räntefot av 4 Va % dels därför, att

pensionsinrättningens avgifter ursprungligen äro beräknade med tillämpning

av denna räntefot, dels därför, att, därest dess tillgångar placerats

i stats- och kommunobligationer eller därmed jämförliga värdehandlingar,

sannolikt icke kunnat påräknas högre ränteavkastning än i medeltal

4 Va %.

Det belopp, varmed tillgångarna intill den 1 januari 1919 ökats

genom högre ränteavkastning än efter 4 Va %, uppgår sålunda till

2 269 089 kronor

och överstiger alltså pensionsinrättningens överskott vid nämnda tidpunkt.

Hade pensionsinrättningen icke genom förmånliga penningplaceringar

avsevärt ökat sina tillgångar, skulle sålunda balansräkningen

sannolikt visat brist i stället för överskott.

Den ovan erhållna överräntan, 2 269 089 kr., har uppkommit genom

förmånlig placering av medel influtna dels i form av delägareavgifter,

dels i form av bidrag av telegrafverket. Det kan då synas rättvist att

vid fördelningen av pensionsinrättningens tillgångar mellan den planerade

pensionsfonden och, såsom föreslagits, telegrafverkets änke- och

pupillkassa låta den senare erhålla så stor del av den uppkomna räntevinsten,

som belöper på den del av tillgångarna, som motsvarar delägarnas

avgifter. Vid denna beräkning synes en del av den retroaktiva

avgiftssumman, som amorterats av telegrafverket, böra anses motsvara

delägareavgifter. Kapitaliseras till den 1 januari 1919 direkta delägareavgifter

erhålles 5 650 986 kr., kapitaliseras åter till samma tidpunkt direkta

bidrag av telegrafverket erhålles 7 116 846 kr.; summan av dessa

båda belopp är 12 767 832 kr., av vilken summa det kapitaliserade värdet

av de direkta delägareavgifterna utgör cirka 44 % (samma procentsats

erhålles, om man undersöker huru stor del av pensionen från pensionsinrättningen,

som i medeltal motsvaras av delägarnas avgifter). På

grund härav har jag ansett 44 % av den retroaktiva avgiftssumman motmotsvara

delägareavgifter.

Av det kapitalbelopp, 8 104 690 kr., som pensionsinrättningen skulle

ägt den 1 januari 1919, därest all ränteavkastning skett efter 4 V*

skulle enligt denna beräkning

3 599 204 kr.

motsvara delägarnas avgifter och

4051 19

18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

'' 4 505 486 kr.

motsvara telegrafverkets bidrag.

Fördelas räntevinsten efter dessa belopp kommer på änke- och pupillkassans

del

1 002 937 kronor.

Med anledning av de resultat, till vilka jag genom dessa utredningar

kommit, får jag förorda, att vid en indragning av telegrafverkets

pensionsinrättning dess tillgångar disponeras sålunda, att ett belopp av

1 000 000 kronor

överlåtes till telegrafverkets änke- och pupillkassa och att återstående

tillgångar överlämnas till den för telegrafverket föreslagna pensionsfonden.

Sker uppdelningen av pensionsinrättningens tillgångar på detta sätt,

överföres till änke- och pupillkassan endast cirka hälften av vad som

motsvarar pensionsinrättningens överskott vid tidpunkten för indragningen

och icke mer än vad som av pensionsinrättningens vinst genom

högre ränteavkastning än den ursprungligen beräknade kan anses belöpa

på delägareavgifterna, varjämte till den nya pensionsfonden överföres

betydligt mer än vad som motsvarar eu tredjedel av nuvarande

befattningshavares pensionsrätt enligt de föreslagna pensionsbestämmelserna.

Stockholm den 13 september 1919.

Reinh. Palmqvist.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Bilaga 2.

Jämförande tablå över nuvarande högsta pensionsbelopp och de av

kommittén föreslagna tjänstepensionsunderlag.

Anm. Tjänsterna hava sammanförts under de lönegrader, de skola komma att tillhöra enligt det nya

gemensamma avlöningsreglementet.

Där flera pensionsbelopp upptagits för en och samma lönegrad, avses olika befattningar.

Högsta nuvarande pensionsbelopp för befattningar vid

Tjänstepen-

sionsunderlag

Lönegrad

Postverket.

Telegraf-

verket.

Statens

järnvägar.

Statens

vattenfalls-

verk.

enligt kom- mitténs

förslag.

A. För befattningar, avsedda för manliga tjänstemän.

1...

1,350

1,350

| 1,197 |

1,260

l 1,386 1

1,350

1,644

2 ..

1,450

—

1,512

—

1,716

3 ...

1,450

1,450

1,512

f 1,450 \

\ 1,550 f

1,824

4 .

1,600

1,450

1,638

1,550

1,920

5...

1,800

1,450

1,890

1,550

2,160

6 ...

—

1,750

I 1,890

\ 2,142

1,550 \

1,750 /

2,436

7...

—

—

—

/ 1,550 \

\ 2,050 j

2,844

6 ...

2,950

f 2,550

\ 2,950

f 2,520 1

2,772 i

1 3,024 J

2,050

3,036

9...

—

1 2,150

\ 2,750

2,142 1

3,024 /

2,250

3,240

10...

3,150

2,950

3,276

2,250

3,444

11 ...

3,450

3,250

3,528

3,250

3,684

12 ...

3,700

3,550

/ 3,528 \

\ 3,780 /

—

3,924

13...

4,000

4,150

/ 3,780 \

l 4,032 /

3,550

4,200

14 ...

4,300

f 3,850

\ 4,150

f 4,032 )

4,284

[ 4,536 j

4,450

4,476

15 ...

1 4,600

\ 4,800

4,450

4,536 \

5,076

4,850

4,788 /

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Lönegrad.

Högsta nuvarande pensionsbelopp för befattningar vid

Tjänstepen- 3ionsunderlag

enligt kom- mitténs

förslag.

Postverket.

Telegraf-

verket.

Statens

järnvägar.

Statens

vattenfalls-

verk.

16 ...

/ 4,600

{ 4,250

{ 4,450

4,032 )

4,788 >

4,450

5,724

\ 4,oUU

1 4,850

5,040 J

17..

4,800

f 4,250 \

V 4,850 f

5,292

4,450

6,036

18..

—

—

5,292

—

6,360

19..

5,300

—

—

5,050

6,684

20 ..

5,900

/ 5,250 1

\ 5,850 /

6,000

—

6,996

B. För befattningar, avsedda för kvinnliga tjänstemän.

1 ..

—

—

1,386

—

1,440

2..

—

1,350

—

1,450

1,704

3 ..

—

1,550

—

—

1,800

4 ..

1,750

1,750

1,890

—

2,136

5..

2,000

1,750

2,142

—

2,256

6 ..

2,200

1,850

—

—

2,676

7..

2,400

/ 1,850 1

\ 2,050 f

—

—

3,204

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Särskilda yttranden.

Beträffande nedan angivna delar av kommitténs betänkande hava

följande särskilda yttranden avgivits av ledamöter av kommittén.

1. Beträffande upphörandet av telegrafverkets pensionsinrättning:

Herrar Andersson, Hamilton och Lundgren hava anfört:

»Kommittén har ansett skäligt, att vid statens eventuella övertagande

av telegrafverkets pensionsinrättnings tillgångar ett belopp av en

miljon kronor därav må överlämnas till direktionen över telegrafverkets

pensionsanstalter att användas till ändamål, som fullmäktige för delägarna

i pensionsinrättningen besluta och som kan av Kung! Maj:t godkännas.

Med stöd av de utav kommittén föranstaltade utredningar i detta

ämne anse vi, att ett större belopp borde tillgodokomma telegrafverkets

personal såsom vederlag vid överlämnandet av dess pensionskassa till

staten. Som emellertid fullmäktige för delägarna i pensionsinrättningen

komma att omedelbart efter avgivandet av kommitténs betänkande sammanträda

till urtima möte för behandling av detta spörsmål, hava vi,

som dock hålla före att ett överlämnande av pensionskassan till staten

nu bör äga rum, icke funnit nödigt att närmare precisera, vilket belopp

skäligen bör lämnas telegrafverkets personal såsom vederlag därför, eller

angiva de närmare skälen för beloppets höjande.»

II. Rörande vissa §§ i lagförslaget:

1) angående 12 §:

Herr Löfgren har avgivit följande yttrande, i vars syfte Herrar

Löfmarck, Gärde, Lundgren, Andersson, Jacobson, Svantesson, Petrelius

och Wallin instämt:

»Allt sedan rätten till pension för tjänstemän vid statens järnvägar

inträdde, har från personalen anförts klagomål däröver, att rätt till återbekommande

av erlagda pensionsavgifter icke medgivits vid annat förhållande

än då övergång till annan statstjänst skett och då allenast

för det fall att med inträdet i sådan tjänst varit förenad skyldigheten

att för beredande av pension erlägga retroaktiv avgift. Under den tid

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

ifrågavarande lag ägt giltighet och tillämpning, har som bekant lag om

allmän pensionsförsäkring av statsmakterna genomförts, varigenom den

fördelen vunnits, att vid eventuell avgång ur statstjänst, med vilken

pensionsrätt är förenad, till vederbörande pensionsfonder inbetalda avgifter

kunna överföras till den allmänna pensionsförsäkringen och möjlighet

härigenom beredas vederbörande att tillgodogöra sig de pensionsavgifter,

som under statstjänsten erlagts. Denna fullt riktiga och ändamålsenliga

princip har tyvärr hittills ännu icke blivit genomförd, så vitt

jag känner, i annat fall än då det gällt pensionering av i statens tjänst

anställd icke-ordinarie personal. Då kommunikationsverkens lönekommitté,

jämlikt nådigt bemyndigande, haft att avgiva betänkande och

förslag till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk,

är det uppenbart, att kommittén till behandling upptagit spörsmålet

huruvida och i vad mån de till respektive verks pensionsfonder

av tjänstemännen inbetalda pensionsavgifterna skulle kunna tillgodogöras

vederbörande tjänstemän vid avgång ur statstjäntsen av andra orsaker

än uppnådd pensionsålder. Kommittén har därvid kommit till den

uppfattningen, att, därest någon tjänsteman av ena eller andra anledningen

avgår från sin tjänst före uppnådd pensionsålder och under

förutsättning att han är svensk medborgare, sammanlagda beloppet av

de av honom erlagda pensionsavgifterna skola överföras från vederbörande

verks pensionsfond till pensionsstyrelsen på det att pension sedermera

må kunna beredas enligt den allmänna pensionsförsäkringens grunder.

Kommitténs förslag i förevarande avseende betecknar sålunda ett

väsentligt framsteg från tidigare rådande förhållanden på ifrågavarande

område, men då statsmakterna genom lag av den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring i någon mån sökt möjliggöra för varje medborgare

att på ett helt annat sätt än vad tillförne varit fallet försäkra

sig för inträdande oförmåga till arbete, synes billighet och rättvisa

fordra, att de med statstjänsten förenade pensionsavgifterna tillföras den

allmänna pensionsförsäkringen vid eventuell avgång från statstjänsten

på ett sådant sätt, att kapitalvärdet av de inbetalda pensionsavgifterna

beräknas vid inbetalningen till pensionsstyrelsen. Visserligen har av

kommittén mot ett sådant förfarande anförts, dels att den redan föreslagna

åtgärden innebär en betydande förmån för befattningshavarna i

jämförelse med nuvarande förhållanden, dels ock att vissa kostnader

äro förenade med pensionsmedlens förvaltning samt att den form som

givits åt innehållet i 12 § icke föranleder det merarbete, som skulle

bliva en följd, därest å de inbetalda pensionsavgifterna jämväl finge

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

beräknas ränta. Intet av de anförda skälen synes mig vara av beskaffenhet,

att de böra la sta hindrande i vägen för en sund och riktig

princips genomförande; och då statsmakterna beträffande den icke-ordinarie

personalen ansett skäl föreligga att till pensionsstyrelsen överföra

inbetalda pensionsavgifter till sitt kapitalvärde vid vederbörande befattningshavares

avgång ur statstjänst, torde inga som helst svårigheter

förefinnas att även för den ordinarie personalen tillämpa samma princip.

De merkostnader, som med uträknande av vars och ens tillgodohavande

härav skulle bliva följden, böra icke verka avskräckande, enär otvivelaktigt

med fixa pensionsavgifters och fasta pensionsunderlags införande

kan förutsättas eu betydande lättnad i administrationen av pensioneringen;

härtill kommer, att de ordinarie tjänstemännen i mycket mindre utsträckning

än den icke-ordinarie personalen lämnar statstjänsten, varav följer

att det endast i enstaka fall blir fråga om en beräkning av avgifternas

kapitalvärde.

Då statsmakterna under åren 1913—1917 ingående behandlade

frågan om pensionering för i statstjänst anställd icke-ordinarie personal,

och då Kungl. Maj:t i proposition n:r 222 till 1917 års lagtima riksdag

framlade förslag till bestämmelser angående rätt till pension för extra

befattningshavare vid statens järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk,

förutsattes och genomfördes jämväl den av mig här ovan

åberopade bestämmelsen, att vederbörande verks pensionskassa för pensionering

av icke-ordinarie personal vid delägares entledigande till pensionsstyrelsen

inbetalar kapitalvärdet av den pensionsrätt, som tillkommer

honom. Då sålunda denna princip allaredan vunnit statsmakternas

godkännande, anser jag såsom följdriktigast, att denna fullt rättvisa

princip tillämpas jämväl för kommunikationsverkens ordinarie tjänstemän,

särskilt som densamma på intet sätt torde rubba grundförutsättningarna

för de beräkningar, som gjorts rörande dessa tjänstemäns pensionering

i egenskap av befattningshavare hos staten. Ej heller torde skäl förefinnas

till det antagandet, att ett stadgande i av mig antydd riktning

skulle medföra en större avgång ur statstjänst.

Då jag icke kunnat biträda kommittémajoritetens förslag till avfattning

av 12 § i det föreliggande förslaget till lag angående rätt till

tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk och ej heller helt den

motivering, som föregår denna paragraf, tillåter jag mig av sådan anledning

påyrka, att bemälda paragraf må erhålla följande ändrade lydelse:
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Upphör tjänsteman att innehava ordinarie anställning i

statens tjänst och är han icke berättigad till tjänstepension

enligt bestämmelserna i denna lag, skall, för beredande åt

honom av pension jämlikt lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring, från vederbörande i 7 § omförmälda pensionsfond

till pensionsstyrelsen inbetalas kapitalvärdet av de

utav honom erlagda pensionsavgifterna, i den mån desamma

icke på grund av bestämmelserna i 10 eller 11 § blivit tagna

i anspråk. Vad nu är sagt gäller dock ej i fråga om den,

som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare.))

2) angående 28 §:

Herrar Gärde, Löfgren, Lundgren, Andersson, Jacobson, Svantesson,

Petrelius och Wallin hava gjort följande uttalande, i vars syfte herr

Löfmarek instämt:

»De av kommittén i 28 § föreslagna pensionsavgifterna äro i och

för sig höga samt för vissa tjänstemannagrupper och särskilt för kvinnorna

betydligt högre än för närvarande.

En av orsakerna härtill är att kommittén ansett, att pensionsavgifterna

skulle beräknas efter eu räntefot av endast 4 %. I anslutning

härtill har kommittén föreslagit, att pensionsfonderna skola gottgöras

ränta efter samma räntefot. Det vill synas som om i en tid, då staten

för sina lån nödgas erlägga en effektiv ränta av 5 % och däröver, man

utan olägenhet borde kunna förutsätta, att kommunikationsverken skola

gottgöra pensionsfonderna ränta efter högre räntefot än 4 A. Faktiskt

lära också under närmaste tiden fonderna komma att gottgöras nettoavkastning

efter högre räntefot, enär berörda fonder torde vara placerade

på sådant sätt att de lämna högre nettoavkastning än 4 %.

Skulle framdeles åter en sänkning av ränteloten böra ske, möter

givetvis intet hinder att då åter höja pensionsavgiften. Att märka är

att tjänstemännen enligt det nya avlöningsreglementet äro förpliktade

att underkasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade

i fråga om pension.

En annan orsak till de höga pensionsavgifterna är att kommittén

icke vågar förutsätta, att den för närvarande befintliga högre dödlighetsprocenten

bland vissa tjänstemannagrupper skulle fortfara, utan att denna

i stället skulle nedgå. Enligt vad som framgår å sidorna 21—23 har

vid pensionsavgifternas beräkning tillämpats allmänna svenska dödlighetstabellen

1901—1910 och skulle de föreslagna pensionsavgifterna täcka

för männen 34,0 % och för kvinnorna 32,5 % av pensionskostnaderna.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Emellertid visa gjorda undersökningar angående dödlighetsförloppet bland

de viktigaste av vid dessa verk förekommande grupper av manliga

tjänstemän, att de manliga tjänstemännens pensionsavgifter i verkligheten

skulle komma att täcka 35,5 % av pensionskostnaden. Redan detta förhållande

att med en räntefot av 4 % 35,5 % av pensionskostnaden skulle

täckas av - tjänstemännens pensionsavgifter i stället för 33,3 % — motsvarande

avgittspensionen — synes oss tillräckligt uppväga risken av

att dödligheten för framtiden skulle bliva lägre än vad nu är fallet

bland kommunikationsverkens tjänstemän. Att därjämte räkna med en

räntefot av endast 4 % — det förutsättes även å sid. 23, att en högre

räntefot kan påräknas — synes oss innebära en dubbel säkerhet, vilket

ställer kommunikationsverkens tjänstemän i avsevärd sämre ställning

än övriga civila befattningshavare. Utgår man från en räntefot av

4,5 %, vilket vi icke anse vara för högt, skulle nämligen pensionsavgifterna

för de manliga befattningshavarna täcka 39,7 % av pensionskostnaden

eller 10 % mera än pensionsavgifterna för de tjänstemän,

vilkas pensioner bestridas från pensionsfonden för civila tjänsteinnehavare,

vilkas avgifter täcka omkring 29,6 % av pensionskostnaden. Intill dess

en reglering av övriga civila befattningshavares pensionsförhållanden kan

varda genomförd, borde därför kommunikationsverkens tjänstemän få

åtnjuta den lindring i sina pensionsavgifter, som kan ernås genom att

deras avgifter beräknas efter högre räntefot än 4 %, exempelvis 4,5 %.

Vi vilja därjämte framhålla, att särskilt de högre tjänstemännen

fått sina pensionsavgifter satta till högre belopp än som vederbort till

följd därav, att genom grafisk utjämning deras avgifter höjts till en

betydligt större procent av pensionsunderlagen, än som varit behövligt

för täckande av deras pensionskostnader.

Av de skäl, som här ovan anförts, synes det oss därför med rätt

och billighet överensstämmande, att pensionsavgifterna beräknas efter

högre räntefot än 4 %, och vilja vi föreslå ovan nämnda 4,5 %, eller

samma räntefot, som enligt kommitténs uppfattning å sid. 10 angående

telegrafverkets pensionsinrättning ansetts lämplig att använda för en så

pass lång tidsperiod som åren 1875—1918.»

Herrar Löfmarek, Gärde, Löfgren, Lundgren, Andersson, Jakobson,

Svantesson, Petrelius och Wallin hava anfört:

»Såsom kommittén framhållit (sid. 24) ställa sig för den kvinnliga

personalens vidkommande de föreslagna pensionsavgifterna inom samtliga

verk proportionsvis högre än de nu utgående jämväl vid jämförelse

med de för de manliga tjänstemännen föreslagna. Förklaringen därtill

19

4051 19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

har antytts delvis vara den, att de kvinnliga tjänstemännens avgifter

förut vant genomgående för lågt satta och nu beräknats efter försäkringstekniska

grunder. Åven om förhöjningen sålunda må vara matematiskt

motiverad, måste den dock anses bliva allt för betungande i betraktande

av den jämförelsevis ringa höjning den kvinnliga personalen

fått i sina pensionsförmåner. På den grund hava vi ansett, att övergången

till det nya systemet för avgiftsberäkningen bort för i tjänst

nu varande kvinnliga befattningshavare göras mjukare genom någon

minskning av de försäkringstekniskt sett erforderliga avgifterna.»

III. Rörande den såsom bilaga till lagförslaget fogade åldersförteckningen:

Herr Eriksson har anfört:

»Det är en sedan länge erkänd sanning att av alla statens arbetsområden

intet orsakar en så tidig otjänstbarhet som trafiktjänsten. På

grund härav har också pensionsåldern bestämts lägre för trafikpersonalen

än för flertalet andra statens tjänstemän. Trots detta är det min bestämda

uppfattning att den pensionsålder, som för närvarande är gällande

för personalen vid trafikverken — främst då vid statens järnvägar

genomgående är allt för hög. Genom mångårig praktisk erfarenhet

har jag varit i tillfälle att konstatera huru ringa nytta verket

haft av tjänstemännen under åren närmast före pensionsålderns inträde.

I de flesta fall har man fått vidtaga åtgärder för att avlasta en del av

de ålderstigna tjänstemännens arbetsbörda; ofta nog har man måst sätta

ytterligare en tjänsteman vid sidan av den äldre för att arbetet skulle

nöjaktigt kunna utföras, och när den gamle tjänstemannen sedermera

avgått från tjänsten, har den som hjälp tillsatta arbetskraften kunnat

indragas. Den nu gällande pensionsåldern medför sålunda användandet

i tjänst av ett större antal personer än vad som eljest skulle behöva

ifrågakomma, vilket förhållande synes mig icke vara väl förenligt med

god ekonomi från statens sida, Jag har därför ansett, att i samband

med nu förevarande omarbetning av pensionsbestämmelserna en allmän

sänkning av pensionsåldern bort föreslås.

Även ur andra synpunkter har anmärkning mot den nuvarande höga

pensionsåldern framställts. Särskilt den lägre personalen har ansett

pensionsåldern så hög, att endast ett ringa fåtal av personalen har utsikt

att uppnå densamma. Vid upprepade tillfällen har därför från denna

personals sida yrkande framställts om en avsevärd nedsättning av pensionsåldern.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Under de senaste åren synes dock eu viss förändring i uppfattningen

rörande pensionsåldern kunnat märkas. Från såväl tjänstemän

av lägre grad som tjänstemän av högre grad liar förmärkts en strävan

att vid uppnådd pensionsålder antingen få kvarstå i ordinarie tjänst

eller ock, efter att hava avgått med pension, erhålla anställning i icke

ordinarie tjänst vid verket. Åven om dessa strävanden närmast hänga

samman med det under krigsåren sjunkande penningvärdet och svårigheterna

att under denna dyrtid kunna existera på pensionen, är det dock

självfallet att de nämnda strävandena icke rätt väl låta sig förenas med

den förut berörda uppfattningen att arbetskraften är förbrukad redan

före pensionsålderns inträde. Det bör också i detta sammanhang framhållas,

att myndigheterna visat en anmärkningsvärd redebogenhet att

använda sig av den mindervärdiga arbetskraft, som dylika pensionärer

i själva verket utgöra. Emellertid har jag med hänsyn till vad som

sålunda förekommit funnit mig icke kunna för närvarande framställa

yrkande om en allmän nedsättning av pensionsåldern. Jag måste därför

inskränka mig till att framhålla såsom min uppfattning, att det

ligger i statens eget intresse att pensionsåldern för det ojämförligt

största antalet tjänster vid kommunikationsverken bestämmes lägre än

vad som av kommittén nu föreslås.»

Herrar Löfgren, Andersson och Wallin hava anfört:

»Då vi i likhet med herr Eriksson hysa den principiella uppfattningen,

att pensionsåldern för flertalet av kommunikationsverkens tjänstemän

satts alltför hög och att det näppeligen kan vara något statens

eget intresse, att i tjänst bibehålla tjänstemännen till alltför hög levnadsålder,

instämma vi till alla delar i den av herr Eriksson särskilt uttalade

meningen i förevarande avseende.»

Herrar Löfmarck och Gärde hava anfört:

»Vidkommande i åldersförteckningen angivna pensionsåldrar anse vi

oss böra göra följande erinringar.

Om sänkning av pensionsåldern för vagn- och stallkarlar kan anses

påkallad, så vill det synas oss som om andra personalgrupper exempelvis

maskin- och pannskötare, en del ångfärjepersonal m. fl. med samma

fog skulle kunna kräva motsvarande sänkning.

Vi kunna icke finna några påtagliga skäl anförda för att annan

pensionsålder skall gälla för verkmästare vid telegrafverket än lör motsvarande

befattningshavare vid statens järnvägar.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Slutligen kunna vi icke finna den av kommittén vidtagna åtgärden

att höja pensionsåldern för vissa högre tjänstemän i järnvägsstyrelsen,

från nuvarande G5 till 67 år, motiverad. Då nuvarande 65-års åldern

fastslogs, åberopades som skäl härför, att berörda tjänstemän i allmänhet

rekryterades från eller övergingo till befattningar vid distrikten, för

vilka gällde 65 års pensionsålder. Detta förhållande är allt fortfarande

förhanden och torde för vissa grupper, som genom det nya avlöningsreglementet

blivit jämnställda i löneavseende, såsom byråingenjörer och

ban- och maskiningenjörer, komma i än större tillämpning än hittills.

Mot pensionsåldershöjningen talar därjämte — och detta gäller givetvis

i särskild grad de högsta tjänsterna, såsom byrådirektörer, förste byrådirektörer

och byråchefer -— det ur statens synpunkt kanske ännu viktigare

skälet att med hänsyn till de krav, som ställas och med järnvägarnas

rastlösa utveckling alltjämt synas ökas, på dessa tjänstemän, de

i regel icke torde kunna motsvara dessa krav vid högre ålder än 65 år.

I varje fall vill det synas oss som om, i överensstämmelse med de regler

som av billighetsskäl pläga tillämpas vid omreglering av avlönings- och

pensionsförhållanden, de nu i tjänst varande befattningshavarne övergångsvis

borde tillförsäkras rätt att avgå vid den nu gällande lägre pensionsåldern.

»

Herrar Jacobson och Svantesson hava anfört:

»Vi kunna icke biträda kommitténs förslag i fråga om pensionsåldern

för kanalinspektorer och maskinmästare vid statens vattenfallsverk;

titan anse vi, att pensionsåldern för kanalinspektorerna bör bibehållas

vid den nuvarande, som är 65 år, och att för maskinmästarna bör

bestämmas samma pensionsålder som föreslagits för stationsmästarna,

d. v. s. 63 år.

Till stöd härför få vi till en början hänvisa på den natt- och söndagstjänstgöring,

som åligger såväl kanalinspektorer som maskinmästare.

Vidare hava kanalinspektorerna att vid sidan av sin expeditionstjänst

utöva tillsyn över vissa farledsdistrikt och i viss utsträckning fungera

som ledare för yttre arbeten därstädes. Beträffande maskinmästarna är

därjämte att framhålla den vakenhet och påpasslighet, som trots en ofta

enerverande tjänstgöring måste med hänsyn till driftsäkerheten krävas

av dem.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.