Sök i Ratio Lex

KLOCKARE ORGANIST- OCH KANTORS(KYRKOSÅNGAR)BEFATTNINGARNA EFTER

226 sidor, varav 197 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 197 av 226 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1921:3, band 1, KLOCKARE ORGANIST- OCH KANTORS(KYRKOSÅNGAR)BEFATTNINGARNA EFTER

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

UTREDNING

ANGÅENDE

KLOCKARE ORGANIST- OCH KANTORS(KYRKOSÅNGAR)BEFATTNINGARNA
EFTER

NÅDIGT UPPDRAG UTGIVEN

GABRIEL THULIN

AVD. 2

FÖRSLAG

TILL KLOCKARINSTITUTIONENS OMREGLERING

RIKTLINJER FÖR NY LAGSTIFTNING

TRYCKT HOS

P. PALMQUISTS AKTIEBOLAG, STOCKHOLM IBIS

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

Den redogörelse, som i Avd. 1 lämnats angående klockarinstitutionens

uppkomst, utveckling och nuvarande innebörd, utvisar tydligen, att eu omreglering

av nämnda institution är av största behov påkallad. Fråga härom

har ock sedan länge varit föremål för uppmärksamhet från det allmännas

sida och särskilt sedan år 1900 föranlett ett stort antal framställningar

till K. M:t, framförallt från kyrkomucisis sida1).

Med föranledande därav tillkallades på grund av nåd. bemyndigande!!

d. 14 juni och d. 0 sept. 1907 särskilda kommitterade (eif. 1908 ars

komm.) att inom ecklesiastikdepartementet biträda vid utredning av frågan

om ändrade bestämmelser rörande klockarinstitutionen, och avgåvo dessa2)

d. 31 jan. 1908 sitt betänkande. Efter en historisk redogörelse för klockarinstitutionens

utveckling uttalade sig kommitterade för dess avskaffande.

En del av de nuvarande klockargöromålen borde, på sätt å åtskilliga orter

redan skett, överflyttas å kyrkvaktaren. Klockarnas övriga göromål skulle

läggas på en kyrklig tjänsteman, benämnd kantor, med musikalisk bildning,

vilkens huvudsakliga uppgift skulle vara att leda och lyfta kyrkosången

samt åt församlingens ungdom lämna sångundervisning. 1 och med

kantorsinstitutionens upprättande skulle kyrkosångarbefattningarna av sig

själva upphöra att finnas till. Däremot skulle organistbefattningen, där

orgel funnes, fortfarande vara en särskild tjänst, avlönad för sig. Med

tillämpning härav framlade kommitterade förslag:

dels till lag angående upphävande och ändring av vissa stadganden

i kyrkolagen av följande lydelse:

Med upphävande av stadgandena i It kap. 8 24 kap. It, 31, 32

och 33 samt 26 kap. 1 £ kyrkolagen, såvitt dessa stadganden röra

klockare, förordnas härigenom:

9 Härom se 1908 års kemmitterades betänkande, s. 1 ff., och 1915 åra sakkunnigas förslag,». 15 (T.

2) Kontraktsprosten A. Tli. Pettersson, lektorn K. Beckman, kantorn Per Borgh och f. d. kansli•

rådet Wilh. Beskow.

1 — Klockarutredningcn.. Afd. a.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Förslag till kloekar institutionens omreglering.

att i stället för klockare skola i församlingarna anställas kantorer;

att kantor äger åtnjuta de klockare tillförsäkrade förmåner och rättigheter

;

att härigenom icke göres någon inskränkning i den rätt, som må tillkomma

redan anställd klockare; samt

att K. M:t äger utfärda särskild stadga rörande fordringar för behörighet

till kantorsbefattning, kantors antagande och entledigande samt hans

tjänståligganden;

dels ock till:

ändring i åtskilliga lagar, kungörelser in. rn., avseende allenast utbyte

av ordet klockare mot kantor och klockarbol mot kantorsboställe;

ändring av i; 2 mom. 3:o, 6:o och I0:o i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd d. 21 mars 18f!2;

stadga för kantorer och organister; samt

lag angående reglering av organisters och kantorers avlöning (eif.

1908 ars förslag).

Förslaget till stadga för organister och kantorer innehöll i huvudsak

följande: 1 första kapitlet, som omfattade allmänna bestämmelser, stipulerades,

bl. a., att organist- och kantorstjänst eller båda dessa tjänster Unge förenas

sins emellan eller med folkskollärartjänst. Andra kapitlet var avsett

att meddela bestämmelser om examina men hade av anförda skäl ej formulerats

i paragrafer. Stadganden om kompetens och tillsättning upptogos

i tredje kapitlet, om tjällståligganden i fjärde samt om tjänstledighet och

tjänstgöringsbetyg ävensom om tjänstinnehavares entledigande i femte kapitlet.

(Iver kommitterades förslag hördes vederbörande myndigheter och institutioner,

varvid flertalet uttalade sig för klockarinstitutionens avskatfande

och dess ersättande med den föreslagna kantoratstitutionen. Åtskilliga

avstyrkte emellertid förslaget eller uttalade sig för, att man i stället borde

tidsenligt reformera klockarinstitutionen. Från flera håll framställdes mot

förslaget betänkligheter med hänsyn till privilegiefrågan och den därmed

i samband stående tryggheten för vissa med klockarinstitutionen förenade

löneförmåner, liksom ock anmärkningar gjordes mot att ur kyrkolag uteslutits

och till stadgan hänvisats bestämmelser, som dittills reglerats i kyrkolags

ordning, särskilt angående tjänståligganden för och behörighet till befattningen.

Efter nåd. bemyndigande tillkallades därefter hovrättsrådet Ekman

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Förslag till ldockarinstitutionens omreglering.

att jämte annan person i egenskap av sakkunnig biträda i ecklesiastikdepartementet

med frågans fortsatta behandling, särskilt vad anginge de

med klockarinstitutionen förenade löneförmåner. Efter den senares död

avgav, till vägledning vid ärendets vidare utredning i hela dess vidd genom

särskilda sakkunniga, Ekman d. 7 jan. 1915 en promemoria (cit. 1915

års profil.). Däri anslöt sig Ekman till deras mening, som ansett att

klockartjänsten, väsentligen réformerad, borde bibehållas. Jämte klockaren

borde i alla större församlingar finnas eu kyrkogångare eller kantor till

ledning vid kyrkosångens inövande och utförande. Funnes orgel i församlingen,

skulle tillika vara anställd eu examinerad organist. I mindre församlingar

borde dessa tre befattningar vara förenade. Dessutom föreslogs

för biträde å pastorsexpeditionen inrättandet av eu ny befattning, vilken

lämpligen borde vara förenad med samtliga eller endera av nyssnämnda

befattningar, och vilkens innehavare skulle benämnas kyrkoskrivare. Ekman

överlämnade tillika förslag till lag om reglering av de klockare, kvrkoskrivare,

organister, och kantorer tillkommande löneförmåner, med hemställan

att på lämpligt ställe i kyrkolagen eller i särskild med kyrkomötets

samtycke, av Konung och riksdag stiftad lag borde, i enlighet med

vad ovan angivits, införas föreskrift om de hithörande tjänster, som borde

finnas i territoriell församling.

Under tiden hade åtskilliga nya framställningar inkommit till K. M.t1),

och tillkallades, efter nåd. bemyndigande, d. 26 jan. 1915 nya sakkunnig;!

att inom ecklesiastikdepartementet biträda vid fortsatt utredning av frågan

om ändrade bestämmelser rörande klockarinstitutionen. D. 19 maj 1915

överlämnade dessa (cit. 1915 års sakh.* 2) till K. M:t förslag dels till lag angående

kantorer, dels till grunder för statsbidrag till kantorers avlönande

med motiv. De sakkunniga anslöto sig, i likhet med Ekman, till uppfattningen,

att klockarinstitutionen borde bibehållas, dock väsentligen reformerad.

Därvid skulle emellertid, för undvikande av ett stort antal befattningshavare,

kloekar-, kyrkosångar- och organistbefattningarna, med undantag för

vissa större stadsförsamlingar, gemensamt innehavas av eu befattningshavare,

benämnd kantor, som, i stället för den av Ekman föreslagna kyrkoskrivaren,

jämväl skulle hava till åliggande att lämna biträde å pastorsexpeditionen,

för vilket ändamål under vissa förutsättningar statsbidrag skulle utgå.

1 lagförslaget upptogos angående befattningshavarnas tjänståligganden och behörighet

till befattningarna en del bestämmelser, som ansetts höra bara

9 Se s. 1 not 1.

2) Överdirektören J. I,. Widell, kyrkoherden Oh. A. hysande!'' och överläraren O. T. Oranér.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Förslag till klocka)''institutionens omreglering.

kyrkolags natur, men uttalade de sakkunniga, att de bestämmelser, som

därutöver erfordrades i administrativ väg, borde uppgöras, först sedan

huvudgrunderna för den blivande organisationen av riksdag och kyrkomöte

godkänts.

Over de sakkunnigas förslag hava infordrade lind. utlåtanden avgivits

av samtliga K. It. och domkapitel, Stockholms stads konsistorium och överståtliållarämbetet,

folkskoleöverstyrelsen, statskontoret och kammarkollegium,

varjämte centralstyrelserna för Sveriges allmänna folkskollärarförening, allmänna

svenska prästföreningen och Sveriges allmänna organist- och kantorsförening,

vilka satts i tillfälle att yttra sig i ärendet, utlåtit sig däri.

Yttranden i ärendet hava överlämnats av Domk. i Västerås från dåvarande

prosten L. Lindberg, av Domk. i Göteborg från prostarna 1. S.

(iillberg, S. J. Ljungnér och S. F. Wetterberg, av Domk. i Karlstad och

Kalmar från stiftens organist- och kantorsföreningar, av Domk. i Härnösand

från domprosten P. Söderlind, prosten J. E. Björkq vist ocli kyrkoherden

P. Palmqvist, av Domk. i Luleå från kyrkoherden J. Nygren och musikdirektören

P. E. P. Englund, av Domk. i Visby från vederbörande kontraktsprostar

samt av K . B. i Göteborgs och Bohus län från pastorsämbetet i

Ödsmåls församling, varjämte Lunds stifts organist- och kantorsförening

översänt utdrag ur protokoll, hållet vid styrelsens behandling av förslaget.

De sakkunnigas förslag i föreliggande skick har avstyrkts av Domk.

i Göteborg, Visterås och Luleå, K. B. i Kopparbergs och Gottlands län,

musikdirektören Englund (Härnösands stift) samt eu del av de i ärendet

hörda prästmannen, därvid särskilt framhållits av:

Domk. i Västerås: 1 ten föreslagna lagens antaglighet vore i många

fall beroende av de administrativa bestämmelser, som komme att i sammanhang

därmed utfördas. Då kännedom saknades t. ex. om kompetensvillkoren,

och därigenom omdömet om förslaget i dess helhet betydligt försvarades,

samt härtill komme, att förslaget lede av väsentliga brister, ansåge sig

domkapitlet böra avstyrka dess antagande i det skick, vari det förelåge.

K. Ii. i Kopparbergs lön: Förslaget hade sin väsentliga grund i den

åskådningen, att något borde göras för att söka höja kyrkosången i landet.

1 detta syfte hade de sakkunniga föreslagit, att en kantorsbefattning skulle

inrättas i värjo territoriell församling. Då emellertid denna befattning

skulle överhopas med eu hel del andra till kyrkosångens område icke

hörande sysslor och åligganden, som fordrade helt andra förutsättningar

än dem för arbete å musiklivets område, vore det högst tvivelaktigt, om

man även genom de i utsikt ställda synnerligen dryga kostnaderna skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till kloekarinstitutionens omreglering.

nå det angivna målet. Ett synnerligen betänkligt läge både förslaget även

därutinnan, att man icke ens uppdragit konturerna till de examina, som

skulle giva kompetens till kantorstjänst och följaktligen svävade i fullkomlig

ovisshet om, huruvida de ifrågasatta löneförmånerna kunde anses lämpliga.

En annan principiell erinran mot förslaget vore, att genom detsamma

församlingarnas självbestämningsrätt träddes för nära. Enligt förslaget

skulle offentlig myndighet kunna mot församlingens vilja bestämma både

antalet kantorer och deras löneförmåner. En sådan bestämmelse strede

enligt K. 1 >:s uppfattning fullständigt mot hittills gällande åskådning

beträffande församlingarnas ställning såsom medelsbeviljande. Efter att

hava framhållit betänkligheterna mot kantor såsom biträde å pastorsexpeditionen,

anförde K. B. vidare: Kyrkosångens höjande skulle bättre och

lättare ske därigenom, att fullt självständiga organisttjänster, vilkas innehavare

vore kompetenta att. även ägna sig åt kyrkosången, funnes i församlingar,

där förutsättning för ett framgångsrikt arbete på kyrkosångens

område vore för handen, något som ingalunda alltid vore händelsen. Detta

skulle enligt K. B:s uppfattning bäst ernås därigenom, att staten lämnade

lämpligt ekonomiskt bidrag till organist, i det fall att denne iutoge nyss

angivna ställning och ägde den högre kompetens, som erfordrades för att

leda och utveckla kyrkosången. Genom ett sådant tillvägagångssätt skulle

man så småningom nå fram till det bättre tillstånd, som eftersträvades.

Att nu inrätta eu tjänst under namn av kantor, som i sig innefattade alla

möjliga åligganden, skulle däremot icke väsentligen föra fram förhållandena

ur det otillfredsställande läge, vari de nu befunne sig. K. Ii., som sålunda

icke kunnat dela de synpunkter, vilka legat till grund för förslaget,

ansåge sig förty icke kunna förorda dess upphöjande till lag.

Musikdirektören Englund (Härnösands stift): Då förslaget blott inuebure

eu namnändring från klockare till kantor, och bisysslorna fortfarande såsom

hittills vore omöjliga för befattningshavaren att fullgöra, samt härtill komme,

att löneförmånerna bleve för kåren synnerligen otillfredsställande, i många

fall sämre än förut, och förslag till pensionering ej framlagts, kunde

han ej tillstyrka stadfästelse av förslaget.

Av övriga vederbörande hava flertalet uttalat sig för förslaget eller

åtminstone för dess huvudgrunder.

Med undantag för Domk. i Växjö och Karlstad, < iverståthållarämbetet,

K. B. i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Göteborgs och

Bohus, Värmlands, Västernorr lands, Västerbottens och Norrbottens flin samt

Karlstads stifts organist- och kantorsförening och pastorsämbetet i Odsmål

opaginerad Kontrollera mot PDF

tf Myrslag till kloclcarinstitutionens omreglering.

huva emellertid samtliga framställt mer eller mindre väsentliga anmärkningar

mot särskilda bestämmelser i förslaget eller ändringsförslag til! detsamma,

och bär från en del håll tvekan uttalats, om det behov av föreskrifter i

ämnet, som onekligen förefunnes, krävde en så pass omständig lagstiftning,

som här föreslagits.

Kammarkollegium har — under tillkännagivande att kollegium, till följd

dels av den korta tid, som varit kollegium anslagen för ärendets behandling,

dels ock av det stora antal ärenden av vidlyftig och brådskande beskaffenhet,

som varit beroende på kollega handläggning, saknat tillfälle

ägna förslaget tillräckligt omfattande granskning — särskilt påpekat nödvändigheten

av ytterligare utredning hl. a. angående möjligheten att genom

uppsamlande till eu gemensam kassa av överflödiga avlöuingstillgångar vid

klockarbeställningar kunna bereda en utjämning i avseende å de olika pastoratens

bi d r agss kyld igli et och de skilda befattningarnas lönebelopp, nudårsrättens

bibehållande, klockarboställena och deras skogsavkastning etc.

Beträffande förhållandena på Gottland och i Stockholm bär särskilt

anförts av :

Domk. i I isig/: Förslaget innebure för stiftet eu betydlig ökning i

utgifterna för ifrågavarande kyrkliga funktioners utförande utan motsvarande

om ens några — fördelar för vare sig pastorer eller församlingar. De

gottländska församlingarna vore nämligen i allmänhet så små, att förening

av kantors- och folkskollärartjänst komma att bliva nästan undantagslös

regel. Och då dessutom duplikation eller alternering redan ägde rum i

de allra flesta pastorat samt ingalunda inskränkt utan snarare utsträckt anordning

av detta slag vore att vänta efter den nya prästlöneregleringens

genomförande i stiftet, torde i det närmaste varje kantor nödgas tjänstgöra

i två kyrkor varje söndag och i minst lika många församlingar fylla kantors

Övriga uppgifter. Hädan kantor, som tillika vore folkskollärare, behövde

efter förslaget icke biträda pastor vid å pastorsexpeditionen förekommande

göromål, ej heller verka för bildande av eller inöva och leda särskild kyrkokör.

flan vore visserligen skyldig att i lämplig omfattning meddela

undervisning i kyrkosång åt konfirmander, men att förhållandena härvidlag

ej bleve särdeles gynnsamma för en någorlunda fruktbringande undervisning

vore lätt att inse, om man besinnade, att kantor i regel skulle hava att

infoga detta arbete bland hans övriga tid och krafter fordrande göromål i

skola och kyrka, de senare i minst två församlingar. De sakkunniga hade

ju även framhållit, att man av eu dylik kantor ej heller finge begära tillräcklig

övning för bibehållande och förborrande av hans musikaliska fär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till klockarinstilutionens omreglering. i

digheter. 1 stort sett hade dock förslaget sina avsevärda förtjänster, och

innebure det eu välbehövlig reform. Särskilt deri förbättring av ifrågavarande

befattningshavares sociala och ekonomiska ställning, som förslaget

avsåge, vore ägnad att fylla ett länge känt behov. Även torde ett genomförande

av förslaget komma att medföra kyrkomusikens höjande i stora

delar av Sverige, i synnerhet på fastlandet. För att emellertid de sina

Gottlandsförsamlingarna å ena sidan måtte bliva i tillfälle att tillgodogöra

sig de möjligheter till kyrkomusikens höjande, som förslaget jämväl för

församlingar med dessas villkor ändock innebure, och a andra sulan

undgå att över hövan betungas av den ökade ekonomiska bördan lör ifrågavarande

ändamål, funne domkapitlet det i hög grad önskvärt och även

billigt, att statsbidrag komme att utgå jämväl för med folkskollärartjänst

förenad kantorsbefattning under samma förutsättningar och till samma belopp,

som föreslagits beträffande kantorsbefattningar, som ej vore förenade

med folkskollärartjänst.

Kons. i Stockholm: För huvudstadens församlingar skulle förslaget,

om det bleve godkänt, komma att i allt väsentligt medföra endast ett stadfästande

av det sätt att ordna de hithörande angelägenheterna, vilket sedan

länge i dessa församlingar praktiserats. Då konsistoriet ansåge detta sätt

tillfredsställande och det syntes uppenbart, att även vad förslaget i övrigt

innehölle av beskaffenhet'' att äga tillämplighet på huvudstadens församlingar

— låt vara att anmärkningar kunde däremot göras — i det hela

måste anses tillfredsställande, ansåge sig konsistoriet, med avseende särskilt

på huvudstaden, icke hava några erinringar att göra mot huvudgrunderna

i den föreslagna lagstiftningen.

(herståthällarämbetet: Det föreliggande förslaget komme, om det godkändes,

att för församlingarna i huvudstaden vara av jämförelsevis ringa

betydelse. Inom dessa, som hittills själva var för sig ordnat hithörande

angelägenheter, vore redan de åligganden, som enligt förslaget i allmänhet

skulle tillkomma kantor, fördelade på 2 eller 3 befattningshavare, klockare,

organist och kantor, och avlöningarna vore i förhållande till den av lagförslaget

tänkta minimiavlöningen för gemensam befattning rikligt tilltagna.

Att någon av huvudstadens församlingar i framtiden skulle nöja sig med

eu befattningshavare för utförande av samtliga hithörande åligganden vore

ej antagligt, lika litet som att någon av församlingarna skulle vilja förvägra

dessa tjänstemän den avlöning, som skäligen borde dem tillkomma

Deri befattning, som enligt förslaget i avseende å arbetets fördelning och

bestämmande av avlöningsförmåner skulle tillkomma konsistoriet och äm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Förslag till klockar institutionens omreglering.

betet, vore emellertid av den art, att den icke för församlingarna borde

kunna kännas pa något sätt betungande. Förslaget torde sålunda, vad

huvudstaden anginge, om oek i det hela obehövligt, dock icke komma att

medföra någon olägenhet; och då vissa däri upptagna detalj föreskrifter syntes

kunna vara till nytta även för Stockholm, hade ämbetet icke något att

erinra mot förslaget. I

I det följande kommer detaljerad redogörelse att lämnas för 1915 års

sakkunnigas förslag med motiv jämte över förslagen avgivna särskilda yttranden,

varvid i erforderliga delar jämväl redogöres för 1908 års förslag

och 1915 års promemoria med motiv. Därefter upptagas i korthet till

behandling de föreskrifter i 1908 års stadga, som ej återfinnas i 1915 års

förslag, ävensom frågorna om ändrade bestämmelser angående kyrkomusikers

utbildning och deras pensionering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till lag ang. kantorer 1 §.

0

Förslag till lag angående kantorer.

Med upphävande av kyrkolagens 24- kap. 30, 31, 32 och 33

lagen angående tillägg till Jo kap. 18 § kyrkolagen d. 14 okt. 1898, nåd.

förordningen angående allmänt ordnande av klockarnas löneinkomster d. 2 nov.

1883, lagen angående ändring i gällande stadganden om tillsättning av organist-

''och klockare fattningar d. (i april 1894 samt lagen angående sättet för

organistlöns utgående d. 16 okt. 1908, så ock råd i andra författningar

kan finnas stridande mot här nedan meddelade föreskrifter, förordnas som

följer:

1 §■

För territoriell församling skall, där ej enligt 16 § annorlunda förordnas,

finnas anställd en kyrklig tjänsteman, benämnd kantor, vilkens tjänst

skall i sig innefatta kloekar-, kyrkosångar- och organistbefattningarna.

1908 års förslag:

§ 1. 1. I varje kyrkoförsamling skall, där hinder ej möter i församlings medel
löshet,

finnas en examinerad kantor samt, där orgel linnes, en examinerad organist.

1 förslaget till lag angående upphävande etc. av vissa stadganden i kyrkolagen föreskrevs:

saft i stället för klockare skola i församlingarna anställas kantorer;

att kantor äger åtnjuta de klockare tillförsäkrade förmåner och rättigheter.»

1908 års stadga kap. I:

§ 1. 1. Organist- och kantorstjänst eller båda dessa tjänster må sins emellan eller

med folkskollärartjänst förenas.

§ 2. 1. Förening av organist- och kantorstjänst beror av församlingens eget beslut.

Motiv: Om, på sätt kommitterade med stöd av den historiska redogörelsen för klockarinstitutionen

funnit, nämnda institution borde avskaffas, bleve frågan, vad som skulle

träda i dess ställe. Om än en del av det arbete, som nu utfördes av klockaren eller

under hans tillsyn, vore av ringa betydelse; ett vore dock visst, att detta arbete måste

i en nödvändig yttre ordnings intresse utföras. Fn del av de nuvarande klockargöromålen

vore väl till sin natur av den beskaffenhet, att de borde, på sätt å åtskilliga orter

redan skett, å kyrkvaktaren överflyttas. Men å andra sidan kunde omöjligen alla nuvarande

klockargöromål å kyrkvaktarna överflyttas. Av kyrkvaktarna vore 2,101 boende

under 3 samt 120 över 3 kilometer från kyrkan. Kyrkvaktare funnes icke i 77 för
2

— Klockar ut redningen. Afd. 2.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Förslag till Iclockarinstitutionens omreglering.

samlingar (från 215 församlingar hade uppgifter ej erhållits). Det funnes bland klockargöromålen

mycket, vars utförande icke kunde vara under vilken kyrklig tjänstemans

som helst värdighet och åtskilligt så beskaffat, alt det mångenstädes, åtminstone för finkänsligare

sinnen, skulle verka stötande, om det utfördes av personer, ställda på lägre

social ståndpunkt än de nuvarande klockarna. Önskligt syntes snarare vara, att för

framtiden sådant i stället, om klockarinstitutionen komme att upphöra, bleve utfört av

någon, som stode i en högre sådan ställning än för närvarande klockaren, och intet torde

kunna invändas emot, att senast angivna göromål lades på en kyrklig tjänsteman, vilkens

huvudsakliga uppgift skulle vara att leda och lyfta kyrkosången och åt församlingens ungdom

lämna sångundervisning. Alltmera hade insikten om sångens betydelse, icke blott

för höjande av andakten vid gudstjänsterna och kyrkliga förrättningar utan såsom ett

medel, om rätt brukadt, för ädla känslors väckande och närande, gjort sig gällande.

Allt uti de till kommitterade överlämnade handlingarna tydde på, att för kyrkomusikens

och kyrkosångens höjande måste finnas en personal, annorlunda och delvis bättre skolad

än den nuvarande, och säkerligen skulle å landet intet bättre medel till kyrkosångens

och i allmänhet sångens inom församlingarna höjande stå att finna, än om lagbudet om

undervisningsskyldighet i sång åt församlingens ungdom, som icke kunnat genom klockarinstitutionen

förverkligas, efter omständigheterna lämpat, överfördes på en kyrklig tjänstebefattning,

vartill som kompetensvillkor skulle fordras musikalisk bildning. Åt innehavaren

av denna befattning torde ej kunna givas någon lämpligare benämning än kantor.

1 och med kantorsinstitutionens upprättande skulle kyrkosångarbefattningarna av sig själva

upphöra att finnas till. Det torde enligt kommitterades åsikt böra vara en självfallen

sak, att den ställning, kantor och organist komme att intaga, fordrade, att de hänfördes

till kyrkliga tjänstemän och icke till betjänte. Bestämt ansåge sig kommitterade böra

hålla på, att, fastän organist- och de nya kantorsbefattningarna, på samma sätt som nu

vore förhållandet med klockar-, organist- och kyrkosångarbefattningarna, vore med varandra

ytterst närbesläktade, de dock borde vara skilda tjänster med var sin lön. Detta

särskiljande betingades redan därav, att kvalifikationerna för innehavare av kyrkosångarbefattning,

eller de senares motsvarighet, den blivande kantorsbefattningen ingalunda behövde

eller ens borde vara desamma, ty en skicklig organist kunde vara dålig undervisare

i sång, under det att en skicklig sångundervisare kunde sakna erforderliga förutsättningar

för att sköta orgeln. I mången församling kunde ock förefinnas ett verkligt

behov att hava tjänsterna skilda. Särskilt vid förening med folkskollärartjänst kunde

det inträffa, att den ena tjänsten lämpade sig för förening, men ej den andra. I varje

församling borde i regel kantorsbefattning, likasom nu klockarbefattning, finnas. Så vore

icke och kunde icke vara fallet med organistbefattning, enär åtminstone för närvarande

icke på långt när i alla församlingar sådant instrument i kyrkan vore att tillgå, att för

dess skötande erfordrades examinerad organist, och redan häri läge ett skäl mot förslaget,

att i var församling skulle finnas en examinerad sådan. Men för att förekomma, att

utan vidare uppdrag lämnades kantorn att sköta orgeln, borde ovillkorligen fordras, att

ingen utan av K. M:t meddelad dispens finge antagas till organist, med mindre han styrkte

sig äga genom avlagd organistexamen ådagalagd behörighet därtill. Av statistiska upp

gifter framginge, att 310, d. v. s. 12 procent av rikets församlingar ännu saknade orgel1).

Men även formellt skäl talade för, att kantorsbefattningen borde göras till en från orga
‘)

Jfr tab. L.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Förstäf/ till lag ang. kantorer 1 §. 11

nistbefattningen skild befattning. Detta i avseende ä till kloekarna donerade boställen.

I vilken omfattning sådana förekomma, vore kommitterade icke i tillfälle att meddela.

Sedan uråldriga tider hade funnits de i kyrkolagen omnämnda skilda befattningarna, kioo

karbefattning och organistbefattning. Vid detta förhållande vore ostridigt, att, om donator

gjort sin donation åt klockaren, han därmed ej avsett organisten. Svårligen torde, om

kloekarinstitutionen indroges, kunna tänkas, att innehavaren av organistbefathiinge», även

om med densamma förenades en del av de nuvarande klockargöromålen, skulle kunna

få mottaga ett på så sätt donerat boställe, ty denna befattning måste bibehålla samma

karaktär, den haft på den tid donationen skedde, bestående uti, såsom namnet inne

bure, att fylla den kyrkomusikaliska uppgift, som stode i omedelbart samband med

kyrkans orgel. Annorlunda ställde sig saken, om resterna av klockargöromålen, under

återupplivande och omformande av kyrkolagens ursprungliga bestämmelser om undervis

ningsskyldigheten i sång, tilldelades kantorn. Betänkligheterna torde då vika, och intet

hinder förefunnes för tillämpningen av ett statsmakternas beslut, innefattande att, sedan

kloekarinstitutionen avskaffats, dessa boställen skulle, lika väl som av kronan eller menigheter

upplåtna, överföras på den ur kloekarinstitutionen utvuxna, i kyrkolagen ej omnämnda

kantorsinstitutionen, åt vilken skulle givas med moderinstitutionen, sådan den

ursprungligen tänkts, så nära som under de förändrade tidsförhållandena vore möjligt, överensstämmande

uppgifter. —- År 1908 funnes 502 organist-, kantors-, klockar- och k^rkosångarbefattningar,

som vore förenade med folkskollärartjänst. Behov, beroende på ekonomiska

förhållanden inom församlingarna, kommu naturligtvis att fortfarande nödvändiggöra

förening i stor omfattning av dessa båda eller åtminstone den ena av dessa befattningar

med folkskollärartjänst. Det torde ej kunna råda tvekan om, att en dylik, i regel

inträdande förening av två så närbesläktade tjänster som organist- och den nya kantorsbefattningen,

särskilt för åstadkommande av ett ej alltför trångt begränsat arbetsfält för

organisten, vore önskvärd och i de flesta fall nödvändig. Att förening av dessa tjänstei

med folkskollärartjänst i vissa fall kunde medföra svårigheter vore onekligt. Men kommitterade

vore övertygade därom, att dessa svårigheter genom vidtagande av välbetänkta

åtgärder skulle kunna övervinnas. — Det skulle ligga eu överdrift i uppställandet a\ den

fordran, att i varje församling skulle finnas examinerad kantor. Om ock en sådan fordran

gjordes till regel, borde dess ovillkorliga uppfyllande icke krävas för alla olika rall. församlings

medellöshet kunde utgöra hinder för beredandet av skälig lön åt dylik tjänatinnehavare.

Förslaget, att, examinerad organist skulle finnas i varje församling, torde icke

heller kunna godkännas. Det redan genom namnet givna omedelbara sambandet mellan

organist och orgel visade till det här föreslagna stadgandet, att där orgel funnes, skulle,

såvida medellöshet ej hindrade, anställas examinerad organist. Det hade ingalunda för

bisetts, att i vissa kyrkor i stället för orgel anskaffats moderna orgelharmonier, för utnyttjande

av vilkas rika resurser erfordrades en utbildning måhända lika stor som den,

vilken påkallades för omspelning. Men då det befunnits omöjligt att uppdraga en bestämd

gränsskillnad mellan olika slag av orgelharmonier och teknisk term härför ej torde stå att

finna, hade del ansetts nödvändigt att formulera stadgandet såsom i förslaget skett, och

vågade kommitterade hysa den förhoppning, att då större musikalisk färdighet eller utbild

ning krävdes för behandlingen av så beskaffade instrument, vederbörande församling i dylik!

fall, oaktat detta ej föreskrivits, skulle, där ej medellöshet vore orsak, antaga vederbörligen

examinerad organist. Genom bestämt angivande av organistens och kantorns göro
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Förslag till Modern-institutionens omreglering.

mål och den ovillkorliga föreskriften att, där orgel funnes, vederbörligen examinerad organist

skulle anställas, torde trygghet vinnas mot att, såsom nu somligstädes inträffat med

kyrkosångare, kantor antoges till organist. Orsaken till att undantag gjorts från den allmänna

regelns tillämpning i fall av församlings medellöshet, torde utan särskild motivering

vara lätt funnen. Undantaget vore oundvikligt, då här icke såsom beträffande prästerskapets

avlöning funnes någon löneregleringsfond att tillgå, och då kommitterade icke

vågat ifrågasätta beviljandet av statsanslag för stödjande i detta fall av de medellösa församlingarna.

Att myndigheterna icke, utan verkliga skäl, i andra fall skulle medgiva

undantag från regeln om anställande av examinerad organist och kantor, torde man få

hoppas. Den oundvikliga följden av undantagsstadgandet bleve, att dessa församlingar

måste åtnöjas med oexaminerade tjänstinnehavare och finge finna sig i förhållanden enahanda

med de nuvarande.

i avgivna yttranden över kommitterades förslag anmärktes bl. a., att detta i sina

konsekvenser föranledde till skapandet av ett onödigt stort antal tjänstebeställningar, under

det att det både ur församlingarnas och vederbörande befattningshavares synpunkt vore

ändamålsenligt, att förekommande göromål sammanfördes på så få händer och befattningar,

som med förhållandena å särskilda platser läte sig väl förena, att uttrycket

»medellöshet» om församling vore olämpligt samt att nödig trygghet ur privilegiesynpunkt

oj förelåge.

I 191» års prom. föreslogs, att å lämpligt ställe i kyrkolagen eller i särskild, med

kyrkomötets samtycke, av Konung och riksdag stiftad lag borde stadgas, att i territoriell

församling .skulle vara anställda klockare och kantor samt, där så erfordrades, organist,

samtliga med den kompetens, som i särskild av K. M:t utfärdad stadga föreskreves; att

i pastorat med mer än 5,000 invånare tillika skulle vara anställd kyrkoskrivare med

åliggande att biträda pastor på pastorsexpeditionen samt att jämväl i mindre pastorat

sådan befattning, enligt pastoratets beslut, skulle kunna inrättas; att åt kyrkoskrivare

skulle kunna uppdragas att på eget ansvar under pastors tillsyn sköta viss del av bokföringen

på pastorsexpeditionen; att samtliga ifrågavarande befattningar skulle kunna förenas

dels sins emellan, dels ock, under vissa villkor, med folkskollärartjänst; samt att

två eller flera till samma pastorat hörande församlingar skulle kunna, där förhållandena

sådant föranledde, förena sig om gemensam tjänstebefattning av ifrågavarande slag.

Motiv: Klockartjänsten, väsentligen reformerad, borde bibehållas, helst starka betänkligheter

mot institutionens avskaffande även därutinnan syntes möta, att med klockartjänsten

vore förenade vissa privilegier och förmåner, om vilka det torde vara tvivelaktigt,

huruvida de kunde komma andra tjänstinnehavare till godo. Jämte klockaren borde i

alla större församlingar finnas en kyrkosångare eller kantor till ledning vid kyrkosångens

inövande och utförande. I mindre församlingar borde dessa bägge tjänster i regeln

vara förenade. Funnes orgel i församlingen, borde tillika vara anställd en examinerad

organist, dock så att i mindre församlingar samtliga de nu nämnda befattningarna kunde

vara förenade. Härjämte skulle inrättas en ny befattning, vilken lämpligen borde vara

förenad med samtliga eller endera av nyss nämnda befattningar, och vilkens innehavare

torde böra benämnas kyrkoskrivare. Denne skulle vara pastor behjälplig och i vissa

fall kunna erhålla uppdrag att på eget ansvar under pastors tillsyn sköta den del av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Förslag till lag ang. kantorer 1 §.

kyrkobokföringen, vilken uteslutande eller övervägande skedde i det borgerliga samhällets

intresse. I mycket stora församlingar skulle denna anordning möjligen kunna utveckla sig

till en fullt självständig institution, ungefär motsvarande rotemansinstitutionen i Stockholm,

för övertagande av den rent borgerliga registreringen. I pastorat med 5,000 invånare eller

däröver borde kyrkoskrivarbefattningen vara obligatorisk, helst om pastor icke hade

biträde av komminister eller ständig adjunkt på platsen; i mindre pastorat skulle förekomsten

av dylik befattning vara helt och hållet beroende på församlingens medgivande.

Då kyrkoskrivarens arbete till väsentlig del komme att utföras för statens räkning, borde

bidrag av statsmedel till avlöningen kunna påräknas.

1915 års sakkunniga, som ej berörde frågan, om i vissa fall ej examinerad

befattningshavare Unge tillsättas, anförde: Att nu gällande bestämmelser

om klockarinstitutionen vore högeligen bristfälliga och föråldrade

samt i behov av genomgripande förändringar, vore allmänt erkänt. Däremot

ginge meningarna betydligt i sär beträffande beskaffenheten av de nya

bestämmelser, som skulle ersätta de hittillsvarande. 1908 års kommitterades

förslag utmynnade i klockarinstitutionens avskaffande och ersättande med

en kantorsinstitution. De uppgifter, som eldigt förslaget skulle åligga den

nye kantorn, syntes emellertid i stort sett vara desamma, som för närvarande

vore förenade med klookartjänsten. Mot klockarinstitutionens upphävande

hade invänts, att det torde vara tvivelaktigt, huruvida de klockare

tillerkända privilegieförmånerna av rätt till boställen och nådår skulle

kunna överflyttas på de nya kantorerna. På grund härav hade såväl åtskilliga

av de över förslaget hörda myndigheterna som lekman ansett, att

klockarinstitutionen borde bibehållas, ehuru väsentligen reformerad. De

sakkunniga anslöte sig till denna mening. Enligt 1908 års kommitterades

förslag skulle i varje församling finnas ej blott kantor utan även organist.

Ännu flera särskilda befattningar ifrågasattes i 1915 års prom., enligt

vilken i varje församling skulle finnas klockare, kyrkogångare och organist

samt i pastorat med minst 5,000 invånare dessutom kyrkoskrivare. Om

också i de nämnda förslagen medgivits, att de särskilda befattningarna

finge förenas med varandra, torde dock knappast kunna undvikas, att

vid genomförande av vare sig det ena eller det andra förslaget antalet särskilda

befattningshavare skulle komma att bliva större, än som enligt de

sakkunnigas mening kunde vara lämpligt. Skulle för de ifrågavarande befattningshavarna

kunna genomföras löneregleringar, som beredde dem eu

anständig bärgning utan att oskäligt betunga församlingarna, syntes oavvisligt,

att antalet befattningshavare inskränktes i möjligaste mån. Endast

härigenom kunde för övrigt dessa befattningshavares tjänstgöringsskyldighet

erhålla den omfattning, som måste anses som en förutsättning för nyss
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Förslag till hlockar institutionens omregler mg.

nämnda löneregleringar. För begränsning av befattningshavarnas antal hade

bl. a. föreslagits, att med undantag för stadsförsamling, där med hänsyn till

kyrkomusikens behöriga tillgodoseende mer än eu befattningshavare behövde

tillsättas och varom stadgades i 16 4$ av de sakkunnigas förslag, kloekar-,

kyrkosångar- och organistbefattningarna överallt skulle gemensamt innehavas

av en enda befattningshavare, vilken i förekommande fall jämväl

borde hava att bestrida de åligganden, som enligt 1915 års prom. skulle

tillkomma kyrkoskrivaren. En dylik anordning vore ingalunda någon nyhet.

Redan nu vore det regel, att kloekar-, organist- och kyrkosångarbefattningarna

innehades av eu enda tjänstinnehavare. Att nu stadga såsom

obligatoriskt, vad som redan till största delen genomförts i praxis, syntes

icke böra möta några allvarligare betänkligheter. — Det hade ansetts obehövligt

att föreslå bestämmelser om kantorer för de icke territoriella församlingarna:

garnisonstÖrsam 1 ingarna, tyska och finska församlingarna i

Stockholm samt tyska församlingen i Göteborg. På grund härav talade

denna paragraf endast om territoriell församling. Om förening med skol1

ära rtj dust, so vidare under 9 §.

Klockarinstitutionen samt privilegierna och nådår srätten.

190ti års kommitterade upptogo i ett särskilt förslag till lag angående

upphävande och ändring av vissa stadgande!! i kyrkolagen föreskrift, att

i stället för klockare i församlingarna skulle anställas kantorer samt att

kantor skulle äga åtnjuta de klockare tillförsäkrade förmåner och rättigheter.

Om detta förslag av lv. M:t, riksdag och kyrkomöte bifölles, ansåge

kommitterade därav utan vidare bliva följden, att, vad som i 4, 6, 7,

S och 13 punkterna av prästerskapets privilegier gällde klockare, koiume

att gälla kantorer, så att dessa sistnämnda komme i åtnjutande, nuvarande

klockarnas rätt oförkränkt, av dessas rätt till jord, nådår för änkor och

barn samt klockarna enligt privilegierna tilläventyrs tillagda övriga förmåner.

1915 års sakkunniga anförde: Mot klockarinstitutionens upphävande

hade, på sätt ovan nämnts, invänts, att det torde vara tvivelaktigt, huruvida

de klockare tillerkända privilegieförmånerna av rätt till boställen och

nådår skulle kunna överflyttas pa de nya kantorerna. På grund härav

hade de sakkunniga ansett, att kloekarinstitutionen i stället borde bibehållas,

ehuru väsentligen reformerad. Skedde detta, lede det intet tvivel, att

de med klockartjänsten förenade privilegieförmånerna finge tillgodonjutas av

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Förslag till lag ang. kantorer 1 j.

kantor, därvid de sakkunniga syftade på de klockarna tillförsäkrade förmåner

i fråga om deras boställen samt på rätten för klockares änkor och

oförsörjda barn att åtnjuta nådår.

A vgivna i/ttranden:

K. B. i Malmöhus lön: Med hänsyn till privilegierna vore det betänkligt

ändra befattningens benämning.

JK. B. i Kopparbergs län: Enligt nu gällande bestämmelser vore klockartjänstens

innehavare säkerställd genom de prästerliga privilegierna. K. B.

vore synnerligen tveksam, huruvida genom de sakkunnigas förslag, enligt

vilket klockarbefattningen skulle i förändrad form »inne!atlas» i eu ny

kyrklig tjänst, denna privilegierade ställning skulle kunna bevaras och de

förmåner, som genom donationer eller eljest tillkomme klockare, bibehålies

för den nya befattningshavaren.

Kammarkollegium: Frågan om nådårsrätt för änkor och barn etter innehavare

av sådan tjänst, varom nu vore fråga, hade icke av de sakkunniga

berörts i vidare mån, än att i 5 § intagits bestämmelse om skyldighet

för nådårsberättigad att avlöna vikarie. Huruvida den rätt till nådår,

so in för närvarande tillkomme stärbhusdelägare efter klockare, lagligen

kunde utsträckas att gälla löneförmåner, som anvisades den nu ifrågasatte

tjänstinnehavaren i annan egenskap än klockare, syntes tvivelaktigt. I

varje fall hade frågan om nådårsrättens bibehållande förtjänat att upptagas

till behandling i sammanhang med spörsmålet om kloekartjänsternas omreglering.

Egenskap av tjänstemän, valbarhet till kgrko- och skolråd.

1D0S års kommitterade anförde: Det vore eu självfallen sak, att den

ställning, kantor och organist kornrne att intaga, fordrade, att de hänfördes

till kyrkliga tjänstemän och icke till betjänte, och att ingen anledning

funnes att utesluta dem från valbarhet till ledamotskap i kyrkorådet. I

anledning därav hade i £ 2 av kvrkostäm in oförordningen uttrycket »orgelnister,

klockare och annan kyrkobetjäning utbytts mot »kantorer och

organister ävensom kyrkobetjäning».

7.9/5 års sakkunniga framhöllo: De göromål, som enligt förslaget komme

att åligga ifrågavarande befattningshavare, vore otvivelaktigt av den art,

att dessa befattningshavare måste anses såsom tjänstemän och icke såsom

underordnade betjänte. De både hittills enligt kyrkolagens stadgande!!

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 (5 Förslag till klockarinstilutionens omreglering.

Tant i kyrkans tjänst ock borde allt fortfarande så förbliva. Det kade därför

synts lämpligt att i förslaget angiva deras karaktär av kyrkliga tjänstemän,

kelst de stadgande]) i kyrkolagen, som härför vore vägledande, i kändelse

av förslagets genomförande skulle komma att nppkävas. Enligt förslaget

kade från kantorn avlyftats det ekonomiska ansvar, kan för närvarande

kade för kyrkans lösa egendom samt kollektmedel ock uppburna

avgifter för begagnandet av vissa kyrkans tillhörigheter, och i stället hemställts,

att kantorn endast skulle biträda pastor härutinnan. Under sådana

•omständigheter torde kantor icke kunna anses redovisningsskyldig i den

mening, som åsyftades i i; 24 g) i kyrkostämmoförordningen, där det kette,

:att ledamot i kyrkoråd ej kunde vara den, som till hörde kyrkoförsamlings

redovisningsskyldiga och avlönade betjänte. Därmed undanröjdes det hittillsvarande

hindret mot kantors valbarhet till ledamot av kyrkoråd, varigenom

bl. a. förhindrades den obilligheten, att eu folkskollärare, vilken såsom sådan

vore valbar till kyrkorådet, ginge miste om sin valbarhet, endast därför

att kan utsåges till kantor. Det borde i detta sammanhang erinras, att

det uttryckliga förlänandet av tjänstemannaställning åt kantorerna härvid

icke vore tillfyllest, då uttrycket betjänte i ovan citerade författningsrum

torde avse jämväl tjänstemän och ej blott betjänte i inskränkt mening.

Avgivna yttranden:

K. Jk i Blekinge län: Av de göromål, som enligt 3 i; 8:o a) och bj

iilagts kantorn, skulle kunna dragas den slutsats, att kan jämlikt £ 24 g)

i kyrkostämmoförordningen icke skulle vara valbar till ledamot i kyrkobod

skolråd. Att detta icke varit meningen framginge av de sakkunnigas

yttranden, men dessa uttalanden syntes vara allt för obestämda, ock borde

uttryckligt stadgande därom meddelas.

I''ölkskole(ir er styr elsen: Överstyrelsen ville med styrka betona önskvärdheten

därav, att författningarna så formulerades, att all tvekan om kantors

valbarhet till ledamotskap i kyrkoråd och skolråd försvunne. Det måste

•anses oriktigt, att t. ex. folkskollärare, som icke vore kantor, kunde väljas

till ledamot av skolråd, under det ett sådant uppdrag icke skulle kunna

givas tit folkskollärare, som erhållit församlingens förtroende att tillika

innehava kantorsbefattning. Säkrast skulle denna oegentlighet undanröjas

genom ändring av den författning, som reglerade valen till kyrkoråd och

skolråd. (Motsvarande yrkande gjordes av Sveriges allm. folkskol lärarförening

och Lands stifts organist- och kantors/orening.)

K. Jk i Södermanlands län: Det syntes K. Ii. oegentligt, att kantor

s. 17 Kontrollera mot PDF

Förslag till lag ang. kantorer 1 §. 17

skulle kunna bliva medlem av kyrkorådet, under vars inseende han själv

vore ställd.

Kammarkollegium: Då enligt förslagets 14 § kyrkorådet vore att anse

såsom kantors förman i tjänsten, vilken bl. a. hade befogenhet att meddela

honom varning och att skilja honom från tjänsten, läge häri en bestämd

anledning att uppehålla förbudet för klockaren att vara ledamot av

kyrkorådet.

Befattningshavarens benämning.

1915 års sakk: Då enligt förslaget befattningshavaren skulle innehava

såväl klockar- som kyrkosångar- och organisttjänsterna, hade det

synts önskvärt att fastställa den titel, varmed han borde benämnas. Varken

benämningen kyrkosångare eller organist torde lämpligen kunna

användas såsom tilltalsord. Klockarnamnet hade mångenstädes kommit

ur bruk. Titeln kantor hade däremot flerstädes trängt igenom och vunnit

hävd i svenskt språkbruk. Under sådana omständigheter ansåge de sakkunniga,

i likhet med 1908 års kommitterade, att praxis i detta avseende

kunde och borde godtagas.

Avgivna yttranden:

Domk. i TJppsala: Den gamla benämningen klockare vore mera lämplig

än kantor, enär klockarnamnet, som hade mycket gammal hävd, vore

bättre ägnat att sammanfatta de olikartade göromål, som skulle vara förenade

med ifrågavarande befattning. I en del större församlingar funnes

dessutom för närvarande både kantor och klockare, vilket med den nya

benämningen skulle vålla olägenheter.

Domk. i Västerås: Det förefölle mindre lämpligt att mot benämningen

kantor utbyta det gamla namnet klockare, helst det senare i långt högre

grad och genom hävdvunnet bruk angåve arten av de åligganden, som tillkomme

ifrågavarande tjänsteinnehavare, under det benämningen kantor

bleve ensidig och därmed missvisande.

Domk. i Göteborg: Något skäl att utbyta den gamla svenska benämningen

klockare mot kantor torde icke förefinnas, så mycket mindre som

vid kantorstiteln vore speciellt fäst betydelsen av försångare, och tjänstinnehavaren

genom att så benämnas skulle kunna anses företrädesvis hava

till åliggande att upptaga och leda sången vid gudstjänsterna, vilket dock

icke ens i de sakkunnigas förslag satts i första rummet.

K. B. i Södermanlands län: I smärre församlingar, särskilt där kan
3

— Klockarutredmngen. Afd. 3.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Förslag till Moclcarinstitutionens omreglering.

torsbefattningen bleve förenad med folkskollärartjänst, skulle benämningen

»kantor» på ett skäligen missvisande sätt angiva den ifrågavarande tjänstemannens

huvudsakliga bestyr.

K. B. i Blekinge län: Klockarnamnet hade under tidernas lopp blivit

mindre omtyckt och möjligen för att få bort namnet hade de sakkunniga

infört benämningen kantor, då alla tre tjänsterna — organist-, kantorsoch

klockartjänsterna — innehades av samma person, men likväl bibehållit

benämningen klockare i de fall, som i 16 § omnämndes, ehuruväl

även på sådana platser, där en person funnes för var och en av befattningarna,

såsom förhållandet vore i flera städer, kloekarbenämningen väl

borde försvinna och utbytas mot annan lämplig benämning. Skulle ovillkorligen

en gemensam benämning finnas, borde denna bliva organist, enär

både tjänstgöring och studier gåve anledning därtill. I vår tid, då orglar

eller åtminstone orgelharmonier funnes i nästan alla rikets kyrkor, bleve

orgelspelet av minst samma betydelse som kantorns sång, och därtill komme,

att studierna för organistexamen vore av ojämförligt större omfång än studierna

för kyrkosångarexamen.

K. B. i Malmöhus lån: Då den föreslagna institutionen vore att anse

såsom en reformerad klockarinstitution, syntes näppeligen tullgiltiga skäl

vara förebragta för en förändrad benämning på institutionen. Det vore

visserligen sant, att benämningarna kyrkosångare och organist icke vore

lämpliga såsom tilltalsord, och att i sådant avseende titeln kantor bättre

lämpade sig och jämväl i viss omfattning användes. Men detta förhållande

borde knappast vara avgörande. Mycket vanligt vore, att den, som beklädde

ifrågavarande befattning, ej önskade tilltalas med någon särskild

titel, något som till och med allmänt vore gängse, då befattningen vore

förenad med skollär ar syssla. Ordet kantor betecknade dessutom ingalunda

bättre än ordet klockare de med befattningen förenade uppgifter, utan

snarare tvärtom. Enär härtill komme, att med klockarinstitutionen vore

förenade vissa privilegier och förmåner, syntes det kunna vara betänkligt

att i samband med institutets reformering jämväl ändra dess namn.

K. B. i Hallands län: Det gamla hävdvunna namnet klockare borde

bibehållas i stället för den utländska benämningen kantor.

K. B. i Västmanlands län: Flertalet inom menigheterna förstode ej

innebörden av benämningen kantor. Tveksamt kunde därför vara, huruvida

omständigheterna påkallat införande av denna benämning.

K. B. i Gävleborgs län: De skäl, som av de sakkunniga åberopats

till stöd för att åt innehavaren av ifrågavarande tjänster giva benämningen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Förslag till lag ang. kantorer 2 §.

19

kantorer, syntes Iv. B. icke övertygande. Den gamla benämningen klockare

borde bibebållas för ifrågavarande befattningshavare.

Sv. allm. folkskollär ar förening: Särskilt med hänsyn till den lika

egendomliga som välbekanta karaktär, vilken den gamla klockartiteln länge

i det allmänna språkbruket faktiskt ägt och bland dess innehavare förskaffat

den en djup och allmän impopularitet, hade varit lyckligast, om i

överensstämmelse med önskemålen inom den kår, som av saken närmast

berördes, begreppet och benämningen »klockare» helt fått utgå ur författningarna.

För den händelse en sakkunnig undersökning verkligen skulle

komma att giva stöd åt, att härigenom vissa ekonomiska privilegier äventyrades,

ville styrelsen dock ej härom framställa något yrkande.

Kammarkollegium: Kollegium, som i utlåtande d. 1 maj 1908 uttalat

sig för bibehållande av benämningen klockare för innehavaren av den reformerade

klockarbefattningen, hade icke funnit anledning att frångå sin

sålunda angivna mening.

^ §■

1. Bär i två eller flera församlingar inom samma pastorat gudstjänsterna

uppehållas medelst duplikation eller alternering, skall för dessa församlingar

gemensamt anställas blott en kantor, domkapitlet likväl obetaget

att på grund av särskilda förhållanden medgiva anställande av ytterligare

en eller flera sådana.

2. I församling, där söndagligen allmän gudstjänst samtidigt hålles å

mer än en plats, skola anställas två eller, om så erfordras, flera kantorer.

1908 års förslag:

§ 2. 2. Undantagsvis må dock två eller flera till samma pastorat hörande församlingar

kunna förena sig om en gemensam organist och kantor, där en ringare folkmängd

och övriga förhållanden påkalla en sådan förening.

Med anledning av sistnämnda förslag erinrade K. B. i Kristianstads län, att kommitterade

utgått från den uppfattningen, att i varje församling borde finnas en examinerad

kantor. Till stöd för denna uppfattning hade åberopats, att lydelsen i § 1 av

1883 års förordning icke syntes lämna plats för annan tolkning, än att i varje församling

skulle finnas en klockare. Riktigheten av denna tolkning droge emellertid

K. B. i tvivelsmål. Åtminstone hade i Kristianstads län i flertalet av de pastorat, som

bestode av två församlingar och förut haft gemensam klockare, vid tillämpning av nämnda

författning klockarlönerna reglerats så, att den gemensamme klockaren fortfarande bibehållits.

Någon ändring i detta gemensamhetsförhållande syntes icke vara att förvänta

efter klockarinstitutionens borttagande och klockarens ersättande med kantor. Den förevarande

bestämmelsen borde därför ändras därhän, att i varje pastorat skulle finnas en

examinerad kantor, dock med rätt för varje kyrkoförsamling inom pastoratet att anställa

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

egen kantor, om sådant kunde ske utan synnerlig olägenhet för den eller de församlingar

i övrigt, som inginge i pastoratet. Ävenledes borde till samma pastorat hörande

församlingar, i vilka orgel funnes, äga rätt förena sig om gemensam examinerad organist.

I överensstämmelse härmed framhöll K. B. i Malmöhus län, att i länet två församlingar,

som bildade ett pastorat, allestädes hade gemensam klockare och organist, och

att därav icke försports någon olägenhet. Denna anordning måste i länet bliva regel,

därest ej onödiga utgifter skulle åsamkas församlingarna. Enligt kammarkollegii mening

syntes det ock höra medgivas församlingar, som tillhörde samma pastorat, att förena sig

om en gemensam organist och klockare eller kantor, där sådant kunde ske utan olägenhet.

I alla av två eller flera församlingar bestående pastorat med allenast en präst borde

efter kollegii uppfattning sådan anordning kunna genomföras utan svårighet.

1915 års sakk.: För närvarande vore inom större delen av landet varje

församling försedd med egen klockare-organist. Följden därav både blivit,

att lönerna mångenstädes, särskilt inom Skara och Yisby stift med deras

i allmänhet mycket små och ekonomiskt svaga församlingar, blivit orimligt

låga, till och med understigande 100 kr. De sakkunniga föresloge nu

den förändringen, att, där för flera till ett pastorat hörande församlingar

gudstjänsterna uppehölles medelst duplikation eller alternering, det skulle

finnas endast en befattningshavare av ifrågavarande slag, vilken sålunda

liksom prästen skulle duplicera eller alternera. Det kunde visserligen befaras,

att en eller annan församling skulle komma att uppfatta ifrågavarande

bestämmelse såsom ett ingrepp i dess rättigheter, men då en tillfredsställande

lösning av den synnerligen invecklade frågan om klockarinstitutionens

omorganisation icke syntes de sakkunniga möjlig på annat

sätt, både de icke tvekat att föreslå berörda bestämmelse. Den vore att

anse såsom en kardinalpunkt i deras förslag. För det fall, att särskilda

förhållanden skulle påkalla anställande av mer än en befattningshavare,

såsom exempel varpå anfördes det fall, att klockarboställena i ett pastorat

lämnade så stor avkastning, att därav kunde beredas avlöning åt mer än

en kantor, hade emellertid föreslagits, att domkapitlet skulle äga medgiva

undantag från den allmänna regeln.

Avgivna yttranden:

2 § 1 mom. (se s. 19):

Domk. i Skara: Då kantorslönen bildade ett högst avsevärt tillskott

till folkskollärarlönen, där kantors- och folkskollärartjänsterna voro förenade,

och en med kantorstjänst förenad folks kollärartjänst torde få anses

bliva mer eftersökt och lättare att besätta med de mest kompetenta innehavare,

syntes det domkapitlet, som om annexförsamlingar, särskilt mera

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Förslag till lag ang. kantorer 2 §.

avlägse belägna sådana, vilka jämväl i fråga om präster vore ogynnsammare

ställda än moderförsamlingarna, icke borde i andra fall, än då de själva

så önskade och funne med sin fördel förenligt, åläggas att hava gemensam

kantor med moderförsamlingen. 1 mom. borde därför erhålla följande

ändrade lydelse: »Där — —- — må för dessa församlingar, om de så

önska, anställas blott en kantor.»

K. B. i Stockholms lån: Förslaget avveke helt och hållet från bestående

förhållanden inom länet. Att två församlingar, även om de hörde

till samma pastorat, hade gemensam klockare, förekomme inom länet endast

i ett eller annat undantagsfall, när man icke toge hänsyn till de få fall,

då två eller flera församlingar hade gemensam kyrka. Däremot vore det

i fråga om de församlingar, som två och två vore sammanförda till ett

pastorat, så gott som regelbundet förekommande, att klockaren tillika vore

folkskollärare. Denna anordning finge väl anses hava sin grund däri, att

klockare, gemensamma för två församlingar, i regel icke skulle medhinna

att tillika vara folkskollärare, och att det därför bleve billigare för församlingarna

att låta en folkskollärare i vardera församlingen fullgöra klockarbestyren

i församlingen, än att hava en gemensam klockare utöver det

nödvändiga antalet skollärare. Då de sakkunniga icke ansett sig böra

föreslå förbud mot förenande av kantors- och folkskollärarbefattning, vore

nog för länet den nu gällande ordningen den bästa och för församlingarna

billigaste. Det skulle vara alldeles förkastligt, om följden av förslaget

bleve den, att den gemensamme kantorn tillika vore folkskollärare i den

ena församlingen. Då skulle kantorn komma att genom söndaglig tjänstgöring

i två församlingar bliva berövad den vila, hans krävande veckoarbete

fordrade. Och kunde därför detta icke ske, så innebure föreskriften

i själva verket ett tvång till att hava kantorer, som icke tillika vore

lärare, vilket tvång vore så mycket mera obilligt, som det drabbade de

små församlingarna men lämnade de större oberörda. K. B. förbisåge icke,

att det i förslaget vore lämnat åt domkapitlet att medgiva anställning av

flera kantorer i dessa fall. Men K. B. ansåge, att det vore naturligare

och bättre anslutet till bestående förhållandena, om denna sak ordnades på

det motsatta sättet, så att det normala bleve, att varje församling hade

sin kantor, och att det finge ankomma på överenskommelse mellan två

församlingar och denna överenskommelses godkännande av domkapitlet,

om två församlingar skulle hava gemensam kantor. En sådan bestämmelse

skulle, utan tvång, underlätta anställandet av kantor, som icke tillika vore

folkskollärare, eftersom kostnaderna bleve delade. Anordningen kunde

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Förslag till lelockarinstitutionens omreglering.

inom Stockholms län knappast ifrågakomma i andra fall än, där gudstjänst

i två församlingar uppeliölles genom duplicering.

K. Ii. i Gottlands län: Att genom anställande av gemensam klockare

för de till ett pastorat hörande församlingar bereda denne högre avlöningsförmåner

borde vara ägnat att höja klockarkompetensen. Gottlands små

församlingar skulle dock flerstädes bliva alltför starkt betungade, om de

utan högre bidrag än de i förslaget ifrågasatta skulle nödgas till klockare

utgiva de föreslagna minimilönerna. En sådan sammanslagning vore även

betänklig ur den synpunkt, att i församlingar, där varken präst eller klockare

vore boende, kyrkorna och deras tillhörigheter måhända icke skulle

komma i åtnjutande av behörig tillsyn.

Allm. sv. prästföreningen: En kardinalpunkt i förslaget vore, att, där

i två eller flera församlingar inom samma pastorat gudstjänsterna uppehölles

medelst duplikation eller alternering, för dessa församlingar gemensamt

skulle anställas blott en kantor. Det vore emellertid av vikt, att

man icke, för att principen skulle kunna genomföras, från tjänsten undandroge

en del åligganden, så att den icke motsvarade sitt ändamål. Sålunda

torde det bliva svårt för en tjänstinnehavare i flera församlingar att

fullgöra vad som sades i 3 § punkt 4:o, särskilt om konfirmanderna undervisades

i resp. församlingar. Detsamma gällde om innehållet i punkt 8:o a)

och d) samt i punkt 9. Skulle det verkligen göras allvar av dessa åligganden,

måste domkapitlet i många fall medgiva, att tjänsten uppdelades

på flera händer, eller att tjänstinnehavaren i vissa fall tillätes hava biträde.

Folkslcoleöverstyrelsen: Förslaget att i ett pastorat endast i undantagsfall

borde finnas mer än en kantor, vore egentligen motiverat därav, att

man därigenom lättare skulle få till stånd självständiga kantorstjänster

utan förening med folkskollärarbefattning. Men skulle i alla fall på grund

av ekonomiska förhållanden förening av tjänsterna bliva nödvändig, syntes

en sådan koncentration av kantorsgöromålen på en enda person, som av

de sakkunniga förordats, ej kunna anses under alla förhållanden påkallad.

Det vore uppenbart, att det för en folkskollärare, som hade att bestrida

kantorsgöromålen i två eller flera församlingar, skulle bliva svårare att fullgöra

dem utan att på något sätt åsidosätta sin huvudsyssla än för den folkskollärare,

som hade att upprätthålla kantorsbefattning endast inom den

församling, där han vore anställd som lärare. Den förre skulle tydligen

på grund av sin kantorsbefattning mången gång även å söckendagar behöva

tjänstgöra å plats, belägen på jämförelsevis stort avstånd från den

skola, där han hade att verka som lärare, och då hans söndagstjänstgöring

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Förslag till lag ang. kantorer 2 §.

skulle bliva ganska omfattande, syntes en förening av tjänsterna kunna

komma att medföra för stora anspråk på hans tid och krafter. Ett anlitande

av den i folkskolestadgans § 27 mom. 1 angivna utvägen att låta

kantorsgöromålen bestridas av annan person som biträde, omöjliggjordes

ofta därigenom, att någon för detta uppdrag lämplig person ej funnes att

tillgå på platsen. Också hade i fråga om förening av kantorssyssla med

folkskollärarbefattning utvecklingen hittills alltmera gått i den riktningen,

att folkskolläraren inom var och en av de till ett pastorat hörande församlingarna

fått övertaga kantorsgöromålen inom den församling, där han tjänstgjorde

som lärare. Givetvis bleve det vid en sådan anordning lättare att

med undvikande av pliktkollisionor upprätthålla båda befattningarna. I

överensstämmelse härmed syntes det önskligt, att i varje särskilt fall, då

icke tvingande ekonomiska omständigheter nödvändiggjorde den anordningen,

att alla kantorsgöromål i pastoratet samlades hos en person, det toges

i övervägande, huruvida icke vid förening av kantorssyssla med folkskollärarbefattning

inom ett pastorat mer än en kantor borde anställas, och

detta även om utdebitering inom rimliga gränser å de skattskyldige inom

församlingen erfordrades för att bringa till stånd de för kantors avlöning

erforderliga medlen. Anställandet av exempelvis två kantorer i ett pastorat

behövde icke, om de sakkunnigas förslag lades till grund för avlöningens

bestämmande, för pastoratet medföra dubbelt så stora utgifter

för avlöningen, som vid kantorsgöromålens förening hos en person. Efter

förslaget skulle nämligen, om duplikation eller alternering förekom me, eller

för tjänstens förrättande eljest erfordrades resa om mer än 6 kilometers

längd, återresan däri inbegripen, särskild hänsyn tagas därtill vid lönens

bestämmande. Det vore kanske tillräckligt, att de omständigheter, som

av överstyrelsen sålunda berörts, bleve beaktade i den motivering till det

slutliga lagförslaget, som av K. M:t torde komma att anföras, för att dessa

omständigheter även skulle av vederbörande uppmärksammas vid uppgörande

och fastställande av lönereglering för kantor. Fördelaktigare vore

dock, att bestämmelsen i 2 § 1 mom. så avfattades, att skillnad gjordes

mellan kantor, vilken innehade tjänsten som huvudsyssla, och kantor, som

tillika vore folkskollärare. En bestämmelse med den av de sakkunniga

gjorda avfattningen skulle då närmast komma att avse kantor av förra slaget,

under det i fråga om kantor, som tillika innehade folkskollärartjänst,

större frihet skulle lämnas att inom samma pastorat anställa mer än en

sådan befattningshavare.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

2 § 2 mom. (se s. 19):

Domk. i Strängnäs tillstyrkte 2 mom., under förutsättning att med

»plats» åsyftades kyrka eller kyrksal, där på grund av föreskrift i löneregleringsresolution

söndaglig allmän gudstjänst skulle hållas samtidigt med

gudstjänst i kyrkan.

Domk. i Visby: Om det särskilt stadgades, att två eller, där så

erfordrades, flera kantorer skulle anställas i församling, varest söndagligen

allmän gudstjänst hölles å mera än en plats, vore det lika nödvändigt, att

detsamma stadgades i fråga om pastorat, där så vore fallet. I 2 mom.

borde därför mellan »i» och »församling» inskjutas orden »pastorat eller».

Ä. B. i Södermanlands län: Anställandet av två eller flera kantorer

i en församling, där söndagligen allmän gudstjänst hölles samtidigt å mer

än en plats, vore behövligt endast under förutsättning, att å båda »platserna»

gudstjänsten hölles i kyrka. Förrättades gudstjänst i skolsal eller

annat samlingsrum än kyrka, vare tillfyllest att träffa avtal med någon

person om orgelspelning och ledande av psalmsången vid sådan gudstjänst.

Allm. sv. prästföreningen: Enligt förevarande mom. skulle i församling,

där söndagligen allmän gudstjänst samtidigt hölles å mer än en plats,

två eller flera kantorer anställas. Men därvid kunde hända, att alla de i 3 §

uppräknade åligganden icke behövde utföras av mer än en eller två av dessa

kantorer. Detta gällde exempelvis om vad som sades i punkterna 5:o och

9:o angående jordfästning och begravningsplats, i fall begravningsplats

icke funnes å alla de platser, där kyrkor eller kapell med kantorer och

söndaglig gudstjänst funnes. Detsamma gällde om punkt 6:o, i fall lysning

och offentliga kungörelser icke förekom me i alla kyrkor och kapell i en

församling. Med fästat avseende därpå borde här eller i 3 § intagas en

restriktion, som ådagalade olikheten i kantors tjänståligganden i vissa fall,

helst detta även inverkade på löneförmånerna.

I 1908 års förslag upptogs i förslaget till lag angående upphävande

och ändring av vissa stadganden i kyrkolagen, att K. M:t skulle äga utfärda

särskild stadga rörande bl. a. kantors tjänståligganden.

I förslaget till stadga för organister och kantorer infördes i kap. IT

§§ 1 och 2 en detaljerad förteckning över organisters och kantorers tjänst
*)

Här redogöres till en början för vissa allmänna uttalanden rörande paragrafen i dess helhet.

Lagtexten upptages under de särskilda punkterna:

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Förslag till lag ang. kantorer 3 §.

åligganden, med tillägg i § 2 beträffande kantorerna: »Inga andra förrättningar

eller besvär, än de bär ovan nämnda, må åläggas kantor såsom

sådan, och är kantor tillika folkskollärare, få hans till söcknedagar förlagda

förrättningar icke ordnas så, att hans lärarverksamhet därav hindras

eller störes.»

I motiven anfördes: Redan till följd av klockarinstitutionens upphörande,

komme stadgandet i 24 kap. 32 § kyrkolagen, att klockare skall

rätta sig efter »den förordning, som biskopen och konsistorium honom föreskriva»,

upphöra att gälla av den anledning, att klockare icke vidare skulle

anställas. Tillägget i § 2 av stadgan hade föreslagits, på det att ej, då i

klockarens ställe skulle anställas kantorer, genom beslut av K. M:t i administrativ

ordning skulle kunna bestämmas, att av de särskilda domkapitlen

finge utfärdas dylika förordningar eller stadgar för kantorer, och

för att tillmötesgå den allmänt uttalade och jämväl av kommitterade delade

önskan, att en för hela riket gällande stadga måtte komma till stånd,

ävensom för vinnande av trygghet emot, att församlingarna icke, såsom

ofta varit fallet med avseende å klockarna, med eller utan avtal skulle

kunna ålägga kantor sådant, som ej kunde anses hörande till hans tjänst.

Att tillägget innefattade bestämmelser endast i avseende å kantors- men icke

beträffande organistbefattning berodde därpå, att varje ändring i kyrkolagen

syntes böra inskränka sig allenast till, vad som vore oundgängligen nödvändigt,

och icke sträcka sig längre än till, vad som erfordrades för att ersätta

lagens till upphävande föreslagna stadganden. Såsom bekant förekomme i

avseende å organist i kyrkolagen ingen motsvarighet till ovan nämnda,

beträffande klockarna meddelade föreskrift. I kyrkolagens stadganden, i

vad de avsåge organister, hade kommitterade ej föreslagit någon ändring.

Detta torde ock vara obehövligt, då självfallet vore att, när K. il:t utfärdade

stadga för kantorer, K. M:t i denna stadga skulle lämna erforderliga

föreskrifter rörande organister. Någon anledning för K. M:t att

^överlåta detta sistnämnda åt domkapitlen torde icke kunna utfinnas. Yisserligen

mötte det med de olika förhållanden, som beträffande tjänstgöringen

vore rådande i vårt land, stora svårigheter att uppgöra för hela riket gällande

bestämmelser beträffande kantorernas tjänståligganden. Kommitterade hade

därför ansett sig böra göra stadgandena så pass rymliga, att inom de utstakade

gränserna tillfälle kunde givas respektive församlingar att fritt

röra sig efter vars och ens särskilda behov. Så hade t. ex. uti en församling

kyrkovärdarna sig anförtrodd vården av kyrkans tillhörigheter och

förvaltningen av dess ekonomi, uti en annan åter befattade de sig icke

4 — Klockarutreäningen. Afd. 2.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Förslag till klo ekar institutionens omregler ing.

alls med dessa sysslor. På en ort ville man hava sång vid jordfästningar

och skulle anse det synnerligen stötande, om denna urgamla sed bleve

borttagen, på en annan åter brydde man sig icke alls därom. Särskilt

torde detta bliva fallet med den av kommitterade förordade sångundervisningen,

som helt visst på en del ställen komme att mötas med intresse

och offervillighet, på andra däremot sakna de nödiga förutsättningarna för

åstadkommande av ett önskvärt resultat.

En reservant (Borgh) uttalade: Det föreslagna tillägget borde gälla även organisten,

särskilt som kommitterade ansåge, att K. M:t hädanefter borde äga rätt att i den nya

stadgan också »lämna erforderliga föreskrifter» rörande denne. Visserligen vore organistens

tjänstgöring enligt kyrkolagen begränsad till att med orgeln beledsaga sången i

kyrkan. Men infordrade uppgifter visade, att enbart organisttjänst på icke så få ställen

vore förenad med folkskollärarbefattning, och då kunde även för organisten på söckendagar

sådan kyrkotjänst ifrågasättas, som hindrade eller störde hans lärarverksamhet.

Dessutom borde rättvisligen samma skydd beredas organister och kantorer, vilka med

vederbörligt tillstånd vore anställda såsom sång- och musiklärare vid andra med statsmedel

understödda läroanstalter än folkskolor. Endast där organist- och kantorslönerna

vore så tillmätta, att de utgjorde fullt levebröd, borde man av dessa tjänsters innehavare

äga rätt att kräva mera omfattande tjänstgöring även å söckendagar; där organist- och

kantors-befattningarna åter vore avlönade såsom bisysslor, måste anspråken på deras

arbete inskränkas. Med stöd därav hemställde reservanten, att tillägget skulle erhålla

följande lydelse: »Inga andra förrättningar eller besvär, än de här ovan nämnda, må

åläggas organister eller kantorer såsom sådana; och innehava dessa tjänstemän enligt

vederbörligt tillstånd lärarbefattning vid med statsbidrag understödd skola, få deras till

söckendagar förlagda kyrkliga förrättningar icke ordnas så, att skolarbetet därav hindras

eller störas.»

1915 års sakkunniga byggde härutinnan i huvudsak på 1908 års

förslag men upptogo bestämmelserna om kantorernas tjänståligganden i

i 3 § av själva lagen samt uteslöto det ovanberörda tillägget till § 2 i 1908

års förslag till stadga. De i 3 § angivna tjänståliggandena skulle dock

ej vara avsedda att gälla sådana särskilda befattningshavare i vissa städer,

som avsåges i lagförslagets 16 §, utan skulle beträffande dessa domkapitlen

på framställning eller efter samtycke av vederbörande pastorat äga förordna

om deras tjänståligganden.

Till stöd härför anförde de sakkunniga: Om kantors tjänståligganden

hade de mest skilda meningar kommit till uttryck, såväl från petitionärer

som från församlingarna och de hörda myndigheterna, Somliga hade ansett

de av 1908 års kommitterade föreslagna bestämmelserna härutinnan

allt för snäva, andra att de borde ytterligare preciseras. De sakkunniga

hölle i lildiet med kommitterade före, att rätten för biskop och konsiste
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Förslag till lag ang. Icantorer 3 §.

rium att utfärda förordningar för klockare i stort sett borde upphöra, och

hade med anledning härav uppgjort förslag till bestämmelser, som vore ämnade

att gälla hela riket, utan att kompletteras vare sig av församlingarna

eller av domkapitlen, församling naturligtvis obetaget att träffa särskild överenskommelse

med sin kantor om utförande av andra åligganden än de lagstadgade.

De sålunda föreslagna bestämmelserna kunde dock icke vara

tillämpliga för de stadsförsamlingar, där enligt lagförslagets 16 § flera

tjänstemän av ifrågavarande slag funnes anställda. De sakkunniga ansåge

emellertid ej möjligt att uppgöra generella bestämmelser, omfattande alla

de mångskiftande och olikartade göromål, som härvid kunde komma i betraktande.

Intet annat medel torde stå till buds att komma ur denna

svårighet än att låta domkapitlen förordna härom. Det hade icke undgått

de sakkunnigas uppmärksamhet, att ett sådant tillvägagångssätt måste te

sig såsom en kvarleva av de gamla klockarförordningarna, men sådant

syntes i detta fall icke kunna undvikas. Bestämmelserna i lagförslagets

12 och 16 §§ borde för övrigt utesluta all godtycklighet. Enligt förslaget

hade kantorn befriats från de rena vaktmästargöromål, som ålåge

de nuvarande klockarna. Dessa göromål komme självfallet att överflyttas

på kyrkvaktaren, vilken på de flesta ställen faktiskt redan fått dem

åt sig anförtrodda. I det fåtal församlingar, där kyrkvaktare för närvarande

saknades, torde sådan kunna anställas utan nämnvärd uppoffring

från församlingarnas sida. De sakkunniga hade därjämte velat från kantorn

avlyfta det ekonomiska ansvar, han för närvarande hade för kyrkans

lösa egendom samt kollektmedel och uppburna avgifter för begagnande av

vissa kyrkans tillhörigheter. Det vore lämpligare, att pastor bure detta

ansvar. Däremot förefölle det vara i sin ordning, att kantor biträdde

pastor i vården av nyssnämnda egendom samt vid uppbärandet av berörda

avgifter och kollektmedel. Större delen av de uppgifter, som i övrigt enligt

förslaget skulle åligga kantor, vore desamma, som av ålder ålegat ifrågavarande

befattningshavare. En helt och hållet ny uppgift hade de sakkunniga

dock föreslagit för manlig kantor, nämligen att vid mässfall leda

församlingens gudstjänstfirande. För kantor, som ej tillika vore folkskollärare,

hade därjämte föreslagits dels vissa särskilda uppgifter ifråga om

kyrkosångens främjande, dels, och framför allt, skyldighet att biträda vid

å pastorsexpeditionen förekommande göromål. Beträffande kantor, vilkens

befattning vore förenad med folkskollärartjänst, kunde dylika åligganden

eller åtminstone det sistnämnda ej gärna göras obligatoriskt. Vid bestämmande

av kantorernas åligganden hade de sakkunniga ansett sig icke höra

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Förslag till klockarinstitidionens omreglering.

föreslå några mera ingående detaljbestämmelser. Sådana kunde ändock

aldrig förutse alla möjligheter. Kådde, såsom man ju finge som regel

förutsätta, mellan pastor och kantor ett förhållande av förtroende och hänsyn,

ordnades saken lätt i praktiken. Skulle åter tvist uppstå rörande omfattningen

av kantors tjänståligganden, syntes lämpligast, att den överordnade

myndigheten, domkapitlet, bestämde i varje särskilt fall. Uttryckligt

stadgande härom hade dock icke ansetts nödigt annat än i punkt 8:o), där

det föreskreves, att kantor skulle biträda pastor »i enlighet med vad Konungen

härom må stadga och i övrigt i den omfattning, varom pastor och

kantor överenskomme eller domkapitlet på enderas yrkande och efter den

andres hörande förordnar». Den i 1908 års förslag upptagna bestämmelse,

enligt vilken inga andra förrättningar eller besvär än de i förslaget nämnda

finge åläggas kantor såsom sådan, ansåge de sakkunniga onödig, varför

den uteslutits. Föreskriften därom, att där kantor tillika vore folkskollärare,

hans till söckendagar förlagda förrättningar icke finge ordnas så,

att hans lärarverksamhet därav hindrades eller stördes, hade jämväl synts

överflödig, då skolrådets ordförande givetvis hade att tillse, att icke tjänsten

i folkskolan bleve lidande på att folkskolläraren tillika vore kantor. Bestämmelsen

syntes för övrigt icke höra till eu lag om kantorer utan till

folkskolestadgan.

Avgivna yttranden:

Sv. allm. folkskollårarjörening: Den princip, de sakkunniga sagt sig

vilja förverkliga, nämligen kantors befriande från de rena vaktmästargöromålen,

som ålåge de nuvarande klockarna, borde ytterligare tillämpas i

vissa detaljer. Som exempel på sådana göromål kunde anföras de i punkterna

6:o och 9:o omnämnda. Sådana föreskrifterna om kantors tjänstgöring

blivit avfattade, inrymde de alltför störa möjligheter till godtyckligt utvidgande

av hans åligganden. Under det 1908 års förslag åsyftade att klarlägga

kantorernas tjänstgöring genom begränsande och tydliga bestämmelser,

till vilka domkapitlen och församlingarna icke skulle kunna foga några

tillägg, vilade föreliggande förslag på den förutsättningen, att domkapitlens

rätt att utgiva förordningar för klockare skulle även för framtiden i viss

mån bibehållas, på sätt punkt 8:o utvisade. Med anledning härav ville centralstyrelsen

såsom ett synnerligen angeläget önskemål framhålla, att bestämmelserna

om kantors åligganden icke måtte avfattas i svävande och

mångtydiga ordalag, samt att dessa åligganden måtte till hela sin omfattning

inrymmas i allmän lag och allmänt gällande stadga. I samband med

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Förslag till lag ang. kantorer 3 §.

stadgandet om kantors åligganden borde vidare ur 1908 års förslag upptagas

bestämmelsen, att kantors, som tillika vore folkskollärare, »till söckendagar

förlagda förrättningar icke få ordnas så, att hans lärarverksambet

därvid störes eller hindras». Då denna bestämmelse uppenbart rörde kantors,

icke folkskollärarens åligganden, vore dess rätta plats i kantorsinstruktionen

och icke, såsom de sakkunniga ansett, i folkskolestadgan. Dessutom borde

alla föreskrifter, som rörde innehavare av förenade tjänster, underställas

granskning av vederbörande folkskolinspektör samt slutlig prövning av

folkskolöverstyrelsen. En annan betänklig tendens, som genomginge de

sakkunnigas förslag, vore slutligen, att i en del fall kyrkorådet ersatts med

pastor. Det avsteg från vanlig kyrklig styrelse, som ett undanskjutande

av förstnämnda organ, när det gällde överenskommelse med kantor angående

dennes göromål, faktiskt komme att innebära, syntes icke kunna

sakligt motiveras. Yarje omorganisation, som ej från kantorstjänsten avlägsnade

karaktären av kyrkvaktarsyssla eller av personlig biträdesbefattning,

måste bliva i huvudsak förfelad.

Folksholeöver styrelsen: De stadganden, som avsåge att klarlägga kantors

tjänståligganden, borde avfattas så, att dessa åligganden bleve så tydligt

som möjligt avgränsade och bestämda. Givetvis kunde en lag, som skulle

godkännas såväl av K. M:t som av riksdag och kyrkomöte, icke gå långt

i detalj i förevarande hänseende, men i den av K. M:t utfärdade stadga

angående kantorerna, som torde bliva nödvändig, borde föreskrifterna om

kantors göromål med större tydlighet och bestämdhet kunna utformas. Det

vore uppenbarligen av stor vikt, att stadgandena bleve sådana, att deras

tolkning så litet som möjligt kunde giva anledning till tvister mellan

pastor, kyrkoråd och församling å ena sidan samt kantor å den andra.

Detta gällde icke minst i fråga om kantor, som tillika vore folkskollärare.

Om sådan kantor skulle komma i tvist med vederbörande angående tolkning

av ifrågavarande föreskrifter, skulle detta säkerligen kunna bliva till

skada även för den verksamhet, som för honom skulle vara den huvudsakliga,

nämligen hans verksamhet som lärare. I samma syfte borde även

ur 1908 års förslag intagas föreskriften, att om kantor tillika vore folkskollärare,

hans till söckendagar förlagda förrättningar icke finge ordnas

så, att hans lärarverksamhet därav hindrades eller stördes. 1915 års sakkunniga

hade funnit en sådan föreskrift onödig och menat, att om den

skulle vara behövlig, den borde hava sin plats i folkskolestadgan. Överstyrelsen

kunde ej gilla denna sistnämnda uppfattning. I folkskolestadgan

funnes redan föreskrift därom, att innehavare av sådana förenade befatt
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

ningar, varom nu vore fråga, i första rummet skulle ägna sin tid och sina

krafter åt skollärartjänsten, men den nu föreslagna bestämmelsen avsåge

tydligen anordningen av befattningshavarens åtaganden som kantor och

icke hans verksamhet som lärare och borde därför upptagas bland de

stadganden, som reglerade kantors tjänstgöring som sådan.

Musikdirektör Englund (Luleå stitt): Det vore en omöjlighet för kantor

att sköta de i förslaget upptagna bisysslorna. Bestämmelsen i punkt 2:o

innebure, att han måste ombesörja orgelns stämning 1 ä 1 1/z timme före

gudstjänstens början. Samtidigt skulle han fullgöra i punkt 6:o föreskrivna

skyldigheter och vissa söndagar skyldigheten enligt punkt 8:o b) och c).

Därjämte torde väl organisten behöva en stund till förberedelse före gudstjänstens

början. Likaså syntes bestämmelsen i punkt 7:o vara omöjlig att

av organisten fullgöras, då orgelläktaren väl vore den mest olämpliga platsen

för fullgörande av de uppdrag, som där stadgats, åtminstone så länge

orgelläktarna voro placerade som nu. Lagförslaget med dess bestämmelser

bleve således fortfarande för kantor lika omöjligt att efterleva som hittills,

och han bleve i framtiden, liksom organisten för närvarande, tvungen överlåta

dessa bisysslor åt annan person. I ISTorrland torde det knappt finnas

en person, vilken innehade de förenade sysslorna, som själv fullgjorde de

med klockarbeställningen förenade bisysslorna, utan sköttes de vanligen av

kyrkovärd eller kyrkvaktmästare. Man borde ej stifta en lag, som vore

omöjlig att efterleva.

Domk. i Kalmar instämde i Stiftets organist- och kantor sförenings

yttrande, att kantors åliggande enligt denna paragraf syntes lämna rum

för skiljaktiga tolkningar, varigenom tvistigheter lätt kunde uppstå.

K. B. i Södermanlands län: Det kunde ifrågasättas, om det vore lämpligt

att i författningen söka i detalj angiva kantors olika åligganden. För

övrigt torde även med sådana detaljerade bestämmelser ej kunna undvikas

meningsskiljaktigheter om, vad i visst fall vore kantors skyldighet eller icke.

K. B. i Jämtlands län: Det vore tveksamt, om det vore lämpligt att

på kantorerna lägga samtliga de åligganden, som i 3 § uppräknats. Särskilt

syntes, vad i punkt 8:o föresloges, kunna leda till ett rätt så stort betungande

av dem och därigenom föranleda till, att deras löneförmåner måste

sättas högre, än eljest skulle varit behövligt.

K. B. i Blekinge lön: Om, på sätt K. B. ville förorda, i lag stadgades,

vilka göromål ålåge kantor såsom biträde å pastorsexpeditionen, borde

i enlighet med 1908 års förslag uttrycklig föreskrift lämnas därom, att

inga andra än de stadgade göromålen finge åläggas bemälde tjänsteman.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Förslag till lag ang. kantorer 3 § l:o—3:o. 31

§ 3.

Kantor åligger :

l:o) att med kyrkans orgel eller orgelharmonium beledsaga sången i

kyrkan vid allmän gudstjänst och vid kyrkliga förrättningar, som åligga församlingens

prästerskap, dock att, där förrättning påkallas av enskild person,

denne skall vara skyldig att i förekommande fall åt kantor ombesörja fri

skjuts;

2:o) att ansvara för instrumentets behöriga stämning och vård samt

till kyrkorådet anmäla sådana brister å detsamma, som han icke kan anses

pliktig själv avhjälpa;

3:o) att upptaga och leda sången vid de under l:o) nämnda tillfällen.

1908 års stadga kap. IV:

§ 1. Organisten åligger:

l:o) att, på sätt i kyrkolagen sägs, med kyrkans orgel beledsaga sången vid allmän

gudstjänst och andra gudstjänstliga förrättningar i kyrka;

2:o) att ansvara för orgelverkets behöriga stämning och vård samt till kyrkorådet

anmäla sådana brister å detsamma, som han icke kan anses pliktig själv avhjälpa.

§ 2. Kantorn åligger:

l:o) att upptaga och leda sången vid allmän gudstjänst och andra gudstjänstliga

förrättningar i kyrkan.

Motiv:

1915 års sakk.: Då i 1908 års förslag infogats uttrycket, »på sätt i

kyrkolagen sägs», torde därmed hava åsyftats 24 kap. 2 § kyrkolagen, där det

hette, att »musiken på orgel eller andra instrument måste intet så långt

utdragas, att församlingen därav i sin sång bliver hindrad att lova Gud

med egen röst, vilket bör ske ordentligen och samdräktligen, varken för

hastigt eller för långsamt, varuppå kyrkoherden äger inseende hava». Utan

att vilja yttra sig om värdet av detta stadgande, ansåge dock de sakkunniga

obehövligt, att särskild hänvisning därtill skedde. Efter omsorgsfullt

övervägande av olika förslag angående kantors tjänstgöringsskyldighet vid

förrättningar i kyrkan, ersättning härför o. s. v. hade de sakkunniga

enats om den här föreslagna bestämmelsen, att kantor skulle utan ersättning

tjänstgöra vid »förrättningar, som åligga församlingens prästerskap».

Vilka dessa förrättningar vore, stadgades annorstädes. För andra förrättningar

i kyrkan, liksom för extra musik o. s. v., borde kantor erhålla

ersättning av den, som påkallat förrättningen. Bestämmelsen om fri skjuts

avsåge givetvis endast det fall, att kantor bodde så avlägset från den

kyrka, där förrättningen ägde rum, att skjuts erfordrades. Härmed borde

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Förslag till JclocJcannslitutionens omreglering.

jämföras stadgandet i 4 § 1 mom., sista punkten. Kantor skulle enligt

förslaget vara skyldig leda sången vid gudstjänst och förrättningar i kyrkan

även i det numera ytterst sällsynta fall, att instrument icke funnes i

kyrkan.

Avgivna yttranden:

Domk. i Skara: Då det för församlingens deltagande i sången vore

betydelsefullare, att kantor upptoge och ledde den med egen sång, än att

han beledsagade den med orgel eller orgelharmonium, syntes punkt 3:o böra

sättas såsom punkt l:o och erhålla följande lydelse: »att upptaga och leda

sången vid allmän gudstjänst och andra gudstjänstliga förrättningar i kyrkan,

som åligga församlingens prästerskap, dock att etc.», punkt 2:o borde

innehålla »att beledsaga sången i kyrkan med dess orgel eller orgelharmonium»,

samt punkt 2:o upptagas såsom punkt 3:o.

Domk. i Lund: Om formuleringen av punkt l:o fastsloges, kunde lätt

olika tolkningar göra sig gällande och därav uppkomma tvister. Kunde

under uttrycken »allmän gudstjänst» eller »kyrkliga förrättningar, som

åligga församlingens prästerskap», räknas t. ex. bibelförklaringar, ungdomsgudstjänster

eller dylikt? Skulle ej en kantor kunna säga: »det är ej

allmän gudstjänst, ingen lag ålägger pastor att anordna sådana gudstjänstformer».

Men det kunde väl ej vara tvivelaktigt, att det borde åligga

en kantor att vid dem leda sången och beledsaga denna med orgelspel.

När vore en kyrklig förrättning påkallad av enskild? Ägde detta rum,

när församlingsbo jordfästes i kyrka, eller när ett församlingens barn

döptes i kyrka? I gällande kyrkohandbok förutsattes, att dessa handlingar

skulle förrättas i kyrka. Om nu en församlingsbo påkallade, att så måtte

ske, skulle då en kantor äga rätt att fordra fri skjuts till kyrkan eller ersättning

därför? I fråga om fri skjuts borde i allt fall samma begränsning

göras, som fastslagits i 4 § 1 mom., eller att sådan rätt skulle gälla,

endast »då för tjänstens förrättande erfordras resa om mer än 6 kilometers

längd, återresan häri inbegripen». I förslaget borde tillika införas någon

bestämmelse såsom ersättning för stadgandet i 13 kap. 2 § kyrkolagen i

fråga om pastors överinseende över gudstjänstens ledning i musikaliskt

avseende.

Domk. i Göteborg: Då uttrycket »allmän gudstjänst» skulle kunna

fattas endast i betydelse av lagstadgad gudstjänst, men gudstjänster förekomme,

som i lag icke vore direkt föreskrivna, samt då kyrkliga förrättningar,

som avsåge lokalförsamlingen, stundom utfördes i dess kyrka, utan

s. 33 Kontrollera mot PDF

Förslag till lag ang. kantorer 3 § l.o—3:o. 33

att det ålåge församlingens prästerskap att därvid tjänstgöra, t. ex. prästval

ocli visitationer, borde för att utesluta all missuppfattning punkt 1 :o

givas följande lydelse: »att med kyrkans orgel eller orgelliarmonium

beledsaga sången vid ordinarie och tillfälliga gudstjänster och vid kyrkliga

förrättningar, som antingen åligga församlingens prästerskap eller efter

påbud av kyrklig myndighet utföras av särskild funktionär, dock att —

— — fri skjuts.»

Prosten (''ullberg (Göteborgs stift): Uttrycket allmän gudstjänst kunde

lätt tolkas s.i, att diiri icke inbegrepes t. ex. bibelförklaringar och katekesförhör,

som ej i lag vore anbefallda men dock kunde anordnas i kyrka

och lämpligen borde förenas med psalmsång. Sådana uppbyggelsestunder

torde ej heller ingå i s. k. kyrkliga förrättningar. Särskilt vid husförhör,

vilka numera i allmänhet liölles i kyrkan, skulle en kantor kunna vägra

att tjänstgöra under förevändning, att dessa icke hörde vare sig till allmän

gudstjänst eller till kyrkliga förrättningar. Ett förtydligande borde därför

ske genom att mellan »allmän gudstjänst» och »kyrkliga förrättningar»

inskjuta orden »och särskilt anordnade uppbyggelsestunder».

Prosten Ljung »er (Göteborgs stift): För att förebygga allt för stor

godtycklighet borde i punkt l.o insättas »på sätt i kyrkolagen sägs» och

orden »som åligga församlingens prästerskap» utbytas mot »som utföras ar

församlingens prästerskap», emedan kantor annars skulle kunna undandraga

sig att tjänstgöra vid t. ex. bibelförklaringar och särskilt anordnade gudstjänster.

I)omk. i Härnösand: I punkt l:o borde »beledsaga» utbytas mot »leda*.

Uttrycket »förrättningar, som ålåge församlingens prästerskap», kunde lätt

missförstås. Tvekan kunde sålunda uppstå, om kantorn vore pliktig tjänstgöra

vid t. ex. bibelförklaringar, särskilda missionskögtider o. dyl. Punkten

skulle vinna i tydlighet, om relativsatsen borttoges.

Dotnk. i Visby: Enligt förslaget skulle kantor vara skyldig att upptaga

och leda sängen ävensom beledsaga den med orgelmusik blott i kyrkan

och där endast vid allmän gudstjänst och vid församlingens prästerskap

åliggande kyrkliga förrättningar, eljest icke, utom vid jordfästning å

kyrkogård under vissa, noga bestämda förhållanden, således ej, såsom hittills,

vid dop och vigslar i hemmen, vid husförhör eller ens i kyrkan, om

där en mera tillfällig gudstjänst liölles eller någon annan icke lagligen

föreskriven högtidlighet förekomme. En dylik inskränkning i tjänstgöringsskyldigheten

vore ägnad att medföra ej obetydliga olägenheter och syntes

5 — Klockarntred-vin flen. Afd. ‘2.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Förslag till kl vekar institution ens omreglering.

dessutom tämligen opåkallad i betraktande av den föreslagna avsevärda

löneförbättringen.

K. B. i Malmöhus lön: Det torde kunna inträffa, att vid gudstjänst

och kyrkliga förrättningar kantors tjänstebiträde av enskild person påkallades

under tid och förhållanden, att kantor borde vara berättigad icke endast

till fri skjuts utan ock till ersättning för övrigt. Detta gällde t. ex.,

om kantorsbefattningen vore förenad med skollärarsyssla och kantor för

fullgörande av den kyrkliga förrättningen nödgades avlöna vikarie för

skollärarbestyrens fullgörande, eller om förrättning i kyrkan ägde ruin å

sådan tid eller kyrkan vore belägen så avlagset, att kantorn ej kunde

återvända hem samma dag.

Allm. sv. prästförmingen: De sakkunniga hade ansett obehövligt att

i detta moment, intaga den i 1908 års förslag gjorda hänvisningen »på

sätt i kyrkolagen sägs». Dessa ord gåve dock kyrkoherden bestämmanderätt

över, att gudstjänstens enhetlighet och planmässighet icke äventyrades,

vilket vore av det värde, att dessa ord här bolde införas, helst därigenom

även ett uttryck vunnes för vad enligt de sakkunnigas mening läge inneslutet

i 14 § 2 inom., nämligen att kyrkorådet och dess ordförande vore

att betrakta såsom kantors förmän i tjänsten. Uttrycket »beledsaga sången

— prästerskap» kunde lätt vålla oklarhet. Utom de allmänna

gudstjänster, som i lag vore stadgade, krävde nutida kyrkoliv även särskilda

gudstjänsttillfällen, såsom barn-, ungdoms- och missionsgudstjänster, kyrkliga

minneshögtider o. s. v. Det kyrkliga livets utveckling skulle på ett högst

betänkligt sätt motverkas, om uttrycket allmän gudstjänst icke innefattade

sådana gudstjänster. Till förekommande av alla stridigheter därutinnan

borde stadgandet ändras så, att det omfattade alla av pastor anordnade

gudstjänster i kyrkan.

Sv. allm. organist- och kantorsfärening: Punkt l:o borde erhålla följande

ändrade lydelse: »att med kyrkans orgel — — — fri skjuts och utgiva

skälig ersättning i enlighet med av kyrkorådet bestämd taxa» samt punkt 2:o

sä omformuleras: »att omsorgsfullt vårda orgelverket, hålla dess rörstämmor

väl stämda samt till kyrkorådet — — avhjälpa».

Lunds stifts organist- och kantorsförening hade i huvudsak samma

yrkande, dock med tillägg, att i punkt 1 :o efter orden »församlingens prästerskap*

borde tillfogas »enligt gällande kyrkohandbok», varjämte hemställdes,

att i 24 kap. 2 § kyrkolagen orden »varuppå kyrkoherden äger

hava inseende» skulle utgå, då prästen i allmänhet ej kunde hava sådant

inseende över kantors musikaliska gärning.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Förslag till lag ang. kantorer .7 § 4:o.

Statskontoret: I förslaget borde tydligare än som skett uttryckas, att

den i punkt I :o förekommande föreskriften om skyldighet för enskild person

att i visst fall åt kantor ombesörja fri skjuts utgjorde eu förutsättning

för kantorns i samma moment omförmälda åligganden.

Kantor åligger:

4:o) att främja intresset för kyrkosången och roka för demant mas

höjande, i lämplig omfattning meddela undervisning i kyrkosång åt konfirmander

samt, särskilt där kantorstjänsten icke är förenad med folkskoUärarl>efattning,

verka för bildande av samt inöva och hala särskild kgrkokör.

lUOS års stadga kap. IV:

§ 2. Kantor åligger:

2:o) att främja intresset för kyrkosångens höjande inom församlingen samt, där

kyrkorådet finner sådant lämpligen kunna ske, mot .särskild ersättning meddela undervisning

i sång åt församlingens ungdom; dock att, där kantor tillika är folkskollärare, denna

hans sångundervisning, utöver den i folkskolestadgan bestämda, icke må, utan hans medgivande,

av läsåret upptaga längre tid än tjugu timmar, ej heller förläggas annorstädes

än till den skola, där han är anställd.

1908 års förslag:

§ 4. 6. För den händelse, att kantor får sig ålagd sådan undervisning i säng, varom

förmäles i särskild av K. M:t utfärdad stadga, skall viss ersättning för timme bestämmas

att utgå i förhållande till den tid, nämnda undervisning kommer att omfatta.

Motiv: Bland de åligganden, som skulle påvila innehavaren av den föreslagna nya

kantorsbefattningen, förutom ledandet av sången i kyrkan, hade i första rummet ställts

fordran på främjandet av intresset för kyrkosången. Det torde ej vara tvivel underkastat,

alt intet bättre medel härför stode att finna än att genom kantor, som hädanefter

skulle bliva en vederbörligen utbildad undervisare i sång, meddelades sångundervisning

åt församlingens ungdom. Fastän denna undervisnings egentliga mål skulle vara

höjandet av kyrkosången, torde man göra sig skyldig till överdriven ensidighet, om man

stadgade, att undervisningen skulle inskränka sig till undervisning i kyrkosång allenast.

Det förädlande och upplyftande för känslan i våra fosterländska sånger finge icke förbises,

och beredandet av lämplig plats åt dem vid undervisningen skulle göra denna för

ungdomen mera tilltalande och säkerligen också medelbart inverka livande och välgörande

på undervisningen i kyrkosång. Och då kommitterade av denna anledning föresloge undervisningens

meddelande i sång i allmänhet, vore de övertygade, att misstydning härav

ej skulle vara att befara, och att tillräckligt skydd mot faror härutinnan skulle erbjuda

sig genom stadgandet i kap. IV § 3 om kyrkorådets övervakande av kantors åligganden.

Vad omfattningen eller utsträckningen till tiden av denna undervisning beträffade,

torde det icke ligga inom möjlighetens gränser att, där en församling ej läte

kantorstjänst förenas med folkskollärartjänst, giva någon bestämning härutinnan. Oftast

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Förslag till ilockar institutionens omreglering.

torde orsaken till ett sådant församlingens förfarande bliva att söka däri, att församlingen

mot rikligare avlöning av intresse för saken ville åstadkomma en sångundervisning, som

höjde sig vida över det vanliga måttet, och som väsentligen skulle upptaga tjänstinnehavarens

tid. Av denna anledning hade icke någon lämpligare bestämmelse kunnat utfinnas,

än att undervisningens omfattning finge motsvaras av därför utgående ersättning.

Vore åter kantor tillika folkskollärare, fordrade omsorgen om folkskolan icke blott begränsning

till tid utan ock till rum. Beträffande det föreslagna timtalet, utöver vilket

under läsåret, utan kantors medgivande, hans sångundervisningsskyldighet icke finge utsträckas,

vore den siffran godtyckligt vald, men torde dock icke vara så hög, att den

verkade hinderligt för skolarbetet, ej heller så låg, att den icke medgåve tillräcklig tid

för eu övning av responsorierna och några högtidssånger med skolbarn och konfirmander.

För att vinna trygghet för att kantor måtte erhålla skälig betalning för sångundervisningen,

därest densamma under hans tjänstetid bleve honom ålagd, hade kommitterade

ansett, att redan vid löneregleringsförslagets uppgörande visst pris, exempelvis två kronor

per timme, borde fastställas att tillfalla innehavaren i den mån, som församlingen toge

hans . tid i anspråk.

Två ledamöter av kommittén voro av skiljaktig mening.

Herr Borgh anförde: Till göromålen, som kommitterade föreslagit åt kantorn, räknades

enligt mom. 2 skyldigheten att undervisa i sång. Denna skyldighet syntes honom

mindre än åtskilligt i nästföljande moment kunna betraktas såsom ett direkt arv till kantorn

från klockaren, ty enligt flera prejudikat samt 1903 års kyrkomötes uttalande hade

efter 1842 den åsikten gjort sig gällande, att folkskolestadgan befriat klockaren från undervisningsskyldigheten

i allmänhet, således även från den i läroämnet sång. Att kantor

borde undervisa i kyrkosång torde dock bland religiöst .intresserade församlingsmedlemmar

nu vara en tämligen allmän fordran. Saken vore oek redan praktiserad på åtskilliga

orter. Ehuru nattvardsbarn syntes mindre lämpliga att mottaga dylik undervisning,

emedan de vanligen befunne sig i målbrottet, visade försök i den riktningen, att intresset

för kyrkosångens höjande flerstädes vaknat inom församlingarna. Kyrkostämmor

samt åtskilliga myndigheter, ävensom 1903 års kyrkomöte, hade uttalat sig för, att undervisning

i kyrkosång måtte meddelas åt ungdomen. Det vore ock i full överensstämmelse

med kantorns uppgifter i övrigt, att just han finge detta nya arbete sig ålagt.

På de ställen, där undervisning i kyrkosång redan meddelades, torde det ock hava varit

kantorernas frivilliga åtagande och nit, som satt saken i gång. Ett lagstadgande, som

gjorde denna undervisning mera allmän, borde alltså icke möta nämnvärt motstånd från

något håll. Idén att kantorn skulle bliva ett slags allmän sånglärare, d. v. s. kunna

åläggas att undervisa även i profan sång, vore däremot fullkomligt ny, och någon motsvarande

skyldighet hade åtminstone på de senaste 50 åren icke ansetts åligga klockaren.

Ingen utredning funnes om, huru en lagbestämmelse i detta syfte skulle komma

att taga sig ut i praktiken. Man hade icke ens någon erfarenhet härom att bygga på.

Kommitterades uttalande hade därför i detta fall blivit mycket obestämt och svävande.

Meningen vore väl, att kantorn skulle kunna åläggas undervisningsskyldighet även i folkskolorna.

Tid och kostnader för en så omfattande undervisning, särskilt i större församlingar,

där ända till ett tjogtal folkskolor funnes, torde för närvarande vara omöjlig att

på förhand beräkna. Uttrycket, att sångundervisntngen skulle kunna »väsentligen upptaga

tjänstinnehavarens tid» m. m., tydde på ett så vidsträckt användande av kantorn såsom

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Förslag till lag ang. kantorer 3 § 4:o.

lärare, aft han enligt bestämmelsen kunde sägas vara anställd mera i det världsliga än

i det kyrkliga samhällets tjänst. Stadganden i den riktningen förutsatte alltså, att det

allmänna, d. v. s. staten, skulle bidraga till kantorns avlöning. Detta vore emellertid en

konsekvens av förslaget, som kommitterade icke vågat draga. Om ett allmänt behov att

använda kantorn såsom sånglärare utanför det kyrkliga området framdeles skulle yppa

sig, finge man taga ut steget i den riktning, som kommitterade föreslagit. Men så länge

kantorn blott vore en kyrklig tjänsteman, borde hans lagstadgade verksamhet icke utsträckas

längre än till det rent kyrkliga. Ville han dock arbeta för t. ex. den fosterländska

sångens höjande, bleve detta en frivillig sak men icke en tjänsteplikt; och önskade

församling använda honom i den riktningen, kunde man därom träffa privat överenskommelse.

Seminarierna Unge i regel icke mottaga andra elever än sådana, som ägde

sångbegåvning, samt måste följaktligen sörja för, att folkskollärarna bleve kompetenta

även såsom sångundervisare. Veterligen hade heller intet missnöje härom försports. Att

inblanda kantorn i folkskolornas undervisning vore alltså för närvarande onödigt. Men

därjämte torde det också bliva skadligt, ity att folkskollärarna sedan kunde anse sina

skyldigheter i detta avseende minskade. Och dessutom skulle eu dubbelanordning härvid

ofta leda till pliktkollisioner och oredor av varjehanda slag. Önskade någon församling

anställa särskild sånglärare för sina skolor eller till ungdomens tjänst i övrigt, kunde och

borde den tjänsten särskilt anslås ledig och icke genom tvång förenas med kantorsbefattningen.

För de enstaka fall, där lärare vid folkskola saknade förmåga att undervisa i

sång, syntes särskild lagstiftning icke heller vara av nöden. Om man valt en sådan

lärare, borde man finna sig uti att genom enskild överenskommelse med kantorn eller

annan lämplig person ersätta bristen. Men kantorn såsom sådan kunde icke hava några

speciella förpliktelser gent emot en annans tjänsteutövning. Kantorns undervisningsplikt

borde alltså för närvarande icke utsträckas längre än till ämnet kyrkosång. Genom

denna naturliga begränsning bleve det möjligt att avfatta förslaget härvid så, att ett bestämt

mål för undervisningen kunde angivas, utan att något rum för godtycket därför

behövde lämnas. Utom åliggandet att främja kyrkosången i allmänhet genom att följa

utvecklingen på detta område samt t. ex. någon gång före eller efter gudstjänsten instruera

hela den närvarande församlingen borde kantorn även vara pliktig att öva och leda

något slags kyrkokör. Om det endast gällde kyrkosång, kunde tid för ledning av åtminstone

en barnkör alltid vinnas, även där kantorn tillika vore folkskollärare. Men då

dylik övning städse krävde ett rätt drygt extra arbete från kantorns sida, fordrade rättvisa

och billighet, att vid löneregleringen särskild ersättning åt honom för detta nya

uppdrag noga bestämdes. Om man därvid rättade sig efter, vilken art av kyrkokör, som

församlingen önskade få genom kantor inövad, torde till ömsesidig fördel ett bestämt

årsbelopp för varje särskilt fall kunna angivas. Likheten inför lag krävde, att enbart

kantor lämnades samma trygghet gent mot godtycke som kantor, vilken tillika vore folkskollärare.

För sakens skull vore nog bäst att låta resultatet av undervisningen vara

det bestämmande rörande avlöningen, icke timtalen. Härigenom vunnes ock garanti för,

att tiden alltid bleve väl använd. På grund av det olika sångmaterialet behövde kantorn

till sitt förfogande det ena året längre och det andra en kortare övningstid. Timtalet

kunde alltså icke för varje särskilt år på förhand beräknas. Nådde kantorn målet

med sin undervisning, d. v. s. åstadkomme en god och livlig kyrkosång — för så vitt

nämligen folk i orten plägade mera allmänt besöka kyrkan — samt för större högtider

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Förslag till liockarimtitutionms omreglering.

använde en av honom inövad kyrkokör, då vore alla inskränkningar och allt slags reglementering

härför icke blott överflödiga utan skadliga, ty ingen arbetade väl, särskilt på

musikens område, utan i fall han åtnjöte tillräcklig frihet. Kyrkomusikern behövde i sin

tjänstgöring ungefär samma rätt att välja metoder och medel som prästen i sin. Ingen

föreskreve t. ex. tid in. m. för konfirmationsundervisningen. Det vore intresset eller

nitet, som ledde till ett gott resultat, icke föreskrifter från personer, vilka måhända härför

saknade nödiga insikter. Kyrkorådets plikt och befogenhet gent emot kantorns undervisning

kunde alltså under vanliga förhållanden inskränkas till att anskaffa lämplig

lokal i närheten av kantorns bostad samt att kontrollera undervisningens resultat. Skötte

kantorn sina åligganden otillfredsställande, då först vore det de kyrkliga myndigheternas

plikt att i övrigt ingripa. Genom dylik frihet nåddes ock den icke oväsentliga fördelen,

att kantorn, som ofta vore klent avlönad för sina kyrkliga sysslor, icke berövades möjligheten

att ägna sin lediga tid åt andra uppdrag, så att han kunde anständigt försörja

sig och de sina. Tydligen finge man icke på en kantor, som tillika vore folkskollärare,

ställa samma fordringar, som på enbart kyrkomusikern, emedan den förre genom sitt

skolarbete hindrades att lika grundligt förbereda den kyrkliga tjänstutövningen som dén

senare. Där de kyrkliga befattningarna bibehölles skilda från folkskollärartjänst, skedde

detta nog också just i syfte att vinna gedignare sång och musik vid gudstjänsten, än

som eljest i regel vore tänkbart. Alltså borde kantor, som tillika innehade folkskollärartjänst,

icke mot sin vilja kunna åläggas vidsträcktare skyldighet beträffande sångunder

visningen, än att han å särskild tid så övade sina skolbarn, att dessa vid större kyrkliga

högtider kunde unisont sjunga vanliga mässpartier samt lätta andliga hymner. Av

kantor, som icke tillika vore folkskollärare, kunde man däremot kräva, att han övade

och ledde en sådan kyrkokör, som församlingen vid löneregleringen åt honom anslagit

särskild ersättning för. Ifrågavarande moment borde därför erhålla följande lydelse:

•2:o) att främja intresset för kyrkosången inom församlingen samt, mot av vederbörande

myndigheter fastställd särskild årsersättning, meddela undervisning i kyrkosång,

vilken undervisning,

a) där kantorstjänst är förenad med folkskollärarbefattning, åtminstone gäller barn

vid kantorns egen skola, så att dessa vid större högtider i kyrkan kunna unisont sjunga

mässpartier m. in.,

b) där kantorstjänst icke är förenad med folkskollärarbefattning, förpliktar kantorn

till inövning och ledning av särskild kyrkokör».

Tillika föreslogs av Borgh, att i -4 § av förslaget till lag om kantorernas avlöning

skulle införas följande stadgande: »För den händelse, att församling önskar uppdraga åt

kantor att meddela sådan undervisning i kyrkosång, varom förmäles i särskild av K. M:t

utfärdad stadga, skall viss minimiersättning per år härför vid löneregleringen fastställas

med hänsyn till den art av kyrkokör, som kantor samtidigt får sig ålagd att inöva

och leda.»

Till stöd härför anförde Borgh: Kommitterades förslag syntes icke lyckligt funnet.

Man torde kunna tyda det därhän, att vid löneregleringen viss ersättning per undervisningstimma

måste angivas, men att timtalet sedermera skulle kunna tidtals ändras, efter

som kyrkorådet för tillfället ansåge lämpligt. Men dylika tänjbara bestämmelser kunde

användas för andra syften än kyrkosångens främjande. Exempel på försök i den riktningen

saknades ingalunda i verkligheten. Kantorn skulle därigenom komma i ett olid
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Förslag till lag ang. kantorer 3 § 4:o. 39

ligt beroende av lokalmyndigheterna. Det vore alltså nödvändigt, att klara bestämmelser,

vilka angåve kantorns såväl rättigheter som skyldigheter, härvid infördes. De nämnda

olägenheterna undvekes, om man läte målet för sångundervisningen vara det bestämmande

för avlöningen, icke tiden. Så kunde man med hänsyn till de olika slag av kvrkokörer,

som kantor kunde anses pliktig att öva och leda, bestämma fixa årsbelopp. Tiden behövde

därvid endast beräknas ungefärligt. Skolbarn, vilka samtidigt åtnjöte annan undervisning

i sång'' torde på 20—30 extra lektionstimmar årligen kunna läras att unisont

sjunga responsorier och lättare hymner. Vuxna personer, som icke samtidigt undervisa

des eller hade erhållit särskild undervisning i sång, behövde nog för samma måls uppnående

dubbelt så stort antal lektionstimmar per år. Skulle en kör av eljest musikaliskt

obildade personer övas att säkert sjunga mässpartierna och andliga hymner flerstämmig),

finge undervisningstiden i regel icke understiga ett hundratal timmar årligen. Det för

utsattes härvid, att personalen inom körerna något växlade, vadan ungefär samma övnings

tid behövdes år efter år. Därigenom komme så småningom allt fler församlingsmedlemmar

att skolas i kyrkosång. Förutsatte man ock, att kantorns särskilda avlöning härför

borde utgå efter belopp motsvarande dem, som sånglärarna vid de allmänna läroverken

erhölle för extra tjänstgöring, bleve det möjligt att vid löneregleringen bestämma fast

tilläggslön för nämnda sångundervisning. Åsikten om denna ersättnings storlek måste

eljest bliva mycket skiftande, beroende på olika uppfattning om kvalifikationerna för och

värdet av dylik undervisning. Men enligt ovanstående beräkning kunde rättvisa vinnas

åt såväl kantorer som församlingar. Då kantorernas elevmaterial i allmänhet torde vara

mer hårdarbetat än förutnämnda sånglärares och de approximativt angivna tiderna för

ernåendet av ett gott resultat nog ofta måste överskridas, syntes det skäligt, att ersättningsbeloppen

utjämnades sålunda:

a) För övning av unison barnkör vid kantorns egen skola minst 75 kr. pr år.

b) För liknande undervisning åt annan ungdom inom socknen årligen minst 125 kr

c) För inövning och ledning av flerstämmig kör, som medverkade i kyrkan vid

stö itc högtider, eller unison kör, som sjönge vid varje högmässogudstjänst, minst 250

kr. per år.

d) För övning av unison kör till vanliga söndagar samt kör i stämmor till större

högtider minst 500 kr. årligen o. s. v.

Med kantorns medgivande borde bestämmelse härom även efter löneregleringen av

vederbörande myndigheter på församlings begäran kunna fastställas eller ändras. Kunde

man genom lag bestämma, att ett visst arbete skulle utföras, borde man ock på samma

sätt kunna angiva skälig minimiersättning för detsamma. Det stode ju i detta fall för

samlingarna fritt att sedan själva besluta, om och i vilken utsträckning de önskade till

godogöra sig kantorns undervisningsarbete, samt om de ville utfästa sig att betala därför

utgående lön eller icke.

Herr Beskow anförde: Beträffande den sångundervisning, varom i betänkandet för

mäldes, ansåge han, att densamma bort föreslås att i regel vara obligatorisk, samt att

undantag från nämnda regel endast under särskilda förhållanden borde få av domkapitlet

medgivas. Han befarade, att åsyftade målet med kantors undervisningsskyldighet i sång

icke vunnes, om saken gjordes beroende på inom församlingen redan befintligt intresse

och församlingens härav påkallade offervillighet, och föreställde sig, att, om denna sång

undervisning i stället bleve obligatorisk, kantor, som utbildades till undervisare i sang.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Förslag till klockarinxtitutioticns omreglering.

och som borde antagas besjälad av intresse för denna del av sin verksamhet, i de allra

flesta fall skulle förmå, genom-att uppvisa gott resultat av sin sångundervisning, väcka

till liv inom församlingarna ett intresse för sången, som förut icke funnits till.

I liorghs reservation, i vad den innehöll, att kantors undervisning allenast skulle

avse kyrkosång, instämde ett flertal myndigheter.

lifj/i ars sakk.: Uttrycket »i lämplig omfattning» borde i första hand

tolkas av pastor och kantor i samförstånd, i siste hand av domkapitlet.

Att skyldigheten att befatta sig med särskild kyrkokör icke föreslagits

obligatorisk beträffande kantor, som tillika vore folkskollärare, betingades

därav, att en folkskollärare ofta måste anses sakna tid att sysselsätta sig

med on dylik uppgift. Den av 1908 års kommitterade föreslagna skyldighet»''!)

för kantor att undervisa i profan sång både icke vunnit bifall från

något håll. De sakkunniga hade ej heller ansett sig böra föreslå någon

sådan skyldighet.

A vgivna yttranden:

Domk. i Västerås: Då det framför allt i mindre församlingar icke

kunde anses betungande för eu innehavare av med lärartjänst förenad

kantorsbefattning att inöva och leda en kyrkokör, borde orden »särskilt —

— — folkskollärarbefattning» utgå.

Dom k. i Lund hemställde även, att dessa ord skulle utgå eller, om

någon restriktion borde införas, utbytas mot »så vitt möjligt är».

Dom!;, i Göteborg hade stimma hemställan som Domk. i Västerås.

Aven då tjänstinnehavaren vore folkskollärare, borde lian inöva och leda

kyrkokör, då sådan kunde bildas. I annat fall skulle de församlingar, i

vilka befattningshavaren vore folkskollärare, bliva sämre lottade till andra,

i vilka förenämnda tjänster icke vore förenade. Kyrkokörens inövning

skulle icke taga mycken tid i anspråk, i regeln ungefär eu timma i veckan.

Allm. sv. prästföreningen: Vore det riktigt, såsom de sakkunniga framhållit,

att eu kantor, som tillika vore folkskollärare, ofta måste sakna tid

att sysselsätta sig med en sådan uppgift som att inöva och leda särskild

kyrkokör, borde slutsatsen vart), att eu folkskollärare icke borde få vara

kantor. Denna klockarens uppgift vore nämligen så viktig och bleve det

mer och mer, i samma mån församlingssinnet växte. En samling musik

för gudstjänstligt bruk under namn av missale, vesperale och hymnarium

både utgivits av K. M:t efter kyrkomötets begäran. Men denna musik

kunde ej utföras utan kör. Då det väl, om de sakkunnigas förslag antoges,

bleve kanske -delar av Sveriges församlingar, som komme att hava

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Förslag till lag ang. kantorer .7 § 4:o.

folkskollärare till kantorer, kunde ovannämnda musik där ej förekomma.

Det borde i stället ordnas sä, att det icke funnes någon kantor, som icke

både tid att verka för bildande av samt inövande och ledande av kyrkobot.

Det torde emellertid ej förhålla sig så, att folkskollärarna icke hade tid

för detta arbete, utan i mindre församlingar ginge detta lätt för sig, enär

skolarbetet där i viss mån ej vore så krävande, och det bleve väl i mindre

församlingar, som förening av kantors- och folkskollärarbefattningarna skulle

förekomma. I viss mån borde det rent av bliva lättare för eu kantor, som

tillika vore folkskollärare, att inöva eu barnkär för ledande av församlingsflången.

Det berodde väl ook på vederbörandes anlag, intresse, kallelse

in. in., om han kunde utföra detta. Säkert vore, att om orden: »särskilt

— — — folksk ollärartj in i st >- kvarstode i lagen, det bleve mycket svårt

att få en del kantorer—folkskollärare, som eljest skulle känna det som

en plikt att inöva en kyrkobön att utföra detta arbete. Men därmed både

man avskurit möjligheten till en rikare utveckling av den andliga musiken

och sången i församlingen. Det vore icke rätt och klokt att till församlingslivets

skada avskära eu del av det arbete, som borde åligga kantor,

allenast för att göra tjänsten bekvämlig för förening med folkskollärarbefattning.

Prästföreningen hemställde därför, att ovannämnda ord skulle

utgå.

Sv. allm. organist- och kautorsförening: Punkt 4:o borde erhålla följande

ändrade lydelse: »att främja •— — — samt, särskilt där kantorstjänsten

icke är förenad med folkskollärarbefattning under den tid, pastoratets konfirmander

undervisas av pastor, där så görligt är, eu gång i veckan åt

dem gemensamt meddela undervisning i kyrkosång ävensom verka för

— — kyrkobön-».

Lunds stifts organist- och kantor sförening: Punkten borde erhålla följande

ändrade lydelse: »att främja---(— »SV. a flin. arg.- o. kant. för.) •-

och, där församlingen vill anslå nödiga medel, söka verka för bildande av

samt inöva och leda särskild kyrkobön. Eu föreningsmedlem uttalade,

att då största delen konfirmander befunne sig i målbrottsperioden, den allmänna

röstvården krävde, att dessa bleve befriade från undervisning i sång.

Domprosten Söderling (Härnösands stift): Bestämmelsen om kantorernas

skyldighet att meddela undervisning i kyrkosång åt konfirmander borde

utgå. Sådan undervisning kunde konfirmationsläraren själv giva, och saknade

lian därtill förmåga, borde lian se till, att folkskolan i detta avseende

fyllde sin uppgift.

r» — Klockor läredningen. A fri. 2.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Förslag till klockarinstitntionens omreglering.

Kantor åligger:

5:oJ att, där brukligt ur, att sång åt föres vid jordfästning, som icke

sker i kyrkans kor, därmed tillhandagå, nät'' jordfästningen äger rum omedelbart

före eller efter allmän gudstjänst.

1908 års stadga kap. IV:

§ 2. Kantor åligger:

3:o) att, där bruklig! är, att sång utföres vid jordfästning utom kyrka, därmed till

liandagå sön- eller helgdag.

Motiv: Stadgandet i delta mom. avsåge att, så långt skäligt vore, bevara en åldrig

sedvänja, där den inom åtskilliga delar av landet vunnit hävd. På en ort ville man hava

sång vid jordfästningar och skulle anse det synnerligen stötande, om denna urgamla sed

bleve borttagen, på en annan åter brydde man sig ej alls därom.

1.015 års sakk.: Uttrycket »jordfästning, som icke sker i kyrkans kor»,

avsåge alla tillfällen, då orgelmusik icke kunde förekomma, således även

jordfästning i vapenhus.

Avgivn a yttranden:

I>omk. i Uppsala: Skyldighet borde stadgas för befattningshavaren att

alltid tillhandagå med sång vid jordfästning, då lian därom anmodades. I

eu de! församlingar ägde nämligen jordfästningarna rum å annan tid än i

samband med allmän gudstjänst, och befrielse för klockaren från skyldigheten

att då biträda skulle i många fall leda till, att sång ej kunde

ifrågakom ma vid j ordfästningarna.

Dom!;, i Skara: Enär det vore önskligt, att sång så vitt möjligt kunde

förekomma vid jordfästning, borde stadgandet erhålla följande ändrade

lydelse: »att där brukligt är, att sång utföres vid jordfästning, som icke

sker i kyrkans kor, därmed gå tillhanda, där kantorstjänst är förenad med

folkskollärartjänst dock endast, när jordfästningen äger rum omedelbart före

eller efter allmän gudstjänst».

Ilogik, -i, Strängnäs: Bland kantors åligganden borde ingå skyldighet

att vid jordfästning upptaga och leda sång i gravkapell, även när jordfästning

icke ägde rum omedelbart före eller efter allmän gudstjänst.

1 logik, i Lund: Orden »när — — — gudstjänst» borde utgå och

ersättas med orden: »så vitt han ej av annan förrättning i sin tjänst är

hindrad». Likaledes borde »kor» utgå, då jordfästning i kyrka ej alltid

skedde i kyrkans kor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

44

Förslag till lag ang. kantorer 3 § 5:o,

Bomb. i Luleå: Dä kantor efter förslaget skulle vara skyldig tillhandagå

med sårig vid jordfästning, som icke skedde i kyrkans kor, när förrättningen

ägde ram omedelbart före eller efter allmän gudstjänst, både

domkapitlet härav dragit den slutsats, att meningen varit, att kantor skulle

vara skyldig tjänstgöra vid jordfästning, även om den ej ägde rum i samband

med allmän gudstjänst, om blott förrättningen skedde i kyrkans kor, men

eljest icke. I fråga om såväl jordfästning som andra kyrkliga förrättningar,

t. ex. brudvigslar i kyrkan in. in. utan samband med allmän gudstjänst,

torde emellertid vara nödvändigt, att kantorns skyldigheter närmare bestämdes.

K. B. i Hallands län: Om denna bestämmelse bleve lag, följde därav,

att när jordfästning ägde rum å söckendag och ej i sammanhang med

gudstjänst, å kyrkogård eller i vapenhuset och ej i kyrkans kor, kantor ej

skulle hava skyldighet att leda sången, utan endast prästen därvid fungera.

Då det emellertid ofta torde vara nödvändigt att hålla jordfästning å söckendag

och utan sammanhang med gudstjänst, men någon anledning icke

förelåge, varför en dylik förrättning skulle komma att sakna den högtidliga

prägel, som psalmsången medförde, ansåge tv. 1>., att kantorn även vid eu

jordfästning under dessa förhållanden borde medverka, och att momentet

herde i sådant syfte ändras, dock med den inskränkning, som betingades,

därest kantorn tillika vore folkskollärare. Stadgandet borde därför erhålla

följande lydelse: »att, där brukligt är, att sång utföres vid jordfästning,

som icke sker i kyrkans kor, därmed tillhandagå, varvid om möjligt så

ordnas, att, om kantorn'' tillika är folkskollärare, för sådan jordfästning utsattes

tid, som ej hindrar hans tjänstgöring i skolan».

Allm. sv. prästföreningen: Detta stadgande vore för snävt avfattat, Följden

av dess antagande skulle bliva, antingen att ett otillbörligt band lädes

på många församlingsbor vid bestämmande av tid för begravning, eller att

de avstängdes från att. vid jordfästning fä den uppbyggelse, som sången

skänkte. Det funnes i många större församlingar vissa begravningsdagar

i veckan på söckendagar. Jordfästningar å dessa dagar skulle sålunda

skiljas från dem å söndagar strax före eller efter allmän gudstjänst, sa att

vid dem ingen sång skulle förekomma, Detta vore eu inskränkning i

kantors tjänståliggandeu, sådana de nu på inånga håll förefunnes, och skulle

mycket illa upptagas av församlingen, som därigenom hindrades fa den

nytta, som med tjänsten avsåges. Orden: »när jordfästningen

gudstjänst» borde därför utgå.

Prosten Lindberg (Västerås stift): Då de sakkunniga med uttrycket

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

För slån till klotkur institutionens omreglering.

»jordfästning, som icke sker i kyrkans kor» avsett alla tillfällen, då orgelmusik

icke kuiule ifrågakomma, vore frågan, om kantorn vid jordfästning

i begravningskapell, där orgelharmonium förekomrne, icke skulle vara skyldig

spela utan endast sjunga. Då detta icke kunde vara avsett, borde stadgandet

omredigeras.

Prosten Ljungnér (Göteborgs stift): Kantor, som icke tillika vore folkskollärare,

borde, där så vore brukligt, tillhandagå med sång vid jordfästning,

närlielst sådan ägde ruin, även å söckendagar.

Kantor idigy er:

ti:o) att före högmässogudstjänstens början i sakristian mottaga och till

tjänst/afrättande prästen avlämna äktenskapslysningar, tacksägelser, kungörelser

och andra legala handlingar, rom skola meddelas från predikstolen.

1908 års stadga kap. IV:

§ 2. Kantor åligger:

6:o) att före gudstjänstens början i sakristian hava en bestämd expeditionstid för

mottagande, ordnande ocli till tjänstgörande präst, innan gudstjänsten börjas, överlämna

inkomna äktenskapslysningar, kungörelser och legala handlingar samt antecknande, om så

påfordra.?, av nattvardsgäster ävensom att efter av pastor uppgjord lista utskriva kungörelser

om gudstjänsttider, nattvardsgångar och kollektör.

Motiv: De åligganden, som enligt detta mom. skulle påvila kantor, hade kommitterade

sökt begränsa så, att de i allmänhet utan svårighet borde kunna fullgöras i samband

med hans övriga söndagliga tjänstgöring.

A vgivna yttranden:

Ibrink, i (föteborg: Dä det vore av pastor, klockaren skulle mottaga

de kyrkliga tillkännagivandena, t. ex. äktenskapslysningar och tacksägelser

för avlidna, vore det meningslöst saga, att de skulle i sakristian mottagas

och till prästen avlämnas. Detsamma gällde om kungörelser och andra

legala handlingar, som av myndigheterna insändas till pastor. Skulle dessa

tillkännagivanden och handlingar avlämnas till prästen före gudstjänstens

början, måste de naturligtvis hava blivit mottagna av klockaren, innan han

och prästen träffades i sakristian. God ordning krävde ock, att enskilda

personers kungörelser och tillkännagivanden, som skulle från predikstolen

uppläsas, icke borde mottagas just i sakristian. Stadgandet borde därför

avfattas så: »att mottaga och före gudstjänstens början till tjänstförrättande

prästen avlämna».

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Förslag till lag ang. kantorer 3 § 6:0.

Prosten G ullberg (Göteborgs stift) anförde till stöd för motsvarande

ändringsförslag: Sakristian vore ingen lämplig expeditionslokal, även da

den hade tillräckligt utrymme. I många kyrkor utgjorde den en högst

obetydlig plats i kyrkans kor bakom altaret, där det ej vore lätt för besökande

att strax före gudstjänstens början anmäla något, utan att väcka

eu för menigheten störande uppmärksamhet. Eu och annan kyrka funnes,

som icke hade något rum, vilket kunde kallas sakristia. Dessutom skulle

det föreslagna stadgandet kunna föranleda, att kantorn ej i sitt hem lille

mottaga något, som skulle uppläsas i kyrkan. Det vore därför lämpligast,

att icke stadga något mottagande i kyrkan.

Prosten Ljungnér (Göteborgs stift): Mellan »äktenskapslysningar och

tacksägelser» borde införas »förteckning å personer, för vilka förbön önskas»

och i slutet tilläggas »mottaga och å därför avsedda tavlor i kyrkan anbringa

psalmnumren».

Domk. i Luleå: De göromål, som angåves i punkterna (ko och Hiob)

och e) kunde utan olägenhet överflyttas på kyrkovärdarna eller kyrkvaktaren.

Detta vore så mycket lämpligare, som kantor ofta torde få svårt att själv

medhinna dessa sysslors utförande, då han hade att sköta orgeln.

K. B. i Blekinge lön : Ifrågavarande åliggande utgjorde en kvarleva av

uppassarsysslorna och borde utgå. De i punkt 6:o angivna göromålen kunde

kyrkvaktmästaren uträtta, vilket han faktiskt för det mesta gjorde. Stadgandet

innehölle, att kantor skulle »i sakristian mottaga och till tjänstförrättande

prästen avlämna» en del handlingar; efter allt att döma mottoge

han då de avsedda handlingarna just av vaktmästaren, som hämtat dem till

sakristian från expeditionen, men då torde väl vaktmästaren kunna lämna

dem direkt till prästen, likaväl som först till kantorn, eller ock tillhandahålla

dem åt prästen å predikstolen. Dessutom behövde ju kantorn i god tid

före gudstjänsten vara på orgelläktaren för att bereda sig till sin musikaliska

gärning.

Allm. sv. prästföreningen : Ifrågavarande stadgande vore liksom eu del

andra avfattat såsom det vore bäst för kantorn, utan att hänsyn tagits till

besvär och svårigheter för prästen eller olägenheter för församlingen. Det

kunde verkligen vara så, att de legala handlingar, som från predikstolen

skulle uppläsas, vore så många, att, för att icke något förbiseende skulle

ske, en person borde framlämna dem i ordning till prästen. Av ålder

eller trötthet kunde prästen, om han ensam skulle hålla reda pa alla

papper, lätt förbise något, eller kunde han vara så gripen av den predikan,

lian nyss utfört, att han ej ensam kunde reda sig med de mångahanda

opaginerad Kontrollera mot PDF

4ti Förslag till Modearinsti tu tionens omreqlering.

papperen. Då nu inånga av dessa handlingar vore legala och av stor vikt,

vars förbiseende å predikstolen medförde strängt straff, måste det ordnas så,

att eu stor noggrannhet och ordning iakttoges. Den gamla klockarsysslan

borde härvid noga uppehållas, och kunde det ej ske på annat sätt finge

kantorn skaffa sig ett biträde. Stadgandet borde därför omredigeras så:

> mottaga och till tjällstfÖrrättande präst å predikstolen framlämna eller

låta framlämna etc.» Det vore även i sin ordning, att kantorn efter gudstjänsten

till vederbörande återställde de handlingar, han förut mottagit.

Lunds stifts organist- och kantor sförening: Förenämnda stadgande borde

utgå, då de däld föreskrivna göromålen verkade hindrande på kantors musikaliska

gärning. Sr. åltur folkskollär .-förening hade samma yrkande.

Kyrkoherden Pahnquist (Härnösands stift): Det vore oklart, vad med

stadgandet avsåges. Vore det meningen, att kantor skulle, såsom för närvarande

mångenstädes vore brukligt, bära upp dessa handlingar på predikstolen

? Detta motsades emellertid av tidsbestämningen »före gudstjänstens

början». När klockaren tillika vore organist, folie det sig för övrigt ganska

olägligt för honom att vid den tidpunkten i gudstjänsten, då dessa tillkännagivanden

skulle äga rum på predikstolen, lämna orgeln. Eller vore meningen,

att kantor skulle i sakristian mottaga dessa handlingar, som genom

pastors försorg ditskaftats, och så avlämna dem till för dagen tjänstgörande

prästen? Efter orden läge den tydningen närmast, men då vore stadgandet

ganska obehövligt. Hade prästen skaffat handlingarna dit, kunde han väl

ock själv avlämna dem. På många ställen vore nu vanligt, att klockaren

hos pastor avhämtade tillkännagivandena i fråga, och det kunde mången

gång vara behövligt, emedan pastor å söndag kunde vara upptagen på

annat håll i. församlingen. Stadgandet borde därför omformuleras så, att

uttrycket »i sakristian mottaga» utginge och ersattes med orden »hos pastor

avhämta». Ad sägen det behövligt, att de också skulle uppbäras på predikstolen,

borde tilläggas »till tjänstförrättande prästen på predikstolen

framlämna».

Prosten Björkquist (Härnösands stift): Då det ofta kunde inträffa, att

pastor behövde samråda med klockaren i gudstjänstfrågor något längre, än

liden före gudstjänsten i sakristian medgåve, och då dessutom efter meddelade

prejudikat kungörelser även kunde få uppläsas från annan lämplig

plats i kyrkan än predikstolen, borde stadgandet erhålla följande lydelse:

»före högmässogudstjänsten å pastorsexpeditionen mottaga — — hand
lingar,

söm skola meddelas i kyrkan».

s. 47 Kontrollera mot PDF

Försina till lag ang. kantorer 3 k 7:o.

47

§■

Kantar åligger :

7:oJ att, där å sön- eller helgdag prästen av sjukdom eller annat hinder

är urståndsatt att fullgöra sin tjänst i kyrkan och annan behörig person eg

kan för gudstjänstens förrättande anlitas, verkställa lysning till äktenskap,

uppläsa allmänna kungörelser och, där manlig kantor tjänstgör, leda församlingens

gudstjänstf rande med psalmsång, bibelläsning och bön1).

1908 års stadga kap. IV:

§ 2. Kantor åligger:

8:o) att vid mässfall verkställa äktenskapslysning enligt lagen av d. 14 okt. 1898.

I yttrande över 1908 års förslag framhöll Domk. i Visby önskvärdheten av, att i

förslaget infördes bestämmelse därom, att kantor, då högmässogudstjänsten i följd av

plötsligt sjukdomsfall eller av annan anledning måste inställas eller i förväg avbrytas,

skulle vara skyldig att i stället från passande plats i kyrkan föreläsa en av vederbörande

pastor vald predikan.

Argivn a yttranden:

Domk. i Göteborg: Orden »och, där manlig — — — bön borde

utgå. Det här föreslagna åliggandet för klockare vore onödigt och olämpligt.

Prosten (Jullben/ (Göteborgs stift): Helt visst vore det lämpligare för

eu menighet att vid plötsligt sjukdomsfall för prästen fä lämna kyrkan

för »bibelläsning och bön» i hemmen än att hänvisas till en kantors uppträdande

därmed i all frihet. Stadgandet härom borde därför utgå.

K. B. i Södermanlands län: K. P>. hyste tvivelsmål om lämpligheten

av bestämmelsen, att kantor skulle vid mässfall för präst leda församlingens

gudstjänstfirande.

Domk. i Uppsala: Till denna punkt borde göras sådant tillägg, att

om manlig klockare tjänstgjorde, denne eventuellt tillika skulle hava att

uppläsa eu lämplig predikan enligt pastors anvisning.

Domk. i Härnösand: lieskrivningen av det sätt, varpå kantorn skulle

leda gudstjänsten, borde antingen utfyllas med »föreläsande efter anvisning

av pastor av eu predikan» eller ock ersättas med »enligt pastors anvisning». *)

*)I § 2 b) av reglementet för Lappmarks ecklesiastikverk d. ål jan. 1896 stadgas: A sön- och

helgdagar, då församlingens präst för gudstjänsts förrättande i kapell eller avlägsna hvar eller för

annan ämbetsföHattning är från församlingskyrkan frånvarande, må klockaren eller annan därom av

prästen anmodad lämplig man leda gudstjänsten i kyrkan medelst läsning och hön, på sätt av prästen

bestämmes.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Förslag till klackar institutionens omreglering.

Kyrkoherden Pal mc/it i st (Härnösands stift): Ifrågavarande stadgande lagtäste

endast, vad som på många håll redan förekommit, nämligen s. k. klockargudstjänst.

Till denna, varvid altartjänsten torde böra uteslutas, borde

emellertid utom psalmsång, bibelläsning och bön även höra föreläsande av

en predikan ur någon av pastor anvisad postilla.

Kantor åligger:

8:<>J att i enlighet med råd Konungen härom må stadga och i (irrigt

i (ten omfattning, varom pastor och kantor överenskomma eller domkapitlet på

enderas grinande och efter den andres hörande förordnar, biträda pastor

I vid nedan änder aj—g) angivna åligganden ].

Mott c: Orden »i enlighet med vad Konungen härom må stadga» avsåge

att lämna möjlighet öppen till att framdeles, om så prövades lämpligt,

närmare reglera kantors ifrågavarande åligganden, särskilt i fråga om kyrkobokföringen.

Med pastor förstödes givetvis här, liksom i i; 44 av kyrkobok^)

ringsförordningen, icke blott kyrkoherde (dier vice pastor utan även

präst i annexförsamling med egen kyrkobokföring.

Avgivna g tf) anden:

Dom!;, i Göteborg: Da uttrycket »biträda» vore för obestämt, torde

stadgandet böra omredigeras så att det skulle åligga kantorn »att i enlighet

med vad Konungen härom må stadga och i övrigt i den omfattning, varom

pastor och klockare överenskomma eller domkapitlet på enderas yrkande

och efter den andres hörande forördnar», förrätta i huvudsak motsvarande

åligganden.

Allm. sr. prästföreningen: Det borde föreskrivas, att här nämnd överenskommelse

under alla förhållanden borde upprättas av pastor samt av

domkapitlet efter kantors hörande stadfästas. Därigenom förebyggdes många

slitningar och tvister i framtiden, och att det förhållande av förtroende

och hänsyn, som i regel finge förutsättas, bleve stört. De sakkunniga hade

angivit, att med pastor förstödes liksom i ^ 44 kyrkoboksföringsförordningen

icke blott kyrkoherde och vice pastor utan även präst i annexförsamling

med kyrkobokföringsskyldighet. Några skäl, varför präst i annexförsamling

med (‘gen kyrkobokföring skulle äga något företräde i detta fall

framför präst i varje annexförsamling, hade icke anförts. Kyrkobokföringsskyldigheten

betydde väl ingenting vid träffande av den överenskommelse,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Förslag till lag ang. kantorer 3 § S.''o a), b).

som omnämndes i punkt 8:o med undantag av e). Skulle de sakkunniga

hava avsett präst i varje annexförsamling, fastän ordalagen icke formats

därefter, måste däremot inläggas en allvarlig gensaga. Denna punkt innehölle

i a), b) och d) sådana saker, för vilka kyrkoherden vore ansvarig

enligt lag även i annexförsamling. Han måste således vara den, som uppgjorde

överenskommelsen, och endast kyrkoherden kunde med ordet pastor

åsyftas.

Lunds stifts organist- och kantorsförening: Orden »och i övrigt--

—- förordnar» borde utgå.

3 § 8:o a), b).

Kantor åligger ■— — — biträda pastor:

a) i fråga om vården och tillsynen över kyrkan och dess lösa egendom;

b) i fråga om uppbörd av kollektmedel samt avgifter till kyrkan för

sådant begagnande av hennes tillhörigheter, varför särskild avgift är fastställd.

1908 års stadga kap. IV:

§ 2. Kantor åligger:

4:o) att., där ej sådant av kyrkorådet åt annan person uppdrages, öva tillsyn över

kyrkan och i första hand ansvara för att honom av kyrkorådet anförtrodd, kyrkan tillhörig

lös egendom vederbörligen förvaras och vårdas och för pastor anmäla därå uppkommen

eller befarad skada, samt

5:o) att, där ej annorlunda bestämmes eller brukligt är, uppbära och redovisa

avgifter till kyrkan för begagnande av de hennes tillhörigheter, varför särskild taxa är

fastställd.

Motiv: Att i dessa moment angivna åligganden, där de ej anförtroddes åt någon

församlingens förtroendeman, vilket ofta nog torde inträffa, borde vila på kantor, torde

få anses vara en nödvändig följd av kantors sociala och därför nödvändigtvis med ansvar

förenade ställning. Föreskriften torde ock vara erforderlig av den anledning, att i vissa

församlingar svårligen torde stå att finna annan lämplig person än kantorn för dylikt

uppdrags fullgörande.

En reservant (Borgh) hemställde, att punkt 5:o måtte erhålla följande lydelse:

»att, där så önskas, åt innehavaren av kyrkokassan under expeditionstiden i sakristian

anteckna eller bokföra vid tillfället influtna avgifter till kyrkan för begagnande av de

hennes tillhörigheter, varför särskild taxa är fastställd.

*

1915 års sakk.: Från kantorn borde avlyftas det ekonomiska ansvar,

han för närvarande hade för kyrkans lösa egendom samt kollektmedel och

uppburna avgifter för begagnandet av vissa kyrkans tillhörigheter. Det

vore lämpligare, att pastor hade detta ansvar. Däremot vore det i sin

ordning, att kantor biträdde pastor i vården av nyssnämnda egendom samt

vid uppbärandet av berörda avgifter och kollektmedel.

7 — Klockarutredningen. Afd. 2.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Förslag till Mockar institutionens omreglering.

Avgivna yttranden:

Prosten Ljungnér (Göteborgs stift): Kantor och icke pastor, vilkens

arbetsbörda snarare behövde lättas än göras mera tyngande, borde fortfarande

bära det ekonomiska ansvaret för kyrkans lösa egendom samt uppburna

avgifter för begagnande av vissa kyrkans tillhörigheter.

Kammarkollegium: Kollegium hade icke någon vägande erinran mot avlyftande

av det ekonomiska ansvaret från kantorn, men syntes denna förändring

dock knappt påkallad av förhållandena. I varje fall läge tillräckligt

skäl därtill ej i önskan att bereda kantor valbarhet till kyrkoråd, då

efter kollegii uppfattning förbudet däremot fortfarande borde upprätthållas.

3 § 8:0 c).

Kantor åligger — — — biträda pastor:

c) vid antecknande av nattvardsgäster, om detta sker i kyrkan i sammanhang

med allmän gudstjänst.

1908 års stadga, se under 6:o.

Avgivna yttranden:

Domk. i Strängnäs: I förevarande punkt borde inflyta bestämmelse

om skyldighet för kantor att svara för att nattvardskärlen hållas rena.

Prosten Cullberg (Göteborgs stift): Då antecknandet av nattvardsgäster

hittills varit en skyldighet för klockaren ensam och pastor ej haft därmed

att bestyra, borde kantor hava detta åliggande så lagstadgat, att det otvetydigt

sades vara hans och icke pastors skyldighet.

Allm. sv. prästföreningen: Orden »om detta — — — gudstjänst»

borde utgå. Ofta hade församlingens medlemmar närmare till kantorns än

till prästens bostad. Det vore då en rimlig begäran, att de skulle få gå

till kantorn och anteckna sig.

3 § 8:o d).

Kantat'' åligger — — —■ biträda pastor:

dj vid utövande av uppsikt över kyrkobetjäningens fullgörande av dess

åligganden.

1908 års stadga kap. IV:

§ 2. Kantor åligger:

7:o) att tillse, att under honom lydande kyrkvaktare, ringare och annan kyrkobetjäning

fullgöra sina åligganden i enlighet med kyrkorådets för en var av dem meddelade

skriftliga instruktioner, ävensom att, om de icke åtlyda hans därmed överensstämmande

tillsägelser, anmäla dem för kyrkorådet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Förslag till lag ang. kantorer 3 § 8:0 c), d), e), 9:o.

§ 1. Organist åligger:

3:o) att tillse, att den honom underlydande orgeltramparen fullgör sina skyldigheter.

3 § 8:o ej.

Kantor åligger ■--— biträda pastor:

e) där kantor sbefattningen icke är förenad med folkskollårartjänst, vid

å pastorsexpeditionen förekommande göromål.

Härom se under Biträde å pastorsexpeditionen s. 111 f.

3 §.

Kantor åligger:

9:o) att, om sådant ej av kyrkorådet åt annan person uppdrages, övervaka,

att begravningsplats hålles i ordnat skick.

1908 års stadga kap. IV:

§ 2. Kantor åligger:

4:o) att övervaka, att begravningsplats hålles i ordnat skick.

I yttrande över 1908 års förslag uttalade Domk. i Kalmar önskvärdheten av, att

det klart och bestämt uttalades, att det ålåge kantor övervaka, att hälsovårdsstadgans

föreskrifter i § 12 mom. 5 om villkor för gravars förnyade användning och mom. 6 om

jordbetäckning över lik efterlevdes, och att den av församling bestämda ordningen för

gravars upptagande iakttoges.

Avgivna yttranden:

Domk. i Strängnäs: Efter »begravningsplats» borde införas ordet »och

plantering omkring kyrkan».

K. B. i Södermanlands län: Begravningsplats vore för begränsat och

borde tillökas åtminstone med ordet »kyrkogård».

K. B. i Blekinge län: Det vore föga förenligt med en kantors eller

kyrkomusikers syssla att, såsom i detta moment föresloges, åt honom skulle

kun na uppdragas att övervaka, att begravningsplats hålles i ordnat skick.

Detta uppdrag passade mera en kyrkogårds- eller kyrkvaktmästare.

Lunds stifts organist- och kantor sförening: Momentet borde utgå.

Diakonien.

1915 års sakk.: Det hade av i ärendet hörda myndigheter anmärkts,

att församlingsdiakoniens behov av förstärkta arbetskrafter gjorde sig allt

mera gällande, utan att hava blivit tillgodosett i 1908 års kommitterades

förslag. De sakkunniga ansåge, med allt bekjärtande av den tanke, som

läge till grund för denna anmärkning, att ifrågavarande arbetskrafter

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

måste erhållas på frivillighetens väg, och att det sålunda icke kunde åläggas

kantor att utföra dylika uppgifter.

I yttrande över de sakkunnigas förslag av allmänna svenska prästföreningen

och en del prästmän har fortfarande framhållits, att vid uppdragande

av gränserna för tjänstinnehavarens verksamhetsområde nödig hänsyn icke

tagits till det inom kyrkan allt starkare framkomna kravet på främjande

av ett rikare församlingsliv, samt påpekats, att möjligheten av kantorns biträde

härutinnan skulle förminskas, om man hade att räkna med, att

kantorsplatserna, i samma utsträckning som hittills, skulle vara förbundna

med skollärarbefattning.

Fastors och kyrkorådets uppsiktsrått över och förmanskap för kantor.

1908 års stadga kap. IV:

§ 3. Över organists och kantors ordentliga fullgörande av de i §§ 1 och 2 av

detta kapitel omförmälda åligganden har kyrkorådet att vaka.

Motiv: Stadgandet vore endast en självfallen följd av den enligt § 22 kvrko
stämmoförordningen

kyrkorådet ålagda vård om de kyrkliga angelägenheterna.

1915 års sakk.: Av 14 § 2 mom. följde, att kyrkorådet och dess

ordförande vore att betrakta som kantors förmän i tjänsten. De sakkunniga

hade ansett detta vara eu självklar sak beträffande samtliga föreskrifter

i 3 §, liksom det förhållandet, att tjänstgörande präst vid varje gudstjänst

vore den ledande och bestämmande med avseende på liturgien, där icke

handboken lämnade tillräckliga föreskrifter.

Avgivna yttranden:

Bomk. i Västeo-ås: Det förmanskap, som enligt kyrkolag och hittills

gällande författningar tillkomme kyrkoherde över klockare (kantor), borde

mer uttryckligt, än vad i förslaget skett, fastslås, i sammanhang varmed

också måste betonas, att det inseende över kyrkosången och orgelspelet,

som ävenledes enligt kyrkolagen ålåge kyrkoherden, i den gudstjänstliga

enhetens och planmässighetens intresse icke finge lida något avbräck.

K. B. i Hallands lån: Ehuru av 14 § framginge, att det skulle

vara kyrkorådet, »som närmast hade att öva uppsikt över kantors verksamhet

såsom hans förman, vore det en fördel, om detta särskilt utsädes

i förslaget. 1 mom. i sistnämnda § borde därför erhålla följande lydelse:

»Kantor, som har kyrkorådet till sin närmaste förman, skall vara medlem

av svenska kyrkan».

Allm. sv. prästföreningen: Enligt de sakkunnigas mening skulle i

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Förslag till lag ang. kantorer 3—4 §.

14 § 2 mom. ligga inneslutet, att kyrkorådet och dess ordförande vore att

betrakta såsom kantors förmän i tjänsten. Detta moment behandlade emellertid

icke denna sak utan endast förfarandet i disciplinär väg. Yem som

skulle bestämma över kantor i tjänsten, om han vore skyldig mottaga någon

tillsägelse och lyda, därom vore intet sagt. För övrigt vore det väl icke

med pastor såsom ordförande i kyrkorådet, som kantor i tjänsten hade

att göra utan med pastor i hans ställning såsom präst. Ett tillägg

borde göras i överensstämmelse med 24 kap. 32 § kyrkolagen, där det

hette, att klockaren skulle vara »kyrkoherden och församlingen lydig». Ett

upphävande av detta kyrkolagens stadgande skulle medföra, att ingen vore

ansvarig för den enhetliga ledningen av församlingens gudstjänstliga sammankomster.

En bestämmelse, som fullt klart uttalade kantors ställning till

församlingens pastor vid fullgörandet av hans åligganden, om han skulle

intaga en till pastor fullt självständig ställning eller vara honom underordnad,

borde införas i 3 §.

4 §■

1. Åt kantor skall anslås lön i penningar till sådant belopp, att honom

därigenom beredes en i förhållande till tjänstegöromålens omfattning och

levnadskostnaderna på orten skälig gottgörelse, utan att särskild ersättning

för honom på grund av tjänsten åliggande förrättningar må äga rum. Har

tjänstinnehavaren att varje sön- eller helgdag infinna sig i kyrkan, må sådan

lön icke sättas till lägre belopp än 1,000 kr., därest icke kantor sbefattning eu

är förenad med folkskolläraretjänst, i vilket fall den skall utgöra minst 400

kr. Förekommer duplikation eller alternering, eller erfordras eljest för

tjänstens förrättande resa om mer än 6 kilometers längd, återresan häri inbegripen,

skall särskild hänsyn tagas härtill vid lönens fastställande.

2. Kantor skall av pastoratet förses med tjänlig bostad och nödigt

bränsle eller däremot svarande ersättning i penningar. Dessutom bör, så

vitt sig göra låter, åt kantor till brukning av jordfrukter för eget behov upplåtas

ett lämpligt jordland. År kantor sbefattning förenad med jolkskollär artjänst,

äger kantor icke såsom sådan åtnjuta nu nämnda förmåner.

3. Vad genom donation av enskild tillförsäkrats tjänstinnehavare i

syfte att bereda denne särskild förmån utöver* lönen skall oavkortat komma

samme tjänstinnehavare till godo; dock må vid lönens bestämmande, i den

mån prövas skäligt, hänsyn tagas till befintligheten av sådan donation.

4. Lön i penningar samt i penningar utgående ersättning för förmåner,

som i 2 mom. sägs, skola, där ej annorlunda bestämmes i lönereglering,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Förslag till klockar institutionens omreglering.

som i 9 § (Tmförmåles, till tjånstinnehavaren utbetalas kvartalsvis vid början

av tredje månaden av varje kvartal, året räknat från ock med den 1 maj

till ock med den 30 april.

1908 års förslag:

§ 2. Åt varje ordinarie innehavare av organist- och kantorstjänst skall beredas

en i förhållande till tjänstgöromålens omfattning och levnadskostnaderna å orten skälig

avlöning; och bör lönen beräknas så, att alla offer och avgifter för särskilda förrättningar

upphöra.

§ 4. Beträffande lönereglering för organist- och kantorstjänst gälla följande bestämmelser:
1.

Särskild lön bestämmes för vardera tjänsten, även om dessa tjänster äro

med varandra förenade; och skola såväl organist som kantor bibehållas vid bostad samt

boställe och jord, som må vara dem anslagna.

5. Om särskild förmån blivit genom donation av enskild tillförsäkrad innehavare

av tjänst i syfte att bereda denne ökad inkomst, skall dylik förmån oavkortad komma

samma tjänstinnehavare till godo.

6. För den händelse, att kantor får sig ålagt sådan undervisning i sång, varom

förmäles i särskild av K. M:t utfärdad stadga, skall viss ersättning för timme bestämmas

att utgå i förhållande till den tid, nämnda undervisning kommer att omfatta.

7. Särskild hänsyn skall tagas till om duplikation eller alternering åligger organist

eller kantor, och i nämnda fall, liksom om i övrigt resa erfordras för tjänstgörings fullgörande,

skall tjänstinnehavarens utgift härför ersättas.

8. År organist- eller kantorsbefattning eller båda dessa befattningar förenade med

folkskollärartjänst, skall, om tjänstinnehavaren har att varje sön- eller helgdag infinna

sig i kyrkan, utgå en årlig lön av minst 200 kr. för organist- och 100 kr. för kantorsbefattningen.

§ 10. Avlöning åt organist och kantor utbetalas å samma tider, som för utbetalning

av löner till lärare vid folkskolor är bestämt, dock att i avlöning ingående arrendeavgift

utgår efter kontraktsenliga bestämmelser.

1915 års pråm.:

1 §. Varje i territoriell församling anställd klockare, kyrkoskrivare, organist och

kantor skall erhålla, jämte fri bostad eller däremot svarande hyresersättning, lön i penningar

så beräknad, att honom därigenom beredes en i förhållande till tjänstegöromålens

omfattning och levnadskostnaderna på orten skälig gottgörelse, utan att särskild ersättning

för honom på grund av tjänsten åliggande förrättningar må äga rum.

3 §. Vid [lönereglerings]förslagets upprättande skola följande bestämmelser iakttagas:

1. Till bostad skall upplåtas hus eller lägenhet, varmed tjänstinnehavaren skäligen

kan åtnöjas, samt, där hinder ej möter, erforderligt område till trädgård. Kan sådan

bostad ej lämpligen anordnas, må församlingen gälda däremot svarande hyresersättning,

vilken i sådant fall skall i förslaget till beloppet bestämmas.

2. Lön i penningar må icke sättas till lägre belopp än för klockaren 100 kr.,

för kyrkoskrivare 100 kr., för organist 300 kr. och för kantor 100 kr., allt för år räknat.

3. Äro två eller flera av de befattningar, som här avses, förenade med varandra,

skall lön beräknas särskilt för vardera befattningen, men förmånen av fri bostad eller

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Förslag till lag ang. kantorer 4 § 1 mom.

hyresersättning beräknas allenast för endera befattningen. Är befattning, varom här sägs,

förenad med folkskollärartjänst, varmed följer förmånen av fri bostad eller hyresersättning,

må sådan förmån icke tillika åtnjutas för den förra befattningen.

4. För befattning, som är gemensam för två eller flera till samma pastorat hörande

församlingar, beräknas lönen ävensom förmånen av fri bostad eller hyresersättning för

dessa församlingar gemensamt.

5. Förekommer duplikation, eller erfordras eljest för tjänstens förrättande resa

mellan olika förrättningsställen, skall tjänstinnehavaren i löneregleringen tillförsäkras fri

skjuts eller däremot svarande, till beloppet bestämd ersättning.

6. Vad genom donation av enskild tillförsäkrats tjänstinnehavare i syfte att bereda

denne särskild förmån utöver lönen skall oavkortat komma samme tjänstinnahavare

till godo; dock må vid lönens bestämmande, i den mån skäligt prövas, hänsyn tagas

till befintligheten av sådan donation.

8. Lön i penningar skall, där ej annorlunda bestämmes, till vederbörande tjänstinnehavare

utbetalas kvartalsvis inom förra hälften av mars, juni, september och december

månader.

7 §. Hus eller lägenhet, som till bostad upplåtits, skall av församlingen städse

i fullgott skick underhållas. Brister, som uppkomma genom tjänstinnehavarens vanvård,

skola av honom på egen bekostnad avhjälpas.

Trädgård skall av tjänstinnehavaren väl vårdas och vidmakthållas.

4 § 1 mom. (se s. 53).

1908 års komm.: Såsom bekant saknades i avseende å organisters avlöning vidare

bestämmelser än de, som innefattades i kyrkolagens 24 kap. 30 §, eller att organist

skulle avlönas av församlingen. Föreskrifter rörande klockarnas avlöning hade senast

meddelats genom 1883 års förordning. Någon lönereglering i egentlig mening kunde

knappast ansetts hava åsyftats, än mindre åstadkommits, genom denna förordning, då

den, i likhet med vad kyrkolagen stadgade angående organister, helt och hållet lade i

församlingarnas hand att särskilt för varje tjänstinnehavare, således icke för tjänsten,

bestämma lön till det belopp, som församlingarna själva ansåge skäligt i förhållande till

omfattningen av tjänstgöromålen. De skäl, som år 1883 kunde hava förefunnits att på

så sätt helt och hållet åt församlingarna överlämna avgörandet, kunde ägt sitt berättigande

däri, att för innehavande av klockarbefattning saknades, vad som enligt vanligt språkbruk

vore att anse såsom kompetensfordringar, samt dessutom däri att bestämmelserna rörande

klockares göromål, där de ej såsom föråldrade preskriberats, till stor del aldrig tillämpades,

eller, såsom förhållandet av kyrkomötet uttryckts, »mycket tvivelaktigt var, vilka

göromål klockaren var lagligen pliktig att utföra». Vid sådana förhållanden, och då

fordringarna på tjänstinnehavaren kunde läggas snart sagt huru som helst, förefanns måhända

knappast möjlighet att göra någon inskränkning i församlingarnas frihet att efter

gottfinnande bestämma en dylik tjänstinnehavares avlöning; och möjligheten av att få

göromålen, eller det nödvändigaste av dem bestridda, blev beroende allenast på möjligheten

att finna sökande, utan hänsyn till sökandens beskaffenhet. Att härför ofta nog

inga hinder mött, till och med om årslönen sänkts under en vanlig dagsverkares månadsinkomst,

torde berott och berodde, dels därpå att församlingens anspråk på klockarens

opaginerad Kontrollera mot PDF

-Ö6 Förslag till klo okär institutionens omreglering.

arbete inskränkts eller kunde inskränkas till ett det obetydligaste minimum och de mest

underordnade bestyr, dels ock slutligen därpå, att den, som påtog sig arbetet, kunde

göra detta i förhoppning att minsta möjliga fordringar skulle ställas på honom. Det

torde därför med fullt fog kunna sägas, att staten hittills, särskilt sedan år 1883, förhållit

sig likgiltig för allt bevakande av organisters och klockares intressen i löningshänseende.

Så finge icke förhållandet bliva, då efter klockarinstitutionens avskaffande

fråga bleve om sättet för avlöning av innehavare av den nu föreslagna nya tjänsten,

kantor; och med eu lönereglering för kantor måste uppenbarligen följa en lönereglering

för organist. Här vore tjänster, för vilkas erhållande uppställdes bestämda kunskapsfordringar,

som bättre än de nuvarande vid organist- och kyrkosångarexamina komme

att lämpas efter tidens krav och tjänsternas uppgifter, och vid vilka tjänster bundes

göromål, som varken efter församlingens eller tjänstinnehavarens godtycke kunde anpassas.

Då så bleve förhållandet, vore det nödvändigt, att de för befattningarna särskilt

skolade icke helt och hållet blottställdes för godtycke från församlingens sida, och att

de tryggades mot underbetalning för ett arbete, som de hade att utföra icke blott i församlingens

utan ock, det måste erkännas, i det allmännas tjänst. Målet att på ett med

rättvisa och billighet överensstämmande sätt ordna organisternas och kantorernas löneförhållanden

kunde icke nås, utan att »därvid icke samma obegränsade frihet som vid

klockarlönernas reglering lämnas åt församlingarna». Men den frågan framställde sig då,

i vad omfattning och huru denna frihet kunde och borde begränsas? Vad då först vore

att undersöka vore, om denna begränsning borde göras lika för stad och land. Alla

författningar rörande klockares avlöning före år 1883 avsåge landsbygden allenast,

icke städerna, med undantag endast vad klockarbostad beträffade. I städerna hade därförut

alltid avlöningens storlek berott endast på överenskommelser eller församlingens

bestämmande före klockarvalet, och häröver hade veterligen aldrig missnöje försports.

Förordningen av 1883, vars egentliga betydelse varit att göra ett slut på all den oreda,

som framkallades å landsbygden genom lönens utgående med visst i spannmål av var

bonde, visst i pengar för var förrättning, i offer, jul- och påskmat o. dyl., skilde däremot

ej på stad och land. Detta hade egentligen endast varit självfallen sak med hänsyn till

dess innebörd, att, med bibehållande för städerna av deras fria beslutanderätt, utsträcka

densamma till landet. Annorlunda bleve det, om nu ett steg skulle tagas i riktning av

denna rätts begränsning. Kommitterade ansåge sig, då lönereglering för organister och

kantorer nu föresloges, böra återupptaga den gamla före 1883 beträffande klockarna vedertagna

grundsatsen om en skillnad mellan stad och land. Strävandet att erhålla dugande,

i de större städerna framstående krafter på det område, varom här vore fråga, borde, i

förening med känslan av vad tillständigt vore, kunna antagas verka därhän, att löner

komme att bjudas, som, även om en betydande begränsning i de mindre av dessa städer

nödvändiggjordes, bleve tillfredsställande. Vid övervägande av de utvägar, som

vore att anlita för att genom lagstiftning bereda skydd för organister och kantorer i

landsförsamlingarna, med vilka i regel i kyrkligt hänseende förenade stads- och landsförsamlingar

borde likställas, mot godtycke från församlingarnas sida vid reglering av

dessa tjänstemäns löner, hade kommitterade ansett, att en bestämd skillnad borde

göras, för den händelse organist- och kantorsbefattningar förekomme såsom fristående eller

endast sinsemellan förenade befattningar, eller om endera av dem eller båda vore förenade

med folkskollärartjänst. Vore de tjänster, för vilka kontroll vid löneregleringen ifråga
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Förslag till lag ang. kantorer 4 § 1 mom. 57

sattes, förenade med folkskollärartjänst, kunde tillgripas den enklaste formen för begränsning

av den kommunala beslutanderätten eller fastslåendet av vissa minimilöner. Möjligheten

att finna en minimilön berodde på möjligheten att, åtminstone med sannolikhet,

kunna bestämma det maximum av arbete, som kunde och borde fordras såsom motsvarighet

till en sådan lön. Så hade ock skett alltifrån folkskolans tillkomst med avseende

på dess lärares undervisningstid. Det måste erkännas, att då förening av nu

ifrågavarande tjänster med folkskollärartjänst ägde rum, en dylik arbetskvantitet med

sannolikhet läte sig bestämma. Detta berodde på den begränsning av göromålen i bitjänsten

eller bitjänsterna, som författningsenligt måste äga rum, särskilt beträffande

kantorsgöromålen, dels för folkskolans skyddande mot obehörigt intrång i dess lagstadgade

verksamhet, dels därför, att staten, vad folkskolans verksamhet anginge, hade ett

särskilt intresse att bevaka, bestående däruti, att den lön, som vore anslagen åt folkskolläraren,

och till vilken staten väsentligen bidroge, icke användes såsom betalning för

sådana ändamål, som vore mer eller mindre främmande för folkskolan. Såsom minimilöner

hade föreslagits för organist 200 och för kantor 100 kr. Att minimilönen satts

högre för organist berodde därpå, att utbildningskostnaderna för organist vore större än

för kantor. Saken torde vara av ytterst ringa betydelse, då organist- och kantorsbefattning

på landsbygden på få undantag när torde bliva förenade hos en och samma tjänstinnehavare.

En minimilön av 100 kr. för kantor kunde i mångas ögon förefalla liten

men borde endast förekomma i små församlingar, som saknade orgel. I de större församlingarna,

med särskild kantor, komme naturligtvis lönerna att sträcka sig vida utöver

d-et fastställda minimibeloppet. — Annorlunda ställde sig saken, då organist och kantorsbefattning

icke vore förenad med folkskollärartjänst. Här vore det svårare att ingripa i

kommunernas hävdvunna rätt att sig själva beskatta, och det torde gränsa nära nog till

det omöjliga alt finna hållpunkter för minimilöner eller lönegrader, som läte sig rätt

tillämpa, då man besinnade, att från de organister och kantorer, som hade att tjänstgöra

i kyrka varje sön- och helgdag eller ännu mera, ginge en hel skala ned till sådana,

som hade en jämförelsevis sällan påkommande tjänstgöring. För koromitterade hade

ej heller den farhågan varit främmande, att, även om någorlunda riktiga minimibelopp

bestämdes, en benägenhet, mångenstädes oberättigat, skulle göra sig gällande att fasthålla

vid ett visst angivet minimibelopp, även om församlingens tillgångar och tjänstinnehavarens

både egenskaper och arbete borde påkalla bestämmandet av högre belopp.

Beträffande organistlönen hade framställts förslag om bestämmandet genom lag av en

allmän gradering av lönerna efter församlingarnas folkmängd med vissa lönetillägg. Detta

torde varken vara hållbart eller principiellt riktigt. Folkmängdens storlek både knappt

nämnvärt inflytande på organistens och icke så avgörande på omfattningen av kantors

göromål, att densamma kunde läggas till grund för en dylik gradering. Lika litet torde

taxeringsvärdet eller bevillningen lämpa sig härför. Men trots övergivandet, på anförda

skäl, av tanken på möjligheten att här bestämma minimilöner och att på den vägen

nå åsyftade målet, måste den tanken fasthällas, att organister och kantorer, om de fullgjort

de kompetensfordringar, som föresloges, finge en i förhållande till sina göromål

skälig lön och icke till följd av njugghet från församlingarnas sida, såsom nu mångenstädes

vore fallet med organister och klockare, snart sagt lede brist på det nödvändigaste.

Av infordrade statistiska uppgifter framginge, att till nuvarande tjänstinnehavare

delvis utginge lönebelopp, som särskilt med hänsyn till nutidens i allo stegrade levnads
-

8 — Klockar utredningen. Afd. 1.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Förslag till kloekar institutionens omreglering.

kostnader tydde på missbruk, vilka, om förhållandena på föreslaget sätt förändrades och

lönerna ej höjdes, vore av den art, att det måste vara statsmakternas plikt att inskrida,

där ej medellöshet uppenbarligen hindrade församling att fullgöra sina skyldigheter. Ofta

inträffade, att kantor och organist hade tjänstgöring å samma söndag i två kyrkor,

duplikation, eller den ena söndagen i en kyrka och den andra i annan kyrka, alternering.

I förra fallet uppstode en betydande tillökning i hans tjänstgöromål, men även i det

senare förorsakades honom ett avsevärt besvär. Billigheten torde kräva, att vid lönens

bestämmande hänsyn härtill toges. Att ersättning borde beredas tjänstinnehavaren för

härav förorsakade resor vore självfallet. Detta kunde ske antingen genom beräknande en

gång för alla av ett i löneregleringen angivet bestämt belopp eller på annat sätt.

En reservant (Borgh) anförde: Den av kommitterade föreslagna undantagsbestämmelsen,

att städerna skulle fritagas från all kontroll från myndigheternas sida vid reglering

av organist- och kantorslönerna, så vitt icke förening mellan de kyrkliga tjänsterna

och folkskollärarbefattning ifrågasattes, vore olämplig. Det vore i våra dagar omöjligt

att i ett dylikt fall uppdraga en motiverad gräns emellan stad och land. En del större

industri-, villa- och stationssamhällen överträffade i alla avseenden vissa småstäder. Kontroll

behövdes i det ena fallet lika väl som i det andra. Officiella uppgifter utvisade,

att många städer hittills betalt alltför knapphändiga löner till sina organister och kantorer.

Städerna borde alltså vid den här ifrågasatta löneregleringen underkastas samma

kontroll som landsbygden, och städernas kyrkomusici borde hava samma rätt som landsbygdens

att åtnjuta lagens skydd mot godtyckligheter och missbruk.

1 denna reservation instämde flera av de hörda myndigheterna.

1915 års pråm.: Det vore icke möjligt att åt de olika befattningshavarne bereda

en någorlunda tillfredsställande avlöning, om icke i lagstiftningen ånyo infördes bestämda

belopp, under vilka lön till ifrågavarande befattningshavare icke finge sättas. De föreslagna

minimibeloppen vore så avpassade, att, om klockare-, organist- och kantorsbefattningarna

vore på en hand förenade, vilket väl i flertalet pastorat torde bliva fallet, minimilönen

för tjänstinnehavaren bleve 500 kr. För organist hade minimibeloppet beräknats

väsentligt högre än för övriga befattningshavare på grund av den högre kostnad,

som åtföljde utbildningen för dylik tjänst.

1915 års sakk.: På grund av hittills gällande stadganden ägde församlingarna

oinskränkt rätt att efter gottfinnande ordna ifrågavarande befattningshavares

löneförhållanden. Den omständigheten, att enligt de sakkunnigas

förslag församlingarna även för framtiden ensamma eller åtminstone

till största delen skulle komma att bestrida utgifterna för anställandet

av kantorer, talade visserligen för bibehållandet av denna självbestämningsrätt.

Men emot en dylik frihet kunde dock synnerligen starka skäl anföras.

Det sätt, varpå församlingarna hittills begagnat sin rätt att fritt

besluta rörande kyrkomusikernas avlöningsförmåner, vore otvivelaktigt ett

sådant skäl av tungt vägande natur. I många fall hade nämligen lönerna

fastställts till belopp, som på intet sätt kunde betraktas såsom tillfyllestgörande

ersättning för tjänståliggandena — icke ens när dessa inskränkts

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Förslag till lag ang. Tcantorer 4 § 1 mom.

till skyldigheten att söndagligen spela kyrkans orgel. Härtill komme, att

de göromål, vilka såväl enligt nu gällande bestämmelser som enligt de sakkunnigas

förslag skulle åligga kantorn, vore av den vikt och betydenhet

för kyrkan, att kravet på fullt lämpliga tjänstinnehavare icke kunde efterlåtas.

Det måste uppställas bestämda kompetensfordringar, som i sin ordning

förutsatte en ganska kostsam utbildning, med åtföljande krav på eu

däremot svarande avlöning. 1908 års kommitterade, som likaledes funnit

en dylik begränsning nödig, både emellertid ansett, att densamma borde

inskränkas till landsbygden men som regel icke omfatta städerna, De

skäl, kommitterade anfört till stöd för denna sin åsikt, funne de sakkunniga

icke övertygande, utan instämde fastmer uti den av åtskilliga myndigheter

biträdda meningen, att det vore omöjligt att i förevarande fall uppdraga

eu motiverad gräns emellan land och stad. Samma inskränkande

bestämmelser, som härutinnan fastställdes för landet, borde därför också

gälla städerna, dock med undantag för stadsförsamlingar, som avsåges i

lagförslagets 16 §. I likhet med vad som föreslagits i 1915 års prom.,

ansåge de sakkunniga, att begränsningen av kommunernas befogenhet i

förevarande avseende borde ske i främsta rummet genom fastställande av

minimilöner. Detta innebure icke någon nyhet i svensk lagstiftning, såvitt

klockare anginge. Även 1908 års kommitterade hade föreslagit minimilöner,

men allenast för organist- och kantorstjänster, som vore förenade

med ''folkskollärarbefattning. Beträffande tjänster, som icke vore förenade

med sådan befattning, både kommitterade ansett svårare att ingripa i kommunernas

rätt att sig själva beskatta. De sakkunniga bölle likväl före, att

jämväl i detta fall behovet av fastställda minimilöner vore oavvisligt. Emellertid

både de ansett sig böra föreslå dylika endast i fråga om tjänster,

vilkas innehavare skulle tjänstgöra i kyrkan varje söndag. Det fåtal befattningar,

vilkas innehavare icke hade sådan skyldighet, torde vara av

den växlande beskaffenhet, att minimilöner icke lämpligen kunde fastställas.

Vid bestämmande av minimiavlöningen för kantor, vars befattning icke vore

förenad med folkskollärartjänst, torde de för folkskollärare fastställda avlöningsförmånerna

lämpligen kunna tjäna till ledning. Liksom folkskollärare

syntes även kantor höra tillerkännas fri bostad och vedbrand eller kontant

ersättning för dessa förmåner. Vad åter den kontanta lönen anginge, torde

densamma böra sättas något högre än folkskollärarnas minimilön, 900 kr.,

då de sakkunniga icke ansett sig böra ifrågasätta obligatoriska ålderstillägg

för kantorerna. De sakkunniga hade under sådana omständigheter föreslagit

en kontant minimilön av 1,000 kr., vilket belopp dock skulle komma

opaginerad Kontrollera mot PDF

oo Förslag till klacharinstitutionens omreglering.

att ökas i fall av explikation in. ra. De sakkunniga kade tänkt sig, att

staten skulle i vissa fall bidraga till minimilönen med högst 300 kr. xiven

om hänsyn därjämte toges till, att i de flesta pastorat skulle komma att

finnas blott eu kantor, måste det likväl betraktas såsom säkert, att i det

stora flertalet pastorat eu avlöning sådan som den ovan omförmälda skulle

komma att i alltför hög grad betunga de skattskyldiga. De sakkunniga

betraktade därför såsom oundvikligt, att det liksom hittills medgåves församlingarna

att förena kantorsbefattning med folkskollärtjänst. Då för

dylik kantorsbefattning tjänståliggandena enligt förslaget skulle bliva väsentligt

mindre omfattande än för med folkskollärartjänst icke förenad

befattning och tjänstinnehavaren komme att hava sin huvudsakliga utkomst

av folkskollärartjänsten, kunde minimilönen givetvis i detta fäll sättas åtskilligt

lägre än i fråga om självständig befattning, varjämte naturaförmåner

icke behövde ifrågakomma, då folkskolläraren såsom sådan åtnjöte dylika.

Med hänsyn till den ringa ekonomiska bärkraften hos många pastorat

och då statsbidrag här icke syntes kunna sättas i fråga, hade de sakkunniga

icke ansett sig kunna i detta fall föreslå högre minimilön än 400

kr., med förhöjning i fäll av duplikation in. m. Motsvarande belopp utgjorde

i 1908 års förslag 300 kr. och i 1915 års prom., med frånseende

av kyrkoskrivarens avlöning, 500 kr. Det torde knappast behöva erinras,

att de föreslagna minimilönerna av 1,000, respektive 400 kr. i många fall

både kunde och borde väsentligt överskridas vid löneregleringarnas fastställande,

även om duplikation eller liknande förhållanden icke förelåge.

Avgivna yttranden:

Domk. i Kalmar, med instämmande i Stiftets organist- och kantorsförenings

yttrande: Minimilönen för kantorsbefattning, förenad med folkskollärartjänst,

hade helst bort sättas till 500 kr., men tillstyrktes dock

de föreslagna minimilönerna, under förutsättning att för vissa i 3 § ingående

åligganden, såsom inövande och ledning av kyrkokör, meddelande av

undervisning i kyrkosång åt konfirmander m. in., särskild ersättning utginge

utöver den egentliga lönen.

Domk. i Luleå: Att vissa minimilöner fastställdes, varigenom församlingen

förhindrades att sätta löneförmånerna huru lågt som helst, kunde

ej annat än vinna bifall. Men att dessa minimilöner föreslagits till ett

och samma belopp utefter hela linjen oavsett församlingarnas storlek och

de krav, som ställdes på kantorerna, syntes mindre ändamålsenligt och välbetänkt.

Yäl vore de lönebelopp, som föreslagits, högre än de, som nu

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Förslag till lag ang. kantorer 4 § 1 mom.

utginge i ett stort antal mindre församlingar, men å andra sidan vore de

betydligt lägre än de, som redan utginge i medelstora och större församlingar.

Domkapitlet förbisåge icke heller, att de föreslagna beloppen vore

angivna som minimilöner, men med kännedom om den benägenhet, minimilönen

hade att bliva normallön, ansåge sig domkapitlet ej kunna biträda

de sakkunnigas förslag i denna del. Domkapitlet såge sig visserligen ej i

stånd att framställa något positivt förslag i förevarande avseende, men ville

likväl framhålla, att det för kyrkomusikens upprätthållande och höjande

vore nödvändigt att utfinna en sådan grund för kantorernas avlöning, att

vill kvalificerade krafter kunde erhållas i dessa befattningar. Möjligen vore

det en utväg att indela församlingarna i klasser och fastställa minimilönerna

med hänsyn till olika folkmängd och andra förhållanden, som kunde inverka

på kantors göromål. Den lägsta lönen å kantorsbefattning borde emellertid

i intet fall sättas lägre än de sakkunniga föreslagit, nämligen 1,000

kr., då den ej vore förenad med folkskollärartjänst, och 400 kr., då den

vore förenad med sådan tjänst.

Musikdirektör Englund (Luleå stift): Yad löneförmånerna anginge,

syntes desamma enligt förslaget bliva i en del fall lika med de nu utgående,

och i många mer otillfredsställande än dessa. Fordringarna för erhållande

av organist- och kantorsbefattning torde snart nog komma att höjas, så att

en person, efter avlagd folkskollärarexamen, skulle bliva tvungen att påkosta

sig minst 1 års musikstudier, för att göra sig kompetent för sökande

av dylik befattning. Ingen examinerad folkskollärare torde vara villig

underkasta sig denna tidsförlust jämte det arbete, förslaget innefattade, för

eu lön av 400 kr. Följden bleve helt visst snart nog den, att församlingarna

efter någon tid ej kunde erhålla examinerad kantor. I folkfattiga

församlingar och där gudstjänst ej hölles varje söndag, vore en minimilön

av 400 kr. möjligen tänkbar, men lönen borde ökas procentvis alltefter

folkmängden, i enlighet med en av domkapitlen i de olika stiften upprättad

plan, som av K. M:t stadfästes.

Kyrkoherde Nygren (Luleå stift): I mindre församlingar, där bärkraften

vore ringa samt pastor ej behövde biträde å pastorsexpeditionen, och där

av en eller annan anledning kantor stjänsten ej lämpligen läte förena sig

med folkskollärarbefattning, borde utväg lämnas öppen att med domkapitlets

bifall erhålla utövare av kantorssysslan på billigare väg, än förslaget

eljest anvisade, helst kantor, då han ej behövde fungera som pastors skrivbiträde,

hade god utväg att skaffa sig andra inkomster. Ett minimibelopp

av 500 kr. borde dock stadgas.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Förslag till klockarinstituiionens omreglering.

K. B. i Älvsborgs län: Den föreslagna minimilönen av 400 kr. för

kantorsbefattning, förenad med folkskollärartjänst, vore väl snävt tilltagen.

Prosten Cullberg (Göteborgs stift): Om organistexamen ej avlagts —

och detta torde i många landsförsamlingar hädanefter som hittills bliva

fallet — borde minimilönen ej vara högre än 300 kr. Ett förbud mot antagande

av oexaminerad organist skulle givetvis hava till påföljd, att i

många kyrkor orgeln icke finge någon användning. Ett stadgande om organistexamen

såsom ovillkorligt kompetensvillkor för kantor vore alltför

hårt. Men å andra sidan skulle lämplig åtskillnad i avlöningen för den

examinerade och den oexaminerade utgöra uppmuntran till examens avläggande.

Allm. sv. pråstföreningen: I förslaget upptoges minimilöner för kantorstjänst,

förenad med folkskollärartjänst, och självständig kantorstjänst, vilkas

innehavare skulle tjänstgöra i kyrka var söndag. Båda dessa slag av befattningar,

även med söndaglig tjänstgöring, kunde emellertid i andra avseenden

vara förenade med så olika tjänstgöring, att minimilönerna icke överallt

kunde sättas lika.

So. allm. organist- och kantor sförening: Minimilönen för kantorsbefattning,

som ej vore förenad med folkskollärartjänst, borde med hänsyn

till alltjämt stegrade levnadsomkostnader jämte en dyrbar musikutbildning

icke sättas lägre än till 1,500 kr.

Lunds stifts organist- och kantor sförening: Minimilönen för självständig

kantorstjänst borde utgöra 1,500 kr. och för sådan tjänst, förenad med folkskollärartjänst,

800 kr. jämte två ålderstillägg av 300 kr. för den förra

och 200 kr. för den senare tjänsten efter 5 och 10 års oförvitlig tjänst,

vilka ålderstillägg borde utgå av statsmedel. Orden »om mer än 6 kilometers

längd, återresan häri inbegripen» borde utgå.

Folkskolöverstyrelsen: Minimiavlöningen för-kantor, som tillika vore folkskollärare,

syntes väl avvägd med hänsyn till tjänstgöringens beskaffenhet

och omfattning. Dock kunde överstyrelsen ej tillbakahålla den farhågan att,

trots den koncentration av tjänsterna, som av de sakkunniga förordats, det

icke skulle bliva möjligt för små och skattetyngda församlingar att utan

avsevärda svårigheter i ekonomiskt hänseende med de medel, som enligt

de sakkunnigas förslag skulle stå församlingen till buds, komma ut med

den föreslagna minimiavlöningen.

Statskontoret: Om än den föreslagna minimiavlöningen icke i och för

sig kunde anses för hög, måste det dock med hänsyn till avlöningarnas

nuvarande storlek, särskilt inom Yisby och Skara stift, befaras, att ifråga
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

lördag till lag ang. kantorer 4 § 1—2 mom. 63

varande lönebestämmelser i många pastorat komme att kännas särskilt betungande.

Det kunde därför ifrågasättas, om icke åt de myndigheter, som

skulle hava att fastställa lönereglering för kantorerna, borde inrymmas befogenhet

att medgiva dispens från minimibestämmelserna, där de funne sådant

av förhållandena påkallat.

Kammarkollegium: Minimilöner hade föreslagits endast för de fall, att

tjänstinnehavaren hade att varje sön- eller helgdag — torde böra vara sönoch

helgdag — infinna sig i kyrkan. Det kunde emellertid ifrågasättas, om

icke även för övriga fall bestämmande av minimibelopp för kantorernas löner

vore påkallat. De sakkunniga hade icke berört frågan om maximibelopp för

desamma. Med hittills gällande avlöningssätt hade knappast anledning

därtill förekommit, men ställde det sig i viss mån annorlunda, därest klockarens

avlöningsfråga, såsom nu vore avsett, i vissa hänseenden ordnades

efter mönstret av prästerskapets. Redan den omständigheten, att skogsmedlen

skulle komma klockarna oavkortade tillhanda, vilket åtminstone i

enstaka fall torde medföra opåkallat hög lön, väckte tanken på införande

av maximilöner. Yidare föranledde jämförelsen med prästerskapets lönereglering

den frågan, om ej vid ordnandet av klockarnas löneförhållanden

borde undersökas, huruvida genom uppsamlande till en gemensam kassa

av överflödiga avlöningstillgångar vid klockarbeställningar kunde beredas

medel för genomförande av sådan utjämning i avseende å dels de olika

pastoratens bidragsskyldighet och dels de skilda befattningskavarnes lönebelopp,

vars vinnande varit ett bland de främsta syftena vid omregleringen

av prästerskapets löneförhållanden. För närvarande förelåge emellertid

icke tillräcklig utredning för att bedöma lämpligheten eller möjligheten av

en sådan anordning.

4 § 2 mom. (se s. 53).

1915 års pråm.: Med hänsyn till nödvändigheten för ifrågavarande befattningshavare

att vara till hands i närheten av kyrkan och pastors bostad borde åt dem beredas förmånen

av fri bostad, även där sådan icke redan vore med tjänsten förenad. Mötte

hinder mot anordnande av bostad, eller vore en dylik anordning av en eller annan orsak

olämplig, borde givetvis en emot sagda förmån svarande ersättning i penningar lämnas.

Vilket som i varje fall vore att föredraga, torde kunna bedömas endast med kännedom om

de lokala förhållandena och borde därför överlämnas åt vederbörande, som hade att med

löneregleringens uppgörande taga befattning.

Avgivna yttranden:

Bomb. i Göteborg: Då ett pastorat kunde bestå av två eller flera församlingar

och varje församling i regeln hade sin egen klockare, samt då

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Förslag till Mockarinstitutionens omreglering.

den ena församlingen billigtvis icke borde åläggas att deltaga i avlöningen

av en tjänsteman, som uteslutande vore anställd i den andres tjänst, syntes

ordet »pastorat» böra utbytas mot »den eller de församlingar, för vilka

klockaren är anställd».

Bomb. i Luleå: Bestämmelsen om tjänlig bostad vore alltför svävande

och borde närmare preciceras.

Kons. i Stockholm: Förslaget saknade varje bestämmelse om dels storleken

av kantorsbostaden och dels normen för utgivande av ersättning

därför, en betänklig brist, som borde avhjälpas.

K. B. i Blekinge län: Uttrycket »tjänlig bostad» borde förtydligas,

och i lagen detaljerat angivas bostadens beskaffenhet, t. ex. huru många

rum, den skulle innehålla m. in., i likhet med vad för prästerskapet vore

lagstadgat. Vidare föresloges i samma moment upplåtande, så vitt sig

göra läte, åt kantor av lämpligt jordland, men stadgades däremot icke,

såsom i första punkten rörande bostad och bränsle, att om jordland ej

kunde upplåtas, däremot svarande ersättning i penningar borde utgå.

Att döma av uttrycket i 9 § 3 mom. syntes dock meningen hava varit,

att jämväl denna naturaförmån skulle kunna ersättas i penningar. Ett

förtydligande härutinnan eller en omredigering av momentet syntes därför

erforderligt.

Lunds stifts organist- och kantor sförening: Momentets första del borde

erhålla följande lydelse: »Kantor skall av pastoratet förses med tjänlig

bostad och nödigt bränsle eller däremot efter ortens hyrespris svarande

ersättning i penningar. Bostaden skall bestå av minst 4 sammanhängande

ruin jämte jungfrukammare, kök med skafferi och bakugn, förstuga, garderober,

hushållskällare. Därjämte skall till bostaden höra vedbod, tvättstuga,

hemlighus och i bostadens omedelbara närhet tillgång till för hushållet

nödigt vatten».

Allm. sv. prästföreningen: Det vore önskvärt för undvikande av tvister

att, i likhet med vad som skett beträffande prästens bostad, noggrant fixerades,

vad som menades med »tjänlig bostad».

Statskontoret: Efter »kantor skall» borde införas ordet »därjämte».

Kammarkollegium: Det borde tagas i övervägande, om det kunde vara

lämpligt, att pastoratet skulle vara ensamt bestämmande i avseende å platsen

för klockarens bostad. Förslaget vore ock ofullständigt därutinnan, att det

saknade bestämmelse, avsedd att reglera storleken av klockarbostaden.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Förslag till lag ang. kantorer 4 § 3 mom.

4 § 3 mom. (se s. 53):

1915 års sakk.: Detta stadgande anslöte sig till motsvarande i 7 §

prästlöneregleringslagen. Åven om kantor åtnjöte här omförmäld förmån,

finge naturligtvis den lön, församlingen hade att utgöra, icke sättas till

lägre belopp, än som angivits i 1 mom. Endast med iakttagande härav

finge lönen i förevarande fall jämkas.

Avgivna yttranden:

Domk. i Lund: Genom ifrågavarande bestämmelse skulle donators syfte

trädas för nära och kanske i ej så få fall komma att alldeles omintetgöras.

Med skäl kunde fordras, att donation, som i förevarande moment avsåges,

borde få åtnjutas oavkortad såsom tillskott till lön, reglerad efter allmänt

gällande regler. Åtminstone vore nödvändigt fastsla, att i alla händelser

församlingens bidrag till avlöningen ej finge understiga ett visst minimibelopp.

Kons. i Stockholm: I förslaget funnes ingen bestämmelse om till tjänstinnehavares

förmån gjord donation, vilken icke vore av beskaffenhet att

böra tillgodokomma honom utöver lönen. Då även dylik donation måste

inräknas i de i 6 § omnämnda löneförmåner, om vilka i 7 § stadgades,

att överskottet skulle användas enligt kyrkostämmans beslut, måste följden

bliva, att det enligt förslaget kunde inträffa, att donation, som uttryckligen

gjorts till kantors förmån, bleve disponerad för helt annat ändamål.

Denna orimlighet borde undvikas.

Sv. allm. organist- och kantorsförening samt Lunds stifts organist- och

kantor sförening: Uttrycket »dock må — — — donation» borde utgå.

Statskontoret: Uttryckligt stadgande borde meddelas, att de i momentet

omnämnda avlöningstillgångarna icke finge inräknas i den föreskrivna

minimilönen. Därjämte borde uttrycket »dock må donation» utgå.

Kammarkollegium: Stadgandet i detta moment anslöte sig till 7 ^

prästlöneregleringslagen. Nu ifrågavarande lagförslag, vilket ej innehölle

något stadgande om, huru i löneavseende skulle förfaras, beträffande vad

genom donation av enskild tillförsäkrats tjänstinnehavare utan att avse beredande

åt honom av särskild förmån utöver lönen, anslöte sig även därutinnan

till prästlöneregleringslagen, att löneförmåner av sistnämnda slag

likställdes med övriga avlöningstillgångar. Härom vore intet att säga, om

förslaget tillika tillförsäkrat tjänstinnehavaren att alltid få njuta donationen

till godo. Tillämpningen av stadgandet i förslagets 7 § kunde dock

medföra, att avkomsten av en till klockarens avlöning avsedd donation

9 — K lockarutredningen. Afd. 2.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

toges i anspråk för annat och främmande ändamål. Att en sådan ordning

ansetts kunna införas beträffande de prästerliga avlöningstillgångarna,

vore beroende på särskilda omständigheter, vilka icke förelåge i avseende

å det nu föreslagna avlöningssystemet för klockare. Här borde därför intagas

bestämmelse, varigenom tjänstinnebavaren under alla förhållanden

tillförsäkrades rätt att såsom löneförmån åtnjuta donationer, vilka ej vore

av beskaffenhet att böra tillkomma honom utöver lönen. Ifrågasättas kunde

emellertid, om icke bestämmelse därom hade sin rätta plats i 7 §.

4 § 4 mom. (se s. 53):

Kammarkollegium: Lagförslaget vilade uppenbarligen på den förutsättningen,

att, i analogi med vad förhållandet vore enligt prästlöneregleringslagen,

vederbörande pastorat skulle ansvara för utbetalningen av klockarens

lön även till den del, den skulle gäldas med arrende- m. fl. medel, samt

att pastoratet för sådant ändamål skulle äga uppbära de till avlöningstillgångarnas

bestridande avsedda medlen. Bestämmelser, motsvarande dem i

11 § 1 mom. och 22 § i nämnda lag, saknades emellertid i vidare mån, än

att enligt 6 § 4:o de till avlöningen erforderliga församlingsavgifterna

skulle utgöras av de skattskyldiga i pastoratet, men syntes sådana föreskrifter

vara erforderliga.

5 §■

Vikarie å ledig tjänst, varav inkomsten icke åtnjutes av nådår sber ådig ad,

äger uppbära samtliga med tjänsten förenade avlöningsförmåner. Annan

vikarie avlönas av tjänstinnehavaren eller den nådårsberådigade, därest ej

annorlunda mellan denne och pastoratet överenskommes.

1915 års sakk.: Förra delen av denna paragraf hade tillkommit för

att förhindra församling att längre tid, än nödigt vore, uppskjuta tillsättandet

av ledig kantorstjänst och att under vakansen låta uppehålla befattningen

med en svagt avlönad vikarie i syfte att inbespara skillnaden mellan vikariearvodet

och ordinarie kantors lön. Den senare delen av stadgandet torde

överensstämma med praxis.

Avgivna yttranden:

Domk. i Strängnäs: Bestämmelse borde meddelas om minimibeloppet

av vikaries arvode, då tjänstinneba vare eller nådårsberättigad skulle avlöna

vikarie.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Förslag till lag ang. kantorer 4 § 4 mom., 5—6 §§.

Prosten CuUberg (Göteborgs stift): Då de sakkunniga föreslagit, att

vikarie, när det ej vore fråga om nådår, skulle, om tjänsten vore vakant,

hava samma avlöning som ordinarie, hade detta förslag motiverats därmed,

att församlingar i annat fall av sparsamhetsskäl kunde frestas att dröja med

tjänstens tillsättande. Men då kantorstjänst i allmänhet bleve förenad

med folkskollärartjänst och folkskolinspektör nog vakade däröver, att sistnämnda

tjänst tillsattes så snart som möjligt, sedan den blivit ledig, torde

det anförda skälet bliva tämligen betydelselöst i praktiken. Ofta hände

emellertid, att kompetent person icke anmälde sig såsom sökande och därför

någon kanske mycket underhaltig vikarie måste anlitas. Med skäl

skulle det anses orimligt att nödgas giva denne lika stor avlöning, som

en kompetent tjänstinnehavare skulle åtnjuta.

Statskontoret: Bestämmelse saknades angående uppehållandet av genom

dödsfall ledigbliven tjänst under tjänståret. Med hänsyn härtill borde

paragrafen omformuleras.

6 §■

Till bestridande av kantors avlöningsförmåner skola användas:

l:o) arrendeinkomst och skog sför säljning smedel från de inom pastoratet

belägna för klockares eller organisters avlönande avsedda jordbruksboställen,

jordar, kvarnar, fisken eller andra dylika lägenheter, i denna lag sammanfattade

under den gemensamma benämningen löneboställen, med undantag av

sådana, vilkas ankomst skall enligt 4 § 3 mom. tillgodokomma viss tjänstinnehavare

utöver lönen eller, enligt bestämmelse i donationsbrev, tillfalla änka;

2:oJ avgälder av lägenheter, avsöndrade eller upplåtna från löneboställe,

som avses under l:oJ, ränta å medel, som vid försäljning eller avstående

för allmänt behov erhållits för sådant boställe eller del därav, ävensom

övriga till avlöning av klockare, organister och liknande befattningshavare

i pastoratet eller någon dess församling avsedda medel, med undantag av

sådana, vilka skola enligt 4 § 3 mom. tillgodokomma viss tjänstinnehavare

utöver lönen;

3:oJ statsanslag, där dylikt utgår; samt

4:oJ för samling savgifter av de skattskyldiga inom pastoratet, uttaxerade

efter de för utskylder till kyrka i allmänhet gällande grunder samt uppburna

och redovisade i samma ordning som nämnda utskylder.

1908 års förslag:

5 §. Vad utöver förmåner och avkastning, varom i § 4 sägs, till organists eller

kantors avlöning erfordras, skall sättas och utgå i penningar. Den i penningar utgående

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

lönen skall av församlingen sammanskjutas efter de grunder, som för kommunalutskylders

utgörande i allmänhet äro stadgade.

12 §. Där helgonskyld för närvarande ingår bland klockares löneförmåner, må

densamma, så framt icke annorlunda beslutes, ingå bland kantors löneförmåner. Församling,

vars kantor enligt lönereglering icke åtnjuter helgonskyld, äger använda denna

till uppehållande i övrigt av kyrkotjänsten eller till folkundervisningens behov.

I angivet utlåtande erinrade K. B. i Kristianstads län, att där två församlingar dittills

haft gemensam klockare, boställe och jord, som varit denne på lön anslagna, ansetts i lika

mån tillhöra båda församlingarna, så vida de icke genom känd donation uttryckligen anslagits

till klockaren å endera stället. Ville dessa församlingar var för sig anställa kantor,

erfordrades bestämmelse, huru det skulle förfaras med för pastoratet gemensamt boställe.

1915 års prom.:

9 §• I gäldandet av de enligt denna lag utgående löneförmåner, i den mån de ej

bestridas medelst arrendeavgifter, varom i 8 § första stycket förmäles, eller andra för

ändamålet anslagna tillgångar, skola alla de, vilka inom församlingen erlägga kommunalutskylder,

deltaga efter de för sådana utskylders utgörande i allmänhet stadgade grunder;

och skola medlen debiteras och uppbäras i samma ordning som avgifter till kyrka och

skola. Angående den vissa främmande trosbekännare tillkommande lindring i skyldigheten

att deltaga i gäldandet av sådan utgift är särskilt stadgat.

10 §. Där helgonskyld för närvarande ingår bland klockares löneförmåner, skall

densamma, så framt icke annorlunda beslutas, efter det ny lönereglering inträtt, uppbäras

av vederbörande kyrkoråd och användas till bestridande av klockarens löneförmåner.

Skall helgonskylden icke på sådant sätt användas, äger församlingen använda densamma

till uppehållande i övrigt av kyrkotjänsten eller till folkundervisningens behov.

6 § l:o (se s. 67).

1915 års saJcJc.: Såsom förebild för 6 § både tjänat 19 § i lagen om

reglering av prästerskapets avlöning. I 1908 års förslag, liksom i 1915

års prom., upptoges en bestämmelse om användning av helgonskyld. Då

emellertid genom förordningen d. 14 okt. 1898 stadgats, bland annat, att

helgonskyld i Skåne, Halland och Blekinge skulle från och med år 1900

upphöra att utgå, hade de sakkunniga ej upptagit någon bestämmelse härom.

Avgivna yttranden:

Domk. i Strängnäs: Enligt förslaget skulle det förhållande kunna inträffa,

att i pastorat med två församlingar en församlings klockarboställes

avkastning komme att till förmån för den andra församlingen användas till

avlönande av gemensam kantor.

Kons. i Stockholm: Enligt 6 § l:o skulle till bestridande av utgifterna

för kantors löneförmåner användas arrendeinkomst och skogsförsäljnings
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Förslag till lag ang. Tea,niorer 6 § l.o.

medel från de »inom pastoratet belägna», för klockare avsedda jordbruksboställen.

Då det även förekomme, att sådana jordbruksboställen vore belägna

utanför gränserna till det pastorat, åt vars klockare de vore anslagna,

då vidare i förslaget intet förekomme om sättet för dessa utanför pastoratet

belägna lägenheters m. m. användning, och då det slutligen icke syntes

förekomma något som helst binder för att även dessa lägenheter fortfarande

användes för sitt ursprungliga ändamål, borde orden »inom pastoratet belägna»

utgå.

Statskontoret: Yäl borde arrendeinkomst och skogsförsäljningsmedel

från inom pastoratet belägna löneboställen användas till bestridande av

kantors avlöningsförmåner, men det vore synnerligen olämpligt, om förslaget

skulle anses innebära, att ifrågavarande medel ovillkorligen skulle användas

till nämnda ändamål, samma år de inflöte, och således i allmänhet

bidraga till kantors avlöning med ett jämförelsevis stort belopp under samma

år men tilläventyrs med alls intet under de närmast följande. Av behovet

påkallat vore därför, att bestämmelse meddelades i syfte att åstadkomma

utjämning i nämnda hänseende. I vissa fall syntes sådana bestämmelser

även vara erforderliga beträtfande i 6 § 2:o avsedda medel.

Kammarkollegium: Bestämmelsen därom, att skogsförsäljningsmedel från

vederbörande boställe skulle användas till bestridande av kantorns löneförmåner,

innebure en nyhet. Beträtfande klockares rätt till skogen å hans

boställe gällde för närvarande enahanda bestämmelser, som varit stadgade

för innehavare av andra ecklesiastika boställen. Klockares rätt till skogen

å hans boställe vore således i allmänhet inskränkt till kusbeliovsvirke. Därutöver

kunde han, därest skogen stode under hans vård, jämlikt § 20 i

skogsförordningen få sig tillerkänd viss andel i behållna skogsavkastningen.

Den del av samma avkastning, som ej disponerades på nämnda sätt, syntes

i regel hava disponerats till förmån för prästerskapets löneregleringsfond

eller de ecklesiastika boställenas skogsfond och således efter tillkomsten av

kyrkofonden hava tillkommit denna. Yore bostället av församling anskaffat

eller av enskilda donerat, torde klockaren i regel åtnjuta hela behållna

avkastningen. I enstaka fall hade beträffande skogens disposition meddelats

föreskrift avvikande från det nu sagda. Enligt förslaget åter skulle skogsförsäljningsmedlen

tagas i anspråk för kantorns avlöning eller eventuellt enligt

7 § kunna användas för höjande av lönen utöver förut fastställt belopp

eller användas för åtgärder till kyrkosångens eller kyrkomusikens främjande

inom pastoratet. Förslaget i förevarande mom. hade sin förebild i 19 § av

prästlöneregleringslagen. Det kunde med skäl ifrågasättas, om det vore

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Förslag till Tcloclcarinstitutionens omreglering.

befogat att såsom förebild vid kantorernas lönereglering använda enstaka av

de om reglering av prästerskapets avlöning meddelade bestämmelser. Dessa

senare inginge nämligen såsom leder i ett helt system, vilket både sitt berättigande

i de säregna förhållanden, som varit rådande beträffande prästerskapets

avlöning, och vilket system haft till ändamål att avhjälpa vissa orättvisor

och ojämnheter i avseende å dels de särskilda beskattningsföremålens

bidragsskyldighet till prästerskapets avlöning och dels de olika prästernas

löneförmåner. Med hänsyn till dessa förhållanden hade de prästerliga avlöningslagarna

kommit att innehålla åtskilliga mycket genomgripande förändringar

i förut gällande rättsbestämmelser, av vilka förändringar vissa

kunde sägas hava karaktären av kompromiss mellan mot varandra stridiga

anspråk. Dland de vidtagna förändringarna av kompromissartad natur,

som sålunda genomförts, innefattades en i föreskriften om, att skogsförsäljningsmedel

skulle användas till prästerskapets avlöning. Medgivandet härutinnan

hade så att säga kvittats mot medgivandet, att avkomsten även

av boställen, som blivit av församling inköpta eller av enskilda donerade,

kunde, om den ej efter vissa grunder vore behövlig för bestridande av

prästerskapets avlöning, ingå till de gemensamma avlöningstillgångarna. De

omständigheter, som givit de prästerliga avlöningslagarna en stor del av

deras nuvarande karaktär, förelåge ingalunda i avseende å klockarnas löneförhållanden.

Det vore därför ej heller sagt, att de avvikelser från hittills

gällande rättsregler, som av särskilda omständigheter varit påkallade i avseende

å det prästerliga lagstiftningsarbetet, kunde hava sitt berättigande,

då fråga vore att lagstifta om klockarnas lönereglering. Då någon särskild

motivering ej angivits för förslaget att till klockarnas (kantorernas)

avlöning använda skogsavkastningen vid de åt klockarna anslagna boställena,

syntes antagligt, att enda skälet varit önskan att införa likformighet

i nu ifrågavarande o hänseende. Detta skäl syntes kollegium icke vara ensamt

avgörande. A andra sidan kunde det påvisas goda skäl för bibehållandet

av den nuvarande ordningen. Genom att klockarboställena lämnat

bidrag till de ecklesiastika boställenas skogsfond, vilken numera överförts

till kyrkofonden, hade klockannstitutionen så till vida dragit fördel av

berörda anordning, som sådana klockarboställsskogar, vilka ej lämnat virkesöverskott

utöver husbehovet, fått sina skogsförvaltningsavgifter under i

skogsordningen angivna förutsättningar bestridda ur skogsfonden och kyrkofonden.

Det vore sant, att kyrkofonden lämpligen ej borde bekosta dylika

utgifter å klockarboställen. Kollegium och statskontoret hade ock i underd.

utlåtande d. 20 jan. 1915 gjort hemställan om utredning åsyftande, att

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Förslag till lag ang. kantorer 6 § T.o.

kyrkofonden måtte befrias från nämnda för dess uppgift främmande skyldighet

något som givetvis förutsatte, att fondens rätt till inkomst från

skogar av ifrågavarande slag tillika upphörde. Men den nuvarande anordningen,

att klockarboställen, som ej själva förmådde bekosta skogslorvaltningsutgifterna,

kunde få berörda utgifter bestridda genom anlitande

av allmänna medel, vore tydligen en förmån, som ej utan vidare borde

släppas. Denna förmån kunde vinnas exempelvis genom bildande av en

särskild fond, motsvarande skogsfonden eller såväl denna som löneregleringsfonden,

och vilken jämväl kunde tänkas avsedd att tagas i anspråk

för klockarnas lönereglering och således tjäna till att minska de nu ifrågasatta

statsbidragen. Huruvida genomförandet av denna tanke läte sig gorå

eller ens vore lämpligt, hade kollegium ej vant i tillfälle att undersöka,

men kollegium ansåge, att åtminstone intill dess eu utredning av frågan,

huruvida skogsavkastningen vid klockarboställena skulle kunna tjäna något

allmänt ändamål, blivit verkställd, det borde anstå med intagande i lagbestämmelser

om klockarnas lönereglering av stadgande, varigenom skogsförsäljningsmedlen

skulle tagas i anspråk för den särskilde klockaren, for

övrigt borde framhållas, hurusom avlöning medelst skogsmedel vore en mycket

olämplig form i ett avlöningssystem av den beskaffenhet, de sakkunniga

tänkt sig. Skogsmedlen inflöte mycket ojämnt, till följd därav att avverkningar

plägade ske periodvis — årligen endast pa större skogar men eljest

exempelvis vart tredje eller vart femte år. Denna oregelmässighet skulle

kunna medföra en ojämnhet i utdebiteringen inom pastoratet, måhända anda

därhän att vissa år sådant överskott, som i 7 § omförmäldes, skulle uppstå,

men andra år erfordras icke obetydliga utdebiteringar, tilläventyrs föranledande

anspråk på statsbidrag. Funnes bestämmelsen därom att skogsförsäljningsmedel

skulle användas till klockares avlöning böra bibehållas,

fordrades därför, efter kollegii mening, stadgande^ som vore ägnade att

undanröja nyssnämnda svårigheter genom anvisande av ett sätt, varigenom

skogsförsäljningsmedlen skulle bliva jämnt fördelade på perioden. o än

des de sakkunnigas förslag, erfordrades i varje fall ändring i skogsforfattningarna.

— Då de boställen m. m., vilkas arrenden och Övriga avkastning

skulle användas till bestridande av kantorernas avlöning, angivits

såsom de inom pastoratet belägna, syntes stadgandets avfattnmg hava berott

på förbiseende. Motsvarande stadgande i 19 § prästlönereglenngslagen,

som torde hava tjänat såsom förebild, vore riktigt, alldenstund särskild föreskrift

meddelats, huru det skulle förfaras med avkomst av boställen, som

ej vore belägna inom pastoratet. Avkomst av sistnämnda slag mgmge

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Förslag till klockar institutionens omreglering.

nämligen till de gemensamma avlöningsmedlen, kyrkofonden. Men beträffande

klockarnas avlöningsmedel funnes ingen dylik fond, och saknades också

i förslaget varje antydan, huru det skulle förfaras med avkomst av boställen

utom pastoratet, därest sådana funnes. Orden »inom pastoratet belägna»

borde därför utgå, varemot för tydlighetens skull borde insättas ett uttryck,

angivande att de jordbruksboställen m. m., varom det i varje fall vore fråga,

vore de, som avsetts för avlönandet av de inom pastoratet anställda befattningshavarna.

6 § 2:0 (se s. 67).

Kammarkollegium: Bestämmelser borde meddelas om vem förvaltningen

tillkomme av sådana fonder m. fl. tillgångar, som avsåges i denna punkt.

6 § 3:0 (se s. 67).

Avgivna yttranden:

Statskontoret: Om, såsom statskontoret antoge, med »statsanslag» avsetts

de föreslagna nya statsbidragen, under det övriga eventuellt utgående

statsbidrag finge anses innefattade i de i 6 § 2:o omförmälda avlöningstillgångar,

borde nu ifrågavarande stycke byta plats med 6 § 4:o.

Kammarkollegium: Med de här omförmälda statsanslagen torde hava

avsetts redan nu utgående anslag i kronotionde eller dylikt, men icke de

föreslagna nya statsbidragen. Stadgandet syntes vid sådant förhållande i

själva verket vara överflödigt, då de nu utgående statsanslagen givetvis

inbegrepes under de i 6 § 2:o avsedda avlöningstillgångarna.

6 § 4:o (se s. 67).

K. B. i Kristianstads län: Då i två eller flera församlingar inom

samma pastorat skulle anställas gemensam kantor, borde vid löneregleringen

fastställas grunden för fördelningen mellan de olika församlingarna av de

löneavgifter, som skulle uttaxeras å de skattskyldiga inom pastoratet. Det

föreliggande förslaget innehölle emellertid icke någon föreskrift härom.

Riktigast syntes vara, att dessa löneavgifter fördelades mellan de särskilda

församlingarna efter beloppet beskattningsbar inkomst det år, som närmast

föregått det, varunder beslut om uttaxering fattades. Men det kunde även

vara lämpligt, att till förenkling av utdebiteringen och för att vid densamma

göra församlingarna oberoende av varandra grunden för utdebite
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Förslag till lag ang. kantorer 6 § 2:o—4:o, 7 §.

ringen fastställdes sålunda, att vane församling skulle bidraga med viss

. kvotdel av lönefyllnaden. Ett beslut om sådan fördelningsgrund, som av

församlingarna fattats i sammanhang med löneregleringen, skulle naturligen

icke behöva tillämpas längre, än till dess förhandenvarande förhållanden

däri krävde jämkning, då ändring däri kunde ske i den ordning, som stadgats

om beslut beträffande andra, löneregleringen rörande frågor. I

förslaget borde därför upptagas bestämmelse om grunden för fördelning

mellan olika församlingar av lönefyllnad till gemensam kantor.

7 §.

Uppgå de i nästföregående paragraf 1:6) och 2:o) nämnda medel till

högre belopp, än som erfordras för bestridande av kantorernas inom pastoratet

avlöningsförmåner, skall överskottet, enligt kyrkostämmas beslut, användas

för höjande av kantors lön eller eljest för åtgärder till kyrkosångens

och kyrkomusikens främjande inom pastoratet.

1915 års sakk.: Det torde kunna antagas, att vid lönereglering hela den

behållna avkastningen av löneboställe komme att anslås åt kantor. Stadgandet

vore därför icke ämnat att tillämpas vid upprättande av förslag till

lönereglering utan avsåge att förhindra församling att fritt disponera överskott,

som uppkomme exempelvis genom förhöjning av boställsarrende under

löpande löneregleringsperiod.

Avgivna yttranden:

Domk. i Lund: Genom bestämmelsen om överskottsmedlens användning

hade väl närmast avsetts att förhindra församling att fritt disponera

överskottet, men det kunde ej förnekas, att därmed intrång gjordes på

klockares, på privilegier grundade rätt.

Domk. i Göteborg: I fråga om användningen av de i paragrafen avsedda

överskottsmedel till höjande av klockarens lön vore en närmare bestämmelse

behövlig i den riktning, att en maximilön för befattningshavaren

fastställdes, vilket icke torde möta större svårigheter beträffande klockarna

än beträffande prästerskapet.

Kons. i Stockholm: Det borde övervägas, om icke, vid ordnandet

av kantorernas löneförhållanden, de överflödiga avlöningstillgångarna, dock

efter avdrag av behövligt anslag till kyrkosången, i stället för att disponeras

enligt kyrkostämmans beslut, borde uppsamlas till en gemensam

10 — Klockarutredningen. Afd. 2.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

kassa till beredande i avseende på dels de olika pastoratens bidragsskyldigket,

dels de olika befattningshavarnas lönebelopp av sådan utjämning,

vilken man med sådan omsorg eftersträvat vid reglerande av prästerskapets

löneförmåner.

Sv. allm. organist- och kantors förening samt Lunds stifts organist- och

kantor sförening: I denna paragraf omförmält överskott borde användas

allenast för höjande av kantorns lön.

Sv. allm. folkskollärarförening: Orden »eller — — pastoratet» borde

utgå, helst kantor enligt förslaget skulle hava att främja kyrkosången och

verka för densammas höjande.

Folkskoleöverstyrelsen: Enligt vad de sakkunniga i sin motivering anfört,

hade de vid formuleringen av ifrågavarande paragraf utgått från det

förhållandet, att vid lönereglering hela den behållna avkastningen av lönebostället

skulle anslås åt kantor, varför stadgandet icke vore ämnat att

tillämpas vid upprättande av förslag till lönereglering utan avsåge att förhindra

församling att fritt disponera överskott, som uppkomme exempelvis

genom förhöjning av boställsarrende under löpande löneregleringsperiod.

Den formulering, paragrafen erhållit i lagförslaget, syntes icke under alla

omständigheter tillgodose det sålunda angivna syftet. Denna formulering

lade nämligen icke något hinder i vägen för den anordningen, att vid uppgörande

av lönereglering inkomster, som vore avsedda att bestrida avlöningen,

undandroges för att användas för andra ändamål. Det vore därför

önskligt, att paragrafen erhölle sådan formulering, att vad i densamma

stadgades uttryckligen komme att gälla förändringar, som inträffade under

tiden för löpande lönereglering.

Statskontoret: Av motiven framginge, att med stadgandet avsetts förhindra

församling att till andra ändamål än de i paragrafen omförmälda

använda överskott å de i 6 § l:o och 2:o nämnda medel. Då detta stadgandets

syftemål ej fullt klart framträdde i den redaktion, detsamma erhållit,

borde det undergå lämplig omformulering. Med skäl kunde dessutom

ifrågasättas, om förslaget att överskottet skulle kunna användas till kyrkosångens

och kyrkomusikens främjande vore förenligt med bestämmelserna i

4 § av prästerskapets privilegier.

Kammarkollegium: Kollegium ställde sig tveksamt i fråga om lämpligheten

av den här meddelade bestämmelsen, bl. a., på den grund, att det

saknades all kontroll från det allmännas sida över att överskott, som

kunde uppkomma å avlöningstillgångar, vilka blivit av det allmänna anslagna,

icke bleve författningsstridigt använda. Något, som ökade tveksam
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Förslag till lag ang. kantorer 7—8 §§.

heten, vore hänsynen till den omständigheten, att åtskilliga klockarboställen

utgjorde å kyrkoherdeboställen verkställda intagor, som klockaren utan

annan grund än kyrkoherdens medgivande innehade. Det syntes redan

tvivelaktigt, om dylika klockarboställen kunde, med den av de sakkunniga

föreslagna förändringen i dispositionen, bestå, men otänkbart vore att tåla,

att avkomsten av klockarboställen av nämnda beskaffenhet droges till sådana

ändamål som kyrkosångens och kyrkomusikens höjande. Trots den

för paragrafen lämnade motiveringen vore den möjligheten ingalunda utesluten,

att pastorat fastställde klockares lön till sådant belopp, att för dess

bestridande icke åtginge exempelvis hela behållna avkastningen av boställe.

Det av de sakkunniga angivna motivet för stadgandet torde lika väl, och

riktigare, kunna vinnas därigenom, att överskottet förklarades skola tillkomma

klockaren utöver den fastställda lönen, under förutsättning att ej,

på sätt ifrågasatts, föreskrift meddelades om överskottets uppsamlande i

en för genomförandet av klockarnas lönereglering avsedd fond.

8 §■

1. Löneboställe, som i 6 § l:oJ avses, skall upplåtas på arrende i

enahanda ordning, som i fråga om utarrendering av prästerskapets löneboställen

är eller varder stadgad.

2. Kan löneboställe icke med fördel utarrenderas, må, under villkor

av K. M:ts bifall, detsamma försäljas samt de inflytande för säljning smedlen

göras räntebärande och användas på sätt i 6 § 2:o) är stadgad.

3. Börande byggnad och underhåll av hus å löneboställe eller hus,

som åt kantor upplåtits till bostad, skall i tillämpliga delar gälla vad som

är eller varder stadgat rörande enahanda skyldighet å prästerskapets boställen.

1908 års förslag:

§ 4. 1. Särskild---; och skola såväl organist som kantor bibehållas vid bo
stad

samt boställe och jord, som må vara dem anslagna.

2. Förmånen av bostad och avkastningen av boställe och jord må i lönen med

skäliga belopp inberäknas, så vitt hinder ej möter av särskilt meddelade föreskrifter.

3. Är boställe anslaget åt kantor, skall dess avkastning, efter avdrag av kostnader

för byggnads- och underhållsskyldighet, med hänsyn till erforderliga brukningskostnader,

uppskattas till visst penningbelopp, motsvarande årliga medelvärdet av alla de förmåner,

tjänstinnehavaren äger åtnjuta från bostället eller såsom ersättning för därifrån upplåtna

särskilda rättigheter.

4. Den i föregående mom. omförmälda uppskattning skall verkställas vid den ekonomiska

besiktning eller laga syn, som under femårsperioden 1909—1913 å bostället

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

förrättas, samt i särskilt protokoll införas. I löneregleringsförslaget skall boställsavkastningen

upptagas med högst det sålunda beräknade beloppet.

§ 9. 1. Om boställshavare så påyrkar, må boställe genom vederbörande myndig
heters

försorg i den ordning, som beträffande prästerskapets annex- och mensalhemman

är bestämd, utarrenderas.

2. I avseende å ersättning för bostad och jord äger tjänstinnehavaren, om han

anser densamma för högt beräknad, utbekomma det beräknade beloppet i penningar, i

vilket fall församlingen får vid näst inträffande fardag under nyttjanderätt övertaga bostaden

och jorden.

1915 års prom.:

3 §. 7. Är åt tjänstinnehavaren, efter vad i 8 § andra stycket sägs, till brukande

upplåtet med tjänsten förenat jordbruksboställe, eller ock kvarn, fiske eller annan

dylik lägenhet, äger tjänstinnehavaren icke att av den i löneregleringen fastställda kontanta

lönen uppbära mera, än vad som överskjuter värdet av den behållna årliga avkastningen

av omförmälda jord eller lägenhet; skolande sagda värde, i brist av åsämjande,

bestämmas av gode män i den ordning, som i 2 kap. 8 § i lagen om nyttjanderätt till

fast egendom stadgas 1).

8 §. Med tjänst förenat jordbruksboställe, kvarn, fiske eller annan dylik lägenhet

skall, där domkapitlet och K. B. finna så lämpligen kunna ske, upplåtas på arrende i

enahanda ordning, som i fråga om utarrendering av prästerskapets löneboställen är eller

varder stadgad. Den behållna arrendeavgiften skall uppbäras av kyrkorådet och användas

till vederbörande tjänstinnehavares avlöning.

Kan ej utarrendering lämpligen ske, må tjänstinnehavaren under eget bruk behålla

jord eller lägenhet, varom nyss sagts, dock med iakttagande av vad i 3 § 7 mom. föreskrivits.

I fråga om byggnad och underhåll av hus å utarrenderad eller av tjänstinnehavare

under eget bruk innehavd jord eller lägenhet skall i tillämpliga delar gälla vad som är

eller värder stadgat rörande enahanda skyldighet å prästerskapets löneboställen.

Motiv:

1908 års korum.: Då det för boställshavaren skulle kunna vara förenat med större

olägenheter att själv bruka bostället, och en utarrendering, under boställshavarens tjänstetid

allenast, i allmänhet torde bliva föga inbringande, syntes ingen tvekan böra råda

därom, att icke bostället på boställshavarens yrkande borde få under den längre tidsperiod,

som i avseende på prästerskapets annex- och mensalhemman vore bestämd, få

genom vederbörande myndigheters försorg utarrenderas, ehuru härigenom onekligen en

inskränkning skedde i efterträdande boställshavarens rätt att själv bruka det med tjänsten

förenade bostället. För åstadkommande av en riktig beräkning av boställsavkastningen

syntes en noggrann värdering av denna avkastning vara nödvändig. Erfarenheten hade

visat, att en för hög beräkning av denna avkastning måhända mera än något annat länt

till skada för nuvarande klockare vid regleringen av deras löner enligt 1883 års förordning.

Bättre utväg att förekomma dylikt, än att begagna sig av syn eller ekonomisk

besiktning, som under i paragrafen angiven femårsperiod ägde rum, torde ej erbjuda sig,

då inom nämnden vore att finna särskild sakkunskap, samt tillika fullständig opartiskhet *)

*) 7 §, se s. 65.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Förslag till lag ang. kantorer 8 §.

hos dess medlemmar torde få förutsättas. Det syntes, som om den ökning i arbetet,

vilken härav vid förrättningen uppstode, skulle kunna utföras utan särskild ersättning åt de

i förrättningen deltagande. Naturligtvis vore önskvärt, att den kontroll över boställsavkastningens

värdesättning, som härigenom skulle komma till stånd å kantorsboställena,

kunde ha omfattat jämväl organistboställena, men, då såväl resolutionen d. 12 jan.

1757 som kungörelsen d. 28 maj 1830 icke avsåge dylika boställen, ansåge sig kommitterade

icke kunna ifrågasätta utsträckning av dessa författningsbestämmelsers tillämpning

till organistboställen, något som icke heller läte sig verkställa utan avsevärd kostnad.

Av synnerlig vikt vore frågan om byggnads- och underhållsskyldigheten å boställena.

Önskvärt hade varit, om denna kunnat genom lag överflyttas på församlingarna, men kom
mitterade

hade i dåvarande ordning ej ansett sig kunna inlåta sig på denna fråga, som

ägde omedelbart samband med frågan om allmän ecklesiastik boställsordning.

1915 års prorn.: En allmän utarrendering av de klockarna anslagna boställen, på

enahanda sätt som i fråga om de åt prästerskapet anslagna löneboställen vore stadgat,

läte sig svårligen genomföras. Men även om bostället sålunda i åtskilliga fall bibehölles

under klockarens eller, om det vore organistboställe, under organistens eget bruk, torde

dock själva bostaden med tomt och trädgård böra skiljas därifrån för att med av församlingen

byggda och underhållna hus tillhandahållas tjänstinnehavaren såsom tjänstebostad.

Av jorden eller lägenheten i övrigt torde tjänstinnehavaren böra äga att fritt

hämta den inkomst, som därav möjligen kunde vinnas, med iakttagande, att han i sådant

fall icke ägde att av den i löneregleringen fastställda kontanta lönen uppbära mera, än

vad som översköte värdet av jordens eller lägenhetens behållna avkastning. Uppstode

tvist om värdet av sagda avkastning, torde värdet lämpligen böra bestämmas av gode

män i den ordning, som i 2 kap. 8 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgades.

I fråga om byggnad och underhåll av hus å utarrenderad eller av tjänstinnehavare under

eget bruk innehavd jord eller lägenhet syntes i tillämpliga delar böra gälla, vad som

vore eller bleve stadgat rörande enahanda skyldighet å prästerskapets löneboställen.

Rörande församling åliggande byggnads- och underhållsskyldighet i fråga om hus

eller lägenhet, som upplätes till bostad åt tjänstinnehavare, torde icke erfordras annan bestämmelse,

än att huset eller lägenheten skulle av församlingen städse underhållas i fullgott

skick. Brister, som uppkomme genom tjänstinnehavarens vanvård och icke berodde

allenast av vanlig nötning, borde rättvisligen av honom på egen bekostnad avhjälpas.

1915 års sakk1908 års kommitterade kade utgått därifrån, att

boställshavaren själv i allmänhet skulle bruka sitt boställe. Först på yrkande

av honom skulle utarrendering kunna ske. I visst fall skulle det

åligga församling, likaledes efter kantors begäran, att under nyttjanderätt

övertaga bostället mot utbetalande till tjänstinnehavaren av beräknad ersättning

i penningar. I 1915 års prom. hade däremot föreslagits, att boställe

skulle, där domkapitlet och lv. B. funnit så lämpligen kunna ske,

upplåtas på arrende i enahanda ordning, som i fråga om utarrendering

av prästerskapets löneboställen vore eller bleve stadgad. Kunde utarrendering

ej lämpligen ske, skulle tjänstinnehavaren få under eget bruk be
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Förslag till kloclcarinstitutionens omreglering.

hålla bostället. De sakkunniga ansåge emellertid nödigt att gå ännu ett

steg längre och föreslå obligatorisk utarrendering av boställena, i likhet

med vad som vore stadgat för prästerskapets boställen. De sakkunniga

hade nämligen funnit, att vid endast fakultativ utarrendering av boställena

synnerligen stora svårigheter mötte för åstadkommande av enkla och rättvisa

bestämmelser rörande avlöningens ordnande. Härtill komme, att i

huvudsak samma skäl, som anförts för obligatorisk utarrendering av prästerskapets

boställen, jämväl syntes kunna anföras beträffande klockarboställena.

Ju mer det väsentliga i kantorns verksamhet förlädes till det

musikaliska området, dess mindre skäl förefunnes att därmed förena skötseln

av jordbruk. Emellertid funnes åtkilliga boställen eller klockarjordar

av så obetydlig beskaffenhet, att de svårligen kunde med fördel utarrenderas.

Enligt av 1908 års kommitterade införskaffad utredning funnes nämligen

nära 70 boställen eller jordar, vilkas taxeringsvärde icke ens överstege

200 kronor. För sådana fall borde försäljning med K. M:ts tillstånd

kunna ske. Då enligt de sakkunnigas förslag kantor aldrig själv annat

än möjligen såsom arrendator komme att bruka med tjänsten förenat boställe,

borde han också befrias från underhålls- och nybyggnadsskyldighet

å bostället. De sakkunniga både därför också föreslagit, att rörande byggnad

och underhåll av bus å löneboställe eller hus, som upplåtits till bostad

åt kantor, skulle i tillämpliga delar gälla, vad som stadgats i fråga

om enahanda skyldighet å prästerskapets boställen eller att byggnads- och

underhållsskyldigheten skulle åligga i förra fallet arrendator och i det senare

församling, respektive pastorat.

Avgivna yttranden:

Domk. i Strängnäs: Föreskriften i 1 mom. vore olämplig. För utarrendering

av ifrågavarande, i allmänhet relativt små boställen vore den

föreslagna anordningen allt för vidlyftig. Erfarenheten från de utarrenderingar

av prästerliga löneboställen, som hittills ägt rum enligt nu gällande

bestämmelser, både även varit ogynnsam. Domkapitlet hemställde därför

om sådan ändring, att utarrendering av de i 6 § l:o avsedda boställen

och lägenheter skulle få ske genom vederbörande skolråds försorg enligt

de närmare bestämmelser, som möjligen kunde finnas erforderliga.

Domk. i Göteborg: Den i 1915 års prom. föreslagna fakultativa utarrenderingen

vore att föredraga framför den av de sakkunniga föreslagna

obligatoriska. De senare både nog haft allt för höga tankar om »kantorns»

musikaliska verksamhet. Utan tvivel kunde skötandet av ett litet jord
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Förslag till lag ang. kantorer 8 §.

bruk mycket väl förenas med klockarens lilla arbete i kyrkomusikens tjänst,

och i många fall skulle han säkert själv önska att få behålla sitt boställe

för eget bruk.

Prosten Oullberg (Göteborgs stift): Då i paragrafen föreskreves, att

beträlfande bostadshus, vad som vore stadgat för prästerskapets boställen, i

tillämpliga delar skulle gälla, vore detta för obestämt och ägnat att föranleda

olika och godtyckliga tolkningar. Föreskriften borde ersättas med

närmare bestämmelser, i vilka delar nämnda stadganden skulle tillämpas.

JDomk. i Härnösand: Domkapitlet vore tveksamt om den obligatoriska

utarrenderingens praktiska nytta. Så små som'' dessa boställen i allmänhet

vore, och så pass begränsad kantors tjänstgöring även efter förslaget komme

att bliva, skulle församlingarna onödigt betungas genom den nya bostadsskyldigheten

i de fall, där boställe funnes, och skulle kantorerna berövas det

icke oväsentliga tillskott in natura till löneförmånerna, som ett lättskött

boställe borde kunna bereda sin innehavare. Frågan borde i stället avgöras

efter de särskilda förhållandena i varje enskilt fall.

Kons. i Stockholm: Av förevarande paragraf, jämförd med 4 § 2 mom.

framginge, att under inga förhållanden kantor såsom sådan utan endast

möjligen såsom tillfällig arrendator skulle kunna få bebo klockarbostället.

Då många klockarboställen vore just så belägna och bebyggda, att de vore

passande att lämna »tjänlig bostad» åt kantor, och även med just så stort

jordområde försedda, att detta oförminskat utgjorde »lämpligt jordland»,

syntes det innebära en onödig brytning med gammal god tradition, om

det under alla omständigheter förhindrades, att klockarbolet fortfarande

användes för sitt ursprungliga ändamål, så mycket mera som en dylik

brytning med traditionen tvivelsutan ej sällan skulle vara för vederbörande

församling både oekonomisk och obekväm. Konsistoriet ansåge fördenskull,

att församling borde tillerkännas rätt att till kantor, som ej vore folkskollärare,

upplåta det förutvarande klockarbostället, eller att å bostället vid utarrendering

undantaga tomt för kantorsbostad och jordland åt denne. På

motsvarande sätt borde kantor tillkommande bränsle, som enligt förslaget i

intet fall finge utgå till kantor i form av husbehovsved från boställe eller

lönejord, få göra det i de fall, då sådant befunnes vara med kantorns och

församlingens gemensamma fördel överensstämmande.

K. B. i Stockholms lån: Det vore icke lämpligt att giva så bestämd

föreskrift därom, att löneboställe skulle antingen utarrenderas eller säljas.

Otvivelaktigt vore i många fall lämpligast, att kantorn själv brukade sitt

boställe, som kanske blott omfattade några tunnland. Och om förhållan
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Förslag till klockar institutionens omreglering.

(lena medförde, att kantorn själv vore den ende aspiranten på brukningen

av bostället, vore det icke av behovet påkallat att i ett sådant fall tilllämpa

hela det skäligen tungrodda utarrenderingsförfarandet. K. B. kunde

icke heller för sin del och med hänsyn till förhållandena inom länet vara

med om, att för utarrendering av kantorsboställen skulle användas samma

vidlyftiga förfarande, som hade ansetts nödvändigt för de i regel mycket

större prästboställena. Avsevärt enklare former måste bestämmas för utarrenderandet

av kantorsboställen, och K. B. torde knappast böra tilläggas uppgiften

att taga hand om dessa förrättningar.

K. B. i Västerbottens län: Förslaget om obligatorisk utarrendering

av de kantorerna på lön anslagna boställen kunde K. B. ej biträda. Riktigare

och lämpligare vore, om utarrenderingen gjordes fakultativ.

Allm. sv. prästföreningen: I mom. 3 borde tilläggas, att även de för

prästerskapets boställen gällande stadganden rörande syner och ekonomiska

besiktningar skulle tillämpas.

Lunds stifts organist- och kantorsförening: Mom. 2 borde utgå och

mom. 1 erhålla den lydelse, att löneboställe, som avsåges i 6 § l:o skulle

bibehållas åt kantor, som skulle äga utarrendera detsamma.

Statskontoret: Statskontoret förutsatte, att pastoratet, om det så önskade,

skulle hava rätt att från löneboställe vid utarrenderingen undantaga bostad

och jordland för att jämlikt 4 § 2 mom. upplåtas åt kantorn. Till undvikande

av missförstånd borde denna pastoratets rättighet här omförmälas.

Kammarkollegium: Den här intagna bestämmelsen, jämförd med 4 §

2 mom., föranledde uppenbarligen till, att kantors bostad icke finge förläggas

till klockarboställe. Detta förefölle oriktigt. I händelse boställsväsendet

ordnades på sätt de sakkunniga föreslagit, syntes det vara skäligt,

att pastoratet ägde rätt att till klockare — som ej tillika vore folkskollärare

— upplåta förutvarande klockarbostad eller att å bostället undantaga

tomt med jordland. Månget nuvarande klockarboställe vore icke

större, än att det motsvarade allenast tomt med jordland icke överstigande,

vad som erfordrades till brukning av jordfrukter för eget behov. Skulle

bestämmelsen om obligatorisk utarrendering bibehållas, borde densamma

fördenskull fullständigas därhän, att utarrenderingen skulle avse löneboställe,

med undantag av vad som toges i anspråk för beredande åt klockaren av

bostad med jordland. Emellertid ansåge kollegium, vad som åberopats till

stöd för den obligatoriska utårrenderingen, icke innebära tillräckliga skäl

för införande av en sådan anordning. Yisserligen komme vid endast fakultativ

utarrendering svårigheter att möta med hänsyn till lönebeloppets be
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Förslag till lag ang. Jcantorer 8—9 §§.

räknande, vilka svårigheter närmast torde hava betydelse för statsbidragets

storlek, men dessa syntes ej vara av den betydenhet, att de skulle anses

behöva framtvinga bestämmelse om obligatorisk utarrendering. Kollegium

förordade därför för sin del fakultativ utarrendering och hemställde,

att förslaget måtte i sådan riktning omarbetas. Av 4 § 2 mom., jämfört

med 6 §, syntes vidare följa, att kantorn ej skulle vara berättigad

att från boställe erhålla ved in natura. Ehuru det givetvis vore för honom

fördelaktigare att få sitt bränslebebov fyllt direkt från pastoratet,

vore det dock med hänsyn till pastoratets berättigade anspråk befogat, att

klockaren hänvisades till att i första band fylla sitt vedbehov från bostället.

I nu nämnda hänseenden borde därför ändring vidtagas i förslaget.

En bestämmelse, åsyftande att åt K. M:t inrymma befogenhet att förordna

om försäljande av klockarboställe eller del därav, torde icke böra

möta betänklighet, men den maning till försiktighet, som riksdagen uttalat

i avseende å prästboställena, måste anses tillämplig även beträffande klockarboställen.

Därest den skiljaktighet, som förelåge mellan förevarande

moment och 62 § i ecklesiastika boställsordningen, skulle tolkas såsom

innebärande ett förbud mot klockarboställes försäljning under övriga i 62 §

angivna fall, syntes nödigt bringa detta moment i överensstämmelse med

sistnämnda paragraf. Såsom brister torde ock kunna betecknas saknaden

av dels bestämmelser, som avsåge att ordna rättsförhållandena mellan vederbörande

vid den tid, då de ifrågasatta nya bestämmelserna skulle börja

tillämpas, dels ock stadganden angående tillsyn å hävden av klockarboställen.

Måhända torde kunna antagas, att ecklesiastik boställsordnings bestämmelser

även i nyssnämnda hänseende komme att analogivis tillämpas.

•9 §■

Antalet kantor slefattning ar, deras fördelning på de särskilda församlingarna

och de med befattningarna förenade avlöningsförmånerna fastställas

för varje pastorat genom särskild lönereglering.

Sådan lönereglering skall rörande varje kantorstjänst innehålla bestämmelser

angående:

l:o) befattningens förenande med viss folkskollärartjänst eller förbud mot

dess förenande med dylik befattning;

2:oJ lön i penningar; samt

3:oJ där kantorstjänst icke är förenad med folkskollärarbefattning, upplåten

fri bostad och andra naturaförmåner eller däremot svarande årliga ersättningsbelopp

i penningar.

11 — Klockarutredningen. Afd. 2.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82 Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

1908 års stadga kap. I:

§ 1. 1. Organist- och kantorstjänst eller båda dessa tjänster må sins emellan

eller med folkskollärartjänst förenas.

2. Den som innehar dylika förenade tjänster skall uppbära de för varje tjänst

anslagna löner oavkortade.

3. Då den, som antagits till tjänst, varom här är fråga, avgår från en av de i

samma tjänst förenade befattningar, skall han vara pliktig samtidigt frånträda den eller

de övriga.

§ 2. 2. Om sätt och villkor för förening av lärarbefattning i folkskola med

organist- eller kantorstjänst föreskrives i folkskolestadgan.

Motiv:

Efter att hava erinrat, att behov, beroende på ekonomiska förhållanden inom församlingarna,

komme att fortfarande nödvändiggöra förening i stor omfattning av klockaroch

organistbefattningarna eller åtminstone den ena av dessa befattningar med folkskollärartjänst,

samt att en sådan förening i vissa fall kunde medföra svårigheter, som dock

genom vidtagande av välbetänkta åtgärder skulle kunna övervinnas, anförde 1908 års

kommitterade vidare: Med avseende å sådan förening av klockar- och organisttjänst med

folkskollärartjänst vore i folkskolestadgan — för att förekomma, att folkskolläraren ej

skulle försumma sin egentliga verksamhet, och att folkskollärarlönen, vartill staten bidroge,

icke skulle användas till främmande ändamål — föreskrivet, att domkapitlet hade att,

med fästat avseende å de krav, som på klockar- och organistbefattningar borde ställas,

och därå, huruvida de för dessa befattningar anslagna löneförmåner vore tillräckliga

för avlönande av biträde, pröva och avgöra, om förening finge, så länge de uppgivna

förmånerna utginge, äga rum. Kommitterade föreställde sig, att den befrielse från de

mest tidsödande av de nuvarande klockargöromålen, som skulle komma den nya kantorn

till del, mer än väl uppvägde den arbetstillökning, som tilläventyrs komme att drabba

honom genom den föreslagna sångundervisningen. Väl vore förhållandet å ena sidan,

att, då kantorn befriats från de omnämnda klockargöromålen, föga användning komme

att finnas för det i folkskolestadgan omförmälda biträdet, åtminstone för manlig kantor,

men å andra sidan bleve hans göromål, genom förflyttningen å ett högre plan än den

nuvarande klockarens, mindre fastlästa till bestämda tider, varigenom en förening av de

olika tjänsterna, utan någonderas försummande, lätt läte sig utföra. Någon egentlig

saklig förändring av folkskolestadgan, med anledning av att där givna bestämmelser rörande

klockare skulle överflyttas på kantor, torde ej vara erforderlig. Men det vore av

stor vikt, att domkapitlen med synnerlig noggrannhet fullgjorde sin där omförmälda prövning.

Då det blivit upplyst, att domkapitlen ej alltid före denna prövning inhämtade

yttrande i ärendet av folkskolinspektör, syntes emellertid lämpligt, att särskild föreskrift

därom meddelades.

1915 års sakk.:

Av de organist- och kantorsbefattningar, som för närvarande funnes

i riket, vore närmare 1,800 förenade med folkskollärartjänst, och av ekonomiska

skäl måste en sådan anordning även framgent mångenstädes bibe
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Förslag till lag ang. Jcantorer 9 §.

hållas. De sakkunniga ansåge dock, att förenandet av dessa båda var för

sig viktiga tjänster såvitt möjligt borde undvikas. Efter den koncentrering

av de kyrkomusikaliska tjänsterna, som föreslagits, skulle detta önskemål

ännu starkare framträda. Folkskolläraren, som enligt folkskolestadgans

föreskrift vid förening av tjänster i främsta rummet skulle ägna sin tid

och sina krafter åt lärargärningen, bleve, särskilt då ban skulle söndagligen

tjänstgöra i flera församlingar, berövad den vila, hans krävande veckoarbete

fordrade. A andra sidan komme ban att sakna tillräcklig tid för

övning till att bibehålla och förkovra sina musikaliska färdigheter. Både

lärarens och kantorns arbete måste i längden bliva lidande på föreningen.

Därtill komme, att kantorns biträde vore i hög grad behövligt på det kyrkligt-administrativa

området1).

Avgivna yttranden:

Folkskoleöver styr elsen: De sakkunniga både genom sitt förslag så långt

som möjligt velat samla de åligganden, som inom ett pastorat skulle tillkomma

kantor, på en person för att därigenom i vidsträcktare mån söka

få till stånd kantorstjänster, som ej behövde vara bisysslor till folkskollärarbefattningar.

Detta strävande vore fullt berättigat. Det läge i sakens

natur, att den uppgift, som tillkomme kantor, i allmänhet borde bliva bäst

tillgodosedd, om den utövades av personer, som icke vore bundna vid

annan krävande tjänst som huvudsyssla. Och skulle kantorsgöromålen i

den utsträckning, som av de sakkunniga förordats, koncentreras på en hand,

syntes i åtskilliga fall, om kantor tillika vore folkskollärare, svårigheter för

deras förläggande till sådan tid, att de ej bleve till hinder för folkskollärartjänstens

utövande, kunna komma att möta. En förutsättning för, att dessa

tjänster, såväl folkskollärartjänsten som kantorstjänsten, skulle kunna innehavas

och utövas som ensamsysslor vore emellertid, att de vore förenade

med löneförmåner, som verkligen motsvarade dessa befattningars betydelse

och de krav, de ställde på sina innehavare. Yad de befattningar anginge,

som det här närmast gällde, eller kantorsbefattningarna, vore det ett känt

förhållande, som även av de sakkunniga med styrka betonats, att man

måste räkna därmed, att i många församlingar den ekonomiska ställningen

vore sådan, att den omöjliggjorde anställande av kantor med tjänsten såsom

ensamsyssla. I dylika församlingar måste då denna tjänst förenas med

annan befattning, och de sakkunniga förordade, att i dylika fall kantorstjänsten

borde förenas med folkskollärarbefattning. Även för överstyrelsen

") Se vidare s. 111 f.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Förslag till Tcloclcarinstitutionens omreglering.

stode det klart, att denna anordning, med hänsyn såväl till befattningarnas

art som folkskollärarens ställning i församlingen, måste anses vara den

lämpligaste. En viktig förutsättning för att en dylik förening av tjänster

skulle kunna förordas, vore dock, att innehavaren finge sina åligganden

så ordnade, att den tjänst, som enligt § 27 folkskolestadgan skulle anses vara

den huvudsakliga, nämligen folkskollärartjänsten, icke komme att lida men

av en sådan anordning. Den erfarenhet i förevarande avseende, som redan

förelåge, syntes icke giva anledning till allvarligare farhågor för att

förening av kantorstjänst med folkskollärarbefattning behövde bliva till förfång

för sistnämnda befattnings ordentliga utövande. Faran kunde möjligen

bliva större, om det bleve regel, att en folkskollärare, som innehade

kantorstjänst, hade att utöva denna tjänst inom två eller flera församlingar

i pastoratet.

Kammarkollegium: Med hänsyn till, många pastorats svaga ekonomiska

bärkraft torde det nog bliva svårt att undvika det förening med folkskollärartjänst

komme att i jämförelsevis stor utsträckning äga rum, men det

vore angeläget, att bestämmelser meddelades, som till det minsta möjliga

begränsade sådan tjänsteföreniug. Detta påkallades bl. a. dels av det utvidgade

arbetsområdet, som enligt förslaget skulle tillkomma kantorn, och

dels och ej minst av kantors biträde å pastorsexpeditionen, som enligt

förslaget ej skulle kunna utkrävas av kantor, vars befattning vore förenad

med folkskollärartjänst. Efter gällande folkskolestadga följde ock, att om

svårighet mötte för innehavaren av förenade skollärar- och klockartjänster

att på tillfredsställande sätt sköta båda befattningarna, det vore klockartjänsten,

som finge stå tillbaka. Enligt denna § jämförd med 10 § syntes

avsikten vara, att bestämmandet av förening av kantors- och folkskollärarbefattning

skulle ankomma ensamt på pastoratet. Nu gällande bestämmelser

innehölle, att församlings beslut om dylik förening skulle undei''ställas

domkapitlets prövning. Det syntes kollegium, som skulle skäl saknas att

frångå den ordning, vilken i nu förevarande avseende vore gällande. Det

kunde vidare knappast vara lämpligt att, såsom följden syntes bliva enligt

förslaget, det skulle vara pastoratets ensak att bestämma det belopp, vartill

ersättningen för fri bostad och andra naturaförmåner skulle uppskattas.

Kons. i Stockholm: Av denna paragraf och 12 § betraktade i sammanhang

med varandra syntes framgå, att det skulle ankomma på vederbörande

församlingar att ensamma besluta om kantorsbefattnings förening med

viss folkskollärartjänst. Enligt nu gällande bestämmelser skulle dylikt beslut

underställas vederbörande domkapitels beprövande. Konsistoriet funne

s. 85 Kontrollera mot PDF

Förslag till lag ang. kantorer 10—12 §§. 85

det tryggare och därför tillrådligt, att sådant underställande fortfarande

bleve föreskrivet1).

Prosten Björklund (Härnösands stift): Endast i mindre församlingar, i

vilka vid löneregleringen folkmängden ej överstege t. ex. 1,200 personer, borde

klockartjänsten med domkapitlets bifall få förenas med folkskollärarbefattning.

10 §.

1. Lönereglering för kantorer skall för varje pastorat upprättas omedelbart

efter det lönereglering för pastoratets prästerskap enligt lagen om reglering

av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 blivit av K. M:t

fastställd och bör så vitt möjligt träda i kraft vid samma tidpunkt som sistnämnda

lönereglering.

2. I övrigt äger K. M:t, ävensom på framställning av pastorat domkapitlet

och K. B., förordna, att ny lönereglering skall ske, när sådant med

hänsyn till ombyte av befattningshavare eller eljest kan anses påkallat.

3. Skall enligt ny lönereglering indragning ske av dittillsvarande befattning

eller skall befattning, som är förenad med folkskollärartjänst, därifrån

skiljas eller skall omvänt befattning, som är självständig, förenas med

folkskollärartjänst, uppskjutes löneregleringens trädande i kraft, till dess innehavaren

av ifrågavarande befattning avgått från tjänsten.

4. Vid ny lönereglerings trädande i kraft redan tillsatt befattningshavare

skall, om han det hellre vill, bibehållas vid förutvarande avlöningsförmåner

och tjänstgöringsskyldighet under sin återstående tjänstetid.

11 §.

Förslag till lönereglering upprättas på kyrkostämma, som hålles gemensamt

för de till pastoratet hörande församlingarna.

12 §.

Sedan förslag till lönereglering blivit upprättat, skall detsamma, åtföljt

av fullständiga uppgifter rörande alla på frågan inverkande omständigheter,

såsom pastoratets folkmängd och skatte förmåga, sannolika avkastningen av

löneboställen, donationer och dylikt, tjänstgöringsskyldighetens större eller

mindre besvärlighet, avstånd till kyrka och pastorsexpedition med mera, överlämnas

till domkapitlet, som däröver infordrar yttranden ej mindre från

'') Jfr. Bil. A.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Förslag till Jcloclcarinstitutionens omreglering.

vederbörande tjånstinnehavare eller, dår befattning är ledig, från ordinarie

innehavare av annan dylik befattning i orten, än även från kontraktsprosten

samt, där tjänst år eller föreslås bliva förenad med folkskollärarbefattning,

från folkskolinspektören, varefter ärendet underställes domkapitlets och K. B.-s

prövning och fastställelse.

Finna domkapitlet och K. B., att löneregleringsförslaget icke står i

överensstämmelse med i denna lag givna stadganden, och vägrar pastoratet,

efter erhållen del av gjord anmärkning, att i förslaget vidtaga erforderlig

rättelse, eller stanna domkapitlet och K. B. i olika beslut, överlämnas ärendet

till K. M:ts avgörande.

1908 års förslag:

§ 6. Förslag till lönereglering, varom i denna lag stadgas, skall före 1914 års

utgång av församling å kyrkostämma upprättas samt, åtföljt av fullständiga uppgifter

rörande församlingens eller församlingarnas folkmängd, bevillning, taxeringsvärden och

utskylder ävensom övriga för frågans bedömande erforderliga handlingar, överlämnas till

domkapitlet, som häröver infordrar yttranden från ej mindre tjänstinnehavaren eller, där

befattning är ledig, från den ordinarie kantor och organist, som därtill av domkapitlet

utses, än även från vederbörande kontraktsprost, samt, där tjänsten är eller varder förenad

med folkskollärartjänst, från folkskolinspektören, varefter ärendet underkastas domkapitlets

och K. B:s prövning och fastställelse.

§ 7. 1. Finna domkapitlet och K. B., att löneregleringsförslaget icke står i överensstämmelse

med de i §§ 2 och 4 angivna grunder och bestämmelser, och vägrar församling

i infordrat förnyat utlåtande däri vidtaga påyrkade rättelser, överlämnas handlingarna,

jämte myndigheternas yttranden, till K. M:ts avgörande.

2. Är medellöshet anledning till att ordinarie tjänstinnehavare ej kan anställas,

äga K. B. och domkapitlet förordna, att tjänst skall uppehållas tills vidare genom vikarie,

eller att efter omständigheterna må förfaras.

■ § 8. Lönereglering skall gälla i tjugu år, räknat från och med året näst efter

det, under vilket myndigheternas fastställelse rörande densamma vunnit laga kraft eller

K. M:t i nåder meddelat beslut.

§ 11. Lönereglerings tillämpning skall alltid inträda vid det ombyte av tjänstinnehavare,

som äger rum näst efter det den fastställda löneregleringen vunnit laga kraft eller

däröver anförda besvär blivit slutligen avgjorda, därest ej den, som vid nämnda tid innehar

organist- eller kantorstjänst, medgiver, att reglering må vinna tillämpning redan under

hans tjänstetid.

1915 års prom.:

§ 2. När lönereglering, med anledning av ombyte av tjänstinnehavare eller eljest,

skall ske, har församlingen att å kyrkostämma därtill uppgöra förslag.

Är befattning gemensam för två eller flera till samma pastorat hörande församlingar,

skall förslaget upprättas på för dessa församlingar gemensam kyrkostämma.

§ 5. Sedan förslag till lönereglering blivit upprättat, skall detsamma, åtföljt av

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Förslag till lag ang. kantorer 10—12 §§.

fullständiga uppgifter rörande alla på frågan inverkande omständigheter, såsom församlings

folkmängd och skatteförmåga, tjänstgöringsskyldighetens större eller mindre besvärlighet,

avstånd till kyrka och pastors bostad m. m., överlämnas till domkapitlet, som

däröver infordrar yttranden ej mindre från vederbörande tjänstinnehavare eller, där befattning

är ledig från ordinarie innehavare av annan liknande befattning i orten, än även

från kontraktsprosten samt, där tjänsten är eller varder förenad med folkskollärartjänst

från folkskolinspektören, varefter ärendet underställes domkapitlets och K. B:s prövning

och fastställelse.

§ 6. Finna domkapitlet och K. B., att löneregleringsförslaget icke slår i överensstämmelse

med de i 1 § angivna grunder eller att det eljest strider mot de i denna

lag givna föreskrifter, och vägrar församling, efter erhållen del av gjord anmärkning, att

i förslaget vidtaga erforderlig rättelse, överlämnas ärendet till K. M:ts avgörande. Mot

församlingens bestridande må därvid lönen ej bestämmas till högre belopp än 600 kr.

för klockare, kyrkoskrivare eller kantor samt 1,200 kr. för organist.

12 §. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1917; och skola dessförinnan förslag

till nya löneregleringar i enlighet med bestämmelserna i denna lag beträffande samtliga

tjänster av ifrågavarande slag upprättas i så god tid, att löneregleringarna kunna nämnda

dag träda i tillämpning, redan tillsatt tjänstinnehavare dock obetaget, om han det

hellre vill, att vid de nuvarande löneförmånerna under sin återstående tjänstetid bibehållas.

Motiv:

1908 års korum.: Förutom genom fastställande av minimilöner kunde ett inskridande

till förhindrande av för små löner ske genom att ordnandet av löneförhållandena

verkställdes av en särskild nämnd, vars förslag, efter församlings och övriga vederbörandes

hörande, gjordes till föremål för fastställelse eller genom att ärendet underställdes

vederbörande myndigheters och slutligen K. M:ts prövning. Under strävandet att vinna

trygghet för, att allt vad rätt och billigt vore vid kyrkomusieis lönereglering bleve

uppfyllt, hade också ifrågasatts att sätta denna i samband med de nya prästlöneregleringarna,

ett förslag, som dock måst falla på den omständigheten, att blivande prästlöneregleringar

komme att äga rum i allt för avlägsen framtid. Med fasthållande av den

princip, som tillämpats med avseende å prästlöneregleringsnämnderna, eller att ojäviga

män borde sammanträda med de direkt intresserade parterna, löngivaren och löntagaren,

å den ort där tjänsten, för vilken löneregleringen skulle ske, vore till finnandes, hade

kommitterade övervägt, huruvida icke ett för ändamålet lämpligt organ skulle kunna vara

att i en redan befintlig institution tillgå. Såsom ett dylikt organ hade ifrågasatts de

ekonomiska besiktningarna. Omloppstiden, inom vilken dessa förrättningar skulle försiggå,

utgjorde fem år. Under denna tidrymd skulle alltså vid dylika offentliga förrättningar

ej mindre kunna, vad som hittills visat sig synnerligen vanskligt, utredas avkastningen

av å lön anslaget boställe än även upprättas förslag till lönereglering. Detta åtminstone

för .alla de kantorer, med vilkas befattningar boställen vore förenade, och utan synneilig

kostnad. Men dels återstode ett övervägande antal beställningar, där boställe saknades

och där sålunda denna besiktningsnämnd icke hade anledning att infinna sig, och dels

hade vid övervägande av frågan, om i besiktningen enligt nyssnämnda kungörelse deltagande

personal skulle lämpa sig — förutom för sin egentliga uppgift, utrönandet av

boställets hävd och det nyföreslagna uppdraget, utredning av värdet utav boställets avkastning

— även för uppgörande av ett löneregleringsförslag. Detta syntes icke vara fallet,

s. 88 Kontrollera mot PDF

88 Förslag till klo diar institutionens omreglering.

och hade i följd härav den ekonomiska besiktningen icke ansetts lämpa sig såsom löneregleringsnämnd.

Det kunde därefter icke återstå annat än att söka huvudsakligt skydd

för organist och kantor mot det godtycke, vilket till följd av den fullständiga frihet

från all kontroll, som lämnades i 1883 års förordning, från församlingens sida här och

var uppenbarat sig, i att församlingarnas beslut om lönereglering underställdes vederbörande

myndigheter. Då härvid gällde prövning av en kyrklig tjänstemans icke blott

avlöning utan ock omfattningen och anordningen av hans göromål, kunde dessa myndigheter

icke vara andra än domkapitlet och K. B. Enligt landshövdingeinstruktionen av

d. 10 nov. 1855 § 27 tillhörde det K. B. att upptaga och pröva frågor och förslag om

beloppet och beskaffenheten av de prästerskapet och kyrkobetjänte anslagna löningsrättigheter

samt beredandet av konventioner om dylika rättigheter. För myndigheternas prövning

torde erfordras uppgifter rörande församlingarnas folkmängd, bevillning, taxeringsvärden

och andra för frågans bedömande erforderliga handlingar, vilka borde följa det

från församlingen insända löneregleringsförslaget. Härefter skulle det såsom vanligt åligga

myndigheterna att över förslaget höra vederbörande. I de allra flesta fall torde resultatet

av prövningen bliva löneregleringsförslagets fastställande utan vidare, eller åtminstone att,

om det vid prövningen visat sig, att församlingen icke iakttagit de grunder och bestämmelser,

som enligt detta lagförslag skulle stadgas med avseende på löneregleringen, den komme

att vidtaga de ändringar, som påkallades av myndigheternas därom gjorda framställning,

varigenom hindren för fastställelsen undanröjdes. Skulle emellertid det förhållande inträffa,

att församlingen nekade därtill, syntes för kommitterade lämpligast, att den slutliga

prövnings- och avgöranderätten lades i K. M:ts hand, som då hade tillgång till alla

för sakens bedömande erforderliga utredningar. Att församling, innan den fattade beslut

om löneregleringsförslaget å kyrkostämma, därförinnan måste hava låtit förbereda ärendet

genom kyrkoråd eller särskilda kommitterade vore självfallet. För ärendets prövning av

myndigheterna vore naturligtvis nödvändigt, att beslutet före insändandet vunnit laga

kraft. Stadgandet i § 7 mom. 2 vore en följd av det i § 1 för medellösa församlingar

gjorda undantag, jämfört med stadgandet i § 2, som bestämde att åt varje ordinarie

tjänstinnehavare skulle, på sätt närmare angåves, beredas skälig lön. Funne myndigheterna

medellösheten genom de föreliggande handlingarna fullt styrkt, och att alltså skälig lön

icke kunde åt en tjänstinnehavare beredas, erfordrades ej lönereglering i den bemärkelse

denna lag avsåge, och borde i detta fall i lagen föreskrivas, vad myndigheterna hade att

iakttaga. Löneregleringsgiltighetstidens bestämmande till en tjuguårsperiod både skett i

anslutning till prästlöneregleringskommitténs förslag, vilket innehölle, att fastställd lönereglering

skulle tillämpas under 20 ecklesiastikår från det, då förut fastställd lönereglering

upphörde att gälla. Genom stadgandet i § 11 hade avsetts att förekomma, att tjänstinnehavare,

genom att tvingas ingå på ny lönereglering, skulle utsättas för att till äventyrs lida

minskning i den lön, han, från det han tillträdde sin tjänst, åtnjutit. Naturligtvis kunde

icke nuvarande organister, som kvarstode vid sina tjänster, åläggas att utan eget medgivande

ingå på den lönereglering, som, därest nu framställda förslag godkändes, komme

att äga rum. Detsamma bleve fallet med de klockare, som önskade såsom sådana kvarstå

vid sina tjänster och icke ville övergå till kantorstjänst. Däremot måste alla de,

som efter lagens promulgerande bleve valda till dylik tjänst, åtnöjas med den lön,

som enligt löneregleringen bestämdes. Billigheten syntes fordra, att de organister

och kantorer, som komme att enligt denna lönereglering avlönas, i likhet härmed

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Förslag till lag ang. kantorer 10—12 §§■

finge, när efter tjuguårsperiodéns slut ny lönereglering fastställts, om de kvarstode

vid sina då innehavande tjänster, fritt bestämma, om den nya löneregleringen skulle å

dem tillämpas.

En ledamot av kommittén (Beskow), med vilken Borgh instämde, yttrade: Största

vikt läge därå, att skälig lön, jämlikt §§ 2 och 4 i förslaget till lag angående reglering

av organisters och kantorers avlöning, verkligen komme att till tjänstinnehavaren utgå,

och att denne härutinnan skyddades mot godtycke från församlingarnas sida. Majoriteten

hade ansett detta mål stå att vinna genom det i § 7 av förslaget införda stadgandet, som

innefattade, att K. B. och domkapitlet, om de vid löneregleringsförslagets prövning funne,

att detsamma icke stode i överensstämmelse med de i §§ 2 och 4 av lagförslaget angivna

bestämmelser och grunder, hade l:o) att återförvisa ärendet till församlingen och 2:o)

att, om församlingen då vägrade vidtaga påyrkade rättelser, överlämna handlingarna

till K. M:ts .avgörande. Mot majoritetens förslag att, i händelse av vägran från församlingens

sida, helt enkelt hänskjuta frågan till K. M:ts avgörande, syntes två invändningar

kunna göras. Den ena, att det ofta bleve synnerligen vanskligt för myndigheterna att,

ehuru de ansåge, att lönen vore för låg, fixera det belopp, vartill lönen borde uppgå,

eller finna den rätta medelsiffran mellan, vad församlingen borde giva och vad från löntagarens

sida fordrades. Då här gällde en utgift under en lång följd av år, måste

största möjliga garanti sökas för, att den påyrkade lönetillökningen bleve från både löntagarens

och löngivarens synpunkt fullt berättigad, och det syntes tveksamt, om tillräcklig

trygghet härutinnan vunnes allenast genom en underställning under K. M:t. Den andra

invändningen vore den, att vid uppstånden intressekonflikt vederbörande frestades att få

saken dragen under K. M:ts prövning, något som för kontrahenterna kunde ske utan

kostnad och risk, men som ej oväsentligt skulle bidraga att öka regeringsärendenas antal.

Av denna anledning förefölle det, som om, vid dylik intressekonflikt, borde lämnas

tillfälle till ett annat tillvägagångssätt, grundat på samma tanke, som gjorts gällande vid

prästlöneregleringarna, eller anlitandet av en nämnd. Olikheter mot förfarandet vid

prästlöneregleringarna skulle vara, dels att, då vid dessa nämnden alltid vore förslagsställare,

nämnden här skulle tillsättas allenast, då verkställd utredning visade, att

församling ensidigt tillgodosett sitt intresse och annan utväg att förmå församlingen att

frångå sin ståndpunkt icke syntes möjlig, dels ock alt sakens, i jämförelse med prästerskapets

löneförhållanden, föga invecklade beskaffenhet, påkallade en nämnd i allra enklaste

form, som ej ens alltid skulle behöva sammanträda å löneregleringsorten. Denna

nämnd, som torde böra sammansättas av ombud för K. B., domkapitlet och församlingen,

d. v. s. av representanter för så väl löntagarens, genom myndigheterna bevakade, som

löngivande församlingens intressen, torde i de allra flesta fall komma att verka såsom en

kompromiss. Om myndigheterna till detta uppdrag utsåge personer, om vilkas fullständiga

opartiskhet och praktiska omdömesförmåga intet tvivel kunde råda, och om över

deras förslag vederbörande å orten samt eventuellt folkskolinspektören ånyo finge yttra

sig, så torde förvisso, vad av rätt och billighet krävdes, i möjligaste måtto vara funnet,

och parterna i de allra flesta fall komma att åtnöjas med det beslut, som, med ledning

av vad sålunda i ärendet förekommit, av K. B. och domkapitlet fattats, samt allenast i

ytterst sällsynta fall komma att begagna sig av rätten att hos K. M:t fullfölja talan över

detta myndigheternas beslut. På grund härav borde i § 7 mom. 1 av löneregleringsförslaget

orden »vägrar församling i infordrat förnyat utlåtande däri vidtaga påyrkade rättelser,

12 — Klockarutredningen. Afd. 2.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Förslag till Icloclcarinstitutionens omreglering.

överlämnas handlingarna, jämle myndigheternas yttrande, till K. M:ts avgörande», utbytas

mot »vägrar församling i infordrat yttrande att däri vidtaga erforderlig förändring, äga

myndigheterna uppdraga åt en nämnd, bestående av två av dem förordnade ojäviga män,

att sammanträda med ett av församlingen utsett ombud för att avgiva nytt löneförslag.

Detta förslag överlämnas till K. B., som, efter det vederbörande ånyo i ärendet hörts,

jämte domkapitlet företager ärendet till avgörande. Myndigheternas beslut må i vanlig

ordning hos K. M:t överklagas. Ersättning åt ledamöterna i nämnden utgår med ledning

av resereglementet av statsmedel.»

Beskows förslag tillstyrktes av flera av de i ärendet hörda myndigheterna.

10 § (se s. 85).

1915 års sakk.: Lönereglering för präster tillämpades under tjugu

ecklesiastikår. Det torde vara sannolikt, att lönereglering för kantor vanligen

komme att fastställas för sådan tidrymd, att den utlöpte samtidigt

med lönereglering för prästerskapet i samma pastorat. Emellertid kunde

förhållandena gestalta sig så, att ny lönereglering lämpligen borde ske, innan

den fastställda löneregleringsperioden löpt tillända. Bestämmelsen i andra

punkten avsåge att bereda möjlighet härtill, liksom till verkställande av

lönereglering tidigare, än reglering av prästerskapets avlöning enligt 1910

års lag skulle ske. Vid inkorporering och därmed följande förändring i

den kyrkliga indelningen hade svårigheter stundom uppstått i fråga om

reglering av prästlönerna. För att undvika, att motsvarande olägenhet uppstode

på här ifrågavarande område, hade de sakkunniga ansett nödigt att

icke göra en framställning i omregleringssyfte fullständigt beroende av

vederbörande församlings samtycke utan även lämna K. M:t befogenhet att

låta föranstalta om nyreglering. De i 3 och 4 mom. intagna bestämmelserna

kunde vid första påseendet synas hava karaktär av övergångsbestämmelser.

Så vore dock icke fallet, ty de förhållanden, som åsyftades,

kunde inträffa även efter genomförande av den av de sakkunniga ifrågasatta

organisationen. Stadgandet i 4 mom. avsåge naturligen ej det fall,

att befattningshavare vid sitt antagande underkastat sig möjligen blivande

förändring i tjänstgöringsskyldighet och lönevillkor.

Avgivna yttranden:

Domk. i Härnösand: Tidpunkten för kantorernas lönereglering hade

hopkopplats med dylik för prästerskapet. Domkapitlet kunde icke finna

behövligt att binda dessa från varandra fristående regleringar vid varandra,

utan ansåge, att de borde uppgöras oberoende av varandra.

Kons. i Stockholm: Förslaget saknade varje bestämmelse angående

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Förslag till lag ang. kantorer 10 §.

tiden, under vilken fastställd lönereglering skulle gälla, om tills vidare eller

under innehavarens tjänstetid eller under vissa år. Denna brist borde

avhjälpas.

K. B. i Jämtlands lån: Det kunde icke anses nödigt eller lämpligt

att införa en så vidlyftig och besvärlig procedur som uppgörande och fastställande

genom K. B. och domkapitel av särskilda löneregleringar för

dessa tjänstemän inom varje pastorat. Ifrågavarande tjänstemän måste

dock, helst om deras åliggande att biträda prästerskapet i deras arbete

icke alltför mycket utsträcktes, anses såsom kommunala tjänstemän, vilkas

statsliga funktionärskap icke vore mera betydande än t. ex. folkskollärarnas.

Då det för dessa sistnämnda kunde gå för sig att lämna lönernas

bestämmande, visserligen inom vissa angivna gränser, åt den kommunala

självstyrelsen, borde det kunna gå för sig även här. Författningens uppgift

i denna del syntes då kunna inskränkas till att angiva, vilka förmåner

skulle ingå i lönen, vilka befintliga inkomstkällor därtill finge anlitas,

och huru lönerna eljest skulle bestridas, samt löneförmånernas minimibelopp.

1908 års kommitterade, vilkas förslag i fråga om omständighet och

onödig vidlyftighet ginge än längre än nu föreliggande, hade ansett fastställande

av löneregleringar i regel erforderligt endast på landsbygden.

K. B. vore av den bestämda uppfattning, att löneregleringen såväl å landsbygden

som i städerna kunde och borde lämnas åt den kommunala självstyrelsen

att inom förut antydda gränser ordna. I varje fall vore det ej

praktiskt att lägga det definitiva avgörandet av eu sådan fråga som lönereglering

för kantor, däri skiljaktiga uppfattningar så lätt kunde göra sig

gällande, i två likställda myndigheters händer. Att i några få och för

övrigt mindre betydande frågor K. B. och domkapitel förut hade gemensam

beslutanderätt, kunde ej skäligen föranleda till någon slutsats om

lämpligheten härav i den fråga, som nu förelåge, där dissonanser med all

säkerhet vida lättare kunde framträda.

Statskontoret: För vinnande av överensstämmelse med motiveringen

borde i 4 mom. efter orden »om han det hellre vill» inskjutas: »och icke

vid sitt antagande underkastat sig möjligen blivande förändring i tjänstgöringsskyldighet

och lönevillkor».

Kammar kollegium: Det vore ej tydligt av förevarande paragraf och

framginge ej heller av motiven, om lönereglering för klockare skulle fastställas

för viss tid eller för innehavarens tjänstetid, eller om den skulle

gälla tillsvidare. Måhända vore meningen, att pastoratet härutinnan skulle

få förfara efter gottfinnande. I varje fall tarvades tydligare bestämmelser,

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Förslag till MocJcarinstitutionens omreglering.

än de förslaget innehölle. Det vore vidare nödvändigt, att redan tillsatt

befattningshavare ej mot sin vilja skulle kunna underkastas omreglering av

lönen. Tilläventyrs avsåge 4 mom. att förebygga en sådan möjlighet. Med

paragrafens nuvarande avfattning torde emellertid detta moment icke utgöra

hinder för, att, om lönereglering fastställts för vissa år, den som vid tidens

utgång innehade befattningen, vore skyldig underkasta sig ny lönereglering.

Med den stora frihet, pastoraten hade att bestämma lönebeloppet, kunde en

sådan omreglering bliva för tjänstinnehavaren mycket kännbar. Kollegium

insåge ej behövligheten av mom. 2, och den därför anförda motiveringen

syntes kollegium icke övertygande. Detta moment borde därför utgå.

11 § (se s. 85).

Avgivna yttranden:

Bomb. i Skara: Till paragrafen borde göras följande tillägg: »Så vida

mer än en kantor finnes i pastoratet, bestämmas löneförmånerna på kyrkostämma

med den eller de församlingar, om vilkas kantorsbefattning det

är fråga».

JDomk. i Göteborg: Om var och en av församlingarna hade sin klockare,

borde lönereglering för denna upprättas på kyrkostämma i var församling

och icke på kyrkostämma, som hölles gemensamt för hela pastoratet. Någon

analogi med lönereglering för prästerskapet kunde icke åberopas, då prästerskapet

vore anställt för hela pastoratet, av vilket det gemensamt avlönades.

K. B. i Södermanlands län: Det syntes lämpligast, att förslag till

lönereglering upprättades på kyrkostämma med den eller de församlingar,

där den ifrågavarande tjänstemannen vore anställd, och ej å kyrkostämma,

som hölles gemensamt för de till pastoratet hörande församlingarna. Inom

samma pastorat kunde finnas flera församlingar än de, som möjligen hade

gemensam kantor. Församlingarna kunde sins emellan vara helt olika i

fråga om folkmängd, ekonomisk ställning och andra förhållanden, varjämte

svårigheter kunde möta för invånarna i mera avlägset belägna församlingar

att infinna sig å gemensam kyrkostämma för hela pastoratet.

12 § (se s. 85).

1915 års sakk.: För vinnande av tid torde vara lämpligt, att löneregleringsförslaget

överlämnades till domkapitlet, utan att utlöpandet av

tiden för anförande av besvär över församlingens i ärendet fattade beslut

avvaktades. Det lede knappast något tvivel, att besvärstiden vore tillända,

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Förslag till lag ang. kantorer 11—12 §§.

innan vederbörande blivit hörda över förslaget och myndigheterna skulle

företaga frågan om fastställelse av löneregleringen till avgörande. Bestämmelsen

i andra stycket av denna paragraf vore i huvudsak lika med 1908

års kommitterades förslag i motsvarande fall. Mot kommitterades beslut

i denna del reserverade sig två av kommitterade och ifrågasatte, att om

församling vägrade att vidtaga av myndigheterna påkallad rättelse i löneregleringsförslaget,

myndigheterna skulle äga uppdraga åt eu nämnd, bestående

av två av dem förordnade ojäviga män att sammanträda med ett

av församlingen utsett ombud för att avgiva nytt löneförslag. Myndigheterna

skulle därefter hava att efter vederbörandes förnyade hörande avgöra

ärendet. Även enligt reservanternas förslag skulle emellertid myndigheternas

beslut kunna överklagas. Reservanternas syfte med den ifrågasatte

nämnden, eller att motverka eu ökning av regeringsärendenas antal,

syntes därför icke kunna vinnas, oavsett att dylika ärenden numera handlades

av regeringsrätten. Toges härvid jämväl i betraktande, att reservanternas

förslag medförde en onödig kostnad, och att myndigheterna måste

anses fullt kompetenta att utan anlitande av den ifrågasatta nämnden besluta

i löneregleringsfrågor, förefölle det, som vore kommitterades förslag

att föredraga framför reservanternas. Enligt 1915 års prom. skulle K. M:t

vid slutligt avgörande av löneregleringsfrågor vara förhindrad att mot vederbörande

församlings bestridande överskrida ett visst för lönen fastställt

maximibelopp. Det hade emellertid synts de sakkunniga omöjligt att stadga

ett maximum, som skulle vara tillämpligt för alla de mångskiftande förhållanden,

som kunde förekomma. Exempelvis skulle ett maximibelopp,

som vore lämpligt med hänsyn till Visby stift, komma att bliva alldeles

för lågt för Lunds stift.

Avgivna yttranden:

K. B. i Stockholms län: Förfaringssättet vid löneregleringen vore vida

mera omständligt, än förhållandena krävde. Det vore synnerligen opraktiskt

att grunda proceduren på gemensamhetsresolutioner av K. B. och

domkapitlet, myndigheter, vilkas förvaltningsområden ju i regeln icke

sammanfölle och som icke heller alltid hade gemensam tjänstgöringsort. I

allt för många fall nödgades ock enligt förslaget K. M:t ingripa genom

beslut, utan att besvär förekomme. Det syntes fullt tillräckligt, att endera

av K. B. och domkapitlet, och då väl närmast domkapitlet, meddelade beslut

i dessa frågor, och att målen endast besvärsvägen finge komma inför

K. M:ts prövning. I varje fall erfordrades bestämmelser, huru förfaras

s. 94 Kontrollera mot PDF

94 Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

skulle, då K. 13. och domkapitlet ej kunde enas om beslut angående sökt

förordnande om ny lönereglering, varjämte bestämmelsen om börande i visst

fall av innehavare av annan dylik befattning i orten borde utgå samt

paragrafen i övrigt så omredigeras, att det icke stadgades, att domkapitlet

skulle underställa ärendet Iv. B:s samt sin egen prövning och fastställelse.

K. B. i Malmöhus län: K. B. utginge från, att uttrycket »icke står

i överensstämmelse med etc.» jämväl avsåge det fall, att den föreslagna

lönen prövades vara otillräcklig, även om den uppginge till det i 4 § bestämda

minimum. De sakkunniga både förutsatt, att förslaget till lönereglering

skulle företagas till behandling av myndigheterna, utan avbidan

på att kyrkostämmans beslut i ärendet vunnit laga kraft. Detta vore ej

lämpligt. Redan i och för sig syntes det vara oegentligt att grunda åtgärder

från myndighets sida på kommunala beslut, som ej vunnit laga kraft.

Dessutom skulle dessa åtgärder bliva fullkomligt ändamålslösa, för den händelse

kyrkostämmans beslut efter anförda besvär bleve upphävt. För övrigt

torde avbidande av besvärstidens slut eller av utgången av anförda besvär

ej medföra någon betänkligare tidsförlust.

K. B. i Skaraborgs län: Efter förslaget skulle, sedan yttrande inkommit

från vissa myndigheter, ärendet »underställas domkapitlets och

K. B:s prövning och fastställelse». Då ärendet i detta stadium redan vore

anhängig! hos domkapitlet, borde annat uttryck användas, t. ex. »varefter

K. B. och domkapitlet gemensamt pröva ärendet och däri meddela beslut».

Domk. i Lund: Såsom motiv för att förslaget till lönereglering skulle,

innan besvärstiden över kyrkostämmans beslut utgått, remitteras för yttrandens

avgivande, hade åberopats, att sålunda tid skulle vinnas. Häremot

kunde emellertid invändas, att genom den föreslagna anordningen motsatsen

till vad man åsyftat lätt kunde inträffa, enär, om besvär anfördes, remissproceduren

måste upprepas. Det syntes därför lämpligast, att denna ej begyntes,

förr än besvärstiden tilländagått.

Kammarkollegium: Den föreslagna proceduren för löneregleringens fastställande

innebure icke tillräcklig trygghet för, att vid dess upprättande

toges i beaktande alla de lönetillgångar, vartill klockaren lagligen kunde

vara berättigad. Den prövning, som enligt förslaget skulle tillkomma domkapitlet

och K. B., syntes lämpligen böra anförtros ensamt åt K. B.

efter hörande av, jämte övriga vederbörande, även domkapitlet. Därest folkskoleöverstyrelsens

ställning såsom centralt ämbetsverk icke gjorde en sådan

anordning olämplig, syntes K. B. böra höra även denna styrelse, där lönereglering

innehölle förslag om förening av klockartjänst medfolkskollärartjänst.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Förslag till lag ang. kantorer 13 § 1 mom.

13 §.

1. Kantor skall vara medlem av svenska kyrkan.

1908 års stadga kap. II:

§ 1. För att anställas som organist eller kantor erfordras:

a) att vara känd för gudsfruktan och sedlig vandel,

b) att hava avlagt folkskollärarexamen eller realskolexamen eller förete intyg av

vederbörande rektor vid seminarium eller allmänt läroverk om kunskaper motsvarande

fordringarna i nämnda examina, med undantag av pedagogik och metodik samt engelska

och tyska språken, ävensom för organistbefattning organistexamen och för kantorsbefattning

kantorsexamen,

c) samt att hava uppnått tjuguett års ålder.

§ 9. För att anställas [vid organist- eller kantorsbefattning, som är förenad med

folkskollärartjänst,] fordras att hava avlagt, utom folkskollärarexamen, för organistbefattning

organistexamen och för kantorsbefattning kantorsexamen.

I avgivna utlåtanden över 1908 års förslag framhölls av Domk. i Kalmar, att för att

anställas som organist och kantor borde fordras, att sökanden bekände sig till den evangeliska

läran, samt av Domk. i Skara att sökanden skulle vara medlem av svenska kyrkan.

1915 års sakk.: I 13 § hade endast upptagits de bestämmelser i fråga

om kompetens för och tillsättning av kantorstjänst, som borde vara av kyrkolags

natur. Då den nu gällande bestämmelsen angående klockares kyrkliga

kvalifikationer, att han skulle »vara kyrkan trogen», liksom den av

1908 års kommitterade uppställda fordran, att han skulle vara »känd för

gudsfruktan och sedlig vandel», lämnade rum för olika tolkningar, hade de

sakkunniga med föreskriften om medlemskap av svenska kyrkan allenast

velat utestänga främmande trosbekännare men låta förslag och val reglera

övriga kyrkliga kvalifikationer.

Avgivna yttranden:

Domk. i Västerås: Att i fråga om religiösa och sedliga kvalifikatio
ner

endast stipulera, att kantor skulle tillhöra svenska kyrkan, vore tydligen

otillräckligt.

Domk. i Lund: I förslaget hade använts ett alltför obestämt uttryck,

som ej kunde lämna ersättning för de i gällande kyrkolag föreskrivna

kvalifikationerna för denna kyrkliga tjänst. Momentet borde i stället erhålla

följande lydelse: »Kantor skall vara nattvardsberättigad medlem av svenska

kyrkan».

Domk. i Göteborg; Det vore ej för mycket begärt, att klockaren, som

enligt förslaget skulle hava karaktär av kyrklig tjänsteman, borde vara i

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Förslag till kloclcarinstitutionens omreglering.

svenska kyrkan konfirmerad och hava begått nattvarden. Momentet borde

därför erhålla följande lydelse: »Klockare skall vara i svenska kyrkan

konfirmerad och hava begått H. H. nattvard samt fortfarande tillhöra

sagda kyrka».

Kons. i Stockholm: J)å det enligt 3 § 7:o skulle åligga kantor

att, om han vore man, i vissa fall leda församlingens gudstjänstfirande,

och lian i övrigt hade att göra en insats i kyrkans liv och verksamhet,

borde tilläggas »samt känd för gudsfruktan och sedlig vandel».

Bomb. i Härnösand: I förevarande moment vore den kyrkliga kompetensen

för en kyrkans tjänsteman, som dock aktivt skulle medverka vid

församlingens gudstjänster och stundom till och med leda dessa, inskränkt

till, att han skulle »vara medlem av svenska kyrkan». Domkapitlet insåge

visserligen, att de sakkunniga låtit farhågan för fastställandet av kvalifikationer,

som vore svårbestämbara, tala, men hölle före, att det av 1908 års

kommitterade föreslagna uttrycket »känd för gudsfruktan och sedlig vandel»

bort bibehållas, ävensom att ordet »nattvalberättigad» borde införas framför

»medlem». De sakkunnigas förklaring, att de ville låta förslag och val

reglera de kyrkliga kvalifikationerna, vore tämligen meningslös, då förslaget

svårligen kunde taga hänsyn till kvalifikationer, som ej ens antytts i lagen.

Kyrkoherden Palmqvist (Härnösands stift): De sakkunniga både utdömt

gällande bestämmelse angående klockarens kyrkliga kvalifikationer, att

kantor skulle vara »kyrkan trogen», därför att den lämnade rum för olika

tolkningar. Den i stället införda bestämmelsen vore emellertid en rent

formell bestämmelse, som i grunden ingenting sade. Kravet på trohet

mot kyrkan borde väl ändå icke anses främmande för kyrkolag. Erfarenheten

hade också visat, att den nuvarande bestämmelsen icke medfört

några olägenheter, lika litet som motsvarande föreskrift i folkskolestadgan

»känd för gudsfruktan och sedlig vandel». Kvalifikationer av denna art

kunde väl ej givas en sträng juridisk tillämplighet, men de borde ändå

stå där såsom ett samvetskrav, ägnat att väcka och skärpa ansvarskänsla

och pliktmedvetande. Åtminstone borde stadgandet innehålla, att kantor

skulle vara nattvardsberättigad medlem av svenska kyrkan, men bättre

vore, om det tillädes, att han skulle vara »kyrkan trogen samt känd för

gudsfruktan och sedlig vandel».

Prosten Björkqvist (Härnösands stift): Pastor borde kunna påräkna att

vid sin sida hava en kyrklig kantor. Efter de sakkunnigas förslag skulle

även icke döpta och frikyrkliga, som ej lagligen utträtt ur kyrkan, kunna

erhålla kantorsbeställning.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Förslag till lag ang. Icantorer 13 § 2 mom.

Domk. i Luleå: Kantor borde vara känd för gudsfruktan och sedlig

vandel, i likhet med vad som gällde för behörighet till folkskollärarbefattning.

Allm. sv. prästföreningen: Uttrycket i detta moment vore altför allmänt

hållet och borde kompletteras med »känd för gudsfruktan och sedlig

vandel», eller, om denna formulering icke ansåges lämplig, »nattvardsberättigad

medlem av svenska kyrkan».

13 §.

2. Kvinna är behörig att erhålla kantor stjänst.

1908 års stadga:

§ 3. Kvinna är behörig att innehava såväl organist- som kantorstjänst.

Motiv: Enligt kungörelsen d. 8 mars 1861 vore kvinna behörig att antagas till

organist. Den olika beskaffenheten av kantorsgöromålen i jämförelse med klockargöromålen

torde böra föranleda därtill, att kvinna jämväl tillerkändes behörighet till kantorsbefattning.

Erinras borde oek, att kvinna åtskilliga gånger erhållit dispens att söka kloekarbefattning.

Om kvinna tillerkändes behörighet till kanforsbefattning, skulle emellertid

stadgandet i § 27 folkskolestadgan om skyldighet att anlita biträde, som för manlig

folkskollärare härefter endast i särskilda undantagsfall kunde bliva nödigt, för kvinnlig

kantor vara erforderligt beträffande åtskilliga av hennes med kantorsbefattningen förenade

göromål. I några av domkapitlens nuvarande ordningar för organister och klockare

stadgades ock, att, om kvinna förenade organist- och kantorsbefattning, vissa av-göromålen,

efter kyrkorådets prövning, skulle av substitut på hennes bekostnad och ansvar

utföras av person,'' som av henne föresloges och av pastor, efter kyrkorådets hörande,

godkändes.

1915 års sakk.: Kvinna vore enligt kungörelsen d. 8 mars 1861 behörig

att antagas till organist. De sakkunniga hade sig också bekant, att

K. M:t i dispensväg plägade bifalla ansökningar om rätt för kvinna att söka

klockartjänst i viss församling, visst pastorat eller visst stift. 1908 års kommitterade

hade föreslagit, att kvinna skulle vara behörig att söka såväl

organist- som kantorstjänst. Jämväl de sakkunniga ansåge, att kvinna

borde lämnas tillträde till ifrågavarande befattningar. Enligt 3 § 8:o i

de sakkunnigas förslag skulle det emellertid åligga kantor att vid mässfall

leda församlingens gudstjänstfirande. Då eu dylik uppgift icke lämpligen

syntes kunna utföras av kvinna, hade detta stadgande begränsats till det

fall, att manlig kantor tjänstgjorde.

Avgivna yttranden:

Domk. i Västerås: Starka betänkligheter talade mot anställande av

kvinna i ifrågavarande förenade tjänster.

13 — Klockarutredningen. Afd. 2.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Förslag till Mockarinstitutionens omreglering.

Domk. i Göteborg: Att i lag fastslå kvinnas behörighet till erhållande

av klockartjänst syntes icke välbetänkt. Visserligen vore hon redan nu

behörig att antagas till organist. Men till sådan tjänst torde hon vara

vida mera passande än till bestridande av de sysslor, som tillhörde den

egentliga klockartjänsten. Vore sistnämnda tjänst förenad med organistoch

kantorsbefattning, borde rätt att söka sådan syssla fortfarande av

K. M:t i dispensväg beviljas med den inskränkning, som hittills varit

vanlig, nämligen att sagda rätt endast skulle gälla beträffande viss församling,

visst pastorat eller visst stift.

Domk. i Härnösand: Då enligt förslaget kantorsbefattningarna såväl

ur ekonomisk som kyrkligt-organisatorisk synpunkt finge en helt annan

ställning än hittills, vore det icke välbetänkt att utom i enstaka fall, som

K. M:t kunde medgiva i dispensväg, tillerkänna kvinna, särskilt gift kvinna,

behörighet till kantorstjänst. Hänvisningen till den genom 1861 års kungörelse

kvinna medgivna rätten att antagas till organist vore fullkomligt

missvisande. Det läge intet för vår uppfattning stötande eller olämpligt

uti, att en kvinna vid gudstjänsten handhade orgelspelningen. Men helt

annorlunda bleve det, om hon skulle framträda och avkunna lysningar

m. m. De sakkunniga själva hade i detta fall måst lämna den icke

oviktiga frågan öppen, huru med ledningen av gudstjänst skulle förfaras

vid förfall för pastor.

Allm. sv. pråstföreningen: Efter förslaget skulle kvinna vara behörig

att erhålla kantorstjänst. Där kvinna valts, skulle inskränkning i hennes

tjänstgöring ske så tillvida, att hon icke skulle vid mässfall leda församlingens

gudstjänst. Vilken, som vid dylika tillfällen skulle utföra detta,

nämndes icke. De sakkunniga syntes hava ansett, att, då kvinna vore

behörig att vara organist, hon också borde få bliva kantor. Kantorsbefattningen

inneslöte dock en mängd göromål, som ställde dess innehavare

i relation till församlingen på ett annat sätt än enbart organisttjänsten.

Det kunde ifrågasättas, om kvinna vore lämplig att inöva och leda

kyrkokör, utöva uppsikt över kyrkobetjäningen m. m. Men toges jämväl

dessa uppgifter från den kvinnliga kantorn, syntes så väsentliga inskränkningar

ske i hennes tjänstgöring, att pastor och församling icke

kunde vara fullt betjänade av en kvinnlig kantor. Mången gång kunde

för en gift kvinna uppstå hinder att fullgöra tjänsten, och vikarie vore

ej lätt i hast anskaffa. Om kvinna skulle få söka och innehava kantorsbefattning,

syntes böra av Konungen avgöras efter ansökan i varje särskilt

fall.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Förslag till lag ang. kantorer 13 § 3—4 mom.

Sv. allm. organist- och kantorsförening: Momentet borde erhålla den

lydelse, att kvinna vore behörig erhålla kantorstjänst först efter av K.

M:t i varje särskilt fall beviljad dispens.

Statskontoret: Stadgandet borde lyda: »Kantorstjänst kan innehavas

av kvinna».

Uti en av borgmästare Lindhagen år 1917 till statsrådet och chefen

för justitiedepartementet överlämnad framställning av Olga Sandberg angående

rätt för kvinna att söka klockarbefattning har anförts bl. a., att då

lagen ej lade hinder i vägen för kvinna att söka och innehava organistoch

kyrkosångarsysslor, det vore orättvist, att hon icke skulle vara behörig,

därest dessa tjänster vore förenade med klockarsyssla, för vars fullgörande

särskild kompetens eller utbildning ej erfordrades. Dispensvägen stode visserligen

öppen, men svårighet mötte ofta att få dispensfrågan avgjord före

ansökningstidens utgång, och gällde i allt fall meddelad dispens allenast

visst stift.

13 §.

3. Ordinarie innehavare av kantorstjänst utses av kyrkostämma, varvid

lända till efterrättelse de för val å kyrkostämma i allmänhet gällande föreskrifter.

V

4. Vikarierande kantor antages av kyrkoråd eller, där fråga är om

befattning förenad med folkskollär ar tjänst, förenat kyrko- och skolråd.

1908 års stadga kap. Ill, se s. 132 f.

1915 års sakk.: Där kantors tjänstgöringsområde omfattade hela pastoratet,

borde givetvis valet ske å kyrkostämma, som hölles gemensamt

för de till pastoratet hörande församlingarna. Därest åter kantors tjänstgöring

vore förlagd till endast vissa församlingar av ett pastorat, torde

dessa böra välja kantor på för dem gemensam kyrkostämma. Närmare

bestämmelser härom kunde Konungen utfärda, i enlighet med vad som

stadgades i 5 mom.

Avgivna yttranden:

Domk. i Strängnäs: Tillämpningen av 3 och 4 mom. kunde vålla

svårigheter i sådana fall, då folkskollärartjänst i en församling vore förenad

med kantorstjänst i två eller flera församlingar.

K. B. i Örebro län: Enligt 4 mom. skulle vikarierande kantor antagas

av kyrkoråd eller, där fråga vore om befattning förenad med folk
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100 Förslag till Jclockarinstilutionens omreglering.

skollärareänst, förenat kyrko- och skolråd. Då i vissa städer icke vidare

funnes skolråd utan i dess ställe en folkskolestyrelse, borde momentet erhålla

ändrad avfattning.

Prosten Lindberg (Västerås stift): 3 mom. innehölle endast, att de för

val å kyrkostämma i allmänhet gällande föreskrifter skulle lända till efterrättelse.

Därigenom hade samtliga föreskrifter i den såsom kyrkolag utfärdade

lagen om tillsättning av organist- och klockarbefattningar hänförts

till den administrativa lagstiftningen, något vars riktighet kunde ifrågasättas.

13 §.

5. Närmare bestämmelser rörande behörighet att erhålla kantor stjänst

och sådan befattnings tillsättande ävensom bestämmelser rörande tjänstledighet

och tjänstgöringsbetyg för kantorer utfärdas av Konungen.

I 1908 års förslag till stadga upptogos härutinnan fullständiga föreskrifter, se s. 135 f.1)

1915 års sakkFörslaget omfattade endast de bestämmelser rörande

kantorerna, som enligt de sakkunnigas uppfattning vore av natur att

erfordra samtycke av riksdag och kyrkomöte. Därutöver behövdes

emellertid åtskilliga i administrativ väg utfärdade närmare bestämmelser

rörande bl. a. examina, behörighet till kantorstjänst samt tillsättning av

sådan tjänst. Förslag till sådana bestämmelser hade de sakkunniga ansett

lämpligen böra uppgöras, först sedan huvudgrunderna för den blivande organisationen

blivit av riksdag och kyrkomöte godkända. På grund härav

hade de sakkunniga ej heller ingått i en närmare prövning av hithörande förhållanden

utan endast beträffande examina anfört vissa allmänna synpunker* 2).

Avgivna yttranden:

Folkskoleöverstyrelsen: De stadganden, genom vilka kantors rättsliga

ställning reglerades, skulle enligt förslaget fastställas genom lag, antagen

av Iv. M:t, riksdag och kyrkomöte, under det motsvarande bestämmelser

angående folkskollärare innehölles i en av lv. M:t utfärdad stadga. De

föreslagna bestämmelserna angående kantors rättsliga ställning överensstämde

på det närmaste, med vad i nämnda hänseende vore stadgat beträffande

folkskollärare. Fn sådan överensstämmelse vore enligt överstyrelsens

mening önskvärd. Överensstämmelse även vad anginge ordningen för ifrågavarande

stadgandens tillkomst, skulle antagligen göra det lättare att fram
-

*) Ang. tjänstgöringsbetyg, se s. 142.

2) Jfr s. 144 f.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Förslag till lag ang. kantorer 13 § 5 mom., 14 §■

gent samtidigt få till stånd möjligen påkallade ändringar i fråga om såväl

kantorers som folkskollärares rättsliga ställning, varigenom den åsyftade

överensstämmelsen alltjämt skulle kunna upprätthållas.

I åtskilliga yttranden framhölls, att i lagen närmare bestämmelser

borde meddelas om behörigheten samt att i allt fall förslaget ej kunde

bedömas, innan man hade bestämt vilka behörighetsgrunder, som komme

att uppställas och huru examensfrågan skulle ordnas.

14 §.

1. Vill kantor, vilkens befattning icke är förenad med folkskollärartjänst,

avgå från sin befattning, göre lian därom i god tid skriftlig anmälan

hos kyrkorådet, som äger bevilja honom avsked.

2. Skulle kantor, vilkens befattning icke är förenad med folkskollårartjänst,

befinnas oskicklig till eller försumlig i förrättandet av sin tjänst eller

ådagalägga sådant uppförande, att han ej bör i sin tjänst längre bibehållas,

må kyrkorådet äga att, efter föregången, i protokoll intagen men fruktlös befunnen

varning, skilja honom från befattningen och den därmed följande avlöningen.

Över kyrkorådets beslut om tjänstinnehavarens varning eller skiljande

från befattningen må besvär kunna av tjänstinnehavaren, inom trettio

dagar efter det han av beslutet erhållit del, anföras i den ordning, som är

eller varder stadgad för besvär över val till befattningen. Kyrkorådet skall

hos kyrkostämman göra anmälan om tjänstinnehavarens skiljande från befattningen,

sedan beslutet därom vunnit laga kraft.

3. Börande avsked åt kantor, vilkens befattning är förenad med folkskollärartjänst,

eller sådan kantors skiljande från tjänsten, gäller råd därom

är eller varder stadgat.

1908 års stadga kap. V §§ 3 och 4, se s. 142.

1915 års sakk.: Bestämmelsen i 2 mom. vore i tillämpliga delar hämtad

från § 32 i folkskolestadgan* 1). Jämväl 1908 års kommitterade hade

i sitt förslag upptagit samma bestämmelse. Emellertid hade inom kyrkomusi
-

0 Enligt kungörelsen d. 22 sept. 1917 har § 32 folkskolestadgan erhållit följande ändrade lydelse:

1. Finner skolrådet giltig anledning till anmärkning mot ordinarie folkskollärare på grund av

fel eller försummelse i tjänsten eller på grund av lärarens vandel, har skolrådet att tilldela den felande

skriftlig, i skolrådets protokoll intagen föreställning och varning. Låter han sig därav ej rätta, ankomme

på skolrådet att, allt efter felets beskaffenhet, antingen tilldela honom förnyad varning eller

ock för längre eller kortare tid, högst sex månader, skilja honom från befattningen och den därmed

förenade avlöningen; skolrådet dock obetaget att, där felet är av svårare beskaffenhet, i stället skilja

honom från befattningen för alltid. Har förnyad varning eller mistning av befattningen för viss tid

befunnits utan verkan, bör skolrådet för alltid skilja honom från befattningen. Innan fråga, som i

detta stycke sägs, av skolrådet företages till avgörande, skall läraren hava satts i tillfälle att inom

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

kerkåren enhälligt uttalats såsom ett viktigt önskemål, att frågor om avsättning

av kyrkomusici måtte handläggas av kyrkostämma och icke

av kyrkoråd. Kyrkostämman måste dock enligt de sakkunnigas mening

anses vara ett synnerligen olämpligt forum, då det gällde att fylla den

funktion, varom här vore fråga. Det vore ofta fåtaligt besökt, vilket beredde

möjlighet för ett fåtal röstberättigade att diktera stämmans beslut.

En dylik möjlighet borde i och för sig vara nog för att icke tillmötesgå

ifrågavarande önskemål. Men även andra skäl talade för att icke kyrkostämman

borde äga rätten att avsätta. Stämman torde knappast i samma

grad känna ansvar för sina handlingar som kyrkorådet och beginge därför

lättare än detta en orättvisa. Däremot innebure de noga preciserade bestämmelserna

om varnings- och avsättningsförfarandet inför kyrkorådet

enligt de sakkunnigas mening synnerligen starka garantier för en rättvis

behandling av dessa ömtåliga frågor. Först måste nämligen kantor varnas

av kyrkorådet, och varningen måste för att äga laga verkan intagas i dess

protokoll. Över beslutet ägde kantor besvära sig hos domkapitlet och fullfölja

besvären hos K. M:t. Efter undfången varning måste kantor begå

ny förseelse, innan hans avskedande kunde ifrågasättas. Även över beslut

om avskedande ägde kantor i sista hand besvära sig hos K. M:t. Yarje

möjlighet till ett olagligt avskedande vore sålunda utesluten. Hela folkskollärarkåren

vore för övrigt underkastad samma förfarande, utan att veterligen

detta visat sig vara förenat med någon risk eller olägenhet. I fråga

om sammansättningen av det kyrkoråd, som skulle varna och avskeda

kantor, gällde i motsvarande tillämpning, vad som anförts under 13 § 3 mom.

Avgivet yttrande:

Lunds stifts organist- och kantor sförening: 2 mom. borde erhålla följande

ändrade lydelse: »Skulle —--bibehållas, må kyrkostämman äga

att, efter två föregångna, av kyrkorådet avgivna och i dess protokoll in

* 2 3

visa förelagd tid inkomma med förklaring samt yttrande liava inhämtats av statens vederbörande folkskolinspektör.

Skolr&ds beslut om skiljande från befattningen för viss tid eller för alltid må ej verkställas,

förrän detsamma vunnit laga kraft; och har skolrådet att hos kyrkostämman anmäla beslutet, sedan

laga kraft därå kommit.

2. Framkomma under behandling av ärende, som nu är sagt, eller i anledning av åtal vid

domstol sådana omständigheter, att det finnes olämpligt, att läraren fortfarande tjänstgör, äger skolrådet

efter inhämtande av yttrande från statens folkskolinspektör att tills vidare och, intill dess i

målet blivit slutligen dömt eller domstol annorlunda förordnat, avstänga läraren från utövande av befattningen

samt av hans löneförmåner innehålla så mycket, som erfordras till vikariens avlöning.

3. Över skolrådets beslut om meddelande av föreställning och varning åt ordinarie lärare eller

om sådan lärares avstängning eller skiljande från befattningen må besvär kunna av läraren inom

trettio dagar efter det han av beslutet erhållit del anföras i den ordning, som är bestämd för besvär

över val av lärare.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Förslag till lag ang. kantorer 15—16 §§.

tagna men fruktlösa befinna varningar, samt ett efter andra varningen följande

beslut om suspension, skilja honom från befattningen---var
ning

eller suspension och kyrkostämmans om hans skiljande från —

—- kraft».

15 §.

Laga av- och tillträdestid vid kantorsbefattning, som icke är förenad

med folkskoll är ar tjänst, skall vara den 1 maj. Hörande laga av- och tillträdestid

vid kantor sbefattning, som är förenad med folkskollärartjänst, gäller

vad rörande sistnämnda befattning är eller varder stadgat.

1908 års stadga kap. III §§ 7 och 16, se s. 137, 139.

16 §.

Där inom pastorat i stad av hänsyn till kyrkosångens och kyrkomusikens

behöriga tillgodoseende erfordras, att för bestridande av de i 1 § nämnda

befattningar flera särskilda tjänstemän tillsättas, såsom organist, kanto) och

klockare, äger domkapitlet, utan hinder'' av vad i denna lag stadgas, på framställning

eller efter samtycke av vederbörande pastorat förordna härom samt

rörande de särskilda befattningshavarnas tjänståligganden och, gemensamt

med K. B., deras avlönings för måne)''. Härvid länder till efterrättelse i tilllämpliga

delar vad i 12 § stadgas. Börande behörighet att erhålla sådan

befattning, som här avses, samt rörande tillsättande och entledigande av innehavare

av dylik gäller i tillämpliga delar vad i 13 och 14 §§ stadgas samt

i övrigt vad Konungen härom förordnar.

1908 års förslag avsåg beträffande städerna endast sådana befattningar, som voro

förenade med folkskollärartjänst. I flera av de avgivna yttrandena framhölls emellertid,

att giltiga skäl för denna begränsning ej anförts, varjämte erinrades att i större stadsförsamlingar,

särskilt i Stockholm, de göromål, som nu ålåge klockaren, vore \ida mer

omfattande än de, som enligt ifrågavarande förslag skulle tillkomma kantor, varför det,

därest en kantorsinstitution skulle träda i stället för den nuvarande klockarinstitutionen,

syntes lämpligast, att en särskild befattning för aessa göromåls utförande inrättades.

Avgivna yttranden:

K. B. i Blekinge län: Av förevarande paragraf framginge ej, huruvida

fri bostad och bränsle skulle beredas var och en av de i denna § nämnda

tjänstemän, eller någon av dem. Bestämmelsen i 4 § 2 mom. gällde visserligen

kantor, men där vore kantor benämningen på innehavaren av alla

tre tjänsterna förenade; i 16 § menades däremot med kantor den tjänste
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

man, som endast skötte kyrkosången. Visserligen innehölle sistnämnda paragraf,

att domkapitlet gemensamt med K. B. ägde förordna om nämnda

tjänstemäns avlöningsförmåner, men det torde likväl böra uttryckligen

stadgas, huruvida även i dessa tjänstemäns löneförmåner fri bostad m. m.

skulle ingå.

Musikdirektör Englund (Härnösands stift): Förslaget innehölle icke

särskild bestämmelse om löneförmånerna för kantor inom stadsförsamling,

men vore det de sakkunnigas mening, att den årliga lönen skulle utgå

med 1,000 kr. jämte övriga förmåner, vore detta förslag till kårens nackdel,

då numera de flesta stadsförsamlingar avlönade organist- och kantorsbefattningarna,

ålderstillägg inberäknade, med 2,000 kr. per år. Någon

biförtjänst torde väl den blivande kantorn knappast kunna skaffa sig, då

förslaget innehölle bestämmelse därom, att kantor skulle utföra å pastorsexpeditionen

förekommande göromål samt övervaka, att begravningsplats

hölles i ordnat skick.

Lunds stifts organist- och kantors förening: Med anledning av framställd

anmärkning, att i paragrafen ej funnes stadgat, huruvida fri

bostad etc. skulle tillkomma var och en av de däri nämnda befattningshavarna,

i enlighet med vad i 4 § stadgats för kantor, att den gamla kloclcarbenämningen

kvarstode i förevarande paragraf, samt att domkapitlen ej

ensamma borde äga förordna om tjänståligganden för ifrågavarande befattningshavare,

hemställde föreningen, att paragrafen skulle erhålla följande

ändrade lydelse:

»1. Där inom pastorat i stad av hänsyn till kyrkosångens och kyrkomusikens

behöriga tillgodoseende erfordras, att för bestridande av de i 1 §

nämnda befattningar flera särskilda tjänstemän tillsättas, såsom organist,

kantor och kyrkosyssloman, äger domkapitlet, utan hinder av vad i denna

lag stadgas, på framställning eller efter samtycke av vederbörande pastorat,

förordna härom samt, gemensamt med K. B., rörande deras avlöningsförmåner.

Härvid länder till efterrättelse i tillämpliga delar vad i 12 §

stadgas.

2. Organist, kantor och kyrkosyssloman skola var för sig av pasto''

ratet förses med tjänlig bostad och nödigt bränsle eller däremot efter stadens

hyrespris och bränslepris svarande ersättning i penningar. Bostaden

skall bestå av minst 4 sammanhängande, ej för små rum jämte jungfrukammare,

kök med skafferi, vattenledning och slask, förstuga, garderober,

hushållskällare; därjämte skall till bostaden höra tillräckligt stor vedbod,

tvättstuga med vattenledning och avlopp, hemlighus. Dessutom bör, så

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Förslag till lag ang. Tcantorer 16 §.

vitt sig göra låter, åt bostadsinnehavaren till brukning av jordfrukter för

eget behov upplåtas ett lämpligt jordland, beläget vid bostaden eller i

omedelbar närhet därtill.

3. Eörande de särskilda befattningshavarnas tjänståligganden äger,

efter framställning av vederbörande pastorat och efter befattningshavarens

hörande, domkapitlet förordna genom beslut, som underställes K. M:ts

prövning och fastställelse.

4. Eörande behörighet att erhålla sådan befattning, som här avses,

samt rörande tillsättning och entledigande av innehavare av dylik gäller

i tillämpliga delar vad i 13 och 14 §§ stadgas samt i övrigt vad Konungen

härom förordnar».

Domlc. i Skara: »Pastorat i stad» borde utbytas mot »pastorat, särskilt

i stad».

Bomk. i Västerås: Icke blott i stad utan stundom även i större landsförsamlingar

vore det behövligt att uppdela de olika tjänståliggandena

på två eller flera innehavare.

K. B. i Södermanlands län: Sådana förhållanden, som avsåges i denna

paragraf, kunde förefinnas även i större landsförsamlingar.

Allm. sv. prästföreningen: Det i förevarande paragraf lämnade medgivandet

borde utsträckas till större pastorat å landet. Många pastorat

på landet med betydande befolkning i köpingar och industriorter kunde

vara av långt större betydelse i alla avseenden än åtskilliga städer, så att

kyrkosången och kyrkomusiken där behövde en ledande kraft, på samma

gång klockargöromålen där ofta vore större och behövde tillgodoses.

Statskontoret: Då det väl icke vore alldeles uteslutet, att något större

och rikare landspastorat kunde vilja göra de uppoffringar för sin kyrkomusik,

som här förutsättes för pastorat i stad, syntes paragrafen böra inrymma

möjlighet för pastorat på landet att i sådant hänseende, åtminstone

efter särskilt medgivande av K. M:t, bliva likställt med pastorat i stad.

I allt fall borde redan befintligheten av pastorat, som omfattade såväl

lands- som stadsförsamlingar, påkalla någon omformulering av paragrafen.

D. 15 febr. 1918 ingavs å Stockholms kyrkomusiker förenings vägnar till kyrkoråden

i Stockholms församlingar en framställning om allmän lönereglering för Stockholms kyrkomusikerkår.

Då denna i flera avseenden är belysande för förhållandena, särskilt i huvudstaden,

har en redogörelse därför ansetts böra lämpligen här intagas.

»Förslag till lönereglering.

1. Nedanstående lönekrav avse i första hand huvudstadens territoriella församlingar.

14 — Klockare redningen. Afd. 2.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

2. Grundlöner: organist 2,000 kr., kantor 1,500 kr. med ett tillägg av 500 kr.,

såvida kantorn tillika är ledare av hymnkören; för såväl organist som kantor tillkommer

dessutom tjänlig bostad eller motsvarande hyresersättning. Där tjänlig bostad eller motsvarande

ersättning icke tillerkännes befattningshavare, bör grundlönen fastställas till

3,000 kr. för organist och 2,500 kr. för kantor.

3. Två ålderstillägg för varje å 500 kr. efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring.

4. Vid förrättningar i kyrkan såsom bröllop, begravningar och dylikt, då musik

eller sång önskas, vare kyrkomusiker skyldig att medverka mot särskild ersättning efter

en fastställd, såvitt möjligt för alla församlingar enhetlig taxa.

5. För befattningshavare i kyrkor och kapell med i huvudsak liknande tjänstgöring

som i territoriella församlingars huvudkyrkor fast av mindre omfattning böra de kontanta

lönerna och de två ålderstilläggen utgå i förhållande till tjänstgöringen och här ovan angivna

grundlöner; i fråga om bostadsförmåner och extra tjänstgöring enligt föregående

punkt gäller vad ovan är sagt.

Härutöver framställes såsom önskemål, att

a) alla kyrkomusiker tillsättas som ordinarie. De, som f. n. inneha sina tjänster

på förordnande och som oförvitligt hava tjänstgjort på resp. befattningar längre tid än

10 år, borde förklaras såsom ordinarie. Alla kyrkomusikerbefattningar, som hädanefter

bliva lediga, böra, såvida ej nådår förekommer, inom ett år besättas med ordinarie innehavare

efter vederbörlig ansökan, prov och val å kyrkostämma;

b) tjänstinnehavare må äga rätt att mot erhållande av en årlig pension, motsvarande

70 % av innehavande kontanta löneförmåner, avgå från sin kyrkomusikertjänst

vid fyllda 65 levnadsår och efter 30 tjänstår, varav minst 10 tjänstår inom den församling,

där pensionen skall utbetalas.»

Såsom motivering härför anfördes bl. a.:

»I huvudstadens kyrkor är regeln att endast sådana kyrkomusiker anställas, vilka

erhållit den bästa utbildning, som inom landet stått till buds, nämligen vid K. musikkonservatorium.

De allra flesta organisterna och kantorerna hava därstädes avlagt såväl

organist- som kantorsexamen samt jämväl musiklärarexamen. I de fall, där så ej skett,

utan endast endera eller tvenne av dessa examina avlagts därstädes, hava vederbörande

ofta genom privata studier sökt att skaffa de kvalifikationer, som de nämnda trenne examina

innebära. I stort sett kan man därför säga, att den musikaliska utbildningen är

lika för alla. Den studietid, som vid konservatoriet i vanliga fall erfordras för de nämnda

tre examinas avläggande, beräknas till 5 år, men det bör framhållas, att årslånga studier

krävas, innan en elev kan vinna inträde vid nämnda läroverk, vårföre den egentliga utbildningstiden

ingalunda får sättas så låg som nämnda siffra utan vida högre. Kostnaderna,

som äro förbundna med dessa studier, äro givetvis icke mindre än för utbildning

till andra levnadskall, snarare större.

I betraktande av att den arbetsprestation, som åligger en kyrkomusiker vid gudstjänsten,

är en konstutövning, så är uppenbart, att hans tjänstgöringstid ingalunda sammanfaller

enbart med hans vistande i kyrkan under gudstjänsten, utan för denna tjänstgöring

kräves omsorgsfull förberedelse, därest han skall kunna motsvara de krav, som

man bör ställa på hans medverkan vid gudstjänsten. För organisten gäller det teknikens

vidmakthållande i allmänhet och preparationer av för tjänstgöringen i kyrkan av
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Förslag till lag ang. kantorer 16 §.

sedda musikaliska moment såsom preludier, postludier, modulationer etc. Till hans arbeten

utom gudstjänsten hör jämväl vård och stämning av orgeln, vilken, även där

orgelbyggare mot särskild ersättning har att utföra detta arbete och avhjälpa uppkommande

fel, dock kräver ständig tillsyn av organisten. För kantorn är likaledes förberedelser

nödvändiga: även för honom krävas speciella övningar för bibehållande av den

konstnärliga nivån och röstens kapacitet, repetitioner med kören etc.

Föreningen anser, att det vore lyckligt, om lönefrågan kunde lösas enhetligt för

huvudstadens vidkommande. De förslag, som ovan framställts, avse befattningarne vid

de territoriella församlingarnas huvudkyrkor, och torde en reglering för dessa kunna

tagas som utgångspunkt vid reglering av löneförhållandena vid kyrkor och kapell med

mera begränsad tjänstgöringsskyldighet. Då emellertid antalet av de årliga gudstjänsterna

även i de territoriella kyrkorna ej obetydligt varierar, torde vid bestämmandet av

lönebeloppen den enda utvägen vara den, att göra en beräkning efter ett medeltal av de

nu för tiden sedvanliga gudstjänsterna i kyrkorna, samt att med ledning härav fastställa

en normaltjänstgöring, vilken skall utgöra den norm, efter vilken de särskilda lönebeloppen

sedermera beräknas. Föreningen har ansett sig kunna utgå från, att en normaltjänstgöring

lämpligen bör omfatta sön- och helgdagars gudstjänster, 1 å 2 veekogudstjänster,

passionstidens gudstjänster, nattvardsungdomens konfirmation samt de i församlingens

kyrka förekommande folkskoleavslutningarna, varigenom sammanlagda antalet

tjänstgöringar torde kunna approximativt sättas till 200 pr år. Det bör emellertid uttryckligen

betonas, att föreningen ingalunda avser *tt vilja fastslå en dylik normaltjänstgöring

såsom det maximum, utöver vilket icke kyrkoherde eller någon med likartad befogenhet

skulle äga rätt att för församlingsgudstjänster kunna fritt påkalla kyrkomusikernas

medverkan, ännu mindre är det meningen att vilja inskränka tjänstgöringsplikten

vid de nu för tiden sedvanliga gudstjänsterna, även om deras antal överstiger den

nämnda normaltjänstgöringen, utan äro, som nämnt, dessa specifikationer gjorda som

grundval för lönebeloppens beräkning, alltså uteslutande för att visa det rent matematiska

sammanhanget mellan en tjänstgöring av vanlig genomsnittstyp och de här framställda

lönekraven, och vill föreningen dymedelst söka hävda, att dessa lönekrav icke

med skäl kunna kallas obilliga.

I fråga om principen för avlöningen intaga kyrkomusikerna som bekant en anmärkningsvärd

särställning gent emot övriga vid kyrkan tjänstgörande av såväl högre som

lägre grad, i det att de sedan länge saknat bostadsförmån. Det torde utan vidare vara

uppenbart, att behovet för kyrkomusikerna av bostad vid eller i närheten av kyrkan med

hänsyn till deras tjänsteutövning är fullt ut lika stort som för vilken annan kyrklig befattningshavare

som helst. Det åligger organist och kantor att medverka vid alla gudstjänster

i kyrkan liksom också vid en del andra förrättningar, såsom vid bröllop och

begravningar m. in. Organisten behöver dessutom för sina överspelningar samt för vården

och skötseln av orgeln så gott som dagligen besöka kyrkan; kantorn och körledaren

är för repetitioner med kören hänvisad till kyrkan eller församlingshuset. Vid flera

tätt på varandra följande gudstjänster och eventuella andra förrättningar i kyrkan är bostad

i närheten av tjänstgöringsplatsen av nöden, för att de tjänstgörande under de ej

sällan korta mellantiderna skola kunna få tid att besöka hemmet. Föreningen får på

grund därav vördsamt anhålla, att avlöningen jämväl för kyrkomusikerna hädanefter

måtte utgöras i bostad eller ersättning därför jämte ett kontant belopp.»

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Förslag till kloclcarinstitutionens omreglering.

Beträffande sättet för löneförmånernas ler ältning framhölls:

-»Till sin uppfattning om dessa löneförmåners berättigande har föreningen kommit

på olika vägar. Dels har man med ledning av gängse priser uppskattat värdet av varje

kyrkomusikerns konstnärliga medverkan vid gudstjänsterna och summerat beloppen; dels

har man värdesatt den tid, som kan beräknas åtgå ej mindre vid gudstjänsterna än även

vid förberedelserna för tjänstgöringen; dels har man slutligen granskat möjligheterna för

kyrkomusikern till extra förtjänster, sökt fastställa ett maximum härav och genom att

draga detta belopp från ett antaget existensminimum kommit fram till det belopp, som

kyrkomusikern slutligen kan anses berättigad att erhålla i och för tjänsten för att sättas

i stånd att föra en någorlunda dräglig tillvaro. Vi skola här nedan lämna en närmare

redogörelse för dessa beräkningssätt, vilka samtliga leda till det resultat, att de av oss

föreslagna lönerna äro att anse som synnerligen moderata.

1) Som ovan anförts torde medeltalet av tjänstgöringar i Stockholms huvudkyrkor

utgöra omkr. 200 årligen. Med hänsyn till allt vad som förut i denna skrivelse framhållits

beträffande arten av ifrågavarande tjänstgöring, studier och förberedande arbeten

m. m., och i betraktande av att denna tjänst är bindande året om, och att större delen

av själva tjänstetiden är förlagd till sön- och helgdagar, varigenom befattningsinnehavarne

således bli i saknad av en ostörd vilo- och fridag, så må ett genomsnittsarvode av 15

kr., vilket resulterar i den i förslaget uppställda grundlönen, 3,000 kr., anses mycket

måttligt tilltaget. Vi vilja alltså ingalunda till jämförelse peka på de dryga konstnärshonorar,

ofta stigande till högst avsevärda belopp, som på andra områden inom musikerfacket

kunna förekomma, men framhålla att ett honorar av 25 kr. i allmänhet torde utgöra

minimum, t. o. m. då det gäller musikalisk medverkan av relativt enkel beskaffenhet.

2) De nämnda 200 tjänsterna torde taga i anspråk en tid av minst 300 timmar.

Om den arbetstid, som kräves för de förutnämnda förberedelserna, ej anslås till mera

än likaledes omkr. 300 timmar, så blir den sammanlagda arbets- och tjänstetiden minst

600 timmar årligen. Sammanställes denna tjänstgöringstid av 600 timmar med den

föreslagna grundlönen, 3,000 kr., så framgår icke mindre av denna beräkning, att de

anspråk, som föreligga, ej kunna anses obilliga. I detta fall ligger närmast till hands att

anställa jämförelser med de lektionspriser, som förekomma inom musikvärlden. Sålunda

utgör lönen för biträdande lärare vid K. musikkonservatorium räknat pr timme ungefär

5 kr. och för ordinarie lärare vid samma läroanstalt ungefär 6 kr. i första lönegraden.

I den privata verksamheten ställa sig lektionspriserna ofta vida högre. Att för en

musiker i vår ställning och med vår utbildning under alla förhållanden ej gärna kan

tänkas en lägre ersättning än 5 kr. för arbetstimme framgår för övrigt tydligt av nedanstående

utredning, gällande den tredje av de nämnda beräkningsgrunderna.

3) Givetvis bör en kyrkomusiker vid sidan om sin tjänst kunna bereda sig en del

biinkomster. Såsom det närmast till hands liggande och dessutom i allmänhet enda

tänkbara arbetsfältet föreligger då musikundervisning, eventuellt i förening med konsertverksamhet.

För att kunna få en något så när riktig föreställning om de möjligheter,

som förefinnas att på denna väg skaffa sig det tillskott i inkomster, som är oundgängligen

nödvändigt, må man först söka beräkna, hur mycken tid det blir möjligt att ägna

åt denna verksamhet. Det är då att märka, att inom ifrågavarande fack arbetsåret på

grund av hävdvunna förhållanden inskränker sig till en tidsrymd av omkring 8 månader

eller högst 34 veckor. Ej må inom detta yrke, om nödig friskhet, kraft och klarhet i

s. 109 Kontrollera mot PDF

förslag till lag om kantorer 16—17 §§.

109

gärningen skall kunna bibehållas, och om tillräcklig tid och energi skall kunna sparas

för fortsättandet av egna ständigt pågående studier, rimligtvis krävas mera än högst 30

timmars arbetstid per vecka. Detta torde tämligen noga överensstämma med de bestämmelser,

som gälla arbetsåligganden inom andra med detta likställda yrken. Anmärkas

bör emellertid att vid den institution, som står oss närmast, K. musikkonservatorium,

maximitjänstgöringen för ordinarie lärare ej överskrider 20 timmar per vecka. Beräknar

man emellertid arbetstiden till högst 30 timmar per vecka, så utgör detta för förutnämnda

arbetsperiod av högst 34 veckor omkring 1,000 timmar. Lägges nu härtill den

tid, som av oss kyrkomusiker även under årets övriga 4 månader ägnas åt arbetet i

kyrkans tjänst (omkring 200 timmar enligt föregående beräkningar), så blir alltså den

sammanlagda arbetstiden per år högst 1,200 timmar. Då nu detta under alla förhållanden

utgör ett maximum, och då, enligt vad som förut är utrett, kyrkotjänsten, för så

vitt denna skall kunna skötas på rätt sätt, kräver minst hälften av nämnda tid, så hava

vi i bästa fall högst 600 timmar årligen att disponera över för annan musikalisk verksamhet,

vilken måste giva oss tillräckliga biinkomster för uppnåendet av det existensminimum,

som motsvarar vår levnadsstandard.

Vilket belopp bör nu anses utgöra ett skäligt existensminimum för en i huvudstaden

anställd kyrkomusiker? Då vid denna frågas avgörande även åldern torde spela

en viss roll, må omnämnas, att de nu i Stockholm anställda kyrkomusikerna i allmänhet

ej erhållit sin befattning före 30-årsåldern. Vid bestämning av ifrågavarande existensminimum

måste man helt bortse från de dyrtidsförhållanden, som nu råda. Däremot må

man avgjort taga hänsyn till den fördyring i de allmänna levnadskostnaderna, som inregistrerats

redan före krigsutbrottet. Sålunda utvisar tillgängligt statistiskt material en

prisstegring i Stockholm under åren 1904—1914 på vissa förnödenheter såsom livsmedel,

bränsle och lyse av ej mindre än 23,6 % förutom en avsevärd fördyring i allmänhet.

Från sakkunnigt håll uttalas vidare det omdömet, att efter en kommande fred en

fullständig återgång till de förhållanden, som hösten 1914 betecknades som normala, är

otänkbar, varemot man för visso bör räkna med en efter kriget kvarstående fördyring i

levnadskostnaderna av minst 25 %.

I betraktande härav må således för en familjeförsörjande tjänsteman i vår ställning

ej anständigtvis kunna fastställas ett lägre existensminimum än 6,000 kr. Även en i

enlighet med de mest måttfulla anspråk uppgjord tablå över förekommande utgifter torde

utvisa, att nämnda summa ej tål vid någon avprutning. Då nu enligt det föregående

1,200 timmars årlig arbetstid utgör den högsta möjliga arbetsmängd, man av oss rimligtvis

kan fordra, och då vår kyrkliga befattning tager i anspråk minst hälften av denna tid,

så bör ju också lönen för denna tjänst utgå med minst hälften av nämnda existensminimum,

alltså 3,000 kr. såsom föreslagits. Detta är ja endast vad rättvisa och billighet bjuda.»

17 §.

Vad i denna lag stadgas rörande pastorat skall beträffande stad, som

omfattar flera pastorat med gemensam kyrklig ekonomi, avse dessa pastorat

gemensamt.

1915 års sakk.: Denna bestämmelse torde för närvarande få tillämpning

endast beträffande städerna Göteborg, Malmö och Norrköping.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Förslag till kloc kar iris ti tu tionens omreglering.

Övergångsbestämmelser.

1. Beträffande tjänståligganden och avlöningsförmåner för klockare,

kyrkosångare eller organist i pastorat, där lönereglering, som i 9 § denna

lag sägs, ännu eg trätt i kraft, ävensom rörande sådan befattningshavares

antagande och entledigande skall gälla vad därom hittills varit stadgat.

2. Klockar-, kyrlcosångar- eller organistbefattning, som efter denna lags

trädande i kraft bliver ledig, må icke förses med ordinarie innehavare, innan

lönereglering, som i 1 mom. avses, blivit för det ifrågavarande pastoratet

fastställd. Vikarie å sådan befattning äger under tiden åtnjuta samtliga

med befattningen förenade avlöningsförmåner.

3. För de pastorat, där lönereglering för prästerskapet enligt lagen

om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 blivit fastställd

före denna lags trädande i kraft, skall lönereglering för kantor er veide ställas

före den 1 maj 1918.

Avgivna yttranden:

Kammarkollegium: De i 1 mom. förekommande orden »ännu ej» hänvisade

till den dag, lagen bleve utgiven. En sådan hänvisning hade uppenbarligen

icke varit med momentets bestämmelse åsyftad, utan torde meningen

hava varit, att intill dess lönereglering, som i 9 § sägs, trätt i

kraft inom visst pastorat, beträffande tjänståligganden och avlöningsförmåner

för klockare, kyrkosångare eller organist i det pastorat ävensom rörande

sådan befattningshavares antagande och entledigande skulle gälla vad därom

dittills varit stadgat. I överensstämmelse därmed borde stadgandet omformuleras.

K. B. i Blekinge län: I 2 mom. stadgades, att vikarie skulle äga

åtnjuta samtliga med befattningen förenade avlöningsförmåner. Emellertid

hade i 5 § förutsatts, att nådårsberättigad kunde finnas. Detta syntes

böra beaktas jämväl i övergångsbestämmelserna.

Bomb. i Skara: Såsom 4 mom. borde införas: »Skulle redan tillsatt

befattningshavare, som vill komma i åtnjutande av den nya löneregleringens

förmåner, sakna kompetens för fullgörande av några kantorsbefattningen

åtföljande åligganden, skall han ansvara för, att ifrågavarande åligganden

bliva av kompetent person fullgjorda.»

Lunds stifts organist- och kantors förening: Bestämmelse borde meddelas,

att därest nuvarande innehavare av klockarbefattning hade fordran för

nybyggnad, denna skulle utbetalas av församlingen eller staten.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Biträde å pastorsexpeditionen, statsbidrag.

111

Biträde å pastorsexpeditionen *) samt statsbidrag till kantorernas

avlöning.

I 1908 års förslag till stadga upptogs ej bland kantors tjänståligganden

biträde å pastorsexpeditionen, men framhölls i flera av de över förslaget

avgivna yttrandena behovet av sådant biträde.

I 1915 års promemoria väckte hovrättsrådet Ekman, på sätt ovan erinrats,

förslag om inrättande av en ny befattning, vilken lämpligen borde

vara förenad med samtliga eller endera av klockar-, organist- eller kantorsbefattningarna,

och vilkens innehavare skulle benämnas hyr koskrivare.

Sådan befattningshavare, som skulle hava till åliggande att biträda pastor

å pastorsexpeditionen och borde kunna erhålla uppdrag att på eget ansvar

under pastors tillsyn sköta viss del av bokföringen därstädes, skulle vara

anställd i pastorat med mer än 5,000 invånare. Enligt pastoratets beslut

skulle dylik befattning kunna inrättas även i mindre pastorat.

Till stöd härför anfördes: Sedan länge hade klagats över, att kyrkoherdarna

i de större församlingarna, där deras själavårdande arbete allra

mest behövdes, vore så upptagna av expeditionsgöromål icke allenast för

den kyrkliga församlingens utan även för statens räkning, att föga tid

bleve övrig för det egentliga prästerliga arbetet. Och i mån som tidens

sociala strävanden omsattes i lagstiftningen och samhällslivet med krav på

prästerskapets medverkan, komme dessa göromål att alltjämt ökas. Den

ökade arbetsbörda, som därigenom lades på prästerskapet, bleve så mycket

kännbarare, som vid de pågående regleringarna av prästerskapets löneinkomster

i stor utsträckning prästerliga tjänster indroges och de mindre

pastoraten förstorades genom omregleringar och sammanslagningar. Det

framstode därför redan nu såsom en tvingande nödvändighet, att åt

prästerskapet i de större församlingarna bereddes lättnad i expeditionsgöromålen

genom anställande av en särskild tjänsteman, som kunde vara

pastor behjälplig, och som i vissa fall skulle kunna erhålla uppdrag att på

eget ansvar under pastors tillsyn sköta den del av kyrkobokföringen, som

uteslutande eller övervägande skedde i det borgerliga samhällets intresse. l

l) Se Avd. 1 s. 101 f.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

I mycket stora församlingar skulle denna anordning möjligen kunna utveckla

sig till en fullt självständig institution, ungefär motsvarande rotemansinstitutionen

i Stockholm, för övertagande av den rent borgerliga registreringen.

I pastorat med 5,000 invånare eller däröver borde kyrkoskrivarbefattningen

vara obligatorisk, helst om pastor icke hade biträde av komminister

eller ständig adjunkt på platsen; i mindre pastorat skulle förekomsten

av dylik befattning vara helt och hållet beroende på församlingens

medgivande. Då kyrkoskrivarens arbete till väsentlig del komme att utföras

för statens räkning, borde bidrag av statsmedel till avlöningen kunna

påräknas. Enligt prästlöneregleringskommitténs tabeller ser. D. tab. 2

skulle, efter den av kommittén föreslagna organisationens genomförande,

komma att finnas 240 pastorat med 5,000 invånare eller däröver, Stockholmspastoraten

oberäknade. Ehuru den sålunda föreslagna organisationen

vid genomföringen icke strängt följdes, torde dock avvikelsen icke vara så

stor, att icke nämnda antal pastorat kunde läggas till grund för beräkning

av det belopp, som i avlöningsbidrag till kyrkoskrivare borde av statsverket

äskas. Under antagande, att statsverkets bidrag sattes till 300 kr.

för varje kyrkoskrivaretjänst, skulle hela statsbidraget komma att stanna

vid ett årligt belopp av 72,000 kr. Genomfördes institutionen i rikets

samtliga pastorat, skulle beloppet stiga till mellan 400,000 och 500,000

kr. Därest kyrkoskrivaren på eget ansvar förde civilregistraturet, syntes ett

något större statsbidrag för en sådan tjänst böra medgivas.

I det vid promemorian fogade lagförslaget upptogs för kyrkoskrivare

en minimilön av 100 kr. och maximibeloppet, varöver lönen mot församlingens

bestridande ej finge stiga, till 600, varjämte hänvisades till särskilt

stadgande angående bidrag av statsmedel till den föreslagna minimilönen. I

I 1.915 års förslag till lag angående kantorer upptogs ej bestämmelse

om anställande av kyrkoskrivare, men infördes i 3 § 8:o bland kantors

åligganden: »att i enlighet med vad Konungen härom må stadga och i

övrigt i den omfattning, varom pastor och kantor överenskomma eller domkapitlet

på enderas yrkande och efter den andres hörande förordnar, dår

kantor sbefattningen icke är förenad med folkskollär ar tjänst, biträda pastor

vid å pastorsexpeditionen förekommande göromål-».

I samband härmed hade uppgjorts följande förslag till grunder för

statsbidrag till kantorers avlönande:

Om inom pastorat, där lönereglering enligt lagen angående kantorer

den..........trätt i kraft, för åstadkommande av en kontant lön

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Biträde å pastorsexpeditionen, statsbidrag.

av 1,000 kr. för var och en av de kanton''sbefattning ur inom pastoratet,

som icke äro förenade med folkskollärartjänst, skalle erfordras församUngsavgifter,

som i 6 § 4:oJ nämnda lag avses, till högre belopp, än som motsvarar

eu utdebitering av 10 öre för 100 kr. beskattningsbar inkomst, äger

pastoratet åtnjuta statsbidrag, motsvarande det Överskjutande beloppet, dock

högst 300 kr. för varje befattning.

Finnes inom pastorat, som här är i fråga, jämväl kantor sbefattning,

som är förenad med folkskollärartjänst, skola de i ovan åberopade paragraf

l:oJ och 2:oJ nämnda tillgångar tagas i anspråk uteslutande för bestridande

av avlöningsförmånerna för med folkskollärartjänst icke förenade kantorsbe

fattningar.

Till stöd för dessa förslag anförde de sakkunniga: Kantors biträde

vore i hög grad behövligt på det kyrkligt-administrativa området. Det

vore icke blott rimligt utan även nödvändigt, att något gjordes från det

allmännas sida för att lätta arbetsbördan å pastorsexpeditionerna, där de

prästerliga krafterna för närvarande vore alltför hårt anlitade. Pastorsexpeditionerna

betungades nämligen alltmer med skrivarbete, som icke stode i

direkt sammanhang med den prästerliga ämbetsgärningen, utan tjänade

civila eller militära statsändamål av skilda slag. Denna arbetsbörda bleve

dess kännbarare, som vid den pågående prästlöneregleringen prästerliga

tjänster i stor utsträckning indroges och de mindre pastoraten förstorades

genom omregleringar och sammanslagningar. Svårigheterna för prästerskapet

att medhinna alla sina skrivgöromål utan förfång för det ävenledes

ständigt ökade pastorala arbetet med dess många nya nutida uppgifter

måste, enligt de sakkunnigas mening, i många pastorat småningom bliva

oöverkomliga. Om icke någon ändring vidtoges i detta arbetes fördelning,

tvingades församlingarna allt mer att anslå medel till särskilda skrivbiträden

åt prästerskapet för utförande av arbete, som uteslutande komme staten,

icke församlingen till godo. Detta torde knappast vara riktigt. Här funnes

nu ett tillfälle att bereda prästerskapet någon lättnad genom att låta kantor

biträda med arbetet å pastorsexpeditionen. De skäl, Ekman anfört för

anställande av kyrkoskrivare, biträdde de sakkunniga således till fullo,

men ansåge däremot inrättandet av eu särskild tjänst för ändamålet mindre

praktiskt och lämpligt. Det vore vida enklare och naturligare att på

kantor lägga det åsyftade arbetet, som utan svårighet torde kunna förenas

med kantorstjänstens övriga uppgifter — allt under förutsättning att kantors-

och folkskollärartjänsterna icke vore förenade. Det syntes därför vara

av vikt både för staten och kyrkan, att folkskollärar- och kantorstjänsterna

15 — Klockarntrecfningen. Afd. 2.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Förslag till Jdockarinstitutionens omreglering.

icke förenades i flera fall, än ekonomiskt tvång därtill förelåge. Med de

av de sakkunniga föreslagna minimilönerna för självständig kantorstjänst skulle

emellertid många pastorat, där stort behov av sådan befattning förefunnes,

likväl av. ekonomiska skäl tvingas till ett förenande av kantors- och folkskollärartjänster.

För att möjliggöra upprättandet av självständiga kantorsbefattningar

i tillräcklig utsträckning ansåge därför de sakkunniga, i likhet

med Ekman, behövligt, att staten i vissa fall bidroge till avlöningen

för ifrågavarande befattningar. Såsom skäl mot statsbidrag kunde måhända

anföras, att prästerskapet avlönades jämväl med hänsyn till det arbete,

som verkställdes å pastorsexpeditionerna, och att prästernas löneförhållanden

nyligen reglerats. Häremot kunde dock med fog invändas, att under

de sista åren och efter den nya prästlöneregleringslagens tillkomst arbetet

på pastorsexpeditionerna för statsändamål väsentligen och på ett vid dessa

lagars stiftande säkerligen oanat sätt ökats. Framför allt hade detta skett

genom lagen om allmän pensionsförsäkring d. 30 juni 1913. Till den störa,

alltjämt växande strömmen av debetsedlar för resterande krono- och kommunalutskylder,

som passerade pastorsexpeditionerna för efterforskning och

påskrift, komme nu en ännu större flod av pensionsdebetsedlar, åsamkande

samma tidsödande expeditionsarbete. Vidare hade den nya inskrivningsförordningen

av d. 31 dec. 1914 i väsentlig grad ökat prästerskapets arbete

med de värnpliktigas och inskrivningsskyldigas redovisning. Slutligen

hade 1915 ars riksdag begärt utredning angående annat förfarande än

det nuvarande vid överförande av flyttningsbetyg mellan församlingarna.

Sannolikt torde väl på grund härav förändrade bestämmelser rörande flyttningarnas

registrerande inom kort komma att utfärdas. Det kunde emellertid

med säkerhet förutses, att, vilken anordning än härvid komme att

väljas, den komme att medföra en ej oväsentlig ökning av prästerskapets

expeditionsarbete. Storleken av det statsbidrag, de sakkunniga föresloge,

kunde knappast verka avskräckande. Bidraget skulle nämligen utgå med

högst 300 kr. till ekonomiskt mindre väl ställda församlingar och i \iss

relation till utdebiteringen för 100 kr. beskattningsbar inkomst. Huru

stort statsanslag härför skulle i det hela erfordras, vore naturligtvis omöjligt

att med någon större tillförlitlighet beräkna, då det vore synnerligen

ovisst, i vilken utsträckning församlingarna kunde komma att inrätta

självständiga kantorsbefattningar. Det torde dock kunna anses tämligen

säkert, att beloppet icke kunde komma att överstiga 50,000 kr.

Sitt maximum komme anslaget för övrigt, på grund av övergångsbestämmelserna,

icke att uppnå förr än efter en längre följd av år. För år

s. 115 Kontrollera mot PDF

Biträde d pastorsexpeditionen, statsbidrag. 115

1917 torde ett förslagsanslag av 5,000 kr. säkerligen bliva fullt tillräckligt.

Den i andra stycket av förslaget införda föreskriften hade till syfte

att förhindra, att staten indirekt finge bidraga till lön åt kantor, som

tillika innehade folkskollärartjänst. Föreskriften innebure visserligen en

olägenhet för pastorat, som hade både självständiga och med folkskollärarbefattning

förenade kantorstjänster, i förhållande till pastorat, som endast

hade självständiga kantorstjänster, men detta torde icke kunna undvikas.

Avgivna yttranden:

K. B. i Oottlands län: A Gottland, där pastoraten å landsbygden

vore små med en folkmängd i genomsnitt av något över 1,000 invånare,

syntes pastor i allmänhet kunna sköta expeditionen utan biträde av klockare.

Bestämmelse om skyldighet för denne att verkställa visst arbete å

pastorsexpeditionen vore därför icke av förhållandena i länet påkallad.

K. B. i Kopparbergs län: I detta ärende hade inblandats en fråga,

som icke syntes med den förevarande äga något direkt sammanhang, nämligen

om prästerligt biträde å pastorsexpeditionen. Yäl kunde fall förekomma,

då sådant biträde vore av behovet påkallat, men detta borde dock,

särskilt efter den så nyligen genomförda prästerliga löneregleringen, endast

vara i särskilda undantagsfall och efter utredning och undersökning i

varje särskilt fall. Att nu skapa för hela landet en ny tjänst, som väsentligen

angåves avse höjande av kyrkosången, men som skulle innefatta

jämväl biträde på rikets pastorsexpeditioner, ansåge K. B. icke av behovet

påkallat och icke ens tillrådligt, då det snart skulle visa sig, att detta

hans åliggande skulle väsentligen borttaga, vad man velat genom befattningen

i andra avseenden vinna, och även möjligen försvaga prästens uppfattning

om ansvaret för arbetet å pastorsexpeditionen. K. B. ansåge

därför, att frågan om prästerligt biträde å pastorsexpeditionen vore en

fråga, som borde lösas genom överenskommelse mellan präst och församling

efter i varje fall sig företeende förhållanden, men icke inblandas i det nu

föreliggande ärendet.

K. B. i Jämtlands län: Fn viss tvekan kunde råda om lämpligheten

att på kantorerna lägga ifrågavarande skyldighet, som kunde leda till ett

rätt så stort betungande av dem och därigenom även föranleda till, att

deras löneförmåner måste sättas högre, än eljest skulle varit behövligt.

En ledamot av Strängnäs Domk. uttalade: Goda skäl funnes för

den meningen, att staten skulle lämna bidrag till avlöning av skrivbiträde

å pastorsexpeditionerna. Men frågan härom ordnades bäst i samband

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Förslag till Jclockarinstitutionens omreglering.

med de prästerliga löneregleringarna, där just hänsyn skulle tagas till

prästerskapets arbetsbörda, och där behovet av skrivhjälp borde komma

i betraktande. Att införa bestämmelser om skrivbiträde och statsbidrag

därtill i en lag om kantorer syntes olämpligt även av det skälet, att kantor,

vilkens utbildning läge åt ett annat håll, icke borde tvingas att mot

sin vilja övertaga ifrågavarande skrivgöromål. Om statsbidrag lämnades

för ändamålet, borde pastor äga rätt att till arbetets utförande utse vilken

som helst lämplig och därtill villig person.

Domk. i Lund: Domkapitlet instämde på det livligaste i de sakkunnigas

uttalande om den under senare åren tillkomna ökningen av arbetet

på pastorsexpeditionerna för statsändamål och om behovet av, att någon lindring

bereddes åt prästerskapet i de folkrikaste pastoraten vid detta arbetes

fullgörande. Lämpligen kunde detta ske genom att ålägga kantorer

att biträda vid arbetet å pastorsexpeditionerna, något som så mycket hellre

kunde och borde ske, som många kantorer torde komma att anse som eu

förmån att få sitt tjänståliggande utvidgat utöver hittills fastställt mått,

da det inskränkts i de flesta fall till endast söndagstjänstgöring. Val

motiverat vore också förslaget, att härför skulle beredas åt kantorer en

löneersättning genom beviljat statsanslag.

K. B. i Västmanlands län: Såsom ett synnerligen gott grepp vore

att beteckna bestämmelsen om klockarens skyldighet att i visst fall biträda

å pastorsexpeditionen. Prästerskapet hade genom senare tiders lagstiftning

till den grad överlastats med civila göromål för statens räkning,

att ständig skrivhjälp vore av yttersta behov påkallat i större pastorat,

och det kunde för ingen del anses främmande för ämnet, att klockarens

arbetsförmåga under veckans sex arbetsdagar toges i anspråk för sådant

arbete.

Domk. i Luleå: Domkapitlet hade ej någon invändning att göra mot

förslaget, att kantorn skulle biträda med skrivgöromål å pastorsexpeditionen,

då tjänsten ej vore förenad med folkskollärartjänst. Emellertid löstes

frågan om underlättande av prästerskapets expeditionsgöromål därmed endast

i ett färre antal församlingar, då så stort antal klockarbefattningar vore

förenade med folkskollärartjänst och en sådan förening av tjänster antagligen

med tiden snarare komme att ökas än minskas.

K. B. i Malmöhus län: Då så många kantorsbefattningar vore förenade

med folkskollärartjänst, skulle i jämförelsevis få fall erhållas ett välbehövligt

biträde vid fullgörandet av det alltmera ökade arbetet med rent

borgerliga skrivbestyr, som påvilade pastor. Detta arbete hotade emeller
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Biträde å pastorsexpeditionen, statsbidrag. 117

tid antaga den omfattning, att särskilda åtgärder måste vidtagas, därest

icke de rent pastorala göromålen skulle bliva på ett betänkligt sätt åsidosatta.

Visserligen funnes utvägar att avlöna särskilt skrivbiträde åt pastor,

men dels vore församlingarna, åtminstone på landsbygden, i allmänhet

föga villiga att anslå medel för ändamålet, och dels syntes en sådan anordning

vida mera rationell, att åtminstone i fall, då pastor prövades vara

i behov av kantors biträde, förening av klockarbefattning med skollärartjänst

ej finge äga rum, en anordning, som helt visst skulle bäst gagna

både kyrka och skola.

Kammarkollegium: Tanken, att bland kantorns skyldigheter skulle ingå

åliggandet att biträda pastor vid å pastorsexpeditionen förekommande göromål,

funne kollegium vara förtjänt av beaktande. Berörda skyldighet skulle

emellertid enligt förslaget åligga honom endast för det fall, att klockarbefattningen

icke vore förenad med folkskollärartjänst, och gå ve detta ökad

vikt åt de betänkligheter, kollegium hyste mot kautorsbefattnings förening

med folkskollärartjänst.

Domk. i Härnösand: De sakkunniga hade bort med vida större följdriktighet

göra allvar av den tanke, som utgjorde förslagets största förtjänst,

kantorsinstitutionens utnyttjande till tjänst vid pastorsexpeditionen

i större församlingar. Domkapitlet, som i församlingsvårdens intresse icke

utan allvarsamma betänkligheter sett den oupphörliga och oerhörda tillväxt

i den arbetsbörda, som expeditionsgöromålen allt tyngre och tyngre pålagt

prästerna i de större församlingarna — en börda, som mångenstädes redan

obehörigt berövat prästen möjlighet att ens någorlunda nöjaktigt uppbära

ämbetets rent pastorala uppgifter — hade med stor tillfredsställelse i de sakkunnigas

förslag funnit en lika enkel som klok utväg att härvid bereda

lindring. Och om blott denna utväg någorlunda allmänt bleve anlitad,

vore, särskilt genom det väl motiverade förslaget om statsbidrag, allt gott

och väl. Men det vore på denna punkt förslaget väsentligen bruste, och

det vore fara värt, att den vinst, som kunde och borde göras, mycket

ofta genom oförstående sparsamhetsnit komme att illuderas. De sakkunniga

hade visserligen så vitt möjligt velat undvika, att den medgivna föreningen

av kantors- och folkskollärartjänster inträdde. Men ingen som

helst garanti lämnades i lagförslaget, att icke även i församlingar, där

sådan förening .påtagligeu vore högst olämplig, sparsamhetsintresset eller

ogenheten hos en stämmomajoritet genomdreve densamma. Här krävdes ovillkorligen

tilläggsbestämmelser, som i vederbörande stiftstyrelses hand lade

avgörandet, om i de enskilda fallen, särskilt med avseende på behovet av

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Förslag (ill JclocJcarinstitutionens omreglering.

biträde å pastorsexpeditionen, en önskad förening av ifrågavarande platser

borde få äga rum eller icke. Domkapitlet ansåge denna kardinalpunkt så

viktig, att, om det skulle kunna främja saken och förmildra intrycket av

en viss grad av tvång, domkapitlet icke tvekade tillstyrka ännu något högre

statsanslag än det i förslaget kalkylerade (t. ex. högst 350 kr.). Då de

ökade expeditionsgöromålen så gott som uteslutande framkallats ur statsnyttans

synpunkt, vore detta mer än väl motiverat.

Sv. allm. organist- och kantor sförening; 3 § 8:o e) borde bilda särskilt

moment och erhålla följande lydelse: »att, där kantorsbefattning icke är

förenad med folkskollärartjänst en dag i veckan, under den tid pastorsexpeditionen

är för allmänheten tillgänglig, förrätta vissa å expeditionen

förekommande göromål, allt i enlighet med vad Konungen därom kan

komma att stadga».

Lunds stifts organist- och kantors förening hade i huvudsak samma

förslag, dock med tillägg, att göromålen skulle noga fixeras och av kantorn

skötas under dennes eget tjänstemannaansvar.

K. B. i Hallands lån: I lagen borde bestämmelser inflyta vad kantors

göromål beträffande pastorsexpeditionen i huvudsak skulle avse och

i sådant avseende exempelvis utsättas, att han skulle biträda vid det avsevärda

arbete, som ålåge pastor vid mantalsskrivningarna.

Bomk. i Västerås: Orden »där han ej är folkskollärare» borde utgå

ur 3 § 8:o e), då ett lämpligt biträdande arbete å pastorsexpeditionen efter

vederbörandes beprövande för en kantor, som tillika vore folkskollärare,

icke vore opåkallat.

Allm. sv. pråstjöreningen: I 3 § 8:o e) hade eu inskränkning

gjorts till förmån för kantor, som tillika vore folkskollärare, utan att några

reella skäl därför kunde förebringas. Därigenom förringades i betydlig

mån värdet av förslaget om kantors biträde å pastorsexpeditionen, som

vore ett av förslagets betydelsefullaste bestämmelser. Om en församling

ville avlöna en kantor-folkskollärare, så att han kunde biträda å pastorsexpeditionen

vissa tider av året på eftermiddagen, hide detta moment

hinder i vägen därför. Orden »där kantorstjänst — — — folkskollärartjänst»

borde därför utgå. I varje fall syntes syftemålet med det föreslagna

statsbidraget, inrättandet av särskilda kantorstjänster, sannolikt ej

komma att vinnas, enär, om statsbidraget ej finge utgå med högre belopp

än 300 kr., församlingens minimibidrag, 700 kr. och bostad, ändå bleve

så väsentligt högre, än om tjänsten förenades med folkskollärartjänst, 400

kr., att den sista utvägen alltid komme att anlitas.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Biträde å pastorsexpeditionen, statsbidrag.

Bomb. i Skara: Det vore av vikt, att möjlighet bereddes ålägga

församling att anställa särskild kyrkoskrivare, där sådant av vederbörande

myndighet prövades nödigt.

Bomb. i Strängnäs: I 9 § 1 mom. borde intagas bestämmelse, att i

församling med mer än 5,000 personer kantor tillika skalle vara kyrkoskrivare

och att i sådan församling kantor eller, om där vore anställda

två eller flera kantorer, den av dem, som tillika vore kyrkoskrivare, ej

samtidigt finge vara folkskollärare.

Bomb. i Göteborg: Uttrycket »biträda pastor å pastorsexpeditionen»

borde utbytas mot »efter pastors anvisning och i den omfattning, domkapitlet

på därom gjord framställning förordnar, deltaga i det till pastorsexpeditionen

hörande skrivarbete». Då emellertid klockarens skyldighet

att tjänstgöra såsom skrivare å pastorsexpeditionen skulle förekomma endast

i det fall, att han icke vore folkskollärare, och följden därav skulle bliva,

att i mången folkrik församling, där pastor bäst behövde eu skrivare på

sin expedition, han skulle komma att sakna sådan, under det i andra församlingar

med mindre invånarantal kyrkoskrivare skulle komma att finnas,

borde tilläggas, att åtminstone i större församlingar, där klock ar befattningen

vore förenad med folkskollärartjänst, särskild kyrkoskrivare skulle anställas

och, om så behövdes, bidrag av statsmedel till dennes avlöning utgå.

K. B. i Jönköpings län: K. 11. delade till fullo de sakkunnigas åsikt

om behövligheten av biträde å pastorsexpeditionen, men hölle före, att då

avlöningen åt kantor, som tillika vore skollärare, enligt förslaget allenast

skulle utgöra 400 kr., församlingarna av sparsamhetsskäl icke skulle komma

att antaga självständiga kantorer i så stor utsträckning, att eu verklig

lättnad i prästerskapets arbetsbörda i allmänhet kom me att uppstå. K. B.

ansåge sig därför böra ifrågasätta, om icke Ekmans förslag om inrättande

av särskilda kyrkoskrivare borde på det sätt upptagas, att i församling, där

kantor tillika vore folkskollärare, bidrag av statsmedel skulle kunna utgå

till en dylik kyrkoskrivares avlöning.

K. B. i Blekinge län: Efter 3'' § 8:o e) syntes kantors biträde

vid expeditionsgöromål vara ämnat att bliva obligatoriskt. Väl funnes

många församlingar, där sådant biträde vore av nöden, men även många,

där det ej vore erforderligt. I detta obestämda stadgande och ännu mera

i 16 §, enligt vilken domkapitlet på framställning eller efter samtycke av

vederbörande pastorat -—- utan tjänstinuehavarens hörande — ägde förordna

om tjänståligganden för denne, läge en fara, att kantor skulle kunna kommenderas

till vilka göromål som helst i expeditionsväg. Visserligen skulle

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Förslag till klockar insti t u tionens omreglering.

Konungen därom stadga, pastor och kantor överenskomma eller domkapitlet

förordna, men det torde icke vara någon överdriven fordran från innehavarens

av denna sjTssla sida, att inga vaktmästargöromål däri funnes, och

att lagen tydligt angåve, vad kantorn skulle hava för skyldigheter i fråga

om göromålen å pastorsexpeditionen. Bättre vore, om enligt Ekmans förslag

en särskild avlönad kyrkoskrivartjänst inrättades i sådana församlingar,

där prästerskapet vore betungat av mycket expeditionsarbete, vilken tjänst

skulle kunna förenas med kyrkomusikertjänst och borde hembjudas i första

hand åt församlingens kyrkomusiker att skötas av denne, om han ansåge

sig kunna detta.

K. B. i Gävleborgs län: Lika med de sakkunniga ansåge K. B. goda

skäl kunna anföras för att i någon mån söka lätta prästerskapets, särskilt

genom vissa under de senaste åren utfärdade författningar väsentligt ökade

arbetsbörda på det kyrkligt-administrativa området. Det syntes ock vara

eu ingalunda förkastlig tanke att söka vinna detta mål genom att ålägga

kantorerna att biträda vid de å pastorsexpeditionerna förekommande göromålen.

Detta kunde emellertid icke lämpligen ske i de fall, då vederbörande

kantor jämväl vore folkskollärare. Då för närvarande så vore förhållandet

i de flesta pastorat och något förbud mot eu dylik förening av

tjänster utav ekonomiska skäl ej ansetts kunna ifrågasättas, bleve vinsten

av den föreslagna anordningen i själva verket ganska ringa. Visserligen

hade de sakkunniga, i förhoppning att dymedelst främja inrättandet av

självständiga kantorsbefattningar, föreslagit, att visst bidrag av statsmedel

skulle lämnas till kantors avlöning, därest kantorsbefattningen ej vore förenad

med folkskollärartjänst. Men huruvida det sålunda avsedda målet i

nämnvärd mån härigenom skulle vinnas, vore rätt ovisst. I allt fall

måste det val betecknas såsom oegentligt, att det ifrågasatta statsbidraget,

som motiverats med prästerskapets behov av biträde för utförande av vissa

arbeten för statens räkning, skulle vara beroende icke på, huruvida ett

dylikt behov i varje särskilt fall förefunnes, utan på något, som ej hade

det ringaste därmed att skaffa, nämligen på, huruvida kantorsbefattningen

i pastoratet vore förenad med folkskollärartjänst eller icke. På grund härav

kunde ifrågasättas, huruvida icke förslaget skulle vinna på att den av

Ekman framställda tanken om inrättandet av särskild kyrkoskrivarc på så

sätt upptoges, att i pastorat, där kantor tillika vore folkskollärare, bidrag

av statsmedel skulle kunna utgå till dylik kyrkoskrivares avlöning.

K. B. i Västerbottens län: K. B. delade åsikten om lämpligheten av

att prästerskapets alltjämt ökade arbetsbörda på det rent administrativa

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Biträde å pastorsexpeditionen, statsbidrag.

området i någon mån lättades, vilket delvis skalle kanna ske genom att

kantorerna ålades biträda vid arbetet a pastorsexpeditionen, å insten av

den föreslagna anordningen torde dock i verkligheten bliva tämligen obetydlig,

enär den ifrågasatta bestämmelsen allenast vore avsedd att gälla i

de jämförelsevis få fall, då klockare icke samtidigt vore folkskollärare.

Som ett motsatt förhållande ägde rum i de flesta pastorat och ett förbud

mot en dvlik förening av tjänster ej syntes vara tillrådligt, utan att särskilda

ekonomiska skäl mot en sådan anordning kunde andragas, torde det

åsyftade målet ej kunna nås på annat sätt, än att i enlighet med Ekmans

förslag särskilda kyrkoskrivarebefattningar inrättades i sådana pastorat, dar

klockar- och folkskollärartjänsterna vore förenade.

K. B. i Örebro län: Det hade varit önskvärt, att frågan om skrivbiträde

åt prästerskapet kunnat anordnas enligt Ekmans förslag genom anställande

av särskilda kyrkoskrivare, eu institution, som förr eller senare

torde bliva nödvändig såsom hjälp åt prästerskapet i deras expedition sgöromål.

Då de sakkunniga ansett, att detta biträde i stället borde lämnas av

kantor, såvida denne icke samtidigt innehade folkskollärartjänst, syntes

denna anordning icke vara tillfredsställande, icke minst därför, att klockaren

(organisten) icke alltid vore lämplig till dylikt biträde.

K. B. i Skaraborgs län: Tanken, att, genom åläggande i vissa fall för

kantor att biträda pastor vid de å pastorsexpeditionen förekommande göromål,

bereda denne någon lättnad i de för pastor numera i allmänhet ganska

betungande expeditionsgöromålen, vore värd beaktande. K. B. ansåge sig

emellertid, då ifrågavarande göromål till större delen icke stode i direkt

samband med den prästerliga ämbetsgärningen, utan tjänade civila och militära

statsändamål av olika slag, böra ifrågasätta, huruvida icke även i de

fall, då utdebiteringen av församlingsavgifter icke överstege det av de sakkunniga

föreslagna beloppet, skäligt statsbidrag borde tillerkännas de pastorat,

inom vilka funnes inrättade kantorsbefattningar, som icke vore förenade

med folkskollärartjänst, och för vilka utgifterna till kantorers avlönande

ofta nog torde komma att kännas rätt betungande.

Sv. allm. folk skottår ar förening: Då det i många fall torde för små,

skattetyngda församlingar vara relativt svårare att ensamma bestrida hela

kantorsavlöningen, även om denna belöpte sig till det mindre minimibeloppet,

400 kr., än det för de folkrikare församlingarna vore att betala det

större minimibeloppet, 1,000 kr., helst de förra i regel vore i saknad av

särskilda tillgångar för ändamålet i form av donationer eller dylikt, talade

starka skäl för, att statsbidrag skulle kunna utgå även för den lägre mi
16

— Klockar utredningen. Afd. 2.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Förslag till klockarinstifutionens omreglering.

nimilönen. Utan sådant understöd skulle det bliva omöjligt för de ekonomiskt

sämst ställda församlingarna att betala denna. Av synnerlig vikt

vore, att principen om statsbidrag så tillämpades, att en verklig utjämning

av de kommunala skattebördorna komme till stånd.

Folkskoleöverstyrelsen: Om man vid beräkningen av statsbidraget icke

toge hänsyn till den omständigheten, att församlingar kunde förfoga över

särskilda tillgångar, såsom arrendemedel m. m., för bestridande av kantors

avlöning och tolkade uttrycket »beskattningsbar inkomst» på det sätt, att

därmed åsyftades inkomst uppskattad efter de grunder, enligt vilka kommunala

skyldigheter i allmänhet utginge, skulle utdebiteringen för kantors

avlöning kunna hålla sig under den angivna maximigränsen, därest inom

det område, som ägde att svara för avlöningen till eu kantor, den beskattningsbara

inkomsten uppginge till sammanlagt 700,000 kr. Om denna

summa understeges, måste alltså högre utdebitering ske. Skulle denna

bliva alltför betungande, finge man tydligen övergå till anordningen med

förenad folkskollärar- och kantorstjänst. I dylikt fall skulle icke något

statsbidrag utgå. Under förut angivna förutsättning i fråga om övriga tillgångar

för kantorsavlöningens bestridande skulle också sådant område, som

förut nämnts, med en sammanlagd beskattningsbar inkomst av minst

400,000 kr., ej behöva för en kantors avlöning utdebitera mera än det

av de sakkunniga angivna maximibeloppet. För församlingar eller pastorat

med lägre sammanlagd inkomstsumma skulle denna utdebitering tydligen

behöva ökas, en ökning, som måste bliva större, ju mindre summan av

beskattningsbar inkomst inom området vore. Med hänsyn till den omständigheten,

att i många församlingar eller pastorat beskattningsföremålen vore

starkt begränsade och utgifterna för kommunala ändamål högeligen betungande,

kunde överstyrelsen ej underlåta uttala den uppfattningen, att det i

åtskilliga fall skulle möta svårigheter att med de medel, som enligt de

sakkunnigas förslag skulle stå församlingarna till buds, bringa till stånd

eu minimiavlöning av 400 kr. åt kantor, ett förhållande, som torde vara

ägnat att väcka betänkligheter i fråga om lagens antagande med hänsyn

till de i ekonomiskt avseende starkt belastade kommunerna, i vilket avseende

överstyrelsen erinrade, att av rikets 1,441 pastorat 882 hade eu

sammanlagd beskattningsbar inkomst understigande 400,000 kr. och ej

mindre än 78 sådan inkomst under 100,000 kr. De sakkunniga hade

tydligen till mönster för sitt förslag haft, vad som i motsvarande hänseende

vore stadgat i 1910 års prästlöneregleringslag. Det förefunnes emellertid

den skillnaden, att i fråga om prästerskapets avlöning alltid, då utdebite
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Biträde å pastorsexpeditionen, statsbidrag.

ringen stigit till visst maximibelopp per beskattningsenhet, det överskjutande

beloppet skulle erhållas i form av bidrag av kyrkofonden, varför ifrågavarande

maximibelopp icke i något fall kunde komma att överskridas.

Helt annorlunda skulle det tydligen bliva med utdebiteringen till kantors

avlöning. Denna utdebitering skulle otvivelaktigt kunna bliva ojämn och

drabba tyngst de små och fattiga församlingarna. På grund av vad sålunda

blivit anfört, syntes det i hög grad önskvärt, att sådana grunder

för statsbidrags utgående till kantorernas avlöning bleve fastställda, att,

därest inom pastoratet, där lönereglering enligt den nya lagen trätt i kraft,

för åstadkommande av den i samma lags 4 § 1 inom. stadgade kontanta

minimiavlöningen för var och en av kantorsbefattningarna inom pastoratet

skulle erfordras församlingsavgifter, som i 6 § 4:o nämnda lag avsåges,

till högre belopp, än som motsvarade en utdebitering av 10 öre för 100 kr.

beskattningsbar inkomst, pastoratet skulle äga åtnjuta statsbidrag, motsvarande

det överskjutande beloppet. Statens sammanlagda bidrag efter nu

angivna grunder skulle bliva betydligt större än enligt de sakkunnigas.

Om icke staten mera allmänt och verksamt lämnade understöd, skulle

emellertid enligt överstyrelsens uppfattning svårigheter för hela den ifrågasatta

reformens genomförande kunna möta. Eu av de viktigaste punkterna

i hela förslaget vore tydligen avlöningen, då denna utgjorde förutsättning

för att till kantorstjänsterna erhålla fullt lämpliga personer. Enligt uppgjord

statistik utginge i ej mindre än 1,148 av de 1,782 med folkskollärartjänst

förenade klockar-, organist- och dylika befattningarna avlöningen

med belopp understigande 400 kr.'') Även om man räknade med

sammanslagning av tjänster, torde en väsentlig höjning i församlingarnas

utgifter behövas för att bringa avlöningen upp till de av de sakkunniga

föreslagna beloppen, en höjning som företrädesvis komme att drabba i ekonomiskt

hänseende svaga församlingar. Beviljande av statsbidrag enligt

de av överstyrelsen angivna grunder kunde ej anses medföra någon ökning

i det allmännas utgifter för kantorernas avlöning. Ökningen i statens utgifter

borde nämligen komma att medföra en motsvarande minskning i församlingarna.

Genom den ordning, vari lönereglering för kantor skulle

prövas och fastställas, torde också skapas garanti, att vid sådan lönereglerings

uppgörande tillbörlig hänsyn komme att tagas till sparsamhet med

det allmännas medel. Ordnandet av frågan om statsbidrag i ovan angivna

riktning skulle tydligen nära ansluta sig till strävandet etter en utjämning

av de kommunala skattebördorna, under det tillämpning av de grunder,

‘) Jfr tab. G.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Förslag till klocka)''institutionens omreglcring.

de sakkunniga i detta hänseende föreslagit, säkerligen i åtskilliga fall skulle

komma att verka i motsatt riktning.

Ln ledamot i Strängnäs Domk. uttalade, att förslaget, att statsbidraget

skulle utgå, först sedan utdebiteringen för detta behov nått en

viss gräns, borde kompletteras med bestämmelse därom, att hänsyn även

skulle tagas till den kommunala utdebiteringen i dess helhet eller åtminstone

till utdebiteringen för prästlön1).

Statskontoret: Huvudsyftet med statsbidraget skulle vara att så vilt

möjligt undvika de olägenheter, som vore förbundna med förenandet av

folkskollärar- och kantorstjänst. Detta syfte, i den mån detsamma kunde

anses utgöra ett statsändamål, vore emellertid redan tillgodosett genom

folkskolestadgans föreskrifter i avseende på förening av folkskollärar- och

klockartjänst. Statskontoret kunde därför icke se, att nämnda syfte utgjorde

tillräckligt skäl för att öppna statskassan för ett nytt slag av utgifter,

som i framtiden kunde bliva för densamma ganska betungande.

Härtill komme, beträffande den av de sakkunniga framhållna behövligheten

i många fall av kantorns biträde på det kyrkligt-administrativa området

och dess betydelse för det borgerliga samhället, att de sakkunnigas förslag

i detta hänseende verkade synnerligen ojämnt, då kantorn enligt förslaget

skulle vara skyldig att biträda vid å pastorsexpeditionen förekommande

göromål, endast där kantor sbefattning icke vore förenad med folkskollärartjänst,

men bland de pastorat, där sålunda pastorn bleve utan biträde å

expeditionen, säkerligen funnes många, t. ex. pastorat med talrik arbetarbefolkning,

i vilka behovet av sådant biträde vore lika stort som i de

pastorat, för vilka genom förslaget bleve sörjt. Ett beviljande av statsbidrag

av nämnda hänsyn skulle dessutom kunna få vittgående konsekvenser,

då det nämligen måste befaras, att detta skulle kunna föranleda anspråk

i ständigt växande skala på statsbidrag till sådana funktionärer hos kommuner,

landsting m. fl., vilka vore eller i framtiden bleve ålagda att lämna

uppgifter av statistisk eller annan innebörd till statsmyndigheter. Tillräckliga

skäl syntes sålunda föreligga för en omarbetning av förslaget med uteslutande

av statsbidrag. Skulle K. M:t emellertid icke finna de sålunda

anförda skälen mot det beviljande av statsbidrag, som utgjorde eu förutsättning

för föreliggande förslag till klockarinstitutionens omorganisation, tillräckligt

vägande, borde i allt fall, därest i enlighet med 16 § flera särskilda

tjänstemän tillsattes i ett pastorat, statsbidrag ej utgå till avlönande av

'') Jfr Dödlista i Visby yttrande s. 7.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Biträde å pastorsexpeditionen, statsbidrag. 125

någon av dessa tjänstemän, varom föreskrift borde intagas i förslaget till

grunder för statsbidrag till kantorernas avlöning.

Kammarkollegium: Genom senare stycket i förslaget till grunder för

statsbidrag syntes de sakkunniga hava velat giva uttryck åt den mening,

att där inom pastorat, som här vore i fråga, funnes jämväl kantorsbefattning,

som vore förenad med folkskollärartjänst, i avseende på statsbidragets

bestämmande de i 6 § l:o och 2:o i lagen om kantorer nämnda

tillgångar skulle beräknas hava tagits i anspråk uteslutande för bestridande

av avlöningsförmånerna för med folkskollärartjänst icke förenade kantorsbefattningar.

I överensstämmelse härmed borde stycket omredigeras.

I två särskilda, vid 1915 års kyrkomöte avgivna motioner framställdes

sedermera förslag om anställande av skrivbiträden å pastorsexpeditionerna

i vissa församlingar.

I den ena hemställdes, att kyrkomötet ville ingå till K. M:t med

lind. anhållan, att K. M:t täcktes vidtaga åtgärder för anställande av särskilda

skrivbiträden å pastorsexpeditionerna i större församlingar och hos

riksdagen utverka statsbidrag till sådana biträdens avlönande. Till stöd

för detta förslag anfördes i motionen följande: Utvecklingen och den därmed

följande lagstiftningen under de senare årtiondena liade medfört eu

ständig ökning i de skrivgöromål, som ålåge kyrkoherdarna, men som icke

hörde tillsammans med deras rent prästerliga verksamhet, utan avsåge statsändamål

eller enskild rätt. Om än dessa ökade göromål för varje gång

kunnat betecknas såsom mindre betungande och därför utan betänkande

ålagts prästerskapet, så hade de sammanlagda under årens lopp antagit eu

omfattning, som hotade att beröva det kyrkobokförande prästerskapet den

för det egentliga prästämbetets utövning nödiga tiden. Särskilt hade det

sist förflutna året genom lagarna om allmän folkpensionering, om krigstjänstavlöning

och nödhjälps verksamhet i avsevärd grad ökat dessa skrivgöromål.

Om än de två sistnämnda lagarna vore av övergående art, sä

hotade tillämpningen av pensionslagen med eu ytterligare skrivtunga, då

det för lyftande av avliden pensionärs understödsbelopp på några få kronor

ifrågasattes en släktutredning för utrönande av laga rätt till berörda understödsbelopp.

Ökade skrivgöromål ställdes jämväl i utsikt genom föreliggande

förslag till förordning angående tillnamn och till nya bestämmelser

angående kyrkoböckers förande. Samtidigt med att det kyrkobokförande

prästerskapet sålunda hotades att bliva undanträngt från den rent prästerliga

gärningen, ställde tidsutvecklingen nya krav på prästerskapet i sistnämnda

opaginerad Kontrollera mot PDF

12(5

Förslag till klocJcarinstitutionens omreglering.

avseende, särskilt beträffande diakoni verksamheten och ungdomsvården,

vilken sistnämnda måste påkalla en avsevärd ökning i de prästerliga göromålen,

i samma mån som kristendomskunskapen alltmer började undanträngas

vid den allmänna undervisningen. Om än kyrkoherdar i mindre

församlingar kunde tillgodose de dubbla kraven på ökat arbete, ställde sig

däremot förhållandena i de större församlingarna så, att arbetet ofta överskrede

mänsklig förmåga. Bot måste rådas på detta missförhållande och

det i tid. Motionärens mening vore icke, att prästerskapet skulle befrias

från sådana göromål, vilka ju ägde ett samband med dess kyrkliga bokföringsskyldighet.

Men det måste förses med kunniga skrivbiträden, vilka

efter instruktion och övning kunde på egen hand och under pastors överinseende

och ledning utföra en del skriftligt massarbete och betvgsutskrifter,

för vilket väl kyrkoherdarna ändå måste anses som överkvalificerad

arbetskraft. Den förmodan uttalades ofta vid skrivgöromålens

ökning, att större församlingar komme att hålla erforderliga skrivbiträden,

och i vissa sådana, såsom t. ex. i Göteborgs församlingar, beviljades

anslag för dylika biträden. Men i många större församlingar funnes icke

sådana biträden, och framställning om anslag för ändamålet skulle

mångenstädes helt visst avslås, om stämmomajoriteten i saken misstänkte

eu lättnad i arbetet eller en ökning i inkomsterna för kyrkoherden.

Saken måste ordnas genom lagstiftning, om icke godtycket skulle frambringa

ojämna förhållanden. Därjämte torde skrivgöromålens natur att

till stor del vara rena ämbetsinannagöromål för statsändamål med nödvändighet

påkalla avsevärt bidrag av statsmedel till skrivbiträdenas avlöning.

Först därigenom torde frågan kunna lösas och prästerna för sitt skrivarbete

få den hjälp, som vore nödvändig för skötandet av de rent prästerliga

uppgifterna. De nya löneregleringarna talade också för en sådan

åtgärd. Det vore isynnerhet pastorerna i de större församlingarna, vilka

härpå bleve lidande, och vilka med sin till 8,000 kr. och därunder

begränsade lön icke bleve i tillfälle att, såsom hittills ofta skett, på egen

bekostnad bestrida en stor del skrivgöromål.

I den andra motionen hemställdes, under hänvisning till 1915 års

promemoria, att kyrkomötet ville i skrivelse till K. M:t anhålla, att K. M t

i samband med frågan om ordnandet av klockarinstitutionen täcktes låta

utreda, huruvida och under vilka förutsättningar i folkrikare församlingar

kunde anställas särskilda, med bidrag av statsmedel avlönade kyrkoskrivare,

samt framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning av dessa motioner anförde kyrkomötet i vind. skrivelse

s. 127 Kontrollera mot PDF

Biträde å pastorsexpeditionen, statsbidrag. 127

d. 11 uov. 1915: Länge nog hade klagomål höjts över den expeditionsbörda,

som pålagts prästerskapet. Någon förbättring hade icke skett;

tvärtom hade oupphörligt nya uppgifter tillkommit. Nu hade dock ettf

sådant läge inträtt, att hjälp måste beredas och det snart. Eu ytterligare

utveckling av de anmärkta missförhållandena skulle rent av kunna medföra

allvarlig fara för en fortsatt förbindelse mellan stat och kyrka. Vid

övervägande av frågan om, på vilken väg den bästa lösningen av föreliggande

spörsmål vore att vinna, borde först undersökas, i vad mån avseende

vid prästernas expeditionsbörda kunde fästas vid de nu pågående

löneregleringarna för prästerskapet. Det vore därvid att märka, att förekomsten

av en talrik rörlig befolkning — ett förhållande som ökade

expeditionsbesväret, på samma gång som det medförde ökat arbete i åtskilliga

andra hänseenden — kunde föranleda två åtgärder: antingen

kunde med stöd av lagen om reglering av prästerskapets avlöning 4 §

kyrkoherden och komministern tillerkännas vissa belopp såsom ersättning

för besvärlig tjänstgöring, eller och kunde enligt 14 § 3 mom. samma

lag kyrkoherden erhålla biträde av ständig adjunkt. Enligt nyssnämnda

4 § kunde nämligen särskilda förhållanden — såsom synnerligen höga

levnadskostnader i orten eller prästerskapet åliggande skyldighet att duplicera

eller med tjänstens skötande förenad synnerlig besvärlighet eller för

prästerskapet eljest ökade utgifter — giva anledning till höjning av löneberäkningen

för kyrkoherde med högst 1,000 kr. och för komminister med

högst 750 kr. Ersättning för besvärlig tjänstgöring förekomme sålunda,

men bleve stundom begränsad till ett mycket ringa belopp. Om dedikation

ägde rum och utom ersättning härför gottgörelse skulle givas för

bristande ved och kanske även för dyra levnadskostnader, bleve av det

nyss omnämnda högsta tillägget 1,000, respektive 750 kr. ej mycket överför

besvärlig tjänstgöring, och i många, kanske de flesta fall, torde det

belopp, som i sistnämnda hänseende kunde givas, ej vara större, än att

det utgjorde eu alldeles icke för högt tilltagen ersättning allenast för annat

ökat arbete, eu stor och rörlig befolkning krävde, alldeles oavsett expeditionsgöromålen.

Mer direkt med hänsyn till dessa sistnämnda göromål

tillsattes stundom ständiga adjunkter såsom biträde åt kyrkoherden. Detta

kunde emellertid icke ske mer allmänt, och sådant vore ej heller att önska,

då det måste betraktas som en misshushållning med prästerliga krafter att

tillsätta adjunkter för göromål, som i viss utsträckning kunde överlåtas åt

mindre kvalificerad arbetskraft. Att i samband med prästlöneregleringarna

bereda erforderlig lättnad i expeditionsgöromålen i alla de fall, där dessa

opaginerad Kontrollera mot PDF

i 2^ Förslag till Jclockarinstitutionens omreglering.

vore alltför betungande, torde sålunda icke vara möjligt. Ilade emellertid,

någon gång en adjunktur inrättats av nyss nämnda hänsyn, läge häri intet

hinder, för att på annat sätt skaffa erforderligt biträde på pastorsexpeditionen.

Enligt 24 § av berörda lag kunde nämligen, sedan lönereglering

blivit fastställd, sådan förändring i den kyrkliga organisationen som indragning

av en adjunktur av K. M:t beslutas. Givetvis löstes frågan om

minskning av prästerskapets expeditionsgöromål lättast och ändamålsenligast

på den vägen, att biträden anskaffades å de pastorsexpeditioner, där arbetets

omfattning gjorde detta behövligt — biträden, som hade att utföra sitt

arbete under pastors tillsyn och på dennes ansvar. Säkerligen vore det

lämpligast, att biträdena anställdes i församlingens tjänst. Detta överensstämde

även med den ordning, som redan kommit till stånd i vissa stora

stadsförsamlingar. I många fall hade frågan om anställande av skrivbiträden

å pastorsexpeditionerna fått sin tillfredsställande lösning genom frivilligt

åtagande från församlingarnas sida. Det kunde dock ingalunda

väntas, att detta skulle bliva regel, så mycket mindre som församlingsmedlemmarna

överhuvud svårligen kunde hava en rätt föreställning om

omfattningen av det arbete, som måste utföras å en större pastorsexpedition.

Skulle åter eu församling visa bristande tillmötesgående av verkligt

behov i förevarande avseende, stode ju, åtminstone för visst fall, öppen

möjligheten att, enligt föreskriften i 23 § i omförmälda lag om regleringav

prästerskapets avlöning, få eu ny prästerlig tjänst inrättad i pastoratet

eller ock få detta delat, inför vilka eventualiteter församlingen torde

komma att föredraga den givetvis mindre betungande kostnaden för

avlönande av skrivbiträde åt pastor. Det syntes emellertid kyrkomötet

klart, att denna väg i verkligheten endast i enstaka fall kunde leda till

önskat resultat. Saken måste tydligen ordnas så, att det icke komme att

bliva helt beroende på de särskilda församlingarnas gottfinnande, om erforderligt

skrivbiträde anskaffades eller icke. Men då det vore ett arbete

väsentligen för statens räkning, som gjorde dessa skrivbiträden behövliga,

och som av dem komme att utförns, vore det också enligt kyrkomötets

mening ett fullt befogat önskemål, att staten lämnade församlingarna bidrag

till skrivbiträdenas avlöning. Vidkommande de i förevarande motioner

framställda förslagen funne sig kyrkomötet mest tilltalat av förslaget i den

första motionen, enligt vilket frågan om anställande av skrivbiträden å

pastorsexpeditionerna skulle lösas utan samband med den tillämnade omorganisationen

av lclockarinstitutionen. Visade det sig vid närmare utredning

av frågan icke vara möjligt att på denna väg nå det åsyftade målet,

s. 129 Kontrollera mot PDF

Biträde å pastorsexpeditionen, statsbidrag.

129

torde den i andra motionen anvisade utvägen böra väljas och sålunda

särskilda kyrkskrivarbefattningar inrättas i folkrikare församlingar, i regel

förenade med klockar- och organisttjänsterna. Kyrkomötet ville emellertid

framhålla såsom önskvärt, att den nu omhandlade frågan åtminstone i

somliga församlingar löstes fristående, och endast där detta icke läte sig

göra, i förbindelse med klockarinstitntionens omorganisation. På grund

av vad sålunda anförts, anhöll kyrkomötet, att K. M:t täcktes låta utreda,

under vilka förutsättningar med bidrag av statsmedel avlönade skrivbiträden

skulle kunna anställas å pastorsexpeditionerna i församlingar, i vilka

oavvisligt behov av sådana biträden förefunnes, att, i den mån denna fråga

befunnes icke låta sig i annan ordning lösas, den finge ställas i samband

med omorganisation av klockarinstitutionen, samt att K. M:t därefter täcktes

vidtaga de åtgärder, vartill utredningen kunde föranleda.

Häröver hördes kammarkollegium och statskontoret, som i gemensamt

utlåtande, med erinran i fråga om prästerskapets behov av skrivhjälp, om

vad kammarkollegium med anledning av 1915 års sakkunnigas förslag anfört1)

och under framhållande, att enligt ett K. M.ts utslag d. 9 juli 1869

redan nu gällande kyrkolags 24 kap. 32 § innefattade visst åliggande för

klockaren att biträda med skrivgöromål å pastorsexpeditionen, i övrigt anförde:

Vid bestämmandet av de prästlönebelopp, som funnes stadgade i

prästlöneregleringslagen hade hänsyn tagits till, att i prästernas åligganden

inginge sådana skrivgöromål, som åsyftades i kyrkomötets framställning.

Vid sådant förhållande kunde ämbetsverken icke tillstyrka, att för

dessa skrivgöromål anställdes särskilt avlönade biträden. Skulle det, såsom

kyrkomötet anfört och ämbetsverken ej ville förneka, förhålla sig så, att

den avlöning, vilken enligt berörda lag kunde tillkomma prästerskapet i

församlingar med särskilt betungande expeditionsgöromål, i många fall vore

otillräcklig, syntes detta missförhållande böra avhjälpas — icke genom

åtgärder i den riktning, som av kyrkomötet ifrågasatts — utan genom

ändring av prästlöneregleringslagen, närmast då höjning av de i 4 § fastställda

maximibeloppen för särskilt lönetillägg i vissa fall till kyrkoherde och

komminister, resp. 1,000 kr. och 750 kr. Eu utredning i sådant syfte

syntes ämbetsverken icke utan skäl kunna ifrågasättas. Särskilt kunde

ämbetsverken av principiella skäl icke tillstyrka anslag av statsmedel till

förevarande ändamål, varvid ämbetsverken erinrade om, vad statskontoret i

sitt utlåtande med anledning av 1915 års sakkunnigas förslag uttalat mot

9 Se s. 117.

17 — Klockarutredningen. Afd. 2.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Förslag till lclockarinstitutionens omreglering.

beviljande av statsbidrag till dylikt ändamål.1) På grund av vad sålunda

anförts hemställde ämbetsverken, att — så framt icke K. M:t skulle anse skäl

föreligga att låta utreda, huruvida lagen om reglering av prästerskapets avlöning

behövde i ovan angivna hänseende ändras -— kyrkomötets föreliggande

framställning icke måtte till någon K. M:ts åtgärd föranleda.

Med anledning härav har Allm. sv. prästföreningen i und. skrivelse

anfört: Yid bestämmandet av lönebeloppen skulle enligt prästlöneregleringslagen

hänsyn hava tagits till, att i tjänståliggandena inginge sådana skrivgöromål,

som åsyftades i kyrkomötets framställning. Denna anmärkning

träffade alls inte den sak, som kyrkomötets skrivelse avsåge, nämligen det

obestridliga behovet i vissa församlingar av särskilt avlönade skrivbiträden

på grund av anhopningen och den alltjämt växande, ökningen av skrivgöromål

för statsändamål. I förordningen d. 11 juli 1862 angående allmänt

ordnande av prästerskapets avlöning hade föreskrivits, att lönerna

för det ordinarie prästerskapet skulle så bestämmas, att det extra ordinarie

prästerskapet kunde avlönas av det ordinarie. I detta avseende hade i 1910

års prästlöneregleringslag gjorts den förändringen, att lönerna vore beräknade

utan hänsyn till skyldighet att utgöra adjunktsavlöning, vilken skyldighet

överflyttats på kyrkofonden. Däremot hade ej i någon av författningarna

stadgats, att lönerna skulle beräknas så, att prästerskapet

skulle kunna och böra vidkännas skyldigheten att av sin lön jämväl bestrida

avlöningen åt skrivbiträden. Då en sådan tanke vore fullkomligt främmande

även för den nya prästlöneregleringslagstiftningens principer, syntes

jämväl ämbetsverkens hänvisning på frågans lösning i denna riktning icke

kunna förordas. Praktiskt sett skulle ock en sådan lösning, med de föreslagna

förhöjda lönebeloppen för en del kyrkoherdar, komma att åt de av

dem åtnjutna löneförmånerna giva ett alldeles falskt och missvisande sken,

enär i det av pastor uppburna lönebeloppet innelåge avlöningen åt ett

tjänstebiträde för huvudsakligen statsändamål — oavsett den frestelse, som

härigenom i vissa fall möjligen kunde tänkas uppstå för kyrkoherden att icke

anställa ifrågavarande biträde utan till förfång för det'' rent prästerliga arbetet

söka uteslutande själv eller med biträde av sina komministrar utföra även

allt det ifrågavarande skrivarbetet. På grund av det anförda hemställdes, att

K. M:t icke måtte låta det av kammarkollegium och statskontoret avgivna

utlåtandet motverka fortgåendet av den av kyrkomötet begärda utredningen

och vidtagandet av de åtgärder, vartill denna utredning kunde föranleda.

9 Se s. 124.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Biträde å pastorsexpeditionen, statsbidrag. 131

Sedermera har biskopsmötet uti und. skrivelse d. 20 maj 1919 hemställt,

att K. M:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte att på lämpligaste sätt

bereda prästerskapet lindring i expeditionsarbetet, där det visade sig vara

betungande och till binder för det i egentlig mening församlingsvårdande

arbetet.

Till stöd härför bar av biskopsmötet anförts:

»De arbeten av civil natur, vilka på grund av gällande författningar skola utföras

av prästerskapet och vilka pläga sammanfattas under benämningen expeditionsgöromål,

hava fått så stor omfattning, att de mångenstädes blivit ett verkligt hinder för utförandet

av prästens egentliga ämbetsgärning, det själsvårdande arbetet. Expeditionsgöromålen

bestå först och främst i förandet av vissa i kyrkobokföringsförordningen föreskrivna

böcker samt i utfärdande av på dessa böcker grundade utdrag och betyg. Ifrågavarande

böcker jämte utdrag och betyg kunna indelas i två grupper, nämligen dels sådana som

angå rent kyrkliga angelägenheter, de s. k. ministerialböckerna, dels sådana som angå

rent borgerliga angelägenheter eller församlingsboken samt in- och utflyttningsböckerna

ävensom bok över obefintliga m. fl. På grundvalen av alla dessa böcker har prästerskapet

att utfärda utdrag och betyg av olika slag, dels till myndigheter, dels till enskilda.

Även får prästerskapet i ganska stor utsträckning tillhandagå med uppgifter, upplysningar

och yttranden till myndigheter och kommittéer i och för utredningar i allehanda frågor.

Vidare har pastor såsom självskriven ordförande i kyrkoråd, skolråd och kyrkostämma

att utföra ett avsevärt arbete, vilket till stor del kan hänföras till expeditionsgöromålen.

Det råder väl icke mera än en mening därom, att det arbete, som utföres å pastorsexpeditionen,

är av mycken vikt och betydelse, ävensom att det är synnerligen omfattande

särskilt i församlingar med stor folkmängd, eller där industri eller centralpunkter

för samfärdsel förefinnas. I samma mån samhällsutvecklingen skrider framåt, ökas detta

arbete oavbrutet. De senaste årens lagstiftning har i flere avseenden medfört ökning i

prästerskapets expeditionsgöromål. En stark stegring därav skedde, då lagen om allmän

värnplikt infördes och kanske ännu mera, då för några år sedan den allmänna pensionslagen

antogs och började tillämpas. Vidare kunna nämnas 1915 års äktenskapslag, 1917

års lag om barn utom äktenskapet, samma års lag om adoption samt vissa år 1915

vidtagna ändringar i kyrkobokföringsförordningen, vilka även lett till ökat skriveri.

Med hänsyn till ökningen i detta för prästens egentliga kallelse i viss mån främmande

och stundom mycket hindrande arbete har på senare tiden förslag framkommit

om beredande av lindring åt prästerskapet i expeditionsarbetet. Sålunda ha under senaste

kyrkomötena motioner därom väckts, och 1915 års kyrkomöte beslöt avlåta und. skrivelse

i ärendet. Det lärer icke kunna bestridas, alt ett verkligt behov av sådan lindring

förefinnes i ett stort antal församlingar. Frågan är emellertid, på vad sätt den skall

kunna beredas. Olika utvägar kunna i detta avseende tänkas. Det har sålunda bl. a.

blivit ifrågasatt, att vissa expeditionsgöromål skulle kunna överflyttas från pastorsexpeditionen

till annan myndighet eller särskild funktionär. Vad som i sådant fall kunde

komma ifråga, vore väl de rent borgerliga skrivgöromålen. Däremot torde de göromål,

som sammanhänga med ministerialböckernas förande, knappast böra överlåtas åt annan

än prästen, enär dessa äro av övervägande rent kyrklig natur

Genomförandet av tanken på de borgerliga expeditionsgöromålens överflyttande från

s. 132 Kontrollera mot PDF

132 Förslag till IclocJcarinstitutionens omreglering.

pastor, exempelvis till en sockenskrivare, skulle emellertid bli förenat med praktiska

svårigheter. Det väsentligaste av det material, varmed de civila expeditionsbestyren röra

sig, vilar nämligen på de primäruppgifter ministerialböekerna innehålla, varför ett åtskiljande

av arbetet skulle föra med sig många olägenheter. En annan sida av saken får

heller icke förbises, nämligen att prästerskapet genom de borgerliga expeditionsgöromålen

kommer i en intim kontakt med församlingarna och deras förhållanden, något som ingalunda

är utan sin stora betydelse för dess församlingsvårdande arbete.

Man skulle också kunna tänka sig, att prästen tillerkändes särskild ersättning för

det borgerliga arbetet å pastorsexpeditionen, varigenom han bleve i tillfälle att bekosta

nödig skrivhjälp. Närmast till hands skulle väl i sådant avseende ligga, att viss lösen

bestämdes för utfärdade betyg av olika slag, såsom fallet är t. ex. i Finland. Denna

utväg synes dock icke vara att rekommendera. För det första utgör nämligen utskrivandet

av betyg endast en mindre del av prästens borgerliga expeditionsgöromål, och den inkomst,

som därav skulle inflyta, bleve i de allra flesta fall skäligen begränsad, såvida lösensbeloppet

icke skulle sättas allt för högt. Vidare har allmänheten i Sverige numera vant

sig att erhålla prästbetyg utan några särskilda kostnader, och det torde från flera synpunkter

och icke minst med hänsyn till prästens ställning vara föga välbetänkt att införa

en annan ordning. Någon annan form för beredande av särskild ersättning åt prästerskapet

för dess borgerliga göromål är icke heller lätt att finna.

Bland de utvägar, som föreslagits för beredande av lindring åt prästerskapet i

expeditionsgöromålen, torde den, som avser anställande av med allmänna medel avlönade

skrivbiträden å pastorsexpeditionerna i större församlingar, vara den antagligaste och

bästa. Vad mindre församlingar med stationär befolkning angår, får man väl förutsätta,

att prästen skall medhinna de arbeten, som åligga honom. Men i större församlingar

och särskilt där befolkningen är rörlig, ställer sig saken annorlunda. Där äro skrivbiträden

av ett ovedersägligt behov påkallade. Under sådana förhållanden är det nödvändigt,

att åtgärder vidtagas för att få detta behov avhjälpt. Inom den civila förvaltningen

är en regel att, när arbetet ej kan medhinnas av härför anställde, medel anslås

till arbetskrafternas förstärkande. Då nu det arbete, som å pastorsexpeditionerna utföres

för statens och kommunernas räkning så tillväxt, att vederbörande prästerskap i en stor

mängd fall icke med bästa vilja hinner utföra det utan eftersättande av sitt rent prästerliga

kall, synes även här samma väg böra följas.

Genom anställande av skrivbiträden skulle prästerskapet erhålla väsentlig lindring i

sitt arbete. Sådant biträde skulle kunna verkställa inskrivningar och anteckningar i

samtliga till den prästerliga förvaltningen hörande böcker, vidare göra föreskrivna utdrag,

ifylla betygsblanketter efter församlingsboken, mottaga flyttningsbetyg, renskriva protokoll

samt utskriva protokollsutdrag etc. Då församlingsbok skall omskrivas, kunde skrivbiträdet

utföra det väsentligaste arbetet därmed o. s. v. Klart torde emellertid vara, att

alla dessa arbeten skulle utföras under pastors tillsyn och på hans ansvar.

Vad skrivbiträdenas ställning angår, torde det ej kunna bli fråga om, att de, annat

än möjligen i undantagsfall, skulle erhålla fast anställning med lönereglering i normalgrader,

utan deras uppdrag finge väl i regeln betraktas som en bisyssla, avlönad med

lämpligt arvode, som bestämdes med hänsyn till arbetets omfattning i de särskilda fallen.

Ofta torde klockaren kunna anlitas för sådana uppdrag. I detta senare avseende må

erinras, att kyrkomötet i und. skrivelse år 1903 förordat denna utväg och att senare

s. 133 Kontrollera mot PDF

Biträde å pastorsexpeditionen, statsbidrag. 133

flera uttalanden från olika håll gjorts i samma riktning, ävensom att 1915 års sakkunniga

för utredning om ändrade bestämmelser rörande klockarinstitutionen i sitt betänkande

föreslagit, att där kantorsbefattning ej vore förenad med folkskollärartjänst, kantor skulle

biträda pastor vid å pastorsexpeditionen förekommande göromål.

Antagandet av skrivbiträde torde böra få ankomma på vederbörande kyrkoråd.

I fråga om medel till avlönande av här avsett skrivbiträde kan fråga uppstå, huruvida

staten eller församlingen skall anses skyldig tillhandahålla sådana. Ser man på de

arbeten, som utföras på pastorsexpeditionen, äro dessa av sådan beskaffenhet, att de

icke enbart angå lokalförsamlingen utan hela samhället. Förandet av civilregistraturet

är sålunda en statsangelägenhet i minst lika hög grad som en församlingens angelägenhet.

De uppgifter av olika slag, som från pastorsexpeditionerna lämnas till myndigheter, tjäna

också den statliga administrationen. Däremot kunna de arbeten, som sammanhänga med

ordförandeskapet i kyrkoråd, skolråd och kyrkostämma företrädesvis betraktas såsom

utförda för vederbörande församlings räkning. I betraktande härav synas såväl staten

som församlingarna böra bidraga till ifrågavarande skrivbiträdens avlönande. Huru bidragen

i sådant avseende böra fördelas, lärer först kunna avgöras efter en närmare utredning

av saken.

Den lämpligaste formen för frågans lösning torde emellertid vara, att vederbörande

församling avlönar skrivbiträdet med visst bidrag från statens sida.

Då det ej kan förutsättas, att skrivbiträden behöva anställas å alla pastorsexpeditioner,

uppstår frågan, huru det skall avgöras, när sådant biträde skall anses erforderligt.

Denna fråga kommer givetvis att vålla vissa svårigheter, enär det torde vara vanskligt

att uppställa någon allmängiltig regel, efter vilken avgörandet kan ske. Det har ifrågasatts,

att behovet skulle anses föreligga, när en församling har en viss folkmängd. Men

härvid kan anmärkas, att arbetsmängden i församlingar med samma folkmängd kan vara

mycket divergerande, beroende på olika förhållanden i andra avseenden. Det synes

knappt finnas någon annan utväg, än att det i varje särskilt fall får prövas, om skrivbiträde

är av behovet påkallat. I första hand torde församlingen efter framställning av

pastor böra lämnas tillfälle att säga sitt ord i saken. Kan ärendet ej avgöras genom

överenskommelse mellan pastor och församling, må det hänskjutas till domkapitlet.

Vad slutligen angår storleken av det arvode skrivbiträde skall äga uppbära, torde

detta böra bestämmas av församlingen å kyrkostämma. Möjligen borde dock åt domkapitlet

inrymmas rätten att tillse, det sådant arvode bestämmes till skäligt belopp.»

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Förslag till hlocharinstitutionens omreglering.

1908 års förslag till stadga för organister och kantorer1).

Med upphävande av nåd. stadgan d. 4 maj 1894, huru förfaras skall vid tillsättning

av folkskollärartjänst jämte därmed förenade organist- och klockarbefattningar samt

av nåd. kungörelsen samma dag angående förbud att samtidigt söka flera organist- och

klockarbefattningar, ävensom med ändring av nåd. kungörelsen d. 26 april 1895 angående

ordningen för meddelande av antagningsbevis för innehavare av klockartjänster m.

m. i vad denna kungörelse är häremot stridande, av 27 § av nåd. stadgan angående

folkundervisningen i riket samt 34 § av förnyade nåd. reglementet för lappmarks ecklesiastikverk

d. 31 jan. 1896 så, att vad i dessa författningar stadgas om klockarsyssla

skall gälla kantorssyssla, samt av vad i andra författningar kan finnas stridande mot här

nedan meddelade föreskrifter, förordnas som följer:

Kap. I.

Allmänna bestämmelser.

§ i
1.

Organist- och kantorstjänst eller båda dessa tjänster må sins emellan eller

med folkskollärartjänst förenas2).

2. Den som innehar dylika förenade tjänster skall uppbära de för varje tjänst

anslagna löner oavkortade.

3. Då den, som antagits till tjänst, varom här är fråga, avgår från en av de i

samma tjänst förenade befattningar, skall han vara pliktig samtidigt frånträda den eller

de övriga.

§ 2.

1. Förening av organist- och kantorstjänst beror av församlingens eget beslut2).

2. Om sätt och villkor för förening av lärarbefattning i folkskola med organisteller

kantorstjänst föreskrives i folkskolestadgan.

§ 3-

Kvinna är behörig att innehava så väl organist- som kantorstjänst3).

Motiv: Föreskriften i § 1 mom. 3 är lika lydande med § 6 i nåd. stadgan, huru förfaras skall

vid tillsättning av folkskollärartjänst jämte därmed förenade organist- och klockarbefattningar d. 4

maj 1894. *)

*) Där bestämmelse i stadgan med eller utan förändring upptagits i 1916 års förslag till lag

om kantorer, har hänvisning gjorts till redogörelsen för sistnämnda förslag, med angivande inom parentes

av vederbörande paragraf i förslaget.

’) Se s. 9 (1 §). •) Se s. 97 (13 § 2 mom.).

s. 135 Kontrollera mot PDF

1908 års förslag till stadga.

135

Kap. II.

Examina.

Det av kommitterade tilltänkta innehållet av detta kapitel framgår av vad som anföres

i betänkandet1). Då, av vad där anföres, är uppenbart, att en omfattande utredning

i sak måste försiggå, innan ett i alla detaljer fullständigt förslag kan utarbetas, hava

kommitterade icke ansett vara skäl att i paragrafer formulera detta tilltänkta innehall.

Kap. III.

Kompetens och tillsättning.

I) Om organist- eller kantor sbefattning icke är förenad med folkskollärartjänst.

§ 1.

För att anställas som organist eller kantor erfordras:

a) att vara känd för gudsfruktan och sedlig vandel,

b) att hava avlagt folkskollärarexamen eller realskoleexamen eller förete intyg av

vederbörande rektor vid seminarium eller allmänt läroverk om kunskaper motsvarande

fordringarna i nämnda examina, med undantag av pedagogik och metodik samt engelska

och tyska språken, ävensom för organistbefattning organistexamen och för kantorsbefattning

kantorsexamen2),

c) samt att hava uppnått tjuguett års ålder.

§ 2.

1 Då organist- eller kantorstjänster, skilda eller förenade, äro till ansökning lediga,

skall kungörelse om ledigheten, så snart ske kan och senast inom sex månader av

kyrkorådet utfärdas och tre gånger införas i den tidning, genom vilken officiella meddelanden

tillkännagivas. , , . .

2 Organist- eller kantorstjänster, skilda eller förenade, sokas hos kyrkorådet senast

inom sextio dagar från första dagen, då ledighet kungjordes i nämnda tidning denna

das oräknad, dock att om den sextionde dagen mfaller a helgdag, ansökningstiden utsträckes

till nästföljande söckendag. Ansökning med därtill hörande handlingar ska

före ansökningstidens utgång till kyrkorådets ordförande ingivas eller ock med allmänna

posten till honom insändas så tidigt, att den honom tillhandakommit, innan ansökningstiden

gått till ända.

3. Ansökningen skall åtföljas av:

a) behörigen styrkt merit- och tjänsteförteckning; samt

i huvudskrift eller behörigen styrkt avskrift: *)

») Se s. 145 f.

*) Se s. 96, 144 f., jfr Avd. 1, s. 18 f.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Förslag till Moclcarinstitutionens omreglering.

b) prästbetyg;

e) betyg över vederbörligen avlagda examina; och

om sökanden förut tjänstgjort såsom organist eller kantor,

d) av vederbörande myndighet utfärdat betyg över föregående tjänstgöring; börande

det betyg, som avser sökandens senaste tjänstgöring, icke vara utfärdat tidigare än tre

månader före ansökningstidens utgång.

4. Sökande till organist- eller kantorstjänster, skilda eller förenade, må icke samtidigt

vara sökande till annan tjänst av lika beskaffenhet med den tjänst, varom fråga

är, eller med någon däri ingående befattning; sker det, skall han anses obehörig till

varje av de sökta befattningarna.

5. Efter ansökningstidens utgång och så fort ske kan sammanträder kyrkorådet,

som till en början prövar sökandenas behörighet. Finner kyrkorådet så nödigt, äger

kyrkorådet därefter förelägga de såsom behöriga ansedda sökandena eller en eller flera

av dem prov. Dessa prov skola fullgöras under allmän gudstjänst i församlingens kyrka.

Over prov skola avgivas vitsord, vilka skola införas i kyrkorådets protokollsbok. Underlåtenhet

att fullgöra förelagt prov utgör icke hinder för sökande att vid tjänstens tillsättande

komma i åtanke.

6. Sökande, som skall avlägga prov, äger att ett dygn före provdagen hos kyrkorådets

ordförande erhålla uppgift om den liturgiska anordning, som vid provdagen skall

följas vid gudstjänsten, samt äga tillgång till kyrkans orgel.

7. Förslag till organist- eller kantorsbefattning eller till båda dessa befattningar,

om de äro_ förenade, skall upprättas av församlingens kyrkoråd.

8. A förslaget skall, då prov ej förelägges de sökande, efter ansökningstidens utgång,

men eljest sedan den för provs avläggande av kyrkorådet bestämda tiden gått till

ända, så snart ske kan och senast inom trettio dagar, kyrkorådet uppföra tre av de

sökande i den ordning, i vilken de med avseende på sin lämplighet för tjänsten anses

böra komma i åtanke. Härvid bör hänsyn tagas till såväl de egenskaper, som i § 1

av detta kapitel omförmälas, som betygs- och andra meriter, vilka under föregående tjänstgöring

förvärvats, ävensom till möjligen avlagda prov.

§ 3.

1. Om ingen behörig sökande anmält sig till ledigförklarad tjänst, skall tjänsten

å nyo ofördröjligen kungöras ledig.

2. Om åter endast en eller två behörige sökande anmält sig till en tjänst, skall

lika lång ansökningstid för förslagets fyllande å nyo utsättas och på ovannämnda sätt

kungöras, såvida ej kyrkoråd och kyrkostämma gemensamt förklara sig nöjda, i förra

fallet att antaga den, som är ensam sökande, och i senare fallet att anställa val mellan

två på förslag uppförda sökande.

§ 4.

Senast inom trettio dagar efter förslagets upprättande bör val mellan de å förslag

uppförda förrättas å kyrkostämma och skola därvid lända till efterrättelse de för val å

kyrkostämma i allmänhet gällande föreskrifter x).

'') Se s. 99 (13 § 3 mom.).

s. 137 Kontrollera mot PDF

1908 års förslag till stadga.

§ 5.

137

1. Över olagligheter, begångna vid upprättande av förslag eller vid val av organist

eller kantor, vare sig befattningarna äro förenade eller ej, må, sedan valet skett

och behörigen kungjorts, besvär kunna hos domkapitlet anföras inom den tid, som är

stadgad för besvärs anförande över kyrkostämmobeslut; och må domkapitlets utslag kunna

i vanlig ordning hos K. M:t överklagas.

2. Om den, som anfört besvär över förslag eller val, anmäler sig som sökande

till dylik tjänst inom annan församling, förrän besvären blivit genom laga kraft ägande

utslag avgjorda, vare samma påföljd, som ovan stadgats för samtidigt sökande av sådana

tjänster inom två eller flera församlingar.

§ 6.

Då organist- eller kantorsbefattning eller båda i förening äro lediga eller tjänstinnehavare

åtnjuter tjänstledighet, skall kyrkorådet draga försorg därom, att befattningen

uppehälles genom vikarie*); och bör, om icke särskilda förhållanden därifrån föranleda

undantag, icke någon därtill förordnas, som ej äger den i denna stadga föreskrivna behörighet

att innehava de ifrågavarande tjänsterna.

§ 7.

1. Laga av- och tillträdestid vid organist- eller kantorstjänster eller till dessa

tjänster om de äro förenade skall, där ej annorlunda överenskommes mellan kyrkoråden

och den valda, vara den 1 maj2).

2. Då organist eller kantor vid tillträdet av tjänst skall avgå från tjänst inom

annan församling, åligger det ordföranden i kyrkorådet i den församling, där tjänsten

skall tillträdas, att, sedan valet vunnit laga kraft, ofördröjligen därom göra skriftlig anmälan

hos kyrkorådet i den församling, där tjänst skall avträdas.

§ 8-

Antagningsbevis för innehavare av organist- eller kantorsbefattning eller av båda

dessa befattningar, om de äro förenade, skall meddelas av församlingens kyrkoråd. Sådant

antagningsbevis skall meddelas utan lösen.

II) Om organist- eller kantorsbefattning är förenad med folkskollärartjänst, gäller folkskolestadgan,

dock med iakttagande av följande:

§ 9-

För att anställas vid dylik befattning fordras att hava avlagt, utom folkskollärarexamen,

för organistbefattning organistexamen och för kantorsbefattning kantorsexamen8).

*) Se s. 99 (13 § 4 mom.). J) Se s. 103 (16 §). *) Se s. 96, 144 f.

18 — Klockarutredningen. Afd. 2.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Förslag till klo char institutionens omreglering.

§ 10.

Har i vederbörlig ordning blivit bestämt, att med folkskollärarbefattning skall förenas

organist- eller kantorssyssla eller båda dessa sysslor, och äro samtliga befattningarna

till ansökning lediga; då skola kyrkoråd och skolråd, såsom ett gemensamt kyrko- och

skolråd, vidtaga de åtgärder, som för tillsättning av tjänsten erfordras.

§ 11.

1. Kungörelse om ledigheten skall av kyrko- och skolrådet utfärdas och genom

dess försorg införas tre gånger i den tidning, genom vilken officiella meddelanden tillkännagivas.

2. Tjänsten sökes hos kyrko- och skolrådet; och bör sökande inom sextio dagar

från ledighetens första kungörande i nämnda tidning till kyrko- och skolrådets ordförande

ingiva sin ansökan och därvid foga de betyg, vilka, enligt vad särskilt är stadgat, erfordras

för styrkande av sökandens behörighet till envar av ifrågavarande, i tjänsten inbegripna

befattningar.

3. Sökande, om vilken nu är sagt, må ej samtidigt vara sökande till tjänst inom

annat skoldistrikt, vilken är av lika beskaffenhet med den tjänst, varom fråga är, eller

med någon av de däri ingående befattningarna. Sker det, skall han anses obehörig till

varje av de sökta tjänsterna.

4. Där kyrko- och skolråd så nödigt finner, äger det att för folkskollärarbefattningen

förelägga de sökande undervisningsprov efter ty särskilt är stadgat; och skola de, vilka

det sålunda åligger att fullgöra undervisningsprov, jämväl avlägga prov för organist- och

kantorsbefattningarna. Sistnämnda prov, för vilka gälla, vad i § 2 mom. 6 här ovan

sägs, skola fullgöras under allmän gudstjänst i församlingens kyrka; börande det undervisningsprov,

sökanden skall fullgöra, utsättas till de närmaste dagarna före eller efter

den dag, då han har att avlägga prov för organist- och kantorsbefattningarna.

5. Kyrko- och skolrådet har att, då undervisningsprov ej förelägges de sökande,

senast inom trettio dagar efter ansökningstidens utgång, men eljest inom lika många

dagar, sedan den av kyrko- och skolrådet för avläggande av de i näst föregående mom.

omförmälda prov bestämda tid förflutit, på förslag uppföra tre av de sökande i den ordning

de genom gudsfruktan, sedliga egenskaper, kunskaper och skicklighet anses förtjänta

att komma i åtanke.

6. I sammanhang med förslagets upprättande skall kyrko- och skolrådet utsätta

de dagar, då de å förslaget uppförda, vilka icke redan avlagt prov för organist- och kantorsbefattningarna,

hava att sådana prov fullgöra. Underlåtenhet att fullgöra dessa prov

utgör icke hinder för sökande att vid valet komma under omröstning.

§ 12.

Om endast en eller två behöriga sökande anmält sig, skall, sedan den eller de

sökande blivit å förslag uppförda, lika lång ansökningstid, som i § 11 mom. 2 sägs,

för förslagets fyllande utsättas och på det i samma § föreskrivna sätt kungöras, såvida

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

1908 års förslag till stadga.

ej kyrko- och skolrådet och församlingen sammanstämmande förklara sig nöjda, i förra

fallet, att den, som är ensam sökande, antages, och, i senare fallet, att val anställes

mellan två på förslag uppförda sökande.

§ 13.

Senast inom trettio dagar efter det tiden för avläggande av de prov, om vilka i

§11 mom. 6 sägs, tilländalupit, eller, där sådana prov ej vid förslagets upprättande

förelagts, senast inom samma tid efter förslagets upprättande bör val mellan de å förslaget

uppförda företagas å kyrkostämma; skolande därvid lända till efterrättelse de för

val å kyrkostämma i allmänhet gällande föreskrifter 1).

§ 14.

1. Över åtgärder, om vilka här ovan sägs, må, sedan valets utgång blivit behörigen

kungjord, besvär kunna hos vederbörande domkapitel anföras inom den tid, som

är stadgad för besvärs anförande över kyrkostämmobeslut. Domkapitlets utslag må ock

kunna i vanlig ordning överklagas hos K. M:t.

2. Om någon, innan av honom anförda besvär, om vilka i mom. 1 sägs, blivit

genom laga kraft ägande utslag avgjorda, anmäler sig som sökande till tjänst inom annat

skoldistrikt, vilken är av lika beskaffenhet med den först sökta eller med någon av de

däri ingående befattningar, vare samma påföljd, som i § 11 mom. 3 stadgas.

§ 15.

Där organist- eller kantorsbefattning eller båda dessa befattningar enligt fattat beslut

skola vara med folkskollärartjänst förenade, skall antagningsbevis för innehavare av de

förenade tjänsterna meddelas av det gemensamma kyrko- och skolrådet.

§ 16.

Laga av- och tillträdestider skola vara den 1 januari och den 1 juli, där ej annorlunda

överenskommes mellan tjänstinnehavaren och kyrko- och skolråden i de församlingar,

där tjänst avträdes eller tillträdes2); börande, sedan valet ägt rum, tjänsten tillträdas

å den av förenämnda tider, som inträffar näst efter trettionde dagen från det valet

vunnit laga kraft.

Motiv:

»I:o) Om tjänst icke är förenad med folkskollärartjänst.

Beträffande tillsättning av organist- och kantorsbefattning eller båda dessa befattningar, om

de äro förenade, hava kommitterade ansett sig i allt vad som är tillämpligt böra följa folkskolestadgans

motsvarande föreskrifter, endast med de förändringar, som betingas därav, att kyrkoråd här har

att träda i skolråds ställe, och att vad som föreskrives rörande folkskollärare i folkskolestadgan här

skulle gälla organist och kantor. Motsvarigheten till § 1 är att söka i folkskolestadgans § 18, till

§2:1-3 i § 19: 1—3, till § 2: 5 och 6 i § 19: 6 samt till § 2: 8 i § 19: 6, till § 3 i § 20: 1

och 2, till § 1 i § 21: 1, till §5:1 i § 22: 1, till §6 i § 25 samt till § 7: 2 i § 28. Det föreslagna

stadgandet i § 2: 4 är hämtat från nåd. kungörelsen d. 4 maj 1894 angående förbud att samtidigt

söka flera organist- och kantorsbefattningar; det i § 2: 7 från lagen d. 6 april 1894 angående

Se s. 99 (13 § 3 mom.). ’) Se s. 102 (15 §).

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

ändring i gällande stadganden om tillsättning av organist- och klockarbefattningar; det i § 5: 2 från

ovannämnda kungörelse d. 4 maj 1894; det i § 8 från nåd. kungörelsen d. 26 april 1895 angående

ordningen för meddelande av antagningsbevis för innehavare av klockartjänster. I § 7: 1 har införts

ett stadgande, varigenom av- och tillträdestiden för dessa tjänster i regel bestämts till d. 1 maj, enär

det ansetts lämpligt att för dessa kyrkliga tjänster låta det kyrkliga året bliva bestämmande.

IT; o) Om tjänst är förenad med folkskollärartjänst.

I fråga om de i § 9 intagna kompetensfordringar, torde särskild motivering ej erfordras. Beträffande

tillsättning av ovannämnda tjänster, då båda eller en av dem äro förenade med folkskollärartjänst,

hava kommitterade ansett, att, då K. M:t efter inhämtande av kyrkomötets yttrande så

nyligen som d. 4 maj 1894 genom särskild stadga påbjudit, huru förfaras skall vid tillsättning av

folkskollärartjänst jämte därmed förenade organist- och klockarbefattningar samt ingen anledning är

för handen att låta kantor tillsättas på annat sätt än klockare, intet skäl finnes att frångå då givna

bestämmelser. Till följd härav hava kommitterade, förutom utbytet av ordet klockare mot kantor,

icke tillåtit sig föreslå annan ändring i denna stadga än att i § 16 tillagts en föreskrift, hämtad ur

nåd. kungörelsen d. 26 april 1895 angående antagningsbevis, samt i § 16 en annan, avfattad med

ledning av § 28 folkskolestadgan rörande av- och tillträdestider.»

I avgivna yttranden har anmärkts, att stadgandet om rätt för kyrkorådet att före förslagets

upprättande förelägga en eller flera av de såsom behöriga ansedda sökande till organist- och kantorstjänst

prov vore olämpligt och kunde lämna rum för godtycke från kyrkorådets sida, ävensom att

prov alltid borde ske vid högmässogudstjänst. K. B. i Jämtlands län har framhållit önskvärdheten

av, att de omständliga formerna för tillsättning av kantors- och organistbefattningarna och de med

dem ofta förenade folkskollärartjänsterna förenklades och att den vid kommunikationsväsendets nutida

utveckling onödiga och såväl för behövligt tillgodoseende av de ändamål ifrågavarande institutioner

avsåge att fylla som för vederbörande sökande menliga tidsutdräkten vid tillsättningarna minskades.

Kap. IV.

Tjänståligrganden.

§ i
Organisten

åligger:

l:o) att, på sätt i kyrkolagen sägs, med kyrkans orgel beledsaga sången vid allmän

gudstjänst och andra gudstjänstliga förrättningar i kyrka1);

2:o) att ansvara för orgelverkets behöriga stämning och vård samt till kyrkorådet

anmäla sådana brister å detsamma, som han icke kan anses pliktig själv avhjälpa1); samt

3:o) att tillse, att den honom underlydande orgeltramparen fullgör sina skyldigheter2).

§ 2.

Kantorn åligger:

l:o) att upptaga och leda sången vid allmän gudstjänst och andra gudstjänstliga

förrättningar i kyrkan x);

2:o) att främja intresset för kyrkosångens höjande inom församlingen samt, där

kyrkorådet finner sådant lämpligen kunna ske, mot särskild ersättning meddela undervisning

i sång åt församlingens ungdom; dock att, där kantor tillika är folkskollärare,

denna hans sångundervisning, utöver den i folkskolestadgan bestämda, icke må, utan

hans medgivande, av läsåret upptaga längre tid än tjugu timmar, ej heller förläggas annorstädes

än till den skola, där han är anställd3);

") Se s. 31 (3 § l;o). s) Se s. 60 (3 § 8:o d). •) Se s. 36 (3 § 4:o).

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

1908 års förslag till stadga.

3:o) att, där brukligt är, att sång utföres vid jordfästning utom kyrka, därmed tillhandagå

sön- eller helgdag1);

4:o) att, där ej sådant av kyrkorådet åt annan person uppdrages, öva tillsyn över

kyrkan och i första hand ansvara för att honom av kyrkorådet anförtrodd, kyrkan tillhörig

lös egendom vederbörligen förvaras och vårdas och för pastor anmäla därå uppkommen

eller befarad skada, samt att övervaka, att begravningsplats hålles i ordnat skick2);

5:o) att, där ej annorlunda bestämmes eller brukligt är, uppbära och redovisa avgifter

till kyrkan för begagnande av de hennes tillhörigheter, varför särskild taxa är

fastställd 3);

6:o) att före gudstjänstens början i sakristian hava en bestämd expeditionstid för

mottagande, ordnande och till tjänstgörande präst, innan gudstjänsten börjas, överlämna

inkomna äktenskapslysningar, kungörelser och legala handlingar samt antecknande, om

så påfordras, av nattvardsgäster ävensom att efter av pastor uppgjord lista utskriva kungörelser

om gudstjänsttider, nattvardsgångar och kollektör4);

7:o) att tillse, att under honom lydande kyrkovaktare, ringare och annan kyrkobetjäning

fullgöra sina åligganden i enlighet med kyrkorådets för en var av dem meddelade

skriftliga instruktioner, ävensom att, om de icke åtlyda hans därmed överensstämmande

tillsägelser, anmäla dem för kyrkorådet5);

8:o) att vid mässfall verkställa äktenskapslysning enligt lagen av d. 14 okt. 1898 6).

Inga andra förrättningar eller besvär, än de här ovan nämnda, må åläggas kantor

såsom sådan, och är kantor tillika folkskollärare, få hans till söcknedagar förlagda förrättningar

icke ordnas så, att hans lärarverksamhet därav hindras eller störes7).

§ 3.

Över organists och kantors ordentliga fullgörande av de i §§ 1 och 2 av delta

kapitel omförmälda åligganden har kyrkorådet att vaka8).

Kap. V.

Tjänstledighet, tjänstgöringsbetyg och entledigande.

§ l.

1. Tjänstledighet eller tillåtelse att på eget ansvar mera tillfälligt anlita annan

såsom biträde i tjänsten söke organist eller kantor hos pastor.

2. Uppstår fråga om ledighet eller om tillåtelse att begagna tjänstebiträde intill tre

månader, ankommer på kyrkorådet att däröver besluta9).

3. Avser tjänstledighet mer än tre månader, underställes frågan kyrkostämmas

beslut.

4. Vid ansökning om tjänstledighet bör tjänsteinnehavaren föreslå tjänstbiträde eller

vikarie, och vare tjänstinnehavaren skyldig att, där ej annorlunda mellan honom och

vederbörande överenskommes, själv avlöna den person, som av vederbörande godkänts

till uppehållande av hans tjänst eller någon del av denna.

!) Se s. 42 (3 § 6:o). s) Se s. 49, 51 (3 § 8:o a), 9 §). 8) Se s. 49 (3 § 8:o b). *) Se s. 44,

60 (3 § 6:o, 8:o c). 6) Se s. 50 (3 § 8:o d). 6) Se s. 47 (3 § 7:o). 7) Jfr s. 24 f. 8) Jfr s. 62 f.

9) Se s. 99 (13 § 4 mom.).

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Förslag till Mockarinstitutionens omreglering.

5. Där tjänstledighet icke är tillfällig eller då tjänst är ledig, bör, så vitt möjligt,

icke därtill förordnas annan, än den som äger i denna stadga föreskriven behörighet att

innehava tjänsten.

§ 2.

Kyrkorådet åligger att åt organist eller kantor, senast inom trettio dagar efter det

skriftlig begäran därom framställts, utfärda tjänstgöringsbetyg. Detta skall innehålla dels

uppgift om tjänstgöringens art och tjänstgöringstiden, dels ock vitsord över tjänstemannens

ådagalagda skicklighet i tjänsten samt över hans vandel. Tjänstgöringsbetyg må

ock, där skyndsamhet är av nöden, utfärdas av kyrkorådets ordförande jämte de ledamöter,

som kyrkorådet därtill utsett.

(Beträffande tjänstgöringsbetyg för organister och kantorer har centralstyrelsen för

Sv. allm. organist- och kantorsförening i skrivelse d. 24 maj 1916, med erinran att

dylika betyg hittills utfärdats i de mest skiftande former och med det mest växlande

innehåll, att obehöriga personliga hänsyn mången gång blivit avgörande vid betygens

utfärdande samt att det därför särskilt vid bedömandet av ansökningar till och upprättandet

av förslag för återbesättandet av lediga platser vore svårt att av desamma få en

rätt uppfattning om vederbörandes duglighet för sitt kall, anhållit att, i likhet med som

gällde för lärarpersonalen, K. M:t måtte utfärda bestämmelser om, huru tjänstgöringsbetyg

för organister och kantorer skulle vara avfattade, och bifogade styrelsen vid sin

skrivelse förslag till formulär för sådant betyg, upptagande för nit och skicklighet endast

3 vitsord: mycket god, god och mindre god samt för vandel vitsorden hedrande och

mindre hedrande.)

§ 3.

Vill organist eller kantor avgå från sin tjänst, göre han därom i god tid skriftlig

anmälan hos församlingens kyrkoråd, som äger bevilja honom avsked1).

§ 4.

1. Skulle någon organist eller kantor befinnas oskicklig till eller försumlig i förrättandet

av sin tjänst eller ådagalägga sådant uppförande, att han ej bör vid sin tjänst

längre bibehållas, må kyrkorådet äga att, efter föregången, i kyrkorådets protokoll intagen

men fruktlös befunnen varning, skilja honom från befattningen och den därmed

följande avlöningen. Över kyrkorådets beslut om tjänstinnehavarens varning eller skiljande

från befattningen må besvär kunna av tjänstinnehavaren, inom trettio dagar efter

det han av beslutet erhållit del, anföras i den ordning, som är bestämd för besvär över

val till befattningen.

2. Kyrkorådet skall hos kyrkostämma göra anmälan om tjänstinnehavarens skiljande

från befattningen, sedan beslutet därom vunnit laga kraft2).

_ Motiv: Föreskrifterna i § 1 överensstämde med vad redan i allmänhet vore fallet. Stadgandena

i §§ 2 4 vore avfattade med ledning av §§ 8: 2, 30: 1 och 32 folkskolestadgan*).

Mot de i § 1 mom. 1 och 2 förekommande bestämmelser om tjänstledighet har i avgivna yttranden

anmärkts, att de icke vore avfattade med tillräcklig tydlighet och därför borde omredigeras,

varvid tillika borde angivas, för huru lång tid pastor skulle äga bevilja tjänstledighet eller tillåtelse

att anlita tjänstebiträden.

*) Se s. 101 (14 § 1 mom.). 2) Se s. 101 (14 § 2 o. 3 mom.). *) Om ändrad lydelse av § 32

folkskolestadgan, se s. 101 not. 1.

s. 143 Kontrollera mot PDF

1908 års förslag till stadga.

143

Kap. VI.

Övergångsbestämmelse.

De som avlagt kyrkosångarexamen enligt bestämmelserna i K. M:ts kungörelse angående

villkoren för behörighet till organist- och kyrkosångarbefattningar m. m. den 8

december 1881, sådan denna lyder i nåd. kungörelsen den 5 dee. 1901, äro behöriga

att söka kantorsbefattning.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Förslag till Iclockar institutionens omreglering.

Förslag till ändrade bestämmelser angående kyrkomusikers

utbildning.

Med klockarinstitutionens omreglering står frågan om kyrkomusikers

utbildning i närmaste sammanhang, och hava även under senare tid upprepade

förslag till ändrade bestämmelser i sistnämnda hänseende framkommit,

särskilt beträffande utbildningen i landsorten.

Uti und. skrivelse d. 29 sept. 1898 framställde musikaliska akademien, med erinran

att det ej vore möjligt förlägga samtliga organist- och kyrkosångarexamina till

konservatoriet, utan att flertalet av dessa måste avläggas inför annat forum, förslag till

vissa ändringar angående examina i landsorten. Detta förslag gick i huvudsak ut på,

att examina i stiftsstäderna skulle äga rum varje år mellan d. 1 juni och d. 15

juli samt förrättas av domkyrkoorganist eller annan person, som därtill erhållit musikaliska

akademiens tillsvidare gällande förordnande, att till domkyrkoorganist och särskilt

förordnad examinator endast finge antagas person, som avlagt examen vid konservatoriet

att i ledningen av examen skulle deltaga två av K. M:t förordnade censorer, varjämte

domkapitlet skulle låta representera sig genom lämplig person, samt att betygen, för

vilka skulle tjäna till ledning de av läroverksstyrelsen för konservatoriet utarbetade kurserna,

skulle bestämmas av examinator och censorerna genom omröstning per capita.

Häröver hördes vederbörande, av vilka flertalet med eller utan ändringsförslag tillstyrkte

framställningen. De myndigheter, som gåvo avstyrkande yttranden, motiverade

sin åsikt därmed, att ett verkligt vidhållande av de uppställda fordringarna skulle omöjliggöra

examens avläggande för en slör del examinander och sålunda medföra brist på

lagligen kompetenta sökande till respektive befattningar, varför i stället minimikurser

borde fastställas för vissa befattningar. Från en del håll framhölls särskilt önskvärdheten

av att, om icke samtliga examina kunde förläggas till konservatoriet, organistskolor

bleve inrättade i vissa städer.

Sedan K. M:t anbefallt akademien att avgiva förnyat utlåtande med anledning

av de avgivna yttrandena och i sammanhang därmed taga under övervägande frågan om

lämpligheten att bestämma särskild minimikurs för behörighet till vissa organist- och

kyrkosångarbefattningar, erinrade akademien, att den fortfarande vidhölle, att det ej vore

möjligt förlägga samtliga examina till konservatoriet, samt att akademien väl ansåge önskvärt,

att organistskolor inrättades i vissa stiftsstäder, men att den av kostnadsskäl för

det dåvarande ej vågat upptaga detta förslag, och anförde akademien vidare: Väl kunde

s. 145 Kontrollera mot PDF

Ändrade bestämmelser ang. kyrkomusikers utbildning. 145

i visst fall smärre modifikationer av examenskurserna företagas, men någon väsentlig

minskning av fordringarna för betyget godkänd i de olika ämnena kunde ej ske, utan

att därigenom fara skulle uppstå för ett sänkande i allmänhet av nivån för organist- och

kyrkosångarutbildningen, vilket skulle vara ödesdigert. Särskilt ansåge sig akademien

böra vidhålla nödvändigheten därav, att för ifrågavarande befattningar fordringarna på

godkänt betyg i orgelspelning samt orgelns stämning och skötsel ävensom i elementar- och

kyrkosång under inga förhållanden eftergåves. Däremot kunde beträffande de nu gällande

kunskapsmåtten i pianospelning och harmonilära, i avbidan på ett nöjaktigt ordnande avorganisters

och kyrkosångares lönevillkor, eftergift tillsvidare medgivas på så sätt, att

vid organistexamen i landsorten i dessa ämnen även skulle kunna lämnas vitsordet »försvarlig»

efter särskilda av läroverksstyrelsen uppgjorda kurser samt betyg därom utfärdas,

vilka dock icke skulle medföra kompetens för andra tjänster än sådana i annexsamt

kapell- och bruksförsamlingar.

Frågan om kyrkomusieis utbildning upptogs därefter i en av centralstyrelsen för

Sveriges allmänna organist- och^jvantorsförening gjord und. framställning, däri bl. a. påpekades,

dels att gällande kompetensfordringar för organister och kyrkosångare i vissa

avseenden icke motsvarade tidens krav, dels att bestämmelserna angående dessa tjänstemäns

utbildning och examinering vore i viss mån otillfredsställande. Särskilt framhölls,

att kyrkomusikernas humanistiska utbildning i många fall vore mycket undermålig, att

den examen i kyrkosång, som genom kungörelsen d. 8 dec. 1881 blivit lagstad

gad, medfört den oegentligheten, att personer, som erhållit examensbetyg endast uti

kyrkosång, befordrats till anställning även såsom organister, samt att kyrkomusiei borde

erhålla samma förmån som snart sagt alla övriga tjänstemän i riket åtnjöte av kostnads

fri undervisning vid läroverk, som nnderhölles av staten, varför för sådant ändamål ett

mindre antal organistskolor med av staten avlönade lärare borde inrättas. Tillika framställdes

vissa särskilda önskemål: att kurserna i de i organist- och kyrkosångareexamen

ingående ämnena borde revideras samt i examen ingå en kurs i svenska kyrkans liturgi,

att organist- och kyrkosångarexamina i landsorten borde övervakas av censorer, utsedda

icke av domkapitlen utan av musikaliska akademien, att organist- och kyrkosångarbetyg,

innan organistskolor blivit inrättade, endast skulle få utfärdas av examinatorer, utsedda av

musikaliska akademien, ävensom att kyrkosångarexamen allenast borde få avläggas i sam.

band med eller efter förut avlagd organistexamen.

Sedan häröver vederbörande blivit hörda och musikaliska akademien yttrat sig

överlämnades samtliga handlingar till 1908 års kommitterade för klockarinstitutionens

omreglering. I en del yttranden hade särskilt framhållits behovet av kostnadsfri undervisning

och av stipendier för eleverna samt att inskränkning borde göras i de kvalitativa

kurserna i organistexamen för dem, som komme att med sin befattning förena folkskollärartjänst,

enär på dessa ej kunde ställas lika höga fordringar som på dem, vilka skulle

göra organistkallet till sin enda levnadsverksamhet.

För egen del anförde 1908 års kommitterade: Först framställde sig frågan, huruvida

en ökad humanistisk bildning för organister och kantorer vore önskvärd. Att

en sådan bildning skulle bidraga att höja såväl kyrkomusiken som kyrkomusikerkårens

ställning kunde ej bestridas. Det övervägande flertalet av kårens medlemmar, i runt

tal omkring tre fjärdedelar, måste dock anses för närvarande äga en för tjänsternas tillbörliga

skötande fullt tillfredsställande humanistisk bildningsgrad, då de hade avlagt folk
-

tf) — Klockarutredningen. Afd. 2.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

skollärarexamen, och att för dem därutöver, på sätt yrkats, fordra realskolexamenskurs

i tyska språket, syntes kommitterade olämpligt, åtminstone så länge införandet av detta

språks studium i seminariernas undervisningsplan ännu vore oavgjort. Tvärtom vore

det kommitterades mening, att man skulle kunna minska fordringarna för de blivande

organister och kantorer, som ej tillika vore folkskollärare, med ämnena pedagogik och

metodik, som inginge i folkskollärarexamen, och med ämnena engelska och åtminstone tills

vidare tyska, vilka inginge som nya ämnen i realskolexamen. Organist- och kyrkosångarexamina

krävde ju i och för sig så dryga kostnader, att det ej kunde vara skäl att allt

för mycket öka dem, helst de löner, som kyrkomusici även för framtiden komme att åtnjuta,

mångenstädes nog torde bliva jämförelsevis små. Viktigt vore även att tillse, att

de skärpta kompetensfordringarna ej hindrade lärjungarnas musikaliska utbildning under

ungdomsåren, och borde därför ovannämnda prövning sättas som villkor för rätten att

söka organist- och kantorstjänst och ej för rätten att avlägga organist- och kyrkosångarexamen.

På grund av vad sålunda anförts, ansåge sig kommitterade böra föreslå, att

som kompetensvillkor för att kunna utnämnas till organist eller kantor måtte stadgas

utom vederbörlig musikalisk examen att antingen hava avlagt folkskollärar- eller realskolexamen

eller hava intyg av vederbörande rektor vid seminarium eller allmänt läroverk om

kunskaper motsvarande fordringarna i sagda examina med undantag av pedagogik och

metodik samt engelska och tyska språken1). — Av betydligt större vikt vore fackexaminas

ordnande. Det hade begärts, att kyrkosångarexamen måtte få avläggas endast i samband

med eller efter förut avlagd organistexamen, då den genom kungörelsen d. 8 dec. 1881

stadgade särskilda kyrkosångarexamen verkat skadligt, därigenom att den föranlett många

församlingar att av sparsamhetsskäl tillsätta endast kyrkosångare men med skyldighet för

honom att stundom utan någon som helst ersättning spela församlingens orgel, och att

således mångenstädes personer faktiskt antagits till organister efter att hava avlagt endast

kyrkosångarexamen. Att dylika missbruk varit skadliga för kyrkomusikens utveckling

inom församlingarna, vore alldeles uppenbart, men att härav draga den slutsatsen, att

sagda examen borde såsom en fristående examen avskaffas, vore förhastat. Avskiljandet

ur den ursprungliga organistexamen av en särskild kyrkosångarexamen, så som skedde

1881, hade nog haft goda skäl för sig. A ena sidan hade härigenom utan tvivel många

med goda musikaliska anlag men ej med sångröst utrustade personer fått möjlighet att göra

sig kompetenta till erhållande av sådana organistbefattningar, där jämte organisten funnes

särskild kyrkosångare, och å den andra sidan funnes säkerligen många med god sångröst,

som utan svårighet kunde avlägga kyrkosångarexamen, men som genom bristande

förmåga, tid och tillgångar eller av andra orsaker ej kunde avlägga organistexamen. Besinnade

man dessutom, att 310, d. v. s. 12 procent, av rikets församlingar ännu saknade

orgel, och att det måste anses orimligt att av dessa församlingar fordra anställandet av

examinerad organist, måste man erkänna det berättigade i, att en särskild kyrkosångareller

kantorsexamen fortfarande funnes. Vidare upprepande av ovannämnda missbruk,

att kantorer tvingades att mot ringa eller ingen ersättning spela orgel, torde på annat sätt

kunna förekommas. — Vad anginge anordnandet av organist- och kyrkosångarexamina,

ansåge kommitterade, att det utan all jämförelse bästa vore, om ett tillräckligt antal

särskilda, på lämpliga platser belägna skolor för detta ändamål upprättades, sköttes

av statsavlönade lärare och underhölles av staten. Det kunde ej anses annat än billigt *)

*) Se stadgan kap. III § 1, s. 136.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Ändrade bestämmelser ang. hjrJcomusikers utbildning. 147

och rättvist, att kyrkomusici såväl som andra tjänstemän, vilka tjänade ett allmännyttigt

ändamål, finge, liksom snart sagt alla andra, sin yrkesutbildning genom kostnadsfri undervisning.

Kommitterade ansåge sig emellertid ej kompetenta att framkomma med något

förslag till upprättande av dylika anstalter, varför erfordrades en omfattande utredning.

Till dess en sådan hunnit bliva färdig, borde, i anslutning till det av musikaliska akademien

d. 29 sept. 1898 framställda förslag1), vissa ändringar göras beträffande examina

i landsorten, revision av kurserna äga rum samt bestämmelse meddelas, att i kantorsexamen

skulle ingå de fordringar i sångundervisning, som påkallades därav, att kantor

enligt kommitterades förslag tillika skulle vara lärare i sång. Vidare borde, till dess

statsanstalter för utbildande av organister och kantorer kunde komma till stånd, medel i form

av stipendier, i likhet med vad redan nu utginge för utbildande av musikelever vid regementena,

anslås även till organist- och kantorselever såsom hjälp till deras yrkesutbildning.

En reservant (Borgh) hemställde — under åberopande därav, att kantorsexamen

utan föregående inhämtande av kunskaper, som motsvarade den nuvarande organistexamen,

ej lämnade garanti för kompetens eller duglighet att på tillfredsställande sätt

öva och leda den kyrkliga sången — att den nya kantorsexamen endast skulle få avläggas

i samband med eller efter förut avlagd organistexamen.

Av de i ärendet hörda myndigheterna instämde ett flertal med reservanten. Kammarkollegium

anförde i avgivet utlåtande: På grund av de svaga avlöningsförmåner, som

säkerligen även framdeles komme att erbjudas organister och klockare eller kantorer,

hölle kollegium före, att för kompetens till dessa befattningar icke borde uppställas andra

fordringar än sådana, som påkallades av de med befattningarna förenade göromålens beskaffenhet.

Av denna anledning ifrågasatte kollegium, i likhet med en del i ärendet

hörda myndigheter, huruvida det kunde vara lämpligt att uppställa fordran på viss humanistisk

bildning för anställning såsom organist eller klockare (kantor), då befattningen icke

vore förenad med folkskollärartjänst.

Sedermera har frågan varit under behandling dels av 1915 års sakkunniga

i deras d. 19 maj 1915 avgivna förslag, däri emellertid allenast

i frågan framhållits vissa allmänna synpunkter, dels ock — med föranledande

delvis av en kyrkomötets lind. skrivelse d. 2 nov. 1910 i

anledning av väckt motion om utfärdande av särskilda bestämmelser rörande

kyrkomusikers befordran — inom musikaliska akademien, som d.

27 maj 1915 till K. M:t överlämnat förslag bl. a. till: reglemente för

musikkonservatoriet, kungörelse angående examina, som få avläggas vid

konservatoriet eller inför särskild av musikaliska akademien förordnad

examinator, samt kungörelse angående villkoren för behörighet till organist-

och kantorsbefattningar. Sedan domkapitlen med flera vederbörande

häröver yttrat sig, har K. M:t lämnat musikaliska akademien tillfälle

att avgiva utlåtande med anledning av de sålunda inkomna handlingarnas

innehåll. Då frågan fortfarande är beroende på musikaliska akademiens

'') Se s. 144.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

prövning, kommer här endast att lämnas redogörelse för de delar av

förslagen jämte däröver avgivna yttranden, som särskilt hava betydelse för

den nu föreliggande frågan.

Vid omarbetningen av reglementet hava, på sätt akademien framhållit,

framför allt två huvudsynpunkter varit bestämmande, nämligen dels behovet

att bringa de olika studieplanerna i närmare överensstämmelse med det

ändamål, för vilka studierna idkas, dels ock önskvärdheten att höja fordringarna

för inträde vid läroverket, särskilt i fråga om ålder och utbildning

i humanistiska ämnen 1), samt söka bibringa alla elever en konstnärlig

utbildning i musik. Utöver de ämnen, som hittills ingått i studierna för

organistexamen, har i anledning av framställda önskemål tillagts ämnet

»liturgik» samt för kantorsexamen detta ämne jämte »talteknik». Med

hänsyn till de ökade fordringarna och önskvärdheten att höja elevernas

musikaliska bildning har den normala studietiden för organist- och kantorsexamen

beräknats till sex terminer mot förut vanligen fem.

De viktigaste förändringarna innehållas i de båda förslagen till kungörelser

:

Förslag till kungörelse angående examina, som få avläggas vid kungl. musikkonservutorium

eller inför särskild av kungl. musikaliska akademien förordnad examinator.

§ I
Vid

kungl. musikkonservatorium kan examen erläggas av den, som önskar vinna

behörighet för anställning såsom organist (organistexamen), kantor (kantorsexamen), musiklärare

vid allmänt läroverk (musiklärarexamen) eller musikanförare vid militärkår (musikanförarexamen).

För vinnande av behörighet till organist eller kantorsbefattning, som är förenad

med folkskollärartjänst, kan examen jämväl avläggas inför person, vilken av kungl. musikaliska

akademien förordnats att förrätta sådan examen.

§ 2.

Organistexamen innefattar prövning i följande ämnen:

orgel (med svenska kyrkans gudstjänstordning), piano, harmonilära, orgelns stämning

och skötsel samt liturgik.

§ B
Kantorsexamen

innefattar prövning i följande ämnen:

sång (med svenska kyrkans gudstjänstordning), piano, harmonilära och liturgik.

För organist- och kantorselever har dock i detta avseende ej uppställts annan fordran än

vanlig folkskolebildning.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Ändrade bestämmelser ang. kyrkomusikers utbildning.

§ 4.

149

Musihlärar examen innefattar prövning i följande ämnen:

sång, piano, violin, harmonilära, pedagogik, musikens historia och estetik samt

undervisningsskyldighet.

§ 5.

Musikanförarexamen innefattar prövning i följande ämnen:

ett blåsinstrument av trä eller ett blåsinstrument av mässing, violin eller violoncell,

piano, harmonilära samt instrumentation för militärorkester.

§ 6-

För att examen skall anses behörigen avlagd erfordras, att den examinerade befunnits

äga minst godkända kunskaper i de ämnen, prövningen omfattat.

§ 7.

Närmare föreskrifter i fråga om examens avläggande vid kungl. musikkonservatorium

meddelas i reglementet för konservatoriet.

§ 8.

Den som avlagt musiklärar- eller musikanförarexamen, må antaga titeln musikdirektör.

§ 9-

Att förrätta organist- och kantorsexamina, som avses i § 1 andra stycket, eller

endera av dessa examina förordnas av akademien för varje stift minst en särskild examinator.

Sådant förordnande, som endast må gälla tills vidare, bör i främsta rummet

meddelas domkyrkoorganist, därest han befinnes för uppdraget lämplig. Ej må någon

förordnas till examinator med mindre han vid kungl. musikkonservatorium avlagt sådan

examen, som skall av honom förrättas.

§ io.

Organist- och kantorsexamina inför särskilt förordnade examinatorer äga rum varje

år under tiden mellan den 1 juni och den 15 juli.

I ledningen av sådan examen skola två av akademien förordnade censorer deltaga,

varjämte av vederbörande domkapitel skall förordnas ett ombud att med examen taga

den befattning, som nedan sägs. Anmälan till examen göres skriftligen före den 1 april

hos domkapitlets ombud med bifogande av prästbetyg, utvisande god fräjd, födelseort

och födelsedag, ävensom redogörelse för den undervisning, examinanden vid sina musikstudier

begagnat, och erlägges därvid till ombudet för varje examen en avgift av femton

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Förslag till Jclockarinstitutionens omreglering.

kronor, som efter examens slut tillfaller examinatorn. Ombudet har att över de sålunda

anmälda upprätta förteckning i två exemplar, varav det ena ofördröjligen tillställes examinatorn

och det andra före den 10 april insändes till akademien.

Efter mottagande av dessa förteckningar har akademien att fastställa plan för censorernas

resor och bestämma examensdagar samt före den 15 maj härom lämna meddelande

till vederbörande domkapitels ombud, som i samråd med examinatorn vidtager nödiga

förberedelser för examens hållande.

Över behörigen avlagd examen utfärdas betyg, innefattande särskilt vitsord i vart

och ett av de ämnen, vari den examinerade undergått prövning. Vitsordens grader

skola vara:

godkänd, icke utan beröm godkänd, med beröm godkänd, med utmärkt beröm godkänd

och berömlig.

Omförmälda vitsord bestämmas av examinatorn och censorerna genom omröstning

efter huvudtalet.

Till ledning vid vitsordens bestämmande skola tjäna kurser, som särskilt för ändamålet

fastställas av akademien. För graden icke utan beröm godkänd må ej föreskrivas

till omfattningen större kurs än för graden godkänd och för graden med utmärkt beröm

godkänd ej heller större kurs än för graden med beröm godkänd.

Examensbetygen skola avfattas efter formulär, som akademien har att fastställa, samt

undertecknas av examinatorn, censorerna och domkapitlets ombud, varefter betygen av

examinatorn tillhandahållas de examinerade.

Över examen föres av domkapitlets ombud protokoll, vilket förses med påskrift av

examinatorn och censorerna samt omedelbart därefter av ombudet insändes till akademien

för att därstädes förvaras.

Denna kungörelse träder i kraft den ; dock må i avseende å elever

vid konservatoriet, vilka därförinnan antagits, hittills gällande bestämmelser rörande examina

tillämpas.

Förslag till kungörelse angående villkoren för behörighet till organist- och kantorsbefattningar.

Sökande till organist- eller kantorsbefattning skall vid ansökningen foga betyg över

motsvarande examen, avlagd vid kungl. musikkonservatorium, utom för det fall att den

sökta befattningen är förenad med folkskollärartjänst, i vilken händelse företeende av

betyg över examen, avlagd inför särskild av kungl. musikaliska akademien förordnad

examinator, är till fyllest.

Förordnande att sköta till organistbefattning hörande göromål må ej, med mindre

sådant av omständigheterna oundgängligen påkallas, meddelas person, vilken icke avlagt

organistexamen av den beskaffenhet, som för behörighet till befattningen är stadgad.

Denna kungörelse träder i kraft den , men medför ej rubbning av

behörighet, som vunnits på grund av därförinnan avlagd examen.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Ändrade bestämmelser ang. lcyrkomusikers utbildning.

Efter berörda förslag skulle fortfarande finnas särskild kantors- och särskild

organistexamen, avlagd antingen vid musikkonservatoriet eller inföi

person, vilken av musikaliska akademien förordnats att förrätta sådan

examen, men skulle examen, avlagd i landsorten, endast giva behörighet

till organist- och kantorsbefattning, som vore förenad med folkskollärartjärrst.

För varje stift skulle förordnas minst en särskild examinator för

förrättande av båda eller endera av dessa examina. I enlighet med tidigare

uttalade önskemål innehåller förslaget, att stiftsexaminator skall förordnas

av akademien och domkyrkoorganistens självskrivenhet sålunda upphöra,

ehuru han i främsta rummet bör ifrågakomma, därest han befinnes för

uppdraget lämplig, att examinator skall vid konservatoriet hava avlagt sådan

examen, som skall av honom förrättas, samt att i ledningen av examina

skola deltaga två av akademien utsedda''censorer. Bland övriga förändringar

må nämnas, att examina i regel skola få avläggas allenast en

gång om året, att för examina i landsorten ej skola ligga till grund de

för konservatoriet fastställda kurser utan lägre kurser, som särskilt för

ändamålet fastställas av akademien, samt att förordnande att sköta till

organistbefattning hörande göromål ej må, med mindre sådant av omständigheterna

oundgängligen påkallas, meddelas person, som ej avlagt

behörig organistexamen.

Till stöd för berörda förslag har akademien anfört: Nu gällande bestämmelser

hade, så vitt de avsåge avläggande av examina i landsorten,

icke visat sig ägnade att på ett tillfredsställande sätt upprätthålla kyrkomusikens

ställning i vårt land. För vinnande av ett verkligt gott resultat

i berörda hänseende vore det otvivelaktigt bäst, om alla organist- och

kvrkosångarelever kunde erhålla sin utbildning vid konservatoriet. Mot

en sådan anordning reste sig emellertid oövervinneliga svårigheter. För

konservatoriet bleve det omöjligt att medhinna det oerhört omfattande arbete,

som skulle krävas för undervisning och examination av alla dem,

som ’ ville utbilda sig till kyrkomusik i olika befattningar, och för eleverna

skulle en utbildning vid konservatoriet ställa sig jämförelsevis allt föi

kostsam i förhållande till påräkneliga blivande lönevillkor. En av anledningarna

till den bristande utbildningen för massan av kyrkomusik läge

i bestämmelsen om domkyrkoorganisternas självskrivenhet som examinatorer.

Domkyrkoorganisterna tillsattes nämligen icke med föst avseende på

deras kompetens att examinera blivande organister och kyrkosångare, och

det hade därför icke kunnat undvikas, att somliga av dem visat sig ej

fullt lämpliga för denna uppgift. Denna självskrivenhet borde därför upp
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Förslag till block ar institutionens omreglering.

höra. Då vidare önskemålet om inrättande genom statens försorg av särskilda

organistskolor i olika delar av landet, på grund av därmed förbundna

kostnader, finge anses omöjligt att för närvarande ernå, hade det synts

nödvändigt, att en bestämd gräns uppdroges mellan sådana befattningar,

för vilka fullständig utbildning vid musikkonservatoriet skulle fordras, och

sådana, för vilka ett lägre mått av insikter och färdighet kunde få anses

tillräckligt. Examina för vinnande av behörighet till sistnämnda grupp

av befattningar skulle därvid kunna anförtros åt särskilda av akademien

förordnade examinatorer i landsorten. Lämpligen kunde denna gräns dragas

så, att de, som ville aspirera på självständiga organist- och kantorsbefattningar,

skulle vid konservatoriet avlägga examina med mera omfattande

kurser, under det att de, som allenast eftersträvade organist- eller

kantorsbefattningar förenade med folkskollärartjänst, skulle kunna vinna

kompetens härför genom examina med lägre kurser inför examinatorerna i

landsorten. Denna uppdelning påkallades av hänsyn å ena sidan till det

stora antalet mindre församlingar, vilkas ekonomiska bärkraft icke tilläte1

dem att avlöna särskild organist eller kantor, och, å andra sidan, till behovet

av fullständigare utbildning för kyrkomusik, åtminstone i städerna

och de större landsförsamlingarna. Undervisningen i landsorten för organistoch

kantorsexamen torde väl komma att fortfarande såsom hittills vara av

privat natur, men syntes det synnerligen ensidigt, om, på sätt ifrågasatts,

stipendier av allmänna medel kunde bliva tillgängliga för ifrågavarande

studerande. Genom stadgandet i andra stycket av förslaget till den senare

kungörelsen hade avsetts att förhindra missförhållandet, att församlingar

av sparsamhetsskäl tillsatte endast kyrkosångare men med skyldighet för

tjänstinnehavaren att spela församlingens orgel.

Mot akademiens förslag, i vad det innebar, att de i landsorten examinerade

skulle utestängas från de självständiga tjänsterna, hade redan

1915 års sakkunniga, som under hand fått del av förslaget, anfört,

att detta skulle komma att medföra brist på kompetenta sökande till

sistnämnda befattningar och sålunda förhindra eller försvåra genomförandet

av de sakkunnigas förslag. Därjämte syntes bibehållandet av särskilda

examina för kantorer och för organister mindre lämpligt, därest i överensstämmelse

med de sakkunnigas förslag kantors- och organistbefattningarna

nästan överallt komme att vara sinsemellan förenade. Enligt de sakkunnigas

uppfattning borde finnas endast en kyrkomusikerexamen, som skulle

få avläggas minst två gånger om året såväl vid konservatoriet som i landsorten.

För erhållande av självständig kyrkomusikertjänst skulle erfordras

s. 153 Kontrollera mot PDF

Ändrade bestämmelser ang. kyrkomusikers utbildning. 153

minst betyget med beröm godkänd i de viktigare ämnena. För kompetens

till särskild organistbefattning skulle icke behövas betyg i sång, liksom ej

heller för kompetens till särskild kantorstjänst betyg i orgelspelning m. m.

Av de i ärendet hörda har väl eu del tillstyrkt akademiens förslag

härutinnan, men hava avstyrkande yttranden avgivits av Domk. i Skara,

Västerås, Göteborg, Strängnäs och Karlstad samt Sveriges allmänna organist-

och kantorsförening, därvid framhållits, bl. a., av:

Domk. i Skara; Det vore tveksamt, om det kunde vara lämpligt att

stadga högre kompetens för befattning, vilken icke vore förenad med folkskollärartjänst,

än för sådan, som vore därmed förenad. Genom 1915

års sakkunnigas förslag hade avsetts att främja anställandet av kantorer,

som icke tillika vore folkskollärare, i syfte att höja musiklivet, därigenom

att kyrkomusikern mera odelat skulle kunna ägna sig åt sina musikaliska

uppgifter. Ville man vinna detta mål, kunde det icke vara välbetänkt

att fordra examen inför musikkonservatoriet såsom kompetensvillkor för

kantorstjänst, som ej vore förenad med folkskollärartjänst, enär något större

antal till sådan tjänst kompetenta då icke skulle finnas. Om olika kurser

föreskreves för examina inför musikkonservatoriet och inför enskilda examinatorer

i landsorten, borde naturligtvis genomgåendet av de högre kurserna

medföra eu motsvarande förmån. Även utan särskild bestämmelse

därom torde emellertid alltid examen inför musikkonservatoriet komma att

vid ansökningar gälla som merit framför examen inför de särskilda examinatorerna,

och det vore i allt fall ej hinder för, att det uttryckligen

stadgades, att vid jämförelse mellan olika sökande hänsyn borde tagas till

de högre kurser, som genomgåtts av dem, vilka avlagt examen vid musikkonservatoriet.

Domk. i Karlstad; Ehuru det i praxis torde bliva så, att de flesta

tjänster kommc att vara förenade med folkskollärartjänster, borde detta

förhållande icke på förhand fastslås såsom det enda normala. Otvivelaktigt

funnes fall, då annan person än lärare vid folkskolan på grund av musikalisk

begåvning och skicklighet vore bättre än å platsen tjänstgörande

lärare rustad för ett förtjänstfullt bestridande av organist- och kantorstjänst

i en mindre församling. Ej heller borde det genom nämnda stadgande

på förhand omöjliggöras för en tilläventyrs bättre situerad församling att

tillskapa eu befattning, där en kombination av kantorstjänst, klockarbefattuing

och kyrkoskrivar- eller diakonarbete gåve eu person en för församlingslivet

betydelsefull och för honom själv tryggad och gagnande livsuppgift.

I förslaget borde därför ingå åtminstone en hänvisning, att en

20 — K lockar utredningen. Afd. 2.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154 Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

annan kombination skulle kunna av K. M:t på församlingens förslag och

efter vederbörande domkapitels hörande stadfästas.

Sv. allm. organist- och kantor sförening: Förslaget om inrättande av

två slag av organist- och kantorsexamina, en högre vid konservatoriet och

eu lägre i landsorten, ginge stick i stäv mot vad kyrkomusikerna hela

landet runt sedan många år strävat för. Examen från konservatoriet skulle

berättiga till de bättre avlönade och självständiga kyrkomusikerbefattningarna,

men de lägre, som skulle avläggas inför examinatorerna i landsorten,

endast berättiga till sådan kyrkomusikerbefattning, som vore förenad med

förskollärare änst. En sådan rangskillnad skulle lända till skada för

kyrkomusikens och kyrkomusikernas utveckling i allmänhet, förorsaka missmod

och missnöje inom den talrika kåren och hindra den uppryckning,

som otvivelaktigt vore att förvänta i sammanhang med realiserandet av

1915 års förslag. Följden av eu dylik anordning bleve, att ekonomiskt

bättre situerade eller i Stockholm och dess grannskap boende aspiranter

komme att uttränga de mindre bemedlade och mera avlägset boende, även

om dessa vore de förra aldrig så mycket överlägsna i musikalisk begåvning

och lämplighet för kallet.

Bland de anmärkningar, som i övrigt riktats mot förslagen, må erinras

om följande: Ett flertal av de i ärendet hörda hava avstyrkt, att examen

skulle få avläggas endast en gång om året. I en del yttranden kar

framhållits, att stiftsexaminatorernas antal snarare borde minskas än ökas,

att domkapitlets ombud borde erhålla en annan ställning vid examina än

enligt förslaget, att kostnadsfri metodisk undervisning borde beredas blivande

organister och kantorer i en del stiftsstäder, tilläventyrs i samband

med folkskoleseminarierna, att examinatorer och censorer efter akademiens

förslag borde utses av K. M:t, som ock skulle hava att, på förslag av

akademien och efter hörande av vederbörliga kyrkliga myndigheter, fastställa

kurserna för de olika examina, samt att de oundgängliga omständigheter,

som skulle kunna föranleda förordnande för icke examinerad organist

att sköta till organistbefattningen hörande göromål, närmare borde angivas.

Sveriges allmänna organist- och kantorsförening har vidhållit sitt

yrkande, att kantorsexamen icke borde få avläggas annat än i samband

med eller efter avlagd organistexamen. I en särskild skrivelse hava flertalet

stiftsexaminatorer hemställt, att i förslaget måtte, med uteslutande ur

9 § av orden »som endast må gälla tills vidare», införas bestämmelser

dels angående varning och avsättning av examinator, som på ett eller annat

sätt funnits för det ifrågavarande uppdraget olämplig, dels ock rörande

s. 155 Kontrollera mot PDF

Ändrade bestämmelser ang. kyrkomusikers utbildning. 155

eventuella besvär över akademiens beslut angående såväl tillsättande som

entledigande av examinatorer.

Slutligen må erinras därom, att centralkommittén för kyrkosångens vänner i und.

skrivelse d. 1 mars 1915 föreslagit, att för bättre tillgodoseende av den kyrkomusikaliska

utvecklingen i landet och enkannerligen för den gudstjänstliga sångens höjande enligt

historiskt liturgiska grunder måtte, i likhet med vad sedan länge varit fallet vid många

av Tysklands förnämligare kyrkor, vid var och en av domkyrkorna i Uppsala, Lund och Göteborg

samt Storkyrkan i Stockholm inrättas , en kantorsbefattning, vars innehavare skulle

äga kvalifikationer utöver dem, som krävdes av kantorer i allmänhet. Innehavaren av

sådan befattning skulle vara högsta ledare av kyrkomusiken, särskilt den gudstjänstliga

sången på platsen, och leda dels en stående kyrkokör om cirka 80 personer, vilken hade

att medverka vid högmässogudstjänsterna på kyrkoårets samtliga större och mindre högtidsdagar

ävensom vid två större kyrkokonserter, dels en unison barnkör, som skulle

sjunga vid gudstjänsterna på de vanliga söndagarna, dels ock en ettårig körskola till förberedelse

för den blandade körens medlemmar. Denne kantor skulle dessutom, så vitt

möjligt, i regel offentligen föreläsa två gånger i veckan under pågående lästermin i liturgiskt-kyrkomusikaliska

ämnen. Såsom kompetensvillkor för denna kantorsbefattning skulle

fordras studentexamen, studier vid universitet till den omfattning, som erfordrades för

att med framgång kunna föreläsa i nyssnämnda ämnen, väl vitsordade fackstudier, ådagalagd

framstående förmåga som musik-, särskilt kördirigent, ingående bekantskap med olika

kyrkors och kyrkoperioders musik ävensom med kyrkomusikens historia samt ingående

kännedom om den tyska kvrkosångsrörelsens uppkomst, utveckling och nuvarande läge,

förvärvad under vistelse i Tyskland. Med dylik kantorsbefattning, som skulle tillsättas

av Konungen, borde vara förenad en årlig lön av minst 5,000 kr. jämte fri bostad avminst

6 rum och kök eller bostadsersättning med minst 1,000 kr. samt dessutom 1,500

kr. för regelbunden föreläsningsverksamhet eller, där föreläsningsverksamheten icke kunde

bedrivas i förut nämnd omfattning, minst 50 kr. för varje föreläsning. Pension åt befattningshavaren

borde utgå vid 65 års ålder med 4,500 kr. enligt samma grunder och

bestämmelser som för ordinarie universitetslärare. Ersättning borde även utgå till medlemmarna

i den blandade kören med 1 kr. till varje medlem för varje timme vid alla

övningar, förutom andel i nettovinsten av lagstadgade kyrkokonserter. Medlemmarna i

barnkören borde likaså tilldelas ersättning men i form av gratifikationer. Till avlönande

av kantorerna och körerna samt till inköp av nödiga musikalier m. m. erfordrades för

ifrågavarande verksamhet i en var av ovannämnda fyra städer ett årligt statsanslag avminst

20,000 kr. eller tillhopa 80,000 kr.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Förslag till JclocJcarinslitutionens omreglering.

Pensionering.

Uti en till K.M:t inlämnad, i maj 1900 dagtecknad petition av vissa representanter

för rikets organister, kyrkosångare etc. framhölls nödvändigheten

av att åstadkomma pensionering av organister och kyrkosångare, ävensom

av deras änkor och barn. Även om ökade löner av den storlek, som i

petitionen angivits, bereddes bemälda befattningshavare, kunde dessa

löner dock icke anses utgöra mer än nödtorftig ersättning för gjord

påkostning till utbildningen och för det arbete, som vore förbundet med

tjänsternas tillbörliga skötande. Dessa löner medgåve därför i flertalet fall

ej någon besparing för ålderdomen. Pensioneringen av de organister och

kyrkosångare, som tillika vore folkskollärare, bleve blott eu naturlig konsekvens

av stadgan d. 4 maj 1894, vars 6 § utan vederlag upphävde

deras forna rätt att innehava organist- och kyrkosångartjänsterna för

livstid. Det vore ock i kyrkosångens intresse ensidigt, att alla organister

och kyrkosångare bereddes tillfälle att avgå, när krafterna började att svika,

bni erforderlig kassa borde därför för berörda ändamål bildas genom sammanskott

från staten, församlingarna och tjänstinnehavarna själva, varvid

pensionsbeloppet liksom för folkskollärarna borde beräknas till 75 procent av

sist innehavda kontanta avlöning. Där organist- och kyrkosångartjänst

vore förenad med folkskollärarbefattning, borde för pensionsåldern gälla

samma bestämmelser som i fråga om folkskollärares pensionering. För enbär

organist- eller kyrkosångarbefattning borde däremot först 60 levnads- och 30

tjänstår berättiga till full pension. Det vore vidare önskvärt, att för bemälda

kyrkomusik bildades eu änke- och pupillkassa, såsom varande särskilt av

behovet påkallad för änkor och barn till sådana organister och kyrkosångare,

som icke tillika vore folkskollärare. Denna kassa borde åstadkommas

genom sammanskott enligt samma grunder, som tillämpades för

prästerskapets änke- och pupillkassa, för så vitt det ej skulle befinnas mera

lämpligt, att kyrkomusik finge ingå såsom medlemmar av folkskollärarnas

änke- och pupillkassa. Petitionärerna anhöllo därför, att K. M:t täcktes

föranstalta om, att uttjänta kyrkomusici erhölle pension av intill 75 procent

s. 157 Kontrollera mot PDF

Pensionering.

157

uv deras kontanta löner, samt att en änke- och pupillkassa för dem bildades,

på sätt som efter nödig utredning befunnes lämpligt.

Häröver hördes vederbörande församlingar, K. B. och domkapitel.

Mot den föreslagna pensioneringen hade väl flertalet icke något att erinra,

men meningarna gingo väsentligen i sär, då det gällde lämpligaste formen

för pensioneringen samt statens och församlingarnas bidragsplikt. Ett icke

obetydligt antal församlingar bestredo uttryckligen, att för ändamålet vidkännas

några utgifter.

Handlingarna överlämnades sedan till 1908 års kommitterade, som,

efter det från samtliga pastorsämbeten för frågans belysande erforderliga

uppgifter infordrats, gav registrator!! i riksförsäkringsanstalten, fil. doktorn

X. Y. E. Nordenmark i uppdrag att i ärendet avgiva yttrande, jämte beräkning

av kostnaderna för pensionering av klockare, organister och kantorer

samt deras änkor och barn.

Sådant yttrande avgavs d. 21 jan. 1908. Vid sina beräkningar utgick

Nordenmark från, att pensionsunderlaget skulle utgöra 900 kr. för

befattningar ej förenade med folkskollärartjänst och 300 kr. för befattningar

förenade med sådan tjänst, att pensionen skulle utgå med 3/4 av

pensionsunderlaget och erhållas vid uppnådda 65 levnads- och 30 tjänstår

för befattningar av förra och vid uppnådda 55 levnads- och 30 tjänstår

för befattningar av senare slaget, att pension, eventuellt med reducerat

belopp, skulle tillkomma jämväl dåvarande befattningshavare, som vore

under 55 eller 50 år, samt att till pensionsavgiften väsentliga bidrag

skulle lämnas av såväl församlingarna som staten. Enligt den billigaste

beräkningsgrunden skulle utgifterna för staten för befattningshavarnas pensionering

belöpa sig i runt tal till 30,000 kr. första året, vilket belopp

årligen sjönke, till dess alla nytillträdande blivit pensionerade, varefter den

årliga utgiften skulle bliva omkring 40,000 kr. Tjänstinnehavarens avgift

skulle utgöra 2,5 och församlingens 5 % å pensionsunderlaget. Jämväl för

pensioneringen av änkor och barn ifrågasattes bidrag av församlingarna

och eventuellt av staten.

Med särskild skrivelse d. 31 jan. 1908 överlämnade kommitterade

berörda yttrande till K. M:t och anförde därvid: Svårigheterna att åstadkomma

en sådan pensionering syntes jämförelsevis lätt stå att övervinna

för dem av ifrågavarande tjänstinnehavare, som tillika vore folkskollärare,

men bleve större i fråga om övriga medlemmar av organist- och kantorskårerna,

ehuruväl de även här syntes kunna övervinnas. Hå emellertid

icke blott billighet och rättvisa mot dessa tjänstinnehavare utan ock det

s. 158 Kontrollera mot PDF

158 Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

allmännas intresse krävde, att dylik pensionering komme till stånd, ville

kommitterade på det kraftigaste tillstyrka, att åtgärder i sådant syfte med

det snaraste måtte vidtagas.

Frågan om pensioneringen tick emellertid vila, och fördes den ej

heller vidare fram av 1915 års sakkunniga, som därutinnan allenast anförde:

Detta utgjorde en fristående fråga, som, huru behj ärtans värd den än

kunde vara, de sakkunniga av flera skäl, icke minst på grund av den korta

tid, inom vilken de sakkunnigas uppdrag måst fullgöras, icke ansett sig

kunna upptaga till behandling. Visserligen hade, på föranstaltande av

1908 års kommitterade, Norden mark i januari 1908 uppgjort en kostnadsberäkning

för dylik pensionering, men dels torde en justering av

denna beräkning efter mer än 7 års förlopp vara erforderlig och dels torde

den, i händelse av bifall till de sakkunnigas förslag, icke utan vidare vara

användbar, då detta delvis vilade på andra principer än kommitterades

förslag. För övrigt förefölle det sannolikt, att den ekonomiska sidan avfrågan

för närvarande skulle komma värjo förslag till lösning av detta

spörsmål att stranda.. För de befattningshavare, som tillika vore folkskollärare,

syntes pensionsfrågan ej vara alltför trängande. För övriga kyrkomusiker

åter hade de sakkunniga, då de icke varit i tillfälle att framlägga

förslag rörande deras pensionerande, icke föreslagit obligatorisk avgång

från tjänsten vid viss ålder. Genom lagens om allmän pensionsförsäkring

bestämmelser rörande pension på grund av frivilliga avgifter, vilka

som bekant ökades genom bidrag av staten, hade för övrigt möjlighet yppats

även för kantorerna att själva till en viss grad sörja för sin pensionering.

Med anledning härav anförde i avgivna yttranden K. B. i Blekinge län

samt Lunds stifts organist- och kantor sförening sammanstämmande: Kyrkomusikers

pensionering hade givit de sakkunniga anledning till ett uttalande, som ej

syntes tillfyllest, då det hette, att »för de befattningshavare, som tillika äro folkskollärare,

synes pensionsfrågan ej vara allt för trängande». Det funnes

även kyrkomusici, som ej samtidigt vore folkskollärare. Lika litet tillfyllestgörande

syntes de sakkunnigas utlåtande, att »genom lagens om

allmän pensionsförsäkring bestämmelser rörande pension på grund av frivilliga

avgifter etc. för övrigt möjlighet yppats även för kantorerna att

själva till en viss grad sörja för sin pensionering». Detta slags pensionering

och intet annat kunde väl ej vara lämpligt att erbjuda en kyrkans

tjänsteman. Ehuru önskvärt vant, att i sammanhang med ordnande av

kyrkomusikernas förhållanden även förslag till lag angående deras pensio
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

Pensionering. 159

nering och rörande änke- och pupillkassa för kåren blivit framlagt, finge

man väl nära den förhoppningen att, sedan de värsta missförhållandena

blivit avhjälpta, dessa båda sistnämnda mycket behjärtansvärda frågor måtte

nå sin lösning.

Vidare utredning i frågan har ej sedan ägt rum, men den har numera

kommit i ett annat och i viss mån gynnsammare läge, sedan frågan

upptagits om det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering. Väl

ingå klockare, organister och kantorer (kyrkosångare) ej bland de befattningshavare,

som särskilt behandlats i det av kommitterade d. 3 nov.

1917 i sistnämnda ärende avgivna förslag, men torde, sedan tjänste- och

löneförhållandena blivit reglerade för ifrågavarande befattningshavare, större

svårigheter ej möta att inpassa dem i kommitterades förslag, som särskilt

i kap. V upptagit åtskilliga med dem jämförliga befattningshavare. En

viss vägledning torde ock kunna hämtas av det av innevarande års lagtima

riksdag godkända förslaget till ombildning av vissa pensions- och ålderdomsunderstödsanstalter

till en statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl., i vilken anstalt bl. a. komma ingå kommunalt anställda

veterinärer, sjuksköterskor, barnmorskor etc.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Förslag till klockarinstitutionens omreglering.

Bil. A.

Uti en d. 24 jan. 1918 till K. M:t ingiven skrivelse har Göteborgs stads organistoch

kantorsförening hemställt, alt K. M:t täcktes förordna:

att de nuvarande skilda organist- och kyrkosångarexamina sammanslås till en examen,

benämnd organistexamen,

att en examinerad organist skall finnas i varje församling,

att samma lönenämnd, som har prästerskapets lönereglering om hand, får i uppdrag

att, förstärkt med tjänstförrättande organisten i den församling, där lönereglering

skall ske, omhändertaga denna lönereglering för kyrkomusikerna samtidigt och på samma

grunder som för prästerskapet, samt

att med upphävande av alla nu befintliga instruktioner för organister och kantorer

nytt tjänstgöringsreglemente för dessa befattningshavare upprättas att gälla för hela riket.

Vid skrivelsen var fogat följande:

Förslag till tjänstgöringsreglemente för kyrkomusici.

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Mom. 1. Organisten vare skyldig:

a) att tjänstgöra vid alla de gudstjänsttillfällen, som av vederbörande domkapitel blivit

fastställda,

b) att sköta sången och musiken vid den allmänna gudstjänsten på ett i allo värdigt sätt samt

i enlighet med svenska kyrkans handbok,

<;) att, om så påfordras, tjänstgöra vid de begravningar och bröllop, som försiggå i kyrkan,

dock mot särskild ersättning,

d) att hava noggrann vård om orgeln, stämma rörstämmorna, så ofta det tarvas, samt hava

hand om kyrkans musikalier.

Mom. 2. Kyrkoherden, som är organistens närmaste förman, skall hava inseende över, att kyrkomusiken

skötes på ett tillfredsställande sätt.

Koralsången och mässan.

§ 2.

Mom. 1. Organisten lede församlingssången dels med orgeln, dels med egen röst, och, om

omständigheterna det medgiva, med unison kör, allt efter den norm, som är eller kan bliva fastställd.

Mom. 2. Har beslut fattats om anställande av sådan kör, som i mom. 1 säges, tillkommer det

sångledaren att pröva och avgöra, vilka som härvid skola deltaga, ävensom att med dessa inöva de

koraler och mässpartier, som skola förekomma.

Mom. 3. Överenskommelse må inför kyrkoherden träffas med vederbörande prästerskap angående

de responsorier i mässan, som skola användas under kyrkoårets olika perioder.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Förslag till klockarinstitutionens omreglering. 161

Hymnsången.

§ 3-

Mom. 1. Organisten vinnlägge sig om att odla körsång, där omständigheterna det medgiva,

så att gudstjänsterna å högtidsdagarna och vid andra tillfällen må kunna förhöjas med en lämplig

hymn.

Mom. 2. Sådan hymn kan utföras antingen unisont eller i stämmor, och äger körledaren att

med tagen hänsyn till kyrkans akustiska förhållanden pröva och avgöra såväl körens numerär som

även vilka medlemmar, som lämpligen böra tillhöra densamma, samt att leda deras övningar och

prestationer.

Mom. 3. Körledaren bestämmer, allt eftersom de musikaliska resurserna det medgiva, de hymner,

som vid de olika tillfällena skola utföras, dock skall texten till sådan hymn först granskas av

kyrkoherden, innan den må komma till utförande.

Tjänstledighet.

§ 4.

Önskar organisten tjänstledighet, äger kyrkoherden att sådan ledighet bevilja intill 14 dagar;

önskas längre tjänstledighet, sökes sådan av kyrkorådet, som äge att bevilja ledighet intill 3 månader.

Längre tjänstledighet må kunna beviljas av kyrkostämma.

Avsked.

§ 5.

Mom. 1. Organist, som visar vårdslöshet i sin tjänst och i sitt leverne väcker allmän förargelse,

må av domkapitlet, efter framställning av kyrkorådet, varnas. Skulle bättring icke inträda

efter en sådan varning, må domkapitlet tilldela honom en andra varning. Vid ytterligare förseelse

skall kyrkorådet kalla församlingen till kyrkostämma, som äger att besluta om hans avskedande, dock

skall detta kyrkostämmans beslut underställas domkapitlets prövning och stadfästelse, innan det kan

gå i verkställighet.

Mom. 2. Besvär över varning och avskedande må kunna i laga ordning anföras.

Till stöd för berörda förslag har framhållits bl. a.:

En kyrkomusikers huvuduppgift vore att leda församlingssången vid den allmänna gudstjänsten.

Detta skedde numera i regel genom orgeln, som vore den ledande faktorn vid församlingssången och

hela den gudstjänstliga musiken för övrigt, Skötandet av orgeln borde överlåtas åt en fullt kvalificerad

person, d. v. s. åt en examinerad kyrkomusiker, som jämväl skulle hava att svara för sången.

För det fåtal församlingar, för vilka det visade sig svårt att anställa examinerad organist, borde

undantag, dock endast tills vidare, medgivas. För styrkande av kompetens till kyrkomusikerbefattning

skulle finnas en enhetlig examen, innefattande både orgel och sång jämte övriga ämnen, som av ålder

varit brukliga, och borde med hänsyn till orgelns ledande ställning kyrkomusikems tjänstetitel vara

organist, ej kantor. Ovannämnda examen borde utgöra kompetensvillkor även i de undantagsfall, då

i större församling anställdes särskild organist och särskild kantor.

Tvångsföreningen mellan kyrkomusikerbefattningen och klockarbefattningen, med till den senare

hörande materiella bestyr, borde upphöra, och frågan om dessa skulle bestridas av kyrkomnsikern,

allenast bliva beroende av enskild överenskommelse mellan denne och församlingen.

Utfärdandet genom K. M:t av ett fullständigt tjänstgöringsreglemente för hela riket hade blivit

dess nödvändigare med den utveckling, hymnsången under senare tid erhållit. Särskilt borde beaktas,

att i fråga om anordnandet av hymnsång kantor, som tillika vore folkskollärare, ej borde intaga

en undantagsställning.

Kyrkomusiken måste skyddas från varje obehörigt ingrepp, och i stället den ansvarige ledaren

tillerkännas bestämmanderätt härutinnan inom de gränser, som av K. M:t bestämdes. Förmanskapet

över kyrkomusikern borde ej tillkomma vare sig kyrkorådet eller den tjänstförrättande prästen utan i

enlighet med kyrkolagens stadgande kyrkoherden i församlingen.

21 — Klcckarutredningen. Afd. 2.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 Förslag till Mockarinslitulionens omreglering.

Om för bestämmande av lönerna en lönenämnd tillsattes, borde denna taga befattning med

löneregleringen i första hand och ej först sedan församlingen å kyrkostämma npprättat förslag därtill.

Lämpligast borde kyrkomusikernas lönereglering överlämnas åt samma nämnd, som arbetade för prästerskapets

lönereglering, förstärkt med den tjänstförrättande organisten i den församling, där lönereglering

skulle verkställas.

Lönenämndens uppgift skulle vara:

l:o) att inrätta en organistbefattning i de församlingar, där sådan icke funnes;

2:o) att avgöra, huruvida befattningen borde få förenas med folkskollärartjänst eller ej;

3:o) att taga reda på de löneförmåner, som funnos före 1883 års lönereglering i och för jämförelse

med de nuvarande;

4:o) att göra undersökning angående boställets natur och beskaffenhet;

5:o) att uppgöra förslag till reglering av lönen, som borde utgå dels med penningar, dels i

form av fri bostad och vedbrand;

6:o) att uppgöra förslag, huru med bostället skulle förfaras;

7:o) att föreslå inrättande av notarie- eller dylik befattning, om sådant kunde anses av behovet

påkallat; samt

8:o) att framlägga förslaget i dess helhet för kyrkostämman, på samma gång som förslaget om

prästerskapets lönereglering där förekomma.

De skäl, som av 1916 års sakkunniga anförts för att icke kyrkostämman utan kyrkorådet skulle

äga besluta om avskedandet av innehavaren av en ej med folkskollärartjänst förenad kyrkomusikertjänst,

vore ej hållbara. Nu gällande bestämmelse borde därför bibehållas, dock med den ändring, att

kyrkostämmans beslut skulle underställas domkapitlets prövning och stadfästelse, innan det finge

träda i kraft. I

I en d. 28 nov. 1918 till K. M:t ingiven skrivelse har nämnda organist- och kantorsförening

sedermera anhållit, att sådan ändring måtte ske i folkskolestadgan, att församlingarna ålades, varje

gång ledighet inträffade å förenad klockar-, organist- och skollärarbefattning, inkomma till domkapitlet

med anmälan, huruvida och på vilka villkor befattningarna fortfarande borde vara förenade, att domkapitlet

i varje sådant fall skulle fastställa lönevillkoren samt att domkapitlet även i övrigt, då förhållandena

ansåges påfordra detsamma, skulle äga att till prövning upptaga och bestämma nya lönevillkor

för befattningen.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Riktlinjer för ny lagstiftning.

163

Riktlinjer för ny lagstiftning.

Under det tidigare, där särskild kantor (kyrkosångare) ej anställts,

klockaren med sin röst ledde församlingssången, har utvecklingen efterhand

medfört, att orgeln alltmera blivit den ledande faktorn vid församlingssången

och hela den gudstjänstliga musiken i övrigt. För flertalet ar

numera en gudstjänst i församlingskyrka utan orgel knappt tänkbar. År

1916 saknades också orgelverk endast i 13 av de egentliga församlingskyrkorna.

Av det fåtal kapell eller särskilda predikolokaler, som ej hade

orgelverk (c:a 30), voro de flesta helt små, oftast belägna i eu utkant av

församlingen eller använda allenast vid ett fåtal gudstjänsttillfällen. För

flertalet av de egentliga församlingskyrkor, som ännu sakna orgel, har ock

uppgivits, att åtgärder vidtagits för anskaffande av orgelverk genom insamlande

av medel till orgelfond eller på annat sätt. Tiden synes därför

vara inne att meddela bestämd föreskrift, att i varje kyrka eller annan

för allmän gudstjänst invigd predikolokal skall, där Konungen ej annorlunda

förordnar, finnas efter lokalens beskaffenhet lämpat orgelverk (orgel, orgelharmonium

eller eventuellt kammarorgel). En sådan föreskrift torde, om

för dess ikraftträdande bestämmes en respittid av t. ex. 5 år, ej behöva

för någon församling medföra avsevärda svårigheter.

Meddelas en dylik föreskrift, måste även tillses, att orgelverket kommer

att skötas genom kompetent person. Med den frihet, som hittills ansetts

tillkomma församlingarna, har resultatet blivit, att av 2,230 befattningshavare,

för vilka uppgifter lämnats, 468 eller mer än en femtedel äro

oexaminerade, därav t. ex. i Skara stift med 309 befattningshavare 128

och i Yisby stift med 100 befattningshavare 83. 103 befattningshavare

hava endast avlagt kyrkosångarexamen (ej organistexamen). Av de oexaminerade

hava endast ett fåtal erhållit K. M:ts dispens. Såsom huvudregel

måste uppställas, att orgelverket skall skötas av person, som därtill i behörig

ordning styrkt sin kompetens1), och detta torde böra gälla även för det fall,

att endast mindre orgelverk (orgelliarmonium eller kammarorgel) anskaffats. *)

*) Härom se vidare Avd. 1, s. 22 f.

Orgelverk i

varje kyrka

etc.

Kompetent

organist.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Riktlinjer för ny lagstiftning.

Mn"wgelape- ^ en håll har den uppfattningen gjort sig gällande, att orgelspelare

ocAZerfam ningen och ledningen av kyrkosången borde anförtros åt skilda perso
-

av kyrkosången.

ner.

Bär benämnas

kantor.

Privilegie
skyddet.

Med våra i allmänhet till invånarantalet relativt små församlingar

och med den ringa tillgången, särskilt å landsbygden, på personer med erforderlig

musikalisk utbildning, synes det dock vara lämpligast, att i anslutning

till den praxis, vilken i vårt land utbildats, såsom regel i varje

distrikt endast anställes en person, vilken har att svara såväl för orgelspeltången

som för ledningen av sången, församlingar med större invånarantal

och bättre ekonomiska resurser obetaget att för vardera av dessa uppgifter

anställa särskilda befattningshavare.

Yad angår benämningen å den person, som anställes för orgelspelningen

och ledningen av kyrkosången, skulle det nog i vissa trakter mest överensstämt

med vederbörandes önskningar, om det gamla klockarnamnet bibehållits.

Men den allmännaste uppfattningen torde dock vara, att med

den större betydelse, som måste tilläggas befattningshavarens kyrkomusikaliska

uppgift, en ändrad benämning lämpligen bör införas. Därvid synes,

då musikdirektörstiteln förbehållits dem, som avlagt de för kyrkan mindre

betydelsefulla musiklärar- och musikanförarexamina, valet huvudsakligen stå

mellan kyrkomusiker, organist och kantor. Kyrkomusiker är givetvis den benämning,

som bäst betecknar befattningshavarens huvudsyssla, men den har ej

ansetts lämplig som tilltalsord, och denna benämning bör i allt fall, om den införes,

vara förbehållen dem, som i kyrkomusikaliskt avseende förvärvat en viss

högre kompetens. För organist talar den övervägande betydelse, som vid

skötande av kyrkomusikerns uppgifter för närvarande tillkommer orgeln,

ävensom den mera omfattande utbildning, som kräves för orgelns skötande.

Med den alltmer ökade betydelse, som särskilt i senare tid tillagts sången,

framför allt körsången, torde dock ett visst företräde böra tillkomma den

i stora delar av vårt land redan införda benämningen kantor (i äldre tid

egentligen körledare). Yidtages eu dylik namnändring, möter givetvis ej

hinder, att där i större församling särskild person anställes för kantors

icke kyrkomusikaliska uppgifter, för denne bibehålies benämningen klockare1).

Dock bör i så fall föreskrift meddelas, att klockarbefattning ej må, på sätt

i en del församlingar skett, förenas med kyrkvaktareänst, vilket i sin mån

torde hava bidragit till klockarbenämningens nuvarande impopularitet.

Särskilt har tvekan uttalats, om icke genom en sålunda ändrad

benämning på klockarsysslan privilegieskyddet komme att rubbas. På sätt

‘) Se vidare s. 166, 220 f.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Biktlinjer för ny lagstiftning. 185

förut erinrats1), synes, särskilt om en ordnad pensionering införes för kantorer

och deras efterlevande, den huvudsakliga betydelsen av privilegierna

ligga i det skydd, som genom dem tillförsäkrats klockare och organister

att få behålla sina boställsförmåner. Redan den omständigheten, att benämningen

kantor framhåller en av de uppgifter, som ostridigt redan före

privilegiernas utfärdande kommit att ingå i den gamla klockartjänsten,

innebär härutinnan en viss trygghet, och om tillika, på sätt av 1908 års

kommitterade föreslagits, uttryckligt stadgande intages i lagen, att kantor

skall äga åtnjuta de klockare och organister tillförsäkrade förmåner och

rättigheter, torde vederbörlig säkerhet hava vunnits, att åtminstone innehavare

av odelade kantorsbefattningar få bibehålla klockares och organisters

boställsförmåner jämte nådårsrätten, om den kommer att kvarstå.

Huru det, där kantorsgöromålen uppdelas på flera befattningar, kommer

att ställa sig särskilt med nådårsrätten, torde ej kunna i lagstiftningsväg

regleras. Blir vid dylik uppdelning tvist, till vilken befattningshavares

avlöning befintliga boställen eller andra avlöningstillgångar skola användas,

bör frågan därom i första hand ankomma på K. M:ts provning2).

Beträffande kantorerna måste huvudvikten givetvis läggas på deras Huvudvikten

kyrkomusikaliska verksamhet, vartill, utom biträde med sång och orgelspel

vid gudstjänster och förrättningar, äro att hänföra bl. a. undervisning i verksamhet™.

kyrkosång åt konfirmander samt bildande, inövande och ledande av kyrkokör.

Frågan är emellertid, huru det vid klockarinstitutionens omreglering Kantor bor

skall ställas med övriga mera materiella bestyr, som hittills varit förbund na

med klockarbefattningen. Tydligt är, att kantorerna, på sätt redan i all- göromål.

mänhet skett, böra befrias från de utav dessa bestyr, som äro av beskaffenhet

att lämpligen kunna under eget ansvar skötas genom kyrkvaktare eller

annan lägre kyrkobetjening. Redan nu finnas, med undantag delvis för

Yisby stift, i flertalet församlingar kyrkvaktare3), och torde det kunna antagas,

att om lagstiftningen angående kantorerna ordnas på nu ifrågasatt

sätt, även utan uttrycklig bestämmelse i lag kyrkvaktare efter hand

överallt komma att anställas. Tills detta skett, får församling, som

saknar kyrkvaktare, på annat sätt sörja för ifrågavarande göromåls

bestridande. Till dessa kunna bl. a. hänföras sådana uppdrag som

t. ex. att verkställa kyrkans städning och vädring samt ombesörja dess

upplysning och uppvärmning, att hålla kyrkogård och kyrkovali städade samt

Se Avd. 1, s. 194.

s) Jfr s. 190.

s) År 1908 saknades sädana endast i 77 församlingar.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Riktlinjer för ny lagstiftning.

Kantors ej

kyrkomusikaliska

uppgifter.

Särskild befattningshavare

för de ej

kyrkomusikaliska

bestyren.

vägar därå gångbara, att verkställa ringning och klämtning, därest skyldigheten

därtill ej är förbunden med innehav av viss jord, ävensom tornurets

skötsel, att fullgöra de uppdrag, klockaren haft vid eldsvåda etc,

att tillse att kyrkan i god tid öppnas och sedan åter stänges, att

ställa allt i behörig ordning för gudstjänst eller förrättning samt efter

slutad gudstjänst eller förrättning åter ställa allt i ordning, att framsätta

Pollen vid kyrkotagning, att hava till hands jordfästningsskovel och mull

vid begravning, varmt vatten vid dop etc., att tillse, att skrivmaterialier

finnas i sakristian, att uppbära böcker och andra för gudstjänsten erforderliga

handlingar från pastorsexpeditionen till kyrkan samt därefter återställa

dem till expeditionen, att i den mån kronobetjäningen ej därför tages i

anspråk, verkställa kallelser till inställelse inför pastor eller kyrko- ocli

skolråd, ävensom att vid kyrko- och skolrådssammanträden samt kyrkostämmor

lämna erforderligt vaktmästarbiträde.

Åtskilliga av de klockaren hittills åliggande, ej kyrkomusikaliska bestyren

äro emellertid av den natur, att å ena sidan det ej lämpligen kan

åläggas den lägre kyrkobetjäningen att utföra desamma eller åtminstone att

vara för dem i första hand ansvarig, samt å andra sidan en överflyttning

av sagda bestyr till pastor, kyrkorådet och kyrkovärdarna åtminstone i

större församlingar ej gärna kan ifrågasättas. Till sådana bestyr höra —

jämte uppsikten över den lägre kyrkobetjäningen och uppsättande av psalmnumren

på nummertavlorna — vården och tillsynen över kyrkan och dess

lösa egendom, uppbörd av kollektmedel samt avgifter till kyrkan för sådant

begagnande av hennes tillhörigheter, varför särskild avgift är fastställd, antecknande

av nattvardsgäster samt uppsikten över kyrkogård eller begravningsplats.

Härtill komma erforderligt biträde å pastorsexpeditionen samt vid förskrivning

och mantalsskrivning, ävensom verkställande av lysning till äktenskap och

uppläsande av allmänna kungörelser samt hållande av s. k. mässfallsgudstjänst.

I större distrikt, särskilt sådana i vilka stad ingår, äro dessa bestyr

ofta av den omfattning, att desamma, eventuellt i förbindelse med uppdrag

på diakoniens område, kräva en persons uteslutande arbetskraft, och synes

det, där så är fallet, vara lämpligast att för dessa anställes särskild befattningshavare,

för vilken kan användas antingen, på sätt ovan nämnts, den

gamla benämningen klockare eller annan efter arbetets huvudsakliga art

lämpad benämning (kyrkofogde etc.), samt att kantorns uppgifter begränsas

till huvudsakligen kyrkomusikalisk verksamhet. För eu sådan anordning

talar särskilt, att den, som tagit musiken till huvudkall, ofta saknar intresse

och fallenhet för dylika ej musikaliska uppgifter.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Riktlinjer för ny lagstiftning.

I flertalet distrikt kava emellertid dessa bestyr icke sådan om-™nL*sbefattf''åttaing,

att särskild person för dem behöver anställas, men förhållandet ningar.

ställer sig väsentligen olika i större distrikt, där behov finnes av avsevärt

biträde å pastorsexpeditionen och ett flertal förrättningar förekomma jämväl

å vardagar, samt i de mindre distrikten.

I större distrikt torde ifrågavarande bestyr i regel vara av sådan om- fantorsbefatt

fattning, att de jämte den kyrkomnsikaliska verksamheten, som alltid bör ning.

betraktas som det väsentliga, kunna, eventuellt jämte uppdrag på diako

niens område, anses taga den huvudsakliga delen av kantorns verksamhet

i anspråk. För sådant fall bör eu självständig kant örslefältning inrättas,

och gäller detta särskilt, där ett distrikt består av två eller flera

församlingar eller kantor skall tjänstgöra vid två eller flera kyrkor eller

predikolokaler. Yäl har ovan framhållits, att den, som tagit musiken till

huvudkall, ofta saknar intresse och fallenhet för de ej kyrkomnsikaliska

uppgifterna, men synes det dock, som om då en församling ej kan avlöna

en person uteslutande för de kyrkomusikaliska uppgifterna och utsikt till

avsevärda inkomster genom musikaliska bisysselsättningar ej förefinnes, de

för kantors utkomst erforderliga inkomsterna lämpligast böra vinnas, genom

att lian i erforderlig omfattning övertager vissa klockaren hittills åliggande

mera materiella bestyr.

I mindre distrikt åter, där kantor tjänstgör endast vid en kyrka och

ett större antal förrättningar å vardagar ej plägar förekomma samt kantors syssla.

kyrkomusikaliska verksamhet huvudsakligen är begränsad till sön- och

helgdagar, synas, särskilt där avsevärt biträde å pastorsexpeditionen ej erfordras,

förutsättningar för inrättande av självständig kantorsbefattning ej

föreligga, utan platsen böra anordnas såsom bisyssla och härför erforderlig

begränsning ske i kantors göromål, så att dessa ej verka hinderligt på

den huvudsyssla, vartill han för sin utkomst eljest är hänvisad. 1

någon omfattning torde i dylika mindre distrikt pastor samt kyrkoråd och

kyrkovärdar kunna, på sätt redan i viss omfattning skett, övertaga de

bestyr, från vilka kantor befrias, men i övrigt får distriktet sörja för,

att desamma på annat sätt behörigen fullgöras. Begränsningen bör närmast

avse de materiella bestyr, som äro förlagda till vardagar, men synas

även fordringarna på den kyrkomusikaliska delen av kantors verksamhet

i viss mån kunna minskas.

Det kunde val synts lämpligast, om kantorsbefattningen i distrikt,

där den anordnas som bisyssla, övertoges av eu musikaliskt utbildad

person, vilken i övrigt sökte skaffa sig inkomst genom annan musikalisk

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Biträdande

kantorgbefatt
ning.

Riktlinjer för ny lagstiftning.

verksamhet. Av infordrade uppgifter framgår emellertid, att i flertalet

av de distrikt, som härvid komma i fråga, möjlighet till avsevärd extra

inkomst för kantor genom dylik verksamhet ej förefinnes. För ej

självständiga kantorsbefattningar synes man därför liksom hittills väsentligen

vara hänvisad till folkskollärarkåren. Flertalet pastorsämbeten hava

oek vitsordat, att föreningen med lärartjänst icke vare sig från kyrkans

eller skolans synpunkt medfört avsevärda olägenheter. I senare tid bär

väl från lärarkårens sida en strävan gjort sig gällande att vinna befrielse

från kantorsbefattningarna, men detta synes huvudsakligen vara fallet i

sådana trakter, där klockar- och organistlönerna äro oproportionerligt små,

och torde det kunna antagas, att om avlöningarna bliva mera avpassade

efter arbetet och utbildningen, kyrkan må kunna påräkna, att i flertalet

församlingar, där självständiga kantorsbefattningar ej inrättas, kantorssysslan

fortfarande kommer att vara med folkskollärarbefattning förenad. Där

denna förening skett på ett stadigvarande sätt, kan befattningen lämpligen

kallas skolkantorsbefältning.

Då i Danmark degnekallen nedlades, fördelades degnens förrättningar,

till vilka orgelspelningen ej räknades, mellan skollärarna i socknen på det

sätt, att en del ålades läraren i den by eller det skoldistrikt, där kyrkan

låg, andra uppdrogos åt lärarna i varje skoldistrikt samt återstoden förbeböllos

den bland socknens lärare, som utsågs till kirkesanger. Denna anordning

har i huvudsak bibehållits. Till kirkesanger utses den bland

socknens lärare, som anses därtill bäst skickad. Lärare är skyldig åtaga

sig befattningen, men menighetsrådet kan när som helst fråntaga honom denna

och uppdraga den till en annan av socknens lärare, om denne anses därtill bättre

skickad. Till organistsyssla är distriktet ej skyldigt antaga lärare i skolan, men

lärarplats kan med vederbörligt tillstånd anslås ledig med förpliktelse för sökanden

att mot i lag föreskrivet honorar tills vidare spela orgeln. Fn motsvarande

anordning är emellertid ej lämpad för vårt land. Med de bestyr, som

åligga kantorn, bör hans befattning helst vara förenad med den kyrkan

närmast belägna skolan, och man kan i allmänhet ej påräkna, att eu

blivande skollärare skall underkasta sig den för kantorsbefattningen ifrågasatta

dyrbara utbildningen, om han ej äger trygghet att få sina kostnader

därför ersatta, genom att kantorsbefattningen på ett stadigvarande sätt förenas

med skollärartjänsten.

Även om flertalet ej självständiga kantorsbefattningar komma att bliva

med folkskollårartjänst förenade, kunna dock förhållandena på sina ställen

vara sådana, att en annan anordning från kyrkans synpunkt finnes mera

s. 169 Kontrollera mot PDF

Riktlinjer för ny lagstiftning. 169

ändamålsenlig. Så kan det t. ex., där för diakonala uppgifter särskild

person anställes inom en församling, stundom befinnas lämpligt, att denne

jämväl övertager kantorsbefattningen. I en del distrikt är en stadigvarande

förening mellan kantors- och förskollärareänst överhuvud ej möjlig. En

förutsättning därför är nämligen, att skollärare och kantor tillsättas i samma

ordning och av samma valkorporation. Redan nu har i åtskilliga städer, även

sådana, där.klockar- och organistbefattningarna hittills varit med skollärareänst

förenade, skolväsendet lagts under den borgerliga kommunen och i samband därmed

lärares tillsättning överflyttats till en särskild folkskolestyrelse, åt vilken

rätten att tillsätta kantor ej gärna kan uppdragas. Därest strävandena att

från varandra skilja kyrka och skola vinna ytterligare anslutning, komma

säkerligen svårigheterna för inrättande av skolkantorsbefattningar att än

ytterligare ökas. Ej självständig kantorsbefattning, som icke på stadigvarande

sätt förenats med folkskollärartjänst, synes lämpligen kunna benämnas

biträdande kantorsbefattning''). Hinder möter naturligen icke att,

där skolkantorsbefattning ej inrättats, till innehavare av biträdande kantorsbofattning

med vederbörligt tillstånd utse t. ex. en av folkskolestyrelse i

stad vald lärare eller lärare vid kommunal mellanskola etc., men detta blir

ej en skolkantorsbefattning i egentlig mening.

Yad tjänståliggandena angår, äro de väl i sina huvuddrag gemensamma

för självständiga, skolkantors- och biträdande kantorsbefattningar, men

i vissa avseenden måste dock väsentligen olika krav ställas på innehavarna

av de skilda befattningarna.

I det följande kommer redogörelse att lämnas för de huvudgrupper

av tjänståligganden, som för kantor kunna ifrågakomma, med angivande

tillika i vilka avseenden särskilda regler böra gälla för olika slag av befattningshavare.

Det åligger kantor:

a) att upptaga och leda samt med orgelverket beledsaga sången vid

såväl allmänna gudstjänster som förrättningar i kyrka och gravkapell med

orgelverk;

b) att vårda orgelverket och hålla det behörigen stämt.

I 1915 års förslag har för betecknande av de fall, då kantor skall

i kyrkan biträda med ledningen av sången och orgelspelning, använts

uttrycket »vid allmän gudstjänst och vid kyrkliga förrättningar, som åligga

församlingens prästerskap». Häremot hava i en del av de avgivna yttran
'')

Jfr biträdande lärare enligt § 2 folkskolestadgan.

32 — Kloeiarutrcdningen. Afd. 2.

Tjänst åligganden.

s. 170 Kontrollera mot PDF

170 Riktlinjer för ny lagstiftning.

dena framställts erinringar. Särskilt har det framhållits, att det vore

tveksamt, om under det använda uttrycket inginge sådana gudstjänsttillfällen

som t. ex. barn-, ungdoms- och missionsgudstjänster, kyrkliga minneshögtidligheter,

bibelförklaringar, katekes- och husförhör, som hölles i

kyrka, prästval, visitationer etc. Vad stiftsstadgarua angår, har i dem för

betecknande av de fall, då klockaren skall biträda i kyrkan, vanligen använts

uttrycket »de gudstjänsttillfällen, som äro genom lag påbjudna eller

av vederbörande prästerskap anordnas att i kyrka ske». Särskilt har inskärpts

hans skyldighet att biträda vid rättegångsgudstjänst. I enlighet

härmed utgå oek i allmänhet de för särskilda församlingar utfärdade instruktionerna

från, att befattningshavaren skall biträda vid de sedvanliga

gudstjänsterna å sön- och helgdagar ävensom vid andra i kyrkohandboken

föreskrivna eller eljest anordnade gudstjänster eller andaktsstunder, jämväl

å vardagar, åtminstone om de anordnas av prästerskapet eller han av detta

därom anmodas. Stundom uppräknas vissa mer eller mindre allmänt förekommande

gudstjänsttillfällen, såsom konfirmationer, prästvigningar, prästmötes-

eller prästsällskapspredikningar, rättegångs- och tingspredikningar,

bibelsällskaps årshögtider, passionspredikningar, barngudstjänster, morgonböner,

veckopredikningar, bibelförklaringar, husförhör, missionsgudstjänster,

aftonböner jul- och nyårsafton samt folkskolans terminsavslutningar, om de

ske i kyrka. Så vitt framgår av de lämnade uppgifterna, biträda

ock för närvarande befattningshavarna i regel ej endast vid de i kyrkolagen

och kyrkohandboken upptagna gudstjänsttillfällena utan även vid

andra för församlingen av prästerskapet i kyrkan anordnade allmänna

gudstjänster.

Beträdande allmänna gudstjänster eller andaktsstunder å annan plats

än i kyrka innehålla stiftsstadgarna ej mera fullständiga föreskrifter.

I stadgan för Skara stift upptages husförhör och i instruktionen för

Lunds stift bibelförklaring å annan plats än i kyrka. I en del av de

för särskilda församlingar utfärdade instruktionerna har befattningshavaren

ålagts att, efter pastorsämbetets bestämmande, biträda även vid gudstjänstliandlingar

utom kyrka, jämväl i skolhusen. Men i regel synes, om

än klockaren-organisten, där han tillika är skollärare, sköter musiken vid

andaktsstunder (bibelförklaringar), som hållas i den skola, där han är anställd,

det mera vara att räkna till undantagsfall, åtminstone om andaktsstunderna

ej hållas i omedelbar närhet till kyrkan, att biträde därvid med

sång eller orgelspel av pastor påkallas och av befattningshavaren mer eller

mindre frivilligt lämnas, så vida förbehåll därom ej gjorts vid tillsättningen

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Riktlinjer för ny lagstiftning.

eller särskild ersättning därför bestämts. Detta gäller även sådana

fall, då, på sätt numera i stor utsträckning sker, i löneregleringsresolution

för prästerskapet föreskrives, att å andra platser än i pastoratets ordinarie

gudstjänstlokaler skall hållas andaktsstund, allmän gudstjänst eller annan

andaktsstund etc., alldenstund dylika gudstjänster endast undantagsvis hållas

i fullständig gudstjänstform utan mera äro att likställa med bibelförklaringar.

Det är av vikt ej mindre för prästerskapet än för befattningshavarna

själva, att deras skyldigheter härutinnan så vitt möjligt bestämmas. Tydligt

är, att kantorerna skola medverka vid de i kyrkolagen och kyrkohandboken

upptagna gudstjänster, vid vilka psalmsång förekommer: dels allmänna

gudstjänster å sön- och helgdagar (ottesång, högmässogudstjänst och aftonsång

eller i deras ställe anordnade gudstjänster i kyrka), dels veckogudstjänster

(veckopredikan, offentlig morgon- och aftonbön, husförhör och bibelförklaring i

kyrkan m. m.), dels ock särskilda gudstjänsttillfällen, såsom allmänt skriftermål,

nattvardsgång, vissa invigningsgudstjänster etc., men detsamma synes även

böra gälla andra av myndighet föreskrivna eller för församlingen av prästerskapet

anordnade allmänna gudstjänster, vid vilka mässa och psalmsång förekomma,

liksom ock för folkskolans terminsavslutningar, om de hållas i kyrka.

Yad sålunda anförts, bör givetvis även gälla motsvarande gudstjänsttillfällen,

där de i stället för i kyrkan i sedvanlig, om än förkortad form,

d. v. s. med mässa och psalmsång, hållas i annan lokal än församlingskyrkan.

Däremot synes skyldighet ej böra stadgas för befattningshavaren att

biträda vid andaktsstunder, som i övrigt hållas av prästerskapet i annan

lokal än kyrkan, utan får det bliva beroende av beslut av församlingen

vid lönereglering eller överenskommelse med befattningshavaren, om han

skall vara skyldig att med eller utan ersättning biträda jämväl vid dylika

andaktsstunder, och detta även om föreskrift om deras hållande meddelats

i löneregleringsresolution för prästerskapet1).

Vad särskilda förrättningar angår, får man skilja mellan befattningshavarens

skyldighet att vid desamma biträda och frågan, om detta skall

ske med eller utan ersättning. Till den senare frågan återkommer jag

framdeles2). Någon anledning torde ej förekomma att fritaga befattningshavaren

från att, om han därom av enskild anmodas eller pastor så finner

nödigt, biträda vid förrättning, som av prästerskapet eller med dess tillstånd

sker i kyrkan å sådan plats, att dess orgelverk därvid kan användas,

’) Ifrågasättas kunde, om icke möjlighet borde beredas församling att vid tillsättning av skollärartjänst

göra förbehåll om skyldighet för skolläraren att mot viss ersättning biträda med orgelspelning

och ledningen av sången vid andaktsstunder i skolan eller inom det distrikt, vartill hans skola hör.

*) Se s. 208 f.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Biktlinjer för ny lagstiftning.

eller i gravkapell med orgelverk, och detta även om det gäller ieke församlingsbor.

Vid andra förrättningar synes däremot, med undantag för jordfästning

(se nedan), befattningshavarens biträde böra vara beroende på

enskild överenskommelse med honom. Detta bör även gälla, om enskild

förening för högtidlighet vill använda kyrkan. Någon anledning

att vidare påkalla kantors biträde vid sockenbud förefinnes ej. Om

kantor skall biträda vid nattvardsgång å ålderdomshem o. dyl., torde få bero

på beslut vid lönereglering eller särskild överenskommelse.

Kantors biträde med sång och orgelspelning skulle sålunda påkallas

vid i lag eller författning eller av offentlig myndighet föreskrivna eller av

församlingens prästerskap för församlingen anordnade allmänna gudstjänster

i kyrkan, så ock vid motsvarande gudstjänsttillfällen å annan plats än i

kyrkan, om mässa och psalmsång vid dem skola förekomma, ävensom vid skolavslutningar

i kyrka och särskilda förrättningar, som äga rum i kyrkan å sådan

plats, att dess orgelverk därvid kan användas, eller i gravkapell med orgelverk.

Det åligger kantor:

c) att tillhandagå med sång vid jordfästning, som sker å sådan plats,

att orgelverket i kyrka eller gravkapell ej därvid kan användas.

Efter 1915 års sakkunnigas förslag skulle sång av kantor utföras vid

jordfästning, som icke skedde i kyrkans kor, endast när den ägde rum

omedelbart före eller efter allmän gudstjänst och där så hittills varit brukligt.

Häremot hava i de avgivna yttrandena framställts erinringar. Det

har påyrkats, att kantor, om han därom anmodades, borde vara skyldig

att alltid vid jordfästning biträda med sång, liksom ock med orgelspelning,

om den ägde rum i gravkapell med orgelverk. Åtminstone borde detta

gälla, där befattningen ej vore förenad med skollärareänst. Av infordrade

uppgifter framgår ock, att för närvarande i 2,029 distrikt sång, åtminstone om

befattningshavaren därom anmodas, plägar förekomma, även där jordfästningen

äger rum å sådan plats, att orgelverk i kyrka eller gravkapell ej därvid kan användas.

Från flera pastorsämbeten i distrikt, där sång nu ej förekommer i dylika

fall, har ock uttalats önskvärdheten, att förändring därutinnan måtte ske.

Givet är, att biträde vid jordfästning på vardagar för eu kantor kan

medföra stor splittring i hans arbete, men om skälig hänsyn därtill

tagits vid lönens beräknande, synes distriktet kunna påkalla, att innehavare

av självständig kantorsbefattning, om han därom anmodas, biträder

med sång, även där förrättningen ej äger rum omedelbart före eller efter allmän

gudstjänst. Skulle distriktet genom beslut vid lönereglering eller sedermera be
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Riktlinjer för ny lagstiftning.

fria kantor från skyldighet härutinnan, bör i allt fall gälla, att kantor skall vara

pliktig med sång biträda vid jordfästning, som äger rum å viss för dylika förrättningar

av distriktet bestämd dag och tid i veckan. Särskilt är det av vikt,

att dylik tid utsattes, där begravningsplatsen är belägen avlägset från kyrkan.

För innehavare av skolkantors- och biträdande kantorsbefattning ställer

sig förhållandet delvis annorlunda. Dennes arbete som kantor bör så vitt

möjligt ordnas så, att det inskränkes till sön- och helgdagar. Hans biträde

med sång vid jordfästning, som ej äger rum omedelbart före eller

efter allmän gudstjänst eller å viss för dylika förrättningar bestämd dag

och tid i veckan, bör därför vara beroende av, att annan honom för

det allmänna åliggande tjänstgöring ej därför lägger hinder i vägen.

I större församlingar, där särskild klockare anställes, kan det sättas

i fråga, om icke sådan anordning borde vidtagas, att denne i stället för

kantor borde biträda med sång vid jordfästning, som äger rum å sådan

plats, att orgelverk i kyrka eller gravkapell ej därvid kan användas.

Det åligger kantor:

d) att tillse, att med kyrkobetjening ens hjälp psalmnumren anbringas

å nummertavlorna.

Av gammalt har uppdraget att anbringa psalmnumren å nummertavlorna,

där det ej fullgjorts av kyrkovärdarna, ansetts åligga klockaren, och

fullgöres det fortfarande i 1,437 distrikt genom denne. Från åtskilliga håll

har den önskan uttalats, att kantorerna måtte befrias från detta uppdrag,

som ofta verkade hinderligt för dem vid deras kyrkomusikaliska verksamhet,

och att det i stället skulle överflyttas på kyrkobetjäningen. I regel

torde härför ej möta något hinder, men bör dock i lag uttryckligen

stadgas, att nummeruppsättningen skall ske under kantors tillsyn och ansvar.

Kan i mindre församling anställd kyrkobetjäning ej därför lämpligen

anlitas, måste uppdraget tills vidare fullgöras av kantor.

Det åligger kantor:

e) att främja intresset för kyrkosången och verka för densammas höjande,

meddela undervisning i kyrkosång åt konfirmander ävensom verka för

bildande av samt inöva och leda kör, som biträder vid gudstjänster i kyrkan:

f) att mot särskild ersättning, vars belopp i händelse av tvist fastställes av

domkapitlet, meddela undervisning i sång i distriktets skolor.

Ett av huvudsyftemålen för den nya lagstiftningen är, att kantor i

större omfattning än förut skall främja intresset för kyrkosången och verka

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Riktlinjer för ny lagstiftning.

för densammas höjande. Särskilt vikt ligger därvid på, att han inövar

och leder kör, som biträder vid gudstjänster i kyrka. 1915 års sakkunniga

utgingo från, att kantor, som tillika vore skollärare, måste anses sakna

tid härför. Detta motsäges av erfarenheten. Av 889 distrikt, där klockaren,

organisten eller kantorn (kyrkosångaren) för närvarande leder kyrkokör,

om än i ett flertal fall av tillfällig beskaffenhet, äro 530 sådana, där

hans befattning är förenad med skollärartjänst. I det hela kan man

säga, att om det endast gäller barnkör, eu kantor, som tillika är

folkskollärare, har lättare att inöva och leda eu sådan kör än annan kantor,

helst utbildningen till ej oväsentlig del kan ske på den för sångundervisningen

i skolan avsedda tid, och torde även eljest, där fråga endast är

om en kör av mera tillfällig art, som allenast biträder å större högtidsdagar,

svårighet i regel ej möta för en intresserad skolkantor att utan

hinder för skolarbetet inöva och leda dylik kör, där sådan kan bildas. A

innehavare av skolkantorsbefattning synes därför kunna och böra ställas

den fordran, att han åtminstone skall söka bilda samt inöva och leda kör

av skolbarn eller andra, som biträder vid kyrkliga högtider, vespergudstjänster

o. dyl. Större minimifordringar torde i regel ej heller kunna ställas på innehavare

av biträdande kautorsbefattning. Är det däremot fråga om innehavare av

självständig kantorsbefattning, för vilken befattningen är avsedd att vara hans

huvudsakliga verksamhet, bör av honom kunna fordras, att han söker verka

för bildande av samt inövar och leder särskild kyrkokör eller annan

stående kör, bland vars uppgifter ingår att biträda vid gudstjänster i kyrkan.

Då det gäller ledande av kör, är kantor givetvis i väsentlig grad beroende

av det stöd, som lämnas av musikaliskt intresserade inom distriktet,

och i vad mån erforderliga medel ställas till hans förfogande. Särskilt

gäller detta, om stående, avlönade koral- eller hymnkörer skola bildas. Det

torde därför ej vara möjligt att i allmän författning lämna närmare föreskrifter

om beskaffenheten av den kör, som i särskilda distrikt bör ifrågakomma.

Men distrikten äro naturligen oförhindrade att vid lönereglering,

i den mån hänsyn därtill tagits vid lönernas beräknande, liksom ock vid

beviljande av särskilda medel för kör verksamheten, därutinnan uppställa

särskilda villkor. Där så sker vid lönereglering, synes dock i allmänhet

vara lämpligast, att för körledning bestämmes särskild ersättning, som

kommer att utgå, endast om och i den mån kör av angiven beskaffenhet

bildas och övas. Särskilt är detta av vikt, då fråga är om skolkantorsbefattning,

alldenstund skolarbetet ofta kan hindra skolkantor att inöva och

leda kör av mera stadigvarande art.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Riktlinjer för ny lagstiftning.

175

Från kyrkans sida kar särskild vikt lagts på, att konfirmander av

kantor erhålla undervisning i kyrkosång. Om den begränsning göres, att

undervisningen ej överskrider t. ex. en timma i veckan den tid konfirmationsundervisningen

pågår, synes hinder ej möta, att sådant uppdrag jämväl

lämnas innehavare av skolkantors- eller biträdande kantorsbefattning.

För innehavare av självständig kantorsbefattning, vars distrikt ofta omfattar

flera församlingar eller två eller flera konfirmationsavdelningar, kan

närmare begränsning, än vad som skett i 1915 års förslag, ej lämpligen

göras. Även för innehavare av självständig kantorsbefattning bör

emellertid som huvudregel gälla, att undervisningen ej skall omfatta mera än en

timma i veckan för varje konfirmationsavdelning den tid undervisningen

pågår, och bör tillika tillses, om icke genom sammanslagning av olika konfirmationsavdelningar

för undervisningen i sång kantors arbete må kunna minskas.

På sätt framgår av de lämnade uppgifterna, har det i flera fall visat

sig vara av vikt, att kantor meddelar undervisning i sång åt skolbarn i

distriktets skolor. Beträffande innehavare av självständig kantorsbefattning

har därför synts lämpligt att i lagen förbehåll göres om skyldighet för honom att

meddela dylik undervisning mot särskild ersättning, vars belopp i händelse

av tvist skall fastställas av domkapitlet. För skolkantor och biträdande

kantor synes motsvarande skyldighet ej böra föreskrivas, utan får det, om

deras biträde härutinnan skulle påkallas, bliva beroende på överenskommelse

mellan kantor och distriktet.

Med det intresse, som på senare tid väckts för bildande av hembygdskörer,

kunde det ifrågasättas, om icke förbehåll bort göras om skyldighet

för innehavare av självständig kantorsbefattning att jämväl mot särskild

ersättning leda sådan kör, men synes dock, då frågan härom i annan ordning

är under utredning, anledning för närvarande ej föreligga att intaga

dylikt förbehåll. I viss mån torde förslaget verka till förmån för bildande

av kembygdskörer, då kantor anses hava fullgjort sin körledande verksamhet,

om han inövar och leder annan kör än kyrkokör, bland vars uppgifter

ingår att biträda vid gudstjänster i kyrkan.

Det åligger kantor:

g) att där å sön- eller helgdag prästen av sjukdom eller annat hinder är urståndsatt

att fullgöra sin tjänst i kyrkan och annan behörig person ej kan för gudstjänstens

förrättande anlitas, verkställa lysning till äktenskap, uppläsa allmänna

kungörelser och, där föreskrift därom meddelats, förrätta mässfallsgudstjänst.

I 1915 års sakkunnigas förslag upptogs bland kantors åligganden att.

opaginerad Kontrollera mot PDF

17G

Riktlinjer för ny lagstiftning.

dur manlig kantor tjänstgjorde, vid mässfall leda församlingens gudstjänstfirande

med psalmsång, bibelläsning och bön. Detta stadgande har avstyrkts

av en del av de i ärendet hörda. Andra åter hava påyrkat, att

kantor jämväl skulle hava skyldighet efter pastors anvisning uppläsa en

lämplig predikan. Det är väl av vikt, att regler lämnas angående s. k.

mässfallsgudstjänst, men det synes tveksamt, om kantor alltid må vara den

lämpligaste att förrätta sådan gudstjänst, särskilt om därmed skall vara

förbundet jämväl uppläsande av en predikan. Ofta torde, i likhet med vad

som föreskrives i reglementet för Lappmarks ecklesiastik verk, annan församlingsbo

därför vara mera skickad, om han finnes till hands. Särskild

anordning erfordras i allt fall, om kvinnlig kantor tjänstgör. Lämpligast

synes därför vara att i lagen om kantorer allenast införes ett stadgande,

som bland kantors åligganden upptager, att, där föreskrift därom meddelats,

förrätta mässfallsgudstjänst, och att i särskild författning domkapitlet bemyndigas

uppdraga åt kantor eller annan lämplig person att vid mässfall

leda församlingens gudstjänstfirande medelst psalmsång, läsning och bön i

enlighet med de närmare anvisningar, som av domkapitlet meddelas.

Det åligger kantor:

h) att lämna biträde vid vården om kyrkan och dess lösa egendom, vid uppbörd

av kollektmedel och avgifter till kyrkan för sådant begagnande av hennes tillhörigheter,

varför särskild avgift är fastställd, ävensom vid uppsikten över kyrkogård

och begravningsplats samt över kyrkobetjäningens fullgörande av dess

åligganden.

Enligt 1915 års sakkunnigas förslag skulle från kantorn avlyftas det

ekonomiska ansvar, han för närvarande hade för kyrkans lösa egendom

samt kollektmedel och uppburna avgifter för begagnande av vissa kyrkans

tillhörigheter. I stället skulle kantor härutinnan endast biträda pastor.

Motivet härtill synes till en del hava varit att möjliggöra för folkskollärare,

vilken såsom sådan vore valbar till kyrkorådet, att bibehålla denna valbarhet,

även om han utsåges till kantor. Om det än kan synas oegentligt,

att kantor, som i såväl disciplinärt som andra avseenden bör stå under kyrkorådet,

är medlem av detta, torde i övrigt icke något vara att erinra mot den föreslagna

förändringen, så vitt gäller skolkantors- och biträdande kantorsbefattningar.

I de fall, då sådana komma att inrättas, torde ett flertal av de

åligganden, från vilka kantor därigenom befrias, i regel utan större olägenhet

kunna, på sätt redan i viss omfattning skett, övertagas av pastor,

kyrkoråd och kyrkovärdar. En motsvarande inskränkning torde också

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

JRilctlinjer för ny lagstiftning.

kunna göras, då det gäller uppsikten över kyrkogård ock begravningsplats

samt över kyrkobetjäningens fullgörande av dess åligganden. Det biträde, som

av innehavare av skolkantors- eller biträdande kantorsbefattning i dessa avseenden

fortfarande skulle lämnas, bör emellertid betecknas ej endast såsom biträde

åt pastor utan såsom biträde åt denne och kyrkorådet. I de distrikt åter,

där självständiga kantor sb ef ältning ar inrättas, skulle genom en dylik förändring

önskemålet att i större församlingar söka lätta eller åtminstone ej öka prästerskapets,

kyrkorådens och kyrkovärdarnas arbetsbörda ej vinnas. För innehavarna

av självständiga kantorsbefattningar torde därför, utan avseende

på att de därigenom i regel bliva uteslutna från valbarhet till kyrkorådet,

deras tjänståligganden i förevarande avseende böra, om än med bortfallande av

föreskrifterna om borgens avlämnande, bestämmas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som skett i 1908 års förslag till stadga. Särskilt bör kantor

havå att tillse, att genom kyrkobetjäningen nattvardskärlen hållas rena.

Det åligger kantor:

i) att hava viss expeditionstid för besök i tjänsteärenden samt att i den

ordning, som med pastor överenskommes, inhämta kännedom om, vad vid

gudstjänst skall förekomma;

k) att biträda vid anteckning av nattvardsgaster.

I 1908 års förslag till stadga upptogs föreskrift, att kantor före gudstjänstens

början i sakristian skulle hava en bestämd expeditionstid för att

mottaga och ordna samt sedan, innan gudstjänstens början, till tjänstgörande

präst överlämna inkomna äktenskapslysningar, kungörelser och legala

handlingar. 1915 års sakkunniga uteslöto i sitt förslag stadgandet om

viss expeditionstid för kantor före gudstjänsten och intogo däri endast

föreskrift, att kantor före högmässogudstjänstens början skulle i sakristian

mottaga och till tjänstförrättande prästen avlämna äktenskapslysningar,

tacksägelser, kungörelser och andra legala handlingar, som skulle meddelas

från predikstolen. Det är delvis oklart, vad med sistnämnda stadgande

avses. Gäller det handlingar, som finnas å pastorsexpeditionen eller

inkommit till pastor, synes anledning i allmänhet ej förekomma, att kantor

skulle behöva vara mellanhand vid deras överlämnande till tjänstförrättande

pastor. Har kantor själv mottagit handlingar, som skola uppläsas i kyrkan,

torde det falla av sig själv, att han bör överlämna dem till pastor

helst i så god tid, att denne före gudstjänsten kan hinna genomgå och

granska desamma. Att stadga en viss expeditionstid strax före gudstjänsten

allenast för att enskilda församlingsmedlemmar skola få tillfälle i sista

23 — Klockarutredningen. Afd. 2.

s. 178 Kontrollera mot PDF

Biträde &

pastorsexpeditionen,

kyrkoskr ivare.

178 Riktlinjer för ny lagstiftning.

stund inlämna kungörelser o. dyl., är näppeligen påkallat, och det desto

mindre, som kantor vid den tiden behöver vara å orgelläktaren för att vidtaga

förberedande åtgärder för orgelspelningen. Förslaget om en viss, om

än kort expeditionstid för kantor för besök i tjänsteärenden är emellertid

värt beaktande. Särskilt där kantor är bosatt i annan församling än

pastor, kan det hava sin betydelse, att församlingsmedlemmar till kantor

för vidare befordran till pastor må kunna överlämna anmälningar o. dyl.

En sådan expeditionstid kan naturligen, om det så finnes lämpligt, förläggas

till söndagen före gudstjänsten, men synes det dock, särskilt om

kantor är bosatt i samma församling som pastor, vara mera ändamålsenligt,

att den förlägges till söckendag å tid, då pastorsexpeditionen är öppen.

Av gammalt har i ett flertal församlingar varit sed, att klockaren å

predikstolen uppburit tacksägelser, lysningar, kungörelser etc., och detta

iakttages ännu i 469 distrikt. I större församlingar, framförallt i sådana, varest

särskild klockare anställes, bör detta fortfarande iakttagas. Emellertid synes

anledning ej föreligga att i lag därom intaga allmän föreskrift, helst det för

en kantor, som sköter orgelspelningen, ofta torde vara olämpligt att vid

den tiden lämna orgelläktaren. Skulle i viss församling särskilt behov därav föreligga,

kan saken ordnas genom förbehåll vid lönereglering eller särskild

överenskommelse. I många fall torde, på sätt i eu del distrikt sker,

detta åliggande kunna fullgöras av kyrkvaktare eller annan kyrkobetjäning.

Av gammalt har det likaledes iakttagits, att klockaren före predikodag

eller före gudstjänsten skolat infinna sig hos pastor för erhållande av

kännedom om, vad vid gudstjänsten skall förekomma. Detta har numera

i huvudsak kommit ur bruk jämväl beträffande klockare, bosatt i moderförsamling

eller annexförsamling med särskild präst. Det är väl erforderligt,

att kantor i god tid erhåller kännedom om, vad vid gudstjänsten

skall förekomma, men erfordras härför långtifrån alltid besök hos pastor.

Stadgandet synes därför endast böra innehålla, att kantor i den ordning,

som med pastor överenskommes, skall inhämta dylik kännedom.

För innehavare av skolkantors- och biträdande kantorsbefattning bör biträdet

vid anteckning av nattvardsgäst^’ inskränkas till de fall, då anteckningen kan ske

å kantors expeditionstid eller i kyrkan i sammanhang med allmän gudstjänst.

En viktig fråga är, huru det skall förhållas med kantors biträde di

pastorsexpeditionen. Allmänt är man ense därom, att kyrkoherdarna

i de större församlingarna, där deras själavårdande arbete bäst behöves,

äro så upptagna av expeditionsgöromål icke allenast för den kyrkliga

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Riktlinjer för ny lagstiftning.

församlingens utan även för statens räkning, att föga tid blir övrig för det

egentliga prästerliga arbetet, och att deras kyrkligt-administrativa arbete

visar tendens att alltjämt ökas. För undanröjande av olägenheterna härav

har bl. a. ifrågasatts, att lättnad skulle beredas prästerskapet, dels därigenom

att kantorerna (klockarna) i större omfattning än hittills skulle biträda å

pastorsexpeditionen, dels på det sätt, att särskilda kyrkoskrivare skulle med

bidrag av allmänna medel anställas i större församlingar, särskilt sådana,

som hade över 5,000 invånare. Mot sistnämnda förslag hava kammarkollegium

och statskontoret erinrat, att vid bestämmandet av de lönebelopp,

som funnes stadgade i prästlöneregleringslagen, hänsyn tagits till, att i

prästernas åligganden inginge skrivgöromål av ifrågavarande art. Ämbetsverken

kunde vid sådant förhållande ej tillstyrka, att härför anställdes

särskilt avlönade biträden. Förhölle det sig så, vilket ämbetsverken ej

ville förneka, att den avlöning, vilken enligt berörda lag kunde tillkomma

prästerskapet i församlingar med särskilt betungande expeditionsgöromål, i

många fall vore otillräcklig, syntes detta missförhållande böra avhjälpas,

icke genom anställande av avlönade skrivbiträden, utan genom ändring av

prästlöneregleringslagen, närmast då genom höjning av de i dess 4 § fastställda

maximibeloppen för särskilt lönetillägg i vissa fall till kyrkoherde

och komminister. Den uppfattning, ämbetsverken sålunda uttalat, synes i

vissa punkter föranleda erinringar. Redan nu har i ett flertal större församlingar

genom frivilliga åtaganden från deras sida kyrkoskrivare eller

skrivbiträden, avlönade av församlingarna, anställts å pastorsexpeditionerna,

och om än det — med undantag för Stockholm och Göteborg — endast

är ett fåtal församlingar, där pastor i sin civila arbetsbörda har avsevärt

biträde av klockaren, finnas dock eu del församlingar, i vilka dylikt biträde

i ej ringa omfattning lämnas av denne. Där i sådana församlingar

löneregleringar för prästerskapet ägt rum, har man givetvis utgått från

detta förhållande vid beräknande av prästerskapets arbetsbörda. Det är

även tveksamt, om det kan anses överensstämma med de principer, på

vilka 1910 års prästlöneregleringslag är byggd, att anlita den utväg, ämbetsverken

ovan ifrågasatt. I motsats mot vad tidigare gällt, synes nämligen

nämnda lag utgå från, att de löner, som enligt densamma bestammas,

skola utgöra ersättning allenast för prästerskapets eget arbete, ej för

avlönande av biträde. Är arbetet på pastorsexpeditionen större, än vad

de därå anställda prästmännen, utan åsidosättande av övriga dem åliggande

göromål, kunna medhinna, anvisar berörda lag ej annan utväg än att öka

antalet prästerliga krafter genom anställande av ständig adjunkt, avlönad genom

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Riktlinjer för ny lagstiftning.

de för prästerskapets avlöning inom pastoratet avsedda medel, sålunda om utdebiteringen

därför överstiger visst belopp, genom bidrag från kyrkofonden.

Med hänsyn härtill tala starka skäl för, att man åtminstone i första

hand söker bygga på den lagstiftning, som nu finnes, samt på rådande

praxis och i enlighet därmed tillse, i vad mån erforderlig lättnad må

kunna beredas prästerskapet genom att i ökad utsträckning taga i anspråk

kantorns (klockarens) arbete och på frivillighetens väg söka få församlingarna

att anställa kyrkoskrivare (skrivbiträden) å pastorsexpeditionerna.

Till stöd för förslaget, att kantorerna i ökad utsträckning skulle tagas

i anspråk för arbete på pastorsexpeditionerna, talar särskilt, att då de

genom den nya lagstiftningen med prästerskapets betungande befrias från

åtskilliga göromål, vilka, om än ej faktiskt, så dock lagligen ålegat dem,

det med skäl kan fordras, att ersättning därför i annan form beredes prästerskapet,

där detta är i behov av lindring i sin arbetsbörda, ävensom att många innehavare

av självständiga kantorsbefattningar, om bland deras åligganden ej

komme att ingå biträde å pastorsexpeditionen, icke skulle få sådan sysselsättning,

att befattningen kunde sägas utgöra deras huvudsakliga verksamhet.

Yad kantors expeditionsarbete angår, synes i allmän författning närmare

bestämmelser därom ej kunna meddelas, än att däri skall ingå biträde

vid förskrivning och mantalsskrivning samt att det i övrigt så vitt

möjligt bör ordnas så, att det må kunna utföras å tid, då pastorsexpeditionen

är för allmänheten öppen, och att det, särskilt där skrivhjälp finnes

å pastorsexpeditionen, må komma att innefatta vissa bestämda åligganden,

som av kantor utföras på eget ansvar under pastors tillsyn. Till sådana

åligganden torde bl. a. vara att hänföra: att föra vissa böcker och förteckningar

samt ur dem göra föreskrivna utdrag, att ifylla betygsblanketter

efter församlingsboken, att upprätta tacksägelser för avlidna och lysningar,

att efter av pastor uppgjord lista utskriva kungörelser om gudstjänsttider,

nattvardsgångar och kollektör, att hålla i ordning allmänna författningar,

cirkulär och kungörelser samt sörja för deras inbindning, att å kungörelser

göra anteckning om skedd uppläsning eller datum för densamma, att verkställa

vissa av myndighet föreskrivna undersökningar samt att åtminstone

delvis ombesörja församlingsböckernas omskrivning. Ännu större hjälp skulle

beredas prästerskapet, om sådan ändring skedde, att vissa intyg och betyg

finge på eget ansvar utfärdas av kantor eller särskild klockare, som därtill

efter statistiska centralbyråns hörande erhållit domkapitlets bemyndigande.

På nu föreslaget sätt skulle emellertid lättnad beredas prästerskapet

allenast i distrikt med självständig kantorsbefattning eller särskild klockare,

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Riktlinjer för ny lagstiftning.

och i många av dessa distrikt är arbetet å pastorsexpeditionen av den

omfattning, att jämte det arbete, kantorn eller klockaren kan lämna, ytterligare

skrivhjälp erfordras.

Yad angår distrikt, däri endast skolkantors- eller biträdande kantorsbefattningar

komma att inrättas, torde domkapitlen i viss mån kunna

tillse, att prästerskapets behov av biträde å pastorsexpeditionen blir tillgodosett.

Där sådant biträde erfordras, bör nämligen domkapitlet ej utan

tvingande skäl medgiva inrättande av skolkantors- eller biträdande kantorsbefattning,

såvida distriktet ej sörjer för, att pastors behov av biträde å

pastorsexpeditionen bliver tillgodosett1). För så vidt stadgandet om rätt för

distrikt, att för den icke musikaliska delen av kantors verksamhet eller

vissa därtill hörande göromål anställa särskilda befattningshavare, avfattades,

så, att däri jämväl uppräknades kyrkoskrivare, skulle därigenom den

tvekan, som på sina håll rått angående församlings rätt att anställa kyrkoskrivare

(skrivbiträde) å pastorsexpeditionen, komma att undanröjas. Särskilt

då det gällt större stadsförsamlingar, har ock erfarenheten givit vid handen,

att församlingarna i allmänhet ej undandragit sig att frivilligt bereda

prästerskapet erforderlig skrivhjälp å pastorsexpeditionen.

Vill man emellertid vinna nödig trygghet härutinnan, synes annan

utväg ej förefinnas, än att, på sätt i första hand förordats av kyrko- och

biskopsmötena, i lag föreskrives, att där de å pastorsexpeditionen tjänstgörande

prästmännen ej utan åsidosättande av övriga dem åliggande göromål

kunna, med det biträde som lämnas av kantor eller särskild klockare,

medhinna arbetet å expeditionen, kyrkoskrivare eller skrivbiträde där skall anställas.

Att i lag närmare fixera, i vilka fall dylik anställning bör ske, är ej

möjligt. Om än redan vid ett invånarantal av 5,000 personer behov av

skrivbiträde i allmänhet gör sig gällande, särskilt där befolkningen är

mera rörlig, torde en viss folkmängdssiffra ej kunna utsättas, då arbetsmängden

i pastorat med samma folkmängd kan vara mycket växlande, beroende

på olika förhållanden i andra avseenden. Behovet av skrivbiträde är jämväl

till väsentlig grad beroende av det antal präster, som äro anställda å pastorsexpeditionen,

samt därav om biträde lämnas av kantor (klockare) eller icke.

Den utväg, som läge närmast till hands, vore väl, att i prästlöneregleringslagen

stadgande infördes, att i samband med ny lönereglering för

prästerskapet skulle bestämmas, om i pastoratet borde anställas kyrkoskrivare

(skrivbiträde), som i så fall i likhet med prästerskapet komme att avlönas

'') Jfr s. 218.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Sammanfattande

redogörelse

för

kantorers

tjänstdligganderi.

182 Riktlinjer för ny lagstiftning.

genom de för dettas avlöning avsedda medel, sålunda om utdebiteringen

inom pastoratet överstege visst belopp, genom bidrag från kyrkofonden.

Mot en sådan anordning tala emellertid flera skäl. I ett ej ringa

antal pastorat hava redan löneregleringar ägt rum enligt 1910 års lag.

Ofta torde svårighet möta att redan vid löneregleringen avgöra, om och i

vad män behov av kyrkoskrivare (skrivbiträde) kommer att göra sig gällande,

helst behovet därav växlar tid efter annan. Det biträde, en dylik

befattningshavare lämnar, avser dessutom ofta jämväl sådana kyrkoförsamlingens

ärenden, för vilka de för prästerskapets i pastoratet avlöning avsedda

medel eller kyrkofonden ej skäligen böra tagas i anspråk.

Lämpligast torde därför vara, att församlingarna i första hand sättas

i tillfälle att, där fråga därom väckes, besluta om anställande av kyrkoskrivare

(skrivbiträde) samt därvid jämväl bestämma avlöningens belopp,

ävensom om befattningshavaren skall erhålla fast eller tillfällig anställning.

Tillsättningen synes böra tillkomma kyrkorådet. Yägrar församling att anställa

dylik befattningshavare eller finnes arvodet för lågt, torde det höra

ankomma på domkapitlet att, efter framställning av pastor, i ärendet besluta.

Att åtminstone i vissa fall bidrag av allmänna medel till kyrkoskrivares

(skrivbiträdes) avlöning måste utgå, synes givet, men torde frågan

därom lämpligare behandlas i samband med frågan om bidrag av allmänna

medel till kantorers avlöning1).

Av den redogörelse, ovan lämnats för kantorernas tjänståligganden,

torde framgå, att vad dessa angår, endast de allmänna huvudgrunderna

böra i lag angivas. Åt Konungen får sedan överlämnas att därutinnan

meddela närmare bestämmelser och avgöra, i vad mån olika regler böra

gälla för skilda slag av befattningshavare, där bestämmelse därom ej intagits

i själva lagen. Överstiger lönen ej stadgat minimum, böra i regel andra

göromål än de sålunda i lag eller författning bestämda ej få åläggas kantor

i tjänsten, distriktet naturligen obetaget att sedermera träffa särskild överenskommelse

med kantor om utförande av andra åligganden. År lönen högre,

bör distriktet äga befogenhet att vid lönereglering utsträcka kantors skyldigheter,

men måste därvid gälla, att kantor ej i tjänsten får åläggas

sådana göromål, vilka skäligen under eget ansvar må kunna fullgöras av

kyrkobetjäningen, och torde i sistnämnda syfte föreskrift jämväl böra meddelas,

att kantorsbefattning cj må med kyrkvaktmästartjänst förenas2).

’) Se s. 213.

*) Jfr s. 184.

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Riktlinjer för ny lagstiftning.

Domkapitlets befogenhet att utfärda särskilda stadgar angående befattningshavarnas

skyldigheter skulle helt bortfalla. I vissa fall skulle det

emellertid fortfarande, i händelse av tvist, ankomma på domkapitlet att

närmare reglera tjänstgöringsskyldigheten, men torde det, med de vägledande

regler som lämnats, få antagas, att frågan i allmänhet skall kunna

ordnas genom godvillig överenskommelse. Till ytterligare vägledning bor

emellertid uttryckligen föreskrivas, att för innehavare av skolkantors- eller

biträdande kantorsbefattning arbetet så vitt möjligt skall ordnas sa,

att det huvudsakligen må kunna förrättas å sön- eller helgdag samt att,

där sådan befattning med vederbörligt tillstånd förenats med skollararbefattning,

det tillses, att kantors lärarverksamhet så vitt möjligt icke

hindras eller störes av till söckendagar förlagda förrättningar eller andra

göromål. Med skollärarbefattning avses därvid ej endast dylik befattning

vid folkskola utan även annan lärarbefattning vid statsunderstödd

skola inom distriktet.

Begränsas skolkantors skyldigheter på sätt- ovan angivits, synes vad

som stadgats om skyldighet för befattningshavaren att genom särskild med

kyrkoherdens och församlingens samtycke utsedd och av honom avlönad

persons biträde uträtta förefallande, till kantorsbefattningen hörande göromål,

kunna upphöra, så vitt angår manlig kantor1), liksom också klockarsubstitutinstitutionen

på Gottland.

Eu fråga, som särskilt är av vikt, är, vem förmanskapet för kantoi

och inseendet över hans verksamhet skall tillkomma. \ad den kyrkomusikaliska

delen av kantors verksamhet angår, hade i 1908 års förslag

hänvisning i detta avseende lämnats till kyrkolagen, varmed torde hava

syftats på 24 kap. 2 §, däri kyrkoherden tillägges visst inseende över

orgelspelningen. Denna hänvisning har uteslutits ur 1915 års förslag.

Tydligt är, att en vidsträckt frihet måste lämnas kyrkomusikern vid utförande

av den uppgift, för vilken han särskilt utbildats, men å andra sidan

måste från kyrkans synpunkt inseende.krävas, att såväl ledningen av sången

som orgelspelningen, jämväl beträffande preludier och utgångsspel, sker på ett

värdigt och med de högtidliga handlingarna överensstämmande sätt2), och synes

detta inseende böra tillkomma ej kyrkorådet eller tjänstförrättande prästen utan

pastor i församlingen. I övrigt bör förmanskapet för kantor tillkomma kyrkorå
-

SubsUtvi.

Förmanskap

och inseende,

över kanttr.

l) Om kvinnlig kantor, se s. 188.

*) Jfr för Danmark Avd. 1, s. 200, 201.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kompetensvillkor

och

examina.

Musikalisk

kompetens.

Riktlinjer för ny lagstiftning.

det och dess ordförande, och torde detta, särskilt där för körverksamheten anslag

av församlingen beviljats, jämväl böra gälla hans verksamhet som körledare.

Om, på sätt ovan ifrågasatts, bestämmelse meddelas, att i varje kyrka

eller annan för allmän gudstjänst invigd predikolokal skall, där Konungen

ej annorlunda förordnar, finnas efter lokalens beskaffenhet lämpat orgelverk

(orgel, orgelharmonium eller kammarorgel), samt att ledningen av sången

medelst orgeln skall ske genom därför kompetent person, måste särskild

uppmärksamhet ägnas åt kompetensvillkoren i musikaliskt avseende för de

olika befattningarna.

Efter förslaget skulle finnas dels självständiga kantorsbefattningar, dels

skolkantors- och biträdande kantorsbefattningar.

Av dessa befattningar har musikaliska akademien i sitt senaste förslag,

i anslutning till 1915 års sakkunnigas förslag, endast tagit hänsyn

till de självständiga kantorsbefattningarna och de med folkskollärartjänst

förenade. Till de förra skulle examen, avlagd vid musikkonservatoriet

giva kompetens. För de senare åter skulle kompetens även kunna vinnas

genom i landsorten avlagd examen, som vore avsedd endast för folkskollärare

och för vilken skulle gälla särskilda av akademien fastställda lägre

kurser.

Ostridigt torde vara, att man ej för skolkantorsbefattningarna kan

fastställa . så höga kompetensfordringar, som de, vilka gälla för examina

vid musikkonservatoriet, utan möjlighet måste beredas folkskollärarna

att med lägre fordringar vinna erforderlig kompetens.

Det har i detta avseende ifrågasatts, om icke ■ skollärarutbildningen

för kantorskallet i dess helhet skulle kunna, på sätt i väsentlig grad är

fallet t. ex. i Danmark, förläggas till folkskoleseminarierna1), men om än

den utbildning i musik, som där beredes, är ganska omfattande, är

det dock tydligt, att den icke är tillräcklig; och har jag efter samråd

med på området sakkunniga kommit till den uppfattningen, att det

icke är möjligt att under den 4-åriga utbildningstiden å seminarierna inpressa^

ökad, med hänsyn till kyrkan särskild avpassad musikalisk utbildning.

A andra sidan är det givetvis ej heller möjligt såsom generell regel

fastslå, att i varje församling, där självständig kantorsbefattning ej inrättas,

kantorssysslan skall innehavas av folkskollärare.

I många kantorsdistrikt, där självständig kantorsbefattning ej kunnat

inrättas, torde det bliva nödvändigt, att, i likhet med vad hittills varit fallet,

'') Kyrkosångsfrågan, strödda erinringar av Preben Nodermann & Pr. Wulff, Lund 1917, s. 31

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Riktlinjer för ny lagstiftning.

låta kantorssysslan uppehållas av icke folkskollärare, vare sig därför anlitas

lärare vid andra offentliga skolor inom distriktet eller ock personer,

vilka åtaga sig platsen av intresse för arbetet eller såsom bisyssla till

annan befattning i statens, församlingens eller enskild tjänst. Då för

dylika personer avläggande av den högre examen ofta ej kan ifrågasättas,

torde det bliva nödvändigt att, om fordran på examenskompetens vidhålles,

låta den lägre kantorsexamen stå öppen även för andra än folkskollärare.

Efter akademiens förslag skulle kompetens till självständig kantorsbefattning

endast tillkomma den, som avlagt examen vid musikkonservatoriet.

Mot en sådan anordning kunna med fog invändningar göras. Även om

med den ökning i antalet självständiga kantorsbefattningar, som är avsedd,

det skulle vara möjligt, vilket näppeligen torde bliva fallet, att vid musikkonservatoriet

utbilda erforderligt antal sökande till dylika befattningar,

talar i allt fall däremot, att större svårighet än för närvarande skulle

möta för personer i landsorten att vinna dylik kompetens, och att dessa

sålunda skulle bliva uteslutna från ifrågavarande befattningar, i den mån

de ej både råd och tillfälle genomgå den dyrbarare utbildningen i Stockholm.

Lämpligare synes vara, att vid examina i landsorten inrättas en

lägre och en högre kurs, den senare motsvarande fordringarna vid musikkonservatoriet,

samt att den, som genomgått den högre kursen — naturligen

utan rubbning i det företräde, som alltid måste tillkomma den vid

musikkonservatoriet utbildade — erhåller kompetens till de befattningar, till

vilka examen avlagd vid musikkonservatoriet giver behörighet. Den begränsning

bör måhända därvid göras, att examinator i landsorten ej i examen med

högre kurs må giva högre betyg, än som motsvarar t. ex. med beröm godkänd.

Bäst vore, om i landsorten inrättades statsunderstödda organistskolor.

Tills detta kunnat ske, är för den anordning, ovan ifrågasatts, en förutsättning,

att i enlighet med akademiens förslag starkare kontroll än hittills

vin nes över examinationen i landsorten. Härför torde i enlighet med

önskemål, som framställts från kyrkomusicis sida, antalet examensställen,

som enligt akademiens förslag skulle vara minst ett i varje stift, helst böra

minskas. Vid bestämmande av examensställena måste i första hand vikt

fästas vid, att å platsen de musikaliska förhållandena äro för ändamålet

lämpliga, men då flertalet examinander torde komma att utgöras av manliga

skollärare, kan det tillika hava betydelse, att examinationen förlägges

till de stiftsstäder, där manliga seminarier äro inrättade.

24 — Klockarutrcdningen. Afd. 2.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Riktlinjer för ny lagstiftning.

Av de erinringar, som i övrigt framställts mot musikaliska akademiens

förslag, torde följande särskilt vara förtjänta av beaktande. Lärokurserna

böra efter akademiens förslag fastställas av K. M:t, som ock bör

meddela förordnande för examinator och beslut om återkallande av förordnandet.

Med den ställning, domkapitlets ombud skulle komma att intaga,

synes detta ej hava någon egentlig uppgift att fylla. Lämpligare torde

vara, att en av censorerna tillsättes med särskild hänsyn till liturgikens

krav efter förslag av kyrklig myndighet, antingen domkapitlet i det stift,

där examinator skall vara bosatt, eller ärkebiskopen, varvid för minskande

av kostnaderna, särskilt om examina skola hållas två gånger om året, eu

i orten bosatt person företrädesvis bör ifrågakomma.

R iktigast är frågan, om skillnaden mellan organist- och kyrkosångaTexamina

bör uppehållas. Efter ovanberörda förslag, liksom efter 1915 års

sakkunnigas förslag, skulle huvudregeln bliva, att organist- och kyrkosångarsysslorna

komme att vara förenade med undantag endast för ett jämförelsevis

mindre antal stadsförsam lingar eller eventuellt större mera stadsliknande

församlingar å landsbygden. Någon anledning att för det fåtal fall, då

det anses önskligt i dylik större församling anställa särskild organist och

särskild kantor eller kördirigent, bibehålla kyrkosångarexamen synes

näppeligen föreligga, helst det visat sig, att åtminstone på en del håll

utvecklingen gått i den riktningen, att man alltmera tillsatt särskild

klockare samt med varandra förenat organist- och kantorsbefattningarna,

med eller utan anställande av särskild försångare, för vilken senare kyrkosångarexamen

ej ansetts erforderlig utan huvudsakligen en god, skolad röst.

Endast en examen med en högre och en lägre kurs hör därför

inrättas, och hör denna examen omfatta utbildning i såväl orgelspelning

som sång, varvid dock fordringarna för godkänt betyg i sång böra bestämmas

så, att detta må kunna erhållas även av den, vars röstresurser

ej äro tillräckliga att fylla en större kyrka, om han blott visat sig

hava erforderlig kompetens att leda sången i kyrkan samt inöva och

leda kör.

Skall en särskild högre examen i kyrkosång bibehållas, bör den i

varje fall anordnas endast vid musikkonservatoriet, ej i landsorten.

Den lägre examen bör, då den skall stå öppen även för andra

än folkskollärare, benämnas kantor sexamen, den högre kyrkomusikerexamen.

Bibehålies eu särskild examen för kyrkosång vid musikkonservatoriet,

kan den benämnas kyrkosångar- eller kanske hellre kördirigentexamen.

s. 187 Kontrollera mot PDF

187

Riktlinjer för ny lagstiftning.

För kantorsexamen bära kurserna ej bestämmas högre, än att den

från seminariet utgångne efter ett års studier må kunna avlägga nämnda

examen. Då även en så kort studietid för mången skollärare kommer

att kännas ekonomiskt betungande, torde vara nödvändigt, att årligen visst antal

stipendier, t. ex. 20 å förslagsvis 500 kr. var, av statsmedel beredas från seminarierna

utgångna skollärare, som vilja avlägga kantorsexamen. Tydligt är,

att den utbildning, som på nämnda tid kan vinnas, måste bliva låg.

Det är därför av vikt, att genom musikaliska akademiens försorg för

kantorer, vilka ej avlagt kyrkomusikerexamen, fortsättningskurser anordnas,

vid vilka särskild uppmärksamhet bör fästas å ledning av kör. För deltagare

i sådana kurser bör statsbidrag utgå i huvudsak motsvarande därmed

förbundna kostnader.

Av ovanberörda examina bör kantorsexamen giva kompetens endast till

skolkantors- och biträdande kantorsbefattningar med viss lägre lön, t. ex.

intill 1,000 kr., kyrkomusikerexamen, i vilken jämväl bör ingå undervisning

i kyrkobokföring, till samtliga övriga befattningar.

Särskilda bestämmelser om förhållandet mellan examina vid konservatoriet

och i landsorten torde ej erfordras. Det lärer falla av sig själv,

att om en sökande, som avlagt examen vid konservatoriet, i jämförelse

med medsökande, vilken ej avlagt dylik examen, har lika betyg, konservatoriets

betyg böra giva honom företräde, i den mån vid förslags upprättande

betygen skola vara utslagsgivande.

Även om beträffande flertalet kantorsbefattningar ovannämnda kompe- Undantag

tensfordringar kunna uppehållas, kan detta dock ej alltid ske. Där lönen

för skolkantors- eller biträdande kantorsbefattning, till vilken kantorsexa- kompttwviUmen

ansetts böra giva behörighet, med domkapitlets tillstånd nedsättes under

stadgat minimum eller eljest synnerliga skäl därtill äro, bör därför

åt domkapitlet lämnas bemyndigande medgiva, att behörighet till befattningen

jämväl må tillkomma den, som på annat sätt, t. ex. genom

intyg från seminarium eller enskild musikskola eller av person, som äger

fö/ självständig kantorsbefattning föreskriven kompetens, styrker sig kunna

på nöjaktigt sätt uppehålla befattningen. Motsvarande medgivande torde

böra lämnas för det fall, att i brist av tillräckligt antal sökande dylik

skolkantors- eller biträdande kantorsbefattning ånyo förklaras till ansökning

ledig. Förklaras av nämnda anledning annan kantorsbefattning ånyo till

ansökning ledig, synes jämväl den, som endast avlagt kantorsexamen, böra

få till densamma anmäla sig som sökande.

Tydligt är, att den, som avlagt organistexamen enligt äldre bestäm
-

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Riktlinjer för ny lagstiftning.

Vikaries

musikaliska

kompetens.

meker, bör äga kompetens såväl till särskild organistbefattning som ock,

om han tillika avlagt kyrkosångarexamen, till kantorsbefattning (även sådan

till vilken endast kyrkomusikerexamen giver behörighet). Då det

icke synes lämpligt att vidare påfordra avläggandet av kyrkosångarexamen, bör

kompetens till kantorsbefattning emellertid tilläggas även den, som avlagt

organistexamen och tillika på ovan angivet sätt styrker sig kunna på nöjaktigt

sätt leda sången i kyrkan samt inöva och leda kyrkokör av förekommande

beskaffenhet.

Aven beträffande vikarie bör såsom huvudregel uppställas, att

han skall vara en till befattningen fullt kompetent person. Denna

fordran torde emellertid ännu mindre än, då det gäller befattningens ordinarie

innehavare, alltid kunna uppehållas. Men bör i varje fall krävas,

att där tjänstledigheten ej är endast tillfällig, icke utan synnerliga skäl

till vikarie anlitas annan än den, som på ovan angivet sätt styrkt sig

kunna på nöjaktigt sätt uppehålla befattningen.

righetsvilltor. behörigheten i övrigt till kantorsbefattning angår, synes, utöver

den i förslaget till lag angående kantorer införda bestämmelsen, att sökanden

skall vara medlem av svenska kyrkan, ej böra uppställas andra villkor,

än, att han skall vara känd för gudsfruktan och hedrande vandel samt hava

uppnått 21 års ålder. Villkoret, att sökande skall vara känd för gudsfruktan,

har väl genom den ändring, folkskolestadgan undergått genom kungörelsen

d. 16 sept. 1918, bortfallit för skollärare, men har i samband därmed

ej gjorts ändring beträffande skollärare, som samtidigt är klockare

eller organist, och synes nämnda villkor utan olägenhet kunna kvarstå som

en erinran, att den, vilken ej känner med sig, att han i gudsfruktan kan

utföra arbetet, icke bör anmäla sig såsom sökande till kantorsbefattning. Någon

anledning att, på sätt föreslogs av 1908 års kommitterade, för sökande,

som ej är folkskollärare, fordra viss humanistisk bildning utöver den, som

för avläggande av examen kan varda föreskriven, eller att kräva ytterligare

kyrkliga kvalifikationer, torde ej föreligga.

kantor9 (,m tjänstegöromålen ordnas på ovan angivet sätt, synes, särskilt vid

■anm- jämförelse med vad som gäller för folkskollärare, anledning ej föreligga

att från behörighet till skolkantorsbefattning utesluta kvinna, och torde

kvinna jämväl böra få söka och, även om hon träder i gifte, innehava självständig

eller biträdande kantorsbefattning, där ej distriktet vid ledigförklarandet bestämt,

att befattningen endast må sökas av man, eller av man och ogift kvinna,

s. 189 Kontrollera mot PDF

189

BiMinjer för ny lagstiftning.

eller att, där ogift kvinna utses till befattningen, hon skall vara skyldig frånträda

densamma, om hon ingår i gifte. I varje fall bör emellertid

kvinnlig kantor vara skyldig att, om det efter kyrkorådets prövning

befinnes, att vissa göromål, som annars åligga kantor, icke böra av henne

utföras, på egen bekostnad och under sitt ansvar låta verkställa dem av

eu person, som av pastor efter kyrkorådets hörande godkännes. Huru det,

där kvinnlig kantor tjänstgör, skall förhållas med mässfallsgudstjänst, får

ankomma på domkapitlets prövning1).

Av stor vikt är det sätt, varpå fördelningen i kant or sdistrikt skall För^fnnt™g

äga rum. distrikt.

I Lunds stift och Hallandsdelen av Göteborgs stift finnas 161 pastorat

med gemensam befattningshavare för två, undantagsvis tre församlingar

med särskilda kyrkor. För övriga Sverige är huvudregeln, att varje

församling utgör ett klockardistrikt, och förekomma där endast 33 fall, då

två, undantagsvis tre eller fyra till samma pastorat hörande församlingar

med särskilda kyrkor hava gemensam befattningshavare.

Vid eu omreglering av block arinstitutionen synes det, om man vill

vinna önskemålet att erhålla ett större antal självständiga kantorsbefattningar

och på samma gång söka tillgodose prästerskapets behov av biträde å

pastorsexpeditionerna — vilket, där präst i annexförsamling ej har egen

kyrkobokföring, väsentligen måste för pastoratet i dess helhet lämnas av

befattningshavaren i moderförsamlingen — vara nödvändigt, att man utgår

från pastoratet såsom kantorsdistrikt och med denna utgångspunkt

verkställer regleringen.

Enklast ställer sig förhållandet, där pastoratet består av en församling

med endast en kyrka eller av två eller flera församlingar med gemensam

kyrka. I så fall kommer pastoratet att på samma gång utgöra kantorsdistrikt.

Består pastoratet av två eller flera församlingar med särskilda kyrkor,

eller finnas i församling utom försarnlingskyrkan för allmän gudstjänst

använda kapell eller andra predikolokaler, ställer sig förhållandet olika i

skilda fall.

Där två församlingar med duplikation för befattningshavaren för närvarande

utgöra ett klockardistrikt, böra desamma fortfarande bilda

ett kantorsdistrikt, om ej särskilda förhållanden föranleda undantag därifrån,

och torde strävandet böra gå ut på att få motsvarande anordning

införd, där i två församlingar, som för närvarande hava särskilda befatt
-

*) Jfr s. 175.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Riktlinjer för ny lagstiftning.

ningshavare, gudstjänsterna uppeliållas genom dedikation1), vilket i ökad

utsträckning kommer att bliva fallet, sedan nya löneregleringar för prästerskapet

ägt rum. Vad sålunda anförts om duplikation, bör även gälla, där

alternering mellan flera kyrkor i ett pastorat äger rum på sådant sätt, att

kantors tjänstgöring lämpligen kan fullgöras av en befattningshavare.

Hållas däremot i pastorat med flera kyrkor eller predikolokaler gudstjänsterna

på sådant sätt, att kantorssysslan vid desamma ej kan uppehållas

av en person, eller är avståndet mellan pastoratets kyrkor mera

avsevärt, torde det nog i flertalet fall visa sig nödvändigt, att pastoratet

delas i två eller flera kantorsdistrikt, men kunna dock, särskilt där

större behov förefinnes av kantors biträde å pastorsexpeditionen, fall förekomma,

då det kan vara lämpligare, att pastoratet bibehålies såsom ett

kantorsdistrikt med i moderförsamlingen bosatt självständig kantor, som

antingen, i likhet med vad redan nu på sina ställen äger rum, själv anskaffar

och avlönar det biträde, som erfordras för uppehållandet av tjänsten

i den eller de predikolokaler, där han ej själv kan tjänstgöra, eller ock

för tjänsten vid sistnämnda predikolokaler erhåller till sin hjälp av distriktet

avlönade skolkantorer, biträdande kantorer eller tillfälliga medhjälpare.

Här sådan ändrad anordning vidtagits, att församlingar, som haft gemensam

befattningshavare, beslutat för vardera församlingen anställa särskild

befattningshavare, har man tidigare i allmänhet utgått från, att en dylik

ändrad anordning kunde, åtminstone om församlingarna därom vore ense,

av dem genomföras på egen hand. Men efter hand har den uppfattningen

gjort sig gällande, att därför kräves K. M:ts bifall, åtminstone om församlingarna

hava gemensamma klockarboställen eller andra gemensamma avlöningstillgångar.

Det är givet, att med den grundläggande betydelse,

som efter förslaget skulle tillkomma distriktsindelningen, uppdelning av ett

pastorat i två eller flera kantorsdistrikt ej bör ske utan tillstånd av vederbörlig

myndighet, och detta även om församlingarna hittills haft varsin

befattningshavare. Prövningen härav synes kunna överlämnas åt domkapitlet.

Finnas i pastoratet gemensamma boställen eller andra gemensamma

avlöningstillgångar, får fördelningen därav sedan, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som föreskrivits i lagen d. 13 juni 1919 om

ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning,

ordnas genom uppgörelse, som fastställes av Konungen.

Sammanföras två eller flera församlingar, som förut haft särskilda befattningshavare,

till ett kantorsdistrikt, synes huvudregeln böra vara, att

fl Detta synes f. näir. vara fallet i c:a 200 pastorat.

s. 191 Kontrollera mot PDF

191

BiMlinjer för ny lagstiftning.

för kantor avsedda boställen och andra avlöningstiilgångar skola tillköra

kantorsdistriktet gemensamt. Fall kunna emellertid förekomma, då dylikt

boställe eller annan aviöningstillgång är av beskaffenhet att skäligen böra

tillgodoräknas allenast viss till distriktet hörande församling. Yäckes fråga

härom, bör den likaledes, om överenskommelse ej träffas, på ovan angivet

sätt få hänskjutas till prövning av Konungen.

Sedan indelningen i kantorsdistrikt blivit bestämd, skall lönereglering Förutsätt„

ning av för in
för

kantor äga ruin. rättande av

Innan förfarandet vid löneregleringen närmare behandlas, torde varaoWfot slag av

^ ^ t ^ kantorsoefatt
erforderligt

att först redogöra dels för de förutsättningar, under vilka olika '' n{ngar.

slag av befattningshavare böra anställas i de särskilda distrikten, dels ock

för de belopp, vartill avlöningarna böra sättas för nämnda befattningshavare,

och de avlöningstiilgångar, vilka därför äro att tillgå.

På sätt ovan nämnts, äro kantorsbefattningarna av tre slag: självständiga,

skolkantors- och biträdande kantorsbefattningar.

Vad skolkantorsb efältning orna angår, böra de företrädesvis, ifrågakomma

i mindre kantorsdistrikt med eu kyrka, där antalet förrättningar

å vardagar är relativt ringa, avsevärt behov av biträde å pastorsexpeditionen

ej förekommer och kantorsbefattningen utan olägenhet för skolan

kan förenas med viss skollärare änst, vilken tillsättes i samma ordning som

kantorsbefattningen.

Självständiga kantorsbefattningar böra inrättas i större kantorsdistrikt

med två eller flera församlingar eller för allmän gudstjänst avsedda predikolokaler,

ävensom i distrikt med en församling eller kyrka, där folkmängden

är relativt större och sålunda antalet förrättningar å vardagar mera

avsevärt samt biträde i större omfattning erfordras å pastorsexpeditionen.

Att därför uppställa ett bestämt invånarantal, är ej möjligt, men torde

i varje fall vid ett invånarantal av 5,000 behov av självständig kantorsbefattning

göra sig gällande.

I övriga distrikt torde kantorsbefattningen vederbörligen kunna uppehållas

genom biträdande kantor.

Där i ett distrikt anställas flera kantorer, får efter omständigheterna

avgöras, till vilket slag av befattninghavare eu var av dessa bör hänföras.

Sedan förut har erinrats, att det i pastorat med flera församlingar

ofta kan vara lämpligast, att självständig kantor, med vissa skyldigheter

beträffande distriktet i dess helhet, anstäiles i moderförsamlingen

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Riktlinjer för ny lagstiftning.

samt skolkantorer, biträdande kantorer eller tillfälliga medhjälpare i annexen

*).

F°llönaVbe 1 ^ innehavare av självständig kantorsbefattning huvudsakligen skall

fattning, ägna sitt arbete åt denna syssla, bör, i likhet med vad som gäller för

folkskollärartjänster, föreskrift meddelas, att han ej med befattningen

må förena annan avlönad befattning, med mindre kyrkorådet på därom

gjord framställning och efter prövning, att sistnämnda befattning icke må

anses inverka hinderligt för hans tjänstgöring såsom kantor, därtill lämnat

medgivande, eller därest kyrkorådet icke anser sig kunna lämna sådant

medgivande, tillåtelse erhållits av domkapitlet.

Bosättning Givet torde vara, att kantor ei utan kyrkorådets samtycke bör äga

slriJdet. taga sin bostad utom distriktet.

I avseende å

avlöningsförmånerns

för

Avlöningsför•

fnAficv föv

olika Slag av har man att skilja mellan:

1) bostads- eller boställsförmåner,

2) den egentliga lönen och

3) ersättning för särskilda förrättningar.

kantorer.

de olika slagen av kantorer

1. Bostads- eller boställsförmåner.

Bostads- eller Då innehavare av skolkantorsbefattning såsom skollärare har tjänsteb°niän/r°''''

bostad med trädgårdsland eller ersättning därför, och innehavare av biträBostadsför-

dande kantorsbefattning, för vilken befattningen allenast är avsedd att

män. vara en bisyssla, ej i och för denna synes kunna göra anspråk på dylik

förmån, torde endast beträffande självständiga kantorsbefattningar distrikten

böra åläggas skyldighet åt deras innehavare bereda bostad samt, om tillfälle

därtill gives, trädgårdsland, eller ock utbetala däremot efter ortens pris

svarande ersättning i penningar. Uppstår tvist om ersättningens storlek,

synes denna kunna fastställas av domkapitlet, men bör i allt fall i samband

med löneregleringen angivas det belopp, distriktet är villigt betala,

till dess annorlunda kan varda bestämt. I distrikt, bestående av stads- och

landsförsamling bör, med ändring av 7 punkten i prästerskapets privilegier,

skyldigheten att anskaffa bostad åläggas distriktet i dess helhet.

Även om i lag endast innehavare av självständig kantorsbefattning

tillförsäkras tjänstebostad, möter givetvis ej hinder för ett distrikt att upp
-

J) Jfr s. 189.

opaginerad Kontrollera mot PDF

19o

- Riktlinjer för ny lagstiftning.

låta dylik förmån jämväl åt innehavare av biträdande kanto r sb efattni n g,

eller att åt innehavare av skolkantorsbefattning i samband med lärarbostaden

upplåta ett eller liera rnm utöver dem, vilka tillkomma honom

såsom skollärare. Det senare torde särskilt vara lämpligt, där skollärarbostaden

endast innefattar tre rum.

Med hänsyn särskilt till de innehavare av självständig kantorsbefattning

åliggande göromål är det av vikt, att, om denne och pastor skola bostad

vara bosatta i samma församling, prästgård och kantorsbostad äro belägna fo.

i närheten av varandra, och att i varje fall kantorsbostaden ej ligger för kantor''.

långt från kyrkan. Många smärre klockar- eller organistboställen äro just

så belägna och bebyggda, att de ur nämnda synpunkter äro passande att

lämna tjänlig bostad åt kantor, och även försedda med allenast sa stort

område, att det för denne kan utgöra lämpligt trädgårdsland. Aven där

detta ej inträffar, hava klockar- och organistboställena ofta sådan belägenhet,

att tomt för dylik bostad med trädgårdsland lämpligen från desamma

kan uttagas, liksom ock åbyggnaderna därå äro av den beskaffenhet, att

vissa av dem kunna, utan att bostället kommer att sakna för dess utarrendering

erforderliga hus, upplåtas till bostad för kantor. T sådana fall

bär distriktet äga att, i huvudsaklig överensstämmelse med den ordning,

som i 64 § av den ecklesiastika boställsordningen stadgas för

prästgård, vid syn till tjänlig bostad med trädgårdsland för kantor undantaga

till klockare eller . organist anslaget boställe eller viss därtill hörande

mark med eller utan åbyggnader.

Där i anledning av ny lönereglering syn hålles för boställets överlämnande

till distriktet, kan vid denna bestämmelse härutinnan träffas,

men eljest får särskild syn för ändamålet hållas. I motsats till vad som

gäller för prästgård, torde det emellertid ej vara erforderligt, att vid synen

närmare bestämmelser meddelas om kantorsbostadens storlek och beskaffenhet,

utan synes det kunna överlämnas åt distriktet att, med iakttagande

av de föreskrifter, Konungen härom kan komma att meddela1), i frågan

besluta.

Erfordras för beredande av lämplig tjänstebostad åt kantor upplåtelse

av mark från prästerligt boställe, synes dylik upplåtelse med Konungens

tillstånd böra få ske utan avgäld.

Då det visat sig, att klockare och organister i flertalet fall utur renderåt

de dem på lön anslagna boställen och jordar samt, med hänsyn rengerag qjämväl

till byggnads- och underhållsskyldigheten, eu utarrendering genom *)

*) Jfr s. 196. kapitlet.

25 — Klockarutredningen. Aftl. 2.

s. 194 Kontrollera mot PDF

Upplåtelse a,

löneboställe

till kantor

mot avdrac/

ä lönen.

194 Riktlinjer för ny lagstiftning.

myndighet är att föredraga framför utarrendering genom kantor för

dennes tjänstetid, synes det vara lämpligast såsom huvudregel fastslå, att

i den mån för kantors avlöning avsedda boställen (hemman, jordar, lägenheter

etc.) ej disponeras till bostad med trädgårdsland för honom, nämnda

boställen, de s. k. löneboställena, skola, så vida upprättade arrendekontrakt

oj därför lägga hinder i vägen, sedan ny lönereglering trätt i

kraft utarrenderas genom K. B. med domkapitlet under iakttagande i tilllämpliga

delar av vad i fråga om utarrendering av prästerskapets löneboställen

är eller varder stadgat. Enligt 13 § i förordningen angående

utarrenderingen av sistnämnda boställen må vid utarrendering av prästerligt

löneboställe, som är avsett för jordbruk, under angivna förutsättningar

till befattningshavarens förmån i arrendekontraktet göras förbehåll beträffande

bl. a. skjuts, leverans av mjölk och smör, beredning av ved och

bränntorv, renhållning och snöskottning å prästgårdens bostad samt plöjning

av trädgårdsland och tillhandahållande av gödsel därtill. Motsvarande

förbehåll böra givetvis även till kantors och kantorsbostadens förmån

få göras vid utarrendering av till hans avlöning anslaget boställe.

Enligt 2 och 35 i arrendeförordningen äger, om synnerliga skäl

äro därtill, att prästerlig tjänstinnehavare erhåller nyttjanderätt till visst

område av löneboställe, därå prästgården är belägen, K. M:t förordna,

huruvida och på vilka villkor dylikt område må till tjänstinnehavaren för

hans tjänstetid eller för viss tid särskilt utarrenderas, och har, där så sker,

rättighet att uppsäga arrendeavtalet tillagts såväl den till arrendator antagne

tjänstinnehavaren, där han före arrendetidens slut frånträder tjänsten,

som ock hans stärbliusdelägare, om tjänstinnehavaren avlider under arrendetiden.

Eu motsvarande rätt bör även tillkomma kantor, men synes det,

som om, där å ett för jordbruk avsett större löneboställe finnas till kantorsbostad

lämpliga åbyggnader men ej arrendator sbostad J), Konungen

jämväl bör äga medgiva, att bostället, om distriktet därå åtager sig

byggnads: och underhållsskyldigheten, må, med befrielse tills vidare för

distriktet från skyldigheten att bereda innehavare av självständig kantorsbefattning

bostad med trädgårdsland, i dess helhet upplåtas till bruk av

kantor mot det avdrag å den kontanta lönen, som av Konungen bestämmes.

Utan särskilt stadgande torde vara klart, att om åbyggnad å bostället

skall utgöra tjänstebostad för innehavare av självständig kantorsbefattning,

hänsyn till dylik bostad med trädgårdsland ej skall tagas vid

avdragets bestämmande.

'') Särskild arrendatorsbostad finnes endast å 43 boställen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

llilälinjer för ny lagstiftning. 19.''*

På sätt förut nämnts, uppgå såväl arealen som taxeringsvärdena a

kantorsboställena i åtskilliga fall till högst obetydliga belopp. l/i hava

mindre areal än l hr, nära l/z lägre värde än 1000 kr. Ett stort antal

boställen sakna åbyggnader. Att vid ntarrenderingen av dylika små boställen,

särskilt där de ej äro bebyggda, tillämpa arrendeförordningens föreskrifter,

skulle i många fall medföra alltför stor omgång. Väl stadgar

8 § arrendeförordningen, att där löneboställe, som är avsett för jordbruk,

skall utarrenderas på kortare tid än 20 år eller fråga är om utarrendering

av löneboställe, som är avsett för annat ändamål än jordbruk, auktion

ej erfordras, utan att det må förfaras på sätt för varje fall tinnes lämpligast,

men synes i fråga om kantorsboställena utan olägenhet än större frihet

kunna lämnas åt myndigheterna och i detta syfte bemyndigande böra

lämnas åt K. 13. att, efter domkapitlets hörande, medgiva, att utarrendering av

löneboställe, som ej är bebyggt, eller som ej har den storlek, att det kan bliva

föremål för självständigt jordbruk, må under de villkor, K. 13. bestämmer,

ske genom vederbörande kyrkoråd.

Kan löneboställe eller del därav ej med fördel utarrenderas, bör Konungen

äga medgiva, att dylikt boställe eller del därav får utbytas mot annan

fastighet eller ock försäljas. Detsamma synes, i likhet med vad i 62 § av ecklesiastika

boställsordningen stadgats beträffande prästerskapets boställen, böra

gälla, där löneboställe eller del därav till följd av belägenhet i eller invid

stad eller stadsliknande samhälle med synnerlig fördel kan styckas till

tomter. Inflytande försäljningsmedel skola göras räntebärande och redovisas

å den nedan nämnda kantorslönefon den r).

Sedan ny lönereglering trätt i kraft, skola kantors löneboställen övertagas

av distriktet. I den mån desamma utarrenderas i författningsenlig

ordning, kommer byggnads- och underhållsskyldigheten, där den förut

ålegat boställshavaren eller distriktet, att överflyttas på arrendatoru, och

blir det, med tillämpning av de för prästerskapets löneboställen meddelade

föreskrifter, i regel jämväl arrendatorn, som har att gälda den ersättning,

vartill avträdaren är berättigad för verkställd nybyggnad (överloppssumma),

inlösen av överloppshus m. m. I många fall både det nog varit lämpligare,

om sådan ersättning, liksom eventuell nybyggnadskostnad, förskotterats

av distriktet mot ersättning av inflytande arrendemedel, men synas

tillräckliga skäl ej föreligga, att för kantors löneboställen härutinnan meddela

bestämmelser, avvikande från vad som stadgats för prästerskapets löneboställen.

Beträffande såväl sättet för distriktets övertagande av kantors löne
-

/ vissti fall

annan ordning

för ut

irrendet ingen

av lön vboställe.

Försäljning

eller tilhgfe

av boställe.

Distriktets

övertagande

av tontin!

ställe samt

tillsy nen

(lärd.

j Se s. 210 f.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tjänstebostadens

storlek

och beskaffenhet,

syn vid

till- och avträde

etc.

Häftighet till

ved och bränntorv

från

löneboställe.

19H mkilinjer för ny lagstiftning.

boställen som byggnads- och underhållsskyldigheten å dylika boställen

samt tillsynen över desamma vid ekonomiska besiktningar och syner bör,

vad som är eller varder stadgat rörande prästerskapets boställen i tillämpliga

delar gälla, dock med befogenhet för Konungen att för särskilda fall

därifrån medgiva undantag, t. ex. befria distriktet från hållande av ekonomiska

besiktningar å smärre, obebyggda jordar etc.

Beträffande bostad med trädgårdsland för innehavare av självständig

kantorsbefattning synas i fråga om bostadens storlek, beskaffenhet och

underhåll, syn vid till- och avträde etc. så detaljerade föreskrifter som för

prästgård ej behöva i lag meddelas, utan torde det, i likhet med vad som

gäller för skollärare, kunna överlämnas åt Konungen att därom meddela

erforderliga bestämmelser i särskild boställsordning, därvid vägledning kan

hämtas från de för lärarkåren utfärdade boställsordningar. Bostaden bör

omfatta 4 rum, eller ett mer än vad som bestämts för manlig folkskollärare.

Till förrättande av av- och tillträdessyn bör domkapitlet äga

på förslag av kontraktsprosten förordna i närheten boende kyrkoherde eller

annan lämplig person. Bese- och traktamentsersättning till förrättningsman

bör gäldas av distriktet och för annan förrättningsman än kyrkoherde utgå

enligt de för denne gällande grunder.

Har tjänstebostad av distriktet upplåtits till befattningshavare, som ej

enligt vad ovan föreslagits skall hava dylik förmån, bör om av- och tillträdessyn

å sådan bostad, tid för avträde in. m. gälla, vad om tjänstebostad

för innehavare av självständig kantorsbefattning stadgats.

Har åt skolkantor i samband med skollärarbostaden upplåtits ett eller

liera rum utöver dem, som tillkomma honom såsom skollärare, torde särskild

av- och tillträdessyn å dessa ej vara erforderlig, utan sådan syn

böra ske i samband med den syn, som hålles å lärarbostaden.

Huruvida kantor, som har bostadsförmån, jämväl bör beredas fri vedbrand,

kan vara tveksamt. I allmänhet synes väl för kommunala befattningshavare

fri vedbrand åtfölja tjänstebostad. För statens befattningshavare

åter har man vid senare löneregleringar börjat intaga eu motsatt

ståndpunkt, och de skäl, som därför anförts1), torde äga giltighet även

beträffande kantorerna. Finnes å till kantors avlöning anslaget boställe

tillgång till bränsle, bör emellertid Konungen, i likhet med vad som

enligt 11. § prästlöneregleringslagen gäller för prästerskapet, äga medgiva,

att kantor, som har tjänstebostad, må avgiftsfritt, men på egen bekostnad, bekomma

ved och bränntorv därifrån till husbehov efter Konungens bestäm mande.

’) Se 1919 års betänkande angående lönereglering för kommunikationsverken, s. 37 f.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riktlinjer för ny lagstiftning.

191

2. Ben egentlig a lönen.

Vid bestämmande av lönen för de särskilda slagen av kantorsbe- 1 >e-e etienihua

fattningar bär man att skilja mellan å ena sidan självständiga kantorsbefattningar,

för vilkas innehavare befattningen är avsedd att utgöra hans

verksamhet, samt å andra sidan skolkantors- och biträdande

samtliga

huvudsakliga

kautorsbefattningar, som hava egenskapen av bisysslor. För

måste som huvudregel uppställas, att lönen skall svara mot tjänstegöromålens

omfattning och levnadskostnaderna på orten, med tagen hänsyn

jämväl därtill, att befattningshavaren må kunna förränta och inom skälig

tid amortera den alltmer ökade utbildningskostnaden1) ävensom bestrida

såväl å honom belöpande kostnader för hans egen pensionering, där han förklaras

skyldig vid viss ålder frånträda befattningen, och pensionering av änka

och barn som ock ersättning till vikarie under semestertid.

Svårigheter hava

nämligen, med hänsyn till de skiljaktiga förhållandena i olika distrikt, ansetts

möta att ålägga dessa att bereda kantor lagbestämd semester. För självständiga

befattningar kommer härtill kravet, att lönen måste uppgå till sådant belopp,

att befattningshavaren därav kan beräknas hava sin nödtorftiga bärgning.

Då kantorernas avlöning principiellt måste anses utgöra ett distriktens Ålderstillägg.

åliggande, torde avlöningstillskott i form av ålderstillägg icke under nuvarande

förhållanden kunna ifrågakomma såsom eu i systemet ingående

för alla kantorer avsedd anordning. Fn allmän bestämmelse om åldersimligen

föraideda därtill, att ej sällan ett distrikt bleve

med högre skattskyldighet till förmån för en kantor, ehuru denne

icke där utan i annat distrikt, där han förut varit anställd, förvärvat rätt

tillägg skulle

betungat

alderstilläggct.

Beviljar distriktet ålderstillägg, bör

naturligen

viss

organisternas

tm

hänsyn därtill tagas vid bedömande av lönens tillräcklighet

För närvarande är huvudprincipen för klockarnas och

avlöning, att lönernas bestämmande överlämnats åt församlingarna själva,

utan att, där befattningen ej är förenad med folkskollärartjänst, några

garantier för missbruk från församlingarnas sida införts. Bär befattningen

skall förenas med skollärartjänst, är emellertid en förprövning föreskriven,

som jämväl avser avlöningens belopp, och då flertalet befattningar förenats

med skollärartjänst, har principen om församlingarnas självbestämningsrätt

därigenom lidit ett ej oväsentligt avbräck.

I ej så få fall har den frihet, som lämnats församlingarna, medfört,

att lönen för befattningshavarna bestämts till högre belopp, än som

Sättet för lönernas

bestämmande.

Se Avel. 1, s. 2(5 f.

opaginerad Kontrollera mot PDF

.skulle hava förekommit, om denna till siffran reglerats i lag, men i andra fall

hava löner fastställa, som icke på långt när kunna anses motsvara tjänstgöromålens

omfattning och le\nadskostnaderna på orten. Om på sätt ovan

ifrågasatts, tjänstegöromålen regleras och vissa högre behörighetsvillkor fastställas

för kantorsbefattningarna, torde för den skull icke samma frihet

som tidigare kunna lämnas distrikten vid lönernas bestämmande, utan inskränkningar

böra ske, och det ej endast för skolkantorsbefattningar utan

även beträffande övriga befattningar. Det är emellertid av vikt, att ej

större inskränkningar i församlingarnas självbestämningsrätt göras än nödvändigt

och att icke hinder läggas i vägen för de distrikt, vilka för kyrkomusikens

värdiga uppehållande vilja åtaga sig större kostnader, än vad i

lag såsom ett minimum skulle kunna åläggas dem.

Redan av sistnämnda anledning torde det ej vara lämpligt att, på

sätt från en del håll föreslagits och delvis gäller för prästerskapets avlöning,

fastställa eu allmän gradering av lönerna efter areal, folkmängd

eller taxering. Bär skjuts ej förekommer, har arealen, i motsats mot vad

som gäller för prästerskapet, ej nämnvärt inflytande på kantors åligganden,

och om än ökade krav måste ställas på befattningshavare i distrikt med

större folkmängd och ekonomisk bärkraft, hava dock gjorda försök att

med utgångspunkt från eu minimilön, beräknad för ett distrikt med folkmängd

och beskattningsbar inkomst av medelstorlek, uppgöra en löneskala,

som i viss proportion faller och stiger, allteftersom folkmängden och den

beskattningsbara inkomsten är lägre eller högre, icke lett till sådant resultat,

att eu dylik gradering, varigenom distriktets eget initiativ väsentligen

skulle borttagas, ansetts kunna tillstyrkas.

Då reglering av kantorslönerna genom särskilda nämnder synes vara eu för

tung form, och lönernas ställande i förhållande till prästerskapets löner särskilt i

pastorat med flera kantorsdistrikt visat sig ej vara genomförbart1), torde enda utvägen

vara att, med utgångspunkt från ett distrikt med folkmängd och beskattningsbar

inkomst av medelstorlek3), med tjänstgöring för befattningshavaren allenast

vid en gudstjänst var sön- och helgdag, och där skjuts ej erfordras, för de

olika slagen av befattningar fastställa de minimibelopp, varunder lönen ej utan

myndighets medgivande må sättas och sedan, med angivande av de huvudsakliga

J) Enligt ett av organisten E. Hjort insänt förslag skulle minimilönen utgöra för organist eller

kantor V4 av kyrkoherdens lön samt för organist oeh kantor “/« av dennes lön. Härtill skulle komma

iri bostad samt 2 ålderstillägg å 300—600 kr. För med skollärartjänst förenade organist- och kantors

befattningar skulle minimilönerna och ålderstilläggen uppgå till hälften av de belopp, ovan angivits.

J) För distrikt med skolkantors- eller biträdande kantorsbefattning 1,000 invånare och 160,000

kr. beskattningsbar inkomst. För distrikt med självständig kantorsbefattning får man utgå från ett

vida högre invånartal och en betydligt större beskattningsbar inkomst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i in*

Riktlinjer för ny lagstiftning.

förutsättningar, som böra föranleda lönens höjning, överlämna åt distrikten

att bestämma dess belopp, utan ingripande från myndighetens sida för

annat fall, än då lönen uppenbarligen icke motsvarar tjänstegöromålens

omfattning och levnadskostnaderna å orten. Det har väl sagts, att det

innebure en viss fara för distrikten och ett ingrepp i deras självbestämningsrätt,

om åt myndigheter, som ofta ej kände de växlande förhållandena

i de särskilda orterna, överlämnades att, oberoende av distriktens

beslut, bestämma, vad i lön skall bestås kantor, enär därför helt och hållet

saknades objektiva grunder och avgörandet således kom me att bero på

myndigheternas subjektiva omdöme. Men om i lag vissa vägledande

grunder angivas och myndigheten bemyndigas ingripa, endast om lönen

enligt dessa grunder uppenbarligen är för låg, torde denna invändning

sakna avsevärd betydelse. Erfarenheten från fjärdingsmannens löner visar

också tydligen, att det ej är nog, att myndigheten äger vägra fastställelse

å en uppenbarligen för låg lön, utan att det måste överlämnas åt denna, att, där

rättelse ej på annat sätt kan vinnas, positivt fastställa lönens belopp1).

Det har ifrågasatts, att den närmaste kontrollen i fråga om lönens

tillräcklighet skulle överlämnas åt K. B. och domkapitlet gemensamt. Det torde

emellertid ej vara lämpligt, att en dylik kontroll sker genom två sidoställda

myndigheter, som i derå fall ej hava sina sammanträden i samma stad.

Kontrollen bör överlämnas endast åt endera av dessa myndigheter, och

synes därvid domkapitlet företrädesvis böra ifrågakomma.

Vid bestämmandet av minimilönen för självständig kontorsbefältning Minimilönens

har man närmast sökt hämta stöd av folkskollärarnas löner, sådana de år

1906 bestämdes (för ordinarie lärare 900 kr. med tre ålderstillägg & kontorsbef''ät

vardera .150 kr. för manlig och 100 kr. för kvinnlig befattningshavare mnqjämte

naturaförmåner). I enlighet därmed föreslogo 1915 års sakkunniga,

att då obligatoriska ålderstillägg ej syntes böra ifrågakomma för kantorerna

och minimilönen därför borde sättas något högre än folkskollärarnas

minimilön, den borde utgöra 1,000 kr. jämte fri bostad och bränsle med

jordland eller kontant ersättning för dessa förmåner. Det visade sig

emellertid snart, att folkskollärarnas löner, sådana de år 1906 reglerades,

'') Enligt lagen <1. 29 sept. 1899 åligger det kommunalstämma att bestämma en skälig avlöning

till fjärdingsman. I ett fall, då den avlöning, kommunalstämman anslagit till fjärdingsmannens

avlöning ansetts oskäligt låg, har väl K. M:t på besvär av kommunmedlem visat frågan om avlöningens

belopp åter till kommunalstämman för ny behandling (Reg. R:ns årsbok för är 1917, ref. 46), men då

K. 11. på framställning av kronofogden ålade en kommun att till fjärdingsmannen utgiva högre lön

än den av kommunen bestämda, som ansetts icke motsvara skäliga anspråk, upphävdes K. B-.s beslut

av K. M:t (Reg. R:ns årsbok för år 1918, ref. 83).

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Riktlinjer för ny lagstiftning.

icke stodo i överensstämmelse med den stegring av levnadskostnaderna,

som efter hand ägt rum, ej heller med de löner, som efter denna tid beviljats

andra tjänstemannaklasser, med vilka de på grund av sin utbildning

och sitt arbete i löneavseende syntes böra vara jämnställda. Redan tidigt

framträdde därför krav på revision av folkskollärarnas löner, och skedde i

enlighet med lärarlönenämndens och löneregleringskommitténs förslag jämlikt

kungörelsen d. 16 sept. 1918 eu väsentlig förhöjning, för manlig lärare

vid folkskola till 2,100 kr. med tre ålderstillägg å vardera 300 kr. och

för kvinnlig lärare till 1,900 kr. med tre ålderstillägg å vardera 200 kr. jämte fri

bostad och bränsle etc eller motsvarande ersättning i penningar efter ortens pris.

Ur liera synpunkter möta emellertid svårigheter att vid bestämmande •

av lönerna för självständiga kantorsbefattningar utan vidare lägga till grund

skollärarnas år 1918 bestämda löner.

Till eu början synes det tveksamt, om, såsom för skollärarna skett,

skillnad i avlöningen bör göras mellan manlig och kvinnlig kantor. Dä

kvinnor först erhöllo tillträde till folkskolläraretjänster, var lönen lika för

manlig och kvinnlig skollärare. Vid omregleringen av folkskollärarnas

löner år 1906 bibehöllos lika begynnelselöner för manliga och kvinnliga

lärare men bestämdes för de senare lägre ålderstillägg, och vid 1918 års

lönereglering gick man vidare i denna riktning, i det såväl grundlönen

som ålderstilläggen sattes lägre för kvinnliga befattningshavare. Därvid

tog man hänsyn dels till mannens försörjningsplikt, dels ock till dennes

värnplikt, den mindre genomsnittsdödligheten hos kvinnan samt mannens

skyldighet att bidraga till änke- och pupillkassan1). Om än samma skäl

kunna anföras för bestämmande av lägre lön för kvinnlig kantor, talar

dock häremot bl. a. den omständigheten, att om kvinna utses till innehavare

av kantorsbefattning, hon skall vara skyldig, att om det efter

kyrkorådets prövning befinnes, att vissa göromål, som annars åligga kantor,

icke böra av henne utföras, på egen bekostnad och under sitt ansvar låta

verkställa dem av en person, som av pastor efter kyrkorådets hörande

godkännes, och uppväges åtminstone delvis skillnaden mellan manlig och

kvinnlig skollärares lön av den kvinnlig kantor sålunda ålagda skyldigheten.

Då nu härtill lägges, att det ej är uteslutet, att den omständigheten,

att kvinnlig kantor komme att uppbära lägre lön, skulle kunna pa

valet utöva ett obehörigt inflytande, synas övervägande skäl tala för att

i lönehänseende ej gorå skillnad mellan manlig och kvinnlig kantor.

Vid jämförelse mellan skollärarnas och kantorernas löner bör man

9 Jfr 1919 års betänkande angående lönereglering för komniunikationsverken, s. 211 f.

s. 201 Kontrollera mot PDF

201

Piiktlinjer för ny lagstiftning.

vidare lägga märke till, att på sätt ovan nämnts, för de senare ej, såsom

för skollärarna, obligatoriska ålderstillägg ansetts böra ifrågakomma samt

att fritt bränsle ej heller synts böra ingå bland löneförmånerna för innehavare

av självständiga kantorsbefattningar. Härtill kommer, att för skollärarnas

år 1918 bestämda löner i huvudsak torde hava tagits till utgångspunkt

det prisläge, som var rådande vid tiden för krigsutbrottet, varför

ock dyrtidstillägg för år 1919 måst beviljas av statsmedel, om än ej till

samma belopp och efter samma grunder som för statens befattningshavare.

Hå för dyrtidstillägg till kantorer statsmedel ej lärer vara att påräkna,

utan dylika tillägg, därest de skola utgå, komma att gäldas av distrikten,

synes det för minskande av behovet av sådana tillägg vara av vikt, att

man, liksom vid 1919 års lönereglering för postverket, telegrafverket,

statens järnvägar och statens vattenfallsverk1), såsom utgångspunkt tager

>) Härom se 1919 års betänkande angående kommunikationsverkens lönereglering, där det s.

209 f. anföres:

»En undersökning angående de omständigheter, under vilka de senaste allmänna löneregleringarna

för här ifrågavarande verk tillkommit, giver vid handen, att desamma, även vad de något senare

reglerade verken angår, uppgjorts med hänsyn till den levnadskostnadsnivå och de arbetsförhållanden

inom verken, som voro gällande vid pass år 1905. Om normala förhållanden nu vore rådande, skulle

man alltså vid den nya regleringen — såvitt nu först allenast angår lönernas ställande i visst förhållande till

levnadskostnaderna — utgå från de förändringar i levnadskostnaderna, som inträffat sedan sistberörda tidpunkt.

Världskriget har emellertid skapat ett så abnormt högt uppdrivet prisläge, att detta icke ägnar sig till

utgångspunkt för en lönereglering, som är avsedd att bliva beståndande någon tid framåt, alldenstund

man måste räkna med, att en betydande nedgång i levnadskostnaderna förr eller senare skall inträda.

En snar återgång till de förhållanden, som voro rådande före krigsutbrottet, lärer dock icke vara

tänkbar. En succesivt fortlöpande stegring av levnadskostnaderna gjorde sig nämligen under en följd

av år före krigsutbrottet gällande, och det torde med visshet kunna antagas, att prisläget icke inom

överskådlig tidrymd skall sjunka lägre än till den punkt, där man skulle varit, om denna ökningstendens

fått, ostörd av kriget, fortgå.

Bland de till kommittén från 1915 års kommission överlämnade handlingarna återfinnes eu

inom socialstyrelsen verkställd utredning angående levnadskostnadernas stegring från den tidpunkt, till

vilken, enligt vad ovan anförts, de nuvarande definitiva lönestaterna för de ifrågavarande verken hänföra

sig, till tiden för krigsutbrottet. Enligt berörda utredning, som avsåg 27 städer och stadsliknande

samhällen i riket, hade utgifterna för de viktigaste slagen av livsmedel, lyse och bränsle, hyra

(c:a 2 ruin och kök) samt vissa skatter under åren 1905—1914 stegrats på följande sätt:

Är 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914

Kronor...... 1,045 1,072 1,105 1,145 1,149 1,160 1,163 1,193 1,193 1,214

Om årsresultaten av denna utredning grafiskt återgivas, erhålles en levnadskostnadskurva, som

för tiden efter krigsutbrottet kan med samma procentuella stegringar som under tiden därförut fullföljas år

för är intill den tidpunkt, som anses böra vara grundläggande för den nu planerade löneregleringen.

I anslutning till vad nu anförts har kommittén, där ingå sådana särskilda omständigheter

spelat ‘ in, vidtagit sådan genomsnittlig höjning av de senast fastställda definitiva lönerna, som

motsvaras av den procentuella stegring levnadskostnaderna dels faktiskt undergått intill tiden

för krigsutbrottet och dels för tiden därefter antagas skulle hava undergått, därest normala

förhållanden varit rådande. Härav framgår ock, att den lönereglering, kommittén nu föreslår, icke

utgår från de till följd av kriget vållande onormala prisstegringarna å livsförnödenheter m. m. Tvärtom

förutsätter kommitténs förslag, att den särskilda fördyring av levnadskostnaderna, som vållats

av krig»förhållandena, allt fortfarande skall täckas genom JcristidstUlägg.»

Av K. Mats proposition synes framgå, att för 1919 års lönereglering för kommunikationsverken

lagts till grund prisläget i början av 1920-talet.

26 — Klockarutredningen. Afd. 2.

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

lliktlinjer för ny lagstiftning.

icke prisläget före krigsutbrottet utan det prisläge, som att döma av stegringarna

i levnadskostnaderna under åren närmast före krigets utbrott kan antagas hava

inträtt vid den tid, då nya löneregleringar beräknas skola ske.

Ovanberörda omständigheter skulle rätteligen medföra, att minimilönen

för självständiga kantorsbefattningar borde sättas högre än den för manlig

skollärare bestämda grundlönen eller åtminstone högre än medeltalet mellan

manlig och kvinnlig lärares grundlön, 2,000 kr. Tager man emellertid

hänsyn dels till de biinkomster, innehavare av självständig kantorsbefattning

torde kunna bereda sig, dels till den omständigheten, att om

än ej obligatoriska ålderstillägg införas för kantorerna, distrikten likväl

såsom hittills i ej ringa omfattning torde komma att för en intresserad

kantor bevilja personliga lönetillägg, dels ock därtill, att, under det för

skollärarna tjänstgöringsskyldigheten överallt i huvudsak är densamma,

och därför för dessa kunnat bestämmas eu minimilön, som i ett flertal fall

torde komma att bliva normallön, för kantor tjänstgöringsskyldigheten betydligt

växlar alltefter distriktens folkmängd, antalet kyrkor etc., och därtör

minimilönen måste sättas till lägre belopp, än vad som kan anses motsvara

eu normallön, synes det, som om, med utgångspunkt från det beräknade

normalprisläget år 1922, ett belopp av 2,000 kr. skulle kunna anses motsvara

den fordran, ovan uppställts, eller att befattningshavaren av lönen skall kunna

beräknas hava sin ''nödtorftiga bärgning. Nämnda belopp överstiger betydligt

den av 1915 års sakkunniga föreslagna lönen, 1,000 kr., och är jämväl

något högre än medeltalet (1,873 kr.) av de för med lärartjänst ej

förenade klockar- och organistbefattningar nu utgående lönerna, om under

krigstiden beviljade lönetillägg och krigstidstillägg däri inberäknas.

Till ett motsvarande belopp synes man även komma, om man efter

1922 års prisläge söker approximativt värdesätta de huvudsysslor, som ingå i

kantorstjänsten. Av dessa utgör biträdet vid högmässogudstjänsten den

viktigaste. Utgår man från, att ersättningen därför bör beräknas så, att

den möjliggör, att utbildningskostnaden må kunna förräntas och inom

skälig tid amorteras och att däri jämväl skall ingå gottgörelse för orgelns

stämning och vård jämte erforderliga förberedelser för orgelspelningen

ävensom för kantors biträde såväl vid i samband med gudstjänsten verkställda

förrättningar och övriga göromål, vilka kunna företagas å sön- eller

helgdag, som ock vid gudstjänster av mera tillfällig natur, synes minimiarvodet

för biträde vid högmässogudstjänst ej skäligen kunna sättas till lägre

belopp än 12—15 kr. för den, som avlagt kyrkomusikerexamen, och fl ä

7 kr. för den, som endast avlagt kantor sexamen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21*3

Iliktlinjer för ny lagstiftning.

Med iakttagande härav kan för innehavare av självständig kantorsbefattning,

som har att var sön- och helgdag tjänstgöra allenast vid eu

gudstjänst, göras följande approximativa beräkning:

Biträde vid 60 gudstjänster å 15 kr............................... 900 kr.

För ledning av kyrkokör och sång med nattvardsbarn ......... 250 »

Utgifter för pension och till vikarie vid semester ............... 250 »

Ersättning för särskilda förrättningar, som ej ske i samband

med allmän gudstjänst .......................................... 100 »

För kantors ej kyrkomusikaliska, till vardagar förlagda sysselsättningar

......................................................... 600 >

2,300 kr.

Härifrån avgå för bostad med trädgårdsland ..................... 300

Återstå .................................................................. 2,000 kr.

För innehavare av skolkontors- och biträdande, kantorsbefattningar kan ökolkantoys
.

'' „ och Intro

en jämförelse med skollärarnas löner ej pa samma sätt ske, utan maste dande hemlönen

för dem huvudsakligen bestämmas med hänsyn till tjänstegöromålens toribefattomfattning

och levnadskostnaderna i orten, under beaktande tillika, att de

distrikt, däri dylika kantorsbefattningar komma att inrättas, i regel hava

mindre folkmängd och beskattningsbar inkomst. 1915 års sakkunniga

föreslogo med tillämping härav minimilönen för med folkskol lärartjänst

förenad kanto ^befattning till 400 kr. Göres för innehavare av - skolkarltors-

och biträdande kantorsbefattningar en beräkning motsvarande den,

som ovan gjorts för innehavare av självständig kantorsbefattning, giver

den följande resultat:

a) För den. so in endast avlagt kantorsexamen:

Biträde vid 60 gudstjänster å 6 å 7 kr............................ 400 kr.

För ledning av kyrkokör och sång med nattvardsbarn ............ 75 »

Utgifter för pension och ersättning för vikarie under semester ... 50 »

Ersättning för särskilda förrättningar, som ej ske i samband med

allmän gudstjänst ................................................... -5 »

För kantors ej kyrkomusikaliska, till vardagar förlagda sysselsättningar

............................................................... 50 »

S:ma 600 kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riktlinjer för ny lagstiftning.

b) För den, som avlagt kyrkomusikexamen:

Biträde vid 60 gudstjänster ii e:a 12 kr........................... 700 kr.

kör ledning av kyrkokör och sång med nattvardsbarn ......... 100

Utgifter för pension och ersättning till vikarie under semester 100 >

Ersättning för särskilda förrättningar, som ej stå i samband med

allmän gudstjänst ............. 50

För kantors ej kyrkomusikaliska, till vardagar förlagda sysselsättningar

......................................................... 50 »

S:ma 1,000 kr.

Höjning över

minimilönen.

Större folkmängd

och

ekonomisk

bärkraft.

Minimilönen skulle i enlighet härmed, beräknat efter 1922 års prisläge,

utgöra för självständig kantorsbefattning 2,000 kr. jämte fri bostad

med trädgårdsland, för skolkantors- och biträdande kantorsbefattning med

den för självständig kantorsbefattning föreskrivna kompetens 1,000 kr.

och för annan skolkantors- eller biträdande kantorsbefattning 600 kr. Härvid

torde emellertid böra särskilt framhållas, att de belopp, som vid beräkningarna

upptagits för ledning av kyrkokör, äro minimibelopp, och att

väsentligen högre belopp erfordras, där större anspråk härutinnan böra

ställas på befattningshavaren, framförallt där stående koral- och hymnkörer

skola inrättas.

De minimilöner, som sålunda ifrågasatts, äro, på sätt ovan nämnts,

ej avsedda att bliva normallöner, utan böra desamma endast förekomma i

distrikt med folkmängd och beskattningsbar inkomst av medelstorlek, där

befattningshavaren har att var sön- och helgdag tjänstgöra allenast vid

eu gudstjänst och där skjuts ej behöver av kantor bekostas. Skola kantorernas

löner komma i jämnhöjd med dem, vilka t. ex. vid 1919 års

riksdag fastställts för befattningshavare vid ko m inunikations verken, torde

i ett flertal distrikt en höjning över minimilönen böra ske, och synes

jämväl för undvikande av den fara, som ligger däri, att en minimilön lätt

blir maximi- eller normallön, i lagen böra angivas en del förutsättningar,

under vilka höjning av minimilönen måste ske.

Givetvis böra i distrikt med större folkmängd och ekonomisk bärkraft

på befattningshavaren ställas högre krav, vilka måste föranleda en motsvarande

höjning av lönen. Exempelvis torde i en storstadsforsamling

näppeligen för biträde vid en högmässogudstjänst kunna beräknas lägre

belopp än 20 ä 25 kr., och där kantors icke kyrkomusikaliska verksamhet

tager hans tid i anspråk samtliga veckodagar, måste därför beräknas ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riktlinjer för ny lagstiftning. -05

belopp, som väsentligen överstiger det ovan angivna, 800 kr. Vad särskilt

Stockholms stad angår, torde de av dess kyrkomusikerfö rening ifrågasatta

lönerna1) snarare få anses understiga än överstiga, vad som enligt

ovan angivna grunder bör utgå, dock med iakttagande därav, att distriktet

ej synes böra åläggas skyldighet upplåta tjänstebostad åt andra befattningshavare

än dem, vilkas befattningar äro avsedda att utgöra deras

huvudsakliga verksamhet.

Förekommer dedikation eller har befattningshavaren eljest att var större antal

vecka tjänstgöra vid ett flertal gudstjänster, bör motsvarande ökning i lönen

ske, varvid emellertid skälig nedsättning kan göras i det för biträde vid

eu högmässogudstjänst ovan beräknade beloppet, vid dedikation till cirka

hälften därav.

Den ovan angivna lönen har beräknats under förutsättning, att skjuts Sk-jutsersnttför

kantor ej erfordras. Där duplikation eller alternering förekommer eller

skjuts eljest erfordras, torde val i en del fall sådan anordning vidtagas,

att densamma in natura beredes kantor. Men i regel lära distrikten föredraga

att låta skjutskostnaden med visst belopp ingå i lönen. Endast om

våglängden fram och tillbaka uppgår till visst minimikilometertal, som av

1915 års sakkunniga föreslagits till 6 kilometer, synes ersättning böra

ifrågakomma, och bör vid dess bestämmande hänsyn tagas dels därtill, om

vid utarrendering av löneboställe arrendator torde kunna tillförbindas lämna

skjuts till lägre taxa, dels därtill, om pastor och kantor kunna begagna gemensam

skjuts, för vilket fall kantor i enlighet med praxis, som på sina håll utbildats,

allenast synes böra svara för eu mindre del, förslagsvis av skjutskostnaden.

På sätt ovan erinrats, torde den av pastorsämbetena uppgivna

skjutskostnaden för kantor i ett flertal fall vara alltför hög* 2). Våglängden

bör beräknas från tjänstebostaden, om sådan åt befattningshavare såsom

kantor eller skollärare upplåtits, men eljest från kyrkan i den församling,

där han skall vara bosatt.

Synnerlig hänsyn bör tagas därtill, om levnadskostnaderna å den ort, Höga levnads

där kantor skall vara bosatt, äro särskilt höga. Härvid kan vägledning knstnar,frbl.

a. hämtas från den ortsgruppering, som av K. M:t på grundval av utredning

angående de för orterna gällande allmänna levnadskostnaderna

kommer att fastställas enligt avlöningsreglementet d. 19 juni 1919 för

tjänstemän vid kommunikationsverken.

’) Se s. 105 f.

2) Jfr Avd. 1, s. 133. Direkt vägledning synes ej kunna hämtas av den för prästerskapet bestämda

skjutsersättningen, då en del av ersättningen för dess skjutskostnad ansetts innefattad i lönebeloppets

ökning efter arealens storlek.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Nedsättning

under minimilönen.

Maximibelopp

böra ej

fastställas.

Enskilda donationer

o. dyl.

-06 Riktlinjer för ny lagstiftning.

Fall kunna emellertid jämväl förekomma, då nedsättning under minimilönen

maste ske. I ett ej ringa antal fäll kommer befattningshavaren

allenast att hava tjänstgöring vid ett mindre antal gudstjänster, och även

där hans tjänstgöring omfattar varje sön- och helgdag, kunna distriktets

ekonomiska förhållanden, särskilt i Skara och Visby stift, vara sådana, att

det, även om bidrag av allmänna medel beviljas1), ej skäligen kan åläggas

distriktet att utgiva minimilönen. A tt härför i lag meddela närmare regler

är ej möjligt, utan synes det böra överlämnas åt domkapitlet2) att efter

förhandenvarande förhållanden bestämma, om dylik nedsättning må ske, i

samband varmed väl ofta tillika undantag från kompetensvillkoren, så vida

framställning därom gjorts, torde komma att av domkapitlet medgivas.

Att anledning ej föreligger att för kantorslönerna fastställa maximibelopp,

torde tydligt framgå av den föregående redogörelsen.

Frågan är emellertid, huru det vid lönernas bestämmande och bedömandet

av deras tillräcklighet skall förhållas med sådana avlöningstillgångar,

som tillkommit genom donation, vare sig i jord eller annat. Enligt 4 §

3 mom. i 1915 års sakkunnigas förslag skulle, i överensstämmelse med

stadgandet i 7 § prästlöneregleringslagen, vad genom donation av enskild

tillförsäkrats tjänstinnehavare i syfte att bereda denne särskild förmån utöver

lönen, oavkortat komma samme tjänstinnehavare till godo, dock att

vid lönens bestämmande, i den mån prövades skäligt, hänsyn finge tagas

till befintligheten av sådan donation. Beträffande donation, vilken icke

vore av beskaffenhet att böra tillkomma tjänstinnehavaren utöver lönen,

innehöll förslaget ej någon bestämmelse, utan avsikten synes hava varit,

att den skulle ingå bland avlöningstillgångarua för kantor och sålunda

efter 7 § i förslaget jämväl kunna i visst fall, liksom överskott å andra

avlöningsmedel, användas för åtgärder till kyrkosångens och kyrkomusikens

främjande inom distriktet. I åtskilliga yttranden har framhållits, att härigenom

donators syfte och privilegierna i många fall komme att trädas för

nära. Av den redogörelse, förut lämnats, framgår, att i eu del fall donation

är avsedd att bereda befattningshavaren eu särskild förmån utöver

lönen eller att giva honom ersättning för visst uppdrag, som ej i och för

sig kan anses ingå bland kantors i lag bestämda skyldigheter. I så fall

synes donationen oavkortad böra komma honom till godo, dock att vid be
‘)

Se s. 213 f.

-) Eu motsvarande befogenhet att medgiva nedsättning av lönen under stadgat minimum till

kom enligt lagen d. 9 nov. 1917 K. B. beträffande barnmorskas lön.

s. 207 Kontrollera mot PDF

lliktlinjer för ny lagstiftning. 207

dömande av lönens tillräcklighet hänsyn, i den mån prövas skäligt, må tagas

till befintligheten av sådan donation. Övriga donationer böra väl utan

vidare ingå bland distriktets avlöningstillgångar för kantors avlöning, men

måste i så fall 7 § i 1915 års förslag utgå och i stället bestämmelse meddelas

i syfte, att avkomsten av distriktets avlöningstillgångar ej av detta

utan K. M:ts tillstånd må få användas till annat ändamål än kantors avlöning1).

Tydligt är, att de löner, som enligt angivna grunder komma att fastställas,

efter någon tid på grund av det alltjämt fortskridande penningvärdets

fall komma att bliva för låga. Det har därför ifrågasatts, att, för

förhindrande därav, viss del av lönen skulle sättas i spannmål att lösas

efter markegångspris, eller att i allt fall ett sådant avlöningssystem skulle

införas, som automatiskt reglerade avlöningarna i förhållande till det vid

varje tidpunkt gällande penningvärdet2), i likhet med vad som nu skett

beträffande krigstidstilläggen. Att i det outredda skick, vari frågan om

ett dylikt system ännu befinner sig, införa en sådan för framtiden gällande

anordning för en så liten grupp av befattningshavare som kantorerna,

torde dock näppeligen vara tillrådligt.

Däremot synes det, även om för kantorernas lönereglering lägges till

grund ett prisläge ej tidigare än år 1922, vara nödvändigt — då knappast anledning

föreligger antaga, att vid den tiden verkningarna av krigstiden skola

hava upphört — i lag ålägga distrikten att, sedan nya löneregleringar skett.

till kantorerna utbetala dyrtidstillägg efter i huvudsak samma grunder, som

komma att gälla för statens tjänstemän. Detaljerat förslag härom torde

böra föreläggas riksdagen först vid en senare tidpunkt, sedan närmare erfarenhet

vunnits om det sätt, varpå krigstidsförhållanden komma att avvecklas.

För undvikande av att särskilt kyrkomöte för frågans behandling

må behöva sammankallas, synes dock lämpligt, att på samma gång lagen

om kantorer förelägges kyrkomötet, dess medgivande inhämtas därtill, att

distrikten må åläggas skyldighet att enligt de grunder, som av Konungen

med riksdagen bestämmas, utgiva dyrtidstillägg till de i lagen om kantorer

avsedda befattningshavare, sedan nya löneregleringar för dem ägt rum.

Man kan emellertid ej stanna härvid. Även för den tid, som kan

komma att förflyta, innan nya löneregleringar hinna verkställas, är det av

största vikt, att församlingarna bereda klockare, organister och kantorer

(kyrkosångare) dyrtidstillägg, och då med hänsyn till det sätt, varpå

Automatisk

löner eg Urin tf

i mån av

penningvärdets

fall.

Dyrtidstilllägg.

*) Härom se vidare s. 211 f.

2) Jfr 1919 års betänkande angående kommunikationsverkens lönereglering, s. 212 f.

s. 208 Kontrollera mot PDF

Utsättning

för särskilda

förrätt

ningar.

208 Riktlinjer för ny lagstiftning.

deras löner för närvarande äro bestämda, församlingarna ej i lag torde

kunna åläggas att å dem efter viss procent utbetala dyrtidstillägg, synes

den enda utvägen vara att ånyo genom domkapitlen vädjan av K. M:t

göres till församlingarna att, tills nya löneregleringar hunnit träda i kraft,

bereda i församlingarna anställda klockare, organister och kantorer (kyrkosångare)

med hänsyn till de genom krigstiden uppkomna förhållandena avpassade

dyrtidstillägg. Det gynnsamma resultat, som vunnits på grund

av K. M:ts skrivelse d. 22 juli 1918, torde tydligt visa, att eu sådan

vädjan ej kommer att förklinga ohörd

3. Ersättning för särskilda förrättningar.

Enligt 1883 års förordning skulle avlöningen för klockare beräknas

så, att avgifter för särskilda förrättningar skulle upphöra. I överensstämmelse

därmed har, utan avseende därå, att för organister motsvarande inskränkning ej

varit i lag stadgad, i 1915 års sakkunnigas förslag intagits föreskrift, att vid

reglering av kantors avlöning skall iakttagas, att särskild ersättning för honom

på grund av tjänsten åliggande förrättningar ej må äga rum. Detta synes innebära

en från praxis, sådan den med ledning delvis av stiftsstadgarnas föreskrifter

på många ställen utvecklat sig, gjord avvikelse, som knappast kan anses av

förhållandena fullt påkallad1). Vid förrättningar, som ske omedelbart före

eller efter allmän gudstjänst, bör givetvis biträde av kantor lämnas utan ersättning,

åtminstone om det gäller församlingsmedlemmar. Detsamma bör gälla, om

de äga rum å viss för dylika förrättningar av distriktet bestämd dag och

tid i veckan. Att sådan tid utsattes, är av särskild vikt, där begravningsplatsen

är belägen avlägset från kyrkan eller då i ett distrikt inrättats

endast skolkantors eller biträdande kantorsbefattning. Beträffande

övriga förrättningar synes det böra ankomma på distriktet att vid lönereglering

självt avgöra, om ersättning skall utgå eller icke. För dylik

ersättning, där sådan må utgå, är emellertid lämpligt, att taxa

fastställes, vilket bör ske genom kyrkorådet. Det avgiftsfria biträdet skall,

där ej annorlunda bestämmes, endast avse i ritualen föreskriven sång och

musik, jämte utförandet av lämpliga in- och utgångsstycken vid bröllop

och begravningar, men ej särskild för högtidligheten avsedd sång och musik.

Om ersättning för sång och musik av sistnämnda slag bör överenskommelse

träffas med befattningshavaren. Erfordras vid förrättning, varför ersättningäger

rum, resa av visst minimikilometertal, förslagsvis, i likhet med vad ovan

'') Avel. 1,-s. 134 f.

s. 209 Kontrollera mot PDF

209

Riktlinjer för ny lagstiftning.

ifrågasatts, 6 kilometer, bör den, som påkallat förrättningen åt kantor

ombesörja fri skjuts. Om ersättning åtnjutes för biträde vid särskilda förrättningar,

bör naturligen hänsyn tagas därtill vid lönens bestämmande.

De avlöningstillgångar, som för bestridande av de kontanta lönerna Olika slag av

för kantorerna stå distrikten till buds, äro, på sätt förut nämnts1), bort- avl^^,*rHU

sett från boställena, huvudsakligen att hänföra till följande huvudgrupper:

statsbidrag, bidrag av enskilda, avkastning av donationsfonder och anslag

ur kyrkokassa. Av dessa äro nu utgående statsbidrag av obetydlig eller

tillfällig natur. Bidragen av enskilda och anslagen ur kyrkokassor äro,

bortsett från anslagen av domkyrkornas medel, jämväl av den art, att

man i regel vid en lönereglering, som avser en längre tidsperiod, ej kan

bygga på dem, och donationsfonder förekomma endast i ett mindre antal

distrikt.

Bland distriktens avlöningstillgångar intaga därför boställena den hu- Boställena.

vudsakliga platsen. De inkomster, som från dessa kunna beräknas inflyta,

bestå, jämte arrendemedel, huvudsakligen av räntor å belopp, som

uppkommit vid försäljning eller upplåtelse för allmänt behov av boställe

eller därtill hörande mark, avgälder för avsöndrade områden och i vissa

fall skogsförsäljningsmedel.

Av den redogörelse, som lämnats beträffande skogsavkastningen å de Skogsforsälj

till klockare eller organister anslagna boställena* 2), framgår, att, där fråga ej mnQmedeI

är om boställe, som av menighet inköpts eller av enskild donerats, boställshavaren,

bortsett från husbehovsvirke, från skogen i regel dragit

inkomst, endast i den mån han fått åliggande att bevaka och sköta densamma

och honom därför tillagts viss andel i behållna skogsavkastningen.

I övrigt har nämnda avkastning, i likhet med vad som gällt för prästerskapets

boställen, ingått till prästerskapets löneregleringsfond och de ecklesiastika

boställenas skogsfond, numera kyrkofonden, varifrån vissa skogsförvaltningsutgifter

å klocka!''- och organistboställena bestritts.

Då i samband med 1910 års lönereglering för prästerskapet bestämmelse

meddelades om utarrendering i författningsenlig ordning av dess

löneboställen, gjordes den ändring, att skogsförsäljningsmedlen från dessa boställens

skogar, vilka ställdes under skogsstatens vård och förvaltning, skulle fä

användas till bestridande av prästerskapets i pastoratet avlöning. Detta

berodde på särskilda förhållanden, vilka ej hava någon motsvarighet vid

'') Avd. 1, s. 126 f.

2) Avd. 1, s. 184 f.

27 — Kloekcirutredningen. Afd. 2.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Ri/ctiinjer för ny lagstiftning.

den nu ifrågasatta löneregleringen för kantorerna1). Det oaktat upptogo

1915 års sakkunniga i sitt förslag föreskrift, att jämväl skogsförsäljningsmedel

från de till kantors i ett distrikt avlöning anslagna löneboställena

skulle användas till bestridande av hans avlöning. Härför synas tillräckliga

skäl ej vara anförda. Yäl är det oegentligt, att dessa medel fortfarande

ingå till kyrkofonden, angående vars disposition för prästerskapets

avlöning särskilda bestämmelser meddelats, och att skogsförvaltningsutgifter

för kantorsboställenas skogar, där de ej lämna virkesöverskott över husbehovet,

vidare bestridas från denna fond. Hemställan har jämväl av

kammarkollegium och statskontoret gjorts om ändring i detta förhållande.

Härför erfordras emellertid närmare utredning såväl angående de inkomster,

vilka från kantorsboställenas skogar influtit till fonden, och de utgifter, den

haft för dessa2), som ock huru dylika skogsförvaltningsutgifter skola kunna

på annat sätt bestridas. Tills sådan utredning verkställts, torde, därest ej

en allmän kantorslönefond kan bildas3), skogsförsäljningsmedel från kantorernas

boställen fortfarande för ovan angivet ändamål tills vidare böra

ingå till kyrkofonden och där särskilt redovisas. Om så sker och, på sätt

ovan ifrågasatts, kantorernas löneboställen komma att utarrenderas i författningsenlig

ordning, äro för kantors i distriktet avlöning skogsförsäljningsmedel

från till hans avlöning anslaget boställe att påräkna endast

i de fall, då föreskrift därom av K. M:t meddelats beträffande dylikt

boställe, som av menighet inköpts eller av enskild donerats.

dess inkomster.

Kantorslöne- Finnas inom ett kantorsdistrikt för kantors avlöning avsedda, av vederfonden

t ov ^ 1

distriktet och hörande kyrkoråd förvaltade donations- eller andra fonder, böra desamma

jämte inkomsterna såväl av dessa som av övriga för kantors avlöning avsedda,

i annan ordning förvaltade fonder, löneboställena och andra avlöningstillgångar,

i den mån de ej efter meddelade föreskrifter skola

uppbäras omedelbart av kantor, redovisas å en distriktets kantorslönefond,

om vars förande närmare föreskrifter, där så erfordras, torde böra meddelas

av Konungen. I många fall är det nog lämpligast, att fonden förvaltas

av kyrkorådet i den församling, där kantor efter löneregleringen

skall vara bosatt. Träffas ej överenskommelse därom, torde emellertid

fonden böra förvaltas gemensamt av kyrkoråden i de till distriktet hörande

församlingarna. *)

*) Se s. 69 f.

2) Se Avd. 1, s. 186 not 1.

8) Härom se s. 212 f.

s. 211 Kontrollera mot PDF

211

Riktlinjer jör ny lagstiftning.

I många fall är (let tveksamt, om fastighet, donation etc. bör Tvist, om fasutgöra

avlöningstillgång för kantor eller icke. Särskilt föreligger ofta sådan^^raavfö

tvekan, då ett förutvarande klockarboställe eller del därav innehaves av ningstaigång

prästerskapet eller av församlingen disponerats för annat ändamål änhänskjutesHll

klockares eller organists avlöning, liksom ock då en fastighet upplåtits Konungens

till boställe för klockare eller organist, vars befattning varit förenad med ai''9orandeskollärareänst1).

För undvikande av omgång och tvister vid domstol synes

lämpligast, att distriktet får rättighet hänskjuta dylik fråga till Konungens

avgörande.

Till bestridande av kantors avlöningsförmåner skola i första hand användas Församlings

de till kantorslönefonden under avlöningsåret inflytande inkomster. Yad där- av(iifterutöver

erfordras, skall gäldas medelst församlingsavgifter, uttaxerade av

de skattskyldiga inom distriktet enligt de för utskylder till kyrka i allmänhet

gällande grunder samt uppburna och redovisade i samma ordning,

som för nämnda utskylder stadgats, med iakttagande tillika av de särskilda

stadganden, som meddelats angående den lindring, som i vissa fall tillerkänts

främmande trosbekännare.

Består ett kantorsdistrikt av två eller flera församlingar, bör det i Grunden för

första hand ankomma på församlingarna att bestämma grunden för Jglan ^detm

fördelningen dem emellan av de löneavgifter, som skola uttaxeras å de distriktet hoskattskyldiga

inom distriktet. Träffas ej därom särskild överenskommelse,™^““''

synes fördelningen böra ske efter beloppet beskattningsbar inkomst det år, församlingssom

närmast föregått det, varunder beslut om uttaxeringen fattas. avgifterna.

Lön i penningar samt i penningar utgående ersättning för bostad Tid för utbeined

trädgårdsland böra, där ej annorlunda överenskommes mellan kvrkorådet

och befattningshavaren, till denne utbetalas kvartalsvis vid början ningar m. »>.

av tredje månaden av varje kvartal, året räknat från och med den 1 maj

till och med den 30 april. Detta bör dock ej gälla skolkantorsbefattning,

för vilken härutinnan må iakttagas, vad om skollärartjänst är eller varder

stadgat.

Det torde möjligen i något fall kunna inträffa, att kantorslönefondens Disposition

inkomster för avlöningsåret uppgå till högre belopp, än vad som erfordras äkaådorslöne

för kantors avlöning. Enligt 1915 års sakkunnigas förslag skulle ett så- fonden.

dant överskott enligt kyrkostämmans beslut få användas för höjande av

kantors lön eller eljest för åtgärder till kyrkosångens och kyrkomusikens

främjande inom distriktet. För undvikande av, att för kantors avlöning av- *)

*) Se t. ex. Avd. 1, s. 1*15 i., 147, 150 f., 158 1''.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212 Riktlinjer för ny lagstiftning.

sedda medel komma att användas för annat än därmed avsett ändamål, synes,

vid jämförelse med vad ovan föreslagits beträffande enskilda donationer,

vara lämpligare, att det överskjutande beloppet lägges till kantorslönefondens

kapital, där ej Konungen på gjord framställning medgiver, att

det får användas för åtgärder till kyrkosångens eller kyrkomusikens främjande

inom distriktet eller för annat med kantorsinstitutionen sammanhängande

ändamål.

^utjämning * ''^v ^en redogörelse, förut lämnats, framgår, att den utdebitering, som

mellan kan- i olika församlingar erfordras för de nu utgående klockar-, organist- och

torsdietrikten. kantors (kyrkosångar) lönerna, är synnerligen växlande (från 0,3 till 168,0

öre för 100 kr. beskattningsbar inkomst), och i mer än hälften uppgår till

över 20 öre Den beskattningsbara inkomsten växlar även betydligt och

utgör i halva antalet distrikt lägre än 150,000 kr.1). Redan nu synes i

många fall svårighet för församlingarna möta att utgöra nämnda löner.

Ännu mera torde detta bliva fallet, om lönerna höjas på ovan föreslaget sätt.

Jsam “kassa ^ avgivna yttrandena har med anledning därav framhållits, att utbildas

av över- redning borde verkställas angående möjligheten att genom uppsamlande till

mngstillgdri en §emensam kassa av överflödiga avlöningstillgåugar vid klockarbeställgar?y

ningar kunna bereda en utjämning i avseende å de olika pastoratens bidragsskyldighet

och de skilda befattningarnas lönebelopp. Därvid Synes

man närmast hava tänkt sig, att bidrag till en dylik gemensam kassa

skulle kunna erhållas från klockarnas och organisternas boställen, särskilt

från deras skogsavkastning. Av den redogörelse, ovan lämnats, torde

emellertid framgå, att något väsentligt bidrag till en dylik kassa ej är att

påräkna från boställenas skogsavkastning2), och om än i eu del distrikt

boställen finnas, som ursprungligen få anses hava upplåtits av kronan3) eller

eljest tillkommit på sådant sätt, t. ex. från prästerskapets boställen, att de,

med tillämpning av vad som föreskrivits beträffande sistnämnda boställen,

möjligen skulle kunna i lagstiftningsväg helt eller delvis överföras från

vederbörande kantorsdistrikt till en för hela riket gemensam kassa, torde

dock näppeligen i något av dessa distrikt boställsavkastningen vara av den

storlek, att den motsvarar, ännu mindre lämnar överskott över, vad som

erfordras för befattningshavarnas inom distriktet avlöning4).

'') Avd. 1, s. 128 f.

s) Avd. 1, s. 184 f.

a) Avd. 1, s. 187 f.

4) Jfr Avd. 1, s. 123

s. 213 Kontrollera mot PDF

213

Riktlinjer för ny lagstiftning.

Något bidrag till kantorernas avlöning från eu av överflödiga avlöningstillgåugar

bildad kassa torde sålunda ej vara att påräkna. Vill dd: av stats

man därför vinna ifrågasatt utjämning, bör därför tillses, om icke er- j^n kyrka

forderligt bidrag skulle kunna lämnas direkt av statsmedel eller från kyrka- fonden,

fonden.

1915 års sakkunniga ifrågasatte statsbidrag'' allenast för kantorsbefattningar,

som ej voro förenade med förskollärare änst, och motiverades

detta väsentligen med sådan kautors skyldighet att lämna biträde å pastorsexpeditionen.

I detta avseende föreslogs, att om inom pastorat, där ny

lönereglering för kantor trätt i kraft, för åstadkommande av eu kontant

lön av 1,000 kr. för var och eu av de kantorsbefattningar inom pastoratet,

som icke vore förenade med folkskollärartjänst, skulle erfordras församlingsavgifter

till högre belopp, än som motsvarade eu utdebitering av

10 öre för 100 kr. beskattningsbar inkomst, pastoratet skulle äga åtnjuta

statsbidrag, motsvarande det överskjutande beloppet, dock högst 300 kr.

för varje befattning, varvid emellertid gjordes det förbehåll, att om inom

pastoratet jämväl funnes kantorsbefattning, som vore förenad med folkskollärartjänst,

de i förslaget till lag om kantorer 6 § 1 och 2 mom. omnämnda avlöningstillgångarna

skulle tagas i anspråk uteslutande för bestridande av avlöningsförmånerna

för med folkskollärartjänst icke förenade kantorsbefattningar.

I avgivna yttranden framhölls emellertid, att statsbidrag i lika hög grad

vore av behovet påkallat beträffande kantorsbefattningar, förenade med

folkskollärartjänst. I samband med förslagen om inrättande av kyrkoskrivar-

eller skrivbiträdesbefattningar har tillika ifrågasatts, att statsbidrag

under vissa förutsättningar skulle utgå jämväl till kyrkoskrivares eller

skrivbiträdes avlöning.

Om lönerna för kantorerna höjas på ovan angivet sätt, kommer behovet

av bidrag av allmänna medel att än mera ökas, och detta särskilt beträffande

skolkantors- och biträdande kantorsbefattningar. För bidrag av allmänna

medel till innehavare av självständiga kantorsbefattningar, särskilda klockare

(kyrkofogdar) samt kyrkoskrivare eller skrivbiträden talar särskilt, att eu

väsentlig del av det arbete, som av dem utföres, sker mera i statens än

i församlingens intresse.

Frågan är då, under vilka förutsättningar och med vilka belopp

bidrag av det allmänna bör ifrågakomma till ovanberörda befattningshavare.

Då maximibelopp för lönerna ej föreslagits, synas dessa vid bidragets

bestämmande ej böra beräknas högre än de ifrågasatta minimibeloppen,

2,000 kr. för innehavare av självständig kantorsbefattning och 600 kr. för

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Riktlinjer jör ny lagstiftning.

skolkantors ock biträdande kantorsbefattning. För de inom distriktet anställda

kyrkoskrivare eller skrivbiträden böra beräknas högst 50 kr. för varje

tusental av distriktets folkmängd intill 15,000.

Bidrag av allmänna medel synes vidare ej böra ifrågakomma, där för

utgörande av lönerna, beräknade högst till nämnda belopp, ej erfordras

högre uttaxering i distriktet, än vad som kan anses motsvara medeltalet

av nuvarande uttaxering, eller 2 öre för 10 kr. (20 öre för 100 kr.) beskattningsbar

inkomst, liksom ej heller, då för utgörande av dessa löner

jämte prästerskapets löner ej erfordras högre uttaxering, än vad som vid

prästerskapets lönereglering ansetts utgöra maxim iutdebiteringen, eller 0 öre

för 10 kr. beskattningsbar inkomst.

För det överskjutande beloppet synes distriktet däremot böra tillkomma

bidrag av allmänna medel, dock med sådan begränsning, att bidraget

ej får överskjuta 400 kr. för självständig kantorsbefattning, 200 kr. för

skolkantors eller biträdande kantorsbefattning och 20 kr. för varje tusental

av församlingens folkmängd, intill 15,000 personer för de inom distriktet

anställda kyrkoskrivare eller skrivbiträden, samt att bidraget dessutom ej

får överstiga en tredjedel av den för befattningshavaren bestämda avlöningen

i penningar. Har kantor ej att var sön- och helgdag tjänstgöra i

kyrkan, bör motsvarande nedsättning i bidraget äga rum.

Såsom förutsättning för bidrags utgående bör vidare gälla, att kantorsbefattuingen

innehaves av person, som avlagt den för behörighet därtill föreskrivna

examen, samt att innehavare av självständig kantorsbefattning Jämnar

i lag föreskrivet biträde å pastorsexpeditionen.

Vad som anförts om självständig kantorsbefattning, bör jämväl gälla

särskild klockar(kyrkofogde)befattning, som inrättats för den icke kyrkomusikaliska

delen av kantors verksamhet.

Till bidrag av allmänna medel synes ej böra ifrågakomma särskild

befattning, som inrättats för orgelspelningen, ej heller kantorsbefattning

i distrikt, där särskild (klockare, kvrkofogde) anställts.

Huru stort belopp, som må erfordras för de sålunda föreslagna bidragen,

är ej möjligt att annat än helt approximativt beräkna. Sedan löneregleringar

i samtliga distrikt verkställts, synes dock ett belopp av 150,000

ej behöva överskridas1). De första åren erfordras vida lägre belopp.

l) För 100 självständiga kantorsbefattningar eller särskilda klockarbefattningar ......... 40,000

För 400 skolkantors- eller biträdande kantorsbefattningar .................................... 80,000

För 100 kyrkoskrivare eller skrivbiträden ......................................................... 30,000

S:ma 150,000

s. 215 Kontrollera mot PDF

215

Riktlinjer för ny lagstiftning.

Då genom anställande av självständiga kantorer samt kyrkoskrivare

eller skrivbiträden i viss mån en besparing sker av kyrkofondens medel

genom minskat behov av prästerliga krafter, synes, med tagen hänsyn jämväl

därtill, att ett ej ringa antal av prästerskapets boställen från början

utgjort klockarboställen, en del av detta belopp, förslagsvis /3, böra utgå

från kyrkofonden. För återstående 2/3, företrädesvis avsedda för skolkautorsocli

biträdande kantor sbefattningar, skulle anslag av statsmedel sålunda

erfordras.

Bidraget bör utgå efter Konungens prövning. Skulle bidragen sammanlagt

uppgå till högre belopp än 150,000 kr., får erforderlig reducering

ske. ... .

Erfordras bidrag av allmänna medel i distrikt, där lönereglenng

för prästerskapet enligt 1910 års lag ej ägt ruin, far det, med ledning

av ovan angivna grunder, bero på särskild prövning av K. M:t, om

och i så fall med vilket belopp bidraget bör utgå.

Anses för ändamålet bidrag av statsmedel och från kyrkofonden ej

höra utgå synes för löneregleringens genomförande annan utväg ej i ara ^er f,es]:attatt

anlita,’ än att visst mindre belopp årligen uttaxeras inom samtliga

kantorsdistrikt. För erhållande av ett belopp av 150,000 kr. skulle ar torsdistrikt.

1918 hava erfordrats en utdebitering av endast c:a V2 öre på 10 kr.

beskattningsbar inkomst. Då emellertid eu dylik utdebitering kräver eu

invecklad apparat och densamma på sina håll säkerligen skulle väcka stort

och ur flera synpunkter berättigat missnöje, torde anordningen med bidrag

av statsmedel och från kyrkofonden böra tillerkännas ett visst företräde.

För att förhindra församling att längre tid än nödigt är uppskjuta tkaries artillsättningen

av ledig tjänst och att under vakansen låta uppehålla befattningen

med en svagt avlönad vikarie, i syfte att inbespara skillnaden

mellan vikariearvodet och ordinarie kantors lön, torde skäl föreligga att,

på sätt av 1915 års sakkunniga föreslagits, föreskriva, att vikarie å ledig

tjänst skall äga uppbära samtliga med tjänsten förenade avlöningsförmåner,

där ej Konungen annorlunda bestämmer. Skulle lv. M:t i särskilt fall

medgiva, att t. ex. inkompetent vikarie å ledig tjänst må aflönas med

lägre belopp, torde i allmänhet vara lämpligast, att föreskrift meddelas,

att den inbesparade lönen skall läggas till kantorslönefondens kapital. För

vikarie under tjänst- eller nådår, eller då befattningshavaren åtnjuter ledighet,

bör såsom hittills gälla, att den, vilken äger uppbära de med

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Biktlinjer för ny lagstiftning.

tjänsten förenade avlöningsförmånerna, jämväl skall avlöna vikarie. Val

torde med de löner, som föreslagits, svårighet ofta möta för den, som

uppbär inkomsterna av befattningen, att avstå så mycket av lönen, som

kan erfordras för erhållande av kompetent vikarie. Det lärer emellertid

kunna antagas, att distrikten liksom hittills, särskilt vid sjukdomsfall eller

semesterledighet, komma att lämna bidrag till vikariens avlöning. Befattningshavarens

skyldighet att avlöna vikarie bör därför gälla, endast

där ej annorlunda mellan befattningshavaren och distriktet överenskommes.

Det har väl ifrågasatts, att föreskrift borde meddelas om minimibeloppet

av arvodet för vikarie, som avlönas av befattningshavaren, men möta

med hänsyn till befattningarnas olika art svårigheter för meddelande av

dylik bestämmelse. Erforderlig kontroll synes i stället kunna beredas genom

i administrativ väg meddelade bestämmelser om dylik vikaries kompetens

och sättet för hans godkännande1).

Löneregleringens

innehöll.

Vid löneregleringen skola fastställas:

1 :o) antalet kantorsbefattningar och deras art, ävensom huru det skall förfaras,

där inom kantorsdistriktet finnas flera kyrkor eller för allmän gudstjänst

avsedda predikolokaler och befattningshavaren ej själv kan tjänstgöra vid

samtliga2);

2:o) kantors tjänståligganden, i den mån kantor skall befrias från

åligganden, som i lagen upptagas, eller åläggas andra göromål än de däri

angivna3);

3:o) om och i vilken omfattning innehavare av självständig kantorsbefattning

skall deltaga i det frivilliga menighetsarbetet, eller om biträdande

kantorsbefattning skall förenas med diakonbefattning4);

4: o) huru det skall förhållas med ledningen av sången och orgelspelningen

vid av offentlig myndighet föreskrivna allmänna andaktsstunder, vid vilka

kantor ej skall biträda5);

5:o) i vad mån ersättning må utgå för särskilda förrättningar6);

6:o) lön i penningar7);

7:o) med befattningen förenade bostads- eller boställsförmåner samt

därest åt innehavare av självständig kantorsbefattning ej upplåtes bostad

'') Se s. 188.

’) Se s. 167 f„ 191 f.

3) Se s. 169 f.

4) Se s. 166 {., 221.

6) Se s. 171.

®) Se s. 208 f.

7) Se s. 197 i''.

s. 217 Kontrollera mot PDF

217

Riktlinjer för ny lagstiftning.

med trädgårdsland, den ersättning, som därför, till dess annorlunda kan

varda bestämt, skall till honom utgå1); samt

8:o) den församling, däri befattningshavaren skall hava sin bostad1).

Tillika skall, om ett kantorsdistrikt består av två eller flera församlingar,

bestämmas grunden för fördelning mellan församlingarna av de

löneavgifter, som skola uttaxeras å de skattskyldiga inom distriktet2).

Det har ifrågasatts, att löneregleringen skulle sättas i samband med liden för

verkställande av lönereglering enligt lagen om reglering av prästerskapets

avlöning d. 9 dec. 1910 för prästerskapet i det pastorat, distriktet tillhör. lande.

Då emellertid, innan ny lag om kantorer kan hinna träda i kraft, flertalet

löneregleringar för prästerskapet redan torde hava verkställts, och det kan

synas hårt, att kantorer i pastorat, där lönereglering för prästerskapet ej

iinnu skett, en längre tid skulle vara i avsaknad av en välbehövlig omreglering

av deras löner, synes lämpligast föreskriva, att lönereglering för

kantor skall verkställas, så snart ske kan och senast inom två år, efter det

lagen trätt i kraft, domkapitlet dock obetaget att, där lönereglering för

prästerskapet enligt ovanberörda lag ej ännu blivit av K. M:t fastställd

för det pastorat, distriktet tillhör, eller eljest särskilda skäl därtill äro,

medgiva, att med löneregleringens verkställande må anstå viss tid, där

domkapitlet finner, att för vederbörande befattningshavare lönen utgår

med sådant belopp, som enligt ovan stadgade grunder kan anses motsvara

tjänstegöromålens omfattning och levnadskostnaderna på orten.

Angående de handlingar, som för löneregleringen skola ligga till

grund, torde närmare bestämmelser böra meddelas av Konungen, lämpligast

genom fastställande av formulär för lönereglering.

Har vid ny lönereglering befattning delats eller befattning, som Särskild lonevarit

förenad med skollärartjänst, förändrats till självständig eller biträdande*e^n^0^or

kantorsbefattning, eller med skollärartjänst ej förenad befattning förändrats ningsharare.

till skolkantorsbefattning, och är sålunda eller eljest tillämpningen av

ny lönereglering beroende av viss befattningshavares avgång, bör, där så

erfordras, särskild lönereglering fastställas för den tid, denne vid sin befattning

kvarstår.

Sedan tiden för besvärs anförande över förslaget till lönereglering Lönereyle
gått

till ända, skall detsamma jämte de handlingar, som därför legat g^lg^ansk
till

grund, överlämnas till domkapitlet för granskning. Därvid bördning och fatt

stållelse.

'') Se s. 192.

*) Se s. 211.

28 — Kloekaralretlnin/jen. Afd. 2.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Riktlinjer för ny lagstiftning.

yttranden biläggas av pastor och vederbörande tjänstinnehavare. Anledning

att, på sätt föreslagits, i lag föreskriva, att där befattning är

ledig, yttrande från ordinarie innehavare av annan dylik befattning i

orten eller från kontraktsprosten skall infordras, torde näppeligen föreligga,

vitan synes det kunna överlämnas åt domkapitlet att härutinnan

förfara efter omständigheterna. Ej heller torde K. flis hörande vara

erforderligt. Däremot bör, då fråga är om inrättande av skolkantorsbefattning,

av domkapitlet yttrande inhämtas från vederbörande folkskolinspektör

(eventuellt, om i något fall särskild tvekan föreligger, från

folkskoleöverstyrelsén). Förekommer ej anledning till anmärkning i

nedannämnda avseenden, har domkapitlet att å förslaget meddela fastställelse.

Jiofinnes åter: 1) att skolkantors- eller biträdande kantorsbefattning

inrättats i fall, där så ej bort ske, eller 2) att, lönen ej uppgår

till stadgat minimibelopp och att sådana omständigheter, som kunna

medföra nedsättning därunder, ej föreligga, eller 3) att avlöningen uppenbarligen

ej står i förhållande till tjänstegörom ålens omfattning och levnadskostnaderna

på orten, eller 4) att viss avlöningstillgång för kantor ej medtagits

vid löneregleringen, eller 5) att befattningshavaren ålagts göromål,

vilka ej må uppdragas åt kantor, eller 6) att förslaget eljest strider mot

i lag givna stadganden, t. ex. beträffande ersättning för särskilda förrättningar,

skall domkapitlet sätta distriktet i tillfälle att härutinnan vidtaga rättelse.

Det torde väl kunna antagas, att i flertalet fäll sådan rättelse av distriktet

göres, ätt löneregleringen må kunna fastställas av domkapitlet. Sker det

ej, synes prövningen av den tvist, som sålunda uppkommit mellan domkapitlet

och distriktet, ej lämpligen böra överlämnas till avgörande av domkapitlet

självt. För vinnande av enhetlighet bör denna prövning i stället ske

genom en central myndighet, kammarkollegium eller K. M:t. För överlämnande

av frågans avgörande till kammarkollegium, varifrån ärendet sedan

eventuellt skulle kunna fullföljas till regeringsrätten, talar önskvärdheten

att ej öka regeringsärendenas antal. Men ser man på ärendets inre

natur, är det givetvis, såsom avseende ej endast ett bestämmande av avlöningens

belopp, företrädesvis att behandla såsom ett regeringsärende, vilket

bör avgöras av K. M:t i statsrådet efter hörande av sakkunnig myndighet,

kammarkollegium och möjligen jämväl en för hela riket utsedd

nämnd, bestående t. ex. av en kantor, eu prästman och en representant

för de skattskyldiga, vilken nämnd skulle kunna utvecklas till en lönenämnd

för kantorerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

21 SI

Riktlinjer för ny lagstiftning.

Löneregleringen synes böra fastställas att lända till efterrättelse ej för Tt^e^^0''

viss tid utan, där ej annorlunda överenskom nies, tills vidare från och med den 1 gent giltighet,

maj, som inträffar närmast efter det löneregleringen fastställts. Distriktet är vid

sådant förhållande obetaget att när som helst verkställa ny lönereglering eller ny löner eggöra

ändring i densamma, men beslutet därom skall insända»till domkapitlet för tering.

granskning och fastställelse, varvid i tillämpliga delar bör förfares, på sätt om

lönereglering linnes stadgat. Sedan lönereglering varit gällande i minst 10

år, bör befattningshavare, som viss tid, t. ex. 5 år, innehaft befattningen,

äga med domkapitlets bifall påkalla omreglering av lönen, och torde

domkapitlet även böra hava befogenhet förordna om ny lönereglering, där

på grund av ändring i den ecklesiastika indelningen eller av annan anledning

väsentlig ändring skett i befattningshavarens tjänståligganden.

Till ändring i lönereglering är ej att hänföra lönetillökuing, som beviljats

befattningshavaren personligen (personligt lönetillägg etc.). I vad

mån fastställelse å beslut om dylikt personligt lönetillägg erfordras, avgöres

genom kommunallagarna.

Fall kunna emellertid förekomma, då det för distriktet kan vara av Uppskov med

vikt, att med fastställd lönereglerings trädande i kraft får anstå någon1tillämpning9

tid. Särskilt gäller detta, då innehavaren av befattningen ej har den för

densamma föreskrivna kompetensen. För sådant fall har väl ifrågasatts, att

löneregleringen skulle bliva å befattningshavaren tillämplig men skyldighet

åläggas honom att genom biträde fullgöra de sysslor, för vilka han ej

har erforderlig kompetens. Lämpligare torde emellertid vara, att domkapitlet

på framställning av distriktet äger medgiva att med löneregleringens

trädande i kraft må anstå, tills den ej kompetente tjänstinnehavaren

avgått från befattningen, varvid emellertid bör sättas som villkor,

att lönen för denne utgår med belopp, som, med tagen hänsyn jämväl till

hans kompetens, enligt ovan angivna grunder kan au ses motsvara tjänstegöromålens

omfattning och levnadskostnaderna på orten.

Med gällande praxis torde överensstämma, att befattningshavare, som

tillsatts, innan ny lönereglering eller omreglering av lönen skett, bör vara havares rätt

berättigad bibehållas vid förutvarande avlöningsförmåner och tjänstgöringsskyldighet

under sin återstående tjänstetid, där han ej, på sätt i va. varande avlodel

fall skett, vid tillsättningen förbundits underkasta sig förändring härutinnan.

t

Då skolkantorsbefattning blir ledig, bör, innan åtgärder för be- ^ domkapit

fattningens återbesättande vidtagas, anmälan av distriktet göras hos ieti dä skolmandomkapitlet,

på vars prövning det, sedan folkskolinspektören fått yttra sig, to^fa^^9

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Riktlinjer för ny lagstiftning.

må ankomma att bestämma, om befattningen fortfarande på de vid löneregleringen

bestämda villkor må vara förenad med skollärartjänsten.

LtiUträdé»tit Lag11 av- och tillträdestid bör, där ej annorlunda överenskommes, vara vid

'' '' självständig och biträdande; kantorsbefattning den 1 maj samt vid skolkantorsbefattning,

även beträffande bostads- eller bostälisförmån, den för

folkskollärartjänst gällande. Avgår innehavare av skolkantorsbefattning

från endera av de i befattningen ingående tjänster, bör han vara skyldig

samtidigt frånträda den andra. Utser distriktet, i fall då skolkantorsbefattning

ej kan inrättas, till biträdande kantor innehavare av skollärareänst inom

distriktet, synes förbehåll böra få göras av distriktet, att om denne avgår från

skollärartjänsten, han jämväl skall vara skyldig frånträda kantorsbefattningen.

Särskild organistbefattning.

Aven om såsom huvudregel uppställes, att samme person skall vara

orgelspelare och ledare av kyrkosången, bör det dock lämnas distrikt med

större invånarantal och ekonomisk bärkraft, ej endast i stad utan även a

landet, öppet att för vardera av dessa uppgifter inrätta särskilda befattningar.

Av omständigheterna i varje fall torde få bero, om dessa befattningar

skola vara av självständig eller biträdande art eller undantagsvis

förenas med folkskollärartjänst. Anställes särskild befattningshavare för

orgelspelningen (organist), bör för denne i tillämpliga delar beträffande

såväl kompetensen som i övrigt gälla, vad om kantor stadgats, dock att

lönen för skolorganist- eller biträdande organistbefattning ej må sättas till

lägre belopp än den för skolkantors- eller biträdande kantorsbefattning med

högre kompetens bestämda.

klockalr ^ dylika större distrikt, särskilt sådana i vilka stad ingår, torde, på

(kyrkofogde)- sätt förut nämnts, de icke kyrkomusikaliska uppgifter, som fortfarande

befattning, skulle komma att åligga kantor, ofta vara av den omfattning, att desamma,

kräva en persons uteslutande arbetskraft, och synes det, där så är fallet,

vara lämpligast, att för dessa uppgifter anställes särskild befattningshavare,

för vilken antingen kan användas den gamla benämningen klockare eller

annan efter arbetets huvudsakliga art lämpad benämning (kyrkofogde etc.).

Dylik befattningshavare har i första hand att fullgöra de ovan angivna, icke

kyrkomusikaliska uppgifter, som eljest skulle ålegat kantor, men i övrigt

synes det böra tillkomma kyrkorådet, att, i den mån bestämmelser därutinnan

ej meddelats vid löneregleringen, utfärda närmare föreskrifter angående

tjänstgöringsskyldigheten, dock med iakttagande att klockare (kyrkofogde),

på sätt för kantor stadgats, ej i tjänsten ålägges sådana göromål, vilka

s. 221 Kontrollera mot PDF

221

Riktlinjer för ny lagstiftning.

skäligen under eget ansvar må kunna fullgöras av kyrkobetjäningen, och

att han ej erhåller större tjänstgöringsskyldighet, än som kan anses

motsvara lönen. Givetvis bör särskild klockare hava erfarenhet i kyrkobokföring

och äga den allmänbildning, som erfordras för bestridande av

de mod befattningen förenade göromål. Om i sistnämnda avseende bör

uppställas kravet på viss humanistisk bildning (realskoleexamen el. dyl.),

kan vara tveksamt, men synes det dock vara lämpligare överlämna åt

distrikten att själva uppställa erforderliga kompetensvillkor såväl härutinnan

som i kyrkomusikaliskt avseende, om, på sätt ovan ifrågasatts, särskild

klockare (kyrkofogde) i stället för kantor skall biträda med sång vid jordfästning,

som äger rum å sådan plats, att orgelverk i kyrka eller gravkapell

ej därvid kan användas, eller om det anses önskvärt, att klockare

må kunna vikariera för kantor. I övrigt bör för särskild klockare

kyrkofogde) i tillämpliga delar gälla, vad om innehavare av självständig

kantorsbefattning stadgats, dock att vid tillsättning prov ej skall förekomma

*).

Auställes särskild klockare (kyrkofogde), torde det få bero av omständigheterna

i varje fall, om organist- och kyrkosångargöromålen, förenade

eller var för sig, böra uppehållas genom befattning av självständig eller

biträdande art. Dock synes det, som om åtminstone i medelstora församlingar

den lämpligaste anordningen i flertalet fall vore att vid sidan om

klockarbefattningen inrätta eu självständig kantorsbefattning, vars innehavare

skall hava att svara för såväl orgelspeluingen som ledningen av

sången, med eller utan biträde av försångare.

Från kyrkans sida har särskilt framhållits vikten därav, att kantor Diakonata

och särskild klockare jämväl skulle kunna tagas i anspråk för diakonala (diakonblfattuppgifter,

innefattande deltagande i det frivilliga menighetsarbetet2), ning).

på sätt till stort gagn skett särskilt i Norge3). I enlighet därmed torde

distriktet böra, på sätt ovan ifrågasatts, bland sysslorna för såväl självständig

kantorsbefattning som särskild klockar(kyrkofogde)befattning äga

upptaga dylika diakonala uppgifter. För innehavare av biträdande kautorsbefattning

synes deltagande i nämnda uppgifter däremot ej lämpligen

böra upptagas såsom en skyldighet, men om i ett distrikt inrättas särskild

befattning för dylikt arbete (diakonbefattning), bör hinder ej möta, att

'') Jfr s. 222.

’) Jfr s. 166, 167, 169.

") Se Avel. 1, 8. 206 f.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222 Riktlinjer för ny lagstiftning.

biträdande kantors- och diakonbefattningarna gemensamt anslås lediga till

ansökan1).

tjänstledighet Beträffande sättet för tillsättning av ifrågavarande befattningar, kunde

tjänstgörings’- det val varit önskvärt, om de omständiga formerna därför kunnat förenkbeUj9sked

ni ®as'' ^<ir bibehållande av likheten med vad som gäller för skollärartjänster,

torde det dock vara lämpligast att i de bestämmelser, vilka såväl härutinnan

som angående tjänstledighet och avsked föreslagits av 1908 års

kommittera de, ej tills vidare göra andra ändringar än dem, som betingas

av de förändringar, vilka ovan ifrågasatts i lagstiftningen angående kantorerna

eller under tiden skett i folkskolestadgan. På sätt anmärkt blivit,

bör emellertid befogenheten för kyrkorådet att, då det ej gäller skolkantorsbefattning,

före förslagets upprättande förelägga en eller flera av de sökande

att avlägga prov borttagas. Vad särskilt angår de i 1908 års förslag

intagna grunder för förslags upprättande, äro de väl föga vägledande, men

det har ej visat sig möjligt att därutinnan i författning meddela närmare

föreskrifter. I händelse av tvist får det liksom hittills ankomma på myndigheterna

att mot varandra väga distriktens krav på att vid förslagets

upprättande hava eu viss frihet och kyrkomusikerkårens krav på en

rättvis befordran. Stadgandena om tjänstgöringsbetyg böra avfattas i huvudsaklig

överensstämmelse med de önskemål, som uttalats av Sveriges allmänna

organist- och kantorsförening.

Tillsättnings- \ åtskilliga fall äger patronus eller annan enskild rätt att tillsätta

skild. befattning av nu ifrågavarande slag. Bestämmelser härom synas böra

meddelas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som stadgats i 47 § 2

mom. i lagen angående tillsättande av prästerliga tjänster d. 9 dec. 1910

och 6 § av kungörelsen d. 9 dec. 1910 med föreskrifter angående vad som

skall iakttagas vid ledighet i prästerlig tjänst samt ansökning till sådan

tjänst. Till kontroll därå, att behörig person utses av den enskilde, bör

emellertid tilläggas, att av denne utfärdat antagningsbevis ej gäller, med

mindre det av kyrkorådet försetts med bevis om godkännande.

Förklarande I vissa fall har innehavare av befattning ej fått ordinarie anställning

"antage^be-6 u^''dn endast antagits tills vidare, med eller utan iakttagande av de för

.fattnings- tillsättning av ordinarie befattningshavare meddelade föreskrifter2). För

hordinarie * sådana fall synes kyrkostämman böra äga att, sedan ny lönereglering ägt

rum, utan föregånget förslag och val förklara honom såsom ordinarie, där

9 Se s. 169.

’) Jfr s. 106 samt Avd. 1, s. 196.

s. 223 Kontrollera mot PDF

223

Riktlinjer för ny lagstiftning.

lian viss tid, t. ex. minst två år före den tid, löneregleringen trädde i

kraft, innehaft befattningen och äger den därför föreskrivna kompetensen.

Den disciplinära myndigheten torde böra överflyttas från kyrkostämma Ansvar för

till kyrkoråd, och bestämmelserna därom avfattas i huvudsaklig över- ei 1 tjih

ensstämmelse med vad som gäller för skollärare enligt § 32 folkskolestadgan,

sådan den lyder enligt kungörelsen d. 22 sept. 1917, dock att

innan disciplinär åtgärd vidtages eller beslut meddelas om avstängning

från tjänstgöring, yttrande bör inhämtas från vederbörande kontraktsprost.

Avstängning från tjänstgöring bör givetvis endast förekomma i fall, då en

sådan åtgärd oundgängligen kräves i kyrkans intresse, och torde åtminstone

i regel såsom en ytterligare förutsättning för dylik avstängning böra uppställas,

att det kan antagas, att densamma omedelbart kommer att efterföljas

av suspension eller avsättning. Upphäves i anledning av besvär

kyrkorådets beslut om avstängning, synes den myndighet, som prövar besvären,

böra äga bestämma, om befattningshavaren skall vara berättigad

återfå, väd han av sina avlöningsförmåner under avstängningstiden tätt

avstå till vikariens avlöning. Återbetalningsskyldigheten bör åtminstone i

första hand åligga distriktet.

Såväl i befattningshavarens eget intresse som med hänsyn till kyrko- Pensionering.

musiken är det av vikt, att innehavare av självständig kantorsbefattning

beredes möjlighet och får skyldighet att vid viss ålder avgå från befattningen

med pension, och att pension även beredes hans änka och barn.

Vad sålunda anförts gäller i huvudsak jämväl innehavare av biträdande

kantorsbefattning samt särskild klockar(kyrkofogde)befattning, och synes

jämväl innehavare av skolkantorsbefattning kunna äga krav på, att lönen

för denna befattning inräknas vid bestämmande av såväl hans egen som hans

änkas och barns pensionering. Så snart tjänste- och löneförhållandena

blivit reglerade för ifrågavarande befattningshavare, torde svårighet ej möta

att få dessa intagna i statens nybildade anstalt för pensionering av

folkskollärare ra. fl., och hava i anledning härav jämväl vid de nya lönernas

bestämmande hänsyn tagits till de bidrag, som för pensioneringen

skola utgå från befattningshavarna själva. Då sådan pensionering ordnas,

torde i samband därmed nådårsrätten, som alltmera förlorat sin betydelse,

böra upphöra. För närvarande och till dess närmare utredning ägt rum,

bör emellertid i lagen endast intagas förbehåll om skyldighet för befattningshavaren

att underkasta sig de bestämmelser, som kunna varda meddelade

angående såväl hans egen som hans änkas och barns pensionering.

s. 224 Kontrollera mot PDF

224 Riktlinjer för ny lagstiftning.

*lfa fi^r*ar? Beträffande motsvarande, befattningshavare i icke territoriella försam
la,

.. lingar synes lämpligast, att det överlämnas åt Konungen att för dessa, med

ledning av vad som stadgats för territoriella församlingar, meddela erforderliga

föreskrifter.

Siad, som består

av flera Består stad av flera pastorat med gemensam ekonomi, bör för dessa

>Jed8gemen- löneregleringen verkställas gemensamt.

sam ekonomi.

Av den nya Bland de författningar, som med anledning av den nya lagstiftningen

Ulföranledda1 uPphävas> synas, utöver de av 1915 års sakkunniga angivna, böra

författnings- upptagas 11 kap. 8 § och 24 kap. 11 § kyrkolagen samt 7 punkten i

andringar, prästerskapets privilegier, i vad den avser ämbetsgårdar för klockare i städerna1).

Däremot torde, om, på sätt föreslagits, i lagen intages föreskrift därom, att

kantor skall äga åtnjuta de klockare och organister till försäkrade förmåner och

rättigheter samt fullgöra de klockare enligt lag eller författning åliggande

göromål, ändring ej erfordras i de författningar, som lämna föreskrifter

om vissa åligganden för klockare och organister eller beträffande deras boställen.

Med erforderlig förändring i kyrkostämmoförordningen kan anstå,

tills denna av annan anledning blir föremål för omarbetning.

Uppehållande Blir klockar-, organist- eller kantors(kyrkosångar)befattning ledig,

av befattning, innan ny lönereglering fastställts för det distrikt, befattningen tillhör, synes

som blir ledig, lämpligast, att där domkapitlet ej annorlunda bestämmer, åtgärder för bem^eregiering°

fattningens återbesättande ej vidtagas, innan dylik fastställelse meddelats,

fastställts, och att, tills detta skett, befattningen uppehälles med vikarie, som, sedan

tjänst- och nådåret gått till ända, bör äga åtnjuta samtliga med befattningen

förenade avlöningsförmåner.

Äldre bestäm- På sätt ovan angivits, skall vid ny lönereglerings trädande i kraft

tampning,‘ till redan tillsatt befattningshavare vara berättigad bibehållas vid förutvarande

dess ny fåne- avlöningsförmåner och tjänstgöringsskyldighet under sin återstående tjänstereglermgS

att ^d, {]ar jiail ej vj(] tillsättningen förbundits underkasta sig förändring härutinnan.

Detsamma bör givetvis även gälla innehavare av befattning, för

vilken ny lönereglering ännu ej trätt i kraft, och synes jämväl i övrigt

beträffande dylik befattning böra gälla, vad hittills varit stadgat, där

Konungen ej annorlunda bestämmer.

Kyrkolag eller Om lagstiftningen angående kantorerna ordnas på ovan angivet sätt,

stadga.--

'') Se s. 102.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riktlinjer för ny lagstiftning.

uppstär frågan, till vilken del denna lagstiftning skall kava kyrkolags natur.

I 1908 års förslag uteslöts ur kyrkolag ock känvisades till stadga åtskilliga

bestämmelser, som förut reglerats i kyrkolags ordning, särskilt unga

ende tjänståligganden för ock bekörigket till kantorsbefattningar. Anledningen

därtill var givetvis närmast den, att för de klockare och organister,

vilkas befattningar voro förenade med skollärareänst, flertalet bestämmelse!''

meddelats i administrativ väg. Mot kom mitterades förslag i denna del

gjordes i avgivna yttranden erinringar, ock överflyttade i anledning därav

1915 års sakkunniga, som ej uppgjorde förslag till erforderliga administrativa

bestämmelser, en del av 1908 års kommitterade i stadgan upptagna

föreskrifter till lagen. Det synes, som om bemälda sakkunniga därvid i

vissa avseenden gått längre än erforderligt, ock i allt fall längre än som

kan anses önskligt, om man, i den utsträckning ske kan, vill tillse, att

föreskrifterna angående med skollärareänst ej förenade kantorsbefattningar

skola tillkomma i samma ordning, som gäller för med skollärareänst förenade

dylika befattningar. Vad särskilt tjänstegöromålen angår, torde, på sätt

ovan nämnts, endast de allmänna huvudgrunderna böra angivas i lagen. Åt

Konungen bör sedan överlämnas att meddela närmare bestämmelser ock avgöra,

i vad män olika regler skola gälla för särskilda slag av befattningshavare. Förhållandet

torde i huvudsak vara detsamma beträffande behörighetsvillkoren.

Vidkommande reglerna för tillsättning, tjänstledighet ock avsked synas de

utan olägenhet kunna ordnas administrativt, i överensstämmelse med vad

nu gäller befattningar förenade med skollärare dust. Mera tveksamt kan

det vara, då det gäller ansvar för fel i tjänsten. Men om stadgandena

därom, på sätt ovan föreslagits, avfattas i enlighet med vad i sådant avseende

i administrativ väg redan föreskrivits för skollärare, föreligger näppeligen

anledning att för kantorerna etc. upptaga motsvarande bestämmelser

i lag, helst dessa bestämmelser även skola äga tillämpning å innehavare

av skolkantorsbefattningar.

29 — Klockarutredninyen. Avd. 2.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.