Sök i Ratio Lex

KOM MUN IKATIONS VERKE NS LÖNEKOMMITTÉ II

101 sidor, varav 92 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 92 av 101 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1920:8, band 4, KOM MUN IKATIONS VERKE NS LÖNEKOMMITTÉ II

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

KOM MUN IKATIONS VERKE NS LÖNEKOMMITTÉ II.

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

LÖNEREGLERING

FÖR

DOMÄNVERKET

AVGIVET ENLIGT DET AV IOJNGL.

MALT DEN 6 DECEMBER 1918

LÄMNADE UPPDRAG

STOCKHOLM 1920

K. r.. BKCKMANS BOKTKYOKKRI

[2942 19]

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLL.

Sid.

Skrivelse till Konungen................................ 5

Betänkande.

I. Kommitténs uppdrag............................. 8

II. Historik.................................... 11

III. Domänverkets organisation......................... 19

IV. Allmänna synpunkter vid löneregleringen................. 23

Domänverkets ställning såsom affärsdrivande verk i jämförelse med de övriga

affärsdrivande verken........................... 23

Vissa allmänna principer för lönernas bestämmande vid domänverket ..... 30

V. Tjänsternas gruppering........................... 33

Manliga tjänstemän............ 33

Jägmästare sid. 33, kronojägare sid. 34, överjägmästare sid. 35, överjägmästarassistent

och skogstaxator sid. 36, övriga befattningshavare sid. 37.

Kvinnliga tjänstemän............................. 37

Grupperingens verkställande.......................... 37

VI. Avlöningsbeloppens bestämmande..................... 39

Manliga tjänstemän.............................. 40

Begynnelselön■ vaktmästare (expeditionsvakt) sid. 40, förste vaktmästare (förste

expeditionsvakt) sid. 40, kronojägare sid. 40, tillsyningsman sid. 41, skogsrättare

sid. 43, överjägmästarassistent och skogstaxator sid. 44, notarie, registrator

och revisor sid. 44, jägmästare sid. 46, skogsskoleföreståndare sid. 47, skogsingenjör

sid. 47, jägmästare i domänstyrelsen (byråjägmästare) sid. 48, flottledsingenjören

sid. 49, domänfiskalen sid. 50, överjägmästare sid. 50, byråchef sid. 50.

Löneförhöjning............................... 50

Kvinnliga tjänstemän............................. 51

Begynnelselön................................ 51

Löneförhöjning............................... 52

Löneklassindelning m. m............................. 52

VII. Motiv till avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket

54

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sid.

VIII. Förslag1 till avlönings reglemente för tjänstemän vid domänverket ... 65

IX. Övergångsbestämmelser........................... 82

X. Ekonomisk innebörd av kommitténs förslag till lönereglering...... 89

XI. Kommitténs hemställan........................... 90

Bilaga 1. Jämförande tablå över nuvarande och föreslagna avlöningsbelopp ... 91

Bilaga 2. Förteckning över till kommittén inkomna framställningar....... 92

Särskilda yttranden................................. 93

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till KONUNGEN.

Den 6 december 1918 uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt den genom

beslut den 28 juni 1918 tillsatta kommittén för utredning beträffande

löne- och organisationsförhållandena vid statens järnvägar, vid telegraf
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

verket ock vid statens vattenfallsverk ävensom vid postverket att jämväl

verkställa utredning ock avgiva förslag i fråga om löne- ock organisationsförkållanden

vid domänstyrelsen, skogsstaten ock statens skogsskolor.

Denna kommitté, vilken benämnes »kommunikationsverkens lönekommitté»,

har härvid utgjorts av undertecknad Ekman såsom ordförande

samt såsom ledamöter undertecknade Persson, Eriksson, Liibeck, Nilsson,

Hamilton ock Sidenbladk ävensom, såsom representanter för domänverket,

byråchefen i domänstyrelsen friherre T. W. Hermelin, numera

överjägmästaren C. L. Björkbom och kronojägaren O. J:son Bragée.

Beträffande sistnämnda ledamöter kar Eders Kungl. Maj:t föreskrivit, att

de skulle deltaga i kommitténs överläggningar och beslut, i vad de

avsåge avlöningsbestämmelserna, men i övriga frågor i allmänhet allenast

äga rätt att höras och yttrandevis göra sina meningar gällande.

Sedan undertecknad Hamilton på därom gjord ansökan entledigats

från uppdraget att tillika vara kommitténs sekreterare, har jämlikt

Eders Kungl. Maj:ts den 15 augusti 1919 meddelade förordnande andre

kanslisekreteraren i jordbruksdepartementet S. J. M. 0:son Idar uppehållit

sekreterarbefattningen hos kommittén.

Kommittén har från personalhåll inom domänverket emottagit

vissa framställningar, vilka finnas förtecknade i bilaga till detta betänkande.

Under erinran att kommittén den 20 februari 1919 avgivit betänkande

i ovan först berörda avseende utom i vad rör övergångsbestämmelser

och definitiva pensionsföreskrifter får kommittén till fullgörande

av det den 6 december 1918 erhållna uppdraget härmed överlämna betänkande

angående lönereglering för personalen vid domänstyrelsen,

skogsstaten och statens skogsskolor.

I anledning av från Eders Kungl. Maj:t erhållna remisser angående

framställningar från Sveriges kronojägarförbund dels om förhöjning i

den bevakande skogsstatspersonalens fasta reseanslag dels ock om höjning

i nu utgående maximiarvode åt skogsstatens extra bevakande personal

kommer kommittén att avgiva särskilda yttranden.

Slutligen vill kommittén, under framhållande att frågan om övergångsbestämmelser

beträffande kommunikationsverken hänskjuta till

den jämlikt Eders Kungl. Maj:ts brev den 19 juni 1919 tillsatta

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

»kommunikationsverkens lönenämnd» meddela, att kommittén inom närmaste

tiden kommer att avgiva förslag till pensionslagar för såväl

kommunikationsverken som domänverket.

Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden från vissa av

kommitténs ledamöter.

Stockholm den 18 december 1919.

Underdånigst

CARL EKMAN.

Nils Persson.

Bernhard Nilsson.

Ernst Eriksson.

A. Hamilton.

Sven Lubeck.

Elis Sidenbladh.

Th. Hermelin.

Carl Björkbom.

Oscar J:son Bragée.

Sture Idar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

I. Kommitténs uppdrag-.

I yttrande till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 6

december 1918 angående löne- och organisationsförhållanden vid domänstyrelsen,

skogsstaten m. m. erinrade departementschefen om det kommittén

den 28 juni 1918 av Kungl. Maj:t på föredragning av chefen

för civildepartementet givna uppdrag att verkställa utredning och avgiva

förslag beträffande löne- och organisationsförhållanden vid statens

järnvägar, vid telegrafverket och vid statens vattenfallsverk ävensom

vid postverket, vilket uppdrag, utom vad rör förslag till övergångsbestämmelser

och definitiva pensionsföreskrifter, numera fullgjorts senast genom

avlämnande den 20 februari 1919 av betänkande angående gemensamt

lönesystem samt lönereglering för nämnda fyra verk.

I berörda yttrande omnämnde chefen för jordbruksdepartementet

tillika dels en av chefen för domänstyrelsen gjord framställning angående

statens domäners likställighet i löneavseende med statens järnvägar samt

telegraf- och vattenfallsverken, dels ock en av representanter för överjägmästare,

jägmästare och skogsingenjörer, föreståndare för statens

skogsskolor samt kronojägare och tillsyningsman framställd begäran om

hänskjutande av frågan om skogsstatens lönereglering till en särskild

för detta ändamål tillsatt kommitté.

Efter framhållande därjämte, hurusom åt 1902 års löneregleringskommitté

anförtrotts vissa utredningar, bland annat i fråga om tillfällig

lönereglering för de centrala ämbetsverken, anförde departementschefen:

»Bland de verk, för vilka sålunda förslag till tillfällig löneförbättring

är att snarast förvänta från löneregleringskommittén, är även

domänstyrelsen. Av det åt kommittén lämnade uppdrag framgår, att

sagda förslag icke får anses innebära en slutlig lösning av domänstyrelsens

avlöningsfrågor. Jag anser det emellertid önskligt, att frågan

härom nu företages till utredning, desto mer som samtidigt bör utredas,

huruvida och i vad mån ändringar i själva organisationen av domänstyrelsen

böra vidtagas. I sistnämnda hänseende kan det möjligen befinnas

lämpligt att å denna styrelse och särskilt beträffande förhållandet

mellan styrelsens och skogsstatens personal tillämpa regler, som mera

överensstämma med de vid kommunikationsverken tillämpade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I fråga om personalen vid skogsstaten och statens skogsskolor synas

mig jämväl särskilda åtgärder böra vidtagas för utarbetande av förslag

till definitiv lönereglering, varvid uppkommande organisationsfrågor

givetvis böra utredas och beaktas. Beträffande dessa tjänstemannakårer

föreligga i huvudsak enahanda skäl, som föranledde Kungl. Maj:t att den

28 juni 1918 föranstalta om särskild utredning angående kommumkationsverkens

löne- och organisationsförhållanden. . ,

Att för de nu angivna ändamålen tillsätta en särskild kommitté

eller " sakkunuig-delegation finner jag emellertid icke lämpligt. Den till

grund för tillsättandet av 1915 års lönekommission liggande tanken att

söka, i den mån förhållandena vid de särskilda verken göra sådant lämpligt,

genomföra likartade avlöningsbestämmelser för statens aflarsdnvande

verk, ^ synes, såsom jämväl chefen för civildepartementet i sitt yttrande

den 28 juni 1918 vid tillsättandet av omförmälda kommitté uttalat, ingalunda

höra övergivas. Svårigheter för denna avsikts realiserande skulle

tydligtvis uppstå, därest utredningarna anförtroddes åt skilda utrednino-sorgan.

Jag håller på grund härav före, att nyssnämnda, av Kungl.

Majtt den 28 juni 1918 tillsatta kommitté bör erhålla i uppdrag att, sa

snärt fullgörandet av de åt kommittén redan anförtrodda utredningarna

det medgiver, verkställa utredning och avgiva förslag jämväl ifråga om

löne- och organisationsförhållanden vid domänstyrelsen, skogsstaten och

statens skogsskolor samt vad därmed sammanhänger. Vid utredningens

verkställande torde vad chefen för civildepartementet vid kommitténs

tillsättande uttalade böra i tillämpliga delar lända till ledning och efterrättelse
Arbetet

bör så bedrivas, att förslag i ämnet må kunna föreläggas

om möjligt 1919 men i varje fall 1920 års riksdag.

I överensstämmelse med de av Kungl. Maj:t bestämda grunderna

för kommitténs verksamhet torde tre representanter för olika kategorier

befattningshavare inom domänstyrelsen och skogsstaten höra utses att

vid kommitténs arbeten i fråga om domänverket deltaga i kommitténs

överläggningar och beslut, i vad de avse avlöningsbestämmelserna, men

i övriga frågor i allmänhet allenast äga rätt att höras och yttrandevis

göra sina meningar gällande.» .

I anslutning härtill uppdrog Kungl. Maj:t åt kommumkationsverkens

lönekommitté att verkställa utredning i enlighet med vad departementschefen

sålunda uttalat beträffande löne- och organisationsförhållanden vid

domänstyrelsen, skogsstaten och statens skogsskolor samt förordnade till

ledamöter i kommittén tre representanter för domänverket.

2942 19

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Så vitt av berörda statsrådsprotokoll framgår skulle sålunda i

kommitténs uppdrag ingå jämväl att beakta och utreda uppkommande

organisationsfrågor. Då kommittén stod i begrepp att påbörja det erhållna

uppdraget, förelåg emellertid icke någon framställning från domänstyrelsen

i nu ifrågavarande avseende. I anledning härav begärde kommittén

i skrivelse till domänstyrelsen den 14 juni 1919 uppgift om de

organisatoriska förändringar beträffande domänverket, som styrelsen

kunde anse böra underställas 1920 års riksdags prövning eller som i

övrigt borde komma till beaktande i samband med nu ifrågavarande

lönereglering. Som svar härå anförde nämnda styrelse i skrivelse den

28 juli 1919, att styrelsen, med hänsyn till vissa under de sista åren

beslutade rätt viktiga organisatoriska förändringar, icke ansåge sig böra

nu ifrågasätta några ytterligare.

Vid sådant förhållande och efter det kommittén inhämtat vederbörande

departementschefs uppfattning i ämnet, beslöt kommittén att

i allt väsentligt begränsa sig till behandling av frågan om lönereglering

inom ramen av den nuvarande organisationen. Av den ståndpunkt

kommittén sålunda intagit följer, att kommittén icke funnit sig böra ingå

på närmare prövning av en från personalhåll gjord framställning, avseende

viss ändring i domänverkets nuvarande organisation.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

II. Historik.

År 1908 antogos nya avlöningsstater för skogsstaten, statens skogsskolor

ock domänstyrelsen (jfr riksdagens skrivelser nr 186 och nr 9

år 1908). Samtidigt därmed godkändes ock villkor och bestämmelser

för åtnjutande av de i staterna för ordinarie befattningshavare upptagna

avlöningsförmåner, och återfinnas dessa avlöningsbestämmelser i särskilda

kungl. kungörelser för skogsstaten och statens skogsskolor av den 17

juni 1908 (Sfs. bill. nr 43) och för domänstyrelsen av den 16 oktober

1908 (Sfs. bill. nr 82).

Vid uppförandet å ordinarie stat från och med år 1916 av befattningarna

såsom skogsingenjör, biträdande skogsingenjör och tillsyningsman

fastställdes ny avlöningsstat för skogsstaten. I denna nya stat

upptogos emellertid de dittillsvarande ordinarie befattningarna med oförändrade

avlöningsbelopp och de nya tjänsterna med avlöningar, vilka

anslöto sig till dem, som gällde för nyssnämnda ordinarie befattningar.

Tillika föreskrevs, att 1908 års avlöningsvillkor för skogsstatspersonalen

fortfarande skulle gälla.

Vid 1917 års riksdag antogos förändrade grunder för resekostnadsoch

traktamentsersättning till skogsstatens personal. Enligt (lossa grunder

utbyttes de för den förvaltande personalen dittills bestämda fasta

reseanslagen mot rese- och traktamentsersättningar i anslutning till allmänna

resereglementets bestämmelser dock med. vissa modifikationer.

För den bevakande personalen bibehöllos visserligen fasta reseansiag,

men tillerkändes densamma därutöver särskild traktamentsersättning i

vissa fall. De närmare bestämmelserna uti ifrågavarande avseende återfinnas

i kungl. kungörelsen den 28 augusti 1917 (Sfs. nr 599) med

ändringar däri genom kungörelserna den 8 mars och den 20 juni 1918

(Sfs. nr 161 och 591). , , ...

I sammanhang med antagandet av de förändrade grunderna tor

resekostnads- och traktamentsersättning åt skogsstatspersonalen god
-

Skogsstaten.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

kändes nj avlöningsstat för skogsstatens ordinarie personal, vilken stat

i fråga om avlöningarnas belopp dock icke skiljde sig från föregående stat.

Aven beträffande avlöningarna å 1918 års stat skulle tillämpas 1908

åis avlönings villkor. Kronojägare och tillsyningsmän beviljades emellertid

för år 1918 tillfällig löneförbättring med 250 kronor för befattningshavaie

med hyresersättning* och 200 kronor för befattningshavare med

bostadsförmån in natura.

Slutligen godkändes av 1918 års lagtima riksdag den nu gällande

avlönmgsstaten för skogsstatens ordinarie personal att gälla från och

med år 1919, därvid den dåvarande ordinarie personalen bereddes provisorisk

lönereglering, överjägmästare, jägmästare och skogsingenjör med

900 kronor samt kronojägare och tillsyningsmän med 500 kronor. Betraffande

kronojägare och tillsyningsmän, för vilka jämväl ålderstilläggen

höjdes från 100 till 150 kronor, förutsattes, att vid åtnjutande av fri

bostad avdrag å_ lönen skulle ske med minst 200 kronor. Vidare förändrades

befattningarna såsom biträdande skogsingenjör till skogsingenjörsbefattningar,

varjämte överjägmästarassistenter, skogstaxatorer och

nottledsingenjören, vilka befattningar dittills varit upptagna å extra stat,

uppfördes i staten såsom ordinarie tjänstemän. Samma villkor och bestämmelser,

som gällde för befattningarna å den gamla staten, skulle

vara gällande även för befattningshavarna å den nya, allenast med

vissa ändringar, som påkallades av ovannämnda befattningars upptagande

å densamma.

Nu gällande avlöningsstat för skogsstatens personal har följande

utseende:

Krono

r.

--——-

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Summa.

1 överjägmästare ..............................

4,700

3,400

8,100

5 d:o

1 d:o .............................

23,500

4,700

17,000

3,000

40,500

7,700

Efter 5 år kan lönen höjas

med 600 kronor.

5 d:o

23,500

15,000

38,500

1 flottledsingenjör

4,200

2,800

7,000

|Efter 5 år kan lönen höjas

1 med 500 kronor och efter

10 år med ytterligare 500

V kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

K

r o n o

r.

Tjänst-

gö rings-

pennin-

gar.

1 jägmästare ...................................

1

3,000

3,200

6,200

17 <l:o ..................................

51,000

51,400

105,400

1 d:o ....................................

3,000

3,000

6,000

23 <l:o ...................................

69,000

69,000

138,000

1 d:o ....................................

3,000

2,800

5,800

14 d:o ....................................

42,000

39,200

81,200

1 d:o ....................................

3,000

2,600

5,600

6 d:0 ....................................

18,000

15,600

33,600

1 d:o ....................................

3,000

2,400

5,400

10 d:o ....................................

30,000

24,000

54,000

1 d:o ....................................

3,000

2,200

5,200

46 d:o ....................................

138,000

101,200

239,200

1 skogsingenjör ................................

3,000

2,800

5,800

10 skogsingenjörer ...........................

30,000

28,000

58,000

1 överjägmästarassistent . ..................

2,600

1,800

4,400

5 överjägmästarassistenter..................

13,000

9,000

22,000

1 överjägmästarassistent.....................

2,600

1,600

4,200

5 överjägmästarassistenter..................

13,000

8,000

21,000

1 skogstaxator....................................

2,600

1,800

4,400

B skogstaxatorer................................

13,000

9,000

22,000

1 skogstaxator....................................

2,600

1,600

4,200

4 skogstaxatorer.................................

10,400

6,400

16,800

1 kronoj ägare ...................................

950

95(

1,900

O

00

CM

264,100

264,100

528,200

1 d:o ...................................

950

85C

1,800

148 d:o ..................................

140,600

125,800

266,400

1 d:o ...................................

95C

75C

1,700

205 d:o ...................................

194,75C

153,750

348,500

1 tillsyningsman................................

95C

950

1,900

26 tillsyningsman...............................

24,70C

24,700

49,400

Reseanslag till kronojägare och tillsy

ningsmän .........................................

—

—

140,000

Summa

—

—

|2,290,000

fter 5 år kan lönen höjas

med 400 kronor, efter

ytterligare 5 år likaledes

med 400 kronor samt efter

än ytterligare 5 år även

ledes med 400 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 300 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 150 kronor, efter

ytterligare 5 år likaledes

med 150 kronor samt efter

än ytterligare 5 år även

ledes med 150 kronor.

Anmärkning. Innehar befattningshavare boställe, skall boställets uppskattade avkomst avgå å indelningshavarens

lön. Därest åt befattningshavare upplåtes bostad, skall han vidkännas avdrag å lönen,

motsvarande skälig hyra.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statens

skogsskolor.

Från och med år 1920 hava i staten uppförts ytterligare dels en

överjägmästare med 4,700 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar,

dels elva jägmästare, en var med lön av 3,000 kronor samt

med tjänstgöringspenningar, uppgående för en till 3,200 kronor, för två

till 3,000 kronor, för fyra till 2,800 kronor, för en till 2,600 kronor,

för en till 2,400 kronor och för två till 2,200 kronor, dels en överjägmästarassistent

med 2,600 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar,

dels ock en skogstaxator med likaledes 2,600 kronor lön och

1,600 kronor tjänstgöringspenningar ävensom för var och en med rätt

till ålderstillägg liksom övriga motsvarande befattningshavare.

1 följd härav har statens slutsumma höjts med 78,900 kronor till

2,368,900 kronor.

För statens skogsskolor fastställdes år 1914 ny avlöningsstat med

enahanda avlöningar som år 1908 beslutats, och förklarades tillika de

sistnämnda år antagna avlöningsvillkoren för skogsskolorna allt fortfarande

skola gälla.

I samband med inrättande från och med år 1918 av ytterligare en

skogsskola godkände 1917 års riksdag ny stat för statens skogsskolor.

I avlöningsbeloppen vidtogs icke någon förändring. Däremot hava skogsrättare

för åren 1918 och 1919 beviljats tillfällig löneförbättring med

400 kronor.

Vid 1919 års lagtima riksdag godkändes ånyo ny stat för statens

skogsskolor att tillämpas från och med år 1920, därvid skogsskoleföreståndares

och skogsrättares avlöningar undergingo viss förhöjning. Skogsskoleföreståndares

begynnelseavlöning höjdes från 3,400 kronor i anslutning

till vad tidigare skett beträffande revirförvaltare eller med 900 kronor

och skogsrättares begynnelseavlöning ökades till 2,100 kronor, varjämte

ålderstillägget för de senare höjdes från 100 till 200 kronor.

Någon ändring i avlöningsvillkoren gjordes ej.

Den för statens skogsskolor från och med år 1920 gällande staten

är av följande lydelse:

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

K

r o n o

r.

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Summa.

1 föreståndare......................................

7 » .......................................

2,400

16,800

1,900

13,300

4,300

30,100

\Efter

/ med 400 kronor.

1 skogsrättare.......................................

7 » .......................................

1 extra skogsrättare, arvode ..................

7 » » » ..................

1,100

7,700

1,000

7,000

2,100

14,700

1,600

11,200

(Efter 5 år kan lönen höjas

J med 200 kronor och efter

j ytterligare 5 år likaledes

V med 200 kronor.

Expens- och underhållsmedel, 3,000 kronor

till varje skola .................................

—

—

24,000

] 150 stipendier å 300 kronor, att fördelas

efter Kungl. Maj:ts beprövande ........

—

—

45,000

j Respenningar åt skogsrättare, att fördelas

i efter Kungl. Maj:ts beprövande ........

_

_

600

Summa

—

-

133,600

Anmärkning. Föreståndare, skogsrättare och extra skogsrättare åtnjuta dessutom fri bostad jämte

bränsle.

Skogsskoleföreståndare äger jämväl på samma sätt som skogsstatens

förvaltande personal åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning.

Till skogsrättare må utöver fasta reseanslag utgå traktamentsersättning

enligt samma grunder som beträffande skogsstatens bevakande personal.

Vad domänstyrelsen beträffar har den för styrelsen år 1908 fastställda

avlöningsstaten undergått vissa förändringar. Sålunda har enligt

beslut år 1911 förste vaktmästaren blivit berättigad till ett ålderstillägg

samt de övriga vaktmästarna tillerkänts ett andra ålderstillägg, i likhet

med vad i sådant hänseende medgivits beträffande motsvarande befattningshavare

inom centrala ämbetsverk i allmänhet. Därjämte har år

1912 beslut fattats om uppförande å staten av kvinnliga biträdesbefattningar

i första och andra lönegraderna med de för sådana befattningshavare

eljest då fastställda avlöningar.

Nu gällande avlöningsstat för domän styrelsen godkändes av 1918

års lagtima riksdag. Därvid uppfördes generaldirektörens avlöningsförmåner,

vilka dittills utgått i form av lön, tjänstgöringspenningar och

ortstillägg, såsom arvode, i samband varmed avlöningen undergick

viss förhöjning. Samtidigt upptogos i staten en souschefsbefattning

Domänstyrelsen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

och. två domänfullmäktigebefattningar, varjämte notarietjänsterna å styrelsens

tre ordinarie skogsbyråer förändrades till befattningar såsom jägmästare

utan revir med avlöning, motsvarande jägmästares i lägsta

gruppen eller 5,200 kronor jämte ålderstillägg. Staten har nu följande

utseende:

K

o n

o r.

Lön.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Orts-

tillägg.

Arvode.

Summa.

Generaldirektör och chef

15,000

15,000

Överdirektör och souschef

—

—

—

12,000

12,000

1 byråchef ................

5,000

2,500

600

—

8,100

^ Efter 5 år kan lönen höjas

5 byråchefer...............

25,000

12,500

3,000

—

40,500

1 med 600 kronor.

1 domänfullmäktig......

—

—

—

3,000

3,000

1 » ......

—

—

—

3,000

3,000

(Efter 5 år kan lönen höjas

1 ombudsman och fiskal

3,600

1,800

400

5,800

1 10 år med ytterligare 500

t kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

med 400 kronor, efter 10

1 jägmästare .............

3,000

2,200

—

—

5,200

år med ytterligare 400

2 » .............

1 första gradens tjän-

6,000

4,400

10,400

1 kronor och efter 15 år

med än ytterligare 400

J kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas

steman ..................

7 första gradens tjän-

2,200

1,500

300

4,000

10 år med ytterligare

500 kronor, och efter 15

stom än ..................

1 kvinnligt biträde av

15,400

10,500

2,100

-

28,000

år med än ytterligare

500 kronor.

andra lönegraden ...

4 kvinnliga biträden av

900

550

150

1,600

•

andra lönegraden

1 kvinnligt biträde av

3,600

2,200

600

6,400

Efter 5 år kan lönen höjas

med 200 kronor och efter

första lönegraden ...

10 kvinnliga biträden av

första lönegraden ...

700

7,000

350

3,500

150

1,500

1,200

12,000

10 år med ytterligare 200

kronor.

1 förste vaktmästare...

900

450

150

—

1,500

/Efter 5 år kan lönen höjas

\ med 100 kronor.

1 vaktmästare ............

700

350

150

—

1,200

1 Efter 5 år kan lönen höjas

l med 100 kronor och efter

i » ............

700

350

150

—

1,200

I 10 år med ytterligare 100

/ kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Ii r o n

o r.

Lön.

Tjänst- göri lös- pennin- gar.

Orts-

tillägg.

Arvode.

Summa.

1

Till arvoden åt amanuen- ser och biträden samt

för byggnadsplaners

granskning, flitpennin- gar åt extra tjänstemän

och extra vaktmästare

samt vikariatsersättnin- gar ...........................

56,300

%

Summa kronor

—

-

216,400

1

Anmärkning. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge

denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

Till de för vaktmästare i staten upptagna beloppen komma enligt

beslut av 1918 års lagtima riksdag tillägg å 400 kronor, varjämte dessa

befattningshavare tillerkänts ytterligare ett ålderstillägg å 100 kronor

att liksom de övriga ålderstilläggen till dem utgå efter treårsperioder.

Däremot har avdraget för bostad och bränsle in natura samtidigt bestämts

till ett belopp av 300 kronor.

Beträffande byråchef, domänfiskal och första gradens tjänstemän

tillkommer enligt 1919 års lagtima riksdags beslut tillfällig löneförbättring

för samma år nämligen för byråchef och domänfiskal med 1,000

kronor, för första gradens tjänsteman med 900 kronor samt för kvinnligt

biträde med 350 kronor. Från och med år 1920 äro begynnelseavlöningama

för kvinnliga biträdesbefattningarna i Stockholm bestämda

till följande belopp: biträde av första graden 1,600 kronor, därav 1,100

kronor i lön, 300 kronor i tjänstgöringspenningar och 200 kronor i ortstillägg,

biträde av andra graden 2,000 kronor, därav 1,300 kronor i

lön, 500 kronor i tjänstgöringspenningar och 200 kronor i ortstillägg.

Därjämte åtnjuter kvinnligt biträde från och med år 1919 ytterligare ett

ålderstillägg å 200 kronor.

Intill år 1912 hänfördes domänstyrelsen, vars arbetsuppgift jämväl då

omfattade förvaltningen av såväl statens skogar som dess jordbrnksdomäner,

till de centrala ämbetsverken. Inkomsterna redovisades i rikshuvudboken

under två inkomsttitlar: skogsmedel och arrendemedel. Utgifterna för

förvaltningen av såväl skogarna som jordbruksdomänerna bestredos från

särskilda för ändamålet anvisade anslag å riksstaten. Den budgetreform,

3

2942 19

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

som från och med år 1912 genomfördes, innebar emellertid en genomgripande

förändring uti ifrågavarande hänseende. Sålunda sammanslogos

statens skogsförvaltning och förvaltningen av statens jordbruksdomäner

för att utgöra »ett statens affärsverk» och i budgetsavseende behandlas

såsom en statens domäners fond, representerande bl. a. det kapital, som

innefattades i statens skogs- och jordbruksdomäner. Någon förändring

beträffande verket i organisations- eller löneavseende vidtogs icke i anledning

härav.

Kommittén vill här slutligen anmärka, att då kommittén begagnar

sig av benämningen domänverket, kommittén i likhet med departementschefen

i hans yttrande till statsrådsprotokollet den 6 december 1918

däri inbegriper såväl domänstyrelsen och skogsstaten som statens skogsskolor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

III. Domänverkets organisation.

Innan kommittén ingår på själva löneregleringsspörsmålet, har kommittén

ansett sig böra lämna en kortfattad översikt över domänverkets

organisation.

Domänstyrelsens ämbetsbefattning angives i 1 § av den för styrelsen

gällande instruktion (Sfs. nr 939 år 1918) sålunda:

»Domänstyrelsen åligger att handhava förvaltningen av de till statens

domäners fond hörande fastigheter och övriga tillgångar ävensom de

eljest under styrelsens förvaltning ställda fastigheter, att utöva tillsyn

och kontroll å de allmänna skogar, vilka ej, enligt vad nyss är sagt,

stå under styrelsens förvaltning, att handhava tillämpningen av gällande

författningar angående inskränkt dispositionsrätt över skogen å hemman

inom Norrland och Dalarna, angående skyddsskogar ävensom angående

förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom vissa delar

av Västerbottens och Norrbottens län, samt att i allmänhet verka för

en ändamålsenlig skogshushållning och jaktvård i riket.

Under domänstyrelsen lyder personalen vid skogsstaten och statens

skogsskolor ävensom domänintendenter.»

Styrelsen utgöres av en generaldirektör och chef samt en överdirektör

och souschef jämte åtta byråchefer — av vilka två på extra

stat — vartill komma två domänfullmäktige.

Av de på ordinarie stat uppförda sex byråerna — de extra byråerna

lämnas i det följande å sido, enär kommittén i detta betänkande icke till

prövning upptager de extra befattningshavarnas vid domänverket avlöningsförmåner

— handlägga tre byråer frågor rörande statens skogsdomäner

(skogsbyråerna) och två byråer ärenden angående statens utarrenderade

jordbruksdomäner (jordbruksbyråerna). Den sjätte byrån utgöres

av kameralbyrån.

Å en var av styrelsens byråer finnes såsom byråchefens närmaste

man anställd en ordinarie tjänsteman. Å skogsbyråerna är denne en

befattningshavare i jägmästargraden (jägmästare utan revir) tillika

notarie. På jordbruksbyråerna och kameralbyrån åter innehavas motsvarande

befattningar av tjänstemän i den inom de centrala verken

förekommande s. k. första normalgraden med titel notarie. Notarien å

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

sistnämnda byrå är tillika bokhållare. På kameralbyrån tjänstgöra dessutom

tre revisorer (första normalgraden) tillika notarier, av vilka en skall

jämväl vara kassör.

Vidare finnes hos styrelsen anställd en fiskal och ombudsman, benämnd

domänfiskal (andra normalgraden), vilken till sitt biträde har en

extra notarie.

Registratorsgöromålen hos styrelsen handhaves av en registrator

och aktuarie (första normalgraden).

Slutligen äro på sätt framgår av avlöningsstaten hos styrelsen anställda

kvinnliga biträden och vaktmästare.

I den mån sådant för göromålens behöriga gång finnes behövligt

må även anställas amanuenser på bestämd eller obestämd tid samt

andra extra tjänstemän ävensom extra biträden.

Skogsstaten lyder enligt den för densamma gällande instruktionen

(Sfs. nr 950 år 1918) och på sätt här ovan redan angivits under domänstyrelsen.

Den utgöres av förvaltande och bevakande personal.

Till den förvaltande personalen höra överjägmästare, jägmästare,

skogsingenjörer, överjägmästarassistenter, skogstaxatorer och extra jägmästare

samt flottledsingenjör. Den bevakande personalen består av

skogsfogdar, kronojägare, tillsyningsmän, extra kronojägare, extra tillsy

ningsmän , kronoskogvaktare och extra kronoskogvaktare.

Den extra personalen (extra jägmästare, skogsfogdar, extra kronojägare

och extra tillsyningsmän) lämnas av förut antytt anledning helt

åt sido. Likaså kan i detta sammanhang helt bortses från kronoskogvaktare,

till vilkas avlöning medel ej utgå av statsmedel. *"

I skogligt avseende indelas landet i vissa distrikt, och varje sådant

distrikt förestås av en överjägmästare, som har befattning med samtliga

under skogsstateus förvaltning eller kontroll stående skogar inom distriktet.

Distrikten uppdelas i sin ordning i revir, vart och ett under en jägmästare.

Denne har befattning med samtliga under skogsstatens förvaltning

och kontroll stående skogar inom reviret dock med undantag

för de inom reviret befintliga enskilda skogar, som stå under skogsingenjörs

tillsyn.

Med hänsyn till de åligganden, som — jämlikt gällande förordningom

förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de delar

av Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken — tillkommer

skogstjänsteman, indelas nämnda delar av landet i skogsvårdsområden,

och varje sådant skogsvårdsområde förestås av en skogs
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

ingenjör, vilken har att i nämnda avseende taga befattning med de

skogar av angivet slag, som äro belägna inom skogsvårdsområdet.

Överjäginästarassistent åligger att biträda i överjägmästarexpeditionen.

Skogstaxator tjänstgör inom visst distrikt och har att under överjägmästarens

kontroll och efter hans anvisning granska upprättade förslag

till skogshushållningsplaner; att vara ledare för sådana indelnings-,

vägbyggnads- och avdiknings- in. fl. dylika arbeten, som efter domänstyrelsens

bestämmande kunna komma att medelst härför särskilt anställd

personal utföras; att biträda vid värdering av kronan till inköp

hembjudna fastigheter; samt att efter domänstyrelsens förordnande dels

upprätta förslag till nya skogshushållnings-, vägbyggnads-, avdikningsoch

dylika planer, dels verkställa revision av äldre skogshushållningsplaner

ävensom på överjägmästarens order upprätta förslag till jämkning,

ändring eller komplettering av dylika förslag.

Skogstaxator skall biträda överjägmästaren vid granskning av förslag

beträffande de indelningsarbeten, som under nästpåföljande år anses

erforderliga, samt att, sedan dessa förslag vederbörligen prövats och

beslut därom kommit taxatorn tillhanda, vidtaga de åtgärder, som på

honom bero.

Flottledsingenjör åligger att inom de delar av landet, som domänstyrelsen

äger att bestämma, handhava uppsikten över och ordnandet av

kronans flottleder samt att i sådant avseende leda och öva tillsyn över

kronans flottsledsarbeten ävensom i övrigt verkställa sådana undersökningar

och besiktningar för vattendrags flottbargörande m. m., som

domänstyrelsen kan komma att uppdraga åt honom.

Kronojägare och tillsyningsman hava uppsikt den förre över åt

honom såsom bevakningstrakt anvisat område av revir och den senare

över åt honom såsom bevakningsområde anvisad del av skogsvårdsområde.

Domänintendenterna handhava närmast under domänstyrelsen uppsikten

och tillsynen över kronans utarrenderade jordbruksdomäner. Dessa

befattningshavare lämnas emellertid i fortsättningen ur räkningen, då

deras löner icke äro till sitt belopp fastställda av riksdagen. Vid bestämmande

för varje år av driftkostnaderna för statens domäner angives

nämligen endast totalsumman för domänintendenternas avlöning.

Statens skogsskolor hava enligt för dem gällande stadgar (Sfs.

nr 608 år 1919) till ändamål att, jämte bibringande av nödiga

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

teoretiska kunskaper, meddela praktisk insikt och färdighet i skogshanteringen

till den utsträckning, som erfordras för tjänstgöring såsom

kronoj ägare eller skogvaktare eller i därmed jämförlig förmansställning

inom skogsbruket.

Lärarpersonalen vid skogsskola utgöres förutom från och med år

1920 av två extra befattningshavare (underlärare och extra skogsrättare)

av en. föreståndare (med jägmästarkompetens) och en skogsrättare (med

kronojägarkompetens). Utom undervisningsskyldighet åligger föreståndaren

bland annat, att i enlighet med för jägmästare meddelade

föreskrifter förvalta med skogsskola förenat skolrevir. Skogsrättares

huvudsakliga uppgift är att biträda såväl vid den teoretiska undervisningen

som ledningen av praktiska arbeten och övningar.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

IV. Allmänna synpunkter vid löneregleringen.

Såsom av det under avdelning I berörda yttrande till statsråds- Domänverkets

protokollet torde framgå, bär departementschefen, da nu ifrågavarande såsom affärsuppdrag

anförtroddes kommittén, utgått från att vid uppdragets fullgörande

den möjligheten borde undersökas, i vad mån med de för övriga med de övriga

affärsdrivande verk likartade bestämmelser i avlöningsavseende skulle

kunna åvägabringas jämväl beträffande domänverket.

Vid" sådant förhållande har kommittén ansett sin första uppgift

vara att särskilt söka utröna arten och omfattningen av den av domänverket

bedrivna affärsverksamheten och i vad mån denna kan berättiga

till ett likställande med kommunikationsverken, sådana förhållandena

där reglerats genom de Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut, som resulterat

i utfärdande av för dessa verk gemensamt avlöningsreglemente

att gälla från och med den 1 juli 1920. Det är nämligen att märka,

att de sistnämnda affärsdrivande verken, genom anpassningar under årens

lopp efter utvecklingen, redan före den för dessa nu senast beslutade

genomgripande löneregleringen intogo en särställning i förhållande till

de rent administrativa ämbetsverken, under det att domänstyrelsen i allt

väsentligt bibehållits oförändrad i organisations- och löneavseende. ^

Med hänsyn till den betydelse av principiell natur kommittén ur

ovan angivna synpunkt tillmäter frågan om domänverkets ställning i

jämförelse med de övriga affärsdrivande verken har kommittén ansett

sig böra ägna domänverkets affärsdrivande verksamhet ett mera ingående

skärskådande. Härvid har kommittén, utöver den ledning i detta avseende,

vartill vederbörande instruktioner och reglementarisk a föreskrifter

kunnat tjäna, haft stöd i av verksrepresentanterna inom kommittén

lämnade framställningar och utredningar.

Det har då för kommittén klart framstått, att domänverkets

uppgifter icke böra ses blott ur ren förvaltningssynpunkt utan fastmer

måste uppfattas såsom avseende en verklig affärsrörelse, där det

gäller att med noggrant aktgivande på inspelande ekonomiska faktorer

söka ernå största möjliga behållning dock utan åsidosättande av en god

och rationell skogsskötsel. Denna verkets uppgift blir ock så mycket

mera maktpåliggande som verksamheten ifråga maste bedrivas under viss

konkurrens med den enskilda skogsindustrien.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Till närmare belysande av de synpunkter, som måste anses vara

grundläggande vid den ifrågavarande rörelsens bedrivande, vill kommittén

med beaktande i första rummet av de åtgärder, vilka i nu förevarande

avseende ingå i de lokala skogstjänstemännens, närmast revirförvaltarnas,

arbetsuppgifter anföra följande.

Nära nog varje arbetsåtgärd i skogen måste föregås av en ekonomisk

kalkyl, som visar, huruvida åtgärden från ekonomisk synpunkt

kan och bör företagas. Denna synpunkt måste övervägas ej blott vid

befintligt skogskapitals exploatering utan jämväl i fråga om åtgärder till

grundläggandet av nya skogskapital. I vissa fall kan vid skogens

föryngring även en relativt dyrbar kulturmetod, som lämnar ett snabbt

och säkert resultat, vara på sin plats, under det att i andra fall ett

billigare föryngringssätt bör användas eller ock skogens avverkning bedrivas

på sådant sätt, att självsådd må kunna påräknas.

När ett ungskogsbestånd från skoglig synpunkt kräver gallring,

måste sådan ekonomisk beräkning göras, att därigenom må kunna utrönas,

huruvida kostnaderna för gallringen och för virkets framförande

till avsättningsort uppvägas av gallringsvirkets värde, eller, om så icke

är fallet, huruvida beståndet genom den ifrågasatta gallringen kan beräknas

vinna sådan utveckling och ökning i tillväxt, att därav kompensation

kan erhållas för gallringskostnaderna.

Vid utsyning och utstämpling av skog för försäljning — oavsett

om virket skall försäljas å rot eller upphugget — måste förrättningsmannen

(jägmästaren) beräkna den lägsta virkesdimension, som utan

förlust kan avverkas, eller med andra ord dimensionen å det virkessortiment,

vilkets värde å förädlings- eller avsättningsorten åtminstone

uppgår till avverknings- och framforslingskostnaderna för samma sortiment.

År avsikten att försälja virket på rot, skola under stämplingen

träden till viss procent uppskattas i avseende på virkesutbytet, varefter

detta värdesättes efter en grundprisnota, som uträknats efter marknadsläget.

Från virkespostens i enlighet härmed beräknade bruttopris skola

sedan avräknas avverknings-, körnings-, flottnings- m. fl. kostnader, varefter

partiets nettovärde erhålles.

Avverkning av ett skogsområde förutsätter i många fall en hel

serie av förberedande arbeten och noggranna kalkyler. Råvaran, träden,

måste kunna framföras till förädlings- eller avsättningsort för kostnader,

som understiga varans värde å sådan ort; i annat fall äro träden å sin

plats i skogen värdelösa och kunna ej utnyttjas. Råvarans värde vid

förädlingsplatsen bestämmes av prisen å världsmarknaden samt förädlings
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

och skeppningskostnaderna. Råvarans värde i skogen åter bestämmes

av doss värde å förädlingsorten samt avverknings- och framforslingskostnaderna.

Särskilt fram forslingen av virket, vartill även flottningen bör hänföras,

kräver förutom driftkostnader även i vissa fall dyrbara anläggningar,

såsom vägar, flottleder och bostäder, vilka senare ofta måste

amorteras å kort tid. For angivna ändamål äro därför noggranna kalkyler

från vederbörande revirförvaltares sida erforderliga.

Själva avverkningen och virkets utforsling ur skogen måste jämväl

föregås av omsorgsfulla beräkningar grundade på förvärvad erfarenhet.

Sålunda skall för bestämmandet av trädens aptering i olika virkessortiment

hänsyn tagas ej allenast till trädens växtform och beskaffenhet i

övrigt utan jämväl till såväl det sågutbyte, som kan erhållas av timmer

av olika dimensioner, och samma utbytes värde, som ock flottnings- och

avverkningskostnaderna. Genom felaktig aptering av ett träd uppstår

större eller mindre förlust, som ej sällan kan belöpa sig till flera kronor

per träd.

Det mindre värdefulla virkets tillvaratagande genom kolning, vilken

rörelse numera av domänverket bedrives i stor omfattning, kräver stor

påpasslighet och noggranna beräkningar, särskilt enär vinstmarginalen

oftast är ytterst obetydlig.

Sådana för höjandet av markens produktionsförmåga särdeles betydelsefulla

åtgärder som försumpade markers torrläggning måste jämväl

föregås av bland annat på erfarenhet stödda beräkningar över

företagets ekonomiska berättigande.

Ledningen av statens sågverksrörelse, där sådan rörelse förekommer,

ligger hos revirförvaltningen, som för den skull måste besitta kännedom

ej endast om sågverksteknik utan även om alla de ekonomiska faktorer,

som influera på rörelsen.

Varje avverkning av virke till försäljning förutsätter även närmare

kännedom om virkesmarknaden samt om virkesköparnas önskemål och

behov ävensom om de olika virkessortimentens värdeförhållanden inbördes,

så att upphuggning^ av virket alltjämt må kunna verkställas på sådant

sätt, att största möjliga utbyte erbålles. Enligt den för skogsstaten

gällande instruktion skall ock såväl jägmästare som överjägmästare uppmärksamt

följa de ekonomiska förhållandena inom de grenar av affärslivet,

vid vilka skogsprodukter röna efterfrågan för att lära känna

rådande önskningar och behov med avseende å A7irkesslag samt tid och

sätt för utsyning och försäljning av virke. Överjägmästare har därjämte

att i nämnda ''avseende träda i förbindelse med såväl avnämare av

4

S942 19

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

virke från allmänna skogar som ock ägare av enskildas inom distriktet

belägna skogar under skogsstatens kontroll.

Med statens skogsskolor äro förbundna s. k. skolrevir, vilka, ehuru

de äro av jämförelsevis mindre omfattning, dock givetvis även fordra

en affärsmässig skötsel.

Vad betTätfar skogsstatspersonalens befattning med jordbruksdomänerna,

vilka samtliga äro för kronans räkning utarrenderade, förutsätter

densamma helt naturligt icke affärsmässighet i samma mening som förvaltningen

av statens skogar.

Övergår man därefter till en granskning av domänstyrelsens verksamhet

uti ifrågavarande avseende, finner man, att styrelsen har att

sammanhålla samt efter enhetliga principer leda och utveckla den affärsverksamhet,

som på sätt ovan framhållits i första hand bedrives genom

den lokala skogsförvaltningen. Sålunda ankommer på styrelsen att

meddela underlydande tjänstemän föreskrifter och direktiv för fullgörande

av vad på dem ankommer. Förutom allmänna sådana föreskrifter, gällande

för längre tider, meddelas även i stor omfattning särskilda bestämmelser

och beslut avsedda att äga tillämpning för visst fall eller för

viss tid. I sistnämnda avseende må anföras, att styrelsen meddelar

fastställelse å förslag till hushållningsplaner för skilda skogar, granskar

och prövar de olika förvaltningsenheternas utgifts- och förvaltningsförslag

i och för uppgörande av generalförslag att underställas Kung].

Majd, fastställer förslag till avverkning för året (utsyningsförslag), samt

utfärdar bestämmelser rörande försäljning av skogsavkastningen och

de pris å skilda slag av skogsprodukter, som därvid skola beräknas.

Såsom grundläggande för statens skogshushållning äro hushållningsplanerna

av stor betydelse. För dessas uppgörande gäller för

närvarande ett av styrelsen den 27 maj 1916 utfärdat skogsindelningscirkulär,

varuti bland annat angives, att såsom allmänt mål vid planläggningen

skall eftersträvas högsta uthålliga nettoavkastning, som kan

uppnås i samband med skälig förräntning av i hushållningen engagerade

kapital. Från och med år 1919 är i styrelsen inrättad på extra stat en

särskild byrå för handläggning av i främsta rummet ärenden, som beröra

denna gren av styrelsens verksamhet.

Jägmästarna m. fl. förvaltande tjänstemän uppgöra och ingiva till

överjägmästaren årligen förvaltningsförslag avseende därpå följande år,

varuti upptagas för året dels påräkneliga inkomster, dels beräknade utgifter

för skilda slags arbeten, som anses böra komma till utförande,

såsom avverkning, skogsodling, avdikning, byggnader, vägar m. m.

Sedan dessa förslag av överjägmästaren granskats, överlämnas de till

opaginerad Kontrollera mot PDF

domänstyrelsen med överjägmästarens däröver uppgjorda sammandrag

för distriktet. Domänstyrelsen, som företager ingående granskning av

såväl vart och ett förslag för sig som ock desamma sammanställda för

större skilda landsdelar och för riket i dess helhet, har därvid att

pröva —• förutom enskilda detaljers och föreslagna åtgärders lämplighet,

kostnader m. m. — frågan huruvida, med hänsyn till det allmänna

affärsläget, rådande förhållanden å arbetsmarknaden m. in., de angivna

arbetena böra komma till utförande i föreslagen utsträckning eller om

å vissa orter eller beträffande vissa slag av arbeten inskränkning eller

utökning av desamma bör ske. De ekonomiska förhållandena och

rena affärssynpunkter jämsides med kravet på förvaltningsobjektens rationella

skötsel för främjande av markens produktionsförmåga och avkastningens

höjande i framtiden spela vid åtgärdernas bestämmande avgörande

roll.

Liknande ekonomiska och affärssynpunkter måste beaktas vid

styrelsens prövning av de s. k. utsyningsförslagen, genom vilkas fastställande

avgöres avverkningarnas omfattning för året. Förslagen uppgöras

visserligen med ledning av fastställda hushållningsplaner eller andra

avverkningsberäkningar för olika skogar, men de vid skilda tider rådande

förhållandena å virkesmarknaden måste noggrant tagas i övervägande.

Kan god konjunktur förväntas inom sådan industri, som är avnämare av

kronans virke, har styrelsen att tillse, att avverkningarna baseras i större

utsträckning på sådana skogsprodukter, som för denna industri äro

särskilt eftersträvade, under det att måhända inskränkning i avverkningen

av virke passande till annan industris behov för året lämpligen

bör ske. I ena landsdelen eller orten kan av viss anledning påräknas

större behov och efterfrågan å virke än i annan del, i följd varav avverkningarna

böra anpassas härefter. Under det att tillgången på arbetskraft

är god å ena orten, kan motsatt förhållande vara rådande å en annan.

Till samtliga dessa och andra omständigheter har styrelsen att taga

hänsyn vid bestämmandet av årets avverkningar, och då styrelsen lättare

än den enskilde tjänstemannen kan överblicka det allmänna affärsläget

m. in. rörande landet i dess helhet, äro direktiv i dessa avseenden från

styrelsens sida nödvändiga.

Det från statens och andra allmänna skogar under domänstyrelsens

förvaltning till försäljning avsedda virket säljes — antingen å rot stående,

upphugget eller vidare förädlat — huvudsakligen efter utbud. I

mellersta och södra delarna av landet sker virkesförsäljningarna i allmänhet

utan större svårighet till skäliga pris, därvid virket till avsevärd

del går till ortsförbrukningen. I de nordliga landsdelarna, där huvud
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

parten av kronans skogar är belägen, är däremot konkurensen om det

utbjudna virket understundom ringa på grund av att där befintlig industri

icke alltid är i behov av allt sådant virke. Av sådan anledning

har befunnits nödigt att omedelbart före de årliga stora .skogsauktionerna

på hösten i dessa landsdelar giva vederbörande skogsförvaltningar

direktiv rörande beräknande av skäliga pris för skilda försäljningsposter.

I fråga om jordpolitiska spörsmål har styrelsen bland annat att med

vaksamhet följa möjligheterna att i orter, där så kan anses önskvärt, förvärva

för skogsbörd tjänlig mark till bildande av nya eller utökande

av förutvarande kronoparker. Vid ett ifrågasatt inköp måste givetvis

samtliga de faktorer prövas, vilka äro avgörande för huruvida detsamma

kan för staten bliva en förmånlig affär eller icke. Samma synpunkter,

delvis modifierade med hänsyn till sociala och andra förhållanden, böra

anläggas å frågor om försäljning av inägojord från kronodomäner och

andra statsfastigheter för bildande av egnahem.

På grund av vad sålunda anförts och i betraktande av att domänverkets

förvaltningsobjekt upptaga en sammanlagd areal av icke

mindre än 8,876,900 hektar (däri oavvittrade kronoskogar ej inräknade)

med ett taxeringsvärde av tillhopa 385,349,360 kronor synes intet tvivel

höra råda därom att domänverket kan, såsom affärsdrivande verk betraktat,

jämställas med'' de övriga affärsdrivande verken. Det ekonomiska resultatet

av domänstyrelsens förvaltning utvisar ock — såsom framgår av

nedanstående sammanställning — en stadig och betydande ökning i domänfondens

driftöverskott från och med år 1912 eller det år, nämnda fond

inrättades.

Å r.

Inkomster.

Utgifter.

Driftöverskott.

1912............................ .....

15,437,691

5,476,651

9,961,040

1913.......................................................

16,797,153

6,472,509

10,324,644

1914...........................................................

19,093,687

7,399,766

11,693,920

1915............................................................

24,640,150

8,102,954

16,537,196

1916...........................................................

30,323,845

10,707,942

19,615,983

1917............................................................

45,232,157

19,196,873

26,035,284

1918..........................................................

68,720,429

27,094,590

41,625,839

Domänverkets ställning i egenskap av affärsdrivande verk är emellertid

enligt kommitténs förmenande icke i och för sig avgörande för

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

frågan, huruvida detta verks tjänstemän skola i avlöningshänseende

jämställas med de övriga affärsdrivande verkens. Detta spörsmål bör

nämligen bedömas med vederbörlig hänsyn tagen jämväl till tjänstgöringsförhållandena

vid de olika verken. I sistnämnda avseende har det synts

kommittén, som om en viss olikhet gör sig gällande mellan å ena sidan

domänverket och å andra sidan de övriga affärsdrivande verken. Man

torde sålunda icke kunna undgå att finna tjänstgöringen vid kommunikationsverkens

lokala förvaltning särskilt pressande. Kommittén syftar härvid

närmast på att tjänstgöringen där i många fall måste förläggas till

snart sagt alla tider på dygnet. Trafikpersonalen vid statens järnvägar och

telegrafverket, särskilt i de lägre graderna, måste finna sig i regelbundet

återkommande nattjänstgöring, och sön- och helgdagstjänstgöring drabbar

personal vid samtliga kommunikationsverken. Beträffande åter personalen

vid domänverket förekommer icke någon fastställd tjänstgöring av nu angivet

slag. Att nattjänstgöringen i avlöningsavseende är en betydelsefull

faktor att räkna med framgår tydligast i betraktande av hur avsevärt

mycket högre nattarbete betalas inom enskilda företag. Mot vad nu

framhållits torde visserligen kunna åberopas, hurusom skogstjänstemännen

under sin tjänstutövning i skogen kunna hava att utstå svåra strapatser

och att hänsyn också bör tagas till det betydande ekonomiska ansvar,

vilket på sätt ovan nämnts åvilar dessa befattningshavare. Kommittén

har icke heller vid övervägande av den föreliggande frågan förbisett

dessa omständigheter. Till vad kommittén framhållit rörande tjänstgöringsförhållandena

vid kommunikationsverken kommer ytterligare, att

tjänstemännen där äro bundna i bostadsavseende. Skogstjänstemännen

äga däremot ej sällan i detta avseende ganska stor rörelsefrihet inom

ett område av icke obetydlig omfattning. Såsom en fördel för de senare

kan jämväl framhållas, att dessa i avsevärd mån kunna själva bestämma

sin arbetstid, under det att kommunikationsverkens tjänstemän för sin

tjänsteutövning i regel äro beroende av klockslaget.

Då från åtskilliga håll gjorts gällande, att en fullständig jämförelse

kan göras mellan befattningshavarna vid domänverket och statens vattenfallsverk,

finner sig kommittén böra framhålla, att sistnämnda verk icke

blott har att förvalta och förkovra ett redan förefintligt objekt utan

jämväl — och detta torde obetingat vara den mest krävande uppgiften

— att i helt annan omfattning än domänverket skapa de anordningar

(montering av vattenfall, utbyggnad av kraftledningar m. m.), vilka äro

förutsättningar för utnyttjande av själva förvaltningsobjektet. Detta

förhållande kan givetvis icke undgå att inverka på tjänstemannens uppgifter

och tjänstgöring. Härtill kommer att jämväl vid vattenfallsverket,

i motsats till Amd fallet är beträffande domänverket, ingripande från

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Vissa

allmänna

principer för

lönernas

bestämmande

vid domänverket.

tjänstemans sida kan bliva av omständigheterna påkallat vilken tid på

dygnet som helst.

Då kommittén sålunda vägt mot varandra tjänstgöringsförhållandena

vid å ena sidan domänverket och å andra sidan de övriga aflfärsdrivande

verken, har kommittén kommit till den uppfattningen, att dessa

förhållanden vad domänverkets lokalförvaltning beträffar över huvud

taget icke äro av den art, att tjänstemännen där kunna i löneavseende

fullt jämställas med befattningshavarna hos kommunikationsverken.

Vidkommande tjänstemännen hos domänstyrelsen har kommittén

med hänsyn till själva tjänstgöringen icke kunnat undgå att i jämförelse

med de övriga affärsdrivande verken finna densamma hos nämnda styrelse

i viss mån närma sig förhållandena hos de administrativa ämbetsverken.

Därtill kommer att med avseende å arbetstiden å tjänsterummet

för närvarande den olikheten förefinnes, att denna tid i domänstyrelsen

liksom i de administrativa ämbetsverken är minst sex timmar, under det

att densamma i kommunikationsverken sedan åtskilliga år tillbaka är

fixerad till i regel minst sju timmar. Från verksrepresentanterna inom kommittén

har visserligen framställning gjorts om åvägabringande i nu ifrågavarande

hänseende av likformighet med kommunikationsverken. Emellertid

har kommittén sig bekant, att förslag om en ny, fullständig utredning

rörande lönereglering för de centrala ämbetsverken ingivits till finansdepartementet

av 1902 års löneregleringskommitté. Därest detta förslag

bifalles, torde frågan om tjänstetidens längd i allmänhet inom dessa verk

jämväl komma under bedömande. Med hänsyn härtill och för att icke

med avseende å domänstyrelsen föregripa denna utredning, har kommittén

icke nu ansett sig böra ifrågasätta någon förändring beträffande tjänstetidens

längd inom domänstyrelsen, särskilt som denna styrelse hittills

i verkligheten hänförts till de centrala ämbetsverken, med vilka den ock

till sin organisation företer stora likheter.

Sedan kommittén sålunda klarlagt sin ställning beträffande förhållandet

över huvud taget mellan domänverket och statens övriga affärsdrivande

verk, övergår kommittén till frågan rörande tillämpligheten på

domänverket av de principer i fråga om lönernas bestämmande, vilka legat

till grund för den för kommunikationsverken senast fastställda löneplan.

I fråga om kommunikationsverken, där tjänstemännen nära undantagslöst

äro stationerade utmed trafiklederna i mera befolkade trakter

och olikheten i tjänstgöringsförhållandena inom de särskilda tjänsterna

visat sig svårare att med säkerhet konstatera, har man vid löneplanens

uppgörande grupperat tjänstemännen uteslutande med hänsyn till levnadsomkostnadernas

storlek å de särskilda orterna eller med andra ord

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

satt lönerna inom vederbörande löneklass i direkt förhållande till huruvida

bostadsorten varit att hänföra till dyrare eller billigare ort. Därjämte

har till de i nordligaste delarna av landet-stationerade tjänstemännen

ansetts böra utgå särskilda fristående kallortstillägg.

Beträffande skogsstatens tjänstemän har i först angivna avseende

— och detta enligt kommitténs mening icke utan skäl — den grundsatsen

hittills gjort sig gällande, att en tjänsteman på en ödsligt belägen

och i övrigt otillgänglig trakt synts böra, även om denna ort i

och för sig icke kunnat hänföras till dyrare ort, såsom ersättning för

de med tjänstgöringen där förenade svårigheter och obehag beredas en

i avlöningshänseende något bättre ställning än en tjänsteman på en

dyrare ort men med tjänstgöring under lättare förhållanden.

Enligt vad kommittén genom verkställd undersökning övertygat sig

om skulle en gruppering av domänverkets lokala personal i anslutning till

enbart dyrortsprincipen i många fall leda till en fullständig omkastning i

fråga om den regel, som på sätt ovan framhållits hittills följts på detta

område. Sålunda skulle •— för att angiva ett exempel — jägmästaren i

Sårna revir, som för närvarande uppbär högre avlöning än jägmästaren

i Kopparbergs revir (med bostadsort i Falun), komma att i avlöningsavseende

bliva sämre ställd än den senare, något som kommittén för

sin del icke kan anse vara med rättvisa och billighet överensstämmande.

För övrigt skulle förutsättningen för ett sådant förfarande först och

främst vara att systemet med bestämda bostadsorter infördes jämväl

ifråga om skogsstatens personal. De svårigheter för staten, som av

hittills vunnen erfarenhet att döma i åtskilliga fall kunde befaras uppkomma

vid realiserandet av en sådan plan, måste härvid noga beaktas

icke minst med hänsyn till den omständigheten, att för närvarande

säkra hållpunkter saknas för bedömandet av vilka bostadsorter, som i

sådant avseende lämpligen borde ifrågakomma. Visserligen har domänstyrelsen

avgivit förslag å de orter, vilka enligt styrelsens mening borde

anses såsom de ur skogsskötsel^ synpunkt fördelaktigaste. Emellertid

kan icke nu avgöras, i vad mån det kan vara möjligt att å de föreslagna

orterna verkligen åstadkomma lämpliga bostäder. Med hänsyn

till bostadsplatsernas belägenhet torde det ock i många fall bliva svårt

att bedöma, huruvida den av socialstyrelsen för ett jämförelsevis större

område beräknade prisindex äger giltighet för varje särskild sådan plats.

Under sådana omständigheter anser kommittén ett hänsynstagande

till jämväl vissa andra faktorer än dyrortsmomentet vara nödvändigt

i fråga om grupperingen av skogsstatens tjänstemän. Kommittén syftar

här närmast på svårskötthets- och ödslighetsmomenten. Vad särskilt svårskötthetsmomentet

angår spelar detta ifråga om skogstjänstemännens

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

arbete i motsats till vad fallet är beträffande kommunikationsverken en

ej obetydlig roll. Under det att vid de senare verken tjänstgöringen i

samma befattning i huvudsak är densamma, oberoende av om tjänstgöringen

är förlagd till den ena eller andra trakten av landet, förefinnes

i detta avseende vad skogsstatstjänstemannen beträffar betydande olikheter.

Beträffande frågan om kallortsersättning har kommittén kommit till

den uppfattningen, att sådan ersättning icke bör såsom vid kommunikationsverken

utgå i form av särskild gottgörelse vid sidan av lönen.

Skogstjänstemännens förmån att såsom ovan nämnts i bostadsavseende

äga rätt stor rörelsefrihet och möjligheten för dem att i ej obetydlig utsträckning

själva bestämma sin arbetstid, varigenom tjänstgöring under

allt för vidriga väderleksförhållanden åtminstone i vissa fall torde kunna

undgås, talar enligt kommitténs förmenande mot en sådan anordning. Däremot

håller kommittén före, att vid själva lönens bestämmande kallortsmomentet

bör ägnas tillbörligt beaktande.

I anslutning till vad nu anförts har kommittén, på sätt här nedan

skall närmare utvecklas, vid uppgörande av sitt förslag till löneplan för

domänverkets personal stannat för en gruppering, som förutom dyrortsmomentet

upptager svårskötthets-, ödslighets- och kallortsmomenten såsom

grundläggande faktorer. Vad nu sagts innebär emellertid icke, att beträffande

varje särskild befattning samtliga nu angivna moment komma

att bliva avgörande vid grupperingen.

Med hänsyn till den i jämförelse med de övriga affärsdrivande

verken sålunda i flera avseenden olika grund, efter vilken grupperingen

av domänverkets personal i förekommande fall ansetts böra ske, har

kommittén till skillnad från den vid förstnämnda verk införda beteckningen

»ortsgrupp» använt sig av benämningen »lönegrupp».

Med fullt erkännande av behovet av att en lönereglering nu sker

beträffande domänverkets personal, vars löner, om den provisoriska löneregleringen

för skogsstatens personal av år 1918 undantages, i stort

sett icke undergått någon förändring sedan år 1908, har kommittén vid

uppgörande av sitt förslag utgått från samma allmänna förutsättningar

som de, vilka bildat utgångspunkten ifråga om kommitténs förslag

angående gemensamt avlöningssystem m. m. för kommunikationsverken

(jämför betänkandet härom sid. 209 och 210).

Slutligen bör framhållas, att kommittén vid nu ifrågavarande förslags

uppgörande med hänsyn till innebörden av kommitténs uppdrag och på

sätt redan i det föregående antytts icke närmare ingått på frågan om

den vid domänverket anställda extra personalens avlöningsförmåner.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

V. Tjänsternas gruppering.

Manliga tjänstemän.

Beträffande överjägmästare, jägmästare, överjägmästarassistent, skogstaxator

och kronojägare är redan nu en viss gruppering genomförd i

avlöningshänseende.

Vid denna gruppering torde, såsom kommittén redan tidigare antytt,

andra synpunkter än dyrortsförhållandena varit avgörande moment. För

^n var av nämda tjänster är lönen i detta begrepps mera inskränkta bemärkelse

bestämd till lika belopp. Skillnaden i avlöning3hänseende har

åstadkommits genom olikhet i tjänstgöringspenningarnas storlek inom de

särskilda grupperna.

Då kommittén nu närmare ingår på grupperingsspörsmålet, upptager

kommittén först till behandling jägmästar- eller revirförvaltartjänsten,

vilken så att säga bildar kärnan i den lokala skogsfru-välfången och

vid vars gruppering hänsyn måste tagas till samtliga i det föregående

angivna faktorer.

Skillnaden mellan högsta och lägsta avlöningsbeloppet för ordinarie

jägmästare är, frånsett ålderstilläggen, nu 1,000 kronor och skillnaden

mellan varje av de nuvarande sex grupperna följaktligen 200 kronor.

Kommittén har funnit en ökning av förstnämnda belopp skäligen böra

ske och vill i sådant avseende föreslå ett belopp av omkring 1,400 kronor.

För att emellertid skillnaden de varandra närstående grupperna emellan

icke må bliva nämnvärt större än för närvarande, har kommittén ansett

gruppernas antal lämpligen böra ökas till sju. Med denna utgångspunkt

har kommittén kommit till en differens mellan grupperna av cirka

230—240 kronor.

Till sin ovan framhållna uppfattning att vid grupperingen av jägmästarna

hänsyn måste tagas till samtliga de i det föregående angivna faktorer

har kommittén kommit genom att undersöka, huruvida nämnda faktorer

kunna anses böra var för sig inverka på ifrågavarande tjänstemäns

löneställning. Det är då till en början uppenbart, att det för en revirförvaltare

är av stor betydelse, om reviret är mera svårskött och förbundet

med besvärliga arbetsförhållanden eller ej. Graden härav har nämligen

5

Jägmästare

2942 19

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kr onöjd gare.

givetvis en direkt inverkan på arten och omfattningen av det arbete, som

måste presteras. Revirförvaltarbostadens i vissa fall isolerade belägenhet

i obygden torde också enligt kommitténs mening med fullt fog böra tillmätas

betydelse vid avlöningens bestämmande. Likaså måste, synes

det kommittén, viss kompensation beredas jägmästarna för de ökade

svårigheter av skilda slag, som föranledas av bosättning i de nordligaste

delarna av landet (jfr sid. 57 i kommitténs betänkande angående gemensamt

avlöningssystem m. m. för postverket, telegrafverket, statens järnvägar

och statens vatten falls verk). Att slutligen även dyrortsmomentet

här bör göra sig gällande är i betraktande av revirförvaltarbostädernas

växlande belägenhet från den dyraste till den billigaste orten utan vidare

klart.

Härefter övergår kommittén till den kategori av skogsstatens tjänstemän,

vilken i grupperingsavseende närmast torde vara att jämföra med

revirförvaitarna, nämligen kronoj ägarna.

Kronojägarna äro för närvarande fördelade i tre grupper. Skillnaden

i avlöningshänseende mellan högsta och lägsta gruppen är 200 kronor

eller sålunda 100 kronor mellan varje grupp.

Vad angår dessa befattningshavares avlöning i högsta och lägsta

gruppen, har det för kommittén framstått såsom en ofrånkomlig nödvändighet

att med hänsyn till de väsentligt olika förhållandena å skilda

platser i vårt vidsträckta land ej obetydligt öka skillnaden mellan å

ena sidan den ur alla synpunkter sett ogynsammast ställda befattningshavaren

och å andra sidan den, vilken är oberoende av alla ofördelaktigt

inverkande faktorer. Den utredning, som härutinnan verkställts, har

givit kommittén anledning föreslå, att berörda skillnad i lägsta löneklassen

ej sättes lägre äu i runt tal 650 kronor. Denna ökade skillnad

i begynnelseavlöningen mellan högsta och lägsta grupp torde emellertid

påfordra, att gruppernas antal samtidigt ökas. Med hänsyn jämväl till

angelägenheten att erhålla en så mjuk övergång de olika grupperna

emellan som möjligt föreslår kommittén, att deras antal bestämmes till

sju. Härigenom kan undvikas, att alltför stora skiljaktigheter dem emellan

uppkomma. Genom bestämmande på sätt ovan nämnts av gruppernas

antal kan också den nuvarande skillnaden mellan befintliga grupper bibehållas

ungefärligen oförändrad eller vid omkring 100 kronor. Dessutom

torde böra bemärkas, att genom det av kommittén nu framlagda

förslaget antalet grupper för kronojägarna kommer att sammanfalla med

det som föreslagits för revirförvaltarna, något som i och för sig måste

anses lämpligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Beträffande därefter frågan, vilka av ovan angivna faktorer, som

vid kronojägarnas gruppering höra vara bestämmande, har kommittén

funnit, att ifråga om dyrort och kallort enahanda skäl, som tidigare framhållits

rörande jägmästarna, tala för att låta dessa moment ingå vid

grupperingen av krono)ägarna. Däremot har kommittén vad angår

ödslighetsmomentet ställt sig något tveksam. Den omständigheten att

enligt vad inom kommittén upplysts kronojägarna i allmänhet äro födda

och uppfostrade inom den del av landet, där bevakningstrakten är belägen,

torde kunna i förevarande avseende tillmätas viss betydelse. Med

hänsyn emellertid till vissa andra svårigheter såsom i transporthänseende,

barnens skolgång in. m., vilka kunna vara för handen, har kommittén

dock ansett ödsligheten böra få i viss män utöva inverkan jämväl på

kronojägarnas gruppering. Beträffande slutligen svårsköttheten har utredningen

ådagalagt, att förhållandena i landets olika delar vad kronojägarnas

verksamhet angår icke motivera särskilt hänsynstagande till

detta moment vid grupperingen. Visserligen kan arbetet vara av olikartad

beskaffenhet, särskilt i jämförelse mellan norra delarna av landet

å ena sidan samt mellersta och södra Sverige å andra sidan, men över

huvudtaget torde erfordras jämförlig arbetsprestation.

Vid grupperingen av kronojägarna har kommittén sålunda utgått

från att denna bör ske med hänsyn till dyrort, kallort och ödslighet.

Överjägmästarna äro enligt gällande avlöningsstat uppdelade i två

grupper med en skillnad i tjänstgö ringspenningarna av 400 kronor.

Kommittén har efter taget övervägande av tjänstgörings- och andra

förhållanden inom olika distrikt funnit, att dessa numera i åtskilliga fall

förete så väsentliga olikheter, att nämnda skillnad mellan de mest krävande

och de minst krävande distrikten icke kan anses tillräcklig utan

att en ökning till inemot 1,000 kronor bör äga rum.

Åven i fråga om överjägmästarna synas skäl föreligga för en ökning

av antalet lönegrupper om ock ej till så stort antal, som föreslagits beträffande

jägmästare och krono]ägare. Om antalet lönegrupper bestämmes

till fem, varigenom vid grupperingen torde kunna tagas behörig

hänsyn till de olika förhållandena inom skilda distrikt, skulle skillnaden

mellan avlöningen för de olika grupperna bliva 240 kronor.

Vad därefter beträffar frågan, vilka moment vid överjägmästarnas

gruppering särskilt böra vinna beaktande, har det av den verkställda

utredningen framgått, att svårskötthet, kallort och dvrort, äro de faktorer,

som härvid böra tillmätas avgörande betydelse. Ödslighetsmomentet

däremot torde för dessa befattningshavare höra helt lämnas ur räkningen,

Öv erjägmästare.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Överjägmåst

aras

siste v t

och skogs

taxator.

enär överjägmästarna äro bosatta i residensstäderna eller därmed jämförliga

orter.

Överjägmästarassistenter och skogstaxatorer äro i grupperingsavseende

närmast att jämföra med överjägmästarna och liksom dessa för

närvarande fördelade i två grupper. Skillnaden i tjänstgöringspenningarnas

belopp mellan de båda grupperna är för såväl överjägmästarassistent

som skogstaxator 200 kronor.

Av den undersökning rörande arten av ifrågavarande båda befattningshavares

tjänstgöring, som kommittén verkställt, har emellertid

framgått, att i detta avseende dem emellan föreligger en icke obetydlig

olikhet. Kommittén skall närmare ingå härpå under avdelningen »Avlöningsbeloppens

bestämmande)). I detta sammanhang vill kommittén

allenast hava konstaterat, att under det skogstaxatorns huvudsakliga

arbete förrättas ute på distriktets skogar, överjägmästarassistenten biträder

överjägmästaren vid utförande av uteslutande expeditionsarbete

på dennes tjänstelokal.

Overjägmästarassistentens arbete röner vid sådant förhållande ej

inverkan av den grad av svårskötthet, som vidlåder distriktet. Kommittén

håller med andra ord före, att vid grupperingen av överjägmästarassistenterna

hänsyn ej bör tagas till svårskötthetsmomentet.

Skogstaxatorerna åter böra i detta avseende grupperas såsom överjägmästarna.

Bostadsorten för skogstaxator och överjägmästarassistent sammanfaller

enligt vad inom kommittén upplysts med vederbörande överjägmästares

bostadsort. Kommittén anser därför alla skäl tala för, att ifrågavarande

båda befattningshavare med avseende å grupperingen ur dyrorts-

och kallortssynpunkt följa överjägmästarna.

Rörande förhållandet mellan högsta och lägsta lönegruppen förmenar

kommittén, att skillnaden dem emellan bör liksom ifråga om övriga

i det föregående omhandlade befattningshavare göras större än nu är

fallet. I betraktande'' av vad ovan anförts i fråga om de faktorer, som

böra tillmätas avgörande betydelse vid grupperingen, anser kommittén

skillnaden böra för skogstaxator bestämmas något högre än för överjägmästarassistent.

Kommittén vill sålunda föreslå, att densamma må

i lägsta löneklassen uppgå för skogstaxator till i runt tal 800 kronor och

för överjägmästarassistent till cirka 740 kronor. Då gruppernas antal i

anslutning till vad kommittén ovan anfört bör bestämmas till fem, skulle

följaktligen skillnaden i avlöningshänseende mellan varje grupp bliva för

skogstaxator 200 kronor och för överjägmästarassistent omkring 15 kronor

lägre.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Ifråga om skogsingenjörer och tillsyningsman har av kommittén

verkställd undersökning rörande dessa befattningshavares tjänstgöringsoch

bostadsförhållanden givit vid bauden, att sådana omständigheter ej

föreligga, vilka kunna utgöra skäl för uppdelning i lönegrupper av vare

sig den ena eller andra tjänsten.

Till samma resultat har kommittén kommit beträffande personalen

vid statens skogsskolor: skogsskoleföreståndaro och skogsråtta^.

Att någon uppdelning uti ifrågavarande avseende av befattningshavarna

inom domänstyrelsen ej bör ifrågakomma är utan vidare klart.

Ifråga om flottledsingenjören må erinras, att endast en sådan tjänst

förefinnes.

Kvinnliga tjänstemän.

Ordinarie kvinnliga befattningar finnas för närvarande vad domänverket

beträffar allenast inom domänstyrelsen, och äro dessa där avlönade

enligt den normaltyp, som är genomförd vid do centrala ämbetsverken.

I styrelsens stat äro hittills uppförda endast biträden av första och

andra graden.

Därest anställning av kvinnliga biträden å domänverkets stat fortfarande

begränsades till domänstyrelsen, skulle givetvis någon gruppering

för sådana befattningshavare icke behöva ifrågasättas. Då kommittén

emellertid har för avsikt att under nästföljande avdelning föreslå inrättande

jämväl å överjägmästarexpeditionerna av ordinarie kvinnliga

befattningshavare, motsvarande nuvarande lägsta biträdesgraden inom

domänstyrelsen, har kommittén ansett en uppdelning i lönegrupper böra

göras i vad rör dessa biträdesbefattningar. Avlöningsskillnaden mellan

de i planen upptagna högsta och lägsta lönegrupperna för nu ifrågavarande

biträdesbefattning föreslår kommittén till 144 kronor. I likhet

med vad som föreslagits beträffande överjägmästarna bör lönegruppernas

antal bestämmas till fem.

Grupperingens verkställande.

I det föregående hava angivits de faktorer, vilka kommittén ansett

böra vara grundläggande vid föreslagen uppdelning i lönegrupper av

vissa befattningar inom den lokala skogsförvaltningen.

För denna grupperings genomförande erfordras emellertid jämväl,

att det spörsmålet klargöres, med vilket värde i förhållande till varandra

eller med vilka poäng dessa faktorer böra ingå vid grupperingen.

Efter ett ingående övervägande av denna fråga har kommittén

Övriga

l e fattning shavare■
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

kommit till den slutsatsen, att, om den ur alla synpunkter fördelaktigaste

befattningen inom varje tjänstekategori betecknas med 0 och

den mest ogynnsamt ställda befattningen med 10, de särskilda momenten

böra ingå, dyrort med fyra poäng samt kallort, ödslighet och svårskötthet

med värdera två poäng.

Ett av kommittén med iakttagande av nu angivna utgångspunkter

verkställt försök till tjänsternas gruppering har givit vid handen, att

antalet befattningshavare i de olika lönegrupperna skulle ställa sig på

följande sätt:

Befattningshavare.

Lön

ögrupper:

Summa ;

i

A

B

C

D

E

F

a

Överjägmästare............

2

i

4

4

2

13

Jägmästare.................

3

22

41

29

24

11

3

133

Skogstaxator ...............

—

—

1

1

4

4

2

12

Overjägmästarassistent

—

—

2

1

4

4

o

13

Kronoj ägare ..............

70

158

1(57

95

82

50

12

634

Det bör emellertid givetvis ankomma på Kungl. Maj:t att efter

verkställd närmare utredning på förslag av domänstyrelsen fastställa

befattningarnas uppdelning på de olika lönegrupperna.

Den fördelning i särskilda lönegrader, som kommittén har för avsikt

att föreslå, kommer att behandlas under nästföljande avdelning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

VI. Avlöningsb Glopp ens bestämmande.

Ianan kommittén ingår på frågan om avlöningsbeloppens bestämmande

för de i det föregående omnämnda tjänstemän, torde höra frambållas,

att kommittén beträffande avlöningarna till generaldirektör och

överdirektör, vilka befattningar tillsättas på förordnande, kommer att

under 8 5 i motiven till förslag till avlöningsreglemente för domänverkets

personal angiva sin åsikt i ämnet. Iförande övriga befattningshavare

vill kommittén förutskicka, att kommittén, först sedan den angivit sm

uppfattning angående själva begynnelselönerna för de olika befattningshavarna,

i ett sammanhang upptager frågan om antalet avlöningsförhöjningar,

motsvarande ålderstillägg, och storleken ^av dessa. . ,

Beträffande tjänstemännen hos domänstyrelsen har kommittén hatt

att taga ståndpunkt till frågan, huruvida dessa borde, med avseende på

lönebeloppen, fullt likställas med befattningshavarna hos styrelserna för

kommunikationsverken, eller om de skäligen kunde bibehållas i en löneställning,

mera motsvarande den, de centrala ämbetsverkens tjänstemän

intaga Under åberopande av vad kommittén under avdelningen »Allmänna

synpunkter vid löneregleringen» sid. 28 anfört rörande domänverkets

egenskap av affärsdrivande verk bär kommittén funnit tullgiltiga

skäl föreligga att låta domänstyrelsens tjänstemän i löneavseende

närma sig, både ifråga om löneplanens konstruktion och innebörd, den

för kommunikationsverken antagna löneregleringen. Samtidigt har kommittén

emellertid på grunder, som under samma avdelning sid. 30 anföras,

ansett sig icke kunna för domänstyrelsens tjänstemän föreslå enahanda

belopp, som blivit fastställda för motsvarande befattningshavare

hos kommunikationsverken. Kommittén har därvid tillika icke kunnat

undgå att beakta riksdagens i skrivelse nr 287 vid 1919 års lagtima

riksdag gjorda uttalande, att de konsekvenser, en förhöjning av lönerna

för befattningshavarna vid kommunikationsverken medförde, »icke kunna

bliva av större betydelse, då nämligen kommunikationsverken inom förvaltningen

måste anses intaga en utpräglad särställning». ^ Med hänsyn

till dessa omständigheter och för att icke föregripa den å sid. 30 omförmälda

utredningen har kommittén för tjänstemännen vid domänstyrelsen

föreslagit lönebelopp, som med en löneklass enligt löneplanen

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

i kommunikationsverkens avlöningsreglemente understiga, vad för jämförliga

befattningshavare inom kommunikationsverkens styrelser i nämnda

reglemente är fastställt.

Manliga tjänstemän.

Begynneise- Lägsta manliga befattningshavarna i domänstyrelsen utgöras av

Vaktmästare. vaktmästarna. Såsom framgår av vad kommittén inledningsvis fram(Expeditions-

hållit åtnjuta dessa för närvarande en begynnelseavlöning av 1,600 kronor.

vaM) Kommittén bortser härvid liksom ock i det följande från den förhöjning

av mera tillfällig art, som utgår i form av dyrtidstillägg.

\ id tillämpning på befattningshavare hos domänstyrelsen av den

princip för lönebeloppens bestämmande, som här ovan utvecklats, har

för vaktmästare framgått såsom begynnelselön ett belopp av 2,364

kronor och såsom slutlön 2,988 kronor. I saknad av någon löneklass

under den i kommunikationsverkens löneplan upptagna lägsta klassen

hai här en sådan löneklass åstadkommits genom minskning av den i

nämnda klass upptagna avlöningen med ett belopp motsvarande skillnaden

mellan första och andra löneklassen. På sätt skett beträffande

motsvarande befattningshavare vid kommunikationsverken torde benämningen

vaktmästare böra utbytas mot expeditionsvakt.

kättare1'' Förste vaktmästare inom domänstyrelsen, vilken befattning i analogi

(Förste expe- med va(^ ovan nämnts beträffande de nuvarande vaktmästarbefattninditionsvakt.

) gärna torde böra benämnas förste expeditionsvakt, åtnjuter för närvarande

en avlöning å 1,900 kronor. Med tillämpning å jämväl nu ifrågavarande

befattning av ovan angivna regler har begynnelseavlöningen till förste

expeditionsvakt hos domänstyrelsen satts till 2,676 kronor och slutlönen

till 3,300 kronor.

Kronojägarc. Vad kronojägarna beträffar utgår avlöningen till dessa befattningshavare

^ med 1,700 kronor i lägsta och 1,900 kronor i högsta gruppen.

Frågan om med vilket belopp lönen till kronojägarna hädanefter

bör utgå måste enligt kommitténs mening bedömas med hänsyn till

den förändring ifråga om dessa tjänstemäns uppgifter och åligganden,

som inträtt sedan 1908 års lönereglering. Från att ha varit en ren

bevakartjänst har med kronojägarbefattningen under senare år förenats

uppgifter av mera kvalificerad art. Kronojägaren är sålunda numera

ledare av arbeten av skilda slag inom sin bevakningstrakt och har i så
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

dan egenskap förmansställning gent emot en icke obetydlig arbetsstyrka,

till vilken han ock har att utbetala avlöningar. 1 sistnämnda avseende

åligger honom att handhava och redovisa rätt betydande belopp.

Den läroplan, som gäller för statens skogsskolor — genomgående av

sådan skola är förutsättningen för att kunna antagas till kronojägare —

ger jämväl vid handen, att icke obetydliga fackinsikter numera anses

vara oundgängliga villkor för kronojägarbefattnings innehavande.

Nu anförda omständigheter synas kommittén tala för eu ej oväsentlig

höjning av kronojägarnas avlöning i förhållande till de genom

1908 års lönereglering bestämda belopp.

Å andra sidan kan man vid avlöningsbeloppens bestämmande ej

helt bortse från att ifrågavarande befattningshavare såsom inledningsvis

framhållits i vissa fall äga åtnjuta dagtraktamente. Visserligen är denna

anordning träffad närmast för att utgöra betäckning för de ökade levnadskostnaderna

vid bortovaro från hemmet. Infordrade uppgifter ifråga

om bland annat till vissa kronojägare under år 1918 utbetalda dagtraktamenten

utvisa emellertid, att dessa vad ett icke ringa antal kronojägare

beträffar uppgått till belopp, som givit kommittén anledning förmoda,

att traktamentena åtminstone i vissa fall överstigit kostnaderna och sålunda

medfört ett direkt tillskott till den ordinarie avlöningen. Kommittén

har också funnit stöd för denna uppfattning i det förhållandet,

att enligt vad inom kommittén uppgivits kronojägarbefattningarna i de

bevakningstrakter, där dagtraktamenten utgå i större utsträckning, oaktat

tjänstgöringsförhållandena därstädes måste anses mindre tilltalande, visat

sig mera begärliga än i trakter, där traktamentena utgå i mindre omfattning.

Av berörda uppgifter framgår visserligen, att traktamentsbeloppen i olika

bevakningstrakter varit i hög grad växlande, och fall synas jämväl hava

förekommit, då traktamente ej alls utgått. Det har även från domänverkets

representanter inom kommittén såsom skäl, varför hänsyn vid

avlöningsbeloppets bestämmande ej borde tagas till dagtraktamentena,

framhållits, att dessa enligt nu gällande grunder för deras utgående

utfalla synnerligen ojämnt och att desamma i vissa trakter ej täckt de av

bortovaron från hemmet förorsakade merkostnaderna. Åven om detta för

viss resa eller annat visst undantagsfall skulle vara händelsen, hyser

dock kommittén den uppfattningen, att den utgående dagersättningen

måste, under de förhållanden den tillfaller skogsstatens tjänstemän, tillmätas

högre värde än motsvarande ersättning för vissa kategorier bland

korum unikationsverkens tjänstemän.

Efter noggrant övervägande av de faktorer, som sålunda böra inverka

vid avlöningens bestämmande, har kommittén funnit, att en be
6
-

2012 19

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Tillsyningsman.

gynnelseavlöning i lägsta lönegruppen av 2,340 kronor bör kunna motsvara

skälig ersättning i förhållande till arbetets art och omfattning.

Avlöningen i övriga grupper ger sig själv med tillämpning av de utav

kommittén förut angivna grunder för gruppering av ifrågavarande befattningshavare.

Inom kommittén har gjorts gällande, att kronojägarna borde i avlöningsavseende

jämställas med banmästare vid statens järnvägar. Den

omständighet, som särskilt påkallade en sådan anordning, vore den, att

kronojägarna i lika hög grad som banmästarna intoge förmansställning.

Vidare vore kronojägarbefattningen i motsats till banmästarbefattningen

en slutbefattning, varför vidare befordran icke kunde ifrågakomma. Härtill

komme, ätt kompetensfordringarna för de båda nu ifrågavarande

befattningarna vore vad kronojägarna beträffar minst lika stora som i

fråga om banmästarbefattningarna.

I anledning av vad sålunda framhållits har kommittén allenast velat

uttala, att kommittén icke funnit sig övertygad om att nämnda befattningshavare

äro i tjänstgöringsavseende fullt jämförliga. Därtill kommer

att, ehuru kronojägarbefattningen är en slutbefattning, det likväl

på samma gång måste observeras, att denna befattning nås vid jämförelsevis

tidig ålder (i medeltal 33 år), under det att medelåldern för utnämning

till banmästare är 40 år. Icke heller får man vid bedömandet av

den föreliggande frågan bortse från det förhållandet, att det endast är

ett ringa fåtal banmästare, som vinna ytterligare befordran. Kommittén

har funnit så mycket mindre anledning att föreslå högre begynnelseavlöning

än den ovannämnda, som en jämförelse mellan den av kommittén

nu föreslagna och den enligt 1908 års reglering fastställda utvisar

en löneökning för kronojägare av 95 procent.

Beträffande därefter den kategori av skogsstatens tjänstemän, som

benämnes tillsyningsman, äro dessa i löneavseende likställda med kronojägarna

i nuvarande högsta gruppen och åtnjuta följaktligen en begynnelseavlöning

av 1,900 kronor. Denna likställighet har sin grund däri,

att nämnda högsta grupp omfattar bland andra kronojägarna i de bevakningstrakter,

vilka äro belägna inom Norrbottens och Västerbottens län,

eller just de län, inom vilka tillsyningsmans bevakningsområde faller.

Kommittén anser, att den principen fortfarande bör tillämpas, att tillsyningsman

ifråga om avlöningen följer kronojägarna i omkringliggande

bevakningstrakter. Enligt den gruppering, för vilken kommittén i det

föregående angivit grunderna, kommer, så vitt kommittén av verkställd

preliminär undersökning kunnat utröna, emellertid nu ifrågavarande

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

kronojägare icke att hänföras till högsta gruppen utan till lönegrupp C.

Härom finner sig kommittén dock ej böra göra något definitivt uttalande.

Redan 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser Skogsrättare.

vid kommunikationsverken med flera verk har i sitt den 20 mars

1918 avgivna betänkande anfört om skogsrättarna vid statens skogsskolor,

att gång efter annan framhållits de stora svårigheter, som länge

förefunnits att, med då utgående avlöningar för dessa tjänster, kunna

förvärva och där bibehålla personer, som besutte nödiga kvalifikationer.

I sådant hänseende framhöll kommissionen, att skogsrättare funnit med

sin fördel förenligt att övergå även till kronojägartjänst. Då ett framgångsrikt

bedrivande av den lägre skogsundervisningen enligt kommissionens

uppfattning i ej ringa mån vore beroende på dessa befattningshavares

verksamhet, syntes det kommissionen vara av vikt, att

åtgärder vidtoges i syfte att göra dessa tjänster mera eftersträvansvärda

än vad syntes vara fallet. På grund härav fann sig kommissionen

böra föreslå eu förhöjning av avlöningen för skogsrättare, som något

överstege vad i sådant hänseende ifrågasatts lör kronojägare, vilket

också blev statsmakternas beslut.

Den prövning, lönekommittén i förevarande avseende verkställt,

kar ock givit vid handen, att en viss skillnad i aviöningshänseende bör

göras mellan skogsrättarna å ena och kronojägarna å andra sidan. Den

större bundenhet i jämförelse med kronojägarna, som givetvis följer med

undervisningsskyldigheten vid skogsskolan, torde också utgöra skäl

härför.

Skogsrättarna åtnjuta för närvarande en kontant avlöning, som med

200 kronor överstiger kronojägares i högsta gruppen. Härtill kommer

fri bostad och vedbrand.

Vid avvägande av den avlöning, som skäligen bör tillerkännas

skogsrättare har kommittén såsom självfallet utgått från att den högre

löneställningen i förhållande till kronojägare bör beräknas med hänsyn till

den lönegrupp för kronojägare, till vilken skogsrättarna i jämförligt

avseende torde vara att hänföra. Begynnelseavlöningen för kronojägare

i denna grupp, som kommittén funnit vara B-gruppen, har föreslagits

till 2,448 kronor. För skogsrättare torde med hänsyn till anförda omständigheter

begynnelseavlöningen böra ligga omkring 400 kronor högre

och sättas till 2,856 kronor, däri då inbegripet ersättning för bostad

och vedbrand. Med tillämpning av vad kommittén här nedan har för

avsikt föreslå ifråga om avlöningsförhöjning, motsvarande ålderstillägg, till

ifrågavarande befattningshavare kommer skogsrättares slutavlöning att

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

överstiga kronojägares slutavlöning i lönegruppen B med omkring 600

kronor.

öter- Hittills hava överjägmästarassistenter och skogstaxatorer varit i av
^assistent"

löningshänseende fullt jämställda.

och sko9s- Kommittén har emellertid redan under avdelningen »Tjänsternas

axn gruppering» påpekat, att visst förhållande i fråga om dessa båda befattningshavares

tjänstgöring talade för en gradering dem emellan. Denna

uppfattning har ock kommit till uttryck vid angivande av de faktorer, som

borde vara avgörande vid dessa tjänstemäns gruppering och vid bestämmande

av avlöningsskillnaden mellan högsta och lägsta lönegruppen.

Enligt vad inom kommittén upplysts torde även förhållandet hittills

i verkligheten hava varit, att skogstaxatorsförordnande ansetts innebära

något större merit än förordnande som överjägmästarassistent. Det

synes ock kommittén ligga ett visst berättigande däri. För verkställande

av skogstaxatorns huvudsakligaste'' uppgifter, nämligen skogsindelning

och värdering för inköp av till skogsbörd tjänlig mark, torde sålunda

erfordras, förutom vissa mera speciella anlag, ej ringa erfarenhet samt

förmåga att i ganska stor utsträckning utföra fullt självständiga arbeten.

Overjägmästarassistenterna hava åter såsom förut framhållits uteslutande

att under överjägmästarens direkta ledning å dennes tjänstelokal biträda

med expeditionsarbete. Vad sålunda anförts synes kommittén utgöra skäl

för att skogstaxatorerna i avlöningshänseende sättas något högre än

overjägmästarassistenterna. Kommittén håller före, att begynnelselönen

i lägsta lönegruppen bör vad overjägmästarassistenterna angår sättas till

4,932 kronor och för skogstaxatorer till 5,256 kronor.

Notarie, regi- Beträffande de inom domänstyrelsen förekommande befattningarna

4 ''revisor.1 notarie, registrator och revisor, till vilka avlöning för närvarande utgår

med lika belopp eller, tillfällig löneförbättring inberäknad, med 4,900

kronor, gäller vad kommittén i början av denna avdelning av betänkandet

anfört. Begynnelselönen har i anslutning härtill satts till 6,048- kronor.

I särskilda till kommittén ingivna skrifter hava visserligen dels

notarierna på styrelsens två jordbruksbyråer ävensom extra notarien hos

domänfiskalen gjort framställning om uppförande av dessa tjänster i

en lönegrad motsvarande den vid ämbetsverk av statskontorstypen nu

förefintliga andra normalgraden eller i samma lönegrad, som kommittén

kunde komma att föreslå för jägmästartjänsterna å styrelsens skogsbyråer,

över vilken framställning domänstyrelsen avgivit yttrande den

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

21 november 1919, dels ock revisorerna bos styrelsen framställt begäran

att i avlöningsavseende bliva jämställda med jägmästarna hos styrelsen.

I anledning härav vill kommittén anföra följande.

Vad först de ordinarie notarierna å jordbruksbyråerna beträffar —

den hos domänfiskalen anställde notarien liksom övriga å extra stat

nppförda notarier lämnas här av förut augivet skäl helt nr räkningen —

Lava dessa till stöd för sin framställning åberopat bland annat att arbete

av den beskaffenhet, som enligt gällande instruktion ålåge dem,

inom åtskilliga andra ämbetsverk utfördes av tjänstemän i andra normalgraden

(sekreterargraden), och hava de i detta avseende jämväl erinrat

att en början till en uppflyttning till andra graden av notariebelattningarna

inom styrelsen gjorts därigenom, att sedan någon tid tillbaka

notarietjänsterna å styrelsens skogs byråer, med vilka för övrigt vore

förenade enahanda åligganden, som med notariebefattningarna å jordbruksbyråerna,

beretts en mellanställning mellan första och andra normalgraden.

Kommittén, som i annat sammanhang återkommer till de särskilda

motiv, som legat till grund för notariernas på skogsbyråerna tidigare

uppflyttning, har vid granskningen av det arbete, som åligger de nuvarande

notarierna i styrelsen, icke kunnat undgå att finna, att detta

omfattar jämväl vissa göromål, som eljest tillkomma sekreterare inom de

centrala ämbetsverken. Den omständigheten att ifrågavarande befattningshavare

såsom varande byråchefens närmaste man (några tjänstemän

i sekreterargraden finnas för närvarande ej inom domänstyrelsen) vid

förfall för byråchef är skyldig att inträda såsom föredragande, tyder

sålunda på, att dessa tjänstemän i viss mån intaga en särställning i

förhållande till notarier i allmänhet. Skyldigheten att kontrasignera

och därmed ansvara för riktigheten av utgående expeditioner torde

ock vara ett åliggande, som i regel icke ankommer på befattningshavare

i nu ifrågavarande grad utan på tjänsteman i sekreterares ställning.

Ehuru kommittén sålunda funnit, att kravet på en uppflyttning av

notariebefattningarna inom domänstyrelsen torde hava visst fog för sig,

har kommittén likväl av nedan angivna skäl funnit sig icke böra i detta

sammanhang framställa något förslag i sådan riktning.

Vad de ordinarie notarieb.efattningarna angår hänför sig ovan först

berörda framställning endast till dessa befattningar å styrelsens jordbruksbyråer.

Däremot har icke vare sig i denna framställning eller i

domänstyrelsens yttrande däröver den ordinarie notariebefattningen å

kameralbyrån blivit berörd. Och i fråga om notariebefattningarna å jordbruksbyråerna

kan domänstyrelsens berörda yttrande, vilket inskränker

sig till ett förordande av vederbörandes framställning, enligt kom
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Jägmästare.

mittens uppfattning icke anses innebära ett förbehållslöst vitsordande

av att en uppflyttning för närvarande är oundgängligen påkallad.

Härtill kommer att såsom kommittén tidigare framhållit en utredning

inom kort torde komma att igångsättas rörande en allmän lönereglering

för personalen vid de centrala ämbetsverken, vilken med hänsyn

till domänstyrelsens likhet i organisationsavseende med dessa verk

enligt kommitténs uppfattning lämpligen bör avvaktas.

Det torde ock böra bemärkas, att därest kommitténs ovanberörda

förslag bifalles, nu ifrågavarande befattningshavare i allt fall under den

närmaste tiden komma i en i ekonomiskt avseende betydligt gynnsammare

ställning än motsvarande tjänstemän inom de centrala ämbetsverken.

Vad revisorernas framställning beträffar har till stöd för denna

åberopats, att för utförande av det revisorerna inom domänstyrelsen åliggande

arbete krävdes särskilda fackinsikter.

Denna omständighet synes emellertid enligt kommitténs förmenande

icke utgöra tillräckliga skäl för att nu placera revisorerna hos

domänstyrelsen i högre tjänstegrad än flertalet motsvarande befattningar

inom övriga ämbetsverk, särskilt som de av revisorerna hos domänstyrelsen

härför anförda skäl torde kunna åberopas jämväl beträffande

revisorer hos vissa andra verk.

På sätt kommittén i det föregående antytt hava jägmästarna i

sin egenskap av revirförvaltare uppgifter av betydande ekonomisk räckvidd,

vilkas fullgörande kräver affärsblick och organisationsförmåga i

förening med insikter och förvärvad erfarenhet på det skogliga området.

Med denna utgångspunkt och i betraktande jämväl av den konkurrens

från enskilda företag, staten har att utstå vid förvärvande och bibehållande

av dugande krafter å ifrågavarande område, har det synts kommittén

såsom en angelägenhet av vikt, att revirförvaltarnas avlöning bestämmes

till sådant belopp, att staten kan säkerställa sitt behov av

kompetenta och driftiga sådana tjänstemän. Samtidigt måste givetvis

hänsyn tagas till dessa befattningshavares tjänstgöringsförhållanden,

varom kommittén tidigare uttalat sin mening.

Nuvarande begynnelseavlöningen, vilken i lägsta gruppen utgår

med 5,200 kronor och i högsta gruppen med 6,200 kronor, har kommittén

funnit vara för låg med hänsyn till ovan angivna synpunkter.

A andra sidan har kommittén ansett uteslutet, att ifrågasätta lönebelopp

motsvarande dem, vilka understundom bjudas från den enskilda skogs
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

industrien. Efter prövning från olika sidor av spörsmålet ilråga liar

kommittén kommit till det resultat, att begynnelselönen för jägmästare

lämpligen bör i den lägsta av kommittén föreslagna lönegruppen utgöra

0,720 kronor. Begynnelseavlöningen i övriga grupper erhålles med tilllämpning

av de utav kommittén angivna grunder för grupperingen av

ifrågavarande befattningshavare. I högsta lönegruppen blir begynnelselönen

8,124 kronor.

Föreståndarna för statens skogsskolor åtnjuta från och med år 1920

dels en kontant begynnelseavlöning av 4,300 kronor och en slutlön

av 4,700 kronor dels ock förmånen av fri bostad och vedbrand. Till

jämförelse må erinras, att avlöningsförmånerna i lägsta jägmästargruppen

uppgå till ett kontant belopp av 5,200 respektive 0,400 kronor.

Skogsskoleföreståndarens arbetsuppgifter skilja sig helt naturligt i

åtskilliga avseenden från jägmästarnas. Bet rent pedagogiska momentet

bör sålunda ifråga om skogsskoleföreståndarna tillmätas avgörande betydelse,

under det att på samma gång det förhållandet ej får förbises,

att med föreståndarskapet är förenat skötseln av ett s. k. skolrevir.

Detta är dock i regel till sin omfattning mindre än de vanliga reviren.

Kommittén anser, att skogsskoleföreståndares lön bör bestämmas i

viss anslutning till jägmästares avlöning. Detta bör ske icke minst med

hänsyn till önskvärdheten att erhålla mjuk övergång mellan dessa båda

befattningar, vilket är av betydelse vid befordringar, förflyttningar o. d.

Av samma skäl, som föranledde kommittén att jämföra skogsrättarna med

viss grupp av kronojägare, håller kommittén före, att skogsskoleföreståndarnas

avlöning bör avvägas i förhållande till jägmästarnas avlöning

i lönegruppen B. Då begynnelselönen för dessa senare skulle uppgå

till 0,954 kronor, har kommittén ansett motsvarande lön för skogsskoleföreståndare

böra stanna vid 6,528 kronor. Sambandet mellan ifrågavarande

befattningar har kommittén sökt reglera därigenom, att löneförhöjningarna

beträffande skogsskoleföreståndarna bestämmas pa sådant sätt,

att lönen efter tre år sammanfaller med jägmästarnas begynnelselön i

motsvarande lönegrupp. Därigenom åter att skogsskoleföreståndarna över

huvud taget i avlöningshänseende ställts något lägre än jägmästare

underlättas övergången från skogsskoleföreståndarbefattning till jägmästartjänst,

varigenom ett ur undervisningssynpunkt understundom

önskvärt ombyte av lärarkrafter kan komma till stånd.

Skogsingenjörerna hava hittills i avlöningshänseende varit likställda

med jägmästare inom samma landsdelar, varest skogsingenjörerna hava

Skogsskoleforeståndare.

Skogsbi

ge-njör.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Jägmästare

domän
styrelsen.

(Byrå
jägmästare.

)

sin verksamhet, eller i nuvarande tredje gruppen. Enligt kommitténs

mening finnes emellertid skäl för att i avlöningsavseende göra en viss

skillnad mellan skogsingenjör och jägmästare. Den förres arbetsuppgifter

påverkas nämligen mindre än den senares av domänverkets allt starkare

utveckling som affärsdrivande verk. Med hänsyn till vad nu anförts

torde det bliva i huvudsak ur synpunkten av levnadskostnadernas stegring,

som en reglering av dessa befattningshavares löner bör företagas.

Med denna utgångspunkt har kommittén funnit sig böra för skogsingenjörerna

ifrågasätta eu begynnelselön av 6,324 kronor. Då även

i fråga om skogsingenjörerna är önskvärt, att övergång kan äga rum

till jägmästarbefattningar, har kommittén föreslagit avlöningsförhöjningar

(ålderstillägg) så, att lönen efter sex år sammanfaller med jägmästares

begynnelselön i motsvarande grupp, C-gruppen.

De nuvarande jägmästartjänsterna hos domänstyrelsen hava så tillkommit,

att från och med år 1918 förutvarande notarietjänster å domänstyrelsens

skogsbyråer efter förslag av ovanberörda 1915 års kommission

förändrades till jägmästartjänster. Denna anordning vidtogs i ändamål

att därigenom underlätta erhållande av dugande, skogligt utbildade krafter

till de med notariebefattningar å dessa byråer förenade arbetsuppgifter.

Nämnda kommission anförde i sitt ovanberörda betänkande rörande

nu ifrågavarande spörsmål bland annat följande.

»Vad nu särskilt notarierna å skogsbyråerna angår, må framhållas,

hurusom, med hänsyn till mängden och omfattningen av de till dessa

byråer hörande ärenden, behov föreligger att åt vederbörande notarier

kunna anförtro en mängd krävande gransknings- och utredningsarbeten,

i synnerhet av skogsteknisk natur. Då härtill kommer, att vid förfall

för vederbörande byråchef notarien i allmänhet inträder såsom ledamot

i styrelsen, måste givetvis av notarien fordras icke blott god teoretisk

skoglig utbildning utan även praktisk erfarenhet inom det skogliga området,

vadan på dessa befattningars innehavare alltså måste ställas

ungefär samma kompetensfordringar som på eu revirförvaltare. Det

synes vid sådant förhållande ligga i sakens natur, att stora svårigheter

måste uppstå att för notariebefattningarna med deras nuvarande avlöning,

som åtminstone under de femton första tjänsteåren understiger

vad hittills i sådant hänseende utgått till revirförvaltare, kunna erhålla

kompetenta sökande.

För avhjälpande av berörda missförhållande har kommissionen trott

den lyckligaste lösningen vara, om de nuvarande notariebefattningarna

å skogsbyråerna ombildas till jägmästartjänster utan revir. Härigenom

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

skulle även underlättas en önskvärd växelverkan mellan centralförvaltningen

och lokalförvaltningen.»

Avlöningen till jägmästarna i domänstyrelsen fastställdes i enlighet

med nämnda kommissions förslag till 5,200 kronor eller lika med lägsta

jägmästargruppens.

Enligt vad inom kommittén upplysts har det emellertid, oaktat den

sålunda genomförda förändringen, visat sig möta svårigheter att till ifrågavarande

befattningar erhålla kompetenta och lämpliga personer.

I betraktande härav och då domänstyrelsen för rekrytering av

ifrågavarande befattningshavare är hänvisad till tjänstemän inom den

lokala skogsförvaltningen, framstår enligt kommitténs mening såsom skäligt,

att ifrågavarande befattningshavare beredes förhöjd avlöning, varvid

särskilt de höga levnadskostnaderna i Stockholm böra beaktas. Lönen

bör enligt kommitténs förmenande så tillmätas, att jämväl en ordinarie

jägmästare ute på revir kan finna med sin fördel förenligt att söka ifrågavarande

befattningar. Begynnelselönen har kommittén ansett lämpligen

kunna sättas till 7,212 kronor. Efter sex års tjänstgöring sammanfaller

lönen med begynnelselönen för revirförvaltare i högsta lönegruppen.

Till undvikande av förväxling med revirförvaltare torde den nuvarande

benämningen jägmästare kunna ändras till byråjägmästare.

Till flottiedsingenjören utgår för närvarande en avlöning av 7,000

kronor.

Ifråga om denna befattningshavare har kommittén haft att taga

hänsyn till vissa förhållanden beträffande dennes tjänsteåligganden och

svårigheten att med hänsyn till erforderlig praktisk specialutbildning rekrytera

denna befattning, vilket allt närmare framgår av vad som anförts

å sid. 224—227 i 1915 års kommisions betänkande, vartill kommittén

tillåter sig hänvisa. Vid nuvarande avlönings bestämmande har man utgått

från att ifrågavarande befattningshavare borde i lönehänseende sättas

högre än jägmästare, samtidigt som slutlönen icke borde överstiga begynnelselönen

för den å samma ort, Umeå, placerade överjägmästaren.

Kommittén anser för sin del, att samma princip bör fortfarande i

huvudsak tillämpas. Med hänsyn till den för jägmästare i det föregående

ifrågasatta avlöning torde under sådant förhållande böra följa,

att flottledsingenjörens avlöning bör undergå en motsvarande förhöjning.

Kommittén har funnit flottledsingenj ören närmast vara att jämföra

med jägmästare i lönegrupp C. Då begynnelselönen där enligt

kommitténs förslag skulle bliva 7,188 kronor, har kommittén ansett, att

FloHltda
ingtnjörcn.

2942 19

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

Domän/iskalen.

Öwer
j

äg mästare.

Byråchef.

Löne
förhöjning-.

50

beloppet för andra löneklassen i denna lönegrupp, 7,620 kronor, lämpligen

bör utgöra begynnelselön för flottledsingenjören.

För innehavande av domänfiskalsbefattningen fordras högre juridisk

utbildning och är med densamma förenad självständig föredragningsskyldighet

ävensom skyldighet att bevaka och utföra kronans rätt och

talan i ärenden, som röra styrelsens förvaltning. Med hänsyn härtill

har kommittén ansett ifrågavarande tjänst jämförlig med de beslutade

förste sekreterarbefattningarna vid kommunikationsverken. Med tilllämpning

av ovan angivna princip i fråga om avlöningsbeloppens bestämmande

för befattningshavare hos domänstyrelsen, har avlöningen

till domänfiskalen föreslagits till 8,580 kronor.

Overjägmästares nuvarande begynnelseavlöning utgör i lägsta gruppen

7,700 och i högsta 8,100 kronor.

Med hänsyn till den för jägmästare i högsta lönegruppen ifrågasatta

begynnelselönen eller 8,124 kronor, har kommittén vad överjägmästarna

beträffar ansett sig böra föreslå en begynnelselön i lägsta gruppen av

8,580 kronor. Begynnelseavlöningen i högsta lönegruppen blir då enligt

förut angivna grunder 9,540 kronor.

Begynnelselönen för byråchef inom domänstyrelsen har kommittén

i överensstämmelse med vad under denna avdelning inledningsvis anförts

föreslagit till 10,020 kronor. Härigenom kommer byråchefslönen att

uppgå till belopp, som bör kunna möjliggöra skogsbyråchefernas rekrytering

från överjägmästarna.

Rörande frågan om löneförhöjning, motsvarande ålderstillägg, för de

manliga befattningshavarna anser kommittén vad först antalet beträffa^

att detta, som för närvarande varierar från ett till tre, bör liksom vid

övriga affärsdrivande verk bestämmas till fyra för de lägst avlönade

tjänstemännen och tre för övriga befattningshavare. Det större antalet

löneförhöjningar bör enligt kommitténs mening tillgodokomma befattningshavare

till och med skogsrättare. Därefter inträder en av olikhet i

kompetensfordringar betingad större skillnad i avlöningshänsende. Rörande

tiden för de olika löneförhöjningarnas åtnjutande växlar denna för närvarande

mellan tre och fem år. Denna tid synes böra fastställas lika för

alla befattningshavare eller såsom vid övriga affärsdrivande verk till

tre år. Likaså har kommittén vad beträffar löneförhöjningarnas belopp

funnit dessa böra bestämmas i anslutning till vad som i sådant avseende

senast fastställts rörande de övriga affärsdrivande verken.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kvinnliga tjänstemän.

De senast av statsmakterna fastställda bestämmelser rörande de

kvinnliga befattningshavarnas avlöningsförhållanden träda i tillämpning

först från och med ingången av år 1920. Avlöningsheloppen för de tre

graderna äro respektive 1,600, 2,000 och 2,400 kronor med 200 kronors

ålderstillägg efter respektive fem, tio och femton år.

Vidare vill kommittén erinra, att ifrågavarande befattningshavare

hos domänstyrelsen i tjänstgöringsavseende icke skilja sig från de kvinnliga

biträdena vid de centrala ämbetsverken.

Vid nu angivna omständigheter och då sistnämnda befattningshavares

avlöningsförhållanden torde komma under bedömande vid den utredning

beträffande lönereglering i allmänhet lör tjänstemännen vid de centrala

verken, som på sätt kommittén redan förut antytt inom kort lärei

komma att företagas, har kommittén icke nu velat ifrågasätta någon

egentlig ändring i de vid domänstyrelsen anställda kvinnliga befattningshavarnas

avlöningsbelopp. Med hänsyn till eventuellt framtida behov

har kommittén emellertid i löneplanen upptagit samtliga tre nu förekommande

normalgrader. Såsom benämning å de olika biträdena vill

kommittén föreslå skrivbiträde, kontorsbiträde och kanslibiträde, motsvarande

respektive nuvarande första, andra och tredje graden. Begynnelselönen

har i anslutning till den här framlagda löneplanen föreslagits för

skrivbiträde i högsta lönegruppen till 1,608 kronor, för kontorsbiträde

till 2,004 kronor och för kanslibiträde till 2,400 kronor.

Kommittén har icke kunnat underlåta att i detta sammanhang

undersöka, huruvida icke även inom den lokala skogsförvaltnmgen,

där enligt vad kommittén inhämtat kvinnlig biträdeskraft i stor utsträckning

anlitas, ordinarie kvinnliga biträdesbefattningar borde inrättas. Sådana

biträden kunde då närmast tänkas ifrågakomma å överjägmästarexpeditionerna.

Undersökningen har ock givit vid handen, att beträffande

en var sådan expedition de medel, som användas för biträdeshjälp,

uppgå till belopp fullt motsvarande avlöning till ordinarie skrivbiträde

i ovanberörda första biträdesgrad. Domänverkets representanter

inom kommittén hava också vitsordat, att full sysselsättning kan beredas

sådan fast anställd befattningshavare.

Nu angivna förhållanden har enligt kommitténs mening ådagalagt

lämpligheten och önskvärdheten av upptagande jämväl för överjägmästarexpeditionernas

vidkommande av ordinarie kvinnliga biträdesbefattningar

Begynnelse
lön.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Löne
förhöjning.

motsvarande nuvarande första biträdesgraden hos de centrala ämbetsverken.

Kommittén har jämväl varit inne på spörsmålet om ett mera enhetligt

ordnande av biträdesförhållandena å revirförvaltarexpeditionerna.

Därvid har emellertid framgått, att olikheterna med avseende å arbetets

omfattning å de särskilda expeditionerna äro så stora, att ett sådant

ordnande genom fast anställda skrivbiträden icke lämpligen torde låta

sig göra. Det har sålunda visat sig, att, under det att vissa revirförvaitare

äro i behov av ständigt biträde aret om, andra revirförvaltare

endast under en kortare tid av året behöva anlita särskilt biträde.

Ifråga om löneförhöjningarna, motsvarande ålderstillägg, hava dessa

till antalet bibehållits oförändrade. Deras belopp är i det närmaste lika

med det nuvarande. Däremot hava tidsintervallerna för de olika förhöjningarna,

i likhet med vad som bestämts ifråga om kommunikations*

verken, föreslagits till tre i stället för som nu fem år.

Löneklassindelning'' m. m.

I den av 1919 års lagtima riksdag på kommitténs förslag beslutade

loneplan för de övriga affärsdrivande verken är en löneklassindelning

genomförd på sådant sätt, att högsta avlöningsbelopp i

en lägre befattning alltid återfinnas ibland lägre avlöningsbelopp

för den närmast högre befattningen. Denna anordning har träffats i

avsikt att vinna eu sa mjuk övergång mellan avlöningsbeloppen för de

olika befattningarna som möjligt, vilket dessutom är av betydelse med

avseende å de lokala tjänstemännens överg-ång till befattning inom vederbörande

verks styrelse och tvärt om.

Önskvärdheten av en sådan löneklassindelning gör sig i lika hög

grad gällande beträffande domänverket. Kommittén har därför unde£

sökt möjligheterna för en dylik sammanhängande loneplan jämväl för

sistnämnda verk, och har kommittén därvid funnit en sådan plan kunna

genomföras. Endast pa en enda punkt har i detta avseende svårigheter

mött nämligen mellan skogsråtta^ och överjägmästarassistent, där av

skäl, som kommittén förut framållit, skillnaden i avlöningsbeloppen måst

göras så stor, att genomgående klasser för dessa båda befattningar

ej kunnat ifrågakomma. Detta förhållande har emellertid kommittén

icke ansett böra få utgöra hinder för införande av löneklassystemet.

Liksom i löneplanen för kommunikationsverken hava för vinnande av

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

lättnader vid månadsutbetaluingarna lönebeloppen i den för domänverket

föreslagna löneplanen satts till med tolv lämpligt delbara krontal.

Fördelningen av befattningarna i de olika lönegraderna bär angivits

i en särskild till kommitténs förslag till avlöningsreglemente fogad bilaga.

Med nu och i det föregående angivna utgångspunkter har kommittén

uppgjort den löneplan för domänverkets personal, som återfinnes

i § 9 av nedanintagna förslag till avlöningsreglemente.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

m Motiv till kommitténs förslag till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid domänverket.

Ehuru kommittén på sätt av det föregående framgår icke kunnat vad

domänverket beträffar förorda ett lönesystem efter i allo samma grunder,

som av statsmakterna på kommitténs förslag beslutats i fråga om kommunikationsverken,

har kommittén i allt fall ifråga om de särskilda

villkoren och bestämmelserna för löneförmånernas åtnjutande ingående

undersökt möjligheten av att åvägabringa överensstämmelse med dessa verk.

För angivet ändamål har kommittén först tagit i övervägande,

huruvida över huvud taget de från hittills följda avlöningsprinciper

väsentligt avvikande grundsatser, vilka blivit fastställda genom det för

kommunikationsverken utfärdade gemensamma avlöningsreglemente (Sfs.

nr 343 år 1919), lämpligen borde vinna tillämpning även beträffande

domänverkets personal. Kommittén har därvid kommit till den uppfattningen

att så i huvudsak bör ske. Det har ock synts kommittén synnerligen

önskvärt, att avlöningsbestämmelserna för domänverkets personal

vilka nu förekomma dels i särskilda kungörelser angående villkor och

bestämmelser för åtnjutande av fastställda avlöningsförmåner dels ock i

särskilda instruktioner för domänstyrelsen och skogsstaten samt stadgar

för statens skogsskolor, sammanföras i ett avlöningsreglemente.

Härefter har kommittén paragrafvis följt kommunikationsverkens

avlöningsreglemente, till vilket kommittén tillåter sig hänvisa, och

prövat, i vilka särskilda fall domänverkets organisation eller speciella

förhållanden inom verket eller andra omständigheter påkallade ändringar

däri.

Kommittén återger här nedan nämnda undersökning i form av

Motivering för kommitténs förslag

till

Avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket.

1 §• Denna paragraf överensstämmer i sak helt med motsvarande para
graf

i avlöningsreglementet för kommunikationsverken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I denna paragraf hav inom. 4 uteslutits, enär förmåner av där angivet

slag ej förekomma i fråga om domänverkets personal. I övrigt

bär endast den förändring vidtagits, som föranledes därav att tantiem

ej utgår till befattningshavare vid domänverket.

Denna paragraf har tillagts ett andra moment med bestämmelser

ifråga om tjänstemans rätt att åtaga sig vissa förrättningar åt enskilda.

Momentets innehåll ansluter sig i huvudsak till vad för närvarande gällei.

I övrigt hava endast erforderliga redaktionella ändringar gjorts.

I § 4 har endast en redaktionell ändring vidtagits.

Arvodesbeloppen till generaldirektören och chefen för domänverket

samt överdirektören och souschefen vid samma verk utgå nu med 15,000

kronor till generaldirektören och med 12,000 kronor till överdirektören.

För en väsentlig förhöjning av dessa arvoden tala samma skäl, som föranlett

statsmakterna att på lönekommitténs förslag vidtaga en betydande

förhöjning i de med chefsposterna vid de övriga affärsdrivande verken för

närvarande förenade arvodena (jfr kommitténs ovanberörda betänkande

sid. 214 och 215). Vad arvodenas storlek beträffar har kommittén efter

övervägande av denna fråga funnit skäligt, att arvodet till generaldirektören

sättes lika med det belopp, som, enligt avlöningsreglementet för

kommunikationsverken, skall utgå till generaldirektören och chefen för

telegrafverket eller 25,000 kronor. Arvodet till överdirektören har synts

kommittén böra bringas i överensstämmelse med det för överdirektör

(ej souschef) och överingenjör vid statens järnvägar bestämda beloppet

-eller 17,000 kronor.

Dessa paragrafer hava bibehållits oförändrade.

I denna paragraf hava de förändringar vidtagits, som betingats

av kommitténs i det löregående (sid. 30 — 32) framställda förslag ifråga

om grunderna för tjänsternas gruppering. I anledning härav har terminologien

undergått sådan förändring, att beteckningen »ortsgrupp» utbytta

mot benämningen »lönegrupp». Vidare har i anslutning till vad tidigare

anförts uteslutits vad som rör kallortstillägg, varjämte erforderlig redaktionell

ändring företagits.

Givetvis hava de olikheter, vilka pa sätt kommittén i det föregående

framhållit förefinnas beträffande domänverkets personal i jämförelse med

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

de övriga affärsdrivande verkens, ävensom det förhållandet att det bär

är fråga om ett mera begränsat antal befattningar icke kunnat undgå

att inverka på uppställningen av nu ifrågavarande löneplan. Det är

sålunda först att märka att, under det att man vid bestämmandet av

lönebeloppen för samtliga tjänstemän vid kommunikationsverken, såväl

de lokala som de i verkens styrelser anställda, uteslutande tagit hänsyn

till dyrortsm omen tet, bär på sätt i det föregående angivits vad domänverkets

lokala personal beträffar avlöningsbeloppeu måst regleras i betraktande

av jämväl vissa andra faktorer. Avlöningsbeloppen till domänstyrelsens

personal återigen har rönt inverkan enbart av dyrhets förhållandena

å en och samma ort, Stockholm. Vid sådant förhållande har

det icke befunnits möjligt att genomgående hänföra sistnämnda befattningshavare

till för den förvaltande personalen avsedda lönegrupper^

Härav förklaras tillkomsten av den ytterligare kolumn i löneplanen, vilken

upptager lönebeloppen för domänstyrelsens tjänstemän.

Sådana den lokala förvaltningen tillhörande befattniughavare, för

vilka uppdelning i lönegrupper ej förekommer, hava placerats i deri

lönegrupp, vartill de med avseende å de med dem närmast jämförbarabefattningshavare

i högre eller lägre grad böra hänföras.

Lönegradernas antal för manliga befattningshavare hava begränsats

till 12 och löneklassernas till 26. För kvinnliga befattningshavare äro

motsvarande antal 3 och 8.

10 §. I motiveringen till sitt förslag till avlöningsreglemente för kommu
nikationsverken

anförde kommittén ifråga om det under 10 § 3 inom.

punkten bj upptagna villkoret för erhållande av löneförhöjning, att ehuru

kommittén försport att särskild utredning därom blivit av Kungl. Majrt

anbefalld, kommittén likväl ansett sig icke kunna underlåta att för de

verks del, vilka berördes av kommitténs arbete, föreslå sådan ändring, att

de mest i ögonen fallande olägenheterna av den tidigare formuleringen

av villkoret ifråga undanröjdes eller åtminstone mildrades.

Då nu kommittén, av enahanda anledning som ovan nämnts, för

domänverkets vidkommande endast med viss redaktionell ändring föreslår

samma formulering av förevarande paragraf, som antagits för kommumkationsverken,

förutsätter kommittén liksom beträffande sistnämnda

verk, att det beslut, som statsmakterna, sedan nämnda utredning blivit

verkställd, kunna komma att fatta för övriga statsinstitutioners del, även

skall bliva gällande för domänverket, varom förbehåll gjorts i 34 §.

11 §• Denna paragraf har bibehållits oförändrad.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

I denna paragraf hava andra och tredje momenten uteslutits, enär de

förhållanden, som däri reglerats, icke äga någon motsvarighet ifråga om

domänverket. Fjärde momentet har följaktligen betecknats såsom andra

momentet. Någon förändring i övrigt har icke vidtagits.

I denna paragraf har endast en redaktionell ändring gjorts.

Andra momentet i denna paragraf har på grund av obefintligheten

vid domänverket av däri avsedd befattning uteslutits. Med hänsyn till

att, såsom kommittén under avdelningen »Allmänna synpunkter» framhållit,

domänstyrelsen med avseende å tjänstgöringen i viss mån

närmar sig de administrativa ämbetsverken, bär kommittén ansett sig

böra, i likhet med vad senast skett ifråga om kammarkollegium

(jfr riksdagens skrivelse nr 114 år 1919) föreslå sådant tillägg, att befattningshavare

skall vara skyldig att med behållande av tjänstegrad och

lön, när helst Kungl. Maj:t prövar lämpligt, låta sig förflyttas från

domänstyrelsen till annan befattning inom den centrala förvaltningen.

I överensstämmelse med kommitténs tidigare uttalade uppfattning

rörande frågan om särskilda kallortstillägg för domänverkets personal

har denna paragraf uteslutits.

Ändring i denna paragraf har först vidtagits med avseende å kallortstillägget.

Vidare har ändring gjorts med hänsyn till att i paragrafen

omförmäld tjänstfrihet, varmed avses ledighet från tjänstgöring sönoch

helgdagar, är ett begrepp, som icke äger motsvarighet ifråga om

domänverket, där såsom tidigare nämnts sådan tjänstgöring i regel ej

förekommer. Slutligen har vad som rör statsunderstödd pensionsanstalt

uteslutits, enär därmed i kommunikationsverkens avlöningsreglemente åsyftats

enskilda järnvägarnas och telegrafverkets pensionsinrättningar.

Tjänstledighetsavdragen i vad rör domänverkets personal hava

av kommittén uträknats enligt enahanda grunder som i fråga om de

övriga affärsdrivande verkens. Vissa mindre olikheter hava emellertid

betingats av i det föregående angivna skiljaktigheter med avseende å

tjänsternas gradering och avlöningsbelopp. Vidare har den ändring

gjorts, som påkallats av kallortstilläggens uteslutande, varjämte viss

redaktionell ändring vidtagits.

*) Siffra inom parentes betecknar paragrafens nummer i avlöningsreglementet för kommunikationsverken.

12 g
13

§■

14 §.

(15 §-)*)

15 (16) §.

16 (17) §.

2942 19

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

17 (18) och

18 (19) §§.

19 (20) §.

20 (21) §.

21 (22) §.

I dessa paragrafer hava endast vissa redaktionella ändringar vidtagits.

Denna paragraf har formulerats i anslutning till motsvarande paragraf

i avlöningsreglementet för kommunikationsverken.

I denna paragraf har endast en redaktionell ändring gjorts.

Vad angår frågan om semesterledighet för domänverkets personal

är först att märka, att sådan ledighet för närvarande icke åtnjutes av

tjänstemännen vid den lokala skogsförvaltningen. Anledningen härtill

torde vara att söka däri, att dessa befattningshavares tjänstgöring i allmänhet

ansetts vara av sådan art, att den icke på samma sätt som

ifråga om den året om vid arbetsrummet bundna tjänstemannens arbete

framkallar behov av någon längre sammanhängande ledighet. Under

åberopande av den alltjämt stegrade intensiteten å skogsskötselns område

och den därav förorsakade strängare tjänstgöringen har emellertid kravet

på semesterledighet från skogsstatstjänstemännen gjort sig allt starkare

gällande.

Kommittén har också blivit övertygad därom, att beredande av

någon semesterledighet jämväl för den lokala skogsförvaltningens personal,

däri inbegripna de ordinarie tjänstemännen vid statens skogsskolor,

måste anses vara med rättvisa och billighet överensstämmande.

Då det härefter gällt att bestämma semestertidens längd för de

olika befattningshavarna vid domänverket, har kommittén först beträffande

expeditionsvakterna övervägt, huruvida skäl kunde förefinnas att

i sådant avseende jämställa dem med befattningshavare i motsvarande

lönegrad vid de övriga affärsdrivande verken. Därvid har kommittén

kommit till den slutsatsen, att den kortare dagliga tjänstgöringstiden samt

frihet från helgdags- och nattjänstgöring inom domän styrelsen motiverade

en något kortare semester än i de övriga affärsdrivande verken. Vad

kronojägare, tillsyningsmän och skogsrättare angår har kommittén

icke förbisett, att med avseende å olikheten i tjänstgöringen och det

förhållandet, att dessa befattningshavare hittills icke ansetts böra berättigas

till semester, möjligen kunde utgöra skäl för att göra en viss

skilluad mellan dem och expeditionsvakterna. Å andra sidan hava

emellertid övervägande skäl synts kommittén tala för att låta semestertidens

längd för kronojägare, tillsyningsmän och skogsrättare sammanfalla

med expeditionsvakternas.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Den semestertid, kommittén föreslår för nyssnämnda befattningshavare,

är 15 dagar före och 20 dagar efter fyllda 40 år.

Vad beträffar överjägmästarassistenter, skogstaxatorer, skogsingenjörer,

skogsskolföreståndare, jägmästare och fiottledsingenjör, vilka befattningshavare

nu jämväl skulle komma i åtnjutande av semester, har

kommittén ansett 20—30 dagar vara skäligt.

I fråga om notarie, registrator och revisor samt kvinnliga biträden,

vilka befattningshavare mi äro berättigade till semester under 30 dagar,

har kommittén ansett semestertiden för dessa böra fastställas till 25—35

dagar. För domänfiskalen, vilken för närvarande är berättigad till 45

dagars semester, bär föreslagits 35—45 dagar. Samma semestertid synes

kommittén böra beredas byrå jägmästare i domänstyrelsen.

För överjägmästare har kommittén funnit sig böra föreslå 30 —

40 dagar.

Byråchef, som för närvarande äger rätt till 45 dagars semester,

torde böra bibehållas härvid oavsett åldern.

I anslutning till det nu anförda har den i första momentet intagna

tabellen avfattats.

Till i paragrafen omförmäld tjänsteman, som har sig anförtrodd

uppbörd och kontroll å uppbörd, bör enligt kommitténs mening hänföras

förutom kassören i domänstyrelsen även jägmästare och skogsskoleföreståndare,

i vilka senare befattningshavares verksamhet jämväl

ingå uppgifter av här ifrågavarande art.

Andra momentet i § 22 av kommunikationsverkens avlöningsreglemente

har i överensstämmelse med vad kommittén tidigare anfört uteslutits.

Enligt bestämmelsen i 23 § av kommunikationsverkens avlöningsreglemente

skall för tjänstemän vid dessa verk hyrespriset för lägenhet,

som upplåtes till tjänstebostad, efter vissa angivna grunder fastställas

genom överenskommelse mellan verket och tjänstemannen och skall, då

sådan överenskommelse ej kan träffas, frågan hänskjutas till en lör verken

gemensam bostadsnämnd.

Ifråga om domänverket gäller för närvarande, att domänstyrelsen

skall på förslag av vederbörande överjägmästare fastställa ifrågavarande

pris.

Då anordningen med en bostadsnämnd måste anses bereda båda de

intresserade parterna obestridliga fördelar, har kommittén tagit i övervägande

möjligheten och lämpligheten av att jämväl för domänverkets

del en sådan nämnd stode till disposition. Den härvid nära till hands

liggande tanken att även för detta verk anlita kommunikationsverkens

22 (23) §.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

bostadsnämnd bär kommittén emellertid av flera skäl funnit sig icke

kunna upptaga. Vid sådant förhållande skulle kunna ifrågasättas att

lör domänverket anordna en egen bostadsnämnd. Åven detta alternativ

har kommittén emellertid ansett sig böra uppgiva. Arbetsområdet måste

nämligen anses otillräckligt för en dylik fristående institution. De hos

domänverket i frågakommande bostädernas avlägsna och spridda belägenhet

skulle också göra en bostadsnämnds verksamhet här synnerligen

kostsam. Då därtill kommer, att domänverket i överjägmästarna kan

anses äga en lämplig och i det väsentliga opartisk, förberedande instans

för bostadsfrågornas behandling, har kommittén stannat för det förslag,

som inrymmes i § 22.

Som av innehållet i denna paragraf framgår, bibehålies i huvudsak

den hittills följda ordningen. Dock ifrågasätter kommittén vissa förändringar

i nu gällande regler å ifrågavarande område. Sålunda har

kommittén för åstadkommande av en viss instansordning vid hyresbeloppets

bestämmande, något som synts kommittén önskvärt, funnit sig böra

föreslå, att intill dess bostadsersättningens storlek blivit bestämd, denna

skall utgå efter av vederbörande överjägmästare åsatt belopp. Härjämte

har kommittén i ändamål att tillgodose från tjänstemännen framställda

krav om visst inflytande vid hyresbeloppets bestämmande ansett sig

böra föreslå, att bostadsinnehavaren skall, innan nämnda belopp fastställes,

beredas tillfälle att yttra sig i frågan. Dessutom har det förhållandet

att med bostaden i vissa fall kan vara förenad odlad jord vid

paragrafens formulering måst beaktas.

Vidare har den omständigheten att vid domänverket fall förekomma,

då såsom ersättning till tjänstemän ingår upplåtelse av boställe, föranlett,

att i första stycket av första momentet efter ordet »verket» inskjutits

orden »men som ej är att anse såsom boställe» ävensom att ett ytterligare

moment tillagts paragrafen.

Utan att taga ställning till frågan om vad som är att hänföra till boställe

eller ej, vill kommittén erinra, att enligt ett av domänstyrelsen den

30 september 1919 utfärdat cirkulär nr 12, med bestämmelser angående

viss underhållsskyldighet å till skogsstatspersonalen upplåtna boställen

och bostadslägenheter, till boställen räknats alla upplåtelser, för vilka

tjänsteinnehavaren får vidkännas avdrag å lönen, motsvarande såväl

hyra för bostaden som boställets därutöver uppskattade avkomst, och

till bostadslägenheter sådana, där dylikt avdrag sker enbart för hyra.

I det tillagda momentet har först angivits, att vad som i 1, 2 och

3 momenten stadgats om lägenhet även skall gälla i fråga om boställe.

Härjämte har beträffande avflyttning från boställe måst intagas i

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

vissa avseenden andra bestämmelser än i fråga om lägenhet. Sålunda

har för det fall att tjänsteinnehavaren av annan anledning än pensionering

avgår ur tjänst tiden för avflyttning måst tillmätas rymligare än

ifråga om bostadslägenheter. A andra sidan har, med hänsyn till att

endast en fardag om året förekommer beträffande boställen och för att

undvika att en befattningshavare i vissa fall (exempelvis om befordringsbeslutet

meddelas under senare hälften av december) skulle kunna kvarsitta

å bostället oskäligt lång tid, tiden för avflyttning efter befordran eller

förflyttning föreslagits till den fardag, som infaller näst efter två i stället

för såsom beträffande kommunikationsverken tre månader från det uppsägning

skett eller bostä!Isinnehavaren erhållit kännedom om beslut rörande

sin befordran eller förflyttning.

Tillika vill kommittén med avseende å det i början av denna

paragraf förekommande uttrycket »lägenhet, som disponeras av verket»

framhålla, att därmed avses sådan lägenhet, som blivit såsom tjäna tebostad

upplåten till befattningshavare vid domänverket.

Då bestämmelser i de i dessa paragrafer berörda hänseenden icke

synas kommittén erforderliga beträffande domänverket, hava desamma

uteslutits.

Kommittén håller före, att jämväl domänverkets personal bör komma

i åtnjutande av fri läkarvårds Med hänsyn emellertid till den ofta avlägsna

belägenheten av den lokala personalens bostäder har kommittén

icke kunnat undgå att särskilt beakta de relativt större kostnader för

statsverket i jämförelse med kostnaderna i förevarande avseende för befattningshavare

vid kommunikationsverken, vilka kunde föranledas av en

obegränsad rätt för domänverkets tjänstemän att begagna sig av ifrågavarande

förmån. Kommittén har därför ansett det lämpligen böra ankomma

på Kungl. Maj:t att närmare bestämma den omfattning, i vilken

denna förmån bör tillkomma skogstjänstemännen. I anslutning härtill

har i första stycket av förevarande paragraf efter ordet »bestämmelser»

inskjutits orden »och i den omfattning».

Ifråga om ersättning för extra förrättning utgår sådan ersättning

vad domänverkets lokala personal beträffar för närvarande enligt vissa

särskilda grunder. I anslutning härtill har ändring gjorts i paragrafens

första moment. Utom det att vidare den del av andra momentet, som

rör uteslutande statens järnvägar, strukits, har vid formuleringen av

tredje momentet tagits i betraktande skillnaden mellan begreppet sta
-

(24 och 25 §).

23 (26) §.

24 (27) §.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

tioneringsort vid kommunikationsverken å ena sidan samt begreppet

tjänstgöringsområde i vad rör personalen vid domänverket å andra sidan.

25 (28) §• Med hänsyn till den omständigheten att en skogsstatens tjänsteman

eventuellt kan bliva ålagd att flytta till "annan ort inom tjänstgör ingsområdet

utan att tjänstebostad upplåtes och tjänstemannen i regel även för

sådant fall bör komma i åtnjutande av ersättning för flyttningskostnad,

har orden »eller eljest ålagts förändrad bostadsort» inskjutits i paragrafen.

(29 och 30 §§;. De i dessa paragrafer behandlade förhållanden äga icke tillämplighet

inom domänverket, varför paragraferna ifråga uteslutits.

26 (31) §. Enligt gällande instruktion för domänstyrelsen (21 §) tillkommer

anmärkningsarvode vederbörande revisor för varje belopp, som inflyter

på grund av hans anmärkning vid till styrelsen inkommen räkenskap

och som utan anmärkningens framställande icke skulle kommit det allmänna

till godo. Provisionen utgår med högst femton procent av det

influtna beloppet, då detta ej överstiger 500 kronor samt tio procent

å högre belopp, dock att för belopp mellan 500 och 750 kronor provision

i varje fall skall utgå med 75 kronor.

Beträffande nu ifrågavarande spörsmål tillåter sig kommittén hänvisa

till vad i sådant avseende yttrats i kommitténs betänkande angående

gemensamt avlöningssystem och lönereglering för kommunikationsverken

(sid. 68). Kommittén har där som sin mening uttalat att anmärkningsarvode

icke vidare borde ifrågakomma. Då emellertid ifrågavarande

angelägenhet synes böra ordnas likformigt för samtliga grenar

av statsförvaltningen och, såsom i nämnda betänkande framhållits, redan

är föremål för Kung]. Maj:ts prövning, har kommittén lika litet för

domänverkets som för kommunikationsverkens vidkommande velat framställa

direkt förslag om anmärkningsarvodets borttagande. Ovanberörda

bestämmelser beträffande domänstyrelsen hava ansetts böra bringas i

överensstämmelse med vad som bestämts ifråga om kommunikationsverken.

Därför har denna paragraf givits samma lydelse som motsvarande

paragraf i kommunikationsverkens avlöningsreglemente.

27 §. I gällande instruktion för skogsstaten finnas vissa bestämmelser

ifråga om tjänstemans rätt att i egenskap av åklagare och verkställare

av beslag åtnjuta beslagsprovision eller åklagarandel.

Med hänsyn härtill har kommittén ansett att, i samband med angivande

av övriga tjänstemännen tillkommande särskilda ersättningar,

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

i en särskild paragraf erinran borde göras om ovannämnda förhållande.

Denna paragraf har betecknats som 27 §.

Då förmån av i denna paragraf angivet slag ej ifrågakommer

beträffande domänverkets personal, har paragrafen uteslutits.

Denna paragraf har formulerats med hänsyn till att ersättning

för övertidsarbete vid domänverket lämpligen bör ifrågakomma endast i

vad angår kvinnliga befattningshavare.

Dessa båda paragrafer reglera förhållanden, som icke äga motsvarighet

beträffande domänverkets tjänstemän. Dessa paragrafer hava

alltså uteslutits.

Då i löneplanen för domänverkets befattningshavare endast uppförts

kvinnliga biträden i tre särskilda lönegrader, har paragrafen avfattats

med aktgivande härpå.

I dessa paragrafer reglerade förhållanden hava icke någon motsvarighet

beträffande domänverket, varför desamma uteslutits.

Denna paragraf har endast undergått viss redaktionell förändring.

Denna paragraf har bibehållits oförändrad.

I det år 1918 bestämda arvodesbelopp till domän fullmäktige har

kommittén icke funnit anledning att föreslå någon förändring. Detta

torde således fortfarande böra bestämmas till 3,000 kronor.

I denna paragraf har endast en redaktionell ändring vidtagits.

Den i avlöningsreglementet för kommunikationsverken omförmälda

gemensamma lönenämndens uppgift är att avgiva yttrande ifråga om

sådana allmänna föreskrifter, som det enligt avlöningsreglementet ankommer

på Kungl. Maj:t att utfärda, ävensom att bereda andra ärenden av huvudsakligen

löneteknisk natur, vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta

till densamma.

Jämväl beträffande domänverket torde ett visst behov av en sådan

nämnd göra sig gällande. Att detta behov emellertid icke är lika starkt

som vid de övriga affärs driv an de verken torde framgå bland annat

1,32 §).

23 (33) §.

(34 och 35 §§).

29 (36) §.

(37-39 §§).

30 (40) §.

31 (41) §.

32 (42) §.

33 (43) §.

(44 §)•

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

därav, att antalet av de ärenden, i vilka det enligt det av kommittén för

domänverket nu förordade avlöningsreglementet skulle ankomma på

Kungl. Maj:t att utfärda allmänna föreskrifter endast uppgå till hälften

i jämförelse med de ovanberörda verken. Kommittén har för övrigt

kommit till den uppfattningen, att lönefrågorna för domänverket över

huvud taget måste anses mindre invecklade och svårlösta än för de

övriga affärsdrivande verken.

Med hänsyn till det anförda anser kommittén ej tillräckliga skäl

föreligga att för domänverkets vidkommande inrätta en särskild lönenämnd.

I betraktande av den mångfald arbetsuppgifter, som redan åvila

kommunikations verkens lönenämnd och den ytterligare utvidgning av

densamma, som skulle påfordras, kan kommittén ej heller tillstyrka, att åt

denna uppdrages att taga befattning jämväl med ifrågavarande förhållanden

beträffande domänverket. Vid utfärdande första gången av ovan

åsyftade kompletterande reglements- och instruktionsföreskrifter torde

emellertid komma att påfordras en sakkunnig beredning, motsvarande

den lönenämnden är avsedd att utgöra. I detta avseende äger dock

Kungl. Maj:t möjlighet att tillkalla för ändamålet skickade personer.

För att därvid bereda löntagarna tillfälle att tillvarataga sina intressen

bör enligt kommitténs mening bland de sålunda tillkallade inrymmas

representanter för befattningshavare såväl vid domänstyrelsen som den

lokala skogs förvaltningen. Å andra sidan måste tillses, att förvaltningsoch

de allmänna intressena vederbörligen företrädas. Kommittén förutsätter

tillika, att vid föreskrifternas utfärdande önskvärd likformighet

åvägabringas med de övriga affärsdrivande verken.

I överensstämmelse med den av kommittén sålunda uttalade uppfattning

har § 44 i kommunikationsverkens avlöningsreglemente uteslutits.

-34 (45; §. \ id avfattningen av denna paragraf har kommittén utgått från att

ifrågavarande avlöningsreglemente bör träda i tillämpning från och med

den 1 januari 1921. Tillika hava vidtagits av de övriga paragrafernas

formulering och beteckning betingade förändringar, varjämte gjorts vissa

redaktionella jämkningar.

Rörande den vid förslaget till avlöningsreglemente för domänverket

fogade tjänsteförteckniugen vill kommittén anmärka, att i benämningen

notarie inbegripas jämväl kassör och bokhållare, vilka sistnämnda befattningar

enligt nu gällande instruktion för domänstyrelsen skola bestridas

den förra av en revisor och den senare av en notarie.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Vill. Förslag till avlöningsreglemente

för tjänstemän vid domänverket.

1 avd. Ordinarie tjänstemän.

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §-

1. Befattning såsom generaldirektör eller överdirektör tillsättes genom

förordnande på viss tid.

2. Övriga ordinarie befattningar tillsättas genom konstitutorial,

vilket skall anses innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg avsättas

från sin befattning på grund av fel eller försummelse i tjänsten.

3. Antalet ordinarie befattningar fastställes av Kungl. Maj:t och.

riksdagen, såvitt angår de i 1 mom. här ovan nämnda befattningar samt

de uti den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning under avd. A

uppförda befattningar, som hänförts till 5—12 lönegraderna. Antalet

övriga ordinarie befattningar bestämmes av Kung]. Maj:t.

2 §•

1. Ordinarie tjänsteman äger uppbära avlöning enligt de i detta

reglemente givna föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.

2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från

och med den dag, tjänsten tillträdes, till och med den dag, tjänstemannen

avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall.

3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.

4. Angående tjänstemans rätt till pension samt skyldighet att avgå

från tjänsten är särskilt stadgat.

2942 19

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

3 §.

1. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets,,

riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med ordinarie befattning förenas vare sig uppdrag såsom

ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett

med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag,

eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan

tjänstebefattning av vad slag det vara må, så framt ej Kungl. Maj:t,

eller, vad angår tjänsteman tillhörande någon av 1—11 lönegraderna,,

domänstyrelsen, efter prövning att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för utövande av statstjänsten,

finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare

bibehållas.

2. Sådana skogsförrättningar åt enskilda, vilka falla utom tjänsten,

må tjänsteman icke åtaga sig i annan omfattning än domänstyrelsen

medgiver. Ej heller må flottled singenjör utan domänstyrelsens medgivande

åtaga sig sådana förrättningar åt enskilda, som avse flottledseller

annat vattenavlednings- eller vattenbyggnadsföretag.

4 §•

Gift kvinna må kunna erhålla ordinarie anställning allenast efter

Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall lämnade medgivande.

Därest kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingår äktenskap,

skall hon icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen,

så framt icke domänstyrelsen med hänsyn till befattningens behöriga

upprätthållande finner det nödigt.

2 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande.

5 §•

Arvode utgår för år räknat till generaldirektör och chef för domänverket

med 25,000 kronor samt till överdirektör och souschef vid domänverket

med 17,000 kronor.

6 §•

1. I detta kapitel avsedd tjänsteman äger årligen, när det kan ske

utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under 45

dagar.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

2. Har sådan tjänsteman erhållit annan ledighet och särskild vikarie

för honom förordnats, beror på prövning av Kungl. Maj:t, i vad mån

avlöningen må för den tid tillgodonjuta^.

Angående ersättning till vikarie i nämnda fall ävensom till den,

som förordnats att uppehålla ledig tjänst, varom nu är fråga, bestämmer

Kungl. Maj:t.

7 §■

Avlider tjänsteman, som avses i detta kapitel, skall till hans dödsbo

såsom begravningshjälp utbetalas ett belopp av 500 kronor.

3 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom konstitutorial.

8 §•

1 För befattning, som jämlikt 1 § 2 mom. tillsättes genom konstitutorial,

utgår lön enligt den under 9 § införda löneplan, vilken för

varje lönegrad upptager vissa löneklasser med särskilda, i förekommande

fall för olika lönegrupper fastställda lönebelopp. .

I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angives, till vilken

lönegrad varje särskild befattning är att hänföra.

Befattningarnas fördelning, där så erfordras, å de uti löneplanen

upptagna lönegrupperna fastställes av Kungl. Maj:t.

Den löneklass inom lönegraden, enligt vilken tjänstemannens lön

skall utgå, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 10—14 §§, och

bestämmes i förekommande fall lönebeloppet inom klassen efter den

lönegrupp, till vilken befattningen blivit hänförd.

2. Förutom lön kunna utgå de särskilda förmåner och ersättningar,

som omförmälas i 23—29 §§.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

9 §•

Löneplan.

A. För manliga tjänstemän.

Lönegrad

Löne-

klass

Tjänstemän vid lokalförvaltningen

Tjänste- män i

domän- styrolsen

Lönegrupper

A

B

C

D

E

F

G

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

| 1

—

—

—

—

—

—

—

2,364

2

—

—

—

—

—

—

—

2,520

l:a lönegraden ....

3

—

—

—

—

—

—

—

2,676

4

—

—

—

—

—

—

—

2,832

5

—

—

—

—

—

—

—

2.988

3

—

—

—

_

_

_

2,676

4

—

—

—

—

—

—

—

2,832

2:a lönegraden ....

5

—

—

—

—

—

—

—

2,988

6

—

—

—

—

—

—

—

3,144

7

—

—

—

—

—

—

—

3.300

5

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

6

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

—

3:e lönegraden ....

7

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

—

8

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

—

9

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

_

8

2,856

9

—

3,012

—

—

—

_

_

_

4:e lönegraden ....

10

—

3,198

—

—

—

_

_

__

11

—

3,384

—

—

—

—

_

_

12

—

3,600

—

—

—

—

—

_

13

_

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

14

—

—

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

5:e lönegraden ...

15

—

—

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

_

16

—

—

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

—

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Tj

änstemän v i (

lokalförvaltningen

Tjänate-

Lönegrad

Löno-

Lönegrupper

män i

domän-

klass

A

B

C

1)

E

V

G

tyrelsen

14

kr.

kr.

kr.

5,256

kr.

5,454

kr.

5,652

kr.

5,850

kr.

6,048

kr.

6,048

15

_

—

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

6,420

6:e lönegraden ..

16

_

—

5.952

6,168

6,384

6,600

6,816

6,816

17

—

—

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

7,212

17

6,324

_

7,212

18

_

—

6,756

—

—

—

—

7,668

7:e lönegraden i

19

_

_

7,188

—

—

—

—

8,124

20

—

—

7,620

—

—

—

—

8,580

18

6,528

_

_

_

—

—

19

—

6,954

—

—

—

—

—

—

8:e lönegraden ...■!

20

—

7,380

—

—

—

—

—

—

21

—

7,860

—

—

—

—

—

—

19

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

—

20

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

—

9:e lönegraden ...

21

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

—

22

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

—

20

7,620

_

8,580

21

—

—

8,100

—

—

—

—

9,060

10:e lönegraden.

22

_

_

8,580

—

—

—

—

9,540

23

—

—

9,060

—

—

—

—

10,020

22

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

_

23

—

—

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

—

ll:e lönegraden...

24

—

—

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

—

25

—

—

10,020

10,260

10,500

10.740

10,980

—

23

_

_

10,020

24

—

—

—

—

—

—

—

10,500

12:e lönegraden...''

25

_

—

—

—

—

—

—

10,980

26

—

—

—

—

—

—

—

11,460

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

B. För kvinnliga tjänsteman.

Tjänstemän vid lokalförvaltningen

Tjänste-

Lönegrad

Löne-

Lönegrupper

män i

klass

A

B

C

D

E

T

G

styrelsen

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

—

—

1,464

1,500

1,536

1,572

1,608

1,608

2

—

—

1,656

1,692

1,728

1,764

1,800

1 800

l:a lönegraden ...1

1

3

—

1,860

1,896

1,932

1,968

2,004

2,004

1 4

'' —

—

2,064

2,100

2,136

2,172

2,208

2,208

3

—

_

_

_

2,004

2:a lönegraden

4

—

—

—

—

—

—

—

2,208

~

—

—

—

—

2,400

6

—

—

—

—

—

—

—

2,604

•

5

—

—

_

_

2,400

3:e lönegraden

6

—

—

—

—

-

—

2,604

—

—

—

—

2,808

8

—

—

—

—

—

—

—

3,000

10 §.

1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller tjänsteman, vare

sig han förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen

för den lönegrad, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 11,

12 eller 14 § giva anledning till avvikelse härutinnan eller Kungl. Maj:t

med tillämpning av stadgandet i 13 § bestämt högre lön.

2. Efter att hava tillhört eu och samma löneklass under tre år

uppflyttas tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare

tre år till den därpa följande högre löneklassen och så vidare, intill

dess den för lönegr iden fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt

så framt ej annat följer av föreskrifterna i 11—14 §§.

1 Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvai

talet näst efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade

tjänstetiden i den lägre löneklassen tilländagått.

. I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre

loneJdass *

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras

för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på

grund av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort annat offent
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Het uppdrag, dock att härvid icke skall föras honom till last den tid,

lian åtnjutit semester eller annan tjänstledighet med oavkortad lön eller

ledighet för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring;

b) att uppskov med uppflyttningen icke prövats höra äga rum med

hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänstemannen

tillhört den lägre löneklassen, dock att i tjänsten begången förseelse,

för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats, härvid icke må i och

för sig räknas honom till last; samt ., .,

c) att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken

han, enligt vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att

avgå från tjänsten. . ,, » • i

Beslut '' om uppskov av anledning, som i punkten b) sags, ma icke

fattas utan att tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig, och skall

sådant beslut avse viss tid, minst ett kalenderkvartal samt högst ett ar.

Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen

under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov darmed.

4. Har tjänsteman med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten

b) först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre loneklass,

må domänstyrelsen sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses hora

föranleda därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till an högre

löneklass skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig ] am val den tid

uppskovet varat.

u§-

Om den, som konstitueras till ordinarie tjänst, innehar anställning

i sådan icke-ordinarie befattning vid verket, som i avseende å tjänstgöringens

art och omfattning finnes svara mot eller vara jamförbar med

den ifrågavarande ordinarie tjänsten, må för bestämmandet av hans begynnelselön

i denna tjänst och sedermera för hans uppflyttning till högre

löneklass tillgodoräknas honom den tid utöver tre år, under vilken han

efter fyllda 18 år i en följd innehaft nämnda anställning.

Vid sådant tillgodoräknande tages icke hänsyn till del av kalenderkvartal.

12 §•

1 Därest ordinarie tjänsteman vid befordran till tjänst inom högre

lönegrad åtnjöt eller från tiden för den högre tjänstens tillträdande skulle

i den lägre tjänsten hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan foneklass,

som är gällande jämväl för den högre lönegraden, skall han vara

berättigad att omedelbart erhålla lön enligt närmast högre loneklass.

Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst atnjot

lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han pa

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 10 § 1 mom bör vid

befordran hänföra*, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning

till högre löneklass i den nya tjäusten, räkna sig till godo den tid intill

tre ar varunder han tillhört berörda lägre löneklass; dock att vad sålunda

stadgats icke skall gälla, då befordran till tjänst inom högre lönegrad

“träff" före det tre år förflutit från tiden för en föregående befordran,

som medfört dylikt tillgodoräknande.

,.. 2- Tjänsteman, som efter egen ansökning förflyttas från tjänst inom

ogre till tjänst inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den lönegrad,

han vid förflyttningen tillhörde; dock må lönen därvid icke i något fall

lande e° lgt hogre löneklass än den högsta för den lägre tjänsten gälla

§.

Undantagsvis och så framt verkets intressen sådant oundgänglgen

fordra, ma Kungl. Maj:t, för förvärvande av särskilt kvalificerad

person till viss tjänst inom verket eller för sådan persons bibehållande i

tjänst, kunna tilldela honom lön enligt högre löneklass än den, till vilken

han enligt de i 10—12 §§ angivna grunder eljest skolat hänföras:

dock ma lönen icke i något fall utgå enligt högre löneklass än den

högsta for tjänsten fastställda.

14 9-

Tjänsteman skall vara underkastad såväl föreskrifterna i den för verket

gällande instruktion som ock den utvidgade eller förändrade tjänstgoimg_

eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller till annan

befattning vid verket, vilken kan bliva honom i behörig ordning ålagd.

} ardeij tjensteman utan något sitt förvållande sålunda förflyttad till tjänst

inom lägre lönegrad, skall han likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad,

han vid forflyttningen tillhörde. Har förflyttning till tjänst inom lägre

lönegrad däremot föranletts av något tjänstemannens förfarande i tjänsten

skall lön till honom utgå enligt de för den lägre tjänsten stadgade

grunder,^ dock med iakttagande att, om tjänstemannen i den högre befattningen

atnjot lön enligt högre löneklass än som finnes fastställd för den

lägre tjänsten, han skall bibehållas vid den löneklass han förut tillhörde.

n ,. Varjämte skall tjänstemän, om vissa honom åliggande göromål överflyttas

från det verk han tillhör till annat, vara pliktig att, med bibehållande

av innehavande lönegrad, efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra

i. det verk, till vilket göromålen överflyttas.

Likaledes skall tjänsteman vara skyldig att med bibehållande av

tjanstegrad och lon enligt den lönegrad han innehar, när helst så av Kungl.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas från domänstyrelsen till annan

befattning inom den centrala förvaltningen.

Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innebar

tjänsten, uppbära lön i den lönegrad, befattningen förut tillhörde, intill

dess han avgår från befattningen i fråga.

15 §.

Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön icke blott för den tid han

tjänstgjort å egen eller annan befattning inom verket eller tjänstgjort

såsom lärare vid eller deltagit såsom elev i utbildningskurs vid verket,

utan även för den tid, under vilken han enligt bestämmelserna i 21 §

åtnjutit semester, eller vilken han med vederbörligt medgivande använt

för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier,

som kunna tjäna verkets intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande

av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig

eller revisor i civilstatens änke- och pupdlkassa.

16 §.

1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom hindras att

tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön under högst så låug tid av

ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester

icke överstiger 45 dagar, men skall, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt

fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas

ett tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår

av nedanstående tabell:

A. För manliga tjänstemän.

Löneklass

1 enligt 9 §

avd. A.

Tjänst-

ledighets

avdrag

-

Löneklass

enligt 9 §

avd. A

Tjänst-

ledighets

avdrag

Löneklass

enligt 9 §

avd. A

Tjänst-

ledighets

avdrag

-

n:r

kr.

n:r | kr.

n:r

kr.

i

90

10

1 (95

19

5

50

2

i

—

it

2

10

20

6

—

3

i

10

12

2

30

21

6

50

4

i

20

13

3

25

22

7

—

5

i

30

14

3

50

23

7

50

6

i

40

15

f*

O

75

24

8

—

7

i

50

16

4

—

25

8

50

8

i

65

17

4

50

26

9

—

9

i

,80

18

5

-

2942 19

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

B. För kvinnliga tjänstemän.

Löneklass

enligt 9 §

avd. B

Tjänst-

ledighets

avdrag

Löneklass

enligt 9 §

avd. B

Tjänst-

ledighets

avdrag

Löneklass

enligt 9 §

avd. B

Tjänst-

ledighets-

avdrag

n:r

kr.

n:r

kr.

n:r

kr.

i

_

80

4

i

10

7

1

40

2

—

90

5

i

20

8

1

50

3

i

—

6

i

30

2. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och

därigenom blivit hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning,

skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön, så länge

sjukdomen varar, samt

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom,

medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan,

under tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön, dock högst intill dess

sex månader förflutit från dagen för olycksfallet, men skall tjänsteman''

nen för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1

mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej Kungl. Maj:t eller, vad

angår tjänsteman tillhörande någon av 1—4 lönegraderna, domänstyrelsen

finner skäl medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske

med lägre belopp än nyss sagts.

3. Oavkortad lön må ock utgå till tjänsteman, som förbjudits att

tjänstgöra till förekommande av smittofara.

4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess,

enligt vad därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten

inträder.

17 §.

Tjänsteman, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 15

och 16 §§ omförmäles eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund

av giltigt förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande

det i 16 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, samt kan

förpliktas att av avlöningen ytterligare avstå, vad med hänsyn till omständigheterna

prövas skäligt.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

18 §.

Har tjänsteman erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen,

äger domänstyrelsen bestämma, om och i vad mån avdrag å avlöningen

för sådan tid må äga rum.

19 §.

1. Tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att

under sammanlagt högst tre manader av ett och samma kalenderår såsom

vikarie bestrida befattning inom högre lönegrad. Omfattar vikariatet

längre tid i oavbruten följd än sju dagar, äger han för den tid vikariatet

varar uppbära särskild vikariatsersättning med ett belopp för dag

räknat, motsvarande skillnaden mellan det i 16 § 1 mom. angivna tjänstledighetsavdraget

i lägsta löneklassen för, å ena sidan, den högre befattningen

och, å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst, dock med minst

50 öre om dagen.

2. Ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats i 18 §

omförmäld befrielse från viss del av tjänstgöringen, må, där ej domänstyrelsen

undantagsvis finner vikariatsersättning böra utgå enligt de i 1

mom. av förevarande paragraf angivna grunder, bestämmas till det lägre

belopp, som prövas skäligt.

3. Vad i 1 mom. stadgats, skall äga motsvarande tillämpning i

fråga om tjänsteman, som uppehåller ledig tjänst eller erhållit uppdrag

att bestrida göromål, vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre

lönegrad.

20 §.

1. Varder tjänsteman avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte,

skall hans avlöning under tiden innehållas, så framt ej domänstyrelsen

finner skäligt låta honom uppbära något därav.

2. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig

ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall,

må han för den tid icke åtnjuta någon avlöning.

21 §.

Tjänsteman äger årligen, när det kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar:

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Befattningsha

Expeditionsvakt...........

Förste expeditionsvakt

Kronojägare ..............

Tillsyningsman...........

Skogsrättare ..............

Overjägmästarassistent

Skogstaxator ..............

Skogsingenjör ............

Skogsskoleförestånd are

Jägmästare..................

Flottledsingenjör .........

| Notarie........................

i Registrator..................

| Revisor.......................

j Kvinnliga tjänstemän...

| Byråjägmästare............

Domänfiskal ...............

Overjägmästare ...........

Byråchef ....................

Intill det år,

under vilket

tjänstemannen

fyller

40 år

15 dagar

20 dagar

25 dagar

35 dagar

30 dagar

45 dagar

Från och

med det år,

under vilket

tjänstemannen

fyller

40 år

20 dagar

30 dagar

35 dagar

45 dagar

40 dagar

45 dagar

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,

är pliktig att begagna sig av semester å tid, som bestämmes av

vederbörande överordnad myndighet.

22 §.

1. Därest åt tjänsteman såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras

av verket men som ej är att anse såsom boställe, skall han vara

skyldig att bebo densamma.

För begagnande av sålunda anvisad tjänstebostad skall tjänsteman

månadsvis i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen för

näst iöregående måuad. År bostads innehavaren på grund av tjänstledighet

eller av annan anledning icke berättigad att uppbära någon avlöning

för föregående månad eller förslår ej utgående avlöningsbelopp,

skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället kontant inbetalas.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd på sätt i 2 mom. sägs,

skall densamma utgå med ett av vederbörande överjägmästare åsatt belopp,

med rätt för bostadsinneliavaren att, därest beloppet sedermera

nedsättes, återbekomma vad lian erlagt för mycket.

2. Ersättning för tjänstebostad, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning,

om sådan tinnes anordnad, samt för lägenheten tilläventyrs

tillhörande jord bestämmes, efter det bostadsinneliavaren beretts tillfälle

att därom yttra sig, av domänstyrelsen med hänsyn till det pris,

som å orten i allmänhet gäller för upplåtelse av liknande lägenhet.

3. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo,

skall, därest annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å den

fardag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning skett;

dock skall, såvida ej annorlunda överenskommes, avflyttning ske: -

därest bostadsinneliavaren befordras eller i annan ordning förflyttas

till tjänst, i vilken ny tjänstebostad anvisas honom, inom skälig tid därefter,

men då sådan bostad ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar

näst efter tre månader från det han erhöll kännedom om beslutet

rörande befordringen eller förflyttningen,

därest bostadsinnehavaren avgår- ur tjänst på grund av uppnådd

pensionsålder, nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid

den löpande månadens utgång.

4. Innehavare av tjänstebostad eller, om han avlidit, hans dödsbo

skall i den omfattning, som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse

upplåta nödigt utrymme i bostaden för tjänstemannens vikarie eller

efterträdare.

5. Vad i 1, 2 och 4 mom. stadgats rörande lägenhet, som anvisats

till tjänstebostad, gäller jämväl för boställe.

Avflyttning från boställe skall, där ej annan överenskommelse träffats,

ske å den fardag, som infäller näst efter två månader från det uppsägning

ägt rum eller boställsinnehavaren erhöll kännedom om beslut

rörande sin befordran eller förflyttning; dock skall, såvida ej annorlunda

överenskommes, avflyttning ske:

därest boställsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd

pensionsålder, nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas,

vid den tidpunkt, som verket prövar skälig, i varje fall senast å

den fardag, som infaller näst efter tre månader från det avgången

ägde rum.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

23 §.

Tjänsteman erhåller på verkets bekostnad erforderlig läkarvård jämte

läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört

förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans

höjande nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser

och i den omfattning Kungl. Maj:t meddelar.

Vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt må dock

icke bestridas av verkets medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter

oavkortad lön, så framt ej sjukdomen förorsakats av skada till följd av

olycksfall i tjänsten.

24 §.

1. För tjänsteresa inom riket, vilken är att hänföra till extra förrättning,

kan för sådana fall, då Kungl. Maj:t prövar omständigheterna

höra föranleda därtill, utgå ersättning enligt andra grunder än dem, som

innefattas i gällande resereglemente.

2. För sådana regelbundet eller ofta återkommande resor, som innefattas

i tjänstemans vanliga tjänstutövning, må tjänsteman åtnjuta ersättning

enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

3. Under tjänstutövning å ort utom tjänstgöringsområdet må tjänsteman

kunna komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente enligt av

Kungl. Maj:t utfärdade grunder, dock icke i något fall till högre belopp

än den för tjänstemannen enligt resereglementet bestämda traktamentsersättning.

25 §.

Då tjänsteman utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan

förflyttats från en tjänstgöringsort till en annan eller eljest ålagts förändrad

bostadsort samt då tjänsteman till följd av befordran eller förordnande

att uppehålla högre tjänst nödgats flytta till annan ort än

den förutvarande tjänstgöringsorten, skall han vara berättigad att av

verkets medel erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt

för den ökade utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att

han måst vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya

tjänstgöringsorten, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t

meddelar.

26 §.

Anmärkning sarvode må utgå till vissa tjänstemän enligt av Kungl..

Maj:t meddelade grunder, dock med högst femton procent å belopp eller

värde, som avses i fastställd anmärkning.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

27 §.

Rörande tjänstemans rätt att i egenskap av åklagare eller verkställare

av beslag åtnjuta åklagctrancLel eller beslagsprovision är särskilt

stadgat.

28 §.

För tjänstgöring utöver fastställd arbetstid må till kvinnlig befattningshavare

ersättning för övertidsarbete, där sådant arbete undantagsvis

måste äga rum, kunna utbetalas enligt grunder, som bestämmas av

Kungl. J\laj:t.

29 §.

Kvinnlig befattningshavare må för bestridande av göromål såsom

stenograf kunna tillerkännas särskilt arvode med högst 180 kronor för år

räknat.

30 §.

Ersättning till tjänsteman för tjänstgöring vid domänverket må icke

— annorledes än såsom gratifikation eller belöning från anslag, som anvisats

för sådant ändamål — utbetalas utöver vad i detta reglemente

förutsattes eller eljest enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen må

utgå, så framt ej för fullgörande av visst uppdrag eller arbete, som kan

anses falla utom tjänstemannens vanliga tjänstutövning, anvisats särskilda

medel eller Kungl. Maj:t finner skäl medgiva särskild gottgörelse.

31 §.

Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp

utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön

vid tiden för dödsfallet, dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall

den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbetet enligt lag och särskild

författning utgående begravningshjälp anses inbegripen.

2 avd. Icke-ordinarie befattningshavare.

32 §.

Domänfullmäktige, vilkas antal fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen,

förordnas på viss tid och åtnjuta arvode till belopp för år räknat

av 3,000 kronor.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

33 §.

1. Övriga icke-ordinarie befattningshavare antagas tills vidare eller

för viss tid.

^ Avlöningsförmånerna för de i 1 mom. avsedda befattningshavare

fastställas av domänstyrelsen, så framt ej Kungl. Maj:t finner sig böra

meddela bestämmelser i sådant hänseende.

3 avd. Reglementets tillämplighet m. m.

34 §.

Tjänsteman, som vid utgången av år 1920 innehar befattning å då

gällande stat för domänstyrelsen, skogsstaten eller statens skogsskolor

och som icke vill underkasta sig detta reglementes villkor och bestämmelser,

skall därom göra anmälan till domänstyrelsen före den 1 november

1920. Till tjänsteman, som före sistberörda tidpunkt gjort dylik

anmälan, skola genom vederbörande avlöningsbestämmelser honom tillförsäkrade

avlönings- och pensionsförmåner fortfarande utgå enligt då

gällande grunder.

Envar annan, som, utan att tillhöra äldre lönestat, den 1 januari

1921 innehar ordinarie befattning vid domänverket eller som senare tillträder

sådan befattning, är pliktig att underkasta sig detta reglementes

föreskrifter och villkor samt minskning i eller upphörande av

de förmåner och ersättningar, som omförmälas i 23—29 §§ ävensom

de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade rörande i 10 §

3 och 4 mom. samt i 16 § 3 mom. berörda hänseenden samt i fråga

om pension.

Detta reglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1

januari 1921.

7

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Bilaga.

Tjänsteförteckning

angivande de skilda lönegrader inom den under 9 § i reglementet införda löneplan,

till vilka befattningarna vid domänverket äro att hänföra.

A. För manliga tjänstemän avsedda befattningar.

Lönegrad

i enligt 9 § avd. A ''

Befattning

Lönegrad

enligt 9 § avd. A

Befattning 1

| l:a lönegraden ......

; 2:a » .....

Expeditionsvakt.

Förste expeditionsvakt.

7:e lönegraden......

jByråjägmästare. .

[Skogsingenjör.

3:e »> ......

[Kronojägare.

8:e » ......

Skogsskoleföreståndare. 1

[Tillsyn ingsman.

9:e » ......

Jägmästare.

4:e » ......

Skogsrättare.

10:e » ......

|Domänfiskal.

5:e » ......

Overjägmästarassistent.

(Flottledsingenjör.

Notarie.

ll:e » ......

Överjägmästare.

6:e » ......

1

Begistrator.

Bevisor.

Skogstaxator.

12:e » ......

Byråchef.

i

1 1

B. För kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar.

Lönegrad

enligt 9 § avd. B

Befattning

| l:a lönegraden ......

Skrivbiträde.

2:a » ......

Kontorsbiträde.

| 3:e » ......

Kanslibiträde.

2942 19

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

IX. Övergångsbestämmelser.

I sitt betänkande angående gemensamt avlöningssystem och lönereglering

för kommunikationsverken anförde kommittén under avdelningen

»övergångsbestämmelser», efter att hava framhållit att vissa föreskrifter

erfordrades med avseende å övergången till de nva avlöningsbestämmelserna,

i huvudsak följande:

»I fråga om den närmare avfattningen av berörda föreskrifter för

de särskilda verken är kommittén icke i tillfälle att i detta sammanhang

framlägga förslag. Emellertid anser sig kommittén höra antyda de allmänna

grunder, som i sådant hänseende synas böra tillämpas.

Såsom huvudregel torde sålunda, i anslutning till vad i nämnda avseende

tidigare plägat stadgas, böra iakttagas, att de nya avlöningsbestämmelserna

skola omedelbart efter deras trädande i kraft varda i sin

helhet gällande för samtliga ordinarie befattningshavare, såsom om bestämmelserna

varit tillämpade under vars och ens hela tjänstetid.

Emellertid torde nämnda huvudregel icke böra tillämpas utan vidare.

Detta gäller sålunda beträffande de uti reglementsförslagets 12 § 1 mom.

intagna stadganden, vilka innebära, att tjänsteman vid befordran till

tjänst i högre lönegrad alltid skall tillträda lön enligt högre löneklass

än den han vid befordringstillfället tillhörde, eller från tiden för den

högre tjänstens tillträdande skulle hava tillhört, ävensom att, under vissa

i paragrafen angivna förutsättningar, sålunda befordrad tjänsteman skall

äga att därutöver för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre

löneklass i den nya tjänsten räkna sig tillgodo viss tjänstetid i den

lägre tjänsten. Därest nu enligt huvudregeln nyss angivna stadganden

skulle i hela deras vidd tillämpas i avseende å tjänstemannens föregående

tjänstetid, kunde detta leda därhän, att vissa tjänstemän, på grund

av upprepade^ tidigare befordringar, vid övergången till den nya avlöningsstaten

på en gång komme i åtnjutande av oproportionerligt stor

löneförhöjning.

Kommittén har med fästat avseende härå ansett tjänstemännens berättigade

anspråk bliva skäligt tillgodosedda, därest tillämpningen av

nyssberörda stadganden vid övergången inskränktes att avse allenast

vederbörande tjänstemans senaste befordran före de nya avlöningsbestämmelsernas

ikraftträdande.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Därjämte finner kommittén ett kompletterande stadgande erforderligt,

för att ej vissa tjänstemän skola bliva ställda på en ogynnsammare

plats å löneskalan än den de intogo å den gamla staten. I anslutning

till ett stadgande i övergångsbestämmelserna till 1919 års stat för statens

järnvägar torde fördenskull böra meddelas eu bestämmelse av ungefär

följande innehåll:

Därest en tjänsteman vid övergången till den nya lönestaten på

grund av ovan antydda stadgandeu beträffande övergången till 1920 års

stat skulle hänföras till en löneklass inom lönegraden, som motsvarar

ett lägre antal tjänstår i innehavande befattning än vad hans ställning

på den gamla staten vid övergången utvisat, må han i stället, såväl i

fråga om lönen vid ingången av år 1920 som beträffande framtida uppflyttning

till högre löneklass, tilldelas den plats å den nya staten, vilken

motsvarar det högre antalet tjänstår enligt nyss nämnda beräkningsgrund.

Vidare bör, i likhet med vad vid upprepade tillfällen plägat medgivas,

tjänsteman å den nya avlöningsstaten tillgodoräknas den tid, som

före nämnda stats ikraftträdande förflutit från hans tillträde till samma

eller motsvarande befattning, vare sig på grund av fullmakt eller konstitutorial

eller ock, beträffande de i staten nyuppförda befattningarna, på

grund av förordnande.

Såsom en ytterligare huvudregel bör givetvis stadgas, att icke någon

må genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet vid övergången

till den nya staten lida minskning i den sammanlagda löneinkomst,

som han enligt vederbörande nu gällande avlöningsreglemente

samt för övergången till 1919 års stat gällande bestämmelser skulle

hava uppburit vid tiden för den nya statens ikraftträdande. Gottgörelse

för minskad löneinkomst torde därvid böra utgå i form av personligt

lönetillägg, att åtnjutas av tjänstemannen intill dess han genom löneförhöjning

vare sig i samma tjänst eller efter förflyttning till annan

befattning erhåller en löneinkomst, som minst uppgår till den han

enligt nuvarande avlöningsbestämmelser skulle hava innehaft vid övergången.

— — — —

Även i ett annat hänseende torde böra tillses, att tjänsteman genom

övergången till de nya avlöningsbestämmelserna icke lider minskning i

honom enligt nu gällande avlöningsreglemente tillkommande förmån.

Genom de tidigare (sid. 142) föreslagna förändrade bestämmelserna i

fråga om semester skulle nämligen semestertiden för vissa grupper av

tjänstemän intill det år, under vilket vederbörande fyller 40 år, något

nedsättas. I anslutning till vad tidigare medgivits under liknande för
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

hållanden torde fördenskull böra stadgas att, så länge nuvarande befattningshavare

kvarstår i den tjänst, han innehade vid utgången av år

1919, han må personligen varda bibehållen vid den större förmån i nämnda

hänseende, som enligt nu gällande avlöningsreglemente varit honom

, tillerkänd.

Utöver de av kommittén sålunda berörda huvudstadgandena i avseende

å övergången till de nya avlöningsbestämmelserna krävas emellertid

vissa detalj föreskrifter för sådana speciella fall, vilka nu svårligen

kunna utan särskilda utredningar överblickas.

På sätt ägt rum såväl vid de år 1918 beslutade provisoriska löneregleringarna

för samtliga ifrågavarande verk som ock vid föregående

löneregleringar vid statens järnvägar, torde det böra ankomma på Kungl.

Maj:t att meddela erforderliga föreskrifter rörande övergången till de

nya avlöningsbestämmelserna.»

Vidare erinrade kommittén i detta sammanhang om vissa av kommittén

föreslagna åtgärder i avseende å utbetalning av lön under år

1920, vilka skulle betingas av eu övergång till systemet med löns utgående

i efterskott.

Kommittén hade nämligen kommit till den slutsatsen, att genomförandet

av den förändrade ordningen för avlöningens utbetalande borde

ske på det sätt, att visserligen en månads lön utbetalades till tjänstemännen

vid ingången av det år, då de nya avlöningsbestämmelserna

trädde i kraft, men att hälften av det sålunda utbetalda beloppet skulle

återbetalas under samma år genom avdrag å de förhöjda månadsavlöningar,

som löneregleringen skulle komma att tillföra tjänstemännen,

under det att andra hälften skulle efterskänkas av staten.

I det statsrådsprotokoll över civilärenden, som var bifogat proposition

nr 391 till 1919 års lagtima riksdag angående gemensamt lönesystem

och lönereglering för kommunikationsverken, förklarade departementschefen

att han i huvudsak icke hade något att invända mot kommitténs

förslag i avseende å övergångsbestämmelser att meddelas av Kungl. Maj:t.

Vidare anförde departementschefen, att vissa i yttranden över kommitténs

betänkande framställda yrkanden med avseende å semester torde

böra i viss mån beaktas. Det torde nämligen, enligt hans mening, få

anses skäligt, att en tjänsteman icke till följd av befordran skulle erhålla

kortare semester än han förut varit tillerkänd, liksom ock att

exempelvis tjänstemännen hos vattenfallsstyrelsen, vilka icke varit uppförda

på ordinarie stat men ändock varit berättigade till viss tids semester,

skulle få tillgodonjuta denna rätt oavkortad, då deras befattningar

nu uppfördes på ordinarie stat.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Beträffande semesterfrågan anförde departementschefen jämväl bland

annat följande: ..

»Såsom av innehållet i 22 § av avlönmgereglementet framgår, ar

eu förutsättning för åtnjutande av semester under angivna tider, att

detta kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång. De föreslagna

semestertiderna äro sålunda att anse som maximitider, vari en inskränk-- ning kan och måste äga rum, om vederbörande verks styrelser med

hänsyn till svårigheten att uppbringa övad reservpersonal eller dylikt

finner sådant nödvändigt. Detta är av särskild betydelse med avseende

å förhållandena under den närmaste tiden efter reglementets ikraftträdande,

något som jag strax får tillfälle att närmare beröra.

Av verksstyrelsernas yttranden framgår, att, åtminstone vad statens

järnvägar och postverket angår, på grund särskilt av bristen på övad

reservpersonal semester i den av mig förordade utsträckningen icke undei

närmaste tiden kan meddelas all personal. Det bör visserligen åligga

verken att vidtaga erforderliga mått och steg för tillämpning av de nya

semesterbestämmelserna i hela deras vidd så snart som förhållandena

det medgiva, men intill dess anstalter härför hunnit vidtagas, måste en

avknappning av semestertiden för vissa grupper av personalen ske.

Det torde till och med kunna förutses, att i åtskilliga fall det icke kan

bliva möjligt att under denna övergångstid bevilja semester i större utsträckning

än för närvarande är stadgat. Verkens ledningar torde därför

på det att de icke må komma i en skev ställning till sin personal,

höra erhålla uttrycklig föreskrift att under erforderlig övergångstid vidtaga

den reduktion av semestertiden, som nödvändiggöres av bristen på

övad reservpersonal eller andra omständigheter, därvid tillika i överensstämmelse

med den av kommittén föreslagna och enligt mitt förmenande

riktiga principen angående medgivande av utsträckt semester

för de till levnadsåren äldre befattningshavarna torde böra stadgas,

att vid uppgörande av plan för semester bör tillses, >att den äldre delen

av personalen erhåller längre semester än yngre kamrater.»

I fråga om s. k. sneddning vid befordran yttrade departementschefen:

»Yrkandena med avseende å tillämpningen vid själva övergången av

bestämmelsen i 12 § 1 mom. angående sneddning synas mig hava visst

fog för sig redan av den orsak, att vad kommittén härutinnan föreslagit

skulle i många fall medföra, att tidigare befordrad tjänsteman skulle

komma i ogynnsammare löneställning än en senare befordrad, samt att

jämväl tjänstemännen vid telegrafverket, statens järnvägar och vattenfallsverket,

för vilka bestämmelsen om sneddning icke tidigare vant

gällande, skulle komma i ofördelaktigare läge än postverkets tjänstemän,

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

vilka redan sedan lång tid tillbaka fått åtnjuta förmånen av sneddnino-,

tt ytterligare skäl att ifrågasätta tillämpning i större utsträckning'' än

kommittén föreslagit av stadgandet i 12 § 1 mom. vid övergången till

den nya staten utgör den omständigheten, att, i motsats till vad kommittén

avsett, jag föreslagit eu sådan form för löneregleringens genom•

förande, att någon avlömngsförbättring icke skulle uppkomma för tjänstemannen.

Ur nu angivna synpunkter torde ett ytterligare övervägande

av den föreliggande frågan böra äga rum i samband med övero-åno-sbestämmelsernas

utfärdande.)) &

Vidare framhöll departementschefen:

... ®Den i vissa av de inkomna yttrandena berörda frågan, huruvida vid

jämförelse mellan avlöning å gamla och nya staten hänsyn bör tagas

till dyrortstillägg eller ej, synes mig åtminstone i allmänhet böra så besvaras,

att det är de totala avlöningarna, som, oavsett tjänstemans placeringsort,

böra ställas emot varandra.

Enligt vad kommittén föreslagit och jag förut tillstyrkt, skulle personligt

lönetillägg kunna tillerkännas tjänsteman, som med tillämpning

av de nya avlöningsbestämmelserna eller genom bortfallande av vissa

ersättningar och sportler skulle lida minskning i inkomster av sin tjänst.

l)äremot har icke lämnats föreskrift om, huruvida eller i vad mån dylikt

lönetillägg må tillgodonjutas under sådan ledighet, som omförmäles i

.!. »• Avfattningen av denna paragraf skulle kunna föranleda, att dylik

tjänstemän under sådan ledighet skulle avstå hela det personliga lönetillägget.

Då detta emellertid icke lärer vara avsett, men å andra sidan

lönetillägget icke alltid torde böra oavkortat tillgodonjutas under nyss

nämnda slag av ledighet, synas i övergångsbestämmelserna böra meddelas

erforderliga föreskrifter i detta ämne.»

Med avseende å den föreslagna anordningen vid övergång till efterskottsutbetalning

av hela avlöningen anförde departementschefen följande:

))I fråga om huru övergången från den nuvarande till den föreslagna

utbetalnmgsordningen bör ske har kommittén varit enhällig i sin uppfattning,

att det icke är möjligt att vid tiden för löneregleringens genomföiande

under en månad innehålla den lön, som dittills plägat utbetalas

i förskott, och sedermera utbetala hela avlöningen i efterskott per månad.

Kommitténs samtliga ledamöter hava tvärtom varit ense om nödvändigheten

av att vid berörda tidpunkt till envar tjänsteman utbetalas elt

belopp, motsvarande en månads lön, enligt dittills gällande lönestat,

samt sedermera vid varje månads slut en hel månadsavlöning enligt den

nya ^ lönestaten. Under det att emellertid kommitténs av sju ledamöter

bestående majoritet ansett hälften av det nyssnämnda beloppet böra

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

genom avdrag å kommande månadsavlöningar återbetalas av tjänstemännen

under loppet av ett år, hava samtliga nio verksrepresentanter

inom kommittén — liksom ock de hörda verksstyrelserna och fleitalet

pers onal fö reningar — funnit dylik återbetalningsskyldighet icke böra

ifrågakomma utan jämväl nämnda hälft av det omförmälda beloppet

efterskänkas av statsverket.

Kommittémajoriteten har emellertid uttalat, att de skäl, som anförts

till stöd för den av verksrepresentanterna förordade anordningen, vore

så starka, att, därest en omläggning från förskotts- till etterskottsutbetalning

av lönen skulle ifrågasättas utan samband med en genomgripande

löneförbättring för personalen, man måste böja sig för dessa skäl.

Kommittémajoriteten har även framhållit, att den av kommittén föreslagna

löneförbättringen för tjänstemännen över lag vore så avvägd,

att de, trots fullgörandet av nämnda återbetalningar, ändock komme

att under år 1920 uppbära högre månatliga avlöningar än förut. Därest

emellertid avlöningen å stat under år 1920 icke skulle bliva höjd med

minst det belopp, som sålunda skulle återbetalas, liksom ock då tjänsteman

avlede under år 1920, ansåg även kommittemajoriteten nämnda

återbetalningsskyldighet böra helt eller delvis bortfalla.

Då jag nu, av förut anförda skäl, funnit mig böra dels förorda uppskov

under ett halvt år med löneregleringens _ genomförande, dels ock

ställa i utsikt sådan reducering efter den 30 juni 1920 av dyrtidstillägget

till de ifrågavarande verkens tjänstemän, att deras totala avlöningar

icke skulle bliva högre än för närvarande, har den omständighet, som

föranledde kommittemajoritetens förslag om återbetalning av hälften utav

det belopp, vilket vid löneregleringens ikraftträdande skulle utbetalas till

tjänstemännen, bortfallit. Då jag i övrigt delar den uppfattning, för

vilken kommittémajoriteten gjort sig till tolk, följer därav, att jag anser

det skäligt, att berörda återbetalningsskyldighet icke nu bör komma i

frå^a utan att hela nämnda belopp bör efterskänkas av staten.

° I sin hemställan (sid. 279—280) har kommittén i här berörda ämne

föreslagit den formulering av bestämmelsen angående vad till tjänstemännen

skall vid löneregleringens ikraftträdande utbetalas, att utbetalningen

skulle avse ett belopp, motsvarande vad envar tjänsteman skulle hava i

den befattning, han vid nämnda tidpunkt innehade, i förskott uppbunt

för den första månaden, om de hittillsvarande avlöuingsbestämmelserna

då fortfarande vant gällande. I enlighet med ett av vattenfallsstyrelsen

gjort påpekande bör emellertid, på det att tjänsteman, som åtnjuter bostad

och bränsle in natura, icke skall bliva sämre ställd än den, sou*

uppbär kontant ersättning för dylik förmån, i beslutet om den ifråga
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

vänmde utbetalningen angivas, att beträffande tjänsteman, som åtnjuter

namnda forman in natura, skall så anses, som om lian i stället uppbure

kontant ersättning för förmånen i fråga.

Då ett bland kommitténs motiv för ovannämnda ändrade ordning:

för avlöningens utbetalande varit, att förslag kunde förväntas om upplagande

av skyldigheten att erlägga stämpelavgift för konstitutorial eller

fullmakt a tjänst, tillåter jag mig erinra, att Kungl. Makt genom proposffmn

till innevarande års riksdag (nr 381) föreslagit sådan ändring:

i forordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften, att

konstitutorial skall vara fritt från stämpel.!)

Riksdagen fattade sitt beslut i

stämmelse med Kungl. Maj:ts förslag-.

nu angivna avseenden i överens
-

Fragan om semestertidens reduktion under erforderlig övergångstid

'' T vad ror kommumkationsverken bär närmare reglerats genom Kund.

Mapts särskilda brev till nämnda verk den 19 juni 1919. Kommittén

anser att, därest kommitténs förslag till lönereglering för domänverket

biialfes, i nu fragavarande avseende enahanda föreskrifter böra utfärdas

för domänverket. I överensstämmelse härmed har kommittén vid formu
föreskrifteSm

''Gmstä^au *lär ne(ian följt i nämnda kungl. brev lämnade

... Beträffande den av statsmakterna beslutade anordningen vid övergånotitl

efterskottsutbetalning vid kommumkationsverken av hela avlönino-en

synes denna böra komma till tillämpning jämväl för domänverket. Med

ansyn emellertid till att vissa befattningshavare vid domänverket för

närvarande åtnjuta i penningar ej uppskattad förmån av fri bostad och

vedbrand har kommittén ansett sig böra föreslå, att det belopp, som

enligt ovan angivna grunder skulle vid ingången av år 1921 till vederbörande

befattningshavare utbetalas, bör ökas med värdet efter domänstyrelsens

uppskattning av nämnda förmån för eu månad.

I fråga om Övriga här ovan berörda förhållanden med avseende å

kommumkationsverkens övergång till nya avlöningsbestämmelser hava

dessa ännu icke blivit definitivt reglerade. Kommittén förutsätter emellertid,

att samma principer, som må bliva fastställda beträffande kommunikalonsverken,

jämväl skola komma till tillämpning ifråga om domänverket.

o Slutligen vill kommittén i detta sammanhang uttala, att kommittén

it råga om det dyrtidstillägg, som må komma att tillerkännas domänverkets

personal, utgått från att detta bör bestämmas enligt enahanda grunder

som kunna varda fastställda för de övriga affärsdrivande verken.

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

X. Ekonomisk innebörd av kommitténs förslag till lönereglering.

Inom kommittén hava verkställts beräkningar angående den kostnadsökning,

som en tillämpning av kommitténs förslag till lönereglering

skulle medföra. „ ino1

Den ordinarie personalens avlöningar skulle under ar ly^i uppgå

enligt kommitténs förslag till omkring................... kronor 3,700,000:-

men enligt nuvarande avlöningsbestämmelser till

cirka................................................................. 2,670,000: -

vadan kostnadsökningen således skulle belöpa sig

till omkring ..............................................................

kronor 1,030,000:

2942 19

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

XI. Kommitténs hemställan.

Under åberopande av vad förut i detta betänkande anförts och med

hänvisning tillika i tillämpliga delar till sitt den 20 februari 1919 avgivna

betänkande angående gemensamt lönesystem samt lönereglering

or postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk

hemställer kommunikationsverkens lönekommitté, att Kung! Makt

måtte föreslå 1920 års riksdag ’ '' -

dels godkänna det av kommittén upprättade förslag

till avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket

att träda i* tillämpning från och med den 1 januari 1921;

dels besluta, att under erforderlig övergångstid

reduktion i den i 21 § av kommitténs förslag till avlöning

sreglemente '' för domänverket angivna semestertiden

skall vidtagas i den mån sådant påkallas av bristen på

övad reservpersonal eller andra omständigheter, därvid

bör tillses, att i den mån olika semestertid anses böra

stadgas för befattningshavare tillhörande samma lönegrad,

äldre befattningshavare så vitt möjligt komma i åtnjutande

av längre semester än yngre befattningshavare av

sådan grad;

dels medgiva att Kung!. Maj-.t må utfärda nödiga

bestämmelser i Jråga om övergång på ny stat för personal

vid domänverket;

dels ock besluta, att, där tjänsteman vid domänverket

med tillämpning av nu gällande avlöningsbestämmelser

ägt uppbära någon del av avlöningen

i förskott, skall vid ingången av år 1921 till honom

pa statsverkets'' bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande

vad tjänstemannen skulle hava i den befattning

han vid utgången av år 1920 innehade, i förskott uppburit

for januari månad 1921 om de hittillsvarande avlöning

sbestämmelserna då fortfarande varit gällande, vilket

belopp för tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjuter

fri bostad jämte fritt bränsle och eventuellt fri belysning,

skall ökas med värdet, enligt domänstyrelsens

uppskattning, av denna förmån för en månad.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Bil. 1.

Jämförande tablå över nuvarande och föreslagna avlöningsbelopp.

Nuvarande avlöningsbelopp.

Föreslagna avlöningsbelopp.

1.

Befattningshavare.

Lägsta

grupp.

Högsta

grupp.

Lägsta löne- grupp.

Högsta löne- grupp.

Begyn-

nelse-

lön.

Slut-

lön.

Begyn-

nelse-

lön.

Slut-

lön.

Begyn-

nelse-

lön.

Slut-

lön.

Begyn- nelse- j

lön.

Slut-

lön.

I Expeditionsvakt (f. n. vakt- mästare)..............................

2) 1,600

1,900

a) 2,364

2,988

Förste expeditionsvakt (f. n.

förste vaktmästare) ............

—

—

a) 1,900

2,200

—

—

2) 2,676

3,300

Tillsyningsman ......................

—

—

2) 1,900

2,350

—

—

2) 2,556

3,144

j Kronoj ägare...........................

1,700

2,150

1,900

2,350

2,340

2,880

2,988

3,672

Skogsråtta^...........................

—

—

»mioo

‘) 2,500

—

—

2) 2,856

3,600

Överjägmästarassistent............

4,200

4,500

4,400

4,700

4,932

5,952

5,676

6,816

Notarie .................................

—

—

2) 4,900

6,400

—

—

2) 6,048

7,212

Revisor .................................

—

—

2) 4,900

6,400

—

—

2) 6,048

7,212

Registrator ...........................

—

—

2)4,900

6,400

—

—

2)6,048

7,212

Skogstaxator ........................

4,200

4,500

4,400

4,700

5,256

6,324

6,048

7,212

1 Skogsingenjör........................

—

—

2) 5,800

7,000

—

—

2;6,324

7,620

Skogsskoleföreståndare .........

—

—

*)a)4,300

>) 4,700

—

—

2) 6,528

7,860

Byråjägmästare (f. n. jägmästare

i domänstyrelsen) ...............

—

—

2) 5,200

6,400

—

—

2)7,212

8,580

Jägmästare ...........................

5,200

6,400

6,200

7,400

6,720

8,100

8,124

9,540

i Domänflskal...........................

—

—

2)6,800

7,800

—

—

2) 8,580

10,020

Flottledsingenj ör.....................

—

—

2) 7,000

8,000

—

—

2)7,620

9,060

Overjägmästare ....................

7,700

8,300

8,100

8,700

8,580

10,020

9,540

10,980

1 Byråchef ..............................

1 —

—

2)9,100

9,700

—

—

I2) 10,020

11,460

*) Dessutom fri bostad och bränsle.

®) Förekommer endast i en lönegrupp.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bil. 2.

Förteckning över till kommittén inkomna framställningar.

Från nedan angivna personalsammanslutning och tjänstemannagrupper vid

domänverket hava till kommittén inkommit följande framställningar:

De extra jägmästarnas förbund, angående bland annat inrättande av ordinarie

revirassistentbefattningar.

Notarier hos domänstyrelsen, angående deras jämställande i löneavseende med

jägmästare inom styrelsen.

Revisorer hos domänstyrelsen, angående deras jämställande i löneavseende med

jägmästare hos styrelsen.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Särskilda yttranden.

Beträffande kommitténs betänkande hava särskilda yttranden avgivits

av följande ledamöter av kommittén.

1) Friherre Hermelin och herr Björkbom hava anfört.

»Vid fullgörandet av sitt uppdrag har kommittén haft, bland annat,

att undersöka i vad mån med statens övriga affärsdrivande verk likartade

avlöningsbestämmelser skulle kunna åvägabringas jamval beträffande

domänverket. Kommittén har av sådan anledning sokt utröna i

vad mån arten och omfattningen av domänverkets affärsverksamhet kan

anses berättiga detta verk till ett likställande med de Övriga affarsdn
vande

verken. . ,

Kommittén har härvid funnit att domänverket, såsom affarsdnvande

verk betraktat, är fullt jämställt med kommunikationsverken. Kommittén

anser dock, att detta förhållande i och för sig icke är avgörande

för frågan, huruvida domänverkets tjänstemän böra i avlönmgshauseende

jämställas med de övriga affärsdrivande verkens. Enligt kommitténs

mening bör jämväl hänsyn tagas till tjänstgöringsförhållandena vid de

olika verken. I fråga härom framhåller kommittén, att kommumkationsverkens

tjänstemän i motsats till domänverkets äro ålagda söndags- och

nattjänstgöring i stor utsträckning samt underkastade bostadstvång och

bestämda arbetstider. Kommittén erinrar därjämte, att arbetstiden a

tjänsterummet är för domänstyrelsen bestämd till minst 6 timmar, under

det att samma tid för kommunikationsverken är satt till minst 7 timmar.

Dessutom framhåller kommittén, .särskilt beträffande vattenfallsverket,

att detta har en verksamhet, som är i hög grad krävande och maktpåliggande,

ej minst därför att det i högre grad än domänverket har att

skapa de anordningar, vilka äro eu förutsättning för utnyttjandet av

själva förvaltningsobjektet. ...

Med hänsyn till i huvudsak vad sålunda anförts beträffande. tjänstgöringsförhållandena

vid å ena sidan domänverket och.å andra sidan de

övriga affärsdrivande verken anser kommittén, att tjänstemannen vid

domänverket ej kunna i avlöningshänseende fullt jämställas med befattningshavarna

vid övriga affärsdrivande verk. .

De löner, som med beaktande härav föreslagits för skilda befattningar

vid domänverket, ligga i stort sett en löneklass under de löner,

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

verken™ beStämda för motsvarande befattningar vid kommunikations
\

ad kommittén anfört i fråga om vattenfallsverkets arbetsuppgifter

torde visserligen icke kunna jävas, men å andra sidan hålla vi före, att

vid den gjorda jämförelsen kommittén icke till sitt rätta värde uppskattat

domänverkets arbete. Aven detta verk måste i stor utsträckning

genom ^anläggningar skapa värde åt sitt förvaltningsobjekt. Genom

anläggande särskilt av flottleder och vägar samt skogsarbetartorp och

andra bostadslägenheter på skogarna har domänverket under årens lopp

skapat värde åt betydande skogsområden. Ännu äger staten dock störa

skogsvidder, som ligga värdelösa, därför att transportlederna, som skola

skänka dar vaxande skog värde, ännu icke hunnit anordnas. Oavlåtlig

uppmärksamhet måste ägnas åt vidmakthållandet och förbättrandet av

redan behugga transportleder, så att skogsprodukternas framforsling

underlättas och därigenom må kunna frambringas höjda värden å desamma.

1 detta sammanhang bör ej heller helt förbises, att domänverket

har att skapa nya värdeobjekt genom att vidtaga sådana åtgärder,

som bringa i skogsprodukt^ skick såväl av ålder kala skogsmarker

som ock eljest värdelösa kärr- och myrmarker.

Domänverket har således en stor nationalekonomisk och statsfinansiell

uppgift att fylla, som enligt vår åsikt ej torde stå efter vattenfallsverkets uppgnt.

Under alla förhållanden anse vi domänverket i högre grad affärsdrivande

an^ särskilt telegraf- och postverken, vilka verk i motsats till domänverket

maste anses vara rena monopolföretag. Vattenfallsverkets eventuelfa

överlägsenhet över domänverket synes icke böra få utgöra skäl

för att i lonehanseende placera domänverkets personal under kommunikationsverkens

i allmänhet. Som affärsdrivande verk skiljer sig domänverket

dessutom från kommunikationsverken i så avseende, att affärsfoi

maga, initiativ och företagsamhet här kräves av verkets snart sagd

samtliga tjänstemän, högre såväl som lägre. Domänverkets åligganden

aro nämligen av så skiftande natur och så beroende av lokala förhållanden

samt av trävara- och arbetsmarknadens fluktuationer, att en centralisering

och en schematisering av arbetet ej låter sig göra mer än till

eu viss grad Liksom i ett enskilt affärsföretag måste domänstyrelsen

åt sina underlydande överlämna att å egen hand, efter eget omdöme

och pa eget ansvar besluta och handla i en utsträckning, som torde vara

ratt betydligt större än den, som i allmänhet kan komma ifråga beträflande

kommunikationsverken.

All förvaltande personal vid domänverket är högskoleutbildad. Den

bevakande personalen, kronojägare och tillsyningsman, har erhållit en ingående

specialutbildning vid fackskolor.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Det är visserligen sant, att domänverkets personal ej har obligatorisk

söndags- och nattjänstgöring, ävensom att densamma till vissa

gränser själv äger att bestämma om och ordna sitt arbete och sin arbetstid

samt att den för den skull kan anses stå i en i förhållande till kommunikationsverkens

personal förmånligare ställning. Häremot kan emellertid,

som kommittén ock framhållit, i viss mån ställas personalens vid

domänverket strapatserande arbete i skogarna. Det synes emellertid som

om kommittén ej fullt rättvist bedömt domänverkspersonalens arbete från

denna synpunkt. Det stora flertalet av personalen utgöres av tjänstemän,

som hava sitt arbete förlagt i huvudsak till skog och mark samt

därvid, särskilt i Norrland, ofta till verkliga ödemarker, där vägar och

bostäder ej sällan helt och hållet saknas. För den skull måste i stor

utsträckning tjänsteresorna företagas till fots eller på skidor och nattlogi

sökas i kalla och i övrigt hälsovådliga skogskojor eller emellanåt

helt utomhus. Den utrustning i kläder och proviant m. m., som under

resorna med åtföljande förrättningar är erforderlig, måste under angivna

färdeförhållanden begränsas till det allenast mest nödvändiga. Arbetet

är för den skull ofta synnerligen slitande och prövande för hälsan.

Talet om skogsmannens friska, hälsosamma liv är en sanning med stora

modifikationer. Ett faktum är, att domänverkets personal sällan är

tjänsteduglig till pensionsåldern. Arbetets strapatser ha i allmänhet

brutit honom i förtid. Elakartade magåkommor och höggradig reumatism

kunna knappast undvikas.

Då tjänstemännen ofta måste vara tillstädes på den i allmänhet

långt från hemmet belägna arbetsplatsen, då veckans arbeten igångsättas

på måndagarna, blir nödvändigt att söndagarna eller eventuellt natten i

ej ringa utsträckning användas för resor. Vid hemkomst från utarbete!

väntar i regeln en avsevärd post på besvarande och då utarbete!, särskilt

under sommarhalvåret, i allmänhet är synnerligen forcerat, måste

tjänstemannen ej sällan tillgripa söndagar och nätter för nödvändigt inarbete.

Ehuru således söndags- eller nattjänstgöring ej är föreskriven

för domänverkets personal, framtvingas dock ofta sådan av rådande förhållanden.

I övrigt kan erinras, att de tjänstemän vid exempelvis statens

järnvägar, med vilka vi anse att i lönehänseende jägmästare böra

jämställas, nämligen baningenjörer, ej hava obligatorisk nattjänstgöring,

varjämte det söndagsarbete, som åligger sistnämnda tjänstemän, lärer

vara i regeln av obetydlig omfattning. Någon för dessa befattningshavares

arbete å tjänsterummet bestämd tid är ej heller föreskriven.

Såsom kommittén framhållit, finnas för domänverkets tjänstemän

icke i samma utsträckning som för kommunikationsverkens föreskrifter,

opaginerad Kontrollera mot PDF

9 G

som ålägga de förra vara bosatta på bestämda orter. Det torde i avseende

härå dock icke böra förbises att, synnerligast efter senare årens

forcerade arbeten för anordnande av bostadslägenheter åt skogstjänstemännen,

stor del av den bevakande och även avsevärt antal av den förvaltande

personalen, synnerligast i Norrland, inom kort komma att anvisas

bostäder i kronans hus. För vissa andra tjänstemän såsom överjägmästare,

skogstaxatorer och överjägmästarassistenter m. fl. har domänstyrelsen

bestämt bostadsort. För övrigt förekommer numera ej sällan,

att i kungörelser om till ansökan lediga tjänster inflyter bestämmelse

om att befattningshavaren skall vara skyldig bosätta sig på viss angiven

ort. Efter år 1917, då de för skogsstaten dittills gällande bestämmelserna

rörande reseersättning ändrades på så sätt, att den förvaltande

personalen i stället för fasta reseanslag erhöll rätt till betalning för

varje resa och den bevakande personalen tillerkändes, förutom visst fäst

reseanslag, dagtraktamenten, allt enligt vissa grunder, har staten fått ett

ekonomiskt intresse för bestämmande av tjänstemännens bostadsorter.

Resekostnaderna och dagtraktamentena äro nämligen i viss mån beroende

av bostadsortens belägenhet inom tjänstgöringsområdet. Det torde

under sådana förhållanden vara antagligt, att det för domänverkets

tjänstemän hittills i viss grad fria valet av bostadsort kommer att i allt

större omfattning inskränkas.

Beträffande den för tjänstemännen i domänstyrelsen bestämda, för

närvarande kortare arbetstiden å tjänsterummet i jämförelse med samma

tid för tjänstemännen i kommunikationsverkens respektive styrelser hava

vi under kommitténs förhandlingar härom framhållit behovet av att förstnämnd

tjänstgöringstid utökas så, att den överensstämmer med den för

kommunikationsverken bestämda eller minst 7 timmar. Så gott som

dagligen inkommer till domänstyrelsen ett flertal ärenden rörande virkesförsäljning

eller andra frågor av ofta stor ekonomisk betydelse. På

grund av dessa ärendens natur böra de snabbt avgöras, helst redan

samma dag de inkomma. Förutom detta skäl för vår hemställan i nu

ifrågavarande avseende erinras om den stora vinst i ökat arbete, som

vunnes genom den reglementerade arbetstidens förlängning med en timme.

Vi anse oss ej kunna dela kommitténs uppfattning, att härigenom skulle

föregripas den utredning angående tjänstetidens längd i allmänhet inom de

centrala ämbetsverken, som i samband med ifrågasatt ny lönereglering för

dessa eventuellt kan komma att företagas. Domänstyrelsen är visserligen

till sin organisation närmast överensstämmande med de centrala ämbetsverken,

men den intager dock i förhållande till dessa en särställning såsom

ledare och styrelse för en statens affärsgren av stor ekonomisk be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1)7

tydelse, och synes den i dessa avseenden vara fullt jämställd med respektive

styrelser lör statens övriga aflärsdrivande verk. Eu ändring i

arbetstid eller arbetssätt inom domänstyrelsen torde därför ej kunna

anses prejudicerande lör statens centrala ämbetsverk.

Vid eu lönereglering för domänverket torde ej kunna lämnas helt

obeaktad den konkurrens om skogshögskoleutbildad personal, som takläkt

råder och som förorsakat en konstant brist på dylik personal inom

verket. Avgången av tjänstemän, även äldre sadana med anställning pa

ordinarie stat, har länge varit stor och till avsevärt hinder för utvecklingen.

Det har sålunda sedan några år emellanåt förekommit, att ordinarie

tjänster kungjorts till ansökan lediga, utan att kompetenta sökande

anmält sig. Även om staten ej kan följa den enskilda arbetsgivaren i

hans lönepolitik, synes å andra sidan ej vara lyckligt, att staten i löneavseende

allt för mycket ligger under i konkurrensen och därigenom

berövas möjlighet förvärva och behålla erfarna och väl kvalificerade

tjänstemän.

Kommittén anför vidare, att den utgående dagersättningen måste

under de förhållanden den tillfaller, skogsstatens tjänstemän tillmätas

något högre värde än motsvarande ersättning för vissa kategorier bland

kominunikationsverkens tjänstemän. Då någon ingående utredning angående

dagersättningarna och dessas betydelse för tjänstemännen ej

företagits i fråga om vare sig domänverkets eller kominunikationsverkens

personal, måste vi ställa oss tvivlande emot kommitténs sålunda gjorda

uttalande. Skulle emellertid vid företagen undersökning visa sig, att

kommitténs uppfattning att i vissa fall domänverkets tjänstemän erhålla

mer än skälig ersättning för sina tjänsteresor är riktig, synes detta förhållande

dock ej böra utöva inflytande vid bestämmandet av tjänstemännens

löner. Däremot böra i sådant fall de nu gällande bestämmelserna

angående rese- och traktamentsersättningar åt domänverkens personal

bliva föremål för viss revision.

. Ehuru vi villigt erkänna, att kommittén vid fullgörandet av sitt

uppdrag i allmänhet bedömt frågan rörande domänverkets uppgifter och

ställning från synpunkter, mot vilka vi i stort sett icke hava något att

erinra, anse vi oss dock, under hänvisning till vad härförut anförts,

icke kunna underlåta hävda den åsikten, att tjänstgöringsförhållandena

vid domänverket, tillika med dettas ställning som ett verkligt aftärsdrivande

verk med stora krav på de enskilda tjänstemännens skicklighet

och duglighet, berättiga verkets tjänstemän att i lönehänseende fullt

jämställas med motsvarande tjänstemän i de övriga affärsdrivande verken.

Vi anse sålunda att kommittén bort dels föreslå att arbetstiden a

13

2942 19

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

tjänsterummet för domänstyrelsens personal bestämmes till minst 7 timmar,

dels hava uppgjort en löneplan, som för de skilda lönegraderna

upptagit begynnelselöner, motsvarande den inom varje lönegrad föreslagna

närmast högre löneklassen, dock med bibehållande av det föreslagna

antalet löneklasser inom varje lönegrad.

De skäl kommittén anfört mot en uppflyttning i högre grad av de

ordinarie notarierna å jordbruksbyråerna — lantbruksbyrån och domänbyrån

— äro enligt vår mening rent formella.

Då kommitténs uppdrag avser att verkställa utredning och avlämna

förslag beträffande löne- och organisationsförhållandena vid domänstyrelsen,

skogsstaten och statens skogsskolor, synes eu sådan i sak riktig

åtgärd som ifrågavarande notariebefattningars uppflyttning i högre grad

ej böra ställas på framtiden därför, att eu utredning inom kort kan

komma att igångsättas rörande en allmän lönereglering för personalen

vid de centrala ämbetsverken. En sålunda ifrågasatt lönereglering torde

väl dessutom ej komma att beröra de nyreglerade affärsdrivande verken

— däribland även domänstyrelsen — i annan mån än möjligen så, att

lönebeloppen för dessa verks tjänstemän eventuellt höjas med viss skälig

procent, lika stor för samtliga befattningar.

Under hänvisning till de sakliga skäl kommittén anfört för den

ifrågasatta uppflyttningen, få vi såsom vår mening uttala, att nu ifrågavarande

två notariebefattningar böra hänföras till 7:de lönegraden.

Vi anse oss icke böra ifrågasätta uppflyttning i nämnd grad jämväl

av notariebefattningen å kameralbyrån, enär från och med år 1920 på

denna byrå redan äro placerade två tjänstemän i andra normalgraden,

ehuru dessa, i avvaktan på slutlig omorganisation av nämnd byrå, äro

tills vidare anställda på allenast extra stat.

2) Herr Bragée här anfört: ''=i;

»Kommittén har som allmän synpunkt vid löneregleringen framhållit,

att tjänstgöringsförhållandena vid domänverkets lokalförvaltning

över huvud taget icke äro av den art, att tjänstemännen där kunna i lönehänseende

fullt jämställas med befattningshavarna hos kommunikationsverken.

Som stöd för denna uppfattning har kommittén erinrat om

den pressande tjänstgöring, som kräves av trafikpersonalen vid statens

järnvägar och telegrafverket, med regelbundet återkommande nattjänstgöring,

samt om den sön- och helgdagstjänstgöring, som drabbar åtskillig

personal vid samtliga kommunikationsverken. Tjänstemännen vid

kommunikationsverken voro därtill bundna i bostadsavseende, under det

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

skogstjänstemännen härvidlag ej sällan hade eu viss rörelsefrihet. Vidare

kunde skogstjänstemännen i avsevärd mån själva bestämma sin arbetstid,

vilket icke vore fallet för tjänstemännen vid kommunikationsverken.

I dessa allmänna synpunkter har jag, för de lägre skog stjänstemännens

vidkommande, icke kunnat biträda ''kommitténs mening och anhåller

som skäl därför få anföra följande:

I och för lönernas bestämmande har aldrig yrkats jämförelse med

sådana befattningshavare vid kommunikationsverken, i vilkas tjänstgöring

natt- och söndags tjänstgöring ingår i större omfattning. Beträffande

kronojägarna har yrkats, att de i avlöningshänseende skulle jämställas

med banmästare vid statens järnvägar. I detta fall har ingen

skillnad kunnat påvisas ifråga om tjänstgöring av omnämnd art.

Enligt kommitténs uttalande å sid. 163 i betänkandet av den 20

februari 1919 hava befattningarna vid kommunikationsverken inbördes

blivit värdesatta »med hänsyn till arbetsuppgifternas växlande art och

ansvar». Baumästarebefattningarna, som icke i nämnvärd grad åligga

natt- och söndagstjänstgöring, ha således värdesatts därefter.

Skogstjänstemännens rörelsefrihet i fråga om bostadsort är en förmån,

stadd på hastig avskrivning. Mera än en tredjedel av kronojägarna

äro skyldiga att bebo av staten anvisade bostäder och för det störa flertalet

av de övriga äro bostadsorter bestämda till ur rese- och tjänstgöringssynpunkt

lämplig plats. Vid nytillsättande av befattningar anvisas

numera i regel en bestämd bostadsort. Beträffande möjligheten

att själva kunna bestämma sin arbetstid torde jämförliga förhållanden

råda mellan kronojägare och banmästare. Såsom arbetsledare och förmän

äro bådadera i allmänhet beroende av den arbetstid, som gäller

för arbetarna. _ . .

Vid avlöningsbeloppens bestämmande har kommittén vidare i någon

mån tagit hänsyn till skogstjänstemännens ersättning för tjänsteresor.

Ifråga om kronojägarna har anförts en förmodan, att dagtraktamentena

skulle lämna något överskott. Däruti kan jag icke instämma. Kronojägarna

åtnjuta inom skogsstaten de lägsta dagtraktamentena,

för deras intjänande är, att resa på särskild order skall ha företagits

minst fem kilometer och att antingen natthärbärge anlitats eller bortovaron

varat i 12 timmar (för 6 timmar utgår halvt dagtraktamente).

Då kronojägarna för bestridande av de direkta resekostnaderna åtnjuta fasta

årsanslag, som i det stora flertalet fall endast täcka en mindre del av

dessa utgifter, göra de på tjänsteresorna i sin helhet en allmän förlust.

Emellertid bör ej förbises, att även banmästarna vid statens järn
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

vägar åtnjuta dagtraktamenten enligt bestämmelser, som äro lika med

dem för kronoj ägarna gällande.

För belysande av det förutvarande förhållandet mellan dessa befattningshavares

avlöning vill jag här påminna, att vid tiden närmast efter

1908 års lönereglering banmästarnas begynnelseavlöning å billigaste ort

översteg kronoj ägarelönen å samma ort med allenast 24 kronor, plus

förmån av fria kläder m. in. värderad till 120 kronor.

Denna ringa skillnad kunde då mindre anses betingad av någon

lägre värdesättning av kronojägarna såsom arbetsledare och förmän, utan

berodde nog mera på dåvarande olikhet i arbetsintensitet vid järnvägen

och vid skogsstaten. Numera är denna olikhet borta. Medeltalet reseoch

lörrättningsdagar för kronojägarna har sedan dess ökat med omkring

60 procent, och de äro nu för sin tjänst fullt lika hårt utnyttjade

som banmästarna.

Lägger, jag till det anförda, att i kronojägarnas tjänsteåligganden

ingår en vida ansvarsfullare medels- och försäljningsredovisning än i

banmästarnas, att specialutbildning ingår som kompetensfordringar för

vinnande av såväl kronojägare- som bannaästarebefattning samt kronoj

ägarebefattningens karaktär av slutbefattning, anser jag, att en berättigad

jämförelse mellan dessa befattningshavare kunnat göras.

Åven det förhållandet, att kronojägarna redan vid sitt inträde i

statstjänst — i motsats till banmästarna — ha på egen bekostnad

genomgått föreskriven utbildning, synes mig i detta fall böra tillmätas

någon betydelse. Den konkurrens, som staten har att utstå från skogsvårdsstyrelser

och enskilda företag vid förvärvande och bibehållande av

dugliga och pålitliga kronojägare är under sådant förhållande rätt betydande.

Jag anser således tillräckliga skäl föreligga för mig att fasthålla

vid mitt yrkande, att kronojägarna i avlöning shänseende böra fullt jämställas

med banmästare vid statens järnvägar.

Jag kan icke heller biträda kommitténs mening, att särskild kallortsersättning

ej i samma omfattning är erforderlig för skogstjänstemännen

som för kommunikationsverkens personal. Som av ovanstående framgår

anser jag, att kommittén överskattat skogstjänstemännens möjligheter att

själva bestämma bostadsort och arbetstid. Men även om de därvidlag

vore något bättre ställda än exempelvis kommunikationsverkens trafikpersonal,

så vore detta ändå icke tillräckligt skäl att frånkänna dem

kallortstillägg till samma belopp som annan statens personal i Norrland.

Enligt kommitténs uttalande i betänkandet den 20 februari 1919

avser nämligen kallortstillägget att ersätta »de betydande svårigheter

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

i kroppsligt och psykiskt avseende, som vistelsen i övre Norrlands kalla

och ödsliga trakter medför».

Jag kan icke övertygas, att dessa svårigheter äro mindre för skogstjänstemännen

än för andra tjänstemän. Jag vill i detta avseende endast

erinra om skogstjänstemännens ytterst svåra tjänsteresor vintertiden i

Norrlands obygder. Oftast måste resan över de väglösa vidderna företagas

på skidor. Natthärbärge måste ofta tagas i obebodda och översnöade

timmerkojor. Endast för tillfället nppeldade rum hos ortsbefolkningen

äro för övrigt i det fallet knappast mindre farliga för hälsan.

Då resan på förhand måst planläggas och mötesplatser med arbetare

och underlydande äro bestämda, finnes i regel ingen möjlighet att på

grund av köld eller oväder inställa densamma. Allmänt klaga också

skogstjänstemännen i denna landsända, att de i iörtid äro nedbrutna av

reumatiska åkommor.

Det är även tydligt, att de i minst lika hög grad som kommunikaverkens

personal lida såväl av vintermörker och ensamhetskänsla som

sommartidens myggplåga.

Jag anser därföre, att skogstjänstemännen böra tillerkännas kallortstillägg

i samma ''omfattning som personalen vid kommunikationsverken.

Den ökning i semestertidens längd, som skall inträda från och

med det år, under vilket tjänstemannen fyller 40 år, har kommittén

föreslagit till allenast 5 dagar för tjänstemän i l:a t. o. m. 4:e lönegraderna.

Tjänstemän i 5:e t. o. m. ll:e lönegraderna skulle vid nämnda

ålder tillföras en ökning i semestertiden av 10 dagar.

Uti detta kommitténs förslag kan jag icke instämma av följande skäl:

Semestertidens ökning med mindre antal dagar vid 40-årsåldern för

lägre personal än för personal tillhörande de högre lönegraderna bör

endast vara berättigad, om det kan visas, att den lägre personalen vid

nämnda ålder är vid bättre vigör och i mindre behov av semester än de

högre tjänstemännen. Något sådant förhållande kan emellertid icke påvisas

beträffande domänverkets personal. Vid kommunikationsverken,

där personalen tillerkänts längre semester även före 40-årsåldern än vad

här för domänverkets tjänstemän föreslagits, ökas semestertiden lika för

alla tjänstemän intill dessa verks 19:e lönegrad.

jag anser att så bort ske även för här ifrågavarande personal och

hemställer därföre, att årlig semester måtte beviljas de till ha t. o. in. 4:e

lönegraderna hänförda tjänstemän med 15 dagar före 40 års ålder och

med 25 dagar från och med det år, då tjänstemannen fyller 40 år.

294219

14

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

3) Herr Lilbeck har anfört:

»Vattenfallsverket och domänverket, till dels även statens järnvägar,

äro enligt min uppfattning i främsta rummet de affärsdrivande’ av statens

verk. Ledningen för dessa verk har — i viss motsats till vad som

gäller vid telegraf- och postverken — ansvaret jämväl för verkens inkomster.

Verken äro icke av monopolnatur, utan äro underkastade den

kontroll och den kritiska belysning, som konkurrensen eller åtminstone

jämförelsen med likartad enskild verksamhet möjliggör. Ju längre denna

konkurrens kan göra sig effektivt gällande utan eftersättande av berättigade

krav på en enhetlig och rationell drift, dess bättre för landet.

Om och när detta icke längre vore möjligt — man måste tyvärr erkänna

att det kan gå därhän — så skulle vattenfalls- och domänverken i sin

affärsverksamhet icke desto mindre vara underkastade eu kanske nog

så hård konkurrens, nämligen med andra länder, med därav ovillkorligt

framtvingade särskilda krav på en affärsmässig organisation samt på ledningens

och personalens duglighet.

För landet och dess näringsliv samt för statens framtida ekonomi

äro de affärsdrivande verken, ej minst vattenfalls- och domänverken, av

mycket stor betydelse. Ifråga om domänverket synes dock detta ännu

icke vara till fullo uppskattat. — Ur statens affärssynpunkt synes icke

heller någon saklig anledning föreligga att i allmänhet tillämpa kortare

arbetstid för domänverkets ledande tjänstemän än inom andra affärsdrivande

verk.

Ehuru jag icke haft tillfälle att i detalj deltaga i behandlingen av

föreliggande förslag till lönereglering för domänverket har jag dock

med det ovan sagda velat uttala min anslutning i huvudsak till vad

herrar frih. Hermelin och Björkbom i samma syfte anfört.

Slutligen må här framhållas, att domänverket — av samma skäl

som jag tidigare utvecklat ifråga om vattenfallsverket — synes mig

böra erhålla en kollegial styrelse, med dugande fackmän och skickliga

affärsmän inom hithörande arbetsområde som ledamöter.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.