Sök i Ratio Lex

LAG OM FÖRVALTNING AV BYSAMFÄLLIGHETEROCH DÄRMED JÄMFÖRLIGA SAMFÄLLDAÄGOR OCH RÄTTIGHETER

183 sidor, varav 168 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 168 av 183 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1921:2, band 3, LAG OM FÖRVALTNING AV BYSAMFÄLLIGHETEROCH DÄRMED JÄMFÖRLIGA SAMFÄLLDAÄGOR OCH RÄTTIGHETER

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

LAG OM FÖRVALTNING AV BYSAMFÄLLIGHETER

OCH DÄRMED JÄMFÖRLIGA SAMFÄLLDA

ÄGOR OCH RÄTTIGHETER

AVGIVET DEN 1 JUNI 1918

a v

/

DÄRTILL FÖRORDNADE SAKKUNNIGE

STOCKHOLM 1918

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

164039

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till

Herr Statsrådet och chefen för Kungl. Justitiedepartementet.

Jämlikt nådigt bemyndigande uppdrog Chefen för justitiedepartementet

den 23 maj 1914 åt undertecknade att inom departementet i egenskap

av sakkunnige biträda med verkställande av utredning, i vad man

behov kunde förefinnas av bestämmelser, avseende att beträffande vid

skifte av jord undantagna eller därmed jämförliga samfällda ägor eller

rättigheter bereda delägarne i samfälligheten tillfälle att fatta bindande

beslut i frågor rörande densamma.

Sedan berörda arbete nu avslutats, få vi vördsamt överlamna därvid

uppgjort förslag till lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed

jämförliga samfällda ägor och rättigheter jämte motiv.

Stockholm den 1 juni 1918.

CARL CEDERSTRÖM.

Karl Grubbström.

Yngve G. Wisén.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Förslag

till

La g

om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga

samfällda ägor och rättigheter.

1 §•

Denna lag avser:

1. bys oskifta ägor och annan samfälld mark, som vid jorddelning

undantagits för gemensamt behov eller uteslutits från delningen, ävensom

mark, som eljest är gemensam för två eller flera fastigheter med i övrigt

skilda ägor;

2. rättigheter eller förmåner, som på sätt ovan om ägor sägs äro

samfällda för två eller flera fastigheter med helt eller delvis skilda ägor.

Vad här nedan stadgas om ägor gäller i tillämpliga delar beträffande

nu angivna rättigheter och förmåner.

2 §•

Kunna delägare ej enas om nyttjandet av äga, som i denna lag

avses, må, där ägarna ej äro flera än två, en var av dem påkalla ägans

ställande under förvaltning av god man på sätt i 10 § sägs.

Äro ägarna flera än två, må fråga om ägas nyttjande upptagas och

avgöras i den ordning 3—7 §§ stadga.

Kan ej bestämmelse om nyttjandet sålunda träffas, vare lag som

i första stycket sägs.

3 §•

I fall, som i 2 § andra stycket avses, må fråga om samfälld ^ ägas

nyttjande upptagas och avgöras vid sammanträde med delägarna på sätt

nedan sägs; och äge eu var delägare att de övriga till sadant samman
-

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

träde kalla. Kallelse skall tillställas dessa minst fjorton dagar före

sammanträdet, såframt ej kortare tid av dem medgives, samt innehålla

uppgift om tid och ort för sammanträdet ävensom det ärende,

för vars behandling det påkallas. Hava ej delägarna enats om annat

ställe för sammanträdes hållande, skall detta äga rum inom någon

av de fastigheter, vartill samfälligheten hörer. Äro delägarna dera än

tio eller kan icke med säkerhet utrönas, vilka hava del i samfälligheten,

må kallelsen delgivas sålunda, att densamma överlämnas till

en av delägarna att vara för dem alla tillgänglig, varjämte kallelsen skall,

med underrättelse, vilken av delägarna bekommit densamma, minst fjorton

dagar före sammanträdet ej mindre uppläsas i kyrkan i den eller de

församlingar, där fastigheterna äro belägna, än även införas i en eller

dera tidningar i orten. Har boställe eller annat allmänt hemman, som

icke innehaves under stadgad åborätt, del i samfälligheten, skall jämväl

underrättelse om sammanträdet meddelas Konungens befallningshavande

i så god tid, att genom dennes föranstaltande ombud må varda av vederbörande

myndighet förordnat att å sammanträdet föra talan för fastigheten.

Vill delägare, hellre än att själv föranstalta om sammanträde,

varom nu är sagt, därtill erhålla förordnande för särskild person, må

sådant förordnande begäras och meddelas i den ordning, som i 10 § om

förordnande av god man sägs. Kostnad, som i anledning härav kan

ifrågakomma, skall av sökanden förskjutas, men i händelse åtgärd, som

med sammanträdet åsyftas, kommer till stånd, slutligen gäldas av delägarna

efter delaktighet i samfälligheten.

4 §.

1 mom. Vid sammanträde, som i 3 § sägs, föres ordet, då särskild

person förordnats att föranstalta om sammanträdet, av denne och eljest

av den, som därtill av de närvarande delägarna utses. Råder i fråga

härom skiljaktighet, gälle den mening, som de flesta efter huvudtalet biträda.

Äro rösterna lika, avgöres frågan genom lottning.

2 mom. I andra frågor än i 1 mom. sägs äge vid sammanträdet

eu var delägare rösträtt efter sin delaktighet i samfälligheten, dock att

rösträtt ej må av någon delägare utövas för mera än en femtedel eller,

där delägarna äro flera än femtio, en tjugondedel av de vid sammanträdet

närvarande delägarnas efter nämnda grund beräknade röstetal.

3 mom. Vid omröstning gälle, där ej annat för visst fall är bestämt,

den mening, som efter stadgad röstberäkning biträdes av de flesta

avgivna rösterna. Utfalla vid omröstning rösterna lika, gälle den mening,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

som de flesta efter huvudtalet biträda. Bliva rösterna även efter denna

beräkning lika, avgöre ordföranden, vilken mening skall gälla.

4 mom. Innan fråga, för vars behandling sammanträde utsatts, till

avgörande företages, skall utredning ske om de fastigheter, vartill samfälligheten

hörer, ävensom vilka däri äga del och den grund, som gäller

för °en vars delaktighet. Råder osäkerhet, huruvida samfälld äga tillhör

visst skifteslag eller annat större skiftesområde, vid vars delning nämnda

skifteslag utbrutits, skall, intill dess säker utredning härutinnan förebragts,

frågan anses angå det större skiftesområdet.

5 mom. Genom ordförandens försorg skall föras protokoll, med

angivande av vad vid sammanträdet avhandlas och beslutes. I protokollet

skall ock lämnas redogörelse för den äga, varom fråga är, ävensom

i den mån utredning därom vunnits, fullständig uppgift om de

fastigheter, vartill samfälligheten hörer. Vidare skola upptagas närvarande

delägare och deras andelar i samfälligheten. Varder icke protokollet

genast å sammanträdet justerat, skall detsamma inom åtta dagar

efter sammanträdet å därvid tillkännagiven tid och plats uppläsas samt

förses med underskrift av ordföranden och en eller flera av delägarna

utsedda justeringsmän.

5 §.

Besluta delägarna, att samfällighet skall ställas under förvaltning för

gemensam räkning, skall ock av dem antagas reglemente, angivande

grunderna för denna förvaltning. I sådant reglemente skall upptagas bestämmelse

om tillämpning å sammanträde med delägarna av de föreskrifter

rörande omröstning, som i denna lag angivas, om val av en eller

flera syssloman för förvaltningen samt om gäldande av kostnaderna för förvaltningen

och användande av vinsten därav. I avseende härå skall iakttagas,

att delägare, som ej därtill samtyckt, ej må påföras kostnad, överstigande

hans del i avkastningen, samt att behållna avkastningen bör antingen

användas till företag, som lända till gemensam nytta för de fastigheter,

vilka hava del i ägan, såsom skogskultur, anläggning och underhåll av

vägar och broar eller dylikt, eller ock till foliering eller utdelning till

delägarna efter delaktighet i ägan.

Reglementet skall underställas rättens prövning och för detta ändamål

jämte protokoll över det eller de sammanträden, därå frågan om

samfällighetens ställande under förvaltning och reglementets antagande

förevarit, till rättens ordförande insändas. Rätten skall tillse, att regie
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

mentet är i laga ordning tillkommet, att dess bestämmelser äro förenlig

med gällande lagar och författningar samt att icke detsammas tillämpning

kan lända till märkligt förfång för delägare, som ej deltagit i reglementets

antagande eller eljest godkänt detsamma. Dessutom skall, där

samfälligheten helt eller delvis utgöres av skogsmark, tillses att bestämmelsei

lämnats, som trygga en tillfredsställande skogsvård därå, börande

ratten i fråga härom, innan fastställelse meddelas, inhämta yttrande från

vederbörande skogsvårdsstyrelse eller skogstjänsteman. Kan reglemente

ej oförändrat godkännas, må rätten, efter delägarnas hörande, däri verkställa

erforderliga jämkningar.

o Varder reglemente ej inom skälig tid antaget och till rätten ingivet

ma ratten pa begäran av delägare meddela föreskrifter om ägans handhavande

att gälla intill dess reglemente kan varda antaget och fastställt

Syssloman eller, om flera äro utsedda, dessa äga, där ej för visst

fa 1 delagarna annorlunda bestämt, att i mål, som röra förvaltningen,

tala och svara for delagarna. Aga, som ställts under förvaltning, må ei

av syssloman delägarna avhändas eller för längre tid än fem år utletas

utan att delägarna därom beslutat i den ordning, som i 6 S 2 mom

eller 7 § sägs.

6 §.

r ^ - nom. \ il ja delägarna, utan att ställa äga under förvaltning

enligt o {5, besluta om dess användning vare sig genom brukande

för egen räkning eller genom ^legning, skall därvid tillses, att åtgärden

ej länder till märkligt förfång för delägare, som ej till densamma

lamnat medgivande. Där till förebyggande av sådant förfång

finnes erforderligt, att delägare förbehålles rätt att av samfälligheten erhalla

timmer, vedbrand, gärdsel, torv, grus eller annat till husbehov eller

att dåra hava kreatursbete, böra ock bestämmelser träffas till ordnandet

av sådan husbehovsnyttning.

2 mom Besluta delägarna att utlega äga för längre tid än fem

fa- a! beslut®t for att äga giltighet biträdas ej mindre av två

tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet

an aven av minst hälften av samtliga delägare i samfälligheten efter

7 §•

. . ^->a delägare avhända sig äga, som i denna lag avses, och kan

det ske utan märkligt förfång för delägare, som ej därtill samtycker, äge

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

de ock härom fatta beslut i den ordning här ovan i 6 § 2 mom. sägs.

Där någon delägare så yrkar, må dock avhändandet ej äga ram annorledes

än genom försäljning å offentlig auktion till den mestbjudande.

Tillhör äga skifteslag, däri boställe eller annat allmänt hemman äger del,

må beslut om dess avhändande ej träda i verkställighet utan att tillstånd

därtill för berörda hemman lämnats i vederbörlig ordning.

Då beslut om ägas avhändande fattas, må jämväl bestämmas och

i protokollet angivas, av vem upplåtelsehandlingen skall å delägarnas

vägnar underskrivas.

Är fråga väckt om ägas försäljning och vill delägare, att gemenskapen

skall upplösas genom laga skifte eller hemmansklyvning, give det

till känna sist vid det sammanträde med delägarna, där frågan om försäljning

skall företagas. Är skifte eller klyvning då i laga ordning sökt,

må beslut i försäljningsfrågan ej fattas, förr än sig visat, huruvida på

ansökningen delning kommer till stånd. Är sådan delning icke sökt,

skall, där delägare så yrkar, honom givas nödig tid därtill.

8 §•

Klander mot sysslomans redovisning för avkastningen av äga, som

är ställd under förvaltning enligt denna lag, eller fördelningen av samma

avkastning tillhör vederbörlig domstols prövning.

Menar delägare, att beslut, som i ärende, varom i denna lag sägs,

vid sammanträde av delägarna fattats, icke i laga ordning tillkommit

eller att det står i strid med allmän lag eller författning eller annorledes

överskrider deras befogenhet, som beslutet fattat, äge han vid talans

förlust inom trettio dagar från det han av beslutet erhållit del, instämma

samtliga övriga delägare till rätten. Äro nämnda delägare flera än tio,

skall i avseende å stämningens delgivning vad i 11 kap. 12 och 25 §§

rättegångsbalken stadgas om stämning a helt byalag äga tillämpning.

Har genom kungörelses uppläsande i kyrkan och införande i tidning

i orten tillkännagivits, att beslut angående viss angiven äga fattats

samt var och när detta beslut för delägarna hålles tillgängligt, skall

ovannämnda klagotid för delägare, som ej kan visas tidigaie hava fatt

del av beslutet, räknas från dag, då han efter sådan kungörelse ägt därav

taga del.

2—1640-39

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

9 §•

Delägares beslut, som i denna lag avses, ma ej tråda i verkställighet

förr än den i 8 § angivna tid gått till ända utan att klandertalan

mot detsamma blivit instämd eller beslutet blivit genom laga kraft ägande

utslag fastställt.

Visar sig, efter det beslut enligt 5, 6 eller 7 §§ fattats om ägas

användning eller avhändande, att fara föreligger för att under tiden, till

dess beslutet må verkställas, ägan bliver utsatt för vanvård av delägare,

ma pa begäran av någon av delägarna Konungens befallningshavande,

där skäl därtill eljest prövas föreligga, meddela förbud för delägarna att

under nämnda tid å ägan verkställa avverkning eller taga ler, torv, grus

eller dylikt.

10 §.

Begäian om förordnande för god man, varom i 2 § sägs, göres hos

domaren eller, i stad, hos rätten. I anledning av sådan begäran skall,

där ej med hänsyn till ägans beskaffenhet den begärda åtgärden finnes

vara överflödig eller olämplig, förordnande meddelas för delägare eller

annan att omhändertaga ägans förvaltning.

Förordnande, som nu sagts, meddelas på viss tid eller tills vidare

och innebär uppdrag att förvalta äga till delägarnas gemensamma bästa.

God man må ej om bortlegande av samfälligheten träffa avtal, som avser

längre tid än förordnandet omfattar eller, där fardagsrätt ifrågakommer,

till den fardag, som infaller näst efter det sagda tid gått till ända.

Där någon delägare sådant fordrar eller det eljest finnes påkallat,

må beträffande god mans förvaltning de övriga föreskrifter lämnas, vartill

omständigheterna i varje fall kunna föranleda; och bör därvid särskilt

iakttagas, att erforderliga bestämmelser meddelas om rätt för delägarna

till sådant husbehov, som i 6 § omnämnes, samt om ordningen för dettas

åtnjutande ävensom, där ägan omfattar skogsmark, till betryggande av

tillfredsställande skogsvård därå.

Sådana föreskrifter meddelas av rätten, sedan samtliga delägare

lämnats tillfälle^ att yttra sig och, där fråga är om bestämmelser i avseende

a skogsvård, yttrande inhämtats från vederbörande skogsvårdsstyrelse

eller skogstjänsteman.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

11 §•

Vad i 18 kap. handelsbalken är för syssloman stadgat i fråga om

ansvarighet och redovisning, så ock om arvode och ersättning för kostnader,

skall gälla även för god man, som i denna lag avses.

12 §.

Kostnad, som av gode mannen gjorts för förvaltning av samfällighet,

skola samtliga delägare vidkännas, envar i förhållande till sin lott,

13 §.

Ei må någon till god man förordnas, utan att han därtill samtyckt.

Vill den, som är till god man förordnad, befattningen frånträda

och gitter han visa skälig orsak,

eller ansöker delägare, att god man entledigas,

och prövas skäl

därtill vara, , . , .

eller varda delägarna ense att själva omhandertaga förvaltningen

av samfälligheten och göra de därom anmälan,

eller beslutes i den ordning, som i denna lag sägs, om nyttjandet

på sådant sätt, att förvaltning av god man ej vidare erfordras,

eller varder upplyst, att samfälligheten blivit för gemensam rakning

försåld eller att någon delägare löst de andra ut eller att gemenskapen

annorledes upphört, ,

varde gode mannen av rätten eller domaren entledigad.

14 §.

Över beslut, som av rätten eller domaren meddelas enligt 5, 10

och 13 §§, må klagan föras genom besvär i hovrätten, dock träder beslutet

utan hinder av förd klagan genast i verkställighet.

Över utslag i tvist, som enligt] denna lag dragés under rattens

prövning, fullföljes talan genom besvär.

15 §.

Har angående ägas nyttjande bestämmelse enligt denna lag träffats,

skall vad i 10, 11 och 12 kap. byggningabalken samt i kung!, förordningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

om skogarna i riket den 1 augusti 1805 häremot stridande finues stadgat

angående nyttjande av samfälld skog och mark icke å ägan hava tillämpning.

Företager delägare å sådan äga, i strid med träffade bestämmelser,

avverkning eller tager grus, torv, ler, sand eller dylikt eller överträder

han eljest genom brukande av ägan vad sålunda blivit bestämt, varde

han ansedd som hade han, såsom i 24 kap. G § strafflagen avses, missbrukat

sill rätt i samfälligheten; dock att förseelsen må åtalas av allmän

åklagare efter angivelse av delägare.

16 §.

„ GälIa På grund av lag eller särskild författning bestämmelser angående

förvaltning eller nyttjande av ägor, som eljest falla under stadgandena

i denna lag, eller för visst slag av sådana ägor, skall, utom för

det fall, som avses i 15 §, vad i denna lag föreskrivits i avseende å

sådan äga icke hava tillämpning i vidare mån än som är med förstberörda

bestämmelser förenligt.

Genom denna lag upphäves lagen den 11 juni 1918 angående förlangff

giltighet av lagen den 11 juni 1915 med särskilda bestämmelser

beträffande viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län; skolande

dock beträffande vidare behandling av redan skedd ansökning om förvaltning

eller avverkningsförbud, som sistnämnda lag avser, ävensom i

flaga om ledan anordnad förvaltning eller meddelat avverkningsförbud

enligt samma lag denna fortfarande gälla intill den 1 juli 1921.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

I skrivelse den 17 april 1912 har Riksdagen begärt, att Kungl.

Maj:t täcktes utreda, i vad mcån behov kunde förefinnas av bestämmelser,

avseende att beträffande vid skifte av jord undantagna eller därmed jämförliga

samfällda ägor eller rättigheter bereda delägarna i samfälligheten

tillfälle att fatta bindande beslut i frågor rörande densamma, samt för

Riksdagen framlägga det förslag, som av denna utredning kunde föranledas.

Sedan infordrade underdåniga yttranden över denna skrivelse avgivits

av Konungens befallningshavande i länen, har Kungl. Maj:t den 1 Ordnande.

maj 1914 lämnat bemyndigande åt chefen för justitiedepartementet att

tillkalla sakkunniga att inom departementet biträda med verkställande av

den begärda utredningen ävensom med avgivande av förslag till lagstiftning,

vartill utredningen kunde föranleda; och har departementschefen

den 23 i sistnämnda månad med stöd av sagda bemyndigande förordnat

kommitterade att i berörda hänseende biträda inom departementet.

Vid föredragningen i statsrådet den 1 maj 1914 av Riksdagens ifrågavarande

skrivelse hade chefen för justitiedepartementet yttrat:

»Enligt 10 kapitlet skiftesstadgan böra eller kunna vid skifte

undantag av mark göras för åtskilliga delägarnas allmänna behov. De ftnsyttranområden,

som sålunda undantagas, bliva skiftesdelägarnas gemensamma de vidjrentillhörighet.

Om sättet för handhavandet av dessa områden är i skiftes-^ istatsstadgan

ej något stadgat. I praxis har vid skiftena ofta undantag^ rådet den^

mark både för ändamål, som i skiftesstadgan ej varit avsedda, och till maj

omfattning, som betydligt överstigit behovet. Dessutom har ej sällan vid

skifte mark lämnats utanför delningen och sålunda bibehållits gemensam

utan bestämt angivande av anledningen därtill. Vad nu sagts om skiften

enligt gällande skiftesstadga gäller även om delningar enligt tidigare

skiftesförfattningar.

Angående användningen och förvaltningen av de samfällda områden,

som genom skiftena sålunda uppstått och uppstå, finnas för närva
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

rande bestämmelser dels i byggningabalk^! (särskilt i dess 10 och 11

kap.), dels ock i särskilda lagar och författningar, såsom förordningen om

skogarna i riket den 1 augusti 1805 (21 och 22 §§), lagen den 8 november

1912 om rätt till jakt (3 §), lagen den 27 juni 1896 om rätt till

fiske (10 §), förordningen om jordägares rätt till vattnet över hans grund

den 9 december 1880 (5 §), förordningen den 8 juni 1866 angående

särskilda föreskrifter i avseende å rättigheten till tångtäkt å havsstränderna

och lagen den 5 juni 1909 angående husbehovsskogar inom vissa

områden.

Däremot är lagen om samäganderätt den 30 september 1904, enligt

dess 19 §, icke tillämplig på ägor av ifrågavarande slag, utom såvitt

angår mark, som vant till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp

anslagen.

Granskar man närmare innehållet av de bestämmelser, som sålunda

för närvarande finnas på nu förevarande område, skall man finna, att

beträffande en stor del av ifrågavarande samfällda områden — och detta

särskilt med avseende å de i allmänhet värdefullaste av dem — gäller,

att de få av delägarna användas till delägarnas husbehov, men ej utan

enstämmig överenskommelse för annat ändamål, och vidare att närmare

föreskrifter om användandet av husbehovsrätten i allmänhet saknas (undantag

bildar ovannämnda bestämmelse angående fiske), liksom ock bestämmelser

saknas angående handhavandet av områdenas förvaltning.

I det av skiftesstadgekommittén år 1911 avgivna förslag till lag

om skifte av jord har beträffande viss samfälld mark, nämligen till gemensamhetsskog

avsatt område, föreslagits, att den skulle stå under på

särskilt sätt anordnad förvaltning. Angående vissa skiftesundantag av

skogsmarks natur inom Kopparbergs län hava ock av särskilda kommitterade

i ett under innevarande år avgivet betänkande föreslagits interimistiska

bestämmelser innefattande regler för undantagens användning

och förvaltning, avsedda att gälla intill dess allmän lagstiftning på detta

område komme till stånd.

Beträffande större delen av nu ifrågavarande samfälligheter torde

gälla, att gemensamheten ej kan upplösas genom skifte utan förfång för

delägare, som däri har någon mindre del, och att alltså skifte enligt 3

§ 4 inom. skiftesstadgan ej mot bestridande av sådan delägare må äga

ruin. Att sålunda i fråga om vården och dispositionen för gemensam

rökning av dylika samfälligheter enhällig överenskommelse städse erfordras

måste på sätt också Riksdagen framhållit i sin ifrågavarande skrivelse —

uppenbarligen i många fall vara ägnat att medföra avsevärda olägenheter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Med avseende härå och i betraktande av de ej obetydliga värden,

som dessa undantag kunna representera, anser jag, i likhet med Riksdagen,

det böra tagas i omprövning, huruvida icke allmänna föreskrifter

höra komma till stånd beträffande användningen och förvaltningen av

de gemensamhetsområden utav ifrågavarande slag, om vilka ej i annan ordning

redan lämnats tillfredsställande bestämmelser i förevarande avseende.»

Riksdagens ovannämnda skrivelse var föranledd av en i andra Motion vid

kammaren väckt motion, däri yrkats, att Riksdagen måtte hos Kungl. Riksdag.

Maj:t anhålla om utredning och förslag till lag i syfte att bereda majotoriteten

av delägarna i bysamfälligheter möjlighet att inom området av

byns gemensamma ekonomiska och ordningsangelägenheter fatta för minoriteten

bindande beslut.

Såsom motiv härför anföres i motionen bland annat:

Byalagen på landet saknade i olikhet med andra samhällen och föreningar,

där flera än en hade beslutanderätt, organ för överläggningar

och beslut i frågor, som rörde gemensamma intressen. De förordningar

om byordning eller, enligt nutida begrepp, bystämmor, som på sin tid

funnits, hade, ehuru det ej kunnat ådagaläggas, att dessa hyordningar

formligen upphävts, dock efter ikraftträdandet av lagarna om jordens

uppdelning, bl. a. skiftesstadgan, stängselförordningen, dikningslagen, lagen

om enskilda vägar på landet m. fl. lagar, förlorat all betydelse’, praktiskt

taget, för den lagbundna beslutanderätten inom byalagen.

Det kunde icke bortresonneras, att en lucka i detta fall existerade

i lagstiftningen. Väl medgåves, att de mångahanda ärenden, som på sin

tid hörde under bystämmans behandling, förminskats, men ännu återstode

dock många sådana ärenden, såsom t. ex. vården och användningen

av byarnas gemensamma samfälligheter, fisken, skogar, vägar, grustag,

lertag, betes- och jakträtt, för särskilda ändamål avsatta områden, holmar,

klippor och skär vid kusten. Uti dessa samfälligheter hade byamännen

andel i förhållande till det mantal, var och en ägde inom byn. Att bysamhällena

mer och mer försvunne vore så långt ifrån sant, att bysamhällena

snarare tillväxte. Ett bysamhälles försvinnande torde ej ske på

annat sätt än genom bysamhällets inkorporering med stad eller förvandling

till municipalsamhälle eller köping. Ännu vore lång tid, innan våra

byar komme i sådan ställning. Genom jordens alltjämt fortgående uppdelning

ökades jordägarnas antal inom byalagen och ju större bleve

behovet att få till stånd en institution, som hade hand om byamännens

gemensamma angelägenheter. I Norrland funnes hyar, som till såväl

folkmängd som areal vore vida större än hela kyrksocknar i södra Sverige.

3—164039

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Om under nuvarande förhållanden något skulle kunna uträttas rörande

en bys samfällighet eller annan gemensam angelägenhet, fordrades

enhällighet. Där tvist om samfällighets skötsel eller användning uppstode,

tillgrepes ofta den från bysamhällets synpunkt mindre lämpliga vägen

att, där så ske kunde, begära laga skifte. En var, som närmare kände

den betydelse, samfälligheterna inom byalagen hade för byamännen, kunde

icke annat än finna den på senare tiden i stor utsträckning förekommande

uppdelningen av samfälligheterna såsom ett steg bakåt för bysamhällets

intressen.

Rörande vatten-, vattenfalls- och fiskerätter, som i de flesta fall

vore odelbara och- vilka numera börjat stiga i värde, vore det uppenbart,

att dessa rättigheters utnyttjande försvårades eller rent av omöjliggjordes,

därest fullständig enighet icke rådde inom byar, som ägde slika samfälligheter.

Om tilläventyrs en hy ägde vattenfall, som menighet eller

enskilda, utom byn stående, skulle önska köpa och utnyttja för industriella

eller andra behov, så kunde eu delägare i samfälligheten, även om

denne ende delägare endast hade en obetydlig bråkdel av det hela, hindra

hela företaget genom obilliga anspråk eller egennytta i ett eller annat

avseende.

Utom andra olägenheter av det nuvarande kaotiska tillståndet inom

byalagen kunde framhållas det olidliga tillstånd, fiskarebefolkningen i skärgårdarna

utefter hela rikets kust befunne sig uti, tillföljd av svårigheterna

att få tryggare arrenden för sina på byars samfälligheter ute i skärgården

uppförda boningar. Därest fiskarebefolkningen, då det gällde arrende

av klippor och skär samt fiskerätt, hade att vända sig till en enhet,

bystämman, och denna hade makt att fatta jämväl för minoriteten inom

byalaget lagligen bindande beslut, skulle helt visst fiskarebefolkningen

erhålla betydande lättnad i sina nu synnerligen svåra förhållanden.

Lagutskottet I utlåtande över denna motion framhöll lagutskottet, efter omnäm
nande

av byggningaballtens bestämmelser angående byamän samfällt tillhörig

mark, att i nämnda balk saknades bestämmelser rörande formerna

för byamännens överläggningar och beslut i frågor rörande disposition

och förvaltning av denna mark, samt att likaså saknades bestämmelser

rörande reglering av byamännens inbördes förpliktelser och deras gemensamma

intressen med avseende å ordning, säkerhet m. m. Utskottet

erinrade om att behovet av dylika föreskrifter varit på sin tid i viss mån

tillgodosett genom de s. k. byordningarna, vilka enligt lcungl. resolutionen

på allmogens besvär den 1 september 1741, § 13, skulle »för lag uti

bye-skrån vara gällande» och för vilka formulär lämnats genom det

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

»projekt till byordning», som bifogats Kungl. Maj:ts brev till landshövdingarna

den 20 februari 1742 angående landskulturens upphjälpande.

Sedan utskottet vidare framhållit, att lagkommittén i sitt förslag till

byggningabalk upptagit vissa stadganden rörande byordningar, men att

lagberedningen däremot uteslutit dessa bestämmelser bl. a. av det skäl,

att i följd av byarnas söndersprängande genom laga skiften behovet av

sådana ordningar årligen minskades, yttrade utskottet:

Såsom lagberedningen antagit, hade behovet av sådana byordningar,

som i lagkommitténs förslag avsetts, minskats allteftersom jorden

skiftats och samfälligheterna avtagit i antal och omfång. Jämväl de byordningar,

som med 1742 års förslag såsom mönster i en del orter upprättats

och fastställts, finge numera i huvudsak anses hava förlorat praktisk

betydelse. Härtill hade även andra omständigheter bidragit. Dels innehölle

de redan vid sin tillkomst åtskilliga bestämmelser, vilka vore stridande

mot allmän lag, och dels hade sedermera i stor utsträckning de förhållanden,

byordningarna avsåge att reglera, blivit ordnade genom föreskrifter

i särskilda tid efter annan utfärdade lagar och författningar. I fråga

om säkerhets-, ordnings- m. fl. politieangelägenheter bleve byamännens

intressen numera tillfyllest iakttagna av de myndigheter, som genom

kommunallagarna och därpå grundade författningar tillerkänts befogenhet

att härutinnan meddela erforderliga föreskrifter. Byamännens skyldigheter

gentemot det allmänna med avseende å väghållnings- och skjutsningsbesväret

in. in. vore reglerade genom särskilda författningar; och i

fråga om deras av grannelaget härrörande ömsesidiga förpliktelser med

avseende å dikning och stängsels uppsättande hade bestämmelser meddelats

i lagen om dikning och annan avledning av vatten den 20 juni

1879 samt kungl. förordningen den 21 december 1857 om stängselskyldighet

in. in. Beträffande åter förvaltningen av den samfällda marken hade

i åtskilliga ämnen byggningabalkens stadganden ersatts med bestämmelser

i särskilda författningar av civilrättslig natur. Därvid hade i vissa fall med

hänsyn till svårigheten att åstadkomma enighet mellan delägarna rörande

förvaltningen av samfälld mark, å ena sidan, och angelägenheten av att

ett ändamålsenligt brukande av samfälligheten komrne till stånd, å den

andra, särskilda föreskrifter meddelats rörande förfarandet, då sådan enighet

icke kunde uppnås. Dylika bestämmelser rörande förvaltningen av samfälld

mark vore meddelade i kungl. förordningen den 8 mars 1770 rörande

anläggande av torp och nybyggen å oskift mark, kungl. förordningen om

skogarna i riket den 1 augusti 1805, jaktstadgan den 21 oktober 1864,

kungl. förordningen den 8 juni 1866 angående särskilda föreskrifter i

avseende å rättigheten till tångtäkt å havsstränderna i riket, kungl. för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

ordningen angående jordägares rätt över vattnet å hans grund den 30

december 1880, lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896, lagen om samäganderätt

den 30 september 1904 och lagen den o juni 1909 angående

husbehovsskogar inom vissa områden, in. 11. författningar. Ehuruväl

alltså i allmänhet de byalagens gemensamma angelägenheter, vilka förut

enligt byordningarna utgjort föremål för handläggning och beslut vid

bystämma, på grund av skiftesverkets fortgång numera i väsentlig mån

minskats, och i övrigt förvaltningen av desamma genom den i särskilda

ämnen tillkomna lagstiftningen i stor utsträckning ordnats, kvarstode dock

fortfarande i många fall behovet av bestämmelser för möjliggörande av

beslut i fråga om sådana byamännens gemensamma angelägenheter. Detta

hade vid föregående riksdagar såväl av enskilda motionärer som av de

utskott, som behandlat därom väckta motioner, framhållits. Under det

emellertid i dessa äldre motioner yrkats föreskrifter till reglerande jämväl

av de angelägenheter inom byarna, som rörde ordning och säkerhet eller

byamännens av grannelaget härrörande förpliktelser, i den mån desamma

ej blivit genom den ovan omförmälda lagstiftningen på annat sätt ordnade,

avsåges i den förevarande motionen allenast sådana ordnings- och ekonomiska

angelägenheter, som anginge byamännens samfällda egendom. I

den förevarande motionen hade sålunda framhållits önskvärdheten av

bestämmelser, som kunde göra det möjligt för delägare i bysamfälligheter

att i gemensamma ekonomiska och ordningsangelägenheter fatta

beslut med bindande verkan även i sådana fall, då alla delägare icke

vore ense om beslutet. Den i motionen väckta frågan hade beträffande

vissa slag av samfälligheter i viss grad redan beaktats. Beträffande en

del av dem, såsom kvarnfall, fiskevatten, jakträtt m. fl., syntes det utskottet

dessutom icke låta sig göra att för varje fall stadga likartade

villkor för delägarnas beslutanderätt. De ifrågavarande samfälligheternas

större eller mindre betydelse för delägarna, såväl som hänsynen till de

andra omständigheter, som kunde hava påkallat särskilda författningar

i dithörande ämnen, krävde uppenbarligen olika förutsättningar för tillgodogörandet

och förvaltningen av de olika samfälligheterna. Detta hade

ock i den gällande lagstiftningen iakttagits, och vore väsentligen skilda

bestämmelser i de särskilda författningarna meddelade i detta hänseende.

Under det sålunda jaktstadgan föreskreve, att varje delägare i »sockenallmänning,

byaskog eller dylik samfälld mark» ägde rätt till all jakt å

samfälligheten, vore i fråga om nyttjanderätten till oskift vatten eller

fiske stadgat, att, därest delägarna icke enades, frågan skulle hänskjutas

till rättens prövning. Beträffande ordningen för nyttjande av tångtäkt

ägde Konungens befallningshavande, därest godvillig överenskommelse

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

mellan delägarna ej träffades, förordna, varemot område, som vid avvittring

utlagts till samfälld husbehovsskog, skulle förvaltas enligt av Konungens

befallningshavande fastställt reglemente. I fråga om upplåtelse

av rätt till samfällighet vore stadgat, att rätt till fiske finge upplåtas,

om de flesta delägarna därtill samtyckte, under det allmän husbehovsskog

skulle bibehållas oförminskad, och i övrigt såsom regel gällde, att överlåtelse

ej finge ske utan att delägarna därom enades. För den händelse

i dessa hänseenden annan ordning för samfälligheternas förvaltning skulle

anses böra stadgas, borde dock i varje fall bestämmelserna härom, alltefter

ärendenas olika beskaffenhet, meddelas genom ändringar eller tillägg

i de särskilda författningarna. Härvid erinrades emellertid, att vissa delar

av den ifrågavarande lagstiftningen vore under omarbetning. Så vore

förhållandet med författningarna rörande rätt till vatten, skogshushållning

och jakträtt; varjämte beträffande fiske särskilt förslag till lag om

gemensamhetsfiske redan år 1909 blivit för riksdagen framlagt, ehuru

detsamma då ej av riksdagen antogs. Även om utskottet sålunda icke

ansåge sig kunna biträda motionen i denna del, för såvitt därmed avsåges

att erhålla gemensamma, för alla slag av samfälligheter gällande

föreskrifter, borde dock medgivas, att bestämmelser i den föreslagna riktningen

vore erforderliga beträffande åtskilliga andra samfälligheter. Sådana

samfälligheter vore i första hand de,, som jämlikt de för varje tid

gällande författningar vid skifte avsatts för skiftesdelägarnas gemensamma

behov, såsom »fiskelägen, kalk- eller tälj stensbrott, vattenställen, blekeplatser

eller linsänken» m. fl. dylika lägenheter. Vidare lägenheter av liknande

art, . som, utan att hava vid skifte »av odeld massa» anordnats och särskilt

avrösts, vore belägna å oskift mark, ävensom dylik mark över huvud,

i den mån densamma ej vore av beskaffenhet, att rörande förvaltningen

därav särskilda bestämmelser vore meddelade. Samfälligheter av

ifrågavarande art vore icke blott sådana, som vore gemensamma för visst

byalag, utan även sådana, som samfällt tillhörde flera byalag, hemman,

hemmans- eller lägenhetsdelar. I vissa fall hade även för socknarna

såsom skifteslag samfällda områden avsatts. Att i fråga om vården och

dispositionen för gemensam räkning av dylika samfälligheter enhällig

överenskommelse städse erfordrades, måste uppenbarligen i många fall

vara ägnat att medföra avsevärda olägenheter. Enskilda delägare kunde

av egennytta eller tredska omintetgöra eller försvåra utförandet av företag,

som skulle för samtliga delägare medföra vinst eller vara nödvändiga

för bibehållandet av samfällighetens värde. Fråga kunde uppstå om försäljning

eller utarrendering för gemensam räkning till byggnads-, hamneller

marknadsplats eller dylikt av till sådant bruk tjänlig mark eller

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

av sådana för gemensamt behov avsatta lägenheter, som, på grund av

ändrade förhållanden eller efter att hava helt utnyttjats, icke vidare vore

för sitt ursprungliga ändamål användbara. Fråga kunde även uppstå

om dispositionen på annat sätt av en till gemensamt bruk avsatt lägenhet

eller avkomsten därav. Att i sådana eller andra fall, då tillfälle

erbjöde sig att bereda inkomst och gagn av en eljest föga inkomstbringande

lägenhet, en enskild delägares illvilja eller oförmåga att bedöma

frågan skulle kunna omintetgöra en dylik åtgärd, syntes icke billigt.

Den utväg, som lagen för vinnande av rättelse i dylika fall anvisade,

eller skifte å samfälligheten, kunde i många fall icke heller med fördel

anlitas. De samfälligheter, om vilka här vore fråga, vore nämligen synnerligen

ofta med hänsyn till sin omfattning eller beskaffenhet sådana,

att de antingen icke kunde delas eller i allt fall genom skifte skulle avsevärt

förlora i värde. Det syntes utskottet sålunda angeläget, att bestämmelser

funnes, som åt flertalet av delägarna i samfällighet inrymde

befogenhet att i fråga om samfällighetens vård och tillgodogörande fatta

beslut med bindande verkan även för övriga delägare; och syntes en

dylik befogenhet kunna delägarna tillerkännas utan att den enskildes rätt

i samfälligheten därigenom behövde lida intrång av nämnvärd beskaffenhet.

Det kunde emellertid ifrågasättas, huruvida icke det behov av bestämmelser

i förevarande hänseende, som sålunda enligt utskottets förmenande

förefunnes, kunde tillgodoses genom byordningar, som stadfästs i enlighet

med 1741 års kungl. resolution. Enligt vad utskottet inhämtat, hade

även under de senaste åren dylika byordningar upprättats å vissa orter

och av vederbörande häradsrätter fastställts, och genom dom den 24

mars 1885 hade Kungl. Maj:t i särskilt mål förklarat, att en i målet

åberopad, den 25 aug. 1857 för Mölndals kvarnby fastställd byordning,

enligt vilken till bestridande av utgifter för vattenverksägarnas gemensamma

räkning på dem efter det vattenverken för allmän bevillning

åsätta taxeringsvärde fördelats visst belopp, i sådant hänseende fortfarande

måste anses gällande. De vid tiden omedelbart efter ovanberörda

resolution stadfästa byordningar vore emellertid, där de ännu

någonstädes vunne tillämpning, synnerligen otidsenliga, och vad anginge

de under senaste åren upprättade byordningar, om vilka utskottet ägde

kännedom, så innehölle de i många hänseenden bestämmelser, vilka

uppenbarligen ej kunde tillerkännas laglig giltighet. Även om genom

dylika byförfattningar föreskrifter skulle kunna meddelas med bindande

verkan icke blott i fråga om delägarnas i bysamfällighet gemensamma

ordningsangelägenheter, utan även med avseende på förvaltningen av samfalligheter,

kunde det dock svårligen antagas, att i desamma bestämmelser

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

skulle kunna meddelas av beskaffenhet att föranleda inskränkning i enskild

delägare enligt allmän lag tillkommande rätt i samfälligheten och medföra

befogenhet att med intrång i dylik rätt genom avtal med annan än

delägare med laga verkan förfoga över samfälligheten i fråga. Tvivelaktigt

vore ock, huruvida 1741 års resolution över huvud taget kunde äga tillämpning

å samfälligheter, som vid skifte avsatts för gemensamt behov;

och erinrades därvid, att enligt det av skiftesstadgekommittén den 28

juli 1911 avgivna förslag till ny skiftesstadga vore avsett, att vid skifte

mark skulle kunna i större utsträckning, än nu vore fallet, undantagas

för gemensamt behov. I varje fall kunde ej genom byordningarna

i förevarande hänseende behovet av bestämmelser fyllas i fråga om andra

samfälligheter än bysamfälligheterna. »Med hänsyn till sistnämnda förhållande

ävensom till den osäkerhet i fråga om byordningarnas tillämpningsområde,

som torde förefinnas, syntes det utskottet, som vore eu utredning

av hithörande ämnen av behovet påkallad. \rid den undersökning,

soin i ämnet kunde komma att äga rum, borde jämväl bliva föremål för bedömande,

huruvida de former, som kunde bliva fastslagna såsom lämpliga

för åstadkommande av överläggning och beslut i senast berörda frågor,

kunde göras tillämpliga även med avseende på överläggning och beslut i

frågor, som berörde delägare i förevarande slag av samfälligheter i allmänhet.

Med anledning av vad utskottet sålunda anfört hemställde utskottet,

att riksdagen måtte i skrivelse till Ivungl. Maj:t anhålla, det

täcktes Ivungl. Maj:t låta utreda, i vad mån behov kunde förefinnas av

bestämmelser, avseende att beträffande vid skifte av jord undantagna

eller därmed j ämförliga, samfällda ägor eller rättigheter bereda delägarna

i samfälligheten tillfälle att fatta bindande beslut i frågor rörande densamma,

samt för riksdagen framlägga det förslag, som av denna utredning

kunde föranledas. ''

Såsom i ovanberörda motion påpekats, har fragan om särskild lag- ^^nåling

stiftning rörande samfällda byägor även tidigare varit föremål för behand- riksling

i riksdagen. Så har varit fallet vid riksdagarna år 1828, 1873, 1886 dopen ™

och 1896. De yrkanden, som härvid framkommit, hava emellertid huvud- lagstiftning

sakligen gått ut på organiserandet av bysamhällen med bystämma såsom * amnet.

beslutande organ i frågor såväl rörande allmänna ordningsangelägenheter

som angående disposition av gemensam egendom. Särskilt framträder

denna tendens att tillskapa bykommuner med beslutanderätt i analogi med

sockenkommunernas uti en vid 1873 års riksdag väckt motion, direkt av

seende ordnandet av byalagens såväl ekonomiska som administrativa angelägenheter

på enahanda grunder som tillämpats i kommunalförfattningarna.

Vid denna motion hade jämväl fogats ett förslag till byordning, uppta

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Äldre lagstiftning

om byordningar.

Riksens

ständers

skrivelse

den 22

augusti

im.

gande bestämmelser bland annat om vägars anläggande och underhåll

fattig- och skolhusbyggnaders uppförande, förvaltningen av gemensamma

fisken, skogar, platser och annat, som byn gemensamt rör och tillhör,

frågor om stängsel, upprättande av ordningsstadgar m. m. Ärendena

skulle avgöras å bystämma, varå varje byaman hade en röst utom i frågor,

som föranledde utgifter, därvid röstningen skulle ske efter skatt eller

fastighetsfyrk.

Av den behandling, de sålunda framställda yrkandena vid riksdagarna

erhöllo, framgår emellertid, att behov icke längre ansetts förelöpa

av dylik organisation av bysamhällena.

Det kommitterade lämnade direktiv giver icke anledning att ingå

pa, frågan, om sådant behov kipa anses föreligga. Däremot hava kommitterade

funnit nödigt undersöka, i vad mån redan tillkomna bestämmelser

rörande bysamhällens förvaltning kunna beträffande den samfällda

egendom, a vilken de hava avseende, nöjaktigt reglera den till kommitterades

behandling överlämnade fråga.

Ordningsföreskrifter för bysamhällen synas i form av byordningar

redan i. äldre tider hava förefunnits. Sådana äro kända åtminstone

från början av 1700-talet. Vid det särdeles ivriga arbete på förbättrande

av jordbruket, som utmärker den inre förvaltningen under nämnda århundrade,

ingrepo statsmakterna ordnande även i byarnas hushållning.

Den genom tegskiftena astadkomna ägoanordningen med åkerjorden uppdelad

i ett flertal tegar, vari en var av grannarna hade smala, parallellt

med varandra löpande skiften, nödvändiggjorde att grannarna, för att

icke hindra varandra vid brukningen, därvid underkastades en viss ordning.

Vid riksdagen 1740 1741 blevo härur härledda olägenheter och

andra för jordbruket förefintliga svårigheter särskilt uppmärksammade

och Riksens ständer avläto i detta ämne den 22 augusti 1741 en underdånig

skrivelse, åtföljd av ett projekt till allmän byordning.

I skrivelsen yttrades:

»H^d Eders Kongl. Maij:t uti 1. § af des til Riksens Ständer, om

Landthushaldningen aflåtne secrete proposition i nåder behagat omförmäla,

jemte det som Eders Kongl. Maij:ts och Riksens Cammar Collegium samt

Landshöfdingarna i deras ingifne Riksdags berättelser anfördt, har gifwit

Riksens Ständer anledning åt närmare wara omtänkte, på hwad sätt

Landthushåldningen i Riket ännu mera måtte kunna förbättras.

Riksens Ständer hafwa så mycket mera funnit angelägenheten

deiaf, som det ibland Riksens största och förnämsta angelägenheter räknas

bör, att igenom LandsCulturens uphielpande ett så ymnigt förråd på

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Spannemål och brödkorn för Inwånarne i Landet winnes, åt man kan

undgå åt förskaffa sådant ifrån utrikes och fremmande orter.

Att detta ännu icke kunnat erhållas har förnämligast härrört af

okunnoghet om Landets och akrens rätta brukande. Och ehuruwäl manga

hälsosamma och nyttige författningar om Landsculturen tid eftei annan

äro giorde, så har dock wärkstalligheten deraf ibland annat för den 01- sakeu skull eij kunnat fortsättias, att Eders Kongl. Maijts och Riksens

Embetsmän så wäl som CronoBetjenterne ej kunnat för deras öfrige

mångfaldige Embetes sysslor skull deröfwer hafwa ett behörigt inseende.

Nu hawa wäl Riksens Ständer warit betänckte deruppå, huru något

medel til hielp härutinnan skulle kunna uppfinnas: men som man ej

kunnat gifwa Förslag på Löhn för dem, som till upsickten öwer LandsCulturen

kunde antagas och wara Landshöfdingarne behielpelige, så wäl

som ock efterse att Förordningarne måtte blifwa behörigen efterlefwade;

Så hafwa Riksens Ständer fallit på then tankan, det uti hwarjc Sochn

kunde utsees och wäljas en eller flere förnuftige och bepröfwade Landthushållare,

som kunde råda och styrka de öfrige Sochnens inwånare uti

det som bäst och nyttigast pröfwes till LandsCulturens uphielpande och

förbättrande, hwilka Landthushållare efter egit godtycke kunna årligen

ombytas, alt som Sochnemännen derom öfwerens komma. Och som hwar

och eu undersåte lärer högst om liiertat wara, att bidraga thertil, det

wårt kära fädernesland måtte bringas til then förmohn, att oeconomien

och Landsculturen alt mer och mer tillwäxer och befordras; Så förmodas

att de som äro goda hushållare ej lära undandraga sig, att antaga en

sådan syssla, enär de därom blifwa anmodade, och å andra sidan, åt

hwar och eu söker wärkställa och utöfwa alt liwad desse hushållare

kunna styrka och förmana dem till, efter som sadant länder i synnerhet

dem sielfwa till förmon och nytta: warandes nogsamt bekant, att intet

kraftigare medel kan wara, att bringa allmogen ifrån sine förfädeis gamle

wahna, än åt någon med godt exempel dem föregår, och sedan»wägleder

och gifwer dem goda rad, pa hwad sätt man både nyttigast och lindrigast

kan denne fördelaktige förbättringen åstadkomma.

Desse hushållare böra, sedan de dertil äro utwalde af Sochnemännen

efter skedd publication, antingen sielfwa eller genom en eller flere

Deputerade af hwarje härad på eu wiss dag sig hos Landshöfdingen i

orten inställa och der widare under sig utwälja fyra eller flere Personer,

som de af erfarenhet funnit wara de bästa Landtmän och hushållare

wid sine egne gårdar och hemman; och enär det skedt, kunne desse

sednare Oeconomi eller hushållare, sedan de sa wäl af egen erfaienhet,

som igenom underrättelsers inhämtande af hushållarne i Länet och i

4—164039 »

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sochnarne fått efterrättelse om beskaffenheten och tillståndet med åkerbruket

och huru ängarne med mera äro skiötte och handterade, hos

Landshöfdingen i orten gifwa sådant tillkiänna, samt tillika sig utlåta

och gifwa wid handen hwad de förmena wara bäst, nyttigast och drägeligast

för Landtmannen, åt efter hand kunna upodla och förbättra sine

hemman både i åker och äng; Hwarigenom Landshöfdingen ej allenast

kan få kundskap om Länets tillstånd, utan ock tillfälle att föranstalta

om de till förbättringen i wägen warande hinders undanrödjande samt

taga de matt och steg, som efter hwarje orts beskaffenhet kunna pröfwas

wara de bäste och tjenligaste. Och sedan desse hushållare således öfwerlagt,

kunna de uti Soclmestugun i Kyrkioherdens, så wäl som andre

StandsPersoners närwero discourera och tala med Sochnemännen om

deras åkerbruk, och i hwad stånd det nu är, och huru det lättast efter

hand kan förbättras till hela Landets och i synnerhet deras egen nytta

och förmohn, samt sedan så mycket som giörligit är, sielfwa efterse, eller

säker underrättelse inhämta, huru hwar och en efterlefwat och wärkstält

hwad honom ålegat. Men der något hinder woro i wägen, så bör, så

wida det eij eljest kan förekommas och rättas, sådant af Hushållarne hos

Landshöfdingen skrifteligen anmäles, på det hielp och boot härutinnan

må kunna skaffas.

Ibland de giöromal, som desse hushållare böra i ackt taga, är åkrarnes

Tätta brukande och omlagande, till hwilken ända de ock wid jordransakningarne

hafwa sig att inställa och wid handen gifwa hwad de till LandsCulturens

förbättring funnit eller finna wara rådeligit och nyttigt. Så

är ock nödigt, att af dem giöres den inrättning att handskiäror brukas

till Sädens upskiärande af åkren, der det sig giöra låter, emedan igenom

den brukelige mej ningen alt för mycken säd spilles och blifwer liggande’

på akien. De höra jemwäl hafwa inseende öfwer ängar, deras rödjande,

med hwadmeia som till deras förbättrande länder. Deras upsickt är

äfwen nodig och angelägen öfwer skogarnes wårdande, samt Löfträns

plantering, Steengårdars och jordwallars anläggande, samt häckars planterande,

Boskapsskötsel och Schäfferier, med mera som eij så noga kan

upräknas, utan mera wid öfningen af en god hushållare kan erindras

och wärkställas. Hwaribland ej bör förgätas, att öfwertala och lära

Landtmannen täcka bindtak af halm på det sätt som i Skåne skjer och

pa atskillige andre orter brukas, emedan de äro mycket waraktige, och

desutan spares mycken halm för Creaturen som eljest til stor myckenhet

fåfängt på taken uprutnar.

Och enär desse hushållare som sagt är, finna nödwändigt, att någon

ting skrifteligen eller munteligen hos Landshöfdingarne andraga; Så böra

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

de utan uppehåld expedieras; Kommandes äfwen wid alla sådane tillfällen

och ansökningar, protocoll att hållas, på det Landshöfdingarne mage sa

mycket bättre och säkrare kunna visa med hvad flit och åhåga de sokt

att befrämja Landsculturens upkomst och tiltagande, och åt deraf jemväl

kan inhämtas beskaffenheten och tillståndet af hvarje provmce samt

lnvar och en orts bruk, plägsed och wahna, då Riksens Ständer derutaf

wid deras nästa sammankomst kunna få så mycket klarare lins och kundskap

om hela landets tillstånd i gemeen, och hvarefter då kunna tagas

de mått och steg som tjenligast och nyttigast pröfvas. 0

För öfrigit liafwa Riksens Ständer i anledning af detta föregående

så wäl som af 13 §. utaf Bondeståndets allmänna Beswär wid denne

Riksdag låtit författa ett project till''en så kallad Byordning, hvarutinnan

äfwen ett och annat gifwes wid handen, som ännu torde vara obekant, men

för eu Landtman är nödigt åt wetta. Och ehuruväl samma Byordning-,

hvilken härhos i underdånighet öfwersändes eij kan uti alla mahl och

omständigheter vara lämpelig för hvarje- Landsort; Så är dock merendels

deruti anfördt alt hvad som för eu uti Byelag. boende Landtman

är angelägit att i ackt taga och efterse, kunnandes eljest samma Byordning

uti det som finnes nödigt efter hvarje orts beskaffenhet, samt grann

ar nes i Byelagen öfwerenskommande jämkas och inrättas.

Detta alt hafva Riksens Ständer funnit nödigt Eders Kongl. Maipt

i diupaste underdånighet att vid handen gifwa, med underdånig anhållan,

det Eders Kongl Maij:t eij allenast täcktes i Nåder förfoga den anstalt,

det merberörde project till Byordning genom trycket utkommer, samt till

allmän communication och underrättelse i orterne Landshöfdmgarna tilsändas,

åtminstone till så många exemplarer, att hvar Sochn och forsamling

ett deraf undfå kan, utan ock, att Eders Kongl. Mai,]:t lika nådigt

täcktes gifva Landshöfdingarne dehl af hvad Riksens Ständer för öfrigit

uti denne deras underdånige skrifvelse pröfvat nödigt vara til LandsCulturens

förbättrande, samt dem anbefalla att om värkställigheten draga

eu skvndesam försorg.» . .. . ..

I samma angelägenhet meddelade Kungl. Maj:t efter namnda riks
dag

genom resolution på allmogens allmänna besvär den förklaring,

att° Kungl. Maj :t samtyckte, det ej allenast de på åtskillige orter redan

författade byordningar, utan ock de, vilka därefter inrättas kunde, Ange av

vederbörande domare stadfästas samt för lag i byaskrån vara gällande;

och skulle Kungl. Maj:t låta genom trycket utfärda en allmän byordning,

varav varje socken ett exemplar skulle tillställas, vilken byordning dock

efter orternas särskilda beskaffenhet finge förbättras.

(Resolution

1741 på allmogens

besvär).

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

(K. Maj:)

beslut 20

februari

1742).

(.Projekt

till byordning

1741)

* Över ständernas skrivelse meddelade Kungl. Maj:t den 20 februari

i j i d*'' vad ständerna funnit nödigt vara dymedelst till

landskulturens förbättrande andraga skulle ej allenast genom det begärte

bmiVet/amtliga landshövdinSama tillkännagivas, utan dem oek därjämte

tillhandasandas så många exemplar av projektet till byordning, som genom

komme att utgå, att var socken och församling ett därav månde

undfå, med befallning att om verkställigheten därav draga behörig och

skyndsam försorg. Samma dag utfärdades ock den utlovade författningen

Kungl. Maj :ts brev till landshövdingarna angående landskulturen, varvid

tanns fogat ständernas projekt till byordning. Detta är avfattat i 37

punkter, därav den första inledes med följande bestämmelser rörande

bysamhällets representation:

- i \^.P? det ,så rnycket battre ordning må uti Byelag kunna hållas,

. sa skal i hwar by en Ålderman tillsättas, på et eller flere År, alt som

Byemännen sig derom förena, och bör den, som de fläste rösterne fallit

på, sig derifrån icke undandraga. Åldermannen äger makt, när han antingen

sielf pröfwar nödigt, eller warder af någon annan tilsagd och

påmint, åt sammankalla Grannarne och'' Byemännen, til att gemensamt

med hvarandra öfwerlägga om det arbete de då wilja företaga, eller hwad

hälst det wara må, som til hemmanens bättre bruk, häfdande och förmon

landa kan. Detta sammankallande sker genom en Budkafle, hvilken hos

Åldermannen förwares, men när Byemännen skola komma tilsammans,

bor deri af Åldermannen skickas omkring Byelaget, då den, som en sådan

Budkafle, etter ordningen, emottaga bör, är förpliktad densamma straxt och

utan ringaste uppehåld til sin Granne fortskaffa, försummar någon detta,

eller wisar härvid någon motvilja, plikte första gången - - öre Silfvermynt

och andra gången dubbelt. Byemännens sammankallande kan ock ske

genom blåsning utur eu Lur eller Horn, eller ock med Trumslag af eu

Pinna,, alt som de sielfva beqvämligast finna, och sig förena kunna. När

Budkatlen således omlupit eller tekn på förenämde sätt, till grannarnes

sammankomst, är gifvit, bör åboen sielf ifrån hvarje hushåld på den därtil

utsatte sammelplatsen sig straxt inställa och afhöra, hvad som af Åldermannen

kan blifva förestält.»

de döljande punkterna handla vissa om byägornas hägnande,

i kons läggande och vattenavlopp samt vägars indelande och underhåll;

andra lämna föreskrifter om kreaturs betande samt ägornas fredande för

skada darav och om vallgång, om svins ringande, om vidmakthållande

av brunnar, källor och vattenställen och om fiske. Vidare givas bestämmelser

beträffande åkerjordens brukning, avséende att förebygga att grannarna

darutmnan hindrade varandra, samt stadgas förbud mot intagande

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

av inhyseshjon utan grannarnas bifall och mot vårdslöst handskande med

eld. Vissa av punkterna hava mer eller mindre direkt avseende å nyttjande

av samfälld mark. Av dessa handlar punkt 15 om slåtter av

samfällda ängar, punkt 18 och 19 om bete, punkt 22 om stängsel, punkt

24 om skötsel av skog och utmark samt punkt 25 om fiske. Nämnda

punkter lyda så:

»15) Någre dagar innan Slåtter tiden om Sommaren infaller, skal.

Åldermannen kalla grannarne tilsammans, åt med dem öfwerlägga, när

de vilja begynna åt slå sine samfälte ängar, börandes nödvändigt skiften

och tegarne, eu eller flere dagar förut, utstakas och utwadas; Försummar

någon detta, plikte - - Öre Sunt första, och andra gången dubbelt.

Och skal det åligga Åldermannen med de öfrige Byemännen åt noga

tilse, det ingen härvid sker förnär, utan åt en riktig och rätt utvadning

bliver skiften emellan förrättad, och Sten i stället för Pålar til

råmärken uti ängarne nedsatt; hvarefter alla böra på en gång begynna åt

slå, så åt den ena icke trampar och nedkörer den andras gräs; Slår någon,

sedan sålunda skift är, öfver rätta Lineen, uppå sin grannes äng, betale

höet eller gräset dubbelt tilbaka, och plikte des utan - - Daler S:mt.»

»18) Ingen vare efterlåtit, åt, utom samtelige grannarnes öfverenskommelse,

beta eller tindra sine Kreatur uti Äng eller Sädes-gärde, änskönt

det skedde på hans egna ägor; giör någon det, plikte hvarje gång, för

hvart Kreatur - - öre S:mt.»

»19) Sedan ängarne äro afbergade böra om hösten inga kreatur

deruti insläppas, innan Åldermannen sammankallat grannarne och de sig

förent, så väl om tiden när sådant ske må, som ock om antalet, och hwad

slags kreatur de vilja der insläppa. Likaledes bör det förhållas när sädes

gärdet om hösten blifvit ledigt, och Säden inbergat. Hvar som häremot

bryter, plikte - - öre S:mt.»

»22) Skulle en eller flere af Åboerne i Byen, hälst der samfält Skog

är, vilja upsättia Stengårdar eller Jordvallar, der det lägligit är, och Sten

finnes åt tilgå, böra de öfrige grannarne derifrån sig icke undandraga,

utan vare de alla efter Hemmantal och Stångfall pliktige detsamma äfven

åt efterkomma och fullgiöra; Giöra de det ej, bör Byemarken straxt skiftas

och delas, på det den flitigas och villigas Skog, ej må igenom den trögas

motvilja och lättia bliva uthuggen och ruinerad.»

»24) Til Skogens och Utmarkens desto bättre skötsel och conservation,

böra Grannarne och Byemännen, hälst på de orter, där ej tilräckelig

och öfverflödig Skog är, hvart år komma öfverens om deras hyggen, som

ske på samfält Byemark, såsom, på hvilken plats eller ställe sådant ske

må, samt huru mycket hvar och en må tillåtas åt hugga. År Skogen så

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

tilräckelig åt swedjande kan tålas, bör en viss tract därtil, för hwar Åboe

utmärkas, på det den ena ej må den andra på något sätt förfördela. På

det ris och qwistar ej må kastas omkring i Skogen, betet till stort hinder

och men, så böra, på de platser, der timmer, wed, stör och gärdsel fälles

alla toppar qwistas och riset til en, af Byemännen utsedd tienlig plats,

sammanföras, til åt der til någon nytta förbrännas. För öfrigit måge

Byemännen om Skogens rödning, skötsel samt conservation för framtiden,

sielfwa förordna som de, efter hwarje orts beskaffenhet, finna bäst och

tienligast wara.»

»25) Om Fiske och Fiske watn, kunna Grannarne och Byemännen

sig sielfwa förena, alt som de, efter omständigheterne i hwar By, pröfwa

bäst och nyttigast wara.»

Punkterna 26, 27 och 29 innehålla följande allmänna bestämmelser:

»26) Skulle någon af Byemännen upfinna något, som ej allenast

wore tienligit, utan ock nödwändigt til Byens och Hemmanens förbättring,

bör Åldermannen sammankalla samtelige grannarne, och derom öfwerlägga:

Men der så hända skulle, åt de andre då stadnade i det slut, åt

de icke wilja denna förbättring sig åtaga, hwarigenom den rättsintes och

wälmenandes goda upsåt blefwo hindrat, hafwe han frihet, åt af Utbyamän

och grannar, som äro förståndige och goda hushållare, jemte någon

Landsbetient, om så nödigt pröfwas, kalla Syn och Besiktning; Och derest

då befinnes, åt grannarne i Byen oskäligen satt sig emot det, som wärkeligen

warit til Byens nytta och förbättring, plikte då hwardera som det

gjort - - daler S:mt och ware dessutan skyldige åt betala dem, som Synen

och besiktningen förrättat, samt fortsättje ändå straxt och så snart giörligit

är, det arbete som den wälmenande föreslagit.»

»27) Skulle, sedan Åldermannen sammankallat grannarne, och de sig

förent om det arbete, de då wilja begynna, det ware sig antingen Slåtter,

Sädesbergning, eller hwad hälst det wara må, någon i Byelaget däruti

finnas efterlåten, tredsk och försummelig, hwarigenom de öfrige uti sit

giöremål blefwo hindrade, waren de då icke skyldige åt wänta på den

tröge, utan hafwe frihet sit arbete fullända, och han skylle sig sielf för

den skada han derigenom lider. Men der någon för åkommen nöd och

fattigdom, eller annan oförmögenhet, ej hunne med åt fullborda sit arbete,

såsom Byens nytta och angelägenhet fordrar, niute han då i Sädes

och bergningstiden, med mera, hielp af grannarna; hwaremot han, antingen

med annat arbete, eller skälig betalning, efter Åldermannens och

Bisittarnes bepröfwande, bör dem deras beswär ersättia, wägrar han det,

böte då efter Byelagets godtfinnande.»

»29) Skulle någon af Byemännen wara borto, när de af Ålder
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

mannen varda sammankallade, bör densamma wid sin hemkomst, hos

Åldermannen sig underrätta, om hwad då beslutit blifvit, eller eljest

kan vara befalt, och ware han sedan skyldig detsamma i alla delar åt

efterlefva, lika som han sielf varit vid sammankomsten närvarande.»

Förslaget avslutades sålunda:

»För öfrigit och som det icke är giörligit, åt projectera alt det, som

til hvarje ort lämpeligit är; så förmodas åt Byemännen uti hvar och en

By lära sielfwa efter hvarje orts särskilte beskaffenhet, så inrätta sin

By-Ordning, som de til Byens och Hemmanens nytta och förmon finna

bäst och lämpeligast vara; Dock så åt det, som uti denna By-Ordning

stadgas, och til samma ort lämpeligit är, icke må deruti utslutas, utan

fast häldre tilläggas det, som deruti icke är omrört, och likväl til den

Bvens förmon denar. Och på det samma By-Ordning må sedan komma

til så mycken bättre och kraftigare efterlefnad, ty skal hvar By, om så

åstundas, äga frihet åt låta sin By-Ordning vid Härads Tinget upläsas

och stadfästas.»

För Gästrikland, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland blev sedermera

en särskild av allmogen i dessa landskap antagen byordning7

av Kungl. Maj:t stadfäst den 8 augusti 1758. I fastställelsebeslutet

yttras, att byordningen funnes lända både till landets vidare uppkomst

och förkovring samt ytterligare befrämjande av eu nyttig hushållning

därstädes; och ville Kungl. Maj:t ej allenast hava betygat dess nådiga

nöje över allmogens härutinnan viste berömliga åhåga och beredvillighet

utan ock byordningen till alla delar gilla och stadfästa, sa att den både

då och i framtiden noga och obrottsligen måtte efterlevas.

Denna byordning upptog i 46 paragrafer huvudsakligen enahanda

föreskrifter som" projektet av 1741, ehuru mestadels åtskilligt mera detaljerade.

Flera helt nya bestämmelser intogos dock, såsom föreskrifter att

iakttaga vid husbyggnader, anvisningar beträffande kreatursskötsel in. m.

1 fråga om skogens och utmarkens användning stadgas i 28 § utöver

vad projektet i detta hänseende innehåller, bland annat följande:

»Ingen må vara tilåtit åt, utom Åldermannens och Bisittarnes vettenskap,

giöra afsalu af sin skog och den deremot gör, varde förfallen til

2 daler s:mt för hvarje gång eller mer alt efter det han afsalu gjort. - - Och, som gode skogar til hemmanen äro en härlighet, hvilkas värde årligen

varder större alt eftersom de mer och mer börja tryta; Så bör en

god och förståndig Landthushållare vara betänkt på sätt och utvägar til

sin skogs både förvaring och tilwäxt. Til hvilken ända, och emedan skogen,

äfvensom menniskan fordrar samhälle, om den skall tilväxa och förkofra

sig, och dageliga förfarenheten vittnar, att ung-skog, som är gles och af

(Byordning

%• Gästrikland

m. fl.

landskap

1758).

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kommitterade

om byordningarnas

betydelse

i avseende

å

förevarande

ämne.

köld och wäder beswärad, aldrig får den wäxande kraft, som tätare skog,

hvilken til skiön längd sig upskiuter: uti somlige orter skogen jemwäl plägar

blädas, det är, åt vid Timmerhyggen hwar annan eller hwar tredje stock

fälls; Ty bör Åldermannen vid timmerfällen afböja, åt skogen ej må för

starkt blädas, utan heller en park efter annan nyttjas och sedan besås med

träfrön, hälst sträng blädning förswagar hela skogen. Men, hwad skogen

widare angår, skal Åldermannen framför alt känna trän til deras ålder, och

aldrig tilstädja åt fälla unga trän, utan de, som til mognad kommit;---

Åldermannen skal jemwäl efter handen förmå dem, som äga knappa

skogar, åt skona den myckna ungskog, som til stör begripes, och rätta

sig efter den besparings konst, som nöden på andra orter lärdt Almogen,

nemligen att de, der ej tilfälle är til Stengårdars anläggande, klyfwa til

stör wuxen gran och gårtall och sådane trän, som til bygningswirke icke

äro tienlige.»

Byordningar hava såsom ovan angivits såväl före som efter utfärdandet

av förenämnda 1742 års beslut i orterna brukat upprättas, och

tillämpas. Särdeles vanligt blev det i slutet av sjuttonhundratalet att

på denna väg reglera byarnes gemensamma angelägenheter och det har

framhållits att dessa byordningar tillsammans med Byggningabalken kunna

sägas hava utgjort dåtidens kommunalförfattningar för landsbygden.1 I

senare tid hava byordningarna i allmänhet inskränkt sig till att upptaga

bestämmelser av ekonomisk art, dock finnas även exempel på att allmänna

ordningsföreskrifter däri inrymts. Kommitterade hava försökt införskaffa

exemplar av såväl äldre som ännu tillämpade byordningar från

skilda delar av landet och hava från konungens befallningshavande i

länen fått emottaga ett avsevärt antal sådana, den äldsta av år 1723 och

den yngsta av år 1914. Därjämte hava lämnats uppgifter angående byordningarnas

tillämpning, varav framgår att på rätt många orter sådana

ordningar ännu äro i bruk och att även på åtskilliga orter, där byordningar

ej finnas eller befintliga byordningar kommit ur bruk, vissa gemensamma

angelägenheter pläga behandlas å bystämma. Förteckning på

de inkomna byordningarna jämte redogörelse för de i förenämnda hänseende

erhållna upplysningar fogas härefter som bilaga I, däri ock såsom

exempel intagits några mera typiska byordningar.

Kommitterade hava vid undersökning angående byordningarnas

betydelse för den till behandling överlämnade fråga funnit det vara

uppenbart, att de föreskrifter, som innefattas i ovannämnda projekt till

1 Professor N. Wohlin »Om den svenska jordstyckningen i 18:de och 19:de århundradena».

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

byordning, liksom i de äldre efter denna typ avfattade byordningarna, huvudsakligen

äro att anse som råd och anvisningar vid jordens brukande och

därmed sammanhängande förhållanden. Dessa anvisningar hava naturligtvis,

i den mån de särskilda förhållanden, som varit anledning till deras framställande,

ej längre förelegat, förlorat sin betydelse. I allmänhet torde

det kunna sägas, att näppeligen på någon ort förhållandena ännu äro

sadana, att det rimligen kan komma i fråga att tillämpa de speciella föreskrifterna

i projektet till byordning. En annan fråga är, huruvida metoden

att genom byordningar, tillkomna efter den i projektet lämnade anvisning,

reglera byamännens inbördes förhållanden fortfarande är tillämplig

och om detta gäller jämväl beträffande användningen av byns gemensamma

egendom. Att byamännen icke utan stöd av byordningsförfattningarna

kunna med obetingat bindande verkan för framtiden träffa bestämmelser

i sådana avseenden är uppenbart, såvida icke dessa bestämmelser

givas karaktär av servitut och betryggas på sätt för sådan rätts bevarande

i allmänhet erfordras. Hava dylika bestämmelser tillkommit på den väg,

som i byordningsförfattningarna angives, torde de dock i fråga om

förbindande verkan för framtiden få tillerkännas större betydelse, åtminstone

såvitt de angå ämnen, som ingå i det område, dessa författningar

avsågo att reglera. Några gränser för den giltighet, som sålunda bör

tillerkännas bestämmelser av detta slag, kunna emellertid svårligen angivas.

På undersökning i varje särskilt fall lärer få bero, om en sådan

bestämmelse skall anses bindande för byamän,-som ej deltagit i beslutet

om dess tillkomst. Ett par rättsfall beträffande den verkan, som bör

tilläggas fastställda byordningar, äro refererade i Nytt juridiskt arkiv

avd. I för år 1885 sid. 112 och år 1889 sid. 351. Det förra angick

tvist om skyldighet för en vattenverksägare i Mölndals kvarnby att

gälda på honom belöpande andel av ett sammanskott, som i enlighet

med fastställd byordning å bystämma beslutats till bestridande av utgifter

för vattenverksägarnas gemensamma räkning. Den byordning, varom

i detta fall var fråga, är antagen av samtliga fastighetsägarna i

nämnda by och på deras begäran av vederbörande häradsrätt fastställd

den 25 augusti 1857. Däri förekomma bl. a. följande bestämmelser:

»CAPITEL 1.

Om Bye-ltätten och dess åliggande.

§ 1-

Till handhafvande af efterföljande stadgar, väljes årligen på första måndagen

i Mars månad, ny By ålderman för ett år. Valet förrättas af Byens vat
5—164039
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

tenverksägare, dervid rösterna beräknas efter samma grunder, som följas vid uttaxering

af sammanskott till Byens kassa, och kan den, på hvilken de flesta rösterna

fallit ej sig undandraga.

§ 4;

Åldermannens pligt är att i allo vårda sig om Byens angelägenheter; försvara

och iakttaga dess lagliga rättigheter, handhafva dess ekonomiska angelägenheter;

befrämja nyttiga företag och inrättningar; se till att hyfsning, skick och

ordning må vinna framgång; men oskick, oordning och oseder, allt mera blifva

utrotade och har han i allt samma moraliska pligter att uppfylla, som den der

Domarekall bekläder.

§ 6.

På första måndagen i Mars månad välja byamännen, sedan åldermannen

blifvit vald---fyra bisittare tvenne på hvar sin sida af strömmen, hvilka

med åldermannen utgöra Byerätten, som afdömer de mål, hvilka i följd af byordningens

öfverträdande, i byelaget kunna uppstå.

CAPITEL 2.

Om Bystämma.

§ 4.

Vid Bystämma afhandlas alla ärenden, som röra Byens ekonomiska angelägenheter.

Skolande vid frågor, hvilka icke genom enhälligt beslut kunna afgöras'',

omröstning ske af de närvarande, hvarvid samma grunder följas för röstberäkningen,

som Gap. 4 § 2 föreskrifver om sammanskott, då de högsta röstetalet

är afgörande. Frånvarande får alltid åtnöjas med de närvarandes beslut, sedan

bisittarne honom om beslutet kungjort, så fort han kunnat anträffas. Fullmäktig

eger begagna hufvudmans röst. Rösterna må på en röstägares begäran afgifvas

i slutna sedlar.

§ 5.

Den som är missnöjd med byrättens utslag eller de beslut som blifvit fattade

vid allmän bystämma eger — — — undfå protokollsutdrag och till det första

ting, som infaller efter 30 dagar efter utslagets datum, dit instämma byrätten.

Försummas detta, anses utslaget laga kraft vunnet.

CAPITEL 3.

Om byens allmänna arbeten och om vattnets reglering.

§ 1.

Alla allmänna arbeten af hvad namn de vara må, såsom broars, vägars,

byggnaders och dämmens m. m. anläggande och underhållande, beslutade vid By
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

stämmor eller af Byerätt, äfvensom de utgifter, hvilka genom kontrakt med Häradsboarna

rörande väghållning drabba byn, skola med samfäldta medel bekostas.

§ 3.

När vid allmän Bystämma beslut fattas, att till vattenbesparingar vid

Nedsjön eller andra större vattensamlingar, något arbete der skall verkställas

eller tillsyningsman der skall aflönas, och beloppet af kostnaden blifvit bestämdt,

skall denna af Bykassan, på anordning af By-Åldermannen, bestridas.

CAPITEL 4.

Om medel till betäckande af Byens Allmänna utgifter.

§ I
Alla

inflytande böter, tomt och huslegor, ersättning af Häradsboarne för

väghållning, och den enligt Konungens Befallningshafvandes Kungörelse af den

11 Juni 1839 bestämda flottningsafgift m. m. användas till Byns ekonomiska utgifter.

§ 2. .

Hvad derutöfver erfordras sammanskjutes af Byns, allt ifrån Stensjön till

och med å nedersta vattenfallet varande vattenverk och qvarnegare i mon af egendomens

värde, hvartill de blifvit uppskattade vid den fastställda bevillningstaxering,

som sist hållits, då beslut om sammanskott sker.»

Vidare innehåller byordningen i Kap. 5 bestämmelser om ordningen

för byggnaders uppförande samt i Kap 6 föreskrifter »om allmän

hyfs och ordning».

Målet var av byåldermannen instämt till rådstuvurätten i Göteborg,

vilken i dom den 18 oktober 1883 yttrade: att i saken vore ostridigt,

att omstämda avgiften påförts jämlikt ett vid bystämma i Mölndal den

17 november 1882 fattat beslut, grundat på en av fastighetsägare därstädes

antagen »byordning i Mölndal», som med stöd av kungl. brevet

den 20 februari 1742 blivit av Askims häradsrätt fastställd den 25 augusti

1857 samt därefter allt fortfarande länt till efterrättelse och vunnit

tillämpning; och enär den instämde vattenverksägaren varken bestritt,

att samma avgift blivit å honom såsom fastighetsägare i Mölndal riktigt

taxerad, eller i laga ordning överklagat beslutet, funne rådstuvurätten,

som det ej tillkomme pröva, huruvida byordningen upphört att vara

gällande och mot den nämnde vattenverksägaren förlorat verkan, lagligt

förplikta denne att till åldermannen utgiva fordrade beloppet.

Göta hovrätt, dit talan av vattenverksägaren fullföljdes, utlät sig: att

som den i saken åberopade byordning måste anses vara uti ifråga
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

komna hänseende fortfarande gällande, alltså och på de av rådstuvurätten

i övrigt anförda skäl fastställde hovrätten rådstuvurättens dom. Hovrättens

dom blev av högsta domstolen den 24 mars 1885 fastställd.

Sedermera väcktes vid bystämma i omförmälda kvarnby förslag att

byordningen skulle upphöra att gälla. Genom anställd votering avslog

emellertid bystämmans pluralitet denna framställning. Med åberopande

av 2 kap. 5 § i byordningen instämde då åtskilliga av vattenverksägarna

i byn till vederbörande häradsrätt byrättens ordförande och bisittare med

yrkande att byordningen skulle förklaras vid utgången av år 1886 eller

å annan tid, som kunde finnas skälig, icke vidare erhålla tillämpning.

Till stöd härför åberopades bland annat att såväl Kungl. brevet till landshövdingarna

angående landskulturen den 20 Februari 1742 som de på

samma brev grundade byordningar förlorat all kraft och verkan genom

kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862,

i följd varav Mölndals by, som utgjorde en del av Fässbergs kommun,

därefter icke kunde få bilda särskild kommun med egna ordnings- och

hushållningsstadganden, att även om byordningen betraktades såsom en

frivillig överenskommelse mellan vattenverksägarna, den likväl icke vidare

kunde äga tillämpning, sedan flere vattenverk övergått till nya ägare

utan att inteckning till betryggande av överenskommelsen blivit meddelad

samt att alla de förhållanden, om vilka bestämmelser gjorts i byordningen,

blivit reglerade genom allmän lag, varför byordningen icke mera

vore erforderlig. I detta mål yttrade häradsrätten genom utslag den

22 december 1887, att emedan ifrågavarande, den 25 augusti 1857 fastställda

byordning blivit av alla dåvarande vattenverksägare i Mölndal

godkänd och undertecknad, vid vilket förhållande utan avseende å den

omständigheten att inteckning i vattenverken till säkerhet för byordningen

icke blivit meddelad, densamma måste anses vara för såväl bemälte

som sedermera blivne vattenverksägare bindande, ty och som den omständigheten,

att åtskilliga stadganden i byordningen genom sedermera

utfärdad lag möjligen förfallit, icke haft till följd att övriga stadganden

upphört att gälla, samt någon eller några vattenverksägare ej kunde vara

berättigade, då bestämmelse härom icke förekomme i byordningen, att

emot övriga vattenverksägares bestridande påfordra, att byordningen, så

vitt den ännu vore gällande, ej vidare skulle i sin helhet eller för dem

vinna tillämpning, ogillades ifrågavarande stämningstalan. Göta hovrätt,

dit saken fullföljdes, fann skäl icke hava förekommit, ledande till ändring

i häradsrättens utslag, och denna dom blev av högsta domstolen

genom dom den 23 Oktober 1889 fastställd.

Den av domstolarne i förstnämnda mål uttalade åsikt synes lämna

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

stöd för ovan angivna uppfattning, att giltigheten av ett stadgande i eu

fastställd byordning ej utan vidare får antagas utan måste bero på prövning

i varje fall.

För att en byordning över huvud taget skall hava någon giltighet

torde fordras, att den skall vara av samtliga byamän antagen. Visserligen

uppställes ej direkt i byordningsförfattningarna fordran härå, men detta

torde dock vara däri förutsatt. För dess giltighet i andra avseenden än som

privaträttslig överenskommelse lärer därtill fordras fastställelse av myndighet.

Enligt projektet skall denna myndighet vara vederbörande häradsrätt;

att emellertid enahanda verkan torde böra tillerkännas fastställelse

av Konungens befallningshavande synes följa av den funktion, som av

byordningsförfattningarna tillägges sistnämnda myndighet såsom övervakande

den med författningarna avsedda verksamhet.

Då det, såsom nämnts, måste antagas, att sådana förhållanden, vilkas

ordnande avses med kommitterades uppdrag, under vissa omständigheter

kunna regleras genom bestämmelser, tillkomna på den väg, byordningarna

utstaka, får det å andra sidan fasthållas, dels att för närvarande allenast

ett jämförelsevis ringa antal byar äro försedda med byordningar, som äga

betingelser för att ens i någon begränsad mån göra till fyllest härutinnan,

samt att nya byordningar innefattande bestämmelser för sådana förvaltningen

av samfälligheter rörande frågor, däri delägarne ej kunna enas,

endast undantagsvis torde komma att uppstå, dels ock att den med uppdraget

åsyftade lagstiftningen omfattar jämväl samfälligheter, som ej tillhöra

byar och att dessa i varje fall icke beröras av bestämmelser, tillkomna

på nämnda väg.

Av de i allmän lag eller speciallagar givna bestämmelser, som Gällande

avse nyttjandet av samfälligheter, varom nu är fråga, äro först att

beakta * Byggningabalkens stadganden om samfälld skog och mark m. m. avse använd

Byggningabalkens bestämmelser om nyttjande av samfälld egen- Ufö?iuiheter.

dom återfinnas huvudsakligen i dess 10, 11 och 12 kap. 1 10 kap. {Bgggninga

lämnas föreskrifter om nyttjande av bys oskifte ägor i skog och mark. a cen''

Därom stadgas i 1 §, att samtliga jordägarna må å sådana ägor taga

torv, näver, ved, timmer, gärdsel, löv och annat, som till hus och gård

tarvas. Detta må dock ej föras av bole eller åt annan säljas eller upplåtas.

I 2 § göres den inskränkning i fråga om rätten till torvtäkt, att

torv ej må skäras å oskift mark, som till äng tjänar; varjämte beträffande

löv- och nävertäkt stadgas, att träd ej må fällas eller topphuggas

till löv och näver, utan flås och kvistas. I 11 kap. stadgas om mulbete,

hjordavård och vallgång, att ostängd mark och hjordavall må alla, som

däri del hava, till mulbete nyttja och låta där fä sitt vart om annat gå.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

(Åtskilliga

speciallagar.

)

Vidare lämnas i 2 och 3 §§ föreskrifter om boskapens vård och om

vallgång samt i 4 § om svins ringande. I 12 kap. stadgas, huru

svin må släppas i gemensam ollonskog. Av övriga fortfarande i kraft

varande bestämmelser i byggningabalken, som i något avseende kunna

reglera frågor om nyttjande av samfällda byaägor i fall, där ägarna icke

åsämjas, förekommer i 3 kap. stadgande om upptagande av hemman i

ödesby. Vidare upptagas i 5 kap. 6 § bestämmelser angående betesrätten,

sa lydande: »haver någon bo eller säd ute, sedan hans grannar sitt infört

hava; då äga de säga honom till, att han ock förer sitt in. Gitter han

visa hinder och trång; då må de fä sitt ej insläppa, utan bjuden sig till,

att hjälpa honom, för skälig lön, bärga och införa, eller hö i stack, och

säd i dös sätta, och därom stänga. Vill han det icke, eller finnes ej nöd

och trångmål, liave själv den skada, som han å sitt hö eller säd får av

annans boskap, sedan honom så tillsagt är. Säga de ej till, och skada

av fä deras sker; fylle den upp.» I 13 kap. 6 § finnes ock det stadgande

avseende betet, att när träd fälles, topp och kvistar skola borttagas,

att mulbetet därav ej skadas må. Vidare lämnas i 19 kap. bestämmelser

om den servitutsrätt, som tillkommer avgärda by på bolbyns utmark.

I åtskilliga speciallagar finnas stadgande!!, som reglera frågor av hithörande

art. De angå vattenrätt, fiske, jakt, rätt till väg samt vägars

anläggande och underhåll, kreatursbete och stängsel, anläggning av torp

å gemensam mark, gemensam husbehovsskog å vissa orter in. m. Vidare

gäller beträffande ryttare-, soldat- och båtsmanstorp lagen om samäganderätt,

som eljest icke är tillämplig å gemensam egendom av det slag, som

ifrågavarande utredning avser. Angående vissa skogssamfälligheter i

Kopparbergs län, de s. k. besparingsskogarna, gälla särskilda regler och

beträffande andra äro bestämmelser givna genom provisorisk lag av den

11 juni 1915, numera ersatt genom lag av den 11 juni 1918.

Vad först angår vattenrättsbestämmelserna, så hava tydligtvis stadgandena

i lagen om dikning m. in. den 20 juni 1879 tillämplighet jämväl

på frågor, som mellan delägare i samfällighet kunna uppstå om vitsord

till dikning och vattenavledning och deltagande häri. Förordningen om jordägares

rätt över vattnet å hans grund den 30 december 1880 lämnar i 5 §

bestämmelse om grunder för delaktighet i oskift vattenområde och rätt

att bygga däri.

Rätten till fiske i gemensamt fiskevatten regleras av lagen den 27

juni 1896 om rätt till fiske samt för särskilda fall av lagen den 30 juni

1913 om gemensamhetsfiske. 1896 års lag lämnar utom åtskilliga bestämmelser,

som avse rätt till fiske för varje svensk man eller invånarne i viss

ort samt vissa särskilda stadgande!! beträffande havsfisket och fiske till

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

härads- och sockenallmänningar, i 10 § den allmänna bestämmelse om oskift

fiskevatten, att alla, som däri äga del, må bruka detsamma efter ty de

kunna sämjas. Sämjas de ej, bägge rätten dem emellan, huru fisket utan

förfång för någon av dem må nyttjas. Däremot må ej eu delägare utan de

bestå övrigas samtycke upplåta fiskerätt åt någon, som ej är delägare.

Om rätt till uppförande och nyttjande av fiskebyggnad lämnas här ock föreskrift.

Lagen om gemensamhetsfiske lämnar regler för inrättande och biukandé

av sådant fiske dels i oskift fiskevatten dels ock i två eller flera

enskilt tillhöriga vattenområden. Enligt dessa regler kan genom beslut

av delägarna gemensamhetsfiske i sådana fiskevatten inrättas. Verkan

därav bliver att fisket, där delägarna ej enhälligt överenskomma om dess

nvajande i bolag, skall antingen upplåtas på arrende eller av delägarna

vär för sig nyttjas efter fastställd plan. För beslut om gemensamhetsfiskes

inrättande fordras ej enhällighet, utan kan sådant framtvingas av

majoritet, på olika sätt bestämd allt eftersom fiskevattnet är oskift eller

delat. Beslutet skall underställas Konungens befallningshavande för fastställelse.

Särskilda regler äro meddelade angående beslutande om fiskets

upplåtande på arrende och verkställande härav samt om arrendeavgiftens

användning. Likaså angående fastställande av plan för fiskets

nvttjande av delägarna var för sig och vad därmed sammanhänger.

I lao-en den 8 november 1912 om rätt till jakt stadgas i 3 § om

bvaskog och annan dylik samfällighet, att delägarna, där de ej annorledes

åsämjas, därå allenast för egna behov må utöva jakträtt; äro för samfällighetens

förvaltning särskilda föreskrifter gällande, äga delägarna i en

lio-het därmed fatta beslut om jakträttens tillgodogörande för gemensam

räkning. 1 9 § lämnar lagen bestämmelser om avtal angående värden

och handhavandet av jakten å skilda fastigheter, vilkas ägor bilda ett

sammanhängande område.

Genom kung!, förordningen den 8 mars 1770 angående uppmuntringar

till jordbrukets upphjälpande är stadgat, att uti oskift mark, där

tillfällen till uppodlingar givas, den ene grannen ej må hindra den andre

att anlägga torp, då lika goda lägenheter i jämförelse av vars och ens

skattetal kunna vara att tillgå, ävensom ock nybyggen i oskift mark ta

anläggas, om delägare sätta sig emot och hindra uppodlingen.

Beträffande samfälld tångtäkt stadgas i kung! kungörelsen den 8 juni

1866 angående särskilda föreskrifter i avseende på rättigheten till tangtäkt

å havsstränderna i riket, att, där tångtäkt förekommer och åtgärder

påkallas för ordnandet av samfälld tångtäkts begagnande, Konungens

befallningshavande skall söka åvägabringa överenskommelse mellan delägarna

i avseende å ordningen och sättet för begagnandet, att sådan

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

överenskommelse skall prövas av Konungens befallninghavande, samt att

där överenskommelse ej kan träffas eller densamma befinnes sådan, att

fastställelse därå ej kan meddelas, Konungens befallningshavande äger att,

efter hållet sammanträde med tångtäktsdelägarna, förordna i ärendet.

Angående nyttjande av samfälld skogsmark lämnas bestämmelser i

knngl. förordningen om skogarna i riket den 1 augusti 1805, som i § 21

stadgar, att joi dägare i oskift skog väl äga sins emellan överenskomma

om skogens nyttjande så till husbehov som avsalu, men att utan sådan

enhällig överenskommelse ej något av oskift skog må av bole föras eller åt

annan säljas och upplåtas, vid bot som för åverkan. I § 22 stadgas

såsom villkor för avsalu från oskift skog, däri kronan eller boställe haver

del, att Konungens befallningshavande på anmälan lämnat lov till försäljningen.

Vidare innehåller denna förordning bestämmelser om bärande

träd och tjärbränning å oskift skog, vilka dock antagligen ej vidare hava

tillämpning.

I lagen den o juni 1909 angående husbehovsskogar inom vissa

områden hava beträffande den skog, som vid avvittring inom vissa delar

av Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker tilldelas hemman, nybyggen

och lägenheter, bestämmelser lämnats om avsättande av områden

som samfälld husbehovsskog, varmed förstås den del av skogsanslagen till

hemman eller nybyggen, vilken för tillgodoseende av nödigt husbehov skall

utläggas gemensamt åt två eller flera brukningsdelar. Enligt dessa bestämmelser

skall sådan samfälld husbehovsskog förvaltas efter reglemente,

som efter delägarnas hörande fastställes av Konungens befallningsdiavande!

Avverkning ma äga rum allenast efter utsyning och stämpling, som enligt

vissa regler verkställes av vederbörande skogstjänsteman. Det utsynade

virket avverkas och föryttras för gemensam räkning, delägare dock obetaget

att uttaga vad av virket på hans del i samfälligheten belöper.

Beträffande vissa enskilda jordägare tillhöriga flygsandsfält inom

Hallands län äro speciella bestämmelser givna genom kung], brevet den

27 juli 1860 till landshövdingen i nämnda län angående flygsandsfälten

inom Halmstads, Tönnersjö och Höks härader samt genom Konungens

befallningshavandes kungörelse angående samma områden den 31 december

1861. Enligt dessa bestämmelser skola fälten, vilka stå under

uppsikt av jägeristaten, i avseende å därå uppväxande skog skötas för

ägarnes gemensamma räkning efter föreskrift, som av vederbörande jägmästare

lämnas, och kostnaden för kultur m. m. skall mellan ägarne

efter viss grund fördelas.

Bestämmelser om stängsels hållande och om bete i ohägnad mark

lamnas i kung!, förordningen om ägors fredande mot skada av annans

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

hemdjur samt om stängselskyldighet den 21 december 1857. Enligt § 5

andra punkten i denna förordning skall, där ägor, som angränsa varandra,

utgöras av skog, utmark eller beteshage å båda sidor, så länge stängsel dem

emellan ej finnes, den ohägnade marken anses vara till gemensamt mulbete

upplåten, där ej annorlunda avtalat är. Om upprättande av gemensamt

stängsel stadgas i §11: »Tarvas för gemensamt gagn hägnad emellan

ägor, som i tegskifte eller samfällighet ligga, eller skall för sådana ägor

hägnadsskyldighet utgöras i rågång emot andra ägor; tagen då alla grannarne

i bylaget eller samfälligheten del i stängseln efter ty, som de hava

i ägorna del.» § 19 handlar om förening mellan angränsande jordägare

om befrielse från stängselskyldighet. I § 20 stadgas härom vidare:

I fråga huruvida stängsel emellan ägor skall för gemensamt gagn upprättas

eller hällas inom bylag eller samfällighet, som i 11 § sägs, gälle

deras mening, som största lott i bylaget eller samfälligheten äga. Lag

samma vare, där fråga uppkommer om begagnande av stängselvitsord emot

ägare av jord, som till bylaget eller samfälligheten gränsar, eller om ingående

med honom i sådan förening, som i 19 § omförmäles. Äro de

delägare i bylaget eller samfälligheten, som i nämnda frågor i olika beslut

stanna, å ömse sidor liklottiga, vare deras mening gällande, som anse

stängsel ej böra äga rum. Har fråga om samfällt begagnande av stängselvitsord

mot angränsande jordägare genom flertalets beslut, som nu sagt

är, förfallit; varen dock de, som överröstade blivit, därav ej hindrade att

påyrka stängseln, där de vilja övrige delägarnes andelar däri övertaga.»

För särskilda orter äro vissa specialbestämmelser angående bete lämnade.

Genom lagen den 11 juni 1915 med särskilda bestämmelser beträffande

viss samfälld skogsmark inom Kopparbergs län har, provisoriskt,

frågan om vårdnaden och förvaltningen av eu större grupp samfälligheter

inom nämnda län blivit ordnad. Lagen gäller samfällda ägor av skogsmarks

natur, vilka undantagits för gemensamt behov eller eljest lämnats

oskiftade vid de å socknar inom övre Dalalaget verkställda storskiften

eller delningar av därvid utbrutna skifteslag. Denna lag har såsom

nämnts numera blivit ersatt genom lag av den 11 juni 1918, som gäller

till den 1 juli 1921.

Sistnämnda särskilda lagstiftning har ansetts påkallad i följd av

den i vissa delar av berörda län förekommande synnerligen stora frekvensen

av dylika samfälligheter och det betydande värde, åtskilliga av

dem representera, samt den hårdhänta medfart, varför skogen därå genom

oinskränkt husbehovsnyttning varit utsatt. Lagstiftningen åsyftar i främsta

rummet dessa samfälligheters skyddande mot skogsskövling, i vilket syfte

medgives dels rätt för delägare att genom majoritetsbeslut ställa äga under

6 —164039

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

ordnad förvaltning särskilt angående skogsvården, dels ock befogenhet fölen

var delägare att påkalla avverkningsförbud, gällande mot delägarna. Den

sistnämnda åtgärden är att tillgripa såsom eu utväg, när förvaltning antingen

ej kan i enlighet med därför lämnade bestämmelser åstadkommas

eller sådan ej finnes lämpligen böra äga rum. Detaljerade bestämmelser äro

lämnade angående förfarandet vid ansökning om dessa åtgärder, om sammanträde

med delägarna för behandlingen av väckt fråga därom och, särskilt

beträffande ärende om ägas ställande under förvaltning, om beslutmässighet,

underställning och fastställelse av beslut samt om regler för förvaltningens

ordnande och handhavande. Ansökning såväl i fråga om ägas

ställande under förvaltning som om avverkningsförbud göres hos Konungens

befallningshavande. Innan fråga om ägas ställande under förvaltning till

avgörande företages, skall utredning ske om det skifteslag, vartill ägan

hörer, vilket med avseende å bristfälligheter hos skifteshandlingarna och

de på dessa orter särdeles invecklade fastighetsförhållandena ofta kan

mota stora svårigheter och understundom rent av vara omöjligt att åstadkomma.

Med avseende särskilt därå att det i många fall visat sig svårt

att utreda, om äga är avsatt eller utanför delningen lämnad för det större

skifteslaget, socknen, eller för därvid utbruten by eller annat mindre skifteslag,

är stadgat, att vid osäkerhet härom ägan skall i ärendet anses tillhöra

det större skifteslaget. Beslut om ägas ställande under förvaltning underställes

Konungens befallningshavandes fastställelse. Denna myndighet äger

ock förordna om avverkningsförbud. Är förvaltning anordnad, skola för

dennas handhavande utses syssloman samt antagas reglemente, däri, i fall

så finnes påkallat, tjänliga bestämmelser om skogsvården skola intagas.

Reglemente fastställes av Konungens befallningshavande, som däri äger verkställa

jämkningar, i händelse sådant finnes nödigt i syfte att undvika, att förvaltningen

kan lända till märkligt förfång för delägare eller kränka annans rätt.

Från lagens giltighetsområde äro undantagna dels Lima, Transtrands, Orsa,

Sårna, Idre och Älvdalens socknars besparingsskogar, besparingsskogarna

inom Ven jans socken samt Svärdsjö och Envikens socknars häradsallmänningar,

dels ock de vid storskiftena för byarna utlagda, ännu odelade utskogar

och fäbodeskogar samt de andra samfällda ägor, om vilkas förvaltning

särskilda i laga ordning meddelade bestämmelser gälla. Enligt erhållen

upplysning liar intill den 18 februari 1918 på grund av nu omhandlade

lag Konungens befallningshavande förordnat om ägas ställande under

förvaltning i 16 fall och om avverkningsförbud i 45 fall; och omfatta de

under förvaltning ställda ägorna omkr. 3,500 har samt de ägor, varå avverkningsförbud

meddelats, omkr. 750 har. Exempel på fastställt regie
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

mente för äga, som sålunda ställts under förvaltning, förekommer i bilagan

I bär efteråt.

För vård och förvaltning av vissa av besparingsskogarna i Kopparbergs

län gälla särskilda av Konungens befallningshavande fastställda"

reglementen, nämligen för Orsa sockens besparingsskog reglemente,

fastställt den 24 november 1886, och för Sårna sockens med

Idre kapellag besparingsskog reglemente, fastställt den 31 augusti 1889.

För Älvdalens sockens besparingsskog gäller reglemente, fastställt av

Kungl. Maj:t den 9 november 1888. Beträffande de motsvarande skogsområdena

till Svärdsjö och Envikens socknar är genom kungl. brev

den 9 november 1861 förordnat, att dessa skulle såsom häradsallmänningar,

därå vederbörande krono- och jägeribetjäning ägde hålla tillsyn

och vård, på sätt angående sådana allmänningar funnes eller kunde bliva

stadgat, för socknarnas räkning avsättas. Reglemente för dessa skogar

är fastställt den 18 juli 1870 och av Kungl. Maj:t gillat den 19 juli

1872. Till Hamra kapellag i Gävleborgs län hörer ock en besparingsskog,

för vilken reglemente är av Konungens befallningshavande fastställt den

31 december 1890 och, efter anförda besvär, av Kungl. Maj:t med viss

ändring gillat den 18 november 1892.

I sitt den 16 mars 1912 avgivna betänkande har den norrländska

skogskommittén upptagit förslag till lag angående vård och

förvaltning av sockenallmänning^!- och besparingsskogar inom Kopparbergs

och Gävleborgs län.

Beträffande de vid avvittring inom Norrbotten för vissa socknar

avsatta allmänningar äro i särskilda kungl. brev bestämmelser meddelade,

enligt vilka allmänna garna uti allt vad skogshushållningen vidkommer

skola stå under skogsstatens vård och förvaltning och därinom

liggande ängar och myrslåtter utarrenderas. De genom försäljning av

skogsalster och sådan utarrendering inflytande medel skola inlevereras till

länsstyrelsen för bildande av fonder, vilka förvaltas efter reglementen,

som länsstyrelsen fastställer.

Beträffande de allmänningar, varom 16 kap. Byggningabalken handlar

och av vilka ännu finnas kvar åtskilliga häradsallmänningar samt några

fa sockenallmänningar, lärer man — utan att ingå på det vidlyftiga spörsmålet

om äganderätten till desamma — a priori kunna säga, att de ej böra

vara att hänföra till de samfälligheter, varom nu är fråga. De hava av

ålder i lagstiftningen intagit en särställning i förhållande till andra gemensamma

ägor och ännu gälla beträffande såväl vård som förvaltning

för dem särskilda föreskrifter, meddelade, för häradsallmänningarna i

kungl. förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

de allmänna skogarna i riket, samt för sockenallmänningarna i kungl.

förordningen den 1 augusti 1805 om skogarna i riket (10 §).

Frågorna om rätt till väg samt vägars byggande och underhåll

hava såvitt angår landsbygden blivit reglerad genom lagen om enskilda

vägar på landet den 5 juli 1907 samt lagen om väghållningsbesvärets

utgörande på landet den 23 oktober 1891. Enligt förstnämnda lag gäller

beträffande enskild väg å landet, som för en eller flera fastigheter är till

stadigvarande nytta såsom farväg, vare sig för hemkörslor eller för utfart

eller eljest, att därest för fastighets ändamålsenliga brukande det är av synnerlig

vikt, att väg för fastigheten bygges över annan fastighets område,

erforderlig mark skall därifrån upplåtas, om detta ej länder till märkligt

men för den senare fastigheten, att väg, som är anlagd över en fastighets

område, skall, därest den är av synnerlig vikt för brukande av annan

fastighet, upplåtas till begagnande jämväl för denna fastighet, så framt

detta ej skulle vålla märkligt men för någon, som förut äger nyttja vägen,

samt att där väg, som någon vill bygga för sin fastighets behov, tillika är

av synnerlig vikt för ändamålsenligt brukande av annan fastighet, denna

fastighet skall deltaga i vägens byggande och därtill upplåta erforderlig

mark. Vidare lämnas föreskrifter om gemensamt underhåll av väg, som

prövas vara till stadigvarande nytta för två eller flera fastigheter, om

fördelning av skyldigheten att bygga eller underhålla väg och om gemensam

tillsyn å vägs underhåll. För det fall, att åsämjande ej sker om

den fastighet tillkommande rättighet och skyldighet enligt nämnda bestämmelser,

stadgas särskild ordning för fragans prövande och avgörande.

I omförmälta lag den 23 oktober 1891 lämnas föreskrifter om allmän

vägs anläggning, indragning eller förändring, om skyldighet att deltaga

i sådan vägs byggande, om dess underhåll, när mark är bar, samt

om tillsyn därå, om ordningen för fullgörande av dessa skyldigheter, om

myndigheter, som skola omhänderhava bestyret därmed, om anskaffande

av medel därtill, om vinterväghållning in. m. De vägar, varom i denna

lag är fråga, äro landsvägar och genom särskild indelning uttagna vägar,

som anses vara av betydelse för den allmänna samfärdseln, bygdevägar.

För väghållningsbesvärets utgörande enligt denna lag är landet indelat i

väghållningsdistrikt, vartdera i regel omfattande ett härad eller därmed

jämförligt område, och en särskild representation för väghållningsdistrikten

är anordnad i och för dithörande frågors behandling.

Angående vägbyggnadsskyldigheten i vissa fall efter verkställda

laga skiften stadgas i kungl. förordningen den 29 januari 1850, att kostnaden

för anläggning av ny väg, som till följd av laga skifte varder

oundgängligen nödig för en eller flera skiftesdelägare, skall, där den
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

samma icke skäligen bör ensam drabba den eller de delägare, för vilka

den behöves, mellan samtliga skiftesdelägare av skiftesman och godemän

fördelas, på sätt som för bidrag till utflyttning är stadgat.

Författningarna angående jorddelning innehålla, utöver föreskrifter,

som angå avsättande av samfällighet vid delning och vitsord till skifte

av samfälld mark, tillhörig fastigheter med i övrigt delade ägor, icke några

särskilda bestämmelser beträffande ägor, som nu äro ifråga Beträffande

avsättande av samfälliglieter stadgas i skiftesstadgan den 9 november

1866 kap. 10 (66 och 67 §§): »För allmänna gator och vägar till stad, kyrka

och kvarn, grödans inkörsel, skogsfärder, torvmossar, vattenställen m. in.

samt avlopps- och floddiken, bör nödigt utmål av oskifto tagas. Gator, vägar

och diken skola helst läggas i skillnaden lotterna emellan, samt alltid utstakas

räta, där det ske kan. Ligga inom skifteslagets område fiskelägen,

kalk- eller tälj stensbrott, vattenställen, blekeplatser eller linsänken, kvarnar,

vattenverk eller andra lägenheter, som skifteslaget gemensamt tillhöra;

då må jämväl därtill nödigt utrymme, jämte tjänliga ställen till

hämtning av sten, sand, ler, grus eller torv, där sådant tarvas, av odeld

massa anordnas och särskilt avrösas, dock icke till större vidd, än behovet

fordrar. Finnes å skifteslagets ägor mosse, kärr, myra eller annan

vattendränkt mark, som odlas kan; då må till framtida begagnande nödigt

avloppsdike därifrån på lika sätt utstakas.» I 78 § 5 mom. stadgas

rätt för delägare i skifteslag inom de norra länen att under viss förutsättning

(att skogsmarken förut icke är avmätt) låta särskilt skifta

inrösningsjorden jämte så stor del av skogsmarken, som de finna för

sig nyttigt, och låta den övriga delen av skogsmarken vara oskiftad

till gemensamt begagnande. I fråga om vitsord till delning av mark,

som blivit vid skifte undantagen för delägarnas allmänna behov, stadgas

i 3 § 4 mom., att skifte å sådan mark må verkställas, där någon delägare

det begär och det finnes kunna ske utan de övrigas förfång.

I 4 § stadgas, att delägare i samfällt fiske eller annan oskiftad lägenhet

äger vitsord till skifte därå, om det kan ske utan övriga delägares förfång.

Enligt 94 § skola vid klyvning av hemman eller hemmansdel, som

undergått laga skifte, samma grunder iakttagas, som för ägoskiften i

allmänhet äro föreskrivna. Lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning

in. in. stadgar beträffande ägostyckning i 10 §, att vid sådan delning

må, i den män detta är vid laga skifte tillåtet, jord eller lägenhet

undantagas för gemensamt behov samt besvär eller last till förmån för

viss hemmanslott läggas å annan sådan lott. I 6 § skiftesstadgan

stadgas om vitsord för ägare av hemman, som har rätt att samfällt med

hemman i annat skifteslag å dess mark begagna skogsfång eller mulbete

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

(Förliållan

det till sam

äganderättslagen.

)

eller taga torv, sten, grus, ler eller dylikt eller fiska i dess fiskevatten,

att få sådan rätt genom laga skifte utbruten, dock allenast i fall delägarna

i det andra skifteslaget själva vilja skifta. Slutligen stadgas i

81 § skiftesstadgan, att delägare i by eller hemman, därå främmande by

eller hemman äger rätt att taga sten, grus, ler, torv eller annat, må vid

skifte under vissa förhållanden påkalla utskiftande av platsen för servitutets

begagnande.

Enligt gruvestadgan den IG maj 1884 tillkommer jordägare viss

rätt att deltaga i gruvföretag, som å hans mark på annans föranstaltande^

uppstår. Anordnas dylikt företag å samfälld mark, varom nu

är fråga, och begagna sig ägarna av sin jordägareandel, uppstår för

dem jämte annan eller andra ägare av gruvan eu gemensam rätt, varom

gälla de i 7 kap. samma stadga lämnade bestämmelser om samäganderätt

i gruva.

; En särskild ställning i förhållande till nu förevarande frågor intager

.lagen den 30 september 1904 om samäganderätt. Denna är avsedd att

reglera förhållandena beträffande samfälld egendom i allmänhet, men

från dess giltighetsområde är i 19 § undantag gjort för ägor, som vid

skifte av jord blivit undantagna för delägarnas allmänna behov eller eljest

äro samfällda för flera fastigheter, de där till någon del hava sina ägor

genom skifte eller eljest åtskilda. Vidare äro lagens bestämmelser icke

i något fall tillämpliga i avseende å oskift fiskevatten. Från den gjorda

inskränkningen i giltighetsområdet har emellertid såsom förut framhållits

undantagits sådan mark, som varit till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp

anslagen. Beträffande disposition av sådan egendom, som lyder

under samäganderättslagen, lämnas i 2 § den allmänna regel, att för”förfogande

över det samfällda godset i dess helhet eller för vidtagande av

åtgärd i godsets förvaltning fordras samtliga delägares samtycke. Kunna

delägarna ej enas om förvaltning eller nyttjande av godset, lämnar lagen

två utvägar till detsammas nyttiggörande. Den ena anvisas i 3 § och

innebär godsets ställande under förvaltning av god man, som rätten på

ansökan av någon av delägarna förordnar, den andra är godsets försäljande

å offentlig auktion för gemensam räkning. Föreskrifter därom

lämnas i 6 §.

Ehuruväl ordalagen i förenämnda undantag från samäganderättslagen

icke alldeles sammanfalla med lydelsen av kommitterades uppdrag,

som efter orden skall avse vid skifte undantagna eller därmed jämförliga

samfällda ägor, torde dock i båda fallen åsyftas samma slag av ägor.

Man skulle möjligen kunna tänka sig, att i ena eller andra, men ej båda

fallen sådan mark ej inginge, som lämnats samfälld vid sämjedelning av

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

övriga ägor. Frågan, huru därmed borde förhållas, synes verkligen hava

vant uppe under förarbetena till samäganderättslagen, ehuru detta ej

fullt tydligt framgår av därom förvarade handlingar. Enligt dessa hade

i det av särskilda kommitterade avgivna förslag, som legat till grund

för lagen, ifrågavarande undantag (i förslagets 22 §) följande lydelse:

»I fråga om ägor, som vid skifte av jord blivit undantagna för delägarnas

allmänna behov eller eljest äro samfällda för flera fastigheter, de där till

någon del liava sina ägor åtskilda, äge vad i denna lag finnes stadgat

ej tillämpning.» Orden »genom skifte eller eljest» blevo under lagärendets

vidare behandling insatta mellan »ägor» och »åtskilda». Ändringen

svnes hava föranletts av ett utav lantmäteristyrelsen över förslaget avgivet

yttrande. Vid förslagets remitterande till högsta domstolens yttrande

utlät sig nämligen föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet,

efter redogörelse för innehållet i lantmäteristyrelsens yttrande, att

vad däri anförts syntes böra föranleda en redaktionell jämkning i 22 §

av förslaget. Lantmäteristyrelsens berörda yttrande var av detta innehåll:

»Vid underdånig anmälan av ifrågavarande lagförslag har herr

statsrådet och chefen "för Eders Kungl. Maj:ts justitiedepartement beträffande

området för tillämpningen av den föreslagna lagen om samäganderätt

yttrat, bl. a., att det näppeligen torde kunna komma i fråga att

i sammanhang med nämnda lag vidtaga ändring i de bestämmelse!,

10 kap. byggningabalken och ett större antal andra lagrum innehölle

angående nyttjande av hys oskifta ägor i skog och mark eller att över

huvud reglera den rätt, delägarna i ett skifteslag kunde äga i avseende

å ägor, som vid eu skiftesförrättning bibehållits såsom samfällda, vare sig

de ej ingått i skiftet eller blivit avsatta för gemensamt bruk. I 22 § i

förslaget till lag om samäganderätt har i berörda avseende stadgats, att

lagen icke skulle äga tillämpning »i fråga om ägor, som vid skifte av

jord blivit undantagna för delägarnas allmänna behov eller eljest äro samfällda

för flera fastigheter, de där till någon del hava sina ägor åtskilda.»

Enligt lantmäteristyrelsens åsikt utesluta emellertid de citerade orden icke

den tolkning, att bys oskifta ägor i skog och mark icke skulle höra till

undantagen i avseende å lagens tillämpning. Lantmäteristyrelsen håller

nämligen före, att där laga delning icke övergått en bys ägor, kunna

byns särskilda fastigheter, även om till desamma på grund av hävd eller

sämjedelning brukats vissa ägoområden, icke anses med avseende å samma

områden hava åtskilda ägor.» Vad styrelsen härmed menat synes ej rätt

klart. Närmast till hands ligger väl att kisa yttrandet så: Därest byamännen

i eu oskiftad by genom hävd eller sämjedelning hade inägorna

sig emellan delade, så att envar därav brukade visst ägoområde, så skulle

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

byamännen trots antydda delning eller hävd icke hava åtskilda ägor i avseende

å de delade eller hävdade inägoområdena; det vore alltså först genom

skifte som dylik åtskilnad uppkomme. Med denna styrelsens åsikt kunde

tänkas, att styrelsen skulle anse dessa inägoområden vara att hänföra till

samegendom. Detta är tydligtvis icke meningen, utan torde styrelsen härmed

blott velat framhålla, att samfälld skog och mark, som tillhör sålunda

sämjedelad eller på grund av hävd i särskilda lotter brukad by, ej med

förslagets lydelse undan tagits från lagens tillämpning. Den gjorda redaktionsändringen

synes tyda på att anmärkningen så uppfattats av departementschefen.

Skulle man uppfattat styrelsens mening vara den, att förtydligande

behövts för att förebygga, det byar med sämjedelade eller

eljest särskilt hävdade men ej dagligen» delade ägor i sin helhet komme

under lagens tillämpning, så hade väl ändringen ej inskränkts till de

insatta orden »genom skifte eller eljest», syftande allenast på det förhållande,

då fastigheterna i avseende å vissa ägor äro åtskilda, men i övrigt

hava samfällda ägor. Orden »eller eljest» tyckas med avseende å den

ordning, vari de inkommit i lagen, icke rimligen kunna syfta på annat

än de av styrelsen påpekade sätten, »sämjedelning» eller »hävd», varigenom

skilda ägor kunna utan skifte uppstå. Det torde alltså vara

klart, att undantaget i samäganderättslagen avser jämväl samfällda ägor

till fastighet, vars övriga ägor delats allenast genom sämjedelning. Detta

lärer ock obestridligen vara från praktisk och rättslig synpunkt riktigt,

då sämjedelning ju är en lika laglig och för upphävande av samegendomen

verksam delningsform som skifte, naturligtvis under förutsättning,

att delningen icke avser allenast nyttjande, vilket väl, ehuru mera sällan,

lärer förekomma. Det är ock uppenbart, att sämjedelning måste så betraktas

i förhållande till samäganderättslagens bestämmelser i övrigt, då

det tydligtvis skulle vara orimligt att ifrågasätta, att en helt sämjedelad

fastighet .skulle exempelvis behandlas enligt 3 § nämnda lag. Att mark,

som är samfälld för fastigheter, vilkas ägor i övrigt äro skilda på grund

av hävd eller sämjedelning, bör ingå bland föremålen för nu ifrågavarande

lagstiftning synes ock vara riktigt.

gandfför- ^ vissa på senare tiden avgivna förslag till lagar på det ekono
slag

till la- miska området hava upptagits bestämmelser, avseende förhållanden, som

röra,

varande juli 1911 avgivna förslag till lag om skifte av jord. Sistnämnda

ämne. förslag upptager bestämmelser om avsättande från ett skifteslags område

av mark till allmänningsskog för att till delägarnas gemensamma

nytta förvaltas enligt särskilt föreslagna stadganden (101, 102 och 257

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

samt 288 och 289 §§.) Enligt dessa bestämmelser kan avsättandet av

mark för nämnda ändamål ske såväl vid skifte eller styckning av jord

som utan sammanhang med dylik åtgärd. Då sådan fråga förekomme i

sammanhang med skifte, skulle viss majoritet av delägarna äga bestämma

därom. Eljest skulle erfordras, att samtliga delägare härom vore ense.

I sammanhang med omförmälta lagförslag är ock avgivet särskilt förslag

till lag om vård och förvaltning av allmänningsskogar, som vid laga

skifte avsatts för delägarnas gemensamma nytta. Enligt detta förslag

skulle skog, som där avses, vårdas och förvaltas efter hushållningsplan

och särskilt reglemente, fastställt av Konungens befallningshavande. Förvaltningen

skulle omhänderhavas av styrelse, utsedd av delägarna. Vid

beslut skulle rösträtt tillkomma delägarna efter andel i skogen och skulle

vid beslut deras mening gälla, som sammanlagt hade största andel. Hushållningsplan

för skogen skulle på föranstaltande av Konungens befallningshavande

upprättas och av domänstyrelsen fastställas. Tillsyn å

iakttagande av föreskrifterna om upprättande av reglemente och val av

styrelse ålåge Konungens befallningshavande, som jämväl skulle övervaka,

att i avseende å skogshushållningen meddelade föreskrifter noggrant

iakttoges. Ä7id avvikelse härifrån ägde domstol på begäran av

Konungens befallningshavande antingen förelägga delägarna att verkställa

i följd härav erforderliga åtgärder eller ock förordna, att skogen skulle

ställas under skogsstatens vård och förvaltning. Vad i denna lag stadgats

skulle ock tillämpas på allmänningsskog, som avsatts utan sammanhang

med laga skifte.

Av den utredning, som nu lämnats om lagar och andra författningar,

vilka helt eller delvis hava avseende å användande av samfälld

egendom, lärer framgå, att genom däri givna bestämmelser regleras antingen

allenast handhavandet av vissa slag av samfälligheter eller ock

endast speciella frågor angående sådant nyttjande. Någon allmän ordning

för bestämmande i alla förekommande fall om användning av sådan

egendom, som nu är i fråga, är härmed icke given.

Bestämmelser med sådan omfattning hava ej heller i förenämnda

lagförslag'' upptagits. Såsom lagutskottet i sitt ovan berörda yttrande

framhållit, har däremot på sin tid av lagkommittén föreslagits bestämmelser,

i vidsträcktare mån ägnade att lösa denna fråga. I sitt förslag

till byggningabalk har nämligen lagkommittén, följande byordningsförfattningarnes

metod för reglerande av byarnes gemensamma angelägenheter,

intagit ett så lydande stadgande: »De, som i by eller grannelag

äro, hafven rätt att särskilda byordningar sig emellan stadga; och varen

7—164039

Korn
mitterade.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

de ordningar gällande, där de för minst två tredjedelar af by- eller

grannelagets egolotter slutna blifvit och ej emot allmän lag och ordning

stridande finnas». I motiven till byggningahalken anför lagkommittén i

fråga om detta stadgande: »Slutligen och som en allmän lag icke kan

inlåta sig i särskilda bestämmelser för de mångfaldigt olika tillfälligheter,

som bero af lokala förhållanden och för hvilka den ena orten sålunda

fordrar ett och den andra ett annat stadgande, har man öfverlämnat åt

grannar att genom s. k. hyordningar sig emellan reglera dessa förhållanden;

men då slika ordningar böra hafva till föremål icke att upphäfva

hvad allmän lag bestämdt bjuder, utan blott att fylla hvad som saknas,

genom föreskrifter för de fall, till hvilka lagen ej kunnat eller velat

sträcka sina förordnanden; och då hvarje enskild öfverenskommelse jämväl

förutsätter såsom oundgängligt villkor för sitt bestånd, att den ej må

befrämja oskick eller åstadkomma allmän förargelse, har man här tillika

förklarat, det byordningar skola gälla endast såvidt de ej mot allmän lag

eller ordning finnas stridande.»

Den af lagkommittén föreslagna bestämmelsen uteslöts emellertid,

såsom lagutskottet jämväl påpekat, af lagberedningen ur dess förslag till

byggningabalk på grunder, som af lagberedningen angivas i följande

yttrande: »Slutligen har man utelämnat lagförslagets 16 §, som tillåter

antagande af hyordningar och fastställer villkoren för deras giltighet; i

följd af byarnes söndersprängande genom laga skiften minskas behofvet

af sådana ordningar årligen. Där de finnas nödiga, lära de lika väl

hädanefter som hittills kunna tillvägabringas, utan att civillagen därom

hehöfver något stadga. Denna lag tillhörer det däremot ostridigt att

uppgifva de förhållanden, för hvilka byamän äga att efter omständigheterna

träffa överenskommelser, som afvika från hvad lagen fastställer

såsom i allmänhet gällande; och beredningen har i nya förslaget, till

hvad lagförslaget i detta hänseende uppgifva, lagt hvad beredningen

ansett nödigt».

Lagberedningen, som i de tre första paragraferna i 3 kap. af sitt

förslag till byggningabalk för avvikelse från de i allmänhet för förvaltningen

af den gemensamma marken stadgade grunder fordrade »enhälligt

avtal», ansåg emellertid en särskild bestämmelse erforderlig för det fall,

att enighet ej kunde uppnås, och föreslog ett stadgande af denna lydelse:

»Yrkar delägare i samfällighet, om hvars bruk ej finnes gällande aftal,

att annorlunda, än nu sagdt är, skall bestämmas, huru den begagnas

må, och kan han ej därom med öfriga delägare sämjas; lägge då rätten

dem emellan, efter ty som pröfvas för gemensamt gagn, utan någonderas

förfång, tjänligast vara, med afseende icke allena på det tillstånd

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

hvari samfälligheten då befinnes, utan oek på sättet huru den förut

af alla eller vissa delägare nyttjad varit och huru den för framtiden i

hrukbart skick bibehållas må. Är aftal gjordt eller beslut af rätten meddeladt

om bruk af samfällighet, och inträffa sedan omständigheter, som

till ändring däri föranleda; då må ock fråga om sådan ändring rättens

pröfning underkastas.»

1 motiverna anfördes härom: »I eu ny § (4) har beredningen föreslagit,

det rätten, på begäran af delägare i samfäld mark, må, i fall

denna försökt, men ej lyckats att tillvägabringa aftal, som i 1, 2 eller

3 § tillåtes, meddela sådana föreskrifter om samfällighetens bruk, som

finnas af delägarnas gemensamma bästa påkallade. Man har trott, att,

då sådan delägare anser de för hushållningen med samfälligheten gällande

bestämmelser icke motsvara den närvarande eller den kommande

tidens behof och ej kan förmå öfriga delägarne till ändamålsenliga jämkningar,

lagen bör lämna honom anvisning på en mindre kostsam utväg

till erhållande af sin rätt i detta hänseende, än skifte.»

I vad mån behov numera kan förefinnas att fylla den lucka, Behovet av

som pa ifrågavarande lagstiltnmgsomrade maste anses toreligga, har ut -stiftning på

gjort föremål för undersökning av Konungens befallningshavande i länen,

och har resultatet härav meddelats i ovanomförmälta underdåniga ytt- område.

randen över riksdagsskrivelsen den 17 april 1912. En redogörelse häröver

lämnas i här efteråt fogade bilaga II.

Kommitterade hava i samma fråga inhämtat yttranden från förste

lantmätarne i länen och andra ortsmyndigheter samt vid resor i en del

orter sökt härom vinna ytterligare utredning. I främsta rummet hava

kommitterade därvid sökt upplysning om frekvensen av ännu förekommande

samfälligheter av ifrågavarande slag. Vidare hava beträffande en

del av de sålunda angivna samfälligheterna meddelanden inhämtats om

deras nuvarande användning och den hittills tillämpade ordning för behandling

av frågor härom. För de härvid erhållna uppgifterna lämnas

en översikt i här efteråt fogade bilaga III.

Av den sålunda åstadkomna utredningen lärer framgå, att ett bestämt

behov förefinnes av lagbestämmelser om sättet för avgörande

av sådana frågor om nyttjande av nu ifrågavarande slag av samfälligheter,

angående vilka åsämjande ej kan vinnas; och hålla kommitterade

före, att införandet av bestämmelser i detta syfte skulle verka därhän, att

ej allenast ett stort antal samfälligheter, som hittills lämnats obeaktade,

komme till användning för delägarnas gemensamma bästa, utan ock mera

värdefulla samfällda ägor, vilka nu efter åsämjande brukas på sätt, som

bringar allenast ringa fördel, genom ändamålsenligare användning kunde

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

lämna betydligt ökad vinst för samtliga delägare. Att i vissa fall mycket

betydande värden äro att på denna väg tillvarataga visas av den utredning,

som förekommer i det av särskilda kommitterade den 27 mars 1914 avgivna

betänkande, som legat till grund för ovan omförmälta provisoriska

lag med bestämmelser om vissa skogssamfälligheter i Kopparbergs län.

Enligt denna utredning har vid storskiften å åtskilliga socknar inom nämnda

län avsatts mark för gemensamt behov såväl för själva sockenskifteslagen

som för därifrån utbrutna byar och fäbodelag och detta i utomordentligt

stor utsträckning, varjämte utan angiven sådan grund lämnats odelade

likaledes högst betydande arealer. Av dessa undantag har en del sedermera

delats, men en stor mängd bibehållits gemensamma. Så lära

inom Möra socken ännu finnas gemensamma områden, omfattande över

sextontusen tunnland skogsmark och mer än tretusenfemhundra tunnland

»oduglig mark», detta oberäknat vad som avsatts för de särskilda till

socknen hörande byar och fäbodeställen. Jämväl från Malungs, Rättviks,

Solleröns, Järna, Nås, Flöda, Venjans, Orsa, Ore, Gagnefs, Svärdsjö, Envikens,

Äppelbo och Lima socknar äro uppgifter lämnade om ännu bibehållna

betydande samfälligheter för socknarna och ur dem utbrutna skifteslag.

I berörda betänkande är intagen en utförlig redogörelse för dessa

samfälligheter jämte uppgifter om sättet för deras handhavande, och få

kommitterade härom hänvisa till denna redogörelse.

Säkert förefinnas jämväl på andra orter i viss mån analoga

förhållanden, ehuru givetvis ej i den omfattning som inom Kopparbergs

län, där egenartade omständigheter i avseende å skifteslagsindelningen

och sättet för jorddelningens utförande med mera vållat såväl,

att samfällda undantag och uteslutning av ägor från delning skett

i en vida större skala än eljest varit vanligt, som ock att delägareantalet

i sådana samfälligheter och därav följande svårigheter vid deras handhavande

blivit större än på andra orter i allmänhet kan förekomma. Att

i sistnämnda avseende en nära motsvarighet finnes i åtskilliga av de

större norrländska byarna lärer dock vara att antaga.

Som ovan antytts, ligger betydelsen av en ordning, som möjliggör

samfälligheternas brukande för gemensam räkning även i fall, där enighet

emellan delägarne ej kan uppnås, icke blott däri, att samfälligheterna

överhuvud komma till användning, utan i all synnerhet däri, att denna

användning kan göras sådan, att den medför största gemensamma nytta.

I avseende härå torde i främsta rummet vara att tillvarataga de värden,

som ligga i gemensamma skogsområden samt beten, torv-, ler- och grustäkter

m. in., eller de ägor, som enligt byggningabalken och 1805 års skogsförordning

utan alla delägares åsämjande väl få brukas till husbehov, men

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

ej till avsalu. Här torde föreligga en såväl för de enskilda delägarna som

för det allmänna viktig uppgift att vinna nya eller ökade värden genom

reglerande av liusbehovsnyttjandet eller, där så bättre kan ske, dess

utbytande mot nyttjande till avsalu eller utlegning, samt särskilt i fråga

om skog och betesmark genom vårdandet av markens produktivitet och

införande av rationell kultur.

I främsta rummet kommer härvid i betraktande betydelsen för

skogsvården av rationell hushållning å samfällda ägor. Det kunde ifrågasättas,

huruvida icke frågan härom närmast vore att ordna genom den

allmänna lagstiftningen om vård av enskildes skogar sålunda, att i nämnda

lagstiftning infördes erforderliga föreskrifter om vård av sådan samfälld

skog. Häremot talar emellertid den omständigheten, att den egenskap

av samfällighet, som skulle utgöra motivet för dessa skogars särställning

i förhållande till andra i enskild ägo varande skogar, i allmänhet

måste betraktas som allenast temporär med hänsyn därtill, att samfälliglieten

när som helst kan upplösas vare sig genom delägarnes överenskommelse

eller tvångsvis genom skifte. Det sistnämnda gäller väl icke

obetingat om de områden, som vid skifte undantag^, men inskränkningen

härvid är endast den, att sådan samfällighet mot någon delägares bestridande

får skiftas allenast, om det kan ske utan delägares förfång, och

beträffande sådana skogsområden, därå ordnad skogsvård kan ifrågakomma,

lärer väl hinder i detta avseende sällan vara för handen. Då det i allt

fall skulle erfordras särskilda bestämmelser för att reglera samfälligheternas

förvaltning, har det funnits riktigast att i samma lagstiftning, varigenom

delägarnes omhänderhavande av sådana samfälligheter ordnas, lämna

nödiga föreskrifter beträffande samfälligheternas skötande jämväl vad skogsvården

angår.

Bland andra intressen att vid haudhavandet av vården om samfälligheter

särskilt tillgodose är, såsom nämnts, behovet av lämpliga kreatursbeten.

I avseende härå torde genom rationell behandling av nu utan

kultur liggande gemensama betesmarker stora värden vara att tillvarataga.

Vidare torde kunna förväntas, att genom lagbestämmelser i förevarande

syfte skulle kraftigt främjas kooperativa företag till användande av torvtäkter,

stenbrott, vattenkraft m. in.

De samfällda rättigheter, som avses i kommitterades uppdrag, äro

sådana, som gemensamt tillhöra fastigheter med skilda ägor och kunna

jämföras med de utav uppdraget omfattade samfällda ägor. Av sådana

rättigheter äro främst att beakta vissa servitut, som jämlikt skiftesstadgans

7 § kunna direkt omsättas i jord genom utbrytning vid skifte, nämligen

rätt, som tillkommer ägare av hemman att samfällt med hemman

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

i annat skifteslag å dess mark skogsfång eller mulbete begagna eller torv,

sten, grus, ler eller dylikt taga. Beträffande det jämväl i samma paragraf

upptagna fiskeservitut gälla däremot förut angivna bestämmelser om

rätt till fiske. Andra rättigheter, som böra hit hänföras, äro sådana, som

bibehållits gemensamma för ett skifteslag, ehuru själva marken delats,

såsom samfällt bete å skiftad utmark, jakt m. m. I den mån handhavandet

av dessa rättigheter ej är reglerat genom redan gällande lagstiftning

torde det vara av vikt, att en ordning fastslås, efter vilken delägarne

må kunna, även utan allas åsämjande, träffa bestämmelser för rättigheternas

lämpliga användning. Härvid göra sig huvudsakligen samma

synpunkter gällande, som ovan beträffande samfällda ägor äro framhållna.

Huvudgrun- De huvudgrunder, efter vilka en lagstiftning i förevarande ämne

lagstiftning synes höra läggas, äro, till skillnad från vad som gäller i fråga om. lag*

ämnet stiftning angående samegendom i allmänhet, att lagen bör främst åsyfta

främjandet av förvaltning av samfälligheterna för delägarnes gemensamma

bästa samt att vid denna förvaltning behörig hänsyn bör tagas till sådana

speciella intressen i samfälld mark, för vilkas tillgodoseende samfälligheten

må hava bildats eller vid övriga ägornas delning bibehållits

gemensam. I sistberörda avseende är tydligtvis att särskilt uppmärksamma

det förhållande, att vid fastighetsbildningen genom skiftesförrättningar

mången egendom fått sin tilldelning så utlagd, att för dess ändamålsenliga

nyttjande erfordras tillgång till förnödenheter från område,

som i sådant syfte bibehållits samfällt för skifteslaget eller delar därav.

Att avskära en fastighet härifrån skulle tydligtvis vara ett obehörigt ingrepp

i den genom skiftet åstadkomna ägoanordning, som haft till syfte

att så mycket som under rådande omständigheter var möjligt konsolidera

de däri ingående fastigheter. Å andra sidan måste det, såsom ovan

antytts, vara särdeles angeläget att, där sambruk skall bestå, detta regleras

i syfte att eu var delägare bliver i tillfälle att bekomma sin tiilständiga

del och att den missvård, särskilt av skog, som allmänt påklagats

beträffande samfälligheter under oreglerad husbehovsbrukning, må

förekommas. Vidare är att iakttaga, att av ifrågavarande samfälligheter

en större mängd icke har det sammanhang med de delade ägor,

till vilka de höra, att deras bibehållande som samfällighet eller ens deras

behållande överhuvudtaget är utav någon som hälst vikt. Där förhållandet

är sådant, är samfälligheten snarast att anse som en fastighet

för sig och att jämställa med samegendom i allmänhet. Så är fallet med

de förutvarande ryttare-, soldat- och båtsmanstorp, å vilka samäganderättslagen

givits tillämpning. Att denna tillämpning icke utsträckts till

andra fall, som kunna anses härmed ganska analoga, har väl berott dels

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

på det särskilt framträdande behovet av lättare former för realisation av

nämnda till egnahemsförsäljning synnerligen ägnade lägenheter, dels ock

därpå, att det beträffande andra samfälligheter, som kunde komma ifråga

att härmed jämställas, i allmänhet ej utan särskild undersökning i varje

fall kan avgöras, huruvida de utan förfång kunna avskiljas från de ägor,

vartill de höra. I detta avseende kan gränsen icke läggas efter de bestämmelser,

enligt vilka samfälligheterna tillkommit, ty härvid lämnas beträffande

skiftesundantagen långt ifrån alltid genom delningshandlingarna tillförlitlig

utredning och beträffande andra samfällda ägor står i allmänhet

härutinnan antingen icke någon utredning att erhålla eller ock allenast den

upplysningen, att de lämnats gemensamma utan bestämt syfte, vilket icke

hindrar, att deras bibehållande kan vara av väsentlig betydelse för de

fastigheter, som de tillhöra. Man skulle möjligen kunna ifrågasätta införandet

av en anordning, varigenom delägare kunde få på förhand prövat, huruvida

viss sådan äga borde falla under samäganderättslagen eller icke. Så

skulle exempelvis kunna ske genom att ägodelningsrätterna tillädes befogenhet

att på ansökning av delägare pröva, huruvida samfälld äga kunde utan

förfång från skifteslaget avhändas, i vilket fall ägan därmed kunde vara

angiven såsom hörande under samäganderättslagens bestämmelser. Fördelarna

av eu sådan anordning skulle dock näppeligen kunna förväntas

motsvara därmed oskiljaktiga olägenheter, och denna utväg har i allt

fall icke ansetts böra anlitas, då frågan om handhavandet och eventuellt

realiserandet av samfälligheter utav denna kategori synts kunna tillfredsställande

lösas genom bestämmelser, som naturligen låta inpassa sig i en

särskild lagstiftning om samfälligheter, som höra till fastigheter med

i övrigt skilda ägor.

I fråga om de särskilda rättigheter, som uppdraget omfattar, torde

deras handhavande, i den mån detsamma ej regleras av redan givna bestämmelser,

lämpligen böra ordnas efter enahanda grunder, som beträffande

nyttjandet av samfällda ägor nu angivits.

De resultat, som, enligt vad ovan antytts, böra vara syftemålet

för lagstiftningen på ifrågavarande område, kunna lämpligast, såsom ock

i riksdagsskrivelsen och det lämnade direktivet för kommitterades arbete

blivit förutsatt, uppnås genom att en ordning införes, i enlighet varmed, i

brist av åsämjande, enskild delägare gives makt att tvinga fram åtgärder

till de samfälligheters nyttjande, som här avses. En annan utväg, som beträffande

vissa slag av hithörande samfälligheter kunde vara att anlita, vore

ingripande av myndighet för ordnande av lämplig hushållning, där sådant

för det allmänna kan vara av större betydelse; detta kunde då närmast

komma ifråga för åstadkommande av ordnad skogshushållning å därför

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

lämpade samfällda ägor, varvid initiativ '' kunde givas åt vederbörande

skogsvårdsstyrelse eller däremot svarande tjänsteman vid skogsstaten.

Sådant sätt att ordna frågan skulle dock tydligtvis medföra väsentliga

olägenheter och den avsedda vinsten för skogsvårdsintresset torde även

med initiativet lagt i delägares hand kunna ernås.

Den ordning, som alltså bör eftersträvas, förutsätter att befogenhet

tillägges enskilde delägare att provocera fram ett avgörande med avseende

å samfällighets disponerande. Detta kan ske antingen genom att

vitsord härutinnan tillägges en majoritet av samägarne gentemot de övriga

eller ock, i enlighet med äldre lagberedningens ovan angivna förslag,

så att befogenhet lämnas en var delägare att påkalla beslut av myndighet

om sådan ägas handhavande. Av dessa två metoder torde

i allmänhet den förstnämnda erbjuda de största företrädena. Då de

särskilda delägarne i en samfällighet däri kunna hava olika andelar, kan

vid beräkning av majoritet bland dem två olika grunder tänkas tillämpade,

i det nämligen majoriteten antingen kan bestämmas efter andelstalet

eller efter huvudtalet. Då här i allmänhet är fråga om rent ekonomiska

intressen, läge väl närmast till hands, att majoriteten efter andelstal räknat

finge bestämmanderätt. Emellertid har det synts betänkligt att tillägga

de större andelsägarna en så obetingad övervikt i dessa frågor.

Nyttan och behövligheten av tillgången till de förnödenheter eller andra

förmåner, som besittningen av viss samfällighet innebär, kan nämligen

variera för de olika delägarne utan relation till deras andelstal, så att

tilläventyrs i ett skifteslag viss samfälld äga, vars bibehållande är utan

betydelse för de större fastigheternas ägare, icke utan verkligt lidande

för de övriga kan avhändas skifteslaget eller disponeras på annat sätt

än förut varit fallet. Även från andra synpunkter torde det vara anledning

att framgå med en viss försiktighet, när det gäller att införa

tvång i avseende å disponerandet av dessa samfälligheter. En majoritet

efter andelstal räknat innefattar väl i vanligaste fall de ekonomiskt

kraftigaste bland delägarne och kunde med användande av de företräden,

som ligga häri, lätt komma att öva obehörigt tvång mot minoriteten, ifall

den tillädes obetingad avgöranderätt i frågor rörande dessa samfälligheter.

Att åter helt lämna avgörandet åt majoriteten efter huvudtalet räknat

skulle säkerligen i många fall innebära ett obehörigt åsidosättande av de

större delägarnes legitima intressen. Man torde då för undgående av

olägenheter, som dessa metoder för röstberäkning var för sig kunna medföra,

vara hänvisad till en kombination av båda, varjämte såsom korrektiv

mot de övergrepp, som i allt fall kunna tänkas förekomma, lärer erfordras

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

utväg att få talan mot sålunda åstadkommet beslut prövad i avseende å

dess egenskap att tillgodose alla delägares berättigade krav.

För bestämmandet av grunder för röstberäkning erbjuda sig, efter

den ovan angivna huvudprincipen om beräkning såväl efter huvudtal som

efter delaktighet, liera på olika rättsområden tillämpade metoder, gående

ut på att till tryggande av de mindre andelsägarnes intressen inskränka

rösträtten efter andelstal. Längst har man i detta avseende gått i den omnämnda

provisoriska lagen angående vissa skogssamfälligheter i Kopparbergs

län, i det att rösträtten efter berörda grund där inskränkts så, att

ingen av delägarna äger rösta för större delaktighetstal än som motsvarar

eu tjugondedel av de i omröstningen deltagandes sammanlagda andelar.

Denna synnerligen kraftiga reduktion av de större röstetalen har tydligen

motiverats av de i ifrågavarande bygd förekommande mycket stora

skifteslag, där delägarnas antal kan uppgå till något tusental och

där jordfördelningen understundom är så ojämn, att vissa delägare,

t. ex. de större trävarubolagen, kunna besitta andelar av sådan betydenhet,

att de utan denna reduktion skulle praktiskt taget dominera i

frågor om undantagens användning. Där sådana särskilda förhållanden

ej äro förhanden, kan väl i allmänhet en så betydande reducering i rösträtten

efter andelstal ej anses påkallad, men då i frågor av förevarande

art det synes viktigare att trygga de mindre andelsägarnas intressen

mot obehörigt förfång än att tillgodose de större delägarnas krav på

inflytande i förhållande till sin andelsrätt, så lärer även i fråga om samfällighet

med mindre antal delägare en avsevärd reducering av andelsröstetalen

vara på sin plats; och torde i sådant avseende lämpligen kunna

uppställas den regeln, att där delägarnas antal icke överstiger femtio,

rösträtten bör begränsas så, att ingen må rösta för mera än en femtedel

av de röstande delägarnas sammanlagda andelstal. Är delägareantalet

större, torde omförmälta starkare reducering böra fordras. För tillgodoseende

av allas rätt lärer, såsom redan antytts, jämväl vara nödigt att

rättsmedel lämnas mot delägarnas beslut, så att talan däremot må kunna

föras såväl i fråga om beslutets formella laglighet som ock i materiellt

hänseende, därest beslutet skulle lända delägare till förfång. I vissa

frågor torde dessutom böra fordras den ytterligare säkerheten av kvalificerad

majoritet. Fordran härpå lär dock kunna begränsas till frågoi

om avbändande av äga samt utflygning därav på längre tid.

Eu anordning, som den nu antydda, med beslutmässighet för delägaremajoriteten

i frågor, där åsämjande ej kan vinnas, fordrar tydligtvis

för sin tillämpning i praktiken, att viss form stadgas för frågornas

upptagande, omröstnings verkställande och konstaterande av resultatet.

8—164039

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Lämpligaste sådan form är givetvis sammanträde med delägarna efter behörig

kallelse och under ledning av ordförande, som har att ansvara för

protokollsföring av fattade beslut. För behandling av frågor av mera invecklad

beskaffenhet torde det stundom kunna vara ändamålsenligt att

förhandlingarnas ledning vid sådant sammanträde överlämnas till särskilt

kvalificerad person. Sådan ordning har i den provisoriska dalalagen upptagits

och har där motiverats med hänvisning till de svårutredda frågor om

äganderätten till befintliga samfälligheter, som i de under lagen hörande

skiftesområden särdeles ofta yppats. I förekommande fall borde för sådant

ändamål delägare få hos vederbörlig myndighet begära förordnande

för härför lämplig person att hålla sammanträde för angiven frågas behandling

och då jämväl ombesörja kallelser därtill. I de flesta fall, där

lätten att fa förordnad särskild ordförande kunde komma till användning,

lärer nämligen få antagas, att svårigheter jämväl yppa sig i avseende

å kallandet av delägare, antingen på grund av bristande utredning om

delägareskap eller därpå, att delägarnas antal är särskilt stort.

Föremål för de beslut, vilkas fattande åsyftas med denna ordning,

skulle vara användning av sadana samfälligheter, som här äro i fråga.

Besluten kunna da tänkas gå ut pa antingen ett mera stadigvarande

brukande av samfällighet för delägarnas gemensamma räkning eller på

tillfälliga åtgärder därmed eller ock slutligen avse samfällighets avhändande.

Avses stadigvarande brukning, torde för vinnande av trygghet mot

missbruk och garanti för att allas rätt iakttages, en ordnad förvaltning

höra inrättas. Därvid bör lämpligen iakttagas, att syssloman eller sysslomän

utses för förvaltningens handhavande och reglemente upprättas till

rättesnöre härför. T sådant reglemente böra intagas stadganden, ägnade

att förebygga åtgärder, som kunna lända delägare till förfång, varjämte

till vinnande av önskvärd planmässighet i skötseln av ägor, som därför

ägna sig, för sådant syfte lämpade bestämmelser böra införas i reglementet,

och särskilt bör som oeftergivligt stipuleras, att föreskrifter däri lämnas

om forstmässig behandling av mera omfattande skogsområden. Att härför

fordra fullständig av forstlig myndighet godkänd hushållningsplan

kan väl icke gärna ifrågakomma, särskilt med avseende därå, att delägarna,

därest de ej skulle åtnöjas med sådant tvång, kunna omintetgöra

dess tillämpning genom att enas om annan användning av området eller

åstadkomma delning därav eller rent av avhända sig detsamma. Det

aibete och den kostnad, som utarbetande av hushållningsplan måste medföra,

skulle under sådana omständigheter göras onyttiga, så framt man

icke ville stadga, att planen även efter sådana åtgärder fortfarande skulle

gälla, vilket emellertid i tillämpningen skulle medföra åtskilliga olägen
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

heter. Däremot kan vill fordras, att enklare föreskrifter om skogsvård,

godkända av den myndighet, som har tillsyn å vården om enskilda skogar

i orten, uppställas för skötseln av skogssamfälliglieterna. Sådana föreskrifter

kunna tydligtvis, där detta låter sig förena med nämnda myndighets

arbeten i övrigt, gå ut på att avverkning skall ske i enlighet med

anvisning eller utsyning av myndigheten eller dess organer samt att kulturåtgärder

likaledes efter sådan anvisning skola företagas. För säkerhets

vinnande, att antydda fordringar uppfyllas, lärer det vara nödigt att upprättandet

oeh innehållet av reglementena kontrolleras av myndighet, som

bör äga befogenhet att pröva, om föreskrifterna däri göra tillfyllest, särskilt

i fråga om tillvaratagande av sådan delägares rätt, som ej uttryckligen

förklarat sig åtnöjas med reglementet, samt i avseende å

det allmännas anspråk på tillfredsställande skogsvård, där sådan ifrågakommer,

oeh annat, som till ordnad hushållning oeftergivligen hörer. Det

bör då ock tillkomma den kontrollerande myndigheten att verkställa

jämkningar i reglementet, där så finnes enligt dessa synpunkter nödigt,

varvid dock tydligtvis delägarnas yttrande bör av myndigheten inhämtas.

Såsom besked om godkännande bör myndigheten meddela fastställelse

å reglementet.

Beträffande sysslomän, som sålunda satts att förestå samfällighets

förvaltning, bör gälla, att de, såvitt icke annorlunda bestämmes, böra äga

i allt vad som förvaltningen angår tala och svara för delägarna, dock

med den inskränkning, att de ej utan särskilt av delägarna med föreskriven

kvalificerad majoritet fattat beslut må avyttra ägan eller utlega den

på längre tid än fem år.

Ordnandet av planmässig förvaltning bör tydligtvis i allmänhet

eftersträvas beträffande ägor av större omfattning och värde; särskilt

torde för mera omfattande skogsmarksägor, som bibehållas samfällda, detta

vara såväl för delägarna som för det allmänna intresset av skogsvårdens

främjande högst angeläget. För samfälligheter av mindre betydelse kan

det väl även lämpa sig att ordna enklare förvaltning, som tydligtvis ej

behöver medföra avsevärd kostnad. Det kan dock förutses, att särskilt

för mindre värdefulla ägor en regelbunden förvaltning kan anses överflödig

eller att beslut därom icke kan genomdrivas. För sådana fall

bör det stå delägarna öppet att besluta om tillfälliga åtgärders vidtagande

med fastigheten, t. ex. utlegande, upplåtande av avverkningsrätt,

bete, jakt, sand- eller grustäkt m. in. Jämväl beträffande större samfälligheter

kan antagas, att, där beslut om förvaltning ej kan genomdrivas

eller sådan åtgärd av ett eller annat skäl ej ifrågakommer, utvägen

att besluta om enstaka åtgärder beträffande samfällighetens an
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

vändning kan vara till fördel, så t. ex. i fråga om avlägset belägna ägor,

som bättre lämpa sig för utlegning än för gemensam brukning. För beslut

om sådan mera enstaka åtgärd, som alltså ej innebär samfällighets

ställande under ordnad förvaltning, kunna i viss mån enklare former

godtagas än ovan beträffande beslut om förvaltning angivits. Dock lärer

det vara oeftergivligt, att för beslutets fattande och konstaterande sammanträde,

till vilket delägarna kallats, vederbörligen hålles och att beslutet

i protokoll avfattas. Angår beslutet äga, varifrån delägare hämtar förnödenheter

till husbehov, torde vara nödigt att vid beslutet iakttaga, att

lätten härtill, sa vitt den är av verklig betydelse för den enskilde

delägaren, icke trädes för nära. Särskilda fall, där varsamhet härutinnan

kan vara att iakttaga, äro utlegning av skogsmark, torvmosse, ler-, sandoch

grustag m. m., upplåtelse av avverkningsrätt eller rätt till torvtäkt

o. s. v. Naturligtvis bör emellertid vid tillgodoseende av sådan husbehovsrätt

det stå delägarna fritt att besluta om ordning för dennas användning.

Detta kan tydligtvis även för sig utgöra ett lämpligt föremål

för beslut om äga, varå av någon anledning förvaltning ej anordnas.

Att medgiva en knapp majoritet av delägarna att träffa bestämmelser

om samfällighets undantagande från delägarnas disposition under

en längre tidsperiod skulle säkerligen ej vara lämpligt. Å andra sidan

torde möjligheten att genom utlegning på lång tid få bästa användning

för därtill lämpade ägor böra lämnas öppen, där eu starkare meningbiand

delägarna sådant påkräver. Såsom minimum för den majoritet, som

härutinnan bör fordras, torde lämpligen kunna antagas två tredjedelar

av rösterna efter röstvärde samt anslutning av hälften utav samtliga

delägare efter huvudtalet.

1 yttranden angående behövligheten av lagstiftning uti förevarande

ämne har framhållits olägenheterna av att avhändande av samfälligheter,

vilkas bibehållande för delägarna förlorat all betydelse, särdeles

ofta mött hinder genom att ett fåtal eller stundom allenast en av delägarna

utan rimligt skäl motsatt sig denna åtgärd. Att sådant under

nuvarande förhållanden kan ske är tydligtvis ett missförhållande, varå

bot bör beredas genom den ifrågasatta lagstiftningen. Exempel i mängd

kunde framdragas på fall, da bästa sättet för delägarna att draga

fördel av en samfälld äga är att avyttra densamma. Uppenbarligen

böla emellertid garantier anordnas, på det icke avhändande genom

majoritetsbeslut ma kunna verka till avsevärt men för delägare, som

motsätter sig åtgärden, varjämte såsom bevis om åtgärdens önskvärdhet

bör fordras, att majoriteten bliver på visst sätt kvalificerad. I

detta avseende torde enahanda fordringar lämpligen böra uppställas som

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

ovan angivits i fråga om längre tids upplåtelse. Såsom trygghet för att

köpeskillingen vid avhändande ej må understiga, vad ägan skäligen bör

betinga, torde böra fordras, att, om någon delägare det begär, försäljningen

skall ske å offentlig auktion. Den i lagen om samäganderätt antagna

grundsatsen, att i fråga om fastighet, som kan göras till föremål för

hemmansklyvning, ansökan om sådan åtgärd under vissa förhållanden bör

hindra försäljning, torde böra givas motsvarande tillämpning beträffande

försäljning av samfälld äga, som nu är i fråga, så att där skifte därav är

begärt, försäljning ej må verkställas, i fall delningen kommer till stånd.

Införes sådan ordning, som nu angivits, för avgörande av frågor

om användning av samfälligheter, lärer vårdnaden om rättssäkerheten

kräva, att delägare, som anser sig hava befogad anledning till missnöje

med dylik frågas behandling, lämnas öppet att få åtgärdens laglighet av

myndighet prövad, detta såväl beträffande den formellt riktiga behandlingen

som materiellt i så avseende, att åtgärden ej må medföra obehörigt

förfång för delägare, som däri ej deltagit. I sistnämnda hänseende

torde böra" gälla, att ett mindre förfång för en delägare ej bör ovillkorligen

förhindra en över huvud taget nyttig åtgärd. Gränsen härvidlag

torde lämpligen kunna angivas så, att åtgärden ej må vidtagas, om den

finnes medföra märkligt förfång för delägare, som ej därtill lämnat medgivande.

Vad nu är sagt om handhavandet av samfälligheter kan tydligtvis

vara tillämpligt såväl i fall, där delägarnas antal är mycket stort, som

där det är mindre; dock är uppenbart, att ju mindre antalet är, dess

mindre bör behovet av noggrant bestämda former för handhavandet

vara. Då emellertid tillämpningen av en ordning enligt de angivna

grunderna även för samfälligheter med ett fåtal delägare ej torde ställa

sig betungande, lärer någon särskild form för sådana fall ej vara erforderlig.

Härifrån bör dock ett undantag vara att göra, nämligen för det

fallet, att delägarna äro allenast två. Att anordna majoritetsbeslut i sådant

fall kan, då delägarne hava lika andelar, ej låta sig göra enligt

förenämnda grunder och torde, även där de hava olika andelar, ej

lämpligen böra ifrågasättas. För detta fall torde annan utväg att

slita tvister om samfällighets användning ej vara att finna, än att envar

av delägarna lämnas befogenhet att påkalla myndighets bestämmande om

frågans ordnande, vilket lämpligast torde kunna ske genom förordnande

av god man för samfällighetens omhändertagande. Det kan tydligtvis

hven där delägarna äro flera tänkas fall, då sådan utväg måste anlitas

för att framtvinga lämplig disposition av en samfällighet, t. ex. då föreskriven

majoritet ej kunnat uppnås för beslut därom och särskilt där

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

fullständig utredning i fråga om delägarnes andelar ej stått att vinna.

Förvaltning genom sådan god man kan, då så erfordras, regleras genom

bestämmelser av den förordnande myndigheten, och härvid kunna i huvudsak

samma regler följas, som i fråga om förvaltning genom syssloman

ovan angivits. Beträffande bortlegande av samfällighet lärer emellertid

här tidsbegränsningen lämpligen böra göras analog med den för god mans

motsvarande befogenhet enligt samäganderättslagen bestämda. Att avhända

delägarna en samfällighet torde med hänsyn till de intressen, som

härigenom kunde trädas för nära, icke böra tillkomma god man. Däremot

lärer det vara att antaga, att därest det skulle vara av större vikt,

att sådan egendom avyttras, ägans ställande under godmans förvaltning

med därav härflytande kostnader skall avsevärt bidraga att förmå så

stor majoritet av delägarna att ena sig om försäljning, att sådan av dem

kan beslutas. Fn begränsning i rätten att få godmansförvaltning anordnad

bör tydligt.vis göras beträffande ägor, med hänsyn till vilkas beskaffenhet

sådan förvaltning finnes vara överflödig eller olämplig; och

lärer vederbörande myndighet böra hava prövningsrätt därutinnan.

I fråga om god mans ansvarighet, redovisning, arvode, ersättning

för kostnader, frånträdande av förvaltningen och entledigande därifrån

samt om upphörande av förvaltningen torde motsvarande stadganden i

samäganderättslagen kunna givas tillämpning.

Vilken myndighet bör, på sätt ovan antytts, tilläggas befogenhet

att taga befattning med frågor rörande reglementen för samfälligheters

förvaltning och förordnande av god man samt pröva klagomål över beslut

av delägare och över förvaltning av syssloman och god man, är en

fråga, som kan olika besvaras, allteftersom man betraktar den såsom

mera av administrativ eller juridisk natur. Från förstnämnda synpunkt

skulle närmast ligga till hands, att denna befogenhet tillädes Konungens

befallningshavande, i analogi med vad som skett med avseende å de

omtalade skiftessainfälligheterna i Kopparbergs län genom förenämnda

provisoriska lagstiftning. Från den andra synpunkten skulle närmast de

allmänna underrätterna komma i fråga. Särskilt med hänsyn till det

bedömande av frågor om förfång för delägare, som på sätt ovan angivits

kan i dessa ärenden vara erforderligt, framställer sig det sistnämnda alternativet

som det lämpligaste, och uppfattningen därom styrkes genom

det traditionella handhavandet av byordningsfrågor, som enligt vad förut

framhållits sedan lång tid tillbaka tillkommit häradsrätterna. Det kunde

möjligen även anses, att ägodelningsrätterna i nu avsedda frågor skulle

hava en alldeles speciell kompetens, men dessa domstolars arbetsordning

och de kostnader, som äro förknippade med deras anlitande, göra dem

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

mindre lämpade att utöva ifrågavarande funktioner. Lägges befogenheten

hos de allmänna underrätterna, torde bestyret med förordnande av god

man böra å landet tilläggas domaren.

Såsom rättsmedel mot beslut, som delägare enligt ovanberörda regler

kunde fatta, torde böra användas instämmande till rätten. Talan torde

härvid, för att beaktas, böra antingen rikta sig mot ordningen för beslutets

tillkomst eller gå ut på att beslutet strider mot lag eller att de beslutande

därigenom överskridit sin befogenhet. Härutinnan är särskilt att

märka, att på sätt förut angivits beslut ej må lända delägare, som ej däri

deltagit, till märkligt förfång. Tid för talans instämmande bör lämpligen

begränsas till trettio dagar. På det att dag, varifrån denna tid bör räknas,

må kunna under alla omständigheter fixeras, lärer vara lämpligt,

att, där ej sådan utgångspunkt kan anordnas genom direkt bevislig delgivning

till delägarna, såsom sådan må få räknas den dag då, enligt i

kyrkan uppläst och i tidning i orten intagen kungörelse, beslutet skall

finnas för delägarne hos angiven person tillgängligt. Klander av sysslomans

redovisning lärer ock böra höra under vederbörlig domstols provning.

Då beslut av delägare ej bör få träda i verkställighet, förrän det

vunnit laga kraft, kunde inträffa, att avsevärd tid komme att förflyta

mellan beslutets fattande och inträdandet av den med beslutet avsedda

ordning. Detta skulle kunna medföra våda särskilt där sådan ordning

hade till syfte att förebygga olämplig behandling av ägan från delägarnas

sida, t. ex. genom tagande av skog in. in. till husbehov på sätt, som

kunde medföra skogsbeståndets ruinerande. För sådana fall torde böra

tilläggas delägare rätt att få förbud meddelat mot sådant vanvårdande

av samfällighet. Behörig myndighet för sådant förbuds meddelande bör

tydligtvis vara Konungens befallningshavande.

Rättsmedel mot underrrätts och domares beslut torde böra vara

besvär till hovrätt.

De bestämmelser, som kommitterade sålunda för det uppställda

ändamålet ansett erforderliga, böra enligt kommitterades mening gälla

för nu ifrågavarande slag av samfälligheter i allmänhet, men icke inkräkta

på de föreskrifter, som i särskild ordning redan lämnats i avseende å

dispositionen av vissa grupper av sådana samfälligheter. Ej heller hava

kommitterade ansett det vara påkallat att i förevarande ordning föreslå

upphävande eller ändring av de allmänna bestämmelserna om samfälligheters

nyttjande, som innefattas i byggningabalken, utan har det ansetts,

att frågan om sådan åtgärd lämpligen borde upptagas i sammanhang med

allmän revision av ännu bibehållna delar utav denna balk. Däremot

måste tydligtvis bestämmelserna i 10, 11 och 12 kap. nämnda balk om

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

rätt för delägare i samfälld mark till oreglerad husbehovsnyttning betagas

giltighet i sådana fall, där i enlighet med ovannämnda grunder sådan användning

av samfällt område anordnats, som utesluter dylik husbehovsnyttning.

I de specialförfattningar, som avse nyttjande av samfälligheter,

om vilka nu är fråga, hava, såsom nämnts, kommitterade i allmänhet ej

funnit anledning föreslå någon ändring. Ett undantag härifrån har emellertid

ansetts höra göras i avseende å den provisoriska lagen med bestämmelser

angående viss samfälld skogsmark i Kopparbergs län. Denna lag har

tillkommit i avbidan på reglerande genom allmänna bestämmelser för hela

riket av frågan om sättet för åstadkommande av beslut om samfälligheters

nyttjande, och hava kommitterade ansett, att ehuru förhållandena i åtskilliga

avseenden, som äro av betydelse för denna fråga, inom berörda

landsdel äro säregna med ringa eller ingen motsvarighet i andra delar av

riket, allmänna bestämmelse!- av den innebörd, kommitterade här angivit,

kunna göra tillfyllest för frågans reglerande även inom detta län. Den

provisoriska lagen borde alltså enligt kommitterades mening upphöra att

gälla med införandet av de nya allmänna bestämmelserna, dock med den

inskränkning, att åtgärder, som enligt den provisoriska lagen anordnats,

höra äga bestånd under den tid, för vilken de avsetts, alltså längst till

lagens trädande ur kraft den 1 juli 1921, samt att redan gjorda ansökningar

må i eldighet med samma lag vidare behandlas.

Slmotk-a * enlighet med nu angivna grunder hava kommitterade utarbetat

bifogade förslag till lag om förvaltning av bysamfälligheter och därmed

jämförliga, samfällda ägor och rättigheter. I lagens benämning hava

kommitterade velat framhålla de av bygemensamheten härflytande samfälligheterna,

alltså i främsta rummet de i 10 kap. byggningabalken avsedda

bys oskifta ägor, såsom det närmaste föremålet för lagen. I vidsträckt

bemärkelse kunna härunder innefattas även de samfälligheter,

som tillhöra såväl vissa såsom skifteslag behandlade sockenområden och

andra komplexer av byar som ock vid bydelningar utbrutna hemman och

lägenheter, vilka hava flera ägare och dem emellan uppdelade ägor. Med

by jämställda äro ock här att betrakta ursprungligen enstaka hemman

och lägenheter, som äro delade mellan flera ägare. Till nu angivna fastighetskomplexer

hörande samfällda ägor och därmed jämförliga rättigheter

falla utan vidare under den föreslagna lagens tillämpning. Skulle någonstädes

förefinnas byar eller därmed jämförliga fastighetskomplexer, däri

delägarne hava sina ägor skilda utan att delning veterligen dem emellan

ägt rum, skall naturligtvis lagen även vara tillämplig på dem tillhöriga

samfällda ägor och rättigheter. Enahanda är förhållandet med samfälligheter,

som tillhöra fastigheter utan den samhörighet, som råder mellan

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

hemmanen i by, därest nämligen mellan samfälligheten, å ena, samt de

skilda fastighetsägorna, å andra sidan, finnes sådant sammanhang, att de

förra utgöra ett verkligt tillbehör till de senare, såsom fallet kan vara

med samfälld äga, som alltid tillhört ifrågavarande fastigheter eller blivit

dem gemensamt tilldelad genom avvittring såsom ökeskatt o. s. v. Däremot

kan ej vara att hit hänföra äga, som för en by eller två eller flera

fastigheter förvärvats från främmande fastighet och anslagits till något

gemensamt ändamål.

Angående förslagets särskilda paragrafer må framhållas:

1 §■

Här angivas de olika föremålen för lagens tillämpning. I första

punkten upptagas samfällda ägor, varvid först nämnas de vanligast förekommande

skiftessamfälligheterna eller de områden, som lämnats samfällda

vid skifte av by, vare sig på så sätt, att de för gemensamt behov undantag^

från delningen, eller så, att de utan vidare uteslutits från densamma.

Med dessa jämställas samfälligheter, som vid annan jorddelning än byskifte

på nämnda sätt undantagits eller uteslutits, och räknas till sistberörda

jorddelningar även sämjevis skedd fördelning grannar emellan.

Ytterligare upptagas som hithörande de ägor, som, utan att hava på

nämnda sätt avskilts vid delning av ett skifteslag, utgöra samfälligheter

för fastigheter med eljest helt eller delvis skilda ägor.

För lagens tillämplighet på här angivna ägor förutsättes naturligtvis,

att de fastigheter, till vilka samfälligheterna höra, var för sig ägas

av skilda personer. I paragrafens andra punkt angivas de rättigheter,

varå lagen har avseende.

2 §•

Anledningen till den här gjorda skillnaden mellan samfälligheter,

som tillhöra allenast två ägare och sådana, som ägas av flera, är förut

angiven. Som det ej kan antagas uteslutet, att enligt de regler, som

angivas i efterföljande paragrafer, fall kunna inträffa, då bestämmelser

om samfällighets nyttjande ej kunna åstadkommas, har det ansetts

nödigt att öppna möjlighet för en minoritet att på annan väg framtvinga

förnuftig användning av samfälligheten, och har man såsom sådan

möjlighet föreslagit samma anordning, som upptagits för de fall, då

ägarna äro allenast två. Omständigheter, som kunna föranleda anlitande

av denna utväg, äro exempelvis, att i 4 § föreskriven majoritet för beslut

9—16403a

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

om användande av samfällighet ej uppnås eller att brister i utredningen

om de fastigheter, vartill samfällighet hörer, omöjliggöra konstaterandet

av att majoritet är förhanden.

3-7 §§.

I dessa paragrafer lämnas föreskrifter angående utövandet av beslutanderätten

i fråga, som avses i 2 § andra stycket.

Såsom förut angivits, har det ansetts nödigt, att behandling av

sådan fråga sker å sammanträde med delägarna. Reglerna för delägarnas

kallande till sådant sammanträde lämnas i 3 §. I 4 § givas föreskrifter

om sammanträdets hållande, om behörighet att därvid utöva

rösträtt, om röstberäkning och om heslutmässighet. Den här tillämpade

principen är, att majoriteten av delägarna, räknat efter andelstal, äger

avgöranderätt i hithörande frågor. För tryggande av minoritetens berättigade

intressen är dock i enlighet med förut angiven grund begränsning

föreskriven beträffande röstvärdet. Om kvalificerad majoritet i särskilda

frågor stadgas i 6 och 7 §§. Den i 4 § 4 mom. sista punkten lämnade bestämmelse

är, såsom ovan antytts, betingad av de särskilda förhållandena

i vissa orter, där skiften förrättats på sådant sätt, att först delning skett

av hela sockneområden eller andra till skifteslag hopslagna komplexer

av byar, fäbodelag o. s. v. och sedermera skifte skett av därvid utbrutna

byar eller andra enheter.

Då lagen ej är tillämplig i fall, där delägarna åsämjas om samfällighets

användande, hava här föreskrivna former för besluts fattande

naturligtvis ej avseende å dispositioner, som delägarna enstämmigt kunna

besluta. Detta hindrar emellertid ej, att samma former kunna med fördel

anlitas, där det möter svårighet att utröna, om enstämmighet föreligger.

Det är tydligtvis för dessa formers anlitande ej nödigt, att brist på

överensstämmelse konstaterats, men på rätten för sökande att enligt sista

punkten i 3 § återfå vad på övriga delägare belöper av förskotterad kostnad

kan naturligtvis inverka, om han vetat, att sådan enstämmighet förelegat.

Det sätt för samfällighet^ användning, som synts i främsta rummet

böra tillämpas, är samfällighetens ställande under ordnad förvaltning för

gemensam räkning Detta gäller dock huvudsakligast mera värdefulla

samfälligheter, vilkas bibehållande dessutom är av vikt för fastigheterna

i övrigt. Samfällda ägor av mindre omfattning ävensom sådana, vilkas

sammanhang med huvudfastigheterna och betydelse för dessa är mindre

framträdande, kunna, om än även för dem en förvaltning i allmänhet

med fördel låter sig anordna, ofta med lika stor nytta användas till

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

utlegning eller rent av försäljas. Stundom kan det oek i fråga om

sådana ägor vara fördelaktigt att allenast för särskilt fall eller kortare

tid bestämma om deras användning. Föreligga åter förutsättningarna

för att eu mera stadigvarande ordnad förvaltning skall lämna största

gagn av ägan, bör naturligtvis detta sätt att disponera över densamma

helst väljas, men är i så fall nödigt, att vissa regler följas vid förvaltningens

handhavande. Sådana regler lämnas i 5 §. Härvid har ansetts

ofrånkomligt, att reglemente för förvaltningen upprättas och underställes

myndighets granskning, dels för tillvaratagande av minoritetens, rätt, dels

ock i ändamål att främja lagens syfte att åstadkomma lämplig hushållning

med ifrågavarande ägor. För att omhänderhava förvaltningen

måste utses eu eller flera sysslomän, vare sig delägare eller andra.

Angående andra åtgärder med samfällighet än dess ställande under

förvaltning lämnas föreskrifter i 6 och 7 §§. Tillvägagångssättet är

härvid detsamma, som vid förvaltnings anordnande. Sammanträde för

frågans behandling skall alltså enligt 3 och 4 §§ hållas och beslut fattas

efter de i 4 § angivna grunder. Beslut, varom här är fråga, kan avse

ägas upplåtande på nyttjanderätt, avverkning m. in. eller särskild åtgärd

för delägarnes räkning, t. ex. tillfällig skogsavverkning eller motsatsen

därav, skydd mot hänsynslös husbehovsnyttning genom förbud

mot avverkning, in. m. Under normala förhållanden torde det icke

alltid vara nödigt att delägarna bibehållas vid husbehovsuttagning in

natura å samfällda ägor, men där det skulle medföra verkligt men för

delägare att berövas sådan rätt, bör vid ägans utlegande eller annan

jämförlig disposition därav förbehåll därom göras, varvid dock regler till

ordnande av husbehovets uttagande, såväl beträffande omfånget som

sättet och ordningen, vari det må ske, av delägarna beslutas. Gränsen

för den inskränkning i husbehovsnyttning, som härvid må äga rum, kan

här som eljest i fråga om delägarnas befogenhet i denna lag angivas så,

att delägare, som ej samtyckt till åtgärd, som av majoriteten beslutas,

därigenom ej får åsamkas märkligt förfång.

Beträffande den särskilda anordning, som i 6 § 2 mom. stadgas,

och angående bestämmelserna i 7 § hava motiv här ovan anförts.

8 §•

Här meddelas föreskrifter om ordningen dels för klander av sysslomans

redovisning och fördelning av avkastningen, i vilket hänseende

upptagits motsvarande bestämmelser om häradsallmänningar i 13 § av

kungl. förordningen den 26 januari 1894, dels ock för klagan mot del
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

ägares beslut. I sistnämnda avseende har det ansetts, att klander genom

stämning till allmän underrätt här vore som rättsmedel lämpligare än

besvärsförfarande.

9 §•

Då det icke ansetts lämpligt, att delägares beslut, som ej vunnit

laga kraft, finge gå i verkställighet, har till skydd mot åtgärder, som av

tredskande delägare kunde företagas för omintetgörande av syftet med

beslutet, föreskrift lämnats om rätt för delägare att påkalla förbud mot

vissa sådana åtgärder. Särskilt har härmed åsyftats sådana fall, som

att delägare beslutat förbjuda avverkning å en samfällighet eller att

ställa denna under förvaltning i syfte att skydda därå varande skogsbestånd

mot oreglerat husbehovshygge.

10—13 §§.

Dessa paragrafer handla om tillsättande av god man, som i 2 §

avses, samt vad därmed sammanhänger. Härvid hava grunderna för motsvarande

bestämmelser i samäganderättslagen i tillämpliga delar efterföljts.

En särskild avvikelse härifrån är stadgandet, att rätten kan avslå ansökan

om god man, där åtgärden finnes vara onödig eller olämplig, vilket t. ex.

bör kunna antagas inträffa, där samfällighet, som ansökningen avser, är av

särdeles obetydligt värde eller eljest kostnaden för förvaltningen ej skulle

motsvaras av därmed påräknelig vinst. Angående den tid, som sådant

godemansförordnande skall avse, äger den förordnande myndigheten att

efter omständigheterna bestämma och kan förordnandet meddelas såväl

för viss tid som tillsvidare. Det är icke förutsatt, att samtliga delägare

skola höras över ansökning om förordnande av god man. Sådana förhållanden,

som att samfällighet är utsatt för vanvård och att fråga om

dess ställande under förvaltning eller om annan åtgärd för dess fredande

blivit av delägarnas majoritet avslagen, kunna antagligen av sökanden på

sådant sätt ådagaläggas, att förordnande omedelbart bör på ansökningen

meddelas. Förebringas ej sådan utredning, lärer rätten böra lämna övriga

delägare tillfälle att yttra sig, vilket lämpligen ordnas så, att sökanden

förelägges delgiva ansökningen jämte vederbörlig resolution på sätt

om kallelse i 3 § sägs.

Är det med hänsyn till samfällighets beskaffenhet av vikt, att särskilda

föreskrifter lämnas angående förvaltningens handhavande, må rätten

på delägares begäran och efter övrigas hörande meddela sådana. Begäran

därom kan framställas såväl i. sammanhang med ansökningen som

opaginerad Kontrollera mot PDF

63 ''

i förklaring däröver eller i annan ordning. Beträffande förvaltning av

större och värdefullare ägor och där delägarnas antal är stort kan det

antagas vara lämpligt, att delägarna kallas att härom höras inför rätten.

I vanliga fall lärer vara tillräckligt att skriftligt yttrande infordras.

Meddelas ej särskilda föreskrifter för godemans förvaltning, bör

denna handhavas efter vanliga regler för sysslomanskap, och är god man

i sådant fall oförhindrad att förbjuda ägans användning av delägare

även till husbehov.

Då beslut om god mans förordnande genast träder i kraft, kan sådant

förbud, som i 9 § 2 mom. sägs, här ej ifrågakomma.

15 §.

Då, såsom förut är angivet, delägare kunna i den ordning lagen

bestämmer, lämna föreskrifter om sådan användning av samfällighet, att

dess begagnande till husbehov uteslutes, samt detta ock kan bliva följden

av samfällighets ställande under god mans förvaltning, så måste naturligtvis

den uti byggningabalkens 10, 11 och 12 kap. omhandlade rätt att

nyttja skog och mark till husbehov för sådana fall suspenderas. Detta

bliver utan vidare fallet vid god mans förvaltning samt där delägarne

anordna fullständig förvaltning av samfällighet, såvida ej förbehåll om

rättens bibehållande göres i reglemente eller andra föreskrifter. Vid annat

förfogande angående samfällighet heror husbehovsrättens bibehållande på,

om dess utövning kan förenas med den beslutade anordningen. Tydligtvis

äger detta rum, där om en äga beslutats allenast att förfoga över skogen

t. ex. genom försäljning för gemensam räkning, under det andra nyttigheter,

såsom grus- eller torvtillgång, lämnats odisponerade.

16 §.

Förut är framhållet, att den föreslagna lagen icke avser att avlösa

eller ändra de speciallagar, varigenom nyttjandet av samfällighet i ett

eller annat avseende reglerats; detta dock med undantag för den provisoriska

lagen med bestämmelser angående viss skogsmark i Kopparbergs

län, vilken såsom tillkommen i avbidan på allmän lagstiftning beträffande

där avsedda förhållanden, bör med den föreslagna lagen ersättas.

Angående den betydelse för ifrågavarande förhållanden, som bör

tilläggas redan befintliga byordningar, av delägarna enstämmigt fattade

beslut om samfällighets förvaltning samt andra i laga ordning tillkomna

förfoganden Över samfällighet, är att märka, att då såväl fastställda

opaginerad Kontrollera mot PDF

• 64

byordningar som delägares beslut av förenämnda innebörd otvivelaktigt

även förut kunna genom annat av delägarna enstämmigt fattat beslut

ändras eller upphävas, så kan detsamma ske genom beslut, som av delägarnas

majoritet inom den föreslagna lagens område fattas. I de fall åter,

där på grund av allmän lag eller särskild förordning delägare äro förhindrade

att förfoga över samfällighet eller delägares beslutanderätt därom

är på särskilt sätt reglerad, är naturligtvis den föreslagna lagen ej

avsedd att hava tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga I.

Redogörelse för de till kommitterade inkomna byordningar, protokoll rid

bystämmor in. m. jämte exempel på sådana byordningar samt reglemente för

förvaltning av Kansbols fäbodskog i Östuors skifteslag.

1. Från Stockholms lön har inkommit byordning av den 29 augusti 1825

för Bol i Valö socken. Av länsmannen i orten meddelas om denna byordning:

:i vilken ordning den tillkommit och huruvida den av någon myndighet fastställts

är obekant. Anmärkningsvärt är att byborna ej kände till dess tillvaro.»

Någon annan byordning har ej inom länet påträffats.

2. Från Upsala län har överlämnats: Byordning för länet av den 20 november

1820. Exemplar därav hava hittills förvarats i Halls och Yttre byar av

Tierps socken samt i Danmarks socken, men någon tillämpning därav torde icke

mera ifrågakomma. Den innehåller i 8 kapitel (62 paragrafer) bestämmelser om

byordningsmän, byrätt och stämma, hägnad och stängsel, dikning, samfällda arbeten,

fiske och vattendrag, bete å samfälld mark, skogsskötsel, trädplantering, trädgårdsskötsel,

vådelds förekommande, böter för överflödigt levnadssätt och utsvävning, åtskilliga

andra ordningsmål inom byn, vitens uttagande, bykassans förvaltning m. m.

»Vaksala församlings byordning» antagen å sockenstämma den 3 december

1775. Denna upptager stadganden i 30 paragrafer. I § 1 stadgas om val av

ålderman och, där byalaget var större, därjämte en eller två bisittare. Närbelägna

byar kunde välja gemensam ålderman. Det ålåg ålderman att kalla byamännen

till överläggning om allt det som till hemmanens förmån och bättre hävd kunde

lända och jämväl att äska närvaro av åldermännen i angränsande byalag, då

ärender förekomme, som rörde grannar och rågrannar, hälst i avseende å gemensamt

gärdeslag, skog eller betesmark. I § 2 stadgas om gärdesgårds syn, därvid

alla bristfälligheter skulle efterses och viss tid föreläggas för att sätta i stånd det,

som fanns ogillt. § 3 handlar om vidmakthållande av grindar, §§ 4 och 5 om dikessyn

samt om vidmakthållande av avlopps- och floddiken, §§ 8—13 om kreatursbete,

§ 15 om slåtter av samfällda ängar, § 17 om väghållning, § 20 om förbud

mot intagande av inhyseshjon, § 21 om åtgärder till förekommande av eldfara,

§ 22 om vidmakthållande av brunnar, källor och andra samfällda vattenstäilen,

§ 23 om trädplantering kring hus och gårdar.

I övrigt har från länet ej kunnat lämnas andra upplysningar om där nu

eller förut gällande byordningar än att inom Fundbo socken skall hava funnits en

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

byordning av år 1775, därav dock ej något exemplar varit att tillgå, varjämte

från Olands länsmansdistrikt meddelats, att enligt hörsagor byordningar jämväl

funnits för Klef och Woxome byar, men att något exemplar därav ej mera lär

finnas.

_ 3. Från Södermanlands län har meddelats, att någon upplysning ej kunnat

vinnas om förekomst av byordningar för någon ort inom länet.

4. Från Östergötlands län hava inkommit konungens befallningshavandes

»instruktion för byordningsmän» av den 25 september 1818 ävensom byordningar för:

Övra Årteryds by, antagen den 3 maj 1825.

Sunnebo by i Björsäters socken, antagen den 16 december 1831 och av

Bankekinds häradsrätt fastställd den 19 i samma månad.

Sistnämnda två byordningar innehålla bestämmelser om befogenhet för

byålderman att kalla grannarne till sammanträde för allmänna angelägenheter

och om bötesansvar för underlåtenhet att hörsamma sådan kallelse, om vidmakthållande

av gärdesgårdar, grindar, diken och vägar, om kreatursbete, svins ringande,

vårdnad om eld, fiske m. m.

Juby by, antagen den 29 september 1825 och av Bankekinds häradsrätt »till

vederbörandes efterlevnad med den kraft och verkan lag förmår i domboken ordagrant

införd» den 4 oktober 1825.

Wårdsbergs socken, antagen å sockenstämma den 14 december 1808 och av

Bankekinds häradsrätt fastställd den 24 mars 1809. Enligt denna byordning fördelas

socknen i tio åldermanslag, som vart tillsätter en ålderman med befogenhet

att sammankalla grannarne till överläggning om det, som till hemmanens

bättre bruk, hävdande och förmån kunde tjäna. Åldermannen äger tillsätta två

bisittare sig till biträde. Böter stadgas för ohörsamhet samt för missfirmelse mot

ålderman och bisittare vid sammankomster. I övrigt innehåller byordningen bestämmelser

om vidmakthållande av gärdesgårdar och diken, vårdnad om kreaturen,

slåtter av samfällda ängar, väghållning, fiske, gemensamt arbete, svins ringande,

vård om eld, förbud mot intagande av inhyseshjon m. m.

5. Från Jönköpings län hava inkommit dels en av konungens befallningshavande

den 15 Februari 1820 utfärdad kungörelse angående nyttan av byordningar,

dels ock särskilda byordningar för:

Linderås socken, fastställd av konungens befallningshavande den 7 juli 1821.

Enligt denna byordning uppdelades socknen i 28 ordningsmanslag, vart med en

ordningsman, som tillsattes på sockenstämma. I 45 paragrafer upptager byordningen

föreskrifter, som i huvudsak ansluta sig till 1741 års projekt, dock med

tillägg av åtskilliga bestämmelser, mestadels angående allmän ordning, sedlighet

m. m. Enligt meddelande från länsmannen i orten lär denna byordning

ännu i vissa avseenden tillämpas inom Båssmäte by av nämnda socken, där

vart tredje år bland byamännen utses eu ordningsman, vars åliggande dock numera

är begränsat till att uppbära, förvalta och fördela inkomsterna av byns

sarnfälligheter. Av sådana lära, efter det byn undergått laga skifte, finnas kvar,

utom bygatornas renar, därifrån slåttern försäljes, två för gemensamt behov

undantagna områden.

Hultsjö pastorat, bestående av Hultsjö, Hjertlanda och Skepperstads socknar,

fastställd av konungens befallningshavande den 12 november 1821. Jämväl denna

byordning är avfattad efter mönster av 1741 års projekt, men än mer än den

föregående utökad med speciella bestämmelser.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Tofteryds socken, fastställd av konungens befalla ngshavande den 14 november

1821. I inledningen till denna byordning angives dess huvudsakliga

föremål vara 1) hushållningen, 2) freds och vänskaps bevarande, 3) goda seders

bildande. Bestämmelserna däri angå bland annat: eldens handbavande till förebyggande

av eldskada, brandstod, hägnad och stängsel, bete, kreaturs vallande,

svins ringande och förbud mot hållande av getter, väghållning, slåtter, såningsoch

bergningstider, »hop arbete», skogens nyttjande, odlingar och plantering, byggnaders

uppförande samt behandling av lösdrivare, inhyseshjon och tiggare; vidare

förekommer en avdelning, betitlad »byordningen betraktad såsom fredsordning»,

däri stadgas att ingen sak finge instämmas till laga domstol förrän käranden

förut rådfört sig med ordningsmannen i sitt byalag, utan skulle rättegången uppskjutas

till dess man genom ordningsmannen, och om han ej förmådde, genom

kyrkorådet sökt bilägga saken. En avdelning upptager bestämmelser, om byordningens

handhavande och ytterligare en avdelning handlar om ordningsmannen

och deras bisittare. Enligt bestämmelserna i sistnämnda delar av byordningen

skulle församlingen välja ordningsman för var by. Ordningsmännen skulle själva

välja bisittare inom byalaget. Ordningsmännen skulle i samkväm bland allmogen

äga första rummet efter riksdagsmannen och häradsdomaren. Ordningsmannen

skulle i sin syssla åtlydas vid en rdr vite. Om ett mål förekomma, som rörde

parter i två eller flera byalag, skulle ordningsmän och bisittare i dessa byalag

träda tillsammans och avgöra saken. För handhavande av byordningen skulle

två »domstolar» vara, den'' första bestående av ordningsman jämte bisittare, den

andra och högre, för hela församlingen, kyrkorådet. Ordningsman, med bisittare

skulle höra parterna, rannsaka och fälla utslag, därvid varje bisittare ägde en

röst och ordningsmannen två jämte utslagsröst. Alla mål, som i byordningen

voro upptagna, skulle höra under denna domstol. Skulle ordningsman med. bisittare

ej tilltro sig att avgöra något mål eller parterna med deras avgörande ej åtnöjas,

kunde målet hänskjutas under kyrkorådet. Kunde saken ej häller här avgöras

till parternas förnöjande, kunde parterna hänvisas till allmän domstol.

6. Från Kronobergs län har inkommit allmän byordning för länet, utfärdad

av konungens befallningshavande den 7 maj 1816; den lärer numera icke tillämpas

på andra orter än i Sävsjö by av Ljuders socken, där den i vissa, avseenden skall

efterföljas. I ingressen därtill säges, att redan 1745 en byordning för länet^ av

landshövdingen utfärdats, men som därav icke längre funnes mera än ett fåtal

exemplar och dessutom landsortens ekonomiska ställning fått ett mycket förändrat

skick, hade det funnits av nöden att låta utgå eu ny byordning. Denna hade

underställts hushållningssällskapets bedömande och av detta gillats. Den komma

framdeles att underställas kungl. majts prövning. Dock ej förrän efter två års förlopp,

på det under tiden erfarenhet måtte vinnas, om misstag däri blivit gjorda

eller om något däri borde tilläggas. Byordningen innehåller i 1—3 §§ bestämmelser

om val av ålderman och befogenhet för denne att sammankalla grannarne

till bystämma för överläggning angående de ämnen, som i byordningen nämnas,

eller annat, som länder till hemmanens bättre vård, god ordning m. m. I 6 §

stadgas följande: »Viktiga och för framtiden gällande beslut kunna ej tagas utan

att tre fjerdedelar av byemännen därom äro ense, och böra desse, i fall åldermannen

eller någon annan inom byn kan skriva, skrifteligen upptecknas och av de beslutande

underskrivas, annars fäste byamännen dem noga uti minnet, och må den

som med beslut# missnöjd är, inom 14 dagar därefter besvära sig hos socknens

10— nuovo

opaginerad Kontrollera mot PDF

hushåll skommitté, som detsamma rättar eller fastställer, så vida saken ej till

laglig domstol hörer.» I 7 — 19 §§ lämnas föreskrifter rörande stängsel, bete, kreatursvård,

svins ringande m. m., i 22 och 23 §§ om gemensamma arbeten, i 25 § om

väghållning, i 26 och 27 §§ om diken. I 28 § stadgas, att om antingen hela byn

eller flera hemman i densamma hade någon gemensam plan, som kunde och borde

odlas, och de flesta d.elägarne ville uppbryta och odla den till åker eller äng, skulle

de övriga vara skyldiga att deltaga i arbetet, så vida de ej bestrede nyttan därav, i

vilket fall frågan hänskötes till socknens hushållskommitté. Om denna tillstyrkte

arbetet, skulle det utföras. För tredska att deltaga däri var påföljden böter och

att arbetet utfördes pa den tredskandes bekostnad. I 29—31 §§ givas vidare föreskrifter

om gemensamt arbete och om förfarande, då förslag framställdes till förbättringar

av åkerbrukssättet in. m. 32 § handlar om svedjande. I 33 § stadgas,

att ingen finge hugga timmer, ved eller gärdsel å allmän skog utan efter byemännens

överenskommelse och på därtill för året utsedda ställen. I 34 och 35 §§

lämnas bestämmelser angående inhyseshjon och lösdrivare. 37 och 38 §§ innehålla

föreskrifter om ordning och sedlighet, 39 och 40 §§ om vårdnad om elden, 41 § om

uppmuntrande av fruktträdsodling. I 42 § stadgas, att om flera enstaka gårdar,

som läge varandra nära, ville förena sig till ett byelag, skulle byordningen gälla

för dem, såsom de uti en by vore. 43 och 44 §§ handla om böters uttagande och

fördelande.

7. Från Kalmar län har meddelats, att några byordningar, som ännu äro i

tillämpning, icke lära finnas inom länet. Åtskilliga äldre byordningar, från senare

hälften av 1700-talet eller början av 1800-talet, hava däremot anträffats och tillställts

kommitterade. Av dessa synes emellertid åtminstone den för Stämmeryds by

i vissa avseenden ännu tillämpas.

Nämnda byordningar äro:

Byordning för Öland, utfärdad av konungens befallningshavande den 7

juni 1760. 6

Byordning för Kalmar län med Öland, utfärdad av konungens befallningshavande

den 14 januari 1817.

Byordning för Västerslätts by, antagen av byamännen den 19 augusti 1839,

men, så vitt upplysts, ej av någon myndighet fastställd.

Byordning för Stämmeryds by, antagen av byamännen den 12 maj 1825

med åtskilliga tid efter annan gjorda ändringar. Den synes ej vara av myndighet

fastställd. Enligt sin ursprungliga lydelse omfattar den 7 punkter med bestämmelser

om svins ringande, hållande av fargalt, påbud om vallning av får och

getter, ordning för gemensamt bete å viss del av byn, om väg-, bro- och grindhållning,

förbud mot tagande av nya vägar samt slutligen bestämmelse av vite

för eftersättande av byordningens föreskrifter. Jämte denna byordning hava

insänts protokoll över sammanträden med byamännen den 1 maj 1903 och den 2

maj 1904, upptagande, val av byfogde, utlegning av byns gemensamma gatubete,

bestämmelser om vallning vid kreatursbete och om böter till byakassan för underlåtenhet

därutinnan. Vid sammanträdet den 1 maj 1903 meddelades jämväl föreskrifter

om väglagning in. m.

Byordning för Flveslösa by, antagen den 1 maj 1840 och av Norra Möre

häradsrätt fastställd den 25 september 1840. Den upptager i 16 punkter bestämmelser

om årliga sammanträden av byamännen, tillsättande av ålderman och två

bisittare, om gärdesgårdar, vägar, gator och grindar, om snöskottning, tillsyn å

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

kreatur, svins ringande, ansvar för åverkan, vårdslöshet med eld, hysande av

kringstrykande personer m. m.

För samma by har jämväl avlämnats en äldre, mera omfattande byordning,

fastställd av häradsrätten den 3 december 1784.

Slutligen har avlämnats en- den 26 augusti 1811 av konungens befallningshavande

utfärdad kungörelse, innefattande instruktion för byordningsmän inom

länet.

8. Från Gotlands län har meddelats, att byordningar väl förefunnits i åtskilliga

kommuner inom länet men att, enligt vad verkställd undersökning givit

vid handen, någon sådan byordning icke längre vore i tillämpning. _

9. Från Blekinge län har inkommit dels en den 31 januari 1822 av konungens

befallningshavande utfärdad byordning för länet, dels ock följande byordningar

för särskilda områden därinom:

Byordning för Holje by, av Listers häradsrätt fastställd den 3 mars 1749.

Byordning för Nogersunds fiskläge, fastställd av samma häradsrätt den 23

juni 1862 samt

Byordning för Helleviks fiskläge, fastställd av nämnda häradsrätt den 19

januari 1863.

Enligt meddelad upplysning brukar i åtskilliga bysamhällen i länet fortfarande

årligen i maj månad hållas bystämma, varvid byåldermän utses och beslut

fattas om byns angelägenheter och användning av tillgängliga medel, vilka plåga

anslås till inköp av "brandredskap, vägförbättringar och andra för byn nyttiga

ändamål.

10. Från Kristianstads län hava inkommit:

Byordning för Wanneberga by, fastställd av Västra Gröinge häradsrätt den

1 mars 1723.

Byordning för Broby by, antagen på bystämma den 23 juli 1853 och fastställd

av konungens befallningshavande den 29 april 1854.

Ordningsstadga för Edenryds by, upprättad 1885, ej fastställd av myndighet.

Denna stadga innehåller bland annat följande bestämmelser: medlem av

Edenryds bylag är var och en, som inom byn äger eller arrenderar jordbruksfastighet.

Vad byn samfällt tillhör i jordar, holmar m. m. anses såsom tillgång

till betäckande av bylagets gemensamma utgifter. I den mån denna tillgång befinnes

härtill ej förslå, äro bymännen underkastade utdebitering. Bylagets beslutanderätt

utövas av bystämman; verkställighet och förvaltning tillkommer byrådet.

Å bystämman är en var åbo röstberättigad, som ej häftar för ogulden

avgift till byns kassa. Vid val röstas per capita, eljest efter röstlängd, som

jämväl är debiteringslängd för utskylder, vilka utgöras efter lotter. (Huru dessa

beräknas angives ej.) Byrådet består av ålderman, som är ordförande, samt fyra

andra byamän. Dessa befattningar gå i tur bland åboarne. Byrådet handhar

bvns gemensamma egendom och kassor. Bystämma hålles två gånger om aret

och oftare, om så erfordras. Kallelse därtill skall av åldermannen utfärdas och

avsändas minst ett dygn före stämman» Den skall vid visst vite av bymännen

fortskaffas i bestämd ordning. Å stämma må ej ärende företagas, om icke mera

än hälften av byamännen, efter huvudtal räknat, äro tillstädes. Föremål för

stämmans behandling äro alla ärenden, som enskilt angå bylaget. För ändring

av stadgan fordras bifall av två tredjedelar av närvarande röstberättigade. Andra

frågor avgöras medelst enkel pluralitet.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Byordning för Grödby by, fastställd av Yillands häradsrätt den 23 juni 17(51.

Byordning för Ivetofta by, antagen vid bystämmor den 3 november 1911

och den 29 mars 1912, ej fastställd av myndighet.

Vidare hava överlämnats:

Från Oppmanna by protokoll vid sammanträde med byamännnen den 1 maj

1865, innefattande en överenskommelse om åldermansbefattningens bestridande och

om sammanträde av byamännen årligen den 1 maj och dessutom, på särskild

kallelse, andra tider på året, då så särskilt tarvades, med bestämmelse att de åbor,

som ej infunne sig vid sammanträde, finge åtnöjas med de tillstädeskomnas beslut.

Enligt senare gjort tillägg till beslutet skulle påföljd för inställelse vid sammanträde

senare än kl. 5 e. m. vara en kr. böter. Överenskommelsen, som ej är av

myndighet fastställd, lär fortfarande tillämpas.

Från Eåby by i Ivetofta socken en byordning, antagen den 2 maj 1881, ej

fastställd av myndighet. Ben innefattar allenast bestämmelser om ordningen för

bestridande av åldermansbefattning för byn, om hållande av tjur och orne jämte

ersättning därför samt därom att frånvarande finge åtnöjas med närvarandes

beslut.

Från Karlaby by protokoll vid sammanträde med byamännen och snöskottmngsskyldiga

inom Karlaby ploglag den 16 juni 1911, upptagande beslut att varje

år skulle av byalaget utses en ordförande (ålderman) med uppgift att förvara

byns karta och övriga handlingar, uppbära och kvittera byns inkomster, utom

snöskottningsmedlen, och förvalta dem enligt byamännens bestämmande, att sammankalla

byamännen till sammanträde, när han funne nödigt eller minst två byamän

sådant begärde, och i alla fall minst en gång om året. Vid sammanträde

skulle förhandlingarna ledas av ordföranden eller vid förhinder för honom av den,

som därtill för tillfället utsåges, med skyldighet för den, som ledde förhandlingarna,

att ansvara lör protokollet, som borde justeras av honom jämte två därtill vid

sammanträdet utsedda.

Från byar inom Näsums socken:

Gonarps by: protokoll vid allmän bystämma den 3 januari 1883, angivande

att till sammanträdet var kallat medelst »bricka» under tillkännagivande, att frånvarande

Ange åtnöjas med de närvarandes beslut. Protokollet upptager beslut att

åldermansbefattning och plogfogdeuppdrag skulle följas åt och ombytas vid nyårstid;

för övrigt allenast bestämmelser avseende snöskottning och plogning. Klaystorps

by: protokoll vid sammanträde med byamännen den 17 januari 1903, upptagande

val av plogfogde och bestämmelser avseende snöplogning. Näsums by:- protokoll vid stämma med åborna den 1 maj 1874, upptagande redovisning för byns

arrendemedel av samfällda områden, bestämmelser om utarrendering av en slåtterlägenhet

och om sotning av skorstenarna inom byn samt val av ålderman och två

bisittare. Sibbarps by: protokoll vid sammanträde med åborna den 11 januari

1888, upptagande dels beslut därom, att det skulle vara byamännen, vid vite av

fem kronor till byns kassa, förbjudet att giva främmande lov att hämta grus från

byns grusgrav, dels uppdrag åt åldermannen att hålla tillsyn över efterlevandet

härav, dels ock val av ålderman. Östads by: protokoll vid bysamling den 28 oktober

1871, upptagande val av ålderman för ett år, redovisning för inkomster av

arrende m. in., bestämmelse angående byns likvagn samt om användning av behållna

medel. Sonarps by: protokoll vid sammanträde hos åldermannen den 7

januari 1902, innefattande följande ärenden: »uppgörelse» om arrende för byns ler
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

tåg och kvarnfall m. m., fördelning av vågpenningar, anslag av medel till ny väganlägfnin"

samt val av ålderman. Västanä by: protokoll vid sammanträde med

byamännen den 20 maj 1808, upptagande redovisning av åldermannen för arrendemedel,

snöplogsmedel m. m., utarrendering av eu äng samt lastageplats, sandtag

och lertag, val av ålderman m. m. .

'' Vidare hava avlämnats handlingar angående Loshults by i Loshults socken,

innefattande dels »åldermansbok för Loshults by upprättad år 1844», upptagande

anteckningar för åren 1844 och 1856 angående svinringning, tillsyn å dennas fullgörande,

uppgift å byamän, som ej inställt sig vid kallelse till arbete med bro och

väglagning, förteckning å snöplogskörslor, fråga om tjurhållning m. m., dels ock

protokoll vid Loshults bys åldermansgille den 1 mai 1914, utvisande att aborna

kallats genom »tutning å backen», att vid sa-mm vinträd et verkställts utariendering

av en äva, granskats byns räkenskaper, upptagande bland inkomsterna arrende för

berör da "lägenhet och för en allmänning, att byns kassa och handlingar överlämnats

till nytillträdande åldermannen, varjämte antecknats, att två byamän nekade

betala dem »vid knutsgillet ådömda böter».

Från Spjutstorps socken har meddelats, att de inom socknen varande byarna

Spjutstorp, Hedeberga och Appeltorp väl icke hade någon skriftligen avfattad byordning.

men att där av ålder iakttoges, att byamännen för längre eller kortare tid

utsäde ålderman, vilken hade i uppdrag att årligen uppbära och redovisa de medel,

som ° enligt överenskommelse på bystämma skulle erläggas för byns allmänna

undantag” såsom lertag, brytstuguplatser, tvättplatser m. in.

Slutligen hava inkommit:

Stadgar för Löderups, Ingelstorps och Borrby socknars kommuner, fastställda

av konungens befallningshavande, de för Löderup den 10 december 1867, de för

Ingelstorp den 8 oktober 1881 samt de för Borrby den 7 september 1906. Dessa

stadgar, som antagits å kommunalstämma, innefatta bestämmelser om ordning för

tillställande av dansnöjen, de för Löderup och Ingelstorp därjämte föreskrifter till

främjande av hälsa och renlighet samt om väghållning.

11. Från Malmöhus län hava inkommit:

Konungens befallningshavandes kungörelse den 10 december 1811, innefattande

instruktion för ålder- eller ordningsmän. Häri angives, att genom en av konungens

befallningshavande den 9 förutgångna november utfärdad kungörelse förordnats,

att ålderman i varje byalag boide tillsättas för att där befordra ordning

och skick, och lämnades nu närmare föreskrifter om åldermans verksamhet. Dessa

avse huvudsakligen allmän ordning inom byn. Därjämte stadgas, att där byordning

funnes, vilka till dåvarande kultur i länet vore lämpliga, skulle åldermännen

dem handhava. Vidare skulle han hava tillsyn över att svin, som utsläpptes

på ägorna, vore ringade och att vägar hölles i behörigt skick. Åldermannen

ägde i förefallande tillfällen åtnjuta handräckning av kronobetjäningen.

Vidare hava mottagits: _

Byordning för Naffcntorps by, antagen den 30 januari 1857 och samma ar

intagen i Oxie härads dombok till laga efterrättelse. Lnligt denna byordning

skulle i byn finnas ålderman jämte en ordningsman och två sexmän, för vilka

skulle gälla ovanberörda instruktion. . . .

Byordning för Skegrie by, antagen år 1841, ej fastställd av myndighet.

Byordning för Störa Hammars by, antagen 1845, ej fastställd av myndighet.

Sistnämnda två byordningar äro särdeles kortfattade och innefatta huvudsakligen

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

bestämmelser om åldermans befogenhet att kalla till bystämma och påföljd för

underlåtenhet att hörsamma sådan kallelse.

Byordning för Lerbergets fiskläge, antagen den 18 januari 1901 och, enligt

Samnad upplysning, fortfarande i tillämpning. Begäran, som hos Luggude häradsrätt

gjorts om dess fastställelse, har av häradsrätten medelst beslut den 9 april 1901

lämnats utan avseende, enär häradsrätten saknade befogenhet vidtaga sådan åtgärd

Benna, byordning innefattar huvudsakligen bestämmelser rörande deltagande i

bärgningsarbeten och i vinsten^ därav samt om arbeten vid hamnen. Såsom delägare

i byn och alltså berättigade att deltaga i beslut om dess angelägenheter

raknas endast de invånare _ i byn och fiskläget, som genom särskild inskrivning

därtill upptagits. Byfogde jämte fyra bisittare väljas av bystämma och handhava

förvaltning av gemensamma angelägenheter. Bystämman kan besluta om inköp

säljning egend°m iör byns gemensamma räkning och om sådan egendoms för
0

°1^y°1r(iniI1g för Nyhamns by och fiskläge, antagen den 13 juni 1884 och den

2 pa följande september av Luggude häradsrätt i domboken intagen. Även denna

byordning lärer fortfarande tillämpas. Enligt densamma räknas såsom tillhörande

byalaget allenast de till 20 års ålder hunna fiskeriidkande eller sjöfarande män

som vnnmt inträde i laget och underskrivit byordningen.

myndighetrdning ^ *''leninge h?'' antaSen den 1 maj 1893, ej fastställd av

1 Byordning för Hjortshögs by, fastställd av konungens befallningshavande

den 17 tebruan 1764.

Byordning för Kropps, Lydesta, Vala, Björka, Hyllstorps, Holks och Benarps

byar, upprättad 1766, ej av myndighet fastställd.

Om sistberörda två byordningar har meddelats, att de icke numera tilliämpas.

, , Byordning för Sjöstorps by, antagen den 5 juni 1766 samt dels av Torna

häradsrätt fastställd den 14 juni 1766, dels ock av konungens befallningshavande

den 2 augusti samma år stadfästad med förklaring, att det ålåge kronobetjäningen

att lämna handräckning till i byordningen utsatta böters uttagande. Enligt meddelande

Iran byns år 1914 valda ålderman skall byordningen fortfarande tillämpas

vid behandling av ärenden rörande byns samfällda fastigheter. Byordningen

innehåller bestämmelser om åldermans tillsättande och om hans befogenhet

att sammankalla byamännen samt ett stort antal stadgande^ av vilka dock

icke något speciellt avser handhavandet av samfälld egendom. Ej heller lämnas

bestämmeJser om beslutmässighet eller omröstning å bystämma.

Byordning för Vanstads by, fastställd av Färs häradsrätt den 21 juni 1756

och sedermera av konungens befallningshavande stadfästad med föreskrift om

uttagande ingS meddelaude av kronobetjäningen till i byordningen utsatta böters

... , Slutligen har avlämnats hälso- och ordningsstadga för Södra Sandby socken

jamte stations och bysamhällen därstädes, fastställd av konungens befallningshavande

den 16 december 1905. 6

, Från Hallands län har meddelats, att någon byordning där ej på
WT-

k „i)aremot ,har insänts konungens befallninghavandes utslag den 18 maj

1J07 i fråga om ordningsregler för tånghämtningen dels vid Skummeslövs sockens

gemensamma tangtäkt, dels vid Mellby, Trulstorps och Åmots byars i Laholms

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

socken gemensamma tångtäkt, dels ock vid den intill Höks kronoflygsandsplantering

i sistnämnda socken stötande havsstranden. Genom detta utslag hava

för tånghämtningen a nämnda platser stadgats ordningsregler i 5 paragrafer.

Vidare hava överlämnats bestämmelser angående särskilda flygsandsfält

inom, länet innefattande konungens befallningshavandes allmänna kungörelse den

31 december 1861, upptagande bestämmelser rörande vissa flygsandsfält, vilka enligt

Kungl. Maj:ts brev den 27 juli 1860 finge av jordägarna under vissa villkor behållas,

nämligen: Gropmöllans, Himmeslövs, Eskilstorps, Skummeslövs, Snapparps,

Tjärby, Västra Mellby, Trottabergs, Högsereds n:r 4, Västergårdens, n:ris 5, 6 och

8 Harplinge, n:r 3 Kulla, Skee, Skogagårds, Tönnersa och Gullbränna flygsandsfält

ävensom ett flygsandsfält, som vid laga skifte å utmarken till Halmstads

stad m. m. blivit staden tilldelat. Föreskrifterna, vilka det ålåge ägarna, därest

de ville vid fältens begagnande varda bibehållna, att noggrant iakttaga, innehålla

bl. a. att sådd och plantering skulle å fälten verkställas i enlighet med kulturplan.

som överjägaren i länet upprättade, att skog som redan funnes eller framdeles

uppväxte, skulle behandlas efter denne tjänstemans anvisning, att utan

överjägarens tillåtelse icke finge upptagas vägar, idkas jakt eller pa andra än

anvisade ställen företagas höstnad, betas kreatur eller, med visst undantag, verkställas

flat-torvavskärning.

Enligt en jämväl avlämnad kungörelse den 18 maj 1863 stadgades, med

ändring i förenämnda bestämmelser, jämlikt kungl. brevet den 6 mars 1863, att

tillstånd till upptagande eller begagnande av väg liksom till jakt eller höstnad

å flygsandsfält icke kunde meddelas av annan än konungens befällningshavande,

att överjägarens kulturplan och föreskrifter rörande skogens behandling måste

vara i behörig ordning granskade och godkända, innan de anbefalldes till efterrättelse,

samt att förskärning och kreatursbetande på flygsandsfält,_ såsom enligt

kungl. bref den 2 maj 1826 uttryckligen förbjudna, icke borde medgivas.

Slutligen har ock inkommit en av delägarne i Tönnersa by den 13 maj

1863 beslutad ordning för handhavande av vården av Tönnersa flygsandsfält.

Enligt denna ordning, som blivit av konungens befallningshavande godkänd den

17 augusti 1863, skulle för ifrågavarande ändamål tillsättas en kommitté av fem

personer med befogenhet att i enlighet med de i konungens befallningshavandes

kungörelse den 31 december 1861 meddelade bestämmelser handhava vården av

fältet och de inkomster, som därav kunde inflyta, ävensom uttaxera medel till

nödiga utgifter.

13. Från Göteborgs och Bohus län har inkommit byordning för Mölndals

bv, fastställd av Åskhus'' häradsrätt den 25 augusti 1857 och ovan i betänkandet

vidare omnämnd. I övrigt har ej inom länet anträffats någon fastställd byordning.

14. Från Älvsborgs län har överlämnats ett av konungens befallnings
havande

den 23 september 1897 fastställt reglemente för direktionen för förvaltningen

av en Sandhults socknemän tillhörig kassa, som uppstått av avkastningen

från vissa vid laga skifte 1851 för socknemännens allmänna behov avsatta

lägenheter utav Vedens härads förutvarande kronoallmänning. I detta reglemente

förekomma vissa bestämmelser om lägenheternas handhavande. Dessa upptagas i

3 och 5 §§ av reglementet, så lydande: »§ 3. Varje år i Juni månad skall Di
rektionen

hålla syn å alla de torp och lägenheter inom Sandhults socken, som vid

laga skiftet å f. d. kronoallmänningen Veden blivit för delägarnes allmänna behov

undantagne, till utrönande, om de nuvarande arrendeavgifterna äro för höga eller

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

för låga, och taga kännedom om, huru den å lägenheterna varande ståndskogen

vårdas, och^ eger Direktionen då även avsluta nytt arrende, dock icke för längre

tid än tio år i sänder. Berättelse över den syn, som Direktionen hållit, och om

de åtgärder, som vidtagits, skall av Direktionen skriftligen avfattas och framläggas

vid det sammanträde, som hålles inom Mars månads utgång med de hemmansägare

inom Sandhults socken, som vid laga skiftet erhållit del i f. d. kronoallmänningen

Veden. För denna syn skall vardera ledamot i Direktionen erhålla

två kronor i dagtraktamente, någon annan ersättning erhåller Direktionen icke.

“ § 5. Skulle Direktionen anse, att någon eller några av de lägenheter,

som blivit för delägarnas allmänna behov undantagna, med större fördel kunna

försäljas än bortarrenderas, då äger Direktionen utlysa sammanträde med de hemmansägare

inom Sandhults socken, som vid laga skiftet erhållit del i f. d. kronoallmänningen

Veden för inhämtande av deras "beslut i frågan.»

15. Från Skaraborgs län hava inkommit:

Byordning för Ullervads socken, fastställd av Norra Vadsbo häradsrätt

den Jun^ 1742. Enligt meddelande lärer denna byordning numera allenast i

sa matto efterlevas, att i Ullervads, Keckstads och Hörs as byar årligen förekomma

s. k. »grannöl», varvid byordningen i tillämpliga delar följes samt protokoll upprättas

över vad som förehaves.

Såsom byordning för Utby by ett exemplar av 1741 års projekt till allmän

byordning, varvid tunnos fogade anteckningar av byfogdarne under åren

1818—1853, bland annat innehållande uppgift om utarrendering av samfällda

områden. Enligt meddelande skall en senare byordning för samma by hava

antagits den 1 oktober 1853, men ej av myndighet fastställts; och har bifogats

en handling av nämnda dato, som dock innefattar allenast överenskommelse mellan

byamännen om _ hållandet av tjur och orne. Överenskommelsen inledes med

denna motivering: »År 1853 den 1 oktober uppgjordes inom Utby byalag förening

att lastan byn undergått laga skifte så att byalaget är mera isär skilt än det

förr varit, sä skall likväl tjur orne hållas för by lagets räkning i samma ordning

och tur som det förr har varit.»

Protokoll, förda vid bystämmor med Björsäters bv under åren 1863, jämte

meddelande att allt sedan 1868 i en kassabok för byn "införts protokoll vid bystämmor

till och med 1913. Enligt vad dessa lära utvisa, skall vid bystämmor

upplåtits bete å byns skogsmark samt utarrenderats byns fiske i Vänern. Vidare

hade antagits skogvaktare för byns skogar och upplåtits jakträtt i sjön och på

gärdena. Samtliga arrendeupplåtelserna lära förnyas vart femte år. Byfogde

väljes och kvarstår till dess han begär entledigande, då nytt val sker. Det angående

denna by från orten lämnade meddelande avslutas sålunda: »På grund

av sista, arets politiska asikter och olika partibildningar har sämjan mellan delägarne

i bylaget blivit sådan, att de ej kunna hava något gemensamt, utan får

var och en delägare i bylaget själv sköta sina tillhörigheter undantagande inkomster

av byns gemensamma fiske samt grus och le.rtäkter eller allmänningar,

som fortfarande kommer att skötas av byfogden. Å allmänningarne äro under

åren byggnadsplatser mot billiga årsarrenden upplåtna; och har härovan omnämnda

byordning under åren fortgått av gammal hävd men är ej av någon myndighet

fastställd.»

Byordning för Bråta och Backens byar i Hova socken, antagen av byamännen

den 28 oktober 1873 och av Norra Vadsbo häradsrätt dels den 21 januari

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

1874 i domboken införd och, jämlikt kung! resolutionen på allmogens besvär den

1 september 1741, § 13, av häradsrätten fastställd såsom byordning till vederbörandes

efterrättelse, dels ock den 30 oktober 1883 å nyo »till framtida säkerhet»

i domboken införd.

Byordning för Hasslerörs by, antagen av byamännen den 31 maj 1875 och

den 5 påföljande oktober av Norra Vadsbo häradsrätt jämlikt kungl. resolutionen

den 1 september 1741 fastställd såsom byordning till vederbörandes efterrättelse.

»Byförening» för Torsvids by i Amnehärads socken, upprättad av byamännen

den 15 februari 1883, ej av myndighet fastställd.

Vidare har beträffande byarna i Amnehärads socken lämnats detta meddelande:
-

»Amnehärads socken.

Biörtorps bysamhälle har

9 delägare

inom

sin by

Elfstorps »

12

»

»

» »

Flenstads »

»

6

»

y> »

Gunnarstorps »

>.>

21

» »

Hults »

»

9

»

2>

» 2>

Mörtestads »

15

»

» »

Torsvids »

» omkr.

30

»

» »

Torpa »

»

23

»

2>

» »

Himmelsbergs »

»

13

»

»

» »

Dessa, vart och ett bysamhälle, sätter till byfogde vart år och byfogde

har då en så kallad budkavel, som han sänder till närmaste granne, så undan

för undan, tills hela byn har fått del av den order, som är vidfäst på budkavlen.

Dessa budkavlar sändas ut, då något ärende för byns intresse skall avhandlas,

till exempel om skogsbrand eller ett kreatur eller ett barn kommit bort samt

andra angelägenheter, som rör byns intresse. Byfogdetjänsten innehaves av en

av delägarne i var by och går i tur, så att alla delägarne får hava tjänsten

var sitt år.»

Därjämte har särskilt angående Torpa by meddelats:

»Efter anmodan antecknas följande:

Torpa by, belägen i Amnehärads sockens södra del, består av 1 mant.

Nolg. och ett mant. Sörgården. Hemmansägarne äro 23. Mitt i byn finnes en

slätt gråstenshall med inhuggna årtal 1733 och 1754. Der höll våra förfäder

sina sammanträden. I tur är nu en delägare ''Byfogd''. Denne sammankallar

byamännen då han så finner nödigt, eller någon sådant begär. Han ''skickar da

ut de gamla byklubbarua’ som vi säger, och gubbarne samlas till bystämma.

Någon byförordning har vi icke, men sådan hade funnits.»

16. Från Värmlands län har meddelats, att byordningar där icke finnas i

bruk. Från de flesta fögderierna uppgives, att byfogdar pläga utses med befogenhet

huvudsakligen att biträda vid mantalsskrivning, skattelikvider, utdelning av

vägmedel in. m., men att man numera allt mera börjar upphöra med att utse

sådana befattningshavare.

11—164039

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

17. Från Örebro Jern har avlämnats:

Byordning för Arla by, antagen den 27 september 1771 och av Sköllersta

häradsrätt »till alla vedergåendes behöriga efterlevnad och rättelse med dem gillad

och stadfäst».

Protokoll vid sammanträde med hemmansägarne i Svennevads by den 2

juli 1881, upptagande beslut i åtskilliga gemensamma angelägenheter, såsom redovisning

för bykassans förvaltning, val av byfogde, bestämmande av avgift för begagnande

av byns grustag och av hyra för vissa lägenheter.

Byordning för Lunna by i Hammars socken, antagen av byamännen den

6 mars 1877 och intagen i Sundbo häradsrätts dombok den 15 påföljande maj.

Byordning för Nyckelby by, fastställd till efterlevnad av Åkerbo häradsrätt

den 26 maj 1780 och försedd med anteckning att den blivit den 3 december 1810

för samtliga byamän uppläst, varvid dessa förklarat sig vilja efterleva den och

underskrivit densamma.

Byordning för Oppeby by, upprättad den 19 februari 1831 och stadfästad

av Fellingsbro häradsrätt den 25 februari 1831.

Överenskommelse mellan Skulsta byamän, träffad den 5 april 1859 och

intagen i Fellingsbro häradsrätts dombok den 6 påföljande oktober. Denna innefattar

bestämmelser om tjurhållning och om vägunderhåll.

I fråga om byordningarna för Nyckelby och Oppeby byar har upplysts, att

de ännu efterlevas i vad angår val av ålderman och tillsynen å byvägar, varjämte

om överenskommelsen mellan Skulsta byamän meddelats, att den numera

tillämpas allenast i fråga om väghållningen.

18. Från Västmanlands län har icke inkommit någon upplysning om

förefintlighet av byordningar i länet.

19. Från Kopparbergs län har meddelats, att i Västerdals, Falu och Västerbergslags

fögderi, såvitt utrönts, ej finnas några byordningar.

Från övriga fögderier hava inkommit by ordningar och uppgifter angående

sådana från följande orter:

Mora socken: Byordning för Bönås by, antagen i juli 1852 och av vederbörande

häradsrätt fäställd den 10 juni 1854.

Byordning för Färnäs by, överenstämmande med 1741 års allmänna projekt

till byordningar, ej dagtecknad eller försedd med anteckning om fastställelse.

Våmhus socken: utredning om äldre byordningars befintlighet och allmänna

innehåll; däri uppges att förutvarande gamla byordningar undanträngts

på 1860-talet, då Våmhus kapellag avskildes från Mora socken och blev egen

kommun.^ I äldre tider vårdades byalagens gemensamma angelägenheter av

»byföreståndare» och »huvudbönder». Omvårdnaden av kapellagets borgerliga

förhållanden var uppdragen åt »fjärdingsmannen», som bl. a. hade att till uppläsande

från predikstolen befordra handlingar och mål, som innehölle förbud

angående allmänna skogstrakter. I senare tid hade å kommunalstämma beslutats

bestämmelser rörande gemensamma vägar och även angående skogsundantagen.

I sistnämnda avseende hade socknemännen (när angives ej) fattat beslut om fastställande

av vite i syfte att motarbeta oskälig avverkning å gemensamma undantagsmarker

inom socknen. Framställning därom blev emellertid av konungens

befällningshavande avslagen.

Från Orsa socken: Skattungsbyns bya- och skifteslag: byordning försedd med

anteckning om faställelse av häradsrätten den 7 december 1912.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Från Älvdalens socken: Asens by: byordning antagen 1904, avser vård av

gemensamma ordnings- och hushållsangelägenheter och innehåller i § 7: »vad

byn samfällt tillhör i fastighet, rörligt kapital o. s. v. anses som tillgång till

betäckande av gemensamma utgifter och förvaltas enl. denna byordning». Medlem

av byn är en var, som där är mantalsskriven. Beslutanderätt utövas å bystämma.

Var röstande har en röst. Verkställighet och förvaltning tillkomma

byanämnd eller särskild styrelse.

Loka by: byordning antagen den 12 juni 1914. I huvudsak lika med den

för Asens by. Olikhet linnes dock i § 7, som lyder: »§ 7. Vid fattande av beslut,

som röra byns vid storskiftet gemensamt undantagna marker eller kassor som

uppstått vid försäljning av därå befintlig skog, eller deras avkastning, skall

röstvärdet beräknas efter reducerat jordatal; dock må ingen röstägande rösta för

mera än 1/s av byns sammanlagda reducerade jordtal. Med röstägande menas här

jordägare eller arrendator. I alla övriga frågor som föreläggas bystämman till

avgörande beräknas röstvärdet efter en röst för varje röstande.» Vidare har i §

11 insatts följande bestämmelser: »När å bystämma ärende förekommer till be
handling,

som angår byns gemensamma undantag eller kassor, ävensom ordinarie

bystämmor, kallas irtom byn boende delägare genom å posten inlämnat brev,

genom telefon eller budskickning minst tre dagar före den för bystämma utsatta

tiden.»

Denna byordning utarbetades enligt beslut på bystämma särskilt med

hänsyn till de värden i lös och fäst egendom, som byamännen gemensamt förfogade

över. Den antogs mot bestridande och med en reservant.

Från byar inom Nedansiljans fögderi föreligga åtskilliga byordningar,

insända av kronofogden, som därvid meddelat, att dylika ordningar, särskilt i

Rättviks socken, finnas till stort antal. Byordningarna lära i allmänhet tillkommit

i ändamål att reglera vissa frågor om väghållning och stängsel. De hava i

regel antagits först på bystämma och sedermera på kommunalstämma samt därefter

fastställts av häradsrätten.

Leksands socken: Byordning för Tallbergs by: antagen på »kommunalstämma

med Tällbergs by» i Leksands sockenstuga år 1911, fastställd av häradsrätten

år 1912. Däri stadgas bl. a. att vad byn gemensammt tillhör i fastighet m. m.

skall anses som tillgång till betäckande av byns gemensamma utgifter. Vidare

föreskrives om bystämma och byuppsyningsman; medlem är en var, som är

mantalsskriven i byn eller där äger fastighet. I beslut om köp eller försäljning

av fastighet deltaga .endast jordägare och fordras här 2/3 pluralitet.

Laknäs och Östanhol: byordning antagen 1906 och fastställd samma år.

Med avseende å byarnas gemensamma fastigheter innehåller denna endast föreskrift

om befogenhet för stämman att utfärda fullmakt att kära och svara. Eljest

är byordningen i huvudsak lika med den från Tallbergs by.

Rättviks socken: Gärdebyn: byordning antagen 1689, fastställd 1890. Den

handlar bl. a. om stängsel av vägar och bete å »bylöten». Omröstning sker efter den

grund, varefter omkostnader för saken ifråga skola bestridas.

Vikarbyn och Granmor: byordning antagen 1906 för vård av gemensamma

undantagsmarker, underhåll av gemensamma vägar, brevbäring m. m. Innehåller

bestämmelser om byuppsyningsman och bystämma; behandlar frågor om utarrendering

av sådana delar av allmänna undantagsmarker, som genom växtlighet

kunna lämna avkastning. Alla myndiga personer, som äro i byn bosatta, äga

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

deltaga i ärendena. Omröstning sker efter huvudtal. Bystämman utfärdar fullmakt

i mål rörande byarna gemensamt tilldelade skogar, impedimenter, grustag

m. m. »Vill enskild jordägare företaga avverkning å skogbeväxt undantagsmark

eller'' inhägna visst område därav för plantering och försköning, göre anmälan

därom och ärendet föredrages å bystämma.»

Nedre Gärdsjö by: byordning antagen 1889, fastställd 1890, angår vägar,

bete och stängsel. Omröstning i alla frågor, som uteslutande röra jordbruket,

sker efter en vars jordatal, så att för fulla 500 bandland ägaren har en röst och

den som äger därunder har x/2 röst.

Bingsjö by: byordning antagen 1907, fastställd 1909, angår vägar, stängsel

och andra »för byns gemensamma behov behöriga göromål»; omröstning sker lika

som i Nedre Gärdsjö by.

Boda socken: Lenåsens by: byordning antagen 1894, fastställd 1896, angår

vägar, stängsel och bete. Omröstning sker efter samma grund som å

kom mun alstämm a.

Västra Boda by: byordning antagen 1897, fastställd 1898, angår vägar,

gärdesgårdar och bete. Omröstning sker likasom i Lenåsens by.

Ovanmyra by: byordning antagen 1908 och fastställd 1909, angår vägar,

stängsel och bete. Omröstning sker efter jordatal liksom i Nedre Gärdsjö.

Östra Boda by: byordning antagen 1898, fastställd 1899, huvudsak Ligen lika

med den för Lenåsen, men innehåller dessutom följande stadgande om byns gemensamma

mark: »Ingen får å byns gemensamma mark utan särskild tillåtelse av

bystämman uppföra enskilda byggnader eller göra inhägnader eller den begagna

till upplagsplats för sten och annat som förstör betet.»

Kärvsåsens by: byordning antagen 1894 och fastställd 1895, lika med Lenåsens.

Hedemora socken: byordning för König shyttans by av 1833,

Pershyttans

» » 1839,

Nor dans] ö

» » 1842,

Brunna

» » 1847,

Västerby

» » 1850.

Dessa byordningar äro i huvudsak bildade efter byordningsprojektet av

1741. De lära ännu delvis tillämpas, exempelvis angående byns vägar, brandsyn,

slogar m. m. By uppsyningsman väljes. Böstgrund är en röst för var röstande.

20. Från Gävleborgs län har överlämnats:

Ett exemplar av 1758 års byordning för Gästrikland m. fl. landskap.

Ordningsstadgar för Koldemo by, antagna den 10 mars 1871.

Protokoll vid allmän bystämma med Västlyggeby, Bäcks och Östanbäcks

byamän den 21 maj 1826, upptagande beslut om förbud mot gethållning.

Det har meddelats, att i en del byar inom Bollnäs socken ännu väljas

ålderman för tillsyn över vissa för byn gemensamma angelägenheter.

21. Från Västernorrlands län har meddelats:

Byordningen av 1758 tillämpas fortfarande i någon mån inom vissa byar

i länet, så exempelvis i Sörgällsta by i Yibyggerå socken och Krånge by i

Junsele socken. A båda dessa platser förvarar byåldermannen exemplar av nämnda

byordning. I de byar, där denna tillämpas, utser bystämma ålderman, som utövar

ett visst ordningsmannaskap inom byn, sammankallar bystämman för fattande

av beslut i byalagets angelägenheter och sörjer för verkställighet av de fattade

besluten. De ärenden, som utgöra föremål för bystämmas handläggning, äro: frågor

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

om undehåll av by- och fäbodevägar sommar och vintertid, uppförande och underhåll

av hägnader samt åtgärder för uppehållande av boskapens vägar i fäbodtrakterna.

Gemensamma arbeten utföras stundom på beting, varefter kostnaden

utdebiteras på byamännen efter skattetal. Innan laga skifte övergått byarnaJ

länet var 1758 års byordning där i livlig tillämpning, men sedermera har den såsom

avseende tegskiftade byar allt mera satts ur bruk. Emellertid har särskilt

beträffande Ivrånge by vitsordats, att bland byamännen stor belåtenhet råder med

den genom bvordningens tillämpning erbjudna möjligheten för handläggning av

gemensamma angelägenheter. Pa ett och annat ställe hava byamännen ingått

föreningar, vilkas bestämmelser fortfarande äro i tillämpning, och inom några

hvar tfllämpas en viss ordning för avgörande av gemensamma angelägenheter

utan att likväl någon formlig byordning veterligen finnes.

Därjämte har överlämnats:

Förening mellan Boda byamän, träffad den 14 juli 1845 och den SO påföljande

oktober av Torps tingslags häradsrätt »till laga säkerhet» i domboken

inta ven. Enligt denna förening skulle i maj varje år på byåldermannens kallelse

b vamännen sammanträda för att fatta beslut, som funnes nödiga, varvid de frånvarande

finge nöja sig åt de närvarandes beslut. I händelse någon överträdde

å bystämma fattade beslut, skulle han vara förfallen till vite av två riksdaler

banko. . 1QC^

Förening mellan byamännen i Ovansjö byalag, ingången den 8 juli 1882,

ej veterligen av myndighet fastställd.

Protokoll vid bystämmor med Gullgård, Overgdrd och Byn, vilka utgöra

ett vemensamt byalag, hållna den 8 maj 1888, den 2b maj och 24 augusti 1890,

den °13 november 1897, den 1 september 1900, den 7 maj 1902, den 2 november

1913 och den 9 maj 1914. Förstnämnda protokoll innehåller den bestämmelsen, att

gemensamt arbete för byarna skulle utgöras efter skatt och dagsverkena utföras

T den ordning åldermannen genom budkavle påbjöde, varjämte stadgades, att den

som, ehuru uppbådad till arbete, därifrån utebleve skulle vid årets slut betala till

gemensamma kassan en krona och 50 öre för vart karldagsverke och lika för hästdagsverke.

Alla gemensamma arbeten skulle beslutas a bystämma. I övrigt innefatta

protokollen val av ålderman, bestämmelser om arbeten för byggande och

iståndsättande av vägar och broar, inköp av brandredskap, val av ombud vid

lantmäteriförrättning, anskaffande av felande skifteshandlingar m, m.

Protokoll vid bystämma med Storboda, Lillboda, Gösunda och Hjältans

byar den 1 juni 1795, den 15 juni 1818 och den 7 juni 1819, innefattande åtskilliga

ärenden rörande tillämpning av byordningen av 1758.

Protokoll vid bystämma med Vikens byamän den 2 november 1909 och

den 2 juli 1914. Förstnämnda protokoll innefattar beslut om reparationer av byns

batsmanstorp och upprättande av arrendekontrakt om samma torp. Det senare

protokollet innefattar beslut rörande vägarbeten och anskaffande av snöplog.

22. Från Jämtlands län hava överlämnats:

Ett exemplar av byordning för Jämtlands län, tryckt år 1819, samt av instruktion

för ordningsmännen i samma län, utfärdad av konungens befallningshavande

den 1 oktober 1818. _ .

Byordning för hemmansägare och åbor i Ytterbergs by i Svegs sicken,

fastställd av Svegs tingslags häradsrätt den 13 mars 1775 och försedd med tillägg,

som fastställts den 17 november 1795 och den 15 februari 1819.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts befallningshavandes den 23 juni 1828 meddelade förordnande

lör bonden Sven Larsson i Overberg att vara ordningsman i Överbergs by.

Protokoll vid bystämmor i Herrö by den 24 april 1832, den 4 juli 1856

fen ^ ju^ 1^68, innefattande, det förstnämnda: beslut om särskilt ansvar för

tillförsel eller försäljning av brännvin, det av 1856: överenskommelse om gemensamt

arbete för utdikning och odling av vissa myrar m. m., och det av 1868:

beslut om samfällda åtgärder för förebyggande av att mulbete av främmande

personers hästar ägde rum å byns samfällda skogsmark.

• c Byordning för Glissjöbergs by, upprättad den 10 september 1884 och intagen

i fevegs tingslags häradsrätts dombok den 6 februari 1885, »till den kraft och

verkan lag förmår», samt en handling, innefattande ändring och tillägg till samma

byordning, antagen den 14 oktober 1887, hvilken handling av nämnda häradsrätt

den 28 påföljande december i domboken intagits »till vederbörandes framtida

efterrättelse».

Överenskommelse mellan Byns och Vallarnes byamän av den 30 mars 1859

intagen i Svegs tingslags dombok den 27 januari 1860.

23. Från Västerbottens län hava inkommit:

Byordning för Öster- och Västertegs byalag i Umeå socken, med föranni

f u 6 aV Bungl. brevet den 20 februari 1742 antagen av byamännen den 18

Oktober 1811 och av Umeå och Degerfors socknars tingslags häradsrätt i domboken

intagen den 29 maj 1812 »till den säkerhet, kraft och verkan, som med

lag överensstämmer». Enligt meddelad upplysning lärer denna byordning ei

vidare tillämpas. J ö J

Därjämte hava överlämnats protokoll vid sammanträden med Sävars byamän

den 11 december 1912 ^samt den 5 juli och den 21 november 1913, upptagande

förhandling om reparation å en fiskarestuga och om försäljning av utstämplad skog

samt beslut om bortarrendering av byns samfällda fiskevatten, upplåtelse av eu

tomt, val av synemän för byns vägar, försäljning av höslått å byns samfällio-- heter, disponerande av medel influtna för höslått m. m.

24. Från Norrbottens län hava överlämnats:

Byordning för Fitholms by av Piteå socken, antagen å bystämma den 28

december 1874 och av konungens. befallningshavande fastställd den 1 mars 1875.

„ Byordning för Svensby by i Piteå socken, av konungens befallningshavande

fastställd den 17 maj 1878.

Byordning för Öjeby by inom Piteå socken, av konungens befallningshavande

fastställd den 7 maj 1880.

Byordning för Sjulnäs by i Piteå socken, antagen å bystämma den 14

mars 1884 och av Piteå tingslags häradsrätt till framtida efterrättelse gillad och

fastställd den 21 juni 1884.

Byordning för llarads by i Edefors socken, antagen av ägare och brukare

av afl byns i mantal satta jord den 14 december 1901, men veterligen icke av

någon myndighet fastställd. Denna byordning fanns avtryckt i ett insänt tidnmgsexemplar,

som jämväl innehöll följande meddelande därom:

»Bref från Harads.

I likhet med en del andra byar har äfven Harads by några ängeslägenhetei

m. in., hvilka ägas af byamännen som samfäld egendom. Genom utarrendering

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

årligen af ängeslägenheterna kunna byamännen med tiden samla ett litet kapital.

Bestvret med utarrenderingen åligger »åldermannen», som väljes bland byamännen.

Dessutom har åldermannen att inkassera arrendemedlen, förvalta penningmedlen,

utlysa och leda byastämmor etc. Vid byastämmorna handläggas flerahanda ärenden,

som röra byn gemensamt. , . , __

Men som bekant äro byastämmorna vanligtvis sammantraden, dar man

»grälar» utan att fatta lagligt bindande beslut. Beträffande flera ärenden fordras

nämligen, att samtliga byamän förena sig om ett beslut — och när ar enigheten

gQ, stor ^

Harads byamän, som vid kyrko- och kommunalstämmor städse iakttaga

osedvanligt godt »parlamentariskt skick», ha ledsnat vid byastämmorna »å la

praxis» och vid stämmor den 14 och 21 dennes antagit en byordning, som gor

det lätt att härefter komma till ordentliga beslut vid resp. stämmor.

Vid samma stämma beslöts att fördela 1,798 kronor af byns gemensamma

medel, som uppgå till icke fullt 2,000 kr. Till grund för delningen skulle en af

kantor Sortelius uppgjord delningslista gälla. .. ,

Revisorerna, hrr Henriksson och Sortelius, hade föreslagit kassans användande

till något för byn allmännyttigare ändamål, t. ex. inrättandet af ett par

finska badstugor, tvätthus e. d. , , ,,

Emellertid ansågs, att, enär Harads by vore mycket vidsträckt, blott ta

af byamännen skulle komma i åtnjutande af de fördelar en »allmännyttig» inrättning

afsåge att tillföra byn.»

Bvordning för Lillpite by av Piteå socken, antagen å bystämma den 8

februari 1902 och av Piteå tingslags häradsrätt^den 10 påföljande mars i domboken

intagen »till den kraft och verkan lag förmår.»

Byordning för Koknäs by i Piteå socken, antagen a bystämma den

27 mars 1905 och av Piteå tingslags häradsrätt den 28 påföljande juni i domboken

intagen till den kraft och verkan lag förmår.

Byordningar m. m.

Byordning för Bola by i Valö socken.

»Så väl till God Ordnings Vinnande i By som och till undvikande af flera

oredor som kan Väcka Oenighet och förargelse Grannar emellan hafva vi underskrefne

Hemmans Egare uti Bohl och i Wahlö socken inbördes Otverens kommit

om en Byordning af fölJjande Puncter.

1) När By stämma skall hållas och alla Grannar dertill blifvit kallade,

höra de alle Gemensamt infinna sig, och den som då utan Laga förfall uti bliiver

eller Genom ombud sig icke infinner, skall bota 4 skillingar, och tar sedan åtnöja

si°- med hvad de andra Grannarne på Bystämman skäligen besluta.

Stockholms

län.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

2) Hvarje vår tid Sedan åker bruket till största delen är afslutad, Bör

uti alla G-rannarnes närvaro en ordentelig besigtning hållas på alla byens ’(xärdesgårilar

och om några finnes så förfallna att ohägn derigenom kan komma, då

skall Egaren Varda till sagd att, till en viss förelagd tid honom npstänga, men

om han det försumma böte då 24 gS:n Vare ändå förbunden att samma Gärdesgård

upstänga försummar han det ånyo Böte Dubbelt kommer ohägn derigenom

böte utom skadans Ersättande 32 gS:n alla Grindar och Led skall i rättan tid om

höst och våhr vara uti Lag gilt stånd, försummar den som är Egare till Grind

eller Led Böte som för gärdesgård Vare ändå förbunden att till viss förelagd tid

alt fullgöra eller böte Dubbelt.

3) Hvilken af Grannarne som på sveksamt och listigt sätt bevisligen

gjör ohägn för någon utaf de andra Grannarne böte utom skadans ersättande

24 gb:n.

4) De som hafva Okyndiga (kreatur, som ofta taga sig Öfver eller Genom

försvarliga Gärdes gårdar böra sådana vid tillsägelse på samma dag fängsla Giör

han det ej som har Okyndiga (kreatur böte 24 gS:n hjelper ej fängsla höra de

utur byn skaffas eller aldrig släppa dem på utmark vid 2 Riksdahles vite.

5) Bäfver någon sin Grannes Gärdesgård eller led, Stänge honom up så

god igen eller böte 16 gS:n Vare ändå förbunden att stängslen fullgiöra eller böte

dubbelt och Ersätte skadan.

Den som slår skär eller Dikar öfver på sin Grannes åker eller tigskifte

böte utom skadans Ersättande 12 gSm likaledes skall alla ålopps Diken

Genom Gärdet och äng, med Gemensam hand updikas, försummar någon det Böte

En Biksdahler och Dikningen likväl fullgöre.

7) Sedan alt af äng eller åker blifvit Lyckligen inbärgad eller på andra

Gemensamt inhägnade ställen, bör ingen af Grannarne insläppa några Creatur

förrän alla byamän blifvit tillsagda, ..Bryter någon häremot böte 16 gS:n.

8) Betet på Byens samfälta Äng, bör varsamt Lämpas efter våre hemmans

öres tal, och i Godt samråd med hvarandra, så att icke för mycket Creatur må

der insläppas, och att betet i sådan äng på hösten ej må blifva otillräckeligt,

släpper någon flera Creatur i bet änn han efter sitt hemmans eller Öres tal äger

och utan Grannarnas Lof Böte 24 gS:n.

9) Den som på Betet icke häfver fullt med häst-Creatur, emot den andra,

må i stället för en häst släppa en ko och två kalfvar, ett di föll Räknas intet’

men skulle någon olycka inträffa att något Creatur blir ofärdigt eller af odjur

nfvit, får obehindradt insläppas till det blir friskt.

10 Likaledes vare förbudit att under Höbergningen kora Öfver sin Grannes

oslagna teg skifte eller hö sträng vid 8 gS:n Böter, dock om denne blifvit tillsagd

att slå undan men det ej fullgjordt, äge då Lof att slå och räfsa undan så

mycket som på dess teg till nödig kjörväg fordras.

11) Wägar och Broar Öfver Byens Ägor, bör med Gemensam hand Lagas

och underhållas, efter det Öretal hvar och en åbo Eger, Hvilken af Grannarne

som vid sådan Bro och väglagning sig icke inställer, Böte den samma derföre

o2 gb:n.

o .i. 12) Som det är högst vigtigt att Elden i By varsamt skötes och vårdas,

sa aligger husbonde, att härvid hafva den strängaste upsigt på sina barn och sitt

husfolk, samt att Genast, istånd sätta de bristfälligheter som möjeligen mellan

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Brandsönerna å muren och skorstenar kunna upkomma, eller på något sätt ovar
samt

omsår med Eld Böte eu Rikdahler. -

13) Om någon af Grannana den Andra öfverfaller med svordom och oqvadens

ord, samt hårda och oanständiga ord och förvitelser på bystämma, eller andra

samman komster, den sådant Gjör, böte en Riksdahler.

141 De utaf Ofvannände Puncter anförda böter åligga åldermannen med

tillhjelp af de andra Grannarne hos den Brottslige Genast dock utan öfvervåld

att uttaga vägrar den som till Böterna förfallen är, det åt utgifva, taga da pant,

Lä°-ge då honom sedan en viss tid före att utlösan, för gumma! han det, vare da

panten till den mästbjudande försåld och öfverskottet honom aterstaldt

15) De böter som utfaller för brott emot Bvordningen Betalas alt Biter

Banca och förvaras efter Byamännernas Godt finnande. .

16) Likaledes Bör omkring Wallbomärsa tiden alla svin Ringas försvarligt

skulle någon uraktlåta det, Böte 4 gS:n för hvardt svin, utom en Sugga som

har s™* Sr]EfVenledes skall den väg till Pålsmora Brännbohl med Gemensam hand

Lagas, undan Rödjas till otta alnars Bredd, uphuggas och hallas vid magt, och

der större stenar som finnes Ligga vid vägen, skall borrtbrytas och brannas den

som icke infinner Sig vid väglagningen Böte 16 gS:n. aom.

Denna Byordning har blifvit med vart Gemensamma Bifall och samtycke

författadt, och skall af oss alla oryggeligen efterlefva?*, varder härmed alla, vara

namn och Bomärkens, underskrifvande bekräftadt och faststäld som skedde uti

Bohl och Wahlö socken den 29:de Augustö 1825.

Jan Er sson

Eric Ers son

Matts Mattsson

På en gång närvarande vittnen här till att ofvanskrefvne har Egen händigt

skrifvit Sina namn uti God öfverens kommeisse, äro

Anders flygare i Bohl

och A. Zetterberg Wahlö

»Instruktion för Byordningsman.

Östergötlands

län.

1 §•

I hvarje bv skall vara en ordningsman, vald af ägarne eller innehafvarne

af hemmanen i byn efter hemmantalet. Kyrkorådet i församlingen skall honom

i denna befattning stadfästa och äga makt, att om byemännens val fallit pa en

person, som kyrkorådet på goda grunder anser därtill oskicklig, ogilla valet och

förordna en annan.

12—164039

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

2 §■

Ordningsmannen, ehvad han af byelaget väljcs eller af kyrkorådet tillsättes

skall vara välfräjdad och jordägare eller arrendator af en i visst hemmantal bestämd

jord i byn.

3 §•

Hvar och en krögeriidkare bör, om han ej är desto bättre känd för alfvarsamma

och göda seder, vara utesluten från det hedrande förtroendet att vaka

ötver allmän ordning och säkerhet.

4 §.

Ordningsman åligger: att befrämja och förmana till ordning, enighet och

sämja inom byelaget; . att då någon af husbönder, barn eller tjänstefolk gör sig

känd föi lättja, liderlighet eller annat osedligt förhållande varningar och föreställningar

meddela och där dessa icke medföra verkan, sådant hos prästerskapet

i församlingen anmäla. Han^ skall ock, då någon i byelaget försummar utgörande

af allmänna skyldigheter, såsom stängsels vidmakthållande, väglagning sommaroch

vintertiden, honom därom erinra och då dessa varningar icke hörsammas hos

kronobetjäningen därom göra anmälan.

5 §•

Allmänna sammankomster till öfverläggning om saker, hvilka röra hela

byelaget må icke utan genom ordningsmannen beramas och böra af honom alltid

bivistas. Hai1 har därvid att noga tillse, det sådana sammankomster icke må föranleda

till utsyäfningar och fylleri. Sa skall ock alltid hos honom tillkännagifvas,

om dansgillen eller andra större samkväm i byen anställas, då honom åligger

tillse, att anständighet och ordning därvid iakttages och att de icke så inpå

nätterna fortsättas öfver den tid han skäligen bestämmer; vid hvilken tid husbönder

och föräldrar böra med begnande af deras makt understöda ordningsmannen

och barn och tjänstefolk hemkalla.

6 §.

Ordningsmannen bör göra sig noga underrättad om alla de personer som

mom byens område finnas och så snart en eller annan är utan laglig tjänst eller

näringsfång, sådant hos närmaste kronobetjänt anmäla. 7

7 §‘

Hos ordningmannen böra byemännen anmäla hvarje okänd eller misstänkt

person, som till dem ankommer, då ordningsmannen undersöker förpassningen

och om den misstänkta eller kringstrykande personen eller flera sådana, antingen

äga ingen eller en falsk eller ofullständig förpassning eller är utlänning eller af

andra anträffas å väg till annan ort än förpassningen innehåller, så böra de vid

ansvar genast till närmaste kronobetjänt afföras; och bör ordningsmannen noga

vaka häröfver, att kringstrykande och oförpassadt folk icke må i byen njuta herrberge

eller understöd, samt hos kronobetjäningen till beifran genast anmäla, om

sadant skulle inträffa.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

8 §■

Om venerisk smitta eller annan elakartad sjukdom skulle yppas inom byelao-et,

skall ordningsmannen sådant hos kronobetjaningen anmäla; äfvensom enahanda

förhållande bör iakttagas, om inom byelaget sådana brott begas, som al

offentlig åklagare böra vid domstol beifras.

9 §•

Om skogseld eller annan vådeld i grannskapet uppkommit, bör ordningsmannen

söka förmå grannarne i byelaget, att vara behjälplige till dess släckande

och ändock i förra fallet berättelse till kronobetj aningen afgifva.

10 §.

Där byordningar finnas, tillhör det ordningsmannen att handhafva deras

efterlefnad.

11 §•

Om ordningsman begår våld eller utmärker försummelse i fullgörande af

sina åligganden, eller begår vanhedrande brott, eller blifver förvunnen till oloflig

brännvinsminutering, bör han från befattningen skiljas, därom kyrkorådet pa

bvemännens eller kronobetjäningens anmälan förordnar och byemännen äga välja

en annan i dess ställe; men så länge de med nit och redlighet utöfva deras kall,

böra de njuta, icke allena det anseende och förtroende, de för deras befattning

förtjäna, utan och det hägn och beskydd, dem såsom af mig förordnade enligt 9

§ 18 Kap. Missgärningsbalken, tillkommer.

12 §.

Ordningsmännen må, under ingen förevändning, betungas med andra skyldigheter

och förrättningar, än dem denna instruktion innehåller eller jag framdeles

kan finna godt dem ålägga. Linköpings slott i 1 andskansliet den 25 Sept. 1818.

CARL von NIEROTH.

F. Wåhlin.»

Byordning för Juby By.

Till fölge af Kongl. Maijesits Nådiga wilga öfver byordningar utgifna den

20 februari 1742, hafva undertecknade ägare inom Juby By i Bankekinds Härad

och Askeby Socken, till ornings vinnande följande Region ingåt och beslutat. §

§ I
Den

lista Maij årligen, sammanträder Grannarne, åt för på följande året

tillsätta byman, Hvilket altid går i tour. Och åligger honom noga hafva tillsyn

åt desse efterskrefne Reglor noga iachttagas; Då något Sammanträde ma ske

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

till gemensamt öfverläggande, skall byman dagen förut jenom en kafvel sammankalla

Grannarne, Indika åligger kl. 8 morgonen därpå hos byman Sig inställa:

så vida icke Laga förfall anmälas varder den frånvarande plicktfäld till 8 Skr

Banco, och dessutom måste åtnögas med de närvarandes beslut.

§ 2.

Skulle någon vid förenämnde sammanträde öfverfalla någon af Granarne

med Smädeliga utlåtande plickte 1 Rdr heller mera efter omständigheterna.

§ 3.

Alla Gärdesgårdar som för hvarje år behöfver hägnas, vid ängar och Säde»

Gärden, skall årligen vara iståndsatte inom den 6 junii; hvilken sedan förr än

afbergat blifvit sådant verkställer sin Granne till skada plickte 1 skg för hvarje

hot af hägnaden och dessutom Gälde skadan åter.

§ 4.

Aflopsdiken måste hållas i Lagelig Ordning, Så åt den som ofvan Ligger

med Sin åcker, ej må Lida skada, hvilken en Sådan skyldighet icke fulgör plickte

2 skr för hvarge fam och betale dessutom vad sådant för upgrafningen i Lega

kan kosta. uö s b

§ 5.

Skulle någon vara så förmäten och taga Sig otillåtna vägar på vad ställe

som hälst utan tillstånd plickte 2 rdr Och Särskilt Efter vitesförbud om sådant

äges, och dessutom ersätte skadan.

§ 6.

Under all den tid ingen kjäle är i Jorden måste inga kreatur försias Lösa

till den så kallade ängkjällan, utan måste handledas på den uttagna vägen, hvilken

häremot bryter plickte 2 Rdr. till enahanda böter varder den förfallne som

under bykning nedsänker Orena kläder, men då vaten uptages i kar eller Balja

varder bykning tillåten a den plats som är vid nämde kjälla till Gemensam nvtta

uttagen. J

§ 7.

... Under den tid Som i 6 § nämt är, Skola alla Svinkreatur vara ringade:

till hvilken dag bymanen bestämmer; 3:ne dagar förut när det skall vara värkstält,

kl. 8 om morgonen dagen derpå åligger byman med biträde af åldermanen sådant

besicktiga. Skulle någon då icke fulgordt sin skyldighet, måste det af desse byamän

fulgöras, och betale den försumlige för Dess besvär 8 skr för hvart Svinkreatur,

skulle någon vägra en Sådan förrättning ålligger Byman honom ienom

kronobetjäningen till Böter befodra.

§ 8.

Smedja eller Badstuga må ingen bygga närmare än 150 alnar från man

elJer Ladugård hvilken häremot bryter plickte 2 rdr och nedtage huset genast.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

§ 9.

Alla inom byn får sin jord instänga, men då det sker af ängar och hagar

hvarest är Gemensamt bete måste sådant först byamanen anmälas för att kunna

öfverenskomma om huru mycket bete den skall förlora Som stånga vill, skulle

byamanen därom eij kunna åsämjas åligger honom pa egen bekostnad Låta etter

mätesmana ordom en sådan besicktning verkställa, skulle någon häremot bryta

pliekte för hvarge hot 4 rstn och hägnaden jena3t borttaga.

§ 10.

All betning af Lösa kreatur uti Gärdena inan Säden blir afskuren, varder

aldeles förbudit, skule någon vilja beta förr än nämt är måste de sina kreatur

handleda äfven förbjudes all betning å de diken hvari rågrannar äga hälften;

hvilken häremot bryter pliekte för hvarge kreatur 1 Rdr om än ingen skada sker;

till enahanda böter vare den förfallen hvilken isläpper gardet sedan saden bliivit

afskuren, inan Samtelige Granarne Sig därom förenat.

§ 11-

I Trädesgärdet skall betet för mindre kreatur altid begagnas, men vad

boskap och hästar får eij insläppas, den häremot bryter pliekte törsta gången

skr andra gången Dubelt och sä vidare.

§ 12-

I den så kallade Kjällhagen, och Korskjäret må ingen Slotter företagas

inan Grannarne sig därom förenat, hvilken häremot bryter fdlekte 2 r r.

Men åter vad Storängen beträffar äge hvar och en frihet afberga da han

behagar endast åt han icke därmed får jöra Sine Grannar något förfång.

§ 13.

Ingen Må intaga på Samfält bete eller insläppa flere stån än lian därtill

har rättighet; hvilken häremot bryter pliekte första gången 1 rdr andra gången

dubelt, 3:dje gången 4 rdr och så vidare, och ärsätte skadan, äfven ärmras åt da

et kreatur är år Gammalt Räknas det för helt stånd.

§ 14-

I början af September månad hvarge år, skola Granarne i hagarne utsyna

det Rödjande hvilket kan anses nödigt, och bör deta vid 2 rdr hvite vara värkställt

till den 1 Maij därpå följande, annars Måste Byamannen sadant tor Lega

låta verkställa hvilket den Triskande måste betala.

§ 15-

Alla väo-ar i Gärdena hvilka äro byns enskilta nyta, skall delas efter hemmantalet

på efet Sät åt så vit sig göra Låter till det mesta få vägelotterne vid

Sina åkerhumpar hvilka altid om Sommaren böra hallas far bara.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

§ 16

m Svinkreatur får insläppas på den växande Grödan om hösten förr än

fullkomlig kjale är i jorden och Grannarne sig därom förenat, hvilken häremot

bryter plickte för hvattera svinkreaturet 12 skr. skulle sådant inkomma ienom

itn annans Olageliga Grind eller Gärdesgård plickte den 1 rdr och uprätte det

leiacktiga jenast. 1

§ 17.

, , A1ja i denna Byordning bestämde böter beräknas i Banco, och af den bvmans

tjänsten förestår med biträde af ålderman jenast uttaga, af den häremot som förestar

lort sig förfallen, vägrar han böterne betala tages pant af Bose öre vad finnas

kan Med föreläggande åt panten inom åtta dagar igenlösa försumas det Läte

vin an en jenom auction försälja panten, hvilket bör kungöras i Sockne kyrkan

böndagen förut; Och Sedan Om något öfverstiger böterne tillstäles det jenast

tora agaren. J

§ 18.

4 , , ^ atl dana byordning bestämde böter fördelas på det Sät, åt Va tillfaller

Askeby fattig Gassa 1/s dem bytjänsten förestår Samt en tredjedel angifvaren

Sålunda Öfverenskommit och beslutat betygas Juby den 29 September 1825.

Lars Olofson ägare af Va Rusthåll. Nils Nilsson. Nils Larsson N. L S.

Anders Andersson A. A. S. Petter Andersson. And. Lundberg. Johannes Larsson

i Drangsbo efter anmodan. Nils Sakrisson N. Z. S. Johannes Gustafson. Lars G

Konsberg genom Sam. Ekeroth. Lars Olofson i Askeby.

, • , A 132 Af 1825 den 4 0ctober, å allmänt Höste Ting med Banke
S,

harad 1 Fllhnge är denna Byordning ingifven samt till vederbörandes efterBety''rarmed

den klaft °Ch verkan LaS förmår i domboken ordagrant införd:

På Härads Rättens vägnar,

G. v. RÖÖK.

o 1830 den 1 maj sammanträdde Granarne och öfverenskoms åt den för hvarje

ar varande byman maste oärsatt ansvara för vägrödgningen vintertiden, så åt någon

snofogde icke vidare behöfves som vi med våra namn bestyrka.

Lars f?lo^on- Better Andersson. Lars Nilsson. And. Lundberg. Nils Olofsson

N. O. S I etter Svensson P. S. S. Petter Eredric Nilsson P. E. N. S. Nils

Zachnsson N. Z. S.»

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Förslag till By-ordning för Nogersunds Fiskläge. Blekinge

IdYl.

Enär icke någon ordning kan vidmakthållas för tryggande^ af allmänt väl,

våo-ar vi af Vederbörande anktoriteter anhålla om stadfästelse a här nedan andragna

bestämmelser, som vid allmän samling skedde i Nogersund den 5:te april

1862.

§ I
Bolaget

styres af en ålderman samt 4:ra såkallade Besittare, hvilka tjänstgöra

i minst 2:ne år, allt efter omständigheterna, dessa personer utses af sådana

indika äro kända för redbarhet och ordning.

§ 2.

Då Åldermannen vill, antingen själf eller på någon annans begäran hafva

innevånarna samlade, utsändes eu Bricka eller Budkafvel, denna bör cirkulera

hus från hus, på denna utsättes stället och tiden då mötet bör^ske. — Uraktlåter

någon utan laga förfall att tillstädeskomma, bör han lista gången bota 25 öre

till Byalagets kassa, och sker det oftare fördubblas det, intills böterna uppgår till

5 Rs Rimt, hvarefter den försumlige skiljes eller utestänges från Byalaget — och

får således ej mera deltaga i råd eller val — han bör likfullt hörsamma allt

hvad som Byalaget lageligen beslutar, åtlydes ej det, bör han till Domstol inkallas,

på lika sätt och vid lika ansvar är den förfallen, som inträder i Byalaget

öfverlastad af starka drycker, hvilken genast bör afträda från deltagandet, och

får vid all samling icke några rusgifvande drycker förtäras på stället för ordningens

iakttagande.

§ 3.

Då storm uppkommer, eller behof är att bärga, uppdraga eller utföra båtar,

sker detta kallande med blåsande i ett större Horn, detta får ej gagnas utan

vid Tjocka, Eldsvåda och bärgande af Båtar. Vid varje månads utgång, eller

första dagen på den kommande månaden (såvida helgdag ej inträffar) bör 2:ne af

Besittjarna kringå uti hvarje hus för att efterse eldstäderna, hvilka då böra vara

fria för sot och andra skador, som kunna åstadkomma Eldsvådor den som finnes

brottslig härvid, böte lista gången 25 öre och fördubblas sedan för hvarje gång i

likhet med 2:dra §. Besittjarena äga likfullt att låta annan man verkställa det

bristande på ägarens bekostnad, sker sådant icke i godo, bör den brottslige till

Domstol inkallas — är åter murningen förfallen, äga Besittjarena i samråd med

Åldermannen förelägga ägaren 8 till 14 dagar för reparation, men förbjuda begagnandet

med Eld, uraktlåter den felande tillsägelsen, urståndsättes murningen

för elds begagnande.

§ 4.

Husägare och hyresfolk eho det vara må skall alltid hålla rent såväl uti

boningsrummen som ock annorstädes äfven på fiskeplatserna, och far ej utkasta

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

sill eller fisktarmar eller annan orenlighet, som den värma årstiden lätt kan medföra

sjuklighet, utan bör all fisktarm utföras io sjön, och sopdyngar uppläggas afsides

från husen samt packas och täckas — Ålderman och Besittjare böra hålla

sträng tillsyn häröfver, beträdes någon härmed liknöjd, varnas lista gången men

bötar 2:dra gången, han därmed beträdes, 50 öre R:''mt och fördubblas sedan för

hvarje gång i likhet med 2:dra §.

§ 5.

Allmänna vägen vid fiskläget skall alltid hållas farbar, och äger Ålderman

och Besittjare i samråd med minst hälften af innevånarna att antingen gemensamt

eller ock på hvarje husägare fördela vägstycken i mån af fiskeplatsernas

storlek, hvilka böra underhållas med broningsämnen, vägen kommer att besiktigas

den lista Maj hvarje år, brister någon häruti sedan öfverenskommelse blifvit fättadt,

och hvarom Bricka minst 8:ta dagar förut härom blifvit tillkännagifvet försäljes

vägstycket (om delning sker) på ägarens bekostnad till den minstbjudande.

— Snökastning kommer att verkställas gemensamt på Åldermannens kallelse. —

Brister någon häruti utan högt laga förfall, näml. genom sjukdomsfall eller som

förr nämnt, lejer åldermannen i den försumliges ställe annan man, och kommer

så den försumlige att för hvarje utförd arbetstimme betala 8 öre Bunt, och om

halfva dagen försummas, betaln. för full dag med 1 R R:mt utom det ansvar 2:dra

§ förut bestämt.

§ 6.

.Den eller de, som utan tillstånd tager en annans Båt eller de inventarier,

som till båten hörer, lossar förtöjningar, skadar kåsställe, borttager sten från

bryggor, korgar, kärl, som står för rengöring i kåslandningarna, fråntager eller

fördärfvar garn stänger — stöttor — Kubbar, linor och våklar eller hvad det vara

må, bötar lista gången 50 öre, och sker det oftare fördubblas i likhet med 2:dra

§ samt dessutom skadeersättning och ansvar efter lag. hvarom Domstolen må döma,

§ 7.

Den,o som upplåter Dans eller Lekstuga åt allmogen, bör sådant först anmäla

hos Åldermannen, och bör sådant anmälas minst dagen förut, på det att han

i samråd med Besittjarna må pröfva, om tillåtelse bör meddelas, blifver tillåtelse

meddelad, må tiden icke utsträckas till längre än högst dra timmar, räknat från

kl. 5 på aftonen, hälst vid flyttningstiderna, dock icke i påsktiden eller några

större högtidsdar — vid danstillfället bör 2ine Besittjare tillstädes vara för att

efterse oordningar och Lagbrott. — Och skall husvärden, som Lekstugan upplåtit,

till iMdermannen först aflämna Två JRs B:mt innan början får ske, som kommer

att fördelas sålunda, att hälften skall tillfalla Besittjarna och andra hälften

By el agets kassa, uraktlåtes detta, bötar husvärden från 3 till 5 Rs Rimt, som

ock tillfaller Byelagets kassa, och förbjudes för alltid publik sadling

§ 8.

De af allmogen, som vid slika dansnöjen eller andra samlingar förer ett

oanständigt uppförande, utfarer i eder och svordomar — stojande eller skrikande,

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

med ett ord förer oordning, utvisas af Besittjarna och hemställ es till föräldrar

eller deras husbönder samt bötar till Byelagets kassa En Rs 50 öre Rimt, har

större förbrytelse timat, anmäles det till kronobetjeningen för att vid domstol

åtalas. — Och böra föräldrar och husbönder tillse, att deras barn eller tjänare

böra vara i sina hemvist om vinteraftnarna kl. 7 och sommartiden aftnarna kl.

10. efter hvilken tid inga sammanskockningar på fiskläget eller i eller omkring

husen får ske, på det att icke hvars och ens nattero bör därefter störas, och det

vid lika ansvar för hvar och en, som här omnämnt är.

§ 9-

Ålderman och Besittare böra således hafva en oafbruten tillsyn öfver alla

oordningar och Lagbrott, rättighet att ordna om fiskelägets angelägenheter och

böra efter samvete och bästa förstånd Lageligen förfara — de böra således befordra

de brottslige till ansvar o. s. v., förvara Byelagets Handlingar och alltid

ansvarige för de medel, som kunna inflyta, och höra för framtida rättelser och

vägledningar vid hvarje samling föra Protokoll till undvikande af tvister.

Uraktlåta Ålderman eller Besittare att fullgöra sina åligganden, utan befinnes

liknöjda, böter dessa för bristande tillsyn från 3 till 5 Rs R:mt allt efter

Byelagets bestämmelser, har de genom glömska brutit i små förseelser, varnas de

lista gången, men beträdes de 2:dra gången eller af större förseelse vara från befattningen

skild.

Till sist bör den i dag utsedde Åldermannen och hans Besittjare hos kyrkoherden

i församlingen begära sockenstämma härom, samt efter dess yttrande häröfver

till mera säkerhet inlämna denna Byeordning till Domstol för att få fastställelse.

Sedan vi nu härigenom förbinda oss alla att denna By-Ordning till oryggelig

och obrottslig hörsamhet och lydnad fullgöra och efterkomma.

Som ofvan

NILS LARSSON

Ålderman.

(Namnunderskrifter.)

1862 den 26 maj på ordinarie sockenstämma med Mjelby Församling

blef denna Byordning föredragen och i all delar godkänd med förordande, att den

också måtte vinna stadsfästelse.

Attesteras s. ofvan.

Ex protocollo

C. Nordström.

V. Pl.

N:o 279. År 1862 den 23 juni under lagtima Sommar Tinget med Listers

Härad i Norje blef denna Byordning till Härads Rätten ingifven, i Domboken

13—184039

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kristianstads

län.

ordagrant införd samt enligt Resolutionen på allmogens besvär den 1 september

1741 stadfästad att gälla med laga kraft och verkan; Betygar

På Härads Rättens vägnar

M. J. SVENANDER.>

» Byordning,

antagen till framtida efterrättelse på Bystämma med samtlige hemmansegare i

Broby den 23 Juli 1853.

§ 1.

Byordning för Broby by skall alltid finnas. Den omfattar och tjenar till

efterrättelse för Byns samtlige invånare, sedan den af vederbörande Ächtoritet

blifvit stadfästad.

§ 2.

Byordningen, med deri framdeles skeende ändringar eller tillägg, beslutes

på allmän Bystämma.

§ 3.

I Bystämma ega samtlige Byens hemmans åboar att deltaga. Rösträtt utöfvas

enligt samma grund, som för sockenstämma antagen är. Rörande Byns allmänna

platser och afgifter af desamma, galle dock den grund för rösträtt, som

hittills egt rum.. Likväl kan ingen öfver den andres egendom besluta eller pluralitet

ålägga minoritet någon afgift, med undantag af viten, som bestämmas.

Gästgifvaren har säte och stämma i Byens angelägenheter, samt rösträtt enligt

föregående grund, i alla ordningsmål

§ 4.

Hvarje år den 1 Maj, eller om helgdag då infaller, dagen derpå, hålles

allmän Bystämma, hvarvid väljes en Ålderman för det kommande året. Föregående

årets ålderman kan återväljas, om han vill förtroendet sig åtaga, men vare

ej dertill skyldig. Wid samma tillfälle regleras ock Byens allmänna angelägenter,

så vidt ske kan, för det kommande året.

§ 5-

Åldermannen är Byens ordningsman och uppbördsman för dess medel. Han

eger att sammankalla till Bystämma, så ofta någon angelägenhet sådant påkal
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

lar och han finner nödigt, förvaltar och redovisar för Byens allmänna Kassa,

verkställer de på bystämma fattade beslut, förvarar Byens allmänna handlingar,

såsom Skiftes- och Gärds gårds delnings dokumenter, charta m. fl. samt dess Signalhorn.

förer ordet och ansvarar för Protokollet vid alla sammanträden.

§ 6.1

ålderman väljes med enkel röstpluralitet, men till alla öfriga beslut erfordras*

en pluralitet af Två tredjedelar utaf samtlige närvarandes röstetal; i annat

fall anses frågan förfallen. Bystämmas sammanträde kungöres förut på predikstolen,

med uppgift om öfverläggningsämnen; och äro frånvarande skyldige

att rätta sig efter närvarandes beslut, så vidt det rörer sak, hvaröfver Bystämman

egen att besluta.

§ 7.

Wid hvarje Bystämma föres Protokoll af Åldermannen eller den han derom

anmodar, hvari alla fattade beslut noggrannt antecknas, och justeras genast,

hvarefter de ofördröjligen till verkställighet befordras. Stället för sammanträdena

bestämmes af Åldermannen, som eger uttaga de viten för uteblifvande från

Bystämma utan laga förfall, som kunna blifva bestämde.

§ 8-

Alla för Byn till framtida efterrättelse antagne och beslutna ordningar,

som röra sedlighets och god ordnings främjande, tjenares och arbetares hållande

i tukt och skick, inbördes enighet och grannsämja m. m., böra, för att vara gällande,

Konungens Befallningshafvande underställas, äfvensom i fall viten i ett

eller annat afseende öfverenskommas. Hvaremot i frågor om Byns ekonomi, vaktare,

eldstäder, sprutor, dess allmänna platser och deras användande m. m. Bystämman

eger att besluta, på sätt denna Byordning bestämmer.

Ut supra. _ , T

r John Jonsson.

Chr. Osn. Angeldorff. Ing- Ljungh. M. Hallström, Chr. B. Saddberg. Sy.

Nilsson. Nils Åkesson. Anna Pehrsdotter. Sven Tufvesson. Ola Nilsson. Truls

Pehrsson. Nils Sonesson. Pehr Pehrsson. Jöns Tufvesson.

Till Konungens Befallningshafvande i Christianstad.

Om Inställelse af härhos i afskrift bifogade, af Broby bymän vid stämma

den 23 juli nästl. år enhälligt antagna byordning, våga åboarne i Broby by vördsamt

anhålla, sedan de under snart ett års tid haft tillfälle öfvertyga om deras

lämplighet för detta bysamhälle.

Broby den 24 April 1854.

Å Broby byemäns vägnar:

John Jönsson.

Ålderman.

Chr. Angeldorff.

Pastor.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Resol. N:o 168 Ekd.

Landsböfdinge Embetet finner skäligt denna Byordning till bydelägarnes

framtida efterrättelse fastsälla. Cbristianstads Landskansli den 29 April 1854.

På Landsböfdinge Embetets vägnar:

F. Wredman. Bernh. Buberg.

»Byordning för Ifvetofta byemän

antagna vid bystämmor den 3 november 1911 och den 29 mars 1912.

§ L

Byordningen afser att ordna handhafvande! af Ifvetofta bys gemensamma

angelägenheter, såsom utarrenderandet af byns jordar, förvaltandet av byns tillgångar,

ordnandet af byvägarnas underhåll in. m.

§ 2.

Byns gemensamma angelägenheter handhafvas af en för en tid af 1 år

vald ålderman.

Åldermannen åligger:

l:o) att bereda ärenden, som skola förekomma å bystämma;

2:o) att låta uppställa röstlängd;

3:o) att sammankalla bymännen till stämma på sätt, som särskilt stadgas;

4:o) att vara ordförande och föra protokoll å bystämma, såvida ej bystämman

på åldermannens begäran vill utse särskild ordförande för dagen;

5:o) att verkställa å bystämma fattade beslut, såvida ej bystämma i något

särskilt fall vill giva uppdraget åt annan person;

6:o) att vara kassör och föra räkenskaper för byns medel;

7:o) att i öfrigt bevaka byemännens rätt och föra deras talan, där särskild

person ej är utsedd.

§ 4.

Såväl utdebitering som utdelning av medel äger rum efter antalet vägtal.

som blifvit de olika jordbruksfastigheterna åsätta vid vägdelningsförrättning under

år 1911 och som böra angifvas i den i föregående paragraf omtalade röstlängden.

§ 5.

Räkenskapsåret börjar den 1 november och böra räkenskaperna, såvida

möjligt är, vara åtföljda av verifikationer.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

§ 6.

Byns kartor och handlingar, öfver vilka register bör finnas, förvaras å

plats, som af bystämma utses.

§ 7.

Ordinarie bystämma hålles årligen: en i april eller maj och en i november.

Extra bystämma hålles, då åldermannen så anser nödigt eller då minst 5 bymän

sadant begära i skriftlig handling, i vilken angifves, det eller de ärenden, som

de önska få behandlade. Stämmorna hållas å lokal, varom bymännen besluta.

§ 8.

A ordinarie majbystämma förekomma följande ärenden:

l:o) val af brandbefäl;

2:o) besiktning af brandattiraljen;

3:o) behandling af tillsyningsmannens öfver byvägarna utlåtande.

§ 9-

Å ordinarie november-bystämma förekommer följande ärenden:

l:o) val af ålderman; .

2:o) val af snöplogfogde och bestämmande af pris för dagsverken vid vintervägunderhållet;
3:o)

vart 3 år val av tillsyningsman öfver byvägarna samt åt 2:e biträden

åt denne;

4:o) val af 2:ne revisorer;

5:o) revisionsberättelsen och beslut med anledning af densamma;

6:o) bortarrendering af byn tillhöriga jordar;

7:o) beslut om användande af byns medel.

§ io.

Rösträtt tillkommer varje ägare af jordbruksfastighet af vad namn det

vara må, innehafvare af boställe, arrendator af jordbruksfastighet såvida han för

densamma erlägger skatt till stat och kommun, och utgöres sålunda.

l:o) för varje vägtal er hålles en röst; _

2:o) rösträtt kan utöfvas genom fullmakt, dock äger ingen att rösta pa

grund af fullmakt för mer än en röstberättigad;

3:o) omröstning sker öppet, såvida ingen begär sluten omröstning;

4:o) för besluts fattande fordras enkel röstpluralitet;

5:o) vid lika röstetal gäller: vid öppen omröstning den mening, som ordföranden

biträder, vid sluten omröstning lotten.

§ 11.

Uppsikt öfver byvägarne, den tid, mark är bar handhafves af en på 3 år

vald tillsyningsman samt af 2:ne af bymännen valda biträden åt denne; men hafva

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Malmöhus

län.

dessa biträden ingen beslutanderätt vid uppsiktens utövande. Med försumlig väghållningsskyldig

förfares enligt lag om enskilda vägar på landet af den 5 juli 1907.

§ 12.

Uppsikt öfver vintervägunderhållet handhafves af en för året vald plogfogde.

Skyldig att utgöra dagsverken och körslor för vintervägunderhållet af såvfti

bygde- som byvägar är var och en, som äger rösträtt å bystämma; dock må

endast den kunna budas till körslor, som äger 2rne hästar och däröfver för varje

påbörjat 10-tal av vägtal utgöres ett dagsverke.

Ordningen för dagsverkenas och körslornas utgörande uppgöres för varje

år af snöplogfogden och den i föregående § omnämnda tillsyningsmannen.

Budning sker sedan af snöplogfogden efter den så bestämda ordningen.

Bystämman bestämmer det pris, som af bykassan skall erläggas till den,

som för vintervägunderhållet utgör dagsverken å byvägarna.

Om någon ej fullgör begärt dagsverke eller körslor, äger snöplogfogden

anskaffa felande dagsverken eller körslor.

Kostnaden härför skall af den försumlige gäldas.

§ 13.

Ben, som ej åtnöjer sig med bymännens å bystämma fattade beslut, må

söka ändring hos kompromissnämnd vald enligt nu gällande lag om skiljemän,

och ej inför domstol.

Kostnaderna för kompromissafgörandet gäldas af den tappande parten.

Till ledamot i kompromissnämnden kan ej utses inom Ifvetofta by boende

person.

Tvist rörande sådant, som kan hänföras under lag om enskilda vägar på

landet eller rörande vintervägunderhållet på bygdevägarna skall behandlas på

sätt lag därom föreskrifver.

§ 14.

Ändring af bestämmelserna i denna byordning kan ske, när ändringen

blifvit beslutad af två på hvarandra följande bystämmor.

(Namnunderskrifter.)):

»Förslag till förändring af Fleninge »By Ordning», upprättadt af undertecknade

Kommitterade.

1 §•

Inom hvarje by af Fleninge bys här nedan indelade trenne Rotar skall

årligen från årets början, en delägare vara Ålderman, och tillika under året bestrida

sexmanstjänsten, äfvensom biträda vid väg och brandsyner samt uppbörder

som ifrågakomma och ej åligga kyrko- och kommunalstyrelsema. För sådant

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

ändamål uto-öres Wästra Roten af nummer 1, 4, 5, 7, 8, 9, 15 och 18 Fleninge

tamt F e^ng torp; östra Roten af n:r 17, 19, 23, 25, 26 27 28 6» 31 samt 32

Fleninge; ocl Norra Roten af n:r 13, 16, 20, 21, 24, 29. och 30 Fleninge jemte

Fleninge G unnestorp; och Skoggömmagard. Dessa befattningar cirkulera emella

oTannarne som äro ägare eller innehafvare af i mantal satt jord enligt en särskild

upprättad turlista, så att hvarje åbo eller arrendator, som därstädes har matlag

bestrider tjensten ett år.

2 §•

Åldermännen skola årligen medelst kungörelse i socknens kyrka sammankalla

byemännen till Ordinarie bystämma, som afhålles i socknens Kommunalrum.

eller den lokal, som tjänstgörande åldermännen bestämma, forsta soknedagar

Januari månad. Kungörelsen derom bör uppläsas de 2:ne näst föregående sondacmrne

och innehålla uppgift på de ärenden, som vid stämman skola behandlas.

Delsa ämnen röra isynnerhet de samfällde jordar, som tillhöra byen och för hvilka

redovisning öfver influtna och förfallne föregående årets utgifter da bor ske, samt

för beslutade utbetalningar för delägarnas rakning. Derjemte bör. uti kungörelsen

införas, att de delägare, som vid stämman ej infinna sig, maste atnojas med

de tillstädeskommantes beslut uti de ämnen som i kungörelsen om stämman

upptagas.

3 >?■

Vid denna ordinarie stämma öfverlemna de afträdande förra årets ålderman

till de tillträdande, det som de för byens rakning omhänderhaft, och de tiliträndande

öfverenskomma då sins emellan hvilkendera af dem som skall utfärda

kallelser till stämmor, samt uppbära och qvittera inflytande medel for byens gar

dar m. m. samt utbetala beslutade utgifter och redovisas för bykassan, samt fora

eller låta föra räkenskaperna för kommande aret. TJteblifver utan laöa förfall

ålderman från behörigen kungjord stämma, och detta vallar uppskof, vare denne

skyldig ersätta de besvär och kostnader, som derigenom uppstå.

Om vid föredragning af fråga vid stämma olika meningar uppstå, afgoras

de*sa o-enom öppen omröstning bland de närvarande delägande, af hvilka ingen

får genom fullmakt rösta för mer än en delägare, utom sig sjelf. Kosterna beräknas

per Kapita och derest omröstningen stannar i lika rosttal enaot hvarandra,

o-aller den mening som beslut, hvartill ordföranden eller föredraganden sluter sig. 5

5 §•

Skulle under årets lopp något ärende, som endast angår byen eller delao-arne

i byelaget, ifrågakomma och behöfva afgöras, äga åldermannen derom utfösa

stämma för frågans behandling på lika sätt som kallelse till ordinarie stam^

ma Missnöje mot beslut, som vid stämma fattas, äger delägare amf oi a, men de

beslutade galler det oaktadt intill dess det blifver lagligen upphalt.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

6 §•

-Protokoll över förhandlingarne vid stämmorna, hvilka ledas af vid stämnans

boijan utsedde ordföranden, föres af honom eller den som han därtill anta^

u i ! +6n ^°r än.d-amalet anskaffad bok, och införes deri öfverläggningsämnet

It, “tököVtTf It Mm“T^den Vid aWuta„fe7n&“(:

nan P£Ttl?wL! n.är™[?nde åldermannen samt protokollsföraren, om någon annan

an ålderman dertill anyandes. Justering och underskrifter af protokollet

kan äfven uppskjuta^ högst fjorton dagar derefter, i hvilket fall 2:ne msterinet

man bland närvarande delägare utses. justerings

7 §■

■ i ^.ör granskning af räkenskaperna, som föras uti en särskild bok välies

kret V RrauStfSTf Stä“ma bland felägarne tvänne revisorer för det kommande

aret. ftesultatet af levisjonen antecknas vid nästa stämma i protokollsboken.

8 §•

hållas rm varas i kommunalrummet eller der sammanträdena

hallas, och hvartill finnes tvenne olika läsår, till hvilka åldermannen innehafva

tmkte^n “ n^cke1, nedlaSSf ti]1 förvar haedlingar som tillhöra byen, såsom kontrakter

om jordart, utslag, kartor och skifteshandlingar, vägdelningar m m femte

lineårne^SuttarasrdrieiIlShapSbÖCkeirna ^ naSon af de 1 b^ädan förvarade'' Lnd‘

gaynp "ffagas till begagnande eller utlånas skall anteckning därom göras i

piotokollsboken jemte tiden för återlämnandet och till hvem handlingen utlemna*.

9 §•

Uti närmaste sparbank insättes årliga behållningen enligt redovisnino-en

10 §.

, k sär*kil(l förteckning öfver byens gemensamma gårdar m. m som rörer

abr-. °cb del,s 1 sammanhang därmed andra delägares inom Fleninge socken

bordes förhållanden, är såsom bilaga till denna byordning upprättad och iämte

denna förvaras i bylådan. Fleninge den 29 apr. 1893. g Uppiattaa 0Ctl Jämte

Nils Hansson

Magnus Hansson.

Ola Hansson

Nils Larsson

Detta förslag till byordning blef vid ordinarie stämma med bvemännen

enna dag enhälligt antaget att lända till efterrättelse tills vidare frän den 1-te

Januari 1894 i ställe för den förra år 1812 upprättade byordningen

r leninge den Ute Maii 1893. 6

opaginerad Kontrollera mot PDF

90

»Förteckning öfver Fleninge bys gemensamma ordar m. m., som rörer såväl

byen som socknen.

Fleninge by utgöres af 19 lji oförmedlat till 8 17 24 förmedlat mtl., tördelade

å trenne Rotår, af hvilka Vestra Roten utgöres af n:r 1, 4, 5, 7, 8, 9, 15 och 18

Fleninge samt Fleingetorp, Norra Roten af Skoggömmargården och Fleninge Gunnestorp

samt mr 13, 16, 20, 21, 24, 29 och 30 Fleninge samt Ostra Roten af n:r

17, 197 23, 25, 26, 27, 28, 6 a 31 och 32 Fleninge.

Med undantag af Fleningetorp, Skoggömmaregården och Fleninge Gunnestorp,

bär byen gemensamma ägor nämligen:

l:o) En jordlott som äges af Johannes Anderssons sterbhusdelägare belägen

å den så kallade allmänningen, innehållande ett och ett hälft Tunnland, men

hvaraf byen årligen erhäller afgäld med Fyra Kub. fot 7 kannor korn (J.2.''j

Hektolit.) som löses efter årets medelmarkegångspris enligt derå år 1859 verkstad

skattläggning.

2:0) En vid enskiftet år 1806 för byens räkning afsatt grustägt om Ett

tunnlands rymd kallad Vestra Grusgrafven eller Stenstätt, som utarrenderas periodvis;

och

3:o) En d:o d:o benämnd Östra Grusgrafven om ett lunnlands rym, belägen

inom Hemmanet N:r 32:s Fleninge ägogräns, som likaledes bortarrenderas

emot årligt arrende under viss tid.

A denna sistnämnda jord finnes uppförde: Ett hus som äges åt atiidne

Johannes Åkessons sterbhusdelägare, hvilka för tomt och hagejord årligen till bykassan

betala två kronor; och ett d:o hus, som äges af sadelmakaren Andreasson,

hvarå för jordtomten betalas årligen nio kronor.

Byen äger andelar i torfmåsen Flöjen, men denna är år 1807 emellan delägarne

skiftad efter oförmedlat mantal, dock äger uti denna, utom Fleninge by,

äfven Fleningetorp, Skoggömmaregården och Fleninge Gunnestorp såsom nära

derinvid belägna lotter, desse proportionsvis efter hemmantal större än delägar
nes

i byen. . „

Likaledes är den så kallade allmänningen skiftad sednast är 1864 emellan

byemännen, efter oförmedlat hemmantal och N:r 13:s lott innebegripen uti sin

derintill gränsande ägoplan. , , ,

Som Skåne Hallands Jernväg genomlöper 1 löjen, och bro öfver der befintligt

vattendrag erfordras för delägarne att komma till sina på andra sidan derom

belägna skiften, har jernvägsstyrelsen med torfmåsägarne träffat öfverenskommelse,

att Jern vägsbolaget, i stället för att bygga och underhålla bro för sådan

öfverkörsel, till delägarne betalt Tvåhundra kronor, Indika äro insatta i sparbank,

att för ändamålet användas. , ., . ,

Fleninge Socken är vid skifte tillagd en samfäld sa kallad öfverskottsjord

och strandmalsmark. belägne vid Vikens fiskläge, hvaraf år 1833 34, de dåva
rande

skattehemmansägarne genom ombud försålde sina andelar, näml. för 23 1 / 24

mtl. oförmedlat, och utgår derför årligen till stamhemmanen, enligt år 1876 upprättade

kontrakter, för strandmalsmarken Fem kronor, och för öfverskottsjorden

Nio Kub.-fot (2.3553 Hektoliter) korn, att lösas vid Mikaeli tiden hvarje år efter

årets medelm.-gs.-pris. Denna afgäld betales vanligen till delägarne hvart annat år.

Däremot äro andelarne till boställena N:r 8, 9, 6 a 31 samt utsockne frälse

N:r 13 Fleninge och 33—35 Hålegården, jemte N:r 16, 2/s delar af SO och

Fleningetorp, utgörande 7 “do mtl. oförmedl., osålde

14—164039

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Skarabori

län.

De af samfälde jordarne utgående afgälderne och arrendemedlen äro i

kontrakterne bestämde att betalas årligen före den l:te Maii. Fleninee den 29

apr. 1893. "

Nils Hansson. Nils Larsson.»

»Utdrag af Domboken, hållen vid lagtima

höstetingets andra allmänna sammanträde

med Hofva tingslag af Norra

Vadsbo härad å tingsstället Hofva den

30 Oktober 1883.

N:o 262. Nämndemannen Carl Johan Ström i Bjerke inlemnade följande

byordning: »Vid sammanträde, blef af undertecknade bymän uti Bråta och Backen,

i Hofva socken beslutit följande byordning, efter som följer, nämligen: —

§ b Byfogde skall tillsättas varje år, efter helt hemmans gårdtal, så att

hvarje helt mantl. är skyldig därför ansvara uti sex års tid, samt även trenne så

kallade biträde, en person från hvarje gård årligen; och tillkommer det den tillsatte

byfogden att efterse det allt blifver ordentligt fullgjordt, efter hvad bär

nedan antecknadt och öfverenskommet är.

§ 2. Så snart som barmark är och kälen utur jorden, skall alla svinkreatur

i detta byalag vara ringade, dock utom grisar som ej äro vinterfödde, hvilken

som icke detta fulgör efter byfogdens tillsägelse, böte för hvarje dag 25 öre, som

de äro oringade per stycke; äfven skall alla grindar och vinterhål försvarligen

ingenstängas vid tillsägelse, samt om någon rifver hål å annars mans gärdesgård

neder och icke försvarligt återstänger; böter 50 öre, samt äfven samma böter för

hvilken, som häfver okynnige kreatur och dem icke försvarligen fängslar.

§ 3. Alla. såväl aflopps, som andra byalaget tillhörande diken skola

noggrann! upprensas och vidmakthållas undan hvarannan, derå syn årligen bör

hållas vid Midsommartiden. Den eller de, som icke detta fullgör, skall bota 5

öre per famn, och genast detsamma fullgöra, i annat fall äger byfogden mot lega

till hvad pris som helst göra och af den traskande genom pantning uttaga.

§ 4. Gärdsgårdssyn skall årligen hållas å de hägnader som byamännen

sjelf ve öfverenskomma om; då de böra vara fredgilla samt i godt fast stående

skick. Synen hålles vid Midsommartiden, då äfven byfogde bör omsättas årligen;

— alla byns tillhörande farvägar skola underhållas, och syn årligen hållas. —

§ 5. Alla vanliga och behöfliga vattuställen för kreaturen om sommaren

böra ständigt vidmakthållas med uppgräfning; den som icke åtlyder att medfölja

vid byfogdens tillsägelse, böter 25 öre, samt betalar särskilt den som i stället leges.

§ 6. Ingen tillätes att intaga utagårds andras kreatur å samfäldt bete,

utan alla byamännens bifall, samt äfven på samma sätt å sine egne eller samfälda

egor, intaga okända personer eller inhushjon utom grannarnes bifall, böter

5 Rdr. Riksmynt och genast dem bortskaffa; ingen tillätes å samfälld mark

borttaga valltorf eller taga grus, så att farvägar icke kan begagnas; böte den

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

som sådant gör 3 Rdr. för hvarje gäng, den eller de påträffa»; om någon innehafver

inhushjonsfolk, bör själf ansvara för dess vedbrand.

r 7. Alla skola hålla by tjur, äfvenledes fargalt uti bylaget, ordentliga och

försvariiga, som skall vara Henne år på hvarje gård eller helt hemman och ombvtes

hvarje års höst vid Hofva marknadstid eller senast den oO:de öept., allt

efter tur mot en afgift för byamännen, som vill begagna sig åt tjur bex (b)

skilling Riksmynt samt för fargalt 25 öre Riksmynt, allt för hvarje kreatur, men

tillhandahålles "ordentligt; om någon detta försummar, da den lotten eller tjuren

honom tillfaller böter genast 5 Rdr. Riksmynt, samt ofördröjligen det anskaffar.

S 8. Om någon later hugga fall eller svedjeland och icke det med timotej

frö uti rågen igensår, skall marken genast etter rågskörden utläggas till samfäidt

bete, men om igensåning göres med frö, inhägnas och begagnas 2:ne ar

etter ^skorden.^^^ ^ att infinna sig å bystämma, då byfogden utskickat

order min«t 6 timmars tid förut, höte för hvarje person 25 öre, utom det annat

ombud kommer gillas äfven; och får alltid den vara nöjd med beslutet.

8 10 Om några böter eller andra inkomster i bylaget blifver, skall byfogden

det vid Midsommartiden uttaga samt redovisa, hvarföre byfogde med bisittare

eger rättighet genom pantning uttaga alla böter, och hvilken som icke

åtlyder bvfogden eller med okvädes ord utan orsak honom bemöter bote 1 Rdi.

e Är by fonden försumlig och efterlåten uti allt hvad som desse föreskrifne

SS bestämma,°vare förfallen till böter för hvarje gång 1 Rdr. Riksmynt;

alla utfallande böter å inkomster användes till bylagets gemensamma nytta.

S 12. Får eller svinkreatur, få icke inkomma pa skogen der samialdt

mulbete är; böter 50 öre för hvarje gång, samt per stycke af kreaturen; om

något sådant icke åtlyder denna bestämmelse; — utan genom eget medvetande

ändock sådant gör. , , ... __

S 13. På skogens samfälda betesmark far icke slappas öfver 24 tjugofyia

stveken nötkreatur på hvarje helt hemman eller gård; den eller de som icke atlyder

utan öfversläpper, böter för dag och stycket af kreatur, 50 ore per dag.

Ingen må utan vård släppa kreatur lösa på allmän väg öfver Brata mossar, eder

uti gatevägarne, vid böter af 50 öre för hvart kreatur hvarje gång.

8 14 Om så är, att någon som nu underskrifver denna förening, kommer

att under åren försälja eller på annat sätt blifva ägare till egendomslotterna,

bör denna öfverenskommelse framdeles lända till efterrättelse; om någon tvist pa

något sätt skulle komma i fråga, skall det genom röstning, byamannen emellan.

Förestående byordning och öfverenskommelse äro för alla samt 1 ige jord''

egarne uti närvaro nppläsen och erkänd; som skedde uti Brata, Hofva den 2ö

Okt. 1873.

(Underskrifter.)

Y-o 44 \r 1874 den 21 Januari, å lagtima vårtinget med Norra Vadsbo

härad och Hofva tingslag, blef denna handling i Domboken införd och, jemlik!

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

KongL Resolution en på allmogens besvär den 1 September 1741, § 13. af Häradsrätten

taststäld såsom byordning till vederbörandes efterrättelse; betygar,

På Häradsrättens vägnar,

K. F. M. LÅNG.»''

Hvarefter berörda afhandling, enligt därom framstäld begäran, blef, till

åtecknas Säker”et’ iinyo 1 Doml)oken införd; Derom bevis skulle afhandlingen

Som ofvan.

På Häradsrättens vägnar,

A. M. v. PEOSHWITZ.»

»Utdrag af domboken, hållen å Norra

Wadsbo härads och Hasslerörs tingslags

lagtima Höstetings första sammanträde å

Tingsstället Hasslerör den 5 Oktober 1875.

, , NJ.° 56■ . Nämndemannen Carl Lundvall i Hassletorp för egen del och såsom

ombud för öfrige aboer i Hasslerör, inlämnar under anhållan om fastställelse en

sa lydande byordning:

... »Afskrift. Följande förening är bestämd att från och med denna dag lända

till efterrättelse emellan Hasslerörs byamän över de byallmänningar som höra till

byalagets hemman.

, 1:o- In,om Hasslerörs byalag skall den 15 maj hvarje år (skulle helgedag

intratta, den derpå följande söckendag) hållas sammanträde och då skall byalaget

gemensamt tillsätta lämplig person till byfogde. J 6

2:o. Byfogden är icke skyldig kvarstå mer än ett år.

3:o. Byfogden är skyldig att vid 20 kronors vite att föra ordentliga räkenskaper

öfver inkomster och utgifter och att blifvande kassa skall beräntas; räkenskaperna

skola före den 15 maj hvarje år granskas af 2:ne inom byn utsedde

personer. J

'' 4.o. Ingen inom byalaget eger rättighet att tillåta någon uppföra hus,

taga jord, grus, lera och myrsand på allmänningarne vid ett af oss emellan öfverenskommit

vite af 30 kronor, som tillfaller den bildade bykassan.

, 5''°''. j grustägter som finnas får icke af någon utom byalaget begagnas

att taga jord, grus, lera och mursand till allmänna landsvägar utan ersättning

etter lag Skulle någon atoni byalaget önska erhålla grus till annat begagnande

an till allmänna landsvägar då får de genom särskild överenskommelse med byamannen

erhålla detsamma om tillgång tinnes.

i *Ji''?•'' -^e pe£soner, som innehafva hus och tomtplatser inom allmänningarne

äro skyldige att efter verkställd värdering af byamännen ersätta det åsätta värdet

etter ar raknadt till byfogden den 14 mars hvarje år, och de som icke betala sitt

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

arrende å sagde dag skall genast uppsägas från sine platser och åtlydes icke det,

så skall byfogden genast ingå med vräkningsdom.

7:o. De beten som finnes å allmänningarne skall af byfogden utarrenderas

hvarje år.

8:o. Det i första punkten utsatta sammanträdet som skall hållas å Hasslerörs

gästgifvaregård hvarje år, äro byamännen titan kallelse skyldiga att sig infinna,

de frånvarande få åtnöja sig med de närvarandes beslut då minst 5 delegare

äro närvarande och gäller den mening som afgående byfogden bifaller.

9:o. Ingen af byamännen äger rättighet att bortföra matjord från någon

plats af allmänningen.

10:o. Skulle någon utaf de personer som hafva hus uppförda å allmänningarne

begå brott, skogsåverkan eller någon annan öfverträdelse af hvad namn

det vara må, skall han genast vräkas från sin plats.

ll:o. Skulle några tvistighet^- uppkomma uti denna förening är byfogden

genast skyldig att sammankalla byamännen genom kungörelse i kyrkan till sammanträde.

12:o. Denna förening skall inlämnas till Hasslerörs Häradsrätt för att

vinna laga kraft.

13:o. Sålunda öfverenskommit som skedde på Gästgifvareg.

Hasslerör den 31 Maj 1875.

(Underskrifter.)

Efter uppläsandet blef denna handling sålunda här införd och jämlikt

Kungl. Resolution på allmogens besvär den 1 Sept. 1741 § 13 af Häradsrätten

fastställd såsom byordning till vederbörandes efterrättelse; därom bevis densamma

åtecknas. — Som ofvan.

På Häradsrättens vägnar:

K. F. M. LANG.»

> Byförening.

Wi undertecknade egare af 4 hela mantal Thorsvid, hafva för ordningens

upprätthållande innom bylaget, öfverenskommit om upprättande af följande byförening.

l:o. Första året den 1 Maj väljes af bylaget för ett år af byamännen för

»/i-dels mantal till byfogde eller ordförande, hvilket sker genom röstning af de

närvarande, dervid en var eget- en röst, derefter byfogdetjänsten går i tur så att

1/4-dels mantal hvarje år svarar för byfogdetjensten.

2:o. Byfogdens åliggande äro:

a) Att förvalta bylagets ksssa, indrifva bylagets inkomster och bötesmedel,

ombesörja dess utgifter, och vid årets slut den 1 maj a allmän bystämma inför

bylaget visa klara räkenskaper öfver förvaltningen.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

b) Byfogden skall uttom den ordinarie stämman som hålles den 1 maj

hvarje år, efter anmodan sammankalla bylaget till bystämma då frågor uppstå

som röra bylaget, eller då byfogden finner sådant nödigt.

c) Byfogden skall så tidigt utfärda orderna till stämmor att alla kunna

hinna till stället eller stämman å bestämd utsatt tid och timme, och då i byårderne

jemväl tillkännagifva hvarom stämman handlar, dervid en hvar bör personligen

eller genom ombud närvara vid 25 öres böter, för den som uteblifver,

såvida han ej visar laga förfall. Dessa böter åligger byfogden uttaga och tillägga

bylagets kassa. Försummar byfogden medlen uttaga, betalar han dem sjelf af

egna medel.

d) Wid alla bystämmor skall byfogden föra ordet föredraga de ärenden

hvartill bylaget blifvit sammankallat, samt skrifteligen uppsätta de beslut som

då fattas, desamma jemte 2 af byamännen underskrift^.

3:o. Wid hvarje bystämma ega de närvarande full beslutanderätt, då minst

(i al byamännen äro närvarande förutom byfogden, då frågor’ röra byl agets gemensamma

jord, skog, diken, vägar, hägnader, eller egors inhägnande eller utläggande

och gemensam betesrätt; och må de frånvarande åtnöja sig med de närvarandes

beslut.

4:o. Bylagets fastställda förening af den 27 maj 1865 rörande vägen

mellan Thorsvid och Leksand samt floddiket å kärren upphäfves ej genom denna

förening.

;>:o. Ingen i bylaget egen att inhysa eller å sina egor intaga främmande

och okände personer uttan bylagets medgifvande, vid äfventyr, att den som å sina

egor intager främmande personer, och isynnerhet från andra socknar, skall betala

till bykassan Etthundra Kröner, hvilket byfogden egen lagligen uttaga såvida

ej godvillig betalning erhålles, samt att dessutom ansvara det sådanna personer

som intagas ej falla hvarken bylaget eller socknen till last och tunga.

6:o. Finner byfogden att oärdningar uppstå inom bylaget, såsom slagsmål,

krögeri, hemgång, osämja eller ofrid i husen, skall han genast sammankalla bylaget^

som då höra taga reda på förhållandet, och söka på ett vänligt och stilla

sätt återställa friden; Och i den händelse goda råd och varningar ej skulle medföra

åsyftad bättring skall byfogden hos vederbörande anmäla förhållandet och

befordra de felande till laga åtal och straff.

7:o. Skulle någon innom bylaget lida nöd eller förluster genom sjukdom

eller i saknad av lekamligt uppehälle, skall byfogden sammankalla bylaget som

då böra öfverlägga huru och på hvad sätt nöden bör avhjelpas.

8:o. Wägar skola årligen grusas, diken ränsas och hägnader omkring by1

agets gemensamma mark repareras att hägnaderna äro i fridgilt stånd med en

höjd af 2 alnar; å dessa vägar, diken och hägnader skall syn i rättan tid årligen

hållas, dervid alla delegarna i bylaget böra närvara, antingen sjelfva eller genom

ombud, och sina delar af väg, dike eller hägnad utvisa vid ett vite af Två Kröner

för en hvar som uteblifver uttan laga förfall. Dessa böter uttagas af byfogden

och inläggas i bykassan.

Thorsvid den 15 februari 1883.

Underskrifter af då samtliga byamän.

Thorsvids bylag består af 36 åboar samt dässutom 4 stycken egare boende

i Gunnarstorp.»

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

»Utdrag af Domboken, hållen å lag- Örebro län.

tima Vinter-Tinget med Snndbo härad å

Tingsstaden i Askersund den 15 Maj 1877.

§ Öl.

S D På begäran af Nämndemannen Johannes Andersson i Harg intogs

i domboken till den säkerhet kraft och verkan, sådant lagligen kunde medföra,

en så lydande handling

»Byförordning för tunna By.

Som genom flere delägare, inom Lunna by, den önskan och framställning

blifvit gjord0 om förening till en byförordning, samt att, af vederbörande laga

myndighet söka fastställelse å densamma, till vinnande af full gällande kraft för

framtiden, blef enhälligt alla byamännens önskan och beslut, följande

§ I
På

det eu bättre ordning inom byalaget bör kunna hållas, skall en byfogde

tillsättas på viss tid. Tre eller Fem år, allt som byamännen sig derom förena,

och får den som erhållit de flesta rösterna, ej undandraga sig denna befattning,

liksom de till hans tjenst vid förrättningarne, vid samma tillfälle valde 2ne biträden.

§ 2.

Byfogden äger rättighet, när han sjelf finner det nödigt, eller af någon

delägare inom bvn dertill anmodad, sammankalla grannarne i allt rörande byns

angelägenheter; Detta sammankallande sker genom budsedel, den utsatt tid och

ställe för sammanträdet, och den en sådan efter ordning emottaga bör, är förpligtad,

genast och utan uppehåll, i den ordning budsedel omförmäler, till sin

granne densamma fortskaffa, och den honom sist mottaga bör, skall påteckna dato

och tid. när den till honom anländt, samt densamma till stämman medhafva och

förete; Försummar någon detta, eller visar dervid uppenbar motvilja böte En

krona, sker det oftare af tredsko eller vårdslöshet, böte sedan hvarje gång dubbelt.

§ 3.

Uteblifver någon från sammanträde vartill han kallad är, utan bevisliga

giltiga skäl, böter 50 öre, sker det oftare af tredsko eller vårdslöshet, böte för

hvarje gång dubbelt, och äger ej rättighet klandra det vid sammanträdet af de

närvarande lagenligt fattade beslut.

§ 4.

Skulle någon af byamännen vara borta, under sammankallandet och då

sammanträdet äger rum, bör den vid sin hemkomst, hos byfogden sig underrätta,

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

om hvad som beslutadts, och vare han sedan skyldig det samma i alla delar efterlefva,

likasom han sjelf vid sammanträdet närvarit.

§ 5.

På det var och en ma njuta fred och hägn å sina ägor, bör alla gärdesgardar

vare sig af gärdsel, eller sten, eller staket, omkring gärden, ängar, hagar

eller skog, af den det vederbör, hallas i fullkomligt godt stånd, hvadan syn derå

årligen hålles på varen samt före Maj månads utgång; Byfogden åligger, att

härtill i god tid utfärda vederbörlig budsedel, med tillkännagifvande af bestämd

dag för synens förrättande, och bör första gången ej utsättas sednare, än så att,

restsyn och de påförda bristfälligheterna medhinnas iståndsatte före månadens

utgång. Denna syn. förrättas af Fem på allmän bystämma för hvarje år utsedde

delägare i byn tillika med byfogden.. Genast efter syn, skall byfogden genom

budsedel underrätta vederböran de, de brister som vid synen blifvit anmärkte, samt

dem till skyndsamt afhjelpande anbefalla, med tillkännagifvande af bestämd dag

för restsyns hållande. Adömda förbättringar som vid denna restsyn befinnes oah

hjelpte, skola genast genom byfogdens försorg på den bristandes bekostnad iståndsätta^,

hvarjemte den bristande, kännes skyldig till byakassan, bota för hvarje

bristfällig famn 3 öre, och för hvarje storhat 1 öre. Under året tillfälligtvis uppkomna

bristfälligheter å gärdesgårdar, m. m. skola af den det vederbör, efter det,

antingen han sjelf uppmärksammat bristfälligheten, eller genom byfogden, eller

någon af grannarne derom fått kunskap, genast iståndsättas, vid samma bötes

påföljd för försumlighet som här ofvan blifvit stadgadt; Likaledes bör alla led

och grindar hållas i godt stånd, på det icke genom dessas bristfällighet, kreatur

kan inkomma och göra skade.

§ 6.

Inga kreatur får å de såkallade mogarna, eller den för byn gemensamma

betesmarken, utsläppas före 1 Juni, och vare den som har torpare skyldig tillse

att denne ej öfverträder nämnde förbud; den häremot bryter, är förfallen till 1,5o

krona böter för hvarje kreatur, och för hvar gång.

§ 7.

a 71 er dag bestämd blifvit för betningens början å samfälta marken, får icke

flere än Fyra st. kreatur å hvarje Vadels hemman derå utsläppas, den torpare

har, dennes deri mberäknad, för hvarje kreatur deröfver betalas till byakassan

r em kronor.

§ 8.

Inga får eller svin, får betas å skogsmarken, eller å byns samfälda mark

eller gator, vid vite af 50 öre för första och sedan dubbelt för var gång, för hvarje

far eller svin, och vare den som har torpare, sky tidig tillse att denna ej öfverträder

nämnde förbud, vid påföljd, i den händelse öfverträdelse sker, betala här

ofvan stadgade vite, då torparen dertill saknar tillgång.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

§ 9.

På det diken, äfven sådana afloppsdiken som icke å kartan eller i dess

beskrifning finnes antecknade, men erfordras, må med större nytta anläggas och

vidmakthållas, är nödigt att dikesyn årligen hålles 2ne gånger, första gången på

våren då kälan gått ur jorden, på det man säkert må kunna se, hvarest hinder

möter för vattnets fria lopp; Andra gången på sommaren, och före Juli månads

utgång, då noga efterses huru var och en till sin egen och grannars nytta fullgjordt

det honom ålegat; Byfogden åligger, att i god tid utfärda vederbörlig

budsedel, med utsatt bestämd dag för synens förrättande, och bör denna syn ej

utsättas sednare, än att, restsyn och de påförda förbättringarne medhinnas före

månadens utgång; Denna syn förrättas af Fem på allmän byastämma för hvarje

år utsedde delägare i byn tillika med byfogden; Genast efter syn, skall byfogden

genom budsedel underrätta dem det vederbör, det som vid syn blifvit anmärkt,

att skyndsamt afhjelpa, med tillkännagifvande af bestämd dag för restsyns hållande,

''ådömda förbättringar som vid denna restsyn befinnes oafhjelpte, skola genast

genom byfogdens försorg på den bristandes bekostnad afhjelpas, hvarjämte

den bristande kännes skyldig till byakassan bota 5 öre för hvarje bristfällig famn

§ io.

Byns gemensamma fiskevatten och sjöfoderslog i sjöarna Werksjön och

Wettern utarrenderas till den högstbjudande, arrendesumman inbetalas årligen

Thomedag.

§ Il
Jakträttigheten

å Lämna mark, förfares på lika sätt som i § 10 rörande

fiskvattnet.

§ 12.

Af de å samfäldt mark för byns gemensamma räkning uttagna grustag,

tillåter inga andra, än byns delägare sig deraf begagna, undantagandes de, som

för landsvägsunderhållet sig deraf vilja begagna mot årlig öfverenskommen ersättning,

som till belopp för hvarje helt hemman, bestämmes vid en allmän byastämma;

Skulle dessutom något grus kunna afyttras är priset 25 öre pr lass.

§ 13.

För ett ändamålsenligt underhåll af byns samteliga gemensamma vägar

och gator, skall en fördelning derå äga rum efter hvars och ens hemmantal, och

skall en spesifik längd över fördelningen upprättas, hvilken längd bör i ordning

efter varandra innehålla en anteckning öfver det antal famnar som hvarje väglottshafvare

bekommit, likaså öfver broarne och de hemmansnummer af hvilka de

skola underhållas, börande denna längd oskiljaktigt vidfogas denna byordning;

Fullständig gripning af samtliga byns gator och vägar, skall en gång för hvarje

år verkställas, hvarvid äfven tillses att erforderliga broar, vare sig af sten eller

trä, icke understiger 12 Fots bredd, samt diken vägmärken, i fullkomligt skick

underhållas. Denna grusning och allmänna öfversigt skall för hvarje år verk
-

15—16i039

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

ställas på hösten, samt vara i allo fullbordad före September månads utgång;

Byfogden åligger att i god tid utfärda vederbörlig budsedel med tillkännagifvande

af bestämd dag för vägsyns förrättande, hvilken första gången ej utsattes sednare

än medlet af September månad, på det restsyn och fullbordad gräsning, må derefter

medhinnas före månadens utgång. Wägsyn förrättas af Tre på allmän byastämma

för hvarje år utsedde delägare inom byn, tillika med byfogden, vid syn

äger byns öfriga delägare närvara om de så för godt finna; Genast efter syn skall

byfogden, genom budsedel underrätta vederbörande väglottsbafvare, om de brister

som vid synen blifvit anmärkte, samt dem till skyndsamt afhjejpande anbefalla,

med tillkännagifvande af bestämd dag för restsyns hållande. Ådömda förbättringar

som vid denna restsyn finnes oafhjelpta, skall genast genom byfogdens

försorg, och på den bristandes bekostnad iståndsättas, hvarjemte den bristande

kännes skylldig till byakassan höta 5 öre för hvarje famn af de ådömde förbättra

garne. Under året tillfälligtvis uppkomne bristfälligbeter å byns allmänna

bristfälligheter å byns allmänna vägar broar, m. m. skola genast, och sednast

inom 8 dagar efter tillsägelse från byfogden, af vederbörande väglottshafvare

iståndsättas, vid samma påföljd för försumlighet som bär ofvan blifvit stadgadt.

§ 14.

Till alla gemensamma arbeten inom byn, vare sig sommar eller vinter,

skall från hvarje 7® dels hemman, en man, och då sådant erfordras en dragare

deltaga, försummar någon detta, och bevisligt att den försumlige blifvit kallad,

böter för hvarje mansdagsverke 1 kr. 50 öre och för hvarje dragare 2 kronor.

§ 15.

Körande skogsmarken, dess vårdande och rågångsliniernas upprensning,

gäller hvad i lag derom stadgadt är.

§ 16.

Ej må Torpare, Backstugusittare, eller Inhyseshjon, taga vedbrand å annans

mark än den hvilkens ägor ban bor på, vid påföljd enl. gällande lagbestämmelser

för skogsåverkan; Vid bristande tillgång, vare den, å hvilken ägor de bo på,

skylldig svara för ådömde penningböter och skadersättningar.

§ lille

å byns samfälta befintliga källor, skola genom byfogdens försorg vidmakthållas

medelst rensning, och försedda med erforderliga brokar, kostnaden

derför tages af gemensamma byakassan, såvida icke någon serskild öfverensstämmelse

vid ett allmänt sammanträde beslutats, grundande sig på hvad i § 14

stadgad är.

§ 18.

Byamännen sammanträda till ordinäre stämma hvarje år, i sednare hälften

af Januari månad, på dag som byfogden bestämmer; Vid hvarje stämma eller

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

sammanträde föres protokoll öfver hvad som beslutats, och detta införes i en dertill

afsedd bok, samt för att äga gällande kraft skall vara godkänd och underskrifvit.

§ 19.

Ingen, må Inhyseshjon eller annat löst folk af mindre god frejd, på sina

ägor'' intaga eller hysa, sker detta utan byamännens tillstånd, svare då för den

intagande, och dess försörjning, på det den icke må komma de öfriga grannarne

till någon last.

§ 20.

Byakassans räkenskaper afslutas hvarje år den 31 December, och skall på

ordinarie stämman i Januari månad föreläggas byamännen som då granska densamma,

kassans behållning, utlånas mot fullgod säkerhet, så till kapital som

ränta.

§ 1.

Alla böter som i denna byordning stadgade äro, tillfalla byakassan.

§ 22.

Af den eller de, som göra sig förfallne till böter, skadersättningar, kostnader

för afhjelpte brister, skall byfogden genast uttaga, skulle den som gjordt

sig förfallen dertill, vägra att straxt eller inom föreskrifven tid dem inbetala,

tage då vittne derå, för att sedan öfverlemna, till vederbörande Kronobetjent för

indrifning.

Sålunda öfverenskommit som skedde i Kunna den 6 Mars 1877. Lutr8 Schr*

Andersson — A. Taule, Andersson — Johan Albert Olsson — Anda Jansson —

Johannes Andersson — Jan Jansson — W. Lindahl — L. P. Larsson — P. R.

Lundqvist — L. G. Danielsson — P. A. Carlsson — A. G. Jonsson — A. Stenmerg

— A. G. Sulldeck — A. G. Andersson — Anna Maja Jansdotter — H. P.

sonö_ J. Gr. Danielsson — A. G. dersson — Carl Andersson — Joh. Aug. Jansson

— G. Alfred Jansson — N. Lewin.

Att Gustaf Danielsson på grund af fullmakt underskrifvit P. A. Karlssons

namn och Johannes Andersson såsom förmyndare för Jan Jansson, skrifvit dennes

namn. Och de öfrige delegarna egenhändigt underskrifvit sina namnteckningar.

Intyga vi på en gång närvarande vittnan. C. A. G. Larsson i Harge — P.

Jakobsson.»

Och skulle bevis öfver handlingens intagande densamma åtecknas samt

jemväl igenom utdrag af domboken meddelas.

År och dag, som förr skrifvet står.

På Häradas Rättens vägnar:

HUGO WALDENSTRÖM.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kopparbergs

län.

»Byordning för Skattungbyns bya- och skifteslag, Orsa socken av Kopparbergs

län.

1. Allmänna bestämmelser.

§ 1. Medlem av Skattungbyns byalag är en var, som inom Skattungbyn

är mantalsskriven, ävensom en var, som, utan att där vara mantalsskriven, därstädes

tiger eller brukar fast egendom.

§ 2. Medlemmarna i Skattungbyns byalag äga att själva, efter vad denna

byordning närmare bestämmer, vårda sina gemensamma hushålls- och ordnino-sangelägenheter,

så vitt icke, enligt gällande författningar, det tillkommer kommunalstämman,

kyrkostämman eller offentlig ämbetsmyndighet att den handhava.

I fråga om förvaltningen av skifteslagets andel i Orsa sockens skogsmedelsfond

och besparingsskog är av vederbörande myndighet särskilt stadgat.

§ 3. Byalagets beslutanderätt utövas, på sätt här nedan sägs, i byastämrna.

Verkställighet och förvaltning tillkommer byföreståndaren eller andra för särskilda

verkställighetsåtgärder utsedda styrelser eller personer.

§ 4. Vad byalaget ävensom skifteslaget samfällt tillhör i fastighet, rörligt

kapital eller inkomstbringande rättighet skall anses såsom tillgång till betäckande

av byalagets gemensamma utgifter, dock må ej skifteslagets medel utan

skiftesdelägarnas medgivande användas till andra ändamål, än som röra den i

mantal satta jorden. Till bestridande av utgifter, som utöver dessa förenämnda

tillgångar kunna till byalagets gemensamma gagn eller för särskilda dess behov

möjligen erfordras, skall, efter därom i byastämrna i laga ordning fattat beslut,

varje soldatrote inom byalaget, såsom av ålder varit brukligt, lämna ett tillskott’

som dock ej må överstiga Tio (10) kronor per år och soldatrote, för hela byalaget

alltså 75 kronor.

IT. Om byastämrna.

§ 5. Alla de ärenden, som kunna hänföras till byalagets gemensamma angelägenheter,

eller som röra vården och förvaltningen av skifteslagets samfälligheter,

skola å byastämrna behandlas, och bliva byastämmas beslut i dessa frågor

med laga verkan bindande för den enskilda skiftesdelägaren eller byamannen.

Byastämrna äger dock ej befogenhet besluta att för byalagefs räkning upptaga

lån. *

§ 6. Berättigad att deltaga i byastämmans överläggningar och beslut är

en var medlem av byalaget, som är i kommunalstämma röstberättigad.

§ 7. För omyndig röstar förmyndaren eller där flera äro förmyndare, den,

som dessa bland sig utse.

För fastighet, som innehaves av landbo eller arrendator, röstar innehavaren.

Ej må för samfälld egendom mer än en person talan i byastämrna föra.

För bolag må bolaget eller dess styrelse och för oskiftat bo delägarna i boet

ombud utse.

För jordegendom, som under borgenärers förvaltning står, må, om den ej •

av landbo eller arrendator innehaves, ej röstas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

§ 8. I överläggningar och beslut, som angå ärenden, gemensamma för hela

byalaget, deltaga samtliga röstberättigade, men i överläggningar och beslut över

ärenden, som angå endast i mantal satt jord, må ej andra taga del än de, som

sådan jord innehava.

§ 9, Vid röstning äger varje röstande en röst, men vid ärenden, som angå

i mantal satt jord, beräknas röstvärdet efter varje skiftesdelägares reducerade

jordtal, så att varje delägare tillägges en röst för varje helt reducerat snesland,

som enligt röstlängden av honom innehaves, dock må ej någon utöva rösträtt

för högre röstetal än det, som motsvarar 50 reducerade snesland (således för något

mer än Vioo-del av hela skifteslagets reducerade jordtal, 48,45228/ioo reducerade

hundland). Skiftesdelägare, vilkens reducerade jordtal icke uppgår till ett snesland,

äga ändock en röst.

Röstägande är berättigad sin talan och rösträtt på annan överlåta, dock

må ingen på grund av fullmakt föra talan för mer än en röstberättigad.

§ 10. Byastämman utser bland röstberättigade, inom Skattungbyn bosatta

personer, en byföreståndare och en vice. byföreståndare för en tid av ett år.

§ 11. Byföreståndaren upprättar mot slutet av varje år en röstlängd,

grundad på den av kommunalstämman för Orsa kommun upprättade, upptagande

byalagets röstberättigade medlemmar jämte det .på eu var skiftesdelägare belöpande

röstetal, och skall denna längd vid varje byastämmas början justeras.

§ 12. Kungörelse om byastämma utfärdas av byföreståndaren eller, i händelse

av hans förhinder, av vice byföreståndaren, och skall innehålla bestämd uppgift,

om tid, ställe och överläggningsämne för sammanträde.

Kungörelsen uppläses från predikstolen i Skattungs kyrka fjorton^ dagar

eller minst en vecka därförut samt anslås, ifall byastämman så beslutar, å byns

anslagstavla och utsändes som budkavel i vanlig ordning. För ärende, som fordrar

sä skyndsam behandling, att kallelse ej medhinnes så tidigt, som nu är föreskrivet,

må byastämma kunna hållas efter kortare kallelsetid och även om kungörelsen

varit endast anslagen och som budkavel utsänd, dock må vid sådan

stämma beslut ej fattas om utgift eller om avyttring av skifteslagets gemensamma

tillhörigheter.

§ 13. Två ordinarie stämmor skola årligen hållas, en under mars månad

för besluts fattande i anledning av föregående årets räkenskaper och förvaltning,

samt en i december månad för granskning av röstlängden samt för anställande

av val till de befattningar inom byalaget, som vid årets slut bliva lediga, ävensom

av revisorer.

§ 14. Byastämma hålles även, då byföreståndaren sådant nödigt finner,

eller då minst fem av byalagets röstberättigade medlemmar det begära.

§ 15. 1 fråga om sättet för ärendenas handläggning och besluts fattande

gäller i tillämpliga delar, vad om kommunalstämma är stadgat.

§ 16. Beslutar byastämma om ändring i eller tillägg till denna byaordning,

skall detsamma för att bliva gällande stadfästas å nästa ordinarie stämma, och

skola mer än två tredjedelar av de å byastämman röstberättigade medlemmarna

vara om beslutet ense, varefter detsamma underställes häradsrättens prövning.

§ 17. Skulle någon medlem av byalaget med något av byastämmans beslut

sig icke åtnöjas, äger han, för att för sig rättelse vinna, hos Konungens beiällningsbavande

däröver anföra besvär på sätt och inom tid, som i kungl. för
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

ordningen om kömmunalstyrelse på landet i fråga om besvär över kommunalstämmas

beslut finnes stadgat.

Förestående byordning är å bystämma med Skattungbyns byalag denna

dag av bystämman enhälligt antagen och godkänd, och varder därför av oss enligt

uppdrag å byamännens vägnar härmed underskriven, betyga Skattungbyn den

21 januari 1912.

Blecka Erik Ersson. Bengt Erik Andersson.

Kyrkovärd. Hemmansägare.

Lars Anders Ersson.

Hemmansägare.»

»Byordning för Tällbergs by i Leksands socken

angående gemensamma angelägenheter.

§ 1.

Medlemmarna i byn Tällberg äga att å byastämma utöva beslutanderätt i

enlighet med denna byordning och själva vårda sina gemensamma ordnings- och

hushållsangelägenheter, så vitt icke, enligt gällande författningar, det tillkommer

kommunalstämma eller offentlig ämbetsmyndighet att dem handhava.

§ 2-

Medlem av Tällbergs by är en var, som där är mantalsskriven, ävensom

var och en, vilken utan att vara därstädes mantalsskriven, inom byn äger fast

egendom och brukar densamma eller där driver rörelse eller yrke, varför han betalar

skatt till stat och kommun.

§ 3.

Vad byn samfält tillhör i fastighet, rörligt kapital eller inkomstgivande

rättighet, skall anses såsom tillgång till betäckande av byns gemensamma utgifter

och förvaltas på sätt här nedan sägs.

Penningar eller andra byns tillgångar få icke fördelas mellan byns medlemmar,

utan skola för byns gemensamma nytta användas.

§ 4.

För byn skall på en tid av fyra år i sänder väljas en byuppsyningsman,

som det åligger att vaka över att ordning och goda seder upprätthållas inom byn,

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

vara ordförande vid byastämma och därvid föra protokoll, handhava och förvalta

byns gemensamma tillhörigheter och däröver föra noggranna räkenskaper.

Om byuppsyningsmannen är förhindrad att närvara och föra ordet vid bystämma,

äger stämman att för det tillfället utse annan inom byn röstberättigad,

medlem till ordförande. Vid val av sådan tillfällig ordförande föres ordet av a

bystämman närvarande äldste medlem.

§ 5.

Kallelse till bystämma skall genom byuppsyningsmannens försorg ske medelst

kringsändande av s. k. budkavle, vilken tortskaffas från gård till gård, samt

gerom kungörelses uppsättande å det hus där bystämma brukar hållas; och skall

i kallelsen utsättas såväl tiden som rummet för stämmans hållande, som ock det

eller de ärenden, som skola behandlas å stämman. Sådan kallelse skall utlärdas

och kringsändas minst åtta dagar före stämmans hållande.

§ 6-

Två ordinarie bystämmor skola årligen hållas; en i april för besluts fattande

i anledning av berättelsen om föregående års räkenskaper och förvaltning

samt angående vägars underhåll och förbättrande som för året böra verkställas;

och en i°december för val av revisorer, som skola granska räkenskaperna lör det

kommande året, jämte val av byuppsyningsman de år sådant val skall förekomma,

varjämte då skall beslutas om gemensamma utgifter och eventuella uttaxeringar

för det kommande året.

§ 7-

Extra bystämma skall hållas när byuppsyningsmannen så nödigt finner

samt när någon av byns medlemmar hos byuppsyningsmannen, med uppgift om

ärendet, det skriftligen begär.

§ 8.

Ärende skall å bystämma handläggas och protokollföras i den ordning och

på sätt som om kommunalstämma på landet enligt gällande kommunalförfattning

är stadgat, i alla delar, där ej annorlunda i denna byordning är föreskrivet.

§ 9.

Berättigad att deltaga i bystämmans överläggningar och beslut är en var

till myndig ålder kommen person, som enligt § 2 härovan är medlem av Tällbergs

by.

§ io.

All omröstning skall ske öppet och efter huvudtal.

Falla rösterna lika för olika meningar, varder^ den mening beslut, _sotn ordföranden

biträder. I överläggningar och beslut angående köp och försäljning av

fastighet eller om disposition av byns fonder vare ej andra, än jordägare^berättigade

att deltaga, och vare sådant beslut ej gällande med mindre än att två tredjedelar

av de vid stämman närvarande om beslutet äro ense.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

§ 11.

. , Val skall, där så äskas, ske med slutna sedlar. Mellan lika röstetal skil
jer

lotten.

§ 12.

Bystämman vare befogad att utfärda fullmakt för ombud att å medlemmarnas

vägnar inför domstolar och myndigheter kära och svara i alla de mål,

som röra byns gemensamma angelägenheter, såsom laga lantmäteriförrättningar

å byn gemensamt tilldelade skogar, impedimenta, grustag och vägar m. m. samt

angående de på byns gemensamma bekostnad uppförda byggnader jämte vad som

rör fonder och lösegendom, som tillhöra byns gemensamt, varjämte bystämman

äger att befullmäktiga ombud att för byns gemensamma räkning inköpa och försälja

byn gemensamt tillhöriga fastigheter.

§ 13.

Bystämman vare även behörig att besluta om delning av gärdesgårdar

samt sadana by-, utfarts- och ägovägar som icke äro till allmänt underhåll indelade

och att till förrättningsman kalla den person, de därtill anse lämplig; och

skall sådan delning, sedan densamma av bystämma godkänts, anses lagligt bindande

i tio^ år eller intill dess bystämman annorlunda beslutar, och skall vid delning

av sadana vägar läggas till grund stadgandena i lagen om enskilda vägar

pa landet den 5 juli 1907.

§ 14.

Envar vare skyldig att hålla den honom tilldelade väglott i lagligt skick,

vid äventyr att byuppsyningsmannen på den tredskandes bekostnad må äga att

låta avhjälpa bristen, försävitt densamma ej av väglottsägaren är avhjälpt inom

åtta dagar efter det han av syneprotokollet enligt § 15 erhållit del.

§ 15.

Yägsyn skall årligen hållas på de tider, som av bystämman bestämmes,

dock ej senare än före medlet av juli månad. Och skall protokoll över syneförrättningen

uppsättas och a i laga ordning utsatt bystämma uppläsas, varigenom

vederbörande skola anses hava av protokollet erhållit del.

§ 16.

... .,Fö,r hy™ gemensamma räkning må uttaxering kunna beslutas och skall

därvid inkomstbevillningen och fastighetstaxeringsvärdet vara grunden för uttaxeringen,

hvilken skall verkställas af byuppsyningsmannen ocE icke må ske till

högre belopp för år än femtio öre per bevillningskrona.

§ 17.

„.. i. Räkenskaperna för det gångna året skola af byuppsyningsmannen afslutas

tor kalenderår och i sa god tid öfverlämnas till revisorerna, att granskningen kan

aislutas och berättelse häröfver uppsättas och till stämmans ordförande öfverlämnas

iöre mars månads utgång.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

§ 18.

Beslut, som å bystämma fattas i öfverensstämmelse med denna byordning,

skall äga lagligt bindande kraft.

§ 19.

Menar medlem af byn, att beslut, som å bystämma fattats, icke i behörig

ordning tillkommit eller eljest strider mot lag eller denna byordning, äge därå

tala genom stämning å byamännen inom trettio dagar från den dag beslutet

fattades. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Att denna byordning enhälligt blifvit antagen och godkänd vid i dag hållen

kommunalstämma med Tallbergs by, betygar: Leksands sockenstuga den 22

oktober 1911.

AXEL THORELL.

Kommunalstämmans ordförande.

And. Bergman i Tällberg. Mases Erib Persson i Tallberg.

N:o 3. År 1912 den 17 Januari vid lagtima ting med Leksands tingslag,

blef denna byordning af Häradsrätten fastställd att landa till framtida efterrättelse,

betygar

på Häradsrättens vägnar:

RAGNAR GRÖNHAGEN

»Ordnings Stadgar för Koldemo by. Gävleborgs

län.

§ 1.

Koldemo by hvilken utgöres af 108 öresland och 12 penningland skatt,

skall inom sig sjelf ordna sina gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenbeter

medels sammankomster med byns Hemmansegare — eller säkallade

Bystämmor.

§ 2.

Till dessa Bystämmor utfärdas kallelse af Byoldermannen, hvilket bör ske

så tidigt, att byns alla hemmansegare eller annan som frågan rörer, sist dagen

före den dag då Bystämman hållas skall, af kallelsen erhållit del.

16—164039

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

§ 3.

Uti kallelsen för Bystämmans hållande bör vara tydligen utsatt hvilka

ärenden som vid densamma kommer att föredragas. Dock likväl må äfven fråga

kunna komma under behandling och afgörande, ändock densamma icke blivit i

kallelsen tillkännagifven, derest alla vid Bystämman närvarande medlemmar sig

derom förena. Men uti dylik fråga får icke beslut fattas, som fördrar medel,

som af byns Hemmansegare tarfvar utdebitering eller för öfrikt är förenad med

någon större kostnad.

§ 4.

Wid bystämmans hållande skall Byolderman föra ordet och göra framställningar

i de ärenden som då kommer att föredragas. Men ifall Byolderman är

frånvarande skall ordet föras utaf den bland byn hemmansegare, som för tillfället

utses.

§ 5-

. Wid ärenden, som uti Bystämman föredragas, tillkommer hvarje röstberättigande

en röst derest icke beslutet är utaf sådan beskaffenhet att det fordrar

utgifter som skall utgå efter skattetalet, då skall skattetalet vara till grund för

omröstningen.

§ 6.

Uti frågor som icke fordrar utdebitering eller är förenad med någon större

kostnad fordras endast enkel röstpluralitet. — Men uti frågor af motsatt förhållande

fordras minst »A-delar utaf de afgifna rösterna för besluts fattande. Och

i fall rösterna äro lika för olika meningar, då varder den mening beslut, som

Ordföranden biträder.

§ 7.

Ordföranden skall vid hvarje Bystämma föra Protokollet eller vara för

dess ordentliga förande ansvarig — hvilket bör upptaga ämnet för öfverläggnin8®**beslutet

jemte skälen dertill. Protkollet justeras, innan Bystämman

upplöses om så ske kan eller i motsatt fall vid nästa sammanträdande Bystämma,

derest icke serskilta justeringsmän för tillfället utses.

§ 8-

En ordinarie Bystämma skall årligen hållas uti februari eller i början af

mars månad för att då uppgöra den såkallade sågräkningen — äfvensom till Byvakterna

liqvidera de utgifter för socknens gemensamma räkning som desamma

blifvit anmodad att uppbära.

§ 9.

Wid ordinarie Bystämma skall väljas Byolderman då sådan afgår — hvilket

val bör ske för fyra år — efter hvars tid densamma utan sitt eget medgifvande

icke kan återväljas förr, än fyra år derefter äro förflutna. Och bör vid

dessa val afseende fästas dervid, att den väljande är kommen till stadgad ålder

— samt för öfrikt gjort sig förtjent af aktning och pålitlighet m. m.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

§ io.

På ordinarie Bystämman skall äfven väljas tvenne uppsyningsman, hvilka

åligger att hafva uppsikt på byns gemensamma tillhörigheter — såsom Likvagn,

Brandsprutor m. m. jemte all byns gemensamt tillhörig egendom — och att dervid

tillse, det alltsammans ständigt befinnes uti fullt brukbart skick. Och hvars

öfverinseende bör af Byoldermannen utöfvas.

§ 11.

Dessa uppsyningsman väljes efter tur bland byns hemmansegare och

endast för ett år i sänder.

§ 12-

Byolderman åligger att vid hvarje års sammanträdande ordinarie Bystämma

förete specifiserad räkning öfver de inkomster och utgifter som han under

årets lopp för byns gemensamma räkning emottagit eller utbetalt.

§ 13.

Byolderman åligger äfven att uppgöra en Inventarieförteckning, upptagande

byns alla gemensamma tillhörigheter som uti Spruthuset förvaras för att derstädes

anslåss. Äfvensom skall det af Byoldermannen nogsamt tillses, att byns

alla tillhöriga handlingar blifver uti ett serskilt Inventarium inregistrerade, med

derå åsatt nummerföljd.

§ 14.

Wid Byoldermans afgång skall han till sin efterträdare inventera ifrån

si» alla handlingar och öfriga byns tillhörigheter som han till följd af sin befattning

omhänderhaft. Och bör denna inventering ske uti uppsyningsmännens

närvaro.

§ 13-

Byoldermannen bör tillse att byns gemensamt tillhöriga handlingar blifver,

så vidt möjligt är, förvarade — så att de icke omkommer uti en i händelse inträffad

eldsvåda.

§ 16.

Extra Bystämma sammanträder då någon utaf byns Hemmansegare sådant

begärer — och Byolderman detsamma för godt finner — och gäller dervid hvad

om ordinarie Bystämma föreskrifvet är.

Ofvanstående ordningsregler blef antagen utal Koldemo byamän den 10 Mars

1871 betygar.

n;o

10,

Jon Ersson n:o 1, Jon Jonson n:o 2, Erik Andersson n:o 4, Erik Persson

7, Per Persson n:o 8, Jon Eriksson SS 8, Per Ersson n:o 9, Öl. östlind n:o

Anders Persson S 10, Öl. Norell n:o 11, Pehr Larsson n:o 12, Per Olsosn S 12.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Jämtlands

län.

»Utdrag af Domboken, hållen å lagtima

vinterting med Svegs tingslag uti

tingshuset vid Svegs kyrka den 6 Februari

1885.

§ 182.

• För att 1 domboken intagas, inlämnade Häradsdomaren Per Persson

a Crlissjobergs byamäns vägnar till Rätten en så lydande handling:

5År 1884 den 10 September sammanträdde inför byns ålderman, Häradsdomaren

Per Persson, jordegarna inom Glissjöbergs by af Svegs socken för att

upprätta ordningsstadga i afseende å nyttjandet af byns samfällda skog etc., därvid

byamännen enhälligt öfverenskommo om följande till deras framtida efterrättelse

nu antagna

Byordning.

§ U

Ingen må, för eget eller andras behof till vedbrand fälla växande skog av

någon som helst dimension, icke heller rundblecka sådan skog i och för vedfånget:

den det gör böte till byalagets gemensamma kassa tre (3) kronor för hvarje

hugget större eller mindre träd hvarjämte sådant träd är förbrutet och beslag underkastat.

§ 2.

Växande skog å ängar och å ställen där odlingar och röjningar kunna

verkställas äfvensom tre (3) refvar från alla gärdesgårdar, må fritt af ägarne till

dessa ställen och hägnader, för så vitt de äro hemmansegare i byn, fållas och

borttagas, likaså upphugga oundgängligen nödiga Körvägar, äfven taga nödigt virke

till husbehov samt vid mosstäkt, till underlag lör denne då densamme upptages

och i lass lägges — därtill dock helst av torr skog.

§ 8.

Bark från växande skog och för boskapens utfodring får ej å byns gemensamma

skogstrakter tagas icke heller småtält eller s. k. »getbom» utan allenast

kvistar av för annat ändamål fällda träd, allt vid äventyr som i § 1 säges.

§ 4-

Hugger någon skog och apterar den till timmer eller till annat virke och

avhäintar icke det sålunda fällda inom två (2) är, vare bot som i § 1 omförmäles

och äge vilken hemmansägare som helst inom byn att samma hämta utan ersättning.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

§ 5.

Uppkommer skogsbrand å byns eller andras angränsande skogar, skall

varje jordägare inom byalaget genast sända en karl om branden synes vara mindre

omfångsrik, i motsatt fall »man ur huse»; och detta vid äventyr eljest av bot lag

föreskriver.

§ 6.

Så snart tillräckligt bete i fäbodvallstrakterna på våren förefinnes, böra

alla kreatursägare samtidigt avflytta. På hösten må ingen hemflytta tidigare

med sitt boskap än • 24 September, såvida köld icke inträffar som gör tidigare

bortflvttning nödvändig.

§ 7.

Naturliga ängar betas icke alls om våren och om hösten icke före den 15

September varje år.

§ 8.

Ingen vare förment att hålla s. k. »hemkräk» men vare skjddig valla samma,

så att ingen betning sker varken å obergade eller avbergade ägor.

§ 9-

För att vaka över att denna byordning efterleves, utses vid allmän bystämma

tvänne pålitlige män, som väljes för tre (3) år, och hvilka noga öfvervaka

dels att ingen öfverträder hvad här ofvan sagt blivit och dels att icke de

till skogsfångst ej berättigade personer, såsom arbetsfolk och backstugusittare m.

fl. på något sätt som helst sätt ålita skogen eller begagna sig af jagt utan byamännens

lof.

Skulle någon, eho det vara må, bryta emot denna förordning eller eljest

göra sig skyldig till skogsåverkan, ega de utsedde skogsvaktarne både rättighet

och skyldighet att dylika förseelser beifra och den brottslige vid vederbörlig domstol

åtala; och skall utdrag av denna byordning gälla såsom fullmakt för nämnde

skogvaktare.

§ io.

Ingen som tjenstgjort såsom skogvaktare i tre på hvarandra följande år,

kan emot sin vilja till sådan befattning åter inväljas förrän tre är förflutit sedan

han sist afgick. Aflider eller afflyttar tjenstgörende skogvaktare under treårsperioden,

inväljes genast ny i den afgåendes ställe, och tjenstgör den sålunda

valde blott för den tid som återstår för den afgående.

§ 11.

Skogvaktare åtnjuter i dagpenning 2 kronor för hel dag han uppoffrar för

byamännens räkning, derest icke annan kan dömas skyldig utgifva ersättning.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

§ 12.

Till skogvaktare för tre förstkommande åren räknade från och med 1885,

valdes dust. Magnusson och Gästgifvaren Hans Olsson, båda i Glissjöberg.

§ 13.

Denna stadga hvarå fastställelse genom åldermannens försorg sökes, skall

gälla från den dag densamma fastställdes och tillämpas på sätt uti Kongl. Brefvet

den 20 Februari 1742 och dervid fogade projekt angående tillämpning av byordning

omförmält finnes. Som ofvan. Per Persson M. Pettersson Hans Olsson

I. P. Ostling Kristoffer Tholsson Svartviks Aktiebolag gm O. Hedström för N:ris

3, 4, 7, 8 och 13. Pål Petters Son A. Svedberg löns Olofsson Hans Haldoson.»

som upplästes och enligt begäran i domboken ordagrant intogs till den

kraft och verkan, lag förmår; hvarom bevis skrefs å handlingen. År och dag

som ofvan.

På Härads Rättens vägnar

JULIUS ROMAN.»

»För befrämjande af endräkt och ordning inom samfälligheten hafva undertecknade

Byns och Wallarnes byamän i nedanskrifne socken öfverenskommit till

framtida efterlefnad följandn:

l:o) I afseende på Boskapsflyttning till och från fäbodarne stadgas, att

byamännen mangrant med sina kreatur afflytta till de vanliga somm arbodarne

samtidigt den lista eller 2:dra Juli hvarje år samt återflytta hem den 6:te

eller 7:de derpåföljande September.

2:o) I afseende å samtal låta ängars och slätters afbetande stadgas, det

allt betande derå vårtiden hädanefter skall upphöra och att intet kreatur må å

sådana samfälligheter höstetiden insläppas eller vallas före den 29:de September;

dock vare det hvarje enskild

3:o) jordegare obetaget att äfven före sistnämnda dag afbeta sina i samfällighet

liggande .men från angränsande icke afhägnade ängar eller skiften såvida

dervid skada icke tillfogas grannarne.

4:o) Hingstar må icke utsläppas på löten, utan åligge det en hvar, som

sådana hafva, att till fullo gälda all den skada genom hingstens uraktlåtna omvårdnad

möjligen kan inträffa.

5:o) Egare af Getter eller andra Höjande kreatur åligge dem noggrannt

vakta samt efter 2:ne ojäfvige mäns värdering gälda den skada som af sådana

kunna göras å grannars ägor.

6:o) All barktägt af friska furuträd vare strängeligen förbjuden, dock må

dertill begagnas kortväxtare och af sämre beskaffenhet hem omkring takterna befintlig

tallskog, med förbehåll att stammarne hemköras till bränsle.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

7:o) Skall det åligga hvar och en hemmansegare i Byn, Byheden, Bynoret

och Byvallen att instundande vår försätta i fullt farbart skick och sedermera årligen

underhålla erhållne skiften å vägen från Ljusne eif öfver byatäkten upp

till allmänna landsvägen.

För öfverträdelser af förestående stadganden bestämmes härmed ett vite

af Femton Riksdaler Riksmynt utom skadeersättning der sådan kan komma

i fråga.

Sveg och Byvallen den 30:de Mars 1859.

(N amnunderskrifter.)

§ 164.

År 1860 den 27:de Januari, å lagtima Tinget med Svegs tingslag, blef

denna handling till Härads Rätten ingifven uppläst samt till vederbörande efterrättelse

och den kraft och verkan lag förmår uti Domboken ordagrant intagen;

betygar.

På Härads Rättens vägnar:

O. EM. OCKLIND.»

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Norrbottens »Utdrag af Protokoll, hållet inför

an'' Landshöfdinge Embetet i Norrbottens län

å Landskansliet i Luleå den 7 Maj 1880.

S. D. Pröfvade Landshöfdinge Embetet skäligt till Efterrättelse, intilldess

annorledes stadgadt varder, fastställa följande:

Byaordning för Öjeby inom Piteå socken.

§ I
Byns

gemensamma ordning och hushållsangelägenheter, som icke till annan

myndighetsåtgärd höra eller hvarom annars i allmän Jag och författningar stadgas,

må af bysstämma handhafvas och ordnas i enlighet med följande*stadganden.

§ 2.

Under byastämmans beslutanderätt höra frågor: om byavägars och för

byns nödiga byggnaders byggande och underhållande, förvaltningen af gemensamma

fisken, platser och lägenheter eller allt hvad byn gemensamt eger, samt

utseende och befullmäktigande af ombud i gemensamma angelägenheter m. m.

Den, som i byn eger eller besitter fast egendom, är berättigad att i byastämmans

förhandlingar och beslut deltaga; likaså hvar och en inom byn bosatt

person, som erlägger bevillning efter 2:dra art, eller onera efter matlag, dock endast

i de frågor, som röra utgifter, vilka enligt gällande stadganden höra efter

inkomstbevillning, matlag eller person utgöras.

§ L

Inom byn skall finnas en ålderman; skyldigheten att vara ålderman går i

tur mellan hemmansinnehafvarena efter hemmansnummer.

§ 5.

Då åldermannen finner eller varder af annan granne tillsagd om ärende,

som af byastämma bör afgöras, sammankalle han byamännen genom skriftliga

blidka tiar till byastämma å bestämd tid och ställe inom byn. Sådan budkafle,

som skall innehålla öfverläggningsämnet, delgifves alla byamän, hvilka beslutande

i frågan tillkommer, genom af åldermannen utskickad pålitlig person, som grannarne

emellan densamma fortskaffär samt derå tecknar bevis, när sista grannen

deraf fått del, hvarefter budkaflen till åldermannen återlemnas.

Budkaflen skall vara delgifven sista grannen i byn minst en dag, om ärendet

ej föranleder ny utgift, men i sådant fall minst fem dagar före sammanträdet.

Bukaflen, sålunde delgifven, skall utgöra laglig kallelse, äfven för den händelse

att någon eller några ej anträffats vid passeranden af hans bostad, i vilket fall

någon af den frånvarandes husfolk, som är hemma, då bör om budkaflens innehåll

underrättas. Kostnaden för budkaflens kringbärande skall af byalaget ersättas.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

De byamän, som icke äro inom hans område bosatte, vare pliktige för åldermannen

uppgifva, hvilken inom byn bosatt person må kallelse å deras vägnar emottaga;

säer ej sådan uppgift, hafva de ingen rätt till kallelse.

§ 6-

Sedan byamännen på kallelse sammanträdt till byastämma, före åldermannen

ordet, derest byastämman då ej utser annan ordförande, antingen för tillfället

eller på längre tid. Varder ordförande på längre tid antagen, ege ock han, under

den tid han utsedd är, utfärda budkaflar i likhet med hvad för ålderman i nästföregående

§ stadgadt är.

§ 7.

Åldermannen eller utsedd ordförande skall föredraga de ärenden, som å

budkaflen finnas upptagna och tillse att inga andra komma till afgörande.

Ordföranden, som leder diskusionen, skall, efter det den förklarats slut, så

framställa propositionen, att den kan med ja eller nej besvaras samt gifva tillkänna,

om han anser ja eller nej öfvervägande, ock derest omröstning ej begäres,

det med klubbslag fästa, som då blir byastämmans beslut.

Begäres omröstning, skall den alltid ske efter hemmansskatt derest ei beslutet

föranleder utgift efter fyrktal då den sker efter fyrk eller efter matlag i

hvilket fall rösterna efter matlag räknas. All omröstning sker öppen och efter

upprop. De frånvarande kunna genom befullmäktigadt ombud sin talan och rösträtt

i byastämma utföra.

Åldermannen eller för längre tid antagen ordförande bör på byalagets bekostnad

hvarje år anskaffa bestyrkt utdrag af då gällande fastighets- och fyrktalslängd,

hvad den rör byns fastighetsinnehafvare och inom byn bosatte personer,

som erlägga bevilling, samt förteckning öfver inom byalaget befintliga matlag,

och gälle dessa i tillämpliga delar såsom röstlängder, hvilka vid byastämmo

sammanträden skola vara tillgängliga.

§ 8.

Till betäckande af byns gemensamma utgifter, som skola efter skatt utgå,

användas i första rummet de inkomster, som inflyta för utarrenderande, byn gemensamt

tillhöriga ängar och lägenheter, resten fylles genom uttaxering på iastighetsinnehafvarena,

hvaremot andre utgifter belägges på dem, som vederböra

enligt bvastämmobeslnt.

§ 9.

Om nytt företag inom byn fordrar utgift, skall före dess beslutande grunden

för uttaxeringen bestämmas.

§ io.

Åldermannen eller utsedd ordförande förer eller låter föra protokoll vid

byastämma, upptagande det beslut stämman fattat, hvilket, innan stämman uppläses

justeras samt underskrifvas af ordföranden och minst tvenne byamän.

Kan justering ej ske, innan stämman upplöses, utställe då stämman antingen

viss tid för justering, eller utser personer, som jemte ordföranden å dertill

utsatt tid justera och underskrifva protokollet.

17—184039

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

§ 11.

Den eller de med byastämmobeslutet missnöjde ega detsamma inom sextio

(lagar från den dag justeringen skett, den dagen oräknad, hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i länet öfverklaga; och skall vid besvären fogas protokollsutdrag

öfver beslutet.

Försummas detta, vinner beslutet gällande kraft.

Varda besvären utställda till kommunikation med byalaget eller icke klagande

byamän, ege då klaganden få byamännen kallade till byastämma, såsom

i 5 § föreskrifves för besvärens kommunicering.

Utdrag af byastämmoprotokoll eger hvilken byaman, som det önskar, afskrifva

eller låta afskrifva, då det utan lösen af åldersmannen eller protokollsföranden

till riktigheten bestyrkes.

§ 12.

För verkställighet af laga kraftvunnet byastämmobeslut, tillhör stämman

utse lämplig person, som, om det gäller utdebitering och uppbörd för by akassans

behof, utbetalning af byns skulder, utarrendering af byns gemensamma tillhörigheter,

indrifning af dess medel, eger att sådant i byamännens namn och för deras

räkning utföra utan vidare fullmagt samt, om så fordras, genom vederbörande

myndighet söka nödig handräckning för utbekommande af de medel, som på grund

af byastämmobeslut biifvit påförda, sedan restlängd deröfver i byastämma blifvit

uppläst och godkänd, som ock i öfrigt för utgående arrenden och andre byamedel

i rättegångsväg väckas och utföra byamännens talan, der så erfordras.

Denne sålunda utsedde person och kassaföreståndare, som för hvarje år

vid kalenderårets slut är redovisningsskyldig, bör vid påföljande årets början då

ordinarie byastämma hålles och då ombyte af åldermannen sker, redogöra för under

föregående år omhänderhafda och utbetalta medel. För alla uppdrag och besvär

njute den dertill utsedde ersättning af byakassan, enligt öfverenskommelse.

§ 13.

Ändringar och tillägg till dennv byaordning blifva ej gällande med mindre

de å byastämma enhälligt eller därom skedd omröstning antagas och derefter på

vederbörlig ort vinna den fastställelse, som för byaordningen erfordras. År och

dag, som ofvan,

In fidem

Y. A. Genberg.»

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

»Byordning gällande för Harads by af Edefors socken.

§ 1.

Sådana byns gemensamma ordnings- och hushållsangelägenheter, liviika

icke handhafvas af annan myndighet, handläggas på byastämma.

§ 2.

Tvänne ordinarie byastämmor hållas årligen, nämligen i Mai för besluts

fattande i anledning af revisorernas berättelse och i December för val af byålderinan

och revisorer, hvarförutom byamännen sammanträda till extra stämma, sa

ofta åldermannen finner sådant af behofvet påkalladt eller minst fem röstberättigade

hos åldermannen göra anhållan därom.

§ 3.

Minst hälften af byns samfälda skattetal skall vid byastämma vara representerad,

då ärende handlägges. Till beslut sedan fordras blott enkel pluralitet.

Röstvärdet beräknas efter hvars och ens skattetal.

Röstägande har rätt att öfverlåta sin talan och rösträtt a byastämma pa

annan röstägande. Doch får ingen på grund af fullmakt rösta för mera än en

annan röstberättigad. Beträffande rösträtten för omyndig, för hemman som mnehafves

af brukare eller arrendator, för samfäld fastighet, för fastighet, som star

under konkurs, gäller hvad som om rösträtt å kommunalstämma finnes stadgadt. 1

händelse af lika röstetal skilje lotten.

§ 4.

Bvns gemensamma egendom förvaltas af byaldermannen.

Byåldermannen, som tillerkännes skälig ersättning, åligger:

1) Att utlysa och öppna byastämma samt verkställa val af ordförande.

Vid hinder för åldermannen verkställes detta uppdrag af den äldste närvarande

löstagande^ ^ eller läta föra protokoll, som justeras hvarje gång af tvänne

därtill valde vid stämman närvarande röstberättigade;

3) Att å auktion till den mestbjudande utarrendera byns gemensamma

slåtterlägenheter;

4) Att uppbära arrendemedlen; och

5) Att föra för kalenderår afslutade räkenskaper;

6) Att omhänderhafva och ansvara för byns kartor och alla handlingar.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

§ 5.

Därest någon är missnöjd med byastämmans beslut, må, såvidt bägge parterna

därom enas, tvistefrågan hänskjutas till en kompromiss, bestående af 5

ojäfviga personer, af bvilka byastämman utser tvänne, den klagande tvänne och

de fyra sålunda valda den femte. Kunna de fyra valda ej enas vid tillsättningen

af den femte, utses denne vid af åldermannen gjord anmälan af antingen domhafvanden

eller fögderiets kronofogde.

Från det utslag en så sammansatt nämnd fäller, finnes intet vad.

§ 6.

Ändring eller tillägg till denna byordning skall för att blifva gällande beslutas

å ordinarie byastämma af så många byamän, att deras ägande skattetal

sammanräknadt motsvarar minst byns halfva skatt, samt därest byordningen

fastställes af vederbörande myndighet, dessutom för godkännande anmälas samma

myndighet.

§ 7-

Förestående byordning, nedanskrifne dag af undertecknade, ägare och brukare

åt all Harads bys i mantal satta jord, godkänd, skall vidkommande nedanskrifna

hemman lända till ovilkorlig efterrättelse så länge allmän lag och författning

icke upphäfver, hvad sålunda stadgats.

Harads den 14 December 1901.

(Namn.)»

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

»Konungens Befallningshavandes i Reglemente

Kopparbergs län resolution angående fast- fäbodstälielse

av ett av delägarna uti det vid gftoj,

åbodelning som gemensamt avsatta undantag

av Kansbols fäbodsbog i Östnors

skifteslag, Mora socken, vid sammanträde

den 12 augusti 1916 antaget förslag till

reglemente för förvaltningen av berörda

skog, över vilket förslag skogsvårdsstyrelsen

i Kopparbergs län avgivit yttrande

och därvid iorordnat fastställelse av det

underställda förslaget; Given, Falun i

Landskanslist den 28 november 1916.

Konungens Befallningshavande har tagit ärendet i övervägande och finner

skäligt att jämlikt 6 § i lag med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld

skogsmark inom Kopparbergs län den 11 juni 1915 till efterrättelse fastställa

följande

»Reglemente»

för förvaltning, jämlikt lagen med särskilda bestämmelser beträffande viss samfälld

skogsmark inom Kopparbergs län den 11 juni 1915, av det område, som vid

åbodelning blivit undantaget av Kansbols fäbodskog i Ostnors skifteslag, Mora

socken, för fäboddelägarnas gemensamma behov.

§ I
Det

skogsundantag, för vilket bestämmelserna i detta reglemente gälla, är

till läge och storlek angivet i Konungens Befallningshavandes den 1 Mars 1916

givna ''utslag om undantagets ställande under förvaltning och utgör i areal 605

kvadratrevar 40 kvadratstänger, motsvarande 108 tunnland 3.4 kappland.

I avseende å grunden för äganderätten till ifrågavarande skogsområde

gäller, vad beskrivningen över åbodelningen av skifteslagets skogsmark med tillhörande

förrättningsprotokoll därom innehåller.

§ 2.

I överensstämmelse med detta reglementes bestämmelser äga undantagsmarkens

ägare att i den ordning, här nedan stadgas, själva besluta angående förvaltningen

av området ifråga samt den tillgång, som därifrån härflyter.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

§ 3.

Närmast förvaltas området och vad därifrån härflyter av en styrelse, bestående

av högst tre ledamöter med lika antal suppleanter för dem.

Styrelsen äger efter delägarnas hörande verkställa försäljning av avverkningsrätt

till eller själv ombesörja avverkning till säljning av mogen, skadad

eller undertryckt skog samt utföra eller ombesörja utförande av, där så behöves,

gallring, markberedning, frösådd och avdikningar. allt där så lämpligen kan ske,

efter skogsvårdsstyrelsens eller, i annat fall, annan i saken kunnig persons anvisningar.

Avverkning får ej så bedrivas eller efter avverkningen med marken så förfaras,

att skogens återväxt uppenbarligen äventyras.

Styrelsens ledamöter äga själva eller genom ombud, där ej för visst fall

delägarna annorlunda beslutat, att i mål och ärenden, som röra skogsundantaget

eller vad därifrån härflutit eller förvaltningen, å delägarnas vägnar handla, samt

inför domstolar och andra myndigheter söka, kära och svara, så och eljest föra

talan.

§ 4.

Styrelsen väljes å allmänt sammanträde med delägarna.

Styrelseledamot eller suppleant må ej väljas för längre tid än tre år.

Valbar är delägare eller målsman eller förmyndare eller av domstol förordnad

god man för delägare.

I händelse styrelsen består av flera än en ledamot, utser den inom sig ordförande,

vice ordförande och inom eller utom styrelsen kassaförvaltare och räkenskapsförare

samt övriga biträden.

§ 5.

Styrelsens ordförande och ledamöter äro ansvariga för irndantagets och därifrån

härflytande tillgångs behöriga förvaltning i enlighet med detta reglemente

samt, en för alla och alla för en, skyldiga att ersätta den förlust, som genom

deras vårdslöshet och försummelse kan tillskyndas ägarna till från undantaget

härflytande medel.

§ <3-

Över styrelsens beslut skall föras protokoll.

I händelse styrelsen består av derå än en ledamot, skall vid styrelsens

sammanträden ordföranden föra protokoll, som antingen genast eller vid nästa

sammanträde eller av särskilt för varje tillfälle utsedda justeringsmän justeras.

§ 7.

Styrelsens ledamöter åtnjuta dels traktamentsersättning under såväl sammanträdes-

som resdagar med högst fyra kronor om dagen, dels ock, då skjuts

eller järnväg till eller från förrättningsstället verkligen begagnats, reskostnadsersättnmg

med högst lega för skjuts efter en häst eller utgift för tredje klass

a järnväg.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

§ 8.

Ordinarie allmänt sammanträde med delägarna bålles i Februari månad

varje år. Därvid förekommer: ... .,

l:o) Justering av röstlängd för begagnande vid omröstning vid samma

och följande sammanträden under året; , ...„ ,

2;o) Styrelsens räkenskaper och revisorernas berättelse over verkställd

granskning av förvaltning och räkenskaper för föregående år;

3:o) Val av: ,

a) Ledamöter och suppleanter i styrelsen, de ar val enligt stammans beslut

skall förekomma; , „ , . „

b) två revisorer och lika antal suppleanter för granskning av löpande ars

förvaltning och räkenskaper;

4:o) Beslut rörande förvaltningen.

Extra allmänt sammanträde med delägarna hålles sa ofta styrelsen finner

sadant erforderligt eller minst fem delägare i den under förvaltning stående egendomen

för uppgivet ärendes behandling hos styrelsen påkalla sammantrades utlysande.

§ 9.

Kungörelse om allmänt sammanträde utfärdas av styrelsen och skall innehålla

bestämd uppgift om tid och ställe för sammanträdet samt de ärenden, som

därvid skola förekomma till behandling. .

Kungörelse införes som annons i ortens mäst spridda tidning tva gånger,

första gången minst åtta dagar före sammanträdet. , . . ,, .

För ärende, som fordrar så skyndaam behandling, att kallelse ej medhinnes

så tidigt som nu är föreskrivet, må sammanträdet kunna hållas efter kortare

kallelsetid och även samma dag, som det kungöres, i det fall, att kungörelsen utsändes

som budkavle inom byn.

§ io.

Vid sammanträde tillkommer varje delägare rösträtt med en röst för varje

påbörjat kappland reducerad jord, för vilket den röstande äger andel i undan
tag6t

Rösträtt må ej av någon utövas för mera än en tjugondei av de vid sammanträdet

närvarande delägarnas efter här angivna grund beräknade rosttal.

För bestämmande av varje delägares röstvärde upprättas årligen av styrelsen

en röstlängd, som vid allmänna sammanträdet i Februari justeras att galla

för sammanträdet. , ... .. ■> <> +

Vid därpå följande sammanträden under aret justeras rostlängden pa satt

om röstlängd är i gällande kommunallag för kommunalstämma a landet stadga .

§ H.

Delägare är berättigad sin talan och rösträtt å annan delägare eller målsman

eller förmyndare eller av domstol förordnad god man för delägare, överlata

o-enom fullmakt på sätt om fullmakt för kommunalstämma a landet galler.

Ingen må utöva rösträtt för mer än en delägare.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

§ 12.

Äskas omröstning bestämmes utgången genom enkelt flertal av de avgivna

rosterna enligt den vid omröstningen följda röstgrunden. Falla rösterna lika för

fiiiu mfmngar’ Sall„f den mening vilken de flesta röstande efter liuvudtalet bifallit.

Aro aven efter sådan beräkning rösterna lika delade, varder den mening

beslut, som ordföranden biträder. °

§ 13.

lotten

Val skall, där så äskas, ske med slutna sedlar. Mellan lika rösttal skilje

§ 14-

varo, afa"n“ d“r°e.rä''10 5P,“aS “V °rft0ra"''le i d«m«

,varje sammanträde utses en ordförande för sammanträdet. Det åligger

ord oranden för sammanträdet att föra eller på eget ansvar låta föra protokoll

som av ordföranden underskrives och av två vid sammanträdet av delägarna

valda justeringsmän justeras. ° a

§ 15.

Eäkenskaperna skola avslutas den 31 december varje år för att jemte de

under aret torda protokoll tillhandahållas revisorna sist den 20 januari piföljande

QRrer0rHDa Skolau tlli stXrelsen avlämna skriftlig berättelse över gransining

av förvaltning och räkenskaper senast före januari månads utgång.

§ 16.

., Till kostnad för ägans förvaltning är delägare icke skyldig att bidraga i

\idaie

kn«inp,w f8tnVngenuaV ägan bur i frftmsta rummet användas till bestridande av

kostnader for forvaltnmgen och därefter till sådana utgifter, som avse skifteslagets

gemensamma nytta, såsom skogskultur, anläggning och underhåll av ernu^är

^agt °Ch dy lkt’ eIIer ock tiU fondering för enahanda ändamål, som

ä(ran „elI?r f^lsen fatta beslut, som innebär förfogande över

1 anrlp TT 5 1 “?re tid an beslutet om agans ställande under förvaltning är gäl
-

§ 17.

, -Delägare äger hämta för jordens i fäboden skötsel erforderligt hägnadsoch

hassjevirke samt torv a därstädes befintligt moss- eller myrtag — hässje
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

eller hägnadsvirke efter i god tid förut kos styrelsen gjord anmälan och efter

utsyning, som verkställes genom styrelsens försorg, av företrädesvis oväxtlig skog.

Skulle för gemensamhetsmejeri eller annat gemensamt ändamål ved från

undantaget erfordras, galle därom, vad om hägnads- och hässjevirke här ovan

är sagt.

Utsyning, som nu är sagd, sker utan kostnad för sökanden, om denne sist

å dagen före allmänna sammanträdet i februari till styrelsen inkommer med ansökning

därom med uppgift om myckenhet eller anmälan om utsyning sker i god

tid före styrelsens planläggning av utsy ningen.

§ 18.

Förvaltningen får ej lägga hinder i vägen för delägarna att som hittills

använda sin betesrätt i undantaget eller därå befintliga vägar och gator eller

därå uppförda hus.

Förvaltningen har icke att taga befattning med de delar av undantaget,

som blivit uppodlade eller redan tagna i anspråk som byggnadsplatser. I händelse

område, som sålunda blivit taget i anspråk, ej blivit odlat, utan fortfarande

utgör skogbärande mark, hör under förvaltningen den del därav, som överstiger

tio ar eller vad, som till vederbörande byggnader och utrymme skäligen erfordras.

Styrelsen äger efter ansökan utsyna och anvisa byggnadssplats för delägare,

som är i behov av sådan och visar sig beredd att påbörja arbetet med_ byggande

inom ett år efter erhållen anvisning å plats. Sådant område må ej överstiga

tio ar.

Villkoren i övrigt för erhållande av sådan byggnadsplats bestämmas av

delägarna å allmänt sammanträde.

§ 19-

Där skog av undantagsmarken gränsar intill område, som hävdas som

åker eller skog, äge brukaren, efter anmälan till styrelsen, undanröja skogen till

en bredd, räknat från inägans närmaste gräns, av sex meter. Virket omhändertages

av styrelsen som en samtliga delägares tillgång.

§ 20.

Enär på den korta tid, som är tillmätt som lagens giltighetstid, försäljning

av skog, planläggning och fullbordande av vägföretag och dylikt ej medkinnes,

äga delägarna att även efter lagens upphörande fullborda arbetena ifråga enligt

beslut som tillkomma i enlighet med bestämmelserna i detta reglemente.

§ 21.

I övrigt gälle för ifrågavarande förvaltning och för besvär över delägarnas

beslut vad som ovan angivna lag finnes stadgat.

18—164039

opaginerad Kontrollera mot PDF

J32

§ 22.

Förslag till ändring av eller tillägg till detta reglemente skall, när det

väckes av annan än styrelsen, vara till styrelsen ingivet minst fjorton dagar före

februarisammanträdet.

För beslut om ändring eller tillägg erfordras två tredjedelar av de i omröstningen

deltagandes röster efter ovan angivna grund för beräknande av röstvärdet.

§ 23.

Kallelse till första allmänna sammanträdet efter det, fastställelse å reglementet

blivit meddelad, utfärdas av byförestån daren, som ock öppnar sammanträdet.

År och dag som ovan.

På Landsbövdingämbetets vägnar:

N. SUNNERHOLM. LARS FERNQUIST.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Underdåniga yttranden av Konungens befallningshavande i länen över

Riksdagens skrivelse den 17 april 1912.

Över Riksdagens skrivelse den 17 april 1912 angående utredning rörande

behovet av bestämmelser, avseende att beträffande vid skifte av jord undantagna

eller därmed jämförliga samfällda ägor eller rättigheter bereda delägarna tillfälle

att fatta bindande beslut i frågor rörande desamma, hava Konungens befallningshavande

i ingivna underdåniga yttranden anfört bland annat:

Konungens befallning skavande i Stockholms län:

^Det kan icke med skäl sägas, att inom Stockholms län gjort sig gällande

något synnerligt behov av lagstiftning i nyss omförmälda syfte. Befallningshavanden

anser sig därför hava anledning framhålla behovet av varsamhet i en

lagstiftning, som i viss mån kommer att medföra intrång i den enskilda äganderätten.

Då här endast är fråga om oskifta eller därmed jämförliga samfälligheter,

torde för giltighet av gemensamhetsbeslut kunna fordras allra minst detsamma,

som enligt § 11 i lagen om geni ensam hetsfiske den 30 juni 1913 fordras för beslut

om sådant fiskes inrättande i oskift fiskevatten, nämligen att mer än hälften av

samtliga delägare förenat sig därom och att dessa tillika representera mer än

hälften av delaktigheten i samfälligheten. Men då, åtminstone i Stockholms^ län,

behovet av möjlighet att kunna åstadkomma ett gemensamhetsbeslut beträffande

nu ifrågavarande samfälligheter icke är synnerligen stort, borde man kunna sträcka

fordringarna ända till en övervikt av mer än två tredjedelar i båda hänseendena.

Vilkendera majoriteten man väljer, borde man kunna uti nu ifrågavarande hänseende

ytterligare lämna medlem av minoriteten berättigande att till någon myndighet,

” ägod elain gsrätt eller skiljedomstol, hänskjuta frågan, om den föreslagna

åtgärden utan att uppenbarligen kränka enskilds rätt skulle bliva till påtagligt

gagn för samfällighetens delägare i allmänhet.»

° Därvid funnos fogade yttranden från kronofogdarna i länet samt utdrag av

protokollet vid kommunalstämmor i åtskilliga av länets socknar. Enligt dessa

protokollsutdrag hade en del kommunalstämmor, Häverö, Adelsö, Skepptuna, ös

tuna och Widbo, yttrat sig för en lagstiftning i ifrågavarande syfte, Widbo för
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

samling med tillägg att ärenden angående samfälligt eterna borde fä avgöras av

byamännen genom .enkel majoritet och med röstvärde efter taxeringsvärdet å envars

mantalsatta jord. En kommun, Ununge, hade ansett sådan lagstiftning ej

erfordras, och två, Dalarö och Edebo, hade beslutat ej avgiva yttrande i frågan.

Konungens befallning skavande i Uppsala län:

»Befallningshavanden skulle kunna inskränka sig till att åberopa det yttrande,

som avgivits av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, i vars behandling

av frågan.undertecknad landshövding deltagit. Emellertid anser sig befallmngshavanden

icke kunna underlåta att i underdånighet fästa Eders Kung!. Maj:ts

uppmärksamhet därpå, att den ifrågasätta lagstiftningen icke torde böra inskränkas

till att gälla blott beträffande vid skifte av jord undantagna eller därmed

jämförliga samfällda ägor eller rättigheter i egentlig bemärkelse. Fast mera erfordras

bestämmelser även angående ohägnad mark, som enligt gällande stängselförordning

anses vara till gemensamt mulbete upplåten. Det inträffar ofta att å

sådan mark måste, för skogens återväxt vidtagas åtgärder, vilka bliva omöjlio-a

eller overksamma i följd av det gemensamma mulbetet, även där betande av

getter och får är enligt särskilda föreskrifter förbjudet. Att fordra uppsättande

av stängsel i gränslinjerna skulle bliva för den enskilde oskäligt betungande,

synnerligast i de blott alltför talrika fall, då vid ägodelning skogsmarken fördelats

i mycket långa och smala skiften. Ävenså skulle härigenom den gemensamma

betesrätten onödigtvis inskränkas. Mången gång är det enda lämpliga att

genom, huvudsakligen tvärgående hägnader på en gång från flere delägares mark

avskilja ett betesområde. Da överenskommelse härom eller om annan begränsning

av betesrätten ej alltid kan komma till stånd, vore det önskvärt att erhålla

lagbestämmelser, som möjliggöra fattandet av ett för en tredskande delägare bindande

beslut.»

Härvid var fogat yttrande av länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

däri åberopades ett av särskilda därtill av utskottet utsedda personer avgivet

utlåtande, sä lydande:

»Beträffande en del samfälligheter äro redan särskilda bestämmelser genom

lagstiftning utfärdade.. Vår. utredning gäller sålunda sådana bysamfälligheter och

lägenheter, för vilka ej dylika bestämmelser utfärdats.

. Nu gällande lag föreskriver, att vården och dispositionen för gemensam

räkning av sådana samfälligheter fordra enhällig överenskommelse. En enda

mindre delägare kan sålunda hindra de övriga från att vidtaga nödiga och för

alla fördelaktiga åtgärder för samfälligketen. Det synes oss därför behövligt,

att en lag utfärdas i syfte att bereda majoriteten av delägare eller för dem, som

tiga tillräcklig stor andel i bysamfälligheten, möjlighet att i frågor rörande den

gemensamma egendomen fatta bindande beslut.

Att per kapita rösta anse vi dock ej alltid kan tillämpas. Man tanke sig

att en ägare innehar 9/io-delar i samhälligheten och den Övriga tiondedelen ä^es

av två. Skulle det röstas per kapita, skulle sålunda ägare till tiondedelen vara

de bestämmande, vilket synes oss orätt.

Vi tillåta oss därför föreslå, att rörande sådana bysamfälligheter och oskiftad

lägenheter, för vilka ej särskilda bestämmelser utfärdats, en lag måtte stiftas,

att i frågor rörande den gemensamma egendomen minoriteten av delägare få åtnöjas

med majoritetens beslut, dock med undantag om en eller flera äga 3/i-delar

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

eller mer av densamma, deras beslut skola gälla även om flera personer innehava

den övriga delen.»

Konungens befallning skavande i Södermanlands län:

»Att behov av sådan lagstiftning, som i riksdagsskrivelsen avses, icke gjort

sig gällande här i länet, där samfälligheter av ifrågavarande slag huvudsakligen

torde utgöras endast av vägar och grustag; att en dylik lagstiftning emellertid

kan vara önskvärd och erforderlig med hänsyn till förhållandena i andra delar

av riket; samt att, därest befogenhet tillerkännes flertalet delägare att i frågor

om dylik samfällighet fatta beslut med bindande verkan för övriga delägare, det

dock är oavvisligen nödvändigt för betryggande av enskildes rätt i samfälligheten

att viktigare sådana beslut, särskilt de, som gälla försäljning av samfälligheten

eller upplåtande av nyttjanderätt till densamma, underställas prövning av någon

Händighet, t. ex. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, och ej få gå i verkställighet,

med mindre beslutet blivit av denna myndighet fastställt.»

° Härjämte överlämnades yttrande av förste lantmätaren i länet, så ledande:

»Inom Södermanlands län äro i allmänhet de samfälligheter, som vid laga

skiften och andra likartade förrättningar avsatts för delägarnas samfällda behov,

av ringa omfattning och betydelse och torde behovet av särskild lagstiftning i

angivet syfte, vad detta län angår, icke vara trängande.

Emellertid kan icke bestridas, att någon gång i enstaka fall nyttan av

sådana lagliga bestämmelser gör sig gällande.

Erfarenheten från andra orter visar tydligare på ett behov härutinnan. De

vid skiftena avsatta samfällda områdena utgöras av fisklägen, kalk eller täljstensbrott,

vattenställen, blekeplatser, linsänken, båt- och notplaner, sand- och grustag,

ler-, dytag och torvmossar, vägar, avloppsdiken, marknadsplatser o. d.

"Genom den ändrade lydelse skiftesstadgan erhållit den 22 maj 1891 har

medgivits, att sådan mark, som vid laga skifte blivit undantagen för delägarnes

allmänna behov må skiftas, där någon delägare det begär och det finnes kunna

ske utan de övrigas förfång.

Angående vården och förvaltningen av sådana samfälligheter, som böra bibehållas,

och icke utan förfång kunna skiftas, torde lagliga bestämmelser därom,

att delegarna må även mot någon enskild delägares bestridande, kunna vidtaga

lämpliga åtgärder, vara nyttiga.

Han kunde tänka sig den gemensamma förvaltningen lämpligen så ordnad,

att delägarna i samfällighet ägde att utse en bestyrelse för samfälligheten eller

byalaget.” Rösträtt inom byalaget för val av sådan bestyrelse bör tillkomma

varje delägare efter ägande"andelar i samfälligheten, men torde vara nödvändigt

att för större lottägare i viss mån begränsa densamma.

Förekommer åter fråga om försäljning av eller upplåtelse av nyttjanderätt

till sådant samfällt område till annan, berör detta i förra fallet den enskildes

äganderätt och bör icke utan samtliga delägares bifall få äga rum. I fråga om

upplåtelse av nyttjanderätt till annan person, förening, verk eller bolag anser jag,

att beslut härom mot någons bestridande icke må gå i verkställighet, såvitt icke

laga Händighet t. ex. Konungens befallningshavande, härads- eller ägodelningsrätt

prövat det kunna ske utan någon delägares förfång, i analogi med lagen av

den 22 maj 1891.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Det finnes nämligen ofta vid skiften för samfällt behov avsatt mark, vars

nyttjande _ avsetts att tillgodose särskilt en eller ett färre antal delägares behov

av fritt tillträde till vissa platser och lägenheter, som dessa på grund av kravet

på redig skiftesläggning icke alls eller i lika grad med andra delägare kunnat få

åtnjuta t. ex. sand-, ler- och grustäkter, båt-, not- och vattenplatser vid sjö, källor

och brunnsplaner o. d.

Med aktsamhet måste därför tillses att en majoritet i ett byalag, som för

sin del icke har något särskilt behov av sådana samfällda lägenheters bibehållande,

till men och förfång för eu eller flera delägare icke må kunna besluta och

genomdriva dessa samfällda platsers upplåtande till andra ändamål, än de ursprungligen

avsedda.»

Vidare voro bifogade yttranden av kronofogdarna i länet.

Konungens befallning skavande i Östergötlands lätt:

Att Konungens befallniugshavande väl vitsordade behövligheten av nya

bestämmelser i frågan, men på samma gång ansåge sig böra framhålla önskvärdheten

av att minoritetens rätt därigenom ej kränktes.

Konungens befallning silarande i Jönköpings län:

»Med stöd av nådiga resolutionerna på allmogens besvär den 1 september

1741, § 13, och den 10 september 1743, § 12, samt nådiga brevet den 20 februari

1742 utfärdade Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande den 15 februari 1820 eu

allmän kungörelse, varav en bestyrkt avskrift bifogas, med erinran till länets

invånare om fördelen av byordningars upprättande för beslut i ärenden, som anginge

byars samfälligheter. Under de närmast därpå följande åren upprättades

åtskilliga byordningar inom länet, men numera torde, såvitt Eders Kungl. Maj:ts

befallningshavande har sig bekant, endast en by finnas inom länet, där byordning

tillämpas, nämligen Kåssinäte by i Linderås socken, som fick sin byordning fastställd

av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande den 7 juli 1821.

Såsom i riksdagsskrivelsen framhållits, torde bestämmelser i dylika byförfattningar

ej kunnat föranleda inskränkning i enskild delägares enligt allmän lag

tillkommande rätt i samfälligheten. Betydelsen av sagda byförfattningar lärer

ock ej hava blivit så särdeles stor, sedan allt flera samfälligheter blivit skiftade

samt specialförfattningar utfärdats angående vissa slag av samfälligheter, såsom

kvarnfall, fiskevatten,^ jaktmark m. fl. I varje fall äro stadgandena i nämnda

byförfattningar nu föråldrade. Numera har ju även genom lagen om samäganderätt

(len 30 september 1904 erhållits bestämmelser om förvaltning, nyttjande och

försäljning'' av samfälld egendom. Denna lag äger dock enligt dess 19 § ej tillämpning

i fråga om ägor, som vid skifte av jord blivit undantagna för delägarnas

allmänna behov eller eljest äro samfällda för flera fastigheter, vilka till någon

del hava sina ägor genom skifte eller eljest åtskilda.

Ehuru något större behov av lagstiftning angående ifrågavarande samfälligheter

ej synes föreligga, åtminstone ej beträffande förhållandena inom detta

län, torde dock för åtskilliga fall vara önskvärt, att bestämmelser finnas, avseende

att beträffande vid skifte av jord undantagna eller därmed jämförliga samfällda

ägor eller rättigheter bereda delägarna i samfälligheten tillfälle att fatta

bindande beslut i frågor rörande densamma.'' För beslut om försäljning av sådan

samfälld fastighet bör emellertid alltid stor röstövervikt föreskrivas. En svång
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

het vid försäljning av dylik jord är, att den besväras av alla inteckningar i

stamhemmanen.

På grund av vad Eders Kungl. Maj:ts befallmngshavande sålunda aniört,

anser sig Eulers Kungl. Majits befallningshavande böra tillstyrka, att bestämmelser

i ämnet varda utarbetade och för riksdagen framlagda.»

Konungens befallningshavande i Kronobergs lön:

»På grundvalen av den i riksdagens skrivelse omförmälda nådiga resolutionen

den 1 september 1741 och det projekt till byordning’, som, enligt vad lagutskottet

anmärkt, med nådigt brev till samtliga landshövdingarna angående

lands-eulturens upphjälpande och förbättrande den 20 februari 1742 överlämnades

till landshövdingarna under erinran att den föreslagna byordningen ej kunde i

allo vara lämplig för varje landsort, utan borde i nödiga delar efter varje orts

beskaffenhet samt grannarnas i byalagen överenskommelse jämkas och inrättas,

utkom här i länet under är 1745 en av Eders Kungl. Majits befallningshavande

fastställd byordning. Denna byordning blev sedermera med hänsyn till förändrade

förhållanden av Eders Kungl. Majits befallningshavande omarbetad och i

sålunda förändrat skick den 7 maj ''181(5 av Eders Kungl. Majits befallningshavande

fastställd under benämning ’By-Ordning för Kronobergs Län’. Denna

byordning, varav en avskrift här bifogas, lärer, ehuru givetvis föråldrad, ännu i

viss mån åtminstone i en by tillämpas. Någon av häradsrätt fastställd byordning

för viss ort inom länet har däremot icke, för sa vitt Eders Kungl. Maj .is befalluingshavande

varit i tillfälle inhämta, kommit till stånd

Påtagligt är emellertid, såsom riksdagen i sin föreliggande skrivelse erinrat,

att dylika byordningar, om de också på sin tid kunnat nöjaktigt .tillgodose

behovet, numera icke äro tillfyllest för att reglera de förhallanden, vilkas ord

nande riksdagen åsyftar. f ■,

Visserligen bär, för så vitt Eders Kungl. Majits befallningshavande erfarit,

något mera kännbart behov av lagstiftningsåtgärder i det av riksdagen angivna

syfte icke bär i länet gjort sig gällande, men bristen på lagbestämmelser, som

bereda möjlighet för delägare i en samfällighet att, då fråga är om vården och

förvaltningen eller försäljning av samfälligheten, fä till stånd ett för alla delägarna

bindande beslut, även där enighet dem emellan icke kunnat uppnås, lärer

säkerligen kunna medföra olägenheter av mer eller mindre allvarlig art.

Eders Kungl. Majits befallningshavande anser fördenskull, att även för

länets vidkommande anledning kan förefinnas till förordande, av lagbestämmelser,

ägnade att bereda delägare i sådan samfällighet, som i skrivelsen avses, tillfälle

att i frågor rörande samfälligheten fatta bindande beslut.

Vid en sådan lagstiftning, vilken måste förutsätta inskränkning i enskild

delägares förfoganderätt över sin egendom likasom ock hans förpliktande att deltaga0

i utgifter för samfälligheten, är det uppenbarligen, av stor vikt, att densamma

vilar på rättvis grund och att maktmissbruk i möjligaste man förebyggas.

Ur dessa synpunkter må särskilt framhållas, dels att den mening, som omfattas

av flertalet delägare, icke bör utan hänsyn till deras andel i samfälligheten

göras förpliktande för övriga delägare, utan att fast hellre deras mening

bör bliva bestämmande, vilka företräda den större delen av samfälligheten, dels

ock att tillfälle bör beredas delägare, som är missnöjd med fattat beslut, att ia

detta draget under vederbörlig myndighets prövning jämväl med hänsyn till den

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

omständigheten, huruvida beslutad åtgärd må anses medföra sådant gagn för

delägarna i allmänhet, att åtgärden bör godkännas. Annan myndighet än domstol

bör väl härvid icke ifrågakomma och givetvis bör besvärsrätten inskränkas till

viss tid.

Vid meddelande av bestämmelser angående sättet, huru för delägare i samfällighet

bindande beslut må kunna åvägabringas, lärer jämväl böra föreskrivas

bland annat, huru och av vem kallelse till sammanträde med delägarna skall utiärdas

och kungöras samt huru förhandlingarna vid sammanträde skola anordnas.

Ävenledes torde särskilda närmare föreskrifter erfordras angående befogenhet av

och sätt för debitering och uppbörd av avgifter till bestridande av omkostnader

för samfällighetens vård och förvaltning.»

Konungens bcfallningsltavandc i Kalmar län:

... . sEderf Kiingl- Maj:ts befallningshavande har i detta ärende hört kronöbetj

än ingen i länet. Av de ingångna svaren framgår, att samfälligheter av ifrågavarande

slag inom detta län förekomma tämligen sparsamt. 1 allmänhet vitsordas

dock behovet av bestämmelser i det syfte, riksdagen ifrågasatt; och vill i detta

avseende liders Kungl. Maj:ts befallningshavande särskilt åberopa bilagda yttrande

frar kronolänsmannen i Norra Möre härads norra distrikt E. Ringberg

ävensom ett genom kronolänsmannen i Aspelands härads västra distrikt insänt

yttrande från C. A. Nilsson i Järeda, i vilka båda yttranden detta behov blivit

genom anförda exempel ådagalagt. Eders Kungl. Majt:s befallningshavande hemställer

darfor, att i anledning av riksdagsskrivelsen Eders Kungl. Makt täcktes

lata utarbeta förslag till bestämmelser i ämnet.»

Härvid voro fogade bland annat följande yttranden:

»Såsom infordrat yttrande i anledning av riksdagens skrivelse till Konungen

angående behov av lagbestämmelser, avseende att bereda delägarna i samfällighet

som vid skifte av jord undantagits, tillfälle att lätta för minoriteten bindande

baslut i frågor rörande densamma får jag vördsamt meddela, att iag anser sådana

lagbestämmelser synnerligen önskvärda. Som mellan bönder, även om de synas

vara goda vänner, ofta råder avundsjuka, är det emellanåt ganska svårt att åstadkomma

enighet dem emellan angående dispositionen av gemensamma rättigheter

eller av samtalld mark. Och det händer inte så sällan, att en enskild delägare på

grund av ovilja eller hätskhet mot en tredje person, som önskat genom köp förvärva

eller arrendera en delägarnas gemensamma rättighet eller för deras gemensamma

behov undantagen mark, omintetgjort utnyttjandet av densamma Eller

också ha därigenom föranletts processer. Jag erinrar mig ett fäll, som ia°- ber

ia här referera. J ö

Abbetorps by i Bäckebo .socken utgör 1 mantal, fördelat på 17 hemmansägare.

En arbetare Svensson äger där en jordplan, belägen intill en del av allmanningen.

Som hemmansägarna ej hade någon som helst nytta av denna allmänningsdel

som utgjordes av en stenig backe, begärde Svensson att få bryta

upp och odla en bit av backen för att därmed öka sin egen åkertäppa. Sexton

av byns bönder medgåvo Svensson detta, men den sjuttonde, J. P. Persson ä^are

av /m mantal, ville inte för något pris lämna sitt bifall därtill. Då Svensson

det oaktat förvandlade backen till en bördig åker, blev han instämd till häradsrätten

av Persson, som yrkade ersättning lör den tid, Svensson innehaft åkeriappeu,

och åläggande för Svensson att avträda densamma. Efter en långvarig,

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

för båda parterna dyrbar process blev häradsrättens utslag fastställt, varigenom

Persson tilldömdes tre (3) öre i årligt på hans hemmansdel belöpande arrende för

åkerlappen, varemot rättegångskostnaderna kvittades.

Om vi ägde den föreslagna lagen, skulle en sådan process vara omöjlig.

Pockneby i kronolänsmanskontoret den 15 oktober 1913.

Efr. Ringberg.»

»Med anledning av framställd begäran får jag angående riksdagens skrivelse

till Konungen av den 17 april 1912 rörande lagstiftning i visst syfte om bysamfälligheter

härmed därom anföra följande.

I saknad av tillräcklig kännedom om hithörande förhållanden i någon större

utsträckning kan jag härvidlag varken åstadkomma något vidare utredande yttrande

ej heller framställa förslag till bestämmelser i förevarande fråga, utan vill

jag endast anföra ett par exempel från egen erfarenhet för att belysa densamma

och visa att behov av ändrade bestämmelser i berörda hänseende förefinnas.

Själv är jag delägare i tvenne bysamfälligheter, nämligen i ett vattenfall

med kvarnverk och en jordplan av en 100 ars areal, avsedd till grustäkt. Övriga

delägare i båda dessa gemensamheter äro till antalet 12.

Kvarnverket är gammalt och sedan många år tillbaka i brist på ordentligt

underhåll mycket förfallet. Det har på många år knappast lämnat någon

inkomst utöver för detsamma havda utgifter, och för närvarande, enär dess verksamhet

helt och hållet är nedlagd, endast förlustbringande. Krono- och kommunalutskylder

samt brandstodsavgifter m. m. erläggas nämligen för fastigheterna.

— Flertalet delägare ha flera gånger framställt yrkande om verkets ombyggnad

— det finns goda skäl därför: det har god tillgång på vatten, ligger i en ort,

där det väl behövs och varest det fullt ut skulle utnytjas samt lämna för anläggningskostnaderna

tillräcklig inkomst — men alltid har då någon eller några

delägare satt sig däremot, och så har det ingenting blivit av. Det är jn möjligt,

att pluraliteten i dylikt fall kunnat driva sin vilja igenom. Så har visserligen

en gång förut för lång tid tillbaka skett, varav dock följde en långvarig

och helt säkert för bägge parterna kostsam process, och sådant vill man så vitt

möjligt är i längden helst undvika. Likaledes har flera gånger satts i fråga att

försälja vattenfall och verk. Flertalet har velat det; en minoritet av en å två delägare

har förhindrat det. För några år tillbaka avgavs ett anbud för det hela

av 25,000 kr. Vid hållet sammanträde i och härför med delägarna tycktes nu

för en gångs skull alla vara eniga om försäljning; och åt viss person uppdrogs

att uppsätta köpehandlingar, vilket också skedde. Mot de uppsatta köpevilikoren

hade ingen något att erinra, så icke därför, men i alla fall väl för nöjet att. få

streta emot, så nekade i avgörandets stund ett par delägare att skriva under sina

namn å handlingarna; och därmed var hela affären om intet. Köparens mening

hade varit att på platsen anlägga elektrisk kraftstation. Genom såväl försäljningen

som anläggningen erbjöds således tillfälle »att bereda inkomst och gagn

av en eljest föga inkomstbringande lägenhet»: delägarna en inkomst av mellan

1,000 ä 1,2000 kr. årligen, arbete beretts åt ett flertal personer och samhället och staten

fått ett avsevärdare större skatteobjekt i den nya anläggningen och dess inkomst.

Därav blev emellertid intet, av till synes ingen annan anledning än »illvilja eller

oförmåga att kunna bedöma saken»; och så kommer det ock helt visst att fort
19—184039
-

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

farande förbliva, för så vitt icke bättre bestämmelser härutinnan komma till stånd,

som hindra minoriteten att på dylikt sätt missbruka sin makt: till enskildas

och allmän skada och till ingens nytta.

Den andra samfälligheten — sandtaget kallad — har först på senare tiden

fått något mera värde och därför kommit till tals; och detta större värde har

den fått genom att järnvägsstation blivit förlagd i dess närhet. Den lämpar sig

numera bättre till byggnadsplan!'' än till sandtag, vartill den heller icke är behövlig,

enär varje delägare för övrigt har lika god tillgång som där sand på sina

ägor att tillgå. Flera köpeanbud ha jämväl på denna gemensamhet framkommit

men lett till inget resultat, emedan ett par delägare av motsträvighetslust satt

sig emot; ja, det har gått så långt i hänsynslöshet, att man, ehuru alldeles obehövligt,

fortsatt att taga sand på platsen, som ligger nära på mitt inne i stationssamhället

och har bostadslägenheter runt omkring sig, samt såmedelst med vett

och vilja arbetat på att förfula samhället. Majoriteten bland ägarna har velat

förbjuda detta, dock utan att ha makt därtill och därför utan åtlydnad av minoriteten.

Denna gemensamhetsmark kunde säljas för några tusen kronor, bebyggas

med hus till många tiotusentals kronors värde samt på så sätt lämna

enskilda, kommunen och staten förmåner och inkomster. Sådan kan under nuvarande

förhållanden eu minoritet på Vio mot 9/io (såsom i det här anförda varit

fallet) åstadkomma.

Upplysningsvis kan jag rörande sistberörda fall nämna — ehuru det inte

har med den rättsliga gången att göra — att minoriteten just nu för ett par

dagar sedan gått med på försäljning av sandtaget, men detta kunde ske först

sedan den blivit hotad med skifte och process samt genom att få högre betalning

för sina delar, jämt dubbelt så mycket som för de ändras.1 Yilken inverkan på

grannsämjan i ett bysamhälle dylikt tillvägagångssätt skall åstadkomma, är

lätt att inse.

Några samfälligheter för övrigt inom kommunen med förhållanden av beskaffenhet,

som här blivit anförda, torde knappast finnas; åtminstone har jag

ingen kännedom därom.

Av det anförda torde framgå

dels huru svårt, ja, hart när omöjligt det för närvarande är att avhandla

ärenden om bysamfälligheter, även om syftet är aldrig så tydligt att därigenom

bereda enskilt och allmänt gagn, då icke fullständig enighet hos delägarna

förefinnes;

dels att därför bestämmelser, som åt flertalet av delägarna lämna befogenhet

att. i fråga om samfällighets vård och tillgodogörande fatta för övriga

delägare bindande beslut, då nytta och förmåner därigenom beredas delägarna

och den enskildes rätt alls intet eller ej nämnvärt därav lider, synas väl behöva

komma till stånd.

Järeda den 10 oktober 1913.

C. A. Nilsson.»

1 Genom att minoriteten denna gång var så liten, kande köparen betala dem det högre priset;

i motsatt fall hade inget köp kunnat ske.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Konungens befallning skavande i Gottlands län:

»Allra största delen av jorden på Grottland har numera undergått laga

skifte. Inom länet förefintliga samfälligheter av beskaffenhet, som avses i riksdagens

skrivelse, hava ock huvudsakligen tillkommit vid laga skifte, då de jämlikt

66 § skiftesstadgan blivit av oskifto avsatta för något gemensamt behov; och

bestå de mestadels av grus- och sandtäkter, stenbrott, fisklägen, upplagsplatser

och dylikt. Dessa samfälligheter hava i regel brukats för de ändamål, För vilka

de blivit avsatta.

Något mera allmänt behov av en lagstiftning i fråga om vården och förvaltningen

av samfälligheterna torde icke inom detta län hava gjort sig gällande.

Då emellertid kravet på enhällighet hos delägarna för åstadkommande

av ett giltigt beslut beträffande samfälligheten givetvis är ägnat att medföra betänkliga

svårigheter, synes det Eders Kung! Maj:ts befallningshavande i allt fall

ensidigt, att genom lag åt flertalet delägare inrymmes rätt att beträffande samfällighetens

vård och tillgodogörande fatta beslut med bindande verkan för de

övriga delägarna; dock torde härvid kunna ifrågasättas, huruvida icke, då fråga

föreligger om samfällighetens försäljning eller deponering för annat ändamål än

det, vartill densamma är avsedd, ärendet bör hänskjutas till domstols prövning. >

Konungens befallningshavande i Blekinge län:

Att Konungens, befallningshavande funnit lagstiftning i det av riksdagen

angivna syfte erfoderlig, varför riksdagens hemställan av Konungens befallnings - havande biträddes.

Konungens befallningshavande i Kristianstads län:

»I likhet med riksdagen anser Eders Kung! Maj:ts. befallningshavande det

angeläget, att i lag meddelas bestämmelser, varigenom åt flertalet av delägarna

i viss samfällighet inrymmes befogenhet att i fråga om samfällighetens vård och tillgodogörande

latta beslut med bindande verkan även för övriga delägare. Dessa

bestämmelser torde dock icke böra avse sådana samfälligheter, för vilkas förvaltning

redan i särskilda författningar finnes stadgad viss ordning, vilken bör lända

till efterrättelse, intilldess föreskriften av annan anledning kan varda ändrad.

Därjämte synas medlemmar i bysamfällighet böra genom lag beredas

tillfälle att med bindande verkan fatta beslut i byns gemensamma ordningsangelägenheter.

1 det avseende, varom nu är fråga, måste man skilja på två yäsentligen

olika slag av förvaltningsfrågor, vilka även kräva olika behandling. Å ena sidan

frågor om vård och tillgodogörande av jord, som vid skifte avsatts för delägarnas

gemensamma behov, eller av eljest oskift mark inom skifteslaget och å andra

sidan frågor om gemensamma ordningsangelägenheter i bysamfällighet.

Rätt att besluta i frågor av förra slaget sammanhänger med äganderätt

av andel i skifteslaget och torde därför böra tillkomma ägarna i skifteslaget i

den män, de äga del i samfälligheten.

Till grund för .utövning av rösträtt i bysamfällighetens ordningsangelägenheter,

vilka, då de hittills förekommit, avhandlats och avgjorts på så kallad bystämma,

torde däremot icke böra tagas delägarnas andel i byns skifteslag, då

detta numera i allmänhet icke motsvarar bysamfälligheten. Lämpligast synes i

detta fall vara att medgiva rösträtt åt alla inom bysamhället, vars område bör

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

till gränserna fastställas, boende kommunalt röstberättigade personer och låta den

mening, varom de flesta röstande sig förena, utgöra beslut.

Givetvis bör i lag också bestämmas, huru de sammanträden, varpå nu

nämnda frågor skola behandlas och avgöras, böra utlysas och hållas samt huru i

händelse av missnöje med därvid fattade beslut, klagan däröver må kunna föras.

Rörande beslut om skifteslags gemensamma jord torde den missnöjde böra hänvisas

att efter stämning vid domstol anhängiggöra sin klandertalan, men besvär

över beslut om bysamfällighets ordningsangelägenheter synes böra upptagas och

avgöras av administrativ myndighet.

Även torde det böra lämnas de röstberättigade öppet att ombesörja sina

angelägenheter genom utsedda förtroendemän.

Det lärer någon gång hava hänt, att bystämma ålagt medlemmarna i byn

att betala vissa avgifter för något byns gemensamma ändamål. Dessa avgifter

såsom icke i lag grundade hava icke kunnat uttagas och hava sålunda icke

utgått, om de icke godvilligt erlagts. Det torde dock möjligen i sammanhang

med en eventuell utredning för övrigt böra tagas i övervägande, huruvida bystämma

må äga laglig befogenhet pålägga medlemmarna i samfälligheten avgifter

för något gemensamt ändamål och i sådant fall huru de skola utdebiteras och

uppbäras.

På grund av vad Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande sålunda anfört,

finner sig Eders Kung], Maj:ts befallningshavande böra underdånigst tillstyrka

den av riksdagen begärda utredning.»

Konungens befallningshavande i Malmöhus län:

»Riksdagen har i förevarande skrivelse anhållit, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes låta utreda, i vad mån behov kunde förefinnas av bestämmelser, avseende

att beträffande vid skifte av jord undantagna eller därmed jämförliga, samfällda ägor

eller rättigheter bereda delägarna i samfälligheten tillfälle att fatta bindande beslut

i frågor rörande densamma, samt för riksdagen framlägga det förslag, som av

denna utredning kunde föranledas.

Såsom av bilagda yttranden framgår har behovet av en lagstiftning i det

syfte, som i riksdagens skrivelse avses, icke i någon avsevärdare grad gjort sig

kännbart här i länet. Detta förhållande torde hava sin grund däri, att samfälligheter

av ifrågavarande slag äro jämförelsevis få i detta län. Men om nu

de rättsförhållanden, som äro knutna till samfälligheterna, i regel kunnat, vad

Malmöhus län angår, ordnas utan stridigheter, är ingalunda därmed givet, att

den ifrågasatta lagstiftningen finnes vara obehövlig. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

håller tvärtom före, att bestämmelser, enligt vilka det vore möjligt

att i strid mot en minoritets mening disponera över en samfällighet, skulle vara

ägnade att avhjälpa missförhållanden, som ofta äro av stor räckvidd.

Om det i lagstiftningsväg skulle medgivas flertalet delägare i en samfällighet

att med bindande verkan för övriga besluta om dess disponerande, torde

emellertid bestämmelserna erhålla sådan avfattning, att garantier mot missbruk

av eu dylik flertalets rätt finnas. Det kan exempelvis inträffa, att majoriteten

ej har något intresse av samfällighetens brukande på ett sätt, som är fördelaktigt

för minoriteten. I ett sådant fall bör flertalet ej utan vidare kunna förfoga

över samfälligheten. Minoriteten bör äga rätt att fä frågan dragen inför myndighets

prövning. En dylik prövning skulle innebära ett bedömande av deu ifrå
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

gasatta dispositiohsåtgärdens berättigande med hänsyn tagna till samtliga delägares

intressen samt borde tillkomma domstol. För att skydda minoritetens rätt

kan man även för vissa fall tänka sig lösningsrätt för densamma beträffande samfälligheten.

Det finnes ett spörsmål, som står i nära samband med det förevarande,

nämligen frågan om inteckningsförhållandena i eu samfällighet. I regeln är det

ja så, stamfastigheternas samtliga inteckningar gälla även i samfälligheten.

Att därigenom svårigheter ofta uppstå för samfällighetens disponerande på ett

lämpligt sätt, är uppenbart. Samfälligheten kan exempelvis väl lämpa sig för

byggnadstomter, men då en avsöndrad tomt skulle bliva besvärad av stamfastigheternas

samtliga inteckningar, möta svårigheter att finna köpare. Denna olägenhet

är så mycket mera framträdande, som den oftast ej kan anses såsom en

följd av nödiga hänsyn till inteckningshavares rätt. Vid taxering av stamfa.stigheten

tages nämligen i regeln ej hänsyn till förefintligheten av en rätt i samfällighet,

och följaktligen har inteckningshavaren i allmänhet ej räknat med värdet

av denna rätt vid långivningen. Det vore således enligt Eders Kungi. Maj:ts

befallningshavandes förmenande önskligt, att i sammanhang med förevarande fråga

tages i övervägande möjligheten att utfärda bestämmelser, enligt vilka en samfällighet,

åtminstone då den hade ringa värde i förhållande till stamfastigheterna,

kunde bliva fri från stamhemmanet vidlådande inteckningar.»

Härvid voro fogade yttranden av kronofogdar och länsmän i länet samt

ett stort antal kommunala myndigheter. Av de från kommunala myndigheter

avgivna yttranden innehålla de nedan intagna mera ingående utredning i förevarande

fråga.

»Kungl. J\Iaj:ts befallning shav ande i Malmöhus län.

Inom Stora Harrie socken finnas följande bysamfälligheter samtliga numera

av mindre betydelse för delegarna: å n:r 1 St. Harrie lertäkt innehållande 20

kappland, smedjetomt innehållande 4 kappland; å n:r 5 St. Harrie grustäkt innehållande

2 tunnland och å n:r 28 St. Harrie grustäkt innehållande 2 tunnland —

samtliga äro på delägarnes överenskommelse och bestämmelser utarrenderade under

10 år från och med 1911 och bliva arrendemedeln utdelade till delägarna efter

mantal — dessa samtlige samfälligheter äro obebyggda utom smedjetomten där

arrendatorn äger byggnaderna.

Efter att hava infordrat yttrande i ärendet från bysamfälligheternas delägare,

i att framkomma med förslag till bestämmelser åsyftande att bereda delägarne

tillfälle att fatta bindande beslut i frågor rörande samfälligheterna inom

St. Harrie, hava inget yttrande inkommit men genom muntliga uttalande har jag

erhållit den uppfattningen att delägarne skulle anse, att i ärenden angående socknens

samfälligheter borde och skulle kunna fattas för alla delägarne bindande

beslut å sammanträde med delägarne —- kungjort i enlighet med bestämmelser

för kommunalstämma på landet — genom omröstning inom de närvarande delägarna

efter röstgrund enligt mantal och att delägare må på grund av fullmakt

överlåta sin talan och rösträtt å annan delägare dock att ingen får på grund av

fullmakt rösta för mer än en annan delägare.

Stora Harrie den 18 augusti 1913.

Assar L. Persson.

Kommunalstämmans ordförande.»

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

»Med anledning av infordrad uppgift och yttrande angående inom Billinge

socken befintliga bysamfälligheter får jag härmed upplysa att inom Billinge bysamhälle

linnés åtta stycken dylika samfälligheter, nämligen: °

l:o) en tomt i hyn varå tvenne skolhus äro uppförda,

2:o) en vattningsplats framme i hyn, »stolpakillan kallad»,

3:o) eu s. k. fädrift, ömse sidor om allmänna vägen från byn till Hissbro

med vattningsplats vid nämnda bro,

4:o) ett grustag å ägorna till n:r 2 o. 5 Billinge,

5:o) ett flistag å ägorna » » 6 >

6:o) ett grustag å ägorna » * 7 »

7:o) ett flistag å ägorna » » 12 »

8:o) ett grustag å ägorna » » 19 »

Inom Gunnaröds bysamhälle finnes följande samfälligheter:

l:o) en vattningsplats å ömse sidor om allmänna vägen å bygatan,

2.0) en fädrift åt söder från byn a ömse sidor om allmänna vägen,

3.0) ett större grustag å ägorna till n:r 5 o. 7 i Gunnaröd, och

inom Hultseröds bysamhälle finnes en allmänning å ägorna till n:r 4 varå

uppförts en lmtorka.

, De flesta av förenämnda bysamfälligheter äro numera till alls ingen nytta

tor bydelägarna och hava vid bortarrendering på många år icke givit någon

nämnvärd inkomst. 06

Gång efter annan har förekommit att vid s. k. åldermanssammanträde med

bydelägarna vissa av bysamfälligheterna med stor majoritet har fördelaktigt

kunnat forsalts såsom byggnadstomter och dylikt, men då icke enighet därom

kunnat uppnäs har ingen laglig försäljning kunnat ske, varför jag anser att det

skulle bliva till stor fördel om en Jag kunde åstadkommas i syfte att bereda

majoriteten av delägarna i bysamfälligheter möjlighet att med lagligen bindande

fäBighetei™m0nteten kunna försälJa och annorledes besluta angående dylika sam
Billinge

den 17 augusti 1913.

A. Andreason.

Kommunalordförande. >

>>TiU svar å infordrat utlåtande angående riksdagens skrivelse till Konungen

i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Makt i visst syfte rörande

bysamfälligheter får jag vördsamt meddela:

Att en lagstiftning i den riktning och för att avhjälpa den påpekade olägenheten

är säkerligen av behovet påkallad, dock synes mig rättvist och för undvikande

av olägenheter eller missbruk i motsatta riktningar vara att enskild eller

enskilda delägare i by eller gemensam samfällighet äga rätt, då de förmena för

samlällighetens vård och tillgodogörande eller för dem själva skadliga beslut

fattats, ingå till Kungl. Maj:.ts befallningshavande med klagan. Och må det i så

fall avgöras av Kungl. Maj:ts befallningshavande huruvida anmärkningen skall

lämnas utan avseende eller beslutet må upphävas.

Inom Kropps socken finnes av bysamfälligheter endast en för Hjortshögs

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

by gemensam grustäkt vars tillgodogörande och förvaltning dock hitintills mig

veterlig! ej förorsakat några olägenheter.

Kropp den 13 augusti 1913.

Carl Bonnet.

Kommunalnämndens ordförande.

I förestående kommunalordförandens yttrande instämmer undertecknad.

Hiortshög den 19 augusti 1913.

Johan Nilsson.

Nämndemän^

?Har tagit del av ett genom fjärdingsman Nils Hansson hos mig företett

utlåtande av lagutskottet, upptagande riksdagens skrivelse till Konungen i anledning

av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående lagstiftning i visst

syfte rörande bvsamfälligheter och finner detta vara mycket beaktansvärt. En

sådan. samfällighet finnes inom Kattarps socken och har blivit uttagen för sin

lämplighet vid tillverkning av råtegel men som sådan numera icke kommer till

användning skulle flertalet delägare önska sälja samfälligheten såsom varande

byggnadstomt men kan ej detta då enighet icke kan vinnas därtill. En svårighet

vid denna försäljning finnes därigenom att svenska statens boställe inom socknen

även har del i samfälligheten och vore det förenat med mycket besvär att fa dess

medgivande till sådan försäljning i gemensamhet. Alltså synes det förefinnas

behov av bestämmelser avseende att beträffande vid skifte av jord undantagna

eller därmed jämförliga samfällda ägor eller rättigheter bereda delägarna i samfälligheten

tillfälle att fatta bindande beslut i frågor rörande sådana jordar.

Signestorp inom Kattarp socken den 21/8 1913.

Nils Stensson.

Delägare i samfällighetsj ordar. >

»Till herr kronolänsman Aug. Johansson.

Som svar på den mig tillsända skrivelsen n:r 63 vill jag meddela, att någon

svårighet vid allmänningarnas förvaltning aldrig förekommit inom de byar, som

lyda under Rengs kommun, men en lag i syfte, som skrivelsen angiver, vore nog

behov av, men borde fordras rätt avsevärd pluralitet exempelvis 8A av de röstande

delägarna, för att ändringar i allmänningars förvaltning eller försäljning av delar

därav skall vinna laga kraft.

Fredshög den 15 augusti 1913.

Ferdinand Fredgardh.t>

»Undertecknad vill härmed avgiva följande yttrande angående förvaltningen

av allmänningar och dylikt inom Vällinge kommun.

För min del anser jag att en lagbestämmelse i ärendet bör göras så, att

för i mantal satt jord röstberättigade medlemmar må kunna med 2h dels pluralitet

å kommunalstämma besluta dels om försäljning och dels bortarrendering av

allmänningar inom kommunen och att dessa försålda allmänningar må kunna på

lämpligt sätt göras gravationsfria.

Yällinsre den 27 aug. 1913

I. Welin.

Stämmans ordförande.»

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

»De ifrågavarande samfälligheterna inom denna och angränsande kommuner

äro ej av någon större betydenhet till areal och värde och i de flesta fall mindre

välbelägna. I regel utgöras byarnas allmänningar av vid enskiftet avsatta ler-,

grus- och sandtäktei’, strandmarksbeten, vattningar samt i vissa byar torvallmänningar.

De vid enskiftesförrättningarna för allmänt behov till kyrko- och skoltomter

utlagda torde ej i detta sammanhang beröras, då det väi får anses som

ett axiom, att vederbörande kyrko- och skolstyrelser obetingat äga förvaltningsrätten

däröver. Strandmarksbetena, som i areal äro de ojämförligt mest betydande,

kan den enskilde delägaren redan nu med gällande bestämmelser om skifte

oberoende av andra få för egen del fullt disponibelt. Annat är förhållandet med

smålägenheterna, särskilt i de socknar som bestå av flera byar. Där socknen utgöres.

endast av en by, har förvaltningen merendels handhafts av kommunalförvaltningen,

_ och avkastningen således tillförts kommunens kassa. Denna anordning

där den tillämpats och vunnit, om jag får säga, hävd, är enligt min mening eu

tillfredsställande lösning i fråga om förvaltningen och användningen av avgälden

i dessa socknar. De kommuner åter, som bestå av flera byar, enskiftade var för

sig, med var sina allmänningar äro däremot i behov av lagskiftning i syftet att

med stöd därav, kunna åstadkomma bindande beslut i fråga om försäljning eller

förvaltning av allmänningarna, ty som det är kan ingen ordnad förvaltning

åstadkommas.

Håslöv den 17 augusti 1913.

Hans Larsson.

Korn. nämndens ordf.>

»Anmodad avgiva yttrande huruvida delägare i samfällda ägor eller rättigheter

höra beredas bättre tillfälle att fatta bindande beslut i frågor rörande deras

samfällda egendom, har jag härom förhört mig med sådana ägare och tyckes

dessas mening vara att samiälld egendom, som ej eller endast i mindre mån tjänar

det ändamål vartill den ursprungligen varit avsedd, borde kunna försäljas eller

upplåtas för annat ändamål då delägarna med minst 2 Is majoritet är för försäljningen

eller upplåtelsen; likväl att i sådana fall då olika meningar råder, skälen

mot majoritetens beslut underställas särskild prövning huruvida beslutet bör "å

i verkställighet. ö

Wintrie den 26 augusti 1913.

O. N. Bååtli.

Kom.-ordf. i Bunkeflo socken.»

»Protokoll, hållet vid sammanträde

med socknemännen inom Höjs kommun

den 18 augusti 1913.

§ 1.

På grund av riksdagens skrivelse n:r 63 till Konungen, i anle dning av

väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående lagstiftning i visst syfte

rörande bysamfälligheter, hade Höjs sockens byemän sammankallats att denna dag

sammanträda inför kommunalstämmans ordförande.

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

I följd av ovannämnda skrivelse beslöto socknemännen enhälligt:

dels att meddela, att inom Höjs socken icke finnas några bysamfälligheter;

men att kommunen (icke ensamt byemännen) äger »Höjs sockens grustäkt», beläget

å hemmanet n:r 13 Lackalänge i Hackalänge socken av Torna härad;

dels ock såsom sin mening uttala:

att lämpligaste sättet för byemän att fatta för varandra bindande beslut i

sådana frågor, som röra deras samfäLligheter, vore, att kommunalstämmans ordförande

utlyste »kommunalstämma med delägarna i socknens bysamfälligheter» och

att delägarna överläde och beslutade i förekommande frågor under samma former,

som gälla för allmän kommunalstämma.

Rösträtten borde utövas efter huvudtal. Utgifter för och inkomster av

bysamfälligheter borde beräknas efter hemmanens taxeringsvärden.

Bvemäns beslut borde kunna överklagas på samma sätt, som kommunalstämmas

beslut.

Uppläst och justerat inför sammanträdet.

Som ovan

Nils Månsson.

Kommunalstämmans ordf.

Lars Arvidson. Jöns Ottosson.

Uppläst från predikstolen söndagen den 24 augusti 1913 av

Axel Möller.

p. l.»

Konungens befallningshavande i Hallands län:

»De samfälligheter av ifrågavarande slag, som inom Hallands län huvudsakligen

förefinnas, äro dels tångtäkts- dels ock fiygsandsallmänningar.. De förra

förekomma utefter större delen av havskusten söder om Yarberg och tillhöra ofta

hela eller större delen av en socken som skifteslag. Beträffande detta slag av

allmänningar anser sig Eders Kung! Maj:ts befallningshavande höra erinra, att

genom nådiga brevet av den 8 juni 1866 möjlighet beretts delägarna i sådan allmänning

att erhålla fastställelse å bestämmelser i fråga om ordningen och sättet

för allmänningens begagnande. Även i fråga om flygsandsallmänningarne, vilka

huvudsakligen förekomma i den söder om Falkenberg belägna delen av länet, hava

bestämmelser i fråga om allmänningarnas begagnande givits genom nådiga breven

av den 27 juli 1860 och den 6 mars 1863 samt länsstyrelsens den 31 december

1861 utfärdade allmänna kungörelse. Av övriga i riksdagens skrivelse avsedda

allmänningar förekomma i länet huvudsakligen torvmossai’, under det att kalkoch

täljstensbrott, vattenställen, blekeplatser och linsänken eller därmed jämförliga

allmänningar antingen icke alls eller ock endast i obetydlig man i länet

förefinnas. Även om således inom Hallands län något egentligt behov av lagstiftning

i den av riksdagen angivna riktningen hittills icke försports, anser Eders

Kungl. i\Iaj:ts befallningshavande likväl goda skäl tala för, att en dylik lagstift
20—164039
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

ning kommer till stånd. Det torde nämligen vara ställt utom allt tvivel att, på

sätt riksdagen pck framhållit, e n enda delägare i en samfällighet genom sin vägran

att samtycka till ett av övriga delägare föreslaget förfogande över en allmänning

kan förhindra ett i ekonomiskt avseende fördelaktigt utnyttjande av samma allmänning.

Om därför på lagstiftningens väg möjlighet bör beredas för de flesta

1 ,en _ allmänning att även mot övriga delägares bestridande vidtaga

förfoganden i fråga om en allmänning, torde emellertid, då för särskilda slags

samfällig]:eter väsentligen olika föreskrifter lärer vara erforderliga, en lagstiftning

i nu förevarande hänseenden endas! böra innehålla mera allmänna bestämmelser

under, det att åt de lokala myndi gheterna torde böra inrymmas befogenhet att inom

ramen, för nyssberörda allmänna bestämmelser på därom gjorda framställningar

fastställa reglementen eller andra föreskrifter i fråga om varje särskild samfällighet.»

Konungens befallning nita rande i Göteborgs och Bohus län:

»Sådana bysamfälligheter. som i riksdagens ifrågavarande skrivelse avses

torde.finnas inom de allra flesta skifteslag. Av ifrågavarande samfälligheter användas

numera en del icke mera för det ändamål, vartill de ursprungligen avsetts,

under det att andra fortfarande tjäna delägarna eller åtminstone några av dem till

bruk på sätt, som varit avsikten med deras avsättande för gemensamt behov.

Till förstnämnda slag av samfälligheter höra, bland andra, soldat-och båtsmanstorp,

vilka vid skifte undantagits för gemensamt behov, men vilka numera,

i man rotehållsskvldigheten upphört icke för sitt ursprungliga ändamål användas.''

Åtskilliga av fisklägena i länet äro belägna å samfälligheter, som avsatts såsom

strandplatser, men vilka under tidernas lopp upplåtits med besittningsrätt åt

andra personer, än skiftesdelägarna. Det torde vara otvivelaktigt, att beträffande

förvaltningen av detta slag av samfälligheter, olägenheter ofta uppstå därigenom,

att .möjlighet för närvarande saknas för ett flertal av delägarna att fatta för minoriteten

bindande beslut. Införande av bestämmelser i sådant avseende, synes i

fråga om detta slag av samfälligheter, vara obetingat lämpligt. Ifrågasättas kan,

huvuvida icke sådana samfälligheter skulle kunna jämställas med sådana fastigheter,

varå lagen om samäganderätt den 30 september 1904 äger tillämpning.

Vidkommande åter det slag av samfälligheter, som ännu användas för det

bruk, vartill de från början avsetts såsom till exempel grustäkter, upplagsplatser

m. m., så skulle det kunna inträffa, att ett beslut av majoriteten, som måhända

icke har behov av samlaUigheten, i fråga om dess användande skulle kunna lända

den eller de Övriga delägare, av vilka samfälligheten ännu användes på sätt, ursprungligen

därmed avsetts, till stor skada. Emellertid kan det icke förnekas

att, jämväl i fråga om sistnämnda slag av samfälligheter, å vilka de i enlighet

med Kungl. resolutionen den 1 september 1741 upprättade by ordningar näppeligen

torde vara tillämpliga, det ofta föreligger frågor, vilka lämpligen skulle

kunna avgöras av flertalet delägare. Vid en blivande lagstiftning i ämnet torde

emellertid största hänsyn böra tagas till den enskilde delägarens rätt, exempelvis

genom förskrift, att beslut i hithörande frågor skola underställas domstols eller

annan myndighets prövning.

,... ''9.a a^a samfälligheter torde kunna hänföras till ettdera av de härovan

omtörmälta slag av samfälligheter, synes de former, som för de särskilda slagen

av vid skilte avsatta samfälligheter kunna komma att fastslås, lämpligen böra

utsträckas att gälla jämväl för förevarande slag av samfälligheter i allmänhet.»

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Konungens b efallningsliavande i Älvsborgs län:

»Anbefalld att yttra sig i detta ämne, får Eders Kungl. Maj:ts befällningshavande

anföra att, efter den kännedom om förhållandena å förevarande område,

vilken står Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande tillbuds, verkligt behov föreligger

angående reglering av sådana fall utav samfälld rätt,, som i riksdagens

skrivelse °avses; och finner sig fördenskull Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

böra tillstyrka, att den av riksdagen ifrågasatta närmare utredningen kommer

till stånd.»

Konungens befallningshavande i Skaraborgs län:

»Inom Skaraborgs län, varest äldre samfälligheter genom en sedan lång tid

tillbaka livlig skiftesverksamhet numera till största delen upphört,.torde, om man

bortser från häradsallmänningarna, för vilkas förvaltning finnes i lag stadgade

förmer, för närvarande endast ett fåtal för något större antal delägare gemensamma

samfälligheter förefinnas. Såvitt till Eders Kungl. Maj:ts. befallningshavandes

kännedom kommit, hava icke heller några avsevärda slitningar mellan de särskilda

intressenterna förekommit.

Emellertid måste det medgivas, att frånvaron av bestämmelser rörande

sättet för fattande av beslut, bindande för samtliga delägarna, utgör en brist i

lagstiftningen. På sätt riksdagen framhållit, gives det nämligen föll, då ett ändamålsenligt

begagnande av en samfällighet kan omöjliggöras genom några eller rent

av en enda delägares motstånd. I vissa fall torde väl lagen den 30 september 1904

om samäganderätt giva en utväg till lösning av dylika intressekonflikter, men dels

är ju denna lag icke tillämplig å det åtminstone här i länet kanske vanligaste slag

av samfälligheter, nämligen sådana, som vid skifte avsatts för delägarnas allmänna

behov eller eljest äro samfällda för fastigheter, som undergått delning, deE torde

de i samma lag stadgade grundsatser i de flesca fäll icke vara ägnade att åtminstone

under någon längre tid möjliggöra en förvaltning av gemensamheten, som kan

för delägarna anses fördelaktig.

Beträffande en och annan sockenallmänning eller andra större samfälligheter

har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande efter överenskommelse mellan

delägarna fastställt reglementen för deras nyttjande. Det torde emellertid, på

sätt riksdagen anfört; knappt kunna ifrågasättas, att genom dylika reglementen

eller ordningsföreskrifter inskränkning i enskild delägare enligt allmän lag tillkommande

rätt i samfälligheten skulle kunna föranledas eller befogenhet skapas

att med intrång i dylik rätt genom avtal med annan än delägare med laga verkan

förfoga över samiälligheten.

Det av riksdagen omförmälda behov av bestämmelser, avseende att beträffande

vid skifte av jord undantagna eller därmed jämförliga samfällda ägor eller

rättigheter bereda delägarna i samfälligheten tillfälle att fatta bindande beslut i

frågor rörande desamma, torde således fä anses oavvisligt.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande får fördenskull underdånigst hemställa,

att åtgärder för införande av lagbestämmelser i sådant syfte mätte vidtagas.

»

Konungens befallningshavande i Värmlands län:

»Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande har ansett sig böra genom allmän,

i länets kyrkor uppläst kungörelse lämna vederbörande, som kunde vara av frå
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

gans utgång intresserade, att inom viss numera förfluten tid tillfälle att yttra

sig i ämnet. Med anmälan, att emellertid något sådant yttrande hit icke inkommit

iar Itders Kungl. Maj:ts befaliningshavande här överlämna från kronofogdar

och länsmän infordrade yttranden i ärendet och däri för egen del anföra.

T likhet med flertalet av dom, som sålunda yttrat sig i angelägenheten,

anser Eders KungL Maj:ts befaliningshavande bestämmelser, i syfte att beträfiande

vid skifte av jord undantagna eller därmed jämförliga, samfällda ägor eller

rättigheter bereda delägarna i samfällighet^! tillfälle att fatta bindande beslut

i lagor rörande densamma, vara av behovet påkallade. Dessa bestämmelser synas

fmlHe.V,öra,utga därpä’ att deläga™a skola kunna, utan samtligas samtycke,

tralla förfoganden over samfälligheterna, dock så att majoritetsförtryck såvitt

mojhgt undvikas 1 fråga härom tillåter sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

föreslå följande allmänna rättsregler. Delägarnas rätt att göra sin talan

beträffande samfällighet gällande utövas vid sammanträde, som hålles på en delägares

begäran, och vartill samtliga delägare kallas. Vid sammanträde, som sker

inom orten (byn) och därvid närvarande delägare äga att utse ordförande efter

huvudtalet, upprättas röstlängd, upptagande samtliga delägares namn och röstsiffra,

den senare beräknad efter taxeringsvärdet ä de fastigheter, vilka samfälligheten

ti i hor; delägare vare berättigad att låta företräda sig genom ombud. Beslut

fattas med enkel röstmajoritet, utom beträffande samfällighetens föryttrande eller

upplåtelse för annat än gemensamt ändamål, på längre tid än tio år, då 73 röstmajoritet

erfordras. Vid sammanträdet föres protokoll, som underskrives av den

utsedde ordföranden samt övriga närvarande eller minst två av dem valde justeringsman.

sålunda fattat beslut är bindande även för frånvarande delägare, dock

att det är delägare obetaget, att, i händelse han anser sin enskilda rätt genom

beslutet kränkt, underställa beslutet domstols i orten prövning efter stämning

a de delägare, som biträtt beslutet, vilken stämning, för att kunna upptagas till

provning, skall vara uttagen och bemälde delägare delgiven inom en månad efter

justering av protokollet över beslutet.»

Konungens befaliningshavande i Örebro lun:

»Såsom riksdagen i sin föreliggande skrivelse erinrat, hava de förhållanden,

om vilkas reglering riksdagen påkallat utredning, i äldre tider varit ordnade genom

s. k. byordningar, angående vilka Kungl. Maj:t i resolution på allmogens

besvär den 1 september 1741, punkt 13, meddelat vissa bestämmelser, huru de

•skulle upprattas och stadfästas. Genom tillkomsten av gällande förordning om

kommunalstyrelse på landet torde dessa byordningar hava förlorat sin giltighet

i !onpn,man, de, stä 1 strid med nämnda förordning. Vid riksdagarna

1873, 188fi och 1896 bär förslag varit väckt i syfte att få till stånd en byordning

för riket, men har riksdagen därvid hänvisat till andra utvägar för vinnande av

det syfte, som med förslagen avsetts. Aven i sin nu föreliggande skrivelse har

riksdagen avvisat förslaget om gemensamma bestämmelser i det syfte en gemensam

byordning skulle innebära. 6

Genom liera senare tiders författningar torde de gemensamma angelägenheter,

som grunda sig på deläganderätt i samfällighet^, emellertid redan vara

mom åtskilliga ekonomiska områden på tillfredsställande sätt ordnade. I sådant

hänseende ma framhallas, i fråga om enskilda vägar på landet, lagen därom den

b juft l.)07, i fråga om gemensamhetsfiske, lagen därom den 30 juni 1913 i fråga

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

om rätt till jakt, lagen därom den 8 november 1912 in. fl. .Dock torde inom flera

andra ekonomiska områden erforderliga bestämmelser härutinnan ännu saknas.

Särskilt framträder behovet härav i fråga om det slag av samfälligheter, som vid

skifte av jord undantagits för delägarnas gemensamma behov. Då, enligt vad

känt är, för närvarande pågår revision av skifteslagstiftningen, torde möjligen den

nu föreliggande frågan i denna del lämpligen kunna i sammanhang därmed upptagas

till behandling. I varje händelse synes den av riksdagen ifrågasatta utredningen

få anses vara av behovet påkallad och böra förordas. Att åter i frågans

nu föreliggande skick avgiva förslag till de grunder, som i allmänhet böra följas

för vinnande av det syfte riksdagen avser, torde svårligen låta sig göra, då det

ligger i sakens natur, att dessa ämnen äro av alltför skiljaktig natur för att

kunna gemensamt behandlas, utan kräva var för sig sin särskilda utredning.»

Konungens befallning slipande i Västmanlands län:

»Den jordbrukande befolkningens sammanslutning i byalag var för bydelägarna

förr av mycket större betydelse än i våra dagar. Den grund, på vilken

bydelägarnas hushållning vilade, var bytvånget, vilket innebar bland annat, att

den enskilde byamannen icke kunde efter eget behag och gottfinnande bestämma

över hushållningen å sin andel av t. ex. åkerjorden. Därvid måste vederbörlig

hänsyn tagas även till de övriga bydelägarnas intressen. Ännu under 1700-talet, då

inägojorden i regel för längesedan blivit föremål för individuell äganderätt, förelåg

berörda tvångsförhållande i sin mera ursprungliga gestalt. Tillvaron av detta

tvångsförhållande fram tvang vissa rättsregler, vilka kommo till tillämpning byamännen

emellan. Mångenstädes upptecknades dessa bestämmelser och sammanfördes

till s. k. byordningar, vilka i regel torde hava vunnit stadfästelse av statsmvndighet.

I mitten av 1700-talet utfärdade Kungl. Maj:t, med föranledande av en

Kungl. Maj:ts resolution den 1 september 1741, två byordningar, den ena av den

20 februari 1742, avsedd för hela riket i allmänhet, och den andra av den 8 augusti

1758, avsedd för särskilt Norrland. Dessa byordningar skulle tjäna såsom

mönster vid upprättandet av byordningar i särskilda fall, genom vilka bydelägarnas

ekonomiska och hushållsangelägenheter skulle bliva i möjligaste grad ordnade.

Tillkomsten av särskilda byordningar var utan tvivel ännu i mitten av 1700- talet av nöden. Bytvånget förefanns, såsom nämnt, då ännu.

Den tvungna gemenskapen byamännen emellan har emellertid därefter

alltmer upplösts. I första rummet har därtill bidragit först storskiftet, så enskiftet

och laga skiftet. Även genom nydaningar på andra områden av vår lagstiftning

än skifteslagstiftningen har nämnda gemenskap alltmer upplösts. Genom

bvalagens sålunda fortgående skiftande har emellertid uppstått en mängd skiftesdelägarna

gemensamt tillhöriga samfälligheter, vilka vid skiftena avsatts såsom

för dem gemensamma. Såsom exempel på dylika samfälligheter nämnes vattenställen,

fiskelägen, kalk- och tälj stens brott o. s. v.

Härjämte finnas lägenheter av dylik art, vilka, utan att hava avsatts vid

skifte, äro belägna å oskift mark, vidare dylik mark över huvud taget samt samfäliigheter,

vilka samfällt tillhöra flera byalag eller skifteslag. Slutligen avser

det av skifteslagstiftningskommittén utarbetade förslaget till lag om skifte av jord

avsättandet av allmänningsskogar vid laga skiften för skiftesdelägarnas gemensamma

nytta.

Dessa sistnämnda samfälligheter bliva av helt annat slag än övriga här

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

ovan omnämnda samfälligheter. Berörda allmänningsskogar äro avsedda att oförminskade

förbliva uti allmänningsdelägarnas ägo ävensom att stå under tillsyn

och vård av statliga myndigheter. I dessa hänseenden skola åter beträffande

de övriga slagen av samfälligheter helt andra normer tillämpas. I fråga om nu

nämnda slags allmänningsskogar måste därför gälla en helt annan lagstiftning än

beträffande de andra arterna av samfälligheter. Det är också allenast dessa sistnämnd a,

som riksdagens ifrågavarande skrivelse avser. Uti dem hava nu byamännen andel,

envar i förhållande till det mantal var och en äger uti skifteslaget. Om fråga uppstår

att för något ändamål förfoga över en samfällighet, fordras, att skiftesdelägarna

uti sitt beslut därom äro enhälliga. Ett dylikt sakernas tillstånd är naturligtvis

långt ifrån tillfredsställande. För det fäll att tvist uppstår angående

användningen av en viss samfällighet och därvid densammas användning på ett

ändamålsenligt sätt skulle förhindras genom en enda delägares bestridande, står

det väl de övriga öppet att anlita utvägen att begära laga skifte å samfälligheten.

Samfälligheten kan ju dock just såsom oskiftad hava sitt egentliga värde

och i allt fall vara långt mera värd såsom sådan än densammas delar tillsammantagna

efter verkställt skifte. Begagnandet av samfälligheter av nu ifrågavarande

slag, t. ex. vattenfall, kan emellertid vara bl. a. för industrien av stort värde,

och med hänsyn icke minst till det nu i Sverige under de senaste årtiondena uppblomstrande

näringslivet ävensom med hänsyn i övrigt till skiftesdelägarnas gemensamma

bästa, torde det framstå såsom ett oavvisligt krav, att ändring åvägabringas

uti det missförhållandet, att en enda skiftesdelägare skall kunna hindra

samtliga de övriga, att på ett för dem alla gagneligt sätt förfoga över en skifteslagets

samfällighet.

Då skiftesdelägarna hava andel i en samfällighet i förhållande till det av

envar av dem innehavande mantal jord inom skifteslaget, bör även vid avgörandet

av frågan, huruvida och på vad sätt en samfällighet skall kunna av skiftesdelägarna

få användas, hänsyn tagas till mantalet. Därvid bör emellertid ej enkel

majoritet få råda, så att de som äga allenast något mera än hälften av en bys

mantal skulle kunna mot ägarnas av de övriga mantalen bestridande förfoga över

samfällighet, utan bör i sådant hänseende én viss kvalificerad majoritet fordras,

t. ex. 2/s dels eller 3/4 dels. Till säkerhet mot att rättskränkningar skulle kunna

inträffa, bör emellertid i fråga om förfogandet av en dylik samfällighet det fordras

ej allenast en viss kvalificerad majoritet med hänsyn till innehavande mantal,

utan även att ett visst minimiantal av skiftesdelägarna efter omröstning per capita

äro för förfogandet. I annat fall skulle ett bolag eller en enskild person, som

innehade föreskriven övervikt med hänsyn till mantalet, kunna besluta att till

uteslutande egen fördel använda samfälligheten och det utan att övriga skiftesdelägare,

vilkas antal kunde uppgå till ett större flertal, utav den sålunda beslutade

användningen erhölle någon som helst nytta. Över skiftesdelägarnas

beslut uti fråga av nu omförmält slag bör talan kunna hos ämbetsmyndighet fullföljas

utav skiftesdelägare, vilken med beslutet angående förfogandet över samfälligheten

kan vara missnöjd, och bör beslutet kunna av ämbetsmyndighet undanröjas,

om det uppenbarligen kränker klagandens enskilda rätt eller ej i laga ordning

tillkommit.

Uti sin ifrågavarande skrivelse i ämnet har riksdagen emellertid räknat

med möjligheten av här ovan omförmälta frågas lösning i en något annan riktning,

nämligen på så sätt, att sedan fastslagits lagliga former för överläggning och

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

beslut i fråga om bydelägarnas gemensamma ordningsangelägenheter, dessa former

skulle kunna göras tillämpliga även med avseende å överläggning och beslut i

frågor, som beröra delägare i nu förevarande slag av samfällighet i allmänhet.

För överläggning och beslut av bydelägarna avses för nu angivna fall

uppenbarligen inrättandet av en särskild byrepresentation, bystämma, vilken skulle

äga fatta sina beslut i enlighet med särskilt utfärdade byordningar. Under hänvisning

till den rådande osäkerheten i fråga om tillämpningsområdet för de uti

en eller annan del av vårt land ännu i våra dagar till efterlevnad gällande byordningar,

har riksdagen ansett en utredning av därtill hörande ämnen vara av

nöden.

I nu angivna hänseende anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

tillskapandet av en särskild bykommun med byordning och representation icke

vara i ringaste mån av behovet påkallat för Västmanlands län. Möjligen äro

förhållandena härutinnan annorlunda i andra delar av Sverige, särskilt Norrland.

Slutligen får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande anföra, att så vitt för

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande är känt, några särskilda byordningar icke

för närvarande tillämpas i Västmanlands län.»

Konungens befallningshavande i Kopparbergs län:

»Såsom infordrat underdånigt utlåtande över 1912 års riksdagsskrivelse till

Eders Kungl. Maj:t i anledning av väckt motion om utredning och förslag till

lag i svfte att bereda majoriteten av delägarna i bysainfälligheter möilighet att

inom området av byns gemensamma ekonomiska och ordningsangelägenheter fatta

för minoriteten lagligen bindande beslut, får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

underdånigst anföra, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i likhet

med riksdagen finner det synnerligen angeläget, att bestämmelser med ovan angivna

syfte komma till stånd, och att därigenom en ganska kännbar brist i var

lagstiftning skulle fyllas, varför Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i underdånighet

vill på det livligaste förorda en undersökning i ärendet.»

Konungens befallningshavande i Gävleborgs län:

»Inom provinsen Hälsingland hava gemensamma laga skiften förrättats på

en del socknars alla byar eller på största antalet av byarna, som sålunda utgöra

ett skifteslag.

Vid skiftena hava flerstädes för gemensamt behov undantagits områden till

större areal än behovet fordrat. Ej sällan har det därför blivit för skifteslaget

nödvändigt att upplåta delar av dessa samfälligheter på arrende och i vissa fall

även med ständig besittningsrätt.

Inom Gästrikland hava dylika sockenskiften annorstädes icke förekommit

än inom Järbo, där största delen av socknen bildade ett gemensamt skifteslag.

Härvid avsattes för skifteslagets behov endast utmål av ringa omfång fors. k.

hytte- och bammarplatser, som ägdes av olika hammarlag, vart och ett bestående

av flera hemman. Ärenden rörande samfälligheters utnyttjande för stora skifteslag

hava vanligen avgjorts på uti sockenkyrkan kungjorda sammanträden, vid

vilka vissa personer utsetts att å skifteslagets vägnar avsluta arrende eller försäljning.

Några olägenheter hava icke inom länet försports över skiftesdelägarnas

sätt att handhava angelägenheter rörande dylik gemensam mark, och det är icke

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

känt något fall, då en enskild delägare nödgats genom rättegång söka ändring i

det beslut, som fattats av skiftesdelägarna eller deras utsedde förtroendemän.

Ehuru sålunda något behov av sådan lagstiftning, som i riksdagens berörda

skrivelse avses, icke inom detta län förefinnes, torde, därest densamma icke blir

nöjaktigt tillgodosedd genom en blivande lag om skifte av jord i enlighet med

skiftesstadgekommitténs år 1911 avgivna förslag, utan alltfort befinnes nödvändig,

samma generella bestämmelse kunna föreslås som berörda kommitté uppställt för

erhållande av vitsord för nytt skifte enligt 9 § av dess lagförslag, nämligen att

beslutet skall fattas av jordägare, innehavande mera än hälften av markens uppskattningsvärde

enligt gällande skifteshandlingar, och vilka tillika enligt senast

upprättade mantalslängd utgöra minst hälften av skifteslagets jordägareantal.

Då emellertid en förändring av genom lag befästade och bestående förhållanden

endast med varsamhet bör genomföras, och då det är en känd sak, ätt

allmogen icke genast kan sätta sig in uti vilka verkningar en företagen ändring

i sainäganderätten kan föra med sig, synes det därjämte böra stipuleras, att det

beslut, som fattas, skall bekräftas av minst lika stor pluralitet vid ett sammanträde,

hållet minst två veckor efter det sammanträde då förändringen bestämdes.»

Konungens befallningshavande i Västernorrlands län:

»Såvitt Eders E.ungl. Maj:ts befallningshavande kunnat inhämta, kan bristen

pa sådana bestämmelser, som i riksdagens berörda skrivelse avses, över huvud taget

icke sägas hava här i länet vållat nämnvärda olägenheter. I vissa delar av länet

förekommer, att byamän på kallelse av byfogde sammanträda för att besluta i

byns gemensamma angelägenheter. .Redan förekomsten av dylik bystämma förutsätter

en viss samhörighetskänsla; och denna torde ock föranleda därtill, att enhälliga

beslut kunna åstadkommas.

Emellertid hava i andra fall svårigheter förekommit att erhålla bindande

beslut i frågor rörande samfällighet. I allmänhet torde då de gemensamma intressena

hava varit av mindre betydelse. Men för tredje man kan det givetvis

vara av vikt, att mot någon eller några delägares bestridande övriga delägare

kunna i dylik fråga fatta giltigt beslut. Det har exempelvis inträffat, att av områden,

avsatta för gemensamt behov till »fiskläge», för fiskare erforderliga tomtområden

icke kunnat medelst bindande avtal upplåtas ens med nyttjanderätt, samt

att en enda delägare kunnat mot övrigas mening förhindra, att ett för by vid

skifte avsatt »myrtag» med obegränsad tillgång av till jordförbättring lämplig

myrjord fått tillgodogöras av lägenhetsägare inom byn.

Aven om emellertid något mera allmänt eller trängande behov av bestämmelser,

som åt flertalet av delägarna i en samfällighet inrymma befogenhet att i

fråga om samfälligheten fatta beslut, icke kan anses föreligga, synes dock en lagstiftning

i det av riksdagen avsedda syfte bliva till gagn, då därigenom kunna

förekommas tvistigheter mellan delägare i samfällighet och i övrigt beredas större

möjlighet för samfällighets utnyttjande.»

Konungens befallningshavande i Jämtlands län:

»Erfarenheter här ifrån länet synes giva vid handen, att behovet av dylika

bestämmelser icke är av oavvislig art. Då det emellertid icke saknas åtskilliga

tall, dä,r frånvaron av ifrågaställda bestämmelser omöjliggör ett praktiskt och

ekonomiskt reglerande av en dylik samfällighets angelägenheter i överensstäm
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

mel se med redan befintlig lagstiftning, får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

tillstyrka en lagstiftning i syfte att reglera dessa förhållanden och torde en sådan

lag givas ett så omfattande innehåll, att av densamma må kunna regleras samfälligheter

av varjehanda slag, som omförmälas i riksdagens underdåniga skrivelse.»

Konungens befallningshavande i Västerbottens län:

»Då det obestridliga behovet av bestämmelser i den av riksdagen angivna

riktningen endast i begränsad omfattning lärer kunna tillgodoses genom byordningar,

som stadfästs i enlighet med Kungl. resolutionen den 1 september 1741,

anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande en utveckling av lagstiftningen på

ifrågavarande område vara synnerligen önskvärd. Därvid torde väl i allmänhet,

på sätt riksdagen uttalat, flertalet av delägarna i samfällighet kunna tillerkännas

befogenhet att i fråga om samfällighetens vård och tillgodogörande fatta beslut

med bindande verkan, utan att den enskildes rätt i samfälligheten därigenom behöver

lida intrång av nämnvärd beskaffenhet. Lika obilligt som det är, att en

enskild delägare utan giltigt skäl skulle kunna omintetgöra eller försvåra företag

av beskaffenhet att för samtliga delägare medföra vinst av samfälligheten eller

förekomma sänkning i deras värde, lika betänkligt synes emellertid vara, att flertalet

av delägarna skulle mot bestridande av enskild delägare till dennes förfång

kunna av illvilja eller oförstånd förfoga över samfälld mark. Då eventualiteter

av sistnämnda slag ingalunda äro otänkbara, anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

sig icke kunna tillråda, att majoritetsbeslut rörande samfälligheter

förlänas absolut bindande rättsverkan, utan att delägare, som till äventyrs är därmed

missnöjd, lämnas tillfälle att inom viss tid påkalla opartisk och kompetent

prövning av samma besluts laglighet och lämplighet.

Eders Kung]. Maj;ts befallningshavande ifrågasätter tillika, huruvida det

kan anses lämpligt, att samfälligheter av ifrågavarande slag utan undantag utlämnas

till förfogande av delägarnas flertal. Sådant synes visserligen böra ifrågakomma

beträffande den andra av ovan angivna grupper, men de båda övriga

grupperna torde däremot, med hänsyn till vikten av att ett gemensamt ändamål

av varaktig art och nytta icke äventyras ävensom att ingå delägare berövas

bruket av ett för honom oundgängligt tillbehör till hans fastighet, böra uteslutas

från dylikt förfogande.

Därvid utgör svårigheten att i förekommande fall bedöma den rättsliga

naturen av olika samfälligheter ett ytterligare skäl för beredande av möjlighet

att påkalla prövning av beslut, som i den ordning ovan antytts, må hava fattats

rörande en samfällighet. Sådan prövning anser Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

böra lämpligast tillkomma domstol, helst detta såsom regel skulle medföra

mindre kostnader än ett anlitande av den procedur — förrättning av lantmätare

med biträde av gode män — varigenom de flesta samfälligheter tillkommit.

I fall, dä delägarnas antal är stort, torde för underlättande av beslut rörande

samfälligheten uppenbarligen erfordras en särskild representation. Det

»projekt till byordning», som med nådigt brev till samtliga landshövdingarna angående

landskulturens upphjälpande och förbättrande den 20 februari 1742 överlämnats

till landshövdingarna att tillställas varje socken och församling, anser

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande kunna i någon mån tjäna till ledning vid

en ifrågasatt lagstiftning härutinnan. Av vikt är i varje fall att, därest en allmän

byordning utfärdas, densamma icke kommer att innehålla annat än bestäm
%J

o

21—164039

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

ruelser av allmängiltig art, och att åt Eders Kungl. Maj:ts vederbörande befäl 1- ningsbavande överlämnas att efter landstings och kommunalstämmornas hörande

utfärda efter behovet inom varje län avpassade detalj föreskrifter i syfte att avhjälpa

den i riksdagens åberopade skrivelse omförmälda olägenheten.»

Konungens befallning skavande i Norrbottens län:

»Aven om de byaordningar, som fastställts i enlighet med nådiga resolutionen

den 1 september 1741, i ett och annat hänseende ännu kunna anses äga giltighet,

torde de dock i huvudsak numera förlorat den betydelse de ursprungligen ägt.

Vad särskilt angår de viktigaste slagen av samfälligheter — de som vid

skifte av jord undan tagits för delägarnes i skifteslaget gemensamma behov och

därmed jämförliga samfällda ägor — lärer enligt nu gällande lag erfordras enhällig

överenskommelse mellan delägarna för att giltigt beslut skall kunna åstadkommas

rörande förvaltningen eller dispositionen av dylika samfälligheter.

Även erfarenheten från detta län giver emellertid vid handen, att behovföreligga

av bestämmelser, som göra det möjligt för delägare i sådana samfälligheter

att i enklare förmer fatta bindande beslut i frågor rörande samfälligheten.

Vid en blivande lagstiftning i förevarande avseende lärer vara nödigt tillse,

icke blott att den enskilde delägaren, såsom riksdagen påpekat, fråntages olämplig

makt att genom illvilja eller oförmåga att rätt bedöma saken förhindra övriga

delägare att fatta beslut rörande lämpligt tillgodogörande av samfälligheten, utan

även att majoritetens beslutanderätt så inskränkes, att minoritetens berättigade

intressen ej kränkas, något som lätteligen kan inträffa, särskilt i större byar och

skifteslag med mera betydande ytvidd, där samfälligheter icke med fördel kunna

utnyttjas av alla delägare utan ofta nog endast av ett mindre tal.

Eör att ett beslut skall anses bindande synes därför böra stadgas, att tre

fjärdedelar eller åtminstone två tredjedelar av delägarna i samfälligheten äro

ense om beslutet, därvid röstetalet torde böra beräknas i förhållande till var och

ens andel i samfälligheten. Den som anser sin rätt förnärmad genom beslutet,

bör därjämte äga rätt att överklaga detsamma vid domstol eller tilläventyrs, då

fråga bär väl i allmänhet torde komma att gälla bedömande av lokala lämplighetssynpunkter

eller billighetsskäl, hos Eders Kungl. Maj:ts befallningsbavande.

1 senare fallet synes böra beredas Eders Kungl. Maj:ts befällningshavande möjlighet

att genom syn på stället genom sakkunniga personer föranstalta om nödig

utredning i saken.

Eders Kungl’ Maj:ts befällningshavande anser sig slutligen böra ifrågasätta,

huruvida icke nu föreliggande fråga skulle kunna upptagas till närmare

behandling i sammanhang med pågående revision av skifteslagstiftningen.»

Till Konungens befällningshavande hade i ärendet åtskilliga yttranden avgivits,

däri anförts bland annat:

Av förste lantmätaren i länet:

»Till följd av att enligt gällande lagföreskrifter i fråga om disposition för

gemensam räkning av dylika cell andra samfälligheter erfordras enhällig överenskommelse

av alla delägare, som av saken beröras, hava många och stora olägenheter

titt och ofta uppstått såväl för flertalet delägare som ock för den enskilde

delägaren i ett skifteslag, då vid dylik frågas avgörande en och annan delägare

av tredska eller egennytta ej velat lämna medgivande till att samfällighet finge

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

disponeras på sådant sätt, som av flertalet föreslagits och varigenom skifteslaget

kunnat erhålla så stort gagn eller så stor inkomst av samfälligheten som möjligt.

För att förhindra dylika missförhållanden synes oavvisligen nödvändigt att

dispositionen av samfälligheter, lydande under hemman, byar eller ett eller flera

skifteslag, ordnas genom lagstiftning.

Därvid svnes dock nödvändigt ej allenast att den enskilde individen fråntages

en olämplig makt att genom illvilja eller oförmåga att rätt bedöma saken

kunna förhindra övriga meddelägare att fatta bindande beslut rörande lämpligaste

dispositionen av samfälligheter, utan även att majoritetens bestämmande rätt så

inskränkes, att minoritetens rätt och bästa ej allt för lättvindigt kan kränkas.

Detta sista kan så mycket lättare inträffa i de större byarna och skifteslagen,

emedan genom deras vidsträckthet många samfälligheter och förmåner ej

med fördel kunna utnyttjas av alla delägarne, utan ganska ofta endast av minoriteten

eller av ett fatal.

Därför synes för bindande beslut nödigt, att minst s/4-delar av delägarne i

hemmans, byars och ett eller flera skifteslags samfälligheter måste vara ense om

beslutet rörande dispositionen av en eller flera samfälligheter samt att de delägare,

som anse sin rätt kränkt eller förnärmad av majoritetens beslut, tillförsäkras

rätt att hos lämplig myndighet överklaga beslutet och av denna få beslutets

förmåner och nackdelar allsidigt och ojävigt prövade, vilken prövning lämpligast

och för delägarne billigast synes kunna överlämnas till Kung!. Majtts befallningshavande,

som därest för frågans avgörande undersökning och syn på marken finnes

erforderlig äger förordna lantmätare eller annan lämplig person att med biträde

av 2 godemän å stället hålla undersökning och efter sammanträde med parterna

och inhämtande av vad för frågans avgörande kan hava betydelse i saken avgiva

utlåtande, som jämte de till ärendet i övrigt hörande handlingar sedermera skyndsamt

översändes till Konungens befallningshavande för slutligt utslags avgivande.

I sammanhang härmed kan ock ifrågasättas, huruvida ej, därest vägar och

platser som ej vidare kunna användas för det ändamål, vartill de vid laga skifte

eller eljest avsatts, och ej heller på annat sätt kunna gemensamt fördelaktigt

nyttjas, och fråga uppstår om disposition eller försäljning av sådana vägar eller

platser, den eller de delägare, inom vars ägoområden dylika ägor äro liggande,

borde och lämpligen kunde tillförsäkras förmånsrätt att få förvärva de så ej

vidare i bruk tagna samfälligheterna, vilka ofta pligga hindrande i vägen för förmånligaste

nyttjande av den ägolott, å vars område de fallit.

Luleå i Norrbottens läns lantm.-kontor den 19 december 1913.

H. K. Brändström.»

Av kronofogden i Kalix fögderi:

^Visserligen äro de samfälligheter, som vid skiften efter ar 1866 undantao-its

för gemensamt behov, i allmänhet ej så avsevärda, men ofta kunna de dock

av olika anledningar, särskilt där undantag av vatten samtidigt ägt rum, erhålla

värden, som vid tiden för skiftet icke varit tänkbara. I ännu högre grad gäller

detta om skifteslag, som undergått skifte före nyssnämnda år, då rätten till

undantag av mark ej var så begränsad, som därefter blev fallet. Sålunda avsatta

områden skulle i dle allra flesta fall fördelaktigare utnyttjas genom försäljning

eller bortarrendering än genom deras bibehållande för ursprungligen avsett ändamål

eller eljest i oskiftat skick. Härför erfordras dock med nu gällande bestäm
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

melser enhällig överenskommelse mellan delägarna, och uppenbart är, att svårigheter

i regel yppa sig för åstadkommande av sådan. Visserligen torde man kunna

påstå, ^ att i de flesta fall dessa svårigheter övervunnits, men talrika äro dock de

fall, då ett ändamålsenligt och ekonomiskt fördelaktigt disponerande av samfälligheter

förhindrats och stora värden gått förlorade i följd av en eller annan delägares

motstånd.

En lagstiftning i det uti motionen angivna syftet är sålunda behövlig,

synnerligast som det ställts i utsikt, att genom en ny skifteslag rätten till markundantag

vid skifte torde komma att änyo utsträckas utöver nu gällande bestämmelser

härom. Utan kännedom om dessa blivande bestämmelser låter det

Ju eJ göra att angiva några synpunkter för den ifrågasatta lagstiftningen,

men angeläget synes det vara att rätten till annan disposition av ett vid laga

skifte undantaget område än vid skiftet bestämts, icke göres ovillkorlig.

Kalix kronofogdekontor den 30 september 1913.

N. Wiedholm.»

Av kronofogden i Luleå fögderi:

>Det är otvivelaktigt, att behov av lagstiftning i den föreslagna riktningen

i många fall föreligger. Såsom Riksdagen uti sin skrivelse i ämnet framhåller,

berör frågan sådana samfälligheter, som jämlikt de för varje tid gällande författningar

vid skifte avsatts för skiftesdeiägarnes gemensamma behov, ävensom

därmed jämförliga ägor eller rättigheter, vadan de till lantmäteristaten hörande

tjänstemän på grund av sin vidsträckta praktiska erfarenhet i hithörande frågor

äro bäst skickade att yttra sig i ämnet. Det synes uppenbart oriktigt, att i fråga

om vården och dispositionen av dylika samfälligheter en enda delägare skall

kunna av illvilja eller oförmåga att bedöma frågan förhindra ett gagneligt

disponerande av desamma, oaktat de på grund av förändrade förhållanden icke

alls användas för sitt ursprungliga ändamål. Det finnes exempelvis här i Boden

breda och långa så kallade fätåg. Dessa hava ursprungligen legat i utkanterna,

men äro numera på grund av samhällets tillväxt belägna i själva hjärtat av detsamma.

Skulle ett område här med fördel kunna säljas exempelvis till byggnadstomt,

så bör det kunna ske, även om ett antal delägare sätta sig däremot, enär

ju området numera icke behövs för sitt ursprungliga ändamål. Tack vare stadsplanelagen

finnes visserligen, vad Boden vidkommer en utväg att annorledes

genomdriva ett lämpligt disponerande av dylik samfällighet, men å landsbygden

i övrigt saknas denna utväg. Och att ifrågasätta skifte å till exempel en samfällighet

om några kvadratmeters ytinnehåll och med hundratals delägare synes

bakvänt. Åtskilliga andra närliggande exempel, såsom då vid laga skifte avsatts

väg, som korsar en del skiften, eller sommarfähusplats, men dessa sedermera på

grund av förändrade förhållanden blivit onyttiga för det med dem ursprungligen

avsedda ändamålet, skulle kunna anföras, men det sagda må vara nog. För

hållandena kräva sålunda oundgängligen en lag, som inrymmer befogenhet åt förrättningsmännen,

om de finna det nödvändigt för en formlig skiftesläggning och

en lämplig indelning av ett hemman i övrigt samt det kan ske utan olägenhet,

att, efter det förrättningen vederbörligen kungjorts, verkställa ägoutbyte. Rätt

till klagan bör vara förbehållen den, som därtill finner fog. Klagan bör föras

hos ägodelningsrätten, sammansatt på det sätt, som föreslås i den ifrågasatta nya

skiftesstadgan. Göres invändning under det själva förrättningen pågår, synes

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

denna böra uppskjutas och saken hänskjutas till den på nyssnämnda sätt sammansatta

ägodefningsrätten. I de fall, då frågor av nu ifrågavarande beskaffenhet

icke lämpligen böra avgöras av förrättningsmännen, synes bestämmanderätt böra

tilläggas majoriteten av delägarne i samfälligheten. Därvid synes beträffande

by- och sockensamfälligheter hittills gällande praxis kunna tillämpas i fråga om

former, som böra användas för åstadkommande av överläggning och beslut. I

fråga om andra samfälligheter synes det böra åläggas delägarne att inom sig utse

en person, som har att sammankalla dem och leda deras förhandlingar m. m.

Rätt till klagan, förslagsvis hos vederbörande domstol, synes även i detta fall

böra inrymmas åt den, som motsätter sig den föreslagna åtgärden.

Luleå fögderis kronofogdekontor den 25 augusti 1913.

B. Falk.»

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Bilaga III.

Inkomna uppgifter angående förefintliga samfiilligheter och deras

liandhavande.

Förefintliga samfäiligheter.

Stockholms län.

Kronofogden i Svartsjö fögderi: Inom fögderiet torde numera icke existera

samfäiligheter för byar annat än beträffande fiske, utfartsvägar samt grus- och

myrtag.

Kronofogden i Södertörns fögderi: Samfäiligheter av angiven art finnas ej

i någon avsevärd omfattning inom fögderiet.

Förste lantmätaren: De inom länet förekommande, vid skifte av jord undantagna

samfäiligheter synas i allmänhet vara av ringa omfattning och värde.

De vanligast förekommande slagen äro vägar, grus-, sand- och lertag, stenbrott och

vattenställen ävensom, i skärgården, s. k. »notvallar», »gistplatser», »sjövist» och

båtplatser. Därjämte hava ej sällan vassar och stränder undantagits för gemensamt

behov eller soldattorp avsatts såsom samfällda antingen till hela skifteslaget

eller till vissa i detsamma ingående hemman. Slutligen har vid en del

skiftesförrättningar fisket utanför skifteslagets stränder bestämts skola gemensamt

brukas av skiftesdelägarna.

Uppsala län.

Förste lantmätaren: Över hela länet återfinnas vid skiftesförrättningar för

delägarnas gemensamma behov avsatta lägenheter, avsedda till sand-, grus- och

lertag, vattningsställen, byk-, kall- och brunnsplatser, ävensom dragon-, båtsmansoch

soldattorp. 1 enstaka fall, huvudsakligast i länets norra del, förekomma områden,

som avsatts till not- och båthusplatser, flottningskanal, lastageplatser, s. k.

gistvall, fiske, fisktramp, fäbodvall, väderkvarnsplats, utmål till vattenkvarn, kyrkogård

med vall. Dessutom torde någon eller några öar i Mälaren samt en del holmar

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

och skår i havsskärgården finnas, vilka antingen vid skifte avsatts för gemensamt

behov eller därvid lämnats oskiftade eller av annan orsak äro att betrakta såsom

samfällda för byalaget. Med undantag av nämnda öar i Mälaren äro de omförmälda

platserna i allmänhet av blott ringa omfattning och värde.

Södermanlands län.

Kronofogden i Vingåkers fögderi: Dylika samfälligheter finnas här icke

många, vanligen gemensamma grustag. . . ,

Förste lantmätaren: Förekommande samfälligheter äro i allmänhet av ringa

omfattning och betydelse.

Östergötlands län.

Förste lantmätaren: Inom länet förekommande samfälligheter äro endast

sadana, vilkas egenskap antydes i 10 kap. skiftesstadgan, såsom vägar och floddiken,

nödiga utrymmen för kvarnar och vattenverk jämte ställen för hämtande

av sten, sand, grus och torv och dylikt. På grund av skedd uppdelning förekomma

de dock icke till något avsevärt antal.

Jönköpings län.

Konungens befallning skavande: De bysamfälligheter av ifrågavarande be
skaffenhet,

som för närvarande lära finnas inom länet, utgöras av områden för

o-rus-, sand- och lertäkt, vattenställen, kvarn- och sågverksbyggnader med tillhörande

sågbackar, planer för bysmedjor, bygator, varå slåtter upplåtes, badstugutomter

samt potatiskällare.

Kronofogden i Tveta in. m. fögderi: Här utgöres huvudsakliga delen av

ifrågavarande samfälligheter av områden för grus- och sandtäkt.

° Länsmannen i Tveta härads östra distrikt: Här förefinnes numera inga

andra bysamfälligheter än grustag.

Länsmannen i Vista härads lantdistrikt: Inom snart sagt varje by tinnes

samfälligheter, bland vilka oftast förekomma: plan för bysmedja, områden för

grus-, sand- och lertäkt.

Länsmännen i Mo härad: Här torde endast finnas kvarnlall och vatten
-

ställen samt grustäkter.

Kronofogden i N. och S. Vedbo härads fögderi: Samfälligheter av ifrågavarande

art torde icke förekomma inom fögderiet.

Länsmannen i N. Vedbo härads l:a distrikt: Samfälligheter äro inom Rassmäte

by i Linderås socken vägarna genom byn, de s. k. bygatorna, samt ett till

badstugutomt och ett till potatiskällare undantaget område.

Länsmannen i N. Vedbo härads 3:e distrikt: Inom distriktet torde numera

icke finnas andra bysamfälligheter än kvarnfall och vattenställen samt ler- och

grustakter. ''

Länsmarncn i Ostra härads l:a distrikt: Inom distriktet nnnas av omiörmäld

art endast i regel obetydliga, för visst byalag eller skifteslag gemensamma

samfälligheter, såsom vattenställen och dylikt.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kronofogden i Östbo härads fögderi: Byar lära finnas, där alla utägorna

aro oskiftade, t. ex. Bor i Yoxtorps socken.

Länsmannen i Östbo härads södra distrikt: Inom distriktet finnas inea

andra oysamfälligheter än ler- och grustag.

Länsmannen i Västbo härads l:a distrikt: Här finnes icke andra samfällisrheter

än nagra få utjordar ävensom ett fåtal för husbehov avsedda kvarn- och

sågverk med tillhörande s. k. sågbackar.

Förste lantmätaren: Vid skiften, som behandlats före 1827 års skiftesstadga

lorekommer understundom vid delningar inom s. k. skogelag, omfattande ett flertal

hemmans skogsmark, att större till avrösningsjord hänförliga ägotrakter lämnats

odelade, men flertalet dylika områden har sedermera antingen undergått delning

eller lörsalts såsom avsöndringar, i anledning varav lägenheter av dylik beskaB

lenhet numera knappast torde förekomma. Vid skiften gjorda undanta»'' för delägarnas

allmänna behov eller därmed jämförliga samfälligheter omfatta vanligast:

grus-, ler- och dy täkter, båt- och fiskeplatser, områden för kvarn eller säg, marknadsplatser,

soldat-, grenadjär- och husartorp m. m., av vilka slags lägenheter dock

de tre sistnämnda under senare tid till större delen antingen försålts såsom avsondnngar

eller indelats å vederbörande fastigheter. Av de vid skiften gjorda

undantagen äro en del marknadsplatser, såsom vid Värnamo och Grislaved, samt

mosstrakter av större omfattning — de sistnämnda stundom uppgående ända till

hektar och kunna anses vara mera värdefulla, varemot andra samlaHigheter

mera sällan överstiga en areal av ett hektar, men dock i anseende till

läge kunna äga ganska stort värde.

Kronobergs län.

Länsmannen i Upp vidinge härads övre distrikt: Samfälligheter tillhörande

socknar såsom skifteslag förekomma icke inom distriktet, däremot ofta grus- och

ligheferSaS°m SamfälId eSendom för helt byalag, någon gång även andra samfäl
Jd>

df.• i Algutsboda kommunalnämnd: Inom kommunen förekomma ej nå »-ra

bysamfälligheter av nämnvärd utsträckning, med undantag av mindre vattenfall

vaka användas för kvarndrift.

Kronofogden i Kinnevalds och Norr vidinge härads fögderi: I fögderiet befintliga

samfälligheter utgöras av grus-, ler- och torvtag, vattenställen m. in., och

äro av obetydlig beskaffenhet.

Kronofogden i Sunnerbo härads fögderi: Inga sådana samfälligheter av vikt

och betydelse finnas här.

Förste lantmätaren: Förutom nödiga vägar och gator utgöras de vid skiftestörrättningar

avsatta allmänna undantagen av sand-, grus-, ler- och torvtäkter

utmål för kvarnar och sågverk, båtplatser, vattenställen och marknadsplatser. De

kunna icke anses vara av större omfattning eller värde.

Kalmar län.

Förste lantmätaren: Inom länet vid skifte undantagna områden bestå huvu

sakligast av sandtag, grustag, lertag, dytag, såg- och kvarnplatser, stenbrott,

s. k. svinvallar, notplaner, vatten planer, hamnplaner, fisklägen m. m. De äro

med undantag för stenbrott och svinvallar, som i vissa fall innehålla relativt störa

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

områden, i regel av mindre omfattning. Dessutom förekomma soldat-, grenadjär-,

husar- och båtsmanstorp, vilka äro samfällda dels för hela byalag, dels för ett

eller flera bemmansnummer inom by och av betydligt varierande ägovidd, dock

sällan torde överstiga ett tiotal hektar.

Gottlands län.

Förste lantmätaren: Inom länet, där laga skifte numera övergått nästan

all mark, har i allmänhet endast i mindre omfattning undantagits mark för gemensamt

behov. Sådan mark utgöres av sandtag, grustag, stenbrott (kalk- och

sandsten), kvarnplatser, vattenställen (bryor), sejdesplatser (tjärdalar), släketäkter

(tångtäkter). Alla med undantag av de sistnämnda samt en del sandstensbrott

å södra delen av ön äro i allmänhet av mindre omfattning och ringa värde.

Kristianstads län.

Förste lantmätaren: Särskilt vid äldre skiften avsattes ofta samfälligheter

av större eller mindre omfång under rubriken torvjord eller torvmosse; i regel

hava de dock sedermera uppdelats. I övrigt förekomma de vanliga slagen: kvarnplatser,

grus-, ler- och sandtag, vattningsställen m. m. dyl., och ej sällan hava

kommunerna inköpt skolhusplatser och dyl.

Malmöhus län.

Kronofogden i Oxie och Skytts härads fögderi: De samfälligheter, som

förefinnas inom fögderiet, såsom en och annan markväg, ler-, grus-, sand- och torvtäkter,

vattningar och strandmarksbeten, äro av mindre betydenhet.

Länsmannen i Oxie härads östra distrikt: Inom distriktet finnas följande

samfälligheter, nämligen en mindre väg, två vattenställen och femton grustag,

dock ingen av vidare värde.

Ordf. i Eskilstorps kommunalnämnd: »Eskilstorps Byemän N:o 25» äga en

allmänning om 175-86 ar åkerjord.

Ordf. i Hököpinge kommunalnämnd: Inom kommunen finnes endast oskiftad

s. k. strandmark.

Länsmannen i Skytts härads västra distrikt: Inom distriktet finnas ej andra

samfälligheter än ler-, grus- och sandtäkter, strandmarksbeten, vattningar samt

torvallmänningar, allt av ganska ringa betydenhet.

Ordf. i Skegrie kommunalnämnd: Inom socknen finnas tre samfälligheter,

som dock numera sakna all betydelse för delägarna gemensamt..

Ordf. i Västra Tomarps kommunalnämnd: Befintliga samfälligheter äro

av mindre betydelse.

Ordf. i Bodarps kommunalnämnd: Inom V. Yärlinge finnes en gemensam

grustäkt.

Ordf. i Fuglie kommunalnämnd: Några allmänningar finnas.

Ordf. i V. Vemmerlövs kommunalnämnd: Inom socknen finnas tre allmänningar,

en häradsallmänning, som förut skall hava varit avrättsplats samt två

grustäkter.

22—164039

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Ordf. i Gyllc kommunalnämnd: Socknen kar såsom allmänning en vatten
damm.

Kronofogden i Luggade härads fögderi: I de flesta socknar inom fögderiet

finnes för gemensamt behov avsatt mark. Den är i åtskilliga fall gemensam för

en hel socken, i andra fall antingen för vissa till ett s. k. markelag hörande byalag

eller^ för ett särskilt byalag eller slutligen för flera hemman eller hemmansdelar.

En samfällighet finnes, som gemensamt tillhör en socken och ett byalag

inom en annan socken. I regel hava samtalligheterna tillkommit för att tillgodose

skiftesdelägarnas behov av väglagningsämne såsom grus och strandmal samt av

tång, torv, sand och lera.

Länsmannen i Luggade härads norra distrikt: Inom distriktet, vars alla

socknar gränsa till havet, finnes till varje by utanför de delade ägorna mark,

som avsatts för gemensamt behov. I vissa socknar är den gemensam för hela

socknen, i andra delad mellan vissa till ett s. k. markelag hörande byar, i några

enstaka fall delad mellan varje särskild by.

Ordf. i Allerums kommunalnämnd: I socknen finnas flera sådana sam
fälligheter.

Ordf. i Välinge kommunalnämnd: Med undantag av vissa s. k. strand
lotter,

som vid laga skifte tilldelats ägarna av de olika mantalen, men brukas

gemensamt, i synnerhet av ägarna till de mindre hemmanen och småbruken, förekomma

ej inom socknen några samfälligheter.

Ordf. i Mörarps kommunalnämnd: I Kropps socken och Hjortshögs by

finnes ett område om c:a 1 hektar, med även inom Mörarps socken bosattta delägare.

Länsmannen i Luggade härads östra distrikt: Inom distriktet finnas åtskilliga

bysamfälligheter, huvudsakligen grustag, mossar och jordområden. Av sistnämnda

slag äga Bjuvs socken och Ljungsgårds by gemensamt 25 tnld odlad jord.

Länsmannen i Lmygude härads västra distrikt: Samfälligheter av ifrågavarande

slag förekomma i form av grustäkter samt oskiftad moss- och strandmark.

Kronofogden i Torna och Bara härads fögderi: Inom fögderiet finnas åtskilliga

samfälligheter av avsett slag. De utgöra smärre områden samt bestå av

grus-, ler-, tång- och sandtäkter, vattenställen och dyl. Var för sig representera

de obetydliga värden.

Ordf. i Hardeberga kommunalnämnd: Inom kommunen finnas en hemmanen

n:ris 1, 2 och 3 Tygelsjö gemensamt tillhörig skolhusplats om 0,0926 har, samt

tvenne vattningsdammar, som torde gemensamt tillhöra Tygelsjö byamän.

Ordf. i Bjällerups kommunalnämnd: Inom socknen finnas två byalag, Stora

och Lilla Bjällerups by. Båda hava en samfällighet, den förra en äng och den

senare en grustäkt.

Lverlövs kommunalnämnd: Inom socknen förekomma på skilda ställen

små lertäkter och grustag, tillhopa fem å sex tnlds rymd.

Kommunalnämnden i S. Sandby: Inom socknen finnas endast mindre jordlotter,

huvudsakligen avsedda att förse byamännen med grus, lera m. m. dyl.

Länsmannen i Torna härads västra distrikt: Här förekomma inga stora

allmänningar, men i de flesta byarna finnas mindre sådana, såsom grustäkter,

vattenställen och strandallmänningar, där tång och sand avhämtas.

Länsmannen i Bara härads östra distrikt: Här finnas sexton dylika samfälligheter,

de flesta grus- och lertäkter och omfattande en mindre areal om högst

l1/2 tnld, alla av mindre värde.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

Ordf. i Görslövs kommunalnämnd: Inom Nordanå by finns en mindre

grustäkt.

Ordf. i Brågarps kommunalnämnd: I Gullåkra by finnes en samfällighet,

benämnd byns vattning.

Ordf. i Nevitshögs kommunalnämnd: Två byvattningar finnas, en i Staffanstorps

och en i Nevitshögs by.

Ordf i Lomma kommunalnämnd: Karstorps och Yinstorps byars åbor äga

var för sig gemensam strandrätt vid sjön.

Länsmannen i Frosta härads norra distrikt: Grus- och lertag finnas samt

fiskerättigheter, gemensamma för jordägarna inom de olika byarna.

Länsmannen i Färs härads norra distrikt: Här finnas områden, i månget

fall av ganska ansenlig areal, vilka avsatts till grus- och lertag, skoltomt, kvarnplats

och mera dylikt.

Länsmannen i Färs härads södra distrikt: Inom orten finnas samfälligheter

vilka avsatts till skolplats, grustag, lertag, plats för brytstuga, på tid då linodling

ännu förekom, plats till hus för torkning av malt, vattningsplats och på

något ställe gatumark. .

Länsmannen i Ljunits härad: Inom häradet finnas följande samfälligheter:

i Yillie socken en källa i Villie by, i V. Nöbbelövs socken en grustftkt i Mossby

by, i Sjörups socken en grustäkt för hela socknen, i Katslösa socken fyra mindre

grustäkter, i Barkåkra socken ett stycke samfälld strand vid havet för sandhämtning,

i Snårestads socken en grustäkt och. eu källa.

Kommunalnämnden i Kvistofta: A n:r 12 och 17 i Kvistofta tinnes en

liten del bysamfälligheter.

Kommunalnämnden i Herslöv: Inom socknen finnes en för Hilleshögs by

gemensam strandrätt med tillhörande fiske.

Kommunalnämnden i Säby: Inom kommunen finnas allmänningsjordar, ut
tagna

till vattendamm, skolplan och planteringsområde. Arealen av dessa är c:a

två hektar.

Kommunalnämnden i Vadensjö: Inom kommunen finnes en grustäkt.

Kommunalnämnden i Örja: Inom socknen finnas ett par mindre bysamfälligheter.

.

Kommunalnämnden i Asmundtorp: Inom socknen äger varje byalag sm samfällighet,

allt dock obetydligt och av mindre värde.

Kommunalnämnden i Tofta: Inom socknen finnes en äng,benämnd »Tjurmaden»

och tillhörig Tofta by, samt ett tångfall, som äges av Heljarps by.

Kommunalnämnden i Jiilleberga: Inom socknen linnes en bvsamfällignet i

Billeberga by och en i Värmö by.

Kommunalnämnden i Svålon: Inom socknen finnes en allmänning, den s. k.

tvättplatsen, om ett kapplands ägorymd.

Ordf. i Asks s:ns kommunalstämma: Inga andra samfälligheter finnas än

grusgravar och ett mindre jordområde, tillhörande Asks by.

Ordf. i Böstånga kommunalnämnd: Inom socknen finnas bysamfälligheter

om tillhopa 12 bär, nämligen i Kolema by tre lertäkter, två grustäkter och tva

fadrifter, i Härsnäs by fyra grustäkter, en lertäkt, två kvarntall och en fädrift

samt i Éöstånga by två grustäkter.

Ordf. i Hallaröds s:ns kommunalnämnd: Här finnas mindre grustag, lertag,

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

tvätt- och vattningsställen och dyl., alla av ringa omfattning och i de flesta fall

alldeles värdelösa.

Länsmannen i Onsjö härads södra distrikt: Inom distriktet finnas bysarnfälligheter

av ringa omfattning och helt liten betydelse i ekonomiskt avseende.

De avse huvudsakligen sand- och grustäkter.

Ordf. i Remmarlövs kommunalstämma: Byn äger två små bitar jord samfälligt.

Kommunalstämman i Virke: Socknen har en grustäkt.

Kommunalstämman i R orre äling c: 1 Norrvidinge by finns en grustäkt om

c:a 2 tnld, i flrää by en grustäkt om c:a 1 tnld, i Gissleberga by en grustäkt om

c:a 3 tnld och i Håstenslöv by en grustäkt om c:a 1 tnld.

Kommunalstämman i Södervidinge: Inom socknen finns en allmänningsjord,

utgörande c:a 3 tnld grusjord.

Ordf. i V. Karahy kommunalstämma: I Henkelstorps by finns en sandjord,

antagligen ^ avsedd till grustäkt, och tillhörande fyra av byns sex hemmansnummer;_

i Håkanstorps by en allmänning, som användes till skoltomt; i oKaraby by

fem jordstycken, därav en grustäkt, en lertäkt och de övriga åker; i Ålstorps by

ett åkerstycke, en grustäkt, en lertäkt, ett stycke sandjord samt en strandremsa

till tångtäkt.

Ordf. i Saxtorps kommunalstämma: Socknens bysamfälligheter utgöras av

tångvallar, c:a 50 tnld, skogsplantering c:a 3 tnld, skolplan c:a V2 tnld, samt

byvägar.

Kommunalstämman i Hofterup: Följande samfälligbeter finnas inom socknen,

nämligen kyrkogård, vattningsplats, tångtäkt och två lertäkter, av vilka

den ena tagits till skolhustomt.

Kommunalstämman i Barsebäck: Såsom samfälligheter inom socknen äro

undantagna ett lertag, skolbusplats, kyrkogård och en allmän vattning.

Ordf. i Löddelcöpingc kommunalstämma: Vid skifte med Löddeköpinge

by hava som gemensamma avdrag undantagits: Vikskögs fiskläge, innehållande

c:a 16 tnld, Wållbäcken (fiskrikt vattendrag), roteringshagarna samt åtskilliga

grus- och lertäkter.

Lörste lantmätaren: De vid enskifte eller laga skifte inom länet tillkomna

utmål hava i allmänhet undantagits till vägar, avlopps- och floddiken, stenbrott,

kvarnar, vattenverk, platser för hämtning av sten, sand, ler, märgel, grus, torv

eller tång, områden för skyddande av kulturhistoriska minnesmärken, plats för

kyrka, begravningsplats, marknadsplats, avrättningsplats, brunn, vattningsställen,

plats för skola och fattighus. Vidare undantogos vid de grundläggande skiftena

områden, som då voro besvärade av flygsand eller översvämningar, vilka dock

sedermera i regel undergått skifte. Enahanda torde förhållandet vara beträffande

de områden, som vid enskiftena undantogos till torvskörd samt de till dem hörande

»sätterum». — Ett särskilt förhållande är rådande beträffande den s. k. gatumarken

eller den mark, som är belägen närmast omkring hemmanens åbyggnader och

på grund därav ei kommit att brukas till åker. Å denna mark hava redan tidigt

hantverkare, daglönare och orkeslösa personer fått slå sig ned och uppföra bostäder.

När så enskiftena kommo, skedde i regeln en uppdelning av denna gatumark

på det. sätt, att de sålunda tillkomna torpen uppdelades på de olika hemmansnumren

i byn.^ 1 åtskilliga fall har emellertid sådan uppdelning ej kommit

till stånd. I den mån dessa torp ej motsvaras av kamerala enheter torde desamma

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

fa anses såsom en byns eller skifteslagets egendom. — Förhållandet torde kunna

anses fullt analogt beträffande vissa fiskelägen. — Till områden av. nu antytt

slag torde ock böra räknas tvisteparker. I enstaka fall torde nämligen skifte

hava verkställts utan avseende på att tvist uppstått angående skifteslagets äganderätt

till visst område. Därigenom har uppenbarligen kunnat bildas en samfällighet

till skifteslaget. — Såsom samfälligheter till by eller skifteslag måste dessutom

räknas mark, som vunnits genom sjösänkning. — I den mån vattenområde

ej undergått delning torde mark, som tillkommit genom uppgrundning, få anses

såsom en byns eller skifteslagets samfällighet. — Enahanda torde förhållandena

vara beträffande själva vattenområdena i havet, i insjöar eller åar. Mera undantagsvis

torde nämligen vid skifte inom by några bestämmelser hava träffats, på

grund varav vattenområdet numera kan anses skiftat. De torde på grund därav

få anses såsom en byns eller skifteslagets gemensamma egendom. — Bland de

uppräknade områdena torde till de mera värdefulla böra räknas gatumarker, marknadsplatser,

vissa fiskelägen, strandmarker, tvisteparker, landvinningar och vattenområden.

Vid skifte eller annorledes tillkomna byalagets rättigheter förekomma

mera sällan och hava i regel tillkommit för något av de ändamål, som

finnas angivna i § 66 av skiftesstadgan.

Hallands län.

Förste lantmätaren: Förekommande samfälligheter av större omfattning

och värde bestå av torvtäkter med torkplatser, tångallmänningar och flygsandsfält.

Av tångtäkterna hava i allmänhet de större och mera värdefulla ej utbrutits vid

laga skiftesförrättningar utan av ålder varit samfälligheter för flera hemman

elfer byar och utgjort särskilda skifteslag. Tångallmänningarna hava i allmänhet

undantagits vid storskiften och laga skiften.

Göteborgs och Bohus län.

Förste lantmätaren''. Ifrågavarande samfälligheter äro dels fisklägen och

dels andra platser vid havsstranden, vilka för skilda ändamål avsatts, stundom

blott av det skäl, att marken i anseende till dess välbelägenhet icke kunnat med

annan jord jämföras. Av mera allmän och större betydelse är härvid utom fisket

att nämna den i länets fem norra härader utmed kusten förekommande bergai-ten

granit, som där utgör föremål för en större industri och export. Vid skifte hava

delägarna uti föreningen om grunderna plägat intaga den bestämmelsen, att oavstt

skiftet av marken, all förefintlig brukbar granit för gemensamt tillgodogörande

allt framgent undantages. På liknande sämjemetod tillgodogöra sig skifteslagen

övriga samfälligheter och rättigheter.

Älvsborgs läu.

Förste lantmätaren: De vanligast förekommande undantagen för delägarnas

allmänna behov äro sådana, som omnämnas i 66 § skiftesstadgan, dock med undantag

av linsänken, som icke förekomma här på orten. Sådana ägor, som från

laga skifte eller hemmansklyvningar uteslutits från delningen, äro oftast redo
-

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

visade som gemensamma undantag, likaså soldatstommar; däremot omnämnas

fisken och vattenfall mera sällan i skifteshandlingarna. En och annan gång hava

bland allmänna undantag redovisats ägor till »planterhagar».

Skaraborgs län.

Förste lantmätaren: De för gemensamt behov undantagna eller därmed

jämförliga samfälligheter äro dels sädana, som äro samfällda för hela socknar

eller delar därav, dels sådana som äro samfällda för hela byalag eller delar därav

samt dels sådana som äro samfällda för enskilda hemman eller hemmansdelar. —

De ägor, som äro samfällda för hela socknar eller delar därav, bestå i re^el av

vit- eller högmossar, ofta innehållande arealer av upp till 500 ä 600 tunnland''

och därutöver. Dessa mossar lämna i allmänhet ringa odlingsmöjligheter och

utnyttjas, dock endast om de äro belägna i omedelbar närhet av kommunikationsleder,

huvudsakligen till torvströberedning samt kunna i allmänhet ej anses

representera några större värden. Dylika samfällda mossar förekomma i ett stort

antal socknar, endast ett fatal har uppdelats. *— De ägor, som äro samfällda för

hela byalag eller delar därav, utgöras förutom av sand-, grus- och lertag och

andra dylika samfälligheter, av s. k. fädrevar och svintåar, vilka, avsedda att

användas till samlingsplats för kreaturen vid deras förande till och från beteshagarna,

i allmänhet äro av mindre omfång — omkring 6, 8 å 10 tnld — samt

bestå av mark av mindre värdefull beskaffenhet. Förutom soldat- och husartorp

förekomma även s. k. bysmedsboställen, vilka innehålla eu areal av omkring 1 ä

2 tnld tomt- eller åkerjord. — De ägor, som äro gemensamma för enskilda hemman

eller hemmansdelar, utgöras dels av mindre områden till sand-, grus- eller

lertag, dels av mark, vilken anslagits till husar- eller soldattorp.

Värmlands län.

Länsmannen t Lärnebo härad: Inom häradet finnas vid alla hyttor s. k.

«nyttbleck», som avsöndrats från hemmanen till förmån för masugnsdriften. Da

denua drift vid de flesta hyttor numera nedlagts, återstår för delägarna gemensamt

hyttblecket med till hyttan hörande värdefulla vattenfall.

Länsmannen i Nedre Fryksdals västra distrikt: Vid laga skiften och hemmansklyvmngar

har mark vid så gott som alla förrättningar avsatts för gemensamt

behov och olika ändamål, såsom till sand-, grus- och lertäkter, myrtag, lasta^epiatser,

båtplatser, vattenställen, vattenfall m. m. °

Länsmannen i tryksdals östra distrikt: Med undantag av soldattorpen

finnas här i orten endast små och obetydliga bysamfälligheter, såsom sand-, erusoch

lertäkter. ’ 6

Förste lantmätaren: Förutom de i skiftesstadgan 66 och 67 §§ omtörmälda

samfälligheter, varibland taljstensbrott, blekeplatser och linsänken dock här saknas

samt mark, som avsatts i enlighet med § 6 i kung! förordningen den 29 novem-kb7

angående forntida minnesmärkens fredande, förekomma en hel del samlälligheter

avsatta för skilda ändamål. Sådana samfälligheter äro huvudsakligen:

soldattorp, fäbodvallar, skolhusplatser, upplagsplatser för timmer eller annat trävirke,

båtplatser, källor och brunnar med utmål, dammfästen med ovanliggande

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

område för uppdämning av vatten i ocli för timmerflottning; s. k. strandbrott, d.

v. s. en landremsa längs vattendrag, där skärning och ras i stranden ofta förekomma;

s. k. timmerlöp eller sådana ställen på branta stränder, dit timmer med

fördel kan forslas för att därefter rulla eller glida direkt ned på vattnet eller

upplagsplatsen; »landtramp», där avsevärd skada åstadkommes genom flottningsarbetet;

längs säterstigar avräknade områden av ända till 18 meters bredd, varifrån

skog avsetts att tagas till underhåll av spänger, kavelbroar och andra broar

efter stigen; fägator med eller utan större mötesplatser för kreaturen samt slutligen

större och mindre vattendrag, sjöar och tjärnar. Vid äldre skiften hava

ofta större och mindre vattenområden samt åtskilliga såsom odugliga ansedda ägor

—företrädesvis mossar och dyl. — icke alls redovisats i beskrivning eller på sådant

sätt, att osäkerhet råder, huruvida dessa vatten och ägor skola anses från

delningen uteslutna eller avsatta för samfällt behov eller i enlighet med 80 §

skiftesstadgan såsom impediment tillhöriga den eller de ägolotter, inom vilkas

gränser de äro belägna. Under förutsättning att dessa vattenområden få anses

samfällda och då vid nyare laga skiften vattnen i regel redovisats som samfälligheter,

torde vattenområdena utgöra den åtminstone till areal största gruppen

av samfälligheter. Största antalet samfälligheter utgöra antagligen vägarna.

Säkerligen förekommer ett mycket stort antal längre eller kortare vägar eller vägstycken,

som numera sakna allt berättigande såsom samfälligheter, emedan den

vid skifte därtill utlagda marken aldrig fått sådan användning eller behovet av

vägen upphört. Av de vid skiftesförrättningar avsatta samfälligheter torde soldattorpen

hava största värdet, och av sådana synes i regel finnas ett inom varje

hemman. Torpen hava ofta fått betydliga områden och i länets skogrika delar

ofta även särskilda, numera värdefulla skogsskiften. Soldattorpen äro emellertid

numera i stor utsträckning försålda till enskilda, i sin helhet eller delvis. Övriga

samfälligheter torde i allmänhet ej vara av större omfattning eller värde. I

vissa fall kan dock ett dylikt område hava stort värde på grund av sitt läge

i förhållande till stad eller annat större samhälle eller vid vattenfall eller på

annan plats, lämpad för industriell anläggning och dylikt, eller vid större kommunikationsled

o. s. v. Någon samfälld mark, som icke alls undergått skifte, torde

endast i något enstaka undantagsfall förekomma. Yad beträffar samfällda rättigheter,

så har vid såväl laga skiften som hemmansklyvningar i regel träffats

den överenskommelsen att delägarna hava rätt att för skogskörsel'' fritt färdas

varandras skogsmark med villkor att avsevärd skada ej åstadkommes. Denna rätt

är stundom inskränkt till förut brukliga vintervägar.

Örebro län.

Förste lantmätaren: De områden, som vid skiftesförrättningar unuantagits

för delägarnas allmänna behov, hava i regel varit avsedda till gator, vägar och

avloppsdiken* till hämtning av sand, grus, ler, torv eller dyjord samt till stenoch

kalkbrott. Dessutom har vid flertalet skiften avsatts för skifteslaget i sin

helhet eller delar därav gemensam jord till soldat- eller husartorp. Ett annat

slag av samfälligheter är sådana, som uppstått därigenom att skifteslaget tillhörig

jord eller lägenhet icke intagits i skifte. Jord som här avses torde emellertid

i regel, för så vitt den ej sedermera blivit skiftad, åtminstone vara sämjedelad.

I vissa fall kvarstå dock ännu dylika samfälligheter. Till de mera värde
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

fulla sådana torde vara att räkna landvinningar, som uppstått efter de bär verkställda

betydande vattenavledningarna, särskilt vad angår sjöarna Hjälmaren och

Kvismaren, men även beträffande åtskilliga andra sjöar. Aven vattenfall hava

vid skiftena i regel lämnats oskiftade och ännu kvarstå åtskilliga, ehuru kanske

av mindre betydenhet eller ännu ej utnyttjade, i gemensam ägo. Slutligen hava

vid många storskiften och äldre skiften mossar eller eljest såsom oduglig ansedd

mark icke redovisats eller från delningen uteslutits, och förhållandena beträffande

särskilt mossarna äro ofta sådana, att de måste betraktas såsom tillhörigheter till

hela skifteslaget. Vad beträffar omfattningen och värdet av nämnda slag av

samfälligheter, så torde landvinningarna särskilt efter Hjälmarens och Kvismarens

sänkning komma i främsta rummet, då dessa vanligen omfatta betydligt större

areal än de vid laga skiftet för gemensamt behov undantagna områdena tillsammans

och nu bestå ej allenast av skogbärande mark samt äng och sjöslåtter utan

även delvis av åkerjord. Fiskevattnen i Hjälmaren, av vilka en del ännu icke

skiftats, hava varit synnerligen värdefulla, särskilt innan den s. k. kräftpesten

utrotat de förr i stor myckenhet förekommande kräftorna, och torde dessa fiskevatten

så småningom, sedan en inplanterad ny kräftstam tillväxt, återfå sina

förra värden. • Soldat- och husartorpen hava ett ej obetydligt värde, men många

av dem äro numera efter försäljning i enskild ägo. Även samfällda mossar hava

i vissa fall fått ett ej oväsentligt värde i följd av deras lämplighet för torvströtillverkning.

Sådana mossar kunna ock till arealerna vara ganska stora. Samfällda

kalkbrott kunna under förutsättning av god tillgång på kalksten och ej

alltför långt avstånd till järnvägsstation hava ett ganska betydligt värde, enär

god avsättning för skilda ändamål finnes i orten. Slutligen äro grus- och lertag,

andra samfällda platser ävensom gator och vägar ej sällan för sitt ändamål otjänliga

eller ej vidare behövliga, men kunna däremot av skilda orsaker hava ganska

högt försäljningsvärde. Detta är i särskilt hög grad fallet i närheten av städer

och köpingar, i uppväxande municipalsamhällen och i närheten av järnvägsstationer

eller annat järnvägsområde.

Västmanlands län.

Förste lantmätaren: De samfälligheter, som vid skifte av jord inom länet

avsatts för gemensamt behov, utgöras i allmänhet av — förutom vägar o. dyl. —

grus-, sand-, ler- och myrtäkter, vattenställen samt områden avsedda för tomtplatser

och planteringsland för dels tjänstgörande soldater och dels avskedade

soldater samt änkor efter sådana, vilka sistnämnda områden benämnas avskedsjord.

Dessutom förekommer i mera enstaka fall att nödiga utrymmmen avrösats för

kalkstensbrott, såg-, kvarn- och hyttplatser, m. fl. dylika lägenheter. Dylika samfällda

platser, som i allmänhet äro av ringa ytvidd och värde, hava emellertid

i stor utsträckning försålts och avsöndrats från sina stamhemman.

Kopparbergs län.

Förste lantmätaren: Inom länet förekommer en mångfald samfälligheter

av ifrågavarande slag. De kunna i avseende å dispositionen uppdelas i tvenne

grupper, nämligen: l:o) undantag av mark, som i anslutning till lagbestämmelser

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

avsatts för tillgodoseende av vissa allmänna behov, varav de enskilda hemmanen

varit för hemmansbruket beroende, såsom grus-, ler-, dy-, sten-, kalk- och torvtag,

kvarn-, såg- och båtplatser samt vägar, avloppsdiken och vattningsställen m. m.;

och 2:o) marker, som med eller utan anslutning till givna lagbestämmelser vid

förrättade skiften lämnats odelade, såsom sockenallmänningar eller besparingsskogar,

sjöar, vattendrag, strömfall, s. k. svinvallar och andra trakter, som på grund av

mera tillfälliga omständigheter, såsom skedd avverkningsupplåtelse eller annan

försäljning, för beredande av odlingsmöjligheter, för anordnande av nya fäbodställen,

för undvikande av ökning i skifteskostnaderna, m. m. lämnats oskiftade.

Bägge grupperna sönderfalla ytterligare i trenne huvudavdelningar, nämligen: a)

allmänna undantag, d. v. s. undantag, som avsatts för alla delägares eller hemmans i

skifteslaget gemensamma behov och vari sålunda ett vart hemman i skifteslaget

äger andel; b) enskilda undantag, d. v. s. undantag, som avsatts för vissa delägares

eller hemmans särskilda behov och vari således endast nämnda delägare ellér hemman

äga andel; och c) områden, som utan behörig redovisning i skifteshandlingarna

lämnats odelade. De under ko) angivna undantagen äro i regel av inskränktare

omfattning och nödvändiga för hemmansbruken. De under 2:o) angivna områdena

äro ofta av mycket stor ekonomisk betydelse. Utom sockenallmänningarna och

besparingsskogarna, vilka tillkommit på grund av särskilda föreskrifter, hava

övriga undantag inom grupp 2:o) tillkommit genom ofullständigheter eller olagliga

inskränkningar vid skiftesförrättningars utförande, men jämväl finnas helt och

hållet fristående samfälligheter, som icke undergått skifte. En betydande del inom

denna grupp utgöres av s. k. svinvallar eller vid verkställda åbodelningar av

skogsmarken inom eller omedelbart invid den inhägnade inägojorden avsatta områden,

i regel tillkomna väsentligen i syfte att lämna företagsamheten fria händer

att där utföra odlingsarbeten samt någon gång även i syfte att genom skogens

tillbakahållande bereda friare tillträde å åkergärdena för sol och vind. En annan

och kanske nog så kraftig anledning till uppkomsten av dessa svinvallar torde

böra sökas i de tekniska svårigheter, som varit förenade med deras skiftande. Genom

å dessa undantag verkställda odlingar hava skifteslagens åkerarealer i icke

oväsentlig grad ökats, och undantagen hava jämväl i viss mån tagits i anspråk

för gårdsplatser eller annat bebyggande. En annan kanske ännu mera betydande

del av de under 2:o) angivna undantagen utgöres av skogsområden, som på grund

av en tillfällig disposition (utarrendering på viss tid m. m.) uteslutits frän skifte.

Dessa områden äro i regel belägna på ut- eller fäbodskogar och ägas ofta till

övervägande delen av något trävaraaktiebolag. Inom länets storskiftade socknar

bär en mångfald s. k. sockenundantag avsatts, såsom myr- och dytag (i vissa

socknar till betydande vidder), grus-, sand- och lertag, mjågningsristag (till beräknad

utskärning av älvar och åar), flygsandsfält, vägar, kvarnplatser m. m. m. m.

Gävleborgs län.

Förste lantmätaren: Förutom för de i 10 kap. av skiftesstadgan omnämnda behov

hava vid de tills för fä år sedan avslutade laga skiften å inägojord eller särskilda

skogstrakter ofta beslutats undantag av mark dels till linsänkeplatser,

dels till båtsmansjordar inom kustsocknarna och till soldatjordar inom de längre

in i landet belägna socknarna samt dels till vaJlsamfälligheter å utskogarna större

23—104039

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

eller mindre områden omkring de vanligen hopgyttrade fäbodhnsen ävensom dels

rättighet för delägarna inom de särskilda skifteslagen att fritt färdas över varandras

skogsskiften för skogsprodukters framforsling utan att mark till vägar

hehövt avräknas. Undantagen till rotejordar för båtsmän och soldater samt till

vallsamfälligheter hava i allmänhet större sammanhängande omfattning och fördenskull

ett högre värde än de platser, son avsatts för de i skiftesstadgan uppräknade

behov.

Västernorrlands län.

Förste lantmätaren: De samfälligheter, som vid skiften blivit för delägar
nas

gemensamma behov undantagna, utgöras i allmänhet — förutom av vägar och

diken — av ler-, sand-, grus-, mjöla (mjuna-) och myrtag, såg-, båt- och upplagsplatser,

fäbodvallar med därintiil belägen skogsmark, båtsmanstorp och strandremsor

med vattenrätt därutanför ävensom not- och gistplatser, varförutom fiskevatten,

annat vattenområde och strömfall icke annat än i sällsynta undantagsfall

ingått i skifte av jord eller undergått särskild delning. Av dessa samfälligheter

hava fiskevattnen, strömfallen, fäbodvallarna och båtsmanstorpen, i regeln

den största arealen. De i förhållande till ytvidden värdefullaste samfälligheterna

torde utan gensägelse vara strömfallen och de därintiil till äventyrs undantagna

strandremsor, vilka samfälligheter svårligen i något fall låta sig skiftas

utan förfång.

Jämtlands län.

M. Skog, Älvros: Vid laga skifte inom kommunen och skifteslaget gjordes

allmänna undantag såsom grustag för hela skifteslaget, jord- och myrtag för vissa

hyar och hemman samt kvarn-, sågplatser och dylikt för vissa hemman.

Länsmannen i Hede distrikt: Inom varje skifteslag har avsatts undantag

för delägarnas gemensamma behov, såsom till vägar, myr- och grustag, potatisåkrar,

upplags-, byggnads-, kvarn- och sågplatser m. m.

Förste lantmätaren: I länet hava vid lantmäteriförrättningar för delägarnas

allmänna behov i huvudsak avsatts de i 66 § gällande skiftesstadga omnämnda

lägenheter, d. v. s. 1) gator och vägar; 2) grus-, ler-, sand-, myr- och dytag jämte

stenbrott; 3) vattenställen och båtplatser; 4) upplags- och fiskeplatser; 5) kvarnoch

sågplatser; varjämte i vissa fall undantagits bodvallar och samlingsplatser

för fädrifter, skolhusplatser, hälsokällor med områden jämte det allmännaste av

allt, rättigheten att färdas över annans mark. Vad beträffar de i riksdagsskrivelsen

omnämnda »lägenheter av liknande art» ävensom rörande oskift mark, för

vars förvaltning särskilda bestämmelser ej utfärdats, torde den förra av dessa

kategorier näppeligen här förekomma och den senare representeras av sådan skogsmark,

oftast bestående av fyllnads- eller ökeskattsjordar, som jämlikt skiftesstadgans

78 § lämnats oskiftade. De enligt 66 § skiftesstadgan omnämnda lägenheter

äro av i allmänhet ringa omfattning och till övervägande del av mindre

värde, varemot fyllnads- och ökeskattsjordarna i regel hava såväl betydande

storlek som värde.

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Västerbottens län.

Förste lantmätaren: »För att kunna lämna en översikt om de i detta län

vanligen förekommande samfällig}!eter har genomgatts ett större antal arkivakter

rörande förrättade skiften och andra jorddelningar inom länets samtliga socknar.

Samfälligheterna kunna indelas i dels sådana, som vid jorddelningsförrättningar

avsatts på grund av bestämmelserna i 66 och 67 §§ skiftesstadgan, dels

lägenheter, som vid sådana förrättningar undantagits utan att, pa sätt i nämnda

lagrum avses, vara erforderliga för delägarnes allmänna behov, och dels samfälld

mark. som icke ingått i skifte.

Till det första slaget av samfälligheter höra främst vägar och aiken samt

vidare platser för hämtning av sten, sand, ler, grus, torv och dy, fiskelägen och

fiskeplatser, källor, brunnar och vattningsställen, vattenledningar, dammfästen och

färgplatser, lin- och hampsänken, blekplatser, platser för klädtvätt, sjöbod- och

båthusplatser, kvarn-, såg- och spånhyvelplatser, tjärdalsplatser, upplagsplatser,

strömfall med utmål samt sjöar och andra vattendrag, som avsatts för samfärdsel,

fiske och flottning.

Den därnäst åsyftade gruppen av samfälligheter omfattar bland annat soidatjord

samt på viss tid eller livstid upplåtna torplägenheter, byggnadsplatser,

sommarladugårds- och fäbodplatser, kyrkovallar och begravningsplatser, skolhustomter,

marknadsplatser, hamn och lastageplatser, utgrävniugs- och dikmngslägenheter,

urfjällsägor och ströängslägenheter, uppgrundning^, öar, holmar och

skår ävensom strandområden vid sjöar och havsvikar samt utefter flottleder. Utom

undantagen av mark hava även vissa rättigheter avsatts, såsom betes-, jakt- och

fiskerätt. .

Till det sistnämnda slaget av samfälld mark höra oskiftade s. k. tillöknings-

eller vederlagsmarker, ägor som icke intagits i skifte, däribland särskilt

vattenområden äro vanligt förekommande, oskiftade fisken o. s. v. Den art av

samfällighet, som beror på att ett skifteslags ägor ännu icke ens till någon del

undergått skifte, förbigås här, då den förevarande frågan icke torde avse sådan

samfälld mark.

När den pågående avvittringen inom de inre delarna av lappmarkerna avslutas,

tillkomma vidare dels skogsallmänningar, dels samfällda husbehovsskogar.

Sådana samfälligheters tillgodogörande och förvaltning normeras genom författningsbestämmelser

och genom reglementen, som komma att i vederbörlig ordning prövas

och fastställas, och torde för övrigt dylika agokomplexer icke vara jämförliga med

sådana samfällda ägor, som åsyftas i riksdagsskrivelsen.

Förutom de för hela byar eller skifteslag gemensamma samfälligheterna

förekomma även sådana, vari endast vissa av skifteslagets delägare hava del.

Dessa senare lägenheter torde få anses i allo jämförliga med bysamfälligheter.»

Norrbottens län.

Förste lantmätaren: »Vid skifte av jord för delägarnes i ett skifteslag gemensamma

behov undantagna ägor äro av mångahanda slag och omfattning.

l:o) områden för sommar- och vintervägar, avsedda att bereda delägarne i skifteslaget

tillfälle att städse åtkomma sina ägoskiften och därå utföra odlingsoch

annat arbete samt därifrån avhämta jordbruksalster och skogsprodukter

23f—164039

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

ävensom att bereda möjlighet för byalagets och angränsande skifteslags delägare

samt allmänheten att framkomma till andra orter;

2:o) områden för avloppskanaler och avloppsdiken, avsedda att på lämpligaste

sätt möjliggöra utdikning och torrläggning av sjöar och vattensjuka trakter;

3:o) områden för röt- och myrtag, sandtag, lertag, kalkstens- och täljstensbrott

m. fl. dylika, avsedda att bereda delägarna i skifteslaget tillfälle att därifrån

för husbehov ayhämta ämnen, som äro erforderliga bland annat för underhåll

in. m. av hus, jord och vägar;

4:o) områden för fiskelägen, blekeplatser, linsänken, upplagsplatser, båtplatser och

dammfästen m. m., avsedda till att i av namnen framgående ändamål bereda

delägarne utväg att utnyttja därför särskilt lämpliga platser;

5:o) samfälligheter, såsom kvarnfall, fiskevatten, jakträtt m. m., avsedda att bereda

delägarne delaktighet i sådana rättigheter, som eljest genom skifte ej kunde

beredas dem.

6:o) områden, avsatta till fäbodvallar, skolhustomter, skjutbanor m. m. dylikt, som

enligt gällande skiftesstadga ej vid skifte bort undantagas, men likväl undantagits

för delägarnes allmänna behov.

Förutom dessa vid skiften avsatta samfälligheter finnas sådana områden,

som ej i skiftet intagits, och följaktligen fortfarande tillhöra skifteslagets delägare

gemensamt.

De i'' första punkten omnämnda vägar hava i allmänhet vid tiden för skiftets

verkställande utlagts med hänsyn till då för handen varande förhållanden,

men genom under tidernas lopp utförda större utdikningar, anlagda järnvägar,

lands- och bygdevägar samt andra omständigheter hava många vid skiftet

avsatta och därefter nyttjade byavägar förlorat sin betydelse och blivit ändamålslösa

för skiftesdelägarne, varemot andra nya vägar måst anläggas för att delägarne

i ett skifteslag skulle på ■ lämpligt sätt kunna draga nytta av de nya

kommunikationslederna och de genom utdikningarna uppkomna odlingsmöjligheterna.

Flera sådana för skifteslagen gemensamma platser och områden, som omnämnas

i punkterna 3, 4 och 6 härovan, hava genom en mängd omständigheter,

såsom att de vid skiftet blivit utlagda å olämpliga ställen eller genom flitigt användande

blivit uttömda på de ämnen, grus, sand, lera m. m. dylikt, för vilka

de blivit till gemensamt nyttjande avsatta, eller ock på grund av att de av andra

orsaker numera befinnas otjänliga, upphört att av skifteslaget användas för de

ändamål, varför de ursprungligen varit avsedda.»

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Meddelade exempel på svårigheter att få till stånd beslut om lämplig

användning av samfälligheter.

Jönköpings län: Vid laga skifte å Näs by på Visingsö undantogs såsom ler
tag

för delägarnas allmänna behov ett område av omkring V/2 tunnland.^ Då för

nagra år sedan fråga uppstod att, i likhet med vad åren förut ägt rum, till åkerbruk

upplåta denna samfällighet, vilken allt mindre behövts för sitt ursprungliga ändamål,

var flertalet delägare ense om denna åtgärd, men några av dem motsatte sig.

Upplåtelsen kom dock till stånd mot de senares vilja. En av dem företog sig

sedan att, när området blivit brukat, köra omkring därå för att taga lera. Genom

särskilda påtryckningar åstadskoms likväl senare sämja om upplåtelsen.

I en annan by på ön hade såsom allmänt grustag undantagits ett område

av omkring 1/i tunnland, vilket på senare år ej använts för det ursprungliga ändamålet.

Fråga uppstod om försäljning av området och den bjudna köpeskillingen

var jämförelsevis hög. Några delägare motsatte sig emellertid försäljningen och

köpet kom icke till stånd.

En kvinna, som ägde en stuga å mark, samfälld för Nykyrka och Mörsebo

byalag i Nye socken, sökte friköpa sin tomt, men misslyckades, enär de många

delägarna ej kunde enas om försäljningen.

Likaså hade å en Skirö bys »allmänning» stugor uppförts av några personer,

vilka därtill fått löfte av några byamän. Vid försök att friköpa tomterna

lyckadas detta icke.

Inom Västra härads västra kronolänsmansdistrikt behövde en lägenhetsinnehavare

ökat utrymme för ytterligare byggnad, och begärde för detta ändamål få köpa

ett angränsande, förbrukat och därför för många år sedan övergivet grustag, bestående

av stenig, ofruktbar jord, som tillhörde skifteslaget gemensamt. Alla

delägarna voro beredvilliga att lämna gåvobrev på det värdelöst ansedda området,

förutom eu, vilken förklarade, att hans del icke vore till salu.

1 mtl Skärshult utgjorde en soldatrote med femton delägare, av vilka de

fjorton undertecknat en avhandling, varigenom de försålt sina andelar i soldattorpet

efter ett pris för det hela av 1,680 kronor, som ansågs fullt skäligt. Men

den femtonde delägaren vägrade sin underskrift, icke därför att han själv önskade

nyttja sin del i torpet, utan av annan bevekelsegrund. Köparen hade på grund

av samtliga delägarnas tidigare löfte tillträtt torpet.

I maj 1916 pågingo underhandlingar om försäljning av en tomt från samfälld

mark i Skillingaryd. Försäljningen bestreds av två delägare, den ene därför

att han själv ville köpa ett område, avsett att användas till torgplats, och

den andre därför att den nya tomtens bebyggande skulle fördärva utsikten från

hans hus.

Mitt i Södra Unnaryds kyrkoby är belägen en samfälld sågbacke, omkring

20 ar, ursprungligen tagen från byarna Unnaryd Norra och Unnaryd Södra i

Södra Unnaryds socken. De åbor, som hava del i sågbacken, utgöra i båda byarna

omkring ett tiotal. Två eller tre gånger under årens lopp har vid sammanträde

med delägarna försök gjorts att ena dem om att helt slopa sågen och dela

sågbacken mellan Unnaryd Norra- och Södergård och vidare mellan delägarna

för att genom köp kunna få sågbacken under en ägare att sedermera lämpligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

m;

användas. Sågbacken är välbelägen och värd ganska mycket såsom byggnadstomt.

Alla försök i nämnda syfte hava emellertid strandat på motstånd av en delägare

i Unnaryd Södergård, vilken bor så till, att han kan använda sågbacken till upplagsplats

för ved och bräder, som ditföras från en annan såg.

Vid upprättande av förslag till utdikning av sänka madmarker i Påbo,

Burseryds socken, visade det sig att om avdikningen skulle bliva, fullständig,

vattenståndet i en mindre sjö måste regleras och ett vid sjöns utlopp beläget

kvarnfall utgrävas. Vattenfallet ägdes till hälften av en person och till en fjärdedel

vardera av två andra personer. Vid fallet hade dessa sistnämnda en gammal

nedrutten kvarn, som icke varit i gång under de sista tjugufem åren och

även då den varit i gång, till följd av ringa vattentillgång och dåligt fall icke

kunnat användas mer än kortare tider vid starka vattenflöden, såsom under vår

och höst samt någon enstaka gång under vintern. Marken omkring sjön ägdes

på den ena sidan av den störste delägaren i fallet och på den andra av en av de

andra delägarna, den tredje däremot hade ingen mark vare sig vid sjön eller

fallet. De båda förstnämnda ville utgräva fallet, men den sistnämnde sade

nej. Ehuru fallet var värdelöst, erbjödo de båda andra honom, för att kunna

åvägabringa den nyttiga sänkningen, ett hundra kronor för hans del i fallet.

Detta anbud avslog han, men efter någon tid erbjöd han sig avstå sin andel mot

femhundra kronor. Hela företaget fick förfalla; att begära syn enligt dikningslagen

och värdering av fallet ansågs av intressenterna vara förenat med för stor

omgång.

Kalmar län: Se ovan sid. 138—140.

Malmöhus län: Till varje av Håslövs sockens tre byar: Södra Håslöv,

Norra Håslöv och Hermanstorp, höra gemensamma platser (grustäkter, vattningsplatser).

Försök att gemensamt upplåta nyttjanderätt därtill hava ej lett till

något resultat. Den jordägare, inom eller intill vilkens ägor samfälligheten är

belägen, har, då han för sin del kunnat utnyttja sin rätt därtill, städse motsatt

sig varje upplåtelse.

Till Stora Hammars socken hör såsom samfällighet en ljungmark om några

och trettio tunnland, begränsad i norr av en vacker barrskog och i söder av eu

badstrand vid Östersjön. Platsen lämpar sig synnerligen väl för anläggande av

en badanstalt, men för någon tid sedan har ett närbeläget havsbadsaktiebolag

inköpt ett helt obetydligt hemmantal i byn och därigenom blivit delägare i samfälligheten,

i tydlig avsikt att förhindra uppkomsten av en konkurrentanläggning.

Inom V. Värlinge by i Bodarps socken hade sedan gammalt en gemensam

grustäkt varit genom arrende upplåten till ägaren av det hemman, där den är

belägen. Arrendesumman hade använts till att hålla i stånd större broar, dem

byns jordbrukare gemensamt voro skyldiga att underhålla. Men då för någon tid

sedan hemmanet erhöll en ny ägare, vägrade denne att betala något arrende, då

han ändock kunde för sin del utnyttja grustäkten.

Inom Fuglie by i socknen med samma namn brukas några allmänningar

av vissa delägare emot arrendeavgifter, som bestämts för så lång tid tillbaka, att

de nu äro oskäligt låga. Försök har gjorts att få dem höjda, men utan resultat.

Av hemmanen under nr 1 i Tranekärrs by, Jonstorps socken, äges en 15 ar

stor för många år tillbaka utnyttjad grustäkt. För omkring tjugufem är sedan erbjöd

sig en delägare till 5/s därav att på egen bekostnad plantera och skydda den

samma, men en ägare av V64 däri motsatte sig detta. Nu ligger samfälligheten

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

värdelös och vanprydande utmed allmänna vägen genom byn, medan runt omkring

frodas en härlig ungskog. ... .. ,

Ett omslag i Döshults by, Allerums socken, vilket ej pa länge anvants

för sitt avsedda ändamål, hade ''tidigare varit utarrenderat, men då enighet ej

kunde uppnås om vidare utarrendering, begärdes delning. Vid denna skiftades

området i ett tjogtal lotter, varvid somliga blevo endast några kvadratmeter stora.

En i sistnämnda socken förefintlig gammal vattningsplats, numera torrlagd,

brukas av ägarna till de närliggande markerna, emedan enighet om dess utarrendering

ej kunnat ernås. , . , , „ ,

4. ett område om cirka 1 tunnland i Signestorps by, Kattarps socken,

vilket avsatts till lertäkt att användas vid tillverkning av råtegel, har, sedan

från år 1890 knappast ett enda lass lera tagits därifrån, uppvuxit ungskog och

buskar. Äo-aren till det hemman, inom vars åkerjord lertäkten är belägen, önskar

köpa densamma och flertalet delägare vill medgiva detta, men som staten inom

socknen äger boställe med delaktighet i samfälligheten, har det ansetts vala förenat

med för stora besvärligheter att få en försäljning till stånd.

Inom Färs härads södra kronolänsmansdistrikt hava å en del samfällda

lägenheter uppförts arbetarebostäder, efter upplåtelse genom beslut av byamännen

å sammankomst. 1 några fall lärer ock vid sådant sammanträde beslutats försäljning.

vilket dock ej kunnat medföra lagfarts vinnande för köparen, då i skifteslao-en

funnits krono- och ecklesiastika boställen eller hemman av fideikommiss
O
natur

*

Av Värmö by i Billeberga socken hade å en byn tillhörig allmänning uppförts

ett skolhus till s. k. mindre folkskola. Då sedermera skolväsendet ordnades

så, att byarna Billeberga, Värmö och Tostarp skulle utgöra ett gemensamt skoldistrikt,

''beslöt kyrkostämman, att ett skolhus skulle gemensamt för Värmö och

Tostarp uppföras av skoldistriktet under villkor, att dessa byar åt distriktet

fritt överläte sina förra skolhus med tillhörande tomter. Detta beslöts ock av

björna'' å deras bystämmor, men mot Värmö bys beslut reserverade sig en deläo-are,

ägande ett tunnland jord i byn, vilket vållade skoldistriktet störa svårigheter

att få nämnda lägenhet (omfattande c;a 4 kpld) försald och dära skaffa åtkomsthandling.

.

Inom Billinge socken har gång efter annan förekommit, att vid s. k. aidermanssammanträde

med bydelägarna vissa bysamfälligheter (grustag, vattningsplatser)

skulle kunnat fördelaktigt försäljas såsom byggnadstomer eller dylikt, om icke

två eller tre delägare med obetydliga andelar satt sig emot det.

Värmlands län: Inom hemmanet Södra Emterud, Eda socken, avskildes

vid skifte 1831—35 såsom samfällighet ett område om c:a 110 tnld, därav 10 tnld

äro beväxta med värdefull skog. Förvaltningen av dessa 10 tnld har mer än en

gång givit anledning till tvister. Flertalet av hemmansägarna har nämligen ansett,

att medel till bestridande av hemmanets gemensamma årliga utgifter i första

hand bort anskaffas genom försäljning från skogen och att uttaxering först i

andra hand bort ske, men till följd av motstånd häremot av några fa, i ett fall

från endast en hemmansägares sida, har skogen fått stå orörd. Först under vintern

1916—17 har enighet om försäljning kunnat ske.

Vid laga skifte å hemmanet Södra /vinberg i Sunne socken avsattes ett område

om c:a 1° hektar till gemensamt sand- och grushämtningsställe. Området är

sedan flera år tillbaka utnyttjat och för sitt ändamål utan värde, men beläget a

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

sådan plats inom Sme mumcipalsamhälle, att det efter planering kunde användas

till byggnadsplats!-. Då fördelaktigt köpeanbud å området avgivits ville

flertalet delägare sälja detsamma och kallelse utfärdades till sammanträde med

delagarna för att besluta i frågan. Några av de delägare, som innehade minsta

lotterna, vägrade sitt samtycke. I följd därav begärdes förordnande för lantmätare

att verkställa klyvning å området. Förrättningen påbörjades, men då skiftesJaggnmg

skulle företagas, visade det sig, att klyvning icke kunde ske utan för*a,

nS i ! ett tlertal delägare, vadan förrättningen inställdes. Sedan innehaves samfalligheten

gemensamt som förut, varvid ena året överenskommes om att för året

bortarrendera betet a området, andra året åter tvist uppkommer om priset för

arrende med påföljd att ingen inkomst alls fås. De år utarrendering kommit till

stånd, har arrendet vanligen betalts med 20 kronor, medan området i anseende

till sitt läge bör vara värt minst 2,000 kronor.

™ samma hemman utlades ock en samfällighet vid sjön Fry ken, dels

till lastageplats och dels till plats för ångbåtsbrygga. Samfälligheten, som ej

tagits i anspråk för något av berörda ändamål, mneslutes numera på tre sidor

av Sunne bryggeris byggnader såsom en dettas gårdsplan. Bryggeriets ägare har

begärt att fa hopa området, men även detta har vägrats på sätt som nyss anförts.

. j;111 hemmanet Gjutaregården i Sunne socken hade utlagts en del samfalligheter,

däribland ett område, avsett till svinhage. Då detta område aldrig

tagits i anspråk för något ändamål, råkade en längre tid efter skiftet en hem”

mansagare, som ägde den till området angränsande marken, men icke hade kännedom

om någon samfällighet, att vid uppförande av sina uthus få ett av dessa

lönlågt pa samfallighetens ena sida och återstoden av samfälligheten liggande som

gardsplan Da förhållandet upptäcktes, anhöll hemmansägaren hos de övriga samtal!

lghetsdelägarn a att fa köpa området, men enighet om köpet kunde ej uppnås.

Dan anhofl da om klyvning, och sådan förrättning påbörjades. Då emellertid

forrättningsmannen framhöll, att någon kostnaderna motsvarande fördel icke för

delägarna kunde forväntas, fattade de omsider beslut om samfallighetens försäljning

och inställdes förrättningen. J

.... Inom hemmanet Ivarsbjörke i Sunne socken utlades vid hemmansklyvning

a ob ore skatt ett område till gemensamt grustag, men då det var beläget c:a

kilometer från huvudlotterna, blev det aldrig därtill använt. Eu ny ägare, som

köpt endast den utäga, varå samfälligheten var belägen, och icke ägde kännedom

om denna undanschaktade gruskullen och uppförde fullständiga byggnader, varvid

en yge byggnad, ett stall med skjul och halva manbyggnaden kommo att ligga

pasamfalhgheten. Under hösten 1915 upptäcktes förhållandet av en delägare i

skifteslaget, vilken innehade 23 öre skatt. 4 1 -

Av denne fick då ägaren till hygglighet

till högt rms Två andra rlul
-

naderna köpa hans andel i berörda samfällighet till hög? pris.^Två andra" £1- agare, tillhopa innehavande omkring (i öre skatt, hava vägrat sälja sina andelar,

e lura de aldrig från platsen hämtat något grus eller någonsin kunna fä någon

användning därav som grustag. s b

Alldeles intill Torsby samhälle vid utloppet av Eöjdälvens flottled i Fryf.

en Jlggero en till hemmanet Västanvik hörande allmänning, vilken för omkring

tjugufem ar sedan upplåta på tjugu år till plats för sågverksrörelse. Sådan har

vrs Sei,aili 11 ? ?r pmfa^^nolrig bedrivits därstädes och dyrbara anläggningar finnas.

A ar kontraktet a upplåtelsen för några år sedan skulle förnyas, blev detta av

eu eller ett par delägare förvägrat; den för industri synnerligen lämpliga platsen

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

kan komma att undandragas ett nyttigt bruk och övriga delägare riskera att gå

miste om en god avkastning.

A samma allmänning-finnes jämväl uppförd en mekanisk verkstad. Denna

löper samma risk i fråga om kvarblivande som sågverket.

Västernorrlands län: Trävaruaktiebolaget? Svartvik, vilket är skatteägare

i Nolbv by, Njurunda socken, och innehar samtliga övriga, utom två, byamäns

rätt till deras andelar i byamännens samfällda lägenhet, Sandslån, utgörande en

uppgrundning i Ljunga älvs nedersta lopp och belägen ungefär mitt emot bolagets

cellulosafabrik å västra älvstranden, har förgäves sökt träffa överenskommelse

med de återstående två byamännen om upplåtelse på 25 år av deras andelar

i holmen med tillhörande stränder och vatten. Holmen avsågs till upplagsplats

för virke till fabriken och vattenområdet därutanför var även behövligt för anläggningen.

Då uppgörelse icke kunnat ske, måste bolaget inskränka sin disposition

av holmen till den del, som vid ett eventuellt skifte med sannolikhet torde

tillkomma bolaget och de byamän, med vilka uppgörelse kunnat träffas.

Vid laga skifte å Flygsjö by i Gfideå socken avtogos för delägarnas samfällda

behov två myrtag. Énligt hävdvunnet bruk ägde även innehavare av avsöndringar

eller torpare att åtminstone å det ena myrtaget, vars läge för hem- „

mansägarna var mindre förmånligt, hämta sitt behov av myrjord. Fn torpare,

som lag i annan tvist med en hemmansägare, blev av denne stämd för åverkan,

bestående däri, att torparen utan lov tagit myrjord. Käromålet blev ogillat, men

endast på den grund att skadan icke blivit visad. Övriga hemmansägare hade

intet att erinra mot torparens användande av myrtaget.

I Tävra by, Arnäs socken, var ett grustag i enlighet med sin beskaffenhet

egentligen avsett till mursand och dylikt, men brukades av en delägare till väglagningsämne.

För att förekomma sandtagets spolierande för icke avsett ändamål

måste samfälligheten delas.

Beträffande åtskilliga för gemensamt behov till »fiskeläge» avsatta områden

har förekommit, att för fiskare erforderliga tomtområden därå icke kunnat medelst

bindande avtal upplåtas. Dylika fall hava meddelats från Ulvöhamn å Sörbyns

allmänning på Ulvön, Nätra socken, Sandviken å Norra Ulvön och G-risslan inom

Själevads socken.

Jämtlands län: För omkring tjugu år sedan byggdes i Kvarnån i Ströms

socken en såg av nitton delägare i en vid laga skifte över Yästbygdens skifteslag

undantagen samfälld sågplats, belägen omkring fem kilometer från Strömsund.

Vattentillgången var så liten, att sågen endast kunde användas omkring en månad

årligen. Femton av sågens ägare önskade flytta den till lämplig plats invid

byarna och arrendera elektrisk kraft för dess drift, då den kunnat användas hela

året om. De övriga fyra delägarna satte sig däremot och ville ha sågen kvar på

dess ursprungliga plats, emedan denna låg invid deras skogsskiften. Då enighet

ej uppnåddes, fick sågen stå kvar och de delägare, som önskat flyttning av sågen

och för vilka dess läge var obekvämt, hava efter denna tid icke använt densamma,

utan den har fått förfalla och är nu oanvändbar.

A’id laga skifte å Ytterbergs by bestämdes, att åtskilliga vägar skulle upptagas

inom byn, och anslogos medel därtill. Då arbetet sattes i gång, hade arbetspriserna

stigit med omkring 50 procent och till följd därav kunde endast en

del av vägarna upptagas, varefter arbetet avstannade. Något anskaffande av

ytterligare erforderliga medel har ej kunnat beslutas.

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Vid samma skifte undantogos ock en del områden, därå foder kan skördas.

Men att tillvarataga detta går icke på grund av svårigheten att få beslut tillstånd

med det stora antalet delägare.

Västerbottens län: I april 1914 ingavs till domhavanden i länets norra

domsaga ansökning om syn enligt 10 § i lagen om jordägares rätt över vattnetå

hans grund för anläggning dels av en damm i Klintforsån mellan västra

stranden å ett Degerbyns byaägare gemensamt tillhörigt skifte och östra stranden

i Stämningsgårdens by, dels ock av annan byggnad vid och i vattnet för

tillgodogörande av vattenkraften till »distribuering av elektrisk belysning». Vid

syn i maj företedde sökandena köpebrev, varigenom de av ett femtiotal av Degerbyns

byamän köpt byns samfällda kvarnplats vid den s. k. Klintforsen eller just

där ifrågavarande dammanläggnings västra fäste och vattenverket skulle byggas.

Det upplystes, att köpebrevet vore undertecknat av samtliga byamän med undantag

av ägarna till 13,/sl6 mantal. Degerbyn består av sammanlagt 227/82 mantal. Anläggningen

bestreds vid synen av en utav de byamän, som ej underskrivit köpebrevet.

Häradsrätten gav det utslag, att enär sökandena ej av samtliga byamän

i Degerbyn förvärvat byns vattenrätt i Klintforsen samt den ifrågasatta anläggningen

ej kunde utföras utan förfång för de byamän, som ej upplåtit rätten, kunde

det begärda tillståndet ej meddelas.

På offentligt föranstaltande uppgjordes år 1855 förslag till kajanläggning

vid Grumboda hamn i byn av samma namn, Nysätra socken. Utrymme till anläggningen

skulle tagas av eu för byn gemensam strandremsa. Dumboda byamän lämnades

rätt att mot åtnjutande av bar lastpenningar och kajavgifter utföra anläggningen,

och bestämdes, att om byamännen ej ville begagna sig av denna rätt, den som

eljest vore hugad därtill ägde att mot åtnjutande av nämnda förmåner anlägga

kajen. Vid bystämma år 1856 nåddes ej enighet om gemensamt utförande av företaget.

Omkring hälften av byamännen önskade bygga, de andra icke. Stämman

beslöt att överlämna rätten till företaget till de byamän, som voro villiga till

att utföra anläggningen. Dessa planlade företaget med indelande av detsamma

i 22 lotter (»aktier»). Ägaren av ett industriellt företag i trakten (Robertsfors

bruk) hade funnit företaget förmånligt och förvärvade efter hand 15 av lotterna

samt påbörjade byggandet. Vissa tvistigheter rörande brukets och byamännens

rättigheter föranledde emellertid rättegång, varefter byggandet avstannade. Nu

uppträdde en av lottägarna i förening med de byamän, som förut avstått från företaget,

och utverkade på nytt av Konungens befallningshavande rätt att utbygga

kajen och uppbära kajumgälder, varefter kajen omsider kom till stånd. Senare

överläto de byggande sina rättigheter till enskild person, som under en lång följd

av år innehade desamma. Vid dennes död var kajen förfallen och stärbhuset befattade

sig ej med densamma. Syn hölls, varefter Konungens befallningshavande

hembjöd till byamännen att mot åtnjutande av förutvarande avgälder iordningställa

kajen. Detta avböjdes, och jämväl Nysätra kommun avböjde liknande erbjudande.

Enskild person åtog sig slutligen kajens iordningställande och fick

kajplatsen av Konungens befallningshavande på sig överlåten under sådana former,

att han ansåg sig vara i oinskränkt besittning av platsen och försummade försäkra

sig om rättigheternas intecknande. Personen i fråga byggde kaj och magasin

och uppbar kajavgifter en längre tid, varefter han till Nysätra lantmannaförening

överlät dels, med full äganderätt, tre magasin och en kontorsbyggnad, dels, med

den rätt han fått av Konungens befallningshavande på sig överlåten, kajplat
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

sen och kaibyggnaderna. På grund av vissa intressekonflikter uppstod rättegång

mellan några enskilda, vilka ock anskaffat fullmakter från ett flertal av byamännen

och lantmannaföreningen. Byamannen fordrade att återfå platsen och att

byggnaderna skulle avflyttas. Underrätterna underkände dessa anspråk, enär

Ivonuno-ens

i anderätt supplåtelse, som borde gälla i 50 år, varav dock omkring hälften stode

åter. I högsta instans undanröjdes underrätternas beslut och förpliktades lantmannaföreningen

att avstå kajplatsen till byamännen samt att inom tre manader

avflytta åbyggnaderna, enär platsen tillhörde byn och upplåtelsen, till vilken

Konungens befallningshavande ej varit befogad, ej var befästad med inteckning.

Under °det processen pågick bvggde handlande i orten med medgivande av alla

byamän utom tre (i allt ett 50-tal hemmansägare) ett varumagasin a kajen. .Dessa

tre klagade hos Konungens befallningshavande, som bestämde att magasinet skulle

avflvttas Magasinet nedrevs och flyttades på annan del av den samfällda stranden

utom kaiområdet, ^nyo klagades hos Konungens befallningshavande av de tre

byamän (tillhörande lantmannaföreningen), som ej medgivit magasinets uppförande,

varvid på nytt resolverades att magasinet skulle avflyttas, vilket ock skedde.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.