SOU 1920:5

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AVGIVET AV

DEN AV K UNGE. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902

TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

LXI.

UTREDNING OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE VILLKOR OM VISS FÖREGÅENDE VERKSAMHET

I STATENS TJÄNST FÖR ERHÅLLANDE

AV ÅLDERSTILLÄGG.

STOCKHOLM 1920

KUNGI.. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT .t SÖNER

200306

INNEHÅLL.

Sid.

Underdånig skrivelse till Konungen..............i—in

Betänkande.

Ärendets uppkomst......................... 3

Till kommittén remitterade framställningar.............. 8

Utredning..............................10

Utredningens omfattning.................... »

Allmän regel..........................»

Undantag............................11

Undantag av allmän innebörd..................»

Undantag, avseende särskilda fall.................29

Propositioner..........................38

Remitterade framställningar...................41

Sammanställning.........................53

Kommitténs yttrande och förslag...................60

Hemställan...........................64

A i

'', r-'' 1 . •<

»

i

Till KONUNGEN.

Deri kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 uppdragit

att avgiva underdånigt utlåtande och förslag angående reglering av statens

ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., överlämnade med

II

skrivelse den 21 oktober 1919 delen LX av sina tryckta betänkande^

innefattande utredning och förslag i fråga om det i avlöningsbestämmelser

för befattningshavare inom den civila statsförvaltningen intagna villkor om

gott vitsord för erhållande av ålderstillägg.

Efter sistnämnda dag har kommittén avgivit följande skriftliga utlåtanden,

nämligen:

undei'' är 1919:

den 30 oktober i fråga om höjning av avlöningsförmånerna för skogsförvaltaren

vid Uppsala universitet samt inrättande av en assistentbefattning

vid skogsförvaltartjänsten (nr 168);

den 4 november angående ansökning om löneförbättring för ordinarie

tjänstemän hos flottans pensionskassa (nr 169);

samma dag angående ansökning om arvodesförhöjning för vissa funktionärer

vid flottans pensionskassa (nr 170);

den 12 november i anledning av framställning om trädgårdsmedhjälpartjänsternas

vid Uppsala universitets botaniska trädgård förändrande till

underträdgårdsmästartjänster (nr 171);

samma dag i anledning av förslag till omorganisation av stuteriöverstyrelsen

m. m. (nr 172);

den 14 november om inrättande vid nationalmuseum av en ordinarie

kvinnlig biträdesbefattning av tredje graden m. m. (nr 173);

den 25 november i fråga om anslag till bibliotekarie, sekreterare och

kamrerare vid karolinska mediko-kirurgiska institutet samt särskild ersättning

till kamreraren från behållning å fonder (nr 174);

den 28 november i fråga om avlöningsförhållandena för vissa befattningshavare

vid tekniska högskolan (nr 175);

den 1 december i fråga om förhöjning av avlöningsförmånerna för

den äldre konservatorsbefattningen vid naturhistoriska riksmuseet (nr 176);

den 4 december angående rätt för förste aktuarien S. A. Oden att

för erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig viss tid (nr 177);

den 12 december angående tillfällig löneförbättring för viss personal

vid livrustkammaren (nr 178);

den 16 december angående förstärkning av kammarrättens arbetskrafter

in. in. (nr 179); och

in

deri 17 december i fråga om tillfällig löneförbättring under år 1920

för viss personal inom den civila statsförvaltningen (nr 180);

under är 1920:

den 14 januari angående anslag till sjökarteverket i samband med

överflyttning av utgivandet av »Underrättelser för sjöfarande» (nr 181);

samma dag angående ändring i avlöningsstaten för den civila personalen

vid sjökarteverket (nr 182);

den 29 januari i fråga om förbättring av löne- och pensionsförmåner

för överståthållaren och underståthållaren i Stockholm samt vissa befattningshavare

i överståthållarämbetets kansli (nr 183);

samma dag angående lönereglering för länsveterinärerna m. in. (nr 184);

den 10 februari angående uppförande på ordinarie stat av kontrollstyrelsens

avdelning för ärenden angående skattefri sprit rn. in. (nr 185);

den 16 februari angående förslag till utgiftsstat för postsparbanken

in. in. (nr 186);

den 3 mars angående vissa ändringar i staten för riksarkivet (nr 187);

den 5 mars ifråga om kostnadsfri ledighet för extra ordinarie befattningshavare

vid tullverket (nr 188); och

den 11 mars i fråga om jämkning i tillfälliga lönetillägg för personal

vid tullverket (nr 189).

Kommittén får härmed i underdånighet överlämna delen LXI av sina

tryckta betänkanden, innefattande utredning och förslag angående villkor

om viss föregående verksamhet i statens tjänst för erhållande av ålderstillägg.

Stockholm den 13 mars 1920.

Underdånigst

F. H. SCHLYTERN.

O. W. Edbom. Carl Ekman. A. E. M. Ericsson.

F. St. Linroth. Aug. Nilsson. Bernhard Nilsson.

/ G. Hultman.

Angående villkor om viss föregående

verksamhet i statens tjänst för erhållande

av ålderstillägg.

1—200306

'' ''V..

*

a

c

Ärendets uppkomst.

Uti proposition n:r 230 vid 1917 års riksdag angående reglering

av löneförhållanden m. m. vid statsdepartementen föreslogs bland avlöningsvillkoren

i fråga om ålderstillägg, att befattningshavare, som utnämnts att

från de nya staternas ikraftträdande eller från och med dag under år 1917

vara innehavare av ordinarie tjänst i statsdepartement, finge för erhållande

av löneförhöjning tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före

tillträdet till befattningen på grund av stadigvarande förordnande i departementet

bestritt tjänst av motsvarande lönegrad med av riksdagen å extra

stat anvisad avlöning, kansliråd alltså extra byråchefstjänst och kanslisekreterare,

förste eller andre, extra kanslisekreterartjänst samt aktuarie extra

ordinarie aktuariebefattning.

Uti den 31 maj 1917 dagtecknat utlåtande n:r 5 avgav riksdagens

andra särskilda utskott yttrande i anledning av nyssberörda proposition

jämte i ämnet väckta motioner.

Bland dessa motioner voro två likalydande, väckta den ena inom

första och den andra inom andra kammaren, i vilka motioner hemställdes,

att riksdagen måtte besluta, att samma rätt i fråga om ålderstilläggs åtnjutande,

som i nämnda proposition föresloges skola tillerkännas extra kanslisekreterare,

jämväl måtte tillerkännas de av Kungl. Maj:t då tillförordnade kanslisekreterarne.

Utskottet ansåg sig icke böra tillstyrka dessa motioner och anförde

i sådant hänseende, att ett bifall till dem skulle innebära ett godtagande

av en för förvaltningen ny avlöningsprincip, nämligen rätten att för ålderstilläggsberäkning

tillgodonjuta tjänstgöring såsom vikarie å annans tjänst,

vartill komme, att det för det dåvarande vore omöjligt överskåda de vittgående

konsekvenser, som skulle föranledas av ett bifall i motionernas

syfte. Därest särskilda förhållanden sådant föranledde — yttrade utskottet

vidare — torde Kungl. Maj:t icke underlåta att underställa riksdagens

prövning, i vad mån ett dylikt medgivande i ett eller annat fall skulle

kunna vara av omständigheterna påkallat.

4

Utskottet tillstyrkte godkännande av det ovanberörda, i den kungl.

propositionen föreslagna villkoret för erhållande av ålderstillågg.

Enligt riksdagens skrivelse den 15 juni 1917 n:r 373 föranledde

utskottets yttrande och förslag i berörda delar ej någon erinran från riksdagens

sida.

I en till 1918 års lagtima riksdag avlåten proposition n:r 86 föreslog

Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att förste kanslisekreteraren i lantförsvarsdepartementet

G. A. Åkerman finge för rätt till åtnjutande av med

hans befattning förenade ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring

i nämnda departement under tiden från och med den 1 juli 1912

till och med utgången av år 1917.

Det erinrades i det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll den 8

februari 1918, hurusom 1912 års riksdag bifallit Kungl. Maj:ts förslag om

medgivande att till arvode åt en extra föredragande och en amanuens i

lantförsvardepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli finge från

och med den 1 juli samma år tillsvidare intill 1913 års utgång av tillgängliga

medel utbetalas ett belopp av 9,000 kronor för år räknat, att

ersättas från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar. Amanuensen skulle

tjänstgöra såsom biträde åt den extra föredraganden och »således närmast

hava att fullgöra enahanda åligganden som kanslisekreterare». Det sedermera

av Kungl. Maj:t utfärdade amanuens- och biträdesförordnandet innebar

skyldighet att fullgöra enahanda åligganden som kanslisekreterare mot åtnjutande

av en ersättning av 4,200 kronor för år räknat, därav 1,400

kronor skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar. Liknande medgivande

att inom departementet anställa en extra föredragande och ett biträde

åt denne hade lämnats av följande riksdagar för tiden intill den 1

januari 1918, från och med vilken dag ny lönestat för departementet

trädde i kraft. För att bereda ifrågavarande båda tjänstemän löneförmåner

mera överensstämmande med dem, som utgingo till motsvarande tjänstinnehavare

inom andra avdelningar av Kungl. Maj:ts kansli, medgav 1914

års senare riksdag, att för berörda ändamål finge utgå 10,000 kronor. I

överensstämmelse därmed höjdes avlöningen för den tjänsteman, som biträdde

den extra föredraganden inom departementet, till 5,000 kronor för

år, därav ett belopp av 1,600 kronor skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Därigenom kom det till denne tjänsteman utgående arvodet

att i stort sett motsvara dåvarande kansli sekreterares avlöningsförmåner.

I enlighet med framställning under fjärde huvudtiteln i statsverkspropositionen

till 1915 års riksdag anvisade riksdagen ifrågavarande avlöningsförmåner

på extra stat från och med år 1916.

Vederbörande departementschef meddelade till statsrådsprotokollet

den 8 februari 1918, att förste kanslisekreteraren Åkerman under tiden

från och med den 1 juli 1912 till den 19 mars 1915 tjänstgjort såsom

biträde åt den extra föredraganden i departementet. Sedan en av departementets

ordinarie kanslisekreterare sistnämnda dag förordnats, att bestrida

tjänsten såsom extra föredragande, förordnades samtidigt Åkerman att

uppehålla en kanslisekreterartjänst mot åtnjutande av därmed förenade avlöningsförmåner.

Detta förordnande innehade Åkerman intill den 16 januari

1917, från och med vilken dag han förordnats att, mot åtnjutande av

särskild ersättning, vara extra föredragande i departementet under år 1917.

Den 1 januari 01918 tillträdde han en förste kanslisekreterarbefattning i

departementet. Åkerman hade sålunda alltifrån den 1 juli 1912 och intill

tiden för den nya lönestatens trädande i kraft den 1 januari 1918 tjänstgjort

i ^^försvarsdepartementet såsom extra befattningshavare. Då ifrågavarande

tjänst såsom biträde åt den extra föredraganden i departementet

med hänsyn till såväl det sätt, varpå densamma tillkommit, som ock med

befattningen förenade tjänstgöringsskyldighet och löneförmåner måste enligt

departementschefens mening anses hava varit jämställd med befattning

såsom ordinarie kanslisekreterare, ansåg han det vara med rättvisa och

billighet förenat, att Åkerman finge för rätt att åtnjuta ålderstillägg å

innehavande lön tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom extra befattningshavare

i departementet alltifrån den 1 juli 1912.

I skrivelse den 18 mars 1918 n:r 76 i anledning av sistberörda

kungl. proposition erinrade riksdagen om ovanberörda avlöningsvillkor samt

omförmälda riksdagsutskotts yttrande i anledning av de båda motionerna

ävensom om vadoi det till propositionen hörande statsrådsprotokollet anförts

beträffande Åkerman.

Därefter yttrades följande.

»Enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, är den tjänstgöring,

Åkerman under hela ifrågavarande tid fullgjort, jämställd med

extra kanslisekreterartjänst.

Vid sådant förhållande har riksdagen ansett sig böra bifalla Eders

Kungl. Maj:ts framställning.»

Sedan emellertid till 1918 års lagtima riksdag avlåtits ytterligare

propositioner i fråga om rätt för vissa befattningshavare i statsdepartement

att för åtnjutande av ålderstillägg få tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring,

nämligen dels n:r 132 (tjänstemän i civildepartementet), n:r 292

(tjänstemän i ecklesiastikdepartementet), n:r 295 (tjänsteman i finansdepartementet)

och n:r 392 (tjänsteman i sjöförsvarsdepartementet), avlät riks

-

6

dagen den 28 maj 1918 skrivelse n:r 245 i anledning av kungl. propositionen

n:r 132.

I denna skrivelse erinrades om ovanberörda yttrande av andra särskilda

utskottet vid 1917 års riksdag samt att bemälda utskotts uttalande

lämnades av riksdagen utan erinran och att under åberopande därav Kungl.

Maj:t i propositionen n:r 86 vid 1918 års lagtima riksdag föreslagit omförmälda

medgivande för förste kanslisekreteraren Åkerman. »Denna proposition»

— yttrar riksdagen vidare — »tillstyrktes av statsutskottet, som

däri såg ett av andra särskilda utskottet vid 1917 års riksdag åsyftat undantagsfall»,

och den föreslagna lönetursrätten hade av riksdagen medgivits.

,

Efter erinran, hurusom sedermera, utöver propositionen n:r 132, avseende

liknande förmån för två befattningshavare i civildepartementet, avlåtits

ytterligare propositioner av enahanda beskaffenhet beträffande vissa

tjänstemän i sjöförsvars-, finans- och ecklesiastikdepartementen, yttrade

riksdagen följande.

Vid sådant förhållande hade riksdagen ej kunnat undgå att uppmärksamma,

att framställningarna av denna art icke kunde hänföras till

sådana undantagsfall, andra särskilda utskottet åsyftat, utan syntes man

härmed vara inne på en väg, där konsekvenserna uppenbarligen medförde,

att nästan varje förordnande skulle kunna åberopas såsom medförande rätt

att för detsamma räkna lönetur för ålderstillägg. Att under sådana omständigheter

bifalla nu förevarande framställning hade riksdagen icke funnit

tillrådligt. Därmed skulle tydligen hittills följda regler i fråga om

rätt till ålderstilläggs tillgodonjutande sönderbrytas utan att andra riktlinjer

för bedömande av likartade fall blivit enhetligt prövade och godkända.

Med hänsyn härtill och då dessutom jämväl i övrigt riksdagen fatt mottaga

talrika framställningar rörande rätt för befattningshavare att under

skiftande förhållanden och på olika skäl tillgodoräkna sig viss tjänstgöring

för rätt till åtnjutande av ålderstillägg, hade riksdagen funnit anledninguttala

önskvärdheten därav, att eu allmän utredning i berörda hänseende

komme till stånd, som möjliggjorde såväl att likartade fall för vinnande

av största möjliga rättvisa erhölle en likformig behandling som ock att

sådana framställningar om rätt till ålderstillägg, som under senare tiden

gång efter annan underställts riksdagen, icke måtte behöva i varje särskilt

fall ^dragas under riksdagens prövning. Tills sådan utredning slutförts och

beslut med anledning därav fattats, syntes ett bifall till framställningai,

genom vilka ett föregripande av utredningens resultat kunde anses ske,

enligt riksdagens förmenande icke böra ifrågakomma.

Under hänvisning till vad riksdagen sålunda anfört, finge riksdagen

7

anmäla, att Kung]. Maj:ts förevarande proposition n:r 132 icke vunnit

riksdagens bifall.

I skrivelser den 28 maj n:r 247, den 8 juni n:r 305 och den 4

juni n:r 275 allt år 1918 meddelade riksdagen sina beslut i anledning

av ovanberörda propositioner n:ris 292, 295 och 392; hänvisande till vad

riksdagen i sin skrivelse n:r 245 anfört angående tillstånd för två befattningshavare

i civildepartementet att för rätt att åtnjuta ålderstillägg tillgodoräkna

sig viss tjänstgöring, anmälde riksdagen, att de kungl. propositionerna

icke vunnit riksdagens bifall.

Till 1918 års lagtima riksdag avläts även kungl. proposition n:r

225 angående rätt till tjänstårsberäkning för torpedingeniören S. I).

Ljungberg.

I skrivelse den 4 juni 1918 n:r 278 anmälde riksdagen, att sistnämnda

proposition icke bifallits. Därvid hänvisades till vad riksdagen i

sin skrivelse n:r 245 angående tillstånd för två befattningshavare i civildepartementet

att för rätt att åtnjuta ålderstillägg tillgodoräkna sig viss

tjänstgöring anfört rörande behovet av utredning beträffande samtliga frågor

om tjänstårsberäkning för åtnjutande av ålderstillägg.

Vid anmälan den 16 september 1918 av riksdagens ovanberörda

skrivelser den 28 maj samt den 4 och 8 juni samma år hemställde chefen

för finansdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt 1902 års löneregleringskommitté

att verkställa den av 1918 års lagtima riksdag med dess

skrivelse n:r 245 avsedda utredning rörande rätt för statsanställda personer

att för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna sig viss annan verksamhet

i statens tjänst samt att avgiva de förslag, vartill utredningen

kunde komma att föranleda; och bifölls departementschefens hemställan,

varom kommittén underrättades genom skrivelse från bemälde departementschef,

vid vilken skrivelse var fogat utdrag av statsrådsprotokollet i förevarande

ärende.

Till kommittén remitterade framställningar.

För att tagas i övervägande vid fullgörandet av ifrågavarande uppdrao-

hava till kommittén genom nedannämnda remisser överlämnats följande

akter:

finansdepartementets remiss den 2 oktober 1918 å av arméförvaltningens

civila departement och sjukvårdsstyrelse på uppdrag av chefen för

lantförsvarsdepartementet verkställd utredning och avgivet yttrande i fråga

om ålderstillägg i visst fall till bataljonsläkare vid fältläkarkåren tn. in.;

kungl. remiss den 21 oktober 1918 å framställning från 1918 års

statstjänstemannakongress angående utvidgad rätt att åtnjuta ålderstillägg;

kungl. remiss den 30 oktober 1918 i anledning av landsfiskalen J.

Mathleins ansökning att för ålderstillägg få tillgodoräknas hela den tid.

han varit ordinarie länsman, oaktat denna tid ej varit sammanhängande;

kungl. remiss den 7 december 1918 angående rätt för ombudsmannen

och fiskalen hos domänstyrelsen J. C. A. Lilliesköld att för ålderstillägg

få tillgodoräkna sig den'' tid, han på grund av förordnanden innehaft

befattning såsom extra advokatfiskal i kammarkollegium;

kungl. remiss den 4 januari 1919 i anledning av framställningar

om ålderstillägg åt vaktmästaren hos nedre justitierevision en K. G. Mellberg

och landsfogden B. Falk;

kungl. remiss den 30 januari 1919 i anledning av framställning från

biträdande stationsingenjören vid mariningenjörkåren C. A. Ekelund att

för ålderstillägg få tillgodoräkna sig tjänstgöring i viss motsvarande

befattning;

kungl. remiss den 3 februari 1919 å framställning från statistiska

centralbyrån i fråga om rätt till ålderstillägg för vissa kvinnliga biträden

i ämbetsverket;

kungl. remiss den 10 februari 1919 i fråga om rätt för redogöraren

vid sjökarteverket A. Zettervall att för ålderstillägg få tillgodoräkna sig

den tid han före tillträdet till sin ordinarie befattning vid verket varit

anställd såsom bokförare därstädes;

it

jordbruksdepartementets remiss den 11 februari 191 i» i anledning

av framställning från lantmäterikommissionen rörande vissa organisationsoch

lönefrågor inom lantmäteri;

kung!, remiss den 12 februari 1919 i fråga om rätt för notarien i

Svea hovrätt N. Elliot att för ålderstillägg få tillgodoräkna sig tid, varunder

han bestritt notariebefattning å extra division hos hovrätten;

kungl. remiss den 20 februari 1919 i fråga om ålderstillägg till notarien

hos generaltullstyrelsen P. U. Ahlin och vaktmästaren hos kommerskollegium

J. L. Wallenström;

finansdepartementets remiss den 6 mars 1919 i fråga om ålderstillägg

till förste vaktmästaren hos kammarkollegium A. V. Svensson;

kungl. remiss den 13 mars 1919 i anledning av framställning från

landskontoristen i Älvsborgs län A. F. Lindqvist om rätt att för ålderstillägg

få tillgodoräkna sig tid, varunder han innehaft ordinarie beställning

såsom underofficer; samt

kungl. remiss den 16 augusti 1919 i anledning av framställningar

angående ålderstillägg åt biträdena hos statistiska centralbyrån H. K. Wall

och H. I\. Eriksson samt kontorsskrivaren hos postsparbanken S. Zetterberg.

I sammanhang härmed hava ock kommit i beaktande

kungl. remiss den 5 mars 1918 i fråga om lönetursrätt för vissa

skrivbiträden i postsparbanken,

kungl. remiss den 17 januari 1919 angående ålderstillägg åt t. f.

kassören hos fångvårdsstyrelsen K. R. M. af Winklerfelt in. m.,

kungl. remiss den 20 september 1919 med anledning av riksdagens

yttrande i dess skrivelse nr 223 år 1919 (sid. 9) i fråga om viss befarad

olägenhet beträffande ålderstillägg till inom statsförvaltningen anställda

kvinnliga biträden, samt

kungl. remiss den 27 september 1919 i fråga om lönetursrätt för

vissa befattningshavare vid rikets hospital och asyler.

2—29030H

10

Utredningens

omfattning.

Allmän regel.

Utredning.

När löneregleringskoinraittén nu går att fullgöra ifrågavarande uppdrag,

vill kommittén till en början erinra, att kommittén under senare

tid erhållit — oavsett mindre omfattande remisser i besläktade ämnen —

ytterligare två större ålderstilläggsinstitutet rörande utredningsuppdrag,

nämligen dels rörande bestämmelsen om »väl vitsordad» tjänstgöring för

erhållande av åld erstil lägg, dels ock i fråga om rätt för statsanställda personer

att för åtnjutande av bland annat ålderstillägg tillgodoräkna sig

verksamhet i kommunal eller annan icke statstjänst.

Uti dessa frågor ävensom i en annan större fråga, som berör ålderstilläggsinstitutet

i vad angår militär tjänstgörings inverkan på rätt till

ålderstillägg (frågan om åtgärder till värnpliktiges skyddande mot förlust

av innehavda anställningar i statens tjänst eller vid dess arbetsföretag på

grund av inkallande till tjänstgöring m. m.), har kommittén redan avgivit

eller ämnar kommittén så snart ske kan avgiva särskilda utlåtanden.

I nu förevarande sammanhang kommer kommittén därför endast att

yttra sig beträffande rätt för statsanställda personer att för åtnjutande av

ålderstillägg tillgodoräkna sig annan verksamhet i statens tjänst, och har

kommittén uppfattat sitt uppdrag i detta avseende så, att därmed åsyftats

endast ålderstillägg vid ordinarie anställning inom den civila statsförvaltningen

(med undantag av kommunikationsverken och andra förvaltningsgrenar,

vilkas avlöningsförhållanden komma att regleras enligt samma

system som kommunikationsverkens).

Beträffande föregående verksamhet som förutsättning för erhållande

av ålderstillägg gäller — torde man kunna säga — inom den civila

statsförvaltningen (med nyss nämnda undantag) såsom allmän regel, att

den verksamhet grundlägger rätt till ålderstillägg vid en befattning,

som av ordinarie befattningshavaren — sedan denne vunnit innehavande

anställning eller, om han omedelbart därförut innehaft en eller flera sinsemellan

sammanhängande ordinarie anställningar å befattning inom samma

lönegrad och verk, kår, stat, el. dyl., sådan anställning — utövats antingen

å befattningshavarens egen tjänst eller, på grund av förordnande, å annan

statens tjänst eller ock för fullgörande av annat offentligt uppdrag.

11

Denna regel kan sägas hava framgått ur det med tillsättandet av

1902 års löneregleringskommitté påbörjade löneregleringsarbetet, ehuru den

dock i vissa avseenden kommit till uttryck redan vid tidigare löneregleringar.

Från regeln har emellertid under årens lopp givits talrika undantag,

dels skärpande och dels mildrande densamma. Undantagen av det förra

slaget äro givetvis av föga betydelse i nu förevarande avseende och hava

därför ej givit kommittén anledning till närmare undersökning. De äro

också enligt sakens natur vida sällsyntare än undantagen av det andra

slaget, och kommittén vill i fråga om dem endast erinra, hurusom vissa

avlöningsbestämmelser ställa den fordringen å verksamhet, som må kunna

grundlägga rätt till ålder sti Hägg, att densamma skall hava utövats efter

det befattningshavaren vunnit ordinarie anställning å just den tjänst, vid

vilken ålderstillägget skall utgå.

Undantagen av det senare slaget, d. v. s. de som mildra den angivna

huvudregeln, äro däremot av synnerligt intresse vid fullgörandet av kommitténs

nu förevarande uppdrag.

Dessa undantag återfinnas huvudsakligen i den mångfald författningar,

vilka i sammanhang med fastställande av nya avlöningsstater utfärdats för

att giva offentlighet åt de villkor och bestämmelser, som stadgats för åtnjutandet

av avlöningsförmånerna enligt de nya staterna.

Angående ifrågavarande undantag, som dels äro av mer eller mindre

allmän innebörd och dels avse särskilda fall, meddelar kommittén här nedan

en översikt, vilken visserligen icke äger anspråk på att anses uttömmande

men som dock torde lämna tillräckligt material för en så allsidig belysning

av ifrågavarande spörsmål, som på denna väg kan åstadkommas.

De olika undantagen — med vilka sammanförts även en del andra belysande

fall i älderstilläggsfrågor — hava införts under fortlöpande nummer

för att underlätta hänvisandet till dem i den kommande framställningen.

Till en början vill kommittén i förevarande avseende erinra, hurusom

särskilt i en mängd av de s. k. avlöningsvillkoren återkomma, visserligen

under olika, efter omständigheterna lämpad, formulering men i huvudsak

överensstämmande, vissa specifika medgivanden att för åtnjutande av ålderstillägg

tillgodoräkna föregående verksamhet av särskild beskaffenhet.

Beträffande dessa så att säga generella undantag äro att märka

följande:

1) Innehavare av tjänst å ny avlöningsstat får för åtnjutande av

ålderstillägg å den nya staten tillgodoräkna sig

i allmänhet den tid, han före den nya statens ikraftträdande inne

-

Undantag.

Undantag

av allmän

innebörd.

12

haft (bestritt) tjänsten, vare sig på grund av fullmakt eller konstitutorial

eller förordnande i följd av fråga om vederbörande verks omorganisation

eller lönereglering för verket,

ofta även tid, då han omedelbart före sin befordran till tjänsten

sålunda innehaft (bestritt) tjänst i samma lönegrad i verket eller tjänst å

äldre stat motsvarande eller jämförlig med den nya tjänsten,

stundom ock tid då han, likaledes omedelbart före sin befordran,

stadigvarande innehaft (bestritt) motsvarande eller jämförlig anställning å

extra stat inom verket.

2) Om kvinnligt biträde, som befordrats till ordinarie biträde i ett

ämbetsverk från tiden för ikraftträdandet av ny stat för verket, omedelbart

före nämnda ikraftträdande mot fast arvode utfört arbete av motsvarande

eller jämförlig beskaffenhet i verket eller, understundom, hos annat närstående

statsorgan, får biträdet i allmänhet för åtnjutande av ålderstillägg

räkna sig till godo nämnda tjänstgöring, stundom hela den tid, biträdet

utfört sådant arbete hos vederbörande verk.

3) Innehavarna av en del befattningar få enligt åtskilliga stadganden,

därest de vid befordran eller förflyttning till vissa andra tjänster komma

i åtnjutande av avlöning, som kan anses för låg i förhållande till förut

innehavd avlöning, å den nya tjänsten tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring

i viss omfattning för att medelst ålderstillägg bringa upp avlöningen

till skäligt belopp.

Från de särskilda »avlöningsvillkoren''» äro vidare att anteckna följande

undantag, vilka jämväl äro av mer eller mindre allmän innebörd och vanligen

innefatta medgivanden att för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna

viss närmare bestämd tid.

Statsdepartementen.

K. k. 12 juli och 13 sept. 1878; bih. sv. f. s. 33 och 47. K. k. 31 mars 1900;

bih. sv. f. s. 28:

4) Löntagare borde tillgodoräknas den tid, han inom samma lönegrad tjänstgjort

inom samma eller annat departement eller i annat statens ämbetsverk eller ock, vad utrikesdepartementet

angick, varit anställd i motsvarande befattning vid någon av beskickningarna.

K. k. 25 juni 1917; sv. f. s. 584;

5) Befattningshavare bör tillgodoräknas den tid, som före de nya staternas trädande

i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande befattning eller motsvarande tjänst å

13

den gamla avlöningsstaten, varvid denna rätt bör tillkomma förste kanslisekreterare i avseende

å den tid, han innehaft ordinarie tjänst såsom kanslisekreterare eller registrator,

ävensom registrator i avseende å den tid, han innehaft ordinarie tjänst såsom kanslisekreterare.

6) Befattningshavare bör tillika tillgodoräknas den tid, han inom samma lönegrad

innehaft ordinarie tjänst i samma eller annat departement eller i annat statens ämbetsverk

eller, vad angår befattningshavare i utrikesdepartementet, varit anställd i motsvarande befattning

vid någon av beskickningarna eller konsulaten.

7) Befattningshavare, som utnämnts att från de nya staternas ikraftträdande eller

från och med dag under år 1917 vara innehavare av ordinarie tjänst i statsdepartement,

må tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före tillträdet till befattningen på grund

av stadigvarande förordnande i departementet bestritt tjänst av motsvarande lönegrad med av

riksdagen å extra stat anvisad avlöning, kansliråd alltså extra byråchefstjänst och kanslisekreterare,

förste eller andre, extra kanslisekreterartjänst samt aktuarie extra ordinarie

aktuariebefattning.

8) Befattningshavare, vilken utnämnts att från de nya staternas ikraftträdande vara

innehavare av andre kanslisekreterarbefattning och under de åtta närmast före tillträdet till

befattningen förflutna åren varit såsom amanuens anställd i departementet samt under de

sista fem åren av nyssnämnda tid fullgjort tjänstgöring i lika eller nära lika omfattning,

som under samma tid fordrats av ordinarie tjänsteman i första lönegraden, må efter Kungl.

Maj:ts bestämmande tillgodoräknas viss del av den tid av fem år, som nyss angivits, dock

att i särskilda undantagsfall hela denna tid må tillgodoräknas.

9) Den, som från tiden för de nya staternas ikraftträdande eller från och med dag

under år 1917 antagits till annan ordinarie vaktmästartjänst i statsdepartement än befattning

som förste vaktmästare, må tillgodoräknas den tid, han omedelbart före tillträdet till

befattningen i departement innehaft stadigvarande anställning såsom extra vaktmästare med

full tjänstgöringsskyldighet och med avlöning nära jämförlig med ordinarie vaktmästares.

Uirikes departementet.

K. k. 11 juli 1919; sv. f. s. 559:

10) Löntagare bör tillgodoräknas den tid, som före den nya avlöningsstatens för

departementet trädande i kraft förflutit från hans tillträde, till närmast motsvarande befattning

å förut gällande stat för departementet.

11) Befattningshavare, som utnämnts att från den nya statens för utrikesdepartementet

ikraftträdande (d. v. s. fr. o. m. 1 okt. 1919) eller från och med dag förut under

år 1919 vara innehavare av å densamma upptagen ordinarie tjänst eller av tjänst vid

beskickning eller konsulat, må tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före tillträdet

till befattningen på grund av stadigvarande förordnande i utrikesdepartementet eller vid beskickning

och konsulat bestritt närmast motsvarande tjänst med av riksdagen å extra stat

anvisad avlöning för tjänsten.

14

Beskickningarna.

K. k. 11 juli 1913; sv. f. s. 26 7:

12) Löntagare bör tillgodoräknas den tid, som före den nya avlöningsstatens trädande

i kraft förflutit från hans tillträde till ordinarie befattning.

Nedre justitierevisionen.

K. k. 16 juni 1911; bih. sv. f. s. 41:

13) Beträffande skrivbiträde, som vid den nya statens ikraftträdande var anställt

vid nedre justitierevisionen och antagits till biträde å denna stat, må det ankomma på

Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån biträdet äger räkna sig tillgodo den föregående

tjänstgöringen vid nedre revisionen.

Hovrätterna.

K. k. 18 sept. 1909; bih. sv. f. s. 5 8:

14) Hovrättsråd fick räkna sig tillgodo den tid, han innehaft assessorstjänst.

K. k. 19 juni 1919; sv. f. s. 6 31:

15) Hovrättsråd må räkna sig tillgodo den tid, som före den nya avlöningsstatens

trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen, dock icke i vidare mån än

vad denna tid överstiger fem år.

K. k. 19 juni 1919; sv. f. s. 6 32:

16) Därest revisionssekreterare, som vid utnämningen till ämbetet var ledamot i någon

av rikets hovrätter, ånyo utnämnes till ledamot i hovrätt, må han tillgodoräkna sig ej blott

den tid, han förut varit ledamot i hovrätt, utan även den tid, varunder han innehaft revisionssekreterarämbetet.

17) Därest revisionssekreterare, som vid utnämnningen till ämbetet var fiskal eller

assessor i någon av hovrätterna, utnämnes till ledamot i hovrätt må han tillgodoräkna sig

den tid, varunder han innehaft revisionssekreterarämbetet.

Fångvårdsstaten.

K. k. 30 sept. 1910; bih. sv. f. s. 62:

18) Direktör eller kamrerare vid fångvårdsanstalt må räkna sig till godo tid,

varunder han varit ordinarie tjänsteman i första lönegraden hos fångvårdsstyrelsen, dock

15

under de villkor i övrigt, som gälla för åtnjutande av fastställda avlöningsförmåner för

nämnda styrelse.

19) Ordinarie fånggevaldiger äger, därest han transporterats till vaktkonstapel vid

fångvårdsanstalt, att räkna sig till godo den tid, han varit ordinarie fånggevaldiger.

K. k. 10 juni 1911; bih. sv. f. s. 41:

20) Den rätt i fråga om ålderstillägg, som tjänsteman, tillhörande fångvårdens bevakningspersonal,

må hava förvärvat under det han uppburit avlöning från förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll, må, sedan han erhållit konstitutorial å befattning i samma

lönegrad med avlöning enligt av riksdagen fastställd stat, räknas honom till godo beträffande

ålderstillägg å den med den nya befattningen förenade lön.

K. k. 10 juni 1912; sv. f. s. 128:

21) Innehavare av ordinarie befattning vid den nya staten för fångvårdsstaten må

räkna sig till godo tid, varunder han innehaft motsvarande eller jämförlig befattning vid

statens uppfostringsanstalt å Bona.

1914 års förra riksdags skrivelse nr 2, punkt 11:

22) Uppsyningsman, som övergått till den från och med år 1915 förändrade ordinarie

staten för fångvårdsstaten, i vad den avser tjänstemän av lägre grad, må så länge

han kvarstår i tjänst bibehållas vid tjänstgöring såsom uppsyningsman med rätt att, i fråga

om tillträde till ålderstillägg, tillgodoräkna sig den tid, han före år 1915 såsom ordinarie

innehaft tjänst ej blott i uppsyningsmans- utan även i överkonstapelsgrad.

Statens uppfostringsanstalt å Bona.

K. k. 2 5 juni 1917; sv. f. s. 5 8 5:

23) Innehavare av befattning å ordinarie stat vid ifrågavarande anstalt äger att

räkna sig tillgodo tid, varunder han varit innehavare av motsvarande eller jämförlig befattning

vid fångvårdsstaten.

24) Direktören vid uppfostringsanstalten må även räkna sig tillgodo tid, varunder

han varit ordinarie tjänsteman i första lönegraden hos fångvårdsstyrelsen, dock under

de villkor i övrigt, som gälla för åtnjutande av fastställda avlöningsförmåner för nämnda

styrelse.

Artilleristaben.

K. k. 22 juni 1911; bih. sv. f. s. 46:

25) Vaktmästare bör tillgodoräknas den tid, han före den nya avlöningsstatens

trädande i kraft uppehållit befattningen mot åtnjutande av ett arvode av 1,200 kronor.

16

Fältläkarkåren.

K. k. 18 juli 1913; sv. f. s. 169:

26) Den, som redan utnämnts eller framdeles kommer att utnämnas till extra

bataljonsläkare, skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid, han dessförinnan innehaft beställning

såsom bataljonsläkare på stat vid armén.

Sjökarteverket.

K. k. 10 juni 1912; sv. f. s. 141;

27) Beträffande befattningshavare, som vid ikraftträdandet år 1913 av ny stat

var anställd vid sjökarteverket och antagits till ordinarie befattningshavare å denna stat,

skulle det ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad mån befattningshavaren ägde

räkna sig till godo den föregående tjänstgöringen vid sjökarteverket; dock att manlig ritare

eller gravör icke finge i något fall tillgodoräknas tjänstgöring före det han fyllt 22 år.

Riksdagens skrivelse år 1919 nr 5 A, punkt 68:

28) Aktuarie samt manlig ritare eller gravör får för ålderstillägg tillgodoräknas den

tid, han före den 1 januari 1919 innehaft sin befattning.

Kommunikationsverken.

(Post- och telegrafverken samt statens järnvägar och vattenfallsverk.)

Avlöningsreglemente den 19 juni 1919; sv. f. s. 343.

Detta avlöningsreglemente innehåller visserligen i flera avseenden avvikelser från

ovan angivna huvudregel, men då det i mångt och mycket är uttryck för ett nytt avlöningssystem

och jämförelse å vissa lösryckta punkter med andra avlöningsbestämmelser därför

måste bliva rätt vansklig, torde ifrågavarande avlöningsreglemente böra förbigås i detta

sammanhang.

Postsparbanken.

K. k. 25 sept. 1914; sv. f. s. 427:

29) Ordinarie tjänsteman, som i behörig ordning förflyttas från befattning i postverket

till befattning i postsparbanken, äger tillgodoräkna sig den tid, han före förflyttningen

varit i det förra verket anställd såsom ordinarie innehavare av tjänst, motsvarande

den, till vilken förflyttningen äger rum.

Länsstyrelserna.

K. k. 18 sept. 1908; bill. sv. f. s. 71:

30) Andre eller tredje länsnotarie eller länsbokhållare skall vid befordran till länsnotarie

eller länsbokhållare äga tillgodoräkna sig den tid, han innehaft tjänst såsom andre

eller tredje länsnotarie eller länsbokhållare.

£l detta sammanhang torde lämpligen böra anmärkas, att ett motiv till detta

stadgande varit det förhållandet, att länsnotarier eller länsbokhållare av olika grader i allmänhet

måste antagas utföra i huvudsak arbete av enahanda art.]

Landsstaten.

K. k. 14 juni 1917; sv. f. s. 472:

31) Kronofogde, överflyttad eller efter ansökning utnämnd till landsfogde- eller

häradsskrivartjänst eller annan därmed i avlöningshänseende jämförlig tjänst a rikets eller

riksdagens stat, skall för åtnjutande av ålderstillägg vid den nya tjänsten få räkna sig tillgodo

sin tjänstgöring som ordinarie kronofogde.

Kammarkollegium.

K. k. 29 april 1919; sv. f. s. 206:

32) Befattningshavare bör tillgodoräknas den tid, han inom samma lönegrad innehaft

ordinarie tjänst i kammarkollegiet eller i annat statens ämbetsverk.

Kommerskollegium.

K. k. 19 juni 1919; sv. f. s. 500:

33) Befattningshavare bör tillgodoräknas den tid, han inom samma lönegrad innehaft

ordinarie tjänst i statsdepartement eller i annat statens ämbetsverk.

34) Befattningshavare, som utnämnts att från den nya statens ikraftträdande (d. v. s.

fr. o. m. 1920) eller från och med dag under år 1919 vara innehavare av ordinarie tjänst

i kommerskollegium, må tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före tillträdet till

befattningen på grund av stadigvarande förordnande bestritt tjänst av motsvarande lönegrad

med av riksdagen å extra stat anvisad avlöning.

35) Den som från tiden för den nya statens ikraftträdande eller från och med

dag under år 1919 antagits till annan ordinarie vaktmästartjänst i kommerskollegium än

befattning som förste vaktmästare, må tillgodoräknas den tid, han omedelbart före tillträdet

till befattningen innehaft stadigvarande anställning såsom extra vaktmästare med full tjänstgöringsskyldighet

och med avlöning nära jämförlig med ordinarie vaktmästares.

3—200306

18

Sprängämnesinspektionen.

K. k. 19 juni 1919; sv. f. s. 502:

36) Sprängämnesinspektören bör tillgodoräknas den tid, han omedelbart före den

nya avlöningsstatens trädande i kraft på grund av förordnande samtidigt bestritt befattningarna

å ena sidan som inspektör för explosiva varor och å andra sidan som tillfällig yrkesinspektör

för verkställande av inspektion i de fabriker, där explosiva varor tillverkas.

Kammarrätten.

K. k. 21 maj 1915; sv. f. s. 213:

37) Därest till revisor i kammarrätten befordras ordinarie innehavare av tjänst i

första lönegraden i annat centralt ämbetsverk eller av däremot svarande eller därmed i avlöningshänseende

jämförlig befattning i annan statstjänst, må honom tillgodoräknas intill

fem år av den tid, han innehaft den ordinarie befattning, varifrån han befordrats till

revisor i kammarrätten.

Tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning.!

K. k. 10 okt. 1913; sv. f. s. 232:

38) Tjänsteman vid tullverkets lokalförvaltning eller kust- eller gränsbevakning, som

övergått å 1911 års stat eller konstituerats att med 1911 års ingång tillträda befattning

vid någon av tullverkets nyssnämnda avdelningar, äger tillgodoräkna sig

dels den tid, som förflutit sedan han, vare sig på grund av konstitutorial eller efter

ingången av år 1908, på grund av förordnande i följd av frågan om omreglering av tullverkets

stater, tillträtt innehavande å ordinarie stat redan uppförd befattning eller annan,

enligt viss gradering, likställd eller högre befattning, vare sig vid någon av tullverkets

ifrågavarande avdelningar eller inom centralverket, och

dels den tid, varunder han efter år 1900 på grund av stadigvarande förordnande

inom tullverket bestritt vare sig tjänst å extra avlöningsstat eller tjänst med avlöning å

extra stat eller ock tjänst i omedelbar eller medelbar succession efter sålunda förordnad

tjänstinnehavare, dock under villkor att den sålunda bestridda befattningen är att anse såsom

motsvarande eller jämförlig med tjänst, som enligt ovannämnda gradering är likställd

med eller högre än den tjänst, som tillträdes.

39) Vad sålunda sagts gäller även i avseende å tjänsteman vid tullverket — innehavare

av befattning hos generaltullstyrelsen däri inbegripen — som övergått å 1911 års

stat, ävensom i avseende å den, som konstituerats att med 1911 års ingång tillträda befattning

vid tullverket — befattning hos styrelsen däri inbegripen — därest sådan tjänstinnehavare

före 1920 års utgång konstitueras till annan befattning, som tillhör tullverkets

lokalförvaltning eller kust- eller gränsbevakning.

40) Den som före 1910 års utgång antagits till extra ordinarie tjänsteman eller

betjänt vid tullverkets lokalförvaltning eller kust- eller gränsbevakning samt, därest han

19

före sagda tidpunkt vunnit ordinarie anställning, övergår å 1911 års stat eller med eller

efter ingången av år 1911 konstitueras till ordinarie tjänst, må, i den mån generaltullstyrelsen

finner honom böra komma i åtnjutande av en dylik förman, i avseende å rätt till

avlöningsförhöjning vid kammarskrivar-, inspektörs-, vaktmästar-, kustvakt-, gränsridar- eller

kustroddartjänst räkna sig tillgodo vad som överstiger åtta år av den tid, han före konstituerandet

till någon av nyssberörda tjänster med eller utan ersättning effektivt tjänstgjort;

och må, under enahanda villkor som nyss sagts, tjänsteman, som före 1910 års utgång antagits

till e. o. kammarskrivare, i fråga om rätt till avlöningsförhöjning vid överuppsyningsmans-

eller uppsyningsmanstjänst likaledes räkna sig till godo vad som överstiger åtta år

av den tid, han effektivt tjänstgjort före konstituerandet till sådan tjänst.

41) I avseende å rätt till ålderstillägg vid vaktmästartjänst med minst 1,500 kronors

begynnelseavlöning må tjänsteman tillgodoräknas ej mindre tid, varunder han före år

1908 innehaft roddartjänst å ort, där begynnelseavlöningen vid vaktmästartjänst enligt 1911

års stat utgör minst 1,500 kronor, än även tid, varunder han före år 1911 innehaft

kammarvaktmästartjänst.

/ Statistiska centralbyrån.

K. k. 1 juli 1918; sv. f. s. 542:

42) Befattningshavare, som utnämnts att från den nya statens ikrafttträdande (d. v. s.

fr. o. m. 1919) eller från och med dag under år 1918 vara innehavare av förste aktuarieeller

aktuarietjänst i statistiska centralbyrån, må tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart

före tillträdet till befattningen på grund av stadigvarande förordnande bestritt tjänst

i statistiska centralbyrån av motsvarande eller högre lönegrad med av riksdagen pa extra

stat anvisad avlöning.

Patent- och registreringsverket.

K. k. 18 sept. 1914; sv. f. s. 350:

43) Löntagare bör tillgodoräknas den tid, före den nya avlöningsstatens trädande i

kraft, varunder han som adjungerad ledamot eller tjänsteman över stat varit å befattning

av samma lönegrad anställd hos patent- och registreringsverket.

Statens provningsanstalt.

K. k. 19 juni 1919; sv. f. s. 398:

44) Befattningshavare, som utnämnts att från och med den nya avlöningsstatens

ikraftträdande vara innehavare av ordinarie tjänst hos anstalten, ma efter Kungl. Maj:ts

bestämmande kunna få tillgodoräknas den tid av högst fem år, som före den nya statens

trädande i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande eller närmast motsvarande befattning

vid den förutvarande materialprovningsanstalten.

20

Arkivdepåen i Visby.

Riksdagens skrivelse år 1908 nr 8, punkt 2:

45) Vaktmästaren borde tillgodräknas den tid, han förut skött likartad befattning i

statens tjänst.

N ationalmuseum.

K. k. 10 juni 1912; sv. f. s. 176:

46) Bland förste vaktmästarna skall den, som tillika varit portvakt, och bland övriga

ordinarie vaktmästare dels den, som tillika varit gårdskarl, dels ock de, som haft ordinarie

anställning för bevakande av nationalmuseets konstsamlingar vid de offentliga förevisningarna,

tillgodoräknas den tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från tillträdet

till då innehafd ordinarie befattning vid museet.

47) Vidare äger befattningshavare, som vid den nya statens ikraftträdande var anställd

såsom bevakningsbiträde med full tjänstgöringsskyldighet vid museets konstslöjdavdelning

och antagits till annan vaktmästarbefattning å denna stat än befattning såsom

förste vaktmästare, att räkna sig till godo den tid, han därförinnan innehaft stadig anställning

i förenämnda egenskap.

Lftroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen.

K. k. 21 aug. 1914; sv. f. s. 220 och 221:

48) Därest ordinarie befattningshavare hos den ena styrelsen utnämnts till motsvarande

eller jämförlig befattning hos den andra styrelsen, må han för tillgodonjutande av

ålderstillägg å sistnämnda befattning tillgodoräkna sig den tid, som skolat honom tillgodoräknas

å befattningen hos den förstnämnda styrelsen.

Skolöverstyrelsen.

K. k. 19 juni 1919; sv. f. s. 402:

49) Andre bibliotekskonsulenten må för erhållande av löneförhöjning från och med

den nya statens ikraftträdande tillgodoräknas den tid, han omedelbart före sin utnämning till

befattningen på grund av förordnande tjänstgjort såsom andre bibliotekskonsulent hos skolöverstyrelsen

eller inom ecklesiastikdepartementet.

Naturhistoriska riksmuseet.

K. k. 14 sept. 1914; sv. f s. 344:

50) Beträffande kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande var anställt

vid naturhistoriska riksmuseet och antagits till ordinarie biträde å denna stat, må det

ankomma på Kungl. Maj:ts prövning om och i vad mån biträdet må äga räkna sig till godo

den föregående tjänstgöringen vid riksmuseet.

Universiteten och Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

K. k. 25 maj 1000; sv. f. s. 47:

51) Professor vid Göteborgs högskola, som utnämndes till e. o. professor vid något

av rikets universitet, fick för åtnjutande av ålderstillägg såsom sådan tillgodoräkna sig sin

tjänstgöring i egenskap av professor vid högskolan från och med året näst efter det, då kallelse

till professorsämbetet blivit av Kungl. Maj:t fastställd.

[I avseende å detta stadgande må erinras, att år 1900 endast de e. o. professorerna

vid universiteten hade rätt till ålderstillägg samt att Stockholms högskola vid nämnda tidpunkt

ej hade samma av staten auktoriserade ställning, som tillkom Göteborgs högskola.]

K. k. 13 juni 1908; bill. sv. f. s. 55:

52) Professor skulle äga tillgodoräkna sig den tid, han innehaft e. o. professorsbefattning

vid universiteten eller karolinska institutet.

53) Därest den vid kungörelsens utfärdande varande innehavaren av e. o. professorsbefattningen

i anatomi vid universitetet i Uppsala med tjänstgöringsskyldighet såsom prosektor

överginge till den nya prosektorsbefattningen inom därvarande medicinska fakultet, finge

han tillgodoräkna sig den tid, han innehaft nämnda e. o. professorsbefattning.

De allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.

Riksdagens skrivelse år 1919 nr 139:

54) Riksdagen förklarade, att samtliga docenter inom teologiska och filosofiska

fakulteterna vid universiteten i Uppsala och Lund ävensom samtliga docenter vid Stockholms

och Göteborgs högskolor inom läroområde, motsvarande teologisk och filosofisk fakultet

vid universiteten, finge, så vitt de genom avlagda examina och genomgånget provår

vunnit behörighet till anställning vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium,

äga att för åtnjutande av ålderstillägg såsom lärare vid sådan läroanstalt

räkna sig till godo den tid, dock ej utöver tre år, de vid något av nämnda universitet

eller högskolor med nit och skicklighet deltagit i undervisning av den omfattning, som.

utan avseende å huruvida docent varit innehavare av docentstipendium eller icke, av

Kungl. Maj:t bestämdes.

De allmänna läroverken.

K. k. 22 juli 1918; sv. f. s. 660:

55) Befattningshavare bör i förekommande fall tillgodoräknas den extra ordinarie

tjänstgöringstid, han enligt de före den 1 januari 1905 gällande bestämmelser ägt tillgodoräkna

sig för erhållande av ålderstillägg.

56) Lektor må tillgodoräknas den tid, han, efter att i avseende å examina och

provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid allmänt läroverk, må hava tjänstgjort

22

som ordinarie lektor vid högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarium, tekniskt gymnasium,

teknisk fackskola eller teknisk elementarskola eller såsom ordinarie lektor vid sjökrigsskolan.

57) Adjunkt må tillgodoräknas den tid, han, efter vunnen behörighet till adjunktstjänst

vid allmänt läroverk, må hava tjänstgjort såsom rektor vid skeppsgosseskola.

58) I de särskilda fall, då lektor vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet,

folkskoleseminarium, tekniskt gymnasium, teknisk fackskola eller teknisk elementarskola

efter ansökan varder utnämnd till adjunkt, må honom eller henne tillgodoräknas den tid,

han eller hon må hava tjästgjort såsom lektor.

59) Adjunkt, manlig eller kvinnlig, må tillgodoräknas de tjänstår utöver tre, han

eller hon, efter vunnen behörighet till adjuuktstjänst vid allmänt läroverk, tjänstgjort såsom

ordinarie änmeslärare vid kommunal mellanskola, dock ej mer än tio år.

60) Kvinnlig adjunkt må tillgodoräknas den tid, hon efter vunnen behörighet till

adjunktstjänst vid allmänt läroverk tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid statssamskola

eller högre lärarinneseminariet.

61) Ämneslärarinna vid statssamskola må tillgodoräknas den tid, hon tjänstgjort såsom

ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet.

62) övningslärare vid högre allmänt läroverk må tillgodoräknas den tid, han,

efter vunnen kompetens till övningslärartjänst vid högre allmänt läroverk, tjänstgjort som

ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt, att tva ars tjänstgöring vid sådan skola ma

räknas lika med ett års tjänstgöring vid högre allmänt läroverk.

63) övningslärare vid allmänt läroverk må tillgodoräknas den tid, han tjänstgjort

såsom ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium.

64) Lärarinna i kvinnligt handarbete, som vid den tidpunkt, da den nya lönestaten

trätt i kraft, var anställd i nämnda egenskap vid statssamskola och som utnämnts att från

samma tidpunkt vara ordinarie lärarinna i kvinnligt handarbete vid sådan skola, skall äga

rätt att av sin föregående tjänstgöring tillgodoräknas de år, under vilka hon, efter att hava

vunnit sådan behörighet, som erfordras för dylik anställning, må hava tjänstgjort med minst

sex timmars undervisning per vecka, dock ej mer än fem år.

Högre lärarinneseminariet.

K. k. 2 2 juli 1918; sv. f. s. 661:

65) Befattningshavare bör i förekommande fall tillgodoräknas den extra ordinarie

tjänstgöringstid, han enligt de före den 1 januari 1905 gällande bestämmelser ägt tillgodoräkna

sig för erhållande av ålderstillägg.

66) Lektor vid högre lärarinneseminariet må tillgodoräknas den tid, han, efter att

i avseende å examina och provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid nämnda läroanstalt,

må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium, teknisk elementarskola,

teknisk fackskola, tekniskt gymnasium eller allmänt läroverk, ävensom den tid, han

efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid allmänt läroverk må hava tjänstgjort såsom

ordinarie lektor vid sjökrigsskolan.

67) Ämneslärarinna må tillgodoräknas den tid, hon efter vunnen behörighet till

ämneslärarinnebefattning vid högre lärarinneseminariet tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna

vid statssamskola, ävensom den tid utöver fem år, hon i egenskap av biträdande ämneslärarinna

tjänstgjort vid högre lärarinneseminariet.

23

68) övningslärare må tillgodoräknas den tid, han tjänstgjort som ordinarie övningslärare

vid högre allmänt läroverk, ävensom den tid, han efter vunnen kompetens till övningslärarbefattning

vid högre allmänt läroverk tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola,

på det sätt att två års tjänstgöring vid realskola må räknas lika med ett års tjänstgöring

vid högre lärarinneseminariet.

69) övningslärare må tillgodoräknas den tid, han tjänstgjort som ordinarie övningslärare

vid folkskoleseminarium.

Statens folkskoleseminarier.

K. k. 22 juli 1918; sv. f. s. 662:

70) Befattningshavare bör tillgodoräknas ej mindre den tid, som före den nya statens

trädande i kraft förflutit från hans tillträde till innehavande befattning, eller, vad angår

annan befattningshavare än lektor och lärare i trädgårdsskötsel, tjänst å den gamla avlöningsstaten

av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet, oavsett om avlöningen vid tjänsten varit

å samma stat uppförd eller å extra stat utgått såsom arvode, än även, vad angår lektor, i

förekommande fall den föregående extra ordinarie tjänstgöringstid, han enligt de före den

1 januari 190ö gällande bestämmelser ägt tillgodoräkna sig för erhållande av ålderstillägg.

71) Lektor må tillgodoräknas den tid, under vilken han må hava tjänstgjort som

ordinarie lektor vid allmänt läroverk eller efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid

folkskoleseminarium må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid högre lärarinneseminariet,

tekniskt gymnasium, teknisk fackskola eller teknisk elementarskola, ävensom den tid, under

vilken han efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid högre allmänt läroverk må hava

tjänstgjort som ordinarie lektor vid sjökrigsskolan.

72) övningsskollärare må för erhållande av ålderstillägg tillgodoräknas tjänstgöring

som ordinarie lärare vid folkskola, skeppsgosseskola eller högre folkskola, tjänstgöring vid

under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium under den tid, statsbidrag utgått till hans

avlönande enligt bestämmelserna om statsbidrag till folkskollärares avlönande, ävensom tjänstgöring

såsom föreståndare eller lärare vid skyddshem, som åtnjuter statsbidrag och antingen

äger av Kungl. Haj:t stadsfäst reglemente eller ock är av Kungl. Maj:t erkänt såsom allmän

uppfostringsanstalt.

73) Annan övningslärare än lärare i trädgårdsskötsel må tillgodoräknas dels föregående

tjänstgöring som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk eller högre lärarinneseminariet,

dels ock den tid, han, efter vunnen kompetens till övningslärartjänst vid

folkskoleseminarium, tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att

två års tjänstgöring vid sådan skola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid seminarium.

74) Lärare i trädgårdsskötsel må tillgodoräknas intill tio år av den tid, under vilken

han före inträde å den nya lönestaten tjänstgjort vid folkskoleseminarium med åtnjutande

av för full tjänstgöring stadgat arvode.

Folkskolinspektörerna.

K. k. 9 okt. 1914; sv. f. s. 255. K. k. 19 juni 1919; sv. f. s. 520:

75) Befattningshavare får tillgodoräkna sig tid, då han bestritt sin egen befattning,

vare sig såsom ordinarie innehavare eller på grund av förordnande.

24

76) I tjänst varande statens folkskolinspektör, vilken innehaft sin befattning såsom

huvudsyssla, må vid övergång till den nya lönestaten äga tillgodoräkna sig den tid, under

vilken han innehaft förordnande såsom statens folkskolinspektör.

Statens blindundervisningsanstalter.

K. k. 19 juni 1919; sv. f. s. 474:

77) Ämneslärare, arbetslärare, handarbetslärarinna och lärarinna vid förskola eller

vid hantverksskolan i Kristinehamn bör tillgodoräknas den tid, varunder han eller hon

innehaft motsvarande tjänst eller tjänst, som enligt den nya staten är förenad med lika

hög avlöning som den tjänst, varför ålderstillägg ifrågasättes, vid annan statens läroanstalt

för blinda eller, vid förflyttning från befattning vid förskolan å Tomteboda till institutet,

vid nämnda förskola.

78) Ämneslärare må tillgodoräknas tjänstgöring som ordinarie lärare vid folkskola,

skeppsgosseskola eller högre folkskola, tjänstgöring såsom lärare i övningsskola vid statens

folkskoleseminarium, tjänstgöring vid under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium

tnder den tid, statsbidrag utgått till hans avlönande enligt bestämmelserna om statsbidrag

ull folkskollärares avlönande, ävensom tjänstgöring såsom föreståndare eller lärare vid skyddshiem,

som åtnjuter statsbidrag och antingen äger av Kungl. Majrt stadfäst reglemente eller

0 ck är av Kungl. Maj:t erkänt såsom allmän uppfostringsanstalt.

Chalmers tekniska läroanstalt.

K. k. 9 juni 1911; bih. sv. f. s. 26:

79) Professor borde för ålderstillägg tillgodoräknas även den tid, som före ny

avlöningsstats trädande i kraft förflutit från hans tillträde till lektorat vid anstalten.

De tekniska elementarskolorna i Norrköping, Borås och Härnösand.

K. k. 22 juli 1918; sv. f. s. 663:

80) Lektor vid teknisk elementarskola må tillgodoräknas den tid, han må hava

tjänstgjort som ordinarie lektor vid sådan läroanstalt eller vid högre lärarinneseminariet,

allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, ävensom den tid, han må hava tjänstgjort såsom

ordinarie lektor vid sjökrigsskolan.

Farmaceutiska institutet.

K. k. 22 juni 1911; bih. sv. f. s. 37:

81) Professor bör för ålderstillägg tillgodoräknas den tid, som före den nya avlöningsstatens

trädande i kraft förflutit från hans tillträde till extra ordinarie professorsbefattning.

25

Domänstyrelsen.

K. k. 16 okt. 1 908; bih. sv. f. s. 82:

82) Jägmästare, som vinner anställning som första gradens tjänsteman hos domänstyrelsen,

äger för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig den tid, han ägt att för samma

ändamål räkna sig till godo vid den förut innehavda tjänsten.

K. k. 20 juni 1918; sv. f. s. 589:

83) Ordinarie notarie å skogsbyrå inom domänstyrelsen äger att vid övergång till

jägmästare''änst å styrelsens stat tillgodoräkna sig ordinarie tjänstetid såsom dylik notarie.

84) Ordinarie jägmästare i skogsstaten, som transporteras till jägmästare i domänstyrelsen,

äger att tillgodoräkna sig ordinarie tjänstetid i den föregående befattningen.

Skogsstaten.

K. k. 17 juni 1908; bih. sv. f. s. 43:

85) överjägmästare må räkna sig till godo den tid, varunder han varit direktör

vid skogsinstitutet, samt jägmästare den tid, varunder han innehaft befattning såsom direktör

eller lektor vid skogsinstitutet, föreståndare eller underlärare vid statens skogsskola, ävensom

kronojägare den tid, varunder han varit skogsrättare vid statens skogsskola, vare sig

befattningen innehafts på grund av fullmakt eller konstitutorial eller på grund av förordnande

i följd av frågan om förnyad organisation av den allmänna skogsundervisningen m. m.

86) Jägmästare må räkna sig till godo den tid, varunder han varit föreståndare

för enskild skogsskola, som åtnjutit understöd av statsmedel, eller underlärare vid dylik

skola, i den mån Kungl. Maj:t finner sådan skola böra i förevarande hänseende likställas

med statens skogsskola, eller varunder han innehaft befattning såsom statens skogsingenjör,

samt den tid, varunder han varit ordinarie tjänsteman i första lönegraden hos domänstyrelsen,

i sistberörda hänseende dock under de villkor i övrigt, som gälla för åtnjutande

av fastställda avlöningsförmåner för nämnda styrelse.

87) Jägmästare, som genom särskilt Kungl. Maj:ts beslut berättigats att under den

före år 1909 gällande lönestaten för rätt till ålderstillägg tillgodoräkna sig även annan tjänstgöring

än som eljest skulle medfört dylik förmån, må i varje fall även efter övergång till

den nya staten tillgodonjuta den rätt till tjänsteårsberäkning, som sålunda medgivits honom.

K. k. 21 juni 1916; sv. f. s. 283:

88) Skogsrättare och kronojägare må tillgodoräknas tjänstetid såsom skogsbiträde

vid statens skogsförsöksanstalt.

K. k. 20 juni 1918; sv. f. s. 590:

89) Jägmästare i domänstyrelsen, som transporteras till jägmästare i skogsstaten, äger

tillgodoräkna sig ordinarie tjänstetid i den föregående befattningen.

4—209306

26

Skogsinstitutet, Skogshögskolan.

K. k. 17 juni 1908; bih. sv. f. s. 43:

90) Direktör vid skogsinstitutet ägde räkna sig till godo den tid, varunder han innehaft

befattning såsom överjägmästare.

K. k. 9 okt. 1914; sv. f. s. 332:

91) Lektor vid skogshögskolan må för ålderstillägg räkna sig tillgodo ej mindre

den tid, varunder han varit jägmästare eller innehaft befattning som lektor vid skogsinstitutet

eller föreståndare eller underlärare vid statens skogsskola, vare sig befattningen innehafts

på grund av fullmakt eller konstitutorial eller på grund av förordnande i följd av

frågan om förändrad organisation av den allmänna skogsundervisningen m. m. eller i följd

av att lektorsbefattning avlönats medelst å extra stat anvisade medel, än även den tid, varunder

han innehaft enahanda befattning vid enskild skogsskola, som åtnjutit understöd av

statsmedel, i den mån Kungl. Maj:t finner sådan skola böra i förevarande hänseende

likställas med statens skogsskola.

Statens skogsskolor.

K. k. 17 juni 1908; bih. sv. f. s. 43:

92) Föreståndare för skogsskola må räkna sig till godo ej mindre den tid, varunder

han innehaft befattning såsom föreståndare för annan statens skogsskola eller såsom underlärare

vid sådan skola, vare sig befattningen innehafts på grund av fullmakt, konstitutorial

eller, i följd av frågan om förnyad organisation av den allmänna skogsundervisningen m. m.,

endast på förordnande, än även den tid, varunder han innehaft enahanda befattning vid

enskild skogsskola, som åtnjutit understöd av statsmedel, i den mån Kungl. Maj:t finner

sådan skola böra i förevarande hänseende likställas med statens skogsskola.

K. k. 4 juli 1913; sv. f. s. 186:

93) Skogsråttare vid statens skogsskola må tillgodoräkna sig den tid, varunder han

varit kronojägare, vare sig befattningen innehafts på grund av ordinarie anställning eller i

följd av frågan om reglering av löneförhållandena m. m. vid skogsstaten allenast på

förordnande.

Lantbruksstyrelsen.

K. k. 20 juni 1918; sv. f. s. 539:

94) Befattningshavare bör tillgodoräknas den tid han inom samma lönegrad innehaft

annan ordinarie statstjänst.

Lantmäteristaten.

K. k. 22 okt. 1909; bih. sv. f. s. 66:

95) Distriktslantmätare, som förut varit kommissionslantmätare, bör tillgodoräknas

högst fem år av den tid, som före ikraftträdandet av gällande avlöningsstat för distriktslantmätare

förflutit från det han tillträtt kommissionslantmätarbefattningen.

27

K. k. 2 5 nov. 1910; bih. av. f. s. 81:

96) För distriktalantmätare, som mottagit förordnande vid a v vittring.1; verket, må, för

erhållande av ålderstillägg vid avvittringslantmätaretjänst, den tid han varit distriktslantmätare

eller kommissionslantmätare räknas lika med tjänstgöring vid avvittringsverket, dock

med iakttagande av den begränsning, som i de för diatriktslantmätare fastställda avlöningsvillkor

upptagits beträffande den tid, diatriktslantmätare äger räkna sig till godo för erhållande

av ålderstillägg i sistnämnda egenskap.

Sveriges geologiska undersökning.

K. k. 9 okt. 1914; av. f. s. 331:

97) Förste vaktmästare och annan vaktmästare bör tillgodoräknas den tid, som före

den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen vare sig på

grund av konstitutorial eller på grund av förordnande, meddelat innan verket uppfördes å

ordinarie stat.

98) Därest vid den nya statens trädande i kraft mera än tio år förflutit efter det

andra gradens tjänsteman på grund av förordnande tillträtt befattningen såsom tjänsteman

hos verket, skall han vara berättigad att för ålderstillägg tillgodoräkna sig ifrågavarande

tjänstetid, i vad densamma överstiger tio år.

Rikets allmänna kartverk.

K. k. 29 okt. 1912; sv. f. s. 312:

99) Arbetschefen vid avdelningen för ekonomiska och stomkartearbeten, geodet,

kartograf, manlig ritare och gravör ävensom vaktmästare skulle tillgodoräknas den tid, som

före den nya avlöningtstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen

på grund av förordnande, ritare eller gravör dock ej vad anginge tiden före det han

fyllt 22 år.

K. k. 11 juli 1918; sv. f. s. 583:

100) Geodet, kartograf eller manlig ritare eller gravör skall tillgodoräknas den tid,

han före år 1919 innehaft sin befattning, varjämte den, som utnämnts att från och med

år 1919 vara innehavare av den nya ordinarie vaktmästarbefattningen å staten, må tillgodoräknas

tid, varunder han omedelbart dessförinnan innehaft stadigvarande anställning vid

kartverket såsom extra vaktmästare med full tjänstgöringsskyldighet.

Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

K. k. 11 juli 1918; sv. f. s. 5 84:

101) Meteorolog vid meteorologiska centralanstalten, som övergått till tjänstemannabefattning

av andra lönegraden vid den nya anstalten, bör tillgodoräknas den tid, som

före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till meteorologbefattningen.

28

102) Ordinarie kvinnligt biträde och vaktmästaren vid meteorologiska centralanstalten

böra likaledes vid övergång till den nya anstalten bibehålla sin dittillsvarande rätt till

tidberäkning för ålderstillägg.

103) Byrådirektör må tillgodoräknas tjänstetid i befattning av andra lönegraden vid

anstalten, i den mån denna tid överstiger tio år.

Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

K. k. 24 okt. 1913; sv. f. s. 402:

104) Befattningshavare, som vid den nya statens ikraftträdande var anställd såsom

vaktmästare eller arbetsbiträde vid centralanstalten och antagits till vaktmästarbefattning å

denna stat, äger att räkna sig till godo den tid, han därförinnan innehaft stadig anställning

i förenämnda egenskap vid centralanstalten.

Lantbruksinstitutet vid Ultuna samt lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.

K. k. 3 juli 1917; sv. f. s. 417:

105) Professor, vilken utnämnts att innehava sådan befattning från och med de

nya avlöningsstaternas trädande i tillämpning, må tillgodoräknas tid, varunder han omedelbart

före nämnda tidpunkt innehaft lektorstjänst vid någotdera institutet, i vad denna

tid överstiger tio år.

106) Den som antagits att från och med samma staters trädande i tillämpning

vara vaktmästare, må tillgodoräknas den tid, han omedelbart före berörda tidpunkt innehaft

stadig anställning såsom vaktmästare vid någotdera institutet.

Konstakademien och. konsthögskolan.

K. k. 22 juni 1911; bih. sv. f. s. 39:

107) Innehavaren av den å föregående stat uppförda professorsbefattningen i byggnadskonst

skulle vid övertagande av professuren i arkitektur tillgodoräknas den tid, som

före den nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till professorsbefattningen

i byggnadskonst.

[Avlöningen vid professuren i byggnadskonst var: lön 2,000 kr., tjänstgöringspenningar

2,000 kr., två ålderstillägg å 400 kr. efter 5 och 10 år. Avlöningen enligt stat vid professuren

i arkitektur är: lön 4,400 kr., tjänstgöringspenningar 2,000 kr., ålderstilllägg

600 kr. efter 5 år.]

Folkskollärarnas pensionsinrättning.

K. k. 22 juni 1911; bih. sv. f. s. 36:

108) Därest den före ikraftträdandet av den nya staten för pensionsinrättningen

vid småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt anställde bokhållaren bleve utsedd till

innehavare av förstagradstjänst vid pensionsinrättningen, skulle honom i avseende å rätt till

ålderstillägg tillgodoräknas fem år av den tid, han varit anställd såsom bokhållare vid småskollärares

m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

29

Såsom förut sagts äro undantagen från den allmänna regeln i fråga

om föregående verksamhet som förutsättning för erhållande av ålderstillägg

ej endast sådana, vilka liksom de ovan omförmäldas flertal äro av mer

allmän innebörd, utan även sådana som avse särskilda fall. Dylika speciella

undantagsfall, varav ovan några redan meddelats (fallen 36, 45, 49, 53,

107 och 108), hava under de senare åren förekommit ganska talrikt. 1

detta sammanhang må erinras om ytterligare följande.

Riksdagens skrivelse år 1902 nr 117, punkt 25:

109) Riksdagen medgav, att lektorn vid tekniska elementarskolan i Borås J. R.

Åkerlund finge, för åtnjutande av ålderstillägg å sin dåvarande lön, såsom ordinarie tjänstår

räkna sig till godo den tid från och med ingången av år 1891, varunder han på förordnande

uppehållit en lektorsbefattning vid nämnda läroanstalt.

Åkerlund, som den 16 september 1901 utnämndes till lektorsbefattningen, hade

omedelbart dessförinnan, under företrädaren på grund av sjukdom beviljad tjänstledighet,

vikarierat å befattningen utan avbrott sedan hösten 1880. Därunder hade han fullgjort alla

en ordinarie lektors skyldigheter. Vikariatsersättningen hade utgjort t. o. m. år 1891 1,500

kronor, därefter t. o. m. år 1897 1,800 kronor och därefter 2,000 kronor, allt för läsår.

Riksdagens skrivelse år 1902 nr 77:

110) Riksdagen medgav, att aktuarien å kommerskollegii statistiska avdelning Isidor

Flodström finge för åtnjutande av ålderstillägg till sin dåvarande lön räkna sig till godo

den tid från och med den 1 september 1897, varunder han innehaft förordnande att uppehålla

nämnda befattning.

Flodström hade utnämnts till sin aktuarietjänst från och med den 1 januari 1901.

Dessförinnan hade han oavbrutet från och med den 1 september 1897 innehaft befattningen

på förordnande mot full avlöning, utgående från extra anslaget för utarbetande av

näringsstatistik inom kommerskollegium.

Riksdagens skrivelse år 1906 nr 143, punkt 5:

111) Riksdagen medgav, att en var av revisorn och bokhållaren å generaltullstyrelsens

kameralbyrå friherre K. M. B. Klinckowström och revisorn å samma styrelses revisionsbyrå

C. H. Plageman berättigades att för åtnjutande av ålderstillägg till den honom i

hans nämnda egenskap tillkommande lön räkna sig till godo den tid, han från och med år

1901 och till sin befordran till den av honom vid skrivelsens avlåtande innehavda tjänst på

förordnande uppehållit revisorstjänst hos generaltullstyrelsen.

Klinckowström och Plageman, vilka utnämndes till sina ordinarie tjänster den förre

den 22 och den senare den 28 juni 1905, hade dessförinnan från och med år 1901 på

grund av generaltullstyrelsens förordnande innehaft var sin e. o. revisorstjänst å styrelsens

revisionsbyrå. Avlöningarna vid dessa extra tjänster voro för åren 1901—1904 uppförda

på extra avlöningsstat, men utgingo för år 1905 från ett anslag till förstärkning av arbetskrafterna

hos generaltullstyrelsen. — Ett skäl, att ifrågavarande förmån medgavs var, att

liknande förmån förut allmänt medgivits vid tullverkets lokalförvaltning.

Undantag,

avseende

särskilda

fall.

30

Riksdagens skrivelse år 1907 nr 8, punkt 14:

112) Riksdagen medgav, att lärarinnorna M. M. A. Widegren, A. Lindhagen och

D. Lauritzen finge vid redan skedd eller blivande befordran till ordinarie ämneslärarinnor

vid högre lärarinneseminariet för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo den tid

före den 1 januari 1905, de efter avlagd examen vid seminariet med nit och skicklighet

därstädes tjänstgjort såsom på extra stat anställda huvudlärarinnor.

Ifrågavarande lärarinnor hade varit anställda såsom huvudlärarinnor vid seminariet,

Widegren fr. o. m. höstterminen 1896, Lindhagen sedan höstterminen 1890 och Lauritzen

sedan höstterminen 1900.

Riksdagens skrivelse år 1909 nr 113:

113) Riksdagen medgav, att registratom och aktuarien hos generaltullstyrelsen P.

I. E. Delphin finge berättigas att för åtnjutande av ålderstillägg till den honom i hans

nämnda egenskap tillkommande lön räkna sig tillgodo den tid, han från och med år 1901

på förordnande uppehållit samma befattning under den tid, den dåvarande ordinarie innehavaren

bestritt en med avlöning på extra stat uppförd notarietjänst hos styrelsen.

Delphin, som den 1 april 1908 med fullmakt tillträdde registrators- och aktuariebefattningen,

hade på förordnande uppehållit dels under tiden 1901—30 juni 1907 nämnda

befattning medan ordinarie befattningshavaren innehade förordnande å en extra notarietjänst

å styrelsens kanslibyrå med avlöning upptagen på extra avlöningsstat åren 1901—1904 och

därefter utgående från ett anslag till förstärkning av arbetskrafterna hos styrelsen, dels och

under tiden 1 juli 1907—31 mars 1908 en notariebefattning hos styrelsen, medan ordinarie

tjänstinnehavaren tjänstgjorde såsom sekreterare å den å extra stat uppförda tullbehandlings-

och upplysningsbyrån. — Anledningen, varför Delphin ej fick tillgodoräkna sig

äVen tiden 1 juli 1907— 31 mars 1908 synes enligt vederbörande departementschefsanförande

hava varit, att ordinarie innehavaren av sistnämnda notariebefattning för ålderstillägg

fått tillgodoräkna sig nämnda tid och följaktligen, om jämväl Delphin i sådant avseende

fått räkna sig tillgodo tjänstgöring under samma tidsperiod, ålderstillägg skulle intjänas »av

två personer samtidigt å samma tjänst».

Riksdagens skrivelse år 1911 nr 7, punkt 42:

114) Riksdagen medgav, att aktuarien i statistiska centralbyrån filosofie doktorn E.

H. N. Arosenius finge berättigas att för åtnjutande av ålderstillägg till sin dåvarande lön

räkna sig tillgodo den tid från och med den 1 januari 1906, varunder han med gott vitsord

uppehållit å extra stat uppförd aktuarietjänst hos ämbetsverket.

Arosenius utnämndes till aktuarietjänsten den 18 juni 1910. Dessförinnan hade

han från och med år 1906 varit förordnad å en extra aktuariebefattning i verket.

Riksdagens skrivelse år 1911 nr 8, punkt 6:

115) Riksdagen medgav, att förste vaktmästaren vid universitetsbiblioteket i Uppsala

L. E. Lindberg finge för erhållande av ålderstillägg å förste vaktmästartjänsten under

i övrigt gällande villkor räkna sig till godo den tid av åren 1897—1909, varunder han

bestritt vaktmästarbefattning vid nämnda bibliotek.

Lindberg, som med år 1910 tillträdde förste vaktmästartjänsten, hade redan såsom

vaktmästare utövat funktioner motsvarande en förste vaktmästares.

;n

Riksdagens skrivelse år 1911 nr 8, punkt 14:

116) Riksdagen medgav, att underträdgårdsmästaren vid universitetets i Lund botaniska

institution G. O. Nilsson finge för erhållande av ålderstillägg i sin innehavda befattning,

under i övrigt gällande villkor, tillgodoräkna sig den tid av åren 1906—1909,

varunder han vid nämnda institution tjänstgjort såsom äldre trädgårdsdräng med full

tjänstgöring.

Såsom »äldre trädgårdsdräng» avlönades Nilsson från ett anslag till trädgårdsdrängar.

Hans arbete i berörda egenskap synes hava varit jämförligt med hans åligganden såsom

underträdgårdsmästare. Underträdgårdsmästartjänsten tillträdde Nilsson med år 1910.

Riksdagens skrivelse år 1911 nr 61:

117) Riksdagen medgav, att vaktmästaren vid arkivdepåen i Visby C. J. Hallgren

finge för erhållande av ålderstillägg i sin innehavande befattning tillgodoräkna sig jämväl

den tid, han före år 1909 uppehållit vaktmästar- och eldargöromålen vid sagda depå.

Hallgren anställdes som vaktmästare vid depåen från och med mars 1905 med avlöning,

utom fri bostad, 500 kronor från anslag för uppehållande av vaktmästargöromål och

skötsel av värmeledning. Med år 1909 tillträdde han ordinarie vaktmästarbefattning vid

depåen med dels ordinarie avlöning, utom fri bostad, 600 kronor samt rätt till ett ålderstillägg,

och dels ett särskilt arvode för skötsel av värmeledning 150 kronor.

Riksdagens skrivelse år 1911 nr 150:

118) Riksdagen medgav, att en var av revisorerna å generaltullstyrelsens revisionsbyrå

A. Keyser och O. E. Torrén finge berättigas att för åtnjutande av ålderstillägg till

den honom i hans ifrågavarande egenskap tillkommande lön räkna sig tillgodo den tid, han

från och med den 1 september 1905 och till sin befordran till den av honom då innehavda

tjänst på förordnande uppehållit revisorstjänst hos generaltullstyrelsen.

Keyser och Torrén befordrades till sina ifrågavarande ordinarie revisorsbefattningar,

den förre den 24 mars 1908 och den senare den 12 oktober 1909. Dessförinnan hade de

från och med den 1 september 1905 på förordnande uppehållit var sin extra revisorstjänst å

generaltullstyrelsens revisionsbyrå, vid vilka extra tjänster avlöningarna utgingo från ett extra

anslag till förstärkning av arbetskrafterna hos styrelsen.

Riksdagens skrivelse år 1911 nr 171:

119) Riksdagen medgav överassistenten vid centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet P. Bolin rätt att, oberoende av att han utnämnts till sin då innehavande

befattning först den 25 januari 1907, räkna sig till godo hela sagda år som tjänsteår i

och för framtida erhållande av ålderstillägg.

Bolin hade alltifrån den 1 januari 1907 uppehållit sin ifrågavarande med

nämnda år nyinrättade överassistentbéfattning, ehuru han av vissa formella skäl (avvaktan

å besvärstids utgång) först den 25 januari samma år utnämndes till ordinarie

innehavare av densamma.

32

Riksdagens skrivelse år 1913 nr 89:

120) Riksdagen medgav, att departementsskrivarna O. E. F. Dreifaldt, O. F. Lundvall,

P. O. Arvidsson, A. Gr. Tullström, M. F. Wittlock och C. B. Ohristiansson finge för

åtnjutande av för departementsskrivare i vederbörande stat uppförda ålderstillägg vara berättigade

tillgodoräkna sig den tid de från och med den 1 januari 1908 på förordnande bestritt

departementsskrivarbeställning.

Vid den med år 1908 ikraftträdda omorganisationen av arméförvaltningen inrättades

sex departementsskrivarbeställningar. Av budgetära skäl uppfördes dessa beställningar först

från och med år 1909 på stat och måste därför för år 1908 tillsättas allenast på förordnande.

Innehavare av beställningarna — under år 1908 på förordnande och därefter såsom ordinarie

befattningshavare — blevo ifrågavarande sex tjänstemän.

1914 års senare riksdags skrivelse nr 102:

121) Riksdagen medgav, att tyghantverkaren vid Stockholms tygstation O. F. Eriksson

finge, utan hinder därav att hans anställning såsom tyghantverkare icke varit av fortlöpande

beskaffenhet, för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig den tid från och med

den 30 september 1898 till och med den 3 april 1906, han innehaft sådan befattning vid

Norrlands artilleriregementes tygstat.

Sedan Eriksson varit hantverkssoldat ett år elva månader, , förordnades han den

30 september 1898 till tyghantverkare vid Norrlands artilleriregementes tygstat. Från

denna anställning erhöll han avsked den 3 april 1906. Under tiden 12 maj 1908—

31 mars 1913 var han anställd såsom tygarbetare vid Stockholms tygstation, varefter han

tillträdde befattningen såsom tyghantverkare vid sistnämnda tygstation. — Innan förevarande

fråga underställdes riksdagens prövning, hade regeringsrättens utlåtande däri inhämtats.

Regeringsrättens flesta ledamöter hemställde därvid, att föreliggande framställning

om ålderstillägg åt Eriksson icke måtte bifallas, enär den i staten för artilleriets tygstater

för tyghantverkare upptagna förmånen av ålderstillägg efter viss tids tjänstgöring måste

anses gälla endast under förutsättning av fortlöpande tjänstgöring i statens tjänst. Två

ledamöter av rätten yttrade däremot, att som Eriksson före år 1913 fullgjort det för åtnjutande

av ett ålderstillägg bestämda villkoret av fem års väl vitsordad tjänstgöring, dessa

ledamöter hemställde, att framställningen måtte bifallas.

Riksdagens skrivelse år 1915 nr 6, punkt 12:

122) Riksdagen medgav — med återkallande av det utav 1908 års riksdag vid fastställande

av avlöningsstat för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna beträffande länsstyrelsen

i Stockholms län bestämda vilkoret, att ledigblivande tjänster vid länsstyrelsen

finge tills vidare tillsättas endast medelst förordnande —

att den, som efter det berörda villkor blivit återkallat, utnämndes till ordinarie

innehavare av befattning hos länsstyrelsen i Stockholms län, finge, därest han vid utnämningen

i följd av nämnda villkor innehade samma tjänst på grund av förordnande tills

vidare, för åtnjutande av löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, varunder

han innehaft sådant förordnande.

33

Riksdagens skrivelse år 1015 nr 44:

123) Riksdagen medgav att, därest kamreraren i fångvårdsstyrelsen J. H. Nilsson

konstituerades till direktör vid centralfängelset å Långholmen, Nilsson finge för tillgodonjutande

av de avlöningsförhöjningar, som enligt gällande avlöningsstat för fångvårdsstaten

vore förenade med nämnda befattning, tillgodoräknas den tid, varunder han varit ordinarie

kamrerare i fångvårdsstyrelsen.

Kamrerarebefattningen i fångvårdsstyrelsen är av andra normalgraden. (Jfr fall nr 18).

Riksdagens skrivelse år 1916 nr 6, punkt 29:

124) Riksdagen medgav, att notarien hos medicinalstyrelsen friherre E. J. A.

Klinckowström finge, utan hinder därav, att han först efter ingången av år 1915 tillträtt

sin då innehavande tjänst, för ålderstilläggs åtnjutande räkna sig sin tjänstgöring före

nämnda tidpunkt såsom tillförordnad notarie till godo i så måtto, att han finge från och

med år 1917 komma i åtnjutande av samma avlöningsförmåner, som skulle tillkomma

honom, därest han från och med år 1916 erhållit första ålderstillägget å lönen.

Under år 1909 förordnades Klinckowström i avvaktan på medicinalstyrelsens omorganisation

att tillsvidare bestrida en notarietjänst hos styrelsen. Då sedermera den nya

ordinarie staten för styrelsen den 1 januari 1915 trädde i kraft, förordnades Klinckowström

att tills vidare hos styrelsen uppehålla en notarietjänst, vilkens innehavare samtidigt förordnats

att uppehålla en i den nya staten upptagen sekreterartjänst, vilken på grund av

anförda besvär icke hunnit besättas med ordinarie innehavare. Sedan så skett den 26

februari 1915, utnämndes Klinckowström påföljande dag till notarie hos styrelsen.

Riksdagens skrivelse år 1916 nr 94:

125) Riksdagen tnedgav, att professorn vid universitetet i Uppsala L. V. A. Stavenow

finge för åtnjutande av ålderstillägg, att tidigast från och med år 1917 till honom

utgå, tillgodoräkna sig erforderlig del av sin föregående tjänstgöring såsom professor vid

Göteborgs högskola.

Stavenow blev i slutet av år 1895 professor i historia och statskunskap vid Göteborgs

högskola, varest han sedermera tjänstgjorde, tills han den 14 januari 1914 utnämndes

till professor i historia vid universitetet i Uppsala.

Riksdagens skrivelse år 1916 nr 107:

126) Riksdagen medgav, att föreståndaren för Bjurfors skogsskola G. Lundberg

finge för erhållande av ålderstillägg till lönen såsom skogsskoleföreståndare och, därest han

befordrades till jägmästare, såsom sådan räkna sig till godo den tid från och med år 1909,

varunder han före utnämnandet till föreståndare för nämnda skogsskola enligt Kungl.

Maj:ts förordnande uppehållit lärarebefattning å extra stat vid skogsinstitutet med undervisningsskyldighet

i skogsteknologi, geodesi, forstlig byggnadslära och bokföring.

Lundberg uppehöll på grund av Kungl. Maj:ts förordnande nämnda lärarbefattning

från hösten 1908 t. o. m. år 1914. Ifrågavarande lärarebefattning hade uppkommit genom

delning av en ordinarie lektorstjänst och var från och med år 1909 i avlöningshänseende

jämställd med lektorstjänst vid skogsinstitutet. Den 25 augusti 1914 utnämndes Lundberg

till föreståndare för Bjurfors skogsskola.

5—200306

34

Riksdagens skrivelse år 1916 nr 111:

127) Riksdagen medgav, att trädgårdsmästaren och preparatom vid skogshögskolan

K. F. Eklöf finge för erhållande av ålderstillägg till lönen i sin befattning räkna sig till

godo den tid, han innehaft ordinarie tjänst såsom skogsrättare vid statens skogsskola.

Eklöf antogs till ordinarie skogsrättare den 24 oktober 1898 och blev trädgårdsmästare

och preparator vid skogshögskolan från och med den 1 juni 1915. Ifrågavarande

båda tjänster anses ungefärligen jämställda i alla avseenden.

Riksdagens skrivelse år 1917 nr 7, punkt 14:

128) Riksdagen medgav, att, därest de dåvarande extra ordinarie skrivbiträdena i

kammarrätten S. J. V. Kihlström och M. V. M. Barthelsson till utgången av år 1917

fortfarande tjänstgjorde i nämnda egenskap och från 1918 års ingång befordrades till ordinarie

skrivbiträden i ämbetsverket, de skulle äga att för åtnjutande av löneförhöjning räkna

sig till godo, Kihlström sin tjänstgöring från ingången av år 1914 och Barthelsson sin

tjänstgöring från ingången av år 1916.

Kihlström och Barthelsson antogos av kammarrätten till extra ordinarie biträden

med fast månadsarvode (således icke »extra biträden») den förra i januari 1913 och den

senare i februari 1915.

Riksdagens skrivelse år 1917 nr 9, punkt 8:

129) Riksdagen medgav, att lektorn vid lantbruksinstitutet vid Ultuna P. E. Ullberg,

om han utnämndes att från och med den nya statens för institutet ikraftträdande

vara professor vid institutet, finge för erhållande av ålderstillägg till lönen tillgodoräknas

jämväl den tid, varunder han omedelbart före nämnda tidpunkt innehaft ordinarie lärarbefattning

vid institutet, i vad denna tid överstege tio år.

Riksdagens skrivelse år 1917 nr 40:

130) Riksdagen medgav, att professorn vid universitetet i Uppsala J. R. Kjellén

finge för åtnjutande av ålderstillägg, att tidigast från och med år 1918 till honom utgå,

tillgodoräkna sig erforderlig del av sin föregående tjänstgöring såsom professor vid Göteborgs

högskola.

Kjellén blev hösten 1901 professor i statskunskap med statistik vid Göteborgs högskola,

vilken befattning han innehade, tills han den 18 februari 1916 utnämndes till skytteansk

professor i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet.

Riksdagens skrivelse år 1917 nr 114:

131) Riksdagen medgav, att revisorn hos telegrafstyrelsen J. C. Lundgren finge

från och med år 1918 i fråga om uppflyttning i avlöningsklass beträffande då innehavd

befattning tillgodoräkna sig fem år av den tid, han i egenskap av e. o. byråtjänsteman varit

anställd hos styrelsen.

Lundgren antogs den 22 januari 1892 till e. o. tjänsteman hos telegrafstyrelsen.

Den 10 november 1916 konstituerades och förordnades han att från och med den 1 januari

1917 vara byråtjänsteman därstädes med placering som revisor. Allt sedan år 1911 hade

Lundgren såsom e. o. tjänsteman haft att ombesörja samma göromål, som sedermera förenades

med hans ordinarie tjänst. Lundgren hade senaste åren av sin extra ordinarietid

uppburit en avlöning, som med endast 100 kronor understeg begynnelseavlöningen vid

hans ordinarie tjänst.

Riksdagens skrivelse år 1917 nr 158:

132) Riksdagen medgav, att föreståndaren vid kronohäktet i Ystad G. E. Rockström

finge utan hinder därav, att han icke omedelbart vid tiden för den nya avlöningsstatens

för fångvårdsstaten trädande i kraft eller den 1 januari 1911 utan först från och med den

1 mars samma år blivit ordinarie innehavare av föreståndarbefattningen vid kronohäktet i

Västervik, för åtnjutande av löneförhöjning räkna sig till godo den tid från och med den

1 juni 1910 till den 1 mars 1911 han varit förordnad som direktör vid sistnämnda

kronoliäkte.

Roekström förordnades som direktör på grund av den förestående löneregleringen.

Att han icke redan från och med den 1 januari 1911 erhöll konstitutorial å föreståndarbefattningen

(= förutvarande direktörsbefattningen) berodde därpå, att utnämningen

blivit något fördröjd till följd av omständigheter, som stodo i samband med löneregleringens

genomförande.

1918 års lagtima riksdags skrivelse nr 6 A, punkt 13:

133) Riksdagen medgav, att notarien hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen H. K.

Pallin finge för tillgodonjutande av andra och tredje ålderstilläggen å lönen beträffande då

innehavd tjänst tillgodoräkna sig den tid, han under år 1912 på förordnande uppehållit

samma tjänst.

Pallin, som sedan den 30 december 1911 varit förordnad att uppehålla ifrågavarande

befattning, konstituerades den 2 december 1912 att från och med ingången av år 1913

vara ordinarie innehavare av befattningen. Att Pallin, som hade teknisk utbildning, icke

förr erhöll konstitutorial å befattningen berodde på svävande fråga om juridisk kompetens

hos befattningshavaren.

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 9 A, punkt 100:

134) Riksdagen medgav att, därest byråingenjörerna vid hydrografiska byrån M. A.

R. Smedberg och E. O. Engström befordrades till tjänstemän av andra graden vid statens

meteorologisk-hydrografiska anstalt från och med ikraftträdandet av staten för densamma,

dem finge för ålderstillägg tillgodoföras Smedberg tiden från och med år 1914 och Engström

tiden från och med år 1915.

Smedberg och Engström blevo byråingenjörer vid hydrografiska byrån, Smedberg före

1914 och Engström under år 1914. Skälet till ifrågavarande medgivande var, att av Kungl.

Maj:t för 1913 års riksdag framlagts förslag om hydrografiska byråns uppförande å ordinarie

stat, ehuru förslaget utav riksdagen avslagits av särskild anledning.

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 76:

135) Riksdagen medgav, att förste kanslisekreteraren i lantförsvarsdepartementet G.

A. Åkerman finge för rätt till åtnjutande av med hans befattning förenade ålderstillägg

36

tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring i nämnda departement under tiden från och med

den 1 juli 1912 till och med utgången av år 1917.

Åkerman var under tiden 1 juli 1912—19 mars 1915 biträde åt extra föredragande

i departementet, därefter till den 16 januari 1917 tillförordnad kanslisekreterare med åtnjutande

av full avlöning vid tjänsten — under vilken sistnämnda tid den ordinarie befattningshavaren

var förordnad såsom extra föredragande — samt slutligen därefter till utgången

av år 1917 extra föredragande. Med början av år 1918 tillträdde han förste

kanslisekreterartjänsten. — Ifrågavarande medgivande grundades å den omständigheten, att

den tjänstgöring, Åkerman under hela ifrågavarande tid fullgjort, ansågs vara jämställd med

extra kanslisekreterartjänst.

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 102:

136) Riksdagen medgav, att revisorn och bokhållaren hos statskontoret A. A. Tersmeden

finge för erhållande av ålderstillägg å sin tjänst tillgodoräkna sig den tid från och

med den 1 december 1912 till och med utgången av år 1913, varunder han i enlighet

med av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter bestritt enahanda göromål, som tillkomma föcenämnda,

från och med 1914 års ingång inrättade tjänst.

Tersmeden, som med 1914 års ingång tillträdde ifrågavarande tjänst, hade i avvaktan

på befattningens uppförande å ordinarie stat utfört samma arbete, som tillkommer

den ordinarie befattningshavaren, mot ersättning till i det närmaste samma belopp som begynnelseavlöningen

vid tjänsten, vilken ersättning av Kungl. Maj:t anvisats under förskottstitel.

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 104:

137) Riksdagen medgav, att vaktmästaren hos kommerskollegium C. G. Malmström

finge för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sin föregående tjänstgöring såsom vaktmästare

å extra stat.

Från och med den 1 maj 1912 till den 1 september 1915 uppehöll Malmström

på förordnande en extra vaktanästartjänst hos kommerskollegium. Sistnämnda dag tillträdde

han en ordinarie vaktmästarsyssla hos verket.

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 184:

138) Riksdagen medgav, att vaktmästaren vid länsstyrelsen i Uppsala län R. S. Fredriksson

finge för åtnjutande av det med hans då innehavande tjänst förenade andra ålderstillägget

i så måtto tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort såsom vaktkonstapel vid länsfängelset

i Uppsala, att han berättigades uppbära nämnda ålderstillägg från och med ingången

av år 1918.

Fredriksson konstituerades till vaktkonstapel år 1896. År 1907 sökte och erhöll

han förordnande å en extra vaktmästartjänst hos länsstyrelsen samt beviljades avsked från

vaktkonstapeltjänsten från och med den 1 oktober 1907. Den 23 september 1910 konstituerades

han till ordinarie vaktmästare hos länsstyrelsen. Vaktkonstapelsbefattningen var

bättre avlönad än vaktmästartjänsten; till göromålens beskaffenhet måste tjänsterna anses

likvärdiga.

37

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 185:

139) Riksdagen medgav, att en var av tjänstemännen i första lönegraden hos pensionsstyrelsen

S. E. Fägersten, H. F. C:son Gyller och P. Bratt finge för åtnjutande av

löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han på grund av stadigvarande

förordnande under år 1914 tjänstgjort inom styrelsen.

På grund av vederbörligt medgivande förordnade pensionsstyrelsen den 30 december

1913 Gyller, Fägersten och Bratt att tills vidare under år 1914 vara tjänstemän hos styrelsen

mot åtnjutande av en avlöning, Gyller och Fägersten å 4,600 kronor vardera och

Bratt å 3,900 kronor. Den 30 december 1914 utnämndes Gyller och Fägersten att från

och med den 1 januari 1915 vara tjänstemän i första lönegraden hos styrelsen samt förordnades

Bratt att tills vidare uppehålla en befattning i första lönegraden å extra stat.

Detta förordnande innehade Bratt tills befattningen med 1918 års ingång blev ordinarie

och han erhöll densamma. Enligt avlöningsvillkoren var Bratt berättigad att för erhållande

av ålderstillägg tillgodoräkna sig sin tjänstgöring hos styrelsen från och med 1915

års ingång. Ifrågavarande tjänstemän hade redan från början av sin verksamhet hos styrelsen

utfört samma göromål, som ålåg dem på grund av innehavet av de ordinarie befattningarna.

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 308:

140) Riksdagen medgav, att yrkesinspektrisen Kerstin Hesselgren finge för åtnjutande

av löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, hon under åren 1913

och 1914 på grund av förordnande bestritt yrkesinspektrisbefattningen.

Ordinarie yrkesinspektrisbefattning inrättades från och med 1913 men bestämdes,

med hänsyn till den kvinnliga inspektionens nyhet, att yrkesinspektrisen tills vidare skulle

tillsättas allenast på förordnande. I enlighet härmed förordnades Kerstin Hesselgren att

från och med år 1913 tills vidare vara yrkesinspektris. Sedermera utnämndes hon den 23

december 1914 till ordinarie innehavare av samma befattning.

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 318:

141) Riksdagen medgav, att professorn vid veterinärhögskolan M. H. Stålfors finge

för löneförhöjning vid professorsbefattningen räknas till godo tjänstetid såsom lektor å övergångsstat

vid nämnda högskola från och med den 1 januari 1915.

Före veterinärinstitutets omorganisation till veterinärhögskola enligt beslut vid 1914

års förra riksdag uppehölls undervisningen i obstetrik samt föreståndarskapet för den ambulatoriska

kliniken av en lektor. Vid omorganisationens genomförande innehades denna

befattning av Stålfors. — Å högskolans stat uppfördes en professorsbefattning i läran om

nötkreaturens sjukdomar och obstetrik, vilken befattnings innehavare tillika skalle vara föreståndare

för den ambulatoriska kliniken. Enär Stålfors icke tillräckligt styrkt sin kompetens

att utan vidare utnämnas till innehavare av denna professur, ordnades saken så, att å

övergångsstat upptogs en lektor i obstetrik, tillika föreståndare för den ambulatoriska kliniken,

varjämte i anmärkning till staten angavs, att denne lektor skulle, så länge han på

förordnande uppehölle undervisningen i läran om nötkreaturens sjukdomar, hava rätt till ett

tilläggsarvode å 2,500 kronor till sin lektorsavlöning å 4,000 kronor, ålderstillägg oräknade,

dock att lektorns samtliga avlöningsförmåner, tilläggsarvodet inbegripet, icke finge överstiga

7,000 kronor. — Sedan Stålfors styrkt sin kompetens till förenämnda professur, blev han

den 16 mars 1917 utnämnd till dess innehavare.

38

Propositioner.

Riksdagens skrivelse år 1918 nr 322:

142) Riksdagen medgav, att överjägmästaren C. I. Stiernspetz finge för löneförhöjning

vid överjägmästartjänsten från och med september månad år 1917 räkna sig till godo

den tid från och med den 18 oktober 1911, han före sin utnämning till överjägmästare

på förordnande uppehållit ett byråchefsämbete i domänstyrelsen.

Stiernspetz utnämndes till överjägmästare den 9 oktober 1914. Nämnda byråchefsämbete

hade under ifrågavarande tid av särskild anledning icke varit besatt med

ordinarie innehavare.

Riksdagens skrivelse år 1919 nr 6 A, punkt 16:

143) Riksdagen medgav, att häradsskrivaren i Sjöbo fögderi av Malmöhus län A.

Wettermark finge för rätt till åtnjutande av med hans befattning förenade ålderstillägg

från och med år 1918 tillgodoräkna sig — förutom tjänstgöring såsom kronofogde —jämväl

tjänstetid från och med den 29 september 1905 till den 24 november 1911 såsom

lanträntmästare i Jämtlands län.

Wettermark konstituerades den 29 september 1905 till lanträntmästare i Jämtlands

län, vilken befattning han innehade till den 24 november 1911, då han konstituerades till

kronofogde i Jämtlands norra fögderi, varefter han den 28 september 1917 från sistnämnda

befattning transporterades till sin ovanberörda häradsskrivartjänst, räknat från och med

den 1 januari 1918.

Riksdagens skrivelse år 1919 nr 39:

144) Riksdagen medgav, att krigsarkivarien vid generalstaben S. Bergh finge för

rätt till åtnjutande från och med juli månad 1918 av de med krigsarkivarietjänsten förenade

ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring såsom arkivarie och förste arkivarie

i riksarkivet.

Bergh utnämndes den 19 maj 1899 till arkivarie i riksarkivet, vilken befattning

från och med år 1910 benämndes förste arkivarie. Den 20 juni 1918 utnämndes han att

vara krigsarkivarie vid generalstaben, vilken befattning är förenad med enahanda löneförmåner

som förste arkivarietjänst i riksarkivet. Den med de båda befattningarna förenade

tjänstgöringen är väsentligen likartad.

Riksdagens skrivelse år 1919 nr 40:

145) Riksdagen medgav, att vaktmästaren vid artilleristaben J. R. P:son Ljung

finge för rätt till åtnjutande av med hans befattning förenade i ålderstillägg tillgodoräkna

sig föregående tjänstgöring såsom ordinarie vaktmästare vid lantförsvarsdepartementet.

Ljung var under tiden den 29 mars 1909—den 1 juni 1918 anställd såsom ordinarie

vaktmästare vid lantförsvarsdepartementet. Den 2 juni 1918 övergick han från denna

befattning till beställningen vid artilleristaben.

Såsom förut nämnts föreläde Kungl. Maj:t 1918 års lagtima riksdag

i olika propositioner förslag om rätt för vissa befattningshavare att för

åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna sig viss verksamhet i statens tjänst.

Dessa propositioner vunno visserligen ej riksdagens bifall, men de blevo

eu huvudorsak till förevarande utredning. Det torde därför vara lämpligt

att i omedelbar anslutning till ovan intagna översikt över mer eller mindre

speciella ålderstilläggsbestämmelser meddela kortfattade redogörelser för

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Kungl. Maj:ts proposition år 1918 nr 132:

146) Kungl. Maja föreslog riksdagen medgiva, att kanslirådet i civildepartementet

C. J. Carlberg och förste kanslisekreteraren i samma departement N. A. Lindhult finge

för rätt till åtnjutande av med deras befattningar förenade ålderstillägg tillgodoräkna sig

föregående tjänstgöring i nämnda departement, Carlberg under tiden från och med den 1

januari 1913 till och med den 31 december 1917 samt Lindhult från och med den 29

augusti 1913 till och med den 31 december 1917.

Carlberg, som år 1909 blev ordinarie kanslisekreterare och med år 1918 tillträdde

ordinarie beställning såsom kansliråd i civildepartementet, hade därförut under tiden 30

oktober 1903—31 december 1917 varit förordnad att såsom byråchef handlägga vissa

grupper av ärenden inom departementet. — Hans avlöning vid nämnda förordnanden utgjorde

under åren 1903—1905 amanuensarvode jämte viss ersättning från sjätte huvudtitelns

anslag till extra utgifter, 1906 och 1907 amanuensarvode jämte särskild av riksdagen

anvisad ersättning 2,500 kronor, 1908 och 1909 amanuensarvode 2,000 kronor jämte

särskild av riksdagen anvisad ersättning 3,000 kronor, 1910 lönen vid kanslisekreteraretjänsten

2,500 kronor .jämte sistnämnda särskilda ersättning 3,000 kronor, 1911—1914 av

riksdagen anvisad särskild ersättning 7,000 kronor (mot avstående av hela avlöningen vid

kanslisekreteraretjänsten) samt 1915—1917 sistnämnda ersättning 7,000 kronor jämte ålderstillägg

vid kanslisekreteraretjänsten 500 kronor. — Carlbergs arbete under ifrågavarande

förordnanden hade fullt motsvarat övriga byråchefers i departementet arbete.

Lindhult, som med år 1918 tillträdde ordinarie befattning såsom förste kanslisekreterare

i civildepartementet, hade därförinnan under tiden 29 augusti 1913—31 december

1917 varit förordnad å Carlbergs kanslisekreteraretjänst mot åtnjutande av full avlöning.

Kungl. Maj:ts proposition år 19 18 nr 225:

147) Kungl. Maj:t föreslog riksdagen förklara, att torpedingenjören vid mariningenjörkåren

S. D. Ljungberg finge äga att för åtnjutande av löneförhöjning genom ålderstilllägg

räkna sig till godo den tid, han före tillträdet till sin ordinarie befattning varit anställd

såsom biträdande torpedingenjör vid flottans varv i Karlskrona.

Ljungberg var under tiden 1 maj 1916—31 december 1917 biträdande torpedingenjör

vid flottans varv i Karlskrona med avlöning av 4,000 kronor å stat för dagavlöning

och arvoden m. m. till personal vid varven. — Vid ingången av år 1918 tillträdde

Ljungberg ordinarie befattning såsom torpedingenjör vid mariningenjörkåren med avlöning

av 5,000 kronor jämte rätt till fyra ålderstillägg å 500 kronor efter 5, 10, 15 och 20 år.

Skillnaden mellan dessa befattningar var endast av budgetär art.

40

Kungl. Maj:ts proposition år 1918 nr 292:

148) Kungl. Maj:ts föreslog riksdagen medgiva

dels att kansliråden i ecklesiastikdepartementet C. F. T. Vougt och J. E. Bäcklin

finge för rätt till åtnjutande av med deras befattningar förenade ålderstillägg tillgodoräkna

sig föregående tjänstgöring i nämnda departement, Vougt under tiden från och med den

1 januari 1910 till och med den 31 december 1917 och Bäcklin under tiden från och

med den 1 januari 1911 till och med den 31 december 1916, dock att ålderstillägg till

dem ej finge utgå för tid före 1918 års ingång.

dels ock att den omständigheten, att andre kanslisekreteraren i samma departement

friherre Ch. G. J. d’Albedyhll, i enlighet med vad departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 22 mars 1918 angivit, icke fyllde de villkor, vilka av riksdagen

godkänts i avseende å rätt för andre kanslisekreterare att för ålderstilläggs åtnjutande

tillgodoföras viss föregående tjänstgöring (jfr fall nr 8), ej skulle utgöra hinder för

honom att, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, för nämnda förmåns åtnjutande tillgodoräkna

sig viss föregående tjänstgöring i departementet.

Vougt, som med 1918 års ingång tillträdde ordinarie befallning såsom kansliråd i

ecklesiastikdepartementet, hade från och med dag i maj 1909 till och med 1917 års utgång

— med undantag av tider för semester eller expeditionschefsförordnanden — tjänstgjort

å en byråchefsbefattning, vars ordinarie innehavare varit tjänstledig dels, under kortare

tid, för tjänstgöring såsom extra föredragande och dels för kommittéuppdrag. — Under

ifrågavarande byråchefsförordnanden hade Vougt, som då var ordinarie kanslisekreterare,

uppburit till 1911 års utgång sin kanslisekreterarelön jämte byråchefs tjänstgöringspenningar

och därefter full avlöning såsom byråchef, dock med den jämkning, som följt därav,

att ordinarie befattningshavaren uppburit full avlöning vid tjänsten under semester.

Bäcklin hade under tiden den 14 oktober 1910—31 december 1916 varit förordnad

såsom extra föredragande mot ersättning av 7,000 kronor för år, vari ingingo dels honom

såsom ordinarie kanslisekreterare resp. registrator tillkommande avlöningsförmåner och dels

av riksdagen beviljat tilläggsarvode. — Arbetet såsom extra föredragande har vitsordats fullt

motsvara en byråchefs arbete.

d’Albedyhll, som med ingången av år 1918 tillträdde ordinarie anställning såsom

andre kanslisekreterare i ecklesiastikdepartementet, hade under tiderna den 18 december

1906—den 30 april 1911 samt den 21 oktober 1912—den 31 december 1917 varit amanuens

i departementet. Under mellantiden hade han på egen begäran varit befriad från

amanuensförordnande.

Kungl. Majrts proposition år 1918 nr 295:

149) Kungl. Maj:t föreslog riksdagen medgiva, att förste kanslisekreteraren i finansdepartementet

F. St. Linroth finge för rätt till åtnjutande av med hans befattning förenade

ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring i nämnda departement under

tiden från och med den 12 augusti 1912 till och med den 24 september 1914.

Linroth tjänstgjorde under tiden den 12 augusti 1912—den 31 juli 1913 såsom

extra föredragande med av riksdagen anvisad ersättning till belopp av 7,000 kronor för år.

Därefter till och med den 24 september 1914 innehade han förordnande såsom kanslisekreterare

med full avlöning, medan den ordinarie befattningshavaren dels, under en kortare

tid, åtnjöt tjänstledighet för offentligt uppdrag och dels beklädde expeditionschefstjänsten i

41

departementet. Linroth förordnades sedermera den 25 september 1914 till extra kanslisekreterare

samt utnämndes till kanslisekreterare från och med den 1 april 1917. Med

1918 års ingång tillträdde han en förste kanslisekreteraretjänst i departementet. — Linroths

förflyttning från förordnande å tjänst å extra stat till vikariatsförordnande å en ordinarie

tjänst företogs för att vinna bättre fördelning av arbetet inom departementet.

Kungl. Maj:ts proposition år 1918 nr 1)92:]

150) Kungl. Maj:t föreslog riksdagen medgiva, att förste kanslisekreteraren i sjöförsvarsdepartementet,

kanslirådet i Kungl. Maj:ts kansli G. A. Stuart finge för rätt till åtnjutande

av med hans befattning förenade ålderstillägg i så måtto tillgodoräkna sig föregående

tjänstgöring i nämnda departement, att han finge från och med år 1918 uppbära

första ålderstillägget å lönen

Stuart förordnades den 5 juni 1909 såsom extra föredragande i regeringsrätten.

Den 22 januari 1915 utnämndes han till kanslisekreterare i departementet och förordnades

samtidigt på grund av då- gällande instruktion att jämväl fullgöra sådana inom departementet

förekommande åligganden, vilka i andra departement tillhörde kansliråd och byråchef,

mot åtnjutande av därför i stat uppfört arvode å 1,000 kronor. Med ingången av

år 1918 tillträdde Stuart en förste kanslisekreteraretjänst och fullgjorde i sådan egenskap

fortfarande den föredragning han förut bestritt. — Stuarts avlöning utgjordes intill den

22 januari 1915 endast av amanuensarvode. Därefter och intill dess han tillträdde sin nuvarande

förste kanslisekreteraretjänst åtnjöt han 6,300 kronor (ordinarie kanslisekrerareavlöning

4,000 + provisoriskt avlöningstillägg 1,300 4- ovanberörda särskilda arvode 1,000).

Begynnelseavlöningen enligt stat vid förste kanslisekreterarebefattningen är 5,800 kronor.

Kommittén har ovan (sid. 8) antytt, hurusom kommittén vid förevarande

uppdrags fullgörande haft att taga hänsyn till ett flertal till kommittén

remitterade framställningar. Aven beträffande dessa torde det vara

lämpligt att meddela kortfattade redogörelser i anslutning till dem, som

förut lämnats angående vissa andra ålderstilläggsfrågor.

Remissen den 2 oktober 1918:

151) I skrivelse den 19 juli 1918 har arméförvaltningen framställt förslag av innehåll

dels att bataljonsläkare vid fältläkarekåren skulle för ålderstillägg få tillgodoräkna

sig tid, varunder de förut innehaft beställning på stat vid armén, jämväl i fall, då befattningshavare

icke omedelbart övergått från sistnämnda beställning till innehavande beställning

såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren,

dels och att extra bataljonsläkare, som efter att förut hava innehaft sådan beställning

tagit avsked men åter blivit extra bataljonsläkare, skulle för ålderstillägg få tillgodoräkna

sig den tid, de förut varit anställda såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren.

Bataljonsläkare å stat vid ett truppförband har kaptens av andra klassen avlöning.

Bataljonsläkare vid fältläkarkåren eller extra bataljonsläkare åtnjuter lön 1,500 kronor med

rätt till två ålderstillägg å 300 kronor efter 5 och 10 år samt dagavlöning.

6—200306

Remitterade

framställ

ningar.

42

Uti ovannämnda skrivelse erinrar arméförvaltningen, hurusom enligt kungörelse den

18 juli 1913 angående tillägg till de genom kungörelse den 22 juni 1911 stadgade villkor

och bestämmelser för åtnjutande av nya avlöningsförmåner vid fältläkarkåren medgivits, att

den, som redan utnämnts eller framdeles komme att utnämnas till extra bataljonsläkare,

skulle i avseende å rätten att åtnjuta ålderstillägg äga tillgodoräkna sig den tid, han dessförinnan

innehaft beställning såsom bataljonsläkare på stat vid armén.

Vidare meddelar arméförvaltningen, att, efter utfärdandet av kungörelsen den 18

juli 1913, enligt dess förslag två extra bataljonsläkare, som varit ordinarie bataljonsläkare,

därpå tillhört fältläkarkårens reserv och sedan utnämnts till extra bataljonsläkare, tillerkänts

ålderstillägg, därvid hänsyn tagits till deras tjänstetid såsom ordinarie bataljonsläkare.

År 1917 hade ånyo en dylik fråga uppkommit.

I denna fråga hade emellertid utlåtande inhämtats från regeringsrätten, som den 9

april 1918 uttalat, att ovannämnda medgivande enligt kungörelsen den 18 juli 1913 måste

anses gälla endast under förutsättning av omedelbar övergång från beställning såsom bataljonsläkare

på stat till extra bataljonsläkaretjänst; och hade Kungl. Maj:t i överensstämmelse

härmed den 10 maj 1918 funnit den ifrågasatta ålderstilläggsförmånen ej kunna

medgivas.

Det torde emellertid böra meddelas, att två av regeringsrättens ledamöter med hänsyn

till föregående praxis ansett förmånen böra medgivas.

Arméförvaltningens ifrågavarande förslag hava föranletts av svårigheten att rekrytera

fältläkarkåren.

Remissen den 21 oktober 1918:

152) Med denna remiss har till kommittén överlämnats en skrivelse den 29 september

1918 av statstjänstemannakongressen, varav inhämtas, att styrelsen för riksbankstjänstemännens

förening påyrkat åtgärder beträffande förslag om »rätt för tjänstemän

att för ålders tilläggs intjänande få tillgodoräkna sig oavbrutet förordnande såväl

som överskjutande år i grad».

Remissen den 30 oktober 1918:

153) I skrivelse den 13 augusti 1918 har länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrkt

en till styrelsen av landsfiskalen i Arvidsjaurs distrikt J. Mathlein ingiven framställning

att från och med den 1 januari 1918 komma i åtnjutande av andra ålderstillägget

å lönen.

Mathlein konstituerades den 27 mars 1901 till länsman i Enontekis (Karesuando)

distrikt från och med den 15 därpå följande april månad. På begäran erhöll han avsked

från befattningen med utgången av juli månad 1905. Härefter hade han förordnande såsom

länsman dels under tiden 1 augusti—30 september 1905 i nämnda distrikt och

dels under tiden 1 oktober 1905—30 juni 1911 i Juckasjärvi distrikt, under det ordinarie

tjänstinnehavaren var lappfogde. Från och med den 1 juli 1911 blev Mathlein ordinarie

länsman i Arvidsjaurs distrikt, vilken tjänst han med 1918 års ingång utbytte mot

landsfiskalsbefattningen i samma'' distrikt, varvid han kom i åtnjutande av första ålderstilllägget

till lönen. — Skälet till att Mathlein utbytte den tidigare ordinarie anställningen

mot förordnande var, att han ej på annat sätt kunde få sin verksamhet förlagd till

sydligare ort.

43

Statskontoret har i utlåtande den 22 oktober 1918 ifrågasatt, att Mathlein, med hänsyn

till att han under hela tiden mellan sina ordinarie anställningar på förordnande uppehållit

statstjänst av samma slag, måtte få för ålderstillägg tillgodoräkna sig hela den tid

han tjänstgjort som ordinarie länsman.

Remissen den 7 december 1918:

154) Domänstyrelsen har i skrivelse den 28 oktober 1918 hemställt, att ombudsmannen

och fiskalen hos styrelsen J. C. A. Lilliesköld måtte för ålderstilläggs åtnjutande

å sin befattning hos styrelsen få tillgodoräkna sig den tid han innehaft befattning såsom

extra advokatfiskal hos kammarkollegium.

Lilliesköld var under tiden 16 maj 1913—23 november 1916 extra advokatfiskal

hos kammarkollegium och utnämndes den 24 i sistnämnda månad till domänfiskal.

Ifrågavarande befattningar, båda i andra lönegraden, äro enligt vad domänstyrelsen

framhållit i avseende å arbetets beskaffenhet nära sammanfallande.

Då inrättandet av nämnda extra advokatfiskalsbefattning föranletts av bestående behov

av förstärkta arbetskrafter å kammaradvokatfiskalskontoret, har statskontoret, enligt utlåtande

den 19 november 1918, intet att erinra mot bifall till ifrågavarande framställning.

Remissen den 4 januari 1919:

155) Nedre justitierevisionen har i skrivelse den 16 november 1918 hemställt, att

vaktmästaren hos revisionen K. G. Mellberg måtte beredas rätt att från och med år 1919

komma i åtnjutande av två ålderstillägg.

Mellberg var från och med den 18 juli 1908 till 1912 års utgång anställd såsom

e. o. vaktmästare hos nedre revisionen, intill 1911 års utgång med inskränkt tjänstgöring

mot ersättning genom gratifikation och under år 1912 med full tjänstgöring mot ersättning

av 75 kronor för månad. Från och med år 1913 till och med den 31 oktober 1918 var

han extra vaktmästare hos revisionen mot av riksdagen anvisad ersättning 1,175 kronor

för år. Den 1 november 1918 tillträdde Mellberg sin befattning såsom ordinarie vaktmästare.

Statskontoret har enligt utlåtande den 25 november 1918 ej något att erinra

emot att Mellberg får för ålderstillägg tillgodoräkna sig tid, då han uppburit av riksdagen

anvisat arvode, således tiden från och med år 1913.

156) Hos Kungl. Maj:t har landsfogden i Blekinge län B. Falk gjort framställning

i syfte, att han från och med den 1 januari 1919 måtte komma i åtnjutande av

ålderstillägg.

Falk blev den 11 juli 1913 förordnad till kronofogde i Luleå fögderi samt den 13

oktober 1916 transporterad till Lidköpings fögderi, varest han i sådan egenskap tjänstgjorde

till den 31 mars 1918. Den 28 september 1917 utnämndes han till landsfogde i

Västernorrlands län och transporterades till Blekinge län den 16 april 1918.

Länsstyrelsen i Blekinge län förordar i skrivelse den 5 november 1918 bifall till

Falks framställning.

44

Statskontoret anser, enligt utlåtande den 7 december 1918, billigt att landsfogde

får för ålderstillägg på denna tjänst tillgodoräkna sig icke blott den tid, han tjänstgjort

såsom ordinarie kronofogde, utan ock den tid, han på grund av sådant förordnande, som omförmäles

i kungl. brevet den 31 december 1912 i fråga om tillsättande av vissa tjänster vid

landsstaten, uppehållit kronofogdetjänst.

(Jfr fall 31.)

Remissen den 30 januari 1919:

157) Biträdande stationsingenjören vid mariningenjörkåren C. A. Ekelund har hos

Kungl. Maj:t gjort framställning att få för ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han

tjänstgjort såsom biträdande ingenjör vid byggnadsdepartementet i Karlskrona.

Ekelund var från och med den 1 november 1908 till 1918 års utgång biträdande

ingenjör vid byggnadsdepartementet vid flottans varv i Karlskrona med arvode av 5,000

kronor å den av Kungl. Maj.-t fastställda staten för dagavlöning och arvoden m. m. till

personal vid varven. Med 1919 års ingång tillträdde han ordinarie befattning såsom biträdande

stationsingenjör vid mariningenjörkåren med avlöning av 5,000 kronor jämte rätt

till ålderstillägg.

Marinöverdirektören meddelar i skrivelse den 20 december 1918, att ifrågavarande

befattningar egentligen äro en och samma befattning, blott överflyttad på annan stat.

Remissen den 3 februari 1919:

158) Statistiska centralbyrån har i skrivelse den 28 januari 1919 gjort framställning

därom, att kvinnligt biträde i ämbetsverket, som efter ingången av år 1915 och senast vid

ingången av år 1919 befordrats till ordinarie biträde i ämbetsverket och omedelbart före

sin befordran mot fast arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet därstädes,

skulle äga att för åtnjutande av löneförhöjning räkna sig till godo den tid, biträdet

utfört sådant arbete vid ämbetsverket, dock att biträdet icke finge på grund härav komma

i åtnjutande av ålderstillägg förr än från och med ingången av år 1919.

Av statistiska centralbyråns ovannämnda skrivelse inhämtas bland annat följande.

Under åren 1915—1918 voro hos statistiska centralbyrån anställda, från och

med år 1915 sex, från och med år 1917 ytterligare fyra och från och med år 1918

än ytterligare två, således tillsammans tolv extra biträden, därav ett med kvalificerad arbetsuppgift.

Avlöningen var för dessa biträden 1,150 kronor utom för biträdet med kvalificerad

arbetsuppgift, vilket åtnjöt 1,550 kronor.

Avlöningarna utgingo från på extra stat anvisade anslag till förstärkning av

det ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt tillfälliga biträden m. m. och ingingo

från och med år 1917 såsom särskild post med angivet ändamål i berörda förstärkningsanslag.

Det hade föreskrivits, att ordinarie biträde, som förordnades såsom extra biträde av

högre grad, skulle avstå sina ordinarie löneförmåner utom ett belopp, motsvarande biträdets

avgift för egen pensionering. De avstådda avlöningsförmånerna skulle få uppbäras av vikarien

å den ordinarie tjänsten. Vikarien kom därför att få uppbära något mer än de extra

biträdena av lägre grad, vilket medförde, att vikariatsförordnande av ifrågavarande slag tilldelades

äldsta obefordrade biträdet.

Ämbetsverkets vid 1019 års ingång ikrafträdda reglering medförde bland annat ordinarie

anställning för extra biträden, som ovan omförmälts. Angående ordinarie biträden,

som sålunda förut varit extra biträden, har meddelats följande uppgifter:

Tillfälligt

Extra

Vikarierande

Ordinarie

biträde

biträde

biträde

biträde

Biträden av högre grad:

H. K. Eriksson...............

—

3. 1. 1917

—

12. 5. 1917

H. K. Wall................

—

12. 5. 1917

—

1. 1. 1919

Biträden av lägre grad:

A. G. Engström...............

4. 4. 1911

1. 1. 1915

1. 1. 1917

14. 6. 1917

R. M. E. Berg...............

5. 4. 1911

>

1. 7. 1917

29. 1. 1918

A. H. E. Svenssson.............

>

»

1. 2. 1918

1. 1. 1919

A. Hedin..................

21. 8. 1911

»

—

>

H. Ch. Schöldström............

1. 12. 1913

1. 1. 1917

—

»

H. Tundal.................

12. 1. 1914

»

—

•

E. M. Jäderlund..............

1. 12. 1913

5. 4. 1917

—

v 1

»

R. E. Linderborg..............

16. 4. 1914

1. 7. 1917

—

»

E. H. Jacobson ...............

>

24. 9. 1917

—

>

H. M. Åkerlund..............

20. 4. 1914

1. 1. 1918

—

»

H. M. Carlqvist..............

1. 5. 1914

>

—

E. Eklnnd.................

20. 4. 1914

1. 2. 1918

—

>

I avlöningsvillkoren vid ämbetsverkets nämnda reglering hade bestämts, att vid beräkning

av tjänsteålder för ålderstillägg- löntagare borde tillgodoräknas den tid, som före

den nya statens ikraftträdande förflutit från hans tillträde till befattningen eller därmed

jämförlig befattning å extra stat.

Det vore ovisst, om denna bestämmelse vore tillämplig på de biträden, som vunnit

ordinarie anställning i och med den nya statens ikraftträdande. Det vore nämligen tvivelaktigt,

om de kunde sägas hava innehaft »befattning å extra stat».

Det vore emellertid billigt, att ifrågavarande rätt medgåves ej blott för åren 1917

och 1918 (då medlen till de extra biträdenas avlönande varit upptagna såsom särskild post

å vederbörande anslag), utan även dels för åren 1915 och 1916, dels för tid för förordnande

i succession efter biträde i lägre grad, som förordnats till extra biträde av högre grad

och dels för hela den tid, biträdena omedelbart före sin befordran till ordinarie mot fast

arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet i ämbetsverket (d. v. s.

varit anställda såsom tillfälliga biträden) i likhet med vad som på sin tid medgivits de

biträden, som blivit ordinarie från och med år 1915.

Slutligen fordrade konsekvensen, att även de biträden, som konstituerats under tiden

1 januari 1915—1 januari 1919 komme i åtnjutande av motsvarande förmån.

46

Remissen den 10 februari 1919:

159) Redogöraren vid sjökarteverket A. Zetterwall har gjort framställning i syfte att

få för ålderstillägg tillgodoräkna sig tiden för förordnande såsom bokförare med arvode å

sjökarteverkets stat och således komma i åtnjutande av ett första ålderstillägg från och

med 1919.

Zetterwall var förordnad såsom bokförare vid sjökarteverket från och med den 1

oktober 1912 till 1919 års ingång, då han tillträdde den nyinrättade ordinarie befattningen

såsom redogörare vid verket.

Bokförarearvodet var åren 1913—1915 2,500 kronor, åren 1916 och 1917 2,800

kronor samt år 1918 3,641 kronor 5 öre. Den ordinarie begynnelseavlöningen vid redogöraretjänsten

är 3,000 kronor.

Chefen för sjökarteverket har utlåtit sig i ärendet i skrivelser den 31 december

1918 och den 29 september 1919. Han framhåller, hurusom redogöraretjänsten föga skilde

sig från den extra bokfö rartjänsten samt att orsaken till att den extra tjänsten bibehållits

så länge varit, att man velat vinna erfarenhet om göromålens omfattning och en uppfattning

därom, huruvida den tillämnade ordinarie tjänsten möjligen borde göras av högre grad

än den extra tjänsten. Kartverkschefen ansåge, att Zetterwall borde berättigas att för ålderstillägg

tillgodoräkna sig sin tjänstetid vid sjökarteverket före år 1919 samt följaktligen

från och med nämnda år komma i åtnjutande av första ålderstillägget.

Marinföraltningen tillstyrker i utlåtande den 6 februari 1919, att Zetterwall må för

ålderstillägg få tillgodoräkna sig anställningen såsom bokförare.

Remissen den 11 februari 1919:

160) 1917 års lantmäterikommission har i skrivelse den 4 februari 1919 meddelat,

bland annat, att i sammanhang med lantmäteriets omorganisation ifrågasatts dels inrättandet

av åtskilliga nya tjänster, nämligen assistentbefattningar å lantmäterikontoren och

byråingenjörsbefattningar i lantmäteristyrelsen, båda slagen befattningar i första normalgraden,

samt byrådirektörsbefattningar av den högre graden i styrelsen, dels ock lönereglering

för distriktslantmätarna, så att dessa, som nu åtnjuta — utom arvoden enligt taxa

— fast avlöning av 2,000 kronor jämte rätt till tre ålderstillägg å 400 kröner, skulle erhålla

— utom arvoden enligt taxa, beräknade till i genomsnitt 3,200 kronor — fast avlöning

av 3,300 kronor med rätt till tre ålderstillägg å 500 kronor samt i vissa distrikt ortstillägg

200 eller 400 kronor.

Vidare inhämtas av kommissionens ifrågavarande skrivelse, att kommissionen framställt

förslag om reciprok rätt till tjänsteårsberäkning med hänsyn till ålderstillägg för byråingenjörer

i lantmäteristyrelsen och assistenter å lantmäterikontoren, samt att sådan rätt

även ifrågasatts dels mellan assistent eller byråingenjör och distriktslantmätare, dels ock

mellan distriktslantmätare och byrådirektör, men att kommissionen ansett sistberörda spörsmål

stå i samband med andra dylika frågor i statsförvaltningen och därför ej framställt

förslag i dessa avseenden.

Remissen den 12 februari 1919:

161) Notarien i Svea hovrätt N. Elliot, som vid 1918 års ingång tillträtt den med

uppförandet å ordinarie stat av hovrättens dittills extra åttonde division nyinrättade

47

ordinarie notarietjänsten, bär gjort framställning om rätt att för ålderstillägg å nämnda tjänst

tillgodoräkna sig den tid från och med den 1 januari 1910 till och med utgången a\

år 1917, varunder han — med undantag av tiden från och med den 1 september

till och med den 10 november 1910, under vilken tid han dock bestritt notarietjänst

hos hovrätten — innehaft en extra notarietjänst å hovrättens å extra stat uppförda åttonde

division.

Arvodet vid den extra notarietjänsten uppgick till omkring 3,000 kr. för år.

Svea hovrätt har i utlåtande den 17 januari 1919 meddelat, att orsaken till att

avlöniugen vid den extra notarietjänsten understigit avlöningen vid ordinarie notarietjänst

varit knappheten av anslaget för den extra divisionen. Hovrätten fann billigt, att Elliot

finge räkna sig till godo tjänstgöringen såsom extra notarie.

Remissen den 20 februari 1919:

162) Kommerskollegium har i skrivelse den 12 november 1918 anfört, bland annat,

att riksdagen en följd av år anvisat särskilda medel till avlönande av en extra vaktmästare

hos kollegiet, att denna befattning under tiden den 1 september 1915—31 mars 1918 på

grund av förordnande uppehållits av J. L. Wallenström, som med påföljande månads ingång

tillträtt ordinarie vaktmästarbefattning hos kollegiet, samt att kollegiet ansåge med

rättvisa och billighet förenligt, att Wallenström finge i fråga om ålderstillägg räkna sig tillgodo

de år, varunder han innehaft ifrågavarande förordnande såsom vaktmästare. Kollegiet

hemställde därför om medgivande för Wallenström i sådant hänseende.

Häremot har statskontoret, enligt utlåtande den 16 december 1918, icke haft

något att erinra.

163) Notarien hos generaltullstyrelsen P. TJ. Åhlin har hos Kungl. Haj:t anhållit, att

Kungl. Maj:t täcktes utverka, att åt Ählin, som tillerkänts första avlöningsförhöjningen från

och med år 1915, måtte utanordnas samma förhöjning för vartdera av åren 1913 och

1914, samt medgiva, att andra avlöningsförhöjningen för Åhlin måtte utgå från och

med år 1918.

Åhlin innehade inom styrelsen under tiderna 1 juli 1907—29 februari 1908 och

1 maj 1908—31 oktober 1909 förordnande med full avlöning dels såsom notarie och dels

såsom registrator och aktuarie, medan ordinarie befattningshavarna uppehöllo extra tjänster.

Under tiden 1 december 1909—31 december 1910 innehade Åhlin notarietjänst å extra

stat inom generaltullstyrelsen och tillträdde med 1911 års ingång ordinarie sådan befattning.

— 1915 års riksdag medgav (skr. 97), att Åhlin finge för åtnjutande av ålderstillägg å den

med hans tjänst förenade lön tillgodoräkna sig den tid under år 1910, varunder han bestritt

å extra stat uppförd notarietjänst.

Generaltullstyrelsen understödjer i utlåtande den 25 mars 1918 Åhlins framställning.

Statskontoret anser enligt utlåtande den 27 april 1918, att Åhlin bör få komma i

åtnjutande av andra ålderstillägget från och med år 1918.

(Jfr kommitténs tryckta betänkande XLVHI.)

r

48

Remissen den 6 mars 1919:

164) I en av kammarkollegium med utlåtande den 6 december 1918 till Kung!.

Maj:t överlämnad framställning har förste vaktmästaren hos kollegiet A. V. Svensson, vilken

den 17 november 1893 förordnats till ordinarie vaktmästare hos kollegiet och befordrats

till förste vaktmästare från och med den 1 oktober 1916, anhållit att från och

med ingången av år 1919 komma i åtnjutande av såväl första som andra ålderstillägget å

lönen, på det att han måtte kunna erhålla ett tredje ålderstillägg vid 1922 års ingång och

sålunda bliva berättigad till högsta pension vid tjänsten, då han den 25 december 1922

uppnådde pensionsåldern.

Med anledning av denna framställning har Kungl. Maj:t den 14 februari 1919 meddelat

beslut, därvid Kungl. Maj:t, i enlighet med statskontorets i utlåtande den 13 januari

1919 gjorda hemställan, fann framställningen icke kunna i vidare mån bifallas, än att

Svensson jämlikt grunderna för § 4 i kungörelsen den 1 november 1918 angående avlöningsförbättring

från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare

förklarats berättigad att från och med år 1919 i egenskap av förste vaktmästare

hos kammarkollegium uppbära första åldertillägget å lönen.

Remissen den 13 mars 1919:

165) Landskontoristen i Älvsborgs län A. F. Lindqvist, som förut varit underofficer,

har gjort framställning om rätt att för ålderstilläggs åtnjutande i egenskap av landskontorist

tillgodoräkna sig den tid, varunder han innehaft ordinarie beställning såsom underofficer,

samt sålunda i förstnämnda egenskap från och med år 1919 åtnjuta två ålderstillägg.

Lindqvist anställdes vid armén år 1892, konstituerades till sergeant av 2:a klassen

år 1904, transporterades till sergeant av l:a klassen år 1909, befordrades till fanjunkare

år 1915 samt erhöll avsked från militärtjänsten den 2 september 1918, då han utnämndes

till landskontorist i Älvsborgs län. — Vid sidan av militärtjänsten har Lindqvist sedan år

1897 utövat verksamhet såsom biträde å häradsskrivarekontor.

Enligt utlåtande den 6 december 1918 tiar länsstyrelsen i Älvsborgs län funnit

Lindqvist, vid beräkning av en daglig arbetstid av sex timmar, hava under mer än sju år

fullgjort sådana å häradsskrivarekontor förekommande göromål, som kunna kvalitativt likställas

med landskontoristtjänst. Länsstyrelsen framhåller vidare, att, medan landskontorists

i lägsta lönegraden avlöning uppgår till 2,400 kronor, Lindqvist hade, då han lämnade

militärtjänsten, en avlöning av 3,382 kronor 50 öre. Länsstyrelsen anser Lindqvists framställning

böra bifallas, i varje fall att han bör få tillgodoräkna sig de beräknade sju år, han

biträtt häradsskrivare.

Statskontoret anser enligt utlåtande den 26 februari 1919 militärtjänsten vara av

alltför olika art med landskontoristtjänsten för att böra grunda rätt till ålderstillägg

vid den senare. Ej heller tjänstgöringen hos häradsskrivare synes statskontoret böra tillgodoräknas

Lindqvist för erhållande av ålderstillägg.

Remissen den 16 augusti 1919:

166) Statistiska centralbyrån har i skrivelse den 30 november 1917 omförmält,

hurusom biträdet av första graden hos centralbyrån H. K. Wall bleve från och med år 1918

berättigad till andra ålderstillägget, vid vilket förhållande hennes ordinarie avlöning komme

att uppgå till 1,000 kronor eller efter vederbörligt pensionsavdrag 1,567 kronor, men att

Wall, som sedan den 1 juni 1917 innehade en extra biträdesbefattning av andra graden

med avlöning av 1,550 kronor, således hade mindre avlöning å sin extra tjänst än hon

skulle uppbära å sin ordinarie befattning; och har centralbyrån hemställt att Wall, för utjämnande

av berörda missförhållande, måtte få åtnjuta det andra ålderstillägget, så länge

hon innehade förordnandet å den extra tjänsten.

Häröver har statskontoret den 24 december 1917 avgivit utlåtande.

Wall har emellertid från och med år 1919 tillträtt ordinarie befattning såsom biträde

av andra graden och därvid kommit i åtnjutande av första ålderstillägget vid denna

befattning.

167) I skrivelser den 6 februari och den 25 november 1918 har statistiska centralbyrån

anfört, bland annat, att biträdet hos centralbyrån H. K. Eriksson vid början av

år 1915 tillträtt ordinarie biträdesbefattning av första graden; att hon därvid omedelbart

kommit i åtnjutande av första ålderstillägget och vid fortsatt innehav av befattningen skulle

från och med år 1918 kommit i åtnjutande av andra ålderstillägget; att hon emellertid,

efter att från början av år 1917 hava varit extra biträde av andra graden, den 12 maj

samma år blivit ordinarie biträde av denna grad; samt att hon, därest hennes befordran till

ordinarie biträde av andra graden skett först efter 1917 års utgång, d. v. s. sedan hon intjänat

andra ålderstillägget vid förstagradsbefattningen, skulle omedelbart kommit i åtnjutande

av ett ålderstillägg vid andragradsbefattningen, men att hon nu, alldenstund hennes

befordran skett tidigare, enligt gällande bestämmelser icke kunde erhålla ålderstillägget förr

än år 1923 eller år 1922, därest förordnandet å den extra befattningen finge tillgodoräknas

henne för erhållande av ålderstillägg; och har statistiska centralbyrån hemställt om åtgärder

i syfte att biträdet Eriksson måtte komma i åtnjutande av första ålderstillägget vid sin

innehavande befattning.

Statskontoret har i utlåtande den 14 mars 1918 anfört bland annat:

Vad i ärendet förekommit hade synts statskontoret giva vid handen, att de i kungörelsen

den 18 september 1914 meddelade villkor och bestämmelser att gälla för i staten

för statistiska centralbyrån uppförda kvinnliga biträdesbefattningar i vad anginge rätt för

biträde av lägsta graden, som efter intjänande av båda ålderstilläggen i denna grad

befordrades till biträdesbefattning i andra graden, att omedelbart komma i åtnjutande av

ett ålderstillägg i sistnämnda grad, under vissa omständigheter kunde leda till egendomliga

samt med rättvisa och billighet oförenliga konsekvenser.

Statskontoret ville erinra därom, att i kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna

villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters

stater uppförda biträdesbefattningar stadgades att, där biträde med avlöning efter

lägre grad befordrades till biträdesbefattning, för vilken avlöning utginge efter högre

grad, biträde, som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, finge för erhållande

av första ålderstillägget i den högre graden tillgodoräkna sig högst fem år av den

tid, som förflutit från det biträdet tillträdde det sista ålderstillägget i den lägre graden.

Ovan angivna bestämmelse rörande de kvinnliga biträdena i statistiska centralbyrån,

som emellertid ägde tillämpning jämväl i avseende å hos vissa andra ämbetsverk anställda

biträden, hade tillkommit i samband med uppförandet från och med år 1915 å vissa ämbetsverks

stater av kvinnliga biträdesbefattningar av tredje graden. Genom bestämmelsen

ville man förebygga, att efter vunnen befordran den del av biträdes avlöning, som ut

1—200306

-

50

gjorde lön, komme att minskas, vilket skulle kunna inträffa vid tillämpning av ovan återgivna

i 1912 års kungörelse intagna bestämmelse.

Mot den sålunda vidtagna utvidgningen av rätten att för ålderstillägg tillgodoräkna

tjänstgöring i befattning av lägre grad förefunnes i och för sig icke anledning till erinran.

Bestämmelsen i fråga kunde emellertid, såsom antytt, komma att verka synnerligen ojämnt

och orättvist. Det av statistiska centralbyrån anförda fallet vore belysande. På grund

därav att biträdet Eriksson redan under år 1917 förordnades till biträde av andra graden

kunde hon först från och med år 1923 komma i åtnjutande av första ålderstillägget å

andragradstjänsten. Därest hon åter vunnit befordran först efter ingången av år 1918,

hade hon omedelbart kommit i åtnjutande av samma ålderstillägg, detta emedan hon med

1918 års början bort vara berättigad till andra ålderstillägget å förstagradsbefattningen.

Den anordning, som sålunda hade träffats 1914, kunde alltså komma att innebära,

att ett kvinnligt biträde, som vunnit befordran till befattning av högre grad tidigare än

annat biträde, dock erhölle ålderstillägg avsevärt senare än det sist befordrade. Därest den

tidigare befordrade varit i statens tjänst jämförelsevis kort tid, kunde ju ett sådant förhållande

anses mindre otillfredsställande. Men om däremot biträdena vore ungefärligen

jämställda i tjänstår eller än mer om det först befordrade hade en längre tjänstetid bakom

sig, måste det för detta biträde kännas såsom en påtaglig orättvisa att sist komma i åtnjutande

av ålderstillägg.

Det syntes statskontoret, att missförhållanden sådana som de nu berörda borde med

det snaraste undanrödjas. I sammanhang med att åtgärder i sådant syfte vidtoges borde

enligt statskontorets mening enhetliga bestämmelser på förevarande område genomföras.

För de flesta ämbetsverk gällde 1912 års ovanberörda kungörelse, i fråga om åtskilliga andra

anslöte sig bestämmelserna till de för statistiska centralbyrån gällande, medan åter undantagsvis,

såsom beträffande försäkringsrådet, några föreskrifter i ändamål att bereda de

kvinnliga biträdena bättre ställning i avseende å intjänande av ålderstillägg än övriga befattningshavare

icke meddelats.

168) Kontorsskrivaren i postsparbanken Sigrid Zetterberg har hos Kungl. Maj:t

gjort framställning i syfte, att hon måtte i och för avlöningsförhöjning genom ålderstillägg

få tillgodoräkna sig den tid, hon omedelbart före tillträdet av sin ordinarie befattning på

grund av förordnande varit innehavare av befattning av motsvarande grad å postsparbankens

s. k. pensionsavdelning.

Zetterberg, som med 1913 års ingång tillträtt ordinarie skrivbiträdesbefattning hos

postsparbanken, innehade under januari månad år 1916 förordnande å en extra kontorsskrivarebefattning

å ämbetsverkets s. k. pensionsavdelning samt tillträdde den 1 februari 1916

ordinarie kontorsskrivarebefattning i verket.

Styrelsen för postsparbanken tillstyrker i utlåtande den 14 februari 1919 bifall

till framställningen.

Remissen den 5 mars 1918:

169) Hos Kungl. Maj:t hava åtta skrivbiträden i postsparbanken, G. Kihlblom, K.

Holmström, E. Malmén, E. Schöldström, E. Trotz, G. Gudmundsson, G. Hagelthorn och

M. Sjöberg, gjort framställning, dagtecknad i januari 1918, i syfte att varda förklarade berättigade

att såsom ordinarie innehavare av nyinrättade skrivbiträdesbefattningar å postsparbankens

stat från och med ingången av år 1918 för vinnande av löneförhöjning genom ålderstillägg

räkna sig till godo den tid, de före berörda tidpunkt varit i oavbruten tjänstgöring

hos ämbetsverket.

51

Under åren 1915 och 1910 utnämndes fem ordinarie skrivbiträden i postsparbanken.

Sedan från och med år 1918 å ämbetsverkets stat uppförts tio nya ordinarie skrivbiträdesbefattningar,

utnämndes de titta skrivbiträden, som avlåtit ifrågavarande framställning,

till innehavare av var sin av dessa befattningar. De återstående två nya skrivbiträdesbefattnigarna

hade icke tillsatts vid framställningens avlåtande.

Av förstnämnda fem biträden hava alla varit i oavbruten tjänstgöring i verket sedan

år 1905 samt haft fast anställning där, två sedan år 1906 och tre sedan år 1907.

Av de åtta sökandena hava de tre först nämnda varit i oavbruten tjänstgöring i verket

sedan år 1906 och de övriga fem sedan år 1907 samt haft fast anställning där —

uppräknade i den ordning, vari de förut nämnts — en sedan år 1907, en sedan år 1908,

en sedan år 1911, fyra sedan år 1912 och en sedan år 1913.

Av tre e. o. biträden, som av styrelsen för postsparbanken i skrivelse den 9 februari

1918 uppgivits kunna komma i fråga till de två återstående nya befattningarna, har en

tjänstgjort i verket oavbrutet sedan år 1906, en sedan år 1908 och en sedan år 1911

samt varit fast anställda där, den förstnämnda sedan år 1907 och de två andra sedan

år 1913.

Styrelsen för postsparbanken har i nämnda skrivelse framhållit, att bifall till förevarande

framställning komme att medföra vissa konsekvenser. Sålunda kunde åtminstone

en av de tre e. o. biträden, som skulle kunna komma i åtanke vid tillsättandet av de två

då ännu obesatta ordinarie skrivbiträdesbefattningarna, framställa samma anspråk som sökandena.

Och än större skäl härtill hade, såsom mera meriterade, de fem under åren 1915

och 1916 utnämnda biträdena. — Styrelsen ansåge det böra stadgas, att skrivbiträde hos

postsparbanken, som fått anställning som extra (= »e. o », således ej biträde å extra stat)

biträde före år 1914 och befordrats till ordinarie skrivbiträde efter nämnda år, skulle äga

att, i den mån styrelsen funne henne böra komma i åtnjutande av en sådan förmån, för

erhållande av ålderstillägg räkna sig till godo den tid, hon tjänstgjort som extra (se föregående

parentes) biträde, dock att hon ej skulle äga uppbära ålderstillägg före år 1918.

Statskontoret tillstyrker, enligt utlåtande den 19 februari 1918, postsparbanksstyrelsens

förslag. ^

I detta ärende har slutligen en skrift ingivits från styrelsen för föreningen kvinnor

i statens tjänst, däri denna styrelse biträder förevarande framställning samt hemställer om

vidtagande av åtgärder för att i viss utsträckt omfattning bereda rätt till ålderstillägg.

Remissen den 17 januari 1919:

170) Fångvårdsstyrelsen har i skrivelse den 19 april 1918 anfört, hurusom t. f.

kassören hos styrelsen K. R. M. af Winklerfelt alltsedan den 1 februari 1908 så gott som

permanent bestritt kassörs- och bokhållaretjänsten hos styrelsen med avbrott blott för kortare

tider, varunder han på förordnande uppehållit andra jämställda befattningar hos styrelsen

eller vid fångvårdsstaten. Ifrågavarande förordnande hade föranletts av ordinarie

befattningshavarnas tjänstledighet dels på grund av sjukdom och dels för permanent förordnande

å högre tjänst, af Winklerfelt hade under förordnandet fått uppbära, de första åren

utom tjänstgöringspenningarna en del av lönen och sedan den 1 juli 1912 hela begynnelseavlöningen,

4,000 kronor för år, vid tjänsten. Förordnandet antoges bliva permanent,

tills af Winklerfelt erhölle ordinarie anställning, vilket med hänsyn till de ogynnsamma

befordringsförhållandena inom ämbetsverket måhända ej kunde beräknas ske förr

än år 1927.

Styrelsen bär därför hemställt, att dels den tid, varunder af Winklerfelt dittills på

förordnande uppehållit kassörs- och bokhållare''änsten hos styrelsen, måtte på det sätt tillgodoräknas

honom för erhållande av ålderstillägg å avlöningen, att lian berättigades att om

möjligt redan från och med år 1918 tills vidare, så länge han uppehölle sagda tjänst eller

annan befattning i första lönegraden hos styrelsen, uppbära ett personligt ålderstillägg å

500 kronor för år, dels och den tid, varunder han framdeles komme att bestrida tjänsten i

fråga, måtte på sätt och villkor, gällande avlöningsbestämmelser för styrelsen i tillämpliga

delar föreskreve, tillgodoräknas honom för erhållande av andra och tredje ålderstilläggen.

Remissen den 20 september 1919:

171) I skrivelse den 27 maj 1919, nr 223, i anledning av Kungl. Maj:ts i nämnda

års statsverksproposition gjorda framställning om reglering av vissa inom statsförvaltningen

anställda kvinnliga biträdens avlöningsförmåner m. m. har riksdagen, jämte anmälan att

riksdagen i huvudsak bifallit berörda framställning, bland annat gjort följande erinran i

fråga om de av Kungl. Maj:t föreslagna allmänna villkoren och bestämmelserna för avlöningarnas

åtnjutande.

Enligt förslaget skulle, där biträde med avlöning efter lägre grad befordrades till

biträdesbefattning, för vilken avlöning utginge efter närmast högre grad, biträde, som redan

intjänat sista ålderstillägg et i den lägre graden vara berättigat att omedelbart komma i åtnjutande

av första ålderstillägget i den högre graden; och skulle, därest biträde vid befordran

till närmast högre grad icke erhölle högre avlöning än den biträdet uppburit i den

lägre graden, för avlöningsförhöjning i den högre graden biträdet tillgodoräknas den tid,

varunder biträdet innehaft befattningen i den lägre graden, efter det biträdet i sistnämnda

befattning senast kommit i åtnjutande av ålderstillägg.

Denna bestämmelse syntes riksdagen kunna medföra den olägenheten, att biträde,

som före de nya avlöningsvillkorens ikraftträdande befordrats från befattning av lägre till

sådan av högre grad, beträffande avlöningsförhöjning genom ålderstillägg kunde komma i

en sämre ställning än ett biträde, som erhållit sådan befordran först efter den nämnda tidpunkten.

I saknad av erforderlig utredning i ärendet hade riksdagen emellertid icke ansett

sig kunna framställa förslag till de särskilda bestämmelser, som kunde vara behövliga i nu

berört avseende, men förutsatte riksdagen, att Kungl. Maj:t snarast möjligt inkomme till

riksdagen med det förslag i ärendet, som kunde anses påkallat.

Remissen den 27 september 1919:

172) Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 16 juni 1919 hemställt om vidtagande

av åtgärder för att de vid statens anstalter för sinnessjuka anställda befattningshavare, tillhörande

sjukvårds- och ekonomipersonalen, som från och med år 1919 överförts till ordinarie

befattning, må för uppflyttning i högre klass tillgodoräkna sig hela den tid, de varit

anställda uti motsvarande eller jämförlig befattning, utan hinder därav, att deras föregående

tjänstgöring varit avbruten genom annan verksamhet

Av medicinalstyrelsens ifrågavarande skrivelse inhämtas bland annat, att förr, då

styrelsen bestämde avlöningarna för den lägre hospitalspersonalen, den praxis gällde, att

personalen fick för ålderstillägg tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring i vederbörande befattning

vid hospitalen, även om den varit avbruten av annan tjänstgöring. Detta hade

ändrats i och med 1919 års början, då personalen uppförts å ordinarie stat. Enligt avlöningsreglementet

för sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka

dea 28 juni 1918, § 4, gällde nämligen, att befattningshavare för uppflyttning i högre avlöningsklass

finge tillgodoräkna sig den tid, som före nämnda avlöningsreglementes trädande

i kraft förflutit från hans tillträde till motsvarande eller jämförlig befattning. Denna försämring

beträffande tjänsteårsberäkning hade befunnits oläglig för en del av hospitalspersonalen,

särskilt den personal, som genom anställning såsom privatskötare hos å anstalterna

vårdade sjuka fått sin tjänstgöring avbruten. Styrelsen ansåge därför, att förutvarande förmån

fortfarande borde tillkomma dem, som med år 1919 överförts på ordinarie stat.

* *

*

För att vinna bättre översikt av det ovan sammanförda och huvudsakligen

efter kronologisk grund framlagda materialet skulle det givetvis

vara till gagn att hava de särskilda fallen inordnade i ett med hänsyn till

fallens innebörd uppgjort system.

Kommittén har därför också sökt åstadkomma en sådan systematisering.

Härvid hava emellertid mött stora svårigheter. Det är sålunda att

märka, att åtskilliga av de ovan meddelade fallen få en särskild valör därigenom,

att de i vissa avseenden hänföra sig till sådana personliga förhållanden

beträffande vederbörande befattningshavare, som måste anses stå

utan något egentligt eller åtminstone i mindre nödvändigt sammanhang

med de mera objektiva förutsättningarna för ålderstilläggsrätt. I vissa fall

ställas t. ex. å befattningshavarna fordringar å tiden för inträdet i vederbörande

verk, å att utnämning till eller tillträde av den tjänst, vid vilken

ålderstillägg skall utgå, skett före eller efter viss tidpunkt, å fullgjort prov

eller vunnen kompetens i visst avseende med eller utan närmare tidsbestämning,

ja t. o. in. å viss levnadsålder. Dessa och andra liknande förhållanden

hava svårligen kunnat användas till underlag för den åstundade

indelningen av ifrågavarande material, varför de måst lämnas utan avseende.

De äro väl ej heller av synnerligt intresse för lösandet av den

uppgift, kommittén nu bär före.

En del andra omständigheter med relation till befattningshavarnas

personer hava däremot i förevarande sammanhang stort värde såsom indelningsgrund,

nämligen de som mera intimt anknyta sig till den verksamhet,

som ifrågakominer såsom grundlag för ålderstillägg, särskilt de

behörighetsformer, varunder denna verksamhet utövats. Och av än större

betydelse uti ifrågavarande avseende torde verksamhetens beskaffenhet få

anses vara. Slutligen givas även andra indelningsgrunder — såsom den

gottgörelse, vilken åtnjutits för verksamheten, och den omfattning, vari

verksamheten fått för erhållande av ålderstillägg tillgodoräknas vederbörande

— vilka äro av visst intresse i förevarande sammanhang.

Följande schema skulle sålunda kunna nyttjas för att vinna en

någorlunda systematisk sammanställning av det föreliggande materialet:

Sammanställ

ning.

Verksamhet, som grundar rätt till ålderstillägg vid innehavande ordinarie befattning å gällande stat,

kan tänkas hava:

utövats ^

1. | 2. | 3. | 4. [ 5- 1 6.

7. | 8. | 9.

10.

egen tjänst

ordinarie stat, innehavd

pä grund av

å

extra

stat.

stat, s. ej

fast-

annans tjänst av vikarie,

medan bef.-hav. icke tjänst- gjort till följd av

Anställn.,

s. endast

är att

betrakta

ss. upp- drag att

utföra

visst

arbete

el. dyl.

full- makt,

konstitu- torial

el. dyl.

förordnande

ställts äV

stats-

innehav

ledighet för

ss. enda

form för

tjänst- inne- havet.

t. följ d av

fr. om

löneregl.

för el.

omorg. av

vcderb.

verk

el. dyl.

enär ord.

bef.-hav.

av annan

orsak ej

tillsatts,

el. t. följd

av annat

förh.

åtm. ej

av riks- dagen, el.

tjänst, s.

ej kan sä- gas vara

uppförd

å stat.

tjänst el.

förordn. i

succes- sion eft.

sådan

bef.-hav.

el. dennes

vik. etc.

annat

offcntl,

uppdrag.

semester,

sjukdom,

ensk.

angel,

m. m.

A.

innehavande befattning.

A. 1.

A. 2.

A. 3.

A. 4.

A. 5.

A. 6.

A. 7.

A. 8.

A. 9.

A. 10.

B.

tjänst eller syssla, s. motsvarat (stundom

ombildats till) inneh. bef. samt varit i

jämf. med denna till tjänsteställningen

högre.

B. 1.

B. 2.

B. 3.

B. 4.

B. 5.

B. 6.

B. 7. | B. 8.

B. 9.

B. 10.

C.

»

likställd.

C. 1.

C. 2.

C. 3.

C. 4.

0. 5.

C. 6.

C. 7. | C. 8.

C. 9. II C. 10.

lägre.

D. 1.

D. 2.

D. 3.

D. 4.

D. 5.

D. 6.

D. 7. D. 8.

D. 9. || D. 10.

E.

annan befattning, s. tillhör samma äm- betsverk, institution m. m. s. inneh. bef.

och som är att anse ss. i förh. till denna

högre.

E. 1.

E. 2.

E. 3.

E. 4.

E. 5.

E. 6.

E. 7.

E. 8.

E. 9.

E. 10.

j tf.

likställd.

F. 1.

F. 2.

F. 3.

F. 4.

F. 5. | F. 6.

F. 7.

F. 8.

F. 9.

F. 10.

i g-

lägre.

G. 1.

G. 2.

G. 3. | G. 4.

G. 5. | G. 6. | G. 7. | G. 8. | G. 9. | G. 10.

H.

annan befattning, s. tillhör samma stat,

kår el. dyl. el. samma speciella och en- hetliga förvaltningsgren s. inneh. bef.

och s. är att anse ss. i förh. till denna

högre.

H. 1.

H. 2.

H. 3. H. 4.

H. 5.

H. 6.

H. 7. H. 8. | H. 9. | H. 10.

1 1

likställd.

I. 1.

K. 1.

I. 2.

I. 3. | I. 4.

I. 5. | I. 6.

I. 7.

I. 8.

1. 9.

I. 10.

K.

lägre.

K. 2.

K. 3. | K. 4.

K. 5. | K. 6. | K. 7.

K. 8. | K. 9.

K. 10.

L.

annan statstjänst i allm än inneh. Imf.,

s. är att anse ss. i förh. till denna

högre.

L. 1.

L.

2.

L.

3.

L.

4.

L.

5.

L.

6.

L. 7. |

L. 8.

L. 9.

L. 10.

M.

likställd.

M. 1.

M.

2.

M.

3.

M.

4.

M.

5.

M.

6- 1

M. 7. |

M. 8.

M. 9.

M. 10.

N.

lägre.

N. 1.

N.

2.

N.

3.

N.

4.

N.

5.

N.

6.

N. 7.

N. 8.

N. 9.

N. 10.

0.

syssla s., ehuru verksamheten å dens. ut- övats för statens räkn., icke kan be- traktas ss. tjänst el. bef. i egentl. men.

och s. med hänsyn till arbetets beskaff.

är att anse ss. verksamheten å inneh. bef.

överlägsen.

_

-

-

—

—

0. 10.

P.

likvärdig.

- j

.

- |

—

—

P. 10.

R.

underlägsen.

—

—

-

I

1

- |

—

—

| R. 10.

S.

kommunal tjänst eller annan icke statlig syssla.

\\

X.

Y.

varit

sammanhängande,

icke sammanhängande.

gottgjorts

med full eller i det närmaste full avlöning vid vederb. tjänst in. m.

med endast en del, men en bestämd del av avlöningen vid vederb. tjänst m. m.

pä annat sätt än medelst fast avlöning.

_ tillgodoräknats vederbörande

Z. | helt och hållet.

Å. I i viss bestämd begränsad omfattning.

I Ä. ii omfattning, s. Knngl. Maj: t el. annan myndighet för varje Barsk, fall ägt mer el. mindre fritt bestämma.

| Ö. | i ändamål att uppbringa avlöningen vid innehavande befattning till skäligt belopp i förh. till förut innehavd avlöning el. till jämförlig befattningshavares

avlöning eller eljest.

56

Om det visat sig förenat med svårigheter att finna en lämplig indelningsgrund

för de mångfaldiga bestämmelser m. m. angående ålderstillägg,

som ovan återgivits, är det ej mindre vanskligt att, sedan schema

för indelningen antagits, riktigt klassificera de olika fallen. Vid deras

jämförande med varandra har det nämligen visat sig bland annat, att det icke

alltid råder full överensstämmelse i avseende å de i dem använda uttryckssätten.

Det är sålunda uppenbart, att ett och samma uttryck stundom har

mer eller mindre skiljaktig innebörd i olika ålderstilläggsbestämmelser, liksom

ock i bestämmelserna stundom förekomma uttryck, som ej endast skilja

sig åt till ordalydelsen utan även kunna bliva föremål för olika tydningar,

men varmed sannolikt åsyftats ett och samma begrepp eller förhållande.

Och vidare hava tydligen, såsom ju för övrigt naturligt är, de särskilda

ålderstilläggsbestämmelserna avfattats under mer eller mindre starkt intryck

av de befattningshavares förutvarande tjänstgöringsförhållanden m. m.,

som närmast avsetts med bestämmelserna, och därför i åtskilliga fall fått

en viss svårtydbarhet för den, som icke ägt närmare kännedom om berörda

omständigheter. Då det ej varit tillfälle att anställa en ingående

analys av varje särskild ålderstilläggsbestämmelse, har därför bestämmelsernas

klassificering måst verkställas huvudsakligen efter en objektiv och

tämligen fristående tolkning av dem.

De ovan återgivna fallen i ålderstilläggsfrågor skulle sålunda kunna

inordnas i schemat på nedanstående sätt, därvid givetvis åtskilliga av fallen

måste befinnas hänförliga till mer än en plats å schemat; och hava, för

att utmärka de förefintliga skillnaderna mellan de särskilda fallen i anseende

till deras räckvidd och betydelse, i den följande översikten begagnats

olika stilar sålunda, att fet stil använts vid angivandet av de ovan omförmälda

generella undantagen (sid. 11 o. 12), större kursiv stil för övriga

undantag av mer allmän innebörd (sid. 12 o. följ.), den större textstilen

för de speciella undantagsfallen (sid. 29 o. följ.), mindre kursiv stil för de

i det föregående (sid. 39 o. följ.) omnämnda propositionerna samt slutligen

den mindre textstilen för de till kommittén remitterade framställningar,

för vilka redogörelser förut (sid. 41 o. följ.) lämnats:

57

A. 1: I, 5, 10, 12, 15, 16, 27, 28, 36, 39, 70, 75, 97, 100.

A 2* v7 75 99 100

a! 3: 1, ''27, ''28, ''38, 39, 75, 99, 100; 122, 133.

A. 4: 27, 28, 75, 99, 100■ 119, 140.

A. 5: 1, 7, 9, 11, 27, 28, 34, 35, 42, 97, 98, 99, 100.

A. G: 9, 25, 27, 28, 35, 97, 99, 100; 110, 120, 128, 136; 161.

A. 7: 27■ 113, 124.

A. 8: 27.

A. 9: 27- 109.

A. 10: 27.

C. 1: 1, 4, 5, 10, 12, 27, 46. 52, 53, 70, 77, 81, 91, 94, 95, 101, 102, 108; 115, 141.

C. 2: 4, 27, 49.

C. 3: 1, 4, 27, 91; 132.

C. 4: 4, 27.

C. 5: 1, 4, 7, 9, 11, 27, 34, 35, 36, 42, 70, 91, 100; 111, 134.

C. 6: 2, 4, 9, 13, 20, 27, 35, 36, 43, 47, 49, 64, 70, 100, 104; 111, 116, 117; M7;

157, 158, 159.

C. 7 : 4, 27, 49; 158.

C. 8: 4, 27, 49.

C. 9: 4, 27, 49.

C. 10: 2. 4, 13, 27, 47.

D. 1: 12, 14, 52, 79, 81, 107, 108; 129, 141.

D. 5: 134.

D. 6: 147.

E. 1: 12, 58.

E. 2: 58.

E. 3: 58.

E. 4: 58.

E. 5: 42, 58-, 135; 149.

E. 6: 58; 139.

E. 7: 58.

E. 8: 58.

E. 9: 58.

E. 10: 58.

F. 1: 1, 4, 5, 6. 10, 12, 27, 32, 52, 70, 77. 80. 81. 83, 94.

F. 2 : 4, 27, 76.

F. 3: 1, 4, 27, 76-, 124.

F. 4: 4 27 76

R 5: 1, 4, V, 9, 11, 27, 34, 35, 42, 70. 100-, 111, 112. 114, 137, 139; 155, 162,

163. 168.

F. 6: 4, 9. 20, 27, 35, 43, 64, 70, 100, 106-, 111. 118, 131, 135, 139; 168, 169.

F. 7:4, 27, 76; 135; Me, M8, M9\ 163, 170.

F. 8: 4, 27, 76; M8, U9.

F. 9: 4. 27, 76; 170.

F. 10: 4, 27. ''

8—200306

58

G. 1: 12, 30, 52, 67, 79, 81, 83, 103, 105; 129.

G. 2: 67.

G. 3: 67.

G. 4: 67.

G. 5: 67; lkd, 1^8.

G. 6: 8, 67- 131, 185.

G. 7: 67.

G. 8: 67.

G. 9: 67.

G. 10: 67.

H. 1: 12, 26, 38, 39, 54, 58, 61. 69, 82, 85; 123. 143; 160.

H. 2: 58.

H. 3: 38, 39, 58, 85.

H. 4: 58; 142.

H. 5: 38, 39, 58; 126.

H. 6: 38, 39, 58.

H. 7: 38, 39. 58.

H. 8: 58.

H. 9: 58.

H. 10: 58.

I. 1: 4, 6, 12, 16, 17, 18, 19, 21, 22, 23, 29, 38. 39, 41, 48, 52, 54, 56, 57, 60, 61.

63, 66, 68, 69, 71, 72, 73, 77, 78, 80, 82, 84, 85, 86, 88, 89, 90, 91. 92, 93,

94, 96; 121, 123, 127, 143; 160.

1. 2 : 4, 6, 23, 41, 49, 57, 86, 88.

I. 3: 4, 6, 23, 38, 39, 41, 49, 57, 85, 86, 88, 91. 92, 93; 132; 156.

I. 4: 4, 6, 23, 41, 49, 57, 86, 88; 153.

I. 5: 4, 6, 9, 11, 21, 23, 34, 35, 38, 39, 41, 49. 57, 86, 88, 91; 126.

I. 6: 4, 6, 9, 20. 21, 23, 35, 38, 39, 41, 49, 55, 57. 64, 65. 70. 74, 88. 106.

I. 1:4, 6, 38, 39, 49, 57, 88; 153.

I. 8: 4, 6, 49, 57, 88.

I. 9: 4, 6, 49, 57, 88.

I. 10: 4, 35, 57, 88, 106.

K. 1: 12, 18, 22, 24, 30, 52, 60, 62, 67. 68, 73, 85. 86, 91, 92, 105; 160.

K. 2: 67.

K. 3: 67, 85, 91, 92.

K. 4: 67.

K. 5: 67.

K. 6: 67.

K. 7: 67.

K. 8: 67.

K. 9: 67.

K. 10: 67.

L. 1: 12, 31.

59

M. 1:4, 6, 12, 34, 33, 33. 37, 45, 34; 138, 144, 145; 165.

M. 2: 4, 45.

M. 3: 4, 45.

M. 4: 4, 45.

M. 5: 4, 3, 34, 35, 45; 154.

M. O: 4, 3, 35, 45.

M. 7: 4, 45.

M. 8: 4, 45.

M. 9: 4, 45.

M. 10: 4, 45

N. 1: 12, 31.

P: 2, 40. 47, 50, 104, 106■ 115, 116, 117, 136, 141; 165.

R: 40.

S: 44, 51, 53. 72, 78, 86, 91, 92-, 125, 130; 165.

T: flertalet tall.

U: 40; 113, 121; lh8; 151, 153, 161, 163, 165, 172.

V: flertalet fall.

X: 109; US.

Y: 40.

Z: flertalet fall.

Å: 15, 37, 38, 39, 41, 44, 54, 59, 62, 64, 67, 68, 73, 74, 95, 96, 98, 103, 105, 108;

109, 129, 131.

Ä: 8, 13, 27, 40, 50; l48; 169.

ö: 3, 67; 150; 158, 164, 166. 167, 169, 171.

60

Kommitténs yttrande och förslag.

Då kommittén har att för egen del yttra sig i förevarande ämne,

vill kommittén, som många gånger förut avgivit utlåtanden i ålderstilläggsfrågor,

till en början framhålla, att, medan vid berörda tillfällen det i

regel gällt tillämpning av eller speciella undantag från gällande bestämmelser

i ämnet, kommitténs uppgift nu är att söka utforma nya sådana

bestämmelser, och att kommittén därför vid fullgörandet av denna sin

uppgift ansett sig icke vara bunden av den ståndpunkt, kommittén i berörda

tidigare yttranden måst intaga.

När det alltså nu gäller att intaga en ny ståndpunkt beträffande

förutsättningarna för ålderstillägg i de avseenden, om vilka i detta ärende

är fråga, torde det vara lämpligt att söka klargöra, vilket eller vilka ändamål

man med ålderstillägg huvudsakligen bör tillgodose. I sådant syfte

torde följande synpunkter böra beaktas.

I regel blir en person, särskilt såsom familjeförsörjare, med åren i

allt större behov av ökade inkomster. Det är därför av vikt, att ett avlöningssystem

ordnas så, att löneinkomsterna stiga med levnadsåldern.

Vidare får det väl antagas, att i regel en person med åren må

komma i besittning av allt större allmän erfarenhet och vid utövande av

verksamhet inom det större eller mindre område, varåt han ägnat sig,

får allt större speciell erfarenhet å detta område. Hans arbete bör därför

efter hand bliva allt värdefullare och i anledning därav hans avlöning

bättre.

Slutligen torde böra beaktas, att den avlöningsförbättring, som det

värdefullare arbetet kan anses kräva, betingas, vad angår statens befattningshavare,

ej endast av skälig rättvisa mot befattningshavaren, utan även

av vikten och betydelsen för staten att i sin tjänst få behålla skolad

arbetskraft.

(il

De fordringar, som i ovan berörda hänseenden böra ställas å ett

avlöningssystem, torde det, vad statsavlöningarna beträffar, vara ålderstilläggens

huvudsakliga uppgift att fylla.

fJr synpunkten av ålderstilläggets ändamål skulle man således kunna

säga, att rent principiellt sett ålderstillägg vid statsavlöning vore att

hänföra ej blott till vederbörande befattningshavares egenskap av innehavare

av en viss befattning utan även och kanske i övervägande grad till

hans egenskap av statstjänare i allmänhet.

Den ännu gällande huvudregeln innebär emellertid, att verksamhet,

som grundar rätt till ålderstillägg, skall hava utövats under innehav av

just den tjänst, vid vilken ålderstillägget skall utgå, eller åtminstone under

innehav av tjänst inom samma lönegrad och verk el. dyl. som innehavande

tjänst.

Vid den tid, vars förhållanden bildat underlaget för nämnda regel,

fanns icke den mångfald av tjänster som nu och det var då också vida

sällsyntare än nu, att en tjänstinnehavare icke förrättade sin egen tjänst.

Därav torde väl ock hava följt, att i allmänhet den, som utnämndes till

en tjänst, ej dessförinnan i vidare omfattning utövat verksamhet, lika

kvalificerad som den å tjänsten.

Mot den nämnda regeln, som sålunda anslöt sig till sin tids förhållanden,

torde därför vid dess tillkomst den anmärkning ej rättvisligen

kunnat framställas, att regeln ej i tillbörlig grad skulle tillgodose ålderstilläggets

ändamål.

Förhållandena inom statsförvaltningen i nyssberörda avseenden hava

emellertid numera undergått förändring och det av ganska genomgripande

beskaffenhet. Statstjänsten har att uppvisa ofantligt mycket större mångfald

och rörlighet nu än fö it.

Sålunda anlitas numera, för att nämna ett par exempel, tjänstemän

i ganska stor utsträckning för mer eller mindre långvariga uppdrag i kommittéer

eller andra beredningar eller dylikt. Vidare är att märka, att

antalet verkliga tjänster, som icke anses böra besättas med »ordinarie befattningshavare»

(vanligen s. k. arvodesbefattningar, statssekreterare, expeditionschefer

m. fl.), ävensom tjänster, vilka ej äro ordinarie, i hög grad

ökats, vilket beträffande sistnämnda slags tjänster beror på bland annat

den allt mer följda budgetära praxis, att nya tjänster ofta eu tid få bestå

såsom extra, innan de inrättas såsom ordinarie.

Detta har medfört jämte annat, att det ofta händer å ena sidan, att

en tjänst stadigvarande uppehälles av annan än innehavaren och att följaktligen

den, som kanske år efter år förrättar tjänsten, ej kan sägas inne

-

62

hava densamma, och å andra sidan, att en befattningshavare vid utnämningen

till befattningen redan längre eller kortare tid utövat just den

verksamhet, han såsom befattningshavare har att fortsättningsvis fullgöra,

rn. in.

Genom den utveckling, som sålunda ägt rum, har den gällande

huvudregeln för ålderstillägg kommit att allt mer förlora anpassningen till

de faktiska förhållandena. Väl torde regeln fortfarande kunna'' anses tillfredsställande

i vad angår verksamhet, som utövats efter befattningshavarens

utnämning till vederbörande befattning; men beträffande verksamhet, som

utövats före utnämningen och vilken verksamhet numera ofta under längre

eller kortare tid varit väl så kvalificerad som verksamheten å befattningen,

tillgodoser regeln ingalunda ålderstilläggens ändamål och måste därför anses

föråldrad.

Det torde väl ock hava varit i känslan härav som riksdagen i förekommande

särskilda fall så gott som undantagslöst medgivit rätt att för

ålderstillägg tillgodoräkna även före utnämningen till vederbörande tjänst

utövad verksamhet, som kunnat värderas lika med verksamheten å tjänsten.

Vid utformandet av eu i nu ifrågavarande avseende ny ålderstilläggsregel,

torde därför såsom ögonmärke böra i främsta rummet uppställas

ett i möjligaste mån fullständigt tillgodoseende av de ovan angivna

med ålderstilläggen åsyftade ändamålen.

Av den utredning, som kommittén i ärendet föranstaltat och vilken

Ö’ o 4

i det föregående meddelats, framgår, att riksdagen i en mångfald särskilda

fall medgivit undantag från den, så att säga, kodifierade, i nu förevarande

avseende gällande allmänna ålderstilläggsregeln.

Dessa undantag, av vilka emellertid endast en del upptagits i utredningen,

äro numera så talrika och synas — dock bortsett från vissa av

dem — stå i ett sådant inre sammanhang, att det antagandet måste ligga

nära till hands, att i dem gömmes en ny under årens lopp i praxis utbildad

norm.

Kommittén har därför, med tillhjälp av den kommitténs utredning

avslutande sammanställningen, sökt ur det tillgängliga materialet utdraga

ifrågavarande nya norm och har därvid funnit, att densamma skulle kunna

uttryckas på följande sätt:

För erhållande av ålderstillägg vid en befattning bör befattningshavaren

tillgodoräknas den tid, han i statens tjänst utfört arbete, som må

anses likvärdigt med eller av högre värde än det, han har att å befattningen

utföra.

Beträffande emellertid de fall, då nämnda tid icke varit sammanhängande

eller befattningshavaren under samma tid för arbetet åtnjutit

vederlag, som varit mindre än i allmänhet för detsamma utgående ersättning,

torde den praxis, som må hava utbildats, i alla händelser icke hava

stadgats.

Den regel, som således enligt det nyss sagda kan anses, ehuru oskriven,

redan på sätt och vis gällande i verkligheten, synes kommittén för

statens befattningshavare innebära en så väsentlig förbättring i förevarande

avseende samt vara så omfattande och ändamålsenlig och av beskaffenhet

att fritaga riksdagen från en mängd smärre ålderstilläggsärenden, att kommittén

finner densamma böra kunna en gång för alla formligen antagas;

dock att dess tillämpning i de ovan angivna fallen, däri praxis icke vunnit

nödig stadga, synes lämpligen böra ankomma på särskild prövning av

Kungl. Maj:t i varje fall. Bemyndigande!! av liknande innebörd hava ju,

enligt vad utredningen i ärendet giver vid handen, i flera fall av riksdagen

meddelats Ivungl. Maj:t.

Nyss antyddes, att vissa av de utav riksdagen medgivna undantagen

i ålderstilläggsfrågor stode i mindre fast sammanhang med undantagen i

övrigt. Kommittén åsyftade härmed de i tablåerna å sidorna 54 och

följande under bokstaven () sammanförda undantagsfallen. Dessa utgöra

en grupp för sig. De torde nämligen ej kunna betraktas såsom

rena ålderstilläggsfrågor i egentlig bemärkelse utan — åtminstone vissa

av dem — snarare såsom frågor om personliga- avlöningstillägg. I

dem har man ju åsyftat att — i själva verket utan avseende å art eller

omfattning av föregående verksamhet — med användande av avlöningsformen

ålderstillägg för vederbörande befattningshavare uppbringa avlöningen

vid innehavande befattning till skäligt belopp i förhållande till förut

innehavd avlöning eller till jämförlig befattningshavares avlöning eller

eljest. Att i detta avseende åstadkomma någon allmän bestämmelse av

större räckvidd torde knappast låta sig göra, utan torde det som regel

allt fortfarande böra ankomma på riksdagen att besluta i förekommande

sådana fall. Dock synes, särskilt med hänsyn till vad som förekommit i

de under nr 167 och 171 i kommitténs utredning upptagna, de egentliga

ålderstilläggsfrågorna tämligen närstående fallen, en bestämmelse lämpligen

kunna utfärdas av innehåll, att, om eu befattningshavare vid tillämpning

av eljest gällande bestämmelser skulle i avseende å rätt till ålderstillägg

hava kommit i en förmånligare ställning, därest han befordrats till

befattningen senare än som skett, befattningshavaren skall tillgodoföras det

64

Kommitténs

hemställan.

eller de ålderstillägg vid befattningen, som erfordras för att nämnda förhållande

må utjämnas.

* *

*

Med åberopande av vad ovan anförts får kommittén hemställa, att i

fråga om ålderstillägg vid ordinarie anställning inom den civila statsförvaltningen,

med undantag av kommunikationsverken och andra förvaltningsgrenar,

vilkas avlöningsförhållanden komma att regleras enligt samma

system som kommunikationsverkens, må utöver redan gällande föreskrifter

utfärdas bestämmelser av innehåll

att för erhållande av ålderstillägg vid eu befattning befattningshavaren

bör tillgodoräknas den tid han i statens tjänst utfört arbete, som

må anses likvärdigt med eller av högre värde än det, han har att å befattningen

utföra; dock att, därest nämnda tid icke varit sammanhängande

eller befattningshavaren under samma tid för arbetet åtnjutit vederlag,

som varit mindre än i allmänhet för detsamma utgående ersättning,

på Kungl. Maj:t skall ankomma att, efter särskild prövning i varje fall,

avgöra, om och i vilken mån sådan tid må räknas befattningshavaren

till godo;

att, om en befattningshavare vid tillämpning av eljest gällande bestämmelser

skulle i avseende å rätt till ålderstillägg hava kommit i en

förmånligare ställning, därest han befordrats till befattningen senare än

som skett, befattningshavaren skall tillgodoföras det eller de ålderstillägg

vid befattningen, som erfordras för att nämnda förhållande må utjämnas;

samt

att ålderstillägg, vartill rätt må uppkomma omedelbart med ikrafttxädandet

av ifrågavarande bestämmelser och på grund av desamma, må

få åtnjutas från och med den 1 juli 1920.

* *

Om de bestämmelser, kommittén sålunda föreslår, varda antagna, torde

dock, ehuru de äro av avsevärd räckvidd, fall säkerligen kunna väntas

komma att inträffa, å vilka bestämmelserna ej äro tillämpliga, men i vilka

likväl rätt till ålderstillägg skäligen torde böra medgivas. Det torde därför

i varje fall icke kunna undvikas, att speciella ålderstilläggsfrågor även

i framtiden komma att hänskjutas till riksdagen. Den utredning, kommittén

i förevarande ämne föranstaltat, torde då, såsom kommittén jämväl

65

avsett, kunna bliva av prejudikat^ värde vid behandlingen av dylika

frågor.

* *

Slutligen vill kommittén framhålla, att de förslag i förevarande

ämne, kommittén på grund av erhållet uppdrag nu framställer, givetvis

hänföra sig till det nu gällande allmänna civila statsavlöningssystemet.

Den 1 juli innevarande år 1920 träder ett i väsentliga avseenden

nytt avlöningssystem i kraft för kommunikationsverken, och kommittén

har enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1919 erhållit uppdrag

att gå i författning om utarbetande av förslag, åsyftande en revision av

det civila avlöningssystemet vad andra civila verk och myndigheter beträffar.

Denna revision torde enligt kommittén meddelade direktiv böra

ansluta sig till kommunikationsverkens lönesystem. Då detta system icke

upptager avlöningsformen ålderstillägg utan bereder löneökning efter viss

tids tjänstgöring genom uppflyttning i högre löneklass, skulle den tillämnade

revisionen sannolikt medföra, att de nu föreslagna bestämmelserna,

i den form de erhållit, förlorade sin tillämplighet.

Detta torde emellertid, då behovet av ifrågavarande bestämmelser nu

är i hög grad aktuellt, icke böra väcka betänkligheter mot deras antagande,

helst de synas låta sig utan svårighet efter vederbörliga jämkningar

inpassas i det nya systemet.

9—200306