Sök i Ratio Lex

Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum

17 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1921:1, band 3, Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum

i främmande länder. II.

Olika metoder för ”objektiv upplysning”

vid folkomröstningar i Schweiz

och Nordamerikas

Förenta stater

En översikt

av

HERBERT TINCSTEN

Uppsala 1921

Appelbergs Boktryckeri Aktiebolag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inledning.

Folkomröstningsinstitutet har, såvitt bekant, endast på två håll, nämligen

i Schweiz och Nordamerikas Förenta stater, utbyggts med officiell upplysningsverksamhet

i de till omröstning framlagda spörsmålen, i båda länderna endast

vid decisiva omröstningar. Därjämte har i ett enstaka fall i en annan stat en

dylik upplysning praktiserats, nämligen vid den semikonsultativa omröstningen i

Danmark 1916; detta fall behandlas i den allmänna redogörelsen för den konsultativa

folkomröstningen i främmande länder (bil. 1). Här äro alltså blott de

system för bibringande av “objektiv upplysning", som kommit till användning

i Schweiz och Förenta staterna, att undersöka. Någon tillnärmelsevis uttömmande

redogörelse har det härvid — på grund av den bristande tillgången på

källmaterial — ej varit möjligt att åstadkomma; föreliggande framställning kan

alltså blott lämna en kort och på flera punkter ofullständig översikt över de i

nämnda stater använda upplysningssystemens karaktäristiska huvuddrag och

verkningssätt.

Schweiz.

Kantonerna.

I de schweiziska kantonerna har det referendala systemet tämligen allmänt

kompletterats med anordningar för bibringande av objektiv upplysning i de till

omröstning framlagda spörsmålen. Tämligen ensartade regler synas ha utbildats

i de olika staterna, regler, vilka i allmänhet blott erhållit ett mera allmänt uttryck

i författningarna och närmare utformats i särskild lagstiftning och praxis. Viktiga

skiljaktigheter bestå härvid mellan de olika slag av folkomröstning, som

förekomma i de schweiziska kantonerna: referendum i egentlig mening, det

obligatoriska såväl som fakultativa, samt initiativreferendum.

Vid den obligatoriska folkomröstningen — då ett visst av representationen

fattat beslut på grund av sin egen natur författningsenligt måste underställas

folket — synes utsändandet av en officiell belysning av respektive lagförslag

undantagslöst förekomma. Såsom ett typiskt exempel på det praktiserade systemet

kan kamonen Zlirich anföras. Där skall rörande varje av representationen an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

tagen lag, som enligt författningen måste underställas folkomröstning, ett förklarande

budskap (erläuternde Botschaft) utarbetas. Detta sker antingen genom

regeringens försorg eller också genom en av representationen utsedd kommission.

Budskapet skall sedermera tillställas varje valman minst 20 dagar före omröstningen

1.

Vid det fakultativa referendum — då omröstningen i varje fall beror

på begäran av ett visst antal valmän — är det ej lika allmänt sörjt för bibringande

av officiell upplysning. Här stöter ju en dylik upplysning på den svårigheten,

att man vid respektive lags antagande icke vet, huruvida en omröstning

rörande densamma skall komma att äga rum. I vissa kantoner förekommer dock

officiell upplysning även vid dessa slag av folkomröstningar. Så stadgas t. ex.

i Schaffhausen helt generellt, att alla representationens beslut, “beträffande

vilka folkomröstning skall äga rum, skola tillställas aktivborgama med ett huvudpunkterna

belysande budskap“ (förf. 1876, art. 42). Detta budskap utskickas

i denna kanton redan en vecka efter lagens publikation, alltså vid fakultativa

omröstningar, innan det är klart, om en omröstning i frågan kommer att äga

rum eller ej. Utarbetandet synes äga rum på samma sätt som vid obligatoriska

omröstningar.

Vid initiativreferendum — då alltså ett av visst antal valmän framställt

förslag framlägges till omröstning — förekommer ofta upplysningsverksamhet

på officiell väg, men den har här en annan karaktär än vid övriga former

av referendum. Dels skola i vissa kantoner vid lagförslaget, då det utskickas

till omröstning, fogas en resumé av de av initianterna anförda motiven; denna

resumé utarbetas då, på grundval av initianternas framställning, genom folkrepresentationens

försorg. Dels har representationen rätt att samtidigt få sin

åsikt rörande förslaget publicerad, att bifoga ett motiverat omdöme (Gutachten)

rörande detsamma. I vissa fall är detta en plikt för representationen5, i andra

kantoner har den enligt författningen rätt, men icke skyldighet härtill3. Även

1 So Deplojge, The referendum in Switzerland, London 1898, s, 180 f, Jfr

även här och för det följande StOssi, Referendum und Initiative in den Schweizerkantonen,

Ztirich 1893, ss. 128—143.

2 Så t. ex. i Ztirich, där i “Gesetz betreffend das Vorschlagsrecht des Volkes" av

1894, § 5, stadgas: “Jedes dem Volke zum Entscheide vorzulegende Initiativbegehren

ist mit einer Weisung des Kantonsrathes zu begleiten, welche ktindig und sachlich

sowohl die von den Initianten eingereichte Begriindung ihres Begehrens wiedergeben,

als auch die Ansicht des Kantonsrathes tiber den Gegenstand aussprechen soll“. Detsamma

är fallet även i Solothurn (förf. 1887, art. 18), Unterwalden (förf. 1902, art. 26)

och Graubunden (förf. 1892, art. 3).

3 Så t. ex. i Zurich (förf. 1869. art. 29) i Bern (förf. 1893, art. 9) och Wallis

(förf. 1907, art. 32).

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

i de fall, då en dylik “Begutachtungsrecht" icke är uttryckligen stipulerad i

författningen, anses emellertid representationen enligt sakens natur ha rätt att

låta sin uppfattning rörande ett framställt initiativförslag komma till folkets

kännedom på detta sätt1.

Den officiella upplysningen är alltså av helt olika karaktär vid å ena sidan

obligatoriska och fakultativa omröstningar, å den andra initiativreferenda. Yid

de förra kommer upplysningen från ett håll (regering, respektive utskott av

representationen) och skall principiellt utgöra en fullt objektiv historisk, kommentatorisk

och argumentativ belysning av det av representationen antagna lagförslaget.

Yid de senare kommer upplysningen från två håll, å ena sidan initiantema

(genom deras av representationen sammanfattade motivering) å andra sidan

representationen; någon objektiv framställning åsyftas alltså ej utan tvärtom ett

klargörande av initianternas, respektive representationens subjektiva åsikt om förslaget.

I dessa fall tjänstgör alltså representationen som ett utskott av valraanskåren

och det är dess utlåtande över framställda förslag, som, jämte en sammanfattning

av motionärernas motivering, publiceras till det beslutande folkets upplysande.

En undersökning av den officiella upplysningens resultat i de schweiziska

kantonerna är det här — på grund av den förut nämnda bristen på tillgängligt

material — icke möjligt att åstadkomma. Blott en fråga skall upptagas: hur har

den “objektiva" upplysningen vid obligatoriska och fakultativa omröstningar

gestaltat sig, framför allt, har den verkligen blivit objektiv?

En schweizisk författare, Hilty8, skildrar på följande lovordande sätt de av

regering eller representationskommittén utsända “upplysande budskapen", sådana

de enligt hans uppfattning vanligen äro beskaffade: “Dessa (budskapen) bestå

vanligen av en historisk del, där orsaken till lagens antagande och dess väsentliga

ändamål skildras, och en praktisk del, där de motiv, som i lagstiftande församlingen

gjorts gällande för och emot, klargöras, allt framställt med stort lugn

och opartiskhet"; han tillägger emellertid, att rekommenderandet av den av representationen

antagna lagen i allmänhet klart skymtar fram.

Den allmänna uppfattningen synes emellertid vara, att systemet i hög grad

missbrukas och att de “objektiva" redogörelserna i själva verket blivit rena apologier

för den av representationen antagna lagen. Så skriver Deploige8: “I själva 1 2 3

1 Se här Keller, Das Volksinitiativrecht nach den schweizerischen Kantonsverfassungen.

Ztirich 1889, s. 101 f.

2 Das Referendum im schweizerischen Staatsrecht, Archiv ftir offentliches Recht

1887, s. 383.

3 A. a., sid. 181.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

verket är budskapet olyckligtvis ej alls den opartiska kommentar, som den borde

vara. Jag har läst ett stort antal av dem i de olika kantonerna. Med ett

undantag skildra de alla lagens fördelar, syfta till att påverka väljarna till dess

förmån och råda dem att rösta ja. Valmännen känna så väl den form budskapet

får, att de ej ens bry sig om att läsa det. Mina sagesman äro på denna

punkt enstämmiga". Han tillägger, att man funnit, att väljarna ej alls ta del av

längre redogörelser, varför man alltmer förkortat dem; så förekom 1891 i Solothurn,

att en lag på 905 artiklar (175 sidor) beledsagades av en redogörelse på

5 sidor. Lowell1 framhåller samma synpunkt och åberopar sig härvid även på

eu schweizisk författare8.

Med stöd av dessa få och möjligen delvis föråldrade uttalanden kan visserligen

frågan om den officiella upplysningens resultat i de schweiziska kanto- \

norna icke besvaras. Så mycket kan emellertid sägas, att all sannolikhet talar

för att de “upplysande budskapen" bli långt ifrån objektiva. Särskilt i de fall,

då ett utskott av representationen utarbetar budskapet — och detta kan i regel

av representationen beslutas — talar givetvis sannolikheten för att budskapet

snarast skall bli ett subjektivt uttryck för representationens uppfattning — och

denna har ju just antagit den lag, som skall genom budskapet belysas. Mau

torde alltså kunna antaga, att de “objektiva" redogörelserna i regel bli försök

från representationens sida att försvara sina åtgärder och påverka det omröstande

folket. Då regeringen utarbetar budskapet, kan graden av objektivitet möjligen

förväntas bli något större, ehuru även i detta fall rekommenderandet av lagen

lär vara det regelmässiga8. I stort sett torde därför den officiella upplysningen

i de schweiziska kantonerna kunna betecknas som ett vapen i representationens

hand.

Vid sökandet efter bättre former för väljarnas objektiva upplysning har man

varit inne på tanken att åvägabringa offentliga diskussioner före varje folkomröstning,

med upplysande föredrag från representanternas sida. I vissa kantoner

har man även bestämt, att debatt skall kunna äga rum före omröstningarna; framgången

har emellertid varit ringa, ty enligt uppgift plägar ingen yttra sig. Dessa

metoder för objektiv upplysning äro i alla händelser tydligen betingade av de

schweiziska kantonernas ringa storlek och folkmängd. 1 * 3 * *

1 Governments and parties in Continental Europé, London, 1896, II, s. 275.

8 Stössi, Referendum und Initiative in Kanton Zttrich 1869—1886, Horgen 1886, s. 35.

3 Deploige (a. a., s. 181) berättar, att det i Aargau hänt, att en regering, som ej

gillat representationens beslut i en viss lagfråga, begagnat sin rätt att utarbeta bud
skapet

till att motverka lagens antagande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Beträffande kostnaderna1 för den officiella upplysningen kunna ett par

uppgifter lämnas. I Ziirich beräknades tryckning och distribution av lagförslagen

jämte budskap före världskriget i regel till mellan 3500 och 8000 francs, dvs.

3—7 centimes på varje röstberättigad; i Bern säges medeltalet hava varit 3500

francs, dvs. 24 centimes på varje röstberättigad. På vissa håll har man nedbringat

kostnaderna genom att icke skicka varje valman ett exemplar utan endast hälla

ett visst antal dylika tillgängliga i varje kommun.

Förbundsstaten.

Frågans behandling i förbunds för samlingen s.

Vid folkomröstningar i den schweiziska förbundsstaten sörjes blott så till

vida för valmännens upplysning i föreliggande frågor, som de till omröstning

framlagda förslagen sändas till varje röstberättigad person. Någon form för bibringande

av objektiv kunskap förefinnes, alltså icke. Frågan har emellertid

varit föremål för diskussion, såväl inom litteraturen som inom den schweiziska

förbunds församlingen. Frågans behandling inom förbundsförsamlingen har det

ej varit möjligt att närmare undersöka, då det schweiziska riksdagstrycket ej är

i Sverige tillgängligt; av förhandenvarande uppgifter att döma har emellertid

spörsmålet genom olika förslag aktualiserats vid tre tillfällen, 1875, 1885 och 1892.

Vid det första av dessa tillfällen är att märka, att förslaget om objektiv

upplysning så till vida vann framgång, som ständerrådet för sin del fattade ett

beslut av följande innehåll: “När en förbundslag eller ett förbundsbeslut enligt

art. 89 i förbundsförfattningen underställes en folkomröstning, skall varje gång

vid lagen eller beslutet vid dess bekantgörande före omröstningen fogas en officiell,

objektiv, kort och klart hållen framställning över de orsaker, som förmått

förbundsförsamlingen att antaga lagen eller beslutet. I regel uppdrages åt förbundsrådet

att avfatta och underteckna detta budskap. Emellertid ha råden även

rätt att vid behandlingen av en lag undantagsvis besluta, att ett ur deras led

utvalt utskott skall utarbeta budskapet. I dessa fall väljer varje råd ett lika

stort antal delegerade, som gemensamt utarbeta budskapet och i rådens namn

underteckna detsamma". Två punkter i detta av ständerrådet antagna förslag

synas förtjänta av särskild uppmärksamhet. Dels är att märka, att det ej valfråga

om en objektiv redogörelse i den meningen, att skälen för och emot det

1 Curti, Die Resultats des scliweizerischen Referendums. Zweite vermehrte auflage.

Bern 1911. s. 72.

! För uppgifterna härom se Hilty, a. a., s. 882 ff. och Le referendum et 1 initiativo

en Suisse, Revue de droit international 1892, åid. 404, samt Deploigb, a. a., s. 103.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

till omröstning framlagda förslaget skulle i budskapet framhållas, utan blott om

en objektivt hållen motivering för förbundsförsamlingens ställningstagande, alltså

en argumentation endast för den ena ståndpunkten i frågan. Det är av intresse,

att samma metod för budskapets utarbetande föreslås som den i kantonerna vanliga,

nämligen att detta skall ske genom regeringen eller ett utskott av representationen;

en dylik anordning ligger ju i detta fall, där det var fråga om en

framställning av förbundsförsamlingens motiv för ett visst beslut, nära till hands.

— Det refererade förslaget blev emellertid ej lag, det föll nämligen på nationalrådets

motstånd.

Nästa gång frågan kom före var 1885, då ett förslag av liknande innehåll

väcktes. Detta föll emellertid, synes det, redan i ständerrådet, med 24 röster

mot 16. Det var tydligen från vissa kantoner motståndet mot saken utgick,

från Genéve, Nidwalden och Uri. Av intresse är, att tanken på en verkligt

opartisk redaktion av det i fråga satta budskapet tycks ha varit uppe i diskussionen.

— En tredje gång var frågan, som nämnts, uppe 1892; i vad form saken

fördes på tal denna gång och den närmare utveckling, den fick, har jag ej kunnat

konstatera.

Det skäl, som framför andra åberopats mot de väckta förslagen om införandet

av någon form för objektiv upplysning, har varit, att en dylik upplysningsapparat

blott passade vid det obligatoriska referendum, då man alltså

vid en lags antagande kan vara säker på, att omröstning kommer att äga rum.

Denna referendumform förekommer ju, utom i författningsfrågor, ej i förbundsstaten.

Vid det fakultativa referendum, resonerar man, skulle man antingen

publicera en objektiv redogörelse omedelbart då representationen antagit en

lag, och då kanske ingen tänker på att fordra omröstning, eller ock just vid

omröstningen, och då kommer den “objektiva" framställningen i själva verket

att utgöra ett försvar för den attackerade lagen. Det anförda skälet synes

emellertid knappast vara hållbart, ty satsen, att den objektiva redogörelsen lätt

kommer att sjunka ned till en apologi för den av representationen antagna lagen,

synes med ungefär lika stort skäl kunna användas som skäl mot upplysning

även vid obligatoriskt referendum — det är tydligen blott vid konsultativa omröstningar

som det refererade skälet ej har samma giltighet, då nämligen representationen

i sådant fall icke tagit ställning före omröstningen.

An oförklarligare förefaller denna motivering med tanke på att man i kantonerna

ofta sörjer för officiell upplysning även vid fakultativa omröstningar

och framför allt med hänsyn till, att det i förbundsförsamlingen, i varje fall ej

vid 1885 års diskussion, icke — i motsats mot i kantonerna — var fråga om en

verkligt objektiv upplysning. — Det i realiteten avgörande skälet, varför man

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

avslagit de väckta förslagen om officiell upplysning, lär emellertid grunda sig

på kantonal partikularism; huru denna kunnat spela in i här behandlade fråga,

nämnes däremot ej i av mig använda källor.

Slutligen bör i detta sammanhang nämnas, att man vid ett tillfälle verkligen

sä till vida sörjt för den objektiva upplysningen, som man vid omröstningen

1885 angående ändringar i spirituosabeskattningen fogade en kort redogörelse

till lagförslaget. Att märka är, att det denna gång var fråga om en obligatorisk

omröstning; de nya bestämmelserna infördes nämligen i författningen.

Frågans behandling i litteraturen.

I litteraturen har frågan om införandet av objektiv upplysning vid omröstningar

i den schweiziska förbundsstaten varit föremål för ganska stort intresse,

och man har på flera håll uttalat sig i den riktning, som av de i förbundsförsamlingen

gjorda förslagen anvisats. Så skriver Hiltyl, att bibringandet av objektiv

kunskap i föreliggande frågor “är huvudmedlet att göra referenduminstitutet

verksamt och uppfostrande och bevara det för demagogien, åt vilken det annars

ofelbart mer eller mindre hemfaller*. Genom en dylik upplysning skulle själva

det faktiska materialet i en viss fråga kunna fullt klarläggas och sålunda ställas

utanför diskussionen; den offentliga debatten skulle sedan blott utgå från idémotsättningar

och därigenom föras upp på ett högre plan. I samma riktning

uttalar sig Deploige1 2 3, som säger: “Enligt min uppfattning är frånvaron av varje

medel, varigenom de röstberättigade kunna erhålla positiv upplysning om frågans

innebörd eller få densamn\a opartiskt förklarad, en av de största bristerna i förbundsreferendum“.

På andra håll ställer man sig, med utgångspunkt från erfarenheterna

i kantonerna, skeptisk mot tanken, med motiveringen, att en verkligt

objektiv redogörelse för skälen för och emot i regel icke står att erhålla8.

Slutligen kan i detta sammanhang nämnas, att man föreslagit, att objektiv

belysning av framlagda förslag åtminstone borde givas så till vida, som en kort,

rent saklig framställning skulle införas i den officiella schweiziska tidningen,

Bundesblatt4 * *.

Förfarandet vid lagarnas publikation och kostnaderna härför.

Det även i förbundsstaten praktiserade systemet att till varje röstberättigad

skicka ett exemplar av den till omröstning framlagda lagen torde för belysandet

1 Archiv, s. 384.

2 A. a., s. 163.

3 Se Lowell, a. a., s. 275.

4 Politisches Jahrbuch der schweizerischen Eidgenossenschaft, 1886, s. 513. Upp
satsens

förf. är sannolikt Hilty, som då var tidskriftens redaktör.

2 — 24591

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

av frågan om objektiv upplysning vara av intresse ur två synpunkter, dels för

den rent tekniska frågan om distributionen, dels för frågan om de med ett dylikt

system förenade kostnaderna.

Distributionen. Besluten om omröstningen publiceras i förbundsbladet.

Lagarna tryckas i erforderligt antal exemplar genom förbundets försorg, varpå de

skickas till kantonerna. Dessa ha alltså hand om distributionen, vilken tillgår på

så sätt, att varje väljare får ett exemplar av lagen sig tillskickat, vilket måste

ske minst fyra veckor före omröstningen. Den erforderliga upplagan uppgår till

ungefär 800.000 exemplar.

Kostnaderna för tryckning och distribution av lagarna variera givetvis

ganska betydligt alltefter föfslagens längd. Tryckningskostnaderna synas före

världskriget hava varierat mellan 6.000 och 60.000 francs, d. v. s. från 1 till

8 centimes på varje röstberättigad. Kostnaderna för distributionen synas icke

bliva fullt så stora; någon specifikation av desamma har dock ej varit tillgänglig.

I sin helhet synes en förbundsomröstning kosta mellan 40.000 och 130.000

francs1. *

Förenta staterna.

Det äldre amerikanska författnings- och lagreferendum var icke förenat med

något system för bibringande av objektiv upplysning. Det är först med de sista

årtiondenas införande av ett på schweiziskt mönster kalkerat modernt lagreferendum

i en rad stater, som problemet om officiell belysning av föreliggande frågor

aktualiserats och man på vissa håll infört former av dylik upplysningsverksamhet.

Behovet av officiell upplysning synes alltså helt naturligt först ha framträtt,

då genom referenduminstitutets utvidgning flera och mera komplicerade förslag

förelädes folkets avgörande.

Oregon.

Den enda stat, från vilken närmare uppgifter angående anordnandet av

den officiella upplysningen äro tillgängliga, är Oregon; ett system, liknande det

i Oregon gällande, skall emellertid 1907 ha införts i Montana* 8.

Sedan 1903 bestå i Oregon tre former av referendum: obligatoriskt författningsreferendum,

fakultativt lagreferendum (i varje fall beroende på begäran

av viss del av val man skåren) samt författnings- och laginitiativ. Samtidigt med

införandet av de två sistnämnda formerna av referendum infördes även ett system

1 Curti, a. a., s. 73.

8 Enligt Grönlund, Om olika former av referendum. Lund 1912, s. 114.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

för beredande av objektiv upplysning. Huvudpunkterna i detta system äro

följande1: statssekreteraren låter trycka varje lag, som skall gå till folkomröstning.

Därjämte skall han ombesörja tryckningen av alla argument för och emot ett

visst förslag, som till honom inlämnas; argument för ett genom initiativ framkommet

få dock blott lämnas av personer, som deltagit i initiativet. Tryckningskostnaderna

betalas av respektive författare. Sedermera samlas lagförslagen och

de inlämnade framställningarna i ett särskilt häfte (the Campaign book), som

genom statens försorg och på dess bekostnad sändes till varje valman. Distn''

butionen skall ske minst 55 dagar före omröstningen och sker genom postverkets

försorg.

Såsom synes är denna form av officiell upplysning i grunden olik den i de

schweiziska kantonerna vid obligatoriska och fakultativa omröstningar praktiserade

Utarbetandet sker ej här av statlig myndighet: staten fungerar tvärtom

blott såsom redaktör och distributör av de stridande parternas argumentation.

Här är icke syftet att åstadkomma en objektivt hållen redogörelse for framställda

förslag utan att sammanställa subjektiva, partiska synpunkter på desamma;

syftet är blott att garantera valmännen tillgång till de olika parternas uppfattning.

Betydande likheter finnas alltså mellan detta system och det i Schweiz

vid initiativreferenda använda men sättet för framställningens utarbetande är ju

ett helt annat. En till synes betänklig lucka i detta system är att det fullständigt

ligger i enskilda personers hand, huruvida upplysning i en viss fråga överhuvud

skall komma till stånd eller ej; staten intar här en rent passiv roll, Eepresentationen

påverkar alltså härpå intet sätt den officiella upplysningsverksamheten

och kan alltså ej draga fördel av densamma — ett för det amerikanska folk
omröstningsinstitutet

karaktäristiskt förhållande
Uppgift

om systemets tillämpning i praktiken linnés för tre tillfällen,

1906, 1910 och 1912*.

19 06, då 11 förslag framlades till referendum, åtföljdes endast ett, ett förslag

om politisk rösträtt för kvinnor, av argumentation för och emot. Denna

var utarbetad av föreningar för och emot kvinnans politiska rösträtt, uppgick

till sammanlagt 30 sidor och lär ha utgjort en synnerligen klar motivering av

de olika uppfattningarna. Sammanlagt upptog the Campaign Book ungefär 60

sidor. Kostnaden för dess distribution med posten skulle ha uppgått till 4.300

dollars på 130.000 valmän. Publikationen lär ha blivit flitigt läst och deltagandet

i voteringen rörande kvinnans politiska rösträtt var särskilt livligt. 1 2

1 Haynes, The education of voters. Political Science quarterly 1907, s. 489 ff.

2 Haynes dels a. a., dels “Peoples Rule“ in Oregon 1910, Political Science

quarterly 1911, s. 45 f. och dels “Peoples rule“ on trial, samma tidskrift 1913, s. 30 1.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

1910 var the Campaign Book väsentligt större, den uppgick då till 208

sidor, av vilka 85 utgjorde argumentation för och emot framställda förslag. Av

e 32 framställda förslagen voro 31 åtföljda av argumentation; i fråga om vissa

förslag lamnades ej mindre än tre bidrag till diskussionen. Av de 12 förslag

är motivering fanns både för och emot, antogos 4 och avslogos 8. Av de 15,

som blott hade motivering för, antogos 5 och avslogos 10. Alla de 4 förslag''

som blott hade motivering mot, avslogosl.

1912 underkastades 37 förslag folkomröstning. Argumentation för och

emot lämnades i 13 fall, i blott en riktning i 12 fall, i 13 fall förelåg ingen

motivering, vilket i regel synes ha berott på, att sakens framgång var given

Om omröstningarnas resultat i de olika fallen föreligga inga uppgifter.

Från 1914 äro blott ett par uppgifter tillgängliga. Häftets storlek var

detta ar 110 sidor, alltså en minskning från 1912; detta lär emellertid huvudsakligen

ha berott dels på att en särskild omröstning ägt rum under mellantiden,

dels på att man använt mindre stil. Kostnaden för tryck och papper utgjorde

ungefär 34 dollars — alltså omkring 126 kronor — för varje sida i häftet*.

Det allmänna omdömet om upplysningssystemet i Oregon synes vara, att

det fungerat väl, lett till ökat intresse för omröstningarna och visat sig som ett

gott politiskt bildningsmedel*. Visserligen torde endast en ringa del av valmännen

mera grundligt ta del av “the Campaign book“ men dels läsa många

vissa partier av densamma, dels begagnas den flitigt som uppslagsbok. Härtill

kommer, att argumenten i sammandrag återgivas av tidningarna och på detta sätt

komma till många valmäns kännedom

Vissa erfarenheter av systemet ha emellertid givit anledning till kritik och

haft olika reformförslag till följd. Så har man kunnat konstatera, att upplysningsverksamheten

så till vida varit till fördel för de till omröstning framlagda

förslagen som argument för framställda förslag förekomma väsentligt oftare än

argument emot. Man beräknar nämligen att “the Campaign books“ som regel

innehålla argument för nära två tredjedelar av de framlagda förslagen men argument

mot blott två femtedelar av desamma. Detta på upplysningsverksamhetens

rent frivilliga anordnande beroende missförhållande orsakade år 1913 ett egen
-

1 Lowell, Public opinion and populär government, London etc. 1914 s

Z R A DXTtvm'' rTU.~ _____1*___ r 1 ^ ...... . _ * *

192.

referendum and recall in Oregon, New

Barnett, The operation of the initiative

York 1915, s. 93 f.

r,n, . S.,Jf[. H™s’ anförda arbeten samt Bourne, A defence of direct legislation i Munro

Ihe initiative referendum and recall, New York and London 1920, s. 203, och Barnet^

8-. s. 99 it.

1 Barnbtt a. a., s. 95.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

domligt reformförslag. Man föreslog nämligen i lagstiftande församlingen, att

statens “attorney general" skulle utarbeta argument mot de förslag, som icke på

frivillig väg beledsagades med sådana. Förslaget ledde emellertid ej till något

resultat b

En annan grund till anmärkningar mot systemets utforming har varit, att

detsamma ej möjliggör någon som helst kontroll av de inlämnade framställningarnas

innehåll. Ingen garanti förefinnes mot att ovederhäftiga och vilseledande

framställningar få plats i den på statens bekostnad distribuerade publikationen.

Och även om i regel de inlämnade argumenten varit av ganska hög kvalitet har

dock vid flera tillfällen förekommit att framställningar inlämnats och publicerats,

som mera varit ägnade att förvilla än upplysa väljarna och stundom t. o. in.

innehållit nedsättande omdömen om enskilda personer och korporationer. Som

botemedel häremot har man- föreslagit någon form av offentlig censur, åtminstone

så till vida, att statssekreteraren skulle få rätt att vägra införandet av personligen

kränkande eller den allmänna säkerheten hotande uttalanden; statssekreterarens

beslut skulle sedermera, enligt ett förslag, kunna underställas ett av

guvernören, attorney general och chefen för den offentliga undervisningen bestående

råd5.

Man har slutligen även framkastat tanken på lagstadgad begränsning av

argumentens omfång. Genom en dylik begränsning skulle, anser man, omfånget

av “the Campaign book“ kunna hållas inom rimliga gränser och därjämte argumenten

vinna i effektivitet8.

Såsom synes åsyfta samtliga här refererade förslag till reform av Oregons

upplysningssystem att med bibehållande i huvudsak av principen om upplysningens

frivilliga anordnande åstadkomma en större medverkan från statens

sida, särskilt av kontrollerande natur. Man spårar alltså tendenser till en utveckling,

varigenom det i Oregon använda systemet skulle närma sig det schweiziska,

ehuru visserligen med bibehållande av de grundläggande skiljaktigheterna.

Ohio m. fl. stater.

I Ohio infördes 1912 i samband med lagreferendum ett system för bibringande

av objektiv upplysning1 * * 4. Detta system är så till vida av intresse, som det

utgör en slags mellanform mellan det schweiziska systemet och det i Oregon an
1

Barnett a. a., s. 94.

5 Barnett a. a., s. 94, n. 4.

8 Haynes, The education of voters, s. 49ti f.

4 Crosser, The initiative and referendum amendments in the proposed Ohio constitution,

Annals af the American academy for political and social Science 1912, s. 200 f.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

vända. Alla lagar, som underkastas folkomröstning, skola skickas till värjo väljare

jämte motivering för och emot. Denna motivering skrives av personer, som

utses av representationen, om denna är samlad, annars av guvernören. Vid

varje initiativ ha initianterna rätt att föreslå den person, som skall utveckla deras

synpunkter på frågan. Argumenten få ej uppgå till mer än 300 ord. Liksom

i Oregon har man alltså sörjt för att de olika uppfattningarna skola komma

till uttryck genom sina egna anhängare, men i olikhet mot i Oregon utses författarna

av staten; det föreligger alltså eu offentlig kontroll, varigenom systemet

närmar sig den schweiziska typen. Några uppgifter om denna metods användning

ha ej varit mig tillgängliga.

Även i California och Oklahama äro system för bibringande av objektiv

upplysning infördal. Dessa synas nära ansluta sig till den schweiziska formen,

i det att argumentationen för och emot respektive förslag utarbetas av statlig

myndighet. Metoden lär ej hava visat sig effektiv och säges vara väsentligt

underlägsen det i Oregon använda systemet.

Slutligen kan nämnas, att vid författningsrevisionen i Michigan 1908 en

kort redogörelse för det nya förslaget och dess förhållande till förut existerande

bestämmelser skickades till varje valman före omröstningen; fördelarna av denna

rent objektiva upplysningsverksamhet sägas Ija varit påtagliga8.

Avslutning.

Det här sammanbragta materialet är tydligen alltför litet och ofullständigt

för att en systematisk analys av institutet “objektiv upplysning vid folkomröstningar"

på grundval av detsamma skulle vara möjlig. Här skola därför blott ett

par avslutande randanmärkningar göras.

Med avseende på upplysningens art kan man tydligen skilja mellan tre klart

skilda system för objektiv upplysning: det historiskt-kommentatoriska, som

avser en rent saklig redogörelse för respektive förslags .tillkomst och innehåll,

och det diskursiva, som avser att klargöra skälen för och emot förslaget, samt

slutligen det system, där man åsyftar såväl en rent saklig som en argumentativ 1 2 *

1 Se Dodd, Some considerations upon the state-wide initiative and- referendum,

Annals of the American Academy for political and social Science 1912, s. 211 samt

Curtius, fiber die Einfuhrung von Volksinitiative und Volksreferendum in die neuen

Verfassungen der deutschen Staaten, Heidelberg 1919, s. 43.

2 Faihlie, The referendum and initiative in Michigan, Annals of the American

Academy for political and social Science 1912, s. 154.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

belysning av föreliggande fråga. På det först nämnda systemet ha vi exempel

från den schweiziska förbundsstaten 1885 och Michigan 1908, på det diskursiva

systemet från Oregon och Ohio, på kombinationen av båda metoderna från

Schweiz’ kantoner.

Vid valet mellan dessa olika system måste tydligen förhållandena i respektive

stat till väsentlig del bli avgörande. Så är t. ex. tydligt, att det rent diskursiva

systemet bäst lämpar sig i stater, där den privata upplysningsverksamheten

— genom pressen o. s. v. — är obetydlig och valmännen sålunda kunna

ha behov av att på officiell väg få tillgång till de olika parternas synpunkter.

De båda andra systemen och särskilt det rent sakliga, äro däremot främst ägnade

att motverka icke bristen på, utan bristerna i den privata upplysningsverksamheten.

Klart är även, att det i hög grad beror på de framlagda förslagens

karaktär, vilken form av upplysning, som i Varje fall är den lämpligaste. Vid

vissa förslag kan tydligen en kommentar vara fullständigt överflödig, vid andra

nödvändig o. s. v.

På valet mellan de olika systemen beror i huvudsak, vilken metod för

framställningens utarbetande, som bör användas. Vid en rent historisk och kommentatorisk

framställning är objektivitet icke så svår att ernå och vid ett dylikt

system innebär därför redogörelsens utarbetande efter schweizisk metod icke

stora risker. Så snart en diskursiv belysning av frågan skall givas, synes det

däremot lämpligast att överlämna framställningens utarbetande åt talesmän för de

olika i frågan föreliggande åsikterna; i detta fall har utan tvivel den i Oregon

och Ohio använda metoden ett väsentligt försteg framför den i de schweiziska

kantonerna praktiserade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang.

Utdrag ur Oregons lag om referendum1.

Sektion 8. Senast första måndagen i tredje månaden näst före varje allmänt

val och ej senare än trettio dagar före varje särskilt val, varvid något lageller

grundlagsändringsförslag skall underkastas folkomröstning, skall statssekreteraren

i ett häfte låta trycka en riktig kopia av titeln på och texten till varje

förslag, varom skall omröstas, jämte det nummer och den form, i vilken detta

förslag skall tryckas på den officiella röstsedeln. De personer, kommittéer eller

organisationer, som inlämnat något initiativförslag, men inga andra personer eller

organisationer, hava rätt att, organisationerna genom vederbörligen befullmäktigade

styrelsemedlemmar, hos statssekreteraren i och för tryckning och distribution

inlämna argument för ett dylikt förslag; sagda argument skall inlämnas

senast den första måndagen i fjärde månaden före det val, vid vilket omröstning

rörande förslaget skall ske. Yilken som helst person, kommitté eller organisation

må till statssekreteraren i och för tryckning och distribution, inlämna

argument mot varje förslag, dock ej senare än fjärde måndagen i fjärde månaden

före respektive val.

Argument för och emot alla förslag, som hänvisas till folket av lagstiftande

församlingen, eller genom petition om referendum2, vid ett allmänt val, skola i

fråga om tiden för inlämnandet regleras av samma bestämmelser, men må inlämnas

till statssekreteraren av vilken person, kommitté eller organisation som

helst; i fråga om förslag,, varom skall omröstas vid ett särskilt val, skola alla

argument för förslaget inlämnas minst sextio dagar före valet. Under alla förhållanden

skola den eller de personer, som för tryckning och distribution inlämna

argument, betala statssekreteraren en tillräcklig summa för alla utgifter

för papper och tryckning, som erfordras för att bifoga argumentet vid varje

Översatt från Beard, Eeadings in American government and Politics. New

and revised edition. New York 1920 s. 416 f.

Här ej, som i det föregående, fråga om initiativreferendum, utan om fakultativt

referendum, som ju, även det, i varje fall beror på petition av visst antal medborgare.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

kopia av förslaget, som på statens bekostnad tryckes; och statssekreteraren skall

genast underrätta de personer, som inlämna argument, om den behövliga summans

storlek.

Statssekreteraren skall låta trycka en kopia av vart och ett av sagda argument

och skola dessa bindas i samma häfte som kopiorna av de förslag, varom

skall omröstas, och alla de förslag och argument, som skola föreläggas folket yid

samma val, skola bindas i ett enda häfte. Tryckningen ombesöijes av staten,

och sidorna i sagda häfte skola numreras i följd . . . Titelbladet till vaije förslag,

som bindes i sagda häfte, skall utvisa dess rubrik och nummer på röstsedeln.

Titelbladet till varje argument skall utvisa det eller de förslag, varom

detsamma handlar, jämte de personer eller organisationer, som inlämnat argumentet.

När dylika argument tryckas, skall statssekreteraren betala statens boktryckare

därför av de penningmedel, som hos honom deponerats och återställa

överskottet, om sådant finnes, till respektive person eller organisation. Kostnaden

för tryckningen, bindningen och distributionen av de gjorda förslagen, samt för

bindningen och distributionen av argumenten, skall betalas av staten som en del

av det officiella trycket; alltså skola de argumenterande parterna endast betala

kostnaden för papper och tryckning av argumenten och de skola ej avfordras

större ersättning för sådant arbete än som av staten betalas för samma arbete

och pappersmängd.

Senast femtiofemte dagen före varje allmänt val, varvid skall omröstas

rörande sådana förslag, skall statssekreteraren per post skicka en kopia av häftet

till varje röstberättigad, vars^adress är bekant, och skall kostnaden för försändningen

betalas i förskott; dock att om sekreteraren vid ungefär samma tid skall

per post skicka något annat häfte till varje valman, han, om så finnes lämpligt,

må låta sammanföra de båda häftena med numrering av sidorna i följd eller

innesluta de båda häftena i samma paket. Vid särskilda val skall statssekreteraren

per post försända sagda häfte till varje valman minst tjugo dagar före

nämnda val.

3 — 24591

opaginerad Kontrollera mot PDF

Innehållsförteckning.

Inledning .............................................................

Schweiz ................................................................

Kantonerna.............................................................

Förbundsstaten .......................................................

Frågans'' behandling i förbundsförsamlingen......................

Frågans behandling i litteraturen..................................

Förfarandet vid lagarnas publikation och kostnaderna härför.

Förenta Staterna .....................................................

Oregon ................................................................

Ohio m. fl. stater ...................................................

Avslutning............................................................

Bihang .....................:.........................................

Sid.

3

3

3

7

7

9

9

10

10

13

14

IG

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.