Sök i Ratio Lex

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

1921-01-10 · 179 sidor, varav 162 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 162 av 179 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1921:4, band 2, BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

KÖRANDE

LÖNEREGLERING FÖR ARMÉNS OCH MARINENS PERSONAL

DEL I.

ALLMÄNNA GRUNDER FÖR LÖNEREGLERING FÖR ARMÉNS

OCH MARINENS PERSONAL

FÖRSLAG TILL LÖNEREGLERING FÖR DET FAST ANSTÄLLDA MANSKAPET

VID ARMÉN OCH MARINEN

--

STOCKHOLM 1921

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet................................. V

Allmänna grunder för lönereglering för arméns och marinens personal.

Inledning ...................................................................................................... 3

Allmänna grunder för löneregleringen......................................................... 8

Behovet av en lönereglering och dess karaktär ......................................... 8

Löneregleringens omfattning .................................................................... 10

Av chefen för lantförsvarsdepartementet framhållna synpunkter .................. 11

Grunder för löneregleringen ..................................................................... 12

Grunder för avlöningsbeloppens bestämmande ........................................ 20

Dyrtidstillägg i samband med löneregleringen............................................. 23

Jämförelse mellan militär och civil personal ............................................. 23

Avlöningsreglementen .............................................................................. 26

Pensionsförhållanden ............................................................................ 26

Förslag till lönereglering för det fast anställda manskapet vid armén och

marinen.

I. Historisk översikt över gällande avlöningsförhållanden för arméns och

marinens manskap.................................................................................... 31

A. Armén.

Indelt manskap ....................................................................................... 31

Värvat manskap....................................................................................... 32

B. Marinen.

Båtsmän .................. 38

Organisationen av marinens manskap (utom båtsmän)................................ 39

Sjömanskårens manskap.......................................................................... 40

Flottans skeppsgossekår .......................................................................... 44

Kustartilleriets manskap........................................................................... 45

II. Tidigare yttranden och förslag beträffande avlöningen för arméns och

marinens manskap................................................................................... 51

A. Armén .................................................................................................. 51

B. Marinen.................................................................................................. 64

opaginerad Kontrollera mot PDF

IV

Sid.

III. Allmän motivering för de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för

arméns och marinens manskap ............................................................... 79

Inledning...................................................................................................... 79

Sättet för bestämmandet av den kontanta avlöningen...................................... 81

Avlöningsformer............................................................................................. 82

Nuvarande avlöningsformer ..................................................................... 82

Nya avlöningsformer ..................................... 91

Löneskalor ................................................................................................... 93

Lönebelopp .................................................................................................. 104

IV. Specialmotivering för de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för

arméns och marinens manskap m. m....................................................... 114

V. Tiden för avlöningsreglementets ikraftträdande.......................................... 141

VI. Övergångsanordningar................................................................................. 142

VII. Förslag till avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid armén och

marinen.................................................................................................... 148

VIII. Dyrtidstillägg i samband med löneregleringen............................................. 156

IX. Staternas anordnande m. m.........................................................................'' 159

X. Kostnadsberäkningar .................................................................................. 161

XI. De sakkunnigas hemställan ........................................................................ 165

Bilagor......................................................................................................... 167

Särskilda yttranden..................................................................................... 171

opaginerad Kontrollera mot PDF

V

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kung!. Försvarsdepartementet,

Jämlikt nådigt beslut den 14 juni 1918 bemyndigades chefen

för lantförsvarsdepartementet att, i samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet,

tillkalla högst fem sakkunniga personer för att inom

lånt- och sjöförsvarsdepartementen biträda med verkställande av utredning

och utarbetande av förslag rörande dels tillfällig pensionsförbättring

för viss personal vid armén och marinen, dels ock definitiv

lönereglering för arméns och marinens personal; och skulle det jämväl

tillkomma de sakkunniga att avgiva de ytterligare förslag till tillfällig löneförbättring,

som tilläventyrs befunnes erforderliga. Därjämte medgavs

cheferna för lånt förs vars- och sjöförsvarsdepartementen rätt att, efter

därom av de sakkunniga gjord framställning, under arbetets fortgång

tillkalla representanter för olika personalkategorier vid armén och marinen

för att deltaga i de sakkunnigas överläggningar.

Sedermera lämnades genom nådigt beslut den 30 september 1918

bemyndigande rörande tillkallande av ytterligare en sakkunnig person

för att biträda med fullgörandet av de sakkunnigas uppdrag.

Sedan de sex sakkunniga, vilka tillkallats på grund av förenämnda

båda beslut, dels den 24 januari 1919 och den 1 mars 1920 avgivit

särskilda förslag till tillfällig löneförbättring för viss personal vid armén

och marinen, dels ock den 14 februari 1919 avgivit betänkande och

förslag rörande pensionsförbättring för viss personal vid armén och marinen,

bemyndigade Kungl. Maj:t den 30 april 1920 chefen för lantförsvarsdepartementet

att, i samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet,

tillkalla ytterligare högst fem sakkunniga personer för att

opaginerad Kontrollera mot PDF

VI

biträda vid utförandet av de sakkunnigas uppdrag. I anledning

härav tillkallades sistnämnda dag för sådant ändamål ytterligare fyra sakkunniga.

Under arbetets gång har de sakkunnigas sammansättning ändrats

så till vida, att dels undertecknad Unger den 28 oktober 1920 inträtt

såsom ordförande i stället för statsrådet A. E. M. Ericsson för den tid,

varunder statsrådet Ericsson komme att utöva statsrådsämbetet, och dels

undertecknad Näsman den 1 januari 1920 såsom sakkunnig efterträtt

förste marinintendenten F. Lagerholm.

Sedan de sakkunnigas arbeten rörande lönereglering för arméns

och marinens personal i de delar, frågan är av beskaffenhet att böra

underställas riksdagens prövning, numera fortskridit så långt, att en

första del av de sakkunnigas betänkande och förslag i ämnet kunnat

avgivas, få de sakkunniga härmed överlämna denna del, innefattande

Allmänna grunder för lönereglering för arméns och marinens personal samt

Förslag till lönereglering för det fast anställda manskapet vid armén

och marinen.

Under fortgången av de sakkunnigas arbete hava de sakkunniga

haft tillfälle att överlägga med följande av Herr Statsrådet jämlikt

Kungl. Maj:ts berörda beslut den 14 juni 1918 för ändamålet tillkallade

representanter för manskapet, nämligen för arméns manskap: furiren vid

Göta livgarde R. Gälling och korpralen vid samma regemente H. Berghny;

samt för marinens manskap: korpralen vid 1. ekonomikompaniet vid

flottans station i Karlskrona nr 129 Årlin och underofficerskorpralen

vid Vaxholms kustartilleriregemente N. W. Nilsson.

Vid betänkandet finnas fogade särskilda yttranden av vissa av

de sakkunniga.

Stockholm den 10 januari 1921.

ABR. UNGER.

G. AFZELIUS. OTTO LYBECK. AUG. NILSSON.

ERIC NYQUIST. REINH. NÄSMAN. CARL EDV. STERKY.

KARL TALLBERG. O. G. THÖRNELL. LUDVIG WIDELL.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ALLMÄNNA GRUNDEK

FÖR

LÖNEREGLERING

FÖR

ARMÉNS OCH MARINENS PERSONAL

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Inledning.

Det nuvarande avlöningssystemet för arméns och marinens personal

blev till sina huvuddrag utformat vid 1901 och 1902 års riksdagar.

För att bereda kompensation för den fördyring av de allmänna levnadskostnaderna,

som inträtt under tiden från början av 1900-talet till världskrigets

utbrott, avlätos till 1917 års riksdag särskilda propositioner (nris

154 och 158) med förslag till provisorisk lönereglering för vissa grupper

av nämnda personal. Dessa förslag, vilka grundade sig på av arrnéoch

marinförvaltningarna gjorda framställningar i ämnet, avsågo i

huvudsak officerare och underofficerare samt civilmilitär personal på

aktiv stat ävensom vissa arvodestagare, men däremot i allmänhet icke det

fast anställda manskapet, liksom ej heller reservstaternas eller reservernas

personal. Omförmälda propositioner föranledde icke någon annan riksdagens

åtgärd än att riksdagen till avsättning för beredande av tillfällig

löneförbättring åt viss personal vid armén och marinen under år 1918

på samma års stat anvisade ett särskilt förslagsanslag.

Efter det frågan erhållit denna utgång i riksdagen, bemyndigades

genom nådigt beslut den 29 juni 1917 chefen för lantförsvarsdepartementet

att, i samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet, tillkalla

högst fem sakkunniga personer (de s. k. 1917 års militära avlöningssakkunniga)

för att inom lånt- och sjöförsvarsdepartementen biträda med

verkställande av utredning och utarbetande av förslag rörande tillfällig

löneförbättring från och med år 1918 åt viss personal vid armén och

marinen. Av de sakkunniga, som för sådant ändamål utsågos, avgavs

den 5 mars 1918 betänkande och förslag i ämnet; och framlades på

grundvalen härav särskilda propositioner (nris 361 och 362) till nämnda

års riksdag, vilka åsyftade att bereda personalen tillfällig löneförbättring

för åren 1918 och 1919. Nämnda propositioner blevo med vissa mindre

jämkningar av riksdagen godkända.

Vid fullgörande av sitt förenämnda uppdrag hade de sakkunniga

beträffande de personalgrupper, som borde komma i åtnjutande av tillfällig

löneförbättring, ansett sig böra i allt väsentligt följa de grunder,

på vilka armé- och marinförvaltningarnas förutnämnda framställningar

vilade och vilka även vunnit tillämpning i de till 1917 års riksdag avlåtna

propositionerna. De sakkunniga hade vidare sökt klarlägga, efter

vilka linjer en definitiv lönereglering för arméns och marinens personal

3260 20

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

enligt de sakkunnigas mening borde gå, för att sedermera inom ramen

av den sålunda skisserade definitiva löneregleringen angiva de belopp,

varmed under för banden varande förhållanden en tillfällig löneförbättring

syntes lämpligen böra utgå till olika grupper av personal. Det

utkast till en definitiv lönereglering för ifrågavarande personal, som av

de sakkunniga framlades, ävensom det därpå grundade förslaget om en

tillfällig löneförbättring hade därjämte — liksom de förslag till provisorisk

lönereglering, som av Kungl. Maj:t framlagts till 1917 års riksdag

— till syfte att bringa personalens löneförmåner upp till den nivå, som

kunde anses betingad av läget före krigsutbrottet. De extra ordinära

förhållanden, som kriget i förevarande avseende skapat, borde enligt de

sakkunnigas mening mötas genom särskilda åtgärder, i främsta rummet

genom anlitande av sådana avlöningsformer som krigstidstillägg och

krigstidshjälp.

Sedan bemälda sakkunniga sålunda fullgjort det åt dem lämnade

uppdraget, tillkallades jämlikt den 14 juni 1918 av Kungl. Maj:t givet

bemyndigande förevarande sakkunniga för att inom lånt- och sjöförsvarsdepartementen

biträda med verkställande av utredning och avgivande

av förslag rörande definitiv lönereglering för arméns och marinens personal.

I de sakkunnigas uppdrag ingick därjämte att avgiva förslag

rörande den tillfälliga löneförbättring för vissa personalgrupper, som —

utöver vad genom beslut vid 1918 års riksdag medgivits för åren 1918

och 1919 — till äventyrs kunde befinnas erforderlig, ävensom beträffande

tillfällig pensionsförbättring för viss personal vid armén och marinen.

De sakkunniga avgåvo den 24 januari 1919 särskilda förslag till tillfällig

löneförbättring under år 1920 för viss personal vid armén och marinen.

Dessa förslag, vilka innefattade allenast mindre jämkningar i de fastställda

grunderna för sådan löneförbättring under åren 1918 och 1919, lades i

allt väsentligt till grund för propositioner i ämnet (nris 203 och 219)

till 1919 års riksdag; och blevo dessa propositioner av riksdagen i

huvudsak bifallna.

Sedermera hava de sakkunniga med särskilda skrivelser den 1 mars

1920 överlämnat förslag till tillfällig löneförbättring under år 1921 för

viss personal vid armén och marinen. De sakkunniga hava därvid till

en början redogjort för skälen, varför det icke varit möjligt att då

framlägga det förslag till definitiv lönereglering för arméns och marinens

personal, som inginge i de sakkunnigas uppdrag, samt i sådant hänseende

anfört, dels att hänsyn måste tagas till det föreliggande spörsmålet

om en allmän organisation av vårt försvarsväsende — ett spörsmål, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

för närvarande är under utredning av den i november 1919 tillsatta försvarsrevisionen

— dels att en definitiv lönereglering icke syntes kunna avse allenast

officerare och underofficerare med vederlikar på aktiv stat, utan borde

utsträckas att gälla även övrig personal, och dels slutligen att det borde

tillses, i vilken omfattning de nya principer, som fatt uttryck i den nan

ingången av juli 1920 gällande löneregleringen för kommunikations verken

(postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsver ),

kunde vinna tillämpning även beträffande personalen vid försvarsväsendet.

Beträffande den tillfälliga löneförbättring under år 1921, varom de

sakkunniga gjort framställning, hade de sakkunniga, med hänsyn i

främsta rummet till de svårigheter, som vidlådde personalens rekrytering,

och då avlöningen till de å dyrorter förlagda beställningshavarna syntes

tämligen knappt tillmätta, föreslagit införandet av ortstillägg efter i

huvudsak samma grunder, som vunnit tillämpning vid den nya löneregleringen

för kommunikationsverkens personal. Härigenom skulle tillika

en rättvisare avvägning åstadkommas av avlöningarna för olika

personalgrupper. Enligt de sakkunnigas förslag skulle sålunda till ifrågavarande

personal under år 1921 utgå tillfällig löneförbättring dels i

huvudsak motsvarande vad som gällde för ar 1920 denna förman

hade av de sakkunniga i samband därmed benämnts allmänt avlöningstillägg

— dels ock i form av ortstillägg.

Vid ärendets föredragning den 9 april 1920 (proposition nr 413) uttalade

chefen för lantförsvarsdepartementet bland annat, att medel till

ett så betydande belopp, som vid bifall till de sakkunnigas förslag till

ytterligare avlönings! örhöj ning i form av ortstillägg erfordrades, icke

kunde beredas å 1921 års stat samt att departementschefen med hänsyn

därtill icke funne sig kunna tillstyrka, att någon framställning om beviljande

av ortstillägg gjordes till riksdagen. Vidare anförde departementschefen

följande:

»Emellertid torde det icke kunna bestridas, att den militära personalen,

särskilt vissa grupper av densamma, kan vara i behov av

en förbättring av de för närvarande utgående avlöningsförmånerna.

Befattningshavare, vilka äro familjeförsörjare, hava helt visst under

nu rådande förhållanden att kämpa med betydande svårigheter i ekonomiskt

avseende. Då det alltså synes vara motiverat, att för den

militära personalen en lönereglering av mera definitiv natur snarast

möjligt kommer till stånd, bör utredningen rörande denna fråga sa bedrivas,

att förslag i ämnet hinner föreläggas 1921 års riksdag. V id

utarbetandet av detta förslag bör givetvis beaktas, att en omorganisation

av försvarsväsendet är förestående, och övervägas, i vad mån hänsyn

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

bor tagas till den minskning i tjänstgöringsskyldigheten, som kan komma

att inträda redan genom den provisoriska avkortningen av de värnpliktigas

övningstid. v

Enligt vad jag inhämtat, är det avsett, att för nästa års riksdag skall

kunna framläggas förslag rörande definitiv lönereglering jämväl för stora

grupper av befattningshavare inom den civila statsförvaltningen. Kommer

så att ske, skulle dessa båda löneregleringsfrågor kunna vinna sin lösningi

ett sammanhang, därvid det torde bliva tillfälle att efter förutgången

noggrann utredning taga under övervägande, huruvida det låter sig göra

att komma till några tillfredsställande jämförelser mellan olika grupper

av civila och militära befattningshavare.»

På grund av vad sålunda och i övrigt av departementschefen anförts.

^ hemställde Kungl. Maj:t i förenämnda proposition om beviljande

av tillfällig löneförbättring under år 1921 för viss personal vid armén i

huvudsaklig överensstämmelse med av 1918 och 1919 års riksdagar

godkända grunder. °

Motsvarande framställning för marinens del avläts i proposition (nr

414) till 1920 års riksdag. v

Sedan i motioner inom riksdagen yrkats, att utöver den tillfälliga

löneförbättring, som föreslagits i Kungl. Maj:ts berörda propositioner

(nns 413 och 414), måtte utgå ortstillägg enligt de sakkunnigas berörda

förslag, anförde riksdagen i skrivelse (nr 465) den 21 juni 1920, att

riksdagen beträffande frågan om lönebeloppens utmätande till den militära

personalen över huvud taget delade den av chefen för lantförsvarsdepartementet

uttalade uppfattningen, att en lönereglering av mera

definitiv art för ifrågavarande personal snarast borde åvägabringas.

inoi ° 6n ansåSe även önskvärt, att förslag i sådant syfte förelädes

1921 års riksdag och prövades i samband med till nämnda riksdag bebådad

framställning rörande enahanda lönereglering för vissa grupper civila

befattningshavare. Med avseende å den i omförmälda propositioner

föreslagna tillfälliga löneförbättringen under år 1921 underskattade riksdagen

icke betydelsen av de utav departementschefen anförda statsfinansmlla

skälen för avstyrkande av de sakkunnigas förslag rörande

tillerkännande av ortstillägg. åt. ifrågavarande personal, men hade riksdagen

dock ansett sig böra i viss utsträckning tillmötesgå de motionsvis

framställda yrkandena om upptagande jämväl av denna avlöningsform

i den tillfälliga löneförbättringen för sagda år. Riksdagen hade

emellertid ansett försiktigheten bjuda, att de av de sakkunniga föreslagna

ortstil läggen upptoges med till hälften reducerade belopp. Härigenom

komme också betydelsen av de av departementschefen åberopade statshnan8iella

skälen att minskas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Förut är nämnt, att den tillfälliga löneförbättring som medgivits

för åren 1918—1921, i huvudsak avsett officerare och underofficerare

samt civilmilitär personal på aktiv stat, men däremot i allmänhet icke

deffast anställda manskapet, liksom ej heller reservstaternas eller reser
vernas

j^d^t ^ anställda manskapet beträffar, hava emellertid de sakkunniga

i särskilda utlåtanden den 24 februari 1919 avgivit förslag till

tillfällig löneförbättring för denna personal vid saval armén som marinen.

Dessa förslag lades emellertid icke i sin helhet till grund för de propositioner

(nris 320 och 340), som i ärendet avlätos till 1919 ars ]riksdag, utan

begränsades dessa till framställning därom att, med bibehållande i övrigt

avS gällande avlöningsbestämmelser, viss höjning i dagav omngen matte

för tiden den 1 november 1919-den 31 december 1920 beredas bestallningshavare

inom de olika manskapsgraderna. Kungl. Maj:ts förslag

blev av riksdagen bifallet; och har sedermera 1920 ars riksdag, efter

förslag av Kungl. Maj:t, medgivit enahanda förhöjning i dagavlonmgen

järnväg for^al^L sakkmmiga i sarskilda skrivelser den 30 maj 1919

framlast förslag till löne- (och pensions-)förbättrmg för personalen a reservstaterna

för armén och marinen. Vid anmälan av namnda förslag, såvitt

anginge reservstaterna för armén, anförde chefen för lantförsvarsdepar e
m

entet den 7 januari 1920 (statsverkspropositionen till 1920 ars riksdag

fjärde huvudtiteln, del I, sid. 106) att, då i samband med antagandet

av 1914 års härordning beslut fattades om upprättande av reservstater

vid armén, reservstaternas omfattning satts i visst förhållande till

hovet av personal å aktiv stat och reservstatspersonalens tjänstgöringsskyldighet

bestämts med hänsyn tagen till bland annat den geno

den nya härordningen fastställda övnmgstiden for de värnpliktiga.

Under förutsättning att vid den allmänna revisionen av vart iorsvarsväsende

övningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga komme att

inskränkas, syltes behovet av å aktiv stat uppfört befäl komma att

minskas under det att behovet av reservstatsbefal kunde komma att

ökas Därvid kunde det jämväl visa sig, att en okad tjänstgöringsskyldighet

borde för reservstatsbefälet fastställas Vid sadant förhållande

syntes det departementschefen av vikt, att man icke genom åt fastställa

viss löne- och pensionsförbättring för det nuvarande reservstatsbefälet

föregrepe vad som framdeles kunde komma att i förevarande hanseen

StadgMed anledning av vad sålunda anförts hade departementschefen

ansett de sakkunnigas förevarande framställning icke for det davaran e

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Behovet av en

lönereglering

och dess

karaktär.

höra föranleda annan åtgärd, än att densamma överlämnats till den av

Kungl. Maj.t tillsätta försvarsrevisionen.

. , Enabanda åtgärd har den 24 november 1919 vidtagits med avseende

a de sakkunnigas förslag till löneförbättring för personalen å reservstaten

tor marinen.

im oDre- aaEEunniga hava därjämte i särskilda utlåtanden den 29 november

1918 föreslagit en tillfällig förhöjning i den till reservpersonal vid armén

och mannen i vissa fall utgående ekiperings-(beklädnads-)hjälpen. Med

anledning härav hava, på. förslag av Kungl. Maj:t, särskilda medel

av riksdagen beviljats pa tillaggsstat för åren 1919 och 1920 till beredande

av sådan förböjning i ekiperingshjälpen för marinens reservpersonal.

Motsvarande förhöjning i ekiperingshjälpen har däremot icke

kommit arméns reservpersonal till del.

Slutligen torde höra erinras, att Kungl. Maj:t i anledning av särskilda

utav de sakkunniga den 14 februari 1919 avgivna betänkanden

och förslag rörande pensions förbättring för viss personal vid armén och

marinen till samma års riksdag avlåtit propositioner i ämnet, vilka av

riksdagen bifallits. Härigenom har pensionsförbättring — utöver den

enligt de allmänna pensioneringsgrunderna bestämda pensionen — i

enlighet med fastställda grunder beretts viss personal vid armén och

mannen, som avgått eller avgår från tjänsten efter ingången av år 1918 - och hava erforderliga medel härför anvisats på tilläggsstat för år 1919

samt a extra stat för vart och ett av åren 1920 och 1921.

Allmänna grunder för löneregleringen.

Såsom nyss nämnts, har chefen för ^^försvarsdepartementet i den

propomtmn (nr 413), van till 1920 års riksdag framlagts förslag till

tillfällig löneförbättring under år 1921 för viss personal vid armén - med instämmande av chefen för sjöförsvarsdepartementet — uttalat, att

en lönereglering av mera definitiv natur för den militära personalen

snarast möjligt borde komma till stånd samt att utredningen rörande denna

fråga borde sa bedrivas, att förslag i ämnet hunne föreläggas 1921 års

n.^ag; Aven. 1920 ,års riksdag har framhållit önskvärdheten därav,

att inslag i sadant syfte förelädes innevarande års riksdag.

• Med hänsyn tdl vad sålunda förekommit hava de sakkunniga låtit

sig angelaget vara att så skyndsamt som möjligt utarbeta förslag till

lonereglermg för arméns och marinens personal i syfte att frågan härom

skulle kunna underställas 1921 års riksdag. Att en sådan lönereglering

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

inom den närmaste framtiden kommer till stånd hava de sakkunniga

funnit vara påkallat såväl med hänsyn till angelägenheten därav, att

försvarets effektivitet må kunna både i kvantitativt och kvalitativt hänseende

upprätthållas, som ock ur synpunkten av ifrågavarande tjänstemannagruppers

berättigade intresse att inom den närmaste tiden få sina

avlöningsförhållanden på ett tillfredsställande sätt ordnade.

Förut är nämnt, att frågan om en allmän omorganisation av vårt

försvarsväsende för närvarande befinner sig under utredning. På grund

härav hava de sakkunniga ansett sig böra taga under omprövning,

huruvida och i vilken omfattning den ifrågasatta löneregleringen kan

givas definitiv karaktär. Vid övervägandet av nämnda spörsmål hava

de sakkunniga funnit, att de förhållanden, som härvid böra komma i

betraktande, äro väsentligt olika beträffande å ena sidan officerare och

underofficerare med vederlikar samt å andra sidan manskapet.

Vad förstnämnda beställningsbavare angår måste uppmärksammas,

att — med hänsyn särskilt till den ändrade övningstid för de värnpliktiga,

som vid en ändrad försvarsorganisation kan komma att fastställas

— tjänstgöringsskyldigheten för denna personal kan bliva bestämd

på olika sätt för olika slag av beställningshavare, varvid naturligen även

avlöningen måste tillmätas allt efter tjänstgöringens omfattning. Därjämte

är att märka, att ifrågavarande personal icke anställes på viss

begränsad tid, utan att den i regel kvarstår i tjänst, intill dess den för

erhållande av pension bestämda levnadsåldern uppnåtts. På grund

härav hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att löneregleringen

för ifrågavarande personal antages allenast år för år, med skyldighet

för den, som tillträder avlöning enligt den nya löneregleringen, att avstå

sina å stat nu uppförda löneförmåner.

För detta sitt förslag hava de sakkunniga funnit en förebild i sättet

för genomförandet av den lönereglering för domänverkets personal, som

för år 1921 trätt i tillämpning. Sedan Kungl. Maj:t i proposition (nr

271) till 1920 års riksdag framlagt förslag angående definitiv lönereglering

för nämnda personal — därvid domänverkets organisationsfråga

lämnats å sido — uttalade riksdagen (skrivelse nr 322), att det varit

önskvärt, om vid den i ärendet verkställda utredningen angående löneregleringen

för denna personal även upptagits själva organisationsfrågan.

Då så ej skett, hemställde riksdagen om en förnyad utredning i ärendet.

Riksdagen ansåg emellertid, att domänverkets personal med rätta kunde

göra anspråk på förbättrade löner redan från ingången av år 1921; och

då enligt riksdagens mening lönefrågan kunde utan olägenhet under

8260 20

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Löneregleringens

omfattning.

något år provisoriskt ordnas, blev Kungl. Maj:ts förslag till lönereglering

för domänverkets personal provisoriskt godkänt för samma år.

Beträffande därefter den ifrågasatta löneregleringen, såvitt manskapet

angår, hava de sakkunniga funnit sig kunna förorda, att densamma nu

genomföres på ett definitivt sätt. Man synes nämligen kunna utgå från,

att även vid en förändrad försvarsorganisation det fast anställda manskap,

som därvid kommer att bibehållas, blir ständigt tjänstgörande och

följaktligen måste beredas en därefter lämpad avlöning. De former,

under vilka manskapet vid armén och marinen vinner anställning eller

rekapitulerar — i regel genom kontrakt på 1—4 år — äro även ägnade

att möjliggöra, att en blivande ändrad organisation, vid vilken eventuellt

indragning av nu befintliga beställningar kan i viss omfattning komma

att äga rum, utan väsentlig tidsutdräkt bringas i tillämpning utan hinder

därav, att en definitiv lönereglering för manskapet redan nu blir genomförd.

De sakkunniga anse sig härvid böra särskilt framhålla, att den

kontraktsenliga tjänstetiden, åtminstone vid armén, i regel icke torde

överstiga ett år för det äldre, högst avlönade manskapet.

De sakkunniga hava vid sitt ifrågavarande arbete vidare haft

att överväga, huruvida förevarande lönereglering borde avse all ifrågavarande

personal eller om tilläventyrs vissa personalgrupper borde från

löneregleringen undantagas. I sådant avseende har givetvis ingen tvekan

rått därom, att den ifrågasatta löneregleringen bör omfatta såväl officerare

och underofficerare samt civilmilitär personal på aktiv stat som ock det

fast anställda manskapet vid armén och marinen. Aven vissa till försvarsväsendet

hörande civila befattningshavare, för vilka under den senare

tiden definitiv lönereglering icke genomförts eller blivit föreslagen,

liksom ett flertal arvodestagare torde böra omfattas av den nu ifrågasatta

löneregleringen. Däremot har från löneregleringen ansetts böra

uteslutas dels personalen å arméns och marinens reservstater, dels ock

arméns och marinens reservpersonal.

Beträffande personalen å arméns och marinens reservstater hava i

det föregående angivits skälen därtill, att de sakkunnigas förslag om

tillfällig löneförbättring för denna personal icke ansetts för närvarande

böra upptagas till slutlig prövning, utan i stället överlämnats till den

av Kungl. Maj:t tillsatta försvarsrevisionen. Då frågan nu gäller en

mera definitiv lönereglering, synas nämnda skäl än starkare tala för, att

en sådan lönereglering för nämnda personal ej bör genomföras, innan

resultatet av försvarsrevisionens arbete beträffande organisationen av vårt

försvar föreligger. Det är härjämte att märka, att tjänstgöringen för ifråga
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

varande personal är av rätt begränsad omfattning och avsedd att fullgöras

vid sidan av annan verksamhet, varför en förbättring av avlöningsförhållandena

för denna personal icke kan anses vara i lika hög grad

av behovet påkallad som för personalen å aktiv stat.

I än högre grad gäller sistnämnda förhållande med avseende

å arméns och marinens reservpersonal. Även beträffande denna personal

kan därjämte spörsmålet rörande det lämpligaste sättet för

genomförandet av en lönereglering bliva beroende på försvarsrevisionens

arbeten, då grunderna för det framtida ordnandet av försvaret och

särskilt omfattningen av den tjänstgöringsskyldighet, som därvid må

bliva fastställd för reservpersonalen, givetvis kunna bliva av betydelse

för lösningen av nämnda spörsmål. Vad nu anförts utgör naturligen

icke något hinder mot, att den för åren 1919 och 1920 beviljade tillfälliga

förhöjningen i ekiperings-(beklädnads-)hjälpen för reservpersonalen

vid marinen fortfarande må utgå; och finna de sakkunniga billigt

och rättvist, att liknande förmån tillerkännes även reservpersonalen vid

armén.

Då föreskrifterna om såväl reservstats- som reservpersonalens avlöning

för närvarande äro i viss mån knutna till gällande bestämmelser för

personalen på aktiv stat, lärer genomförandet av en på nya grunder

fotad lönereglering för sistnämnda personal nödvändiggöra utfärdandet

av särskilda provisoriska föreskrifter för reservstats- och reservpersonalens

bibehållande vid nuvarande avlöningsförmåner.

De sakkunniga hava ingalunda förbisett, att det försteg i avlöningshänseende,

som andra personalgrupper genom den för åren 1918—1921

beviljade tillfälliga löneförbättringen erhållit i förhållande till reservstatsoch

reservpersonal, skulle genom sistnämnda personals uteslutande från

löneregleringen bliva ytterligare förstorat. Det lärer med hänsyn härtill

böra förutsättas, att reservstats- och reservpersonalens avlöningsförhållanden

komma att regleras, så snart detta med hänsyn till försvarsrevisionens

fortgående arbete lämpligen kan äga rum.

Sedan de sakkunniga på nu nämnt sätt avgränsat den personal,

som enligt de sakkunnigas mening bör bliva delaktig av en lönereglering,

hava de sakkunniga ansett sig böra något beröra de synpunkter,

som chefen för lantförsvarsdepartementet i sitt förutnämnda, i

propositionen nr 413 till 1920 års riksdag gjorda uttalande angivit beträffande

den föreliggande frågan. Departementschefen har, såsom förut

nämnts, anfört, att vid utarbetandet av förslag i ämnet borde beaktas,

hurusom en omorganisation av försvarsväsendet vore förestående, och över
-

Av chefen för

lantförsvarsdepartementet

framhållna

synpunkter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Grunder för

löneregleringen.

vägas, i vad mån hänsyn borde tagas till den minskning i tjänstgöringsskyldigheten,

som kunde komma att inträda redan genom den provisoriska

avkortningen av de värnpliktigas övningstid.

Förstnämnda synpunkt har, på sätt av det förut sagda framgår,

redan blivit uppmärksammad vid bedömandet av frågan, vilka personalgrupper

borde vid löneregleringen ifrågakomma. I övrigt hava de sakkunniga,

då det befunnits nödvändigt att redan nu, innan riktlinjerna

för den blivande försvarsorganisationen kunnat utstakas, till behandling

upptaga spörsmålet om en lönereglering för arméns och marinens personal,

vid utarbetandet av förslag i ämnet sökt i möjligaste mån ansluta

detta förslag till den nuvarande organisationen och i varje fall låtit sig

angeläget vara att tillse, att detsamma icke komme att föregripa arbetet

beträffande organisationsfrågans lösning.

Vidare har, jämlikt departementschefens förutnämnda uttalande,

tagits under övervägande, i vad mån löneregleringsfrågans lösning

kunde påverkas av minskningen i tjänstgöringen genom den provisoriska

avkortningen av de värnpliktigas övningstid. Denna avkortning,

som för vissa årsklasser värnpliktiga beslutats vid 1919 och 1920 års

riksdagar, borde visserligen i och för sig varit ägnad att medföra en nedsättning

av tjänstgöringen för den aktiva personalen och torde även

i åtskilliga fall hava medfört en lindring i arbetet för denna personal.

Men å andra sidan har genom det under de senare åren uppkomna

betydande antalet vakanser vållats en väsentlig ökning för den kvarvarande

aktiva personalen särskilt beträffande utbildningsarbetet — en

ökning, som i måuga fall till fullo uppvägt den minskning i tjänstgöring,

som av den förkortade övningstiden eljest kunnat förorsakas.

Frånsett nu nämnda omständighet synes det de sakkunniga knappast

riktigt att, innan de värnpliktigas övningstid och befälspersonalens tjänstgöringsförhållanden

blivit på ett definitivt sätt ordnade, för den aktiva

personalen reglera avlöningen under annan förutsättning än att dess

arbetskraft fullt tages i anspråk. Om vid det framtida bestämmandet av

de värnpliktigas övningstid och med hänsyn till andra på ordnandet av

försvarsväsendet inverkande faktorer befinnes, att hela den nu på aktiv stat

uppförda personalens arbetskraft icke kan utnyttjas året om, lärer genomförandet

av här förevarande lönereglering icke utgöra hinder för, att antalet

av denna personal ävensom personalens tjänstgöringsskyldighet i samband

med en blivande ändrad försvarsorganisation regleras efter det föreliggande

behovet.

De sakkunniga övergå härefter till en utveckling av de grunder, på

vilka ifrågavarande lönereglering enligt de sakkunnigas mening bör byggas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Då 1917 års sakkunniga i förenämnda betänkande den 5 mars

1918 framlade ett utkast till en definitiv lönereglering för viss personal

vid armén och marinen i syfte att såmedelst skapa erforderlig grundval

för sitt förslag till tillfällig löneförbättring för försvarsväsendets personal,

hade bemälda sakkunniga närmast tagit till förebild det då gällande

lönesystemet för kommunikationsverken. Detta lönesystem har emellertid

genom beslut vid 1919 års riksdag blivit i väsentliga hänseenden förändrat,

i det att en ny definitiv lönereglering för personalen vid nämnda verk

blivit godkänd att gälla från och med ingången av juli 1920. De i lönetekniskt

hänseende nya principer, på vilka sagda lönereglering vilar, hava

jämväl tillämpats vid den för år 1921 antagna provisoriska löneregleringen

för domänverkets personal samt upptagits i det av 1902 års

löneregleringskommitté den 3 november 1920 framlagda betänkande och

förslag beträffande ny definitiv lörereglering för befattningshavare vid statsdepartement

och centrala ämbetsverk. Vid meddelande åt 1902 års löneregleringskommitté

av det uppdrag, som föranlett kommitténs berörda

betänkande och förslag, uttalade vederbörande departementschef, att

genomförandet av det nya lönesystemet för kommunikationsverken givetvis

måste framkalla spörsmålet, huruvida nämnda system och därmed

förknippade nya löneprinciper borde överföras och komma i tillämpning

inom andra grenar av den civila statsförvaltningen; och fann departementschefen

för egen del starka skäl tala för att, med sålunda given

utgångspunkt, en allmän revision nu komme till stånd rörande de inom

övriga grenar av den civila statsförvaltningen gällande löneregleringar.

Det synes med hänsyn härtill de sakkunniga sannolikt, att de principer,

som fått uttryck i kommunikationsverkens lönesystem, efter hand komma

att, i den mån så finnes möjligt och lämpligt, införas inom den civila

statsförvaltningen i dess helhet.

Då de sakkunniga nu haft att taga ställning till frågan om det nya

lönesystemets användande jämväl på försvarsväsendets personal, torde

till en början få erinras, att de sakkunniga redan i det förslag om tillfällig

löneförbättring för år 1921, som överlämnats med skrivelse den 1

mars 1920, yttrat, att de av 1917 års sakkunniga angivna riktlinjerna

för en definitiv lönereglering icke vidare torde kunna under de inträdda

förhållandena orubbade fasthållas, utan att det bleve nödvändigt att ingå

på ett skärskådande av, i vilken utsträckning de nya löneprinciperna

för kommunikationsverken kunde vinna tillämpning även beträffande

ifrågavarande personal.

Vid den undersökning, som de sakkunniga i enlighet med sin sålunda

angivna utgångspunkt företagit och vid vilken de särskilda för
-

Kommunikationsverkens

nya lönesystem.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

hållanden, som gälla med avseende å försvarsväsendets personal, blivit

behörigen beaktade, hava de sakkunniga funnit, att kommunikationsverkens

löneprinciper i väsentliga delar låta sig anpassa på försvarsväsendets

personal. De sakkunniga hava vid sådant förhållande så

mycket hellre ansett sig böra förorda tillämpandet å försvarsväsendets personal

av berörda löneprinciper, som det militära avlöningssystemet, vilket

för närvarande, speciellt vad marinen beträffar, företer en mångfald

växlande avlöningsformer och avlöningsbestämmelser, härigenom erhåller

större enkelhet och överskådlighet samt överensstämmelse på sådant

sätt kan i största möjliga mån åvägabringas mellan den civila och den

militära personalens avlöningsförhållanden. Såsom 1902 års löneregleringskommitté

med avseende å den civila förvaltningspersonalen uttalat,

synes ock införandet av likartade löneprinciper för den civila och militära

personalen vara ägnad att förebygga förekommande slitningar mellan

olika personalgrupper på grund av ojämnheter i fråga om avlöningsförhållandena

för dessa båda personalkategorier.

Innan de sakkunniga övergå till ett angivande av huvudgrunderna

för kommunikationsverkens lönesystem och en redogörelse för det sätt,

varpå de synts kunna anpassas till det militära lönesystemet, vilja de

sakkunniga fästa uppmärksamheten därå, att vid den nya löneregleringen

för nämnda verk tagits till utgångspunkt det prisläge, som, att döma av

stegringarna i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets

utbrott, skulle under normala förhållanden varit rådande i början av 1920- talet. I samband med höjande av avlöningsbeloppen för kommunikationsverkens

personal till nämnda prisläge hava emellertid de därå utgående

dyrtid stilläggen i motsvarande mån reducerats i förhållande till dyrtidstilläggen

för övriga grupper av befattningshavare i statens tjänst, vilkas

avlöning icke blivit höjd utöver 1914 års prisnivå. Vid den nu ifrågasatta

löneregleringen för den militära personalen bör jämväl sagda utgångspunkt

bliva gällande och sålunda det prisläge, vilket varit bestämmande vid

utformandet av det utav 1917 års sakkunniga uppgjorda utkastet till en

definitiv lönereglering -— eller prisläget före krigsutbrottet — nu lämnas

å sido. Härav följer emellertid å andra sidan, att de för kommunikationsverkens

personal gällande reducerade dyrtidstilläggen böra, efter genomförandet

av en på sådan grund fotad lönereglering för den militära personalen,

utgå jämväl till denna personal.

De sakkunniga vilja nu i korthet erinra om huvudgrunderna för

det nya lönesystemet för kommunikationsverken, sådana dessa grunder

kommit till uttryck i det av Kungl. Maj:t den 19 juni 1919 utfärdade

avlöningsregl em entet för tjänstemän vid dessa verk (Sv. Förfs. nr 343).

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

De tidigare vid kommunikationsverken förekommande slag av naturaförmåner

och ersättningar vid sidan av den egentliga avlöningen —

såsom fri bostad med bränsle eller ersättning därför, beklädnad in natura

eller beklädnadsersättning, sportler och andra extra inkomster m. m.

— hava i allmänhet borttagits.

För det stora flertalet ordinarie tjänstemän inom verken har fastställts

en gemensam löneplan, upptagande erforderligt antal lönegrader

med visst antal löneklasser inom varje lönegrad och med särskilda inom

varje löneklass för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp.

Den förutvarande fördelningen av avlöningen i lön och tjänstgöringspenningar

har avskaffats och i stället införts särskilda tjänstledighetsavdrag

till reglerande av vad en tjänsteman i regel skall avstå

vid ledighet eller uppbära under vikariat.

I särskild tjänsteförteckning har fastställts den lönegrad, till vilken

en var befattning bör hänföras.

De orter, där tjänstemännen äro placerade, fördelas å de i löneplanen

angivna ortsgrupperna med tagen hänsyn till de allmänna levnadskostnadernas

storlek.

Den till ett enda belopp för år fastställda lönen utbetalas med en

tolftedel månadsvis i efterskott.

Såsom huvudregel gäller, att tjänsteman vid tillträdande av viss

befattning erhåller lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till

vilken tjänsten hör, samt med belopp, som i löneplanen angives för

den ortsgrupp, till vilken hans stationeringsort blivit hänförd.

Uppflyttning till högre löneklass inom vederbörande lönegrad är

avsedd att ske vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, under

vilket stadgad tjänstetid i den lägre löneklassen tilländagått, i stället

för, såsom hittills, vid början av nästföljande kalenderår.

För begagnande av tjänstebostad skall ersättning i viss ordning

erläggas genom avdrag å lönen. Avdragets storlek skall i vissa fall

bestämmas av en för verken gemensam bostadsnämnd.

Samtliga tjänstemän äga förmånen av fri läkarvård jämte fria läkemedel.

Under vissa förutsättningar kunna därjämte särskilda ersättningar

utgå, såsom kallortstillägg, kallortstraktamente, tjänstgöringstraktamente

under tjänstutövning å annan ort än stationeringsorten, ersättning för

flyttningskostnad, felräkningspenningar m. m.

Avliden tjänstemans dödsbo erhåller begravningshjälp.

För beredning av ärenden av huvudsakligen löneteknisk natur har

anordnats en för verken gemensam lönenämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings-

och de allmänna intressena böra vara representerade.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tillämpning Beträffande till en början ovan angivna, vid kommunikations verken

vid den null- tidigare förekommande slag: av naturaförmåner och ersättningar vid sidan

tara ldnereg- ° o o

isringen av av den egentliga avlöningen, vilka enligt det nja lönesystemet tor dessa

tionsverkens ver^ bortfallit och uppgått i den kontanta lönen, äga dessa förmåner och

nya usne- ersättningar i stor omfattning motsvarighet med avseende å försvarssystem.

väsendets personal. För manskapet vid armén och marinen tillkommer

därjämte förmånen av förplägnad. I förevarande hänseende hava de sakkunniga

funnit, att vid den ifrågasatta löneregleringen för försvarsväsendets

personal åtskillnad måste göras mellan å ena sidan officerare och

underofficerare med vederlikar samt å andra sidan manskapet. Vidkommande

den förra personalgruppen möter icke hinder att vid den

nu ifrågasatta löneregleringen följa kommunikationsverkens system. För

det fast anställda manskapet åter, som åtnjuter fullt underhåll in natura,

innefattande förläggning i kronans hus eller eljest på dess bekostnad,

förplägnad, beklädnad m. m., skulle, därest avlöningen upptoges med

belopp, som inneslöte jämväl dessa förmåner, vid uträkning av det kontant

utgående avlöningsbeloppet erfordras avdrag för så gott som varje

beställningshavare. Enligt de sakkunnigas mening bör därför, i likhet

med vad som för närvarande är fallet, avlöningen för manskapet utgöras

dels av fullt naturaunderhåll, dels ock av kontant avlöning. Vissa andra

förmåner, som manskapet nu åtnjuter, såsom lega och premier samt de

vid marinen förekommande uppmuntringspenningarna, hava däremot ansetts

i samband med löneregleringen böra avskaffas.

Liksom vid kommunikationsverken hava avlöningsbeloppen för

försvarsväsendets personal i allmänhet upptagits i löneplan, vilken dock

med hänsyn till olika avlönings- m. fl. förhållanden inom de särskilda

personalgrupperna icke kunnat göras gemensam, utan måst uppdelas på

fem, en avseende officerare, en underofficerare, en civilmilitär personal,

en manskapet vid armén och en manskapet vid marinen.

De avlöningsbelopp, som upptagits i kommunikationsverkens löneplan,

omfatta såväl lön och tjänstgöringspenningar som även ålderstilllägg

och ortstillägg.

Att den vid försvarsväsendet förekommande dagavlöningen, vilken

motsvarar avlöningsformen tjänstgöringspenningar inom den civila statsförvaltningen,

uppgår i lönen, anse sig de sakkunniga höra tillstyrka.

Vad avlöningsformen ålderstillägg beträffar, vilja de sakkunniga

erinra, att den nu gällande tillfälliga löneförbättringen för officerare och

underofficerare i stor utsträckning är byggd på ett avlöningssystem med

ålderstillägg samt att införandet av denna avlöningsform av de sakkunniga

i viss omfattning förordats för det militära manskapet i förutnämnda

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

båda utlåtanden den 24 februari 1919. Något tvivel synes de sakkunniga

icke böra råda därom, att ålderstillägg bör vid förevarande lönereglering

för försvarsväsendets personal komma i tillämpning och, såsom

vid kommunikationsverken är fallet, sammanslås med lönen. Denna

avlöningsform är ägnad att möjliggöra avvägande på ett rättvist sätt

av avlöningsbeloppen efter beställningshavarnas tjänsteålder, vilket syftemål

ej kan ernås enbart genom löneförhöjning vid befordran.

Avlöningsformen ortstillägg, vilken är avsedd att möjliggöra utjämning

i avlöningshänseende för personal med tjänstgöring å olika orter,

där högre eller lägre levnadskostnader äro rådande, har jämlikt beslut

vid 1920 års riksdag kommit till användning såsom ett led i den tillfälliga

löneförbättringen för officerare och underofficerare och bör, inkluderad

i lönen, enligt de sakkunnigas mening bibehållas för nämnda

personalgrupper. Däremot synes ortstillägg icke böra tillkomma manskapet

vid armén och marinen, enär manskapet till följd av åtnjutande

av förutnämnda naturaförmåner i stort sett är oberoende av de allmänna

levnadskostnadernas olika storlek på de skilda förläggningsorterna.

Med hänsyn till de olika förhållanden beträffande utbildning, befordran

till och avgång från tjänsten, tjänstgöringens art och omfattning

m. m., som gälla å ena sidan för personalen inom den civila statsförvaltningen

och å andra sidan för den militära personalen, hava åtskilliga

olikheter måst uppkomma i fråga om konstruktionen av de löneplaner,

som i enlighet med vad förut sagts uppgjorts för särskilda grupper av

försvarsväsendets personal.

Vid upphörandet av den nuvarande fördelningen av avlöningen i

lön och dagavlöning har, i anslutning till vad i det nya avlöningssystemet

för kommunikationsverken stadgats, särskilda avdrag å lönen införts till

reglerande av vad beställningshavare i regel skall avstå vid ledighet eller

uppbära under vikariat, i den mån sådant förekommer vid försvarsväsendet,

Någon särskild tjänsteförteckning hava de sakkunniga icke ansett

behövlig beträffande beställningarna för arméns och marinens manskap,

utan hava desamma, med hänsyn till det ringa antal personalgrupper,

som manskapet omfattar, funnits kunna införas i vederbörlig löneplan i

direkt anslutning till resp. lönegrader. I fråga åter om officerare och

underofficerare med vederlikar har befunnits lämpligast att i tjänsteförteckning

angiva de särskilda beställningarnas fördelning på olika

lönegrader inom vederbörlig löneplan. Antalet beställningar av olika

slag vid varje truppförband m. m. hava de sakkunniga ansett böra,

liksom nu är fallet, angivas i de särskilda staterna. Dessa stater skulle

dock i så måtto förenklas, att däri icke skulle upptagas de särskilda

3

3260 20

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

lönebeloppen för varje grupp beställningar, utan skulle beträffande dessa

belopp allenast meddelas hänvisningar till vederbörligt avlöningsreglemente,

varjämte den beräknade kostnaden för löner åt samtliga beställningshavare

vid truppförbandet m. m. skulle i staten utföras i en gemensam

anslagspost.

De för kommunikationsverken meddelade bestämmelserna rörande

fördelning av de orter, där personalen är placerad, å de i vederbörlig

löneplan angivna ortsgrupperna hava de sakkunniga funnit sig kunna

upptaga utan annan avvikelse än som föranledes därav att, såsom förut

nämnts, ortstillägg icke är avsett att utgå till manskapet vid armén och

marinen.

Den i kommunikationsverkens avlöningsreglemente förekommande

bestämmelsen om lönens utbetalande med eu tolftedel månadsvis i efterskott

hava de sakkunniga ansett böra tillämpas jämväl för den militära

personalen.

Även för personalen vid försvarsväsendet bör såsom huvudregel

gälla, att beställningshavare vid tillträdandet av viss beställning erhåller

lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till vilken beställningen

hör, samt — för officerare och underofficerare med vederlikar — med

belopp, som i löneplanen angives för den ortsgrupp, till vilken hans

förläggningsort blivit hänförd. Liksom för kommunikationsverkens personal

hava emellertid särskilda föreskrifter meddelats i fråga om rätt

för beställningshavare att för åtnjutande av löneförhöjning (ålderstillägg)

i den grad, dit han befordras, räkna sig till godo viss föregående

tj änstetid.

Beträffande tiden för uppflyttning till högre löneklass inom vederbörande

lönegrad har denna för kommunikationsverken bestämts till ingången

av kalenderkvartalet näst efter det, under vilket stadgad tjänstetid

i den lägre löneklassen tilländagått. Då tidsintervallerna mellan löneförhöjningarna

för officerare och underofficerare med vederlikar föreslagits

att bestämmas på enahanda sätt som för kommunikationsverkens personal

eller till tre år, lärer samma bestämmelse böra gälla även för nyssnämnda

personal vid försvarsväsendet. Däremot torde för manskapet, som enligt

de sakkunnigas förslag skulle få tillträda medgivna löneförhöjningar

redan efter ett (i vissa fall två) år, tiden för dessa löneförhöjningars

tillträdande böra bestämmas till månaden näst efter den, under vilken

stadgad tjänstetid tilländagått.

Att enligt kommunikationsverkens avlöningsreglemente ersättning

genom avdrag å lönen skall av vederbörande befattningshavare erläggas

för begagnande av tjänstebostad sammanhänger därmed, att fri bostad

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

enligt nämnda reglemente bortfallit såsom avlöningsform. Enahanda

föreskrift bör jämväl tillämpas beträffande officerare och underofficerare

med vederlikar, under det att till manskapet, vilket framdeles liksom

hittills förutsättes i allmänhet vara kasernerat, skulle — dock endast

till familjeförsörjare, som uppfylla vissa villkor — utgå en särskild förmån

av hyresbidrag. En bostadsnämnd med uppgift att i vissa fall bestämma

avdrag å lön för åtnjuten bostad lärer böra jämväl för försvarsväsendets

personal inrättas.

Bestämmelserna rörande fri läkarvård och fria läkemedel för försvarsväsendets

personal hava icke lämpligen ansetts kunna direkt anslutas till

motsvarande föreskrifter vid kommunikationsverken, utan hava dessa bestämmelser

i stället avfattats med hänsyn till den utsträckning, vari

berörda förmån för närvarande utgår till nämnda personal, och det sätt,

på vilket åtnjutandet av denna förmån nu är ordnat.

Ehuru, såsom förut nämnts, vissa vid sidan av den egentliga avlöningen

för närvarande utgående ersättningar skulle vid den nu ifrågasatta

löneregleringen bortfalla, har dock, liksom beträffande kommunikationsverken,

befunnits nödvändigt att tillerkänna försvarsväsendets personal

en del särskilda ersättningar i övrigt. Sådana ersättningar äro för

officerare och underofficerare med vederlikar kallortstillägg, reseersättning,

tjänstgöringstraktamente i vissa fall, ersättning för flyttningskostnad,

felräkningspenningar, ekiperingshjälp vid första anställningen, gottgörelse

för tjänstehästar samt vissa förmåner under tjänstgöring av särskilt

krävande art; samt för manskap reseersättning, tjänstgöringstraktamente,

ersättning för flyttningskostnad i vissa fall samt vissa förmåner

under tjänstgöring av särskilt krävande art. Beträffande den ersättning,

som för närvarande utgår till eu del beställningshavare i form av arvode,

hava 1917 års sakkunniga i sitt förenämnda betänkande den 5 mars

1918 uttalat, att denna avlöningsform borde vid en definitiv lönereglering

i möjligaste mån indragas. Så har ock i åtskilliga fall funnits

kunna ske. I andra fall åter hava de sakkunniga ansett nödvändigt att

bibehålla nämnda avlöningsform, under det slutligen frågan om de återstående

arvodenas bibehållande eller bortfallande enligt de sakkunnigas

mening bör göras till föremål för ytterligare utredning, som icke nu

kunnat verkställas.

Avliden beställningshavares vid försvarsväsendet dödsbo bör, i likhet

med vad som i viss omfattning redan nu är fallet, erhålla begravningshjälp;

och hava bestämmelserna härom anslutits till de för kommunikationsverken

gällande regler.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Grunder för

avlöningsbeloppens

bestämmande.

Slutligen lärer för beredning av ärenden av huvudsakligen löneteknisk

natur böra för försvarsväsendets personal anordnas en lönenämnd,

sammansatt enligt enahanda grunder som den för kommunikationsverken

inrättade lönenämnden.

En viktig fråga vid utarbetandet av förslag till en lönereglering

för försvarsväsendets personal har varit att bestämma de grunder, efter

vilka avlöningsbeloppen för de särskilda grupperna av beställningshavare

böra avvägas. De sakkunniga vilja nu till en början upptaga detta

spörsmål, såvitt angår officerare och underofficerare vid armén och marinen.

Såsom förut nämnts, har det av 1917 års sakkunniga i betänkandet

den 5 mars 1918 framlagda förslaget till tillfällig löneförbättring för

viss personal vid armén och marinen haft till syfte att bringa personalens

avlöningsförmåner upp till den nivå, som kunde anses betingad av

läget före krigsutbrottet. Dessutom avsågs med förslaget att förbereda

eu definitiv reglering av lönerna för de särskilda personalgrupperna, så

att dessa erhölle den avlöning, som med hänsyn till de olika beställningarnas

vikt och det därmed förenade ansvaret vore av behovet påkallad.

På sätt vederbörande departementschef uttalat vid anmälan

inför Kungl. Maj:t av detta förslag (proposition nr 361 år 1918),

torde man kunna beräkna, att stegringen av de allmänna levnadskostnaderna

under tiden från år 1902 (det år, då den senaste mera allmänna

löneregleringen för ifrågavarande personal slutfördes) intill

sommaren 1914 utgjort 18 procent. Enligt bemälda sakkunnigas i samband

med nämnda förslag gjorda beräkningar skulle den tillfälliga löneförbättringen

— vid vilken generalspersoner och flagginän uteslutits —

komma att, vad arméns personal beträffade, för överstelöjtnanter och

kaptener ungefär motsvara samt för löjtnanter överstiga nämnda procenttal;

för övriga officerare skulle löneförbättringen understiga och

för underofficerare avsevärt överstiga berörda 18 procent. Ungefär

enahanda förhållande skulle komma att inträda med avseende å avlöningarna

för marinens personal. Att underofficerarna blivit särskilt

tillgodosedda (löneförbättringen uppginge för dessa i medeltal till omkring

40 % av avlöningarna), hade berott därpå, att dessa beställningshavare

varit särskilt lågt avlönade i förhållande till andra statstjänstemän med

motsvarande uppgifter och ansvar.

Vederbörande departementschef förklarade sig vid nyssnämnda tillfälle

anse, att de av de sakkunniga föreslagna avlöningsbeloppen vore

— under förutsättning, att krigstidstillägg och krigstidshjälp komme att

utgå för att kompensera den under kriget uppkomna prisstegringen —

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

i stort sett rättvist och väl avvägda; och departementschefens berörda

uttalande gav icke anledning till någon erinran från riksdagens sida.

Sedan vid 1919 års riksdag tillfällig löneförbättring tillerkänts jämväl

generalspersoner och flaggmän samt i sammanhang därmed det för

överstar och kommendörer ursprungligen bestämda beloppet blivit höjt,

torde det kunna sägas, att även för dessa beställuingshavare lönerna

förts upp till en nivå, som ungefär motsvarade 1914 års prisläge.

Emellertid hava de sakkunniga, på sätt i det föregående omförmälts,

såväl med hänsyn till de svårigheter, som vidlådde den militära personalens

rekrytering, som för att bereda de å dyrorter förlagda beställuingshavarna

en behövlig ökning i avlöningen, i sitt den 1 mars 1920

avgivna förslag till tillfällig löneförbättring för år 1921 föreslagit

införande av ortstillägg i huvudsaklig överensstämmelse med de för

kommunikationsverken gällande grunder, att utgå utöver den förut

medgivna löneförbättringen. Denna löneförbättring har i samband därmed

givits benämningen allmänt avlöningstillägg. Den nya löneformen

ortstillägg blev (prop. nris 413 och 414 till 1920 års riksdag) på

grund av statsfinansiella skäl avstyrkt av vederbörande departementschefer,

vilka emellertid samtidigt uttalade, att det icke torde kunna bestridas,

att den militära personalen, särskilt vissa grupper av densamma,

kunde vara i behov av en förbättring av de då (år 1920) utgående avlöningsförmånerna.

I nämnda propositioner upptogs ej heller ortstillägget,

men blev sådant tillägg av riksdagen beviljat, dock endast med hälften

av de utav de sakkunniga föreslagna beloppen.

Då det nu gällt att föra fram avlöningarna för officerare och underofficerare

till det prisläge, som varit bestämmande för kommunikationsverkens

avlöningar — d. v. s. det prisläge, som, att döma av stegringarna

i levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets utbrott, skulle

under normala förhållanden varit rådande i början av 1920-talet — lärer man,

liksom vid kommunikationsverkens lönereglering, kunna utgå därifrån,

att detta prisläge ligger omkring 16 procent högre än prisnivån år 1914.

Vid sådant förhållande hava de sakkunniga ansett, att eu lönereglering

för ifrågavarande personal skulle bliva på ett rättvist och lämpligt sätt

avpassad, därest de för de olika tjänstegraderna under år 1920 utgående

avlöningarna (avlöningsbeloppen enligt gällande stat jämte allmänt avlöningstillägg)

å billigaste ort, där inga särskilda prisfördyrande omständigheter

förelåge, ökades med 16 procent, samt å övriga ortsgrupper

höjdes med de av de sakkunniga i skrivelsen den 1 mars 1920 för resp.

återstående ortsgrupper föreslagna ortstillägg, jämväl ökade med 16

procent. De sakkunniga hava funnit sig med så mycket större skäl böra

vid en lönereglering räkna med de föreslagna ortstilläggen i deras helhet,

s. 22 Kontrollera mot PDF

9

22

som riksdagens beslut att för år 1921 bevilja endast hälften av dessa

tillägg synes hava varit förestavat av orsaker, som icke ägt samband

med frågan om tillräckligheten av de därigenom medgivna avlöningarna,

samt ortstilläggen enligt de sakkunnigas förslag, vilket hänfört sig till

prisläget år 1914, avsetts att utgå med i allmänhet något lägre belopp,

än som framgått av en direkt jämförelse med kommunikationsverkens

löneplan.

De sakkunniga vilja emellertid här framhålla, att de sakkunniga

icke ansett tillfyllest att allenast genom användande av nu angivna grunder

fixera storleken av de särskilda avlöningsbeloppen. Ehuruväl den

omfattande utredning, som föregått framläggandet av 1917 års sakkunnigas

förslag till tillfällig löneförbättring, synes utgöra en borgen för,

att denna löneförbättring blivit på ett i det stora hela tillfredsställande

sätt utmätt med hänsyn till de särskilda personalgruppernas olika arbete

och tjänsteansvar, hava de sakkunniga ansett sig icke böra underlåta

att vid den nu ifrågasatta löneregleringen till prövning upptaga spörsmålet,

om och i vilken mån några jämkningar i de olika avlöningsbeloppen

ur nu nämnd synpunkt kunna vara påkallade. Ty för de

sakkunniga har det stått klart, att arbetets art och tjänsteansvarets betydelse

måste vara de i främsta rummet grundläggande faktorerna vid

värdesättandet av de särskilda grupperna av ifrågavarande beställningar.

På grund av den förnyade granskning, som de sakkunniga sålunda i

förevarande hänseende verkställt, hava de föreslagna avlöningsbeloppen

i vissa fall kommit att förete avvikelser från de resultat beträffande avlöningsbeloppens

storlek, som med tilllämpning allenast av ovan angivna

regler skulle hava ernåtts. Att härvid även en jämförelse mellan

officerare och underofficerare, å ena, samt civil personal, å andra sidan,

ansetts böra i viss mån öva inverkan, skall i det följande närmare utvecklas.

För bestämmandet av avlöningsbeloppen för den civilmilitära personalen

hava utförts motsvarande beräkningar, som, enligt vad ovan

angivits, verkställts för avlöningarnas avvägande beträffande officerare

och underofficerare. Enär emellertid avlöningarna för förstnämnda

personal såväl med avseende å avlöningen enligt stat som beträffande

den tillfälliga löneförbättringen redan nu i de flesta fall äro reglerade

efter väsentligen andra grunder än dem, som gälla för officerare och

underofficerare, hava vid beräkningarnas utförande nyss angivna regler

icke kunnat fullständigt följas.

Vad därefter beträffar manskapet vid armén och marinen, hava för

avlöningsbeloppens bestämmande vid förevarande lönereglering andra

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

synpunkter måst komma i betraktande. Då det här i första hand gällei

att säkerställa en god rekrytering, hava de sakkunniga för att erhålla

erforderlig utgångspunkt vid fixerandet av begynnelselönen funnit lämpligt

att verkställa en jämförelse med nu utgående löner inom de befolkningsgrupper,

varifrån rekryteringen till väsentlig del sker, nämligen vad

armén och kustartilleriet angår bland lantarbetare, som äro i husbondens

kost, samt beträffande flottan bland det yngsta sjöfolket å handelsfartyg.

Härvid måste emellertid uppmärksammas, att såväl lantarbetare som nu

nämnt sjöfolk måste själva bestrida utgifterna för beklädnad, medan det

militära'' manskapet erhåller fullständig beklädnad på kronans bekostnad.

Å andra sidan bör vid förevarande jämförelse hänsyn tagas därtill, att

den militära tjänsten för manskapet lägger vissa band på den individuella

friheten, vilka icke hava sin motsvarighet vid enskild tjänst, samt att

arbetstiden för manskapet vid åtskilliga tillfällen måste utsträckas utöver

vad som förekommer inom andra arbetsområden. Med beaktande härav

synes det de sakkunniga nödvändigt, att begynnelselönen för manskapet

bestämmes åtminstone något högre än den för lantarbetarna gällande.

Härvid har jämväl spelat in en särskild anordning med avseende å

grunderna för beräknandet av det till manskapet utgående dyrtidstillägget,

för vilken de sakkunniga anhålla att längre fram få redogöra. Att ålderstillägg

äro avsedda att efter vissa tidsintervaller utgå i de särskilda

lönegraderna jämväl för manskapet, är i det föregående omförmält.

Det dyrtidstiliägg, som nu utgår till kommunikationsverkens personal,

har, såsom förut nämnts, bestämts efter en lägre beräkningsgrund än med lönedyrtidstillägget

till sådana grupper av befattningshavare, vilkas avlöning regleringen,

icke blivit höjd utöver 1914 års prisnivå. Vad officerare och underofficerare

med vederlikar beträffar, lärer en motsvarande reducering av dyrtidstillägget

böra vidtagas i samband med genomförandet av en lönereglering,

baserad på samma prisläge som kommunikationsverkens avlöningar. Beträffande

manskapet vid armén och marinen hava de sakkunniga, på

sätt nyss nämnts, ansett sig böra föreslå en särskild anordning.

För personal på reservstat och i reserv, vilken, såsom föriit omförmälts,

icke föreslagits att bliva delaktig av förevarande lönereglering, bör självfallet

någon ändring i grunderna för dyrtidstilläggets utgående i samband

med berörda lönereglering icke ifrågakomma.

De sakkunniga vilja i detta sammanhang till behandling upptaga

ett spörsmål, som särskilt under den senare tiden påkallat uppmärksam- militär och

het, nämligen frågan om jämnställande i avlöningshänseende av militär civil perkal.

och civil personal.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Med anledning av från militärt håll i början av år 1920 gjorda

framställningar i syfte att åvägabringa sådant jämnställande uttalade de

sakkunniga i förutnämnda skrivelse den 1 mars 1920 bland annat

följande.

De sakkunniga ville betona — vad som för övrigt kunde synas

självklart — att de sakkunniga vid handläggningen av frågor rörande

den militära personalens avlöningsförhållanden alltjämt utgått och fortfarande

komme att utgå från den åskådningen, att de militära avlöningarna

skulle i stort sett hållas fullt i jämnhöjd med avlöningarna inom

den civila statsförvaltningen. Yad som emellertid gjorde denna sida av

frågan så komplicerad, vore svårigheten, för att icke säga omöjligheten

att i detta hänseende komma till några tillfredsställande jämförelser mellan

olika grupper av militära och av civila befattningshavare. Den olikhet

beträffande personalens utbildning, befordran till och avgång från

tjänsten, tjänstgöringens art och omfattning m. m., som vid ett övervägande

av hithörande frågor redan från början gåve sig skarpt tillkänna,

torde i själva verket, åtminstone vad betydande personalgrupper anginge,

utesluta möjligheten av ett direkt jämnställande.

Såsom förut nämnts, yttrade i detta ämne föredragande departementschefen

(prop. nr 413 år 1920) att, enligt vad departementschefen

inhämtat, det vore avsett att för 1921 års riksdag skulle kunna framläggas

förslag rörande definitiv lönereglering jämväl för stora grupper

av befattningshavare inom den civila statsförvaltningen. Komme så att

ske, skulle dessa båda löneregleringsfrågor kunna vinna sin lösning i

ett sammanhang, därvid det torde bliva tillfälle att efter förutgången

noggrann utredning taga under övervägande, huruvida det läte sig göra

att komma till några tillfredsställande jämförelser mellan olika grupper

av civila och militära befattningshavare.

Aven i åtskilliga yttranden, som efter framställning av de sakkunniga

under år 1920 inkommit från militära myndigheter, har framhållits

angelägenheten därav, att en jämförelse i avlöningshänseende

mellan militär och civil personal komme till stånd.

Yad sålunda förekommit giver otvetydigt vid handen, att det föreliggande

spörsmålet är av beskaffenhet att böra vid den nu ifrågasatta

löneregleringen för försvarsväsendets personal tagas under allvarlig omprövning.

De sakkunniga hava i det föregående beträffande officerare och underofficerare

omförmält, att en jämförelse mellan dessa beställningshavare,

å ena, samt civil personal, å andra sidan, ansetts böra i viss mån öva

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

inverkan vid bestämmandet av avlöningsbeloppen för förstnämnda beställningshavare.

Enligt den uppfattning, de sakkunniga sålunda uttalat i förevarande

avseende, är en direkt jämförelse mellan den militära personalen i dess

helhet och civil personal förenad med stora vanskligheter på grund av

de betydande skiljaktigheter, som råda beträffande de båda ifrågavarande

personalkategoriernas utbildning, befordran till och avgång från tjänsten,

tjänstgöringens art och omfattning m. m. Att för varje särskild militär

beställning i detalj framlägga och värdesätta samtliga de omständigheter,

som äro av betydelse för ett rättvist avvägande av avlöningsförmånerna

i förhållande till en viss civil befattning, låter sig därför svårligen göra.

På grund härav har det icke heller varit möjligt att direkt inpassa lönerna

för de militära beställningshavarna inom de olika lönegraderna i den för

kommunikationsverken gällande eller för statsdepartementen m. fl. verk

föreslagna löneplanen.

En mera allmän jämförelse mellan vissa militära och civila tjänstemän

beträffande tjänsteåliggandenas omfattning och därmed förenat ansvar

har däremot icke synts omöjlig. Särskilt gäller detta de högre militära

beställningarna. Beträffande avlöningarna för dessa beställningar har det i ett

och annat fall låtit sig göra att direkt tillämpa lönegrader, som ingå i

den för statsdepartementen m. fl. verk föreslagna löneplanen. Med hänsyn

till den proportion, som i avlöningshänseende lämpligen synes böra

råda mellan ifrågavarande högre beställningshavare och sådana av lägre

tjänsteställning, kunna i många fall hållpunkter vinnas för en indirekt

jämförelse mellan övriga militära beställningshavare och civila tjänstemän.

De sakkunniga hava vid bestämmandet av avlöningsbeloppen för

ifrågavarande militära personal låtit sig angeläget vara att beakta dessa

möjligheter till jämförelse, om ock sagda belopp på ovan anlörda skäl

i regel icke kunnat fixeras i direkt anslutning till avlöningarna i vissa

lönegrader inom någon av löneplanerna för kommunikationsverken eller

statsdepartementen m. fl. verk.

Beträffande den civilmilitära personalen föreligga i jämförelse med civil

personal väsentligt mindre olikheter i avseende å utbildning, befordran

till och avgång från tjänsten, tjänstgöringens art och omfattning m. m.

På grund härav hava direkta jämförelser mellan nämnda båda personalkategorier

lättare låtit sig verkställa; och hava också avlöningarna för

den civilmilitära personalen kunnat inpassas inom lönegraderna i den

löneplan, som gäller för kommunikationsverken eller föreslagits för statsdepartementen

m. fl. verk.

3260 20

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Avlönings
reglementen.

Pemions
förhållanden.

Vad slutligen angår manskapet, torde det ligga i sakens natur, att

någon jämförelse av bär ifrågavarande art icke kunnat äga rum.

För närvarande äro i allmänhet de ordinarie kontanta förmåner,

som tillkomma försvarsväsendets personal, antingen till beloppet uppförda

i särskilda av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda stater eller,

efter det riksdagen prövat beräkningsgrunderna, reglerade genom särskilda

beslut av Kungl. Maj:t. Bestämmelserna angående åtnjutandet av

de olika förmånerna äro i huvudsak sammanförda i av Kungl. Maj:t

utfärdade författningar, beträffande armén fredsavlöningsreglementet av

den 11 oktober 1907 och vidkommande marinen reglementet för marinen.

Vid sitt förslag till lönereglering för arméns och marinens personal

hava de sakkunniga ansett sig från komimmikationsverkens lönesystem

böra upptaga den anordningen, att i särskild författning, fastställd av

Kungl. Maj:t och riksdagen (avlöningsreglemente), införas alla huvudsakliga

föreskrifter såväl rörande avlöningsbeloppen som villkoren för avlöningarnas

åtnjutande. I likhet med vad som beträffande kommunikationsverken

är fallet, hava de sakkunniga vidare förutsatt, att i nämnda författning

icke skola upptagas detaljerade föreskrifter rörande vissa förmåners

åtnjutande, utan endast bemyndigande för Kungl. Maj:t att genom

specialförfattningar reglera dithörande förhållanden.

Av de sakkunniga hava uppgjorts förslag till två särskilda avlöningsreglementen,

det ena avseende officerare och underofficerare med

vederlikar och det andra manskapet vid armén och marinen.

1 det föregående är omförmält, att viss personal vid armén och

marinen, som avgått eller avgår från tjänsten efter ingången av år 1918,

tillerkänts pensionsförbättring, att utgå utöver den enligt de allmänna

pensioneringsgrunderna bestämda pensionen. Vid beräknandet av denna

pensionsförbättring har till utgångspunkt i första hand tagits de

belopp, som enligt den av 1917 års sakkunniga skisserade definitiva

löneregleringen skulle utgå såsom lön till beställningshavare i

olika grader. För att emellertid en blivande definitiv pensionsreglering

icke skulle föregripas, minskades dessa belopp med 10 procent,

varjämte fastslogs, att den sammanlagda pensionen icke finge i något

fall överskrida 63 procent av totalavlöningen enligt den skisserade löneregleringen.

Vidare har stadgats, att pensionsförbättring endast tillkommer

den, som vid avgång efter uppnådd åldersgräns är berättigad

till såväl pension som fyllnadspension samt därjämte vid avgången åtnjuter

tillfällig löneförbättring enligt av riksdagen år 1918 eller senare

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

godkända grunder. Därjämte bör uppmärksammas, att vissa personalgrupper,

som kommit i åtnjutande av löneförbättring, icke blivit delaktiga

av pensionsförbättringen, utan har beträffande nämnda personalgrupper

förutsatts, att frågan om pensionsförbättring skulle i varje särskilt

fall ordnas genom särskild framställning till riksdagen.

Enligt såväl de allmänna pensioneringsgrun derna för försvarsväsendets

personal som bestämmelserna rörande ovannämnda pensionsförbättring

äro beloppen av nu medgivna pensioner och pensionsförbättring anslutna

till den nuvarande lönen enligt stat, resp. till de lönebelopp, som skulle

utgå enligt en skisserad lönereglering, vid vilken avlöningen fortfarande

skulle vara uppdelad i lön och dagavlöning. Det nya avlöningssystem,

som innefattas i den av de sakkunniga föreslagna löneregleringen, innebär

emellertid, att hela avlöningen skall utgå i form av lön och att dagavlöningen

alltså skall bortfalla såsom avlöningsform. Med hänsyn härtill

måste de nya avlöningsbestämmelserna föranleda en revision av nu

gällande pensionsföreskrifter, i syfte att pensionerna för beställningshavare,

som tillträtt ökad avlöning enligt den ifrågasatta löneregleringen,

bliva satta i rimligt förhållande till denna avlöning. En sådan revision

förutsätter emellertid, att vissa principiella frågor, såsom fastställande av

nya pensionsunderlag för samtliga olika personalgrupper, bestämmande

av pensionsåldern och reglering av de pensionsavgifter, som personalen

har att erlägga, upptagas till prövning och avgörande. Lösningen av

dessa frågor står därjämte i samband med spörsmålet om ordnandet av

de militära pensionskassornas framtida ställning.

På grund av sålunda angivna förhållanden och då den lönereglering

för officerare och underofficerare med vederlikar, som de sakkunniga nu

föreslå, icke är avsedd att erhålla definitiv karaktär, hava de sakkunniga

— i vilkas uppdrag för övrigt icke ingår att utarbeta förslag till pensionsreglering

— ansett sig icke böra utsträcka ovan omförmälda revision av

pensionsföreskrifterna till en reglering av pensionsförhållandena i deras

helhet. Enär emellertid, på sätt ovan nämnts, en förutsättning för åtnjutande

av pensionsförbättring är, att vederbörande beställningshavare

uppbär tillfällig löneförbättring, men den av de sakkunniga föreslagna

löneregleringen är avsedd att träda i stället för denna löneförbättring,

hava de sakkunniga ansett ofrånkomligt, att bestämmelserna rörande

pensionsförbättringen revideras på sådant sätt, att de kunna vinna tillämpning

å personal, som avgår ur tjänst efter att hava tillträtt lön enligt

de nya avlöningsbestämmelserna. Förslag i sådant hänseende komma

de sakkunniga att framlägga i annat sammanhang.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Då det emellertid måste anses vara angeläget, att personalen vid

försvarsväsendet, även om löneregleringen för densamma icke förrän

efter ett eller annat år blir fullt definitiv, utan alltför stor tidsutdräkt

tår sina pensionsförhållanden ordnade på ett mera tillfredsställande sätt,

anse sig de. sakkunniga böra förorda, att åtgärder i sådant syfte vidtagas.

. Härvid vilja de sakkunniga — under erinran att någon slutlig

reglering av pensionsförhållandena icke föreslagits för de befattningshavare

vid statsdepartementen m. fl. verk, vilka avses i 1902 års löneregleringskommittés

den 3 november 1920 avgivna betänkande — ifrågasätta,

huruvida det icke må finnas lämpligt, att spörsmålet om fastställandet

av de pensioneringsgrunder, som böra komma i tillämpning för

den militära personalen, upptages till prövning i samband med frågan

om bestämmandet av dylika grunder för de civila befattningshavare,

vilka icke erhållit definitiv pensionsreglering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

FÖRSLAG

TILL,

LÖNEREGLERING

FÖR

«

DET FAST ANSTÄLLDA MANSKAPET

VID

ARMÉN OCH MARINEN

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

I. Historisk översikt över gällande avlöningsförhållanden för

arméns och marinens manskap.

Innan de sakkunniga närmare ingå på det spörsmål, som skall utgöra

föremål för nu förevarande avdelning av detta betänkande, nämligen

frågan om lönereglering för det fast anställda manskapet vid armén och

marinen, anse sig de sakkunniga böra lämna en kortfattad redogörelse

för tillkomsten av nu gällande avlöningsförhållanden för nämnda personal.

Denna redogörelse, liksom ock vissa delar av den därefter följande framställningen,

är fördelad på två huvudavdelningar, den förra avseende

armén och den senare marinen.

A. Armén.

Under tiden före införandet av 1901 års på den allmänna värnpliktens

princip grundade härordning var den svenska. arméns organisation

i huvudsak baserad på det under Karl XI:s regering inrättade

s. k. indelningsverket. I samband med antagandet av nämnda härordning

beslöts, att indelningsverket skulle upphöra, i den mån vederbörande

rust- och rotehållsnummer bleve vakanta. Redan dessförinnan

hade dock vid sidan av de indelta truppförbanden inrättats nya, av

värvat manskap sammansatta truppförband. Sådana hade nämligen blivit

behövliga dels för att fylla behovet av ständigt tjänstgörande trupp för

garnisonstjänst i vissa städer och dels för att förse armén med särskilda

vapenslag för tillgodoseende av olika, av armens krigsberedskap betingade

tekniska ändamål.

Det indelta manskapets avlöningsförmåner utgingo dels från rusthållet

eller roten, dels från statsverket. De huvudsakliga förmånerna

från roten voro i allmänhet följande: lega vid inträdet i tjänsten 10—

125 kronor, årslön 2—15 kronor samt torp med mulbete och vedbrand

m. m. eller däremot svarande ersättning. På grund av lagen angående

lindring i rustnings- och roteringsbesvären den 2 december 1892 erhålla

emellertid rust- och rotehållarna från och med år 1904 ersättning

Indelt

manskap.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

med hela det uppskattade värdet av dessa besvär. Numera äro sålunda

rust- och rotehållarna i princip befriade från kostnader för de förmåner,

som av dem tillhandahållas soldaten.

De från statsverket utgående förmånerna, vilka i allmänhet tillkommo

det indelta manskapet endast för tid, då manskapet var inkallat

till tjänstgöring, bestodo under tiden närmast före genomförandet av

1901 års härordning i underhåll, d. v. s. inkvartering, beklädnad och

portion eller ersättning därför samt dagavlöning till belopp av 10 öre

för dag. Till de indelta soldater, som befordrats till vicekorpraler eller

korpraler, utgingo dessutom befälslöner till belopp av 60, resp. 120

kronor för år.

Beträffande de sålunda från statsverket utgående förmånerna har därefter

icke skett annan ändring än att de ännu kvarstående indelta soldaterna

numera under den tid, de äro inkallade till tjänstgöring, från

statsverket åtnjuta dagavlöning till samma belopp, som efter hand blivit

fastställt för övrigt fast anställt manskap av motsvarande tjänstegrad.

d ill det indelta manskap, som inbeordras till tjänstgöring i egenskap av

underbefäl, instruktörer eller beställningsmän vid skolor och övningar

utom vanliga repetitionsövningar, utbetalas därjämte alltsedan år 1903 ett

särskilt dagavlöningstillägg, vilket från och med år 1920 utgår med 2 kronor

10 öre till allt indelt manskap under tjänstgöring av nyssnämnda art.

Högre beställningar än för korpraler förekomma icke för det indelta

manskapet.

Värvat

manskap.

Avlöningsförmånerna till det värvade manskapet vid ovan omförmälda,

av sådant manskap sammansatta truppförband voro vid tiden

för antagandet av 1901 års härordning synnerligen skiftande både till

form och belopp. Jämte underhåll in natura utgingo såsom regel lega

med växlande belopp samt därutöver till i tjänstgöring inkallat manskap

antingen månadslön med högst 10 och lägst 6 kronor eller arvoden

med högst 15 och lägst 3 kronor för månad. Det till tjänstgöring icke

inkallade manskapet åtnjöt vid vissa truppförband en reducerad månadslön

och vid övriga truppförband arvoden till mindre belopp än de nyss

angivna. I stället för arvode kunde i vissa fall utgå avlöningstil]ägg

och kommenderingstillägg enligt särskilda regler.

Före införandet av 1901 års härordning funnos volontärbeställningar

— förutom vid nyssnämnda truppförband — dels vid arméns

samtliga indelta truppförband för officers- och underofficersrekryteringen,

dels ock vid andra truppförband, vilka inrättats för att förstärka

infanteriet. Till nu ifrågavarande manskap utgick avlöning i

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

första hand med nummerlön, som antingen var till beloppet bestämd eller

ock kunde växla i förhållande till storleken av tillgängliga, för nummerlönens

bestridande avsedda vakansavgifter av rust- och rotehåll. Därjämte

utgingo korprals- och vicekorpralsarvoden å 120, resp. 60 kronor

årligen samt dagavlöning under tjänstgöring med 25 öre för korpral

och beställningsman, 10 öre för vicekorpral och 6 öre för meniga.

Under tjänstgöring utgick dessutom underhåll in natura. Vid ett av

ifrågavarande till förstärkning av infanteriet inrättade truppförband (Värmlands

fältjägarkår) ägde det värvade manskapet därjämte åtnjuta lega

ävensom inkvarteringspenningar för tiden mellan vapenövningarna.

I samband med 1901 års härordning genomfördes en lönereglering

för det värvade manskapet. Enligt denna skulle avlöningen — förutom

underhåll in natura, d. v. s. portion, beklädnad och inkvartering in. in.

— fördelad i lön och dag avlöning, utgå med följande belopp, för helt år

räkoat, nämligen:

Lön.

Dagavlöning.

Summa

avlöning.

kronor.

ä kronor.

kronor.

kronor.

Distinktionskorpral, förste konstapel .............

........ 300

50

182

50

i

482 150

Korpral, andre konstapel ...........................

........ 240

40

146

386 i—

Vicekorpral, vicekonstapel...........................

........ 180

30

109

50

289 50

Menig beställningsman, musikvolontär ..........

..... i 150

30

109

50

259 50

Annan menig volontär ...............................

........ 150

—

—

10

36

50

186 50

Efter framställning av Kungl. Maj:t beslöt sedermera 1907 års

riksdag medgiva höjning dels av lönen för distinktionskorpraler, korpraler

och vicekorpraler jämte likställda med 60 kronor, dels av lönen för

samtliga meniga med 30 kronor, dels ock av dagavlöningen för andra

meniga volontär er än musikvolontärer med 10 öre.

Den av 1914 års senare riksdag beslutade nya härordningen medförde

i fråga om manskapets avlöning ingen annan förändring, än att

distinktionskorpralsgraden uppdelades i två löneklasser, av vilka den

lägre bibehöll de dittills utgående avlöningsförmånerna, medan den

högre erhöll en förhöjning därutöver av lönen med 240 kronor. Innehavarna

av dessa beställningar benämndes furirer av 1. och 2. klassen.

Av 1917 års riksdag medgavs därefter ett särskilt lönetillägg för

furir, som varit gift och fortfarande hade minderårigt barn hos sig eller

som vore gift, under villkor att han hade en tjänstetid av minst sex år.

5

3260 20

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Detta tillägg utgår i Stockholm, Göteborg och Boden med 240 kronor

och å övriga orter med 180 kronor för år.

I samband med införandet från och med år 1918 av tillfällig löneförbättring

för officerare och underofficerare med vederlikar beslöt nämnda

års riksdag, att jämväl furirer av 1. klassen skulle komma i åtnjutande

av tillfällig löneförbättring med ett belopp av 120 kronor årligen.

Slutligen utgår enligt beslut av 1919 och 1920 års riksdagar från

och med den 1 november 1919 tillfällig förhöjning i dagavlöninqen till

arméns manskap med följande belopp, nämligen:

till furir och likställd med 50 öre,

» korpral och likställd med 35 öre,

)) vicekorpral och likställd ävensom menig beställningsman med

20 öre samt

» menig volontär med 30 öre.

Såsom förut nämnts, har sedan gammalt lega utgjort en del av det

värvade manskapets förmåner, och utgick legan ursprungligen enligt olika

grunder vid olika truppförband. I samband med 1901 års härordning uppfördes

under avlöningsanslaget en särskild anslagspost till rekryteringskostnader,

vilket belopp beräknats efter 50 kronor för varje i staterna upptaget

volontärnummer och en anställningstid för varje volontär av tre

år. I enlighet härmed upptogs årligen till och med år 1919, då en

ändrad uppställning av anslagen under fjärde huvudtiteln beslöts, under

avlöningsanslaget för ifrågavarande ändamål ett belopp av 50/3 kronor

för varje volontärnummer. Enligt meddelade föreskrifter ägde vederbörande

regements- eller likställd förvaltning av nämnda medel för rekryteringsändamål

tillgodoräkna sig 16 V» kronor för varje år av anställningstiden

för såväl nyantaget manskap som rekapitulanter.

Sedan för främjande av manskapsrekryteringen ytterligare medel

under en följd av år anvisats från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar,

uppfördes årligen från och med år 1915 till och med år 1919

under avlöningsanslaget en särskild anslagspost för ytterligare rekryteringskostnader.

Enligt de föreskrifter, som utfärdats angående användningen

av detta anslag, skulle truppförbanden från nämnda anslagspost

äga tillgodoräkna sig ett rekryteringsbidrag, beräknat efter 10 kronor

för varje nummer, som till fyllande av manskapsnumerären skulle besättas

med nyanskaffad volontär eller rekapitulant, samt därutöver dels

20 kronor för varje från början av nästföljande anställningsår antagen

rekryt, dels ock likaledes 20 kronor för varje volontär, med vilken

under året utgående tjänsteavtal förlängdes minst två år, samt 10 kronor

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

för dylik volontär, som ingått avtal om allenast ett års förlängd tjänstetid.

I fråga om tillgodoräknande av rekryteringsmedel för manskap,

vars anställningstid bestämts till kortare tid än ett år, gällde särskilda

bestämmelser.

Enligt berörda, från och med år 1920 tillämpade ändrade uppställning

av fjärde huvudtiteln hava emellertid från avlöningsanslaget utbrutits

förenämnda båda anslagsposter. I stället hava dessa tillika

med vissa andra anslagsposter, som äro avsedda till anställnings- och

avskedspremier samt för underlättande av civilanställning för volontärer vid

avgången ur tjänst, numera uppförts under ett särskilt ordinarie reservationsanslag

till rekryteringskostnader. För användningen av detta anslag

gäller en av Kungl. Maj:t fastställd stat. Till följd av anslagets natur

av reservationsanslag kunna numera de olika truppförbanden icke tillgodoräkna

sig i förhållande till vakausantalet växlande belopp, såsom

dittills gällt beträffande anslagsposten till ytterligare rekryteringskostnader,

utan äro enligt staten till truppförbandens disposition ställda bestämda

andelar av anslaget, vilkas storlek icke till någon del är beroende

av truppförbandens bättre eller sämre ställning i rekryteringshänseende.

Beträffande samtliga å förenämnda stat upptagna rekryteringsmedel

har i staten föreskrivits att, sedan erforderliga omkostnader för rekryteringen

(arvoden till värvare in. m.) blivit bestridda, återstoden skall, i

den mån det lämpligen kan ske, så fördelas mellan manskapet, att vid

samma truppförband rekryter och rekapitulanter, som anställas för lika

lång tid, erhålla sins emellan lika belopp, vilkas storlek bestämmes

i förhållande till anställningstidens längd och i intet fall må överstiga

90 kronor.

Enligt förenämnda stat har därjämte visst belopp ställts till arméförvaltningens

civila departements disposition för att upphjälpa rekryteringen

vid de truppförband, där antalet vakanser är störst.

Utöver här ovan nämnda förmåner hava från och med år 1915 i

avlöningssystemet för volontärer — dock icke för musikvolontärer —

införts olika slag av premier, avsedda att underlätta rekryteringen, nämligen

anställnings-, rekapitulations- och avskedspremier. Anställningspremier

utgå dels till f. d. fast anställda med belopp, växlande för

två års anställning från och med 200 till och med 450 kronor och för

ett års anställning från och med 75 till och med 175 kronor, dels ock till

värnpliktig, som tager fast anställning under pågående värnpliktstjänstgöring

eller senast året efter det, varunder han genomgått fullständig

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

soldatutbildning, med belopp, växlande mellan 300 och 400 kronor

för två års samt mellan 100 och 120 kronor för ett års anställning.

Rekapitulationspremier utgå likaledes med växlande belopp, lägst 250

och högst 550 kronor för två års samt lägst 100 och högst 220 kronor

för ett års anställning. Det belopp, varmed anställnings- eller rekapitulationspremie

i varje fall skall utgå, är i huvudsak beroende, förutom av

anställningstidens längd, av procenttalet vakanser vid vederbörande

truppförband ävensom av den omständigheten, huruvida anställningssökande,

resp. rekapitulant erhållit furirsutbildning eller icke. Avskedspremierna

äro av två slag, en lägre, som utgår efter minst sex års

tjänst, och en högre, som utgår efter minst nio års tjänst. Den lägre

premien utgår med 400, 600 eller 700 kronor och den högre med 700,

1,000 eller 1,100 kronor, olika vid olika truppförband.

I nedanstående tablå äro intagna såväl samtliga fasta avlöningsförmåner,

vilka enligt de för år 1921 gällande bestämmelser utgå till

arméns manskap, som beloppen av det därå, jämlikt kungörelsen den

30 juni 1920 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst, utgående dyrtidstillägg, beräknat efter det för

1920 års sista kvartal fastställda grundtal eller 176. De belopp, vilka i

form av lega och rekapitulationspremier kunna beräknas utgå under ett

anställningsår till olika slags beställningshavare, äro jämväl angivna i

tablån. Däremot har i tablån icke upptagits ovannämnda särskilda

Kontanta förmåner för år till fast

(Dyrtidstillägget beräknat efter de för

Fasta avlöningsförmåner.

Lön.

Dagavlöning

jämte tillfällig förhöj

Tung däri.

Tillfällig

löne-

förbättring.

Summa.

kronor.

ä kronor.

kronor

kronor.

kronor.

Furir av 1. klassen

(likställd

beställningsman) ......

600

i

365

120

1,085

Furir av 2. klassen

( »

» ) ......

360

—

i

—

365

—

—

—

725

—

Korpral, konstapel

(

) ......

300

—

—

75

273

75

—

—

573

75

Vicekorpral

( »

) ......

240

—

50

182

50

—

—

422

50

Menig volontär

(menig

» ) .....

180

—

—

50

182

50

—

-

362

50

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

lönetillägg åt vissa furirer jämte därå utgående dyrtidstillägg, då

nämnda förmån icke tillkommer samtliga i övrigt likställda beställningshavare,

utan endast familjeförsörjare.

Utöver de i det föregående omnämnda förmånerna för arméns

manskap kunna för närvarande ytterligare sådana i viss utsträckningkomma

ifrågavarande personal till del antingen såsom extra gottgörelse

för tjänstgöring i vissa befattningar eller eljest av särskilt krävande art

eller ock i ändamål att bereda vederbörande löntagare ersättning för särskilda

utgifter i tjänsten.

Till det förra slaget av förmåner höra:

1) arvoden å 8 kronor i månaden till sjukvårds- och hovslagarbeställningsmän,

vilka förordnas att förrätta sjukvåds-, resp. hovslagarunderofficers

åligganden;

2) arvoden till belopp av 45 kronor i månaden åt hovslagarfurir

vid kavalleriet, som förordnas att vara föreståndare för skosmedja och

lärare i praktiskt hovbeslag;

3) arbetspenningar åt godkänd hantverksbeställningsman vid artilleriet,

vilken, när hans arbete icke erfordras för vederbörande truppförbands

räkning, beordras till tjänstgöring vid någon av artilleriets tygverkstäder.

Dessa arbetspenningar, vilkas belopp enligt kungl. brev

den 18 november 1904 fastställas av generalfälttygmästaren och inspek
-

anställt manskap vid armén.

sista kvartalet år 1920 gällande grunder.)

Dyr
tids
tillägg.

kronor.

1,857

1,276

1,009

743

638

Extra förmåner.

Ett års lega och på ett är

belöpande rekapitulationspremie.

Summa. (Beloppen förslagsvis

beräknade.)

Lega

kronor. I kronor.

2,942

2,001

1,583

1,166

1,000

25

25

25

25

25

Rekapitulations
promie.

Lägst | Högst

kronor. I kronor.

150

125

125

275

225

225

S u m in a ''

summarum.

Lägst | Högst

kronor. I kronor.

3,117

2,151

1,733

1,191

1,025

60!

55

10

3.242

2,251

1,833

1,191

50 1,025

i

Furir av 1. klassen (likställd beställningsman)

Furir av 2. klassen ( » »

Korpral, konstapel ( » »

Vicekorpral ( » » )

Menig volontär (menig »

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Båtsmän.

tören för artilleriet, utgå för närvarande såsom timpenning till belopp

av 55 öre vid Stockholms tygstation och 45 öre vid annan tyganstalt;

4) flygtillägg åt personal vid flygtjänstgöring, vilket i regel utgår

med 10 kronor till flygmaskinsförare, 8 kronor till flygspanare och 3

kronor till flygmekaniker, allt för dag räknat; samt

5) särskilda dagarvoden, vilka enligt Kungl. Maj:ts föreskrifter i

särskilda fall plägat tillerkännas manskap vid frivilligt åtagen tjänstgöring

vid annat än eget truppförband.

Bland förmånerna av det senare slaget torde böra här omnämnas:

1) reseersättning, som i regel utgår enligt resereglementet;

2) dagtraktamente vid viss tjänstgöring utom förläggningsorten,

vilket utgår antingen enligt resereglementet eller efter en särskild tariff

med i förhållande till ersättningen enligt nämnda reglemente reducerat

belopp;

3) nattkvartersersättning i vissa fall; samt

4) flyttningshjälp till furir, som antingen varit gift och har minderårigt

barn hos sig eller ock är gift.

B. Marinen.

Intill år 1888 hade flottan för den flytande materielens bemanning

med personal av manskaps grad att räkna med dels en fast stam, som

huvudsakligen rekryterades från skeppsgossekåren, och dels manskap av

båtsmanshållet, vilket tillkom samtidigt med indelningsverket vid armén

och var inrättat efter huvudsakligen enahanda grunder som detta. Redan

på 1870-talet hade framställningar gjorts om båtsmanshållets sättande

på vakans, och efter åtskilliga tid efter annan framkomna förslag i

sådant syfte blev slutligen vid 1887 års riksdag båtsmanshållets vakanssättande

beslutat.

I likhet med arméns indelta manskap åtnjuta båtsmännen avlöningsförmåner

såväl från rust- eller ro tehållet som från statsverket. Förstnämnda

avlöningsförmåner överensstämma med motsvarande förmåner

för arméns indelta manskap. De avlöningsförmåner, som från statsverket

utgå till ännu kvarstående båtsmän — till antalet utgörande

endast 12 — äro, förutom underhåll in natura, dels årsarvoden till

belopp av 60 kronor för dem, som befordrats till korpraler, och 12

kronor för 1. och 2. klass sjömän, dels dagavlöning, som utgår

under ordinarie tjänstgöring med 40 öre för korpral och 30 öre för

annan båtsman samt vid extra tjänstgöring med till resp. 50 öre och

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

40 öre förhöjda belopp, dels inkvarteringsbidrag med 10 kronor för

månad vid Karlskrona station och 15 kronor vid Stockholms station,

dels slutligen uppmuntringspenningar till enahanda belopp, med vilka

motsvarande förmån utgår till manskap vid flottans sjömanskår.

Med hänsyn till det sätt, på vilket avlöningssystemet beträffande

marinens manskap (utom båtsmän) ordnats i förhållande till marinens i

flera avseenden säregna organisation, hava de sakkunniga ansett sig böra

till en början lämna en redogörelse för huvuddragen av denna organisation.

De sakkunniga vilja därvid erinra, att enligt beslut vid 1901

års riksdag uppsatts ett nytt vapenslag, kustartilleriet, vilket sammanförts

med flottan till en gemensam försvarsgren, marinen. Den följande

framställningen avser på grund härav såväl flottans manskap — sjömanskåren

— som kustartilleriets manskap.

I jämförelse med den organisation, som under tiden från genomförandet

av 1901 års härordning i huvudsak oförändrad varit gällande

i fråga om arméns värvade manskap, är organisationen av marinens

manskap, såsom nyss antytts, av mera invecklad natur. I viss mån

har detta förhållande också föranlett, att gällande bestämmelser beträffande

avlöningen åt manskapet vid marinen icke förete samma enkelhet

och överskådlighet som motsvarande stadganden rörande arméns manskap.

Vidkommande armén har å staterna för vederbörliga truppförband

uppförts ett visst antal lönebeställningar för varje tjänstegrad — furir

(av 1. eller 2. klass), korpral, vicekorpral och menig. Befordran till

beställning i högre tjänstegrad med rätt att åtnjuta därmed förenade

löneförmåner kan ske endast i den mån lön blivit ledig i denna högre

beställning. Befordran till högre tjänstegrad utan samtidig uppflyttning

till högre lönebeställning äger däremot i regel icke rum vid armén.

Vad åter marinen beträffar, är i vederbörliga stater ett visst antal

beställningar, oberoende av tjänstegrad, upptaget i särskilda lönegrader,

till vilka uppflyttning sker i mån av uppkommande vakanser inom

vederbörande lönegrad, men utan därmed förenad befordran till högre

tjänstegrad.

Under tiden från och med år 1902 har antalet lönegrader för marinens

manskap varit fyra (1.—4. lönegraderna). Från och med år 1919

överfördes dock flertalet beställningar i 1. lönegraden till underofficerskåren

i samband med inrättandet av beställningar för underofficerare av

3. graden. I 1. lönegraden kvarstår nu endast ett fåtal beställningar,

avsedda för sådan personal, som icke kunnat vinna befordran till under
-

Organisationen

av marinens

manskap

.(utom båtsmän.

)

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Sjömans
kårens
manskap.

officer. Befordran för manskap till 1. lönegraden förekommer alltså numera

endast i undantagsfall, och utgör beställning i 2. lönegraden i regel

den högsta, som kan uppnås av manskap, innan befordran vinnes till

underofficersbeställning av 3. graden.

Utan avseende å tillgången på lediga beställningar i de olika lönegraderna

hänföres marinens manskap till endera av de tre tjänstegraderna

underofficerskorpral, korpral och menig, varjämte det meniga

manskapet, allt efter förvärvad tjänstbarhet, fördelas på vissa tjänstbarhetsklasser

(vid flottan 1., 2. eller 3. klass sjömän, vid kustartilleriet

2. eller 3. klass kustartillerister*).

Befordran till högre tjänstegrad inom sjömanskåren eller vid kustartilleriet

sker, så snart de i gällande skolreglementen såsom villkor

härför stadgade fordringarna äro uppfyllda. Sålunda fordras exempelvis

för befordran till korpral vid flottan genomgången fullständig korpralsutbildning

samt därjämte en tjänstetid av minst 36 månader (3 år).

Vid kustartilleriet åter äro fordringarna för motsvarande gradbefordran

icke bundna av viss tjänstetid.

För uppflyttning från lägre till högre lönegrad vid marinen gälla

följande villkor:

för uppflyttning till 3. lönegraden att innehava en tjänstetid vid

flottans sjömanskår (kustartilleriet) av minst 18 månader och att vara

2. klass sjöman (2. klass kustartillerist); samt

för uppflyttning till 2. lönegraden att innehava en tjänstetid vid

flottans sjömanskår (kustartilleriet) av minst 36 månader samt att vara

vid flottan 1. klass sjöman och vid kustartilleriet korpral.

I allmänhet innehavas beställningarna i 2. lönegraden vid flottan, resp.

kustartilleriet av korpraler och 1. klass sjömän, resp. korpraler, i 3. lönegraden

av 2. klass sjömän, resp. 2. klass kustartillerister samt i 4. lönegraden

av 3. klass sjömän, resp. 3. klass kustartillerister.

Närmast med anledning av den reglering av avlöningsförhållandena

för arméns manskap, som genomfördes i samband med antagandet av

1901 års härordning, vidtogos samtidigt vissa förbättringar i avlöningen

för manskapet vid sjömanskåren. De kontanta förmåner — lön, dagavlöning

och uppmuntring spenning ar — som bestämdes att från och med år

1902 utgå till manskapet vid tjänstgöring i land, framgå av nedan
-

*) Tjänstbarhetsklassen 1. klass kustartillerist, som vid kustartilleriets uppsättande

ingick i organisationen, har sedermera ansetts obehövlig, då densamma helt och hållet

motsvaras av-tjänstegraden korpral vid kustartilleriet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

stående tablå, i vilken emellertid endast upptagits manskap i 2., 3. och

4. lönegraderna. Avlöningen för beställningarna i 1. lönegraden, vilka,

på sätt ovan antytts, äro avsedda att indragas, har nämligen provisoriskt

reglerats genom den tillfälliga löneförbättring, som för åren 1918 1921

beviljats för viss personal vid marinen.

Dagavlöning.

Uppmunt-

Summa

1

Lön.

rings-

avlöning.

penningar.

kronor

kronor.

kronor.

kronor.

kronor.

j Manskap i 2. lönegraden ,......

240

50

182

50

36

50

458 50

» »3. » .....

144

—

—

40

146

—

18

25

308 25

» »4. » .......

78

—

—

30

109

50

—

—

187 | 50

Anm. Uppmuntringspenningarna skulle utgå med:

54 kronor 75 öre i 1. uppmuntringsklassen efter 10 års tjänst vid sjömanskåren.

36 » 50 » » 2. » » 6 » » » »

18 » 25 » » 3. » » 2 » » »

Utöver de i tablån angivna kontanta förmånerna skulle till allt

manskap — liksom ännu är förhfdlandet — utgå beklädnadspenningar

till ett under vederbörligt anslag beräknat värde av 108 kronor för år

samt portion in natura eller ersättning därför enligt proviantartiklarnas

värde med tillägg av 10 procent för tillagningen. Ett begränsat antal

manskap, som erhållit tillstånd att bo utom kasern, skulle dessutom åtnjuta

inkvarteringsbidrag till belopp av 10 kronor (underofficerskorpral

15 kronor) vid Stockholms station och 5 kronor (underofficerskorpral

10 kronor) vid Karlskrona station, allt för månad räknat. Denna förmån

skulle i allmänhet utgå endast under tjänstgöring i land, men för

den, som vore gift eller änkling med minderårigt barn, även under annan

tjänstgöring. I vederbörlig stat upptogos slutligen medel till beredande

av lega åt manskapet.

Efter framställning av Kungl. Maj:t beslöt sedermera 190 i års riksdag

åtskilliga förbättringar i fråga om avlöningen. Sålunda skulle manskapets

vid sjömanskåren löner utgå med följande förhöjda belopp: i

2. lönegraden med 276 kronor, i 3. lönegraden med 180 kronor samt i

4. lönegraden med 144 kronor. Dagavlöningen ökades för manskap av

2. lönegraden från 50 öre till 60 öre samt för manskap av 3. lönegraden

från 40 öre till 50 öre.

Vidare medgavs vid nyssnämnda riksdag, att den, som tillhörde 2. löne
6
-

3260 20

s. 42 Kontrollera mot PDF

.

42

graden och vore underofficerskorpral eller 1. klass sjöman, skulle erhålla

efter en tjänstetid av 5 år ett första lönetillägg av 10 kronor och efter

en tjänstetid av 12 år ett andra lönetillägg av 5 kronor, allt för månad

räknat. Lega skulle till ett belopp av 12 kronor 50 öre för varje år,

som anställningen avsåge, utgå till manskap, som nyanställdes medelst

kontrakt, och vid rekapitulation till allt manskap. I fråga om inkvarteringsbidraget

medgav riksdagen, att detsamma finge utgå med förhöjda

månadsbelopp, nämligen 15 kronor (underofficerskorpral 20 kronor) i

Stockholm och 10 kronor (underofficerskorpral 15 kronor) i Karlskrona,

men uttalade därvid riksdagen, att inkvarteringsbidrag i allmänhet icke

syntes böra utgå annat än i den man tillräckligt och lämpligd bostadsutrymme

saknades i kronans hus och underbefälets (av manskapsklassen)

närvaro i kasern icke vore av behovet påkallat.

Vid 1910 års riksdag beslöts en ändring i fråga om åtnjutande av

det vid 1907 års riksdag medgivna lönetillägget, i det att den anmärkning

vid staten för flottans sjömanskår, som avsåge nämnda förmån, erhöll

följande lydelse: »Den, som tillhör 2. lönegraden och är underofficerskorpral

eller korpral, erhåller, om han vid sjömanskåren innehar en tjänstetid

av minst 48 månader (4 år), varav minst 12 månader såsom korpral, ett

första lönetillägg av 10 kronor i månaden och, om han vid kåren innehar

en tjänstetid av minst 144 månader (12 år), ett andra lönetillägg av

5 kronor i månaden.» Vid samma riksdag beslöts vidare sådan ändring

i fråga om uppflyttning till de tre olika uppmuntringsklasserna, att

sådan uppflyttning kunde ske efter resp. 2, 4 och 6 års tjänstetid.

I samband med framläggande för 1918 års riksdag av i huvudsak

ännu gällande grunder för tillfällig löneförbättring för arméns och marinens

officerare och underofficerare med vederlikar ävensom för det marinens

manskap i denna lönegrad (underofficerskorpraler), som, på sätt

ovan nämnts, ännu kvarstår i denna lönegrad, föreslog Kungl. Maj:t den

ytterligare ändring i villkoren för manskaps i 2. lönegraden åtnjutande

av lönetillägg, att i ovan anförda anmärkning vid vederbörlig stat orden

»minst 144 månader (12 år)» utbyttes mot »minst 84 månader (7 år)».

Detta förslag blev av riksdagen godkänt.

Slutligen utgår enligt beslut vid 1919 och 1920 års riksdagar från

och med den 1 november 1919 tillfällig förhöjning i dagavlöningen till

flottans manskap med följande belopp, nämligen:

till manskap i 2. lönegraden med 40 öre,

» » » 3. » » 25 »

» » » 4. » » 20 »

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

På sätt ovan nämnts, har vid flottan, liksom vid armén, lega ingått

bland manskapets förmåner. Medan emellertid vid'' armén legan bestritts

från de till rekryteringskostnaderna i allmänhet anslagna medel och till

följd härav utgått med växlande belopp allt efter storleken av övriga

rekryteringsutgifter, hava vid flottan ända sedan ar 1902 funnits å stat uppförda

särskilda anslagsposter dels för rekryteringskostnaderna och dels för

lega åt manskapet. Förmånen av lega tillkommer dels manskap, som anställes

medelst kontrakt, vid såväl första anställning som vid rekapitulation,

dels ock manskap, vilket överflyttats till sjömanskåren genom karlskrivning

från skeppsgossekåren, för tid, som överskjuter den första

tjänstetiden för dylikt manskap, eller sex år.

Efter förebild från armén hava vidare under de senare åren även

för marinens manskap införts olika slags premier, nämligen anställningspremier,

rekapitulationspremier och avskedspremier. Vid marinen

kunna anställning spremier liksom vid armen tillkomma såväl den,

som tager fast anställning under pågående eller kort efter avslutandet

av viss värnpliktstjänstgöring, som den, vilken, efter att hava

varit fast anställd, tager förnyad fast anställning. V id marinen kunna

anställningspremier därjämte utgå till den, som tager anställning utan

att hava fyllt någotdera av nyss angivna villkor. Anställningspremiernas

belopp är" reglerat i förhållande till vakansernas antal och legans storlek

samt utgår till sistnämnda kategori manskap: lägst vid 5% till 10%

vakanser med ett belopp, lika med halva legan, och högst vid 20 % eller

högre antal vakanser med ett belopp, lika med tredubbla legan. I fråga

om de två övriga kategorierna utgår anställningspremien lägst med ett

belopp, lika med hela legan, då vakansantalet är mindre än o %, och högst

med ett belopp, lika med den femtondubbla legan, då vakansernas antal

är 20 % eller däröver.

Rekapitulationspremierna utgå i varje fall med ett belopp av 250

kronor för varje års förlängd anställning.

Avskedspremierna äro bestämda till 600 kronor för den, som avgår

efter minst 6 års tjänst, och till 1,000 kronor för den, som avgår etter

minst 9 års tjänst.

I omstående tablå äro intagna såväl samtliga fasta avlöningsförmåner,

vilka enligt de för år 1921 gällande bestämmelser vid tjänstgöring

i land utgå till sjömanskårens manskap i 2.—4. lönegraderna,

som beloppen av det därå, jämlikt kungörelsen den 30 juni 1920

med allmänna grunder lör dyrtidstillägg åt befattningshavare i

statens tjänst, utgående dyrtidstillägg, beräknat efter det lör 1920 års

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

sista kvaital fastställda grundtal eller 176. De belopp, vilka i form av

lega samt anställnings- eller rekapitulationspremier kunna beräknas under

ett anställningsår utgå till olika slags beställningshavare, äro jämväl angivna

i tablån. Vidare har av anledning, varom nedan närmare förmärs

(sid. 50), i tablån ansetts böra för allt manskap i 2. lönegraden

(i regel korpraler) beräknas korpralsarvoden efter 20 kronor, för år räknat,

jämte därå utgående dyrtidstillägg. Däremot hava icke upptagits

ovannämnda inkvarteringsbidrag jämte därå utgående dyrtidstillägg.

De villkor, som äro fastställda för åtnjutande av ifrågavarande förmån,

medföra nämligen, att densamma icke kommer samtliga i övrigt likställda

beställningshavare till del.

^Flottans Rekryteringen av sjömanskåren sker, såsom ovan nämnts, till vä
s

eppsgosso sentlig del genom s. k. karlskrivning av skeppsgossar. Dessa ingå

enligt organisationen icke i sjömanskåren, men tillhöra flottans stam och

bilda en särskild militär kår, skeppsgossekåren. Då skeppsgossarna anställas

genom kontrakt och alltså i visst hänseende äro att likställa med manskapet

vid sjömanskåren, har här ansetts böra erinras därom, att de

under anställningstiden vid skeppsgossekåren äga åtnjuta — förutom

underhåll in natura — dagavlöning, som från och med år 1919 utgår

med 10 öre för dag till skeppsgosse i skeppsgosseskolans 1. årskurs

Kontanta förmåner för år till

(Dyrtidstillägget beräknat efter de för

Fasta avlöningsförmåner utom uppmuntringspenningar.

Dagavlöning

Lön.

kronor.

jämte tillfällig förhöjning

däri.

ä kronor. | kronor.

Löne-

tillägg.

kronor.

Kompani- korpral s- arvode.

kronor.

Summa.

kronor.

(med två lönetillägg

276

1

365

ISO

20

841

Manskap i 2. liinegr.jmed ett d:o ...

276

—

i

—

365

—

120

—

20

_

781

_

lutan d:o

276

—

i

—

365

—

—

—

20

_

661

_

i Manskap i 8. lönegraden ......

180

—

—

75

273

75

—

—

_

_

453

75;

I Manskap i 4. lönegraden .........

144

—

—

50

182

50

—

—

—

—

326

50!

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

samt med 20 öre, resp. 30 öre för dag till elev i 2., resp. 3. årskursen.

Till ett begränsat antal skeppsgossar, vilka efter ålder uttagas till ordningsmän,

utgår tillökning i dagavlöningen med 5 öre för dag.

I samband med förutnämnda beslut vid 1901 års riksdag om upp- Kustartiiiesättande

från och med år 1902 av ett kustartilleri, i samband varmed ru''tsmanskap''

dåvarande Vaxholms och Karlskrona artilleri kårer skulle indragas, ordnades

avlöningsförhållandena för personalen vid det nya vapnet. Utredning i

ärendet hade verkställts av en den 17 november 1899 av Kungl. Maj:t

tillsatt kommitté, vilken beträffande avlöningen anförde bland annat

följande.

För vinnande av enhet i avlöningssystemet under femte huvudtiteln

och då tjänsten vid kustartilleriet och flottans landtjänstgöring icke

syntes vara så olikartade, att de betingade skilda löneförmåner, borde

dessa vara lika, för såvitt icke särskilda förhållanden påkallade avvikelse.

I fråga om avlöningen för manskap vid kustartilleriet hade dock

kommittén icke ansett sig böra, utöver naturaförmåner av förplägnad,

beklädnad, kasernförläggning m. m., föreslå avlöningsförmåner till högre

belopp än som enligt kommitténs förmenande vore oundgängligen nödvändigt,

för att man skulle med någon grad av sannolikhet kunna aataga,

att rekryteringen såväl som den erforderliga rekapitulationen bleve

fast anställt manskap vid flottan.

sista kvartalet år 1920 gällande grunder.)

Extra

förmåner.

Dyrtids-

tillägg.

S u m m a.

Uppmunt-

nngs-

pennin-

gar.

Ett års lega och på ett år

belöpande anställnings- eller rekapitulations- premie. (Beloppen för- slagsvis beräknade.)

S u m m a

summ a-

rum.

kronor.

kronor.

kronor.

Lega

kronor

Anställ- nings- eller

rek.-premie

kronor.

kronor.

1,480

16

2,321

16

54

75

12

50

250

2,638

41

(med två lönetillägg

1,374

56

2,155

56

36

50

12

50

250

—

2,454

56

Manskap i 2. lönegr.cmed ett d:o

1,163

36

1,824

36

18

25

12

50

37

50

1,892

61

(utan d:o

798

60

1,252

35

18

25

12

50

37

50

1,320

60

Manskap i 3. lönegraden

574

64

901

14

—

—

12

50

37

50

951

14

Manskap i 4. lönegraden

opaginerad Kontrollera mot PDF

4G

betryggade. I överensstämmelse härmed hölle kommittén ingalunda

för nödvändigt, att kustartilleriets manskap i alla lönegrader erhölle så

hög kontant avlöning som manskap vid flottans sjömanskår. Avlöningen

till sjömanskåren måste nämligen röna inflytande av den avlöning, som

i handelssjöfarten anställt manskap åtnjöte.

På grund härav och av i övrigt anförda skäl föreslog kommittén —

som upptog antalet lönegrader för manskapet vid kustartilleriet, liksom

vid flottan, till fyra -— att avlöning i de tre högsta lönegraderna för

kustartilleriets manskap skulle utgå enligt två olika avlöningsskalor,

den högre för minör- och eldaravdelningarna och den lägre för artilleri-,

ekonomi- och hantverksavdelningarna.

Kommittén hemställde vidare, att lega skulle utgå lika vid alla

kustartilleriets avdelningar med 50 kronor för varje anvärvad rekryt

samt att för ett visst antal man i 1. lönegraden (underofficerskorpraler),

som erhållit tillstånd att bo utom kasern, skulle utgå inkvarteringsbidrag

till månatligt belopp av 15 kronor i Stockholm och 10 kronor å kustfästning.

I avseende å manskapets organisation upptog kommittéförslaget

samma tjänstegrader som för flottan, nämligen underofficerskorpral,

korpral och menig, varjämte det meniga manskapet med hänsyn till

tjänstbarheten uppdelades i 1., 2. och 3. klass kustartillerister*).

I den till 1901 års riksdag avlåtna propositionen i ämnet uttalades,

att tillräckliga skäl icke syntes föreligga att, såsom kommitterade

föreslagit, gorå skillnad mellan manskap i samma lönegrad, men tillhörande

olika avdelningar. Däremot ansågs avlöningsbeloppet inom

varje lönegrad icke böra understiga den avlöning, som enligt samtidigt

av chefen för lantförsvarsdepartementet framlagt förslag skulle

tillkomma motsvarande personal vid armén. För manskap i 1. lönegraden

borde därjämte avlöningen med hänsyn till den längre tid, som

enligt föreslagna bestämmelser rörande manskapets utbildning komme

att förflyta, innan denna lönegrad vid kustartilleriet uppnåddes, sättas

något högre än för manskap i samma grad vid armén. Slutligen upptogs

kommitténs förslag i fråga om lega och inkvarteringsbidrag.

Kungl. Maj:ts förslag blev av riksdagen bifallet. Den kontanta avlöning

— uppdelad i lön och dagavlöning — som i enlighet härmed från

och med år 1902 skulle utgå till kustartilleriets manskap, framgår av

följande tablå, i vilken av samma orsak, som angivits i fråga om motsva
*)

Tjänstbarhetsklassen 1. klass kustartillerist har, på sätt å sid. 40 omförmälts,

sedermera uteslutits ur organisationen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

rande å sid. 41 intagna tablå rörande flottans manskap, endast upptagits

manskapet i 2., 3. och 4. lönegraderna.

Lön.

Bagavlöning.

Summa j

avlöning, j

kronor. |

kronor

å kronor.

kronor.

Manskap i 2. lönegraden....................................

204

50

182

50

386

50

144

40

14G

_

290

_

» » 4. ...................................

78

30

109

50

187

50

Vid kustartilleriets uppsättande tillerkändes manskapet vid detta vapenslag

— i olikhet mot flottans manskap — icke s. k. uppmuntringspenningar.

I fråga om beklädnadspenningar samt portion in natura eller ersättning

därför genomfördes däremot likställighet med flottan.

Vid 1907 års riksdag beslötos enahanda förhöjningar i avlöningen

för kustartilleriets manskap, som, på sätt förut nämnts, vid sagda

riksdag vidtogos beträffande flottans manskap. För kustartilleriets manskap

i 2.—4. lönegraderna medgavs sålunda förhöjning av månadslönen

och för 2. och 3. lönegraderna därjämte ökad dagavlöning, allt

till enahanda belopp, som vid samma tillfälle tillerkändes sjömanskårens

motsvarande manskap. Uppmuntringspenningar och lönetillägg

infördes vidare bland förmånerna för kustartilleriets manskap efter samma

grunder, som gällde vid flottan (sid. 41 o. 42), varjämte i fråga om inkvartering

sbidrag för underofficerskorpraler meddelades vissa ändrade

bestämmelser.

Vid 1910 års riksdag antogos i enlighet med Kungl. Maj:ts förslagnya

grunder för åtnjutande av lönetillägg och för uppflyttning i uppmuntringsklass,

varmed avsågs att vinna likställighet mellan flottans och

kustartilleriets manskap (sid. 42). Vidare bestämdes, att det till underofficerskorpraler

utgående inkvarteringsbidraget skulle utgöra 20 kronor

i Stockholm och 15 kronor i kustfästning, allt för månad räknat.

I likhet med vad som vid 1918 års riksdag bestämdes för flottans

manskap i 2. lönegraden (sid. 42), beslöts vid samma riksdag den ändring

i villkoren för dylikt manskaps åtnjutande av det andra lönetilllägget,

att härför skulle erfordras en tjänstetid av allenast 84 månader

(7 år) i stället för tidigare stadgade 144 månader (12 år).

Enligt beslut vid 1919 och 1920 års riksdagar utgår vidare till

kustartilleriets manskap från och med den 1 november 1919 motsvarande

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

förhöjning i dagavlöningen som den, vilken, enligt vad å sid. 42 omnämnts,

tillerkänts sjömanskårens manskap.

Vid kustartilleriets uppsättande medgavs, såsom ovan nämnts, att

lega finge till belopp av 50 kronor utgå till varje anvärvad rekryt.

Nämnda belopp utgick oberoende därav, att anställningstiden vid de

särskilda yrkesavdelningarna var bestämd olika (3 å 4 år). I likhet

med vad som gällde vid flottan, beräknades under vederbörlig stat särskilda

medel till rekryteringskostnaderna. Ersättning till värvare m. fl.

rekryteringsutgifter behövde alltså icke vid kustartilleriet, såsom fallet var

och ännu är vid armén, medföra någon begränsning i de medel, som

kunde tilldelas rekryterna såsom lega.

I syfte att avhjälpa vissa missförhållanden vid kustartilleriets manskapsrekrytering

beslötos vid 1904 års riksdag ändrade grunder för beräkningen

av anslagsposterna till lega och rekryteringskostnader, och

angavs i enlighet härmed i staten, att ifrågavarande medel skulle användas

dels till lega, vilken vid första anställning skulle utgå med 50

kronor och vid rekapitulation enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser,

dock icke över 16 2 3 kronor för varje år av anställningstiden,

dels ock till övriga rekryteringskostnader, beräknade efter 40 kronor per

man, därav högst 30 kronor till värvaren.

Sistnämnda bestämmelse har sedermera från och med år 1918 i fråga

om grunderna för legans beräknande ändrats till överensstämmelse med

Kontanta förmåner för år till

(Dyrtidstillägget beräknat efter de för

........ 1 - ■■ ■ 1 ---------------

—

r a s t a

avlöningsförmåner utom

u ppmunt

r i

nålpenningar.

Dagavlöning

jämte tillfällig förhöjning

Lön.

däri.

tillägg.

Dumma.

kronor

ä kronor, j kronor

kronor

kronor

(med två lönetillägg .........

276

i

365

180

821

Manskap i 2. lönegraden 1 med ett d:o .............

276

—

i

365

—

120

—

761

—

lutan d:o ..............

276

—

i

365

—

—

—

641

—

Manskap i 3. lönegraden..........................

180

—

—

75| 273

75

—

—

453

75

Manskap i 4. lönegraden......................................

144

—

—

50'' 182

50

—

—

326

50

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

motsvarande föreskrift vid flottan på det sätt, att beloppet i staten upptagits

till 12 kronor 50 öre för varje år av anställningstiden.

Införandet för kustartilleriets manskap av anställnings-, rekapitulations-

och av skeds premier har skett samtidigt med att dessa förmåner

medgivits för sjömanskårens manskap, och hänvisas i fråga om hithörande

bestämmelser till vad som anförts å sid. 43.

I nedanstående tablå äro intagna såväl samtliga fasta avlöningsförmåner,

vilka enligt de för år 1921 gällande bestämmelser utgå till

kustartilleriets manskap i 2.—4. lönegraderna, som beloppen av det därå,

jämlikt kungörelsen den 30 juni 1920 med allmänna grunder för dyrtidstillägg

åt befattningshavare i statens tjänst, utgående dyrtidstillägg, beräknat

efter det för 1920 års sista kvartal fastställda grundtal eller 176.

De belopp, vilka i form av lega samt anställnings- eller rekapitulationspremier

kunna beräknas under ett anställningsår utgå till olika slags

beställningshavare, äro jämväl angivna i tablån. Däremot hava icke upptagits

ovannämnda inkvarteringsbidrag jämte därå utgående dyrtidstillägg.

De villkor, som gälla för åtnjutande av ifrågavarande förmån, medföra

nämligen, att densamma icke kommer samtliga i övrigt likställda beställningshavare

till del.

I likhet med vad som beträffande arméns manskap omnämnts

(sid. 37 och 38), utgå även till marinens manskap särskilda förmåner

fast anställt manskap vid kustartilleriet.

sista kvartalet år 1920 gällande grunder.)

Extra förmåner.

Dyrtids-

tillägg.

Summa.

Upp- munt- ringspen- ningar.

Ett års lega och på ett år

belöpande anställnings- eller rekapitulations- premie. (Beloppen för- slagsvis beräknade.)

Summa

summa-

rum.

kronor

kronor.

kronor.

Lega

kronor.

Anställ- nings- eller

rek.-premie

kronor.

kronor

1,444

96

2,265

96

54

75

12

50

250

2,583

21

i med två lönetillägg

1,339

36

2,100

36

36

50

12

50

250

—

2,399

36

Manskap i 2. lönegr.jmed ett d:o

1,128

16

1,769

16

18

25

12

50

37

50

1,837

41

lutan d:o

798

60

1,252

35

18

25

12

50

37

50

1,320

60

Manskap i 3. lönegraden

574

64

901

14

—

—

12

50

37

50

951

14

Manskap i 4. lönegraden

5260 20

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

antingen såsom extra gottgörelse för tjänstgöring i vissa befattningar

eller eljest av särskilt krävande art eller ock i ändamål att bereda

vederbörande löntagare ersättning för särskilda utgifter i tjänsten.

Till det förra slaget av förmåner höra:

1) arvoden å 5 kronor i månaden till visst antal kompanikorpraler.

De för ifrågavarande ändamål i stat beräknade anslagsmedlen lära emellertid,

enligt vad de sakkunniga inhämtat, vid flottans olika stationer numera

disponeras icke allenast på kompanikorpralerna, utan även på övriga

korpraler med ett belopp av omkring 20 kronor för man och år;

2) flygtillägg åt personal vid flygtjänstgöring, utgörande för dag 10

kronor till flygbåts förare, 8 kronor till flygspanare och 3 kronor till flygbåtsmekaniker;
3)

sjötillägg och mässpenningar eller servisbidrag vid tjänstgöring

till sjöss; samt

4) ersättning för dykeriarbete.

Bland förmånerna av det senare slaget torde böra här omnämnas:

1) reseersättning, som i regel utgår enligt resereglementet;

2) dagtraktamente vid viss tjänstgöring utom vederbörlig station

eller förläggningsort, vilket utgår antingen efter resereglementet eller

efter en särskild tariff med i förhållande till ersättningen enligt nämnda

reglemente reducerat belopp; samt

3) flyttningshjälp till korpral, som antingen varit gift och har minderårigt

barn hos sig eller ock är gift.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

II. Tidigare yttranden och förslag beträffande avlöningen för

arméns och marinens manskap.

Vid fullgörandet av sitt uppdrag hava de sakkunniga haft att beakta

ett flertal framställningar rörande lönereglering för arméns och

marinens manskap, vilka antingen överlämnats till de sakkunniga från

vederbörande statsdepartement eller omedelbart inkommit till de sakkunniga.

För en del av dessa framställningar, vilka samtliga förtecknats i

Bilaga 3 och Bilaga 4, komma de sakkunniga att redogöra i det följande.

Å. Armén.

Av särskilt tillkallade sakkunniga — de s. k. rekryteringssakkunniga Raeakkr^cnjj°p(j‘

— avgavs den 7 december 1918 utredning och förslag angående för- den 7 decembättrande

av manskapsrekrvteringen vid armén, och hemställde därvid ber 1918

de sakkunniga, att arméns fast anställda manskap, utom musikmanskapet,

måtte från och med den 1 november 1919 få uppbära tillfällig

löneförbättring, att utgå med vissa angivna belopp såsom tillägg dels

till lönen och dels till dagavlöningen. Anställningspremier till f. d. fast

anställt manskap och rekapitulationspremier till fast anställt manskap

borde enligt rekryteringssakkunnigas mening avskaffas. Beträffande löneförbättringens

belopp uttalade nämnda sakkunniga, att densamma i

procent av den då utgående kontanta avlöningen knappast borde sättas

högre, än vad som vid den år 1918 beslutade tillfälliga löneregleringen

bestämts beträffande de lägre underofficersgradernas löneförmåner, men

att å andra sidan ökningen borde göras så stor, att den åtminstone i

huvudsak ersatte nyssnämnda anställnings- och rekapitulationspremier.

Enligt rekryteringssakkunnigas förslag skulle den sammanlagda

kontanta avlöningen till arméns manskap i de olika tjänstegraderna utgå

med nedannämnda belopp, för år räknat:

till furir av 1. klassen........ kronor 1,085: —

» furir av 2. » .........

815: -

» korpral

»

633: 75

» vicekorpral.......................

»

482: 50

» menig beställningsman...

»

422: 50

j> menig volontär .............

»

362: 50

« 4

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Arméns furirer

1918.

Arméförvaltningens

civila departement

den

30 december

1918.

Avlöningssakkunniga

den 24 februari

1919.

Härav skulle dagavlöningen utgöra, för furir 1 krona, för korpral

75 öre och för övrigt manskap 50 öre om dagen.

I särskilda från furirer vid arméns truppförband under hösten 1918

till vederbörande regementschefer ingivna och till Kung! Maj:t insända lika

lydande framställningar föreslogs vidare, att anställnings- och rekapitulationspremierna

måtte avskaffas, att för furirsgraden måtte införas ålderstillägg

samt att den kontanta avlöningen för manskapet måtte bestämmas

till följande belopp för helt år räknat, nämligen:

för furir fr. o.

m. 9. tjänståret till befordran eller avsked

kronor

1,565

—

»

» »

7. t. o. in. 8. tjänståret ........................

»

1,325

—

))

)) »

5. » 6. » .....................

»

1,085

—

))

» »

befordran t. o. m. 4. tjänsteåret ......

845

—

))

korpral ......

»

542

50

»

vicekorpral

482

50

)>

menig ........

»

422

50

I dessa belopp ingick dagavlöning med 1 krona för furir och

50 öre för annat manskap.

Arméförvaltningens civila departement, som den 30 december 1918 avgav

infordrat utlåtande över re kry teringssakkun nigas ovanberörda förslag,

yttrade därvid, att det vid genomförandet av detta förslag i ett flertal fall

komme att inträffa, att manskapet bleve i avlöningshänseende sämre

ställt än enligt förut gällande bestämmelser. Då civila departementet

vore enigt med nämnda sakkunniga därom, att anställningspremier åt

f. d. fast anställt manskap och rekapitulationspremier åt fast anställt

manskap borde avskaffas, men det såvitt möjligt borde undvikas, att de

förut utgående avlöningsförmånerna bleve förminskade, hemställde civila

departementet, att i detta syfte ytterligare tillägg å lönen måtte få utgå

till furirer av 1. klassen med 120 kronor — motsvarande den förut

medgivna tillfälliga löneförbättringen — till furirer av 2. klassen med

30 kronor och till korpraler med 60 kronor, allt för helt år räknat.

Departementet ansåg även böra tagas under övervägande, om ej löneförbättring

borde beredas jämväl musikmanskapet.

På grund av nådig remiss avgåvo avlöningssakkunniga den 24 februari

1919 underdånigt utlåtande i förevarande ärende och anförde

därvid huvudsakligen följande.

De sakkunniga delade till fullo den från olika håll, däribland även

från underbefälets egen sida, uttalade uppfattningen, att anställningspremierna

för f. d. fast anställt manskap och rekapitulationspremierna

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

för fast anställt manskap borde avskaffas. Erfarenheten hade nämligen

givit vid handen, att genom dessa premier, som utgått från och med

anställningsåret den 1 november 1917 — den 31 oktober 1918, manskapsrekryteringen

icke kunnat säkerställas, utan hade antalet vakanser alltjämt

varit synnerligen betydande. Det torde även få anses fastslaget,

att den rekrytering, som på detta sätt vunnits, icke varit ur försvarets

synpunkt i allo tillfredsställande.

De sakkunniga hade visserligen icke förbisett, att avskaffandet av

dessa premier, vilka utginge med högre belopp vid de truppförband,

där vakanserna vore större, kunde komma att ytterligare försvåra rekryteringen

just vid de truppförband, som redan förut haft att kämpa

med de största svårigheterna i detta avseende och därför erhållit rätt

att utbetala dylika premier med högre belopp än övriga truppförband.

De principiella betänkligheterna mot premiesystemets bibehållande hade

emellertid synts avlöningssakkunniga vara så vägande, att de sakkunniga

icke ansett sig böra, med avvikelse från rekryteringssakkunnigas

förslag, särskilt för ifrågavarande truppförband förorda anlitandet av ett

rekryteringsmedel, som i och för sig befunnits olämpligt.

Det torde dock vara uppenbart, att anställnings- och rekapitulationspremierna

icke lämpligen borde avskaffas utan att ersättas av andra,

något så när motsvarande förmåner för manskapet. Därvid syntes det

ligga närmast till hands att, såsom rekryteringssakkunniga föreslagit,

öka de ordinarie kontanta avlöningsförmånerna, nämligen lönen och

dagavlöningen.

Avlöningssakkunniga hade icke funnit anledning till erinran mot

de av rekryteringssakkunniga ifrågasatta avlöningsförhöjningarna för

korpraler, vicekorpraler, meniga beställningsmän och meniga volontärer.

Vad åter anginge furirerna, hade avlöningssakkunniga funnit det förslag

om införande för dessa beställningshavare av ett avlöningssystem med

ålderstillägg, som framlagts i ovannämnda framställningar från arméns

furirer, innebära beaktansvärda fördelar.

Av det utav särskilda sakkunniga den 5 mars 1918 avgivna betänkande

och förslag rörande tillfällig löneförbättring för viss personal

vid armén och marinen framginge, att enligt infordrade uppgifter befordringsutsikterna

för manskapet vore betydligt olika vid skilda truppslag

och truppförband. Enligt dessa uppgifter hade emellertid (se sid.

261 i nämnda betänkande) de den 1 januari 1918 vid de olika truppslagen

anställda furirerna av 1. klassen befordrats till sådan beställning

vid en levnadsålder av i medeltal 25,5 år och efter en anställningstid

vid krigsmakten av i medeltal 5,9 år. Anställning såsom furir av 2.

klassen torde i regel kunna vinnas efter en anställningstid vid krigs
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

makten av omkring 4 år. Underbefäl, som icke vunne befordran till

underofficer, kunde enligt gällande bestämmelser få kvarstå i tjänst högst

till den 1 november det år, varunder han fyllde 34 år. I regel torde

emellertid underbefäl, som icke kunde räkna på dylik befordran, kvarstå

i tjänst högst 9 år, efter vilken tid han vore berättigad avgå med den

för minst 9 års tjänst bestämda högre avskedspremien. Med hänsyn till

rådande förhållanden skulle det dock i många fall kunna vara fördelaktigt,

om även en del furirer, som icke kunde beräkna att vinna underofficersbefordran,

kvarstode i tjänst så länge som möjligt. En lämplig

åtgärd i detta syfte skulle otvivelaktigt vara att införa ålderstillägg

för furirerna.

De sakkunniga ville i detta sammanhang framhålla, att ett dylikt

avlöningssystem med ålderstillägg givetvis skulle vara ägnat att även

för de truppförband, där de största svårigheterna i avseende å rekryteringen

hittills givit sig tillkänna, medföra förbättrade förhållanden särskilt

därutinnan, att större kontinuitet bland underbefälet skulle för framtiden

vara att påräkna. Erinras borde emellertid, att vid dessa truppförband

rekryteringssvårigheterna till väsentlig del torde vara beroende

på andra förhållanden än sådana av ekonomisk art.

På sålunda anförda grunder och då den av 1918 års riksdag

beslutade tillfälliga löneförbättringen för officerare och underofficerare i

stor utsträckning vore byggd på ett avlöningssystem med ålderstillägg,

hade avlöningssakkunniga ansett sig böra förorda, att ålderstillägg infördes

jämväl för furirerna vid armén. Därvid hade det synts lämpligast

att anordna en särskild ålderstilläggsskala för vardera av de befintliga

båda furirsklasserna. Med hänsyn till den korta tid, furirerna kunde

kvarstå i tjänsten, syntes mellantiderna för ålderstilläggens intjänande

böra bestämmas till 24 månader. Såsom förut framhållits, torde kunna

antagas, att befordran till furir av 2. klassen i regel inträffade efter omkring

48 månaders (4 års) tjänst och vid en levnadsålder av omkring 23 år

samt att befordran till furir av 1. klassen följde efter en tjänstetid av

ytterligare omkring 24 månader. Då vidare slutlönen syntes lämpligen

böra uppnås vid en ålder av 29—30 år, hade de sakkunniga ansett sig

böra föreslå införandet av två ålderstillägg för vardera furirsklassen.

Som emellertid en viss ojämnhet i befordringsförhållandena alltid torde

komma att förefinnas, hade det synts de sakkunniga att, i likhet med

vad som föreslagits beträffande kompaniofficerare och underofficerare,

löneskalorna för furirer av 1. och 2. klassen borde på visst sätt ingripa

i varandra, så att därigenom de furirer av 2. klassen tillgodosåges,

som på grund av ogynnsam tur måste vänta på transport till 1. klassen

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

längre tid än 24 månader, och föresloge de sakkunniga i sådant avseende,

att furir av 1. klassen finge såsom tjänstetid för erhållande av

löneförhöjning tillgodoräkna sig den tjänstetid i furirsbeställning av 2.

klassen, som överstege 24 månader.

Avlöningsbeloppen för de olika manskapsgraderna vid armén skulle

alltså enligt avlöningssakkunnigas förslag utgå på sätt, som angåves i

följande schematiska framställning, i vilken för varje grupp av beställningshavare

angivits lönen (inberäknat eventuellt intjänta ålderstillägg,

där sådana förekomme) och dagavlöningen ävensom summan därav.

Beställning.

Kronor.

Furir av 1. klassen (lik- I lön

ställd beställningsman) | dagavlöning

Summa

Furir av 2. klassen (lik- I lön

ställd beställningsman) j dagavlöning

Summa

Korpral (likställd beställ- f lön

ningsman) ...............j dagavlöning

Snmma

Vicekorpral (likställd be- j lön

ställningsman)........... | dagavlöning

Summa

(lön

Menig beställningsman.. 1 .

1 dagavlomng

Summa

f lön

\ dagavlöning

Summa

Menig volontär.

240

182

422

180

182

50

300

182

482

50

50

50

50

362 50

360

273

633

75

75

540

273

813

75

75

648

365

1013

648

273

75

921 |75

756

365

1121

756

273

— 1229

75

1029

864

365

75:

Det av avlöningssakkunniga sålunda framlagda förslaget vore närmast

att betrakta såsom ett utkast till en definitiv lönereglering för

arméns manskap. Intill dess en sådan lönereglering bleve genomförd,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Proposition

nr 320 år

1919.

syntes emellertid berörda förslag kunna användas såsom grundval för en

tillfällig lönereglering på sådant sätt, att skillnaden mellan de föreslagna

avlöningsbeloppen och motsvarande i gällande stater upptagna belopp

utbetalades såsom löneförbättring till personalen.

Sådan löneförbättring borde enligt de sakkunnigas mening jämväl

tillkomma arméns musikmanskap.

Enligt rekryteringssakkunnigas förslag skulle anställningspremier

till värnpliktiga fortfarande utgå, och arméförvaltningens civila departement

både i denna punkt i huvudsak anslutit sig till nämnda sakkunnigas

mening.

Avlöningssakkunniga hade emellertid för sin del icke kunnat undgå

att. finna, att samma skäl, som föranlett förslaget om avskaffande av

övriga anställnings-(rekapitulations-)premier, talade för, att jämväl anställningspremierna

för värnpliktiga borde om möjligt upphöra. Enligt

tillgängliga uppgifter hade under de tre anställningsåren 1 november

191b — 31 oktober 1918 allenast 85 å 90 värnpliktiga årligen tagit anställning

såsom volontärer. Med hänsyn till de sålunda anställdas ringa

antal vid jämförelse med antalet volontärer enligt gällande stater, och

då det icke heller torde kunna förväntas, att utsikten att erhålla ifrågavarande

premie skulle för framtiden föranleda värnpliktiga att i större

omfattning taga fast anställning vid krigsmakten, syntes bibehållandet

av nämnda förmån icke vara av någon väsentlig betydelse för arméns

rekrytering.

Avlöningssakkunniga funne sig emellertid på angivna grunder böra

ifrågasätta, att till värnpliktig, som under det han tjänstgjorde såsom

värnpliktig eller efter genomgången soldatutbildning för en tid av minst

ett år toge annan fast anställning vid armén än såsom musikvolontär,

måtte, i stället för anställningspremie, utbetalas lön med 15 kronor för

varje full kalendermånad, varunder han före anställningen fullgjort värnpliktstjänstgöring.

Härigenom skulle ifrågavarande volontärer för hela

sin militära tjänstgöringstid erhålla i huvudsak samma löneförmåner, som

om de från början tagit fast anställning.

Vid anmälan av detta ärende inför Kungl. Maj:t den 14 mars 1919

yttrade chefen för lantförsvarsdepartementet (prop. nr 320) bland annat

följande.

De ändrade förhållanden, som dåmera inträtt beträffande ordnandet

av vårt försvarsväsen, syntes göra det omöjligt att för det dåvarande till

prövning upptaga de delar av rekryteringssakkunnigas förslag, som avsåge

organisatoriska spörsmål. Av samma anledning måste tvekan råda, huru
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

vida sådana förändringar i avseende å manskapets löneförhållanden, som

av rekryteringssakkunniga, arméförvaltningens civila departement och avlöningssakkunniga

ifrågasatts, borde bringas till utförande. Det torde

visserligen icke kunna bestridas, att ett system med ålderstillägg för beställningshavare

inom furirsgraderna, på sätt avlöningssakkunniga föreslagit,

kunde innebära beaktansvärda fördelar, och då anställnings- och

rekapitulationspremierna icke motsvarat förväntningarna, vore förslaget

om deras avskaffande givetvis förtjänt av allvarlig prövning. Intill dess

en mera fullständig omläggning av manskapets avlöningsförhållanden

kunde genomföras, syntes det dock nödvändigt att, särskilt för furirsgradens

skull, bibehålla dessa premier. Under dessa förhållanden inskränkte

sig departementschefen till att föreslå att, med bibehållande i

övrigt av gällande avlöningsbestämmelser, någon höjning i dagavlöningen

måtte från den 1 november 1919 beredas beställningshavare inom de

olika manskapsgraderna.

I enlighet med departementschefens hemställan avläts till riksdagen

framställning därom, att för tiden den 1 november 1919—den 31 december

1920 dagavlöningen för nämnda manskap skulle förhöjas med följande

belopp, nämligen: för furirer från 50 öre till 1 krona, för korpraler från

40 till 75 öre, för vicekorpraler och meniga beställningsmän från 30

till 50 öre och för meniga volontärer från 20 till 50 öre.

Denna framställning blev, på sätt ovan å sid. 34 omnämnts, av riksdagen

bifallen.

Enligt beslut av 1920 års riksdag skall tillägg till dagavlöningen

utgå med enahanda belopp jämväl under år 1921.

I underdånig skrivelse den 15 oktober 1919 har chefen för tredje

arméfördelningen gjort framställning om förbättring i avlöningsförhållandena

för arméns gifta stammanskap och rörande denna fråga anfört följande.

Sedan detta manskap, särskilt furirer av 1. klassen, numera i allt

större utsträckning börjat ingå äktenskap och därigenom tvingats bosätta

sig utom kasernområdet, varigenom en hel del besparingar för

statsverket uppstode, syntes det vara av behovet påkallat att upptaga

frågan, huruvida icke det gifta stammanskapet borde beredas något slag

av ersättning för de förmåner, som förlorades på grund av ingånget

äktenskap. Till dessa förmåner hörde i första hand fri bostad, bränsle

och lyse samt portion in natura, vilken sistnämnda förmån dock i allmänhet

torde utbytas mot kontant portionsersättning enligt föreskrifterna

i fredsförplägnadsreglementet. Då portionsersättningen enligt gällande

bestämmelser understege normalportionspriset, inbesparade staten på för
8
-

Chefen för

tredje arméfördelningen

den 15 oktober

1919.

3260 20

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Chefen för

sjätte arméfördelningen

den 6 november

1919.

plägnaden skillnaden mellan normalportionspriset och portionsersättningen.

Förläggningskostnaderna m. m. uppginge för det dåvarande till omkring

44 öre för man och dag eller i runt tal till omkring 160 kronor för år.

Då det syntes vara en fördel för staten, att arméns stammanskap,

särskilt underbefälet, gifte sig tidigt, i det att äktenskapet medförde en

stadga, som det ogifta manskapet med få undantag saknade, borde de

tidiga äktenskapen om möjligt omhuldas, så att de inginges i ännu större

utsträckning. Det skulle därför bliva av stor betydelse, om de gifta av

stammanskapet finge, i stället för den dåvarande portionsersättningen,

uppbära ersättning med portionens verkliga värde eller ock erhölle rätt

att uttaga portion in natura för samtliga hushållsmedlemmar. Härjämte

borde till den • gifta personalen utgå hyresersättning (motsvarande det

lönetillägg, som redan nu tillkomme furir med minst 6 tjänstår, om han

vore gift eller varit gift och hade minderårigt barn hos sig) ävensom

fri vedbrand, exempelvis 10 kubikmeter björkved för år, ungefär motsvarande

vedåtgången för 1 rum och kök.

Vidare har chefen för sjätte arméfördelningen i underdånig skrivelse

den 6 november 1919 anmält, att antalet vakanser inom det fast anställda

manskapet (utom musikmanskapet) vid arméfördelningens truppförband

(utom intendenturkompaniet i Sollefteå) då uppginge till 1,081 av 1,494

nummer enligt stat, motsvarande 72,4 % av hela antalet. Kraftiga åtgärder

måste därför vidtagas för att förbättra rekryteringen, i vilket hänseende

arméfördelningschefen framhållit bland annat följande.

Ordinarie lön och dagavlöning utgjorde för närvarande endast en

mindre del av de förmåner, som utbetalades till det fast anställda manskapet.

Å såväl lön som dagavlöning utginge nämligen exempelvis

under fjärde kvartalet 1919 dyrtidstillägg med 141 %. En menig volontär

uppbure alltså månatligen sammanlagt 72 kronor 30 öre, men härav utgjorde

lönen och dagavlöningen endast 30 kronor, medan dyrtidstillägget

belöpte sig till 42 kronor 30 öre. Denna avlöningsform vore emellertid

allt annat än gynnsam för volontärrekryteringen. Det vore nämligen

en allmän iakttagelse inom vitt skilda yrken, att personalen icke tillräckligt

förmådde uppskatta de förmåner, som utginge i form av dyrtidstillägg.

Erfarenheten hade visat, att man i fråga om anställning av

volontärer alldeles särskilt måste taga hänsyn till detta förhållande. Det

vore otvivelaktigt, att en sammanlagd avlöning, vilken icke varit nog

lockande, då den utgått dels som ordinarie lön och dels som dyrtidstillägg,

skulle hava visat sig fullt tillräcklig, därest hela beloppet utgjorts

av ordinarie avlöning. Första betingelsen för en tillfredsställande volon
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

tärrekrytering vore därför, att det nuvarande dyrtidstillägget »standardiserades»

åtminstone för en viss tid. Denna tid kunde icke lämpligen

bestämmas kortare än till tre år för nyanställd volontär samt ett eller

två år för rekapitulant och för f. d. volontär, som vid annat truppförband

toge ny anställning. På grund av den stora olikheten i anställningsformen

för härens manskap och för övriga statstjänare (med undantag

av marinens fast anställda manskap) borde en sådan åtgärd icke

kunna anses prejudicerande i fråga om övriga statstjänare.

En fråga, som vidare måste tagas i betraktande, vore, huruvida den

nuvarande volontärlönen efter standardisering kunde anses tillräcklig för

att trygga rekryteringen. Härvid borde man i första hand taga hänsyn

till menig volontärs avlöning, vilken med ovannämnda dyrtidstillägg för

helt år uppginge till 873 kronor 62 öre. Denna avlöning borde huvudsakligen

jämföras med lantarbetarnas löner, emedan volontärrekryteringen

förnämligast skedde ur denna samhällsklass. Genom under sommaren

1919 uppgjorda avtal hade inom stora delar av landet grundlönen för

ogift lantarbetare i husbondens kost bestämts till 950 kronor. Under

normala förhållanden, d. v. s. om volontärstyrkan vore i det närmaste

fulltalig, kunde det med hänsyn till att volontärer erhölle fullständig

beklädnad anses tillfyllest, att menig volontär hade lika hög eller något

högre avlöning än den ogifte lantarbetaren. Ehuru den ovan angivna

avlöningen, 873 kronor 62 öre, ur denna synpunkt icke kunde anses

fullt tillräcklig, skulle dock endast en mindre reglering uppåt vara erforderlig.

Då det nu emellertid gällde icke endast att ersätta den årliga

avgången i en fulltalig volontärkader utan dessutom, åtminstone vad

sjätte arméfördelningen anginge, att fylla de talrika vakanser, som under

årens lopp hopat sig, borde den lägsta volontäravlöningen, därest den

under den närmaste tiden skulle kunna anses betryggande, överstiga

lantarbetarlönen med omkring en tredjedel och sålunda uppgå till omkring

1,266 kronor 67 öre. Då dagavlöningen för menig volontär så

sent som från och med den 1 november 1919 höjts från 20 till 50 öre,

syntes den böra bibehållas vid sistnämnda belopp. Månadslönen borde

i stället höjas till 90 kronor, varigenom menig volontärs lön och dagavlöning

för helt år skulle komma att belöpa sig till sammanlagt 1,262

kronor 50 öre.

Övriga volontärlöner borde regleras i förhållande till menig volontärs

avlöning, och borde i sammanhang härmed furirernas avlöning ordnas

i form av ålderstillägg, så att furir med högsta avlöning efter befordran

till sergeant omedelbart komme upp i 2. eller 3. lönegraden för sergeant.

De sålunda ifrågasatta månatliga lönebeloppen framginge av nedan in
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Arméförvaltningens

civila

departement

den 14

november

1919.

tågna tablå, vilken upptoge tre löneklasser för furirer. Det kunde dock

möjligen befinnas ändamålsenligt att för dem införa flera, t. ex. fem

löneklasser, vilket likväl icke borde ändra storleken av den lägsta och

den högsta lönen.

Lön.

kr.

Dagavl.

kr.

Summa.

avi. kr.

Furir av högsta löneklassen..........................................................

210

30

240

» » mellersta » ............................................................

180

—

30

—

210

—

» » lägsta » ...........................................................

150

—

30

—

180

—

Korpral.....

120

—

30

—

150

—

Vicekorpral....................................................................................

90

—

30

—

120

—

Menig .................

90

—

15

—

105

—

I sammanhang med införandet av dessa löner borde dyrtidstillägg,

men icke dyrtidshjälp, bortfalla för det fast anställda manskapet. Vanliga

rekryteringsmedel borde bibehållas, men däremot icke rekapitulationspremier,

liksom icke heller anställningspremier för f. d. fast anställda.

Arméförvaltningens civila departement avgav den 14 november

1919 yttrande över chefens för sjätte arméfördelningen omförmälda

framställning och erinrade därvid till en början om föredragande departementschefens

ovanberörda yttrande till statsrådsprotokollet den 14

mars 1919. Då sådana ändrade förhållanden icke inträtt, som gåve

anledning intaga en annan ståndpunkt än den, åt vilken departementschefen

i nämnda yttrande givit uttryck, och dessutom verkan av höjningen

i dagavlöningen ännu icke kunde bedömas, ansåge sig ämbetsverket

icke för det dåvarande och på grundvalen av den föreliggande

utredningen kunna förorda en så genomgripande ändring i avlöningssystemet,

som i förevarande framställning ifrågasatts. Med hänsyn till

det synnerligen bekymmersamma läge, vari rekryteringen befunne sig,

och då vakansantalet vore störst bland de meniga av manskapet, tvekade

emellertid icke ämbetsverket att föreslå, att provisoriska åtgärder

måtte vidtagas för upphjälpande av rekryteringen av de meniga.

Med den utgångspunkt ämbetsverket sålunda intagit, syntes

det inbördes förhållandet mellan den ordinarie lönen, dagavlöningen,

den tillfälliga förhöjningen i dagavlöningen och den tillfälliga

löneförbättringen för furirer av 1. klassen icke böra i detta sammanhang

rubbas. Därutöver utginge emellertid anställningspremier

dels till f. d. fast anställda, dels ock till värnpliktiga, som toge fast

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

anställning under värnpliktstjänstgöring eller efter genomgången fullständig

soldatutbildning. Sådant manskap, som ej förut genomgått

någon militär utbildning, erhölle däremot icke anställningpremier. Härutinnan

kunde man åtminstone i någon mån finna anledningen till det

stora vakansantalet bland meniga.

Under dylikt förhållande funne sig ämbetsverket böra hemställa,

att sådana föreskrifter måtte utverkas, att anställningspremier finge utgå

till alla, som toge fast anställning, med undantag av musikmanskap.

Aven om premiesystemet vore en avlöningsform, som icke alltid motsvarat

förväntningarna, syntes likväl, då denna avlöningsform redan

vore till finnandes och icke ännu kunde avskaffas, några betänkligheter

att såsom ett provisorium utsträcka den till alla anställda icke behöva

resas. De sålunda föreslagna premierna syntes böra utgå med samma

belopp som anställningspremierna till värnpliktiga.

Svenska furirernas riksförbund har vidare i en den 28 november

1919 dagtecknad underdånig skrivelse gjort vissa uttalanden beträffande

manskapsrekryteringen och därmed sammanhängande förhållanden, varur

de sakkunniga tillåta sig här anföra följande.

Såsom grundfel hos den nuvarande volontärinstitutionen och orsaker

till den felslagna rekryteringen angavs i skrivelsen, att de möjligheter,

som på den militära banan funnes för fast anställt manskap att

nå en tryggad framtid, vore ytterst små; att löneförmånerna vore alltför

knappt tilltagna i jämförelse med de civila arbetsförtjänsterna; att stora

brister vidlådde den grundläggande underbefälsutbildningen; att civilanställning

genom statens försorg ej vore ordnad; att furirerna fortfarande

vore anställda medelst kontrakt; samt att uniformsfrågan icke

vore ordnad på ett tillfredsställande sätt.

Rekryteringen av det fast anställda manskapet borde fortfarande

såsom hittills ske på frivillighetens väg och icke genom tvångsuttagning

bland värnpliktiga, på sätt föreslagits av särskilt tillkallade sakkunniga

för utredning av frågan om underbefälsrekryteringen.

Åldersgränsen för anställning som volontär borde ej understiga 20

år; det hade nämligen visat sig ytterligt menligt, att instruktören varit

yngre än den värnpliktige rekryten. Betydligt ökade fordringar borde

ställas på dem, som erhölle volontäranställning, särskilt i fråga om

karaktärsegenskaper.

Volontärerna borde anställas medelst kontrakt på tre år, vilken tid

åtginge för deras utbildning till instruktörer och underbefäl. Efter

loppet av dessa tre år borde de dugligaste av dem, som blivit korpraler,

Svenska

furirernas

riksförbund

den 28 november

1919.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

befordras till furirer och anställas medelst konstitutorial, medan de övriga

borde meddelas avsked. Furirer, som varit anställda medelst konstitutorial

i två år och därunder skickat sig väl, borde därefter meddelas

fullmakt på sin beställning. Någon gräns för långvarigheten av furirernas

tjänst borde ej uppställas. Däremot syntes det vara nödvändigt

att stipulera en viss åldersgräns för underofficersbefordran, enär det vore

av vikt, att underofficerskåren finge en ung rekrytering. De furirer,

som icke kunde erhålla underofficersbefordran, innan de uppnått föreskriven

högsta ålder, borde beredas civilanställning i statens tjänst, där

de skulle få tillgodoräkna sig sin militära tjänstetid.

Genom bifall till förslaget om anställning medelst konstitutorial och

fullmakt skulle bland annat den fördelen vinnas, att de höga anställnings-

och rekapitulationspremierna kunde avskaffas. Dessa premier

hade den nackdelen, att de sämre elementen av det underbefäl, som en

gång tagit avsked, återinträdde i tjänst, medan de bättre skaffade sig

utkomst av civil verksamhet och trots premierna förbleve i denna.

För att göra tjänsten mera lockande för dem, som sökte anställning

som volontärer, borde dock utom lega betalas en anställningspremie

av 200 kronor för treårigt kontrakt.

Enligt furirsförbundets förslag skulle den kontanta avlöningen till

manskapet utgå med följande belopp, för helt år räknat, nämligen:

till

furir fr. o. m. 9. tjänståret till befordran eller avsked

kronor

1,565

—

» » 7. t. o. m. 8. tjänståret..................

»

1,325

—

»

» » 5. » 6. » ..................

»

1,085

—

» » befordran » 4. » .................

»

965

—

»

korpral (konstapel).............................................................

»

753

75

))

vicekorpral.......................................................................

633

75

volontär..................................................................................

482

50

I dessa belopp inginge dagavlöning med 1 krona för furir, 75 öre

för korpral (konstapel) och vicekorpral samt 50 öre för volontär. Dessutom

skulle de nu utgående naturaförmånerna kvarstå orubbade.

Enligt detta förslag skulle skillnaden mellan furirsbeställningar av

1. och 2. klassen bortfalla, vilket dock komme att innebära en rättvis

förändring. Sådana som förhållandena nu vore, kunde det nämligen

hända att, under det att en furir med 5 å 6 års tjänstetid vid ett

regemente icke kunde erhålla befordran till beställning såsom furir av

1. klassen, vid andra regementen med större omsättning sådan befordran

ofta kunde vinnas redan efter 4 års tjänst.

Korpral, som ej redan vid tredje tjänstårets slut erhölle furirs
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

befordran, men dock förnyade sitt kontrakt, skulle fortfarande uppbära

korprals lön, men borde vid befordran till furir få tillgodoräkna sig sin

tjänstetid som korpral och, om befordran skedde först vid femte tjänstårets

ingång, då få komma upp direkt i 2. lönegraden, som omfattade

femte och sjätte tjänståren.

Vid kommendering utom förläggningsorten borde dubbel dagavlöning

utgå även till underbefäl.

Avskedspremierna borde utgå med samma belopp vid alla truppförband

samt även till dem, som erhölle anställning i statens tjänst,

och till musikpersonal. För sistnämnda personal borde tiden för beräknande

av avskedspremier börja vid fyllda 17 års ålder.

De furirer, som befordrades till underofficerare, borde erhålla 1,000

kronor i ekiperingshjälp.

Till gifta furirer borde dessutom utgå inkvarteringsbidrag, liksom

dessa furirer även borde erhålla rätt att utfå portionsersättning efter

normalportionsvärde.

Utöver de framställningar och förslag i fråga om avlöningsförhållandena

för arméns manskap, för vilka i det föregående redogjorts, hava

de sakkunniga under arbetets fortgång haft tillfälle att taga del av vissa

yttranden i ämnet från arméns militära myndigheter. Redan på ett

tidigt stadium av utredningsarbetet funno nämligen de sakkunniga

uppenbart, att det förslag, de sakkunniga kunde komma att framlägga,

måste innefatta en del mera genomgripande förändringar i avlöningssystemet.

Genom lantförsvarets kommandoexpedition hava därför

de sakkunniga under sommaren 1920 införskaffat yttranden över följande

under de sakkunnigas utredningsarbete uppkomna särskilda spörsmål,

nämligen:

1) huruvida nuvarande lega och anställningspremier borde avskaffas

och i stället till nyanställd volontär utbetalas något mindre belopp

under namn av »bidrag till utrustning m. m.», »handpenning» e. d.,

2) huruvida nuvarande rekapitulationspremier borde avskaffas och

samtidigt för manskapet införas ålderstillägg,

3) huruvida dylika tillägg lämpligen borde ifrågakomma för manskap

i lägre tjänsteställning än furirs (med särskilt beaktande av förhållandena

beträffande musikmanskap och beställningsmän) samt, därest

ålderstillägg infördes för meniga, huruvida och i sådant fall vilka villkor

borde uppställas i fråga om rätt för menig att erhålla ålderstillägg,

4) huruvida nuvarande lön och dagavlöning borde sammanslås till

en enda avlöningsform (»lön») och i samband därmed föreskrifter lämnas

Av de sakkunniga

infordrad

utredning

rörande

vissa

spörsmål.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Särskilda

sakkunniga

år 1916.

om avdrag å lönen vid tjänstledighet, sjukdom m. m., i likhet med vad

numera stadgats för kommunikationsverkens personal,

5) huruvida dyrtidstillägg borde utgå vid sidan av den fasta avlöningen

eller den fasta avlöningen så avpassas, att densamma inkluderade

vad som för den närmaste tiden kunde beräknas komma att enligt allmänna

regler utgå såsom dyrtidstillägg, samt

6) huruvida beställningsmän borde komma i åtnjutande av högre

avlöning än annan personal i motsvarande tjänsteställning.

Härjämte begärde de sakkunniga uttalanden om de tidsintervaller, som

befunnes lämpligen böra bestämmas såsom villkor för intjänande av de

ålderstillägg, vilka borde tillkomma olika beställningshavare, därest denna

löneform infördes i avlöningssystemet.

De sakkunniga, som vid utarbetande av sitt förslag beaktat de

synpunkter, som av de militära myndigheterna framhållits i berörda

yttranden, hava icke ansett sig böra i detta sammanhang fullständigt

redogöra för yttrandenas innehåll, men komma de sakkunniga i det följande

vid behandling av de olika spörsmålen att, där så funnits erforderligt,

anföra de skäl, som av myndigheterna framhållits för eller mot

den ståndpunkt, de sakkunniga intagit i sitt förslag.

B. Marinen.

Enligt nådiga bemyndiganden den 11 juni och den 19 november

1915 tillkallades inom sjöförsvarsdepartementet särskilda sakkunniga för

verkställande av förberedande utredning och uppgörande av preliminärt

förslag beträffande frågan om lönereglering för marinens personal m. m.;

och hava dessa sakkunniga i utlåtande den 19 januari 1916 framlagt bland

annat ett detaljerat förslag till omläggning av befordrings- och avlöningsförhållandena

för marinens manskapspersonal. Detta utlåtande, som jämväl

innehöll förslag till avlöningsreglemente för marinen, har icke varit

utställt till yttrande av marinmyndigheterna, men har från sjöförsvarsdepartementet

överlämnats till de sakkunniga för att vara tillgängligt

vid fullgörandet av deras uppdrag. I anledning härav torde i detta

sammanhang böra lämnas en redogörelse för utlåtandet i de delar, detsamma

berör frågan om befordrings- och avlöningsförhållandena för

marinens manskap.

I nyssnämnda sakkunnigas uppdrag ingick, bland annat, att utreda,

i vad mån förenkling skulle kunna vinnas i de nuvarande invecklade avlöningsbestämmelserna

för marinens personal, varvid särskilt borde tagas

under omprövning, huruvida en omläggning av marinens avlöningsför
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

hållanden med fördel skulle kunna ske efter förebild av reglementet för

arméns avlöning under fred.

Med anledning härav anförde de sakkunniga i sitt betänkande, att

en allmän löneförbättring för marinens personal syntes böra äga rum

i sammanhang med en löneförbättring jämväl för arméns personal.

Med denna utgångspunkt hade de sakkunniga nödgats begränsa sitt

arbete till att söka genom en lönereglering för mariuens personal

skapa förutsättningar för en gemensam avlöningsförhöjning för all militär

personal enligt ensartade grunder.

Beträffande marinens manskap hade det synts de sakkunniga önskvärt,

att vid marinen, liksom förhållandet vore vid armén, överensstämmelse

måtte åvägabringas mellan personalens benämningar i vederbörliga

stater och benämningarna på de olika tjänstegraderna. Det syntes vidare

de sakkunniga, att man för bestämmandet av tjänstegraderna och därmed

förbunden avlöning vid marinen skulle, åtminstone i viss utsträckning,

kunna taga tjänstegraderna vid armén till förebild. Visserligen

företedde utbildnings- och tjänstgöringsförhållandena särskilt vid flottan

betydliga skiljaktigheter från motsvarande förhållanden vid armén, men

därav syntes icke med nödvändighet följa, att likställighet i avlöningshänseende

vore helt utesluten. På grund härav upptogos i de sakkunnigas

förslag beträffande flottan nya tjänstegrader, benämnda örlogsfurir

av 1. och 2. klassen, örlogskorpral samt sjöman av 1. och 2. klassen. Dessa

tjänstegrader skulle vid kustartilleriet benämnas furir av 1. och 2. klassen,

korpral samt kustartillerist av 1. och 2. klassen. Beställningshavama i

nu nämnda tjänstegrader borde åtnjuta avlöning till motsvarande belopp

och med tillämpning av enahanda avlöningsformer som beställningshavarna

vid armén i tjänstegraderna furir av 1. och 2. klassen, korpral,

vicekorpral och menig.

Beträffande fördelningen av marinens manskap i de förefintliga fyra

lönegraderna på de tjänstegrader, vilkas inrättande sålunda förordats av

de sakkunniga, borde till en början enligt de sakkunnigas mening alla

beställningar i 1. lönegraden för manskap överflyttas till underofficerskåren

och denna lönegrad sålunda helt indragas.*) Med avseende å uppdelningen

på de föreslagna tjänstegraderna av manskapet i de kvarstående

tre lönegraderna föreslogo de sakkunniga, att av antalet beställningar i

2. lönegraden skulle överföras omkring två tredjedelar till örlogsfurirer

av 1. klassen och återstående tredjedel till örlogsfurirer av 2. klassen. Beställningarna

i 3. lönegraden skulle jämväl enligt de sakkunnigas förslag

*) Denna åtgärd har, såsom förut (sid. 39) omförmälts, i huvudsak genomförts från och

med år 1919.

3200 20

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

Chefen för

marinstaben

och chefen för

kustartilleriet

den 16 mars

1918.

66

uppdelas, varvid omkring två tredjedelar av antalet borde hänföras till

örlogskorpraler och återstoden till 1. klass sjömän. Vad slutligen anginge

manskapet i 4. lönegraden, ifrågasattes ingen annan ändring än att

detsamma skulle överföras till 2. klass sjömän.

En liknande uppdelning av antalet beställningshavare i de nuvarande

fyra lönegraderna vid kustartilleriet på de föreslagna nya tjänstegraderna

har förordats av de sakkunniga.

I samband med den i det föregående berörda frågan om överflyttande

av marinens manskap i 1. lönegraden (underofficerskorpraler) till

nya beställningar för underofficerare av 3. graden hade chefen för

marinstaben erhållit uppdrag att gemensamt med chefen för kustartilleriet,

såvitt kustartilleriet anginge, avgiva förslag i fråga om de organisatoriska

förändringar, som funnes behövliga vid inrättande av den

nya underofficersgraden, ävensom rörande de ändringar i marinens manskapsorganisation,

som kunde befinnas erforderliga för vinnande av en

förbättrad ställning för korpralerna samt för reglerandet av därmed i

samband stående förhållanden. Sådant förslag avgavs i underdånigt utlåtande

den 16 mars 1918. Beträffande flottan anförde därvid chefen

för marinstaben, att antalet tjänstegrader inom sjömanskåren borde vara

så litet som möjligt och kåren sålunda indelas i allenast två grader:

korpraler och meniga. Antalet tjänstbarhetsklasser borde bestämmas

av, förutom tjänstetidens längd, den olika grad av yrkesskicklighet och

utbildning, som erfordrades av manskapet för bestridande av de olika

slag av befattningar å stridsfartygen, som skulle besättas. Tjänstbarhetsklasserna

syntes på grund härav och i betraktande av övriga på

frågan inverkande omständigheter lämpligen böra upptagas till fyra och

stammanskapet sålunda beträffande tjänstbarheten indelas i 1., 2., 3. och

4. klass sjömän. Av personalen i de olika tjänstbarhetsklasserna avsågos

1. klass sjömännen att bestrida de viktigare förhandsposterna ombord

och i land samt de i fartygens fördelningar upptagna 1. korpralsbefattningarna,

under det att 2. klass sjömännen skulle bestrida de i

nämnda fördelningar upptagna 2. korpralsbefattningarna. Sjömanskåren

skulle alltså komma att utgöras av: korpraler, omfattande 1. och 2.

klass sjömän, samt meniga, omfattande 3. och 4. klass sjömän.

I fråga om den avlöning, som borde utgå till manskapet, ifrågasattes,

att löneklassernas antal i så måtto borde bestämmas med hänsyn

till tjänstbarhetsklasserna, att lönerna borde ökas, i den mån uppflyttning

till högre tjänstbarhetsklass ägde rum. Löneklassernas antal

borde därför bestämmas till fyra och i stort sett motsvara tjänstbarhets
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

klasserna. För vinnande av likställighet i avlöningshänseende mellan

manskap vid marinen och armén borde dock — då olika organisatoriska

bestämmelser sannolikt alltid måste förefinnas mellan försvarsgrenarna - löneförmånernas successiva ökning regleras enligt vissa för marinen och

armén gemensamma grundläggande bestämmelser beträffande fordran å

viss tjänstålder, t. ex. genom införande av viss grundlön och ålderstillägg.

Beträffande organisationen av kustartilleriets manskap erinrade chefen

för kustartilleriet, att det för bestridande av vissa tjänstebefattningar i

den inre tjänsten, såsom dagkorpraler, logementsbefälhavare m. fl., erfordrades

ett antal äldre, pålitligt och dugligt underbefäl. Åven om

underofficerare av 3. graden komme att användas i vissa av dessa befattningar,

bleve det dock nödvändigt att härför inrätta en ny tjänstegrad,

omfattande det äldsta underbefälet av manskapet. Till denna grad,

som borde benämnas furir, syntes vid första uppsättningen böra hänföras

dels underofficerskorpraler över stat med lön i 2. lönegraden, dels ock

omkring en fjärdedel av korpralerna. Chefen för kustartilleriet föreslog

på grund härav, att manskapet vid detta vapen skulle indelas i tjäustegraderna

furir, korpral och menig, varjämte manskapet i sistnämnda

grad borde med avseende å tjänstbarheten indelas i 3. och 4. klass

kustartillerister. Chefen för kustartilleriet instämde därjämte i chefens

för marinstaben uttalande om önskvärdheten av likställighet i avlöningsförmåner

vid armén och marinen.

Vid anmälan den 19 april 1918 av frågan angående överflyttande

av marinens manskap i 1. lönegraden till den nya 3. underofficersgraden

uttalade dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet (prop. nr 356)

bland annat, att 1. lönegraden vid marinen framdeles bleve att

betrakta som en ren manskapsgrad under lämplig benämning, korpraler,

såsom chefen för marinstaben i berörda skrivelse den 16 mars 1918

föreslagit, eller furirer, såsom chefen för kustartilleriet i samma skrivelse

ifrågasatt. Frågan om löneförhållandena för denna lönegrad liksom för

övriga manskapsgrader, d. v. s. för manskapskårerna i deras helhet,

borde snarast upptagas till prövning och i samband därmed jämväl utredas

vissa organisatoriska spörsmål beträffande manskapet, såsom om

obligatorisk avgångsålder m. m.

I anslutning till nämnda uttalande uppdrog Kungl. Maj:t den 21

maj 1918 åt chefen för marinstaben att i samråd med chefen för kustartilleriet,

såvitt kustartilleriet anginge, avgiva fullständigt förslag i

Proposition

nr 356 år

1918.

Kungl. Maj:ts

uppdrag den

21 maj 1918.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Chefen för

marinstaben

och chefen för

kastartilleriet

den 19 november

1918.

fråga om de organisatoriska jämkningar beträffande flottans och kustartilleriets

manskap, som genom inrättande av den nya lägre underofficersgraden

kunde befinnas erforderliga eller lämpliga, därvid särskilt borde

tillses, att flottans och kustartilleriets korpraler bereddes den förbättrade

ställning, som av förhållandena betingades.

På grund härav framlade chefen för marinstaben, efter samråd med

chefen för kustartilleriet, i skrivelse den 19 november 1918 förnyat förslag

till ändringar i marinens manskapsorganisation m. m., vilket förslag

i väsentliga avseenden avvek från det, som avgivits i ovannämnda

skrivelse av den 16 mars 1918. Därvid anfördes i huvudsak följande.

Vid den inom marinstaben, efter samråd med chefen för kustartilleriet,

verkställda ytterligare utredningen i ärendet hade särskilt beaktats

nödvändigheten av att söka åstadkomma enklare, rättvisare och lämpligare

former i fråga om manskapets löneförmåner än de nuvarande,

varjämte hänsyn tagits till behovet att genom vissa ändringar i de

förut föreslagna organisationsbestämmelserna göra dessa lätt anpassbara

icke blott till de ifrågasatta nya avlöningsformerna utan även till rådande

förhållanden i övrigt. Då det därvid ur såväl lönereglerings- som

disciplinär synpunkt befunnits önskvärt att giva förenämnda förslagstörre

smidighet, hade det däri förutsatta sambandet, vad flottan beträffade,

mellan tjänstegrader och tjänstbarhetsklasser ansetts böra bortfalla.

För ernående av den behövliga förenklingen beträffande formerna för

manskapets avlöningsförmåner kunde det ifrågasättas, huruvida icke avlöningen

för meniga borde utgå endast i form av daglön, omfattande

nuvarande såväl månadslön som dagavlöning, exempelvis på sådant sätt,

att för allt manskap av såväl marinen som armén en viss grundavlöning

per dag, lämpligen benämnd daglön, komme att gälla, vilken skulle ökas

med vissa belopp, i den mån högre tjänstålder och tjänstbarhetsklass

ernåddes. Såväl nämnda successiva ökning av daglönen som de tjänstårsperioder,

efter vilka högre daglön avsåges att utgå, förutsattes härvid

bliva lika inom hela krigsmakten. Om ett dylikt avlöningssystem,

grundat på principen om ålders- eller tjänstårstillägg, infördes för krigsmakten

i dess helhet, skulle detta givetvis bidraga till ernående av

större likställighet och rättvisa i avlöningshänseende bland manskapet

inom armén och marinen än vad för närvarande vore fallet. Ett införande

av detta system skulle dessutom kunna medföra vissa förenklingar

i det tidigare avgivna organisationsförslaget.

I sagda förslag hade förutsatts, att antalet lönegrader skulle bestämmas

med hänsyn till antalet tjänstbarhetsklasser (tjänstegrader) och

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

att, vad flottan beträffade, uppflyttning till högre lönegrad och tjänstbarhetsklass

städse skulle följas åt samt att manskapet alltid skulle tillhöra

den mot tj änstegraden svarande tjänstbarhetsklassen. Detta samband

komplicerade ifrågavarande organisationsproblem så till vida, att

svårigheter uppkomme att på lämpligt sätt ordna frågan om underbefälets

utstrykning ur innebavande tjänstegrad och ned flyttning i lägre

lönegrad. Den stora betydelse, befogenheten till dylik utstrykning ägde

för upprätthållande av god disciplin samt för befrämjande av gott uppförande

bland manskapet, nödvändiggjorde emellertid, att densamma så

ordnades, att den på ett enkelt och lämpligt sätt kunde komma till användning.

Med hänsyn härtill borde uppflyttning i högre tjänstbarhetsklass

kunna ske oberoende av befordran till högre tjänstegrad och daglönen

sålunda regleras uteslutande med hänsyn till tjänstbarhetsklasserna.

Även beträffande manskapet borde emellertid liksom annorstädes större

kompetens och ansvar samt oftast strängare tjänstgöring åtföljas av

ökade löneförmåner, varför också den högre tj änstegraden borde medföra

ökade löneförmåner, vilka skulle bortfalla, då graden förlorades.

För att med tillämpande av ifrågavarande avlöningssystem med daglön,

som ökades med tjänståldern, ernå detta syfte, bleve det erforderligt

att med den högre tjänstegraden förena en särskild löneförmån,

vilken lämpligen torde böra utgå i form av månatligt arvode.

För vissa yrkesgrenar, där särskild yrkesskicklighet vore erforderlig

och beträffande vilka därför större hänsyn för erhållande av lämplig

personal i tillräckligt antal måste tagas än i fråga om andra yrkesgrenar,

syntes det ur rekryteringssynpunkt vara erforderligt att införa

särskilda yrkesarvoden. Då emellertid frågan om dylika arvoden icke

direkt berörde förevarande organisationsspörsmål, behövde densamma

icke upptagas till behandling i detta sammanhang, utan kunde anstå till

en kommande lönereglering.

Genom införandet av ovannämnda avlöningssystem med daglön och

korpralsarvoden kunde sägas, att två löneskalor komme att tillämpas

för manskapet, nämligen en för meniga, reglerad med hänsyn till tjänstbarhetsklasser,

och eu för korpraler, reglerad med hänsyn till tjänstegrader.

Den förstnämnda, för meniga gällande skalan komme sålunda att

omfatta samtliga tjänstbarhetsklasser, under det att den sistnämnda, för

korpraler gällande skalan komme att omfatta manskapets befälsgrader.

På detta sätt skulle åvägabringas en av tjänståldern reglerad successiv

ökning av manskapets avlöningsförmåner, nämligen daglönen och korpralsarvodet,

i den mån tjänstbarheten, resp befälsställningen höjdes.

Menig, som varit i tjänst en viss tid och förvärvat föreskriven

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

yrkesskicklighet, komme därigenom alltid att uppbära en däremot svarande

daglön, och manskap, som befordrats till korpral, erhölle dels den

mot tjänståldern svarande daglönen, dels det mot tjänstegraden svarande

arvodet. Härigenom komme korpralen att i avlöningshänseende intaga

den bättre ställning, vartill hans högre tjänstegrad berättigade honom.

Då daglönerna förutsattes bliva fasta, borde någon nedflyttning till

lägre daglön icke kunna äga rum. Korpralsarvodena torde däremot

böra bliva på så sätt rörliga, att de i händelse av utstrykning ur

korpralsgraderna kunde fråntagas den utstrukne. I vissa fall, såsom vid

längre tids tjänstledighet eller sjukdom, arreststraff o. d., borde dock för

hela eller del av den tid, sådan ledighet åtnjötes eller sjukdom varade

eller arreststraff underginges, daglönen kunna minskas eller upphöra.

För det manskap, som tjänstgjorde utom egen station, torde viss del av

daglönen böra utbetalas på stationen, på det att föreskrivna innehållningar

m. m. lätt skulle kunna verkställas. ''

I förslaget hade förutsatts, att daglönens ökning skulle vara beroende

på såväl viss tjänstålder som uppnådd högre tjänstbarhetsklass, så att

ökning av daglönen skulle erhållas i samband med uppflyttning till de

nuvarande tjänstbarhetsklasserna beträffande sjömanskåren eller efter en

tjänstetid av resp. 12 och 36 månader. Härtill skulle komma en ytterligare

förhöjning efter resp. 6 och 9 år. För att komma i åtnjutande

av sistnämnda två förhöjningar skulle erfordras att tillhöra högsta tjänstbarhetsklassen.

Med tillämpande av nämnda grunder och under förutsättning att

— närmast med hänsyn till angelägenheten att åvägabringa överensstämmelse

mellan arméns och marinens manskapsorganisation — två

korpralsgrader (1. och 2. korpraler) infördes, skulle, därest normala

förhållanden beträffande uppflyttningar och befordringar ägde rum, avlöningen

för marinens manskap gestalta sig, på sätt framginge av nedanstående

tablå.

1. året.

2.-3.

åren.

4. året.

5.-6.

åren.

7.-19.

åren.

10. och

följande

åren.

Fast lön.

Daglön för meniga och korpraler ........

0

75

i

25

1

50

i

50

i

75

2

—

Summa för år

273

75

456

25

547

50

547

50

638

50

730

—

Arliga arvoden.

Arvode till 2. korpral ........................

—

—

—

120

—

120

—

120

120

—

)> » 1. » ........................

—

—

--

—

—

240

—

240

—

240

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Av chefen för kustartilleriet hade föreslagits, att uppflytta ngen till

2. korpral vid detta vapen skulle kunna vinnas efter en tjänstetid av

30 månader i stället för, såsom i tablån angivits, 36 månader (3 år).

Genom införandet av ett dylikt automatiskt verkande avlöningssystem

med en viss daglön som grund och ökning i densamma efter

vissa tjänstetider (tjänstår), syntes något på förhand bestämt antal beställningar

inom de olika lönegraderna icke kunna angivas. Något behov

härav syntes icke heller förehnnas. På grund härav torde icke heller i

staten för flottans sjömanskår, resp. för kustartilleriets personal böra upptagas

någon fördelning av de meniga å olika lönegrader. En sådan i

staten upptagen fördelning skulle nämligen verka förryckande vid avlöningssystemets

tillämpning. Benämningen lönegrad skulle, därest den

över huvud taget behövde ifrågakomma, endast utgöra ett uttryck för

den högre eller lägre avlöning, som enligt ovan angivna grunder normalt

tillkomme manskap med olika tjänstålder och av olika tjänstbarhetsklasser.

Då däremot antalet korpralsbeställningar reglerades av det

förefintliga behovet, borde detsamma vara bestämt och upptaget i staten.

I betraktande av att korpralsarvodena borde vara rörliga och tilldelas

endast sådant manskap av högsta tjänstbarhetsklassen, som befordrats

till korpral, borde i staten givas uttryck häråt.

Myndigheterna hade jämväl tagit under omprövning, huruvida uppmuntringspenningar

borde bibehållas eller ej vid en omreglering av

manskapets avlöning. Givetvis vore det en förenkling, om nämnda förmån

kunde sammanslås med eller uppgå i ovan föreslagna avlöningsförmåner.

Genom iniorandet av korpralsarvoden komme dessa att åstadkomma

samma verkan, åtminstone på det något äldre manskapet, som

uppmuntringspenningarna. Då uppmuntringspenningarna för närvarande

i allmänhet icke erhölles förrän efter två års tjänstetid och korpralsgraden

förutsattes kunna ernås redan efter tre års tjänstetid, hade det, med

hänsyn jämväl till det myckna arbete, som vore förenat med nämnda

penningars utbetalande, och till dessas relativt ringa belopp, synts

lämpligt att, i samband med en omreglering av manskapets avlöning

och införandet av det nu ifrågasatta avlöningssystemet, uppmuntringspenningarna

uppginge i annan avlöningsform. Lämpliga andra förmåner,

såsom utsträckt permission m. m., borde dock allt fortfarande komma

till användning för att befrämja ett gott uppförande bland manskapet.

Genom tillämpning av ett enligt förenämnda grunder uppgjort avlöningssystem

skulle, såsom förut framhållits, något behov att uppdela

manskapet i olika lönegrader icke längre förefinnas. Härigenom kunde

man även frigöra sig från det i ovannämnda organisationsförslag av den

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Chefens för

sjöförsvarsdepartementet

ämbetsskr - ▼else den 9

december

1918.

16 mars 1918 angivna sambandet mellan tjänstbarhetsklass och lönegrad.

Det syntes därför, vad flottan beträffade, icke heller finnas någon mera

väsentlig anledning att frångå den nuvarande indelningen av de meniga

i tre tjänstbarhetsklasser, nämligen 1., 2. och 3. klass sjömän. Ur flera

synpunkter, särskilt med hänsyn till rullföring o. dyl., syntes ett bibehållande

av nuvarande indelning vara en fördel. Normalt skulle då 1.

klass sjömän komma att intaga korprals tjänsteställning.

Vad kustartilleriet vidkomma, syntes det önskvärt, att manskapet

därstädes indelades i tjänstbarhetsklasser i likhet med vad vid flottan

vore fallet, d. v. s. i 1., 2. och 3. klass kustartillerister.

Av chefen för kustartilleriet hade, såsom förut nämnts, föreslagits,

att befordran till 2. korpral måtte kunna ske efter en tjänstetid av 30

månader, under det att dylik befordran vid flottan icke kunde äga rum

förrän efter 36 månaders tjänstetid. I samband därmed hade av bemälde

chef framhållits önskvärdheten av att andra daglöneökningen måtte

kunna ske efter samma tjänstetid eller 30 månader.

Då en av de bärande principerna i ovannämnda lönesystem vore,

att högre avlöning, d. v. s. såväl daglön som korpralsarvode, skulle utgå

efter vissa för hela krigsmakten lika långa tjänstetider, och då en nedsättning

för flottans del av ifrågavarande tjänstetid från 36 till 30

månader icke lämpligen läte sig göra, ansåg sig chefen för marinstaben

icke kunna biträda nämnda av chefen för kustartilleriet uttalade mening,

varken vad anginge tiden för andra daglöneökningens erhållande eller beträffande

tilldelande av korpralsarvode efter endast 30 månaders tjänstetid.

Vid chefens för marinstaben ifrågavarande skrivelse fanns fogat ett

förslag till stat för flottans sjömanskår. Enligt detta förslag skulle hela

personalstyrkan utgöra 3,700 man och skulle för 1,500 av dessa utgå

korpralsarvoden, därav för 700 man till det lägre beloppet av 120 kronor

för år och för 800 man till det högre beloppet av 240 kronor för år.

Förslaget om upptagande av nämnda antal man borde emellertid betraktas

endast såsom exempel för att åskådliggöra statens uppställning.

Genom ämbetsskrivelse den 9 december 1918 anmodade chefen för

sjöförsvarsdepartementet avlöningssakkunniga att vid avgivande av infordrat

utlåtande över rekryteringssakkunnigas ovanberörda förslag angående

förbättrande av manskapsrekryteringen vid armén (sid. 51) jämväl

taga i övervägande, huruvida och i vad mån de åtgärder, som med

anledning av nämnda förslag funnes böra vidtagas, lämpligen kunde

och borde anpassas för marinens manskap, därvid korpralernas ställning

särskilt syntes böra beaktas, samt att inkomma med det yttrande och

förslag, vartill anledning kunde förefinnas.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

I anledning härav anförde de sakkunniga i underdånigt utlåtande Aviöningseakden

24 februari 1919, bland annat, följande. 24 februari

Såsom framginge av de sakkunnigas samma dag avgivna utlåtande i9is.

över rekryteringssakkunnigas nyssnämnda förslag (sid. 52 o. ff.), hade för

furirerna föreslagits införande av ett avlöningssystem med lönetillägg

efter viss tjänstetid. De särskilda löneskalorna för furirer av 1. och

2. klassen skulle därvid på det sätt ingripa i varandra, att furir av 1.

klassen, som kunde räkna längre tjänstetid än 24 månader såsom furir

av 2. klassen, skulle äga att tillgodoräkna sig den överskjutande tiden

såsom tjänstetid för erhållande av löneförhöjning i 1. klassen.

På grund av de stora olikheterna mellan arméns och marinens manskap

i fråga om såväl organisation som avlöning måste det givetvis

vara förenat med vissa svårigheter att å marinens manskap anpassa de

för arméns manskap föreslagna avlöningsbestämmelserna. De sakkunniga

hade emellertid funnit en framkomlig väg till åstadkommande av

största möjliga överensstämmelse mellan armén och marinen i fråga om

manskapets avlöning vara att söka bestämma avlöningen för de olika

lönegraderna vid marinen på sådant sätt, att under förutsättning av normal

befordran det sammanlagda avlöningsbeloppet för en fast anställd

vid marinen under ett visst antal år komme att uppgå till ungefär samma

belopp, som under enahanda förutsättning kunde beräknas komma att

under samma tid utgå till en fast anställd vid armén.

I ovannämnda utlåtande beträffande arméns manskap hade de sakkunniga

utgått från, att befordran från lägre till högre manskapsbeställning

vid armén i allmänhet kunde ske i den ordning, att menig volontär

kunde befordras till vice korpral efter omkring ett års tjänstetid,

att vicekorpral efter omkring ett års tjänstetid såsom sådan kunde befordras

till korpral samt att korpral efter omkring två års tjänstetid såsom

sådan kunde befordras till furir av 2. klassen.

Rörande uppflyttning till högre lönegrad vid marinen gällde

under förutsättning, bland annat, att vakans förefunnes i högre lönegrad

och att erforderlig tjänstbarhet vore för handen — att dylik uppflyttning

kunde ske: till 3. lönegraden efter en tjänstetid av minst 18 månader

(I1/* år), till 2. lönegraden efter en tjänstetid av minst 36 månader

(3 år) samt till 1. lönegraden efter en tjänstetid av minst 72 månader

(6 år).

Som manskap i 1. lönegraden (underofficerskorpraler) vid marinen

redan blivit delaktigt av den av 1918 års riksdag beslutade tillfälliga

löneförbättringen för viss personal vid marinen, hade det för de

sakkunniga närmast gällt att på angivet sätt avpassa avlöningen för

10

3260 20

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

marinens manskap under de sex första tjänståren, efter vilkas utgång

uppflyttning kunde ske till beställning i 1. lönegraden.

Under förutsättning att befordran till högre tjänstegrad vid armén

ägde rum i den ordning, som ovan angivits, samt att avlöningsförbättring

utginge enligt de av de sakkunniga föreslagna grunderna (sid. 55),

skulle en volontär, som toge fast anställning vid armén, under de sex

första åren av anställningstiden komma att uppbära kontant lön och

dagavlöning med ett belopp av sammanlagt 3,740 kronor.

Då det gällt att söka bringa avlöningen för marinens manskap i

överensstämmelse med vad som föreslagits för manskapet vid armén,

hade de sakkunniga till en början ansett, att för vinnande av större

enkelhet i avlöningssystemet uppmuntringspenningar under tjänstgöring

i land och korpralsarvoden icke vidare borde utgå. De sakkunniga ansåge

jämväl, att det till manskap i 2. lönegraden efter minst 48 månaders

tjänstetid utgående lönetillägget (liksom även det till manskap i

nämnda lönegrad efter minst 84 månaders tjänstetid utgående andra

lönetillägget) borde avdragas från den ifrågasatta löneförbättringen.

Vid jämförelse med arméns manskap syntes marinens manskap i 2.

lönegraden famna i stort sett likställas med arméns furirer. På grund

härav och med hänsyn till den relativt långa tid, under vilken marinens

manskap kvarstode i nämnda lönegrad, hade det synts lämpligt att för

manskapet i berörda lönegrad införa avlönings förhöjningar efter vissa

tidsintervaller i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits

för furirerna. Då emellertid uppflyttning i 2. lönegraden i regel ägde

rum efter endast 3 tjänstår eller omkring ett år tidigare än befordran

till furir vid armén, hade de sakkunniga ansett begynnelseavlöningen

för nämnda lönegrad böra bestämmas något lägre än den för furirerna

föreslagna begynnelseavlöningen. Å andra sidan syntes från och med

ingången av 7. tjänståret, vid vilken tid en furir av 2. klassen, därest

han icke vunnit befordran, enligt de sakkunnigas förslag förutsattes vara

berättigad till den för dylik beställningshavare föreslagna första löneförhöjningen,

sådant manskap vid marinen, som fortfarande tillhörde 2.

lönegraden, böra vara i avlöningshänseende fullt likställt med dylik furir.

På grund härav hade de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att för

marinens manskap i 2. lönegraden måtte införas tre löneförhöjningar,

att inträda efter resp. 18, 36 och 60 månaders tjänstetid i lönegraden.

Vad däremot anginge 3. och 4. lönegraderna, hade det synts de sakkunniga,

att endast ett lönebelopp för varje grad borde ifrågakomma.

I anslutning härtill hade de sakkunniga funnit sig böra för marinens

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

manskap av 2.—4. lönegraderna föreslå de avlöningsbelopp, som framginge

av följande schematiska framställning, i vilken lör varje beställning

angivits lönen (inberäknat eventuellt intjäntå ålderstillägg, där sådana

förekomme) och dagavlöningen ävensom summan därav.

Beställning.

18

månader.

kronor.

o18

månader.

kronor.

o 18

månader.

kronor.

o 18

månader.

kronor.

24

månader.

kronor.

Slut-

avlöning.

kronor.

[lön....................

2. lönegraden < _ .

(dagavlöning .........

432

540

648

756

—

—

—

—

273

75

273

75

273

75

273

75

Summa

—

—

—

—

705

75

813

75

921

75

1,029

75

(lön.....................

1 3. lönegraden <

75

fdagavlöning.........

—

—

273

—

Summa

—

—

561

75

(lön.....................

228

_

4. lönegraden < .

(dagavlöning ...------

182

50

—

—

Summa

41050

-

Med tillämpning av dessa lönesatser skulle, under förutsättning att

uppflyttning till högre lönegrad ägde rum i den ordning, som ovan angivits,

manskap vid marinen under de sex första anställningsåren komma

att uppbära kontant lön och dagavlöning med ett belopp av sammanlagt

omkring 3,737 kronor, medan, i enlighet med vad förut anförts,

manskap vid armén jämlikt de sakkunnigas förslag under lika lång tid

skulle komma att uppbära tillhopa 3,740 kronor. Enligt nu gällande

avlöningsbestämmelser skulle motsvarande löneförmåner för samma tid

för manskap vid marinen uppgå till omkring 2,(i49 kronor.

Det av de sakkunniga framlagda förslaget vore närmast att betrakta

såsom ett utkast till en definitiv lönereglering för marinens manskap.

Intill dess en sådan lönereglering bleve genomförd, kunde förslaget

dock användas såsom grundval för en tillfällig lönereglering på sådant

sätt, att skillnaden mellan de föreslagna nya lönebeloppen och de i

gällande stater upptagna motsvarande belopp utbetalades såsom löneförbättring

till personalen.

Med avseende å den tillfälliga löneförbättring, som på grundvalen

av den sålunda verkställda utredningen av de sakkunniga föreslagits för

marinens manskap, borde, liksom beträffande motsvarande löneförbättring

för arméns manskap, uppställas såsom förutsättning, att anställningspremier

till nyantagen rekryt och f. d. fast anställt manskap samt

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Marinförvaltningen

den 6

mars 1919.

rekapitulationspremier icke skulle utgå jämsides med löneförbättringen.

Likaledes borde anställningspremier för värnpliktiga vid marinen enligt

de sakkunnigas mening bortfalla.

Över de sakkunnigas förslag avgav marinförvaltningen utlåtande

den 6 mars 1919, och anförde ämbetsverket därvid, efter samråd med

chefen för marinstaben och chefen för kustartilleriet, bland annat följande.

De för armén föreslagna löneskalorna syntes till sina tidsintervaller

i huvudsak sammanfalla med tiden för manskapets befordran till högre

tjänsteställning på grund av vunnen högre kompetens. Så bleve däremot

icke fallet med de för marinen föreslagna löneskalorna. Vad särskilt

flottan beträffade förelåge ett uppenbart behov att tillförsäkra manskapet

en väsentlig löneförbättring vid rekapitulation efter fyra tjänstår.

Härtill hade förslaget icke tagit hänsyn. Det uppdrag, de sakkunniga

erhållit att beakta korpralernas ställning, syntes de icke hava lyckats

utföra på ett tillfredsställande sätt. Alldeles särskilt gällde detta de

ekonomiska påföljderna för menig, som visat sig olämplig såsom korpral

och därför måste återgå till förut innehavd beställning, däri han även

senare borde bibehållas på grund av vunnen yrkesskicklighet.

För förslaget att borttaga anställnings- och rekapitulationspremierna

kunde marinförvaltningen icke finna övertygande skäl förebragta. Då

ämbetsverket icke hunnit inhämta erforderliga uppgifter från vederbörande

befälhavare angående anställningspremiernas praktiska verkningar,

måste marinförvaltningen antaga, att erfarenheterna från den

korta tid, nämnda premier verkat, sannolikt icke kunde berättiga till ett

avgörande omdöme, att de vore olämpliga. Och den princip, varpå de

vilade, torde jämväl efter genomförande av en löneförbättring, vare sig

tillfällig eller definitiv, äga sin fulla giltighet. Skulle nämligen, såsom

man syntes hava skäl antaga, den föreslagna löneförbättringen icke medföra

en effektiv rekrytering av manskapsstyrkan, förelåge ju alltjämt

behovet att med tillhjälp av andra medel fylla vakanserna, ett behov

som vore större eller mindre allt efter vakansernas antal. För dess tillgodoseende

syntes annat medel icke finnas mera lämpat än ifrågavarande

premier, vilkas storlek växlade med vakansernas antal. Uppstode besparingar

å avlöningsmedlen till följd av vakanserna, syntes det också

rimligt att öka utgifterna för deras fyllande.

Marinförvaltningen kunde icke förbise, att de sakkunnigas förslag

innebure en väsentlig ökning av manskapets avlöning. Fn sådan ökning

funne ämbetsverket synnerligen önskvärd. För en definitiv lönereglering

för manskapet torde emellertid iakttagande av de nu fram
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

förda synpunkterna vara en ovillkorlig förutsättning ur försvarets egen

synpunkt. Jämväl vid en tillfällig lönereglering syntes det nödvändigt

att iakttaga dessa synpunkter i sådan utsträckning, att genom den tillfälliga

löneförbättringen en definitiv lönereglering enligt nu angivna riktlinjer

icke föregrepes eller hindrades.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 14 mars 1919

(prop. nr 340) erinrade chefen för sjöförsvarsdepartementet om vad

chefen för lantförsvarsdepartementet yttrat i fråga om de sakkunnigas

förslag om tillfällig löneförbättring för manskapet vid armén (sid. 56 o. 57);

och anförde chefen för sjöförsvarsdepartementet därjämte, bland annat,

följande.

Då de sjömilitära myndigheterna haft vissa erinringar att framställa

mot det av de sakkunniga uppgjorda förslaget om tillfällig löneförbättring

för marinens manskap, särskilt i vad detsamma avsåge borttagandet

av anställnings- och rekapitulationspremier, hade departementschefen

icke ansett sig kunna föreslå, att berörda förslag lades till grund för

en framställning i ärendet till riksdagen. Då likväl en tillfällig höjning

av dagavlöningen för marinens manskap i 2.—4. lönegraderna syntes

böra föreslås, vore detta av det skälet, att tillfällig löneförbättring redan

beretts såväl befäl och underbefäl som manskap i 1. lönegraden. Det

vore därför orättvist, om icke något åtgjordes för manskap i förstnämnda

tre lönegrader, i all synnerhet som inom desamma inrymdes^ ett stort

antal gifta korpraler, vilkas ekonomiska ställning under den långvariga

kristiden blivit särskilt bekymmersam.

Såsom motiv för den samtidigt ifrågasätta höjningen för beställningshavare

i de lägre tjänstegraderna för arméns manskap hade särskilt

anförts, att den till dessa beställningshavare utgående dagavlöningen

icke borde understiga det penningbidrag å 50 öre för dag, som enligt

gällande regler tillkomme värnpliktiga. Detta motiv syntes äga giltighet

även i fråga om marinens manskap i 4. lönegraden.^

Vid bestämmandet av beloppet av de förhöjningar i dagavlöningen,

som borde tillkomma marinens manskap i 2. och 3. lönegraderna, kunde

i stort sett manskap i 2. lönegraden jämnställas med furirer vid armen

och manskap i 3. lönegraden med korpraler vid armén. Departementschefen

hemställde på grund härav, att dagavlöningen för marinens manskap

måtte för tiden den 1 november 1919—den 31 december 1920

höjas för manskap i 2. lönegraden från 60 öre till 1 krona, för manskap i

3. lönegraden från 50 öre till 75 öre och för manskap i 4. lönegraden

från 30 öre till 50 öre.

Proposition

nr 340 år

1919.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Av de sakkunniga

infordrad

utredning

rörande

vissa spörsmål.

Denna departementschefens hemställan blev, på sätt redan ovan å

sid. 42 samt 47 o. 48 omförmälts, av Kungl. Maj:t och riksdagen bifallen.

o Enligt beslut av 1920 års riksdag skall tillägg till dagavlöningen

utgå med enahanda belopp jämväl under år 1921.

Utöver de framställningar och förslag i fråga om avlöningsförhållandena

för marinens manskap, för vilka i det föregående redogjorts,

hava de sakkunniga i samma ordning, som i fråga om armén ovan

angivits (sid. 63), beretts tillfälle att från marinens militära myndigheter

erhålla yttranden beträffande vissa under de sakkunnigas utredningsarbete

uppkomna spörsmål av enahanda art som dem, vilkas besvarande

påkallats av arméns motsvarande myndigheter. Vid behandling

av berörda spörsmål komma de sakkunniga att i det följande, där så

funnits erforderligt, anföra de skäl, som av myndigheterna framhållits

för eller mot den ståndpunkt, de sakkunniga intagit i sitt förslag.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

III. Allmän motivering för de sakkunnigas förslag till avlönings-*

reglemente för arméns och marinens manskap.

Inledning.

Såsom de sakkunniga uttalat i redogörelsen för de allmänna grunderna

för nu förevarande lönereglering för arméns och marinens personal,

hava de sakkunniga sökt att vid denna lönereglering i möjligaste mån

tillämpa de löneprinciper, vilka nyligen vunnit godkännande vid ordnandet

av löneförhållandena för kommunikationsverkens ävensom domänverkets

personal och som kunna förväntas inom den närmaste framtiden

komma till användning beträffande ytterligare grupper av statens befattningshavare.

Såvitt arméns och marinens fast anställda manskap angår,

hava emellertid avvikelser i olika hänseenden från nämnda löneprinciper

funnits böra äga rum. Anledningen härtill är i främsta rummet att

söka i de säregna anställnings-, befordrings- och tjänstgöringsförhållanden,

som gälla med avseende å nämnda manskap.

Vid kommunikationsverken sker rekryteringen av de lägre befattningarna

i regel på det sätt, att den inträdessökande antages till

aspirant inom vederbörande verk, varefter han, sedan viss tids övningseller

provtjänstgöring blivit fullgjord, vinner anställning såsom extra

ordinarie tjänsteman i verket. Som sådan gör han full tjänst i likhet

med motsvarande ordinarie befattningshavare. Däremot kan han, när

omständigheterna, t. ex. genom minskat personalbehov, därtill föranleda,

uppsägas och avskedas. Vid sidan av denna extra ordinarie

personal förekommer även mera tillfälligt anställd extra personal. I

den mån ledighet uppstår bland den ordinarie personalen, vinner den

extra ordinarie tjänstemannen befordran till ordinarie anställning, vilken

han, efter eventuell befordran från lägre till högre befattning, bibehåller

intill dess han vid lägst 60 eller högst 67 år blir berättigad att avgå med

pension. Den, som tager anställning vid något av om förmälda verk, kan

alltså i allmänhet förutsättas vinna sin framtida utkomst inom verket. De

förmåner, som tillkomma ifrågavarande personal — liksom personalen

i allmänhet inom den civila förvaltningen — utgå i regel uteslutande i

kontant; beredes personalen bostadsförmån, måste ersättning härför

erläggas. Samtliga befattningshavare hava själva att sörja för sin för
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

plägnad, och den, som är skyldig att i tjänsten bära tjänstedräkt, måste

själv anskaffa densamma eller ock erhåller han erforderliga klädespersedlar

av staten mot ersättning. På de tider av dygnet, då befattningshavare

är fri från tjänstgöring, är han icke bunden av skyldighet att

.uppehålla sig på viss plats.

För det vid krigsmakten fast anställda manskapet gäller däremot,

att anställningen äger rum för en begränsad kortare tid. Anledningen

härtill är, att manskapsbehovet i de olika lönegraderna är väsentligt

större, än som skulle erfordras enbart för att rekrytera underofficerskåren.

Befordran till denna kår innebär i huvudsak den enda möjligheten

för manskap att inom det militära området vinna med pensionsrätt

förenad fast anställning. För det manskap, som icke dessförinnan erhållit

underofficersbefordran, är stadgad skyldighet att senast vid några och

trettio års ålder lämna den militära anställningen. Härav framgår, att

den, som väljer militäryrket, icke med någon visshet kan räkna med att

kvarstå i detta yrke. Efter ett fåtal år kan han nödgas söka sig en

annan levnadsbana.

Vidare är det militära manskapet i regel skyldigt att vara boende

inom kasern, att där intaga sina måltider samt att ständigt såväl i som

utom tjänsten bära föreskriven uniform. Härmed sammanhänger, att

kronan för hela anställningstiden, utöver ifrågakommande kontant avlöning,

består manskapet fullt underhåll in natura. Manskapet kan icke

heller annat än i undantagsfall avstå från de naturaförmåner, som ingå

i dess avlöning.

Beträffande tjänstgöringsförhållandena för det militära manskapet

bör särskilt beaktas, hurusom skyldigheten att vara förlagd i kasern

för manskapet innebär väsentliga inskränkningar i den rätt att förfoga

över fritid, som tillkommer befattningshavare inom den civila förvaltningen.

För upprätthållande av erforderlig disciplin och ordning

bland den kasernerade truppen är det nämligen ofrånkomligt, att manskapet,

även då skolor eller övningar icke pågå, underkastas ett personligt

tvång, vilket icke behöver åläggas andra statens befattningshavare.

De sakkunniga skola i det följande utveckla, i vilka särskilda avseenden

avvikelser från kommunikationsverkens lönesystem påkallas av

de nu angivna anställnings-, befordrings- och tjänstgöringsförhållandena

för det fast anställda manskapet vid krigsmakten. De sakkunniga komma

därvid att till behandling särskilt för sig upptaga frågorna angående sättet

för bestämmandet av den kontanta avlöningen, de avlöningsformer, som

böra komma i tillämpning, löneskalorna och deras konstruktion samt

lönebeloppen.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Sättet för bestämmandet av den kontanta avlöningen.

Vid genomförandet av den nya löneregleringen för kommunikationsverken

har för bestämmandet av den kontanta avlöningen för dessa

verks befattningshavare tillämpats den grundsatsen, att denna avlöning

upptagits med enhetliga bruttobelopp för samtliga befattningshavare,

oavsett huruvida en större eller mindre del av dem av vederbörande

verk beretts några förmåner in natura eller ej. Härigenom hava sådana

kontanta tillägg till avlöningen som exempelvis bostadsersättning, vilken

utgått för att kompensera avlöningen för de befattningshavare, som icke

åtnjutit fri bostad, kunnat bortfalla. I avlöningsreglementet för kommunikations

verken har i stället stadgats, att tjänsteman, som anvisas

bostadslägenhet, vilken disponeras av vederbörande verk, är för begagnande

av dylik bostad skyldig att genom avdrag å avlöningen

månadsvis i förskott erlägga viss ersättning. Denna ersättning bestämmes

med hänsyn till det hyrespris, som å orten i allmänhet gäller

för liknande lägenhet. För befattningshavare, som är skyldig att under

tjänstutövning vara iförd tjänstedräkt, kunna erforderliga klädespersedlar

tillhandahållas av verket mot ersättning enligt särskilda bestämmelser.

Vid kommunikationsverken har sålunda i fråga om sättet för den kontanta

avlöningens bestämmande frångåtts äldre regler, enligt vilka, jämte

en för alla likställda befattningshavare bestämd nettoavlöning, antingen

vissa förmåner tillhandahållits in natura eller ock i deras ställe utgått

särskilda kontanta tillägg till avlöningen.

I fråga om arméns och marinens officerare och underofficerare med

vederlikar hava de sakkunniga funnit, att det för kommunikationsverken

i förevarande avseende numera gällande systemet, enligt vilket avlöningsförmånerna

upptagas med bruttobelopp, bör vinna tillämpning. Någon

större omgång vid avlöningsuträkningarna för denna militära personal''

synes anordningen i fråga icke behöva medföra, då avdrag för åtnjutna

förmåner in natura i huvudsak kommer att avse allenast värdet av upplåtna

bostäder och sådana finnas tillgängliga allenast för en begränsad del

av personalen. Vad manskapet åter beträffar, hava de sakkunniga, ehuru

det givetvis skulle ur rekryteringssynpunkt vara eu stor fördel, om

alla de avlöningsförmåner, som bjudas anställningssökande, kunde angivas

med ett sammanlagt kontant belopp, dock icke ansett sig kunna förorda

nyssnämnda system. Såsom förut omförmälts, åtnjuter nämligen

manskapet vid armén och marinen fullt underhåll in natura, innefattande

förläggning i kronans hus eller eljest på dess bekostnad, förplägnad,

beklädnad m. m. I regel måste manskapet begagna sig av dessa

it

3260 20

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Lön.

förmåner och kan icke utan särskilt medgivande avstå från desamma.

Vid sådant förhållande skulle, om i avlöningsbestämmelserna angåves ett

bruttobelopp för avlöningen, vid uträkning av det kontant utgående

avlöningsbeloppet erfordras avdrag för så gott som varje beställningshavare.

Enligt de sakkunnigas mening bör därför, i likhet med vad som

för närvarande är fallet, avlöningen för manskapet även framgent utgöras

dels av fullt naturaunderhåll, dels ock av kontant avlöning, vilken

alltså upptages med nettobelopp. Föreskrift erfordras emellertid framgent

liksom hittills därom, att den, som efter vederbörligt tillstånd eller eljest

i vissa fall avstår från någon av de medgivna naturaförmånerna, må

härför åtnjuta kontant gottgörelse.

Avlöningsformer.

Såsom i den historiska översikten framhållits, förete arméns och

marinens nuvarande lönesystem en mångfald skiftande avlöningsformer för

manskapet. Då det gällt att avgöra, i vilken omfattning dessa avlöningsformer

böra bibehållas eller huruvida till äventyrs nya avlöningsformer

böra införas vid en lönereglering för manskapet vid armén och marinen,

hava de sakkunniga med den utgångspunkt, som de i det föregående

angivit för sitt arbete, ansett sig böra undersöka, huruvida och i vad

mån de grunder, som i detta avseende tillämpats vid den nyligen verkställda

löneregleringen för kommunikationsverken, böra komma till användning

jämväl vid ordnandet av avlöningsförhållandena för manskapet.

I det nya lönesystemet för nämnda verk har såsom huvudsaklig avlöningsform

upptagits lön, varvid denna så avpassats, att den för personal

i samma lönegrad utgår med olika i förhållande till tjänstetidens längd

och befattningshavarnas placering på skilda orter avvägda belopp, upptagna

i särskilda löneklasser. Lönen innesluter sålunda enligt berörda

systern även avlöningsformerna ålderstillägg och ortstillägg.

Vid den sålunda verkställda undersökningen hava de sakkunniga

till en början till behandling upptagit frågan, huruvida de nuvarande

avlöningsformerna för det militära manskapet böra vid en lönereglering

för nämnda manskap bibehållas, samt övergå därefter till spörsmålet om

införande vid denna lönereglering av vissa nya avlöningsformer.

Nuvarande avlöningsformer.

Vad då först beträffar avlöningsformen lön, vilken utgör den huvudsakliga

delen av den nu enligt stat utgående avlöningen för manskapet vid

armén och marinen, är självfallet, att denna avlöningsform alltjämt bör

bibehållas och bilda stommen i det nya lönesystemet för manskapet.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

I de yttranden, som de sakkunniga, enligt vad ovan nämnts, under Dagaviöning.

år 1920 införskaffat från de militära myndigheterna vid armén och

marinen, hava olika uppfattningar beträffande dagavlöningen gjort sig

gällande. Ett icke obetydligt antal myndigheter har bestämt uttalat sig

för bibehållande av dagavlöning såsom avlöningsform.

De skäl, som till stöd härför åberopats, äro huvudsakligen, att

dagavlöningen inom försvarsväsendet har gammal hävd; att nämnda

avlöningsform för vederbörande myndigheter medfört fördelar i avseende

å avlöningsuträkning, redovisning och kontroll, i det att man genom

dagavlönings innehållande, helt eller delvis, ägt eu enkel grund för bestämmande

av minskning i förekommande fall i avlöningen för den, vilken

på grund av sjukdom eller annan anledning icke tjänstgör; att genom

användande av dagavlöningen vid sidan av lönen förefinnes möjlighet

att låta manskapet uppbära den huvudsakliga delen av avlöningen,

nämligen lönen, månadsvis i förskott, under det dagavlöningen kan utbetalas

i efterskott i flera poster under varje månad; att sammanslagningen

av lön och dagavlöning betingar, att löneutbetalning äger rum allenast

vid slutet av varje avlöuingsperiod, då de avdrag på lönen, som i

vissa fall böra ifrågakomma, först då kunna vara kända; samt att,

då den militära tjänstgöringen åtminstone i vissa fall kräver, att personalen

vid kommenderingar på olika platser får å kommenderingsorten

lyfta någon del av sin avlöning under löpande avlöningsperiod, detta

lättast låter sig göra genom att såsom särskild avlöningsform bibehålla

dagavlöningen, vilken för varje grupp av beställningshavare är bestämd

till visst lika belopp för dag och följaktligen kan utan omständlig

uträkning utbetalas på den plats, där beställningshavaren tillfälligtvis

tjänstgör.

Det övervägande antalet militära myndigheter har emellertid förordat

en övergång till en anordning, motsvarande den, som i förevarande

avseende numera införts vid kommunikationsverken. Denna anordning

innebär, att de med dagavlöning likställda tjänstgöringspenningarna

sammanslagits med lönen till ett avlöningsbelopp, varifrån vid beställningshavares

ledighet på grund av sjukdom eller annan orsak i vissa

fall verkställas stadgade avdrag, beräknade för dag av ledighetstiden.

De sakkunniga hava efter övervägande av den föreliggande frågan

kommit till den bestämda uppfattningen, att tillräckliga skäl icke föreligga

att bibehålla dagavlöning såsom särskild avlöningsform för det

fast anställda manskapet. Ett tillämpande i denna del av kommunikationsverkens

lönesystem synes tvärtom medföra övervägande fördelar.

Då det alltid lärer komma att höra till undantagen, att löneavdrag skall

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Lönetillägg

vid marinen.

Uppmuntringspenningar

vid

marinen.

äga rum vid löneutbetalningarna till manskap, måste den vid nämnda

verk tillämpade anordningen givetvis komma att underlätta avlöningslistornas

upprättande därigenom, att avlöningen kan redovisas i en summa

utan uppdelning i särskilda poster för lön och dagavlöning. Åven för

de fall, då löneavdrag skall äga rum, vinnes enkelhet i avseende å

avlöningsuträkningen, redovisningen och kontrollen, enär löneavdragen

äro fixerade till vissa belopp för dag och avlöningsbeloppet sålunda utan

vidare omgång kan minskas med avdragens summa. För beställningshavare,

som kommenderas att mera tillfälligt tjänstgöra under annan

myndighet än den, hos vilken han för avlöningens uppbärande i allmänhet

redovisas, kan utbetalning av större eller mindre del av avlöningen hos

förstnämnda myndighet utan svårighet ordnas på det sätt, att medgivande

till utbetalning på den tillfälliga tjänstgöringsorten av viss del av hela

avlöningen utverkas. Härvid torde böra förutsättas, att denna del i varje

fall bestämmes till så stort belopp, att därå kunna verkställas ifrågakommande

löneavdrag, då dessa i ty fall lämpligast verkställas på den

tillfälliga tjänstgöringsorten, där vederbörande redogörare har tillgång

å uppgifter om beställningshavarens tjänstgöringsförhållanden.

Såsom redan omförmälts, innefattas i den vid kommunikationsverken

använda avlöningsformen lön de avlöningsförhöjningar, som i förhållande

till tjänstetidens längd utgå till befattningshavare i olika löneklasser,

och motsvara dessa avlöningsförhöjningar löneformen ålderstilllägg. På

sätt de sakkunniga här nedan (sid. 91) omförmäla, hava de sakkunniga

ansett sig böra förorda införande av dylika avlöningsförhöjningar vid en

lönereglering för manskapet. Vid sådant förhållande är det enligt de

sakkunnigas mening självfallet, att det nu utgående lönetillägget till manskap

vid marinen bör upphöra såsom särskild avlöningsform och uppgå

i lönen.

Vad beträffar uppmuntringspenningar, vilka utgå endast till manskap

vid marinen, hava de sjömilitära myndigheterna uttalat olika

uppfattningar. I chefens för marinstaben förut omförmälda skrivelse

den 19 november 1918 har sålunda givits uttryck åt den meningen,

att förmånen i fråga borde bortfalla. Sedermera har emellertid bemälde

chef i skrivelse den 28 augusti 1920 förklarat, att avskaffandet av

uppmuntringspenningarna, vilka utgjorde ett hjälpmedel för disciplinens

upprätthållande, för närvarande icke vore att förorda. Åven andra

myndigheter vid marinen hava framhållit såsom önskvärt, att uppmuntringspenningarna

och särskilt den vid sjökommenderingar medgivna för
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

höjningen därav måtte vid den nu ifrågasatta löneregleringen i någon

form bibehållas.

De sakkunniga, som redan i sitt förslag den 24 februari 1919

rörande tillfällig lönereglering för marinens manskap förordat borttagandet

av nämnda förmån, hava för sin del icke anledning att frångå

denna sin ståndpunkt och hysa icke någon tvekan därom, att uppmuntringspenningarna

böra i samband med löneregleringen för marinens manskap

avskaffas. Motsvarande förmån har icke ansetts behöva anlitas för

arméns manskap, och det synes de sakkunniga uppenbart, att andra

och lämpligare åtgärder kunna och böra vidtagas för upprätthållande

av disciplinen bland manskapet, därest behov i sådant avseende föreligger.

Då därjämte uppmuntringspenningarna, vilkas utbetalning till

det därtill berättigade manskapet sker efter samma regler som dagavlöningen,

i själva verket blott äro en form av förhöjd dagavlöning,

är för övrigt deras avskaffande endast en given konsekvens av de

sakkunnigas förslag i fråga om dagavlöningens uteslutande ur lönesystemet.

Av den historiska översikten framgår, att i de förmåner, som

tillkomma arméns och marinens manskap, jämväl ingår lega, vilken

utbetalas, då kontrakt om fast anställning ingås eller förnyas (rekapitulation).

Av enahanda natur som legan äro de under de senaste

åren för rekryteringens upphjälpande införda premierna av olika slag —

anställningspremier till värnpliktiga (vid marinen jämväl till andra) vid

den första fasta anställningen, anställningspremier till f. d. fast anställda

vid förnyad anställning samt rekapitulationspremier till fast anställt

manskap vid förnyad anställning.

I sina den 24 februari 1919 avgivna yttranden rörande tillfällig

löneförbättring för arméns och marinens manskap hava de sakkunniga

förordat avskaffandet av de olika slagen av anställningspremier ävensom

av rekapitulationspremierna. De sakkunniga hava därvid uttalat bland

annat, att erfarenheten givit vid handen, att manskapsrekryteringen icke

genom dessa premier kunnat säkerställas, utan både antalet vakanser

alltjämt varit betydande. Det syntes även få anses fastslaget, att den

rekrytering, som på detta sätt vunnits, icke varit ur försvarets synpunkt

i allo tillfredsställande. De sakkunniga hade visserligen icke förbisett,

att avskaffandet av dessa premier kunde komma att ytterligare försvåra

rekryteringen vid de truppförband, som redan förut haft att kämpa

med de största svårigheterna i detta avseende och därför erhållit rätt

att utbetala vissa premier med högre belopp än övriga truppförband.

Lega och

premier.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

De principiella betänkligheterna mot premiesystemets bibehållande hade

emellertid synts avlöningssakkunniga vara så vägande, att de sakkunniga

icke ansett sig böra särskilt för ifrågavarande truppförband

förorda anlitandet av ett rekryteringsmedel, som i och för sie: befunnits

olämpligt.

Då det nu gäller att åvägabringa en definitiv lönereglering för

manskapet vid armén och marinen, synes det de sakkunniga vara ställt

utom allt tvivel, att ifrågavarande premier böra i samband därmed avskaffas.

Dessa premier hava haft karaktären av allenast tillfälliga åtgärder

för att upphjälpa den under de senare åren synnerligen otillfredsställande

manskapsrekryteringen, och det bör enligt de sakkunnigas

mening så mycket mindre ifrågakomma att upptaga dem i ett nytt

lönesystem, som denna avlöningsform ur principiell synpunkt måste

anses olämplig och premierna under den tid, de varit i tillämpning,

visat sig icke kunna fylla därmed avsett ändamål. I sistnämnda avseende

har erfarenheten givit vid handen, att vissa till relativt billiga orter

förlagda truppförband, vid vilka rekryteringsförhållandena varit särskilt

svåra, icke ernått bättre rekryteringsresultat än sådana truppförband,

som varit förlagda till dyrare orter, oaktat förstnämnda truppförband

på grund av sitt höga vakansantal haft möjlighet att utbetala de största

premierna. Rekryteringens utfall på olika orter har sålunda visat sig

vara, ^ åtminstone i viss mån, oberoende av de ekonomiska faktorerna.

Åven legan, vilken givetvis är att betrakta såsom en numera föråldrad

avlöningsform, synes böra bortfalla vid genomförandet av en

definitiv lönereglering för manskapet.

Ett ytterligare stöd för sitt förslag om avskaffande av såväl ifrågavarande

premier som lega hava de sakkunniga hämtat från de yttranden

i ämnet, som av arméns och marinens myndigheter avgivits imder år

1920. Det övervägande antalet av nämnda myndigheter har nämligen

förordat nämnda avlöningsformers borttagande, varvid emellertid i ett

flertal fall såsom förutsättning därför uppställts, att de fasta avlöningsförmånerna

bestämdes till så stora belopp, att de komme att täcka jämväl

nu utgående premier och lega. Såsom bestämda fördelar av den ifrågasatta

omläggningen hava av de militära myndigheterna framhållits, dels

att därigenom skulle motverkas en allmänt utbredd uppfattning, att

användandet av lega och anställningspremier vore nödvändiga för att

»köpa» folk att taga fast anställning vid krigsmakten, dels ock att, då

ifrågavarande förmåner till sin natur vore sådana, att de utginge på en

gång vid uppgörandet av avtal om anställning, de ofta lockade sådana

mindre skötsamma personer, som önskade erhålla ett större kontant belopp

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

på en gång antingen till ordnandet av en förut rubbad ekonomi eller

till mer eller mindre onödiga utgifter.

Om de sakkunniga alltså funnit sig böra förorda, att anställningspremier

och rekapitulationspremier ävensom lega böra vid genomförandet

av förevarande lönereglering för manskapet bortfalla, anse de sakkunniga

däremot, att de nu utgående avskedspremierna böra bibehållas.

Det med dessa premier avsedda ändamålet att bereda en förmån vid

avgången ur tjänst åt äldre förtjänt manskap, som icke kommit i tillfälle

att vinna civilanställning i statens tjänst, lärer nämligen även efter löneregleringens

genomförande behöva fyllas, och avskedspremierna hava

alltjämt sitt berättigande med hänsyn till den kortvariga anställningstiden

för det fast anställda manskapet.

Förut har omförmälts, att vid flottan och kustartilleriet särskilda

poster äro beräknade under vederbörliga anslag för bestridande av dels

den för manskapet avsedda legan och dels kostnaderna för själva rekryteringen,

såsom arvoden åt värvare, annonser, vissa resor o. dyl. A id

legans avskaffande kunna de för förstnämnda ändamål avsedda poster

uteslutas från anslagen, men böra givetvis anslagsposterna för rekryteringskostnaderna

fortfarande bibehållas.

Vad armén åter beträffar, äro under vederbörligt anslag (sid. 35)

de medel, som anvisats till rekryteringskostnader, avsedda att täcka ej

blott ovan angivna utgifter för själva rekryteringen utan ock, i den mån

de därtill förslå, kostnaderna för beredande av lega åt manskapet.

Kommer alltså legan att uteslutas ur avlöningssystemet, lärer det bliva

nödvändigt att undersöka, om och i vad mån de medel, som för närvarande

äro beräknade under rekryteringsanslaget (för år 1921 upptagna

till 230,350 kronor + 200,000 kronor = 430,350 kronor) må kunna nedsättas.

De sakkunniga, på vilka det icke torde ankomma att i sådant

hänseende avgiva förslag, hava dock i detta sammanhang velat erinra,

hurusom de militära myndigheterna i sina ovan åberopade yttranden

framhållit angelägenheten av att de medel, som efter legans eventuella

avskaffande komme att ställas till truppförbandens förfogande för bestridande

av kostnaderna för rekryteringen, icke bleve för knappt tillmätta.

Avlöningsformerna lönetillägg till vissa furirer och inkvartering sbidrag Lönetillägg

vid marinen äro helt eller delvis grundade på den s. k. behovsprincipen.

Lönetillägget utgår sålunda endast till furir, som antingen varit gift och inkvarteringsfortfarande

har minderårigt barn hos sig eller ock är gift, under förut- Marinen,

sättning, att han innehar en tjänstetid av minst sex år. Detta tillägg

utgår i Stockholm, Göteborg och Boden med 240 kronor och å övriga

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

orter med 180 kronor för år. Vad inkvarteringsbidraget vid marinen

beträffar, utgår detta till manskap vid flottan, som erhållit vederbörligt

tillstånd att bo utom kasern, vid såväl land- som sjötjänstgöring under

förutsättning, att vederbörande beställningshavare är gift eller är änkling

med minderårigt barn. Denna förutsättning kräves dock ej för den av

manskapet, som befordrats till underofficer över stat. Till ''manskap vid

flottan, som utan att vara familjeförsörjare erhållit tillstånd att bo utom

kasern, utgår förmånen i fråga blott under tjänstgöring i land. Beställningshavare

(underofficerskorpral) vid kustartilleriet kan i regel komma

i åtnjutande av inkvarteringsbidrag endast om han på angivet sätt är

familjeförsörjare och innehar viss tjänstetid; undantag härifrån gäller dock

för underofficer över stat, som kan få åtnjuta förmånen, även om han ej

är familjeförsörjare och oberoende av huruvida viss tjänstetid fullgjorts.

En av de frågor, som vid de under den senaste tiden genomförda

löneregleringarna tilldragit sig uppmärksamhet, har varit, huruvida belrovsprincipen

därvid skulle tillämpas, så att högre lön skulle utgå för familjeförsörjare

än för andra löntagare. I allmänhet har behovsprincipen

härvid icke kommit till användning; så har icke heller skett beträffande

löneregleringarna för kommunikationsverken och domänverket. Ehuru

de sakkunniga äro av den uppfattningen, att ifrågavarande löneprincip i

fråga om lönesystemet i dess helhet icke bör vinna beaktande, med mindre

densamma efter verkställd utredning finnes böra efter enhetliga grunder

genomföras inom statsförvaltningen i dess helhet, hava de sakkunniga

likväl ansett sig böra förorda, att ovanberörda förmåner, lönetillägg till

vissa furirer vid armén och inkvarteringsbidrag vid marinen, det sistnämnda

dock endast såvitt det utgår till familjeförsörjare, bibehållas

såsom avlöningsformer vid den nu ifrågasatta iöneregieringen. Åven

om manskapet i allmänhet bör vara kasernerat och sålunda förlagt i

kronans hus, måste å andra sidan beaktas, att familjebostäder för gift

manskap varken för närvarande finnas inrättade eller, så vitt nu kan

förutses, i framtiden kunna tänkas bliva anordnade. Vid sådant förhållande

måste det anses billigt, att beställningshavare, som ingår äktenskap

och därför måste förhyra bostad, beredes en särskild avlöningsförmån,

vilken utgår, därest han av sådan anledning erhåller tillstånd att

bo utom kasern. Då det emellertid ur militär synpunkt knappast kan

vara önskvärt, att åtminstone det yngre manskapet i större utsträckning

ingår äktenskap, anse de sakkunniga, att rätten till angivna förmån icke

bör inträda förrän efter viss fullgjord tjänstetid. De sakkunniga vilja

med hänsyn härtill förorda, att en särskild förmån, förslagsvis benämnd

hyresbidrag, måtte tillkomma furir vid armén och korpral eller till 1. klass

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

sjöman uppflyttad menig vid marinen, vilken antingen varit gift och.

fortfarande har minderårigt barn hos sig eller ock är gift, allt under

förutsättning, att beställningshavaren intjänat den lön, som är bestämd

för sådan beställningshavare efter en beräknad tjänstetid av minst 72 månader

(6 år). Beträffande storleken av ifrågavarande hyresbidrag hava

de sakkunniga tagit under övervägande, huruvida icke detsamma lämpligen

borde utgå med olika belopp på de skilda förläggningsorterna,

allt efter som dessa äro att hänföra till någon av de sju ortsgrupper,

vartill vid tillämpning av kommunikationsverkens lönesystem olika platser

inom riket skola hänföras. De sakkunniga hava emellertid ansett den

uppdelning av förläggningsorterna, som vid armén ägt rum vid tilldelandet

av nuvarande lönetillägg, i huvudsak fortfarande vara tillfyllest.

Avvikelse synes endast böra äga rum för manskap, som är förlagt till

Vaxholm, vilken ort ansetts böra likställas med Stockholm. Då vidare

viss förhöjning i de nu utgående beloppen torde böra äga rum med hänsyn

till de ändrade grunder för manskapets åtnjutande av dyrtid stillägg,

som av de sakkunniga föreslås, hava de sakkunniga velat förorda, att

ifrågavarande hyresbidrag måtte, för år räknat, utgå med ett belopp av

270 kronor till personal, som har sin förläggningsort (station) i Stockholm,

Göteborg, Vaxholm eller Boden, samt med 210 kronor till personal

med förläggningsort (station) å annan plats.

Vad åter beträffar det manskap vid marinen, som utan att vara

familjeförsörjare nu åtnjuter inkvarteringsbidrag, anse de sakkunniga

att, i den mån detta förhållande betingas därav, att nu befintliga kasernutrymmen

icke äro tillräckliga för att bereda allt manskap den kasernförläggning,

vartill manskapet är berättigat, skälig ersättning bör utgå.

Erforderlig utredning torde genom Kungl. Maj:ts försorg böra verkställas

i fråga om tillräckligheten för angivet ändamål av nu befintliga kasernutrymmen

vid marinen; och lärer Kungl. Maj:t, om utredningen därtill

giver anledning, böra fastställa grunder för ersättning till det manskap,

vilket på grund av bristande kasernutrymme icke kan beredas inkvarteringsförmån.

Vid såväl armén som marinen kunna, såsom förut nämnts, särskilda

förmåner tillgodokomma det fast anställda manskapet såsom extra

gottgörelse för tjänstgöring i vissa befattningar eller eljest av särskilt

krävande art (sid. 37, 38 o. 50).

Beträffande dessa förmåner torde ingen tvekan böra råda därom, att

flygtillägg fortfarande bör utgå till den personal, som fullgör flygtjänst

vid armén eller marinen. Denna tjänst är av så krävande och riskfylld be
12
-

Särskilda

förmåner.

3260 20

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

skaffenhet, att särskild ersättning lärer böra utgå för fullgörandet därav.

På sätt framgår av förslaget till avlöningsreglemente för arméns och

marinens manskap, är avsett, att erforderliga bestämmelser rörande ersättningen

för flygtjänstgöring skola meddelas av Kungl. Maj:t.

Vidkommande förmånen av sjötillägg m. m. hava de sakkunniga

likaledes ansett skäl föreligga, att en särskild förmån utöver lönen bör

utgå under sjökommendering. Jämväl för utförande av dykeriarbete lärer

särskild ersättning böra utgå. Härtill återkomma de sakkunniga i den

speciella motiveringen till förslaget till avlöningsreglemente.

De arvoden till kompanikorpraler vid flottan, som för närvarande

utgå, synas de sakkunniga böra vid löneregleringen för marinens manskap

bortfalla. För ändamålet anvisade medel pläga numera fördelas

bland all personal i korpralsgrad, oberoende av arten av den befattning,

som av en var bland korpralerna uppehälles. Nämnda personal synes

därjämte vid tillämpning av det nya lönesystem, som innehålles i de

sakkunnigas förslag, bliva i avlöningshänseende tillräckligt tillgodosedd,

utan att ifrågavarande till sitt belopp obetydliga extra förmån kan anses

behöva bibehållas.

Vad beträffar de övriga nu utgående särskilda förmånerna, utgöras

dessa av vissa arvoden, som vid armén befunnits erforderliga antingen för

belönande av särskild yrkesskicklighet eller såsom särskild ersättning åt

personal, vilken har att uppehålla vissa mera ansvarsfulla befattningar. I

stort sett torde intet hinder möta att i samband med löneregleringen avskaffa

alla ifrågavarande ersättningar, och detta synes så mycket mera påkallat,

som dessa ersättningar utan tvivel äro i hög grad ägnade att inveckla

lönesystemet. Beträffande särskilt de nu utgående yrkesarvodena åt föreståndare

för skosmedja och lärare i praktiskt hovbeslag samt åt artilleriets

hantverksbeställningsmän kan dock viss tvekan råda, huruvida dessa

förmåner böra helt avskaffas. De sakkunniga hava emellertid låtit denna

sin tvekan falla med hänsyn till angelägenheten att i möjligaste mån

söka åvägabringa enhetliga avlöningsformer vid den nya löneregleringen.

På grund härav hava de sakkunniga i sitt förslag till avlöningsreglemente

icke ansett sig böra införa något stadgande, innefattande medgivande

för Kungl. Maj:t att förordna om dylika yrkesarvodens utbetalande.

Manskap vid armén och marinen kan därjämte, såsom förut nämnts,

komma i åtnjutande av extra gottgörelse i ändamål att bereda vederbörande

ersättning för särskilda utgifter i tjänsten. Att löneregleringens

genomförande icke bör föranleda indragning av någon nu

utgående förmån av denna art, lärer få anses vara självfallet. I den

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

speciella motiveringen till förslaget till avlöningsreglemente komma de

sakkunniga att angiva, huru dylika ersättningar böra regleras ävensom

i vad mån nu gällande bestämmelser härutinnan kunna behöva ändras.

Nya avlöningsformer.

De sakkunniga hava härefter att behandla spörsmålet om införande

vid ifrågavarande lönereglering för arméns och marinens manskap av

vissa nya avlöningsformer.

I det föregående hava de sakkunniga omförmält, hurusom enligt

kommunikationsverkens nya lönesystem ålderstillägg upptagits bland de

i systemet ingående avlöningsförmånerna på sådant sätt, att detta —

jämte ortstillägg — sammanslagits med lönen till ett belopp. Att ålderstillägg

böra vid eu definitiv lönereglering för manskapet komma i tilllämpning,

därom synes enligt de sakkunnigas mening icke böra råda

något tvivel. De sakkunniga vilja härvid erinra, att den nu gällande

tillfälliga löneförbättringen för officerare och underofficerare i stor utsträckning

är byggd på ett avlöningssystem med ålderstillägg samt att

införandet av denna avlöningsform av de sakkunniga i viss omfattning

förordats för det militära manskapet i förutnämnda båda utlåtanden av den

24 februari 1919. Medelst användande av denna avlöningsform vinnes det

synnerligen beaktansvärda ändamålet att kunna på ett rättvist sätt avväga

avlöningsbeloppen efter beställningshavarnas olika tjänstålder, vilket

ej kan ernås enbart genom löneförhöjning vid befordran. Därjämte beredes

genom ålderstillägg kompensation för rekapitulation spremierna vid

dessas uteslutande ur lönesystemet. I sammanhang med den längre fram

lämnade redogörelsen för konstruktionen av de löneskalor, vilka innefattas

i de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente, få de sakkunniga

tillfälle att närmare angiva grunderna för denna avlöningsforms inpassande

i lönesystemet för manskapet.

Vid de under senare tiden genomförda eller för närvarande planlagda

löneregleringarna har såsom särskild avlöningsform, avsedd att

möjliggöra utjämning i avlöningshänseende för personal med tjänstgöring

å olika orter med högre eller lägre levnadskostnader, införts

s. k. ortstillägg. Enligt beslut av 1920 års riksdag har sådant tillägg

bland annat kommit till användning såsom ett led i den tillfälliga

löneförbättringen för officerare och underofficerare vid armén och marinen.

I följd härav hava de sakkunniga ansett sig böra undersöka,

huruvida icke jämväl vid en lönereglering för manskapet avlöningen

lämpligen bör avpassas efter de allmänna levnadskostnadernas olika storlek

på skilda orter.

Ålderstillägg.

Ortstillägg.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Anställnings
penning.

I framstå rummet är härvid att uppmärksamma, att krouan in natura

tillhandahåller arméns och marinens manskap fullständigt underhåll, innefattande,

bland annat, kasernförläggning, förplägnad, beklädnad m. m.

Redan i detta förhållande se de sakkunniga ett avgörande skäl mot att

beträffande manskapet tillämpa ifrågavarande avlöningsform, enär manskapet

till följd av åtnjutande av nämnda naturaförmåner i stort sett är

oberoende av de allmänna levnadskostnadernas olika storlek på skilda

förläggningsorter. Icke heller ur rekryteringssynpunkt synes ortstillägg

för manskapet vara av behovet påkallat, då erfarenheten givit vid handen,

att svårigheterna för rekryteringen ofta äro större på billigare än på

dyrare platser. Sålunda skulle införandet av högre avlöning vid truppförband,

förlagda på dyrare orter, kunna försätta truppförband, vilka äro

förlagda till billigare orter, men som dock i rekryteringshänseende äro

sämre ställda, i ett ännu mera ogynnsamt läge än förut. De sakkunniga

anse alltså, att lönesystemet för manskapet bör ordnas utan hänsyn till

förekommande olikheter i avseende å de allmänna levnadskostnaderna på

olika förläggningsorter.

Ehuru det militära manskapet är berättigat till förläggning i kasern

och äger åtnjuta fullständig beklädnad, måste manskapet dock självt

hålla sig med en del till den personliga utrustningen hörande smärre

persedlar m. m., såsom näsdukar, borstdon, tvål, putsmedel o. d. Det

synes vara så mycket mera behövligt, att en mindre penningsumma för

bestridande av nämnda och eventuellt andra smärre utgifter står till

den nyanställdes förfogande vid inträdet i tjänstgöring, som lega och

anställningspremier enligt de sakkunnigas förslag skulle vid löneregleringens

genomförande bortfalla. Därjämte är särskilt att beakta, att

— i likhet med vad som vid kommunikationsverken numera är fallet —

någon förskottsutbetalning av lön icke skulle förekomma samt att det

i tjänst inträdande manskapet alltså intill slutet av den första månaden

av sin anställning icke skulle hava att uppbära någon kontant avlöning

till bestridande av förekommande utgifter.

Med hänsyn härtill hava de sakkunniga ansett sig böra hemställa, att

till den, som erhåller fast anställning vid armén eller marinen och

icke förut innehaft sådan anställning, må vid inträdet i tjänstgöring utgå

ett kontant belopp av 60 kronor.

Efter övervägande av olika förslag rörande benämningen å ifrågavarande

förmån hava de sakkunniga stannat vid att förorda dess upptagande

i lönesystemet såsom anställningspenning, en beteckning, som

förordats av ett flertal militära myndigheter i deras under år 1920

avgivna yttranden.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Genom denna benämning, liksom ock genom att på angivet sätt

föreslå ett begränsande av förmånens belopp till en mindre summa, att

utgå först vid den nyanställdes inträde i tjänst och oberoende av anställningstidens

längd, hava de sakkunniga avsett, att denna förmån icke

skulle till sin karaktär kunna förväxlas med nu utgående lega eller premier

samt ej heller drabbas av de erinringar, som framställts mot dessa

förmåners bibehållande.

Löneskalor.

Av den ovan (sid. 39) lämnade redogörelsen rörande arméns

och marinens manskapsorganisation framgår, att enligt nu gällande

regler löneuppflyttning kan ske endast genom befordran från lägre till

högre beställning i tjänstegrad (vid armén) eller lönegrad (vid marinen)

eller, där för viss tjänstegrad (furir) två löneklasser äro upptagna i

vederbörliga stater, genom transport (uppflyttning) från den lägre till

den högre löneklassen, allt inom den ram, som av staterna angives.

Då emellertid dessa befordringar och transporter (uppflyttningar) endast

äga rum i den mån ledigheter uppstå, är givet, att väsentliga olikheter

måste uppkomma beträffande den tjänstålder, vid vilken löneuppflyttning

kan vinnas av de särskilda löntagarna. För undvikande av den ojämnhet

med hänsyn till tiden för löneuppflyttning, som härav vållas, hava

i vissa av de yttranden, för vilkas innehåll de sakkunniga redogjort

här ovan, framställts förslag, varmed åsyftats att genom införande av

ålderstillägg möjliggöra löneuppflyttning utan sammanhang med befordran

eller transport. Framställning i sådan riktning, avseende vid armén

beställningarna för furirer av 2. och 1. klassen samt vid marinen beställningarna

för manskap i 2. lönegraden, har ock gjorts av de sakkunniga

i ovanberörda utlåtanden den 24 februari 1919. Aven från manskapets

egen sida har såsom ett önskemål framhållits (sid. 52 o. 62), att

möjlighet måtte beredas till vinnande av ökad avlöning utan samband

med befordran. Slutligen har det övervägande flertalet militära myndigheter

i sina under år 1920 avgivna yttranden i fråga om lämpligheten

att införa ålderstillägg för manskap i samband med rekapitulationspremiernas

avskaffande uttalat, att en dylik anordning borde komma

till stånd.

Vad angår den närmare anordningen av ett för manskapet vid

armén och marinen avsett lönesystem med ålderstillägg, hava framställts

olika alternativ, vilka emellertid i huvudsak avvikit från varandra endast

beträffande frågan, huruvida ålderstilläggen borde införas inom alla slags

manskapsbeställningar eller blott inom vissa av dem. För arméns del

Allmänna

synpunkter.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Löneskalor

för arméns

manskap.

har sålunda gjorts gällande, att ålderstilläggsprincipen bäst lämpade sig

för furirsbeställningarna och möjligen även för beställningarna för musiken

samt för de s. k. beställningsmännen. Det mest vittgående förslaget

har avgivits i ovannämnda skrivelse från chefen för marinstaben den

19 november 1918, därvid ifrågasatts, huruvida icke avlöningen borde

utgå enligt en fortlöpande skala på sådant sätt, att varje löntagare, mot

vilken anmärkning i tjänsten icke förekomme, skulle kunna nå stadgad

slutavlöning. För löntagare, som innehade erforderlig lämplighet att

bekläda högre och mera ansvarsfulla befattningar, borde enligt nämnda

förslag därjämte utgå lämpliga arvoden.

I det föregående (sid. 91) hava de sakkunniga för sin del uttalat

sig för, att vid förevarande lönereglering för arméns och marinens

manskap ålderstillägg måtte införas i lönesystemet. De sakkunniga

hava emellertid icke ansett sig kunna förorda den av chefen för marinstaben

föreslagna anordningen, då denna anordning i själva verket skulle innebära,

att löneuppflyttning helt skildes från befordran. Det synes nämligen

de sakkunniga angeläget, att i sådana fall, då befordran till högre

beställning medför större ansvar och mera fordrande tjänstgöring samt

fördenskull måste grundas på prövning av vederbörandes kompetens, ett

uttryck däråt gives på det sätt, att den befordrade dels omedelbart vid

befordringen erhåller förbättring i den fasta lönen, dels ock kommer i

tillfälle att i den nya tjänsten nå högre slutavlöning, än som kunnat

ske i den tjänst han lämnat. Vid uppbyggandet av de löneskalor, som

innefattas i de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för manskapet,

hava de sakkunniga därjämte sökt i möjligaste mån undvika

varje anordning, som kunde innebära en rubbning av grunderna för den

nuvarande organisationen av manskapet vid armén, resp. marinen.

Vad först angår armén, hava de sakkunniga icke funnit anledning

att ifrågasätta uppdelning av manskapsbeställningarna på andra

tjänstegrader än de nuvarande, nämligen menig, vicekorpral, korpral

(konstapel), furir av 2. klassen och furir av 1. klassen.

Inom de sakkunniga har visserligen ifrågasatts, att man i samband

med införandet av löneförhöjningar efter viss tjänstetid borde avskaffa

den nuvarande indelningen av furirer i 1. och 2. klassen samt införa en

gemensam löneskala för samtliga furirer. Härigenom skulle givetvis

kunna ernås en beaktansvärd förenkling i lönetekniskt hänseende och

på samma gång vinnas den fördelen, att de personalkategorier, för

vilka furirsbeställningar av 1. klassen nu saknas i staterna, nämligen

dels för musikmanskapet i allmänhet, dels ock för flertalet av olika

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

grupper beställningsmän vid olika truppslag, bleve bättre tillgodosedda

i avlöningshänseende. Framställning härom har ock gjorts i en del av

de till de sakkunniga från de militära myndigheterna inkomna yttrandena.

Då förslag rörande införandet av furirsbeställningar av 1. klassen avläts

till 1914 års senare riksdag (prop. nr 58), skedde det under den

motiveringen, att man ville åstadkomma förbättrade löneförmåner inom

den förutvarande distinktionskorpralsgraden och därigenom föranleda

den dugligaste personalen att rekapitulera i större omfattning än förut.

Något principiellt hinder mot vidtagande av den ifrågasatta åtgärden i

samband med nu förevarande lönereglering skulle följaktligen med hänsyn

härtill icke möta. Emellertid har från militärt håll framhållits att,

då uppflyttning från furir av 2. klassen till furir av 1. klassen medför

högre tjänsteställning, genom furirsgradens uppdelning i två klasser

möjlighet föreligger att vid uppflyttning till furir av 1. klassen verkställa

ett urval. Denna omständighet synes innebära väsentliga fördelar såväl

med hänsyn till tjänstens krav som särskilt för befrämjande av en

lämplig rekrytering av underofiicerskåren. De sakkunniga hava på grund

härav föreslagit särskilda skalor för de båda furirsgraderna. För att

på samma gång såvitt möjligt tillgodose omförmälda krav på förbättrad

avlöning för de personalkategorier, för vilka furirsbeställningar av 1.

graden nu saknas i staterna, föreslå dock de sakkunniga, att den nuvarande

rätt betydande skillnaden i avlöning mellan de båda furirsgraderna

väsentligt minskas.

Sedan de sakkunniga sålunda funnit, att särskilda avlöningsbelopp

böra bibehållas för en var av de fem slag av beställningar, på vilka

arméns manskap för närvarande är uppdelat, samt i enlighet härmed

upptagit fem lönegrader för denna personal, hava de sakkunniga tagit

under övervägande, huruvida och i vad mån lönerna inom var och en

av nämnda lönegrader böra, på sätt som bestämts i det för kommunikationsverken

nu gällande lönesystemet, genomgående upptagas i flera

löneklasser, så anordnade, att avlöningsförhöjning efter viss tjänstetid

vinnes genom uppflyttning från lägre till högre löneklass inom graden.

Enligt vad i de sakkunnigas förut omförmälda utlåtande den 24

februari 1919 anförts, kunde det antagas, att befordran till furir

av 2. klassen i regel inträffade efter omkring 48 månaders tjänst

och vid en levnadsålder av omkring 23 år samt att befordran till

furir av 1. klassen följde efter en ytterligare tjänstetid av omkring

24 månader. Med hänsyn till den under de senaste åren alltmer för
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

svarade rekryteringen och den därav föranledda hastigare omsättningen

även inom furirsgraderna lärer det dock numera kunna beräknas, att befordran

till furir av 2. klassen i många fall kan vinnas redan omedelbart

efter genomgången furirsutbildning, d. v. s. efter omkring 36 månaders

tjänst, och att följaktligen befordran till furir av 1. klassen kan

ernås efter en sammanlagd tjänstetid av omkring 60 månader. Beträffande

de lägre tjänstegraderna kan befordran till vicekorpral vid de

truppslag, som hava sådana beställningar*), ske vid första tjänstårets slut

efter genomgången rekryt- och vicekorpralsutbildning (motsvarande utbildning)

samt befordran till korpral (konstapel) vid slutet av andra året,

sedan korprals- (konstapels-) utbildning genomgåtts.

Under förutsättning att för utjämnande av befordringsförhållandena

något behov att införa avlöningsförhöjningar efter viss tjänstetid (ålderstillägg)

i de olika lönegraderna icke förelåge, skulle alltså löneskalorna

för arméns manskap vid normal befordran kunna schematiskt uttryckas

sålunda:

Beställning.

Löne-

grad.

1. året.

2. året.

3. året.

4. året.

5. året.

6. året.

7. ocb

följ. år.

Furir av 1. klassen.........

5

_

_

_

_

_

X

X

» » 2. » .........

4

—

—

—

X

X

—

—

Korpral (konstapel).........

3

—

—

X

—

—

—

—

Vicekorpral ..................

2

—

X

—

—

—

—

—

Menig...........................

1

X

—

—

—

—

—

—

På sätt ovan (sid. 63) nämnts, hava under år 1920 från de

militära myndigheterna infordrats yttranden, huruvida ålderstillägg lämpligen

borde ifrågakomma för manskap i lägre tjänsteställning än furirs

(med särskilt beaktande av förhållandena beträffande musikmanskapet

och de s. k. beställningsmännen) samt, därest ålderstillägg infördes

för meniga, huruvida och i sådant fall vilka villkor borde uppställas

i fråga om rätt för menig att erhålla ålderstillägg. De svar härå, som

kommit de sakkunniga tillhanda, ådagalägga väl, att meningarna bland

myndigheterna äro ganska växlande, men det övervägande antalet myndigheter

har dock uttalat sig för ett lönesystem, enligt vilket avlöningsförhöjningar

böra förekomma inom alla beställningar, såväl dem, som äro

avsedda för befäl i olika grader, som dem, vilka äro avsedda för meniga.

Såsom skäl för en sådan anordning har framhållits önskvärdheten dels

*) Beställningen vicekorpral (vicekonstapel) finnes vid kavalleriet och artilleriet endast

för musikpersonal.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

att kunna genom avlöningsförhöjningar, oberoende av befordran, tillgodose

manskap, tillhörande musiken och de olika grupperna av beställningsmän

(sjukvårds-, hovslagar- och hantverksmanskap), för vilket

befordringsförhåilandena i regel ställa sig mera ojämna än för övrigt

manskap, dels ock att i vissa fall förmå äldre pålitligt manskap, som

icke kunnat befordras, att kvarstå i tjänst för att fylla vissa särskilda

militära behov, t. ex. av remontryttare vid kavalleriet o. d.

De sakkunniga hava för sin del funnit, att hänsyn måste tagas till

de olika befordringsmöjligheter, som inom samtliga lönegrader förekomma

till följd av ojämn avgång och som gorå sig gällande icke minst

beträffande ovanberörda grupper av beställningshavare (musikpersonal,

beställningsmän). Härvid bör, på sätt några av de militära myndigheterna

framhållit, jämväl beaktas önskvärdheten därav, att meniga även såsom

obefordrade i vissa fall kvarstå i tjänst, t. ex. i egenskap av remontryttare.

Löneskalorna böra därför enligt de sakkunnigas mening anordnas

så, att lämpligt antal avlöningsförhöjningar medgives manskapet

inom alla lönegrader.

Då det härvid gällt att inom de särskilda löneskalorna bestämma

antalet avlöningsförhöjningar och tidpunkterna för deras inträdande, hava

de sakkunniga till en början uppmärksammat, att den första anställningstiden

i regel utgör minst två år, räknat från första anställningsårets

början den 1 november. Vid sådant förhållande och då den nyanställda

volontär ens tjänstgöring under dessa år i huvudsak är inriktad

på egen utbildning, hava de sakkunniga ansett den första avlöningsförhöjningen

böra inträda först efter utgången av nämnda två år. Vid

de truppslag, där vicekorpralsbeställningar förekomma, kan dock löneförhöjning

redan dessförinnan äga rum genom befordran till sådan beställning;

och har detta förhållande vid löneskalornas anordning beaktats.

Efter den första anställningstidens slut torde såsom regel ny anställning

tagas endast för ett år i sänder, och hava de sakkunniga fördenskull

funnit lämpligt att låta löneförhöjning inträda för varje år, intill

dess den för varje slag av beställning bestämda slutlönen blivit uppnådd.

Genom en sådan anordning torde få anses behörigen sörjt lör,

att rekapitulation i tillfredsställande omfattning, åtminstone under normala

förhållanden, kommer att äga rum. Sista avlöningsförhöjningen har ansetts

böra inträda för furir av 1. klassen med början av 8. anställningsåret.

För tiden därefter torde en drivfjäder till rekapitulation ligga i den rätt

till avskedspremie, som alltjämt skulle tillkomma manskap vid avgång

efter minst 9 års tjänst, ävensom i möjligheten för manskap, som nått

en tjänstetid av omkring 10 år, att snart nog vinna befordran till

underofficer.

3260 20

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Enär vid särskilt gynnsamma förhållanden befordran kan, om ock

mera undantagsvis, vinnas tidigare än vad som ovan (sid. 95 o. 96) angivits,

har det därjämte visat sig erforderligt att avpassa skalorna så, att begynnelselön

upptages för korpral under förutsättning, att sådan beställning

vinnes redan före 2. tjänstårets utgång, samt för furir av såväl 2. som

1. klassen under förutsättning, att dylik beställning vinnes före 3. årets

utgång.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har antalet avlöningsförhöjningar

inom de särskilda lönegraderna bestämts för furirer av såväl 1.

som 2. klassen till fem, för korpraler till fyra samt för såväl vicekorpraler

som meniga, till tre. Antalet avlöningstillägg för de lägre beställningarna

har föreslagits huvudsakligen av hänsyn till beställningsmän, musikpersonal

m. fl., vilka icke kunna påräkna lika snabb befordran som den

rent militära personalen. De sakkunniga förutsätta härvid, att förnyad

anställning av personal, som icke kan befordras, äger rum endast i den

mån sådant betingas av tjänstens krav.

Löneskalorna böra slutligen anordnas på sådant sätt, att manskapet

vid befordran från lägre till högre lönegrad äger rätt att för åtnjutande

av löneförhöjning inom den högre lönegraden räkna sig till godo viss

föregående tjänstetid. Därvid skulle möjligen ligga närmast till hands

att låta manskapet få tillgodoräkna sig, förutom tjänstetid inom resp.

lönegrad, viss del av den tjänstetid, som fullgjorts i lägre grad. Även

om härigenom önskemålet att vinna utjämning i avlöningen vid olika befordringsförhallanden

skulle väsentligen vinnas, hava dock de sakkunniga

ansett riktigare att låta hela sammanlagda anställningstiden såsom fast

anställt manskap i varje fall bliva bestämmande för lönetursberäkningen.

I enlighet härmed bör den nyss lämnade schematiska framställningen

av löneskalorna erhålla följande förändrade utseende:

Beställning.

Löne-

grad.

1. året o.

2. året.

3. året.

4. året.

5. året.

6. året.

7. året.

8. och.

följ. år.

Furir av 1. klassen ......

5

_

X

X

X

X

X

X

> > 2. » ......

4

—

X

X

X

X

X

X

Korpral........................

3

X

X

X

X

X

_

_

Vice korpral ...............

2

X

X

X

X

_

_

Menig ........................

1

X

X

X

X

—

—

—

Löneskalor

för marinens

manskap.

De sakkunniga hava tidigare (sid. 39) redogjort för den nuvarande

organisationen av marinens manskap. Därvid har omnämnts, hurusom

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

manskapet är uppdelat dels på fyra särskilda lönegrader (1.—4. lönegraderna)

och dels på tjänstegraderna underofficerskorpral (sedan 1919 års

början, liksom 1. lönegraden, under indragning), korpral och menig.

De meniga äro vidare fördelade på olika tjänstbarhetsklasser, vid flottan

3., 2. och 1. klass sjömän och vid kustartilleriet 3. och 2. klass kustartillerister.

Befordran till högre tjänstegrad vid marinen äger icke

något omedelbart samband med uppflyttning till högre lönegrad, enär

högre tjänstegrad, oberoende av huruvida vakans i viss lönegrad förefinnes

eller icke, vinnes, så snart stadgade kompetensfordringar för

tjänstegradens erhållande fullgjorts. För uppflyttning till högre lönegrad

fordras, att vissa villkor beträffande tjänstegrad eller tjänstbarhetsklass

äro uppfyllda.

Att denna organisation vid en omläggning av avlöningsförhållandena

efter ett lönesystem med särskilda löneskalor för olika beställningar

och med avlöningsförhöjningar efter vissa tjänstetider är ägnad att för

marinens manskap försvåra löneregleringsfrågans lösning, ligger i öppen

dag. De sakkunniga hava emellertid med hänsyn till det dem givna

uppdraget icke ansett sig befogade att föreslå några ändringar i nämnda

organisation, utan hava de sakkunniga låtit sig angeläget vara att vid

utarbetandet av sitt lönereglerings förslag för marinens manskap tillse,

att detta förslag så nära som möjligt kommer att ansluta sig till den

nuvarande organisationen.

I förutnämnda av chefen för marinstaben den 19 november 1918

avgivna yttrande har bemälde chef föreslagit, att den nuvarande månadslönen

och dagavlöningen för manskapet skulle utbytas mot fast daglön,

som successivt ökades med tjänståldern. Härigenom skulle för manskapet

skapas en enda genomgående löneskala. Med den högre tjänstegraden

(korpral) skulle därjämte förenas en särskild löneförmån, vilken

lämpligen borde utgå såsom arvode (korpralsarvode). Dessa arvoden

borde bliva på sådant sätt rörliga, att de i händelse av utstrykning ur

korpralsgraden kunde fråntagas den utstrukne, vilket vore av stor betydelse

för upprätthållandet av god disciplin bland manskapet. Den,

som utstrukits ur korpralsgraden, skulle bibehållas vid den daglön, han

därvid innehaft. Den nuvarande fördelningen av manskapet i fyra särskilda

lönegrader skulle enligt marinstabschefens förslag bortfalla utan

att ersättas av någon annan uppdelning i lönegrader.

Då de sakkunniga tagit i övervägande frågan om lämpligaste sättet

för ordnandet av avlöningsförhållandena för marinens manskap, hava de

funnit uppenbart, att den nuvarande indelningen av manskapet i

fyra lönegrader icke bör bibehållas. Frånsett den omständigheten,

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

att indragning av 1. lönegraden är avsedd att från och med år 1919

genomföras, kan denna indelning, vilken ej ansluter sig till de nu

befintliga tjänstegraderna, icke tillgodose behovet av löneförbättring i

samband med uppflyttning till beställning med större ansvar och mera

fordrande tjänstgöring än den, som förut innehafts. Att, på sätt chefen

för marinstaben ifrågasatt, för manskapet tillämpa eu enda genomgående

löneskala, synes av enahanda skäl ej lämpligt, liksom de sakkimniga

ej. heller kunna förorda marinstabschefens förslag om införandet

av särskilda arvoden (korpralsarvoden), då användandet av denna avlöningsform

.enligt de sakkunnigas mening bör vid genomförandet av den

definitiva löneregleringen i största möjliga mån inskränkas.

De sakkunniga hava för sin del trott sig finna, att löneregleringen

för marinens manskap — utan att organisatoriska förhållanden därigenom

påverkas — lämpligast bör genomföras på det sätt, att två särskilda

lönegrader inrättas, en avsedd för meniga och en för korpraler.

Inom vardera lönegraden böra förekomma vissa avlöningsförhöjningar,

att utgå efter lämpliga tidsintervaller.

Vad angår löneskalan för meniga, synes — med hänsyn till önskvärdheten

därav, att avlöningsförhöjning må inträda samtidigt med uppflyttningen

från 3. klass sjöman (kustartillerist) till 2. klass sjöman

(kustartillerist), vilken uppflyttning för kontraktsanställt manskap i regel

äger rum vid första anställningsårets utgång — tiden för intjänandet

av första avlöningsförhöjningen böra bestämmas till ett år. För vinnandet

av andra avlöningsförhöjningen bör erfordras ytterligare två års tjänst, i

syfte att nämnda löneökning lämpligen bör sammanfalla med den tid,

då manskapet vid flottan kan uppflyttas från 2. klass sjöman till 1.

klass sjöman. Vid kustartilleriet, där tjänstbarhetsklassen 1. klass kustartillerist

saknas, förekommer visserligen icke någon motsvarande uppflyttning

i tjänstbarhetsklass, men synes tidsintervallen i fråga i allt fall

vara lämplig, då kustartilleriets manskap i regel tager första anställning

på tre år och en löneförhöjning vid utgången av nämnda tid är behövlig

för att förmå manskapet att rekapitulera. För meniga vid marinen,

vilkas anställning varat längre tid än fyra år, böra ytterligare avlöningsförhöjningar

inträda varje år, och synes — med hänsyn till vid marinen

förefintligt behov att under längre tid än vid armén kvarhålla äldre väl

kvalificerat manskap — vid marinen böra utgå ett ålderstillägg mer än

vid armén och sista avlöningsförhöjningen alltså böra få tillträdas vid

ingången av 9. anställningsåret.

Beträffande löneskalan för den av de sakkunniga föreslagna lönegraden

för korpraler hava de sakkunniga uppmärksammat, hurusom

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

utbildningsföreskrifterna vid flottan, å ena, samt vid kustartilleriet,

å andra sidan, föranleda, att korpralsgraden vid flottan i regel icke kan

vinnas förrän efter utgången av tredje tjänståret, men däremot vid

kustartilleriet i vissa fall efter något kortare tjänstetid. Ehuru alltså

för flottans del i löneskalan för korpraler begynnelselönen bort upptagas

först från och med 4. tjänståret, hava dock förhållandena vid kustartilleriet

nödvändiggjort löneskalans anordnande under den förutsättningen,

att korpralsbeställning kan vinnas redan tidigare. Härigenom

lärer emellertid något försteg för kustartilleriets manskap i förhållande

till flottans manskap icke komma att beredas, enär, enligt vad de sakkunniga

nedan (sid. 104) ifrågasätta, antalet korpralsbeställningar vid såväl

flottan som kustartilleriet torde böra upptagas i samma proportion

till hela manskapsstyrkan vid vartdera vapnet.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit i fråga om

löneskaloma för arméns manskap, anse de sakkunniga, att den, som befordras

från beställning såsom menig till beställning såsom korpral, må

för åtnjutande av löneförhöjning inom den högre lönegraden tillgodoräkna

sig hela sammanlagda anställningstiden såsom manskap.

De löneskalor, som i enlighet med de av de sakkunniga nu uttalade

grundsatserna skulle gälla för marinens manskap, kunna schematiskt uttryckas

sålunda:

Beställning.

Löne-

grad.

1. året.

2. och

3. året.

4. året.

5. året.

6. året.

7. året.

8. året.

9. och

följ. år.

2

X

X

X

X

X

X

X

Menig...........................

1

X

X

X

X

X

X

X

X

Därest löneskalorna anordnas enligt detta system, tillgodoses jämväl

det av chefen för marinstaben angivna önskemålet, att manskap, som

nedflyttas från korpralsbeställning till beställning såsom menig, i sistnämnda

beställning bibehålies vid den avlöning, som tillgodokommer

annan menig med motsvarande tjänstålder.

De sakkunniga hava i detta sammanhang funnit sig icke kunna Fördelning avunderlåta

att beröra frågan om lämpligaste sättet för verkställande av

uppdelningen av de manskapsbeställuingar, som i de nuvarande 4.—1. mngarna vid

lönegraderna äro uppförda på staterna för flottans

för kustartilleriet, på beställningarna i de av de sakkunniga föreslagna

två lönegraderna för korpraler och meniga. Enligt gällande bestäm
-

sjömanskår och ™ £

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

meker erfordras, såsom ovan (sid. 40) omnämnts, förutom fullgörandet

av vissa kompetensfordringar, för befordran från nuvarande 4. lönegraden

till 3. lönegraden en tjänstetid av 18 månader samt för befordran

från 3. till 2. lönegraden en tjänstetid av 36 månader. Till

beställning i 1. lönegraden sker numera i regel icke någon befordran,

utan befordras manskap i 2. lönegraden efter fullgjorda kompetensvillkor

i mån av uppkomna vakanser direkt till underofficerare av 3. graden.

Då de sakkunniga utgått från, att befordran till de föreslagna korpralsbeställningarna

i normala fall icke skulle äga rum förrän efter minst

tre tjänstår, synes det utan vidare vara givet, att samtliga nuvarande

beställningar i 4. och 3. lönegraderna (vid flottan 1,025 + 1,047 = 2,072

samt vid kustartilleriet 257 +425 = 682) böra i samband med den nu

ifrågasatta löneregleringen upptagas såsom meniga manskapsbeställningar

i den av de sakkunniga föreslagna 1. lönegraden.

Beträffande åter frågan, till vilkendera gruppen av de föreslagna

nya lönebeställningarna de nuvarande beställningarna i 2. och 1. lönegraderna

böra överföras, kunna utan tvivel olika meningar göra sig gällande.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle beställning såsom korpral

kunna vinnas av den, som vunnit därför stadgad kompetens, utan hänsyn

till viss fullgjord tjänstetid. Då denna kompetens kan vinnas tidigare

vid kustartilleriet än vid flottan, där minst tre år erfordras för genomgående

av fullständig korpralsutbildning, har nämligen, på sätt de sakkunniga

tidigare (sid. 101) omförmält, löneskalan för korpraler måst läggas

så, att begynnelselönen såsom korpral kan få tillträdas även av den,

som icke innehar en tjänstetid av tre år. Härav skulle möjligen anses

böra följa, att alla beställningar i nuvarande 2. lönegraden — vilka

kunna ernås efter tre års tjänst — borde, jämte kvarstående antalet

beställningar i den under indragning varande 1. lönegraden, överföras

till korpralsbeställningar. Förutsättningen härför är emellertid, att behovet

av underbefäl vid marinen sammanfaller med nuvarande antalet

beställningar i 2. och 1. lönegraden. Såvitt de sakkunniga kunnat utröna,

har vid manskapets hittillsvarande fördelning på olika lönegrader

hänsyn knappast tagits till något bestämt behov av personal i underbefälsställning,

ett förhållande, som särskilt framträtt därutinnan, att befordran

till tjänstegraderna korpral och undero fficerskorpral ägt rum oberoende

av förefintliga vakanser i ena eller andra lönegraden. Härav torde

framgå, att den nuvarande indelningen av marinens manskap på fyra

särskilda lönegrader mindre berott på tjänstens krav vare sig i land

eller — vad flottan angår — ombord å stridsfartygen, utan fastmera

på önskvärdheten att åstadkomma möjlighet till lämpliga löneförhöjningar

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

för manskap, som haft anställning under en längre tid. Chefens för marinstaben

förutnämnda yttrande den 16 mars 1918 giver ock vid handen, att

tjänsten i land och ombord icke synes förutsätta, att ett bestämt antal

befattningar uppehälles av underbefäl, utan allenast att för dess behöriga

skötande finnes tillgång på tillräckligt antal personal med viss högre tjenstbarhet.

I själva verket innehaves redan nu vid flottan en icke obetydlig

del av beställningarna i 2. lönegraden av manskap, som icke befordrats

till underbefäl (korpraler), utan endast vunnit uppflyttning till 1. klass

sjöman.

Vid nu anförda förhållanden och då en slutgiltig utredning rörande

behovet av personal i olika lönebeställningar vid marinen lärer kunna

verkställas först i samband med pågående revision av försvarsorganisationen,

hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen, att bestämmandet

av, huru stor del av manskapet i den nuvarande 2. lönegraden

— jämte kvarstående antalet beställningar i 1. lönegraden — bör

hänföras till korpralsbeställningar enligt de sakkunnigas förslag, kan

och bör behandlas såsom en med de sakkunnigas uppdrag sammanhängande

löneteknisk fråga. Denna fråga synes därför enligt de

sakkunnigas mening böra lösas med behörigt hänsynstagande därtill,

att största möjliga likställighet vinnes mellan manskapet vid de båda

försvarsgrenarna, armén och marinen. Enligt de sakkunnigas förslag är

avsett, att begynnelselönen för meniga vid de båda försvarsgrenarna skall

utgå med enahanda belopp, liksom ock att slutlönen för furir av 1. klassen

vid armén skall bliva densamma som för korpral vid marinen. Mellan löneskalorna

för meniga och för furirer av 1. klassen vid armén har inlagts tre

särskilda löneskalor — för vicekorpraler, korpraler och furirer av 2. klassen

-— varemot flottans manskap vid befordran erhåller uppflyttning direkt

från löneskalan för menig till löneskalan för korpral. Vid armén omfattar

löneplanen alltså fem lönegrader, vid marinen endast två. De

sakkunniga hava på grund härav funnit, att största möjliga likställighet

mellan arméns och marinens manskap i dråga om ernående av de högre

lönebeloppen skulle vinnas, om man beräknar, hur stor procent hela

antalet furirer (av såväl 1. som 2. klassen) jämte halva antalet korpraler

— d. v. s. de två högsta lönegraderna samt halva mellersta lönegraden

— utgör av hela manskapsantalet vid armén, och därefter bestämmer

antalet av marinens korpralsbeställningar i samma proportion till hela

manskapsantalet vid marinen.

Vid arméns olika truppförband äro proportionerna mellan de olika

slagen av manskapsbeställningarna visserligen något växlande, men för

armén, sedd i dess helhet, utgör antalet furirer av 1. och 2. klassen

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Fast lön och

dyrtidstillägg.

jämte halva antalet korpraler omkring 30 procent av hela manskapsstyrkan.

Med tillämpning av denna beräkningsgrund bör antalet korpralsbeställningar

vid marinen i den av de sakkunniga föreslagna 2. löne
-

O Q

graden beräknas sålunda: a) vid flottan ——x

'' 100

OA

3,725 = 1,118; samt b) vid kustartilleriet
1,

105 = 332. 100

(63 + 1,590 + 1,047+ 1,025

x (70 + 353 + 425 +257

=)

=)

De sakkunniga ifrågasätta, att antalet manskapsbeställningar vid

marinen i vederbörliga stater för år 1922 upptages på följande sätt:

vid flottan ............

» kustartilleriet

Meniga Korpraler

(1. lönegr.) (2. lönegr.)

2,625 1,100

775 330

Summa.

3,725

1,105

Det nu avgivna förslaget innebär givetvis icke något hinder för,

att det manskap vid marinen, som genomgått fullständig korpralsutbildning,

må, därest så befinnes önskvärt, tilläggas grad såsom korpral

över stat, då vakanta lönebeställningar i 2. lönegraden (korpraler) icke

finnas. Härigenom skulle vid marinen allenast tillämpas ett tillvägagångssätt,

som redan för närvarande användes vid armén, i det att

vederbörande truppförbandschefer lämnats möjlighet att genom gradbefordran

lämna erkännande åt förtjänt manskap, som på grund av

brist på lediga löner ej kan befordras på stat.

Lönebelopp.

De sakkunniga övergå nu till att yttra sig rörande de lönebelopp,

som skäligen böra bestämmas vid tillämpningen av de utav de sakkunniga

föreslagna löneskalorna för de olika grupperna beställningshavare vid

armén och marinen, d. v. s. beloppen av dels begynnelselönerna inom

varje lönegrad, dels ock de därutöver efter viss tjänstetid utgående avlöningsförhöjningarna.

Den fråga, som för de sakkunniga först framställt sig, då det gällt

att avväga storleken av den avlöning, som bör utgå till arméns och

marinens manskap, har varit, till vilket prisläge avlöningen bör hänföras.

För närvarande äro de militära avlöningarna, liksom även flertalet civila,

fastställda med hänsyn till prisnivån under år 1914 eller tidigare, och förden

prisstegring, som sedermera inträtt, utgår ersättning i form av dyrtidstillägg.

\''id den från och med den 1 juli 1920 gällande nya lönereglering för kom
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

munikationsverken, som fått sitt uttryck i avlöningsreglementet för dessa

verk av den 19 juni 1919, har man emellertid följt andra grundsatser.

Avlöningsbeloppen hava härvid beräknats med hänsyn till det prisläge,

som, att döma av stegringarna i levnadskostnaderna under åren närmast

före krigets utbrott, skulle under normala förhållanden varit rådande i

början av 1920-talet. Detta hypotetiska prisläge har antagits ligga 16

procent över 1914 års nivå, vadan avlöningarna enligt kommunikationsverkens

nya avlöningsreglemente i princip skulle ligga lika många

procent över avlöningarna enligt stat för motsvarande befattningar inom

andra förvaltningsgrenar. Med hänsyn härtill hava emellertid dyrtidstilläggen

för kommunikationsverken reducerats på sådant sätt, att dyrtidstillägg

utgår endast på 85 % av avlöningsförmånerna samt att det

för statens befattningshavare i allmänhet gällande grundtalet i varje fall

minskats med 16 enheter.

Då de sakkunnigas förslag till lönereglering för officerare och underofficerare

med vederlikar vid armén och marinen, såsom tidigare framhållits,

är avsett att i förevarande avseende vila på de för kommunikationsverkens

personal tillämpade löneprinciperna, skulle det ligga närmast

till hands att bygga löneregleringen för arméns och marinens manskap på

liknande grunder. Emellertid föreligga beträffande manskapet vissa omständigheter,

som synas göra en annan lösning av den föreliggande

frågan lämpligare.

Chefen för sjätte arméfördelningen har, såsom förut (sid. 58 o. ff.) omförmälts,

i underdånig skrivelse den 6 november 1919 framhållit, hurusom

avlöningsformen dyrtidstillägg vore allt annat än gynnsam för volontärrekryteringen.

Det vore nämligen en allmän iakttagelse inom vitt skilda

yrken, att personalen icke tillräckligt förmådde uppskatta de förmåner,

som utginge i form av dyrtidstillägg. Erfarenheten hade visat, att man

i fråga om anställning av volontärer alldeles särskilt måste taga hänsyn

till detta förhållande. Det vore enligt arméfördelningschefens mening

otvivelaktigt, att en sammanlagd avlöning, vilken icke varit nog lockande,

då den utgått dels såsom ordinarie lön, dels såsom dyrtidstillägg, skulle

hava visat sig fullt tillräcklig, därest hela beloppet utgjorts av ordinarie

avlöning. Första betingelsen för en tillfredsställande volontärrekrytering

vore därför, att det nuvarande dyrtidstillägget »standardiserades» åtminstone

för en viss tid. Denna tid kunde icke lämpligen bestämmas

kortare än till tre år för nyanställd volontär samt ett eller två år i

övriga fall.

Vad bemälde arméfördelningschef sålunda anfört synes de sakkunniga

förtjäna synnerligt beaktande. Jämväl enligt de sakkunnigas mening

14

3260 20

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

skulle det verka i hög grad befrämjande för rekryteringen, om den

kontanta avlöning, som erbjudes för anställning vid armén eller marinen,

eller åtminstone den största delen därav vore till beloppet bestämd, helst för

flera år framåt. Härigenom skulle undvikas, att, såsom för närvarande är

fallet och jämväl skulle bliva händelsen, därest avlöningen nu reglerades

etter liknande grunder som för kommunikationsverkens personal, endast

en mindre del av lönen vore fixerad till bestämt belopp, medan den större

delen utginge enligt av riksdagen för ett år i sänder antagna grunder

med belopp, som eventuellt komme. att växla för varje kalenderkvartal.

Att låta dyrtid still ägget i dess helhet ingå i lönen eller m. a. o. att

helt reglera avlöningen efter nuvarande prisläge synes dock ej tillrådligt.

Dels skulle härigenom de högsta avlöuingsbeloppen för manskapet

komma att — ehuru visserligen endast skenbart — ligga högre än den

lägsta underofficerslönen, vilket torde vara mindre lämpligt, dels och

framför allt skulle en sådan anordning i händelse av sjunkande levnadskostnader

sannolikt nödvändiggöra en minskning av den en gång fastställda

lönen. Visserligen skulle en sådan åtgärd kunna utan svårighet

vidtagas, då arméns och marinens manskap anställes medelst kontrakt

på relativt kort tid, men givet är, att en minskning av den för manskapet

fastställda avlöningen skulle vara ägnad att framkalla missnöje

och olägenheter av olika slag, vilka icke behöva befaras, då avlöningen

automatiskt regleras genom indextalet. Dessa olägenheter kunna emellertid

i det väsentliga undgås, om endast en del av lönen, en i varje särskilt

avlöningsbelopp ingående grundavlöning, fastställes enligt nuvarande

prisläge, alltså med inkluderande av dyrtidstillägg, medan å den överskjutande

delen av lönen dyrtidstillägg utgår enligt vanliga grunder.

Vid bestämmandet av denna grundavlöning synes lämpligen såsom utgångspunkt

kunna tagas summan av dels den högsta avlöning, varå

enligt nu gällande grunder dyrtidstillägg för icke-familjeförsörjare utgår

med ett procenttal, motsvarande hela det grundtal, varefter dyrtidstillägg

beräknas, dels det därå belöpande dyrtidstillägget. I sådant fall skulle

dyrtidstillägget för den överskjutande delen av lönen — frånsett familjeförsörjare

— utgå efter reducerat grundtal. Enligt det för 1920 års

sista kvartal gällande grundtal (176) komme nämnda grundavlöning att

utgöra 2,815 kronor 20 öre.

Emellertid bör enligt de sakkunnigas mening icke hela detta belopp

ingå i den kontanta lönen, utan endast den del därav, som överskjuter det

nuvarande värdet av manskapets naturaförmåner. De grunder, enligt vilka

dyrtidstilläggen för närvarande utgå, medföra ett föga motiverat och säkerligen

icke avsett gynnande av befattningshavare, vilka, i likhet med arméns

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

och marinens manskap, åtnjuta naturaförmåner vid sidan av den kontanta

lönen och utan avdrag på denna. För dessa befattningshavare kommer

det avlöningsbelopp, varå full kompensation för dyrtiden erhålles, att

bliva vida högre än för befattningshavare, vilkas hela lön är beräknad

såsom kontant belopp. Naturaförmånernas värde stiger nämligen automatiskt

i förhållande till den allmänna prisstegring, som tager sig uttryck

i indextalets höjning, men icke dess mindre erhålla förstnämnda befattningshavare

dyrtidstillägg efter ett procenttal, motsvarande hela grundtalet,

å samma maximiavlöning som befattningshavare, vilka icke åtnjuta

naturaförmåner vid sidan av den kontanta lönen. Antages värdet av

naturaförmånerna för arméns och marinens manskap enligt 1914 års

prisnivå utgöra 600 kronor om året eller 50 kronor för månad — vilket

ingalunda torde vara för högt räknat — erhåller nämnda manskap

faktiskt dyrtidstillägg efter hela grundtalet å en månadsavlöning av

(85 + 50=) 135 kronor, medan motsvarande belopp för en befattningshavare,

vars hela avlöning utgår kontant, stannar vid endast 85 kronor

(här liksom i det följande avses endast icke-familjeförsörjare). Vilken

verkan detta medför, visar följande exempel. Den kontanta avlöningen

till en furir av 1. klassen, oberäknat dyrtidstillägg, utgör för närvarande

1,085 kronor om året. Härtill kommer naturaförmånernas värde, i det

föregående uppskattat till 600 kronor för år. Sammanlagda årsavlöningen

utgör sålunda 1,685 kronor, beräknat efter 1914 års prisnivå.

Om hela detta belopp utgjorde kontant avlöning, skulle dyrtidstillägg därå

enligt det för fjärde kvartalet år 1920 gällande grundtalet utgöra 2,433

kronor 60 öre och den totala avlöningen alltså uppgå till 4,118 kronor

60 öre. I verkligheten utgår nu dyrtidstillägget å den kontanta lönen

med 1,857 kronor 60 öre, men därjämte har naturaförmånernas värde

ökats, säkerligen minst i samma mån som indextalet stigit. Antages

ökningen utöver 1914 års värde utgöra ett procenttal, motsvarande grundtalet,

skulle naturaförmånernas nuvarande värde utgöra 1,656 kronor

och sammanlagda avlöningsförmånerna (1,085 + 1,857: 60 + 1,656=) 4,598

kronor 60 öre eller 480 kronor mera än det belopp, vartill de skulle hava

uppgått, därest hela lönen år 1914 varit beräknad som kontant belopp.

Vid nu förestående lönereglering synes icke böra ifrågasättas att

bibehålla denna undantagsställning för arméns och marinens manskap

— de övriga befattningshavare i statens tjänst, som åtnjuta naturaförmåner

utan avdrag på den kontanta lönen, torde numera vara lätt

räknade. Då av skäl, som i annat sammanhang (sid. 82) anförts, avlöningen

för manskapet ansetts böra utgöras dels av naturaunderhåll, dels

ock av kontant avlöning, bör, såsom förut nämnts, den i varje avlönings
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

belopp ingående, efter nu gällande prisnivå beräknade grundavlöningen

minskas med naturaförmånernas nuvarande värde. Grundavlöningen skulle i

enlighet härmed komma att utgöra (2,815: 20—1,656=) 1,159 kronor 20 öre.

Enligt, vad de sakkunniga här nedan föreslå, bör emellertid begynnelselönen

för menig vid armén och marinen bestämmas till 1,140 kronor för år;

och det synes då vara ändamålsenligt, att nämnda grundavlöning, på vilken

dyrtidstillägg icke må beräknas, fastställes till detta belopp. Härigenom

torde det i chefens för sjätte arméfördelningen omförmälda skrivelse

framställda önskemål om dyrtidstilläggets inbegripande i den fastställda

lönen vara behörigen tillgodosett. I alla övriga avlöningsbelopp skulle

nämnda summa, 1,140 kronor, ingå såsom en grundavlöning, varå dyrtidstillägg

icke finge beräknas; å den överskjutande delen av lönen

skulle däremot dyrtidstillägg utgå enligt de för kommunikationsverkens

personal gällande grunder. För familjeförsörjare bland manskapet skulle

förhöjning i dyrtidstillägget utgå enligt bestämmelser, motsvarande de

för kommunikationsverkens personal fastställda.

Följande exempel visar, huru den anordning, för vilken nu redogjorts,

skulle komma att verka vid tillämpning av nuvarande bestämmelser

rörande dyrtidstillägg och nuvarande grundtal. En furirs av l:a

klassen slutavlöning skulle enligt de sakkunnigas förslag utgöra 2,340

kronor. Hans kontanta avlöning, inberäknat dyrtidstillägg, erhålles,

under förutsättning att han icke är familjeförsörjare, genom följande

beräkning: 2,340 + ''(2,340 — 1,140 = ) 1,200 x 0,748 x) = 3,237 kronor

60 öre.2) . År han familjeförsörjare med två barn, för vilka förhöjning

i dyrtidstillägg får åtnjutas, blir beräkningen av totalavlöningen följande:

2,340 + 1,200 x 0,748 + 12 x (82: 80 — 61: 20)= 3,496 kronor 80 öre.

Genom att sålunda vid de högre avlöningsbeloppen dyrtidstillägg

komma att utgå på en väsentlig del av lönen, synes den ovan framhållna

faran att vid sjunkande pris nödgas minska de fastställda avlöningarna

vara i huvudsak undanröjd. En sådan minskning skulle i

varje fall ej kunna ifrågakomma annat än beträffande grundavlöningen,

1,140 kronor, och även denna torde knappast behöva nedsättas, då

sjunkande prisnivå automatiskt nedbringar värdet av naturaförmånerna

och därmed avlöningens totalbelopp. Beträffande de högre avlöningsbeloppen

kan för övrigt utjämning åstadkommas genom förändring av

grunderna för dyrtidstilläggets utgående. *)

*) Se Svensk författningssamling 1920, nr 704.

_2) Av hela detta lönebelopp kunna, beräknat enligt de för kommunikationsverken gällande

avlöningsbestämmelserna, men med tagen hänsyn till vad ovan anförts beträffande naturaförmånerna

/ 1,140 _ ^ ^

\1 + 1,86 == "t 1,200 = J 1,683 kronor B öre anses såsom lön och 1,554 kronor 55 öre så
som

dyrtidstillägg.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Såsom framgår av tablåerna å sid. 36—37,44—45 och sid. 48—49, uppgår

för närvarande den kontanta avlöningen, inberäknat dyrtidstillägg enligt

de för fjärde kvartalet år 1920 gällande grunder, för en menig volontär

vid armén till 1,000 kronor 50 öre för år samt för manskap i 4. lönegraden

vid marinen till 901 kronor 14 öre för år. Härtill kommer den

lega, eventuellt anställningspremie, som kan komma det nyanställda

manskapet till del. Det stora antalet vakanser, som för närvarande

förefinnes bland manskapet vid såväl armén som marinen, synes emellertid

otvetydigt ådagalägga, att denna avlöning icke är tillräcklig för att

rekryteringen skall kunna säkerställas genom det av de sakkunniga

föreslagna avlöningssystemet, vari icke ingå några extra förmåner vid

sidan av lönen.

För att erhålla erforderliga utgångspunkter vid bestämmandet av begynnelselönen

för nyanställt manskap hava de sakkunniga funnit lämpligt

att verkställa en jämförelse med nu utgående löner inom de befolkningsgrupper,

varifrån rekryteringen till väsentlig del sker, nämligen vad armén

och kustartilleriet angår bland lantarbetarna samt beträffande flottan bland

det yngsta sjöfolket å handelsfartyg, jungmän och obefarna eldare. De

under den senaste tiden godkända lantarbetaravtalen upptaga för stora

delar av riket en kontant årslön för ogift lantarbetare i husbondens

kost av 1,075 kronor. Enligt gällande avtal angående löne-och arbetsförhållandena

för däcks- och maskinpersonal å svenska handelsfartyg

utgår, förutom fritt vivre ombord under all tjänstgöringstid, månadslön

med 75 kronor till jungman med mindre än 12 månaders tjänst till

sjöss, med 135 kronor till jungman med minst 12 månaders tjänst till

sjöss samt med lägst 225 kronor till obefaren eldare. Såväl lantarbetare

som nu nämnt sjöfolk måste emellertid själva bestrida utgifterna för

beklädnad, medan det militära manskapet erhåller fullständig beklädnad

på kronans bekostnad. Å andra sidan måste man vid förevarande jämförelse

taga hänsyn därtill, att den militära tjänsten lägger vissa band

på den individuella friheten, vilka icke hava sin motsvarighet vid enskild

tjänst, samt att arbetstiden för manskapet vid många tillfallen, särskilt

vid manövrer och nattliga övningar, måste utsträckas utöver vad som

förekommer inom andra arbetsområden. Med beaktande härav synes det de

sakkunniga oundgängligen nödvändigt, att begynnelselönen för manskapet

bestämmes åtminstone något högre än den för lantarbetarna gällande.

För att tillika erhålla en årslön, som giver ett på jämnt 5-tal kronor

slutande belopp, för månad räknat, hava de sakkunniga ansett sig böra

föreslå, att begynnelselönen för nyanställd menig vid armén eller marinen

bestämmes till 1,140 kronor för år, motsvarande 95 kronor för månad.

Utgångspunkter

för

lönebeloppens

bestämmande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

I och för sig överstiger det sålunda föreslagna beloppet icke avsevärt

den nuvarande avlöningen med därå utgående dyrtidstillägg, men därvid

är att märka, att detta belopp, på sätt i det föregående utvecklats, utgör

en fixerad grundavlöning och sålunda icke, såsom den nu utgående

begynnelseavlöningen, är beroende av de växlingar, som dyrtidstillägget

kan undergå.

De förböjningar i avlöningen, som skola inträda vid befordran eller

efter viss tids tjänst i innehavande grad, bava, såsom förut nämnts, ansetts

böra bestämmas under förutsättning, att därå komme att utgå dyrtidstillägg

enligt de för kommunikationsverkens personal fastställda

grunder. För avvägandet av ifrågavarande avlöningsförhöjningar bava

de sakkunniga funnit nödvändigt att till en början fastställa slutlönen i

de högsta lönegraderna enligt de föreslagna löneskalorna, nämligen i fråga

om arméns manskap för furirer av 1. klassen med minst 7 års (84

månaders) tjänst och beträffande marinens manskap för korpral med

minst 8 års (96 månaders) tjänst. Denna slutlön, som i båda fallen

måste vara densamma, bör givetvis begränsas så, att manskap vid

befordran till de lägst avlönade underofficersbeställningarna (underofficerare

av 3. graden vid marinen) kommer i åtnjutande av någon avlöningsförhöjning.

För den lönegrad, till vilken sådan underofficer skulle

hänföras, hava de sakkunniga — under förutsättning att han tillhör lägsta

löneklassen inom lönegraden och är placerad å ort inom ortsgruppen D,

vartill räknas, bland annat, Karlskrona — ansett sig böra föreslå ett

lönebelopp av 2,496 kronor. Med tillägg av dyrtidstillägg härå enligt

de grunder, som tillämpats för kommunikationsverkens personal under

1920 års sista kvartal, eller 2,601 kronor 40 öre, skulle avlöningen i dess

helhet uppgå till 5,097 kronor 40 öre. De sakkunniga hava med hänsyn

härtill funnit sig böra stanna vid att föreslå slutlönen för korpral vid

marinen (furir av 1. klassen vid armén) till ett belopp av 2,340 kronor.

A de 1,200 kronor, varmed denna lön överstiger grundlönen, skulle utgå

dyrtidstillägg med 897 kronor 60 öre och sammanlagda kontanta avlöningen

alltså utgöra 3,237 kronor 60 öre. Härtill måste dock läggas det

beräknade nuvarande värdet av manskapets naturaunderhåll, eller 1,656

kronor, varigenom avlöningsförmånernas sammanlagda värde uppbringas

till 4,893 kronor 60 öre. Ökningen i avlöning för eu korpral, som uppnått

slutlön och befordras till underofficer av 3. graden med placering i

Karlskrona, skulle alltså bliva endast (5,097:40 — 4,893:60=) 203 kronor

80 öre, ett belopp, som emellertid ökas, dels i den mån det verkliga

värdet av naturaunderhållet sjunker under det nu beräknade, dels ock

för de fall, att vederbörande underofficer tillhör dyrare ortsgrupp än

gruppen D.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Inom nu angivna gränser, 1,140 kronor, motsvarande begynnelselönen

för menig, samt 2,340 kronor, motsvarande slutlönen för furir av

1. klassen vid armén, resp. korpral vid marinen, hava de sakkunniga

härefter haft att fastställa lönerna inom de särskilda lönegraderna i löneskalorna.

Beträffande de synpunkter, som härvid varit vägledande för

de sakkunniga, vilja de sakkkunniga framhålla följande.

Vad därvid först angår armén, är vid bestämmandet av storleken av

de efter viss tjäustetid utgående löneförhöjningarna inom resp. lönegrader

att uppmärksamma, att den första anställningen för arméns manskap i regel

sker för en tid av två eller tre år. Då det är av stor vikt att söka förmå det

manskap, vars anställningstid utgår vid nämnda perioders slut, att i största

möjliga utsträckning taga förnyad anställning, hava de sakkunniga ansett

lämpligt att tillmäta löneförhöjningarna efter andra och tredje anställningsårens

utgång något högre än övriga löneförhöjningar. Särskilt är

härvid att märka, att personalens grundläggande utbildning efter det

tredje årets slut i stort sett är avslutad samt att manskapet därefter är lämpat

att tjänstgöra såsom underbefäl. Löneförhöjningarna efter resp. 24 och 36

månaders tjänst för menig, vice korpral och korpral hava på grund

härav föreslagits till 180 kronor. Med hänsyn till grunderna för löneskalornas

anordnande måste den förhöjning av begynnelselönen, som

skall utgå till furir av 2. eller 1. klassen efter eu tjänstetid av 36

månader, även utgöra 180 kronor. Övriga löneförhöjningar efter viss

tids tjänst hava däremot begränsats till 120 kronor, med undantag av

den för furirer av 1. och 2. klassen medgivna sista löneförhöjningen,

vilken ansetts ytterligare böra inskränkas och upptagits till allenast

96 kronor.

Vidkommande därefter avvägandet av avlöningsbeloppen de olika

lönegraderna emellan hava de sakkunniga ansett att, då vicekorprals(vicekonstapels-)

betällningar — utom för musik|>ersonalen — icke förefinnas

vid kavalleriet eller artilleriet, utan befordran vid dessa vapen sker

direkt till korpral (konstapel), skillnaden mellan menigs och vicekorprals

avlöningsförmåner bör vara tämligen obetydlig. Däremot synes avståndet

i avlöningshänseende böra vara större mellan vicekorprals- och korpralsbeställningarna

samt särskilt mellan korprals- (konstapels-) och furirsbeställningarna

av 2. graden, emedan det i båda dessa fall är synnerligen

viktigt att förmå personalen att kvarstanna i tjänst så länge, att befordran

till korprals-, resp. furirsbeställning av 2. klassen kan vinnas. Av skäl,

för vilka i annat sammanhang redogjorts (sid. 94 o. 95), hava de sakkunniga

däremot ansett, att den nuvarande stora skillnaden i avlöningsförmåner

mellan furirsbeställningarna av 1. och av 2. klassen bör avsevärt minskas.

Lönebelopp

för arméns

manskap.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

I enlighet med nu angivna grunder hava avlöningsbeloppen för de

olika lönegraderna bestämts på sådant sätt, att vid befordran från lägre

till högre lönegrad följande förhöjningar i avlöningen skulle äga

rum, nämligen: vid befordran från menig till vicekorpral 84 kronor, från

vicekorpral till korpral 108 kronor, (från menig direkt till korpral 192

kronor), från korpral till furir av 2. klassen 120 kronor och från furir

av 2. klassen till furir av 1. klassen 72 kronor.

Av nedanstående löneplan för arméns manskap framgå beloppen av

såväl begynnelselönen för de särskilda lönegraderna som ock den förhöjda

lön, för helt år räknat, som tillkommer beställningshavare efter viss

tjänstetid inom varje lönegrad.

Löne-

grad.

Beställningshavare.

Begyn-

nelselön.

Lön efter en

tjänstetid av

24 må- nader.

36 må- nader.

48 må- nader.

60 må- nader.

72 må- nader.

84 må- nader.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

5

Furir av 1. klassen........

1,704

1,704

1,884

2,004

2,124

2,244

2,340

4

» » 2. » .........

1,632

1,632

1,812

1,932

2,052

2,172

2,268

3

Korpral ........................

1,332

1,512

1,692

1,812

1,932

—

—

2

Vicekorpral ..................

1,224

1,404

1,584

1,704

—

—

—

1

Menig..........................

1,140

1,320

1,500

1,620

—

—

—

Lönebelopp

för marinens

manskap.

Beträffande de lönebelopp för marinens manskap, vilka inom

ovan angivna gränser, nämligen 1,140 kronor såsom begynnelselön

för menig och 2,840 kronor såsom slutlön för korpral, böra utgå inom

vardera lönegraden, hava i viss mån andra principer måst tillämpas än

de, som använts för arméns manskap. Anledningen härtill har varit de

skiljaktigheter i löneskalorna, som betingats av de förut omnämnda olikheterna

i organisatoriskt hänseende mellan arméns och marinens manskap.

Det inom marinen framträdande behovet att under en avsevärd tid i

tjänst kvarhålla det meniga manskap, som förvärvat viss högre tjenstbarhet,

nödvändiggör sålunda betydligt flera avlöningsförhöjningar än

som erfordras för arméns meniga manskap och dess två lägsta underbefälsgrader.

På sätt i det föregående framhållits, skulle avlöningsförhöjningarna

för de meniga vid marinen fortlöpa lika länge som för korpralerna,

d. v. s. till och med början av 9. tjänståret. Enär löneförhöjning

vid marinen, i olikhet med vad som gäller beträffande armén,

erfordras redan från och med 2. tjänståret, då uppflyttning sker från

3. klass sjöman (kustartillerist) till 2. klass sjöman (kustartillerist), men

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

■däremot den vid armén erforderliga löneökningen från början av 3. tjänståret

är obehövlig med hänsyn till tidslängden för första anställningen vid

marinen, hava löneförhöjningarna för de meniga vid marinen — till antalet

icke mindre än 7 — delvis måst bestämmas till relativt små belopp.

De två första löneförhöjningarna, vilka äro avsedda att inträda med

ingången av 2. och 4. tjänståren, hava emellertid ansetts böra ur rekryteringssynpunkt

sättas till så höga belopp som 180, resp. 240 kronor.

De övriga förhöjningarna för de meniga, vilka utgå med ingången av

vart och ett av 5.—9. åren, hava genomgående föreslagits till 96

kronor. Slutlönen för menig uppbringas härigenom från 1,140 kronor

med (180 + 240 + 5 x 96 =) 900 kronor till 2,040 kronor.

Enligt vad förut nämnts, har begynnelselönen för korpral beräknats

kunna — ehuru visserligen i undantagsfall — ernås under 3. tjänståret.

Avlöningsskillnaden vid befordran från menig till korpral vid

marinen har emellertid, med hänsyn till att flera befälsgrader än korpralsgraden

icke finnas vid marinen, måst bestämmas betydligt högre än skillnadsbeloppen

i avlöning för arméns olika underbefälsbeställningar, och har

densamma upptagits till 300 kronor. Begynnelselönen för korpral föreslås

därför av de sakkunniga till summan av menigs lön under 3. tjänståret,

1,320 kronor, och 300 kronor, eller 1,620 kronor. Avlöningsförhöjningarna

för korpralsbeställningarna efter viss tjänstetid äro enligt

grunderna för löneskalornas anordnande avsedda att utgå efter samma

intervaller och med enahanda belopp som för det meniga manskapet

samt utgöra följaktligen 240 kronor vid början av 4. tjänståret och 96

kronor vid början av vart och ett av 5.—9. tjänståren. Genom att till

nyss angivna begynnelselön av 1,620 kronor lägga de föreslagna löneförhöjningarna,

240 kronor + 5 x 96 kronor eller 720 kronor, erhålles den

föreslagna slutlönen för korpral, 2,340 kronor.

Av nedanstående löneplan för marinens manskap framgå beloppen

av såväl begynnelselönen för de båda lönegraderna som ock den förhöjda

lön, för helt år räknat, som tillkommer beställningshavare efter

Lön e

f t e r

en tjänstetid av

Löne-

grad.

Beställningshavare.

Begyn-

nelselön.

12 må- nader.

36 må- nader.

48 må- nader.

60 må- nader.

72 må- nader.

84 må- nader.

96 må- nader.

2

Korpral...............................

Er.

1,620

Kr.

1,620

Kr.

1,860

Kr.

1,956

Kr.

2,052

Kr.

2,148

Kr.

2,244

Kr.

2,340

1

Menig....................................

1,140

1,320

1,560

1,656

1,752

1,848

1,944

2,040 !

15

3260 20

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

i §.

Reglementets

omfattning.

IY. Specialmotivering för de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente

för arméns och marinens manskap m. m.

I det föregående hava de sakkunniga redogjort för grunderna

för det nya lönesystem, som ansetts böra genomföras för arméns och

marinens manskap. Av denna redogörelse framgår, att avlöningsförhållandena,

utan några rubbningar av gällande organisation, kunnat

ordnas efter i huvudsak enhetliga regler för såväl armén som marinen..

Aven vid utformandet av de erforderliga närmare bestämmelserna för

tillämpningen av omförmälda regler har det visat sig, att skiljaktigheterna

i organisationen av de båda försvarsgrenarna icke lägga hinder

i vägen för, att dessa bestämmelser inpassas i ett gemensamt avlöningsreglemente.

I det följande skall lämnas en redogörelse för grunderna för nämnda,

bestämmelser, i den mån desamma icke framgå redan av den allmänna

motiveringen.

Förut har omförmälts, att manskapets fasta avlöning, liksom för

närvarande är fallet, skall utgöras dels av kontant lön och dels av vissa

förmåner in natura. Därjämte skall manskapet äga åtnjuta en de! förmåner,

såsom extra gottgörelse för tjänstgöring i vissa befattningar eller

eljest av särskilt krävande art eller ock såsom ersättning för utgifter i

tjänsten. Hänvisning har i 1 § lämnats till de paragrafer i avlöningsreglementet,

vari de olika avlöningsförmånerna omhandlas.

Reglementets bestämmelser hava ansetts böra begränsas till manskapets

tjänstgöring under fred. Därvid hava de sakkunniga förutsatt,

att, i likhet med vad som tidigare varit gällande, särskilda stadganden

kunna bliva erforderliga rörande manskapets avlöning på krigsfot. De

sakkunniga hava emellertid icke ansett det tillkomma dem att avgiva

något förslag i sistnämnda hänseende, sedan bestämmelserna i reglementet

för avlöning vid armén på krigsfot den 28 juni 1918 samt

förordningen samma dag med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner

m. m. vid marinen på krigsfot med utgången av år

1919 upphört att gälla. 1 förevarande paragraf har följaktligen endast

intagits stadgande därom, att rörande manskapets avlöning på krigsfot

skall gälla vad därom må vara särskilt stadgat.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

För de grunder, som tillämpats vid uppgörandet av de i denna

paragraf upptagna särskilda löneplanerna, bär fullständig redogörelse

lämnats i det föregående. Här lärer endast behöva påpekas, att den

under löneplanen för arméns manskap införda anmärkning funnits erforderlig

på grund därav, att i vederbörliga stater för de beställningar,

som uppförts för musikpersonalen och de för olika yrkesbefattningar

avsedda beställningsmännen, upptagits benämningar, avvikande från dem,

som beteckna de vanliga militära graderna.

I den allmänna motiveringen har omförmälts, att de av de sakkunniga

föreslagna löneskalorna för olika slags beställningshavare äro

grundade dels på särskilda, efter vissa tidsintervaller inträdande avlönings

förhöjningar och dels på skalornas ingripande i varandra på sådant

sätt, att vid befordran från lägre till högre tjänst tjänstetid i den lägre

tjänsten får tillgodoräknas för löneuppflyttning i den högre tjänsten.

I sådant avseende hava de sakkunniga i 1 mom. av förevarande paragraf

intagit bestämmelse därom, att såsom tjänstetid skall beräknas tiden från

tillträdandet av första fasta anställning vid armén, resp. flottan eller kustartilleriet.

Härvid må tid, varunder beställningshavare haft avsked från

krigsmakten, givetvis icke tillgodoräknas honom såsom tjänstetid; och har

uttryckligt stadgande härom intagits i 5 mom. Vissa redan gällande

författningsföreskrifter ävensom för beställningshavare i särskilda fall

förekommande tjänstgöringsförhållanden betinga emellertid en del speciella

föreskrifter för tjänstetidens beräknande. Dessa föreskrifter hava av de

sakkunniga intagits i 2—5 mom. av förevarande paragraf.

I kungörelsen den 24 mars 1916 angående antagande och avskedande

av volontär (fast anställt manskap) vid armén, med undantag av

musikvolontär, stadgas, att tiden för den första anställningen såsom

volontär skall bestämmas till 2, 3 eller 4 år, räknat från och med den

1 nästföljande november, dock att volontär må antagas intill den 15

januari påföljande år, därest regements-(kår-)chef finner honom kunna

deltaga i och tillgodogöra sig pågående soldatutbildning (motsvarande

utbildning). I sådant fall minskas tiden för avtalet med den tid, som

förflutit sedan föregående 1 november; och räknas anställningstiden från

och med den 1 i månaden näst efter den, under vilken avtalet träffas,

till och med den 31 oktober det år, under vilket avtalet utgår.

Enligt kungörelsen den 31 december 1907 angående antagning av

manskap vid flottans sjömanskår genom kontrakt sker antagningen för

en tjänstetid av minst 3 år 6 månader och högst 6 år, dock så att

2 §.

Löneplaner.

3 §.

Beräkning av

tjänstetid

m. m.

3 § 2 mom.

1 stycket.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

3 § 2 mom.

2 stycket.

3 § 3 mom.

1 och 2

styckena.

tjänstetiden alltid kommer att utgå den 31 oktober. Tjänstetiden räknas

i varje fall från och med den första dagen i månaden näst efter den,

i vilken tjänstgöringen tagit sin början, för såvitt icke tjänstgöringen

börjat den 1 i månaden, i vilket fall tjänstetiden räknas från och med

denna dag. Ehuru särskilt stadgande icke meddelats därom, att antagning

vid flottan må kunna ske från senare tidpunkt under anställningsåret

än den 1 november, torde dock, under förutsättning att den anställde

kan deltaga i pågående rekrytutbildning, hänsyn till sådant förhållande

givetvis även här kunna tagas vid antagningen.

Beträffande manskapet vid kustartilleriet finnas i kungörelsen den

19 maj 1917 angående antagning av manskap genom kontrakt meddelade

bestämmelser, vilka i huvudsak överensstämma med dem, som

gälla för arméns manskap.

För vinnande av största möjliga enkelhet i tillämpningen vid tjänstetidens

beräknande hava de sakkunniga ansett sig böra såsom allmän

regel uppställa, att kontraktsanställd beställningshavare, som tillträtt sin

första anställning senare än vid början av ett anställningsår eller den 1

november, likväl må, därest han befunnits kunna tillgodogöra sig den

vid tillträdandet av anställningen pågående soldatutbildning, rekrytutbildning

eller motsvarande utbildning, efter vederbörande regements-(kår-)

chefs prövning kunna få i fråga om rätt till avlöningsförhöjning räkna

tjänstetid från och med anställningsårets början.

Enligt gällande villkor för tilldelande av avskedspremier åt manskap,

som efter viss tjänstetid erhåller avsked utan att samtidigt beredas

civilanställning i statens tjänst, får i tjänstgöringstid inräknas värnpliktstjänstgöring,

vapenövningsuppehåll och tjänstledighet däri inbegripna. I

anslutning härtill hava de sakkunniga funnit skäligt, att ett stadgande

meddelas därom, att den, som före tillträdandet av fast anställning tjänstgjort

såsom värnpliktig, må efter vederbörande regements-(kår-)chefs

prövning kunna få såsom tjänstetid för vinnande av avlöningsförhöjning helt

eller delvis tillgodoräkna sig den tid, varunder han undergått utbildning

såsom värnpliktig.

Då principen därom, att likvärdig tjänstgöring bör få tillgodoräknas

för löneuppflyttning, numera vunnit allt större tillämpning inom statsförvaltningen,

synes jämväl vid beräknande av tjänstetid för manskap

vid armén, resp. flottan eller kustartilleriet böra tagas hänsyn till hela

den verkliga tjänstgöringstiden vid samma truppslag av armén, resp.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

vid flottan eller kustartilleriet, även om tjänstgöringen fullgjorts vid olika

truppförband eller vid olika stationer.

Har beställningshavare, som tagit fast anställning vid något av arméns 3

truppförband, tidigare tjänstgjort vid annat truppslag av armén eller vid

marinen, torde det böra ankomma på vederbörande regements-(kår-)chef

att pröva, i vad mån den tidigare tjänstgöringen må räknas den anställde

till godo såsom tjänstetid. Enahanda prövningsrätt hava de sakkunniga

funnit böra tillkomma kår- (regements-)chef i fråga om tillgodoräknande

för den, som tagit anställning vid flottan, resp. kustartilleriet,

av tjänstgöring, som tidigare fullgjorts, i förra fallet vid kustartilleriet

eller armén och i senare fallet vid flottan eller armén.

Förutom de bestämmelser rörande beräknande av tjänstetid, som 3

föreslagits i 2 och 3 mom., hava de sakkunniga funnit sig böra under

4 mom. upptaga ett särskilt stadgande om tillgodoräknande för visst

manskap vid marinen av extra tjänstetid.

I nu gällande stat för flottans sjömanskår är under anmärkning 6

intagen en bestämmelse av följande lydelse:

»Vid beräkning av tjänstetid vid sjömanskåren äger den, som karlskrivits

från skeppsgossekåren eller i egenskap av värnpliktig tjänstgjort

vid flottan eller före anställningen varit inmönstrad till sjöfart eller antagits

i högre lönegrad än den lägsta, att tillgodoräkna sig extra tjänstetid

enligt de bestämmelser, som av Konungen meddelas.»

Likaså finnes i staten för kustartilleriet införd en anmärkning 7, så

lydande:

»Vid beräkning av tjänstetid vid kustartilleriet äger den, som i egenskap

av värnpliktig tjänstgjort vid detta vapen eller antagits i högre

lönegrad än den lägsta, att tillgodoräkna sig extra tjänstetid enligt de

bestämmelser, som av Konungen meddelas.»

I den mån dessa bestämmelser avse tillgodoräknande av extra tjänstetid

för den, som före vinnande av fast anställning tjänstgjort såsom

värnpliktig, torde icke erfordras några specialbestämmelser för marinen

utöver dem, som upptagits i 3 § 2 mom. 2 stycket. För övriga nu

angivna fall hava de sakkunniga ansett ett stadgande böra inflyta i avlöningsreglementet

av innehåll, att vid beräkning av tjänstetid beställningshavare

vid marinen må, därest han karlskrivits från skeppsgossekåren

eller före vinnande av anställning genom kontrakt varit inmönstrad

till sjöfart eller vid antagning i beställning såsom menig hänförts till

högre tjänstbarhetsklass än den lägsta, tillgodoräkna sig extra tjänste
-

§* 3 mom.

3 stycket.

§ 4 mom.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

tid enligt de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas. Detta stadgande

avviker från nu gällande bestämmelser allenast därutinnan att, då

enligt den av de sakkunniga föreslagna löneplanen för marinens manskap

endast upptagits två lönegrader — för meniga och korpraler —

och det ej synts lämpligt, att manskap direkt antages till den högre

lönegraden, tillgodoräknandet av extra tjänstetid begränsats till dem,

som antagits såsom menigt manskap och för detta manskap reglerats

efter uppnådd tjänstbarhetsklass.

De nu gällande föreskrifterna i förevarande ämne återfinnas, vad

sjömanskårens manskap beträffar, i reglementet för marinen, del I § 38

mom. 6, däri stadgats, att följande extra tjänstetid får tillgodoräknas:

av den, som karlskrivits från skeppsgossekåren, 12 månader, därest

han övergått till sjömanskåren såsom 2. klass sjöman, men eljest 3

månader; av den, som antagits till 2. klass sjöman, 18 månader, därest

han antagits till 3. lönegraden, men eljest 12 månader; av den, som

antagits till 1. klass sjöman, 36 månader; samt av den, som vid antagningen

varit inmönstrad till sjöfart under minst 12 månader, hälften av

den tid han sålunda varit inmönstrad, dock högst 8 månader.

Beträffande manskap vid kustartilleriet är rörande beräknande av

extra tjänstetid för den, som antagits i högre lönegrad än den lägsta,

i reglementet för marinen, del III 32 § 2 mom., stadgat, att följande

tider må tillgodoräknas: av den, som antagits med avlöning i 3. lönegraden,

18 månader; av den, som antagits med avlöning i 2. lönegraden,

36 månader; samt av den, som antagits med avlöning i 1.

lönegraden, 72 månader.

De sakkunnigas förslag till avfattning av förevarande mom. i 3 §

av avlöningsreglementet kommer givetvis att kräva ändringar av omförmälda

föreskrifter i reglementet för marinen. Att härutinnan avgiva

något förslag hava de sakkunniga ansett falla utom ramen för det dem

lämnade uppdraget. I samband med genomförandet av dylika ändringar

torde även särskilda föreskrifter böra meddelas beträffande det sätt,

varpå beställningshavare, vilka redan enligt de äldre bestämmelserna

fått tillgodoräkna sig viss extra tjänstetid, skola vid övergång till de

nya avlöningsföreskrifterna få tillgodonjuta sådan tjänstetidsberäkning.

3 § 5 mom. I gällande avlöningsreglemente för kommunikationsverken föreskrives,

att tjänstårsberäkning icke må avse tid, som infallit, innan

befattningshavare fyllt 18 år. Vidare har i berörda avlöningsreglemente

såsom villkor för befattningshavares uppflyttning till högre löneklass

stadgats, att han under minst fyra femtedelar av den tjänste
-

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

tid, som erfordras för vinnande av uppflyttning, skall hava bestritt sin

■egen eller annan statens tjänst, dock att härvid icke skall föras honom

till last den tid, han åtnjutit tjänstledighet med oavkortad lön.

Enligt ovan omförmälda antagningsbestämmelser gäller såsom regel

vid såväl armén som marinen, att fast anställning genom kontrakt icke

kan vinnas förrän från och med den 1 november det år, under vilket

den anställningssökande fyller 18 år. Vad arméns musikmanskap angår

har dock i nådiga brevet den 27 oktober 1905 angående organisationen

av arméns musikpersonal medgivits, att anställning må ske redan under

det år, då den anställningssökande uppnår 16 års ålder. Till vinnande av

likställighet i förevarande hänseende för allt kontraktsanställt manskap

lärer enligt de sakkunnigas mening böra föreskrivas, att såsom tjänstetid

icke må för sådant manskap beräknas tid, som infallit före den 1 november

det år, under vilket beställningshavare fyllt 18 år. Denna föreskrift bör

emellertid icke gälla det manskap vid sjömanskåren, som vinner fast

anställning genom karlskrivning från skeppsgossekåren, utan lärer vid

utfärdandet av de föreskrifter om tillgodoräknande av extra tjänstetid,

som må komma att meddelas på grund av stadgandet i 3 § 4 inom.,

beträffande sådant manskap hänsyn icke böra tagas till levnadsåldern

vid karlskrivningen.

De sakkunniga hava vidare icke funnit sig kunna i oförändrad form

upptaga det i kommunikationsverkens avlöningsreglemente förekommande

stadgandet, att beställningshavare skall hava tjänstgjort under minst

fyra femtedelar av den för löneuppflyttning erforderliga tjänstetiden.

Tillämpningen av en dylik föreskrift synes nämligen kunna föranleda

viss omgång för de myndigheter, som hava att besluta i fråga om löneutbetalningarna

till manskapet. I stället hava de sakkunniga ansett uttryckligen

böra angivas, vilka tider icke få tillgodoräknas vid tjänstetidsberäkningen.

Sådana tider äro de, då beställningshavare haft avsked,

undergått straffarbete eller fängelsestraff eller varit rymd. Däremot har

ej ansetts nödigt att i förevarande avseende taga hänsyn till tid, då

någon hållit sig undan eller undergått arreststraff. Vidare bör för beställningshavare,

vars uppflyttning till högre löneklass är i fråga, tillgodoräknande

icke ske för tid, varunder han icke tjänstgjort på grund av sjukdomsförhinder

eller eljest åtnjuten ledighet, därest denna tid haft någon

längre varaktighet. I huvudsaklig anslutning till förenämnda stadgande

i kommunikationsverkens avlöningsreglemente har i sådant hänseende

ansetts böra stadgas att, om sjukdomshindret eller ledigheten varat under

mer än 75 dagar av ett och samma anställningsår, den överskjutande

tiden skall, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar,

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

3 § 6 mom.

3 § T mom.

avräknas vid tjänstetidsberäkningen, dock endast under förutsättning att

vederbörande under nämnda överskjutande ledighetstid haft skyldighet

att vidkännas sådant avdrag å lönen, som föreskrivits i reglementsförslagets

4 § eller 5 § 1 mom.

Enligt nu gällande stater för vissa av arméns infanteriregementen

är endast halv dagavlöning beräknad för viss del av musikmanskapet.

Anledningen härtill har varit den att, innan nämnda regementen vorokasernerade,

musikpersonalen icke ansågs behöva vara inkallad till tjänstgöring

året om. Ehuru kaserneringen numera i huvudsak genomförts,,

har emellertid ändring i nämnda förhållande icke inträtt, enär en omorganisation

av arméns musikpersonal under en lång följd av år stått och

alltjämt står på dagordningen. De sakkunniga hava visserligen, enligt

vad som föreslås i 5 § 3 mom., måst utgå från att musikmanskap, som

av nu avgiven anledning tvångspermitteras, under tiden icke kan få

bibehålla oavkortad lön, men å andra sidan hava de sakkunniga funnit

självfallet, att sådan tid i allt fall icke rättvisligen bör föras samma

manskap till last i fråga om beräknande av tjänstetid för vinnande av

löneuppflyttning. Stadgande härom har jämväl upptagits i förevarande

mom.

Enligt avlöningsreglementet för kommunikationsverken sker uppflyttning

till högre löneklass vid ingången av kalenderkvartalet näst.

efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden

i den lägre löneklassen tilländagått. Tidsintervallerna mellan löneförhöjningarna

äro i dessa fall bestämda till tre år. Med hänsyn därtill

att enligt de sakkunnigas förslag löneförhöjningarna för arméns manskap

i regel skola få tillträdas efter ettåriga intervaller, synes tiden för tillträdandet

av de i nu förevarande avlöningsreglemente medgivna löneförhöjningarna

lämpligen böra bestämmas till början av kalendermånaden

näst efter den, varunder den för sådan förhöjning stadgade tjänstetiden

tilländagått.

Då menigt manskap synes böra få tillträda aviöningsförhöjning

endast under förutsättning, att det förvärvat viss kompetens, som kan

göra dess kvarstannande i tjänsten önskvärt, synas särskilda villkor

böra uppställas, för att sådant manskap skall få tillträda löneförhöjning.

I anslutning till gällande utbildningsbestämmelser vid olika truppslag

och med beaktande av de uttalanden uti ifrågavarande hänseende, som

förekomma i de av arméns myndigheter under år 1920 avgivna yttrandena,

hava de sakkunniga funnit nämnda villkor beträffande arméns

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

manskap böra avse: vid infanteriet och trängen, att antingen hava

erhållit vicekorpralsutbildning eller innehava anställning vid musiken

eller hava uttagits till beställningsman, samt vid kavalleriet, artilleriet

och ingenjörtrupperna, att antingen hava erhållit ryttar-(artillerist-,

soldat-)utbildning och beordrats till underbefälsutbildning eller innehava

anställning vid musiken eller hava uttagits till remontryttare eller beställningsman.

I fråga om marinens meniga manskap hava de sakkunniga vid avfattandet

av motsvarande villkor ansett sig böra beakta de uttalanden i

fråga om marinens manskapsorganisation, som framlagts av marinstabschefen

i ovanberörda skrivelse den 19 november 1918. Med hänsyn härtill

hava särskilda villkor måst föreslås för vinnande av de två första löneförhöjningarna.

Beträffande den första löneförhöjningen har det ansetts

lämpligt att, liksom nu gäller i fråga om uppflyttning från 3. klass sjöman

(kustartillerist) till 2. klass sjöman (kustartillerist), stadga såsom villkor,

att beställningshavaren erhållit rekrytutbildning. Vidkommande den andra

löneförhöjningen har föreskrivits såsom villkor, att vederbörande erhållit

fullständig eller avkortad korpralsutbildning.

I det för kommunikationsverken gällande avlöningsreglementet har 3

såsom villkor för uppflyttning till högre löneklass stadgats, att uppskov

med uppflyttningen icke prövats böra äga rum med hänsyn till mindre

väl vitsordad tjänstgöring under den tid, tjänsteman tillhört lägre löneklass,

dock att i tjänsten begången förseelse, för vilken tjänstemannen

särskilt bestraffats, härvid icke må i och för sig räknas honom till last.

I nämnda reglemente föreskrives därjämte, att beslut om uppskov med

löneuppflyttning skall avse viss tid, minst ett kalenderkvartal samt högst

ett år, ävensom att, om tjänsteman först efter viss tids uppskov blivit

uppflyttad till högre löneklass, vederbörande verks styrelse sedermera

må, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna

förordna, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga såsom

tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat.

Då beträffande manskap vid krigsmakten en av förutsättningarna

för befordran från lägre till högre beställning är, att vederbörande ådagalagt

gott uppförande i tjänsten, samt prövningen härav tillkommer den

regements-(kår-)chef, i vars hand befordringsrätten blivit lagd, hava de

sakkunniga ansett hinder icke böra möta, att åt sådan befälhavare lämnas

befogenhet att bestämma, huruvida honom underlydande manskap under

sin tjänstgöring ådagalagt sådant uppförande, att vederbörande bör komma

i åtnjutande av löneuppflyttning efter den i avlöningsreglementet för

varje fall stadgade tjänstetiden.

8 och 9.

mom.

3260 20

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Med anledning härav hava de omständliga föreskrifter i förevarande

ämne, som meddelats för kommunikationsverkens personal, icke ansetts

erforderliga i avlöningsreglementet för arméns och marinens manskap,

utan hava de sakkunniga i 8 och 9 mom. av 3 § allenast intagit föreskrifter

därom, att beställningshavare, vars tjänstgöring vederbörande

regements-(kår-)chef finner icke vara av beskaffenhet att kunna väl vitsordas,

icke må tillträda löneförhöjning, ävensom att, därest beställningshavare

med tillämpning av 8 mom. först efter viss tids uppskov tillträtt löneförhöjning,

vederbörande chef må, om hans fortsatta tjänstgöring anses

böra föranleda därtill, kunna bestämma, att beställningshavaren för tillträdandet

av ytterligare löneförhöjning skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna

sig jämväl den tid uppskovet varat. Sistnämnda stadgande

har jämväl ansetts böra tillämpas på manskap, som på grund av föreskriften

i 7 mom. av förevarande paragraf först efter viss tids uppskov

fått tillträda löneförhöjning.

Avdi4 §- Såsom i den allmänna motiveringen omförmälts, hava de sakkunniga

iVvissaPfann föreslagit, att den nu utgående dagavlöningen skulle uppgå i lönen.

Med anledning härav hava de sakkunniga funnit, att det nu tillämpade

förfaringssättet att genom bestämmelser om dagavlöningens innehållande

reglera frågan, huru stor del av avlöningen skäligen bör få bibehållas

av manskapet under tid, då detsamma icke tjänstgör, bör ersättas med

stadganden om särskilda till vissa belopp för dag bestämda avdrag på

lönen.

AbeioS6nS • Storleken av nämnda avdrag hava de sakkunniga funnit böra i möj0

opp'' ligaste mån bestämmas efter de grunder, som i sådant avseende kommit

till uttryck i avlöningsreglementet för kommunikationsverken. Enligt

dessa grunder är den del av lönen, som vid ledighet skall avstås, procentiskt

sett mindre för de lägre avlönade än för de högre avlönade tjänstemännen.

Beloppet av det avdrag på lönen, som vid ledighet äger rum

för kommunikationsverkens lägst avlönade tjänstemän — eller för dem,

vilkas lön inom ortsgruppen A utgör 1,980 kronor för år — har bestämts

till 1 krona för dag. Då det högst avlönade manskapet vid armén och

marinen enligt de sakkunnigas förslag beträffande den kontanta lönen

bliva ungefär likställda med nämnda tjänstemän vid kommunikationsverken,

hava de sakkunniga upptagit löneavdragets belopp till 1 krona

för det manskap, vars årslön föreslagits till över 2,000 kronor. Avdragen

för det lägre avlönade manskapet hava ej ansetts böra i vidare

mån graderas, än att de upptagits till 75 öre för personal med årslön,

som överstiger 1,500 kronor, men icke 2,000 kronor, samt till 50 öre

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

för personal med årslön, som icke överstiger 1,500 kronor. I stort sett

skulle avdragsbeloppen för vederbörande manskapskategorier komma att

motsvara beloppet av den dagavlöning jämte utgående förhöjning därav,

som för närvarande innehålles vid olika slag av ledighet.

Åven vid avfattandet av föreskrifterna i förevarande paragraf rörande

de fall, då avdrag å lönen skulle förekomma, hava de sakkunniga

ansett sig böra såvitt möjligt följa motsvarande bestämmelser i avlöningsreglementet

för kommunikationsverkens personal. Att här fullständigt

redogöra för nämnda bestämmelser hava de sakkunniga icke

funnit vara erforderligt, utan torde i detta avseende få hänvisas till

nämnda reglemente. 1 viss mån hava dock nu gällande grunder för dagavlöningens

innehållande vid ledighet beträffande manskapet måst vara

vägledande, och anse de sakkunniga sig därför böra här i korthet

redogöra för dessa grunder.

Enligt arméns nu gällande avlöningsreglemente äger arméns manskap

åtnjuta den i stat anvisade dagavlöningen under all tjänstgöring

— färd i trupp samt in- och utryckningsdagar till vapenövningar och

skolor däri inräknade — ävensom under överliggningsdagar till följande

vapenövning, skola eller kommendering.

Den, som undergår arrest med förbud att göra tjänst eller annat

frihetsstraff eller hålles häktad för brott, håller sig undan eller är rymd,

får icke under tiden uppbära dagavlöning. Å andra sidan får den, som

för enskilda angelägenheter erhållit tjänstledighet under högst 14 dagar

i en följd, under tiden bibehålla nämnda förmån.

Vidare har föreskrivits att, om någon till följd av sjukdom, som

han utan eget förvållande ådragit sig under tjänstgöring, är förhindrad att

förrätta sin tjänst, får dagavlöning bibehållas under en tid, ej överstigande

två månader för varje sjukdomsfall. Om sjukdomshindret varar

längre tid än två månader, beror på prövning av arméförvaltningens

civila departement, huruvida på grund av bevekande omständigheter

dagavlöning må, dock under ytterligare högst fyra månader, behållas

eller skall i sin helhet eller till någon del avstås. I övriga fall ankommer

det på Kung]. Maj:ts beprövande, i vad mån dagavlöning må

under sjukdomstiden bibehållas.

Den, som åtnjuter ersättning på grund av förordningen den 18 juni

1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

får emellertid, oberoende av nu nämnda föreskrifter, icke

uppbära dagavlöning under någon del av den tid, då sådan ersättning

utgår.

Nuvarande

bestämmelser

om dagavlöning.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Tjänstledighetsavdrag

vid kommunikationsverken.

Av riksdagen från och med den 1 november 1919 medgiven tillfällig

förhöjning i dagavlöningen för manskapet vid armén bibehålies

eller avstås enligt samma regler, som gälla i fråga om den ordinarie

dagavlöningen.

Bestämmelser rörande dagavlöning till flottans och kustartilleriets

manskap äro meddelade i reglementet för marinen del I och del III samt

innehålla i huvudsak följande.

Dagavlöning åtnjutes av manskapet under tjänstgöring från och

med dagen näst efter den, då antagningen ägt rum, till och med avgångsdagen.

Den, som åtnjuter tjänstledighet för sjukdom eller som av sjukdom

hindras att förrätta sin tjänst, är icke skyldig att frånträda dagavlöningen,

förrän för varje sjukdomsfall frånvaron från tjänstgöringen av nu

nämnd orsak överskjuter 180 dagar. Tjänstledighet för hälsans vårdande

anses icke föranledd av sjukdom. Annan än för sjukdom beviljad

ledighet under högst 14 dagar i en följd medför icke förlust av dagavlöning,

men vid sådan ledighet av längre tid än 14 dagar i en följd

innehålles dagavlöning för den överskjutande tiden.

Vid kustartilleriet innehålles därjämte dagavlöning för den, som

hålles häktad för brott eller är rymd eller som undanhåller sig under

längre tid än 24 timmar eller undergår arrest utan tjänstgöringsskyldighet,

fängelse eller straffarbete. Motsvarande regler lära även tillämpas

vid° flottan på grund av föreskriften, att dagavlöning såsom regel blott

utgår under tjänstgöring. Blir häktad frikänd, skall vad av dagavlöningen

innehållits till honom utbetalas.

De grunder, efter vilka bibehållandet av oavkortad lön och avdrag

å lönen reglerats i kommunikationsverkens avlöningsreglemente, avvika

i väsentliga delar från nu anförda bestämmelser rörande bibehållande

eller frånträdande av dagavlöning för fast anställt manskap vid krigsmakten.

Orsakerna härtill äro delvis att söka i organisatoriska förhållanden.

I fråga om avlöningens utgående under sjukdomshinder äro

avlöningsbestämmelserna vid kommunikationsverken i viss mån anslutna

till bestämmelserna i lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17

juni 1916. För arméns och marinens manskap har åter måst tagas

hänsyn till föreskrifterna i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring. Beträffande

reglerandet av avlöningen under tjänstledighet av annan orsak än

sjukdom har för de civila verkens personal varit bestämmande dels den

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

rätt till semester, som tillkommer civila befattningshavare, dels det förhållandet,

att inom den civila förvaltningen vid förfall för befattningshavare

särskild ersättare (vikarie) i regel måste fdrordnas för befattningens

bestridande. I fråga om den militära personalen, enkannerligen

manskapet, gäller däremot i detta hänseende, dels att tjänstgöringsförhållandena

i allmänhet icke föranleda något behov därav, att semester

såsom en regelbundet återkommande vilotid beredes personalen, dels ock

att under vissa perioder (såsom vid helger o. dyl.) regelbundet inträffa

sådana uppehåll i de utbildningskurser, i vilka manskapet deltager såsom

elever eller instruktörer, att ledighet därunder kan medgivas manskapet,

utan att arbetets jämna gång behöver bliva lidande därav.

I 4 § angivas reglerna för lönens utgående under sjukdom, och

har därvid i 1 mom. upptagits de fall, då sjukdomen icke är av

den art, att den militära tjänstgöringen, enligt vad i förordningen den

18 juni 1909 sägs, skäligen kan antagas hava bidragit till densamma.

För tid, då sådan sjukdom varat, dock högst under 45 dagar av ett och

samma anställningsår, har oavkortad lön ansetts böra utgå. Härigenom

skulle det fast anställda manskapet så till vida bliva fördelaktigare ställt

än kommunikationsverkens personal, att bibehållande av oavkortad lön

för sistnämnda personal under sjukdomstid medgivits blott under högst

så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledighet för sjukdom tilllika

med semester icke överstiger 45 dagar. Detta försteg för manskapet

har föranletts därav, att semester av förut angiven orsak icke

ansetts böra införas för manskapet; och den ledighet med bibehållande

av oavkortad lön, som, enligt vad här nedan (5 § 1 mom.) sägs, bör

tillkomma manskapet, synes de sakkunniga lika litet nu som tillförne

böra sammankopplas med sjukledighet.

Från arméns nuvarande avlöningsreglemente har i förevarande mom.

upptagits föreskrift om rätt för arméförvaltningens civila departement

att pröva, huruvida på grund av bevekande omständigheter lönen

må bibehållas vid sjukdomsfall under längre tid än sammanlagt 45 dagar

under ett och samma anställningsår. Motsvarande prövningsrätt bör

naturligen tillkomma marinförvaltningen, såvitt angår marinens manskap.

Härvid har tidsbegränsningen bestämts på sådant sätt, att oavkortad

lön må enligt stadgandet i avlöningsreglementet och resp. ämbetsverks

särskilda medgivande utgå för en tid av sammanlagt högst sex månader

under ett anställningsår. För arméns manskap medför stadgandet icke

några andra mera väsentliga olikheter mot nuvarande bestämmelser än att

dels den möjlighet till ytterligare utsträckning av tiden för bibehållandet

Lön under

sjukdom, som

icke förorsakats

av

militärtjänstgöring.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Lön vid

olycksfall

och vid sjukdom,

föranledd

av militärtjänstgöring.

av oavkortad avlöning, som kan medgivas av Kung!. Maj:t, skulle bortfalla,

dels ock att, medan nu gällande bestämmelser hänföra sig till

varje särskilt sjukdomsfall, högsta ledighetstiden med oavkortad lön i

stället skulle avse samtliga under ett anställningsår inträffande sjukdomsfall.

För manskapet vid marinen innebär det föreslagna stadgandet dessutom

den begränsningen, att fastställandet av den högsta tiden för bibehållandet

av oavkortad lön gjorts beroende av marinförvaltningens prövning,

under det förmånen för närvarande är författningsenligt medgiven

under en tid av 180 dagar för varje sjukdomsfall.

Enligt avlöningsreglementet för kommunikationsverken äger tjänsteman,

som skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom blivit

hindrad tjänstgöra, åtnjuta oavkortad lön dels, om olycksfallet medfört

sjukdom, under hela den tid sjukdomen varar, dels ock om olycksfallet,

efter sjukdomens upphörande, medfört under längre eller kortare tid

bestående förlust av arbetsförmågan, under en tid av högst sex månader

från dagen för olycksfallet. För tid därutöver skall tjänstemannen vidkännas

stadgat avdrag å lönen, så framt icke Kungl. Majrt, resp. vederbörande

verks styrelse finner skäl medgiva, att sådant avdrag icke skall

äga rum eller ske med lägre belopp.

Några föreskrifter, som direkt ansluta sig till dessa bestämmelser,

hava icke kunnat föreslås av de sakkunniga redan av det skäl, att

för det militära manskapet särskilda stadganden meddelats rörande ersättning

för olycksfall i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Enligt förutnämnda förordning den 18 juni 1909 utgivas

vissa ersättningar till manskap, som skadas genom under sådan tjänstgöring

inträffat olycksfall, ävensom till manskap, som under eller efter

slutad militärtjänstgöring drabbas av sjukdom med därav följande skada

av beskaffenhet, att den militära tjänstgöringen skäligen kan antagas

hava därtill bidragit. Nämnda ersättningar utgöras dels av sjukhjälp

och dels av årlig livränta. Sjukhjälp utgår under förutsättning, att

skadan medfört väsentlig nedsättning av den skadades arbetsförmåga

under mer än tre dagar, samt utbetalas med visst belopp för varje överskjutande

dag, varunder den skadade icke varit i åtnjutande av underhåll

och vård genom militär myndighets försorg. Därest skadan medfört

för framtiden bestående förlust eller minskning i arbetsförmågan,

utgår viss årlig livränta från och med dagen efter det, att den skadade upphört

att åtnjuta såväl underhåll och vård genom militär myndighets försorg

som innehavande avlöning av statsmedel, eller under viss förutsättning

från senare tidpunkt.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Med hänsyn såväl till dessa bestämmelser som till det förhållandet,

att det militära manskapet under sin tjänstgöring lättare drabbas av

olycksfall eller sjukdom än flertalet andra statstjänare, hava de sakkunniga

i 4 § 2 mom. infört bestämmelse därom, att en var av manskapet,

vilken drabbas av olycksfall eller sjukdom, som avses i 1909 års förordning,

må åtnjuta oavkortad lön för hela den tid, han därigenom hindras

tjänstgöra, därest sjukhjälp därunder icke utgår. I fråga åter om den,

vilken åtnjuter sjukhjälp — t. ex. manskap, som under sjukdom, till

vilken den militära tjänstgöringen bidragit, avstår från rätten att begagna

sig av vård och underhåll genom militär myndighets försorg och

i stället förskaffar sig dessa förmåner på egen bekostnad — hava de

sakkunniga ansett bestämmelserna i 1 mom. 1 stycket böra äga tillämpning.

Vid avfattningen av reglementsförslagets 4 § hava de sakkunniga

jämväl tagit under övervägande, huruvida för rätten att åtnjuta oavkortad

lön vid sjukdomsfall borde bibehållas det i arméns nuvarande

avlöningsreglemente upptagna villkoret, att den sjuke icke ådragit sig

sjukdomen genom eget förvållande. Denna bestämmelse lärer hava tillkommit

för att i förevarande avseende likställa fast anställt manskap

med värnpliktiga, vilka sistnämnda vid självförvållad sjukdom hava att

vidkännas innehållandet av penningbidrag, resp. penningtillskott. Då

emellertid ifrågavarande villkor icke gäller för marinens manskap samt

ett stadgande om skyldighet för manskap att vid självförvållad sjukdom

vidkännas avdrag å lönen eventuellt kan avhålla manskap från att söka

läkarvård vid inträffande sjukdom, varigenom sanitära olägenheter kunna

vållas, hava de sakkunniga ansett sig icke böra föreslå införande av ett

sådant stadgande. Någon motsvarighet härtill förekommer för övrigt

icke i kommunikationsverkens avlöningsreglemente.

I 4 § 3 mom. har slutligen införts en från kommunikationsverkens

avlöningsreglemente hämtad bestämmelse därom, att oavkortad lön må

utgå till beställningshavare, som till förekommande av snffttofära förbjudits

att tjänstgöra.

Ehuru de militära tjänstgöringsförhållandena, på sätt förut nämnts,

icke giva anledning till att för det militära manskapet ifrågasätta någon

rätt till semester, synes det dock vara skäligt, att manskapet årligen

medgives någon tids kostnadsfri ledighet — frånsett sådan, som föranledes

av sjukdom. Hittills har ledighet av ifrågavarande art vid såväl armén

som marinen kunnat beviljas för tid, som icke överstiger 14 dagar i en följd,

och någon föreskrift om begränsning av dylik ledighet till ett bestämt

antal gånger årligen har icke varit meddelad.

5 §.

Lön under

ledighet av

annan orsak

än sjukdom.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Önskvärdheten av likställighet mellan olika grupper av statstjänare

har synts de sakkunniga böra betinga, att bestämmelse meddelas om

en högsta sammanlagda tid, varunder manskapet får åtnjuta ledighet

med oavkortad lön. De sakkunniga hava därvid ansett sig böra föreslå

en tid av 20 dagar under ett och samma anställningsår, enär denna

tid motsvarar semestertiden för sådan tjänsteman vid kommunikationsverken,

som tillhör endera av de fem lägsta lönegraderna och icke

uppnått 40 års ålder.

För manskapet, vilket i allmänhet är kasernerat, erfordras beviljande

av ledighet jämväl för sön- och helgdagar, även om militära övningar

icke pågå. Vid sådant förhållande hava de sakkunniga i 5 §

1 mom. intagit bestämmelse därom, att oavkortad lön i varje fall skall

utgå vid ledighet, som beviljas manskap för sön- eller helgdag. Att

något avdrag icke bör ifrågakomma för allenast del av tjänstgöringsdag

eller vad som enligt tjänstgöringsreglementet för armén är att hänföra

till permission, hava de sakkunniga ansett vara självfallet.

Vid ledighet utöver 20 dagar eller den längsta tid, varunder oavkortad

lön skulle få bibehållas, bör enligt de sakkunnigas förslag avstås

ett belopp, motsvarande det avdrag å lönen, som skall äga rum vid

sjukdomshinder av längre varaktighet. Liknande avdrag bör också ske

för den, som hindras tjänstgöra på grund av giltigt förfall. I anslutning

till de för kommunikationsverken gällande bestämmelserna har

dock i förevarande avlöningsreglemente ansetts böra inflyta ett stadgande,

som medgiver vederbörande regements-(kår-)chef att i nu ifrågavarande

fall stadga högre avdrag på lönen än som i reglementet upptagits

såsom det normala.

5 § 2 mom. I 5 § 2 mom. har intagits ett stadgande om rätt för beställningshavare

att bibehålla lönen i de fall, då han till vinnande av civilanställning

erhållit tjänstledighet för fullgörande av övnings- och provtjänstgöring

vid något av statens civila verk. Erforderliga närmare bestämmelser härom

hava ansetts kunna meddelas av Kungl. Maj:t, i likhet med vad som

för närvarande gäller i fråga om rätt för dylikt manskap att bibehålla

dagavlöning enligt kungörelserna den 19 februari 1915 angående beredande

av anställning i postverket för viss personal vid armén, den 1

december 1916 angående beredande av anställning vid statens järnvägar

för viss personal vid armén, den 8 februari 1918 angående beredande

av anställning i postverket för viss personal vid marinen samt sistnämnda

dag angående beredande av anställning vid statens järnvägar

för viss personal vid marinen.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Vid behandlingen av 3 § 5 mom. hava de sakkunniga redan berört

de förhållanden, som föranleda, att musikmanskap vid vissa infanteriregementen

måste i viss utsträckning tvångspermitteras samt att dagavlöning

därvid icke utgår till sådant manskap. I anslutning härtill

hava de sakkunniga föreslagit, att ifrågavarande musikmanskap skall för

tid, då det icke är inkallat till tjänstgöring, vidkännas avdrag å lönen

med enahanda belopp, som skall avstås vid tjänstledighet.

I 6 § hava intagits bestämmelser om innehållande av lön för den,

som undergår straffarbete, fängelse eller arrest med förbud att göra

tjänst, hålles häktad för brott, håller sig undan eller är rymd. I stort

sett motsvara dessa bestämmelser vad som stadgats för personalen vid

kommunikationsverken med allenast de jämkningar, som betingas av de

särskilda militära förhållandena. I jämförelse med de nuvarande föreskrifterna

uti ifrågavarande hänseende innefatta de i förevarande paragraf

upptagna stadgandena en skärpning i så måtto, att i angivna fall för

närvarande själva lönen bibehålies och endast dagavlöningen avstås.

Det måste emellertid betraktas såsom en ofullständighet i de nu gällande

föreskrifterna, att manskap, som undergår t. ex. straffarbete eller fängelse,

får bibehålla lönen. Att den, vilken häktats för brott, bör, om han

frikännes, återfå den avlöning, som innehållits, synes de sakkunniga

rättvist; och hava bestämmelser härom därför upptagits från reglementet

för marinen del III.

I den allmänna motiveringen (sid. 92) hava de sakkunniga framhållit

de skäl, som föranlett upptagande i det nya lönesystemet av en särskild

förmån, benämnd anställningspenning, att utgå till den, som erhåller

fast anställning vid armén eller marinen och icke förut innehaft sådan

anställning vid krigsmakten.

I denna paragraf hava angivits de naturaförmåner, vilka utöver lönen

skola tillkomma manskapet vid armén och marinen, nämligen inkvartering,

beklädnad, förplägnad och sjukvård eller ersättning därför. För arméns del

finnes ett sådant allmänt stadgande för närvarande intaget i staterna för de

olika truppförbanden i form av en anmärkning av innehåll, att allt manskap,

utöver i staten upptagna avlöningsförmåner, äger åtnjuta underhåll

in natura. För marinens manskap finnes icke något motsvarande stadgande

i de av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda staterna för sjömanskåren,

resp. för kustartilleriet, men har i reglementet för marinen del

17

5 § 3 mom.

6 §.

Innehållande

av lön under

strafftid m. m.

7 §.

Anställnings
penning.

8 §•

Naturaförmåner

eller

ersättning

därför.

3260 20

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

9 och 10 §§.

Tillfällig avlöning,

sjötillägg

m. m.

Ersättningar

vid flygtjänstgöring

m. m.

Flyttningsersättning.

I och del III manskapets rätt till ifrågavarande förmåner blivit av KungL

Maj:t fastställd.

I särskilda för förvaltningen vid armén utfärdade reglementen hava

angivits de grunder, efter vilka ersättning utgår till det manskap, som

icke åtnjuter förplägnad och beklädnad in natura, vare sig till följd därav

att kronan vid särskilda slags kommenderingar icke kan tillhandahålla

manskapet dessa förmåner eller av anledning att manskapet utverkat

sig tillstånd att mot ersättning avstå från desamma. Föreskrifter i nämnda

hänseenden äro för marinens manskap meddelade i reglementet för marinen.

Vid en jämförelse mellan nu nämnda föreskrifter framträda vissa

olikheter i fråga om manskapet vid de båda försvarsgrenarna.

Då det torde vara angeläget att vid genomförandet av en definitiv

lönereglering för arméns och marinens manskap söka åvägabringa största

möjliga överensstämmelse i avlöningshänseende beträffande de båda försvarsgrenarna,

hava de sakkunniga förutsatt, att sådan överensstämmelse

i görligaste mån kommer att genomföras för all denna personal vid avfattandet

av de närmare bestämmelser rörande ifrågavarande förmåner,,

som avsetts att utfärdas av Kungl. Maj:t.

I den allmänna motiveringen (sid. 89) hava de sakkunniga framhållit,

att det vid indragning av den rätt att åtnjuta inkvarterings bidrag,

som nu i viss utsträckning medgivits manskap vid marinen, kan bliva

nödvändigt att, efter verkställd utredning, bevilja särskild ersättning till

manskap, vilket utan att vara familjeförsörjare på grund av bristande

kasernutrymme icke kan beredas inkvartering i kasern och därigenom

går miste om inkvarteringsförmån. I detta sammanhang hava de sakkunniga

ansett sig böra erinra om sitt berörda uttalande.

Bestämmelser om särskilt hyresbidrag till vissa furirer vid armén

samt vissa korpraler och till 1. klass sjömän uppflyttade meniga vid

marinen, vilka äro familjeförsörjare, hava intagits i 11 § av avlöningsreglementet

(sid. 132).

De sakkunniga hava i den historiska översikten (sid. 37, 38 o. 50) omförmält,

vilka förmåner för närvarande tillkomma arméns och marinens manskap

antingen såsom extra gottgörelse för tjänstgöring i vissa befattningar

eller eljest av särskilt krävande art eller ock såsom ersättning för särskilda

utgifter i tjänsten, och har i den allmänna motiveringen framhållits,

att vissa av nämnda förmåner böra kvarstå även efter löneregleringens

genomförande. Ersättningarna i fråga hava hittills icke i något fall

fastställts av Kungl. Maj:t och riksdagen, utan reglerats allenast genom

beslut av Kungl. Maj:t, ehuru grunderna för ersättningen i vissa

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

fall underställts riksdagens prövning eller eljest bragts till riksdagens

kännedom.

I gällande avlöningsreglemente för armén betecknas de medgivna

ersättningarna för särskilda utgifter i tjänsten såsom tillfällig avlöning

samt innefatta reseersättning och dagtraktamente vid resa ävensom dagtraktamente

under tjänstgöring å annan ort än eget regementes förläggningsort

eller vanliga vapenövningsplats. För resa eller tjänstgöring,

som sker med trupp, utgår dock icke någon tillfällig avlöning.

Enligt reglementet för marinen utgå förmåner, motsvarande nyssnämnda

tillfälliga avlöning vid armén, vid extra förrättningar samt

marscher och transporter. Vid sjökommendering kan dessutom manskap

vid marinen komma i åtnjutande av viss förhöjning i dagavlöningen eller

s. k. sjötillägg, varjämte under dylik kommendering i vissa fall utgå

mässpenningar eller servisbidrag.

De sakkunniga hava för sin del icke funnit anledning ifrågasätta,

att den reglering av nu förevarande ersättningar, som otvivelaktigt måste

äga rum för att åstadkomma likställighet mellan personalen vid de båda

försvarsgrenarna, skulle ske genom införande av bestämmelser därom i

det avlöningsreglemente, som är avsett att underställas riksdagen för

godkännande. Det har härvid synts vara tillfyllest att i förevarande

paragraf intaga hänvisning till de bestämmelser, som Kungl. Maj:t torde

komma att meddela härutinnan.

De sakkunniga hava emellertid i detta sammanhang velat framhålla

vissa synpunkter beträffande nu förevarande ämne. Vad då först

angår frågan, huruvida sjötillägget bör bibehållas såsom särskild avlöningsform

för marinens manskap vid sjötjänstgöring, hava de sakkunniga

icke kunnat underlåta att fästa avseende vid de uttalanden,

som förekomma i det av 1917 års militära avlöningssakkunniga den

5 mars 1918 avgivna betänkandet rörande tillfällig löneförbättring för

viss personal vid armén och marinen (sid. 300—301). I anslutning

till bemälda sakkunnigas därvid uttalade uppfattning har det icke synts

de sakkunniga lämpligt att ifrågasätta sjötilläggets avskaffande, men

anse de sakkunniga angeläget, att de bestämmelser, som för närvarande

gälla rörande sjötilläggets belopp och sättet för dess utgående, böra samtidigt

med genomförandet av den nu föreslagna löneregleringen överses

och förenklas. Man kunde därvid tänka sig, att ovannämnda särskilda

förmåner av mässpenningar och servisbidrag till olika grupper av manskapet

förenades med sjötillägget och att samtliga ifrågavarande förmåner

ersattes av särskilda för olika tjänstgöringsförhållanden avsedda

tjänstgö ringstraktamenten.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

ii §.

Hyresbidrag.

Samtidigt med en sådan reglering av de extra ersättningarna till

marinens manskap lärer emellertid böra undersökas, huruvida icke även

arméns manskap bör i vissa fall tillerkännas tillfällig avlöning i form

av tjänstgöringstraktamente vid trnpptjänstgöring å annan ort än egen

förläggningsort. Därvid synes jämväl böra tagas i övervägande, huruvida

icke tjänstgöringstraktamente må utgå vid tjänstgöring av särskilt

krävande art å egen förläggningsort under sådana förhållanden, att det

vanliga kvarteret icke kan bibehållas.

Det synes här exempelvis böra erinras, att tillfällig avlöning nu icke

utgår vid kommendering till Boden av manskapsunderbefäl från i sydligare

delar av landet förlagda truppförband för tjänstgöring vid den kontingent

av värnpliktiga, vilka enligt 1914 års härordning årligen skola

uttagas för utbildning vid Norrbottens regemente såsom skidlöpare (spanare).

1 utlåtande den 8 november 1920 i anledning av remiss på ansökning

om särskild ersättning åt visst underbefäl, som erhållit dylik

kommendering under vintern 1920—1921, hava de sakkunniga anfört,

att med hänsyn till den i 9 § 1 mom. av förslaget till avlöningsreglemente

intagna föreskriften hinder icke syntes möta, att genom beslut

av Kungl. Maj:t särskild ersättning tilldelades fast anställt manskap för

efter avlöningsreglementets ikraftträdande infallande kommenderingar av

den i ansökningen avsedda art. Vidare synes exempelvis den förläggning

till olika fort inom Bodens fästning, som icke sällan förekommer

för personalen vid de dit förlagda truppförbanden, kunna anses betinga

särskild gottgörelse.

Beträffande flygtillägg under flygtjänstgöring, ersättning för utförande

av dykeriarbete samt ffyttningsersättning, då manskap, som är familjeförsörjare,

anbefalles att flytta från eu förläggningsort till en annan,

hava de sakkunniga icke funnit anledning att i detta sammanhang göra

några särskilda uttalanden. I avlöningsreglementet lärer allenast böra

lämnas hänvisning till de föreskrifter härutinnan, som det må ankomma

på Kungl. Maj:t att utfärda. Innan sådana bestämmelser meddelas, torde

emellertid bliva erforderligt att undersöka, huruvida och i vad mån de

nu gällande bestämmelserna i dessa hänseenden böra omarbetas eller förändras.

I den allmänna motiveringen (sid. 88 o. 89) hava framhållits de skäl,

som föranlett de sakkunniga att förorda införande av eu avlöningsförmån,

benämnd hyresbidrag, till vissa furirer vid armén samt vissa

korpraler och till 1. klass sjömän uppflyttade meniga vid marinen, vilka

äro familjeförsörjare. Bestämmelserna rörande ifrågavarande hyresbidrag,

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

vilket avser att i viss omfattning ersätta de nu utgående förmånerna

av lönetillägg åt vissa furirer samt inkvarteringsbidrag vid marinen, hava

intagits i förevarande paragraf av avlöningsreglementet.

I avlöningsreglementet för kommunikationsverken har stadgats att,

därest tjänsteman avlider, till hans dödsbo skall såsom begravningshjälp

utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön

vid tiden för dödsfallet, dock högst 500 kronor, samt att i detta belopp

skall anses inbegripen den vid dödsfall till följd av olycksfall i arbete

enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälp.

Yad manskapet vid armén och marinen beträffar, finnas redan för

närvarande vissa bestämmelser meddelade i fråga om begravningshjälp.

I berörda förordning den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, är sålunda stadgat,

att såsom begravningshjälp skall, om skadan medfört döden inom två

år från olycksfallet eller från det sjukdom, som i förordningen avses,

blev känd, utgivas ett belopp av 75 kronor, vilket belopp emellertid

jämlikt förordningen den 4 juni 1920 angående vissa ändringar i nyssnämnda

förordning den 18 juni 1909 numera utgår med 150 kronor.

Härutöver finnas emellertid föreskrifter rörande begravningshjälp

jämväl för. de fall, då dödsfallet icke föranletts av olycksfall eller av

sjukdom, som avses i 1909 års förordning.

Dessa föreskrifter återfinnas, såvitt armén angår, i särskilda kungl.

brev. Enligt brev den 30 maj 1913 har sålunda förordnats att, därest

volontär avlidit under militärtjänstgöring och begravningshjälp icke

skall utgå enligt förordningen den 18 juni 1909, ett belopp, motsvarande

verkliga kostnaden för begravningen, dock högst 75 kronor,

må antingen disponeras av vederbörande truppförband, så framt begravningen

verkställes genom dess försorg, eller ock på därom framställd

begäran utbetalas till den avlidnes anhöriga, så framt begravningen ombesörj

es av dem.

Sedermera har genom brev den 22 november 1918 och den 20

februari 1920 för åren 1919 och 1920 medgivits, dels att begravningshjälpens

belopp finge utgå med ett till 112 kronor 50 öre förhöjt

belopp, dels ock att av allmänna medel jämväl finge i förekommande

fall bestridas kostnaderna för transport till hemorten av fast anställt

manskap, som i fredstid avlidit under tjänstgöring.

För fast anställt manskap vid marinen, som avlidit under militärtjänstgöring,

utgår enligt reglementet för marinen del I och del III

begravningshjälp efter samma grunder, som fastställts genom ovan
-

12 s.

Begravnings
hjälp.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

13 §.

Tid för åtnjutande

av lön.

Sättet för utbetalande

av

lön och anställningspenning.

nämnda brev den 30 maj 1913. I nämnda reglemente har intagits

den ytterligare föreskrift, att kostnaden för begravning genom statens

försorg, vilken äger rum å annan ort än någon av marinens ordinarie

förläggningsorter, må, därest förhållandena så nödvändiggöra, överstiga

75 kronor. Genom särskilda brev den 31 maj 1918, den 14 februari

1919 samt den 6 februari 1920 har begravningshjälpens belopp även

för marinens manskap höjts till 112 kronor 50 öre.

De sakkunniga hava ansett, att i avlöningsreglementet för arméns

och marinens manskap böra fastställas grunderna för utbetalande av

begravningshjälp, därest begravningen icke verkställes genom vederbörande

myndighets försorg. Härvid hava de sakkunniga i avseende å storleken

av det belopp, som bör utbetalas till avliden beställningshavares dödsbo,

funnit sig böra hämta ledning dels från avlöningsreglementet för kommunikationsverken,

dels ock från bestämmelserna rörande utbetalning av begravningshjälp

jämlikt 1909 års förordning enligt dess genom förordningen den

4 juni 1920 ändrade lydelse. Med anledning härav har begravningshjälpen

upptagits till ett belopp, motsvarande en tiondel av beställningshavarens

oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet, dock lägst 150

kronor. Den i avlöningsreglementet för kommunikationsverken förekommande

bestämmelsen, att den vid dödsfall till följd av olycksfall i

arbetet enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälpen

skall anses inbegripen i begravningshjälpens belopp, har ansetts böra

ersättas med en föreskrift, att i de fall, då begravningshjälp utgår enligt

1909 års förordning, ersättning enligt avlöningsreglementet må åtnjutas

endast i den mån densamma överstiger begravningshjälpens belopp enligt

nyssnämnda förordning. Det har nämligen ansetts lämpligt, att begravningshjälp

bör, då 1909 års förordning är tillämplig, utbetalas i där angiven

ordning och av för ändamålet avsedda medel.

I enlighet med för statens löntagare i alimänhet nu gällande regler

åtnjuter beställningshavare av manskaps grad vid armén och marinen

den del av avlöningen, som utgår såsom lön, från och med månaden

näst efter den, i vilken han inträder i tjänstgöring, till och med den

månad, i vilken han tillägges högre lön eller avgår ur tjänsten. Vid

armén nyantagen volontär äger dock tillträda lönen redan från och med

den månad, under vilken han inträder i tjänstgöring; och äger manskap

vid sjömanskåren, om han inträder i tjänstgöring den 1 i en månad,

åtnjuta lön även för denna månad. Den del av avlöningen, som utgör

dagavlöning, tillkommer emellertid manskapet allenast för den tid, detsamma

varit i tjänst.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

I na gällande avlöningsreglemente för armén stadgas vidare, att

den del av manskapets avlöning, som utgör lön, skall utbetalas månatligen

i förskott vid avlöningsmånadens ingång, varemot dagavlöningen,

i den mån den intjänats, utbetalas tre gånger i månaden, nämligen den

1, 11 och 21 i varje månad.

I reglementet för marinen del I och del III är i hithörande avseenden

föreskrivet, att lön till manskapet utbetalas för varje månad före den

10 i månaden. Beträffande dagavlöning gäller enahanda bestämmelse,

dock med det tillägg beträffande personal vid kustartilleriet, att dagavlöningen

må enligt regements-(kår-)chefs bestämmande utbetalas redan

före nyssnämnda tid.

I avlöningsreglementet för arméns och marinens manskap hava de

sakkunniga, såsom tidigare framhållits, från kommunikationsverkens nya

avlöningssystem upptagit stadgande därom, att i lönen skall sammanföras

hela den kontanta avlöningen samt att vid slutet av varje månad

en reglering av avlöningsförhållandena skall ske för de fall, då beställningshavare

skall avstå viss del av lönen. I anslutning härtill hava de

sakkunniga, för undvikande därav att återbärningsskyldigket för beställningshavare

av i förskott uppburen avlöning för månaden skall uppkomma,

i förevarande paragraf föreslagit en omläggning med avseende

å tiden för lönens utbetalande, så att denna i sin helhet utbetalas i

efterskott för varje månad.

Lönen lärer höra utgå från och med den dag, beställning tillträdes,

till och med den dag, beställningshavare avgår på grund av avsked,

entledigande eller dödsfall; och har föreskrift härom intagits i avlöningsreglementet.

I nu förevarande paragraf har intagits bestämmelse därom, att hyresbidrag

skall anses tillhöra lönen och utbetalas i samma ordning som denna.

Beträffande sättet för utbetalandet av den under 7 § i avlöningsreglementet

omnämnda anställningspenning har i 13 § intagits bestämmelse

därom, att förmånen i fråga skall utbetalas vid inträdet i tjänstgöring.

Beträffande anledningen härtill få de sakkunniga hänvisa till vad

ovan (sid. 92) anförts rörande ändamålet med införandet av denna förmån

i avlöningssystemet.

Enligt gällande avlöningsreglemente för armén skall av den volontär

tillkommande lön månatligen i postsparbanken genom befälets försorg

insättas för menig minst 3 kronor och för underbefäl av manskapsklass

minst 4 kronor. Dessa medel utbekommas först vid avgång ur krigstjänsten

eller vid befordran till underofficer på stat. Där omständigheterna

därtill föranleda, må dock högst en tredjedel av det innestående

Insättning av

viss del av

lönen i bankinrättning.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

beloppet kunna, enligt regemente- eller kårchefens beprövande, utbetalas

till den, som tager förnyad anställning.

Vidare har föreskrivits, att den, som rymmer eller blir utstruken ur

rullorna, därigenom till kronan förverkat ett belopp, motsvarande det

minsta, som på grund av ovannämnda bestämmelser skolat för honom

insättas, jämte å detta belopp upplupen ränta, samt att kronan jämväl

äger att av vars och ens i övrigt insatta sparbanksmedel hålla sig

skadeslös för förluster, för vilka han på grund av felaktigt förhållandei

tjänsten eller eljest kan i vederbörlig ordning förklaras ersättningsskyldig.

Till kronan förverkade sparbanksmedel skola, sedan därav i

första rummet blivit guldna sådana förluster, varom nyss är nämnt, ingå

till avlönings anslaget.

För marinens manskap är i reglementet för marinen del I och del III

bestämt, att av avlöningen skall för varje man, vilken ej är gift eller

har föräldrar eller egna barn att försörja, månatligen innehållas så stort

belopp, som av Kungl. Maj:t för varje lönegrad bestämmes, för att

genom vederbörande kompanichefs försorg för vederbörandes räkning

insättas i postsparbanken; kår-(regements-)chef dock obetaget att på

framställning och efter i varje särskilt fall verkställd prövning meddela

befrielse från sådan innehållning. På postsparbanken insatta medel skola,

jämte upplupen ränta, utbetalas vid utnämning till underofficer av 3.

graden eller då vederbörande tjänat ut den avtalade första anställningstiden

eller, om han dessförinnan erhållit avsked, vid avskedstagandet.

Till den, som ingår äktenskap före nu nämnd tid, utbetalas de insatta

medlen jämte ränta vid äktenskapets ingående. Slutligen kan kår(regements-)chef

meddela kompanichef tillstånd att till korpral eller

menig, som därom gjort framställning, låta i annan ordning än förut

sagts utbetala insatta medel eller del därav jämte ränta. Beträffande

förverkande av insatta sparbanksmedel och rätt för kronan att av dylika

medel hålla sig skadeslös för kostnad eller förlust, som åsamkats kronan

genom löntagares felaktiga förhållande i tjänsten eller eljest, gälla vid marinen

bestämmelser, i huvudsak motsvarande dem, som tillämpas vid armén.

Enligt nådigt brev den 23 januari 1891 gäller, att innehållning av

lönemedel för insättning på postsparbanken skall äga rum med 2 kronor

för manskap i 4. lönegraden, med 4 kronor för manskap i 3. lönegraden

och med 5 kronor för manskap i 2. lönegraden eller, därest så önskas,

med högre belopp.

Genom särskilda skrivelser från ^^försvarsdepartementet, resp. försvarsdepartementet

av den 11 juni, resp. den 22 oktober 1920 hava

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

till de sakkunniga för att vara tillgängliga vid fullgörandet av det dem

meddelade uppdraget överlämnats särskilda framställningar om ändrade

grunder rörande innehållande av de manskap vid armén eller marinen

tillkommande lönemedel.

Vad arméns manskap beträffar, har sålunda chefen för Smålands

artilleriregemente hemställt om sådan ändring i gällande fredsavlöningsreglemente

för armén, att den del av volontär tillkommande lön, som

skall genom befälets försorg månatligen insättas i postsparbanken, måtte

höjas till 9 kronor för menig och 12 kronor för underbefäl.

I häröver avgivet yttrande har arméförvaltningens civila departement

anfört bland annat följande.

Med hänsyn till de avsevärda förhöjningar i manskapets kontanta

avlöningsförmåner, som ägt rum efter tillkomsten av nu gällande bestämmelser

i ämnet, samt i betraktande av penningvärdets fall syntes en

förhöjning i de belopp, som för närvarande skulle för menig och lör

imderbefäl av manskapsklass insättas i postsparbanken, vara av behovet

påkallad, därest syftemålet med den föreskrivna sparbanksinsättningen

skulle kunna ernås. Då emellertid i det uppdrag, som lämnats arméns

och marinens avlöningssakkunniga, syntes — utöver att verkställa utredning

och framlägga förslag i fråga om bland annat storleken av manskapets avlöning

— ingå att utarbeta jämväl förslag till föreskrifter rörande villkoren

för avlöningens åtnjutande och sättet för dess utbetalande, funne

civila departementet, att framställningen borde överlämnas till nämnda

sakkunniga för att av dem tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande.

Under sådana förhållanden funne departementet sig sakna anledning att

framlägga något förslag i ämnet. Beträffande sättet för den ifrågasatta

förhöjningen av insättningarna i postsparbanken ansåge sig dock departementet

böra uttala, att omständigheterna syntes mest tala för fastställande

av fixa belopp särskilt för varje manskapsgrad i stället för beräknande av

insättningarna efter en viss procent å vederbörliga löner.

I fråga om ordningen för löneinnehållning för marinens manskap

har chefen för underofficers- och sjömanskårerna vid flottans station i

Karlskrona hos stationsbefälhavaren vid stationen gjort framställning

därom, att beloppen av de medel, som på grund av förutnämnda föreskrifter

skola innehållas, måtte höjas.

Stationsbefälhavaren har förklarat sig anse, att innehållningarna borde

höjas och lämpligen bestämmas till resp. 4, 5 och 6 kronor per månad.

Marinförvaltningen har i ärendet anfört, att även ämbetsverket ansåge,

att — om föreskrifter i berörda avseende komme att bibehållas vid

genomförande av en definitiv lönereglering för marinens personal — en

8260 20 I®

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

14 §.

Anställnings
år.

avsevärd förhöjning av de belopp, som skulle innehållas, syntes böra

komma till stånd. Innehållningen torde emellertid icke böra bestämmas

till fixa belopp, utan till viss procent å avlöningen.

_ De sakkunniga, som tagit under övervägande vad arméns och

marinens myndigheter sålunda anfört i föreliggande ämne, hava funnit,

att innehållning och insättning i bankinrättning av viss del av manskapets

avlöning fortfarande bör äga rum samt att, för vinnande av

största möjliga enkelhet i tillämpningen, vissa bestämda belopp böra fastställas

för beställningshavare i olika lönegrader i stället för att, på sätt

av marinförvaltningen ifrågasatts, beloppen skulle sättas i visst procentiskt

förhållande till lönens storlek.

De sakkunniga hava ansett, att i avlöningsreglementet bör införas

stadgande därom, att viss del av lönen må enligt av Kungl. Maj:t

meddelade föreskrifter innehållas för att insättas i bankinrättning.

Vissa av de i förevarande avlöningsreglemente upptagna bestämmelserna

hava anknutits till en tidrymd, som benämnts anställningsår.

Så är fallet med dels stadgandet i 3 § 2 mom. 1 stycket, att kontraktsanställd

beställningshavare, som tillträtt sin första anställning senare än

vid anställningsårets början, under viss förutsättning må, efter vederbörande

regements-(kår-)chefs prövning, kunna få tillgodoräkna sig

tiden från anställningsårets början, dels föreskriften i 3 § 5 mom. att,

därest beställningshavare på grund av sjukdom varit hindrad tjänstgöra

eller eljest åtnjutit ledighet från tjänstgöring under mer än 75 dagar

av ett och samma anställningsår, den överskjutande tiden i regel icke

må tillgodoräknas honom såsom tjänstetid, dels ock bestämmelserna i 4

§ 1 mom. och 5 § 1 mom., enligt vilka maximitiderna för bibehållande

av oavkortad lön vid hinder att tjänstgöra på grund av sjukdom eller

vid ledighet av annan anledning anknutits till anställningsåret. Med

hänsyn härtill har det synts erforderligt, att föreskrift meddelas om vad

som förstås med anställningsår. För det kontraktsanställda manskapet

har anställningsåret, i anslutning till gällande bestämmelser rörande manskapets

anställande, angivits såsom omfattande tiden från och med den

1 november under ett kalenderår till och med den 31 oktober under

nästpåföljande kalenderår. Då reglementet för marinen del I stadgar,

att s. k. karlskrivning av skeppsgossar skall ske under september månad,

har beträffande från skeppsgossekåren karlskrivna anställningsåret ansetts

böra omfatta tiden från och med den 1 oktober ett kalenderår till och

med den 30 september under nästpåföljande kalenderår.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

I den historiska översikten hava de sakkunniga berört de avlöningsförmåner,

som för närvarande tillkomma skeppsgossarna. Dessa avlöningsförmåner

utgöras av — förutom underhåll in natura . viss

dagavlöning, utgående med olika belopp till skeppsgossar i olika årskurser.

Dagavlöningen är upptagen i staten för skeppsgossekåren.

Då denna kår väl är en militär kår, men med hänsyn till sammansättning

och uppgifter intager en annan ställning än övriga militära kårer

inom flottan, hava de sakkunniga icke ansett lämpligt, att avlöningen

för skeppsgossarna upptages i förevarande avlöningsreglemente, utan

torde den alltjämt böra kvarstå å staten för skeppsgossekåren.

Beträffande den till skeppsgossarna utgående dagavlöningen har från

militärt håll framhållits otillräckligheten av dagavlöningens nuvarande

belopp. De sakkunniga hava ej funnit skäl att i förevarande sammanhang

föreslå någon omläggning av skeppsgossarnas avlöningsförhållanden,

men hava de sakkunniga, för att i någon mån förbättra skeppsgossarnas

avlöning, ansett sig böra föreslå, att i staten för skeppsgossekåren upptagas

följande förhöjningar i den nu till skeppsgossarna utgående dagavlöningen,

nämligen:

för skeppsgosse i första årskursen från 10 öre till 15 öre

d d » andra » )> 20 » » 25 »

3) d » tredje » » 30 » » 35 »

Vid bifall härtill skulle förhöjningen i dagavlöningen för skeppsgosse

i tredje årskursen uppgå till omkring 16 %, medan för skeppsgosse

i vardera av de båda övriga årskurserna en något större löneförbättring

skulle inträda.

Åt Kungl. Maj:t torde böra överlåtas att meddela erforderliga föreskrifter

beträffande avlöningens åtnjutande och utbetalning; och har

stadgande härom intagits i förevarande paragraf av avlöningsreglementet.

Enligt de sakkunnigas förslag till avfattning av 3 § i avlöningsreglementet

är avsett, att prövningen av vissa frågor rörande beräkning av

den tjänstetid, som beställningshavare kan få tillgodoräkna sig för vinnande

av löneförhöjning, skall ankomma på vederbörande regements(kår-)chef.

Likaså hava i 4, 5 och 6 §§ intagits vissa stadganden, enligt

vilka det skulle ankomma på arméförvaltningen, resp. marinförvaltningen

eller på regements-(kår-)chef att medgiva undantag från de i samma

paragrafer upptagna bestämmelserna rörande åtnjutande av oavkortad lön.

15 §.

Skeppsgossar.

16 §.

Beslut, som ej

må överklagas.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Prövningen av nu berörda frågor har synts de sakkunniga vara av

den art, att några egentliga rättssynpunkter därvid icke kunna komma

under bedömande. Fast hellre lärer vid denna prövning endast böra

komma i betraktande vad som kan finnas skäligt och billigt. Vid

sådant förhållande hava de sakkunniga funnit sig böra i förevarande

paragraf upptaga föreskrift därom, att klagan icke må föras över

de beslut, som i angivna frågor meddelas av omförmälda myndigheter.

Detta de sakkunnigas förslag står jämväl i överensstämmelse med

de strävanden, som under senare tid gjort sig gällande för att befria

Kung]. Maj:t från handläggning av vissa ärenden av mindre vikt.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Y. Tiden för avlöningsreglementets ikraftträdande.

Vid genomförandet av löneregleringar för beställningshavare i statens

tjänst, vilka åtnjuta avlöning från anslag på riksstaten, hava de nya

avlöningsbestämmelserna i regel trätt i kraft vid ingången av ett

kalenderår. Då det gäller att för arméns och marinens fast anställda

manskap tillämpa nya avlöningsbestämmelser, torde det emellertid, med

hänsyn till gällande regler rörande den normala tiden för manskapets

tillträde till och avgång från anställningen, icke vara lämpligt att

låta de nya avlöningsbestämmelserna träda i kraft vid ett årsskifte.

Ikraftträdandet lärer i stället böra äga rum vid övergången från ett anställningsår

till ett annat. Med anledning härav hava de sakkunniga velat

hemställa att, därest frågan om lönereglering för arméns och marinens

manskap kommer att underställas 1921 års riksdag, förslag samtidigt

avlåtes till riksdagen därom, att de nya avlöningsbestämmelserna skola

äga tillämpning, i vad de avse kontraktsanställt manskap, från och med

den 1 november 1921 och beträffande manskap vid flottans sjömanskår,

som vunnit sin anställning genom karlskrivning från skeppsgossekåren,

från och med den 1 oktober samma år.

Tillämpandet av löneregleringen redan under år 1921 kommer givetvis

att medföra vissa utgifter utöver dem, som under vederbörliga anslag

för sagda år beräknats på riksstaten. Detta förhållande torde emellertid

icke behöva medföra, att särskilda medel för kostnadsökningens bestridande

äskas på tilläggsstat för nämnda år. Till följd av det stora

antal vakanser i manskapsbeställningarna, som för närvarande förefinnes

och med all säkerhet även kommer att kvarstå vid början av

anställningsåret 1921—1922, torde vederbörliga avlöningsanslag för år

1921 lämna tillgång till bestridande av ifrågavarande kostnadsökning.

Då sagda anslag äro av förslagsanslags natur, möter i allt fall icke

något hinder mot det av de sakkunniga förordade tillvägagångssättet.

De sakkunniga anse följaktligen, att förslaget med avseende å tiden

för de nya avlöningsbestämmelsernas trädande i kraft icke bör föranleda

annan framställning till riksdagen, än att riksdagen måtte medgiva, att

ökningen i kostnaderna för avlöning till arméns och marinens manskap

under år 1921 må bestridas från vederbörliga under fjärde huvudtiteln

för samma år uppförda avlöningsanslag.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

1 mom. i

övergångsbestämmelserna.

2 mom. i

övergångsbestämmelserna.

VI. övergångsanordningar.

I anslutning till vad de sakkunniga nu anfört rörande tidpunkten

för avlöningsreglementets ikraftträdande, hava de sakkunniga ansett sig

böra undersöka, vilka särskilda övergångsbestämmelser böra inflyta i

avlöningsreglementet eller eljest kunna bliva erforderliga.

I första hand hava de sakkunniga därvid funnit sig böra bland

nämnda bestämmelser i 1 mom. upptaga föreskrift därom, att avlöningsreglementets

bestämmelser skola äga tillämpning beträffande en var, som,

efter det föreskrift i ämnet utfärdats, vinner fast anställning vid armén

eller marinen för tid efter ingången av november (oktober) 1921.

I övergångsbestämmelsernas 2 mom. hava de sakkunniga intagit

de föreskrifter, som funnits behövliga för att reglera övergången till de

nya avlöningsbestämmelserna för beställningshavare, vilka äro bundna

vid anställning för tid efter ingången av november (oktober) 1921 antingen

genom kontrakt eller, beträffande karlskrivet manskap vid flottans

sjömanskår, på grund av för sådant manskap gällande reglementsföreskrifter

om kvarstående i tjänst. Härvid har, på sätt vid löneregleringars

genomförande i allmänhet varit brukligt, medgivande au setts böra lämnas

för sådan beställningshavare att, efter hos vederbörande regements(kår-)chef

gjord anmälan, fortfarande uppbära den avlöning enligt stat, som tillkommit

honom före någondera av berörda tidpunkter. För beställningshavare

åter, som icke gör sådan anmälan, utan önskar komma i åtnjutande

av de nya löneförmånerna, erfordras viss föreskrift till reglerande av

avlöningsförhållandena vid övergången. På grund av de bestämmelser,

vilka för närvarande gälla rörande åtnjutande av anställnings- och rekapitulationspremier,

uppbäres sådan premie, som avser längre tid än ett

anställningsår, på en gång för hela den avtalade tjänstetiden. Härav

följer, att den, som tagit anställning exempelvis för tiden den 1 november

1920—den 31 oktober 1922 och uppburit därför medgiven tvåårspremie,

skulle vid tillämpning å honom av det nya avlöningsreglementet — enligt

vilket nu förekommande premier icke vidare skulle utgå — för anställningsåret

1921—1922 komma i åtnjutande av en sammanlagd högre

avlöning än som enligt reglementet rätteligen bör tillkomma honom.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Till förekommande härav har i förevarande mom. införts föreskrift

därom, att nu avsedd beställningshavare skall av anställnings- eller

rekapitulationspremie, som av honom uppburits för anställning under tid

efter ingången av november (oktober) 1921, månadsvis återleverera så

stor del, som på månaden belöper.

I den historiska översikten hava de sakkunniga redogjort för avlöningsförhållandena

för det indelta manskapet vid armén och för båtsmännen

vid flottan.

Antalet i tjänst kvarstående indelt manskap vid armén är ännu

ganska betydande, och ett flertal år kommer därför att förflyta, innan

allt sådant manskap avgått. Av båtsmännen kvarstå för närvarande

blott 12 i tjänst, varför denna manskapskategori inom kort torde komma

att bortfalla.

Beträffande det indelta manskapet vid armén, hava de sakkunniga

funnit ofrånkomligt att bland övergångsbestämmelserna till avlöningsreglementet

intaga föreskrifter rörande den avlöning av statsmedel, som

fortfarande liksom hittills bör tillkomma detta manskap. Härvid hava

de sakkunniga, som icke funnit anledning att föreslå någon omläggning

av det indelta manskapets avlöningsförhållanden, ansett, att de kontanta

avlöningsförmånerna till det indelta manskapet i samband med den militära

löneregleringen lämpligen böra, jämlikt grunderna för kommunikationsverkens

nya lönereglering, böjas med omkring 16 procent.

I enlighet härmed bar i 3 mom. av övergångsbestämmelserna intagits

föreskrift därom, att berörda avlöningsförmåner skola höjas på

följande sätt, nämligen:

..... ........ från 120 kr.

..... » 60

lön till korpral

» )) vicekorpral............

dagavlöning till korpral.....

» » vicekorpral

och menig....................

dagavlöningstillägg till allt

indelt manskap

))

75 öre

50 »

till 144 kr.,

» 72 » ,

» 90 öre,

60 » samt

2 kr. 10 öre )) 2 kr. 50 öre.

I fråga om åtnjutande och utbetalning av lön och dagavlöning till

indelt manskap bar i förevarande avlöningsreglemente intagits en hänvisning

till nu gällande fredsavlöningsreglemente för armén. Beträffande

dagavlöningstillägget lära i tillämpliga delar böra lända till efterrättelse

fredsavlöningsreglementets föreskrifter om dagavlöning; och bar stadgande

härom intagits i nu ifrågavarande avlöningsreglemente för arméns

och marinens manskap.

3 mom. i

övergångsbestämmelserna.

Reglering av

avlöningen

för indelt

manskap vid

armén.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Båtsmän. Med hänsyn till det ringa antal båtsmän, som ännu kvarstår i tjänst

vid flottan, och då de nu kvarstående inom kort tid torde komma att

avgå, hava de sakkunniga icke ansett sig böra för båtsmännen upptaga

några särskilda bestämmelser i avlöningsreglementet. Riksdagens medgivande

torde emellertid böra inhämtas därtill, att förhöjning i de till

båtsmän nu utgående kontanta avlöningsförmånerna må från och med

år 1922 utgå enligt de grunder, som i det föreslagna avlöningsreglementet

tillämpats i fråga om avlöningsförhöjning för arméns indelta

manskap.

4 mom. i I den allmänna motiveringen (sid. 103) hava de sakkunniga, i sam
bestämnfei"

band med angivandet av de grunder, enligt vilka beställningarna för

serna. marinens fast anställda manskap borde uppdelas på de i vederbörlig

löneplan upptagna båda lönegraderna för korpral, resp. för menig, uttalat,

att till beställningarna för korpral borde överföras samtliga beställningar

för manskap i nuvarande 1. lönegraden (underofficerskorpraler). Ifrågavarande

beställningshavare utgöras i huvudsak av visst äldre manskap,

som icke kunnat vinna underofficersbefordran, men på grund av äldre

befordringsbestämmelser äro berättigade att kvarstå i tjänst såsom manskap,

till dess de kunna erhålla pension i sådan egenskap. Nu nämnda

beställningshavare torde lämpligen böra, med frånträdande av nu utgående

avlöningsförmåner — tillfällig löneförbättring inräknad — beredas den

avlöning i den föreslagna 2. lönegraden, vartill de på grund av fullgjord

tjänstetid finnas vara berättigade. I detta syfte hava de sakkunniga

i 4 mom. av övergångsbestämmelserna intagit föreskrift därom, att

beställningshavare vid marinen i nuvarande 1. lönegraden för manskap,

å vilken avlöningsreglementet vinner tillämpning, skall äga åtnjuta lön i

2. lönegraden enligt den i 2 § av avlöningsreglementet intagna löneplanen

för manskap vid marinen. Skulle någon av ifrågavarande manskap

icke önska övergå till sagda lönebestämmelser, kommer givetvis

stadgandet i 2 mom. av övergångsbestämmelserna att å honom vinna

tillämpning.

Anordning Den ändrade anordning med avseende å avlöningens fördelning i

V1tmÖefter-nS lön och dagavlöning samt hela avlöningens utbetalande i efterskott, som

skottsutbe- av de sakkunniga med förebild från kommunikationsverkens lönesystem

Ma^viö- förordats, gör det nödvändigt att tillse, huru vid övergången från den

ningen, nuvarande till den föreslagna utbetalningsordningen lämpligen bör förfaras

beträffande sådan personal, som då innehar manskapsbeställning

vid armén eller marinen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

145

I detta hänseende må erinras, hurusom beträdande kommunikationsverken

den uppfattningen gjort sig gällande, att det icke vore möjligt

att vid tiden för genomförande av den nya löneregleringen för sagda

verk under en månad innehålla den lön, som dittills plägat utbetalas i

förskott, och sedermera utbetala hela avlöningen i efterskott per månad.

Tvärtom ansågs, att vid berörda tidpunkt borde till vederbörande tjänstemän

på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande en månads

lön enligt dittills gällande lönestat, samt sedermera vid varje månads

slut en hel månadsavlöning enligt den nya lönestaten.

Åven vid den för domänverket år 1920 beslutade provisoriska löneregleringen

kom samma uppfattning till uttryck.

1902 års löneregleringskommitté, som för personalen vid statsdepartementen

och de centrala ämbetsverken förordat avlöningsbestämmelser,

som i det väsentliga ansluta sig till vad beträffande kommunikationsverken

föreskrivits, har ock tillstyrkt att, där tjänsteman med tillämpning

av dittills gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del av

avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring

— i förskott, skall vid ingången av januari månad 1922 — vid

vilken tidpunkt det nya avlöningsreglementet av kommittén förutsatts

skola träda i kraft — till honom på statsverkets bekostnad utbetalas

ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befattning,

han vid utgången av år 1921 innehade, i förskott uppburit för januari

månad 1922, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande

varit gällande.

De sakkunniga anse, att en liknande övergångsanordning bör komma

till användning även för arméns och marinens manskap. Med hänsyn

härtill vilja de sakkunniga hemställa, att Kungl. Maj:t, i samband med

hänskjutande av förevarande avlöningsreglemente till riksdagens provning,

måtte föreslå riksdagen besluta att, därest innehavare av manskapsbeställning

vid armén och marinen, vilken enligt äldre avtal eller eljest

är bunden vid anställning för tid efter ingången av november (oktober)

1921 och å vilken avlöningsreglementet vid nämnda tidpunkt skall vinna

tillämpning, enligt dittills gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära

någon del av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig

löneförbättring — i förskott, skall vid ingången av november (oktober)

månad 1921 till honom på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,

motsvarande vad beställningshavaren skulle hava i den beställning, han

vid utgången av oktober (september) månad 1921 innehade, i förskott

uppburit för november (oktober) månad samma år, om de dittillsvarande

avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande.

3260 20

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kockar och

hovmästare,

korpraler.

Beträffande kostnaderna för berörda övergångsanordning torde, i

likhet med vad som föreslagits beträffande ökningen i utgifterna för

reglementets ikraftträdande redan under senare delen av år 1921, framställning

böra göras till riksdagen därom, att nämnda kostnader må bestridas

av vederbörliga under fjärde huvudtiteln för år 1921 uppförda

avlöningsanslag.

Enligt anmärkningar vid staterna för flottans underofficerskår och

för flottans sjömanskår äro för närvarande särskilda bestämmelser meddelade

i syfte att bereda högre avlöning åt såsom kockar och hovmästare

tjänstgörande korpraler, som icke vunnit erforderlig kompetens för att

kunna befordras till beställning för manskap i nuvarande 1. lönegraden

eller för underofficer. I förstnämnda stat stadgas sålunda, att underofficers

av 2. graden avlöningsförmåner må utgå till högst 10 dylika

korpraler, vilka visat framstående skicklighet i egen yrkesgren, ävensom

att vad av det härför erforderliga medelsbeloppet icke disponeras må

användas för att tilldela kockar och hovmästare, korpraler, avlöning i

sjömanskårens 1. lönegrad utöver antalet löner enligt stat för samma

lönegrad. Enligt föreskrift i förenämnda båda stater må dessutom av

tillgängliga löner för manskap i 1. lönegraden utgå sådan lön till högst

6 kockar och hovmästare, korpraler.

Vid genomförandet av den tillfälliga löneförbättring, som från och

med år 1918 kommit underofficerare och manskap i 1. lönegraden till

del, tillerkändes kockar och hovmästare, korpraler, löneförbättring med

följande belopp, nämligen 75 kronor för dem, som tilldelats lön enligt

stat för underofficer av 2. graden, och 125 kronor för dem, som tilldelats

lön enligt stat för manskap i 1. lönegraden.

I samband med den av de sakkunniga nu föreslagna löneregleringen

synas särskilda åtgärder böra vidtagas för ordnandet av avlöningsförhållandena

för de beställningshavare vid flottan, vilka äro avsedda att

tjänstgöra såsom kockar och hovmästare. Vad därvid beträffar dem,

som tillagts lön i nuvarande 1. lönegraden för manskap, synas de böra

likställas med övriga beställningshavare med sådan lön, och anse de

sakkunniga, att å dem bör utan särskilt stadgande tillämpas den i 4

mom. av övergångsbestämmelserna intagna föreskriften. I enlighet härmed

skulle dessa beställningshavare vid tillämpning av de nya lönebestämmelserna,

i likhet med kvarstående innehavare av beställningar

i nuvarande 1. lönegraden, beredas den avlöning i 2. lönegraden enligt

löneplanen för manskap vid marinen, vartill de på grund av fullgjord

tjänstetid finnas vara berättigade. Beträffande åter de beställningshavare

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

av manskapet, som i sin egenskap av kockar och hovmästare tillagts lön

såsom underofficerare av 2. graden, vilja de sakkunniga ifrågasätta,

huruvida icke visst antal beställningar för underofficerare av 3. graden

kunde avses för förtjänta kockar och hovmästare, vilka sålunda borde

kunna vinna underofficersbefordran, oaktat de ej avlagt därför stadgade

kompetensprov. Till detta spörsmål återkomma de sakkunniga vid behandlingen

av frågan om lönereglering för underofficerare vid marinen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

148

VII. Förslag till avlöningsreglemente för fast anställt

manskap vid armén och marinen.

1 §■

Arméns och marinens fast anställda manskap äger, i enlighet med

de i detta reglemente givna särskilda stadganden, under fred åtnjuta lön

samt de övriga förmåner och ersättningar, om vilka nedan förmäles i

7—11 §§. Rörande manskapets avlöning på krigsfot gäller vad därom

må vara särskilt stadgat.

2 §•

Lön utgår enligt följande löneplaner, vilka för varje lönegrad upptaga

dels den årliga begynnelselönen, dels ock den förhöjda lön, för

helt år räknat, som tillkommer beställningshavare efter viss enligt bestämmelserna

i 3 § beräknad tjänstetid.

Löneplan för manskap vid armén (Ma).

Löne-

grad.

Beställningshavare.

Be-

Lön efter en

tjänstetid av

lön.

24

månader.

36

månader.

48

månader.

60

månader.

72

månader.

84

månader.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

5

Furir av 1. klassen ..........

1,704

1,704

1,884

2,004

2,124

2,244

2,340

4

Furir av 2. klassen...........

1,632

1,632

1,812

1,932

2,052

2,172

2,268

3

Korpral...........................

1,332

1,512

1,692

1,812

1,932

—

—

2

Vicekorpral ....................

1,224

1,404

1,584

1,704

--

—

—

1

Menig.............................

1,140

1,320

1,500

1,620

—

—

—

Anm. Förutom ovan angivna beställningshavare skola hänföras:

till 5. lönegraden: med furir av 1. klassen likställd beställningsman;

till 4. lönegraden: med furir av 2. klassen likställd beställningsman; musikfurir av 2. klassen;

till 3. lönegraden: konstapel; med korpral eller konstapel likställd beställningsman; musikkorpral;

musikkonstapel;

till 2. lönegraden: med vicekorpral likställd beställningsman; musikvicekorpral; musikvicekonstapel;

samt

till 1. lönegraden: menig beställningsman; menigt musikmanskap.

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

Löneplan för manskap rid marinen (Mm).

Löne-

grad.

Beställningshavare.

Be-

gynnelse-

lön.

Lön efter en tjänstetid av

12

månader.

36

månader.

„48

månader.

60

månader.

72 1

månader, j

84

månader.

96

månader.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

2

Korpral..............

1,620

1,620

1,860

1,956

2,052

2,148

2,214

2,340

1

Menig.................

1,140

1,320

1,560

1,656

1,752

1,848 |

1.944

2,040

3 §•

1. Vid tillämpning av bestämmelserna i 2 § skall, med iakttagande

i övrigt av vad nedan i denna paragraf sägs, såsom tjänstetid beräknas

tiden från tillträdandet av första fasta anställning vid armén, resp.

flottan eller kustartilleriet.

2. Kontraktsanställd beställningshavare, som tillträtt sin första anställning

senare än vid anställningsårets början, må, därest ban befunnits

kunna tillgodogöra sig den vid tillträdandet av anställningen pågående

soldatutbildning, rekrytutbildning eller motsvarande utbildning, efter

vederbörande regements-(kår-)chefs prövning tillgodoräkna sig tiden från

anställningsårets början.

Beställningshavare, som före tillträdandet av fast anställning tjänstgjort

såsom värnpliktig, må efter vederbörande regements-(kår-)chefs

prövning såsom tjänstetid helt eller delvis tillgodoräkna sig den tid,

varunder han undergått utbildning såsom värnpliktig.

3. Beställningshavare vid armén äger såsom tjänstetid tillgodoräkna

sig föregående tjänstgöring vid samma truppslag, oberoende av huruvida

densamma fullgjorts vid samma eller olika truppförband.

Likaledes äger beställningshavare vid flottan, resp. kustartilleriet

såsom tjänstetid tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring vid flottan,

resp. kustartilleriet, oberoende av huruvida densamma fullgjorts vid

samma eller olika stationer eller truppförband.

Det tillkommer vederbörande regements-(kår-)chef att pröva, i vad

mån tillgodoräknande i förevarande avseende må äga rum:

a) beträffande beställningshavare vid armén, då tjänstgöringen fullgjorts

vid annat truppslag av armén eller vid marinen, och

b) beträffande beställningshavare vid marinen, då tjänstgöringen

fullgjorts, av den, som tillhör flottan, vid kustartilleriet eller vid armén

och av den, som tillhör kustartilleriet, vid flottan eller vid armén.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

4. Beställningshavare vid marinen, vilken karlskrivits från skeppsgossekåren

eller som före vinnande av anställning genom kontrakt varit

inmönstrad till sjöfart eller vid antagning i beställning såsom menig

hänförts till högre tjänstbarhetsklass än den lägsta, äger tillgodoräkna

sig extra tjänstetid enligt de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.

5. Såsom tjänstetid må för kontraktsanställd beställningshavare

icke beräknas tid, som infallit före den 1 november det år, under vilket

han fyllt 18 år.

Beställningshavare må för tillträdande av löneförhöjning icke tillgodoräkna

sig tid, varunder han haft avsked, undergått straffarbete eller

fängelsestraff eller varit rymd. Har beställningshavare på grund av

sjukdom varit hindrad tjänstgöra eller eljest åtnjutit ledighet från tjänstgöring

under mer än 75 dagar av ett och samma anställningsår, må

den överskjutande tiden, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda

förordnar, icke tillgodoräknas såsom tjänstetid; dock att härvid icke skall

räknas beställningshavare till last den tid, varunder han jämlikt 4 § eller

5 § 1 mom. ägt åtnjuta oavkortad lön, och ej heller tid, som avses i

5 § 3 mom.

6. Löneförhöjning å innehavande beställning tillträdes vid början

av kalendermånaden näst efter den, varunder den för sådan förhöjning

stadgade tjänstetiden tilländagått.

7. I fråga om rätt för menig att tillträda löneförhöjning gäller såsom

villkor:

beträffande armén:

vid infanteriet och trängen: att antingen hava erhållit vicekorpralsutbildning

eller innehava anställning vid musiken eller hava uttagits till

beställningsman, och

vid kavalleriet, artilleriet och ingen] örtrupperna: att antingen hava

erhållit ryttar-(artillerist-, soldat-)utbildning och beordrats till underbefälsutbildning

eller innehava anställning vid musiken eller hava uttagits till

remontryttare eller beställningsman;

beträffande marinen:

för första löneförhöjningen: att hava erhållit rekrytutbildning, och

för andra löneförhöjningen: att hava erhållit fullständig eller avkortad

korpralsutbildning.

8. Beställningshavare, vars tjänstgöring vederbörande regements(kår-)chef

finner icke vara av beskaffenhet att kunna väl vitsordas, må

icke tillträda löneförhöjning.

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

9. Har beställningshavare med tillämpning av 7 eller 8 mom. först

efter viss tids uppskov tillträtt löneförhöjning, må, om hans fortsatta

tjänstgöring anses böra föranleda därtill, vederbörande regements-(kår-)

chef kunna bestämma, att beställningshavaren för tillträdandet av ytterligare

löneförhöjning skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl

den tid uppskovet varat.

4 §•

1. Därest beställningshavare av sjukdom i andra fall än i 2 mom.

avses hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön under sammanlagt

högst 45 dagar av ett och samma anställningsår, men skall för

tid därutöver vidkännas avdrag å lönen med följande belopp, för dag

räknat, nämligen:

där lönen överstiger 2,000 kronor: 1 krona,

där lönen överstiger 1,500, men icke 2,000 kronor: 75 öre samt

där lönen icke överstiger 1,500 kronor: 50 öre.

Det tillkommer arméförvaltningens civila departement, resp. marinförvaltningen

att pröva, huruvida på grund av bevekande omständigheter

lönen må under viss längre tid, dock sammanlagt högst sex månader

under ett och samma anställningsår, utgå oavkortad eller avdrag göras

med lägre belopp än ovan sagts.

2. Har beställningshavare i tjänsten blivit skadad till följd av

olycksfall eller ådragit sig sjukdom av beskaffenhet, att tjänstgöringen

skäligen kan antagas hava bidragit till densamma, och har han därigenom

blivit. hindrad tjänstgöra, skall han åtnjuta oavkortad lön för hela den

tid, nämnda hinder varar, i den mån ej för samma tid till honom utgår

sjukhjälp enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909 om

ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

För tid, varunder sjukhjälp åtnjutes enligt nämnda förordning, tilllämpas

bestämmelserna i 1 mom. första stycket.

3. Oavkortad lön må ock utgå till beställningshavare, som till förekommande

av smittofara förbjudits att tjänstgöra.

5 §•

1. Beställningshavare, som åtnjuter ledighet från tjänsten av annan

anledning än i 4 § eller i 2 mom. här nedan omförmäles eller hindras

att tjänstgöra på grund av giltigt förfall, skall för sådan tid av sin lön

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

avstå ett belopp, motsvarande det i 4 § 1 mom. angivna löneavdrag,

samt kan genom beslut av vederbörande regements-(kår-)chef förpliktas

att av lönen ytterligare avstå vad som med hänsyn till omständigheterna

prövas skäligt; dock att oavkortad lön må utgå vid ledighet från

tjänsten av ifrågavarande slag, som beviljas för sön- eller helgdag, och

därutöver under sammanlagt högst 20 söckendagar av ett och samma

anställningsår.

2. I fråga om rätt för beställningshavare, som till vinnande av

civilanställning erhållit tjänstledighet för fullgörande av övnings- eller

provtjänstgöring vid något av statens civila verk, att bibehålla lön gälla

de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.

3. Musikmanskap vid infanteriet, som enligt därom meddelade

föreskrifter under viss tid av året icke är inkallat till tjänstgöring, skall

för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 4 § 1 mom.

omförmälda löneavdrag.

«§•

1. Den, som undergår straffarbete, håller sig undan eller är rymd,

må därunder icke åtnjuta någon avlöning.

2. För den, som undergår fängelse eller arrest med förbud att göra

tjänst eller hålles häktad för brott, skall avlöningen under tiden innehållas,

så framt ej vederbörande regements-(kår-)chef finner skäligt låta

honom uppbära någon del därav. Blir för brott häktad frikänd, skall

vad av lönen innehållits till honom utbetalas.

7 §■

Till den, som erhåller fast anställning vid armén eller marinen och

icke förut innehaft sådan anställning vid krigsmakten, utgår anställningspenning

med 60 kronor.

8 §•

Inkvartering, beklädnad, förplägnad och sjukvård eller ersättning

för dylik förmån utgår till manskapet enligt de bestämmelser, som av

Kungl. Maj:t meddelas.

9§-

1. För resa i tjänsten samt för tjänstgöring å annan ort än eget

regementes (kårs) förläggningsort eller egen station må ersättning utgå

enligt de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

2. Enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter må särskilda

förmåner utgå under sjökommendering eller kommendering till tjänstgöring

av särskilt krävande art å egen förläggningsort under sådana förhållanden,

att det vanliga kvarteret icke kan bibehållas, så ock under

flygtjänstgöring eller vid utförande av dykeriarbete.

10 §.

Furir vid armén eller korpral vid marinen, som förflyttas från en

förläggningsort (station) till en annan, må i fall, då Kungl. Maj:t prövar

omständigheterna därtill föranleda, åtnjuta ersättning för flyttningskostnad

enligt de grunder, som av Kungl. Maj:t fastställas.

11 §.

Furir vid armén, så ock korpral eller till 1. klass sjöman uppflyttad

menig vid marinen, vilken intjänat den lön, som är bestämd för sådan beställningshavare

efter en beräknad tjänstetid av minst 72 månader, äger,

därest han antingen är gift eller ock varit gift samt fortfarande har

minderårigt barn hos sig, åtnjuta årligt hyresbidrag med 270 kronor

för beställningshavare, som har sin förläggningsort (station) x Stockholm,

Göteborg, Vaxholm eller Boden, samt med 210 kronor för beställningshavare

å annan förläggningsort (station).

12 §.

Avlider beställningshavare, skall, därest hans begravning icke verk

ställes genom vederbörande myndighets försorg, till hans dödsbo såsom

begravningshjälp utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av beställningshavarens

oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet, dock lägst

150 kronor; skolande i de fall, då begravningshjälp utgår enligt förordningen

den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, ersättning enligt denna paragraf åtnjutas

endast i den mån densamma överstiger begravningshjälpens belopp

enligt nyssnämnda förordning.

13 §.

Lön utgår från och med den dag, beställning tillträdes, till och

med den dag, beställningshavare avgår på grund av avsked, entledigande

eller dödsfall, samt utbetalas månadsvis i efterskott i den ordning, som

3260 20

opaginerad Kontrollera mot PDF

154

av Kung].. Maj:t bestämmes, med iakttagande därvid, att viss del av

lönen skall enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter innehållas för

att insättas i bankinrättning.

Hyresbidrag anses tillhöra lönen och utbetalas i samma ordning

som denna.

Anställningspenning utbetalas vid inträdet i tjänstgöring.

14 §.

Med anställningsår enligt detta reglemente förstås beträffande kontraktsanställd

beställningshavare tiden från och med den 1 november under

ett kalenderår till och med den 31 oktober under nästpåföljande kalenderår.

I fråga om beställningshavare vid flottan, som vunnit anställning

genom karlskrivning från skeppsgossekåren, förstås med anställningsår

tiden från och med den 1 oktober under ett kalenderår till och med

den 30 september under nästpåföljande kalenderår.

15 §.

Avlöningen till skeppsgossar bestämmes i vederbörlig stat; och skola

beträffande avlöningens åtnjutande och utbetalning gälla de föreskrifter,

som av Kungl. Maj:t meddelas.

16 §.

Över regements-(kår-)chefs beslut i frågor, som omförmälas i 3 §

2 mom., 3 mom. tredje stycket, 8 mom. och 9 mom., 5 § 1 mom. samt

6 § 2 mom., må klagan icke föras.

Ej heller må klagan föras över sådant beslut av arméförvaltningens

civila departement, resp. marinförvaltningen, varom i 4 § 1 mom. andra

stycket sägs.

Övergångsbestämmelser.

1. Bestämmelserna i detta reglemente skola äga tillämpning beträffande

en var, som, efter det föreskrift i ämnet utfärdats, vinner fast anställning

vid armén eller marinen för tid efter ingången av november

(oktober) 1921.

2. Den, som enligt äldre avtal eller på grund av reglementsföreskrift

är bunden vid anställning för tid efter ingången av november (oktober)

1921, är berättigad att fortfarande uppbära den honom omedelbart dessförinnan

tillkommande avlöning enligt stat. Önskar han komma i åtnjutande

av de genom detta reglemente medgivna löneförmånerna, skall han av an
-

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

ställnings- eller rekapitulationspremie, som av honom uppburits för anställning

under tid efter ingången av november (oktober) 1921, månadsvis

återleverera så stor del, som på månaden belöper.

3. I tjänst kvarstående indelt manskap vid armén äger, förutom

underhåll in natura under tjänstgöring, åtnjuta ersättning av statsmedel

enligt nedannämnda grunder.

Lön utgår till korpral med 144 kronor och till vicekorpral med 72

kronor, allt för år räknat.

Dagavlöning utgår under all tjänstgöring, till vilken ifrågavarande

manskap inkallas, med 90 öre för dag till korpral och med 60 öre för

dag till övrigt manskap.

Utöver dagavlöning utgår till ifrågavarande manskap för tid, varunder

manskapet är inkallat till tjänstgöring i egenskap av underbefäl,

instruktörer eller beställningsmän vid skolor och övningar utom vanliga

repetitionsövningar, tillägg till dagavlöningen med 2 kronor 50 öre

för dag.

I fråga om åtnjutande och utbetalning av lön och dagavlöning till

indelt manskap vid armén skall gälla vad i fredsavlöningsreglementet

för armén den 11 oktober 1907 är stadgat rörande dylika avlöningsförmåner

till fast anställt manskap; skolande beträffande tillägg till dagavlöningen

i tillämpliga delar lända till efterrättelse sagda reglementes

föreskrifter om dagavlöning.

4. Beställningshavare i nuvarande 1. lönegraden för manskap vid

marinen, å vilken detta reglemente vinner tillämpning, skall äga åtnjuta

lön i 2. lönegraden enligt den i 2 § bär ovan intagna löneplanen för

manskap vid marinen.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Vill. Dyrtidstillägg i samband med löneregleringen.

I den allmänna motiveringen hava de sakkunniga redogjort för

skälen till det av dem avgivna förslaget, att en del av lönen, nämligen

en i varje särskilt avlöningsbelopp ingående grundavlöning, borde fastställas

enligt nuvarande prisläge, medan å den överskjutande delen av

lönen dyrtidstillägg skulle utgå enligt de för kommunikationsverkens

personal gällande grunder.

Den sålunda ifrågasatta anordningen kommer givetvis att påkalla

utfärdande av särskilda regler rörande dyrtidstillägg åt manskap, som

skulle komma i åtnjutande av lön enligt någondera av de i avlöningsreglementet

intagna båda löneplanerna. Då nämnda regler böra anknyta

sig till de bestämmelser angående dyrtidstillägg, som skola gälla för

kommunikationsverkens personal, synes dessa reglers utformande icke

kunna ske annat än i samband med utarbetandet av berörda bestämmelser

för sagda personal, i vad desamma komma att avse tiden

efter ikraftträdandet av det föreslagna avlöningsreglementet. Vid

sådant förhållande och då de sakkunniga sakna kännedom om de

förslag i nämnda hänseende, som må bliva av Kungl. Maj:t framlagda

till 1921 års riksdag, hava de sakkunniga för sin del måst inskränka

sig till att skissera de föreskrifter, som skulle erfordras, därest

kungörelsen den 30 juni 1920 med allmänna grunder för dyrtidstillägg

åt befattningshavare i statens tjänst och kungörelsen av samma dag

med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare vid postverket,

telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk fortfarande

vore gällande vid ikraftträdandet av löneregleringen för arméns

och marinens manskap.

I huvudsak torde nu ifrågavarande föreskrifter böra anslutas till

bestämmelserna i sistnämnda kungörelse. Utöver dessa erfordras dock

ett stadgande, att dyrtidstillägg överhuvudtaget icke skall utgå å avlöning,

som ej överstiger 95 kronor för månad. Vidare kräver en

i förstnämnda kungörelse ingående bestämmelse särskilt beaktande

vid avfattandet av de för manskapet erforderliga föreskrifterna, nämligen

den, som innefattar medgivande för beställningshavare, vilken på

grund av försörjningsplikt underhåller barn under 16 års ålder, att

oavsett den i allmänhet gällande begränsningen, att dyrtidstillägg efter

opaginerad Kontrollera mot PDF

157

fullt (vid kommunikationsverken reducerat) grundtal utgår allenast efter

ett högsta belopp av 85 kronor i månaden — åtnjuta dyrtidstillägg

efter hela (resp. hela reducerade) grundtalet å ett belopp av 15 kronor

för månad för varje dylikt barn. I anslutning till förutnämnda stadgande,

att dyrtidstillägg till manskap ej skall utgå på avlöning, som

icke överstiger 95 kronor i månaden, och med iakttagande, att dyrtidstillägg

enligt ovannämnda, för kommunikationsverkens personal gällande

grunder endast utgår å 85 procent av den överskjutande avlöningen

och efter ett procenttal av femtio fem hundradelar av det med 16 enheter

minskade grundtalet, synes bestämmelsen om höjt dyrtidstillägg åt familjeförsörjare

bland manskapet böra givas den avfattningen, att dyrtidstillägg

till sådan beställningshavare må å ett i avlöningen ingående belopp

av 15 kronor i månaden för varje barn ökas med fyrtiofem hundradelar

av det minskade grundtalet.

I övrigt hava de sakkunniga funnit, att kungörelsen den 30 juni

1920 med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt kommunikationsverkens

personal under angiven förutsättning skulle kunna med allenast vissa

formella jämkningar tjäna såsom förebild vid utfärdandet, efter riksdagens

hörande, av författning i ämnet.

Till ledning för utarbetandet av sådant förslag hava de sakkunniga

velat här införa nedanstående

Utkast till kungörelse med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt fast

anställt manskap vid armén och marinen.

§ 1.

Mom. 1. Manskap vid armén och marinen, som åtnjuter lön enligt 2 § i

avlöningsreglementet för arméns och marinens manskap den 1921,

äger uppbära dyrtidstillägg å honom enligt nämnda reglemente tillkommande lön

samt eventuellt utgående hyresbidrag i enlighet med vad genom kungörelsen den

med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens

tjänst föreskrivits, dock under iakttagande av de särskilda bestämmelser, som här

nedan meddelas.

Mom. 2. Å avlöning, som icke överstiger 95 kronor för månad, utgår ej dyrtidstillägg.

Mom. 3. Överstiger avlöningen 95 kronor för månad, utgår å det överskjutande

beloppet dyrtidstillägg, beräknat enligt föreskrifterna i §§ 2 och 3 i omförmälda

kungörelse, men med iakttagande därav

att dyrtidstillägg utgår endast å 85 procent av den avlöning, varå sådant tillägg

må beräknas;

att det grundtal, som Kungl. Maj:t jämlikt § 2 i kungörelsen fastställer, skall

i varje särskilt fall minskas med 16; samt

att dyrtidstillägget utgår efter ett procenttal lika med femtiofem hundradelar

av det sålunda minskade grundtalet, dock att beträffande den, som vid början av

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

det kalenderkvartal, som omfattar den månad dyrtidstillägget avser, på grund av

försörjningsplikt underhållit barn, som icke uppnått 16 års ålder, dyrtidstillägget å

ett i avlöningen ingående belopp av 15 kronor i månaden för varje dylikt barn ökas

med fyrtiofem hundradelar av det minskade grundtalet.

Mom. 4. Därest beställningshavares kontanta löneförmåner efter den 1 november

(oktober) 1921 jämte dyrtidstillägg enligt denna kungörelse understiger vad som

skulle utgjort hans motsvarande förmåner närmast före ikraftträdandet av ovanberörda

avlöningsreglemente för arméns och marinens manskap jämte dyrtidstillägg enligt

kungörelsen denna dag med allmänna grunder för sådant tillägg, äger beställningshavaren

åtnjuta gottgörelse härför i form av personligt dyrtidstillägg.

Sådant personligt dyrtidstillägg må av beställningshavaren tillgodonjutas allenast

i den mån han icke genom avlöningsförhöjning vare sig i samma beställning eller

efter befordran till högre beställning erhållit en löneinkomst, som jämte dyrtidstillägg

enligt mom. 3 här ovan uppgår till den inkomst, han vid motsvarande tidpunkt skulle

åtnjutit, om han då kvarstått med den avlöning, han innehade närmast före ikraftträdandet

av det nya avlöningsreglementet, och därå uppburit dyrtidstillägg enligt

förenämnda kungörelse med allmänna grunder för sådant tillägg.

Med löneinkomst enligt detta mom. förstås i varje särskilt fall summan av

i kontanta belopp fastställda löneförmåner med undantag av lega samt anställnings-

eller rekapitulationspremier.

§ 2.

För indelt manskap vid armén, så ock för skeppsgossar utgår dyrtidstillägg

enligt kungörelsen den med särskilda grunder för dyrtidstillägg åt befatt
ningshavare

vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

§ 3.

Till hjälp vid uträkning av dyrtidstillägg enligt denna kungörelse utfärdar

Kungl. Maj:t nödiga tabeller.

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

IX. Staternas anordnande m. in.

Av den förut lämnade redogörelsen beträffande de allmänna grunderna

för den nu ifrågasatta löneregleringen för arméns och marinens personal

framgår, att de sakkunniga, med frångående av det vid löneregleringen

för kommunikationsverkens personal använda förfaringssättet, funnit obehövligt

att vid avlöningsreglementet för arméns och marinens manskap

foga särskild tjänsteförteckning. Med hänsyn till det ringa antal personalgrupper,

som manskapet omfattar, hava nämligen dessa kunnat införas

i vederbörlig löneplan i direkt anslutning till resp. lönegrader. Antalet

beställningar av olika slag vid varje truppförband eller kår hava de

sakkunniga funnit böra, liksom nu är fallet, angivas i de särskilda

staterna. Dessa stater böra dock i så måtto förenklas, att däri icke upptagas

de särskilda lönebeloppen för varje grupp beställningar. Beträffande

nämnda belopp synes allenast böra meddelas hänvisning till

vederbörligt avlöningsreglemente, varjämte den beräknade kostnaden för

löner åt samtliga beställningshavare vid truppförbandet eller kåren skulle i

staten utföras i en gemensam anslagspost.

I anslutning härtill hava de sakkunniga uppgjort särskilda utkast

dels till stat för ett truppförband av armén (Livregementets grenadjärer),

dels ock till stat för flottans sjömanskår, vilka utkast såsom Bilaga 1

och Bilaga 2; fogats vid detta betänkande. Utkastet till stat för flottans

sjömanskår är grundat på den förutsättningen, att antalet beställningar

vid denna kår kommer att erhålla den fördelning på lönegrader, som av

de sakkunniga här ovan (sid. 104) ifrågasatts. Storleken av den för löner

upptagna anslagsposten i sistnämnda utkast har beräknats med de utgångspunkter

i fråga om genomsnittligt invänta löneförhöjningar, som i

det följande (sid. 161) komma att närmare beröras. I utkastet till stat

för ovannämnda truppförband av armén har någon anslagspost för löner

icke kunnat utföras, enär staterna för arméns truppförband upptaga såväl

manskapsbeställningar som beställningar för officerare och underofficerare

m. fl. Givet är, att vid beräknandet av ifrågavarande anslagspost beträffande

samfliga stater böra användas enahanda utgångspunkter som i

fråga om staten för flottans sjömanskår.

De sakkunniga hava förutsatt, att de i staterna för arméns och

marinens truppförband och kårer upptagna avlöningsbelopp skola utgå

opaginerad Kontrollera mot PDF

160

från vederbörliga under fjärde huvudtiteln för lantförsvaret, resp. sjöförsvaret

uppförda förslagsanslag till avlöning. Under samma anslag torde

vidare böra beräknas särskilda poster för beredande åt manskapet av

följande i avlöningsreglementet upptagna förmåner, nämligen anställningspenning

enligt 7 §, hyresbidrag enligt 11 § samt dagavlöning och dagavlöningstillägg

till kvarstående indelt manskap vid armén enligt 3 mom.

av övergångsbestämmelserna.

1 8 § av avlöningsreglementet omnämnas inkvartering, beklädnad,

förplägnad och sjukvård eller ersättning därför. Kostnaderna för dessa

naturaförmåner eller däremot svarande ersättningar torde böra bestridas

av för de olika ändamålen avsedda anslagen vid armén, resp. marinen.

Vad beträffar i 9 § omförmälda ersättningar för tjänsteresa, för

tjänstgöring å annan ort än eget regementes (kårs) förläggningsort eller

egen station samt under sjökommendering eller flygtjänstgöring m. m.

ävensom i 10 § berörd ersättning för flyttningskostnad, torde dessa ersättningar

lämpligen böra bestridas av vederbörliga anslag till reseoch

traktamentspenningar, resp. till utbildningskurser och övningar av

olika slag eller till flyttningsersättning.

Erforderliga medel för gäldande av den i 12 § omförmälda begravningshjälpen

torde — i likhet med vad som redan nu är fallet beträffande

dylik begravningshjälp — böra utgå av vederbörliga avlöningsanslag.

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

X. Kostnadsberäkningar.

De sakkunniga hava låtit uppgöra beräkningar av de kostnader,

som en tillämpning av de sakkunnigas förslag till lönereglering för

arméns och marinens manskap skulle medföra. Innan de sakkunniga

redogöra för resultatet av dessa beräkningar, torde böra angivas de

grunder, på vilka desamma äro byggda.

Beräkningarna hava uppgjorts under förutsättning, att alla beställningar

vore besatta och att således inga vakanser förefunnes. Då vid

arméns truppförband visst antal korprals- och vicekorpralsbeställningar

hållas vakanta i avbidan på avgång av kvarstående indelta korpraler och

vicekorpraler, har vid kostnadsberäkningarna bortsetts från de belopp,

som enligt de sakkunnigas förslag skulle utgå såsom löner till sistnämnda

bestiillningshavare, ävensom från utgifterna för dagavlöning och dagavlöningstillägg

till allt kvarstående indelt manskap.

För beräknande av kostnaderna för lön åt manskapet enligt de nya

avlöningsbestämmelserna hava de sakkunniga, med hänsyn till föreliggande

befordringsförhållanden, ansett sig kunna utgå från, att manskapet

i genomsnitt åtnjuter lön i följande lönegrupper, nämligen vid

armén: meniga i lägsta gruppen med 1,140 kronor, vicekorpraler likaledes

i lägsta gruppen med 1,224 kronor, korpraler i tredje gruppen med

1,692 kronor, förmer av 2. klassen i tredje gruppen med 1,932 kronor

och förmer av 1. klassen i fjärde gruppen med 2,124 kronor; samt vid

marinen: meniga i tredje gruppen med 1,560 kronor och korpraler i

fjärde gruppen med 2,052 kronor. Ehuru den tillfälliga förhöjning i

dagavlöningen till manskapet, som av riksdagen medgivits från och med

den 1 november 1919, icke beräknats å riksstaten, utan skall bestridas

från vederbörliga avlönings anslag, hava dock utgifterna för nämnda förhöjning

i dagavlöningen ansetts böra inräknas bland kostnaderna för

manskapets avlöning. Vad beträffar de nuvarande utgifterna för beredande

vid armén av anställningspremier åt f. d. fast anställt manskap

och rekapitulationspremier åt fast anställt manskap, äro ej heller för

dessa premier särskilda medel beräknade å riksstaten, Titan skola de,

liksom förhöjningen i dagavlöningen, utgå från arméns avlöningsanslag.

Med hänsyn därtill ätt kostnaderna för nämnda premier väsentligen äro

beroende på, huruvida ett större eller mindre antal vakanser bland

21

3260 20

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

manskapet förefinnes, och berörda kostnader sålunda skulle vid fulla

kadrer uppgå till allenast ett relativt obetydligt belopp, hava de sakkunniga

ansett sig i detta sammanhang kunna bortse från desamma.

Då vidare grundlönen för det meniga manskapet ansetts böra regleras

på det sätt, att densamma i sig innefattar nu utgående dyrtidstillägg,

samt enligt de sakkunnigas förslag särskilda regler skulle meddelas

för beräknande av dyrtidstillägg på de lönebelopp, som överskjuta grundlönen,

har vid kostnadsberäkningarna nämnda omläggning av avlöningsförhållandena

även måst beaktas. Såsom av nedanstående sammanställning

framgår, medför denna omläggning att, medan de ordinarie

kostnaderna för avlöning åt manskapet enligt förslaget visa en väsentlig

ökning, utgifterna för dyrtidstillägg åt samma personal i stället förete

en högst avsevärd minskning.

Med tillämpning av nu nämnda grunder har ökningen i kostnaderna

för den kontanta avlöningen enligt avlöningsreglementet för arméns och

marinens manskap vid genomförandet av den föreslagna löneregleringen

approximativt beräknats på följande sätt.

A. Arméns manskap.

Kostnad enligt förslaget.

Löner ..............................................................''........................... kr. 19,515,000: —

Anställningspenning för förslagsvis */» av de meniga

volontärerna ..................................................................

150,000: —

Hyresbidrag åt förslagsvis 200 furirer å 225 kr. .....

»

45,000: —

Summa avlöning enligt förslaget.......................................

kr.

19,710,000: —

Kostnad för dyrtidstillägg enligt särskilda grunder.....

»

2,690,000: —

Summa kostnad enligt förslaget kr.

22,400,000: —

Nuvarande kostnad.

Under ävlöningsanslaget uppförda eller därifrån eljest

utgående medel till löner, dagavlöning, tillfällig

förhöjning i dagavlöning, lönetillägg för vissa

furirer samt arvoden till sjukvårds- och hovsla
garbeställningsmän.

.................................................... kr. 6,780,000: —

Under rekryteringsanslaget beräknade medel till anställ
ningspremier

åt värnpliktiga...................................... » 96,000: —

Av de under sistnämnda anslag beräknade medel till

ordinarie och extra rekryteringskostnader det be
Transport

kr. 6,876,000: —

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

Transport kr.

lopp, som användes till lega, förslagsvis upptaget

till ...................................................................................... »

Under anslaget till undervisning m. m. beräknade medel

till arvoden åt föreståndare för skosmedjor m. m. ))

Under extra anslaget till tillfällig löneförbättring för

viss personal vid armén beräknade medel till löneförbättring

åt 1. klass furirer................................. »

Summa kr.

6,876,000: —

100,000: —

7,620: —

78,960: —

7,062,580: —

Kostnad för dyrtidstillägg enligt de för 4. kvartalet

år 1920 tillämpade grunder ................................... » 12,030,000: —

Summa nuvarande kostnad kr. 19,092,580: —

Dragés sistnämnda belopp från den beräknade kostnaden enligt de

sakkunnigas förslag, skulle kostnadsökningen för löneregleringens genomförande

för arméns manskap komma att uppgå till (22,400,000 —

19,092,580 =) 3,307,420 kronor.

B. Marinens manskap.

Kostnad enligt förslaget.

Löner ........................................................................................ kr. 8,239,000: —

Anställningspenning för förslagsvis ‘/i av de meniga » 51,000: —

Hyresbidrag åt förslagsvis 500 korpraler och meniga

å 225 kr........................................................................... » 112,500: —

Summa avlöning enligt förslaget.................................... kr. 8,402,500: —

Kostnad för dyrtidstillägg enligt särskilda grunder ... )) 1,670,000: —

Summa kostnad enligt förslaget kr. 10,072,500: —

Nuvarande kostnad.

Under anslagen för flottans kårer och stater samt till

avlöning för kustartilleriets personal uppförda

eller därifrån eljest utgående medel till löner,

dagavlöning, tillfällig förhöjning i dagavlöning,

lönetillägg, uppmuntringspenningar, inkvarteringsbidrag,

korpralsarvoden samt lega och anställningspremier

................................................................... kr. 3,221,000: —

Transport kr. 3,221,000: —

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Transport kr. 3,221,000: —

Under anslagen till rekapitulations- och avskedspremier

vid flottan, resp. vid kustartilleriet för reka
pitulationspremier

beräknade belopp....................... » 110,000: —

Under extra anslaget till tillfällig löneförbättring förvisa

personal vid marinen beräknade medel till

löneförbättring åt manskap i nuvarande 1. lönegraden

(underofficerskorpraler).................................... r> 43,000: —

Summa kr. 3,374,000: —

Kostnad för dyrtid stillägg enligt de för 4. kvartalet

1920 tillämpade grunder ............................................ » 5,196,000: —

Summa nuvarande kostnad kr. 8,570,000: —

Dragés sistnämnda belopp från den beräknade kostnaden enligt de

sakkunnigas förslag, skulle kostnadsökningen för löneregleringens genomförande

för marinens manskap komma att uppgå till (10,072,500 —

8,570,000 =) 1,502,500 kronor.

Kostnadsökningen för genomförandet av de sakkunnigas löneregleringsförslag

för arméns och marinens manskap skulle alltså enligt de uppgjorda

kostnadsberäkningarna sammanlagt utgöra (3,307,420+ 1,502,500

=) 4,809,920 kronor.

Beräkningen av nämnda kostnadsökning är. såsom förut nämnts,

uppgjord under förutsättning av fulla kadrer. Härav följer, att den

verkliga kostnaden under nuvarande förhållanden och så länge ett väsentligt

antal vakanser bland manskapet fortfarande förefinnes, uppgår

till ett avsevärt lägre belopp.

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

XI. De sakkunnigas hemställan.

Under åberopande av vad i detta betänkande anförts hemställa de

sakkunniga, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1921 års riksdag

dels godkänna det av de sakkunniga upprättade förslag till avlöningsreglemente

för fast anställt manskap vid armén och marinen,

dels medgiva, att berörda avlöning sreglemente må träda i kraft, i vad

det avser kontraktsanställt manskap, från och med den 1 november 1921

och beträffande manskap vid flottans sjömanskår, som karlskrivits frän skeppsgossekåren,

från och med den 1 oktober 1921,

dels medgiva, att den ökning i kostnaderna för avlöning till arméns

och marinens manskap, som under år 1921 uppkommer vid det föreslagna

avlöning sreglementets ikraftträdande redan under samma är, må

bestridas från vederbörliga under fjärde huvudtiteln för år 1921 uppförda

avlöning sanslag,

dels besluta att, därest innehavare av manskap sbeställning vid armén

och marinen, vilken enligt äldre avtal eller eljest är bunden vid anställning

för tid efter ingången av november (oktober) 1921 och å vilken avlöningsreglementet

vid nämnda tidpunkt skall vinna tillämpning, enligt dittills gällande

avlöning sbestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl i stat

upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring — i förskott, skall vid ingången

av november (oktober) månad 1921 till honom på statsverkets bekostnad

utbetalas ett belopp, motsvarande vad beställningshavaren skulle hava

i den beställning, han vid utgången av oktober (september) månad 1921 innehade,

i förskott uppburit för november (oktober) månad samma år, om de

dittillsvarande avlöning sbestämmelserna då fortfarande varit gällande,

dels medgiva, att kostnaderna för senast berörda övergångsanordning

må bestridas från vederbörliga under fjärde huvudtiteln för är 1921 uppförda

avlöning sanslag,

dels i staten för skeppsgossekåren upptaga den nu till skeppsgossarna

utgående dagavlöningen till följande förhöjda belopp, nämligen

för skeppsgosse i första årskursen till 15 öre

)) » » andra » » 25 »

» » » tredje » » 35 »

dels medgiva, att förhöjning i de till båtsmän nu utgående kontanta

avlöningsförmånerna må utgå enligt de grunder, som i det föreslagna

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

avlöning sreglementet tillämpats i fråga om avlöning sförhöjning för arméns

indelta manskap,

dels ock medgiva, att kostnaderna för de förmåner, som omförmälas

i 8, 9, 10 och 12 §§ av förslaget till avlöning sreglemente, må bestridas

i enlighet med de grunder, de sakkunniga i det föregående (sid. 160) angivit.

Härjämte hemställa de sakkunniga,

att förslag till stater för arméns och marinens truppförband och kårer,

uppställda på sätt de sakkunniga angivit (Bilaga 1 och Bilaga 2), må framläggas

för riksdagen till godkännande.

Slutligen tillåta sig de sakkunniga, under åberopande av vad förut

i detta betänkande (sid. 87 o. 89) anförts, hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

dels låta verkställa undersökning, i vad mån det under fjärde huvudtiteln,

lantförsvaret, uppförda ordinarie reservationsanslaget till rekryteringskostnader

må, därest avlöningsformen lega enligt de sakkunnigas förslag

uteslutes ur avlöningssystemet, kunna nedsättas,

dels ock ej mindre låta verkställa utredning, i vad mån nu befintliga

kasernutrymmen vid marinen icke äro tillräckliga för beredande av kasernförläggning

för allt manskap — med undantag för de beställningshavare,

vilka såsom familjeförsörjare erhållit tillstånd att vara boende utom kasern

— än även, om utredningen därtill giver anledning, fastställa grunder för

ersättning till det manskap, vilket på grund av bristande kasernutrymme

icke kan beredas inkv artering sförmån.

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

Bilaga 1.

Utkast

till

Stat för Livregementet» grenadjärer.

Löneplan

Löneplan

och

och

lönegrad

lönegrad

enligt

enligt

Antal.

veder-

Antal.

veder-

börligt

börligt

avlönings-

avlönings-

regie-

regie-

mente.

mente.

Officerare.

Sjukvårdsvicekorpraler............

2

Ma. 2

Sjukvårdssoldater ..................

2

Ma. 1

Överste.................................

Gevärshantverkarfurir av 2. kl.

1

Ma. 4

Gevärshantverkarkorpral.........

1

Ma. 3

Gevärshantverkarvicekorpral ...

1

Ma. 2

Ge vars kant. verkarsoldat .........

1

Ma. 1

Hovslagarvicekorpral .............

1

Ma. 2

Underofficer are.

Fanjunkare ...........................

—

—

Musikperson al.

Musikfurirer av 2. klassen......

4

Ma. 4

Manskap.

Musikkorpraler .....................

4

Ma. 3

Musikvicekorpraler ...............

4

Ma. 2

Furirer av 1. klassen ............

14

Ma. 5

Trumslagare eller hornblåsare.

10

Ma. 1

Furirer av 2. klassen ............

29

Ma. 4

Korpraler..............................

40

Ma. 3

Vicekorpraler .......................

35

Ma. 2

Civilmilitär personal.

Volontärer ............................

60

Ma. 1

i Sjukvårdsfurirer av 2. klassen

2

Ma. 4

Regementsläkare ..................

—

—

Sjukvårdskorpraler ................

2

Ma. 3

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsanslag.................. kronor —: —

Löner å 144 kronor till 4 indelta korpraler................................. » 576: —

Löner å 72 kronor till 9 indelta korpraler................................................... » 648: —

Arvode till 1 regementspastor................................ 11_—: —

Summa förslagsanslag kronor

Anm. 1.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Bilaga 2.

Utkast

till

Stat för flottans sjömanskåi*.

Löneplan

och löne- grad enligt

Antal.

avlönings- reglemcntet

för arméns

och marinens

manskap.

Korpraler ............................

1,100

Mm. 2

Meniga ..........................................................................................

2,625

Mm. 1

Löner till ovanstående beställningshavare,. förslagsanslag............................ kronor 6,852,200: —

Förslagsanslag kronor 6,352,200: —

Anm. 1. — — — — — — — — — -- — — — — — — —___ _ _ _ _ _ _ _

Bilaga 3.

Förteckning över framställningar rörande lönereglering för manskapet vid armén, vilka

överlämnats till de sakkunniga.

Från furirkårerna vid arméns truppförband inkomna, i november 1918 dagtecknade

lika lydande framställningar om förbättrade avlöningsförmåner för det fast

anställda manskapet jämte däröver av de militära myndigheterna avgivna yttranden.

Chefens för tredje arméfördelningen underdåniga skrivelse den 15 oktober

1919 ang. beredande av förbättrade förmåner för det gifta stamanställda manskapet

vid armén.

Ett av särskilda sakkunniga den 7 december 1918 avgivet förslag till åtgärder

för förbättrande av manskapsrekryteringen vid armén jämte däröver avgivna yttranden.

Svenska furirernas riksförbunds underdåniga skrivelse den 28 november 1919

ang. lönereglering för arméns underbefäl m. m.

Chefens för Smålands artilleriregemente underdåniga skrivelse den 2 december

1919 ang. ändring i gällande bestämmelser om insättning i sparbank av viss del av

manskapets avlöning jämte däröver avgivna utlåtanden.

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Bilaga 4.

Förteckning'' över framställningar rörande lönereglering för manskapet vid marinen, vilka

överlämnats till de sakkunniga.

Framställning från flottans korpraler den 11 februari 1913 rörande förbättrade

löneförmåner jämte däröver avgivet utlåtande.

Svenska underofficersförbundets framställning den 29 april 1913 rörande förbättrad

utbildning m. m. jämte däröver avgivna utlåtanden.

Framställning från underofflcerskorpraler, ej maskinister, vid Karlskrona station

den 9 juni 1913 ang. likställighet med maskinister i lönehänseende jämte däröver

avgivna utlåtanden.

Ett av särskilda sakkunniga den 19 januari 1916 avgivet förslag till omläggning

av befordrings- och avlöningsförhållandena för marinens manskapspersonal.

Flottans korpralers förenings framställning den 25 februari 1916 rörande utbetalande

av avskedspremie i visst fall jämte däröver avgivna utlåtanden.

Chefens för underofficers- och sjömanskårerna i Karlskrona den 16 juli 1916

framställning ang. avlöningsförhållandena för stammanskap m. fl.

Framställningar den 20 november och den 2 december 1916 från flottans

korpralers förening ang. högre inkvarteringsbidrag.

Framställningar från underofflcerskorpraler, konstituerade underofflcerskorpraler

och äldre korpraler, dagtecknade i oktober 1917, ang. krigstjänstpremier m. m. jämte

däröver avgivna yttranden.

Underofficerskorpralernas vid Karlskrona kustartilleriregemente framställning den

28 november 1917 rörande extra bidrag till kosthåll i visst fall jämte däröver avgivna

yttranden.

Ett av chefen för marinstaben, efter samråd med chefen för kustartilleriet, den

16 mars 1918 avgivet underdånigt förslag ang., bland annat, marinens manskaps

organisation.

Underdånig skrivelse den 17 april 1918 av korpraler vid kustartilleriet i Karlskrona

ang. avlöningsförhöjning.

Ett av chefen för marinstaben, efter samråd med chefen för kustartilleriet, den

19 november 1918 avgivet förslag till ändringar i organisationen av marinens manskap

jämte marinförvaltningens däröver avgivna yttrande.

Underdånig framställning den 5 januari 1920 av korpraler vid flottan om förhöjd

avlöning.

Ett av marinförvaltningen, efter samråd med chefen för marinstaben och chefen

för kustartilleriet, den 6 mars 1919 avgivet utlåtande över de sakkunnigas den 24

februari 1919 avgivna förslag ang. tillfällig löneförbättring för marinens manskap.

Chefens för första eldarkompaniet vid flottans station i Karlskrona framställning

den 31 mars 1920 ang. ändring av gällande bestämmelser om insättning i sparbank

av viss del av manskapets avlöning jämte däröver avgivna yttranden.

3260 20

22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Korpralen vid 3. matroskompaniet i Karlskrona n:r 190 Zättergrens framställning

den 31 augusti 1920 om hyresbidrag under kommendering vid flygstation jämte

däröver avgivna yttranden.

Kn av stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona den 8 oktober 1920

gjord framställning om höjning av uppmuntringspenningar jämte däröver avgivna

utlåtanden.

Chefens för marinstaben skrivelse den 15 oktober 1920 om rätt att tilldela

korpral, som fullgjort villkoren för att konstitueras till underofficer av 3. graden,

vakant lön i 1. lönegraden för manskap, jämte marinförvaltningens däröver avgivna

utlåtande.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Särskilda yttranden.

Beträffande nedannämnda delar av de sakkunnigas betänkande och

förslag hava avgivits följande särskilda yttranden:

I) Rörande de i förslaget till avlöningsreglemente intagna

löneplanerna in. in.

Herr Nilsson har anfört:

»Som förebild för det avlöningsreglemente för fast anställt manskap

vid armén och marinen, som de sakkunniga utarbetat, har tagits avlöningsreglementet

för den ordinarie personalen vid kommunikationsverken. Och

varje möjlighet att tillerkänna förstnämnda personal förmåner, som tillkomma

den senare, har till fullo utnyttjats.

Detta förfaringssätt kan jag principiellt icke biträda. De menige

och underbefälet vid armén och marinen, vilka antagas medelst kontrakt

på vissa år, kunna efter min mening icke likställas med den ordinarie

personalen vid kommunikationsverken utan på sin höjd jämföras med

dessa verks extra-ordinarie personal.

Det är möjligt, att denna synpunkt praktiskt föga betyder. Men

fasthåller man vid densamma, bör det av de sakkunniga utarbetade förslaget

till reglemente underkastas eu granskning i belysning av det

reglemente, som Kungl. Maj:t snart nog torde komma att utfärda för

nämnda extra-ordinarie befattningshavare.

De i löneplanen för ifrågavarande manskap upptagna beloppen finner

jag överdrivet stora.

En yngling på aderton år och därunder, som har allt fritt — inkvartering,

beklädnad, förtäring, sjukvård — kan det ej vara nödigt att

utrusta med 1,140 kronor i fickpängar. Och även de övriga i planen

förekommande lönebeloppen torde tåla vid en betydlig reduktion.

När de sakkunniga gått så högt som de gjort med de kontanta

lönerna, har det skett dels av hänsyn till den militära tjänstens bundenhet,

dels ock i synnerhet av hänsyn till de senare årens svåra rekryteringsförhållanden.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Tjänstens bundenhet kompenseras emellertid av de många permissioner,

som beredvilligt givas. Och med de lågkonjunkturer, som vi

nu gå till mötes, och den redan inträdda omfattande arbetslösheten torde

rekryteringssvårigheternas tid nu vara förbi och de talrika vakanserna

snart nog vara fyllda.

Med hänsyn härtill och jämväl till den trängande nödvändigheten

av sparsamhet med statens medel hemställer jag, att dessa löner måtte

avsevärt beskäras. Här kan det sparas lättare än eljes vid förekommande

löneregleringar — ogift folk med allt fritt går det'' ingen nöd på — och

här bör det sparas.

Jag tillåter mig därför föreslå, att varje i de två löneplanen förekommande

lönebelopp minskas med 180 kronor.

Härigenom vinnes en välbehövlig besparing av 3,191,400 kronor.

Slutligen vill jag reservera mig mot det uttalande, som de sakkunniga

göra å sidan 132 i specialmotiveringen, där de anse det böra

undersökas, huruvida icke även arméns manskap bör tillerkännas tillfällig

avlöning i form av tjänstgöringstraktamente vid trupptjänstgöring i vissa

fall utom egen förläggningsort, liksom även vid tjänstgöring av särskilt

krävande art å förläggningsorten.

Det vore mera på sin plats att något inskränka förekomsten av

dylika lönetillägg vid marinen än att införa dem vid armén.»

II) Rörande vissa §§ i förslaget till avlöningsreglemente.

1) Angående 3 § 8 och 9 mom.

Herr Sterky har anfört:

>1 3 § 8 mom. av förslaget till avlöningsreglemente hava de sakkunniga

intagit bestämmelse därom, att beställningshavare, vars tjänstgöring

vederbörande regements-(kår-)chef finner icke vara av beskaffenhet

att kunna väl vitsordas, icke må tillträda löneförhöjning.

Härjämte har i nämnda paragrafs 9 mom. föreslagits, att, om beställningshavare

med tillämpning av nyssnämnda föreskrift först efter

viss tids uppskov fått tillträda löneförhöjning, vederbörande regements(kår-)cbef

må. om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill,

kunna bestämma, att beställningshavaren för tillträdandet av ytterligare

löneförhöjning skall äga att såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl

den tid uppskovet varat.

Stadgandena i fråga ansluta sig till de föreskrifter, vilka införts i

10 § 3 och 4 mom. av komnmnikationsverkens avlöningsreglemente den

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

19 juni 1919 och även av 1902 års löneregleringskommitté i huvudsakligen

oförändrad form upptagits i dess förslag rörande lönereglering för

personalen vid statsdepartementen och de centrala ämbetsverken. Enligt

dessa föreskrifter är såsom villkor för tjänstemans uppflyttning från lägre

till högre löneklass stadgat, bland annat, att uppskov med uppflyttningen

icke prövats böra äga rum med hänsyn till mindre väl vitsordad tjänstgöring

under den tid, tjänstemannen tillhört den lägre löneklassen, dock

att i tjänsten begången förseelse, för vilken tjänstemannen särskilt bestraffats,

icke må i och för sig räknas honom till last.

Under de sakkunnigas överläggningar rörande denna fråga har jag

gjort gällande, att en vägran att verkställa löneuppflyttning, som föranletts

av att tjänstgöring icke blivit Väl vitsordad’, otvivelaktigt måste

anses innefatta en form av bestraffning samt att, då en sådan bestraffningsform

icke är medgiven i gällande strafflag för krigsmakten, stadgandets

införande i avlöningsreglementet, vilket är avsett att tillkomma

i annan ordning än som för utfärdande av allmän kriminallag är gällande,

icke synes böra äga rum.

Åven om man, för att borttaga åtgärdens karaktär av straff, till det

av de sakkunniga föreslagna stadgandet i 3 § 8 mom. införde ett tillägg,

att i tjänsten begången förseelse, för vilken beställningshavare särskilt

bestraffats, icke i och för sig skulle räknas honom till last vid beslut

om uppskov med löneuppflyttniug, måste ett dylikt beslut i varje fall

anses innebära en påföljd för sådana mindre förseelser mot militär tukt

och ordning, som enligt gällande strafflag för krigsmakten kunna giva

anledning till meddelande av s. k. tillrättavisningar i tjänsten. Åven

med hänsyn härtill synes det mig, att förslaget står i strid mot strafflagen

för krigsmakten; och får jag härutinnan erinra om följande.

I sitt den 3 april 1905 avgivna förslag till strafflag för krigsmakten

upptog den s. k. krigslagstiftningskommittén från 1881 års disciplinstadga

bland andra förmer tor tillrättavisningar, som i stället för disciplinär

bestraffning kunde användas för mindre förseelser mot militär tukt och

ordning, ''mistning av dagavlöning eller avlöningstillägg’. Då vid 1914

års senare riksdag förslag till ny strafflag för krigsmakten framlades

inför riksdagen, anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet (jfr.

proposition nr 57, sid. 162), bland annat, att mistning av dagavlöning

och avlöningstillägg såsom former för tillrättavisningar borde ur lagförslaget

uteslutas. Utginge man därifrån, att endast sådana tillrättavisningar

borde komma till användning, som icke till sin natur vore alltför

mycket likställda med de vanliga straffen, torde nämligen en tillrättavis
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

ning, som egentligen bestode i betalning av en viss summa penningar,

icke böra ifrågakomma.

I enlighet med detta yttrande har i strafflagen för krigsmakten

bland de olika formerna för tillrättavisningar icke upptagits mistning av

avlöningstillägg.

Med hänsyn till nämnda yttrandes allmänt hållna avfattning lärer det få

anses fastslaget, att icke blott indragningen av ett redan intjänat avlöningstillägg

utan även ett beslut om uppskov med tillträde av sådan förmån vid

uppnåendet av därför stadgad tjänstetid hittills i den militära strafflagstiftningen

betraktats såsom åtgärder, vilka icke böra ifrågakomma

annat än under samma betryggande former, som gälla vid åläggande

av straff. Några sådana former hava icke införts i förslaget och torde

i allt fall icke kunna infogas i en författning av nu ifrågavarande slag.

På grund av vad jag sålunda anfört har jag yrkat:

att bestämmelserna därom, att beställningshavare, vars tjänstgöringvederbörande

regements-(kår-)chef finner icke vara av beskaffenhet att

kunna väl vitsordas, icke må tillträda löneförhöjning ävensom att den

framtida rättsverkan av ett beslut om uppskov med löneförhöjning under

viss förutsättning kan, enligt senare meddelat beslut, återgå, måtte uteslutas

ur föreliggande förslag till avlöningsreglemente för fäst anställt

manskap vid armén och marinen.»

2) Angående 5 § 1 mom.

Herrar Lybeck, Nyquist, Näsman, Tallberg och Thörnell hava anfört:

»De sakkunniga hava enligt vår uppfattning icke i tillräcklig grad

beaktat de säregna tjänstgöringsförhållanden, under vilka militärmanskapet

arbetar, ej heller den bundenhet, som militäryrket till följd av inkasernering

och den nödvändiga militära disciplinen medför. Under det att en befattningshavare

i den civila statsförvaltningen vid slutat arbete är utan

vidare fri och ledig, så är den militära befattningshavaren i regel bunden

till sin kasern eller sitt fartyg, som han icke får lämna utan tillstånd och

dit han inom viss bestämd tid måste återvända. Under sin fritid ålitan

icke heller såsom den civila befattningshavaren fullt fri, utan beroende

av det tvång, som bärandet av uniform in. m. medför. Den

civila befattningshavaren är i allmänhet bosatt på sin tjänstgöringsort

och har sitt arbete förlagt därstädes, medan den militära befattningshavaren

under långa tider, såsom vid kommendering till skolor eller

övningar och vad flottans manskap beträffar därjämte under sjökommendering,

nödgas vara borta från sitt hemvist.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Under sådana förhållanden blir den militära tjänsten givetvis mindre

lockande än civil anställning, därest icke lämpligt vederlag i någon form

beredes. Då den av sakkunniga föreslagna löneplanen icke kan i erforderlig

omfattning bereda sådant vederlag, bör detta i stället sökas

på annat håll. I någon mån skulle detta kunna ske genom att för det

militära manskapet utvidga möjligheten till kostnadsfri ledighet. Det är

härvid att märka, att dylik ledighet endast beviljas, när tjänsten så medgiver,

och att vikariatsersättning icke förekommer. 1 regel torde de av

sakkunniga föreslagna 20 dagarna icke komma att överskridas, men

medvetandet om möjlighet till kortare tjänstledighet, utan att avdrag

härför under några förhållanden behöver beräknas, torde komma att

kännas såsom en verklig förmån. Därtill kommer ur tjänstens synpunkt

den fördelen, att bokföring av kortare ledigheter bortfaller, vilken fördel så

mycket mera gör sig gällande, som tjänsten i allmänhet icke möjliggör

för manskapet längre tids sammanhängande ledighet,

På grund av ovanstående få vi föreslå, att 5 § 1 mom. i sakkunnigas

förslag erhåller följande lydelse:

''Beställnings!)avare — — — — — — — från tjänsten av ifrågavarande

slag under högst 20 söckendagar av ett och samma anställningsår,

tjänstledighet icke överstigande tre dagar i en följd eller sådan ledighet

under sön- eller helgdag häri icke inräknad.’»

III) Rörande viss del av motiveringen.

Herrar Lybeck, Näsman och Tallberg hava anfört:

»Det antal förhandsfolk eller rättare uttryckt underbefäl av manskapet,

som erfordras för marinen, är noggrann! uträknat enligt gällande

besättnings- och bemanningslistor för fartyg, stationer, varv och fort

o. s. v. Detta antal motsvarar det i staten för sjömanskåren, resp. kustartilleriets

personal upptagna antalet beställningar i 2. lönegraden, ökat

med det ringa antalet ännu kvarstående beställningar i 1. lönegraden,

och uppgår alltså för flottan till (1,590 4- 63 =) 1,653 och för kustartilleriet

till (353 + 70 =) 423 beställningar. Inom kustartilleriet äro

samtliga beställuingshavare i nämnda lönegrader korpraler (jämte ett

mindre antal ännu kvarstående underofficerskorpraler); inom flottan äro

av ifrågavarande beställningshavare f. n. omkring 85 — 90 % korpraler

(jämte ett mindre antal ännu kvarstående underofficerskorpraler), under

det att återstoden eller omkring 15—10 % äro 1. klass sjömän. Organisationen

hindrar emellertid ej, att även vid flottan samtliga beställnings
-

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

havare inom 2. (och 1.) lönegraden äro korpraler, vilket förhållande kan

anses som normalt och önskvärt.

Det är möjligt, att behovet av underbefäl av manskapet vid marinen

kan i viss mån nedbringas, men detta kan icke ske utan grundlig revidering

av gällande besättnings- och bemanningslistor.

Avlöningssakkunniga hava emellertid i sitt förslag till fördelning

av manskapsbeställningar på de två nya lönegraderna (för menig och

för korpral) utan någon som helst dylik revidering eller överhuvudtaget

utan någon som helst hänsyn till besättningslistorna förklarat, att flottans

behov av korpraler icke är 1,653 utan 1,100, och kustartilleriets behov

icke 423 utan 330. Till dessa siffror hava sakkunniga kommit helt

enkelt genom vissa jämförelser med arméns behov av furirer och

korpraler. Det ligger i öppen dag, till vilka egendomliga resultat dylika

jämförelser kunna leda. Arméns behov grundar sig på beräkning av

manskaps styrk an inom kompanier, skvadroner, bataljoner, regementen

o. s. v.; marinens behov åter beror av antalet och arten av maskinella

anordningar m. m. inom undervattensbåtar, jagare, pansarbåtar, fort

o. s. v.

På grund härav anse vi, att sakkunnigas uttalanden och förslag

beträffande fördelning av manskapsbeställningar på lönegrader vid flottan

och kustartilleriet äro oriktiga och att denna fördelning måste föregås

av en av vederbörande sjömilitära myndigheter verkställd personalberäkning.

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.