Sök i Ratio Lex

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

136 sidor, varav 124 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 124 av 136 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1921:4, band 5, UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AVGIVET

DEN 30 NOVEMBER 1920

BUD GETARS KOM MITTEN

STOCKHOLM 1920

ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

opaginerad Kontrollera mot PDF

{{VAKA/1ÄT3H TOIWA(iaaaHTJ

TM VI i) 7 A

os«i a juli/a vom or, vid «

VA

WHTTH/M()>I^HATai)CIlJH

(AV! i M.IOH/IDOTf*

OAJoa;viT>iA-iH:>!Ji:)YMT>ioa vjudham :jaa*i

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

-va ad; orion aaggabadix Ilii obaallådxöl i annan xolfo inrq 08—ilnj

f9gaigmax‘l negainboxtn va l9b iaoxäb .hans boii9qabil gilqmnl ebnrlula

tgniaxöl ob atodxalir <anxö''imon9g obxod a9gilqntnl ortodox nebna aa Ma

.egiixobxolxo stmaiisd abani xölxnb moa

-Ib/i axganoboa avtal doo Jotedin tv ogolqqn X9l''i9ind IxndlobomQ

ebnalladllil Jxav biv moa tvitdexib ob bota ledgibro i lunmnalab ljlö''1

.öbo allvis

ga lax ol IqnM JgatrJI axobä Hit tv o väg va OSQJ ixauidot aed

ndliv fXBgnixbfläagalbarxxg ngibrsbxolxe a9mxol9xaxål9gbucf xol aaaiv ilil

gilaeagalbaaig i ebaafiv nfJMe Kfi^MP^badix axå sbaaxavoaai va

.gnitibxo

9bax9llitnmoi 9b va aaaiv avad bunta! 1 il aJ.qaM dgnu>l axobfl belf

å Ila xöl atnailaix/l doo mnnilnoqö >1 idöaod Öl Öl ris uemmmoa xobaa

diamanCI i 9b Hind trio xngmriavfqqn oxnmxäa almädtri o Hala doo Ilo

obaaJlåtlxÖl i gia nlläla aodildaxq i xonimxollogbnd abmälaod ogxoZ doo

xagninaylqqix anmrv bivxäb va lelellriao/l .obnaiölmonog anolsgbud Ilil

i favmaj uodliv fagalid bagol lobriadnälod biv no i alallalnammaa xad

xammoa axå nll9b no xsbtut foaanr) baadoolxobnrr hav xogalqqtt lodliod

fbnalgrdd i naebanllådxölaxåiegbud in o lalraadni naex iabnålln aogal9xol

.sigv/tlo3 doo batdloH

rebnxlid lalilna iv avad elodxa Ixåv bi /

taoaaI0 .3 noiinvidxnadix va lognxlagnlbnnxg aaaiv tuo agåxli

va a9baallådxöl obnnxöxed nlolilbrjvndeiavaiö''! aaaiv å ebnooavn i

-a9lainixam 9laxol doo nntrmoM .J l9iit9molxaq9baxavaxö''l i Isbåiifaiiad

.cramaäK .fl nalneb

-abaal va nobnallådxölagaixozal doo -agninlladaod aaaiv obftallätlod

"btifl .7 .0 .1 doo dloofl .fl .A nnniviidaabaxnil rbmiIodbl .1, noxnxoimad

GJenomb''Ederd- Kling!] Majitsi beslut: den: IBvhr&j il9i9! erhölloyuad^teökttädenipru.

ppdräg5 < > att/ a verkställa utredning;''angående! möjligheten

av en sådan förändring av budgetåret, a/ttuidefc: föriadés. bill:■''tiden11

opaginerad Kontrollera mot PDF

IV

juli—30 juni eller annan i förhållande till riksdagens normala avslutande

lämplig tidsperiod samt, därest det av utredningen framginge,

att en sådan reform lämpligen borde genomföras, utarbeta de förslag,

som därför kunde befinnas erforderliga.

Omedelbart härefter upptogo vi arbetet och hava sedermera fullföljt

detsamma i enlighet med de direktiv, som vid vårt tillkallande

givits oss.

Den 26 februari 1920 avgåvo vi till Eders Kungl. Maj:t förslag

till vissa för budgetårsreformen erforderliga grundlagsändringar, vilka

av innevarande års riksdag antagits såsom vilande i grundlagsenlig

ordning.

Med Eders Kungl. Maj:ts tillstånd hava vissa av de kommitterade

under sommaren år 1919 besökt Köpenhamn och Kristiania för att å

ort och ställe inhämta närmare upplysningar om huru de i Danmark

och Norge bestämda budgetterminer i praktiken ställa sig i förhållande

till budgetens genomförande. Resultatet av därvid vunna upplysningar

har sammanfattats i en vid betänkandet fogad bilaga, vilken jämväl i

korthet upptager vad undertecknad Cassel under en detta års sommar

företagen utländsk resa inhämtat om budgetårsförhållandena i England,

Holland och Schweiz.

Vid vårt arbete hava vi anlitat biträde:

ifråga om vissa grundlagsfrågor av riksarkivarien S. Clason,

i avseende å vissa försvarshuvudtiteln berörande förhållanden av

kanslirådet i försvarsdepartementet L. Norrman och förste marinintendenten

R. Näsman,

beträffande vissa beskattnings- och taxeringsförhållanden av landskamreraren

J. Ekelund, häradsskrivarna A. R. Rooth och P. O. V. Rudberg

samt häradsskrivaren, numera byråchefen J. A. Litzén, och

rörande de affärsdrivande verken av förste revisorn i järnvägsstyrelsen

G. F. Ouchterlony.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sedan vi numera avslutat arbetet, få vi härmed överlämna vårt

betänkande, utmynnande i huvudsak i en hemställan om budgetårets

förläggande snarast möjligt till tiden 1 juli—30 juni.

Stockholm den 30 november 1920.

Underdånigst

LARS RABENIUS.

B. BOALT.

GUSTAV CASSEL.

ERIK STRIDSBERG.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

7

txfs v mimähavö horeri ii tf iv iTi .ioiod-in jnirtlavn xnoimnr iv irehoS

siOTriiogbiid rrio asflätamoil no i >Ir;s bil vild i o b armera min .Bbmidniilod

.rnr/f 08—iluj I riabiJ [fri isbjörn Jarrrrsna obiTBggiiliÖ''!

.0201 iodm9von 08 neb mloddooiH

iegiiiKbiebriU

.aumaflÅfl aaaj

.öJKiaeaiflTK xtam

.JHBAAO VAT8TJP

Td/.OH .fl

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLL.

SID

Inledning ............................................................................................ 1

* Reformens allmänna innebörd................................................................. 21

Den förberedande behandlingen av budgetärendena ............................. 34

Riksdagens budgetbehandling ...................................................................... 40

o

Åtgärderna för statsregleringens utförande ............................................ 57

Reformens inverkan på speciella förvaltningsområden:

Försvarsförvaltningen .............................................................. 69

Statens affärsdrivande verk .......................................................... 75

Postsparbanken m. fl. myndigheter ............................................ 84

Riksbanken .............................................................................. 86

Beskattning och taxering ............................................................................ 88

Övergången till det nya budgetåret ........................................................... 96

Kommitténs hemställan ................................................... 108

Bilagor:

Budgetbehandlingen i vissa främmande länder:

Norge ............................................................................................ 113

Danmark ...................................................................................... 117

Schweiz .................................................................................. 121

Högland ...................................................................................... 122

Holland .......................................................................................... 123

Statskontorets utlåtande den 14 januari 1919 124

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Inledning.

För undvikande av förskott å anslag i det påföljande årets riksstat

föreslog kassaförlagskommittén i sitt den 20 mars 1917 avgivna

betänkande, bland annat, att sådana utgifter, vilka dittills bestritts medelst

förskott av nämnda slag, dädanefter borde, i den mån anslag på riksstat

i vanlig ordning icke i tid kunde beredas, upptagas å en tilläggsstat

för det löpande året. Redan 1917 års riksdag beslöt att å tillläggsstat

uppföra vissa större utgifter för samma år. Sedan nämnda

betänkande varit föremål för yttranden av vissa myndigheter, avgav

Kungl. Maj:t i samband med den till 1918 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen

jämväl proposition med förslag till tilläggsstat för

samma år. Särskilda tilläggsstater hava sedermera pa förslag av Kungl.

Maj:t upprättats jämväl för åren 1919 och 1920. Ändamålet att undvika

ovan berörda förskott ansågs av kassaförlagskommittén kunna vinnas

antingen genom utgifternas upptagande å en tilläggsstat för det

löpande året eller genom en ondäggning av budgetåret, eventuellt

medelst en kombination av dessa bägge utvägar. I frågan om en omläggning

av budgetåret yttrar kassaförlagskommittén följande:

»Undersöker man närmare anledningen till att förskott av nu ifrågavarande

slag äro så vanliga, skall man finna, att denna sammanhänger

med det förhållandet, att enligt nuvarande ordning riksstaten måste uppgöras

mycket långt innan den skall tillämpas. Sålunda påbörjades

exempelvis de förberedande arbetena i avseende å 1917 års riksstat redan

under hösten 1915. Förslaget till riksstat förelädes sedermera den i

januari 1916 sammanträdande riksdagen och fastställdes därefter av riksdagen

i juni månad samma år.

Nu förhåller det sig emellertid så, att vissa behov, som icke kunde

förutses vid fastställandet av 1916 års riksstat eller under förra hälften

av år 1915 och vilka således då icke kunde tillgodoses i nyssnämnda

Budgetårskommittén. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

stat, sedermera framträtt och visat sig vara av brådskande natur. Det

har då icke varit tillfyllest att utan vidare i 1917 års stat uppföra anslag

för ändamålet utan bär det tillika ansetts vara nödvändigt att medgiva

utgiftens bestridande förskottsvis antingen till hela beloppet eller

till viss del redan under senare hälften av år 1916.

Det torde knappast kunna förnekas, att det är förenat med vissa

olägenheter att så långt före budgetårets början, som nu är fallet, uppgöra

förslaget till riksstat. Detta har också i de flesta andra länder

lett därhän, att man sökt anpy^^,jufög^taret efter tideu för budgetens

fastställande, så att budgetåret flyttats så nära som möjligt intill nyssnämnda

tidpunkt. Sålunda är i Norge, där den stortingssession, varunder

budgeten, f^tstäljes, begynner i januari måna4? föndgeföret bestämt

til^, dep vi| juli—.3,0 (juni; pell| i Danmär,kv,fä)r,budgeten franflägges för

riksdagenfö.böpjani.ayp oktober det .ena^året för att slutbehandlas i mars

månad påjtöljandfl(.år, löper finansåret ,ffönden 1 april—5 j. mars,, j''f, -|

^,,,,;.!pär!e8ti.bn''l ge tapet fö,yeu. bo,S; oss. flyttades närmare tiden, för rike;

statens fastställande;, exempelvis förlädes till den 1 juli—30 juni, bleve

naturligen [följden , dep,., att några i förskott för utgifter,efter, den 1 juli

bet, löpande; åpet icke längre be flö.yrfö;ifrågakomma, då de redan nppförp

eden riksstat, som doge sin början sistnämnda dag. ri, 1/ ?•,,,,, >{

1t-;j ^.jypmpfötén, .vill n, detta sampianhang, erinran kW]spin; redan

års,, riksstätsabkunniga i,.sitt utlåtande ,jöerort detta spörsmål öch, Jpand

anpat framhållit,, ,att uppgjften, attj få budgetens beräkning.på, para sopi

möjligt , att öyerepsstämma med bokslutets resultat i bög grad skulle

underlättas genom att , budgetåret flyttades närmare intill tiden för riksstateps

fastställande av riksdagen. De sakkupniga hade emellertid ansett

ep, sådan förändring ligga utanför ramen, av deras uppdrag, varjämte

den förutsatte,:ep säpski|d .updersÖkping, spm de, .sakkunniga, icke med-!- hunnit; och hade de därför icke ansett sig kunna därom framställa förslag.

.plckm , heller , .k«m,mbtöp, ,har, funpit sig böra framlägga; något förslag,

rnberörda syfte, flå ep, dylik,,förändring med alla därav uppkommande,

konsekvenser måste kräva, eu ganska grundlig undersökning ay

hithörande föpipdlanderj,,, oek då flat för övript kan ifrågasättas, huruyifla,

, def ansökanj anses ingå. i kommitténs uppgift att upptaga ep så

vittptseppde, , fråga,,;, vars t utredande, [i värjo fall måste, betydligt försena

framläggande,, av. kppimltténs betänkande. ;, f,, j (1 [-

Då det likväl, med hänsyn till frågans pförnekligä sammanhang

med. spörsmålet om;.nu,ifrågavarande förskott, ansptjts .pnskligt, afl förutsättningarna

för en p,venfuelf omläggning ay, budgetåret bleve belysta i

dpn .pfön , Spdanfö känd6! ;utan fördröjande av kommitténs arbete i pvrigt

i

i i Wu i u « o ■ A a * u vte \ > Vm t A

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

äga trnrnlp bar kommittén anmodat en av sina tillkallade sakkunniga,

professorn hassel, att göra ett nhalande i donna fråga; och har denne

i anledning härav i en till kommittén ingiven promemoria anfört följande

/ ,i '' ", . ..... ,

i ’I de flesta länder söker man förlägga finansåret så, att det tager sin början

tämligen omedelbart efter det folkrepresentationen avslutat budgetbehandlingen.

Genom att fastställandet av den nya staten sålunda förlägges till tiden närmast töre

dess ikraftträdande blir man i tillfälle att så nära som möjligt anpassa staten efter

det nya finansårets förhållanden, man undviker att staten hinner bli föråldrad innan

den ens börjat tillämpas. Då det ändå alltid är svårt att fullständigt överskåda ett

helt års finansiella behov, har man uppenbarligen fäst stor vikt vid att sålunda i

möjligaste mån förkorta den period, som måste överskådas. Det visar sig på grund

härav också, att iinansåret mestadels skiljer sig från kalenderåret. I övrigt råder

rätt mycken olikhet i avseende å finansårets förläggning, vilket ju är helt naturligt,

då pariamentens arbetsterminer äro så olika.

I vårt land är finansåret däremot allt fortfarande bundet vid kalenderåret.

Då den svenska riksdagen har sin ordinarie arbetstid på våren, blir resultatet, att

riksdagen i allmänhet fastställer riksstaten för det kommande kalenderåret i maj.

Förslaget till denna riksstat, den s, k. statsverkspropositionen, måste Kungl. Maj:t

framlägga redan i mitten av januari, och som detta mycket omfattande förslag då

skall vara färdigt och tryqkt, måste planläggningen av riksstaten i själva verket

ske redan på hösten föregående år. På hösten 1916 börjas sålunda arbetet med

uppgörandet av riksstaten för 1918.

Vilka svårigheter i det måste innebära att för en så avlägsen tid överskåda

de behov och de tillgångar, som det gäller att bringa ihop under en riksstat, är ju

lätt att förstå. Systemet medför också mycket betydande olägenheter för den

svenska finanspolitiken.

1916 års riksdag bär viéserligen redan fastställt riksstaten för år 1917. Men

under 1917 års riksdag framträder nödvändigheten att tillgodose åtskilliga behov,

som 1916 års riksdag måhända alls icke kunnat förutse eller i varje fall icke ansett

sig ha anledning att tillgodose på 1917 års stat. Detta är en naturlig följd därav,

att 1917 års riksdag står mitt inne i 1917 års förhållanden, vilka endast med tämligen

stor osäkerhet kunde bedömas av 1916 års riksdag. Det blir under dessa

förhållanden ofta nödvändigt att göra tillägg till en redan fastställd riksstat. Detta

kan ske och har, såsom kommittén visat, några gånger skett genom upprättande

av eu formell tilläggsstat. Merendels söker man emellertid dölja det faktiska förhållandet,

att ett tillägg till redan fastställd riksstat göres, genom en formell omväg,

bestående däri, att riksdagen, låt oss säga 1917 års riksdag, beviljar ett anslag

för ifrågavarande ändamål på den riksstat, som den i normal ordning har att upprätta,

alltså 1918 års riksstat, men till detta anslag fogar en rätt för Kungl. Maj:t

att redan under löpande året, alltså under år 1917, disponera anslaget eller viss del

därav. Faktiskt innebär detta numera mycket ofta förekommande medgivande, att

ett tillägg göres till den riksstat, som fastställts föregående är. och det vore såväl

ur allmän budgetteknisk som ur räkenskaps- odh redovisningssynpunkt mycket bättre,

om detta faktiska förhållande också finge framträda sådant det är. Genom den

formella omväg, som praxis vält, har, såsom kommittén förut visat, särskilt den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

olägenheten vållats, att utgiften icke blir avförd som utgift i det års räkenskaper,

dit den egentligen hör, samt att detta år icke heller har några inkomster att täcka

utgiften med, vadan statskassan belastas med betydande förskott.

Det ligger i sakens natur, att de utgifter, som på nu angivna sätt göras

förskottsvis under 1917, så gott som fullständigt falla på senare halvåret 1917.

Sådana förskottsutgifter skulle alltså i regeln bli i det närmaste onödiga, om

finansåret förlädes till tiden I juli—30 juni. Om riksdagen fastställde riksstaten

för detta mycket snart efter riksdagens slut inträdande finansår, skulle ett tillägg

till redan fastställd riksstat endast behöva förekomma för det jämförelsevis sällsynta

fall, att under riksdagen en opåräknad utgift visade sig nödvändig och av så angelägen

natur, att den icke kunde uppskjutas till den 1 juli. När sådant inträffade,

borde, såsom kommittén framhållit, icke den nu brukliga förskottsvägen, utan en

tilläggsstat komma till användning. Det framgår emellertid av det sagda, att en

omläggning av finansåret av här nämnd art skulle i väsentlig grad minska behovet

av tilläggsstater.

Blir förskottsväsendet, såsom kommittén tänker sig, avskaffat även i de

övriga former, i vilka det nu praktiseras, kommer en omläggning av det svenska

finansåret i den riktning här är sagt att framträda som dess mera angelägen. Utan

en sådan omläggning blir det knappast möjligt att med tillräcklig kraft hävda kravet

på att riksstaten, redan då den av riksdagen i normal ordning fastställes, skall vara

i möjligaste grad fullständig. Omläggningen av finansåret är därför en reform av

väsentlig betydelse för genomförandet av kommitténs program.

Emellertid är en sådan omläggning också önskvärd ur andra synpunkter än

dem, som för kommittén närmast måste vara bestämmande. Särskilt torde böra

t framhållas, att Kungl. Maj:t, om han hade att uppgöra riksstatsförslag för ett

finansår, som började 1 juli, vid detta arbete bättre än nu skulle kunna tillgodogöra

sig erfarenheten av avslutade statsregleringar.

I början av oktober 1916 är riksbokslutet för 1915 gjort. Detta är det sista

räkenskapsmässigt färdiga material man har att bygga på, då man går att göra

upp förslag till riksstat för 1918. I denna mening kan alltså sägas, att riksstaten

för ett visst år göres upp på grundval av bokslutet för det tredje året förut. Det säger

sig självt att ett sådant förhållande måste medföra en stor osäkerhet i alla beräkningar.

Med ett finansår från 1 juli till 30 juni skulle i detta hänseende en väsentlig

förbättring kunna vinnas. Det gamla finansåret skulle då i ovan valda exempel

vara avslutat den 30 juni 1916. När den pågående statsbokföringsreformen når sin

fullbordan, skall bokslutet för ett den 30 juni avslutat finansår kunna föreligga i

god tid till den 1 oktober. Budgetarbetet, som enligt det nya systemet skulle avse

det finansår, som går till ända den 30 juni 1918, skulle således stödja sig på nämnda

bokslut, alltså på bokslutet för det andra finansåret förut. I detta ingalunda oviktiga

hänseende skulle man alltså genom den här ifrågasatta omläggningen av finansåret

kunna vinna ett helt år. När riksdagen ginge att fatta sitt beslut om den

nya riksstaten, skulle för övrigt också resultatet av det löpande finan-året, som ju

då snart skulle gå till ända, tämligen väl kunna överblickas, förutsatt naturligtvis

att statsbokföringsreformen bragts till avslutning och det system av månatliga kassarapporter,

som den innebär, genomförts, på det sätt som är avsett.

En praktisk fördel av mera speciell art skulle vinnas genom att finansåret

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

räknades från 1 juli, nämligen därutinnan, att inkomst- och förmögenhetsskatten

komme att inflyta före mitten av finansåret, medan den nu icke inflyter förr än

nära dess slut. Då denna skatt numera börjar bli statens förnämsta inkomstkälla,

måste uppenbarligen allt större vikt fästas vid att statsregleringen kan påräkna

detta bidrag i något så när god tid. Saken har särskild betydelse ur synpunkten

av önskvärdheten av att något så när kunna överskåda statsverkets behov av

kassaförlag.

En praktisk detalj, som torde böra bli föremål för närmare utredning, är

frågan om hur man skall ordna så, att specialstater för olika grenar av statsförvaltningen

hinna bliva upprättade före den 1 juli. Då riksdagen merendels avlåter

skrivelser om de olika huvudtitlarna redan under riksdagens gång. synes emellertid

som om ifrågavarande arbete till stor del skulle kunna undangöras, innan den nya

riksstaten blir fastställd.

I sammanhang med statsbokföringsreformens avslutning torde också särskild

uppmärksamhet böra ägnas frågan om revisionens lämpliga anordning efter finansårets

omläggning.

Vid övergången till det nya systemet inträffa särskilda svårigheter av huvudsakligen

budgetteknisk innebörd. Dessa svårigheter kunna emellertid endast lösas i

sammanhang med uppställandet av den riksstat, som skall bilda övergången från

den gamla till den nya ordningen. Om denna stat skulle framläggas för 1918 års

riksdag, kan den endast omfatta förra hälften av 1919. Huruvida den därjämte

skall i sig upptaga stat för senare hälften av 1918 eller icke, är en fråga, som först

kan besvaras efter närmare utredning. Kommittén torde emellertid sakna anledning

att närmare ingå på dessa frågor, som i varje fall lämpligast prövas av den regering,

på vars lott det faller att uppgöra övergångsstaten.

Emellertid torde av det sagda vara uppenbart, att övergången till ett nytt

finansår är ett så pass omfattande företag, att Kungl. Maj:t näppeligen lärer vilja

företaga en sådan, med mindre riksdagen först uttalat en önskan i den riktningen.

Genom den här givna utredningen har endast avsetts att klargöra den allmänna

innebörden av frågan om finansårets omläggning.’

Ehuru kommittén av ovan angivna skäl icke anser sig böra närmare

ingå i prövning av alla de spörsmål, som i ovanstående promemoria

beröras, och särskilt icke vill inlåta sig på frågan, i vad mån

grundlagsändringar skulle av den ifrågasatta reformen betingas, anser

sig kommittén dock kunna ansluta sig till de i promemorian gjorda

uttalandena om förslagets fördelar såväl ur den synpunkt, kommittén har

att särskilt uppmärksamma, som ock i övrigt. Likaledes delar kommittén

den i promemorian uttalade mening, att någon närmare utredning rörande

de med övergången till ett nytt finansår förknippade förhållanden

knappast, synes böra komma till stånd, förr än riksdagen i princip uttalat

sig för en reform i angiven riktning.

1 I vad angår frågan om reformens förhållande till gällande grundlagsbestämmelser, har

budgetårskommittén icke ansett sig böra återgiva innehållet i promemorian, då denna fråga redan

varit föremål för behandling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

'' : k det avseende, Korn närmast Sammanhänger med korn ?n i 11 éns före*

liggande undersökningar, vill kommittén emellertid betona, hurusom på

sätt, pcfc^åj il protnemorian, franahålleå, åtgärden. _at’tjnytta budge^äret'' till

den. 1 juli-m-30; juni icke skalle vara fullständigt tillräcklig för att undanröja

behovet av förskott av nu ifrågavarande art, utan att i allt fall

för vissa utgifter, nämligen sådana, som måste bestridas redan .före-det

nya budgetårets ingång, eu tilläggsstat kan bliva erforderlig. Men

^etta.forde (Jock klöf i ^ei^kun^antagevis'' bliya fallet, dixi ''jäiejb nyä bud7

getåret kärn .''börja så tidigt som; den d juli.?»

la ; • Såsom, slutresultat av »in utredning; i nämnda avseende .uttalar

kaSsätörlagskommittén bl. a;, att därest framdeles budgetåret, bienn förlagt

närmare tiden för riksstatens fastställande, behovet1'' av attj anlita en

tijfäiggB.stab .blleyU t''.1yasen{bgllfoåm miuykät, ‘ uf^gåri^bmjl^dd^étåtets omläggning

borde därför enligt kassaförlagskommitténs rpprung snarast

möjligt upptagas till närmare behandling.,t.;, i|jt j,r/

i i lo.lm-t bo v •! s ■ m : f o fitnro >! vitukänvr. i, U In; »bnin ;! i u >'' • < t ? i ;j i;;: ■ i ir — i! Åivr.

Hj.ii c j. sfp; skri-yelfedmr368 av dén-15 juni 1917 ''hav riksdagen''"också

ujffaliäb,8?^; fR^hnk;,^rå^^d^^ét(:Mik^dälgJen''!3ari‘ äfihÖIff ätt Khfigl: Mäjit

ville låta verkställa fullständig utredning angående frågan om omläggning

av budgetåret: till,tiden •kjidir—30, juni,.eller aunant.f ''forhåUaude

till-tiden för riksdagens -normala avslutande lämplig tidsperiod,,, ävensom

för riksdagen framlägga de förslag, vartill sagda''''utredning kunde lort

anleda. . I skrivelWn uftaiäde riksdagen emellertid, att frågan ieke ännu

kunde. ans^S|,sa!''.;Paj;lagd,'' att riksdagen redan då'' kunde i princip''tiftälu

m&iifåis; iKwqfwmia m .uayakep.ayntes;

utredningen giva vid handen^, att .frågan; vore .av.så .stor, sbetydelse, .att

densamma börda göras till föremål för d.en grundliga,undersökning, som

tydligen , erfordrades,, innan definitiv, ståndpunkt till reformen kunde, ,ipr

tagas.i i; / j fl '' i ieii!; ’!/''■'' ■>}!■>■ blö—i • • jiri-iri

Ten; Efter;- remissn -den 9,; oktober;'': 191[7 bär härefter, statskontoret,, den

141 januari .1919: .avgivit utlåtande i frågan,, och har statskontor^! därvid

jämväl ; överlämnat ..yttranden*!som. av ämbetsverket d;frågan, inhämtats

från fullmäktige, i riksgäldskontoret, överståthållareämbetet och Iynngl.

Maj:-ts samtliga befallningska vanden . i länen samt, ett flertal,, andra pervr

ningförvaltande. ämbete myndigheter,,, Statskontoret hemställde i sitt utlåtande*,

vilket såsom. bilaga finnes fogat vid detta betänkande, att Kung!

Maj:t täcktes uppdraga åt särskilda sakkunniga att,verkställa ytterligare

utredning i vissa av ämbetsverket närmare angivna avseenden.

j|jWafWåcf’ H^^jupptogs.:av Kutig!. ‘ öiajjt, förevarande

spörsmål till förnyad behandling. Efter att hava j korthet erfor,åt om

opaginerad Kontrollera mot PDF

de huvudsakliga invändningar, vilka av ^myndigheterna i de avgivna

yttrandena framställts mot förslagét om !budgetsårets omläggning, framhöll

därvid föredragande departementschefen, att de med reformen förknippade

fördelar, vilka av myndigheterna också ganska allmänt erkänts,

syntes honom i Vayje fall talä för, att kassaförlagskommitténs jämväl

av riksdagen biträdda förslag om företagande av en närmare undersökning

beträffander möjligheterna för reformens genomförande nu borde

Omsättas i ''handling samt ätt särskilda kommitterade för ändamålet borde

utseS. Den första uppgift, söm vid denna Undersökning borde lösas,

syntes dlépärtementschefen vara att konstatera, huruvida reformen kunde

anses vara så pass mogen för lösning, att erforderliga förslag — bl. a.

eventuellt till därav betingade grunölåg^ndfingar — kunde i ämnet

franiläggas för 192Ö, års riksdag. Sä snart ett sådant konstaterande

skett — och cfeparterhéntschefen ''TorUijsafte, att detta skulle vara möjllgt

i göd tid under lÖl9 års'' höst —, syntés det honom riktigt,

att de kömhiitterade hos chefen för finansdepartementet anmälde detsamma^

Och afl det därvid, beroende på det resultat vartill de kommitterade

. körömit, bleve föremål fr>r nar m are över vä garn] e, Huruvida och i

Sa kfall på vad sätt arbetet Skulle fullföljas. Hade det emellertid blivit

ådagalagt, ,att röfÖrmén kunde gehöthföras utan tidsutdräkt, yofe det utan

vidare ^kTgrf, att de kömtiiittérädes arbete borde fortsättas och avslutas,

fjäder hänvisning till det'' Sålunda aufördä hemställde föredragande deri.

Makt ville uppdraga åt särskilda kommitverkstalla

utredning angående möjligheten av en sådan förändring

“Åy budgetåret, att det förlädes till tiden 1 juli—30 juni eller

ähhäh i’1 Förhållande till riksdagens nörmåla avslutande lämplig tidsperiod

samt, ’ därest deg åt .utredningen framginge,'' ätt en sådan reform lämpligen

borde p-éhomförås,1 utarbeta de förslag, söm därför kunde befinnas

g ;;''y-y rgyyg;-..

I eldighet!’ med" denna av Kling!. Maja godkända hemställan utsagos

förevarande kommitterade ’ att ''företaga berörda Utredningsarbeten.

eu v i 7 j; noiUuon/.o i t s; .obi; c-1 [!i;t‘u: i ■ - !

Körfimitténs forsta uppgift bTev med hänsyn till de vid dess tillsättande

givnqd direktiv atf Undersöka, Vilka förslag till befordrande av

frågans lösning borde i ämnet franiläggas för 192(1 års riksdag. För

detta 1 ändamål! .verksftälldé konimittén vissa, förberedande utredningar,

vilka bl. å. inriktade sig på förhållanden a inom ''pmrädet'' för de''dåvarande

fjärde och femte huvudtitlarna ävensom de ätfarsdrivande verkan. I

skrivelse den 3 oktober 1919 till chéfen för finansdepartementet anmälde

komniittén, ätt dess arbeten då fortskridit så dåligt, att kommittén bildat

partementschefen, ätt Kung!

fCradé att‘,,L-''"lv-~u~11lX'''' --•‘■—JU

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

sig den bestämda uppfattningen, att reformens genomförande vore under

vissa förutsättningar möjligt. Härefter fortsatte kommittén:

»Med den nuvarande förläggningen av riksdagssessionerna har kommittén

ansett, att en omläggning av budgetåret till annan tid än 1 juli—

30 juni knappast kan komma ifråga. Att låta budgetåret börja tidigare

får nämligen anses uteslutet. Och skulle budgetåret taga sin början vid

en senare tidpunkt än den 1 juli, komme vinsten av omlägguingen att bli så

ringa, att den näppeligen skulle uppväga de därmed förenade nackdelarna.

Det av statskontoret i ärendet avgivna utlåtandet ävensom de yttranden,

som på sagda ämbetsverks föranstaltande införskaffats från flertalet

centrala ämbetsverk, länsstyrelserna samt andra myndigheter, hava

ådagalagt, att för stora delar av förvaltningen några avsevärda svårigheter

ej äro att förvänta av en omläggning av budgetåret från kalenderåret

till tiden 1 juli—30 juni. De undersökningar, som kommittén låtit

verkställa, hava ock givit vid handen, att de svårigheter, vilka framhållits

av de myndigheter, som motsatt sig reformen, torde få anses möjliga

att undanrödja. Beträffande de affärsdrivande verken kan visserligen,

därest det vid närmare utredning skulle visa sig mindre lämpligt

att även för dem omlägga räkenskapsåret, bliva nödvändigt att låta dessa

verk bibehålla kalenderåret såsom räkenskapsår. En dylik ordning synes

likväl, såsom statskontoret påvisat, icke alldeles oförenlig med ett budgetår

1 juli—30 juni för statsförvaltningen i allmänhet.

Reformens genomförande vilar emellertid, såsom antytt, på ett flertal

förutsättningar, vilka kommittén anser sig böra i nu förevarande sammanhang

något beröra. Dessa förutsättningar avse huvudsakligen, att

förvaltningsarbetet ävensom riksdagens arbete ordnas på sådant sätt, att

statsregleringen kan börja tillämpas omedelbart vid budgetårets början.

Av grundläggande betydelse för reformens förverkligande är, att

de framställningar angående anslag å budgeten, som till Kungl. Maj:t

ingivas av vederbörande verk och myndigheter, göras så vitt möjligt

fullständiga och i detalj så bearbetade, att expedition av riksdagens

beslut kan ske utan tidsutdräkt. Förslag till stater, instruktionsändringar,

författningsföre^krifter och dylikt böra sålunda utarbetas redan i samband

med framläggande av anslagskraven. Det torde vidare bliva nödvändigt

att, åtminstone i betydande utsträckning, redan i samband med

framläggandet av anslagsäskandena utarbeta förslag till fördelning av

anslagen på vederbörande förvaltningsorgan.

Aven beträffande de delar av budgetförslaget, för vilka icke något

visst centralt ämbetsverk avger förslag till Kungl. Maj:t, torde komma att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

erfordras en i detalj gående bearbetning av materialet, innan förslagen

föreläggas riksdagen.

För en snabb budgetbehandling är det av nöden, att anslagsfrågorna

i största möjliga utsträckning föreläggas riksdagen redan i statsverkspropositionen.

Utbrytning av frågor för behandling i särskilda propositioner

bör endast förekomma, då så är oundgängligen nödvändigt.

Yad arbetet inom riksdagen angår, gäller det i första hand och

huvudsakligen att ordna utskottsarbetet på sådant sätt att de olika huvuddelarna

av statsverkspropositionen kunna snarast möjligt upptagas till

behandling och avgörande. På utredningens nuvarande stadium har

kommittén icke haft anledning söka närmare undersöka, huru detta mål

bäst skall kunna nås. Olika utvägar kunna emellertid härvidlag tänkas.

En möjlighet är att dela upp statsverkspropositionen på flera utskott än

för närvarande är fallet. En förutsättning för eu dylik omläggning torde

likväl vara, att ett särskilt budgetutskott inrättas med huvuduppgift att

sammanhålla budgetbehandlingen. Men även genom en omläggning av

arbetet inom de nuvarande utskotten kan säkerligen en snabbare budgetbehandling

ernås. Genom förstärkning av den mera kvalificerade kanslipersonalen

torde sålunda exempelvis varje avdelning inom statsutskottet

kunna jämsides behandla olika huvudtitlar och större huvuddelar av dessa.

Vidare skulle en betydande tidsvinst uppstå, därest man övergåve det

delvis ännu bibehållna förfärandet med intagande i utskottsutlåtandena

av mer eller mindre vidlyftiga reciter av propositionens innebörd. Fördelarna

av dessa reciter synas nämligen i allmänhet icke stå i rimligt

förhållande till det arbete och den tidsspillan, som deras utarbetande

medför.

För att riksdagens beslut skola kunna hastigt verkställas är det

nödvändigt, att riksdagens skrivelser expedieras omedelbart efter det att

besluten fattats. Skrivelserna synas kunna utan olägenhet undergå en

betydande förenkling, vilken icke blott skulle befordra snabbheten i expedieringen

utan även underlätta utskottens arbete, om — såsom redan

beträffande andra frågor än statsregleringen vidrörande plägat tillämpas —

skrivelserna i regel inskränktes till en hänvisning till vederbörande utskottsutlåtande.

Omredigering av utlåtandena till skrivelser behöver nämligen

nödvändigtvis förekomma endast, då riksdagen ändrat utskottens

hemställan eller motivering.

I detta sammanhang bör framhållas, att det är av vikt, att beslut

rörande anskaffningen av medel till utgifterna för kapitalökning fattas

så snart som möjligt efter det anslagen av riksdagen beviljats. Innan

beslut om täckningen av dessa anslag föreligger, kan nämligen låneBudgetårskommittén.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

medel icke tagas i anspråk för utgifternas bestridande, vilket föranleder

anlitande av förskott från statskontoret med därav följande omgång. I

flertalet fall lärer det ej behöva möta svårighet att redan på ett tidigt

stadium av budgetbehandlingen avgöra, i vilken utsträckning lånemedel

böra komma till användning för kapitalökningsutgifternas bestridande.

En dylik ändring i det förfaringssätt, som hittills tillämpats i förevarande

avseende, synes böra vidtagas utan avvaktan på omläggningen

av budgetåret.

Till befordrande över huvud taget av snabbhet i riksdagsbehandlingen

av budgeten skulle med all sannolikhet lända, om ett ordnat

samarbete mellan regeringsdepartementen och riksdagsutskotten komme

till stånd.

Samtidigt med budgetbehandlingen inom riksdagen måste departementen

förbereda erforderliga åtgärder för statsregleringens tillämpning,

eventuellt genom införskaffande av de ytterligare utredningar från ämbetsverken,

som kunna visa sig erforderliga. Koncept till regleringsbrev

böra uppsättas efter hand som riksdagens beslut anmälas. Redan under

riksdagens lopp böra, så långt ske kan, upprättas liggare över anslagen,

varjämte erforderliga bokförings föreskrifter böra förberedas.

Vad statsinkomsterna angår torde det — med nuvarande organisation

av taxeringsmyndigheterna — bliva nödvändigt att företaga viss

omläggning av taxerings- och uppbördsförfarandet, beroende på att det

förberedande arbetet för prövningsnämnderna icke lämpligen kan fortgå

samtidigt med upprättandet av länsstyrelsernas bokslut, som skulle komma

att infalla under tiden 1 juli—15 augusti. De undersökningar, som kommittén

verkställt, hava emellertid givit vid handen, att de svårigheter,

som kunna uppkomma, icke äro olösliga.

En förutsättning för reformens genomförande torde vidare få anses

vara, att statens räkenskapsväsen så ordnas, att riksbokslutet kan föreligga

inom tre månader efter budgetårets utgång, därest nämligen såsom

hittills riksdagens revisorer skola sammanträda den 1 oktober.

Aven om riksdagens budgetbeslut föreligga i maj månad kan det

emellertid inträffa, att en organisationsfråga för sitt förberedande kräver

så avsevärd tid efter riksdagsbeslutet, att organisationen ej kan träda i

kraft den 1 juli. För sådant fall kan den utvägen anlitas, att den nya

organisationen vinner tillämpning först efter budgetårets ingång, exempelvis

den 1 oktober eller 1 januari. De nödiga anslagen kunna i allt

fall beräknas för tiden 1 juli—30 juni.

En omläggning av budgetåret på sådant sätt, att detsamma skulle

börja så kort tid efter riksdagens normala avslutande som fallet blir, om

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

riksstaten skall träda i kraft den 1 juli, lärer böra medföra vissa ändringar

i grundlagarna i syfte att reglera förhållandena för det fall, att den nya

budgeten icke hunnit fastställas till den tid, då den skolat träda i

tillämpning. I detta avseende har kommittén tagit under övervägande

de grundlagsändringar, vilka skulle behöva antagas såsom vilande av

1920 års riksdag.

Frånsett förslagen till ändring i grundlagarna lärer icke behöva

för nästkommande års riksdag framläggas förslag på grund av en blivande

omläggning av budgetåret. Emellertid har kommittén, då i samband

med spörsmålet om finansdepartementets förestående nyorganisation

fråga lärer hava uppstått om inrättande i sagda departement av en särskild

budgetbyrå, velat i detta sammanhang uttala, att inrättandet av

en sådan byrå, vilken ur åtskilliga synpunkter torde få en viktig uppgift

att fylla, jämväl skulle vara av betydelse för ett säkert och ändamålsenligt

genomförande av den nu ifrågavarande reformen.»

Sedan kommitténs nu berörda anmälan varit föremål för behandling,

erhöll kommittén under hand meddelande från chefen för finansdepartementet,

att kommittén borde i enlighet med det uppgjorda programmet

fullfölja sitt arbete. Kommitténs närmaste uppgift blev nu att

förbereda förslag till de ändringar i grundlagarna, vilka för reformens

eventuella genomförande kunde finnas erforderliga, och detta i så god

tid, att förslag i nämnda avseenden kunde föreläggas 1920 års riksdag.

I skrivelse den 26 februari 1920 framlade kommittén till Kungl. Maj:t

sådant förslag, och yttrade kommittén därvid följande:

»Då kommitténs arbeten ännu icke fortskridit så långt, att kommittén

tilltror sig att med full säkerhet kunna överblicka de olägenheter,

som eventuellt kunna följa med det nya budgetårssystemet, är kommittén

för närvarande icke beredd att slutgiltigt tdlstyrka reformen, även om

det för kommittén är uppenbart, att den medför avsevärda fördelar.

Som emellertid den nu pågående riksdagen är den sista före närmaste

ordinarie nyval till andra kammaren och då fördenskull, därest ej för

omläggningens genomförande erforderliga grundlagsändringar beslutas

av 1920 års riksdag, reformen skulle för normala fall fördröjas ytterligare

fyra år, har kommittén dock ansett sig böra framlägga förslag

till de grundlagsändringar, vilka synas vara en förutsättning för omläggningen.

Kommittén har tillika ansett sig böra formulera sitt förslag

så, att dessa grundlagsändringar erhålla en avfattning, enligt vilken

de lämpa sig för vilken finansperiod som än väljes, något, som skulle

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

bliva av betydelse vid en eventuell förändring av tiden för riksdagssessionerna.

Därest lagtima riksdags sammanträden komme att förläggas

till exempelvis tiden oktober—mars, skulle sålunda finansåret möjligen

kunna omfatta tiden 1 april—31 mars, en finansperiod, som förekommer

i vissa andra länder och som i och för sig är förenad med åtskilliga

fördelar med hänsyn bland annat därtill att åtskilliga anläggningsarbeten

m. m. pläga igångsättas under våren och försommaren.

De grundlagsändringar, som kommittén funnit vara behövliga, äro

av två slag. Dels har det gällt att undanröja nu befintliga grundlagsbestämmelser,

vilka genom sin avfattning kunde lägga hinder i vägen

för den ifrågasatta omläggningen av budgetåret. Dels är det av nöden

att införa nya föreskrifter, som reglera statsregleringsförhållandena, för

den händelse att den nya budgeten icke skulle hinna fastställas till den

tid, då den bör träda i tillämpning.

Ur dessa synpunkter har kommittén funnit ändringar behövliga i §§

61 och 109 i regeringsformen samt i § 72 i riksdagsordningen, varförutom

ett övergångsstadgande till regeringsformen är av behovet påkallat.

§ 61 i regeringsformen har för närvarande följande lydelse: ''Alla

avgifter, som riksdagen under de i föregående § nämnda titlar beviljat,

skola utgöras intill slutet av det år, under vars lopp den nya bevillningen

av riksdagen fastställd bliver.’

Kommittén har av två skäl funnit ändring i denna paragraf nödig.

Kommittén är till en början icke övertygad att det utan grundlagsändring

skulle vara möjligt att i den förutvarande lydelsens år inlägga

betydelsen av ett oberoende av kalenderåret löpande statsregleringsår.

Men även om en sådan tolkning av ordet ’år’ måhända kunde ifrågakomma,

kan stadgandet av reella skäl icke bibehållas oförändrat vid

övergång till ett finansår, som tager sin början avsevärt tidigare än med

kalenderåret näst efter det, då budgeten fästställes. Därest nämligen

budgetåret skulle omfatta tiden 1 juli—30 juni, skxille, såsom riksdagsarbetet

för närvarande är förlagt, det icke vara otänkbart att ett riksdagsbeslut

om bevillningen kunde bliva uppskjutet till början av juli

månad, och i händelse detta skedde, skulle, även om ny bevillning antoges

under juli månads början, med nuvarande lydelse av § 61 den

gamla bevillningen komma att gälla ända till utgången av det nya

budgetåret, något som uppenbarligen bör förebyggas. Paragrafen måste

alltså även av detta skäl ändras, och då så är förhållandet, synes det

lämpligt att samtidigt ersätta dess förutvarande på kalenderåret syftande

’år’ med uttrycket ''statsregleringsår’, vilket otvetydigt lärer giva vid

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

handen, att bär icke behöver vara fråga om kalenderår. I övrigt synes

ändringen kunna inskränkas till att orden ''slutet av det år, under vars

lopp’ utbytas mot ''början av det statsregleringsår, för vilket’. Stadgandet

i sin helhet skulle alltså få följande lydelse:

''Alla avgifter, soro riksdagen under de i föregående paragraf

nämnda titlar beviljat, skola utgöras intill början av det statsregleringsår,

för vilket den nya bevillningen av riksdagen fastställd bliver.

I sak torde med den nya formuleringen stadgandets hittillsvarande

syftemål icke undergå någon egentlig förändring.

Den ovan antydda möjligheten att riksdagen, ehuru samlad, icke

hunnit besluta om den nya bevillningen eller statsregleringen innan det

nya statsregleringsåret inträtt, nödvändiggör emellertid även en grundlagsföreskrift

angående vad i fråga om statsreglering och bevillning

skall gälla under mellantiden mellan det tilländalupna statsregleringsårets

utgång och tidpunkten för riksdagens beslut om den nya statsregleringen.

Under hittillsvarande förhållanden har en dylik bestämmelse icke

varit erforderlig. Riksdagens behandling av statsreglerings- och bevillningsfrågor

har nämligen i följd av riksdagsarbetets koncentrering under

förra halvåret, legat till tiden så långt före statsregleringsårets utgång

med kalenderårets slut, att ett förskjutande av en riksdags beslut i statsregleringsfrågor

tills in under följande statsregleringsår varit otänkbart.

Budgetårets omläggning kan emellertid, som nämnts, framdeles tänkas

göra en dylik eventualitet, låt vara endast i undantagsfall, möjlig.

Vid bedömandet av frågan om plats och innehåll för den grundlagsbestämmelse,

som i följd härav synes vara av nöden, har kommittén

fast sin uppmärksamhet vid tredje stycket av § 109 i regeringsformen,

vilket innehåller en föreskrift för ett i viss mån likartat undantagsfall,

nämligen att riksdag mot förmodan skulle vara avslutad utan att hava

reglerat staten eller åtagit sig ny bevillning. Gemensamt för detta

undantagsfall och det av kommittén berörda är den uteblivna statsregleringen,

åtskillnaden åter att i det förra fallet anledningen härtill varit

riksdagens avslutande, innan statsregleringsarbetet blivit fullbordat, i det

senare att riksdagens arbete härmed av någon annan anledning blivit

fördröjt. Efter att noga hava prövat frågan har kommittén ansett lämpligast

att den för det senare av dessa fall behövliga undantagsbestämmelsen

sammanföres med den redan befintliga i en gemensam föreskrift,

vilken alltjämt får sin plats i § 109, tredje stycket.

Detta stycke är hittills av följande lydelse:

''Där så oförmodat skulle hända, att riksdag, när den avslutats,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

icke hade staten reglerat eller någon ny bevillning till bestämt belopp

sig åtagit, fortfare den förra statsregleringen och bevillningen intill nästa

riksdag. År åter bevillningens hela belopp bestämt, men kamrarna icke

om fördelningen därav ense, då skola, efter den fastställda bevillningssummans

förhållande till den, som vid föregående riksdag blivit fördelad,

de i den sista bevillningsförordningen stadgade artiklar jämlikt ökas

eller minskas; och uppdrage riksdagen åt de av riksdagen valde fullmäktige

i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret att en ny bevillningsförordning

på sådan grund uppgöra och utfärda.’

Enligt kommitténs förslag skulle det lyda på följande sätt:

Där så oförmodat skulle bända, att riksdag före det nya statsregleringsårets

inträdande icke hade staten reglerat eller ny bevillning

sig åtagit, fortfare den förra statsregleringen och bevillningen till dess

ny statsreglering och bevillning beslutats.’

I denna formulering bar kommittén uteslutit styckets hela sista

del, som meddelar bestämmelser för det fall, att vid riksdagens avslutande

bevillningens hela belopp skulle vara bestämt men kamrarna

icke skulle vara ense om fördelningen. Föreskrift i sådant avseende

lärer hava varit av behovet påkallat under ståndsrepresentationens tid,

då varje stånd hade sin särskilda bevillning. Med införande av tvåkammarsystemet

och gemensam votering är den situation, för vilken

bestämmelsen ifråga är avsedd att tillämpas, praktiskt taget utesluten.

Har riksdagsarbetet verkligen fortskridit så långt, att bevillningens hela

belopp är fastställt, lära ock grunderna för beloppets uttaxerande kunna

utan tidsdräkt fastslås. Eventuellt kan en gemensam votering bliva

nödvändig, men den kan ju följa så gott som omedelbart på primärbesluten.

Härtill kommer, att den ordning, som i § 109 i regeringsformen

förutsättes, överhuvudtaget icke tillämpas vid riksdagsarbetet;

grunderna för bevillningen — varmed i förevarande sammanhang åsyftas

den så kallade allmänna bevillningen, som numera motsvaras av inkomstoch

förmögenhetsskatten — fastställas ju under riksdagens lopp. Vid

riksdagen 1919 infördes den ordningen, att själva procentsatsen för

skatten ifråga hålles öppen till riksdagens slut för att kunna jämkas

efter statsregleringens utfall i övrigt. Härvid bestämmes beräkningen

av skatten först efter det procenten blivit beslutad. Åren 1910—1918

fattades även formellt alla beslut om grunderna för bevillningen, innan

beräkningen av bevillningar och övriga inkomster ägde rum. Åven vid

den till och med år 1909 tillämpade proceduren beträffande statsregleringsförfarandets

avslutning, som ganska nära anslöt sig till den ordning

för handläggningen av dessa frågor, vilken förutsättes i § 109 i rege
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

ringsformen och enligt vilken beslut rörande sättet för ''bevillningssummans

utgörande’ formellt fattades såsom sista ledet i statsregleringsarbetet,

följde sistnämnda beslut omedelbart på — vanligen dagen efter

— riksdagens fastställande av summan av den bevillning, som erfordrades

för fyllande av statsverkets behov. Något rum för tillämpningen

av föreskriften om jämkning i bevillningsförordningen genom riksdagens

fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontor fanns fördenskull praktiskt

sett icke. Faktiskt voro ock de reella besluten rörande grunderna

för bevillningen fattade långt tidigare under riksdagen.

Det synes nu på anförda skäl icke böra förehnnas någon betänklighet

mot att vid ändring av § 109, tredje stycket, utesluta sista punkten.

Vidtages denna ändring, synes i första punkten av tredje stycket

uttrycket ’någon ny bevillning till bestämt belopp sig åtagit’ böra förkortas

till ’ny bevillning sig åtagit.’

I första punkten av stycket har kommittén därutöver vidtagit följande

förändringar. De förutvarande i stadgandet förekommande orden

’när den (= riksdagen) avslutas’, vilka begränsa undantagsföreskriftens

giltighet till det fall, då riksdagen avslutas före verkställd statsreglering,

hava utbytts mot ordalagen ''före det nya statsregleringsårets inträdande’,

vilka täcka såväl denna eventualitet som den av kommittén ovan berörda,

att riksdagen icke i tid hunnit handlägga dithörande ärenden.

Vidare har kommittén utbytt bestämmelsen att den förra statsregleringen

och bevillningen skola fortfara ''intill nästa riksdag’ mot

att de skola fortfara ''till dess ny statsreglering och bevillning beslutats''.

Den förutvarande bestämmelsen är nämligen uppenbarligen i och för sig

icke tillfredsställande. Har riksdagen avslutats, måste den förra statsregleringen

räcka icke blott till nästa riksdags början, utan till dess

denna riksdag hunnit fatta beslut rörande den nya budgeten. Fortgår

åter riksdagen, ehuru utan att ha verkställt statsregleringen, bör den

gamla fortfara icke till nästa riksdag, utan till dess beslut om statsreglering

och bevillning hunnit fattas.

Vad åter angår den reella innebörden av stadgandets föreskrift,

att den gamla statsregleringen och bevillningen skola fortfara, intill dess

ny statsreglering och bevillning antagits, har kommittén även haft under

omprövning tanken att ersätta detta stadgande med ett annat, som skulle

avse, att de av riksdagen redan, före budgetårets ingång, fattade besluten

skola träda i tillämpning, medan i övrigt den gamla riksstaten

skulle gälla. Härav skulle emellertid följa, att äldre och nyare beslut

om statsreglering och bevillning, tillkomna under olika förutsättningar

och avseende olika tider, samtidigt skulle tillämpas vid sidan av var
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

andra. Enligt kommitténs uppfattning skulle detta emellertid dels givetvis

förrycka statsregleringens enhet, dels lätt giva anledning till osäkerhet

i förvaltningen. Ur redovisningssynpunkt är det tvivelsutan och avsevärt

fördelaktigare, att den gamla riksstaten med dess titlar följes, intill

dess den nya riksstaten blivit fastställd.

Kommittén vill därjämte påpeka, att det undantagsfall, för vars

skull på grund av budgetårets omläggning en ny undantagsföreskrift i

§ 109 skulle. erfordras, säkerligen måste komma att räknas till de sällsynta

och till dem, som helt böra kunna undvikas, utom då lagtima

riksdag upplösts med förordnande om nya val. I sådana fall torde det

bliva nödvändigt, att den avgående riksdagen, innan den åtskiljes, fastställer

en budget. Att denna ej kan bliva fullständig är givet, men

den kan kompletteras med en av den nya riksdagen fastställd tillä°-ffSstat.

Budgetårets omläggning påkallar som sagt även viss ändring av

§72 i riksdagsordningen, vars första stycke nu lyder sålunda:

’A varje lagtima riksdag förordnas revisorer till ett antal av tolv

för vart år, vilka till halva antalet av vardera kammaren utses, att enligt

regeringsformen och särskild instruktion granska statsverkets, riksbankens

och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. Varje

revision skall omfatta ett års avslutade räkenskaper. Revisionsförrättningen

tager sin början å dag, som i instruktionen bestämmes, och skall

inom två månaders tid vara fullbordad.’

Till en början bör uttrycket i första punkten ''för vart år'' ändras.

Att utbyta år emot statsregleringsår’ är emellertid bär icke lämpligt,

då enligt kommitténs uppfattning riksbankens räkenskapsår icke behöver

och ej heller synes böra sammanfalla med statsregleringsåret. Med ’år’

torde ej heller hava avsetts det år, som skall granskas, utan det år, då

valet sker. Så måste i varje fall ordet hava tolkats före år 1886, då

dessförinnan samma statsrevisorer granskade dels riksbankens och riksgäldskontorets

räkenskaper för det sistförflutna året, dels ock statsverkets

räkenskaper för aret före det nästförflutna. För att ej tvekan om

innebörden av ordet ’ar’ skall uppkomma, synes det lämpligaste vara

att uttrycket för vart år utgår, vilket kan ske utan att någon lucka i

grundlagen uppstår. Kommitterade föreslå fördenskull, att sagda uttryck

uteslutes ur första punkten.

Jämväl andra punkten bör ändras. ’Ett års avslutade räkenskaper’

har ursprungligen, åsyftat ett kalenderårs räkenskaper. Att här införa

termen statsregleringsår låter sig av ovan antydda skäl ej göra. Däremot

torde man kunna använda begreppet ’räkenskapsår’, varvid punk
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

ten synes böra omformuleras till: ''Varje revision skall omfatta ett

räkenskapsår.’ Att räkenskaperna böra vara avsluiade är självfallet ock

framgår för övrigt med full tydlighet av instruktionen för riksdagens

revisorer § 12 a).

Några andra ändringar av 72 § riksdagsordningen erfordras icke.

Vad själva övergången till det nya budgetårssystemet angår, torde

för det fall att det nya budgetåret skall räknas för tiden 1 juli—30 juni närmast

höra tagas under övervägande, huruvida den erforderliga övergångsbudgeten

skall omfatta ett hälft eller ett och ett hälft år. Kommittén

är för sin del övertygad om att av dessa alternativ det förra

obetingat bör föredragas. Att då ej tvingande skäl därtill föranleda

välja en längre tidrymd än 12 månader synes nämligen icke böra förekomma,

då grundlagen utgår från att budgetförslag skall föreläggas varje

lagtima riksdag. Skulle övergångsbudgeten avse ett och ett hälft år,

komme en riksdag att icke alls få sig någon statsreglering förelagd.

En dylik anordning med fastställande av riksstat för längre tid än ett

år skulle ock stå i strid med syftet med den förevarande reformen,

då den ju skulle innebära en ökning i stället för minskning av svårigheten

att verkställa tillförlitliga beräkningar för den kommande budgeten.

Det skulle fördenskull med all sannolikhet visa sig, att åtminstone

för den sista tredjedelen av budgetterminen en tilläggsstat av

mycket betydande omfattning skulle bliva erforderlig. Detta skulle vara

synnerligen olägligt, enär den riksdag, som första gången skall antaga

budget för det nya finansåret, bör äga möjlighet att ägna den nya

riksstaten en snabb behandling, vilket näppeligen skulle låta sig göra,

om eu omfattande tilläggsstat därjämte skulle behandlas. Tvivelsutan

komme det ock att visa sig nödvändigt att fastställa två tilläggsstater

till övergångsstaten — en antagen vid riksdagen näst efter den då

övergångsstaten fastställts och en antagen vid den riksdag, som skulle

fastställa den första riksstaten för det omlagda budgetåret. Att oreda

i finansplanen och svårigheter i förvaltningsarbetet härav skulle följa,

torde utan vidare vara uppenbart.

På i huvudsak ovan angivna skäl har kommittén ansett det uteslutet,

att för övergången budget fastställes för längre tid än ett år.

Med en övergångsbudget för ett hälft år undvikas nu nämnda svårigheter.

Men även ett dylikt övergångsår torde erbjuda vissa olägenheter

såsom måhända alltför främmande för vårt riksdagsarbete. Kommittén

har därför sökt efter och alternativt ansett sig också kunna förorda en

utväg, som skulle möjliggöra att även för övergångsbudgeten behålla

Budgetårskommittén. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

den vanliga perioden av tolv månader. Förfarandet härvid torde lämpligast

åskådliggöras genom följande exempel.

Då de ändringar i grundlagarna, vilka betingas av budgetårets

omläggning, ej kunna antagas andra gången förrän vid 1921 års riksdag,

lärer för denna riksdag böra framläggas statsverksproposition i

vanlig ordning, d. v. s. för år 1922. Av 1922 års riksdag skulle emellertid

kunna antagas riksstat för tiden 1 juli 1922—30 juni 1923, varvid erforderliga

ändringar i den redan fastställda riksstaten för år 1922 skulle

vidtagas. Huru härvid borde närmare förfaras, torde i förevarande

sammanhang icke vara nödigt att utveckla. Övergången från det gamla

till det nya systemet skulle alltså sålunda ordnas, att två årsbudgeter

antoges, vilka i viss del skulle täcka varandra.

Då frågan, huru övergången till det nya budgetåret lämpligast

skall ordnas, icke nu föreligger till slutgiltigt avgörande, har kommittén

ansett, att övergångsstadgandet bör så avfattas, att det lämnar möjlighet

att framgå på vilkendera av de nu antydda båda utvägarna, som

vid närmare prövning kan befinnas vara mest lämplig.

Det erforderliga stadgandet synes i enlighet med det nu anförda

böra erhålla följande lydelse:

Genom beslut av Konung och riksdag må vid omläggning av

statsregleringsåret därav betingade ändringar vidtagas i redan fastställd

riksstat eller staten regleras och bevillningen fastställas för annan tid

än kalenderår.’

Till det föreslagna nya stadgandet i riksdagsordningen bar kommittén

ej ansett någon särskild övergångsbestämmelse erfordras. Däremot

lärer ett övergångsstadgande till instruktionen för riksdagens

revisorer vara erforderligt. Förslag till dylikt stadgande torde emellertid

icke böra framläggas i nu förevarande sammanhang.» I

I propositionen nr 254 den 12 mars 1920 framlade Kungl. Maj:t

härefter för riksdagen de av kommittén föreslagna ändringar i grundlagarna.

Efter eu redogörelse för kommitténs ovan återgivna framställning

i frågan framhålles i propositionen, att sedan det förberedande

utredningsarbetet givit vid handen, att en omläggning av budgetåret

sannolikt kunde ske under vissa förutsättningar, och då starka skäl

syntes tala för att den ifrågasatta förändringen av statens budgetväsen

snarast möjligt bleve genomförd, därest den fortsatta utredningen visade,

att de med reformen förenade svårigheterna kunde övervinnas, det vore

angeläget, att de hinder, som kunde föreligga i vissa grundlagsbestämmelsers

avfattning, redan nu bleve undanröjda. Därom borde så mycket

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

mindre tvekan råda, som kommittérades förslag till nya grundlagsbestämmelser

icke förutsatte någon omläggning av budgetåret. Statsmakterna

vore efter antagandet av bestämmelser av det slag, kommittén

förordade, oförhindrade att bestämma budgetåret med hänsyn till det

definitiva utredningsresultatet. Icke heller ifråga om övergången till ett

nytt budgetår innebure nu föreliggande förslag något bestämt ställningstagande.

Varken beträffande tidpunkten eller sättet för övergången till

en ny ordning i frågavarande hänseende borde något bindande uttalande

nu ifrågakomma. Med anledning av vad från kommitténs sida anförts

om de olika alternativ, som inom kommittén ifrågasatts, uttalades endast,

att i händelse det av kommittén i första hand förordade alternativet

att utföra övergången medelst tvenne riksstater, vardera för ett år, men

täckande varandra ifråga om ett halvår, skulle befinnas böra läggas till

grund för ett eventuellt förslag i ämnet, det icke syntes helt uteslutet

att genomföra budgetårets omläggning redan under nästkommande år.

Efter tillstyrkande av konstitutionsutskottet blevo de framlagda

förslagen till grundlagsändringar av riksdagen antagna såsom vilande

i grundlagsenlig ordning. Härmed har, om också ännu icke definitivt,

en av huvudförutsättningarna för reformens genomförande uppfyllts.

Innan kommittén övergår till den närmare behandlingen av det

föreliggande ämnet, vill kommittén framhålla, att förhållandena i främmande

länder endast i ringa mån givit några uppslag för lösningen av

det kommittén åliggande uppdraget. Organisationen av den svenska

statsförvaltningen och den svenska riksdagens arbetssätt skilja sig alltför

mycket från motsvarande utländska förhållanden för att några mera

givande erfarenheter skola vara att hämta från utlandet. Såsom det

huvudsakliga resultatet av de undersökningar rörande utländska budgetförhållanden,

som kommittén låtit utföra, har emellertid framgått, att

det allmänt ansetts vara av vikt, att förkorta tidrymden mellan budgetens

fastställande och dess ikraftträdande. I vissa länder börjar t. o. m.

finansåret regelmässigt, innan budgeten är antagen, på grund varav

också budgetprovisorier av olika slag måste anlitas. Den formlöshet

vid budgetbehandligen, som sålunda gör sig gällande utomlands, är visserligen

icke något för oss eftersträvansvärt. Men det torde sannolikt

vara så, att budgetårets omläggning i närmare anslutning till riksdags
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

sessionerna även hos oss kommer att medföra förenkling i de hittills

tillämpade formerna för såväl budgetärendenas behandling inom riksdagen

som åtgärderna för statsregleringens bringande i verkställighet.

Kortfattade redogörelser för budgetbehandlingen i Norge, Danmark,

Schweiz, England och Holland meddelas i bilaga I vid detta betänkande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Reformens allmänna innebörd.

I sin ovan berörda skrivelse den 3 oktober 1919 till clielen lör

finansdepartementet uttalade kommittén, att med den nuvarande förläggningen

av riksdagssessionerna en omläggning av budgetåret till annan

tid än den 1 juli—30 juni knappast kunde komma ifråga. Denna preliminärt

angivna uppfattning har kommittén efter närmare övervägande

ansett sig höra jämväl slutligen vidhålla.

Med hänsyn till tiden för riksdagens sammanträde lärer budgetåret

icke kunna börja tidigare än den 1 juli. De senaste åren har

statsregleringen förelegat avslutad först kort tid före midsommar. Såsom

i annat sammanhang närmare skall utvecklas, böra visserligen enligt

kommitténs mening genom lämpliga anordningar riksdagens sista beslut

i budgetärendena kunna fattas något tidigare än på sistone varit händelsen,

men då besluten i allmänhet icke kunna förväntas föreligga

förrän omkring den 1 juni, måste det likväl anses uteslutet att sätta

tiden för budgetårets inträde till en tidigare dag än den 1 juli.

Å andra sidan synes, därest en omläggning överhuvudtaget skall

ske, budgetåret icke kunna börja senare än den 1 juli. Ett vägande

skäl härför har framförts av statskontoret, nämligen omöjligheten att

med eu senare tidpunkt för finansårets början — och därmed också för

dess slut — få budgetredovisningen färdig i så god tid, att den hinner

föreläggas riksdagens revisorer vid deras sammanträde, även om tiden

härför skulle något framskjutas. Viktiga fördelar med reformen skulle

ock — såsom av det nedanstående torde framgå — väsentligen beskäras

eller alldeles bortfalla, om tiden för budgetårets början bestämdes

till exempelvis den 1 september, vilket torde vara den tidpunkt, som

närmast efter den 1 juli skulle kunna ifrågakomma såsom begynnelsetermin

för ett omlagt budgetår. För valet av tiden 1 juli—30 juni

såsom finansår talar jämväl lämpligheten av att budgetåret börjar med

jämnt halvår. På nu anförda skäl har kommittén ansett sig kunna

utgå från, att vid en omläggning av budgetåret dettas början bör bestämmas

till den 1 juli.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kommittén vill i detta sammanhang erinra om, att sagda dag redan

tillämpats såsom begynnelsetermin för åtskilliga budgetbeslut.

De nuvarande bestämmelserna för statens dyrtidstillägg gälla

sålunda fr. o. m. den 1 juli 1920. Med samma dag har den under nästlidet

år antagna löneregleringen för de affärsdrivande verken trätt i

kraft. Vidare kan erinras, hurusom för åtskilliga nya tjänster, vilka

uppförts å tilläggsstaten för år 1920, anslagen beviljats fr. o. m. sagda

dag. Vad inkomstsidan angår, har den nya skatten å omsättning och

iskänkning av rusdrycker trätt i tillämpning den 1 juli 1920.

Vad ovan sagts om den lämpligaste begynnelseterminen för budgetåret,

gäller givetvis under förutsättning att riksdagens sessioner bibehållas

vid den nuvarande tidsperioden. Skulle i framtiden riksdagssessionerna

förläggas till annan tid, så att exempelvis en höstsession

jämväl skulle införas och riksdagsarbetet avslutas tidigt på våren, bör

en motsvarande förskjutning av tiden för budgetårets början kunna ske.

På denna fråga har dock kommittén icke funnit skäl att närmare ingå.

I regel torde emellertid de åtgärder, som med riksdagens nuvarande

sessionstider äro erforderliga, för att budgetåret skall kunna taga sin

början den 1 juli, ävenledes utgöra förutsättning för att budgetåret skall

kunna börja motsvarande tidrymd efter slutet av en på antytt sätt förkortad

vårsession.

Kommittén övergår härefter till att angiva de huvudsakliga fördelar,

som äro att vinna med ett budgetår omfattande tiden 1 juli—

30 juni.

Av kassaförlagskommitténs här ovan intagna uttalande i frågan

framgår, att sagda kommitté sett det förnämsta ändamålet med en

omläggning av budgetåret i undvikandet av sådana förskott å anslag

i det påföljande årets riksstat, som förut i stor utsträckning förekommit.

I nu nämnda avseende kan budgetårskommittén instämma med kassaförlagskommittén.

Det lärer icke behöva närmare utvecklas, att behovet

av förskott av nu nämnda slag minskas ju noggrannare utgifterna i en

riksstat kunna beräknas; och det är givet, att ju närmare i tiden riksstaten

ligger ej blott de beslut, som fattas angående densamma, utan

även alla de utredningar, som måste föregå uppgörande av förslag därtill,

desto säkrare kan den bliva, och desto större utsikter har man, att

de i densamma upptagna anslagsposterna skola motsvara verklighetens

krav. Det må härvid erinras om förhållandena sådana de för närvarande

gestalta sig. När förslag till budget exempelvis för år 1922 skall uppgöras,

måste arbetet därmed enligt nu gällande ordning påbörjas redan

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

sommaren 1920. Ämbetsverk och myndigheter, vilka i början av samma

års höst hava sig ålagt att till Kungl. Maj:t inkomma med anslagsäskande

för år 1922, nödgas sålunda minst ett och ett halvt år i förväg

söka beräkna sina blivande utgiftsbehov. Det ligger i sakens natur, att

dessa beräkningar måste bliva ganska osäkra samt att det icke låter sig

göra att så lång tid i förväg, som vid nu angivna ordning blir fallet,

förutse alla anslagsbehov under budgetåret.

På grund av nu berörda förhållanden hade före år 1918 efter

hand utbildat sig den praxis, att riksdagen beviljade anslag å det kommande

årets riksstat, »med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan

under det löpande året av tillgängliga medel utanordna» anslagsbeloppet

antingen helt eller till viss del. På sätt kassaförlagskommittén i sitt

betänkade framhöll, hade sådana medgivanden förekommit särskilt ofta,

då det gällde anslag för kapitalökning för de affärsdrivande verken,

men även i rätt stor utsträckning beträffande vissa extra anslag under

huvudtitlarna, såsom för förstärkning av arbetskrafterna hos vissa ämbetsverk

o. dyl.

Såsom lämpliga åtgärder för att möjliggöra, att utgifter, som ej

kunde förutses i så god tid, att de kunde i vanlig ordning uppföras å

riksstaten, måtte i stället för att förskotteras mot ersättning av anslag

å nästa års stat, direkt avföras under det löpande året, hänvisade, såsom

i inledningen omförmälts, kassaförlagskommittén antingen till att upptaga

ifrågavarande utgifter å en tilläggsstat för det löpande året, eller

till en omläggning av budgetåret eller ock till en kombination av båda

dessa utvägar.

Ehuruväl kassaförlagskommittén i första hand hänvisade till användandet

av tilläggsstater, framhöll kommittén, att, därest framdeles budgetåret

bleve förlagt närmare tiden för riksstatens fastställande, behovet

av att anlita en särskild tilläggsstat kunde förväntas i väsentlig man

bliva minskat. Det har alltså redan från början stått klart, att tilläggsstater

borde anlitas i så inskränkt mån som möjligt och att en omläggning

av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni från den synpunkten

skulle vara önsklig.

För nu förevarande kommitté måste ock en begränsning av användningen

av tilläggsstater framstå såsom ett av de viktigaste önskemål,

som äro att vinna med budgetårets omläggning.

Den av 1917 års riksdag beslutade tilläggsstaten för samma år

avsåg visserligen enbart finansiering av krigstidskommissionerna, men

den slutade i allt fall på betydande belopp. Den därefter av riksdagen

år 1918 antagna tilläggsstaten upptog i enlighet med kassaförlagskom
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

mitténs förslag förutom utgifter för samma år jämväl anslag för täckande

av sådana förskott från föregående år, vilka ej tidigare blivit av

riksdagen ersatta. På grund av nämnda förhållanden måste tilläggsstaten

under övergången svälla ut till ett oproportionerligt stort omfång. Härtill

bidrog ock att 1918 års tilläggsstat i avsevärd utsträckning både att

sörja för det nödiga ordnandet av krigstidens provisoriska finansiering.

1919 och 1920 års tilläggsstater röra sig ävenledes om stora belopp,

men dock avsevärt mindre än tilläggsstaten för år 1918.

En sammanställning över riksstaternas och tilläggsstaternas slutsiffror

(i miljoner kronor) för åren 1917—1920 ter sig sålunda1:

1917

1918

1919

1920

Riksstat ...................

............. 442.6

671.7

621.7

707.9

tilläggsstat ..............

............. 245.0

966.5

322.8

221.5

687.6

1,638.2

944.5

929.4

Åven bortsett från tilläggsstaten för övergångsåret 1918, vilken

på ovan antydda grunder måste svälla ut till orimligt stora belopp, är

det tydligt, att tilläggsstaterna kommit att erhålla en omfattning, som

näppeligen varit av kassaförlagskommittén åsyftad eller beräknad. Visserligen

är att förvänta, att med ett mera stabiliserat penningvärde

anslag å tilläggsstat icke skola för framtiden bliva erforderliga i samma

utsträckning som under de senaste åren. Men om kalenderåret komme

att bibehållas såsom budgetår, torde dock tilläggsstaterna alltfort erhålla

en betydande omfattning, detta jämväl av den anledning, att införandet

av tilläggsstaterna såsom ett mera normalt led i budgetsystemet synes

hava föranlett en viss benägenhet dels att av riksdagen äska anslag att

utgå från en tidigare tidpunkt än vad eljest skulle varit fallet, dels ock

att anlita tilläggsstaten för erhållande av fyllnad i riksstatsanslag, som

tillmätts alltför knappt, bland annat emedan man ansett sig kunna utgå

från att genom anslag å tilläggsstaten rättelse skulle kunna ernås i den

ursprungliga beräkningen.

De olägenheter, som följa med tilläggsstatssystemet, komma visserligen

att minskas, därest tilläggsstaterna erhålla mindre omfång. Men

1 För att siffrorna skola ge en bild av den verkliga ställningen, har här den i staterna

dubbelförda posten i anspråk tagna medel från rusdrycksmedelsfonden frånräknats riksstaterna

för åren 1917 och 1918 samt tilläggsstaten för år 1919. Dessutom ha de avsättningar, som gjorts

å 1918, 1919 och 1920 årens riksstater för att sedan disponeras å samma års tilläggsstater, från.

räknats dessa tilläggsstaters slutsummor. I verkligheten betyder ju tilläggsstaten ifråga om dessa

belopp endast en specifikation över användningen av ett redan i riksstaten givet anslag.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

svårigheterna minskas ej i samma mån som tilläggsstaternas slutsumma

sänkes. Och de äro i allt fall betydande.

Den största nackdelen av användandet i större utsträckning av

tilläggsstater är förbunden med upprättandet av finansplanen. Den årliga

finansplanen kommer faktiskt att sönderfalla i två: en för riksstaten

för det kommande året och en för det löpande årets tilläggsstat.

Att härav överblicken över det finansiella läget kommer att försvåras,

säger sig självt. Men även reella svårigheter uppstå. För normala fall

tager man givetvis i anspråk alla de inkomstkällor, som lämpligen

kunna utnyttjas, för den ordinarie riksstaten. Då sedan tilläggsstat

skall upprättas, gäller det att söka nya inkomstkällor eller höja avkastningen

av redan förefintliga. Hittills har finansieringen av tilläggsstaten

ej mött svårigheter, framförallt emedan betydande behållningar

å kassafonden stått till buds. Sistnämnda eventualitet kan och bör man

emellertid ej räkna med för framtiden. Under sådana förhållanden

kommer tilläggsstaternas finansiering att bliva ett problem av helt annan

och mera svårlöst natur än som varit förknippat med de hittills upprättade

tilläggsstaterna.

Systemet med vidlyftiga tilläggsstater är i och för sig svårhanterligt

och opraktiskt. Redan upprättandet av statsverkspropositionen

och den därmed korresponderande propositionen om tilläggsstaten kräver

åtskilligt mera tid och arbetskraft än om allenast en proposition skulle

avfattas. Motsvarande gäller i än högre grad beträffande riksdagsarbetet.

Varje departements huvudtitel och däremot svarande del av budgetförslaget

skall behandlas i två utlåtanden i stället för tidigare ett

utlåtande. Det vill synas ej osannolikt, att detta förhållande i ej ringa

mån bidragit till det sena avslutandet av riksdagsarbetet under de sistförflutna

åren. I tillämpningen medföra tilläggsstaterna ävenledes besvär

och osäkerhet. Särskilt gäller detta bokföringen och vad därmed sammanhänger.

Åven ur statistisk synpunkt kan systemet med tilläggsstater

lätt giva anledning till misstag och förbiseenden.

Med hänsyn till samtliga ovan berörda omständigheter måste det

enligt kommitténs uppfattning vara ett önskemål att i görligaste mån

inskränka användningen av tilläggsstater. Att helt avskaffa tilläggsstaterna

torde ej låta sig göra, därest man vill undvika förskottssystemet.

En undersökning, som kommittén med utgångspunkt från 1920

års tilläggsstat utfört, och som här nedan meddelas, har emellertid givit

vid handen, att med förläggning av budgetåret till tiden 1 juli—30

juni tilläggsstaten för normala fall bör kunna inskränkas till ett minimum

och måhända för ett eller annat år helt undvaras.

Budgetårskommittén. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Till en början torde det vara uppenbart, att en avsättning i riksstaten

av medel, om vilkas närmare disposition bestämmelse träffas i

tilläggsstaten, icke bör behöva ifrågakomma efter övergången till det

nya budgetåret. Sådana avsättningar hava gjorts dels för tillfällig

lönereglering, dels — och huvudsakligen — för dyrtidstillägg. Därest budgetåret

komme att börja så gott som omedelbart efter riksdagens slut,,

bör behovet av löneförbättringar för budgetåret kunna slutligt bedömas

under riksdagen, i synnerhet som utvecklingen av vårt penningvärde,

hur den än i övrigt må komma att gestalta sig, hädanefter bör kunna

förväntas förlöpa jämnare än under krigsåren. Vad särskilt angår

grunderna för dyrtidstillägget, hava dessa, såsom ovan omnämnts,

senast fastställts att gälla fr. o. m. den 1 juli, och någon ändring

i dessa grunder inom kortare tid än ett år torde icke vara att räkna

med, så mycket mindre som ju numera dyrtidstillägget utgår enligt

s. k. glidande skala.

I tilläggsstaten för 1920 uppgå anslagen för dyrtidstillägg till

ett belopp, som betydligt överskrider den för ändamålet i årets riksstat

avsatta summan. Av den ovan angivna slutsumman av nya anslag 221.5

miljoner kronor utgöres nämligen i det närmaste en tredjedel av dyrtidstillägg.

Med frånräknande jämväl av beloppet härför skulle tillläggsstaten

hava kunnat reduceras till omkring 150 miljoner kronor.

Närmast efter dyrtidstilläggen i betj^delse för tilläggsstatens verkliga

utgifter torde förstärkningar av redan i riksstaten upptagna anslagkomma.

Behovet av sådana förstärkningar har tydligen åtminstone i

huvudsak framkallats av samma anledning, som nödvändiggjort dyrtidstilläggen,

nämligen penningvärdets fall. Om dyrtidstilläggen enligt

vad nu är sagt efter budgetårets omläggning skulle kunna definitivt

upptagas på riksstaten, så synes ingen anledning förefinnas, varför icke

detsamma skulle kunna ske med de merkostnader, som rymmas under

dessa förstärkningsanslag. Därmed skulle tilläggsstatens verkliga utgifter

inskränkas till en jämförelsevis ringa summa.

Denna skulle ytterligare reduceras, om de anslag till täckande av

brister å anslag i ett föregående års riksstat, vilka nu förekomma å

tilläggsstaten, kunde undvikas. Sådana brister ha tydligen också sin

väsentliga orsak i penningvärdets fall, och man bör hädanefter kunna

beräkna de ursprungliga anslagen så, att dylika brister i allmänhet icke

uppkomma.

I vilken grad behovet av tilläggsstat skulle minskas, därest nu

nämnda typer av anslag till utjämning av verkningarna av penningvärdets

fall icke behövde upptagas på tilläggsstat, kan man få eu före
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

i

27

ställning om genom att nämare undersöka ett par huvudtitlar i 1920

års tilläggsstat, t. ex. fjärde och sjätte.

Fjärde huvudtiteln slutar på en summa av 57,559,374 kronor.

Därav hänför sig ett belopp av 57,035,371 kronor till de ovanberörda

typerna av anslag och endast 524,003 kronor till anslag av annan

natur. Visserligen får man icke förbise, att oförutsedda försvarsåtgärder

kunna med nödvändighet behöva vidtagas så brådskande, att därmed

icke kan anstå, till dess en ny riksstat träder i tillämpning, men behovet

av försvarsanslag på tilläggsstat bör kunna väsentligen minskas

och i regel alldeles undvikas vid en förläggning av budgetåret till

tiden 1 juli—30 juni. Härvid måste emellertid förutsättas, att uppmärksamheten

verkligen inriktas på angelägenheten av att anslag för

dylika ändamål begäras på riksstaten för det budgetår, under vars lopp

de äro avsedda att användas.

Av sjätte huvudtitelns anslag å tilläggsstaten, tillsammans 28,983,601

kronor, torde anslag å sammanlagt 21,356,501 kronor kunna antagas

bero på det sjunkande penningvärdet. Vad angår de övriga anslagen,

å tillhopa 7,627,100 kronor, är att märka att, enligt vad kommittén

inhämtat, före den 1 juli 1920 icke skett någon utanordning å dessa

anslag.

Då för övriga huvudtitlar motsvarande förhållanden torde gälla,

kommer man till det resultat, att för »verkliga utgifter» en tilläggsstat

över huvud knappast skall behöva ifrågakomma annat än rent

undantagsvis.

Vad angår »utgifter för kapitalökning», vilka i 1920 års tilläggsstat

uppgå till sammanlagt 80,759,305 kronor, varav dock 7,423,905

kronor avse återbetalning av tillfälliga lånemedel, är det givetvis svårt att

säga, i vilken mån dessa extra anslag för kapitalökning oundgängligen

behövt upptagas på tilläggsstat. Vissa av dem kunde måhända ha förutsetts

redan vid uppgörandet av 1920 års riksstat, medan åter andra

kanske utan olägenhet kunde anstått till nästa år och alltså uppförts

först i 1921 års riksstat. Men det torde vara otvivelaktigt, att särskilt

affärsverkens kapitalökning med nuvarande läggning av budgetåret alltid

måste kräva en tilläggsstat av betydande omfattning. Det var på

hösten 1918, då riksstaten för 1920 skulle göras upp, säkerligen för

affärsverken mindre än för andra verk möjligt att fullständigt överblicka

och på ett tillfredsställande sätt förbereda alla de anslag, som

skulle komma att behövas under loppet av 1920. Och även om programmet

för kapitalökningsanslagen hade kunnat i viss mån fullständigas

på våren 1919 under riksdagens gång, så låg även denna tid
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

punkt för långt tillbaka för ett säkert bedömande av de behov av

ifrågavarande art, som kunde komma att uppträda under senare delen

av år 1920.

En omläggning av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni skulle i

nämnda hänseende medföra en väsentlig förändring och i de allra flesta

fall göra eu tilläggsstat onödig. De anslag för kapitalökning, som uppföras

på tilläggsstat, komma tydligen i regeln icke att tagas i anspråk

förrän efter den 1 juli. Men alla sådana behov kunna efter budgetårets

omläggning tillgodoses på riksstaten i normal ordning. Det skulle

då endast återstå sådana fall, då ett anslag för kapitalökning vore så

brådskande, att det måste finnas tillgängligt redan före den 1 juli, men

ändå icke kunnat förutses vid föregående års riksdag. I regeln avser

emellertid ett kapitalökningsanslag eu anläggning eller en byggnad eller

något annat ändamål, vars utförande kräver en längre tid. Anslaget

kommer då att behövas på den riksstat, som skall träda i kraft den 1

juli. Om det blir uppfört på denna stat, så kunna nödiga förberedande

åtgärder vidtagas redan före den 1 juli. Gäller det t. ex. inköp av en

fastighet, som skall tillträdas före den 1 juli, bör ock i regel kunna

så ordnas, att likviden ej behöver erläggas förrän efter det nya budgetårets

ingång. Endast i det fall att medel nödvändigt behöva utbetalas

före den 1 juli, bör ett anslag för sådant behov uppföras på tilläggsstat

för det löpande budgetåret. Om tilläggsstatens användning begränsas

till dylika fall, skall budgetårets förläggning till tiden 1 juli—

30 juni säkerligen medföra en mycket väsentlig inskränkning i behovet

av en tilläggsstat.

För att en dylik skarp begränsning av tilläggsstatssystemet skall

komma till stånd, fordras emellertid beträffande kapitalökningsanslagen

liksom ifråga om de verkliga utgifterna, att såväl regering som riksdag

strängt motsätta sig varje onödig användning av tilläggsstat. Och det

måste förhindras, att den föreställningen vinner insteg, att de anslag,

som äskas å tilläggsstat, bliva föremål för mindre noggrann prövning

än de anslagskrav, som skola tillgodoses å riksstaten.

Det säger sig självt, att genom en förläggning av budgetåret till

exempelvis tiden 1 september—31 augusti möjligheten att undvika användningen

av tilläggsstater skulle bliva väsentligt mindre än med ett

budgetår 1 juli—30 juni, enär behovet av tilläggsstat växer med tiden

emellan statsregleringens fastställande och dess ikraftträdande.

I detta sammanhang bör även beröras ett annat förhållande, som

inverkar på utgiftsberäkningen. Om budgetåret slutar så tidigt som

den 30 juni och om, såsom i det efterföljande närmare utvecklas, tiden

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

för ingivandet till Kungl. Maj:t av vederbörande verks medelsäskanden

för nästkommande riksdag framflyttas till den 1 oktober, böra nämligen

förvaltningsmyndigheterna kunna grunda sina petita på räkenskaperna

för ett budgetår, som slutar 6 månader senare än för närvarande, något

som måste bliva av betydelse för utgiftsberäkningarnas tillförlitlighet.

Jämväl för upprättande av statsverkspropositionen kan en motsvarande

fördel vinnas. Skulle budgetåret sluta så sent som den 31 augusti,

komme däremot förvaltningsmyndigheterna icke att för utgiftsberäkningen

hava att tillgå senare bokslut än för det räkenskapsår, som utgått

året innan petita skulle avgivas.

I fråga om beräkningen av statsinkomsterna spelar tillgången till

bokslut icke samma roll som beträffande utgifterna, enär andra uppgifter

härvid kunna tjäna till ledning. För den största inkomstkällan, inkomstoch

förmögenhetsskatten, kunna sålunda beräkningarna med lika stor

fördel grundas på uppgifter angående utfallet av taxeringsförrättningarna.

Av andra skäl blir emellertid omläggningen av budgetåret av betydelse

för inkomstberäkningen.

Svårigheten att någorlunda exakt beräkna statsinkomsterna med

den nuvarande förläggningen av budgetåret och riksdagens sammanträdestid

ligger i öppen dag. Också hava under de senaste åren skiljaktigheterna

mellan de i riksstaterna beräknade statsinkomsterna och de

i verkligheten influtna beloppen blivit högst betydande. Givetvis minskas

i hög grad felkällorna vid inkomstberäkningen, om den tidsperiod, som

skall överskådas, i allmänhet minskas med ett halvt år. Särskilt stor

blir vinsten ifråga om beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatten.

Under nuvarande förhållanden skall vid riksstatens upprättande

inkomst- och förmögenhetsskattens avkastning beräknas med hänsyn

till konjunkturförhållandena under det år, då riksstaten fastställes. Och

förarbetena för inkomstberäkningen i denna del måste utföras redan

året dessförinnan. Efter en omläggning av budgetåret till tiden 1

juli—30 juni skall däremot inkomst- och förmögenhetsskatten beräknas

med hänsyn till de inkomstbelopp, som intjänats året före det, då riksstaten

upprättas. Man kommer alltså då att kunna grunda beräkningarna

på kända förhållanden rörande ett redan förflutet år.

Osäkerheten i inkomstberäkningarna har hittills huvudsakligen

resulterat i överskott i statsregleringen. Ur kassasynpunkt har ju detta

varit fördelaktigt. Men det är också klart, att det i och för sig icke

är önskligt att uttaga drygare skatter eller högre avgifter för begagnandet

av statens anstalter än som på en var tidpunkt är av behovet

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

verkligen påkallat. Inkomstberäkningarnas otillförlitlighet kan emellertid

självfallet även leda till brist i statsregleringen. Det må härvid

allenast pekas på de affärsdrivande verken, vilkas i riksstaten beräknade

överskott stundom förbytts i betydande brister.

Det torde av det ovan anförda vara tydligt, att även med hänsyn

till statsinkomsterna en omläggning av budgetåret i närmare anslutning

till riksdagssessionerna skulle vara av stor betydelse.

En vinst av budgetårets förläggning till tiden 1 juli—30 juni

skulle, såsom framhållits redan i den av kassaförlagskommittén åberopade

promemorian i ämnet, bliva, att inkomst- och förmögenhetsskatten komme

att inflyta före mitten av budgetåret. Detta har också i avgivna utlåtanden

såväl av statskontoret som av fullmäktige i riksgäldskontoret

blivit framhållet.

Efter att hava påpekat, hurusom svårigheten att under nuvarande

förhållanden utföra beräkningar med någon grad av tillförlitlighet för

varje år gör sig så starkt kännbar, att statskontoret icke kan annat än

livligt instämma med kassaförlagskommittén i avseende på önskvärdheten

att härutinnan söka åstadkomma någon ändring, framhåller statskontoret

i nu nämnda avseende följande: »Statskontoret åligger även

att emottaga och redovisa statsverkets inkomster och bestrida statsutgifterna

i överensstämmelse med fastställda stater, allmänna författningar

och särskilda nådiga föreskrifter. Även i detta hänseende har statskontoret

känning av de olägenheter, som äro förenade med nuvarande

förhållanden, men som skulle avlägsnas genom omläggning av budgetåret.

De i riksstaten uppförda utgifterna skola nämligen bestridas med

de inkomster, som i samma riksstat upptagas, men då en huvudpost

å inkomstsidan, nämligen inkomst- och förmögenhetsskatten, icke inflyter

förrän i november och december, således i slutet av det nuvarande

budgetåret, måste för bestridande av utgifterna under tidigare

delar av året anlitas andra tillgångar än härför i riksstaten upptagits,

och om icke under särskilda år i kassafonden eller av andra medel föreligga

stora överskott, som kunna disponeras såsom kassaförlag, nödgas

statskontoret hos Kungl. Maj:t göra framställning om bemyndigande

att hos riksgäldskontoret lyfta kassaförstärkning. Det är givetvis både

för statskontoret och riksgäldskontoret önskvärt, om behovet av kassaförstärkning

under normala tidsförhållanden kunde hävas eller åtminstone

väsentligt minskas.»

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sitt utlåtande i huvudsak

anslutit sig till en av riksgäldskommissarien avgiven promemoria i ären
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

det. I denna promemoria framliålles bland annat, att på grund av att

de viktigaste ordinarie skatteinkomsterna under nuvarande förhållanden

först linjer budgetårets allra sista veckor bliva för statsverket tillgängliga,

statsverket under stora delar av finansåret fortfarande icke kan

undvara kassaförstärkningar från riksgäldskontoret. Med finansåret förlagt

till en tid, som närmare anslöte sig till tiden för riksdagens normala

avslutning, skulle de under november—december inflytande skatteinkomsterna

bliva tillgängliga redan före mitten av finansåret, vilket

väsentligt skulle bidraga till att kassaförstärkningar kunde undvikas och

till att i allmänhet förläna stadga åt budgeten i dess helhet.

För att berörda vinst av budgetårets omläggning ur kassaförlagssynpunkt

skall ernås, bör givetvis den nuvarande terminen för uppbörden

av inkomst- och förmögenhetsskatten i huvudsak bibehållas oförändrad.

Såsom kommittén i det följande blir i tillfälle att närmare

påvisa, kan någon ändring i nämnda avseende icke anses vara vare

sig påkallad eller lämplig. Den minskning i det framtida behovet av

kassaförlag, som blir en följd av uppbördens förläggande till tiden omkring

mitten av budgetåret, förutsätter visserligen å sin sida, att vid

övergången till det nya systemet — därest ej särskilda föränstaltningar

träffas därför — statsverkets kassafond kommer att få vidkännas eu

betydande engångsutgift. Men då för framtiden anspråken på fonden

bliva mindre, blir sådan minskning i fonden utan reell betydelse.

Or kassaförlagssynpunkt skulle reformen jämväl bliva till nytta så

till vida, att den tvingar till att åtskilliga utgifter, vilka nu bestridas

under förra hälften av kalenderåret men som kunna anstå till efter den

l juli, skjutas över på budgeten för senare halvåret. Denna fråga,

liksom spörsmålet om kassafondens anlitande för finansieringen av övergångsbudgeten,

får kommittén anledning att mera ingående behandla i

avdelningen om övergången till det nya systemet.

1 förevarande sammanhang vill kommittén till bemötande upptaga

vissa allmänna erinringar, som anförts mot en förläggning av budgetåret

till tiden 1 juli—30 juni.

Det har sålunda gjorts gällande, att därest budgetåret börjar så tidigt

som den 1 juli, det stundom torde bliva ogörligt att besätta nya tjänster

med ordinarie innehavare fr. o. m. befattningarnas uppförande å ordinarie

stat. Denna anmärkning må i och för sig vara riktig. Men uppenbarligen

komma efter omläggningen nya tjänster att i regel tillsättas avsevärt

tidigare än med den nuvarande ordningen är fallet. För befattningshavarna

själva spelar numera en försening av en utnämning till

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

inpå det nya budgetåret mindre roll än tidigare på gruud av de förändringar

av bestämmelserna rörande intjänande av ålderstillägg, som

på senare tid genomförts.

En annan invändning har riktats mot det förhållandet, att större

reformer eller omorganisationer icke skulle hinna genomföras från och

med budgetårets början, på grund av svårigheten att efter riksdagens

beslut medhinna erforderliga verkställighetsföreskrifter. Det är emellertid

till en början givet, att omläggningen av budgetåret i allmänhet bör

underlätta möjligheten att snabbt genomföra förändringar inom förvaltningen

eller eljest. Men omläggningen lämnar också den möjligheten

öppen att en dylik förändring kan träda i kraft efter början av budgetåret,

exempelvis den 1 oktober eller 1 januari, vilket ej hindrar att erforderliga

anslag kunna beräknas för budgetår, eventuellt efter olika

grunder lör olika delar av året. Exempel på ikraftträdandet av eu omorganisation

vid annan tidpunkt än finansperiodens början finnas redan.

Bortsett från uppförandet av enstaka tjänster å tilläggsstat må härvid

endast erinras, hurusom den nu gällande staten för utrikesdepartementet

trädde i kraft den 1 oktober 1919 samt hurusom med den lönereglering

för kommunikationsverken, som gäller fr. o. m. den 1 juli 1920, förknippats

väsentliga omgestaltningar inom vederbörande verk.

En anmärkning av allmän innebörd är slutligen den, att med en

budgetperiod 1 juli—30 juni den personal, som har att taga befattning

med boksluten inom de medelsförvaltande myndigheterna, skulle få möjligheten

till sommarsemester i hög grad beskuren. Denna anmärkning

har dock jämväl av myndigheter, som framfört densamma, ansetts ej

vara av den vikt att på grund därav reformen borde hindras. Kommittén

måste intaga samma ståndpunkt. För åtskilliga förvaltningsgrenar

är det i allt fall omöjligt att låta bokföringspersonalen åtnjuta

semester under sommaren. Och för övriga förvaltningsområden torde

svårigheterna huvudsakligen gälla tiden 1 juli—15 augusti, vadan alltså

även för denna personal tillfälle till sommarsemester ingalunda helt avskäres.

Vad angår de affärsdrivande verken, lärer för övrigt, på sätt

närmare utvecklas under den särskilda avdelningen om dessa verk, icke

vara ogörligt att väsentligt inskränka olägenheterna av reformen i nu

förevarande hänseende.

Såsom av det ovan anförda framgått, kan kommittén icke tillerkänna

de nu berörda allmänna anmärkningarna mot ett budgetår omfattande

tiden 1 juli—30 juni avgörande betydelse för frågan, om omläggningen

bör komma till stånd.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Reformens genomförande betingar, såsom kommittén i sin skrivelse

till chefen för finansdepartementet den 3 oktober 1919 framhållit, vissa

förändringar i såväl förvaltningsarbetet som riksdagens budgetbehandling,

på det att statsregleringen må kunna tillämpas omedelbart

vid budgetårets början. Vilka åtgärder, som i sådant syfte böra vidtagas,

kommer kommittén att utveckla i det efterföljande.

Det är givet, att kommittén icke kunnat vid sitt utredningsarbete

gå in i detaljer beträffande hela statsmedelsförvaltningen, utan har kommittén

i huvudsak måst hålla sig till de mera allmänna spörsmålen.

Med ledning av de riktlinjer för reformen, som kommittén härvid uppdragit,

torde i sinom tid vederbörande förvaltande verk böra avgiva

förslag till de ändringar i speciella författningar, instruktioner o. dyl.,

vilka erfordras för reformens förverkligande.

Budgetårskommittén.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Den förberedande behandlingen av budgetärendena.

Det är givet, att då budgetåret skall börja kort tid efter riksdagens

avslutande, det icke såsom hittills blir möjligt att låta den

väsentliga delen av det arbete, som erfordras för att bringa i verkställighet

riksdagens beslut rörande statsregleringen, utföras först efter

det att besluten ifråga fattats. Detta arbete måste nämligen utföras på

ett väsentligt tidigare stadium än vad för närvarande är fallet. I enlighet

härmed måste det hittills följda systemet med att till vederbörande

ämbetsverk på remiss utsända riksdagsskrivelserna för avgivande av

förslag till föreskrifter angående tillämpningen av budgetbesluten i

huvudsak övergivas, då tid icke kommer att stå till buds för ett dylikt

förfarande. I stället måste saken ordnas på sådant sätt, att det arbete,

som erfordras för statsregleringens verkställande, utföres så tidigt, att

detsamma till huvudsaklig del är undangjort redan då riksdagsbesluten

föreligga.

I nu berörda syfte böra i första hand de myndigheter, vilka för

Kungl. Maj:t framlägga de anslagsäskanden, som äro avsedda att framföras

till riksdagen, utarbeta dessa förslag så detaljerat, att de utan

större tidsutdräkt kunna sättas i verkställighet, därest de av Kungl.

Maj:t och riksdagen bifallas. Då det gäller större organisationsfrågor,

skulle emellertid med ett dylikt förfaringssätt stundom användas tid

och arbete, som icke bleve till full nytta, därest förslagen icke komme

att genomföras eller hos Kungl. Majrts och riksdagen underginge väsentliga

förändringar. Såsom kommittén redan förutskickat, kan likväl den

nya organisationen — därest den ej är särskilt brådskande — träda i

tillämpning först längre fram under budgetåret, på grund varav kravet,

att redan före avgivandet av proposition i ämnet förslag skola utarbetas

till erforderliga verkställighets föreskrifter, i viss mån kan eftergivas.

För normala förhållanden bör däremot detta krav vidhållas. Exempelvis

bör, då ett centralt ämbetsverk avger förslag om inrättande av nya

tjänster vid den lokala förvaltningen, icke blott angivas det erforderliga

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

antalet befattningar utan ock — i den mån placeringen av tjänsterna

skall fastställas av Kungl. Maj:t — huru dessa skola fördelas på olika

lokalmyndigheter. Visserligen kan, om reducering i det av vederbörande

verk begärda antalet befattningar vidtages av Kungl. Maj:t och riksdagen,

ändring i den ursprungligen uppgjorda planen för fördelningen bliva

nödvändig. Men det sålunda utförda arbetet behöver fördenskull ingalunda

bliva värdelöst, då dels vid en dylik detaljundersökning bör

framkomma, vilka anslagsbehov i första hand böra tillgodoses, varför

undersökningen kan tillgodogöras vid bestämmandet av fördelningen av

de platser, som beviljas, och dels en dylik utredning kan bliva av värde

för kommande framställningar i enahanda syfte.

Vad nu sagts rörande nya tjänstebefattningar gäller i motsvarande

mån beträffande andra ändringar i avlöningsstater och dyl. Föreslås

sådana organisationsändringar, att vederbörande verks instruktioner

behöva omarbetas, torde det sålunda vara nödvändigt, att förslag till

instruktionsändringar utarbetas samtidigt med att petita uppgöras.

Likaså bör utkast till författningsändringar, vilka följa av beviljandet

av nya anslag eller höjning i förut utgående, upprättas i samband med

avgivandet av förslagen i anslagsfrågorna. Vidare måste, även då fråga

icke är om nya tjänster, i viss utsträckning utarbetandet av anslagsäskaudena

förenas med fördelning av anslagen på vederbörande underordnad

lokala organ.

Beträffande vissa delar av budgeten avgives icke anslagsäskande

av något centralt ämbetsverk. I dylika fall måste den detalj behandling,

som bör föregå anslagskravens framläggande för riksdagen, utföras inom

Kungl. Maj:ts kansli.

Huru tyngande den nuvarande ordningen är, då arbetet för verkställandet

av budgetbesluten ofta sker utan samband med det förberedande

arbetet för budgetfrågornas framläggande för riksdagen, belyses

av följande fall.

Vid lagtima riksdagen år 1919 framlade Kungl. Maj:t förslag om

bland annat höjning av ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt

extra länsnotarier m. m. Denna fråga hade inom civildepartementet

förberetts av särskilt tillkallade sakkunniga, som införskaffat uppgifter

om länsstyrelsernas behov av ökade anslag för ifrågavarande ändamål.

I propositionen i ämnet (nr 303) redogjordes icke närmare för dessa

yttranden, men angavs, att med godkännande i allt väsentligt av länsstyrelsernas

anspråk den för avlöning av extra biträden vid länsstyrelserna

erforderliga höjningen av anslaget inom departementet beräknats

till angivet belopp. Vidare avsåg propositionen viss ökning av samma

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

anslag för beredande av ersättning åt vissa vikarier vid fögderiförvaltningen

m. m. Sedan riksdagen bifallit propositionen i nu berörda delar,

anbefalldes statskontoret att avgiva förslag till fördelning av anslaget

ifråga ävensom att framlägga förslag till föreskrifter angående sagda

vikariatsersättning. Statskontoret införskaffade yttranden från länsstyrelserna,

vilkas krav på anslagsökningar nu uppgingo till mer än

dubbla den förhöjning, som av riksdagen beviljats. Sedan statskontoret

den 30 oktober 1919 avgivit utlåtande, som till Kungl. Maj:t

inkom i mitten av påföljande november, beslöt Kungl. Maj:t den 31

december 1919 nådigt brev i ärendet, vilket ankom till statskontoret

den 4 mars 1920.

Det är tydligt, att det förfarande, som i detta fall tillämpats, icke

kan anses vara ändamålsenligt. Ur arbetsbesparingssynpunkt hade det

givetvis varit bättre, om plan för fördelningen av anslaget ifråga upprättats

redan i samband med utarbetandet av propositionen i ämnet.

Därest en sådan fördelning verkställts, hade det varit onödigt att sända

ut ärendet på remiss till statskontoret, vilket förorsakade mycket arbete

för detta ämbetsverk samt försening av frågans avgörande. Vad nu

sagts om själva anslagsbeloppen gäller i motsvarande mån beträffande

avfattandet av föreskrifterna angående berörda vikariatsersättningar.

Om det nu i allmänhet använda tillvägagångssättet har den fördelen,

att det förberedande arbetet kan göras mindre ingående, äro

tydligen avsevärda olägenheter förenade med det nuvarande systemet

med dess splittring av det förberedande budgetarbetet och arbetet för

statsregleringens bringande i verkställighet. Självfallet måste i regel

tidsförlust uppstå, då de myndigheter, som skola utarbeta verkställighetsföreskrifterna,

icke haft någon befattning med det förberedande

arbetet. Men även då så varit fallet, kan på grund av inträffade personalförändringar

och dylikt dubbelarbetet blivit betydande. En reell

vinst av den ovan förordade förändringen ligger däri, att då detaljbehandlingen

sker före anslagsäskandet, det säkrare kan bedömas, om

det begärda anslaget är väl avvägt samt om de tänkta anslagsvillkoren

äro lämpliga. Den nya ordningen torde fördenskull, även om

den vid själva övergången kommer att medföra någon arbetsanhopning,

dock i längden bliva till nytta och tidsbesparing för förvaltningen.

Därest Kungl. Maj:t finner skäl att vid avlåtandet av proposition

till riksdagen göra mera väsentliga avvikelser från de av vederbörande

verk avgivna förslagen, så att andra verkställighetsföreskrifter skulle

erfordras än de redan utarbetade, bör myndigheten ifråga taga under

omprövning, vilka ändringar kunna påfordras vid bifall till propositionen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Åven bär gäller, att det arbete, som nedlägges på en dylik undersökning,

någon gång kan komma att bliva i viss mån utan nytta, för den

händelse nämligen riksdagen skulle ändra Kungl. Maj:ts förslag. Att

riksdagen företar mera grundväsentliga ändringar i vad Kungl. Maj:t

föreslagit, är dock relativt sällsynt. Och skall omläggningen av budgetåret

kunna ske, är det, såsom ofta framhållits, nödvändigt att förarbetena

för verkställighetsåtgärderna beträffande budgeten i möjligaste

mån fortskyndas.

Kommittén har redan tidigare i förbigående vidrört en fråga, som

här torde böra närmare utvecklas, nämligen spörsmålet om tiden för

avgivandet av förvaltningsmyndigheternas förslag rörande de anslag,

som hos nästkommande riksdag skola äskas.

Enligt nu gällande kungörelse i ämnet den 28 juni 1918 (nr 458}

skola de framställningar från ämbetsmyndigheter, vilka äro av beskaffenhet

att kunna påkalla äskanden eller meddelanden till riksdagen, till

Kungl. Maj:t ingivas, så snart framställningarna kommit i det skick, att

de kunna underställas Kungl. Maj:ts prövning. Utom då särskilda förhållanden

det påkalla, må framställningar till Kungl. Maj:t icke ingivas

senare än den 31 augusti året före det, då desamma äro avsedda att

föreläggas riksdagen, varvid emellertid föreskrivits att, då dylik framställning

ej kan ingivas före den 1 september, vederbörande myndighet

i allt fall skall snarast möjligt och, där så låter sig göra, före sistnämnda

dag hos vederbörande departementschef anmäla den tillämnade framställningens

huvudsakliga innehåll, tiden, då densamma kan väntas bliva

till Kungl. Maj:t ingiven, samt, där fråga är om anslagsäskande, ungefärliga

storleken av det anslagskrav, vari framställningen kan antagas

komma att utmynna.

Ett strängt iakttagande av de nu återgivna bestämmelserna medför

vissa svårigheter för förvaltningen redan under nuvarande förhållanden.

Därest petita verkligen skola ingivas före den 1 september,

måste desamma utarbetas under den tid, då semester i allmänhet åtnjutes

inom de centrala verken, vilket givetvis är mindre lämpligt. Berörda

förhållande torde, bland annat, hava medverkat till, att det i kungörelsen

omförmälda förfaringssättet med en preliminär anmälan före sagda dag

i ej ringa utsträckning använts och sålunda de egentliga petita avgivits

först längre fram. Ganska allmänt torde ock hava förfarits så, att verkens

framställningar visserligen beslutats före den 1 september men ingivits

till vederbörande departement betydligt senare. Likaså hava utbryt
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

ningar av vissa detaljer måst göras ur verkens allmänna äskanden och

dessa anmälas i särskilda skrivelser.

Därest budgetåret omlägges och därmed möjligheten att använda

tilläggsstater för avhjälpande av felaktiga anslagsberäkningar

avskäres, är det av vikt, att beräkningarna angående medelsbehoven

göras såvitt möjligt fullt tillförlitliga. Förutsättningen härför är givetvis

kännedom dels om det huvudsakliga innehållet i riksdagens budgetbeslut

dels ock om resultatet av det närmast liggande budgetårets verksamhet,

såvitt det framgår av den avslutade årsräkenskapen. Därest budgetåret

fastställes att sluta den 30 juni, kunna båda dessa förutsättningar tidigast

föreligga i början eller mitten av augusti. Och de lokala myndigheternas

beräkningar torde icke kunna komma de centrala förvaltningarna

tillhanda förrän i senare hälften av augusti, vadan det för dessa

icke blir möjligt att helt avlämna sina förslag rörande medelsbehoven

före den 1 oktober. Skulle den nuvarande tidpunkten för ingivande av

petita bibehållas, komme därför följden att bliva den, att vid förvaltningsgrenar

med lokalorgan anslagsberäkningarna finge grundas på ett

bokslut, som vore omkring ett år gammalt, vilket skulle innebära en

direkt försämring i de nu rådande förhållandena. På grund av det nu

anförda har kommittén kommit till den uppfattningen, att fördelarna av en

budgetförändring i angiven riktning icke fullt utnyttjas, med mindre än

att åtminstone för förvaltningsgrenar med lokala medelsförvaltande organ

tiden för avgivande till Kungl. Maj:t av förslag rörande medelsbehovet

framflyttas till den 1 oktober. Sker en dylik framflyttning för nu

nämnda förvaltningsgrenar, torde emellertid även för övriga förvaltningsområden

samma ändring böra göras, detta med hänsyn bland annat

till den ovanberörda svårigheten beträffande upprättandet av petita på

grund av semesterförhållandena.

Det vill synas kommittén, att en dylik ändring ej skulle behöva

medföra några olägenheter för upprättandet av statsverkspropositionen.

Någon verklig prövning av ämbetsverkens förslag torde för närvarande

i regel icke påbörjas förrän under oktober månad, då petita föreligga

mera samlade. I den mån det endast gäller att på ett tidigare stadium

erhålla en allmän bild av storleken av anslagskraven, exempelvis för övervägande

av behovet av nya inkomstkällor eller dylikt, torde det för

övrigt vara tillräckligt med att — i anslutning till det redan nu i viss

mån tillämpade, ovan berörda förfarandet — en preliminär anmälan från

vederbörande ämbetsverk avgives före den 1 september angående de

mera betydande nya äskanden, som ämbetsverken hava för avsikt

att framlägga. Den motiverade framställningen borde därefter ingivas

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

till vederbörande departement före den 1 oktober. Därest det föreskreves,

att anslagsframställningar, vilka ej inkommit före sistnämnda dag, icke

kunde påräknas bliva — utom då tvingande skäl sådant föranledde —

framförda till nästpåföljande riksdag, torde på det stora hela petita ej

komma att föreligga mycket senare än nu, då särskild föreskrift saknas

om viss sista tidpunkt för ingivande av sådana framställningar, som förhandsvis

anmälts. Om härtill arbetet inom departementen inriktas på

att omedelbart upptaga petita till behandling, synes någon försening av

arbetet med statsverkspropositionen näppeligen behöva inträda. Det må

vidare framhållas, att genom inrättandet av budgetbyrån i finansdepartementet

möjlighet skapats, att de uppgifter angående anslagsäskanden,

som inkomma från myndigheterna, kunna snabbt och sakkunnigt sammanställas

och alltså samlad översikt över anslagskraven hastigt erhållas.

Kommittén får sålunda i enlighet med det ovan anförda förorda,

att med ändring av nu gällande bestämmelser i ämnet senaste tidpunkten

för ingivande till Kungl. Maj:t av anslagsäskanden, avsedda att framföras

till riksdagen, bestämmes till den 1 oktober.

Då det för en snabb budgetbehandling inom riksdagen är av stor

betydelse, att arbetsmaterialet förelägges riksdagen redan vid dess

början, vill kommittén i detta sammanhang till slut betona angelägenheten

av att statsverkspropositionen göres i möjligaste mån fullständig

och att i varje fall de framställningar, som med hänsyn till

behovet av mera omfattande verkställighetsföreskrifter eller av annan

anledning kräva ett tidigt avgörande vid riksdagen, inflyta i statsverkspropositionen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Riksdagens budgetbehandling.

Budgetårets förläggande till tiden 1 juli — 30 juni förutsätter, att

riksdagens beslut rörande statsregleringen i allmänhet äro Kungl. Maj:t

tillhanda senast den 1 juni. Kortare tid än en månad för bringande i

verkställighet av budgetbesluten torde man nämligen i regel icke kunna

räkna med, även om vissa åtgärder träffas i syfte att påskynda expedieringen

av Kungl. Maj:ts beslut. Då de senaste åren budgetbehandlingen

inom riksdagen icke avslutats förrän under senare hälften av juni, måste

fördenskull riksdagsarbetet beträffande statsregleringen i någon mån

påskyndas. Någon ökning av arbetet inom riksdagen erfordras emellertid

ej, tvärtom kommer en minskning däri att inträda, då tillläggsstaterna

i det närmaste komma att försvinna med budgetårets förläggande

till tiden 1 juli—30 juni.

De erforderliga förändringarna beträffande riksdagsarbetet hänföra

sig huvudsakligen till budgetbehandlingen inom utskotten samt expedieringen

av riksdagens budgetbeslut och upprättandet av riksstaten.

Genom vissa ändringar beträffande kammar behandlingen av budgetärendena

torde visserligen besluten stundom kunna föreligga något

tidigare än den nu tillämpade ordningen medgivit. Detta gäller sålunda

de frågor, som avgöras genom gemensam omröstning. Dessa omröstningar

pläga nu sammanföras till vissa tidpunkter men torde framdeles

böra äga rum snarast möjligt efter de primära besluten. Vad som kan

vinnas genom ändringar av själva kammarbehandlingen är emellertid av

ganska underordnad betydelse.

Vad utskottsarbetet angår, torde ett snabbare framläggande för

kamrarna av utskottens betänkanden i viss utsträckning kunna åstadkommas

genom mera kortfattat skrivsätt inom utskotten. Vidare

skulle det vara önskvärt, om budgetens olika huvuddelar kunde i större

utsträckning än nu är fallet omedelbart efter riksdagens början upptagas

till utskottsbehandling. I fråga om expedieringen av riksdagsbesluten

rörande statsregleringen torde böra tillämpas det förfarandet, att riks
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

dagsskrivelserna avlåtas till Kungl. Maj:t, så snart besluten blivit fattade.

En förenkling av riksdagsskrivelserna skulle emellertid även bliva

av betydelse för vinnande av tid. Vidare måste åtgärder träffas för

åstadkommande av att riksstaten kan tillhandahållas de förvaltande myndigheterna

i god tid före den 1 juli, enär eljest svårigheter kommajitt

uppstå för anordningen och bokföringen av riksstatsutgifterna.

Ehuruväl kommittén icke ansett sig böra i nu ifrågavarande hänseenden

framlägga direkta förslag, har dock kommittén ingående diskuterat

frågan om riksdagens budgetbehandling. De synpunkter, som kommittén

härvid haft under övervägande, hava sammanfattats i nedan inom kommittén

utarbetade promemoria i ämnet.

»P. M.

angående åtgärder till befordran av snabbhet i riksdagens budgetbehandling.

Vad först angår utskottsarbetet, torde det alternativ, som erbjuder

de bästa möjligheterna för åstadkommande av en snabb budgetbehandling,

vara en fördelning av budgetarbetet på flera utskott.

Denna utväg är redan i viss utsträckning tillämpad. Ett ständigt

utskott (bevillningsutskottet) behandlar sålunda huvuddelen av statsinkomsterna,

bevillningarna, medan tre ständiga utskott (stats-, bankooch

jordbruksutskotten) handlägga frågor rörande statsutgifterna. Bortsett

från bankoutskottet arbeta dessa utskott på avdelningar, statsutskottet

på fyra samt bevillnings- och jordbruksutskotten vartdera på två avdelningar.

Inom sistnämnda utskott handlägger dock den ena avdelningen

huvudsakligen lagfrågor samt andra ärenden, som icke vidröra budgeten.

Därest en uppdelning av de nuvarande med budgetbehandling sysselsatta

utskotten skall äga rum, ligger det närmast till hands att göra de

redan förefintliga avdelningarna till självständiga utskott. Genom en

sådan anordning skulle vinnas, att de nu av avdelningarna handlagda

ärendena icke behövde dragas under prövning av vederbörande utskott

in pleno, något som dock huvudsakligen skulle få betydelse för de

ärenden, som handläggas av statsutskottet. Men uppdelningen skulle

icke i och för sig bereda ökade möjligheter att samtidigt upptaga till

behandling flera delar av budgeten än som med den nuvarande organisationen

kan ske, för så vitt icke de nya utskotten i sin ordning skulle

arbeta på avdelningar. Men då erfordrades en betydlig utökning av

medlemsantalet och samtidigt skulle den ovan antydda tidsvinsten av,

att ärendena ej behövde undergå dubbelbehandling i utskotten, gå förBudgetårskommittén.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

lorad. Skall en uppdelning av de nuvarande utskotten äga rum, bör

utgångspunkten därför vara, att de nya utskotten endast behöva arbeta

på en avdelning. För att emellertid — om det nuvarande arbetssättet

inom utskotten skall bibehållas — statsverkspropositionens olika huvuddelar

omedelbart skola kunna upptagas till behandling i större uff

sträckning än vad nu är fallet, erfordras en längre gående uppdelning

åtminstone av statsutskottet än allenast genom att göra dess nuvarande

fyra avdelningar självständiga.

Aven om utskottsorganisationen väsentligen omlägges, böra dock

givetvis konstitutions- och lagutskotten bibehållas. Åvenså lärer bankoutskottet

böra fortfarande fylla de utskottet nu åliggande huvuduppgifterna

beträffande riksbanken och riksgäldskontor. Att statsinkomsterna

åtminstone på det förberedande stadiet behandlas skilda

från utgifterna torde ock vara lämpligt, om än en uppdelning av det

nuvarande bevillningsutskottet kan vara ändamålsenlig. Beträffande utgiftsbehandlingen

synes åter en väsentlig omläggning av det hittillsvarande

förfarandet kunna ifrågasättas.

För ernående av en snabb behandling av utgifterna skulle det

mest effektiva tillvägagångssättet vara, att varje departements budgetsärenden

förbereddes av ett för detta departement ensamt avsett utskott.

Det är emellertid uppenbart, att med en sådan anordning vissa utskott

skulle få en mycket ringa arbetsbörda. Det synes dock, att till ifrågavarande

utskott med fördel skulle kunna hänskjutas andra ärenden än

rena anslagsfrågor, i första hand sådana frågor, som nu handläggas av

tillfälliga utskott. Det kan nämligen med skäl sättas i fråga, om det är

lämpligt, att samma ärende på olika stadier handlägges av olika utskott,

av tillfälligt utskott, då det gäller initiativ till en utredning, och av

ständigt utskott, då det gäller genomförandet av det förslag, vartill utredningen

slutligen föranlett. Av de ärenden, som nu gå till tillfälligt

utskott, synas fördenskull de, vilka äro av den beskaffenhet, att, därest

det gällt att fatta definitivt beslut, desamma åtminstone i huvudsak skolat

behandlas såsom budgetfrågor, lämpligen kunna behandlas av samma

utskott, som handlägger vederbörande departements budgetfrågor. Men

även från lagutskotten torde vissa frågor kunna överflyttas till behandling

i samband med statsutgifterna. Det kan härvid erinras, att frågor

rörande värnplikt, pensionsförsäkringen och åtskilliga andra ärenden

nu ofta behandlas i sammansatt stats- och lagutskott. Givetvis böra

emellertid frågor rörande civil-, kriminal- och kyrkolag fortfarande handläggas

av lagutskott.

Därest de utskott, som handlade budgetutgifterna, finge sitt arbets
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

område utökat på sätt nyss angivits, torde i regel ett utgiftsutskott lämpligen

kunna inrättas för varje departement. Undantag torde dock böra

göras för utrikes- och handelsdepartementen, vilkas ärenden synas kunna

sammanföras inom ett utskott. Det vill även synas, som skulle det vara

lämpligt att från bankoutskottet utbryta frågor rörande pensions- och

indragningsstaterna, vilka ärenden lämpligen skulle kunna behandlas av

det utskott, som handlade finansdepartementets budget.

Med ovan antydda fördelning och med inberäknande av det nuvarande

jordbruksutskottet skulle för beredning av utgiftsfrågor och därmed

sammanhängande ärenden erhållas åtta utskott.

Därest de olika utgiftsutskotten såsom regel först upptoge till

behandling de frågor, vilka avsåge omedelbart uppförande på budgeten

av anslag, medan ärenden rörande utredningar och dylikt därefter

behandlades, skulle statsregleringen kunna föreligga avslutad högst betydligt

tidigare än nu är fallet.

Det är givet, att mot den nu skisserade utskottsorganisationen

vissa betänkligheter kunna resas. Den tyngst vägande invändningen,

den som bottnar i farhågan för en bristande enhetlighet i budgetbehandlingen,

torde dock kunna helt undanrödjas, på sätt nedan närmare påvisas.

Erinras må ock, att redan hänskjutandet av jordbruksärendena

till jordbruksutskottet samt pensionsfrågorna till bankoutskottet innebar

ett avsteg från den förut gällande regeln för behandlingen av utgiftsbudgeten,

nämligen att denna skulle vara samlad i ett enda utskott,

statsutskottet. Den förut berörda möjligheten att till utgiftsutskotten

även hänskjuta vissa utredningsfrågor m. fl. ärenden saknar ej heller

förebild under den nuvarande organisationen av utskotten. Jordbruksutskottet

har nämligen att handlägga utom budgetärenden jämväl lagfrågor.

Utskottets åligganden äro ock så allmänt angivna, att till detta utskott

kunna hänvisas även motioner med förslag om skrivelser till Kungl.

Maj:t. Åven i övrigt hava till de ständiga utskotten efterhand hänskjuta

åtskilliga ärenden, som tidigare handlagts av tillfälliga utskott. En dylik

överflyttning från tillfälligt utskott till lagutskott befordrades sålunda genom

den formulering av riksdagsordningen § 42, som genomfördes år 1909.

En allmän benägenhet har även gjort sig gällande att söka tå till statsutskottet

hänvisade motioner, som åsyfta igångsättande av utredning.

På grund av att med dylika förslag om utredning förenats hemställan

om beviljande av anslag för utredningen hava också åtskilliga motioner,

som på grund av sin natur rätteligen bort tillhöra tillfälligt utskott,

behandlats av statsutskottet.

Därest på sätt i det föregående avhandlats det nuvarande stats
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

utskottet uppdelades på flera utgiftsutskott, synes jordbruksutskottet böra

ombildas i motsvarighet därtill. De frågor av civillags natur, vilka nu

handläggas av jordbruksutskottet borde i samband härmed återflyttas

till behandling av lagutskott, som ju skulle erhålla lättnad genom överförande

av vissa frågor till utgiftsutskott. Det kan i detta sammanhang

anmärkas, att på grund av överflyttningen av ärenden rörande vägar

och skjutsväsende från jordbruks- till kommunikationsdepartementet samt

behandlingen av anslagen för ifrågavarande ändamål å sistnämnda

departements budget, det sakliga underlaget för handläggningen inom

jordbruksutskottet av lagar och författningar i avseende å vägar och

skjutsväsende bortfallit.

1 anslutning till den ovan angivna organisationen av de för utgiftsbehandlingen

avsedda utskotten kan även ifrågasättas en uppdelning av

bevillningsutskottet i två fristående inkomstutskott, i huvudsaklig överensstämmelse

med den uppdelning på två särskilda avdelningar, som redan

tillämpas inom utskottet. Uppdelningen på två olika utskott skulle medföra

den fördelen, att därest, såsom nedan angives, en allmän budgetdelegation

inrättas, antalet instanser i utskottsbehandlingen av bevillningsfrågorna

icke skulle ökas.

En uppdelning av de nuvarande budgetsutskotten kräver emellertid

inrättande av ett särskilt organ med uppgift att sammanhålla budgetbehandlingen.

Redan under nuvarande förhållanden har bristen på enhetlighet

och konsekvens i statsregleringsarbetet gjort sig kännbar. Vid den

utbrytning ur statsutskottet, som genomfördes år 1909, i det att jordbruksärendena

hänfördes till det nybildade jordbruksutskottet samt pensionsfrågorna

lades under bankoutskottet, avsågs visserligen, att statsutskottet

skulle »representera enheten i budgetbehandlingen». Men denna

avsikt har ej kunnat förverkligas. Over arbetet inom de utskott, som

sålunda övertagit vissa delar av statsutskottets förutvarande arbetsbörda,

har sistnämnda utskott icke kunnat öva något inflytande, vare sig i

formellt eller reellt hänseende. Vad särskilt realbehandlingen angår,

torde det vara otvivelaktigt, att utbrytningen från statsutskottet av

frågor rörande jordbruksdepartementet samt pensions- och indragningsstaterna

medfört, att dessa delar av budgeten icke blivit föremål för

det avvägande gentemot kraven å andra delar av statsregleringen, som

varit önskvärt.

Med hänsyn till de vunna erfarenheterna angående den redan vidtagna

klyvningen av budgetbehandlingen synes det vara ofrånkomligt,

att en uppdelning av statsregleringen på ytterligare ständiga utskott icke

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

bör äga rum, utan att samtidigt åtgärder träffas för att bevara enheten

i statsregleringen samt för att hindra, att särintressena inom de olika

utskotten få göra sig alltför starkt gällande. Detta synes lämpligen

kunna ske genom att samtliga utskottsförslag i budgetfrågor underställas

en särskild överprövning av en allmän finansdelegation inom

riksdagen. Denna delegation skulle kunna sammansättas av ordförandena

och vice ordförandena i de ständiga utskott, som hade att taga befattning

med budgeten, eventuellt med någon förstärkning för varje särskild

fråga av representanter för det utskott, som förberett ärendet.

Den allmänna finansdelegationen, som lämpligen skulle kunna övertaga

det nuvarande statsutskottets namn, då dess uppgift ju skulle bliva

att sammanhålla regleringen av riksstaten, borde arbeta på sådant sätt,

att behandlingen av övriga budgetutskotts betänkanden icke behövde

nämnvärt försenas. Utlåtanden från det nya statsutskottet borde bliva

i möjligaste mån kortfattade. Motivering skulle sålunda endast behöva

avgivas, då utskottet ansåge skäl föreligga att föreslå ändring i respektive

utgifts- eller inkomstutskotts hemställan.

Det nya statsutskottet borde givetvis upprätta själva riksstaten,

möjligen även avgiva förslag till beräkning av statsverkets inkomster

samt avgiva memorialet rörande statsregleringen (finansbetänkandet).

Utskottet borde självfallet avgiva förslag rörande anlitandet av lånemedel

för utgifternas täckande. Statsutskottet torde ock kunna uppsätta

memorial med propositioner för gemensam omröstning. Avenså borde

åt utskottet kunna överlåtas expedieringen av riksdagens skrivelser i

budgetfrågor, särskilt om dessa skrivelser förenklas på sätt nedan förordas,

och om i anslutning till en tanke, som framfördes i propositionen

till 1920 års riksdag angående omorganisation av statsdepartementen,

personal från finansdepartementets budgetbyrå kunde under riksdagarna

såsom ett slags budgetskansli tjänstgöra inom utskottet.

På grund av de allmänna åliggandena beträffande budgeten, som

skulle tillkomma det nya statsutskottet, borde detta utskott till tjänst

såväl för kamrarnas ledamöter som vederbörande departement upprätta

fortlöpande sammanställningar rörande statsregleringsarbetets läge, i viss

motsvarighet till de uppgifter, som för det nuvarande statsutskottets

egen räkning upprättas av dess kameralavdelning. För att göra dessa

sammanställningar mera värdefulla, synas de böra väsentligt utvidgas

mot vad för närvarande är fallet, så att för varje underrubrik å huvudtitlarna

kunde inhämtas, bland annat, sammanlagda beloppet av de anslag,

som av Kungl. Maj:t äskats, de anslagsbelopp, som ännu ej av riksdagen

behandlats, samt den av riksdagen anvisade anslagssumman.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Därest dylika sammanställningar minst en gång i månaden avlämnades

till kamrarna, skulle det för dessas ledamöter bliva möjligt att på ett

helt annat sätt än som nu är möjligt överblicka budgetarbetets läge. Sistberörda

anordning med fortlöpande budgetrapporter avhänger visserligen

icke av den nu förutsatta utskottsorganisationen utan skulle hava sin

uppgift även under nuvarande förhållanden, men nyttan av dylika

rapporter komme givetvis att ökas, om budgetarbetet skulle fördelas

på flera utskott. Det torde icke behöva närmare utvecklas, att utarbetandet

av dessa sammanställningar ingalunda finge bliva det nya

statsutskottets huvuduppgift, denna skulle vara att hålla en enande

hand över budgetarbetet samt att tillse såväl att statsrättsliga och

budgettekniska principer riktigt och konsekvent tillämpas som att

utgiftskraven väl avvägas dels mot inkomsterna, dels ock mot varandra

inbördes.

Med den ovan angivna utskottsorganisationen komme flera av

kamrarnas ledamöter än nu är fallet att tagas i anspråk för de ständiga

utskotten. Det torde dock vara tillräckligt med 8—10 ordinarie ledamöter

i varje av de nya budgetutskotten. Det är jämväl att märka, att

antalet tillfälliga utskott bör kunna något minskas. En omläggningav

suppleantinstitutionen torde ock kunna utan olägenhet ske, dels så

att antalet suppleanter väsentligt understege antalet ordinarie ledamöter,

dels i den riktningen, att suppleanterna i betydligt större utsträckning

än nu tillämpas tjänstgjorde i mer än ett utskott. Det kan i detta

sammanhang förtjäna framhållas, att någon suppleantinstitution icke

förefinnes inom utskotten vare sig i Danmarks riksdag eller Norges

storting.

Den ovan angivna utskottsorganisationen skulle vila på principiellt

riktigare grunder än den nuvarande, som särskilt genom tillskapandet

av jordbruksutskottet med dess såväl från statsutskottet som lagutskottet

hämtade arbetsområde kommit att bliva ganska inkonsekvent och föga

rationell.

I det nu framförda förslaget kunna självfallet åtskilliga jämkningar

tänkas. Vid en eventuell närmare utredning av riksdagsarbetets

organisation synes även böra tagas under övervägande, om utskottens

antal och uppgifter böra i grundlag fastslås så detaljerat, som de nuvarande

bestämmelserna i ämnet göra, och detta så mycket hellre som

numera t. o. m. antalet regeringsdepartement och arbetsfördelningen

dem emellan icke regleras i grundlagen. Det skulle sålunda kunna

tänkas, att grundlagen, även om utskottsindelningen ej lämnades helt

öppen, medgav, att exempelvis antalet utgiftsutskott kunde av riksdagen

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

regleras efter förefallande behov. Redan nu kunna ju kamrarna enas

om att tillsätta särskilda utskott för bestämda frågor. Och de ständiga

utskotten äga möjlighet att hänskjuta till dem remitterade frågor till

sammansatt utskott. En sådan valfrihet beträffande antalet utskott och

dessas uppgifter, som ovan ifrågasatts, synes därför icke böra väcka

betänklighet.

Även om eu så snabb budgetbehandling, som erfordras, om budgetåret

skall börja den 1 juli, i längden icke skulle kunna vinnas utan en

genomgripande omläggning av den nuvarande iitskottsorganisationen, är

det självfallet, att innan en så grundlig förändring som den i det

föregående berörda genomföres, bör prövas, om ej det avsedda syftet

kan nås genom vidtagande av andra åtgärder, som falla inom ramen

för den förefintliga organisationen och som fördenskull icke kräva

ändringar i grundlagen. Åven andra möjligheter för åstadkommande

av, att budgetens olika huvuddelar kunna samtidigt och i möjligaste mån

oberoende av varandra upptagas till behandling, böra därför tagas under

övervägande.

I första hand framställer sig härvid möjligheten att öka antalet

avdelningar inom statsutskottet. Därest det härvid icke ansåges lämpligt

öka antalet medlemmar i utskottet, kunde vissa ordinarie ledamöter

formellt indelas på två avdelningar men faktiskt endast arbeta på en av

dessa, medan å andra avdelningen suppleant regelmässigt skulle tjänstgöra.

Ett liknande förfaringssätt har faktiskt redan tillämpats, då det

någon gång för behandling av för avdelningarna gemensamma frågor

tillsatts en särskild —- femte — avdelning, vilket möjliggjorts just genom

att suppleanterna fått i viss utsträckning tjänstgöra såsom ordinarie. Före

delningen av lagutskottet år 1918 förfors ock på ett liknande sätt, i det

att lagutskottet i somliga frågor arbetade med vissa ordinarie medlemmar

och en del suppleanter, medan i somliga frågor andra ordinarie

ledamöter och andra suppleanter inträdde. Med 24 ledamöter i statsutskottet

och 6 avdelningar skulle varje avdelning kunna bestå av 4

ordinarie ledamöter och 2 suppleanter regelmässigt tjänstgörande såsom

ledamöter. Härigenom skulle suppleanternas arbetskraft kunna utnyttjas

bättre än vad nu är fallet.

Statsutskottet äger en annan utväg att öka antalet avdelningar,

nämligen genom att med stöd av riksdagsordningen § 37 begära förstärkning

av ledamotsantalet. Det kan möjligen mot en sådan anordning

göras gällande, att statsutskottets plenibehandling skulle bliva

alltför tyngande. Åven om en dylik invändning ej saknar allt berättigande,

får dock värdet av densamma ej överskattas. Det må härvid

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

allenast erinras, hurusom i engelska parlamentet utgifts- och inkomstberedningen

utföres av underhuset i sin helhet, konstituerat såsom

kommitté.

En ökning av antalet utskottsavdelningar skulle måhända liksom

en ökning av de ständiga utskottens antal medföra vissa lokalsvårigheter

inom riksdagshuset. Men det är ej absolut nödvändigt, att varje

utskottsavdelning disponerar eget rum. 1 danska riksdagen reder man

sig med ett fåtal utskottslokaler, där sammanträdena för de olika utskotten

följa tätt på varandra efter en bestämd plan.

En anordning, som skulle leda till en snabbare behandling av

statsregleringen och som samtidigt minst skulle rubba det nuvarande

arbetssättet, vore att förstärka kanslipersonalen inom statsutskottet,

så att arbetet inom varje avdelning kunde bedrivas jämnlöpande på

olika delar av budgeten. Under nuvarande förhållanden, då å varje

avdelning inom statsutskottet finnes anställd allenast en notarie — avdelningssekreterare

— måste arbetet utföras successivt, så att först en

huvudtitel upptages till behandling, därefter en annan o. s. v. Innan

den sista huvudtiteln blir behandlad, har man därför i regel hunnit

mycket långt fram på riksdagen. Anställdes däremot två notarier eller

avdelningssekreterare ä varje avdelning — varvid de nuvarande kanslisterna

torde kunna indragas — skulle avdelningarna kunna arbeta

på två linjer: vissa dagar kunde en huvuddel av budgeten behandlas

samt andra dagar en annan. Och då notarierna hade att svara för

var sin del, skulle något uppehåll för beredande av tid till uppsättande

av utlåtanden icke behöva göras. Visserligen komme vid en sådan

anordning avdelningarnas ledamöter att redan från början få sin tid

strängt upptagen av sammanträden. Men i stället skulle arbetet kunna

färdigställas så mycket fortare. Det är också en given fördel, att så

mycket arbete som möjligt kan presteras i början av riksdagen, då

mot slutet alltid hopar sig arbete på grund av sent kommande propositioner,

vilka måste behandlas i särskilda utlåtanden.

Slutligen må pekas på en fjärde utväg för åstadkommande av en

mera samtidig behandling av budgetens olika delar, nämligen anlitande

av det i vissa andra länders parlament tillämpade förfarandet, enligt

vilket ärendena inom de förberedande delegationerna fördelas mellan de

olika medlemmarna, så att var och en har att svara för föredragningen

av en bestämd del, eventuellt även för uppsättande av utlåtande. Genomfördes

en sådan anordning, skulle det förberedande arbetet kunna

bedrivas jämnlöpande på budgetens olika delar. På grund av att i vårt

land utskotten äro gemensamma för båda kamrarna och till följd av

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

den samtidiga behandlingen inom kamrarna torde emellertid bliva nödigt

att utse två föredragande för varje ärende, varav dock föredraganden

från den ena kammaren möjligen kunde utses bland suppleanterna. Därest

systemet med särskilda föredragande bland ledamöterna i utskotten

vunne tillämpning, skulle åtminstone utgiftsfrågorna kunna samlas till

en mera koncentrerad behandling i kamrarna än nu är fallet. Under

nuvarande förhållanden, då ansvaret för utskottsarbetet så gott som helt

och hållet åvilar ordförandena å utskottsavdelningarna, är det uppenbarligen

ett önskemål att få ärendena avgjorda i kamrarna så snart

som möjligt efter behandlingen i utskotten, enär givetvis det för en

enda person är omöjligt att längre tid hålla i minnet alla de fakta och

upplysningar, som röra måhända flera huvudtitlar. Det successiva behandlingssättet

av budgeten lider emellertid av den stora olägenheten,

att riksdagen aldrig får tillfälle att pröva budgetfrågorna i ett sammanhang,

så att de olika anslagskraven kunna vederbörligen vägas mot varandra.

Därest åter en arbetsfördelning utskottsledamöterna emellan kunde

genomföras, skulle det möta mindre svårighet att sammanföra åtminstone

huvudutlåtandena i budgetfrågorna till kammarbehandling inom en kortare

tidrymd. För den enskilda utskottsmedlemmen borde det nämligen

vara en jämförelsevis lätt sak att uppfriska minnet av de detaljer, som

hörde till den honom åliggande delen av utskottsarbetet. Det är givetvis

icke lämpligt att skjuta på den finansdebatt, som sålunda skulle kunna

åstadkommas, allt för långt fram, men det vill synas, att om en dylik

samlad utgiftsbehandling ägde rum före slutet av april månad, riksdagens

beslut i de flesta budgetfrågorna skulle föreligga vid en sådan

tidpunkt, att tillräcklig tid för att sätta besluten i verket skulle erhållas.

De i det föregående angivna ävensom andra till äventyrs förefintliga

möjligheter att utan ändring i grundlagarna påskynda budgetbehandlingen

torde delvis kunna tillämpas samtidigt.

Bortsett från de ovan antydda utvägarna till omläggning av själva

utskottsarbetet lära genom vissa förenklingar utlåtandena kunna föreligga

tidigare än vad nu är fallet. Härvid gäller det även att taga

hänsyn till den tid, som kräves för utlåtandenas tryckning, en omständighet

som med arbetstidens reglering vunnit i betydelse.

Redan genom ett mera kortfattat skrivsätt skulle åtskillig tid vinnas.

Det vill synas, att åtminstone delvis ett alltför omfattande arbete nedlägges

på utarbetande av reciter av vederbörande propositioners och

motioners innebörd. Givetvis kunna dylika reciter vara till viss nytta

för de ledamöter av riksdagen, vilka icke deltagit i utskottsbehandlingen.

Men dessa reciter kunna helt naturligt sällan givas sådan avfattning,

Budgetår skommittén. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

att de gorå det överflödigt för den, vilken verkligen vill sätta sig in i

en fråga, att gå till propositionen eller motionen. Utarbetandet av reciterna

tager emellertid en betydande tid i anspråk. Att sammandraga en vidlyftig

proposition eller motion till ett utrymme på eu eller annan sida

fordrar nämligen ett ej ringa arbete, då det ju gäller att få fram det

väsentliga utan att dock förbigå mera viktiga detaljer. Under sådana

förhållanden synes böra tagas under omprövning, om icke användning

av reciter bör väsentligt begränsas, så att i regel reelt göres endast

i sådana fall, då den utgör nödvändigt underlag för det resonemang,

som utskottet självt vill föra.

Ur tryckningssynpunkt vore det givetvis mindre tidsödande, om

än ej billigare, att omtrycka mera kortfattade redogörelser ur vederbörande

propositioner, även om dessa bleve något längre, än att sätta i

utskotten utarbetade reciter. Tidsvinst ur tryckningssynpunkt skulle vidare

erhållas genom ett mera summariskt återgivande i utskottsutlåtandena av

Kungl. Maj:ts förslag, då det, åtminstone i åtskilliga fall, torde vara tillräckligt

att i stället för ett ordagrant återgivande i ingressen till vederbörande

utlåtanden, respektive punkt av utlåtande av departementschefens

hemställan inledningsvis göra en kort antydan om förslagets innebörd.

För närvarande plägar i allmänhet vederbörande departementschefs hemställan

i sin helhet återgivas i ingressen till utskottsutlåtandena, respektive

vederbörande punkt av utlåtande. I utskottets »klämm» upprepas åter

departementschefens hemställan, med de eventuella förändringar utskottet

funnit sig böra förorda. Särskilt då fråga är om lönevillkor men även

i andra fall, då »klämmen» är mera vidlyftig, uppstår härigenom en förlängning

av utlåtandet, som visserligen ej nämnvärt inverkar på uppsättningen

inom utskottet men som för tryckningen är av så mycket

större betydelse, enär satsen ur propositionen endast kan användas för

endera reciten eller »klämmen». Redan nu förfar statsutskottet i fall,

då ett extra anslag av Kungl. Maj:t äskats med oförändrat belopp och

utskottet icke ifrågasätter ändring häri, så, att utskottet allenast »under

åberopande av Kungl. Maj:ts i ämnet framställda förslag» eller med något

liknande uttryck tillstyrker riksdagen att antaga förslaget i den formulering,

som detsamma erhållit i statsrådsprotokollet. På enahanda

sätt pläga behandlas sådana anslag å tilläggsstat, beträffande vilka

motiveringen är att finna under motsvarande punkt i statsverkspropositionen.

Att även för andra fall regelmässigt övergå till liknande

förfarande lärer visserligen ej låta sig göra. Men ofta torde vara tillräckligt

att blott med några korta ord återgiva förslagets innebörd,

åtminstone då det ej ifrågasatts någon eller endast mindre ändring i

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

departementschefens hemställan. Från denna, som i sin helhet i allt

fall återges i utskottets »klämm», kunde därefter utskottets eventuella resonemang

utgå. Detta skulle få särskild betydelse, då det gäller längre

författningar, avlöningsbestämmelser o. dyl.

Det torde vidare kunna ifrågasättas, om icke en kortare avfattning

av utskottens egna uttalanden skulle kunna genomföras, så att dessa

regelmässigt inskränktes till meddelande av sådana upplysningar, som

utskotten själva anskaffat, samt tillkännagivande av utskottets skäl för

att tillstyrka ändring i förslagen eller förorda iakttagandet av vissa synpunkter

vid användningen av anslagen. Det kan härvid framhållas,

att det danska folketingets finansudvalg aldrig motiverar sina tillstyrkanden

av regeringsförslagen och att utskottets yttranden angående

ändring i sagda förslag äro synnerligen kortfattade.

De beslut, som av riksdagen fattas i anslagsfrågor, skulle möjligen

kunna inskränkas till uppförandet å riksstaten av vederbörande anslag,

på samma sätt som från och med år 1919 tillämpats i fråga om

statsverkspropositionen, i vilken numera blott upptagas anslagstitlarna

och anslagssummorna, d. v. s. förslaget till riksstat. Sedan flera

år tillbaka hava anslagen till riksdags- och revisionskosinader samt räntor

och avbetalning å statsskulden behandlats på liknande sätt i statsutskottets

utlåtanden. Förfore man så, skulle utskottens yttranden kunna

i huvudsak begränsas till de punkter, beträffande vilka utskottet föresloge

ändring i de av vederbörande departementschef förordade beloppen

av eller grunderna för ett anslag eller utskottet eljest hade något att

för egen del anföra. I så fall skulle Kungl. Maj:ts övriga förslag

icke behöva återgivas i utskottsutlåtandena. Med tillämpande av en

sådan ordning skulle utlåtandena kunna bliva jämförelsevis kortfattade.

Vad angår den behandling av budgetfrågorna, som efter avgivandet

av vederbörande utskottsutlåtanden följer inom riksdagen, torde ändring

ledande till ett snabbare förfarande huvudsakligen vara att vinna ifråga

om uppsättande och expediering av riksdagens skrhmlser rörande statsutgifterna.

Statsregleringsskrivelserna hava hittills plägat utgöra en omskrivning

av vederbörande utskotts utlåtanden. Då skrivelsen riktas till

Konungen och avlåtes i riksdagens namn, kräves ett ganska omfattande

omredigeringsarbete. De uttalanden, som utskottet gjort, skola — där

ej ändring skett inom kamrarna — göras till riksdagens. Då i utlåtandena

Kungl. Magt omnämnes, skall i skrivelsen »Eders» inskjutas.

Utskottets »tillstyrkande» skall utbytas emot riksdagens »beslut», »medgivande»

o. s. v. Det arbete, som dessa omformuleringar och ändringar

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

medföra, är visserligen i regel av jämförelsevis enkel art. Men det tar

i allt fall ej ringa tid i anspråk. Den största olägenheten med det nuvarande

förfaringssättet är dock den försening av expedieringen av skrivelserna,

som uppstår genom tryckningsarbetet med ändring och ombrytning

av utskottsutlåtandena, men även kontrollen inom utskotten

av skrivelsernas riktighet drar sin tid.

För vinnande av tidsbesparing synes en väsentlig förenkling i

den nu tillämpade proceduren kunna tillämpas, i det att själva skrivelsen

i regel torde kunna inskränkas till ett tillkännagivande, att riksdagen

bifallit vad vederbörande utskott hemställt i respektive utlåtande, som

skulle bifogas skrivelsen. Endast i de fall, då ändring skett i utskottets

uttalande eller förslag, skulle motiverad skrivelse i anslutning till det

nu tillämpade förfaringssättet behöva avlåtas. Därest beträffande en

eller annan punkt i ett huvudtitelutlåtande ändring vidtoges, kunde i

riksdagens skrivelse med överlämnande av utlåtandet förfaras så, att

beträffande de punkter, som bifallits, detta summariskt angåves, medan

för de ändrade punkterna omskrivning skedde. Vill man ej gå så

långt, som nu angivits, bör formen med tillkännagivande av bifall till

utskottets hemställan kunna användas i de fall, då utskottet tillstyrkt

Kungl. Maj:ts förslag oförändrat. En annan utväg vore att riksdagen,

då utskottets motivering godtagits av kamrarna, inlade denna i skrivelsen

utan vidtagande av ovanberörda omredigeringar.

Vad angår själva expedieringen av riksdagens beslut, böra vissa

åtgärder till befordrande av snabbhet genomföras. För närvarande pläga

besluten i anslagsfrågor sammanföras i en för varje huvudtitel gemensam

skrivelse, vilken självfallet ej kan expedieras, förrän samtliga beslut

rörande huvudtiteln föreligga. Då ett riksdagens beslut behöver sättas

i verket under riksdagens lopp, plägar dock särskild skrivelse avlåtas

omedelbart efter att beslutet fattats. I sådant fall göres i huvudtitelskrivelsen

allenast en erinran om att beslutet i den utbrutna frågan

anmäles i särskild skrivelse.

För att det förberedande arbetet inom departementen för utfärdande

av regleringsbreven till statskontoret och övriga föreskrifter beträffande

budgetens tillämpning skall snarast möjligt kunna igångsättas, måste

riksdagens beslut i budgetfrågor expedieras så fort de fattats. Då det

ur uppslagssynpunkt är en fördel, att riksdagsbesluten beträffande varje

huvudtitel finnas samlade i en skrivelse, skulle man kunna tänka sig,

att även efter övergång till ett dylikt system i en särskild skrivelse

sammanfattades själva besluten för varje huvudtitel. Dessa skrivelser

skulle på så sätt — såsom statskontoret i sitt utlåtande i ämnet yttrat

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

— få karaktär av register över förut anmälda beslut. Statskontoret

har även antytt den möjligheten, att regleringsskrivelserna alldeles

skulle avskaffas. Det vill dock förefalla, att under sådan förutsättning

i riksstaten borde i en särskild kolumn angivas numret på riksdagens

skrivelse beträffande varje särskilt anslag.

Statskontoret har i sitt utlåtande i ämnet icke ansett sig kunna

avgöra, huruvida genom det successiva avlåtandet av skrivelser angående

budgetbesluten skulle vinnas tillräckligt mycket tid för att utarbetandet

i departementen av regleringsbrev och andra tillämpningsföreskrifter för

det nya linansåret skulle kunna utföras i god tid före den 1 juli. Det

har dock synts statskontoret vara otvivelaktigt, att det skulle bliva förenat

med betydligt mera arbete för departementen att avfatta regleringsbreven

till statskontoret på grundvalen av en stor mängd olika riksdagsskrivelser

än att som nu endast behöva, åtminstone i huvudsak, hänföra sig

till en skrivelse.

Med anledning av vad statskontoret sålunda anfört, må framhållas,

att om än åtgärden med uppdelning av regleringsskrivelserna icke i och

för sig kan vara tillfyllest för att möjliggöra budgetens tillämpande

fr. o. m. den 1 juli, så bör densamma jämte i övrigt ifrågakommande

åtgärder och anordningar för en snabbare behandling av budgetärendena

inom riksdagen kunna antagas verka därhän, att Kungl. Maj:ts kansli

erhåller tillräcklig tid för vidtagande av verkställighetsåtgärderna beträffande

budgeten. Att arbetet för departementen skulle ökas, genom

att skrivelserna expedierades efter hand, kan måhända i någon mån vara

riktigt. Men denna arbetsökning kan näppeligen bliva av nämnvärd

betydelse. Och på det hela taget måste det otvivelaktigt för departementen

bliva av stor fördel att kunna uppsätta regleringsbreven successivt,

så att den eljest oundvikliga anhopningen av arbete för budgetens

realiserande inom en mycket kort tidrymd kan undvikas. Det bör för

övrigt framhållas, att redan nu särskrivelser angående de ärenden, som

behandlats i andra utlåtanden än de stora huvudtitelutlåtandena, i stor

utsträckning pläga avlåtas. Numren på dessa skrivelser angivas för närvarande

icke i regleringsskrivelserna. Om på sätt ovan antytts i en registerskrivelse

till vederbörande huvudtitel eller i en särskild kolumn

i riksstaten numren på särskrivelserna angåves, skulle därför en direkt

vinst uppstå för departementen. Att märka är också, att regleringsbreven

till statskontoret ingalunda pläga vara fullständiga, utan att

dessa till stora och viktiga delar kompletteras genom särskilda kungl.

brev och föreskrifter.

För att riksstaten skall kunna komma de förvaltande verken till
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

hända i så god tid, att räkenskapsböckerna hinna uppläggas till den

1 juli, måste arbetet med riksstatens upprättande i viss mån omläggas.

Hittills har riksstaten först plägat utkomma under loppet av juli månad,

stundom än senare. Ändring härutinnan synes dock kunna vidtagas

utan större svårighet.

För närvarande tryckas som bilagor till de stora huvudtitelutlåtandena

tabeller upptagande icke blott de av riksdagen redan beviljade och

de av utskottet i respektive utlåtanden tillstyrkta anslagen utan även

de anslag, som av Kungl. Maj:t äskats men som ännu ej av utskottet

behandlats. Dessa tabeller äro uppställda i närmaste anslutning till

riksstaten, dock förekommer ej någon Kurering i tabellerna till utlåtandena.

Beträffande utgifter för kapitalökning upprättas motsvarande

tabellbilaga i samband med statsregleringsmemorialet, detta beroende

bland annat på att ifrågavarande anslags fördelning på lånemedel och

andra statsinkomster tidigare föreslagits först i sagda memorial.

De till utskottsutlåtandena hörande tabellerna, vilka pläga sättas

på de tryckerier, som handhava tryckningen av respektive utlåtandens

text, användas icke för upprättandet av riksstaten utan fogas vid vederbörande

regleringsskrivelser, då emellertid försedda med samma Kurering

som den slutliga riksstaten. Då skrivelserna avlåtas ungefär samtidigt

med statsregleringens avslutande eller få dagar därefter, kunde tydligen,

därest dessa tabeller användes direkt för riksstaten och alltså sattes av

samma tryckeri, som tryckte riksstaten, denna vara färdig strax efter

statsregleringens godkännande. Och om det handskrivna exemplaret av

riksstaten, som saklöst torde kunna undvaras och ersättas med ett skrivpappersavdrag

av den tryckta riksstaten, slopades, så att statsutskottets

kameralavdelning kunde de sista dagarna av statsregleringsarbetet koncentrera

sig på att få riksstaten färdigtryckt, torde sannolikt riksstaten

kunna såsom bilaga medfölja statsregleringsmemorialet till kamrarna.

Dessa skulle då få även formellt godkänna riksstaten i sin helhet, icke

blott såsom nu endast den sammanfattande tablå, som meddelas å riksstatens

första upplägg och som ensam ingått i själva statsregleringsmemorialet.

Detta vore också det riktigaste. Om riksstatsarbetet så

påskyndas, torde fogandet vid huvudtitelsskrivelserna av särskilda tabellbilagor

bliva obehövligt, vilket ur kostnadssynpunkt vore av betydelse.

Det är ock tydligt, att tidsvinst ävensom besparing i kostnader skulle

ernås, om riksstatsförslaget i statsverkspropositionen sattes på det tryckeri,

som sedermera skall trycka den färdiga riksstaten.»

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Ehuruväl, såsom ovan antytts, kommittén icke ansett sig böra

taga direkt ställning till de uppslag i. syfte att påskynda riksdagsbehandlingen

av budgeten, som i förestående promemoria utvecklats, vill

dock kommittén, med stöd av vad i promemorian anförts, såsom sin

uppfattning framhålla, att de åtgärder, som äro oundgängligen erforderliga,

för att riksdagens beslut rörande statsregleringen i allmänhet

skola vara Kungl. Maj:t tillhanda före den 1 juni, kunna vidtagas inom

ramen av gällande grundlagsföreskrifter. Att märka är, att redan under

nuvarande förhållanden riksdagens budgetbeslut i det vida övervägande

antalet fall pläga föreligga före sistnämnda dag. Av promemorian synes

ock med tydlighet framgå, att några större svårigheter för att riksstaten

skall kunna utkomma i tillräckligt god tid före det nj-a budgetårets

början icke möta.

Beträffande vissa delar av budgeten lära emellertid riksdagens

beslut behöva föreligga tidigare än den 1 juni. Detta gäller bland annat

försvarsdepartementets huvudtitel, såsom närmare utvecklas i avdelningen

angående de särskilda åtgärder, som i avseende å försvarsförvaltningen

erfordras för reformens genomförande. Men även i speciella utgiftsfrågor,

exempelvis anvisande av anslag för fastighetsförvärv, varom avtal

skall vara träffat före det nya budgetårets början, även om likviden ej

behöver erläggas förrän senare, kan ett tidigare beslut vara av nöden.

Därest för sådant fall det allmänna huvudtitelutlåtandet icke kan föreligga

i tillräckligt god tid, får fördenskull, i likhet med vad hittills ofta tillämpats beträffande

anslag å tilläggsstat, ett särskilt utlåtande avgivas före det

allmänna utlåtandet. Nödvändigheten av att slutbehandla vissa utgiftsärenden

särskilt tidigt motväges i viss mån därav, att beträffande en

del frågor besluten kunna uppskjutas på den grund, att desamma icke

behöva sättas i verket omedelbart vid budgetårets början. Exempelvis

kan beslut rörande dyrtidstillägg anstå till mot slutet av riksdagen, då

tillämpningen av de nya bestämmelserna först sker vid avlöningsuträkningarna

i slutet av juli månad.

Vad riksstatsinkomsterna angår, är det givet, att sådana ändringar

i skatteförfattningarna, som äro avsedda att tillämpas vid årets taxeringsförrättningar,

måste beslutas i början av riksdagen. Vidkommande

åter procentsatsen för inkomst- och förmögenhetsskatten kan densammas

fastställande anstå till statsregleringens avslutande. Dessa frågor kommer

kommittén att närmare beröra i sammanhang med behandlingen av

reformens inflytande på taxeringen och skatteuppbörden.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

I sin underdåniga skrivelse den 12 februari 1920 med förslag till

de grundlagsändringar, som betingas av budgetårets omläggning, har

kommittén berört frågan om förfarandet i den händelse, att statsregleringen

icke skulle föreligga färdig vid det nya budgetårets inträde.

Vad särskilt angår det fall, att riksdag, innan statsregleringen

avslutats, kommer att upplösas med förordnande om nya val, har kommittén

framhållit, att det torde bliva nödvändigt, att den avgående riksdagen,

förrän den åtskiljes, fastställer en budget, vilken sedermera kunde

kompletteras med eu av den nya riksdagen antagen tilläggsstat. Detta

förfarande synes särskilt kunna komma ifråga, därest riksdagen upplöses

först under en tämligen sen tidpunkt, då alltså de flesta budgetbeslut

redan fattats. I en sådan riksstat borde såvitt möjligt samtliga

ordinarie anslag uppföras, om än av Kungl. Maj:t begärda höjningar

finge göras till föremål för ny prövning vid den senare riksdagen. Upplöses

åter riksdagen tämligen tidigt, torde det kunna ifrågasättas, att

den nya riksdagen, även om den ej hunne slutbehandla budgeten före

den 1 juli, dessförinnan fastställde riksstat för det kommande finansåret,

till vilken sedermera under riksdagens lopp finge antagas en tilläggsstat.

Det kan tänkas, att även utan att riksdagsupplösning ägt rum

budgetarbetet skulle kunna bliva så försenat, att statsregleringen ej bleve

avslutad före den 1 juli. Jämväl i denna händelse skulle kunna antagas

en särskild riksstat på grundval av redan fattade beslut och därefter

en kompletterande tilläggsstat. Men man bör kunna uppställa den

fordran, att en sådan försening av statsregleringsarbetet icke får ske

utan under alldeles exceptionella förhållanden. I fråga om förfaringssättet

för den händelse, att riksstat ej hunnit antagas före den 1 juli

och sålunda den gamla statsregleringen tills vidare skall gälla, kunna

icke på förhand några särskilda förslag framläggas, utan lärer det ankomma

på Kungl. Maj:t att efter föreliggande omständigheter träffa de

anstalter, som kunna erfordras.

För sistnämnda liksom övriga undantagsfall, då statsregleringen

icke fastställts i normal ordning, bör det emellertid vara av betydelse,

att i finansdepartementet numera finnes en särskild budgetbyrå, som

har sin uppmärksamhet fästad å statsregleringsarbetet inom riksdagen

och som bör kunna föranstalta om nödiga anvisningar för en lämplig

budgetanordning.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Åtgärderna för statsregleringens utförande.

Kommittén har redan tidigare framhållit, att vid omläggning av

budgetåret verkställighetsföreskrifterna rörande statsregleringen måste

så vitt möjligt förberedas redan innan riksdagens beslut föreligga. Allt

efter som besluten anmälas för Kungl. Maj:t, böra de slutliga bestämmelserna

utarbetas. I den mån så låter sig göra, böra även Kungl.

Maj:ts beslut efter band expedieras till vederbörande myndigheter, vilket

särskilt är av betydelse för arbetet å statsliggaren. Med en sådan anordning

komma visserligen de till statskontoret avlåtna s. k. regleringsbreven

att uppdelas på ett flertal särbrev, vilket sagda ämbetsverk angivit

såsom en olägenhet. Det ifrågasatta förfarandet är emellertid ingen

nyhet. Beträffande mera brådskande frågor avlåtas nämligen ofta särskilda

brev redan under riksdagens lopp. Luckor i regleringsbreven

pläga ock förefinnas av den anledningen, att beträffande åtskilliga punkter

särskilda brev eller kungörelser senare beslutas. På grund härav och

då beträffande de anslag, som skola disponeras av centrala ämbetsverk

med egen dragningsrätt å statsverkets giroräkning, utbetalningsföreskrifterna

riktas direkt till dessa verk, återgiva regleringsbreven till

statskontoret även under nuvarande förhållanden mycket ofullständigt

riksdagens beslut beträffande vederbörande huvudtitlar. Exempelvis må

framhållas, att medan riksdagens skrivelse angående regleringen av femte

huvudtiteln för år 1921 upptog 111 punkter, motsvarande regleringsbrev

innehöll direkta föreskrifter endast beträffande 29 punkter.

En övergång till ett förfarande, enligt vilket i regel Kungl. Maj:ts

brev angående riksstatens realiserande avlätes successivt, skulle fördenskull

icke innebära någon mera väsentlig avvikelse från den hittills

tillämpade ordningen. I anslutning till vad som ovan förordats beträffande

riksdagens skrivelser angående statsregleringen skulle i allt fall

ett för varje huvudtitel sammanfattande brev till statskontoret kunna avlåtas,

vilket i huvudsak komme att bliva ett register till de förut avlåtna

breven. I ett dylikt allmänt brev borde varje punkt i riksdagens motBudgetårskommittén.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

svarande skrivelse redovisas. Detta tillämpas i allmänhet icke för

närvarande, vadan tvekan stundom kan uppstå, om särskild föreskrift är att

vänta eller om utbetalning kan ske på grund av det generella förklarandet

i början av regleringsbrevet, att Kungl. Maj:t godkänt riksdagens i huvudtitelskrivelsen

anmälda beslut, i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts

framställningar. Om därtill i regleringsbreven angåves såväl dagen för

de särskilda brev, vilka tidigare avlåtits, och den myndighet, till vilken

desamma ställts, som ock data för beslutade kungörelser angående medelsdispositionen,

synas icke behöva uppstå några olägenheter av den nu

ifrågasatta anordningen beträffande regleringsföreskrifternas expedierande

utan snarare direkta fördelar vara att vinna.

I nu berörda hänseende torde den nyinrättade budgetbyrån i

finansdepartementet få en uppgift att fylla, i det att det på denna byrå

synes böra ankomma att tillse, att regleringsbreven expedieras så snabbt

som möjligt samt att de bliva uppställda på ett ändamålsenligt sätt och

efter enhetliga principer.

För så vitt angår de delar av budgeten, vilkas realiserande ombestyres

direkt av de centrala ämbetsverken, böra, under förutsättning att

riksdagens beslut rörande statsregleringen i allmänhet fattats senast den

1 juni, med tillämpande av ovan angivna system med successivt avlåtna

regleringsbrev, inga svårigheter uppstå beträffande verkställandet av en

budget omfattande tiden 1 juli—30 juni.

Något annorlunda ställer sig förhållandet beträffande de förvaltningsgrenar,

där under den centrala myndigheten lyda lokala organ,

vilka själva handhava medelsförvaltning. Härvidlag måste nämligen föreskrifterna

rörande budgetens realiserande passera genom den centrala

myndigheten, som i sin ordning har att meddela lokalorganen erforderliga

detaljföreskrifter. Av de förberedande yttranden, som i ärendet

avgivits till statskontoret, framgår emellertid, att av de centrala verken

med underlydande medelsförvaltande organ endast armé- och marinförvaltningarna

från nu berörda synpunkt hyst betänkligheter angående

möjligheten att realisera en budget omfattande tiden 1 juli—30 juni.

Vad angår den militära förvaltningen, där förhållandena på grund av

mängden av underordnade myndigheter samt den vid arméns myndigheter

tillämpade s. k. självhushållningsprincipen äro mera egenartade,

får kommittén hänvisa till den särskilda redogörelse för reformens inverkan

på försvarsbudgeten, som nedan meddelas och av vilken synes

framgå, att några oövervinneliga svårigheter för reformens genomförande

i avseende å försvarsväsendet icke torde möta. Detsamma synes även

gälla ifråga om övriga nu ifrågavarande förvaltningsgrenar, särskilt som

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

ju utvägen att vid riksdagen tidigt till behandling och avgörande upptaga

frågor, som röra dessa förvaltningsgrenar, kan i erforderlig mån

anlitas. Då vederbörande centrala verk icke haft något att förberedelsevis

erinra mot reformen, har kommittén ej heller ansett skäl föreligga att

närmare ingå på frågan, huruvida några speciella åtgärder kunna erfordras

för statsregleringens snabba iverksättande vid dessa förvaltningsgrenar.

Kommittén vill dock framhålla, att inom vederbörande departement

arbetet beträffande verkställighetsåtgärderna böra inriktas på att

snabbt expediera besluten rörande förvaltningsgrenar med lokala organ,

vilka själva omhänderhava medelsförvaltning.

1 nu förevarande sammanhang torde böra till behandling upptagas

frågan, huru efter budgetårets omläggning bör förhållas med upprättande

av länsstater och statsliggare, vilka göromål nu tillkomma

statskontoret.

Länsstaterna upptaga alla ordinarie anslag, som få disponeras av

vederbörande länsstyrelser, ävensom sådana extra anslag, å vilka utbetalningarna

vid länsstyrelserna äro begränsade till vissa på förhand

beräkneliga belopp. Vad angår de anslag, ifråga om vilka länsstyrelsernas

dispositionsrätt icke är begränsad till bestämda belopp, huvudsakligen

förslagsanslag, inskränker sig länsstaten i allmänhet till en förklaring,

att å vederbörande anslagstitel må avföras vad som enligt angivet

nådigt brev eller författning i ämnet må av länsstyrelsen utbetalas.

I en tryckt bilaga, som plägar utgivas vart tredje år och som är avsedd

för samtliga länsstyrelser, upptagas sådana ordinarie anslag, som för- «

väntas bliva orubbade något år framåt, främst avlöningsstater och dylikt.

I fråga om de anslag, som uppföras i den tryckta bilagan, hänvisas i

vederbörande länsstat till bilagan. Skulle, sedan bilagan tryckts men

innan ny upplaga utgives, ändringar erfordras, tillskrivas dessa i det

tryckta exemplar av bilagan, som för varje år medsändes huvudstaten,

vilken utskrives för hand.

Statskontoret har även till åliggande att årligen upprätta och till

trycket befordra en liggare över statsverkets specialutgiftsstater, den

s. k. statsliggaren. I denna specificeras riksstatens verkliga utgifter,

utom i vad angår anslagen till försvarsväsendet, beträffande vilka allenast

ett avtryck av riksstaten meddelas i liggaren. Specialiseringen avser

huvudsakligen avlöningsstater. I fråga om extra anslag angives i allmänhet

i liggaren endast numret på vederbörande riksdagsskrivelse samt

datum för regleringsbrevet. 1 liggaren meddelas även kronologiska uppgifter

rörande de ordinarie anslagens uppkomst och utveckling med hän
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

visningar till riksdagsskrivelser och regleringsbrev. 1 stort sett ansluter

sig uppställningen i liggaren till länsstaterna och bilagan därtill. I ett

bihang till liggaren upptagas driftkostnadsstaterna — delvis i sammandrag

— för de affär sdrivande verken.

Av statskontorets merberörda utlåtande (se nedan sid. 127—128)

framgår att ämbetsverket synes hysa vissa tvivelsmål om möjligheten

att få länsstater och liggare färdiga inom två månader efter ingången

av ett till tiden 1 juli—30 juni omlagt budgetår. Det vill också förefalla

kommittén, att då det under nuvarande förhållanden icke låtit sig

göra att utsända länsstaterna förrän den 1 mars och då det — såsom de

sista åren varit fallet — icke varit möjligt att få statsliggaren färdigtryckt

ens till denna tid, utsikterna att få båda ifrågavarande arbeten

fullgjorda till den 1 september måste vara tämligen små, även

med en ganska väsentlig tillfällig förstärkning av arbetskrafterna i

statskontoret under den tid, då arbetet å liggaren och staterna skulle

koncentreras.

Under sådana omständigheter har det synts kommittén vara att

befara, att om berörda båda åligganden fortfarande skola tillkomma

statskontoret ettdera av dem måste skjutas undan till förmån för det

andra. Och då givetvis, om länsstaterna skola bibehållas, dessa liksom

nu lära få gå före statsliggaren, torde denna komma att föreligga så

sent, att nyttan av densamma bleve skäligen ringa. Då emellertid

statsliggaren, därest den utkommer i början av budgetåret, är av stor

betydelse för förvaltningen, och då det synts möjligt, att statsliggaren

• skulle kunna i väsentlig mån ersätta länsstaterna, bär kommittén närmare

undersökt, vilka nackdelar som skulle vara förenade med en indragning

av länsstaterna. I sådant syfte har kommittén från samtliga

länsstyrelser infordrat yttrande, huruvida från länsstyrelsernas sida hinder

anses möta mot länsstaternas avskaffande.

I sin cirkulärskrivelse i ämnet framhöll kommittén, bland annat,

att om länsstaterna borttoges, länsstyrelserna borde omedelbart erhålla

erforderliga meddelanden från Kungl. Maj:t rörande medelsförvaltningen

ävensom att länsstyrelserna måste för de olika riksstatsanslagen föra

anteckningar rörande kungl. brev och övriga föreskrifter om anslagens

disposition, vilka anteckningar emellertid lämpligen torde kunna anknytas

till statsliggaren. Vidare framhöll kommittén, att om länsstaterna avskaffades,

ansträngningarna borde koncentreras på att få statsliggaren

korrekt och snabbt tillgänglig. Därest liggaren därjämte kompletterades

med de uppgifter, som återfunnes i den tryckta bilagan till länsstaterna.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

ville det synas kommittén, att för länsstyrelserna tillräcklig ledning för

medelsutbetalningen skulle förefinnas.

Av de till kommittén ingångna svaren från länsstyrelserna framgår,

att i allmänhet några betänkligheter mot länsstaternas upphävande

icke hysas av länsstyrelserna själva.

Endast en länsstyrelse — i Malmöhus län — har direkt motsatt

sig avskaffandet av länsstaterna. Sagda länsstyrelse har nämligen befarat,

att de anteckningar, som skulle av länsstyrelserna göras i statsliggaren

angående kungl. brev o. dyl., icke skulle bliva förda med nödig

tillförlitlighet, detta på grund av växlingen i arbetskrafterna å länsstyrelserna.

Såsom ett måhända tänkbart sätt att lösa frågan har länsstyrelsen

ifrågasatt, att den tryckta bilagan till länsstaterna utvidgades

att omfatta allt som nu står i länsstaterna, d. v. s. utvidgning av bilagan

till en hela riket omfattande general!änsstat. Länsstyrelsen i Gottlands

län har ansett, att statsliggaren skulle bliva en ganska otillfredsställande

ersättning för länsstaterna. Länsstyrelsen, som synes hava utgått från

att liggaren skulle utkomma först under senare hälften av budgetåret,

anför dock, att länsstaternas bortfallande kunde kompenseras med en

tillräckligt spatiös uppställning av liggaren samt de åtgärder i övrigt,

som kommittén angivit i sin cirkulärskrivelse. Länsstyrelsen i Yästernorrlands

län har ansett länsstaternas avskaffande vara till förfång för

länsstyrelserna på grund av länsstaternas större överskådlighet och fullständighet

i vissa avseenden.

Av övriga länsstyrelser avgivna yttranden utmynna däri, att inga

hinder eller avsevärda svårigheter möta mot länsstaternas avskaffande.

Dessa länsstyrelser hava i allmänhet utgått från, att de i kommitténs

cirkulärskrivelse i ämnet avgivna förutsättningarna uppfyllas. Några

länsstyrelser hava ock framhållit nödvändigheten av att riksstaten kommer

länsstyrelserna tillhanda före den 1 juli, en förutsättning, från vilken

ju även kommittén utgått och som äger sin giltighet vare sig länsstaterna

bibehållas eller icke.

Vissa länsstyrelser hava uttalat en del önskemål för det fall, att

länsstater ej längre skulle komma att upprättas.

Sålunda har länsstyrelsen i Jönköpings län framhållit, att länsstyrelserna

böra vid början av varje budgetår erhålla besked om de

anslag, som för året stå till vederbörande länsstyrelses förfogande.

Liknande uttalande har gjorts av länsstyrelsen i Västerbottens län, som

ansett det önskvärt, om i en eller annan form uppgift erhölles om de

för varje län fastställda beloppen av de bestämda anslagen. Blekinge

länsstyrelse har ifrågasatt utgivandet av en länsstat vart femte år, och

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

länsstyrelsen i Kristianstads län har uttalat, att det skulle vara värdefullt,

om den tryckta bilagan till länsstaterna bibehölles och fullständigades.

Norrbottens länsstyrelse har framhållit önskvärdheten av att

med vissa års mellanrum specificerande förteckningar å ålderstillägg

och pensioner infördes i statsliggaren.

Innan kommittén för egen del yttrar sig om betydelsen för länsstyrelserna

av länsstaternas avskaffande, vill kommittén i korthet beröra

den inverkan en dylik förändring skulle medföra för statskontoret.

Det torde till en början vara tydligt, att länsstaterna icke äro

behövliga för utförandet av statskontorets egen medelsförvaltning. Den

av länsstyrelserna utförda förvaltningen av riksstatsanslagen ingår icke

i statskontorets bokföring. Och efter ingången av år 1921, då riksbokslutsbyrån

utbrutits ur statskontoret, kommer ämbetsverket icke att

på något sätt kontrollera förvaltningen i länen. Allmänna föreskrifter

rörande bokföringen vid länsstyrelserna komma också framdeles att

meddelas icke av statskontoret utan av riksräkenskapsverket. Det kan

i detta sammanhang anföras, att enligt kungörelse den 18 oktober 1907

statskontoret upphört att vara besvärsinstans ifråga om länsstyrelsernas

beslut rörande utbetalning å de i länsstat upptagna anslagen. Statskontorets

uppgift i förevarande hänseende kan fördenskull numera anses

vara fylld i och med själva upprättandet av länsstaten.

För besvarandet av till statskontoret avlåtna nådiga remisser kunna

tvivelsutan länsstaterna stundom vara till gagn, liksom vid avgivandet

av förslag rörande ålderstillägg vid landsstaten. Men samma uppgifter,

torde för framtiden kunna fyllas genom dels en fullständigad samt mera

än hittills korrekt statsliggare, dels ock särskilda förteckningar över

ålderstillägg. Dylika förteckningar torde för övrigt bliva av nöden,

oavsett indragningen av länsstaterna, därest statskontoret framdeles

kommer att få sig ålagt att besluta rörande ålderstillägg vid vissa förvaltningsgrenar,

varom fråga i annan ordning blivit väckt.

På ovan angivna skäl vill det sålunda synas kommittén, att från

statskontorets egen synpunkt icke kan föreligga anledning att påfordra

länsstaternas bibehållande.

Frågan, huru länsstaternas avskaffande skall komma att verka beträffande

länsstyrelserna, är i viss mån beroende på den ersättning för

länsstaterna, som kan beredas.

Den första åtgärden härvidlag är att länsstyrelserna direkt erhålla

meddelande om Kungl. Maj:ts beslut rörande statsregleringens tilllämpande.

Medan hittills ifrågavarande beslut plägat i originalbrev

meddelas statskontoret, skulle alltså själva breven framdeles ställas till

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

länsstyrelserna och avskrifter meddelas statskontoret. Omläggningen

torde emellertid föranleda att formen av kungörelser eller cirkulär till

länsstyrelserna komme att användas i större utsträckning än redan varit

fallet. Avlåtandet av särskilda brev direkt till länsstyrelserna skulle

visserligen för vederbörande departement medföra något större besvär

än nu, då det i stor utsträckning överlämnats åt statskontoret att bestämma,

huruvida utgifterna skolat bestridas av ämbetsverket självt

eller av vederbörande länsstyrelse. Men en sådan utveckling torde

även innebära vissa fördelar, då departementen därigenom skulle erhålla

bättre kontakt med förvaltningen. Någon svårighet torde för övrigt

endast komma att uppstå vid övergången till det nya systemet.

Länsstaternas avskaffande förutsätter vidare, att å landskontoren

föras anteckningar om medelsanvisningarna å länen. Framdeles torde

dessa anteckningar kunna göras i statsliggaren eller — innan denna

hunnit utkomma — i ett interfolierat exemplar av riksstaten. Vad särskilt

angår löner, synas redan för närvarande liggare över dylika anvisningar

finnas vid vissa länsstyrelser. Och det bär från några länsstyrelser

uttalats, att nödiga förteckningar över ålderstillägg och pensioner

med lätthet kunna föras vid länsstyrelserna. 1 fråga om pensionerna

är för övrigt att märka, att numera inga nya pensioner

anvisas till utbetalning vid länsstyrelserna.

Såsom ovan framhållits har från en länsstyrelse uttalats farhåga

för, att berörda anteckningar i länen icke skulle komma att ske med

nödig noggrannhet. Kommittén vill häremot erinra, att fara härför

egentligen endast torde gälla de första månaderna av budgetåret, innan

statsliggaren kommit länsstyrelserna tillhanda. Om liggaren fullständigas

på sätt kommittén nedan anger, komma nämligen mera allmänna

föreskrifter rörande medelsförvaltningen att inflyta i liggaren i ungefär

samma utsträckning som nu i länsstaterna. Och vad beträffar tiden

innan statsliggaren utkommit, blir förhållandet enahanda som för närvarande,

då länsstyrelserna, innan länsstaterna blivit tillställda dem,

måste stödja sig på förut gällande bestämmelser med de ändringar och

tillägg, som särskilt meddelats och över vilka anteckningar givetvis

måste föras å landskontoren.

Såsom kommittén i sin cirkulärskrivelse till länsstyrelserna framhöll,

bör, om länsstaterna avskaffas, statsliggaren kompletteras med

vissa uppgifter, som nu förekomma i den tryckta bilagan. I de fall

då bilagan innehåller hänvisningar till gällande författningsbestämmelser,

böra dessa sålunda överflyttas till liggaren. Men även författningar,

som röra extra anslag och fördenskull ej åberopats i länsstaterna, höra

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

såvitt möjligt angivas i statsliggaren. Dennas uppställning bör ock

närmare ansluta sig till den i den tryckta bilagan använda. De avlöningsanslag,

som nu i statsliggaren intagas utan angivande av de

olika befattningarnas fördelning på de särskilda länen, böra sålunda

specificeras på sätt sker i bilagan. Då särskilda föreskrifter rörande

bokföringen lämnas i bilagan, såsom exempelvis rörande vissa arvoden

åt teckningslärare och gymnastiklärare vid de allmänna läroverken, böra

dessa även intagas i liggaren.

Åven om statsliggaren på nu angivet sätt kompletteras, skulle till

tjänst för länsstyrelserna och i anslutning till de önskemål, vilka i

sådant avseende uttalats, kunna av statskontoret meddelas ett utdrag

av liggaren, vilket för varje län angåve det sammanlagda belopp,

som å de särskilda riksstatsanslagen Unge av länsstyrelsen utbetalas,

ävensom upptoge de anslag, å vilka länsstyrelsen ägde att göra utbetalningar

utan bestämd förhandsbegränsning. En dylik sammanfattning

skulle ej nödvändigtvis behöva tillställas länsstyrelserna i början av

budgetåret utan kunde följa efter utgivandet av liggaren och alltså få

karaktär av en kontrolluppgift.

Vissa ändringar i statsliggareus uppställning torde böra vidtagas

i samband med den förordade utvidgningen. Sålunda är större överskådlighet

önskvärd. Vidare bör större lätthanterlighet eftersträvas,

vilket torde vinnas bland annat genom användande av mindre stilsort i

tabellerna samt uteslutande av åtskilliga uppgifter angående anslagens

tillkomst, vilka visserligen kunna vara av intresse vid något tillfälle

men som icke behöva upprepas år efter år. För beredande av plats

för nödiga anteckningar torde för länsstyrelsernas räkning erforderligt

antal exemplar böra interfolieras, vilket emellertid kan ske genom länsstyrelsernas

egen försorg.

Vad angår tidpunkten för statsliggarens utgivande, bör denna icke

sättas senare än till den 1 september. Stundom torde visserligen med

en sådan tidsbegränsning kunna inträffa, att ej alla specialförfattningar

kunna åberopas i liggaren. För sådan händelse torde emellertid vara

tillräckligt att — i anslutning till vad nu för liknande fäll sker i länsstaterna

— i liggaren anmäi-ka, att ny kungörelse eller ändring i förut

gällande är att förvänta.

Beträffande de anordningar, som böra vidtagas för att statsliggaren

skall kunna utkomma inom nyssnämnda tid, vill kommittén framhålla,

att arbetet på liggaren måste fortgå med ständigt aktgivande på riksdagsarbetets

läge samt under ständig kontakt med vederbörande departement.

Att regleringsbreven böra avlåtas från Kungl. Maj:ts kansli snarast

opaginerad Kontrollera mot PDF

möjligt, efter deras fattande, har kommittén redan ovan angivit såsom

ett önskemål med hänsyn till liggararbetet. Huru själva arbetet bör

organiseras, är självfallet statskontoret bäst i stånd att bedöma, varför

kommittén ej torde behöva närmare inlåta sig på denna detalj.

Då det gäller att bedöma frågan om länsstaternas avskaffande, bör

tagas i betraktande, dels att för närvarande länsstyrelserna måste under

just den tid, då de största svårigheterna beträffande förvaltningen göra

sig gällande, eller i början av budgetåret, reda sig utan stater för samma

tid, dels att extra anslag endast undantagsvis uppföras å länsstat, dels

ock att tilläggsstatens utgifter anordnats alldeles vid sidan av länsstaten.

En inom statskontorets riksbokslutsbyrå upprättad sammanställning från

bokslutet för år 1919 visar, att av samtliga utgifter vid länsstyrelserna,

i runt tal 130.2 miljoner kronor, knappast mer än hälften eller 65.3

miljoner kronor grundat sig på föreskrift i länsstat. Enligt länsstaterna för

sagda år uppgingo emellertid anvisningarna till bestämda belopp allenast

till sammanlagt 10.4 miljoner kronor. För utgifterna i övrigt lämnade länsstaterna

beträffande de däri upptagna anslagen endast uppgift angående

bokföringstiteln. Någon ledning för själva utbetalningen av anslagen

innebar alltså länsstaten ej i dessa delar. För den egentliga förvaltningen

måste fördenskull staterna anses numera vara av jämförelsevis

ringa betydelse, varför det synes kommittén, att betänklighet icke bör

kunna resas mot att nu taga steget fullt och avskaffa länsstaterna.

Då statsliggaren för framtiden liksom hittills ej skulle få karaktären

av verklig stat, skulle länsstaternas avskaffande komma att i viss

mån giva länsstyrelserna en mera självständig ställning i avseende å

medelsförvaltningen än de nu intaga. Förhållandena hava emellertid

redan förut utvecklats i denna riktning på grand av dels tillväxten av

den extra staten, dels ock tillkomsten av tilläggsstaterna. Indragningen

av länsstaterna skulle därför endast innebära ett fullföljande av den

hittillsvarande utvecklingen.

Kommittén har på nu anförda skäl kommit till den uppfattningen,

att länsstaterna utan nämnvärda olägenheter kunna avskaffas. Anledning

att på grund av omläggningen av budgetåret direkt påyrka en dylik

åtgärd har kommittén visserligen icke, därest statskontoret skulle anse

sig i stånd att utan avsevärd kostnadsökning inom vederbörlig tid utarbeta

såväl liggare som länsstat. Men såsom nämnt har denna möjlighet

synts kommittén vara så gott som utesluten.

Kommittén vill ock framhålla, att därest en indragning av länsstaterna

skall ske, denna lämpligast bör komma till stånd just vid omläggningen

av budgetåret. Därest, såsom kommittén nedan förordar,

Buclgetårskommittén. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

1922 års riksdag kommer att antaga riksstat endast för tiden 1 januari—

30 juni 1923, lärer, om länsstater ock statsliggare skola upprättas för

sagda halvår, åtminstone statsliggaren för budgetåret 1 juli 1923—30 juni

1924 komma att bliva betydligt försenad, vilket skulle kunna komma

att för måhända flera år framåt förrycka arbetet å liggaren. Om åter

statsliggare och länsstater icke upprättas för första halvåret 1923, kan

man redan under sommaren 1922 påbörja arbetena för den omläggning

av statsliggaren, som bör vidtagas, om länsstaterna indragas. Då kan

förhoppning hysas, att statsliggaren för budgetåret 1923—1924 skall

kunna utkomma i rätt tid och det hela för framtiden gå i lås. Det

bör även framhållas, att det skulle vara en given fördel, om övergången

till det nya systemet i avseende å meddelandet åt länsstyrelserna av

Kungl. Maj:ts föreskrifter rörande budgetens tillämpande kunde ske,

medan ännu en mera avsevärd tid stode till buds mellan statsregleringsbeslutens

fattande och deras bringande i verkställighet.

Några större svårigheter torde ej komma att följa därav, att länsstyrelserna

för första halvåret 1923 icke skulle hava tillgång till någon

liggare såsom ersättning för länsstaten, detta enär länsstaten för år 1922

kunde tjäna till ledning jämväl under år 1923 samt kompletteras genom

en av statskontoret upprättad sammanfattning rörande det sammanlagda

belopp, som å varje anslag skulle stå till vederbörande länsstyrelses

disposition under halvåret ifråga. Avsaknaden av statsliggaren torde

visserligen komma att för förvaltningen i allmänhet medföra vissa olägenheter,

men dessa kunna dock ej bliva synnerligen stora i jämförelse

med dem, som skulle uppstå, om liggaren för framtiden regelmässigt

skulle bliva väsentligt försenad.

Med utgångspunkt från att rikshuvudboken enligt nu gällande bestämmelser

den 1 oktober varje år skall avlämnas till statsrevisorerna

för granskning, har statskontoret i sitt merberörda utlåtande i ämnet

framhållit, att en omläggning av budgetåret icke bör ifrågakomma, förrän

en bokföringsreform i syfte, att så stor del som möjligt av bokslutsarbetet

göres undan under själva budgetåret — och detta icke blott

beträffande primärräkenskaperna utan även i fråga om granskningen av

desamma och vidtagande av rättelser samt uppgörande av rikshuvudboken

— blivit fullt genomförd och till sina verkningar prövad. Riksgäldsfullmäktige

hava åter i sitt yttrande till statskontoret givit uttryck

åt den uppfattningen, att då budgetårets omläggning är av den betydelse

särskilt med hänsyn till statsverkets kassaförlagsförhållanden, att

densamma bör ske snarast möjligt, utredning bör verkställas, huruvida

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

icke oaktat de förefintliga svårigheterna omläggningen kan äga rum

redan innan räkenskapsreformen blivit fullständigt genomförd. 1 sitt

anförande till statsrådsprotokollet vid kommitténs tillsättande meddelade

emellertid chefen för finansdepartementet, att han från statsbokföringskommittén

under hand inhämtat, att dess återstående arbeten med bokföringsreformens

genomförande så pass snart torde vara avslutade, att

den svårighet för budgetårets omläggning, som skulle sammanhänga

därmed, att bokföringsreformen ännu ej vore fullt färdig, också kunde

avlägsnas.

Med anledning av departementschefens sålunda gjorda uttalande

har kommittén icke ansett erforderligt att företaga någon närmare utredning

beträffande bokföringsreformens inflytande på frågan om budgetårets

omläggning. Kommittén har så mycket mindre haft anledning

att vidtaga en dylik undersökning, som, enligt vad kommittén nedan

påvisar, det första riksbokslutet för ett omlagt budgetår behöver föreläggas

statsrevisorerna först under år 1924. Kommittén vill ock erinra,

att enligt det förslag till instruktion för riksräkenskapsverket, som meddelades

vid framläggandet i 1920 års statsverksproposition av förslaget

om inrättandet av det nya ämbetsverket, detta senast den 1 april årligen

skall avgiva budgetredovisning för det nästförflutna året jämte

revisionsberättelse, vilken föreskrift synes vara avsedd att tillämpas

redan i fråga om upprättandet av budgetredovisningen för år 1920.

Motsvarande tidpunkt efter omläggningen av budgetåret skulle tydligen

bliva den 1 oktober. Någon bestämd tid för upprättandet av den

egentliga rikshuvudboken, vilken enligt instruktionsförslaget skall utvisa

statsverkets samtliga tillgångar, inkomster och utgifter, ånger emellertid

ej sagda förslag.

Med den senast behandlade frågan sammanhänger, såsom redan

antytts, nära spörsmålet om tiden för statsrevisorernas sammanträde.

Statskontoret har i sitt utlåtande satt ifråga, att tidpunkten för

sagda sammanträde skulle framflyttas från den 1 till den 21 oktober,

ifall de tjugo dagar, som sålunda skulle vinnas, vore behövliga för den

stora reformens genomförande.

Med hänsyn till den egentliga budgetredovisningen torde, att

döma av det ur förslaget till instruktion för räkenskapsverket ovan

anförda, ingen dylik framflyttning vara påkallad. Däremot kan det

tänkas, att av den anledningen, att själva kapitalbokslutet kommer att

föreligga först efter budgetredovisningen, statsrevisionen kan behöva något

framflyttas. Emellertid torde det ej vara nödvändigt, att rikshuvud
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

boken, om dess uppgift i huvudsak begränsas till eu kapitalredovisning, avlämnas

till statsrevisorerna redan vid revisionens början. Medan det är

av vikt, att budgetredovisningen tidigt kan tillställas statsrevisorerna,

då däri angivna anslagsöverskridanden kunna giva anledning till närmare

undersökningar av vederbörande förvaltande verks räkenskaper,

torde däremot kapitalbokslutet, åtminstone så som statsrevisionen för

närvarande arbetar, huvudsakligen bliva av värde för sammanställandet

av den översikt över statsverkets finansiella ställning, som plägar

intagas i revisionsberättelsen. För upprättandet av de tabeller rörande

granskningsårets medelsförvaltning, som beträffande vissa myndigheter

meddelades i berättelsen, är nämligen riksbokslutet utan betydelse, enär

dessa tabeller utarbetas direkt på grundval av myndigheternas räkenskaper.

Åven om rikshuvudboken i dess nya form ej skulle kunna

föreligga förrän i början av november månad, synes detta i allt fäll

vara tillräckligt tidigt. Därest statsrevisionens början framflyttades till

den 15 eller 21 oktober, varför något hinder ej lärer föreligga, kunde

med rikshuvudbokens avgivande anstå ytterligare någon kortare tid.

Något förslag om förflyttning av tiden för statsrevisionen har kommittén

så mycket mindre funnit skäl att framlägga, som beslut härutinnan

icke nödvändigtvis behöver fattas förrän vid 1924 års riksdag,

till vilken tid erfarenhet bör hava vunnits, om behov av ändring i de

nu gällande föreskrifterna i ämnet verkligen förefinnes.

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Reformens inverkan på vissa speciella förvaltningsområden.

Kommittén har redan tidigare omförmält sin avsikt att särskilt

behandla vissa förvaltningsområden, där mera speciella förhållanden

råda. Detta gäller i första hand försvarsförvaltningen samt statens

affärsdrivande verk. Men även ifråga om vissa andra till det egentliga

statsverket hörande myndigheter liksom beträffande riksbanken har kommittén

funnit sig böra särskilt yttra sig.

Försvarsförvaltningen.

Såväl arméförvaltningen som marinförvaltningen hava i sina till

statskontoret avgivna preliminära utlåtanden angående den förevarande

reformen ställt sig avvisande mot densamma, huvudsakligen av den

anledning att därest budgetåret skulle börja så kort tid efter det riksdagen

fattat sina beslut rörande statsregleringen som den 1 juni, svårigheter

skulle uppstå för statsregleringens tillämpande från och med

samma dag.

Det torde ej kunna förnekas, att ämbetsverken anfört vägande skäl

för den av dem intagna ståndpunkten. För dessa myndigheters förvaltningsområde

finnas nämligen ett stort antal specialstater och andra

förvaltningsföreskrifter givna i fullständig anslutning till det nuvarande

budgetåret. En förändring av detta budgetår medför följaktligen väsentliga

rubbningar i den nu gällande ordningen för förvaltningsarbetet.

Specialstater och särskilda med budgetåret förbundna förvaltningsföreskrifter

äro utan tvivel under alla förhållanden nödvändiga för försvarsförvaltningen.

Den betydande affärsverksamhet vidmakthållandet av

försvarsanstalterna innebär, kan ju icke såsom annan affärsverksamhet

inriktas på vinst av rörelsen med därav följande självkontroll i förhållande

mellan inkomster och utgifter. Tvärtom ligger det i sakens

natur, att vidmakthållandet av rikets försvar huvudsakligen medför om
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

kostnader till betydande belopp. Det har därför varit av högsta vikt

för statsmakterna att i besparingssyfte begränsa icke blott anslagsbeloppen

utan även myndigheternas befogenhet vid medelsanvändningen genom

specialstater och andra särskilda föreskrifter. Behovet att iakttaga den

största möjliga sparsamhet har vidare successivt nödvändiggjort, stränga

former för hushållningen, som icke utan stora vådor kunna rubbas. Vid

armén, där manskapsnumerären är många gånger större än vid marinen,

har den så kallade självhushållningsprincipen genomgående vunnit tilllämpning

för betydande förvaltningsgrenar, såsom för manskapets beklädnad,

proviantering etc. Denna självhushållning förutsätter, att till

och med så små enheter som exempelvis ett kompani erhålla avgränsade

anslagsbelopp för sin hushållning med beklädnaden o. s. v. Någon

huvudsaklig rubbning i denna förvaltningsverksamhet kan givetvis icke

få framkallas av eu förändring av budgetåret. Kommittén har därför

ansett sig böra noggrant undersöka förutsättningarna för försvarsförvaltningens

anpassning till ett förändrat budgetår.

Vad då först beträffar arméförvaltningens förvaltningsområde, ställas

för närvarande ett stort antal av de ordinarie anslagen för lantförsvaret

till ämbetsverkets förfogande i slutgiltig form redan i det så kallade

regleringsbrevet, som år 1920 är daterat den 13 juni och ankom till

arméförvaltningen den 10 juli. Under förutsättning att riksdagens beslut

rörande för sv årsbudgeten meddelas i så god tid, att regleringsbrevet

kan tillställas arméförvaltningen före maj månads utgång, torde några

svårigheter i regel icke behöva föreligga för användningen i behörig

ordning av dessa anslag redan från och med den 1 påföljande juli, om

nämligen erforderliga förarbeten härför i övrigt på lämpligt sätt möjliggöras.

Först efter det regleringsbrevet för år 1920 expedierades, äro för

år 1920 utfärdade specialstater— förutom för användande av vissa arvoden

vid remontdepåerna och landstormen, vilka arvoden otvivelaktigt lika

väl kunna utgå för ett förändrat budgetår som för kalenderåret —, för

följande anslag, nämligen till rekryteringskostnader, till resestipendier,

till undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisningsanstalter

och utbildningskurser, till studiestipendier, till skrivmaterialier, expenser,

bränsle, lyse m. m., till skrivmaterialier, till munderingsutrustning, till

kasernutredning, intendenturfordon m. m., till bränsle, lyse, vatten, renhållning

och tvätt vid truppförbanden, till remontering, till truppförbandens

övningar, till arméns sjuk- och veterinärvård m.m., till vapen och ammunition

m. m., till byggnader, övningsfält och skjutbanor samt till ingenjörmaterial.

Huvudparten av dessa specialstater är av den art, att de måste

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

eller i varje fall böra föreligga i sak om ock icke i form färdiga redan

vid den framställning till Kungl. Maj:t om anslagsbehovet, som är avsedd

att underställas riksdagens prövning. Aven om det icke är i varje tall

möjligt att låta förslaget till specialstater åtfölja arméförvaltningens

riksdagspetita, som enligt nu gällande föreskrifter skola avgivas redan i

augusti månad, så torde dock icke något oöverkomligt hinder föreligga

för ämbetsverket att under höstens lopp och senast innan statsverkspropositionen

avlåtes till Kungl. Maj:t överlämna ifrågavarande statförslag.

Det enda undantaget härifrån utgör specialstaten för reservationsanslaget

till byggnader, övningsfält och skjutbanor. Detta anslag beräknas

av armé förvaltningens fortifikationsdepartement till huvudsaklig del enligt

vissa grunder, som framlagts för riksdagen, nämligen efter viss procent

av den kostnad, arméns byggnader dragit i uppförande, samt, beträffande

övriga under anslaget hörande anläggningar, såsom skjutfält och skjutbanor,

med stöd av erfarenhet från föregående års underhållskostnad.

Härtill beräknas ett ytterligare belopp, avsett att täcka oförutsedda utgifter

m. m., kostnader för mindre nybyggnads- och ändringsarbeten

däri inbegripna. Sålunda beräknat, upptages anslaget i vanlig ordning

tillsammans med arméförvaltningens övriga på hösten till Kungl. Maj:t

överlämnade anslagsäskanden, som skola föreläggas nästkommande års

riksdag och som avse det därpå följande kalenderåret. Sedan riksdagen

beviljat ifrågavarande anslag och regleringsbrev därom utgått, infordrar

fortifikationsdepartementet från truppförband och formationer underhållsförslag

för nästpåföljande år eller det år, anslaget avser, vilka förslag

enligt nu gällande, av fortifikationsdepartementet meddelade bestämmelser

skola vara inkomna till departementet före den 1 augusti samma år de

infordras. Därefter bearbetas inom departementet de inkomna förslagen

för uppgörande av förslag till stat för anslagets användning, vilket

förslag plägar till Kungl. Maj:t inkomna under oktober månad före

anslagsåret och av Kungl. Maj:t fastställas före samma års ingång.

Denna stat fördelar anslaget på truppförband och anstalter för »årliga

utgifter» och »större reparationer», vidare på arméfördelningschefer och

likställda med smärre belopp för »oförutsedda utgifter» inom respektive

fördelningar samt reserverar slutligen en större klumpsumma till omedelbar

disposition av fortifikationsdepartementet för nybyggnader, underhåll,

oförutsedda utgifter m. m. (»fortifikationsdepartementets byggnadsanslag»).

För anslagsposterna till »årliga utgifter» och »oförutsedda utgifter»

inom respektive fördelningar torde oöverkomliga svårigheter knappast

behöva förekomma att redan vid beräkningen av anslaget uppgöra specialstater.

Däremot torde det icke vara möjligt att fastställa stat för an
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

slagsposten till större reparationer vid nämnda tid; och det torde icke

ens vara lämpligt att sådan stat fastställes för ett omlagt budgetår.

De med byggnadsanslaget avsedda större reparationsarbeten torde

nämligen merendels påkalla entreprenader, varom kontrakt i regel nu

upprättas och jämväl framdeles böra uppgöras under vintern och senast

i april månad före påföljande byggnadssäsong — den varmare årstiden

— om billigaste möjliga villkor för statsverket skola kunna uppnås.

Enligt nu gällande anslagsordning äger den kontrah erande myndigheten

kännedom om de för nämnda arbeten tillgängliga medel genom den

under samma höst fastställda byggnadsstaten för det påföljande året.

Jämväl vid omlagt budgetår kan eu stat fastställas för kalenderåi*et eller

för byggnadssäsongen. Men i denna stat kunna icke utan vidare upptagas

andra medel än dem, som äro beviljade för tiden till den 1 juli

eller mitten av byggnadssäsongen. I själva verket kommer emellertid,

under förutsättning att riksdagen beviljar byggnadsanslaget på grundval

av hävdvunnen beräkning, medel att finnas för större reparationer i avsedd

utsträckning. Men vid omlagt budgetår torde vid den tid, då

staten senast måste fastställas, det nya anslaget icke vara beviljat, och

följaktligen äro erforderliga medel tillgängliga till Kungl. Maj:ts disposition

allenast till halva beloppet.

Omläggningen av budgetåret medför sålunda onekligen för denna

anslagsposts vidkommande en svårighet, men denna svårighet utgör

allenast ett rent formellt problem, som torde kunna lösas på skilda

vägar. En utväg vore att för ett år höja anslagsposten med 50 procent.

Då anslaget är reservationsanslag, komme detta belopp att år efter år

reserveras endast för att möjliggöra för Kungl. Majd att fastställa en

stat för byggnadssäsongen. Att bevilja anslag, som i verkligheten icke

behöva tagas i anspråk, torde emellertid icke vara lämpligt. Tvärtom

synes statsverket i sin budgetuppställning böra åtminstone för närvarande

sträva åt rakt motsatt håll, nämligen att i stat upptaga anslag först för

det budgetår, varunder anslagen äro avsedda att faktiskt komma till

användning. En annan utväg att undgå svårigheter för arméns byggnadsanslag

vore, att riksdagen till snar behandling utbröte denna fråga.

Om nämligen detta anslagsbehov prövades senast i februari månad,

synas alla erforderliga åtgärder hinna vidtagas för att få specialstaten

för byggnadsanslaget fastställd i tillräckligt god tid före byggnadssäsongens

början. Icke heller denna utväg torde behöva tillgripas. Tv

enligt vad kommittén under hand inhämtat, anser sig arméförvaltningens

iortifikationsdepartement kunna genom besparingar å underhållet öka

reservationerna å anslaget i erforderlig utsträckning.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Såsom av det följande framgår finnes en liknande anslagspost

bland de av marinförvaltningen förvaltade medlen.

Härjämte förekomma vid armén jämförelsevis talrikt vissa kommenderingar,

förenade med särskild ersättning, som hava karaktären av

säsongarbeten med säsongen förlagd till tid, som avbrytes av ett budgetår

med början den 1 juli, men icke av det nuvarande budgetåret. Så

är exempelvis förhållandet med kurserna vid skjutskolorna. För att en

omläggning av budgetåret icke må verka störande å dessa kommenderingar,

äro utan tvivel detaljerade föreskrifter för övergången till det

nya budetåret erforderliga. Vidare finnas åtskilliga kontroll- och hushållningsföreskrifter

för säsongövningar, som måste omarbetas vid en

omläggning av budgetåret. Så är exempelvis förhållandet med vissa

föreskrifter rörande skjutövningarna vid truppförbanden, som pågå från

januari till oktober, därvid anslagsfördelningen hänför sig till antalet

skott. Det torde emellertid icke vara oöverkomligt att lämpa dylika

föreskrifter till ett förändrat budgetår. Åven om vissa svårigheter därvid

skulle uppkomma, synes det icke böra sättas ifråga, att omläggningen

av budgetåret därav skulle förhindras.

Åt arméförvaltningen torde lämpligen kunna uppdragas att utarbeta

de detalj föreskrifter, som betingas av nu angivna förhållanden.

Vad därefter beträffar marinförvaltningens ämbetsområde, pläga

staterna för närvarande väl fastställas först i december månad. Någon

saklig anledning att låta härmed anstå till slutet av året torde emellertid

icke föreligga för huvudparten av de ordinarie anslagen till sjöförsvaret.

Där nämligen någon fördelning av anslagen med begränsade

belopp för särskilda ändamål icke behöver äga rum, torde statförslagen

kunna åtfölja förslaget till riksdagspetita eller i vart fall avlämnas så

tidigt, att de kunna föreligga i korrektur vid tiden för riksdagsbeslutet.

Eudast i avseende å anslagen till flottans nybyggnad och underhåll samt

ordinarie anslagsmedlen till underhåll av kustartilleriets byggnader m. m.,

vilka torde komma att av nästkommande års riksdag anvisas såsom ett

särskilt anslag, föreligger ett annat förhållande.

Anslaget till flottans nybyggnad och underhåll kan för framtiden

som hittills väntas undergå jämförelsevis stora förändringar nästan årligen.

Och i varje fall kunna så många oförutsedda förhållanden inträffa,

att plan för anslagets användning icke kan lämpligen upprättas,

förrän riksdagen fattat sitt beslut om anslagets belopp. Därest emellertid

sådant beslut fattas senast i mitten av maj månad, kunna åtgärder

hinna vidtagas för att stat för anslaget må träda i tillämpning den 1

påföljande juli. Skulle däremot riksdagens beslut fattas senare, synas

Budgetår skommittén.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

sådana rubbningai'' i varvsdriften vid flottans varv kunna inträda, att

det knappast kan anses tillrådligt att vidtaga en förändring i budgetåret.

- En oavvislig förutsättning härför är följaktligen att försvarsbudgeten

åtminstone i denna del blir behandlad före den 15 maj.

Anslaget till underhåll av kustartilleriets byggnader är i viss mån

av samma art som arméns byggnadsanslag. 1 stort sett medför en

förändring av budgetåret samma svårigheter i avseende å bägge anslagens

användning och betingar samma åtgärder till undvikande av

dessa svårigheter.

Ännu ett av de ordinarie anslagen till sjöförsvaret nämligen till

flottans krigsberedskap och övningar torde böra i detta sammanhang

omnämnas. Dispositionen av ifrågavarande anslag sker nämligen för

närvarande i olika avdelningar i enlighet med övningsprogram, som i

kommandoväg fastställes. En av dessa avdelningar omfattar tid, som

faller å två särskilda budgetår, vare sig det nuvarande budgetåret bibehålies

eller den nu ifrågasatta ändringen vidtages. Statsverket behöver

emellertid icke här såsom vid dispositionen av byggnadsanslagen hindras

genom entreprenadkontrakt, utan det står Kungl. Magt öppet, att därest

anslag icke beviljas av riksdagen, i god tid återkalla redan fastställd

övningsplan i vad därmed disponeras över medel, som icke på beräknat

sätt ställas till förfogande. En förändring av budgetåret kan följaktligen

för användningen av detta anslag icke medföra någon synnerlig olägenhet.

De bestämmelser, som erfordras för budgetens tillämpning, i vad

den avser de ordinarie anslagen till försvaret, torde huvudsakligen

lämnas i staterna. De föreskrifter, som därutöver givas i kungörelser

och andra allmänna föreskrifter, utarbetas väl nu i regel först efter det

staterna fastställts. Därest emellertid anslagsanvändningen med nödvändighet

måste börja redan vid inträdet av det nya budgetåret, synes

något hinder icke kunna föreligga att börja förarbetena till dylika

föreskrifter i så god tid att de föreligga färdiga omedelbart efter riksdagsbeslutet.

Där åter dylik brådska icke kan anses förefinnas, såsom

exempelvis vid upprättande av nya avdelningar inom ett ämbetsverk,

torde beslutet kunna avse, att nyorganisationen skall taga sin början

först vid årsskiftet. Därmed undvikas alla de svårigheter, som i nu

förevarande avseende kunna sammanhänga med ett förändrat budgetår.

Förutsättningen för att tillämpningen av riksdagens beslut i avseende

å försvarets medel skall kunna börja den 1 juli är givetvis, att

såväl i försvarsdepartementet som i armé- och marinförvaltningarna förarbetena

i god tid taga sin början och sedermera fortsättas i den mån

riksdagens beslut fattas. För sådant ändamål torde det vara nöd
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

vändigt att samtliga stater i god tid föreligga uppsatta i korrektur såväl

för regleringsbrevet som för liggaren samt att särskilda personer

inom departementet samt armé- och marin förvaltningarna få till uppgift

att vidtaga de av riksdagens beslut påkallade ändringarna i korrekturet.

Om emellertid alla åtgärder skola kunna hinna vidtagas i avseende

å anslagsanvändningen och bokföringen, måste försvarsbudgeten

vara i riksdagen behandlad senast den 15 maj. För riksdagen torde

hinder härför knappast föreligga.

Till slut vill kommittén beträffande försvars förvaltningen framhålla,

att det särskilt för denna förvaltningsgren är av vikt, att tiden

för avgivande av medelspetita framflyttas till den 1 oktober, detta

beroende på det stora antalet lokala förvaltningsorgan och den mängd

anslag, som det här gäller och som medför, att det förberedande arbetet

hos de centrala myndigheterna blir särskilt omfattande och tidskrävande.

Statens affärstlrivande verk.

Enligt statskontorets utlåtande den 14 januari 1919 borde den av

ämbetsverket föreslagna utredningen angående omläggniugen av budgetåret

avse bland annat önskvärdheten och möjligheten att, under genomförande

av reformen i övrigt, bibehålla kalenderåret såsom budgetår för

en del verk. Med detta sitt uttalande åsyftade statskontoret i första

hand de affärsdrivande verken.

Statskontoret erinrade, hurusom enligt de till ämbetsverket avgivna

yttranden järnvägsstyrelsen framhållit såsom en följd av en eventuell

omläggning av dess eget räkenskapsår, att även de enskilda järnvägarnas

räkenskapsår omlades på liknande sätt, samt att vattenfallsstyrelsen

önskade behålla kalenderåret såsom räkenskapsår, även om

budgetåret omlades. Vidare framhöll statskontoret, att telegrafstyrelsen

hörde till det fåtal myndigheter, som bestämt avstyrkte reformen, detta

dock av hänsyn till sin materialredovisning och sina byggnadsarbeten.

För egen del yttrade statskontoret, att det icke vore nödvändigt,

att affärsverkens budgetår sammanfölle med statsverkets och deras

räkenskapsår med rikshuvudbokens. Det läte nämligen väl tänka sig, anförde

statskontoret, att riksdagen fortfarande fastställde budget för

affärsverken för nästföljande kalenderår, men att såväl de från statens

affärsverksamhet påräknade inkomsterna som de till affärsfonderna beviljade

anslagen för kapitalökning uppfördes i riksstaten för ett riksbudgetår,

som började redan den 1 juli. Vad anslagen beträffade,

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

skulle detta endast innebära, att dessa avsåges att utgå under den för

de bägge olika slagen av budgetår gemensamma delen, det vill säga

under tiden januari—juni, vilket enligt statskontoret ur ingen synpunkt

kunde medföra någon olägenhet. Ifråga om inkomsterna av affärsverksamheten

utvecklade statskontoret, hurusom det till och med skulle

vara till fördel att bibehålla kalenderåret såsom räkenskapsår för affärsverken,

enär för sådan händelse verkens nettobehållning kunde hinna

komma statsregleringen till godo under samma riksbudgetår, i vars

riksstat den upptagits.

Kommittén förmodar, att sistberörda synpunkt varit den för statskontoret

avgörande, då ämbetsverket om ej direkt förordat så dock

ifrågasatt, att för affärsverken skulle bestämmas annat budget- och

räkenskapsår än för statsverket i allmänhet. Den fördel med avseende

på inlevereringen av affärsverkens överskott, som skulle följa av att

kalenderåret bibehölles såsom budgetår för affärsverken, torde emellertid

numera hava förlorat sin betydelse, enär i riksbokslutet för år 1919

av statskontoret tillämpats den principen, att i budgetredovisningen

överskotten från affärsverken icke skola upptagas i annan mån än de

verkligen inbetalas till statskassan.

Ehuruväl enligt kommitténs mening det skäl, som från statskontorets

egen synpunkt synes hava talat för att bibehålla kalenderåret

såsom räkenskapsår vid affärsverken, numera förfallit, har kommittén

likväl, då vattenfallsstyrelsen ifrågasatt en dylik anordning, ansett sig

böra något uppehålla sig vid densamma.

Rent principiellt synes det kommittén vara oriktigt att låta olika

delar av budgeten omfatta helt olika tider. Har man på en punkt

givit upp enhetligheten, är det också fara värt, att denna kommer att

efter hand alldeles sönderbrytas. Ett närmare skärskådande, huru det

ovan angivna systemet i praktiken skulle verka, ger vid handen bland

annat följande.

Med bibehållande av kalenderåret såsom budgetår för affärsverkens

anslag till kapitalökning skulle det bliva nödvändigt att för dessa verk i

stor utsträckning bevilja anslag å tilläggsstat för behov avseende senare

delen av kalenderåret. Därmed vore man åter inne på systemet med

tilläggsstater, vilkas avskaffande ju är ett av huvudsyftena med omläggningen

av budgetåret. Att uppföra anslag å tilläggsstat för en budgetperiod

1 juli—SO juni, medan anslagsbehoven i verkligheten skulle avse

en tid följande efter samma period, synes också var föga lämpligt. Det

skulle därför möjligen kunna tänkas, att dylika anslag i stället för att

uppföras å en tilläggsstat upptoges i den nya riksbudgeten. Men då

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

skulle anslagen till affärsverken för deras budgetår vara att finna i två

olika riksstater. Och det skulle ej bliva möjligt att omedelbart av riksstaten

få fram de belopp, som för affärsverken beviljats för ett visst

kalenderår.

En vägande erinran mot användningen av olika budgetår för affärsverken

och statsverket i egentlig mening är den, att med en sådan

anordning rikshuvudbokens siffror för statens tillgångar skulle komma

att hänföra sig till olika tidsenheter för olika delar. Det skulle sålunda

icke låta sig göra att på grundval allenast av rikshuvudboken angiva

statens ställning vid ett visst budgetårs början eller slut. Det skulle

visserligen kunna tänkas, att även om kalenderåret bibehölles såsom

budgetår för affärsverken, halvårsbokslut kunde upprättas, på sätt kommittén

nedan ifrågasätter böra ske efter en omläggning av affärsverkens

budgetår. I så fall skulle emellertid icke någon anledning föreligga,

att för affärsverken fastställa annat budgetår än för statsförvaltningen

i övrigt.

Ur budgetredovisningssynpunkt skulle tillämpandet av kalenderåret

såsom budgetår för affärsverken medföra den egendomliga verkan

att — då det givetvis icke vore meningen att tvinga affärsverken att

före den 1 juli uttaga kapitalökningsanslagen i sin helhet, även om

behov därav ej förelåge — ifrågavarande anslag komme att i rikshuvudboken

utbalanseras med reservationer, vilka i regel komme att

uppgå till åtminstone hälften av årsanslagen. Och de kapitalökningsanslag,

som måste uppföras å tilläggsstat, komme i allmänhet att helt

och hållet reserveras till nästkommande riksbudgetår. Att under sådana

förhållanden budgetredovisningen skulle komma att giva en ganska

missvisande bild av statsregleringens resultat, torde vara tydligt.

Med hänsyn till vad som ovan anförts skulle enligt kommitténs

uppfattning ett bibehållande vid affärsverken av kalenderåret såsom

budgetår, därest finansperioden för statsverket i trängre bemärkelse bestämmes

till 1 juli—30 juni, bliva förenat med väsentliga olägenheter.

För att få frågan sakkunnigt belyst har kommittén uppdragit åt

förste revisorn i järnvägsstyrelsen G. F. Ouchterlony, att med ledning

av verkstyrelsernas yttranden till statskontoret verkställa en utredning

angående erforderliga åtgärder för undanröjande av de olägenheter,

som vid affärsverken skulle uppstå av budgetårets förläggande till tiden

1 juli—30 juni. Resultatet av undersökningen framgår av nedan intagna

promemoria.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

»Promemoria rörande ifrågasatt omläggning av affärsverkens budgetår till tiden

1 juli SO juni.

Verkstyrelserna hava i sina utlåtanden allmänt erkänt fördelarna av reformen,

säkrare inkomst- och utgiftsberäkningar samt tidigare tillgång till anslag, men

hava även rest vissa invändningar, särskilt ur praktisk synpunkt. Sedan dessa utlåtanden

avgivits, har likväl frågan delvis kommit i annat läge. Nytt avlöningsreglemente

har under förra året utfärdats för kommunikationsverken och i samband

härmed har fastställandet av arvodes- och omkostnadsstater uppdragits åt Kungl.

Maj:t jämväl beträffande post- och telegrafverken, vilket numera är fallet även beträffande

domänförvaltningen. Då statsförslagen efter budgetårets omläggning skulle

komma att ingivas till Kungl. Maj:t på våren, behöver arbetet härmed icke utföras

samtidigt med bokslutet och framställningarna rörande de ärenden, som skola underställas

riksdagen. Genom 1919 års avlöningsreglemente för kommunikationsverken

bär införts ett system med löneförhöjningar kvartalsvis, och därmed hava vissa

erinringar i fråga om arvodesstaters och tryckta avlöningsstaters upprättande förfallit.

Aven i det nyligen fastställda avlöningsreglementet för domänstyrelsen har

samma system vunnit tillämpning.

Det har anförts, att svårigheter skulle uppstå för Kungl. Maj:t och underordnade

myndigheter att medhinna i anledning av riksdagsbesluten nödiga organisations-

och förvaltningsåtgärder. Då emellertid denna fråga berör statsförvaltningen

i dess helhet, torde densamma icke behöva här upptagas till undersökning, så mycket

mindre som svårigheterna för affärsverkens del genom dessas större handlingsfrihet

höra vara lättare att övervinna än beträffande andra grenar av statsförvaltningen.

En i verksstyrelsernas utlåtanden återkommande invändning är den, att bokslutets

förläggande till sommaren skulle förhindra en mängd tjänstemän att få

semester denna tid samt medföra, att liera omfattande arbeten måste utföras ungefär

samtidigt och kanske under den mest brådskande arbetssäsongen. Denna invändning,

vilken synes vara den mest vägande, liksom en del mera speciella erinringar,

upptages i det följande till skärskådande för varje särskilt verk. Först torde dock

mera allmänt böra beröras eu hithörande fråga. Till minskande av sommararbetet

bör man lämpligen söka att till annan tid uppskjuta de arbeten, som icke med nödvändighet

sammanhänga med bokslutet eller av andra skäl måste utföras vid samma

tid. Till dessa torde i regel höra upprättandet av de ofta synnerligen vidlyftiga

och tidsödande förråds- eller materialredovisningarna, d. v. s. de, vari för varje

olika slag av materialier redogöres för förändringarna i lagret genom upphandling,

utlämning o. s. v. Färdigställandet av dessa redovisningar är nämligen icke nödvändigt

för verkens bokslut. Uppgifter å kostnaderna för utlämnade eller återlämnade

materialier, som skola belasta eller gottskrivas respektive utgiftskonton, avgivas

periodiskt och inflyta i bokföringen. Upphandling och försäljning av förrådsmaterialier

framkomma i medelsredovisningarna. Man bör sålunda, utan avslutande av

förrådets materialbokföring, erhålla de för verkets bokslut nödiga uppgifterna såväl

å omföringarna mellan förrådets konto och utgiftskonti som å värdeförändringarna

i sin helhet i fråga om förrådet och alltså även å förrådsbehållningens värde, vilket

är nödvändigt för kapitalredovisningen. Om förrådsrörelsens omfattning gör avslutandet

av förrådets böcker och uppgörandet av materialredovisningarna särskilt

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

tidskrävande eller om ett förrådsbokslut under sommaren skulle medföra andra

svårigheter, bör därför kunna medgivas att kalenderåret bibehålies som räkenskapsoch

redovisningsår för materialbokföringen. Visserligen skulle detta vålla någon

olägenhet för revisionen vid kontrolleringen med ledning av medelsredovisningarna

att upphandlad material vederbörligen uppdebiterats, men torde denna olägenhet

icke vara av större betydelse. Lämpligen kunna till underlättande av denna kontroll

de upphandlade materialierna i förrådsredovisningen upptagas i skilda poster

för de olika halvåren. Inventeringarna behöva icke med nödvändighet ske i samband

med verkets bokslut. De torde tvärtom i allmänhet lämpligare utföras successivt

under årets lopp, såsom exempelvis sker vid statens järnvägar, och samtidigt

eller vid förrädsbokslutet kan eventuellt behövlig reglering av respektive förrådsvärden

verkställas.

Då det av flera skäl bör vara av gagn att kunna erhålla exakta uppgifter

å driftresultaten jämväl för kalenderår har vid denna undersökning utgåtts ifrån

att halvårsbokslut kunna verkställas, vare sig nu detta blir obligatoriskt eller det

lämnas åt vederbörande styrelses eget bedömande att avgöra om det är erforderligt

Jag övergår nu till de särskilda förhållandena vid de olika affärsverken.

Postverket.

Hos de underordnade redogörarna förekommer ingen särskild årsavslutning.

Däremot skola statistiska årsuppgifter lämnas, vilka likväl föras månad för månad,

vadan avslutningen ej vållar något avsevärt arbete. I generalpoststyrelsen skulle

bokslutet givetvis medföra ökat sommararbete (från ungefär den 1 augusti för 7 ä 8

personer). Uppgörandet av årsstatistiken torde icke behöva påbörjas förrän på

hösten.

Styrelsen anser själv en omläggning av budgetåret önskvärd och olägenheterna

vara av mindre betydelse.

Telegrafverket.

Medelsredovisning från stationer, linjedistrikt och verkstad avgives månatligen

och räkenskapsårsskiftet medför i fråga om denna redovisning intet ökat arbete

hos linjemyndigheterna.

Kostnaderna för från förråden uttagna materialier ingå för närvarande kvartalsvis

på resp. konton i huvudboken i enlighet med av förrådsbyrån till kamreraren

lämnad summarisk uppgift, som grundar sig på kostnadsrapporter från linjedistrikten.

Det praktiseras dock under löpande år så, att till arbetsbefälet utlämnad materiel,

som i verkligheten kommit till användning, i ej ringa utsträckning upptages som i

förråd befintlig och rapporteras som använd först då resp. arbeten färdigställts. Vid

årsskiftet åter lämnas fullständig uppgift å all använd materiel. Om på ett bokslut

den 1 juli ställdes samma fordran på exakthet i dessa delar som på nuvarande

bokslut, skulle detta nödvändiggöra tidsödande inventeringar på arbetsplatserna och

över huvud taget vålla stor tidsförlust mitt under brådaste arbetssäsongen. Ett

mera summariskt förfarande torde likvisst kunna godtagas av flera skäl. Icke

oväsentligt exaktare uppgifter lära nog utan avsevärt ökat besvär kunna lämnas,

då det står klart för vederbörande att bokslut skall göras. Om för anslagsarbeten

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

använda inaterialier balanseras som förrådstillgång torde sakna vidare betydelse,

ulämpligare är det givetvis att för driften förbrukad materiel icke påföres årets

driftkostnader, men utjämnas detta genom att förhållandena bliva i stort sett desamma

vid varje årsskifte. Även i fråga om medelsredovisningen strävar man för

närvarande efter att före årsskiftet få in alla på året fallande kostnader. Jämväl

härvidlag torde på ett sommarbokslut ur arbetsbesparingssynpunkt böra ställas

mindre fordringar. En viss tidpunkt torde dock lämpligen böra finnas fastställd,

till vilken alla vederbörande veta, att dylika svävande frågor skola vara ordnade,

och även ur denna synpunkt bleve ett halvårsbokslut 1 januari av gagn.

Telegrafstyrelsens obenägenhet för reformen tyckes huvudsakligast bero på

att den utgått från att inventeringen på arbetsplatser och i förråden samt materialredovisningen

även med nödvändighet måste äga rum vid räkenskapsårets utgång.

Detta torde emellertid ej vara fallet. Inventeringen på arbetsplatserna är nyss berörd.

Inventering i förråden kan, som tidigare framhållits, göras när som helst

under året, då det lämpar sig bäst ur arbetssynpunkt. För kostnadsbokföringen

och bokslutet nödiga uppgifter i fråga om förrådets värdeförändringar och omföringarna

till utgiftskonti erhållas genom kostnadsrapporter och medelsredovisningar och

är det därför icke nödigtvändigt, att förrådets vidlyftiga årsbokslut över materialierna

verkställes vid budgetårets utgång, utan torde detta fortfarande kunna ske vid kalenderårets

slut.

Uti styrelsen skulle omläggningen av räkenskapsåret för bokföringspersonalen

(6 å 7 personer) medföra ökat arbete på sensommaren, eller, om tiden för bokslutet

väsentligt inknappas, under högsommaren.

Ett vidlyftigt arbete å stationerna, som nu äger rum vid årsskifte, är uppläggandet

av abonnemangsliggare. Dessa kunna emellertid fortfarande upprättas per

kalenderår, varigenom sommararbete undvikes.

De statistiskt ekonomiska uppgifter, som det åligger stationerna och linjedistrikten

att ingiva till styrelsen, uppstå genom att man sammanfattar månad efter

månad uppförda siffror, vilket därför icke är vidare arbetskrävande. Med avgivandet

av en del andra mindre omfattande statistiska uppgifter torde eventuellt kunna

anstå till hösten.

Vid telegrafverkets verkstad, som har en i förhållande till verket i övrigt

självständig och principiellt olika bokföring, avgives icke någon materialredovisning

i vanlig bemärkelse, och avslutningen av lagerböckerna, som icke under året föras

med värden, består endast av utsättande på resp. konton av värdet av den angivna

behållningen. I fråga om inventeringen har man numera övergått till ett system

med successiva inventeringar under hela årets lopp. Det sagda gör att förrådet i

förhållande till sin vidlyftighet vållar relativt litet arbete vid årsavslutningen. Uppgörandet

av årsstatistiken torde kunna omändras därhän, att arbetet i högre grad

baseras på månadssiffror, varigenom sammanfattningen underlättas. För övrigt lär

färdigställandet av statistiken utan större olägenhet kunna förskjutas till hösten.

Ett möjligast förenklat sommarbokslut torde kräva ungefär fyra personers arbete

under tre veckor.

Statens järnvägar.

De olika avdelningarna av linjeförvaltningarna avgiva månadsredovisningar

beträffande sina utgifter och inkomster, även i fråga om mellanhavandet med för
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

råden, och hos dem förekommer icke någon egentlig årsavslutning, utan endast på

en del håll avslutande av vissa konti, såsom för arbeten, vilka vid genomgåendet

av böckerna befinnas färdiga, och för sådana balanserade kostnader, som vid årsskiftet

fördelas och avföras. Vid linjeförvaltningarna uppstår sålunda icke något

bokföringsarbete av betydelse vid räkenskapsårets utgång.

Bokslut vid förråden ifråga om materialierna och redovisning i anslutning

härtill uppgöres nu för kalenderår. Då den tid dessa redovisningar omfatta icke

nödvändigt beror av den övriga bokföringen, torde man för att undvika ökat sommararbete

fortfarande kunna bibehålla kalenderåret såsom räkenskapstermin vid

förråden.

A styrelsens kammarkontor kommer bokslutet att medföra cirka en månads

sommararbete för ett par personer.

För banavdelningens vidkommande skulle kostnadsstatens fastställande för

det nya budgetåret i stället för kalenderår vålla olägenheter, enär statens ikraftträdande

komme att infalla mitt i- arbetssäsongen. Härav skulle, åtminstone i

fråga om extra ordinära underhållsarbeten, uppstå svårigheter både beträffande

statens uppgörande och övervakandet av dess realiserande som vid arbetenas planerande

och utförande. Emellertid torde svårigheterna till väsentlig del kunna

undanröjas, om de för dylika arbeten i staten anvisade beloppen erhålla reservationsanslags

natur. Enligt vad jag underhand inhämtat, har man inom den kommitté,

som erhållit i uppdrag att avgiva förslag till ändrad bokföring vid statens järnvägar,

preliminärt beslutat sig för ett system, vilket gör bokföringen till viss grad

oberoende av tiden för utbetalningen och därför möjliggör att låta gjorda utgifter

ingå i driftkostnaderna för en tidigare månad. Om detta system realiseras, komma

de här i fråga om banavdelningen påvisade olägenheterna att helt och hållet

bortfalla.

Någon årsstatistik förekommer i allmänhet ej vid linjeförvaltningarna, utan

lämnas uppgifter periodiskt till styrelsen. Undantag utgöra verkstäderna samt

banavdelningen (i fråga om årsrapporterna). Dessa arbeten torde dock utan olägenhet

kunna uppskjutas till hösten. För det statistiska kontoret med dess stora personal

är arbetet nu som brådast under sommaren, men skulle med räkenskapsårets

omläggning en förskjutning äga rum till vintern, vilket ju är en obestridlig fördel.

Järnvägsstyrelsen har framhållit, att en omläggning av det statistiska redovisningsåret

icke bör ifrågakomma, utan en motsvarande ändring i fråga om de

enskilda järnvägarnas räkenskaper. Sedan numera en kommitté av Kungl. Maj:t

tillsatts för utarbetande av förslag till enhetliga bestämmelser rörande de enskilda

järnvägarnas bokföring, lärer saken komma att bliva vederbörligen beaktad, därest

statsmakterna besluta sig för en ändring av räkenskapsåret för statens järnvägar.

Dessa frågor torde för övrigt icke äga något absolut nödvändigt sammanhang.

Utan större olägenhet bör man i allmän järnvägsstatistik, som benämningen är på

den av järnvägsstyrelsen publicerade statistiska redogörelsen för samtliga svenska

järnvägar, kunna jämsides intaga uppgifter, som för de enskilda banorna avse

kalenderår och för statens järnvägars del dessas räkenskapsår, ehuru dessa tidsperioder

endast ifråga om ett halvår komma att sammanfalla. Genom att en

mängd statistiska data framkomma månadsvis kunna, då så anses erforderligt, en

del av nämnda uppgifter för statens järnvägar närmare undersökas eller månadssiffrorna

användas eller dessa rent av sammanställas för kalenderåret. Med halvårsBudgetårskonimittén.

11

opaginerad Kontrollera mot PDF

bokslut vid statens järnvägar skulle man därjämte kunna erhålla ytterligare jämförelsetal

hänförande sig till kalenderåret. För övrigt torde den allmänna järnvägsstatistiken

hava sin huvudsakliga betydelse i redogörelsen för de enskilda

banornas trafik- och ekonomiska förhållanden och i de jämförelser, som möjliggöras

dessa banor emellan, under det att jämförelsen mellan statens järnvägar och viss

enskild bana eller grupp av banor på grund av de olikartade förhållandena är av

väsentligt mindre värde.

Vid statens järnvägsbyggnader (nya statsbanor) avgivas likaledes månadsredovisningar,

men bandhaves även huvudbokföringen vid resp. statsbanor. Arsavslutningen

är icke förenad med något mera avsevärt arbete. Materialredovisning

avgives årsvis, och torde även denna kunna följa budgetåret, ehuruväl ur räkenskapssynpunkt

hinder ej möter att ifråga om den redovisa per kalenderår. De

statistiska uppgifterna avlämnas från byggena månadsvis. A styrelsens byggnadsbyrå,

där hos en byggnadskamrer vissa ekonomiska sammanställningar göras, vållar

ej omläggningen någon olägenhet.

Statens domäner.

De arbeten hos redogörarne, som åtfölja årsavslutningen, äro ökning eller

minskning i fastigheternas värde på grund av omtaxering, avskrivning på inventarierna,

avlämnande av virkesuppgift, fastställande av utgiftsrester, fastställande av

inkomstrester samt upprättandet av statistik. Med undantag av de två sistnämnda

äro dessa arbeten föga betungande. Virkesuppgifterna grunda sig på kronojägarnes

månatliga rapporter och böra även av jägmästarne föras månadsvis, varför årsresultaten

erhållas endast genom nedsummering av månadsposterna. Fastställandet

av inkomstresterna — försäljningsmedel, beträffande vilka virlcesköparna erhållit

betalningsanstånd — är för länsstyrelsernas del ett ganska betungande arbete,

hos jägmästarne däremot förekomma endast få sådana rester. Då emellertid

virket som regel säljes på hösten och till stor del likvideras före den 1 juli, skulle

med det ifrågasatta nya räkenskapsåret antalet inkomstrester högst väsentligt nedgå.

Årsstatistiken medför ett ganska betydande arbete, vars utförande sommartid skulle

verka hindrande på göromålen i skogarna. Om, som starkt är ifrågasatt, jägmästarna

tilldelades skrivbiträden, skulle likväl dessa kunna i huvudsak upprätta

uppgifterna. Arbetet synes för övrigt utan större olägenheter kunna förskjutas till

hösten. Efter räkenskapsårets omläggning skulle tillstånd icke vidare kunna medgivas

jägmästarna att avgiva redovisningar för juni och juli samtidigt. Som likvisst

detta medgivande endast begagnats i obetydlig utsträckning, under år 1920

endast av tre jägmästare, torde denna olägenhet vara ringa. Anställas skrivbiträden,

böra dessa dessutom kunna i det väsentliga ordningsställa redovisningarna.

Inom domänstyrelsen skulle omläggningen medföra svårigheter för bokföringspersonalen,

c:a 35 personer, att erhålla semester under juli—augusti. Efter hand

som det nyligen införda bokföringssystemet inarbetas, lär likväl bokslutet kunna

bliva något lättare att verkställa och förenämnda svårighet i någon mån minskas.

För virkesbokföringen, som bland annat avser att visa virkesförrådets ställning

vid räkenskapsårets utgång, skulle en avslutning den sista juni vara lämpligare,

enär förrådet då är som minst.

Över liuvud taget synes det föreslagna nya budgetåret bliva ett med hänsyn

till verksamheten naturligare räkenskapsår än kalenderåret.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Domänstyrelsen har ej haft något principiellt att erinra mot den ifrågasatta

omläggningen.

Statens vattenfallsverk.

Styrelsen framhåller det olämpliga i att beträffande kanalverken uppdela en

seglationsperiod på två räkenskapsår. Detta avhjälpes emellertid, om bokslut uppgöras

halvårsvis, då resultaten kunna sammanställas även för kalenderår. Kanalstatistiken

kan publiceras separat och innefatta jämväl en ekonomisk redogörelse.

Styrelsen påpekar, att efter räkenskapsårets omläggning slutlikviderna för

energileveranser kunna göra boksluten missvisande. Om förhållandet över huvud

taget har någon praktisk betydelse, torde vederbörliga approximativt beräknade belopp

vid bokslutet kunna uppdebiteras som inkomstrest. Befattningshavarnas tantiem

komme då att beräknas på en vid ett sålunda justerat och »av verket godkänt

bokslut» framkommen nettobehållning.

Bokföringen vid vattenfallsverken utgör för närvarande en tung och mycket

arbetsam procedur, beroende på flera omständigheter. Förvaltningen är relativt ny,

mångsidig och stadd i kraftig utveckling, och förhållandena hava icke hunnit stadga

sig. Bokföringen omfattar ett otal konti. En mängd gemensamma kostnader skola

fördelas på olika anläggningar och förvaltningar och därstädes ytterligare uppdelas.

Ehuru redovisningar uppgöras per månad och även huvudböckerna föras månadsvis,

bliva boksluten till följd av det förut sagda arbetskrävande och skulle för den med

detsamma sysselsatta personalen utgöra hinder för semester under senare hälften av

sommaren. Även för en del annan personal bleve det någon arbetsökning vid denna

tid. Det är dock att förmoda, att arbetet väsentligt kommer att förenklas, i den

mån organisationen tager fastare former och om, som nödvändigt torde bliva, redovisningsbokföringen

göres enklare och den erforderliga ytterligare detaljeringen

förlägges till en senare kalkylation.

För den egentliga förrådsbokföringen kan tiden för årsavslutningen bibehållas

för undvikande av ökat sommararbete och bokslutets infallande under högsäsongen

för arbetena. För kostnadsbokföringen erforderliga siffror framkomma nämligen

månatligen och inflyta i huvudboken, och överensstämmelsen mellan förråds- och

kostnadsbokföringen kontrolleras för varje månad. Inventeringarna behöva ej för

bokföringens skull ske vid viss tidpunkt, liksom ej heller avskrivningarna.

En viss svårighet torde uppstå genom att utarbetandet av framställningarna

till riksdagen och av årsberättelsen, vilket delvis påvilar samma tekniska personal,

komme att till tiden sammanfalla. Sannolikt bleve följden någon försening av årsberättelsen.

Å andra sidan medför arvodesstatens och kostnadsstaternas förskjutande

till våren en arbetsutj åmning.

Såsom allmän sammanfattning av föreliggande undersökning kan sägas följande.

En omläggning av räkenskapsåret vid affärsverken till tiden 1 juli—30 juni

låter sig utan större svårigheter verkställas. På en del håll, dock i stort sett ej

i avsevärdare omfattning, kommer detta att medföra ökat arbete för tjänstemännen

under sommaren, vilket i någon mån motväges av arbetsminskning å annat håll.

Till undvikande av ytterligare ökning i sommararbetet samt i övrigt av praktiska

skäl torde, där så anses lämpligt, böra medgivas att kalenderåret är räkenskapsår

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

i fråga om materialredovisningar. Av samma skäl synes böra få anstå till hösten

med avgivande av en del statistiska uppgifter. Bokslut synes lämpligen böra göras

halvårsvis. Särskilt under denna förutsättning torde i arbetsbesparingssyfte sommarbokslutet

kunna tillåtas vara mera summariskt än nuvarande bokslut. De olägenheter

som i vissa fall uppstå genom arbetssäsongens uppdelning på skilda räkenskapsår

böra. om de ej försvinna genom ändring av bokföringssystemet, kunna avhjälpas

genom att anslagen behandlas som reservationsanslag.»

Av den i förestående promemoria lämnade utredningen har kommittén

vunnit den uppfattningen, att några oöverkomliga svårigheter

ingalunda behöva resa sig mot ett tillämpande vid affärsverken av ett

budgetår, omfattande tiden 1 juli—30 juni. De åtgärder, som i sådant

syfte särskilt synas böra komma i betraktande, äro — i anslutning till det

i promemorian avgivna slututtalandet — dels upprättandet av halvårsbokslut

för medelsredovisningen, dels förläggande av bokslutet för materialbokföringen

till kalenderårsskiftet, dels årsstatistikens framskjutande

till hösten, dels ock vissa driftkostnaders anvisande i form av reservationsanslag.

Vad särskilt angår införandet av halvårsbokslut, synes en sådan

åtgärd vara väl motiverad i betraktande av önskvärdheten att vid affärsverken

kunna ständigt följa rörelsens utveckling. Det förtjänar i detta

sammanhang omnämnas, att hospitalens förrådsredovisning mi avslutas

halvårsvis och att deras inventarieredovisningar omfatta tidsperioden 1

juli—30 juni.

Därest icke av de affärsdrivande verkens styrelser skulle komma

att anföras andra och tyngre vägande anmärkningar mot reformen än

de preliminärt framförda, håller alltså kommittén före, att budgetåret

även för affärsverken bör omläggas på sätt för statsförvaltningen i allmänhet

föreslagits.

Postsparbanken m. fl. myndigheter.

I sitt meromnämnda utlåtande har statskontoret uttalat att,

om det befunnes lämpligt att för statens affärsverk bestämma annat

budget- och räkenskapsår än för statsverket, skäl torde kunna anföras

för att på samma sätt förfara med postsparbanken och riksförsäkringsanstalten.

På grund av den ståndpunkt, kommittén funnit sig böra intaga

ifråga om de affärsdrivande verkens budgetår, kan kommittén givetvis

ej heller förorda, att för vissa till det egentliga statsverket hörande

myndigheter ett budgetår olika det för statsverket i allmänhet gällande

tillämpas.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Vad särskilt riksförsäkringsanstalten angår, har detta ämbetsverk

visserligen ansett, att ett budgetår omfattande tiden 1 juli—30 juni

skulle medföra vissa olägenheter i avseende å redovisningen för anstaltens

försäkringsverksamhet, men ämbetsverket har dock uttalat, att

därest en omläggning av statsfinansiella skäl skulle anses önskvärd,

anstalten för sin del icke vill motsätta sig densamma.

Styrelsen för postsparbanken har framhållit önskvärdheten av att

budgetårets början skjutes några månader längre fram än till den 1 juli,

detta med hänsyn dels till svårigheten att under sommarmånaderna

erhålla lämplig tillfällig personal för avslutande av insättarnas konti

samt granskning av och införande av räntor i motböckerna, dels ock

till olägenheterna av att förlägga bokslutet till sommaren. I fråga om

förstnämnda slag av arbeten vill kommittén framhålla, att desamma

icke nödvändigtvis behöva utföras i samband med bokslutet. Och vad

räkenskapsavslutningen angår, torde med anledning därav, att postsparbanken

fr. o. m. år 1921 uppförts å riksstaten, i allt fall komma att verkställas

viss omläggning av bankens räkenskapsväsen, varvid bland annat

lärer få tagas hänsyn till angelägenheten av att själva bokslutet kan

verkställas med mindre omgång än nu är fallet. Vid sådant förhållande

har kommittén icke ansett sig böra närmare inlåta sig på spörsmålet,

i vad mån budgetårets anläggning kan inverka på postsparbankens bokföring

och vad därmed sammanhänger.

Betänkligheter mot omläggningen av budgetåret hava även framförts

av universiteten i Uppsala och Lund. De svårigheter, vilka för

universitetens del framhållits såsom en följd av omläggningen, kunna

emellertid väsentligen undvikas, enär redovisningen för riksstatsmedlen

kan föras fullt fristående från universitets räkenskaper i övrigt. Jämväl

denna fråga torde komma att i särskilt sammanhang bliva föremål

för utredning, då nämligen förslag väckts att göra universiteten till

s. k. huvudförvaltningar med egna konti i rikshuvudboken.

I övrigt hava de till statskontoret avgivna yttrandena icke givit

kommittén anledning till några särskilda utredningar eller uttalanden

rörande de till statsverket i trängre mening hörande myndigheterna.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Riksbanken.

Någon omläggning av räkenskapsåret för riksbanken bör enligt

kommitténs uppfattning ej vidtagas, även om budgetåret för statsverket

förändras.

Riksbanken står helt och hållet utanför statsverket, vilket ej i

samma mån gäller om affärsverken. Dess överskott ingår till statsregleringen

icke automatiskt utan efter särskilt beslut av riksdagen såsom

»andel i riksbankens vinst» för ett visst redan förflutet år. Och

några kapitalökningsanslag förekomma icke. Erforderlig förstärkning

av riksbankens fonder erhålles därigenom, att banken får behålla intjänta

vinstmedel. Riksbankens fonder redovisas ej heller i rikshuvudboken.

Sådana olägenheter, som skulle följa av att kalenderåret bibehölles

såsom räkenskapsår vid affärsverken, äro därför icke förknippade

med en motsvarande anordning ifråga om riksbanken.

Omläggningen av statsverkets budgetår blir emellertid icke alldeles

utan inflytande på riksbanken.

Enligt hittills tillämpad praxis upptages rikbanksvinsten för ett

visst år av nästföljande årets riksdag å det därefter närmast kommande

årets riksstat. Vinstandelen ifråga plägar enligt beslut av riksdagen

inbetalas till statsverket i olika repriser, jämväl under senare hälften av

kalenderåret. Vid omläggning av budgetåret måste det emellertid anses

uteslutet, att inbetalningen för ett visst år fördelas på två olika riksbudgeter,

utan bör beloppet i sin helhet uppföras senast i budgeten för

det finansår, som börjar ett halvt år efter det, varunder vinsten intjänats.

Under denna förutsättning skulle alltså 1923 års riksdag

komma att uppföra riksbanksvinsten för år 1922 i riksstaten för budgetåret

1 juli 1923—30 juni 1924.

Nu pämnda förändring måste anses såsom en oundgänglig konsekvens

av budgetårets omläggning. Det synes emellertid vara lämpligt,

att i samband med nu förevarande reform tidpunkten för riksbanksvinstens

uppförande i riksstaten flyttas ännu närmare det år, till vilket

vinstbeloppet hänför sig.

Redan i den kommitté, som förberedde 1911 års reform av riksstatens

uppställning, var denna fråga på tal. Riksstatskommittén föreslog

visserligen ingen ändring i den förut tillämpade ordningen, men

tvenne reservanter inom kommittén uttalade sig för, att riksbankens behållna

vinst i sin helhet skulle tillföras statsverket och beräknas som en

tillgång i riksstaten för det år, under vilket vinsten uppstode. Reservan
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

terna framhöllo såsom skäl för denna ändring, bland annat, att med

det sätt på vilket riksbanksvinsten upptoges i riksstaten, dennas enhetlighet

komme att brjtas och att en finansplan, om den upptoge siffror

som avsåge olika år, i viss mån förfelade sin uppgift.

Reservanternas uppfattning vann anslutning av statskontoret,

medan riksbanksfullmäktige ställde sig på kommitténs ståndpunkt,

bland annat av det skälet, att i 25 § av lagen om riksbanken stadgats,

att riksdagen äger förfoga över riksbankens »bibehållna årliga vinst»,

vilket stadgande fullmäktige ansågo utesluta antecipation av vinsten.

Gentemot riksbanksfullmäktige fann sig chefen för finansdepartementet

icke böra tillstyrka reservanternas förslag.

Det synes budgetårskommittén vara möjligt att finna en lösning,

som tillgodoser såväl intresset av att riksbankens vinst i budgeten upptages

i närmare anslutning till tiden för intjänandet som önskvärdheten

av att riksdagen får bestämma över banko vinstens användning, först

sedan densamma blivit räkenskapsmässigt fastslagen.

I riksstaten för ett visst budgetår skulle nämligen kunna uppföras

riksbanksvinsten för det kalenderår, varunder riksstaten upprättades,

alltså med ett på förhand beräknat belopp. Vid den nästpåföljande

riksdagen skulle därefter, sedan bokslutet för riksbanken

blivit färdigt, definitivt beslutas, huru stor del av vinsten skulle få för

statsregleringen disponeras. Bleve detta belopp mindre än det föregående

år beräknade, finge kassafonden täcka bristen; bleve beloppet

större, komme överskottet att tillföras fonden. Med denna ordning

skulle alltså 1923 års riksdag i riksstaten för 1 juli 1923—30 juni

1924 uppföra den beräknade vinsten för år 1923 samt 1924 års riksdag

slutligen bestämma om vinstens disponerande. I anslutning till vad ovan

anförts om inbetalningen till statsverket av bankovinsten, borde därefter

beloppet ifråga senast den 30 juni 1924 tillföras statsverket.

Det nu angivna förfarandet skulle nära ansluta sig till vad som

nu tillämpas beträffande exempelvis utdelningen å statens aktier i

tobaksmonopolbolaget,. ehuru det här är bolagsstämman, som definitivt

fastställer det belopp, vilket skall tillföras statsverket.

Då med den ifrågasatta anordningen riksdagens ovanberörda

befogenhet enligt riksbankslagen lämnas oförkränkt och då anordningen

står i full överensstämmelse med syftet med förevarande reform samt i

övrigt synes väl motiverad, får kommittén för sin del förorda, att densamma

för framtiden varder tillämpad.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Beskattning och taxering.

Det har av kommittén tidigare, i anslutning till anförda yttranden

av statskontoret och riksgäldskontoret, framhållits såsom en av de viktigaste

fördelarna med förändringen av budgetåret, att inkomst- och förmögenhetsskatten

skulle komma att inflyta före budgetårets mitt i stället

för, såsom nu, inemot dess slut.

För att inkomst- och förmögenhetsskatten, liksom bevillningen av

fast egendom samt av inkomst, skall kunna inflyta före kalenderårets

utgång, böra skattskyldighet och deklaration för inkomst jämväl efter

omläggning av budgetåret i normala fall avse den inkomst, som åtnjutits

under det taxeringsåret närmast föregående kalenderåret. Så

länge taxeringsförfarandet vilar på samma grunder som nu, torde

taxeringen i stort sett även böra följa den nuvarande ordningen.

Innan kommittén övergår till frågan om de ändringar beträffande

själva taxeringsförfarandet, som i allt fall erfordras vid en övergång till

ett budgetår 1 juli—30 juni, vill kommittén beröra den förändring i

avseende på sättet för den direkta beskattningens påläggande, som följer

av budgetårets omläggning till sagda tidrymd.

Under nuvarande förhållanden har riksdagen att i riksstaten uppföra

den inkomst- och förmögenhetsskatt ävensom den bevillning av

fast egendom samt av inkomst, som skall taxeras under det nästföljande

kalenderåret och jämväl inflyta under samma år. Häri inträder med

budgetårets omläggning den förändringen, att de skattebelopp, som av

riksdagen uppföras i budgeten, komma att avse resultatet av taxeringen

samma kalenderår, under vilket riksstaten fastställes. Det är emellertid

uteslutet, att riksdagen — bortsett från procentsatsen för inkomst- och

förmögenhetsskatten samt en eller annan detalj av mindre räckvidd —

skall ''hinna så tidigt fatta några beslut rörande nämnda skatter, att

desamma kunna tillämpas vid det löpande årets taxeringsförrättningar.

Under sådana förhållanden komma beskattningsförfattningarna liksom

bestämmelserna om taxeringsförfarandet i regel att antagas icke av den

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

riksdag, som beslutar om de motsvarande skattebeloppens uppförande

i riksstaten, utan av den nästföregående riksdagen. Riksdagens grundlagsenliga

rätt att åtaga sig bevillning för det närmast förestående

budgetåret påverkas emellertid ej härav, då riksdagen ända till dess

skattetitlarna ifråga uppförts å riksstaten äger möjlighet att besluta, att

en viss bevillning — även om taxering för densamma redan ägt rum —

ej skall utgå. Såsom antytt behöver icke heller procentsatsen för inkomst-

och förmögenhetsskatten fastställas förrän i samband med skattens

uppförande i riksstaten. Att detta beslut kan fattas så omedelbart före

budgetårets ingång, är en given fördel av reformen.

Kommittén övergår härefter till frågan om budgetårsreformens

inflytande på taxerings- och uppbördsväsendet, varvid kommittén till en

början vill lämna en kortfattad redogörelse för nu gällande bestämmelser

rörande taxeringsförfarandet och skatteuppbörden.

Enligt gällande förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering böra taxeringsnämnderna hava avslutat sina arbeten i

länen senast den 15 maj och i Stockholm senast den 15 juni. Utom

beträffande Stockholm gäller vidare, att taxeringsnämndens ordförande

senast 5 dagar, efter det nämndens förrättningar avslutats, skall på landet

till häradsskrivaren och i stad till vederbörande tjänsteman överlämna

de upprättade taxeringslängderna, behörigen summerade, jämte mantalslängden

med tillhörande uppgifter och övriga handlingar ävensom

taxeringsnämndens protokoll. Inom samma tid skall ordföranden dels

till länsstyrelsen insända de deklarationer samt andra skriftliga uppgifter

och upplysningar, som avlämnats till ledning vid taxeringen, dels

ock till vederbörande kommunala uppbördsmyndighet överlämna den i

14 § i la gen om allmän pensionsförsäkring omförmälda förteckning, försedd

med anteckning för envar däri upptagen person om taxeringsnämndens

beslut i fråga, huruvida avgiftsplikt enligt nämnda lag för året åligger

honom eller icke. Efter mottagandet av taxeringslängderna åligger det

på landet häradsskrivaren och i stad vederbörande tjänsteman ej mindre

att ofördröjligen uträkna och i taxeringslängderna införa de avgifter,

som på grund av taxeringsnämndernas beslut skola påföras, än även att

genom granskning av taxeringslängderna efterforska möjligen förelupen

misskrivning eller annan oriktig anteckning och till kronans ombud hos

prövningsnämnden skriftligen framställa de anmärkningar, vartill granskningen

givit anledning. Före den 20 juni skola taxeringslängderna

med sammandrag och mantalslängderna jämte tillhörande handlingar

ävensom avskrifterna av taxeringslängder och prövningsnämndens särskilda

längder för föregående året insändas till länsstyrelsen, på landet

Buägetårskommiitén. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

omedelbart av vederbörande liäradsskrivare och i stad genom magistratens

försorg. Avskrifter av taxeringslängderna, i vad de angå varje särskild

kommun på landet, skola jämväl före den 20 juni av häradsskrivaren

tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande, för att tillhandahållas

de skattskyldiga. 1 stad utom Stockholm skola genom magistratens

försorg avskrifter av taxeringslängderna för varje särskilt distrikt hållas

de skattskyldiga tillhanda. I Stockholm erhålla de skattskyldiga kännedom

om taxeringen genom kronodebetsedlarna, vilka för huvudstaden upprättas

på grundval av den utav taxeringsnämnderna verkställda taxeringen.

Besvär över taxeringsnämndernas beslut skola ingivas till Konungens

befallningshavande, i länen senast den 15 juli och i Stockholm senast

den 31 augusti.

Prövningsnämnden, som har att granska taxeringarna samt pröva

och avgöra anförda besvär eller framställda anmärkningar i anledning

av taxeringsnämndernas beslut, sammanträder på sålunda bestämd tid,

att dess arbeten må vara avslutade i varje län senast den 10 augusti

och i Stockholm senast den 31 oktober. Såsom kronans ombud och

för upplysningars meddelande har landskamreraren feamt för Stockholm

kamreraren vid överståthållareämbetets avdelning för uppbördsärenden

att övervara prövningsnämndens sammankomster, med skyldighet att

göra de anmärkningar och framställningar, vartill de för iakttagande

av kronans rätt och i övrigt för en behörig taxering finna sig äga anledning.

För granskning av avgivna taxeringsuppgifter, taxeringslängderna

och hos prövningsnämnden anförda besvär må, om och i den mån

länsstyrelse prövar sådant nödigt, landskamreraren erhålla ledighet från

övriga med tjänsten förenade göromål under tiden efter det taxeringshandlingarna

från häradsskrivare eller magistrater till länsstyrelse inkommit

och till dess prövningsnämndens sammanträde avslutats. För

protokoll och längdföring erforderliga biträclen hos prövningsnämnden

förordnas av Konungens befallningshavande. Taxering, som till följd

av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit fastställd annorlunda

än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i vederbörande taxeringslängd.

Justering av de hos prövningsnämnden förda protokoll skall

verkställas inför nämnden eller senast 14 dagar efter nämndens sista

sammankomst. Inom tre veckor efter prövningsnämndens sista sammankomst

skola, utom vad Stockholms stad angår, taxeringslängder jämte

tillhörande handlingar med vissa undantag, taxeringsnämndernas protokoll

samt de hos prövningsnämnden förda längderna översändas till

vederbörande häradsskrivare eller magistrat för debiteringens verkställande.

Senast den 15 september skall häradsskrivaren tillställa vederbörande

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

kommunalstämmors ordförande avskrifter av de kos prövningsnämnden

förda längderna, i vad de angå särskild kommun på landet, för att i

närmare föreskriven ordning hållas de skattskyldiga tillhanda. För stad,

utom Stockholm, sker detta genom magistratens försorg. I Stockholm

skall utdrag av prövningsnämndens protokoll, i vad det innehåller beslut

om ny taxering eller förhöjning i den av taxeringsnämnden verkställda

taxeringen, senast den 10 november tillställas vederbörande skattskyldig.

Samtidigt skall den skattskyldige erhålla ny debetsedel.

Beträffande landet skola kronodebetsedlarna senast 10 dagar före

uppbördsterminens början med allmänna posten sändas till de skattskyldiga.

I städerna, utom Stockholm, skola debetsedlarna senast 10

dagar oföre uppbördsstämmans början tillhandahållas vederbörande.

Å landet försiggår kronouppbörden under allmän uppbördstermin

fr. o. m. den 21 november t. o. m. den 5 december. Uppbördsstämma

i stad äger rum mellan den 1 november och den 15 december.

Vad beträffar Stockholms stad lärer ingen ändring i taxeriugsförfarandet

behöva följa av budgetårets omläggning. I fråga om riket

i övrigt torde däremot vissa ändringar bliva nödvändiga.

Enligt nu gällande föreskrifter skola räkenskaperna för länen vara

avslutade en och en halv månad efter räkenskapsårets, d. v. s. kalenderårets

utgång. Blir nu budgetåret omlagt till tiden 1 juli—30 juni,

följer därav, att räkenskapsavslutningen bör vara verkställd inom motsvarande

tid efter det nya budgetårets utgång, d. v. s. senast den 15

augusti.

Men hänsyn till ovan angivna bestämmelser angående prövningsnämndernas

arbeten och de förberedelser därtill, som vid länsstyrelserna

skola verkställas, komma dessa arbeten och arbetena med räkenskapsavslutningen

i länen att till tiden väsentligen sammanfalla. Länsstyrelserna

i de flesta län hava ock i avgivna yttranden över kassaförlagskommitténs

förslag fäst uppmärksamheten på detta förhållande och jämväl

i åtskilliga fäll framkommit med förslag i syfte att undvika anhopning

av arbete å landskontoren under sommarmånaderna.

Den lösning, som av länsstyrelserna mest allmänt omfattats, avser,

att prövningsnämndens sammanträden skulle framskjutas till höstmånaderna

september—november samt att, i likhet med vad nu äger rum

för Stockholms stad, debiteringen skulle grundas på taxeringsnämndernas

beslut. Länsstyrelserna i sju län hava emellertid icke föreslagit någon

ändring av tiden för prövningsnämndssammanträdena.

Statskontoret har anslutit sig till den av de flesta länsstyrelserna

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

framförda tanken, men har dock framhållit, att hur man än vill förlägga

tiden för taxerings- och prövningsnämndernas arbeten, detta dock

bör ske så, att uppbörden kan ske i november och december likasom nu.

Då önskemålet att söka lätta arbetsbördan å landskontoren vid

tiden för upprättandet av årsräken skapen för ett till tiden 1 juli—30

juni omlagt budgetår, synts mest fullständigt vinnas genom att prövningsnämnderna

sammanträdde först tämligen långt fram på hösten,

har kommittén närmare undersökt det ovan berörda, av åtskilliga länsstyrelser

framförda och jämväl av statskontoret omfattade förslaget.

Kommittén har dock funnit, att detsamma vidlådes av vissa olägenheter.

Åven i normala fall men särskilt under de år, då allmän fastighetstaxering

äger rum, lära prövningsnänmderna i stor utsträckning vidtaga

ändring i taxeringsnämndernas beslut. Detta har i fråga om länen

störte betydelse än för Stockholms stad, enär för länen kronodebetsedlarna

upptaga åtskilliga titlar, vilka äro beroende på bevillningstaxeringen

och som därför ändras i anslutning till denna. Ett högst betydande

arbete med ändring i uppbördsböckerna och utskrivning av nya debetsedlar

skulle därför kunna följa av mera omfattande ändringar av prövningsuämnderna.

Åven om prövningsnämndernas sammanträden ej komme

att hållas senare än inom oktober månads utgång, skulle — under förutsättning

att sammanträdena såsom hittills äga rum i en följd — för

debiteringsförrättarna och särskilt häradsskrivarna, vilka senare redan

före ingången av november månad torde behöva påbörja arbetet för

mantalsskrivningen, uppstå ett mycket forcerat arbete med nya debiteringar,

varav risker för arbetets behöriga fullgörande kunna tänkas

uppstå. Kommittén har fördenskull måst känna sig tveksam, huruvida

ur de synpunkter, från vilka kommittén haft att bedöma den föreliggande

frågan, skäl kunna anses föreligga att företaga de omläggningar med

därav förenat dubbelarbete, som skulle följa av den nu omhandlade lösningen.

Efter att hava ingående diskuterat åtskilliga andra förslag i ämnet

hade kommittén på ett tidigare stadium av sitt arbete preliminärt stannat

för att förorda vidtagande av allenast de ändringar i den nuvarande

ordningen, som kunde anses oundgängligen förbundna med budgetårets

omläggning. Kommittén ansåg sig hava så mycket större skäl därför,

som, enligt vad känt var, frågan om taxeringsarbetets omorganisation

kunde förväntas bliva upptagen till prövning i särskild ordning och

det givetvis var önskligt att ej på grund av budgetårsreformen vidtaga

några större ändringar, vilka måhända inom kort skulle behöva avlösas

av nya.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Det har synts kommittén, att länsstyrelserna i allmänhet varit

benägna att överskatta betydelsen av att årsbokslutet skulle sammanfalla

med det förberedande arbetet för prövningsnämnden. Det nya

bokföringssystem, som fr. o. m. år 1917 tillämpas i länen, hade, då

länsstyrelserna avgåvo sina preliminära yttranden till statskontoret, ej

prövats någon längre tid, och något bokslut efter detta system hade då

ännu ej upprättats. Enligt den numera tillämpade bokföringsmetoden

lärer bokslutsarbetet kunna till ej ringa del utföras av mindre kvalificerad

arbetskraft. Kommittén vill härvid erinra om, att samtliga de länsstyrelser,

som ansett behov därav föreligga, fr. o. m. år 1921 tilldelats

kvinnliga biträden av högre grad, avsedda för att å landskontoren biträda

med uppbörds- och bokföringsarbetet. Erinras må ock, att årsbokslutet

numera ej drager mer än en månad längre tid än de medelsredovisningar,

som för varje månad av länsstyrelserna avgivas. Att

märka är jämväl, att landskamrerarna endast rent undantagsvis lära

taga befattning med själva bokföringen vid länsstyrelserna.

Såsom framgår av det förut anförda, skola enligt nu gällande

bestämmelser debiteringsförrättarna till den 20 juni hava uträknat skattebeloppen

och infört dem i taxeringslängderna. Då efter omläggningen

av budgetåret procentsatsen för inkomst- och förmögenhetsskatten kommer

att bestämmas av riksdagen först samma år taxeringen verkställes, och

då beslut därom i regel icke lärer komma att fattas förrän under juni

månad, kunna givetvis icke, om taxeringslängderna redan den 20 juni

skola avlämnas av debiteringsförrättaren, inkomst- och förmögenhetsskattebeloppen

införas i längderna. Detta är ej heller nödvändigt.

För de skattskyldigas egen räkning är huvudsaken att erhålla kännedom

om det belopp, till vilket inkomsten uppskattats, medan däremot skattebeloppet

är utan betydelse för eventuella besvärs anförande. Under

sådana förhållanden torde den tid av en månad, som debiteringsförrättarna

nu hava till sitt förfogande för granskning av taxeringslängderna

m. in., kunna minskas till hälften och följaktligen tiden för

förarbetet vid länsstyrelserna i och för prövningsnämnderna i motsvarande

mån ökas. Den utsträckning av tiden för prövningsnämndsarbetet,

som sålunda skulle vinnas, har synts kommittén böra, på det

hela taget, för länsstyrelserna vara av så stor betydelse, att den åtminstone

i det närmaste borde kunna uppväga den ökning av arbetet,

söm årsbokslutets förläggande till halvårsskiftet skulle medföra, helst

sistnämnda arbete är begränsat till en viss personal, som i regel icke

torde användas för prövningsnämndsarbetet. Under sådana förhållanden

har det synts kommittén, att prövningsnämndens sammanträden utan

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

verklig olägenhet för länsstyrelserna skulle kunna bibehållas vid den

nuvaraude tiden, även om budgetåret utgår den 30 juni.

Då uträkningen av själva skattebeloppen för inkomst- och förmögenhetsskatten

med det nu angivna systemet torde böra följa efter

det prövningsnämnden avslutat sitt arbete, synes vederbörande debiteringsförrättare

böra tilldelas något ökad tid för utskrivandet av debetsedlarna.

Detta skulle kunna vinnas genom att tiden för uppbördsstämmans början

något framskjutes, dock under inga omständigheter längre, än att uppbörden

såväl på landet som i stad hinner avslutas senast vid mitten avdecember.

Den tid, som enligt nu gällande bestämmelser förflyter från

det debetsedlarna tillställas de skattskyldiga och till uppbördsstämmans

slut, bör likväl ej förkortas.

Med en lösning efter angivna linjer skulle de minsta möjliga

rubbningarna i den nu bestående ordningen erfordras. Såvitt kommittén

kunnat finna, skulle ock därmed ernås en lösning, som, om man allenast

ser till vad, som betingas av den nu förevarande reformen, kan anses

tillfredsställande.

Under sistlidna september månad erhöll kommittén underhand

kännedom om den framställning till Kungl. Maj:t rörande omläggningav

bland annat prövnirigsnämndernas arbetssätt, som förbereddes av

rikets landskamrerare. Sedermera har, den 23 oktober 1920, den avsedda

framställningen avgivits. I den del, som är av intresse för frågan

om budgetårets omläggning, åsyftar framställningen, att debiteringen

skall ske på grundval av taxeringsnämndernas beslut, att prövningsnämndernas

arbeten skola uppdelas på ett antal sammanträden, varav

det sista bör äga rum inom oktober månads slut, samt att landskamx-erarna

skola befrias från att vara kronans ombud i prövningsnämnden,

av vilken anledning och för att i övrigt ernå bättre effektivitet i

taxeringsarbetet länsstyrelsernas arbetskrafter föreslås skola i erforderlig

mån förstärkas.

Genom anordningen med successiva sammanträden av prövningsnämnden

skulle de på grund av prövningsnämndens beslut erforderliga

ändringai-na i uppbördsböckerna ävensom utskrivandet av nya debetsedlar

kunna ske efter hand och följaktligen med mindre forcering av

arbetet för debiteringsförrättarna. Under sådana förhållanden och då i

övrigt det i landskamrerarnas framställning framlagda förslaget ur de

synpunkter, från vilka kommittén haft att utgå, synts innebära en tillfredsställande

lösning av det föreliggande spörsmålet, bär kommittén

ansett sig sakna anledning att i detalj bearbeta det av kommittén

preliminärt omfattade förslaget. Vid den närmare behandling av lands
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

kamrerarnas framställning, som redan lärer hava uppdragits åt sakkunniga

för utredning angående ändrade grunder för beskattningsnämndernas

organisation och taxeringsförfarandet, synes emellertid böra

tagas hänsyn till budgetårets omläggning, varvid särskilt bör beaktas

det ovan berörda förhållandet ifråga om tidpunkten för fastställandet

av procentsatsen för inkomst- och förmögenhetsskatten.

Skulle en lösning av frågan om taxeringsväsendets omgestaltning,

åtminstone i den utsträckning densamma berörts i landskamrerarnas

framställning, icke hava beslutats senast vid 1922 års riksdag, lärer

den av kommittén angivna anordningen böra, om än provisoriskt, tilllämpas

från och med år 1923. De detalj bestämmelser, som erfordras

för genomförande av sagda alternativ, kunna i så fall utarbetas antingen

inom finansdepartementet eller genom särskilt tillkallad sakkunnig.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Övergången till det nya budgetåret.

Vad angår den tidpunkt, vid vilken övergången till det nya budgetårssystemet

bör äga rum, bör givetvis 1921 års riksdag i vanlig ordning

fastställa statsreglering för år 1922. Tidigare än vid sistnämnda

års riksdag kan därför själva övergången ej genomföras. Att statsbokföringsreformens

läge ej utgör hinder för förändringen av budgetåret

fr. o. m. år 1923, har kommittén redan tidigare utvecklat. Anledning att

längre uppskjuta förändringen synes ej heller eljest finnas. Förslag

till de föreskrifter, som för budgetårets omläggning erfordras beträffande

olika verk och myndigheter, torde nämligen — försåvitt icke beslut

därom skulle behöva fattas redan vid 1921 års riksdag — böra avgivas

först sedan Kungl. Maj:t och'' riksdagen beslutat, att omläggningen

skall vidtagas. Under sådana förhållanden böra yttranden över

förevarande betänkanden kunna avgivas så tidigt, att till 1921 års riksdag

kan framläggas proposition, avseende principbeslut angående tiden

och sättet för omläggningen. Vid 1922 års riksdag kan därefter själva

övergångsbudgeten fastställas.

Frågan om omfattningen av övergångsbudgeten har kommittén

tidigare berört, nämligen i sin underdåniga skrivelse den 26 februari

1920 med förslag till de av budgetårets omläggning betingade grundlagsändringarna.

Kommittén angav däri de olika utvägar, som syntes stå

till buds för övergången till det nya systemet. På anförda skäl avvisade

kommittén alternativet att låta övergångsbudgeten omfatta ett och ett

hälft år. Utom alternativet att fastställa öv^rgångsbudget för ett hälft

år anvisade kommittén en ytterligare utväg, som gick ut därpå, att

vid övergången två budgeter skulle fastställas, vilka till viss del täckte

varandra. Kommittén exemplifierade detta alternativ sålunda, att om

1921 års riksdag antoge en riksstat för år 1922, skulle sistnämnda års

riksdag kunna antaga riksstat för tiden ljud 1922—30 juni 1923, varvid erforderliga

ändringar i den redan fastställda riksstaten för 1922 skulle

vidtagas. Det av kommittén föreslagna övergångsstadgandet till rege
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

ringsformen, vilket såsom nämnts av riksdagen antagits att vila i grundlagsenlig

ordning, lämnade ock möjlighet att framgå på vilkendera av

de nu antydda utvägarna, som vid närmare prövning kunde befinnas

vara mest ändamålsenlig.

Då kommittén nu närmare övervägt frågan, huru övergångsbudgeten

lämpligast skall ordnas, har kommittén kommit till den uppfattningen,

att det är att föredraga, att särskild budget fastställes för första

hälften av det år, varunder övergången skall äga rum. Det lärer nämligen

ej kunna förnekas, att svårigheter komma att uppstå, därest man

för en del av ett år skulle hava att göra med två, varandra täckande

budgeter. I förvaltningen och särskilt vid bokföringen torde nämligen

med tämlig visshet oreda och osäkerhet bliva oundvikliga. Det skulle

sannolikt ock bliva förenat med ej ringa svårighet att i statsverkspropositionen

för ett budgetår 1922—1923 göra den erforderliga uppdelningen

av de i riksstaten för år 1922 uppförda anslagen. Även den

omständigheten, att utfallet av sistberörda budget komme att vitt skilja

sig från de i riksstaten beräknade inkomsterna och utgifterna, utgör

ett skäl mot alternativet ifråga. Till förmån för detsamma skulle åter

tala den omständigheten, att enligt denna ordning en helårsbudget, avseende

tiden 1 juli—30 juni, kunde antagas ett år tidigare än om övergångsbudgeten

begränsades till tiden 1 januari—30 juni. Men även i

sistnämnda fall behöver man ej vid 1922 års riksdag fastställa budget

för större del av det nästföljande kalenderåret än de sex första månaderna.

Behovet av tilläggsstat för första halvåret 1923 blir därför ej

större i det ena än i det andra fallet, vadan någon verklig fördel ur denna

synpunkt ej är att vinna med användningen av dubbelstater för senare

delen av år 1922. Med hänsyn till de med detta förfarande förenade

olägenheterna har kommittén därför ej kunnat förorda detsamma utan

tillstyrker istället, att övergångsbudgeten fastställes för de första sex

månaderna av övergångsåret, d. v. s. för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Beträffande frågan om finansieringen av övergångsbudgeten har

statskontoret — som utgått från, att denna budget borde avse allenast

första hälften av övergåugsåret — i sitt utlåtande påpekat, att beloppen

för detta halvår ingalunda bliva hälften av beloppen av helt år, utan

att t. ex. de båda inkomsttitlarna inkomst- och förmögenhetsskatt och

överskott från postverket torde få helt och hållet uteslutas ur övergångshalvårets

budget, den förra titeln därför att den bör höra till det

efterföljande budgetåret, den senare titeln emedan ifrågavarande överskottsmedel

redan tagits i anspråk för budgeten för föregående år.

Budgetår sk ommittén. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

»Härigenom uppkommer», yttrar statskontoret, »en viss svårighet att få

statsregleringen för nämnda halvår att gå ihop, men detta kan endast

bliva en svårighet på papperet, icke någon svårighet i avseende på anskaffning

av medel, då ju nu ifrågavarande reform icke avser någon

ändring vare sig av de belopp, med vilka inkomster skulle inflyta och

utgifter gäldas, eller av tidpunkterna härför.» Vilka inkomster och utgifter

böra beräknas för övergångshalvåret bör enligt statskontoret bliva

föremål för en särskild undersökning.

Enligt kommitténs uppfattning måste ett försök att uppkonstruera

en riksstat för övergångsåret bliva av ganska ringa värde. De omständigheter,

som öva inverkan på budgeten ifråga, kunna nämligen icke

nu bedömas med någon större grad av säkerhet. Ur mera allmänna

synpunkter har kommittén likvisst upptagit den av statskontoret berörda

frågan till skärskådande, varvid kommittén såsom utgångspunkt måst

använda 1921 års riksstat.

På sätt statskontoret framhållit, får vid uppgörandet av övergångsbudgeten

alldeles bortses från inkomst av inkomst- och förmögenhetsskatt.

Såsom statskontoret tydligen förutsatt, bör nämligen sagda skatt

redovisas i statsräkenskapen för det budgetår, varunder den inflyter till

statskassan, varav följer, att kronouppbörden hösten 1923 kommer att

upptagas i riksstaten för 1 juli 1923—30 juni 1924. Och då skattens belopp

kommer att erfordras för finansieringen av den sistnämnda årsbudgeten,

kan den lucka i övergångsstaten, som uppkommer genom berörda skatts

bortfallande, icke fyllas med tillfälliga lånemedel för att senare täckas

med inflytande inkomster av samma skatt. Beträffande åter vad av

statskontoret anförts om överskottet av postverket, är att märka, att

med det ovan berörda, förändrade sättet för upptagandet i budgetredovisningen

av inkomsterna från affärsverken vad som under övergångshalvåret

inflyter från postverket, d. v. s. huvudsakligen av 1922 års överskott,

kommer att redovisas i rikshuvudboken för 1 januari—30 juni 1923.

Liksom inkomst- och förmögenhetsskatten kommer ej heller bevillningen

av fast egendom samt av inkomst att kunna upptagas i riksstaten

för övergångshalvåret. Men då ej heller något bevillningen jnotsvarande

anslag till bidrag åt landsting och städer, som ej deltaga i

landsting, behöver uppföras å övergångsstaten, inverkar berörda förhållande

icke på finansieringen av halvårsbudgeten. Beträffande skatterna

för övrigt torde någon större förskjutning mellan fördelningen på de

båda halvåren i regel icke vara att räkna med utom beträffande inkomsterna

av rusdrycksförsäljningsmedlen, vilka huvudsakligen inflyta

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

under första halvåret. Att mantalspenningarna ävensom prästerskapets

till statsverket indragna tionde inflyta under senare halvåret är av mindre

betydelse.

Beträffande statens aktier fördelar sig utdelningen i Luossavaara—

Kirunavaara aktiebolag på båda halvåren, ehuru olika under olika år,

medan däremot utdelningen från tobaksmonopolet helt infäller under

första halvåret. Vad angår de i 1921 års riksstat ingående verkliga

inkomsterna i övrigt, torde ej några nämnvärda förskjutningar behöva

beräknas. Från lånemedelsinkomsterna kan självfallet helt bortses i nu

förevarande sammanhang.

Därest riksbanksvinsten för år 1921 anses kunna tagas i anspråk

för statsregleringen, bör — i anslutning till vad kommittén i det föregående

utvecklat — det ifrågakommande beloppet i sin helhet uppföras

å övergångsstaten. Om den utav kommittén ovan förordade förändringen

av sättet för riksbanksvinstens upptagande i riksstaten genomfördes

just vid övergången till det nya budgetåret, skulle jämväl vinsten

för år 1922 kunna disponeras för övergångsstatens finansiering.

Ehuruväl alltså vissa förskjutningar av inkomsttillflödet till förmån

för första halvåret äro att räkna med, måste dock, på grund av att

inkomst- och förmögenhetsskatten saknas i övergångsbudgeten, täckning

beredas''för ett avsevärt belopp, varför löpande statsinkomster ej torde kunna

påräknas. Till frågan om storleken av denna lucka i budgeten samt sättet

för dess fyllande återkommer kommittén efter en undersökning, huru

statsutgifterna å budgeten ifråga kunna antagas komma att ställa sig.

Vad statsutgifterna beträffar, torde gälla såsom allmän regel, att

övergångsbudgeten kommer att innefatta hälften av anslagsbeloppen å

en helårsbudget avseende enahanda ändamål. Detta gäller i första hand

anslag till avlöning av statens befattningshavare och därmed jämförliga

utgifter. På samma sätt torde förhålla sig med anslag till driftkostnader

för statsinrättningar, som fungera året om under jämförelsevis likartade

förhållanden.

Undantag från regeln i olika riktningar finnas emellertid.

Vad beträffar utgifterna för statens egen förvaltningsverksamhet,

torde snarast en förskjutning mot senare halvåret komma att äga rum.

Sålunda falla utgifterna för försvarsväsendet — särskilt armén — i större

omfattning på senare halvåret, detta bland annat på grund av repetitionsövningarnas

förläggande till hösten. Skulle under övergångsåret rekrytövningarna

vid armén påbörjas först under sommaren, kommer berörda

förhållande att än mera utpräglat göra sig gällande.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Beträffande anslagen för statens egen verksamhet lära emellertid

med hänsyn till budgetårets omläggning icke några särskilda förskjutningar

i fråga om tiderna för utgifternas bestridande böra sättas i fråga

i syfte att minska belastningen å övergångsbudgeten. Annorlunda förhåller

sig med de å riksstaten uppförda anslagen till statsbidrag åt

icke-statlig verksamhet och andra jämförliga ändamål.

I fråga om anslag av sistberörda slag förekommer nämligen i

stor utsträckning, att utbetalningarna ske på ett tidigare stadium än

som kan anses vara av omständigheterna påkallat. Häri synes ändring

böra vidtagas i samband med budgetårets omläggning, vilket icke

blott skulle underlätta finansieringen av övergångsbudgeten utan även

med hänsyn till statens kassaförlag bliva av varaktig betydelse.

Åtskilliga anslag till enskilda företag och sammanslutningar utgå

oavsett utvecklingen under budgetåret av den verksamhet, som bidraget

är avsett att understödja. I dylika fall plägar, därest ej annorlunda är

särskilt föreskrivet, anslaget få lyftas redan i början av året. I fråga

om en del anslag är genom författningsföreskrift bestämt, att utbetalningen

skall ske under första halvåret. Detta gäller exempelvis anslagen

för bidrag till vissa städer och köpingar ävensom till hushållningssällskapen

för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel, vilka

anslag skola utanordnas under april månad. Beträffande nu''bei''örda

grupper av anslag bör såvitt möjligt utbetalningen uppskjutas till den

1 juli, vilket emellertid icke hindrar att bidragen, respektive ersättningarna

böra anses avse kalenderåret.

I sådana fall, då huvudparten av ett anslag utbetalas först under

senare delen av året och inga tvingande skäl finnas att låta någon del

utgå under första halvåret, synes en förskjutning av utbetalningen i

sin helhet till senare halvåret böra ske. Ett sådant anslag av större

betydelse har socialstyrelsen berört i sitt yttrande till statskontoret, nämligen

förslagsanslaget till sjukkasseväsendets befrämjande. Statsbidragen

utdelas årligen av socialstyrelsen, allteftersom ansökningar härom inkomma.

Enligt styrelsens uppgift fördela sig utanordningarna så, att

ungefär en tredjedel av anslaget förbrukas under första halvåret. Därest

en omläggning av budgetåret kommer till stånd, förordar socialstyrelsen —

som ansett omläggning av den period, för vilken statsbidrag till statssubventionerade

institutioner i allmänhet beräknas, icke böra äga rum —

att utbetalningarna ske först efter den 1 juli, varigenom skulle vinnas

att samtliga statsbidrag för visst kalenderår kunde utbetalas under samma

budgetår. Motsvarande förhållanden gälla ock enligt socialstyrelsen

ifråga om förslagsanslaget till sjukkassor, som meddela moderskaps
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

understöd. Ett annat anslag av liknande art är förslagsanslaget till

statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda kommuner. Å detta anslagske

utbetalningarna för det löpande året först efter ingången av juni

månad, men hinner dock endast en mindre del därav utanordnas före

halvårsskiftet. En generell bestämmelse, att bidrag ej må utbetalas

tidigare än den 1 juli, synes ej kunna möta hinder.

I avseende å vissa anslag av nu ifrågavarande natur är emellertid

en förskjutning av utgifterna till senare halvåret utesluten. Sålunda

torde, vad de större anslagen angår, utbetalningarna å det till ersättning

för prästerskapets tionde anvisade förslagsanslaget icke kunna

framskjutas, enär enligt gällande lagbestämmelser dessa ersättningar

skola i början av ecklesiastikåret tillföras kyrkofonden och tillräcklig

anledning icke torde förefinnas att med hänsyn allenast till nu förevarande

reform utverka ändring härutinnan. Ej heller bör ifrågasättas

framflyttning av utbetalningarna å exempelvis anslag till statsunderstödda

skolor, vilka hänföra sig till läsår och som fördenskull utgå

under vårterminen.

Stundom förekommer att vid årets början å ett anslag förskottsvis

må utbekommas visst belopp i avräkning å det slutliga bidrag, som

under senare delen av året anordnas. Där, såsom särskilt är fallet

beträffande det stora anslaget till statsbidrag för avlöning åt lärare

vid folkskolor, förskottet uppgår till mer än hälften av årsanslaget, är

det icke tillräckligt att vid omläggningen av budgetåret så ordna, att

förskottsbeloppet upptages å övergångsstaten, Titan måste man även

tillse, att utbetalningen under första halvåret begränsas till vad som

skäligen kan anses belöpa på detta, d. v. s. för normala fall hälften av

årsanslaget. Med hänsyn till uppgörandet av övergångsbudgeten skulle

visserligen det allra förmånligaste vara, att de i avräkning utbetalda

beloppen finge balanseras såsom ett förskott utanför budgeten för att

sedermera ersättas från anslag å nästkommande budgetårs stat. Härigenom

skulle allenast för berörda anslag till folkskolelärares avlönande

övergångsbudgeten avlastas med omkring ett tjugutal miljoner kronor.

Men då en sådan anordning icke synes stå i god överensstämmelse

med förskottsväsendets numera principiellt genomförda avveckling, har

kommittén icke velat framställa förslag i sådan riktning.

Vad de i det föregående berörda statsbidragen angår, kan synbarligen

i stor utsträckning genom en i och för sig väl motiverad framflyttning

av tiderna för utbetalning av vissa statsbidrag en avsevärd

reducering av anslagen å riksstaten för första halvåret 1923 äga rum.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

I ej ringa utsträckning böra till och med anslag för ändamål av ifrågavarande

slag kunna helt undvaras å övergångsbudgeten.

Eu avsevärd avlastning av övergångsstaten kan vidare ske på den

grund, att redan enligt nuvarande förhållanden anslag för statsbidrag

till olika ändamål liksom för statsverket åliggande ersättningar av flerahanda

slag i regel utbetalas först under senare hälften av det år, till

vilket bidraget eller ersättningen hänför sig. Bland dylika större anslag

må nämnas anslagen till rustning och rotering, till anläggning och förbättring

av vägar m. m., för bidrag till vägunderhållet på landet, till

ersättning åt landsting och städer, som ej deltaga i landsting, för till

statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel, till kostnader för taxering

till skatt å inkomst- och förmögenhet. Beträffande dessa anslag gäller

att bidragen, respektive ersättningarna på grund av uttryckliga bestämmelser

eller i sakens natur liggande förhållanden icke kunna för vederbörande

år utbetalas förrän under senare hälften av året.

Liksom övergångsbudgeten icke alls eller endast i mindre mån

behöver belastas med vissa anslag, på grund av att dessa i sin helhet

eller huvudsakligen utbetalas under senare hälften av övergångsåret, så

kunna vissa anslag för årligen återkommande ändamål uteslutas ur övergångsstaten

av den anledning, att statsbidrag för ett visst år utbetalas

först under det följande året. Så är särskilt förhållandet med en del

reservationsanslag under nionde huvudtiteln, vilka avse bidrag till av

hushållningssällskapen bedriven eller understödd verksamhet av olika

slag. De utbetalningar, som eventuellt komma att göras under tiden

januari—juni 1923, få alltså täckas med förefintliga reservationer. På

motsvarande sätt förhåller sig med reservationsanslaget för bidrag till

landsting och städer, som icke deltaga i landsting, vilket direkt utgår

av bevillningen av fast egendom samt av inkomst.

Förefintligheten över huvud taget av odisponerade besparingar å

reservationsanslag bör även föranleda, att vissa eljest årligen återkommande

anslag icke behöva uppföras å övergångsstaten, ett förfarande

som exempelvis tillämpats i 1921 års riksstat, där det stora så kallade

norrländska avdikningsanslaget av sådan anledning saknas. Av samma

skäl torde ock å övergångsstaten åtskilliga anslag kunna uppföras med

belopp understigande hälften av normalt årsanslag.

I detta sammanhang torde kommittén böra fästa uppmärksamheten

därpå, att ehuruväl beträffande vissa anslag — exempelvis reservationsanslaget

till anläggning eller förbättring av vägar — utbetalningen

ej behöver ske förrän efter den 1 juli, beslut rörande fördelning av

anslaget på olika företag o. s. v. dock måste av Kungl. Maj:t fattas redan

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

vid årets början eller dessförinnan. I dylika fall lärer böra tillämpas

ett sådant förfarande, att Kung!. Maj:t varje år av riksdagen bemyndigas

att för det nästkommande året bevilja bidrag till visst belopp,

varefter detta av sist.berörda års riksdag uppföres å budgeten. En förebild

till det sålunda ifrågasatta tillvägagångssättet förefinnes redan, i

det att riksdagen plägar bemyndiga Kung). Maj:t att tills vidare för

lån från vissa under jordbruksdepartementet hörande utlåningsfonder

disponera angivna belopp, oaktat därför erforderliga kapitalökningsanslag

endast anvisas för den närmast förestående statsregleringsperioden.

I det förut omnämnda yttrandet bär socialstyrelsen beträffande de

ovanberörda anslagen till sjukkasseväsendet framhållit, att å dessa anslag

utbetalning i viss utsträckning sker först efter anslagsårets utgång, varför

styrelsen ifrågasatt, att å övergångsbudgeten skulle uppföras vissa

mindre anslag, å vilka skulle avföras utbetalningar hänförande sig till

det sista budgetåret enligt det gamla systemet.

Det synes kommittén icke vara nödigt eller lämpligt att å övergångsstaten

uppföra särskilda anslag, vilka skulle avse ett föregående

års verksamhet. Ty även om något anslag för sådant ändamål icke

finnes uppfört å övergångsstaten, möter ej hinder att fullgöra efterbetalningar

för år 1922 under år 1923. Härvid finge förfaras på samma

sätt, som nu tillämpas ifråga om sådana äldre anslag, vilka ej återfinnas

i det löpande årets budget. Emellertid kan ett annat tillvägagångssätt

anlitas.

Aven om för vissa ändamål särskilda medelsbelopp ej behöva anvisas

å övergångsstaten, böra nämligen enligt kommitténs uppfattning å samma

stat upptagas de anslagstitlar, som för normala fall skulle uppförts å

budgeten, detta för att utgifter av årligen återkommande natur skola i

budgetredovisningen för övergångsåret återfinnas bland årets anslag och

icke bland de äldre anslagen. I riksstateu skulle då sifferkolumnen utföras

blank (med 0 eller —). Tillämpades detta förfaringssätt, borde

efterbetalningar å förslagsanslag eller förslagsanslag, högst, avföras å

riksstatstiteln för året, varvid kassafonden finge släppa till erforderliga

medel. Beträffande reservationsanslag skulle förefintlig reservation tillföras

övergångsstatens anslagstitel, varefter utgifterna finge anvisas å

densamma. Vad därefter de bestämda anslagen angår, tala visserligen

enligt kommitténs uppfattning åtskilliga skäl för, att denna anslagsform

för framtiden ersättes med den anslagstyp, som nu betecknas såsom

»förslagsanslag, högst». Då emellertid kommittén saknat tillräcklig

anledning att i nu förevarande sammanhang föreslå en förändring

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

i sådan riktning, har kommittén för det, sannolikt ganska sällsynta

fall att å ett bestämt anslag, som upptages blankt i övergångsbudgeten,

efterbetalning skulle ske under år 1923, icke velat ifrågasätta annat än

att i anslutning till det förfarande, som nu tillämpas, dylik utbetalning

verkställes med anlitande av vederbörande huvudtitels besparingsfond,

varifrån det erforderliga beloppet finge såsom särskilda uppbördsmedel

tillföras anslagstiteln å övergångsbudgeten. — Ett arrangemang, liknande

det ifråga om utgiftstitlarna nu förordade, torde för övrigt böra

träffas med avseende å de eljest årligen återkommande inkomsttitlar,

varå några inkomster för övergångshalvåret icke äro att påräkna men

som i allt fall böra finnas i övergångsbudgeten med hänsyn till möjligen

under sagda halvår inflytande, försenade inbetalningar för föregående

år.

Såsom ovan omnämnts, finnas vissa anslag å riksstateu, som helt

eller huvudsakligen falla på första hälften av kalenderåret och som ej

lämpligen kunna skjutas över på senare hälften. Dessa anslag synas dock

röra sig om betydligt mindre belopp än anslagen till sådana utgifter,

vilka — enligt vad kommittén i det föregående utvecklat — dels på grund

av nu gällande bestämmelser bestridas först under senare hälften av

kalenderåret, dels ock utan olägenhet framdeles kunna flyttas över på

andra halvåret. På grund härav bör övergångsstaten i förhållande till

eu helårsbudget av motsvarande omfång kunna avsevärt reduceras samt

följaktligen också den ovan berörda luckan å övergångsstatens inkomstsida

i motsvarande mån minskas.

Kommittén torde icke behöva närmare påvisa, att den omständigheten,

att utgifterna å staten för övergångshalvåret överstiga de löpande

inkomsterna för samma tid, icke innebär, att omläggningen av budgetåret

är förenad med en verklig kostnad. Sagda förhållande är allenast ett

uttryck för, att statsregleringen för närvarande är till stor del byggd

på förskott i den bemärkelsen, att inkomsterna till övervägande delen

inflyta först under budgetårets senare hälft. Intill dess inkomst- och

förmögenhetsskatten i slutet av året influtit, måste fördenskull kassaförlaget

anlitas för utgifternas bestridande. Det är därför också helt

naturligt, att det belopp, varmed å övergångsbudgeten utgifterna överskjuta

de löpande inkomsterna, får bestridas av kassafonden, i den

mån andra tillgångar ej stå till buds. Någon som helst försämring i

statsverkets ställning inträder ej genom en sådan åtgärd, tvärtom lägges

för framtiden statsregleringen på en sundare grundval. Mera allmänt

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

sett betyder upprättandet av halvårsbudgeten, att man gör ett särskilt

bokslut per den 30 juni 1923 och att det överskott av utgifter utöver

inkomster, som bestritts medelst det tillgängliga kassaförlaget, definitivt

avföres å kassafonden. Att kassafonden bör disponeras för möjliggörande

av övergången till det nya budgetårssystemet har ock förutsatts av

chefen för finansdepartementet i statsrådsprotokollet till propositionen

till 1920 års riksdag (nr 437) med förslag angående inkomstberäkningar

för 1920 års tilläggsstat och 1921 års riksstat m. m.

Det är emellertid givet, att kassafonden icke bör tagas i anspråk

för regleringen av övergången till det nya budgetårssystemet i större

utsträckning, än som är oundgängligen nödvändigt. Till en begränsning

av anspråken på fonden tjäna framför allt de av kommittén ovan

förordade åtgärderna, i syfte att vid övergången skjuta över utgifter till

den för senare halvåret 1923 avsedda budgeten. För ernående av ytterligare

reducering av det belopp, som måste tagas ur kassafonden, synes

ock kunna ifrågasättas att i övergångsbudgeten upptaga reserverade behållningar

å riksstatsanslag, vilka antingen icke äro erforderliga för de

löpande utgifterna eller synas icke komma att över huvud taget anlitas

för de med vederbörande anslag ursprungligen avsedda ändamålen. Kommittén

vill i nu nämnda avseende erinra, hurusom i envar av riksstaterna

för åren 1912—1918 tagits i anspråk reservationer å anslag för verkliga

utgifter, särskilt å anslagen till mynt- och justeringsverket samt till

allmänna läroverken.

Storleken av det belopp, som för övergångsstatens finansiering behöver

tagas ur kassafonden, är, såsom av det ovanstående framgår,

tämligen svår att på förhand bedöma. Om icke vid tiden för övergången

skatteinkomsterna inflyta med större del under senare halvåret

än enligt 1921 års riksstat är fallet, torde dock greppet ur fonden kunna

antagas stanna vid ett belopp, som med åtminstone något tiotal miljoner

kronor understiger 100 miljoner kronor. Falla åter 1923 års löpande

statsinkomster i relativt större utsträckning på senare halvåret, ökas

anspråken på fonden för övergångsbudgeteus finansiering i motsvarande

mån. Därest omkring 150 miljoner kronor reserveras för reformens genomförande,

synes man i varje händelse befinna sig på den säkra sidan.

Vad angår frågan, om kassafonden bokföringsmässigt — och om

annat är ju ej fråga — kan tåla en minskning jämväl med sistnämnda

belopp, må framhållas följande. Kassafonden utvisade vid 1919

års slut en behållning av 441.5 miljoner kronor. Härav hava för 1920

års tillägiisstat tagits i anspråk 115.7 miljoner kronor. På grund av

högst avsevärda överskott å vissa inkomsttitlar i sistberörda års riksBudgetärskommittén.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

stat lärer dock kassafonden vid årets utgång komma att utvisa minst

lika stor behållning som vid dess början. För 1921 års riksstat har

visserligen kassafonden disponerats till ett belopp av 103.9 miljoner

kronor. Då statsreglering™ för sistnämnda år får antagas komma att

utfalla utan brist, bör likväl fondens behållning vid 1921 års utgång

komma att uppgå till en summa, som så väsentligt överstiger vad som

erfordras för att fylla fondens normala uppgifter, att även ett belopp

av 150 miljoner kronor bör kunna avses för omläggningen av budgetåret.

För att de reduceringar i anslagskraven för övergångsbudgeten,

som kommittén ovan förordat, skola komma till stånd, böra vederbörande

medelsförvaltande verk åläggas att vid upprättandet av sina anslagskrav

för övergångsåret noga tillse, att inga utgifter, vilka kunna

anstå till budgeten för år 1923—1924, upptagas å riksstaten för övergångshalvåret.

Vidare böra verken förständigas att i samband med

äskanden för övergångsbudgeten förebringa fullständig utredning, i vad

mån förefintliga reservationer å äldre anslag äro erforderliga för fullgörandet

av redan vidtagna dispositioner.

Enligt det övergångsstadgande till regeringsformen, som kommittén

i och för omläggningen av budgetaret föreslog i sin underdåniga

skrivelse den 2G februari 1920 och som efter proposition i ämnet

av samma års riksdag antogs såsom vilande i grundlagsenlig ordning,

må vid omläggning av statsregleringsåret genom beslut av Konung och

riksdag därav betingade ändringar vidtagas i redan fastställd riksstat

eller staten regleras och bevillningen fastställas för annan tid än

kalenderår.

Det anförda stadgandet förutsätter icke uttryckligen, att särskilt

beslut rörande tiden och sättet för omläggningen skall av statsmakterna

fattas, utan skulle förhållandena helt enkelt kunna ordnas så, att Kungl.

Maj:t för 1922 års riksdag utan vidare framlade statsverksproposition

för tiden 1 januari—30 juni 1923 och att riksdagen uppgjorde statsregleringen

på sådan grundval. Det måste dock anses vara mest ändamålsenligt,

att 1921 års riksdag efter därom av Kungl. Maj:t framlagt förslag

för sin del beslutar, att av 1922 års lagtima riksdag statsreglering

skall fastställas för tiden 1 januari—30 juni 1923. Och då, såsom

kommittén redan framhållit, tiden bör medgiva, att proposition med

dylikt förslag förelägges nästkommande års riksdag, lär kommittén

förorda sistberörda tillvägagångssätt.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Något övergångsstadgande till riksdagsordningen i syfte att reglera

den genom riksdagens revisorer utförda granskningen vid omläggningen

av budgetåret fann kommittén vid behandlingen av frågan om grundlagsändringarna

icke vara erforderlig, men förutsatte, att en övergångsbestämmelse

till instruktionen för revisorerna i sinom tid skulle antag-as.

Efter övergången till det nya systemet komma givetvis under ett

år statsrevisorerna att, vad statsverket och riksgäldsverket angår, få

granska räkenskaper för mer än ett budgetår. Denna dubbla granskning

kan utföras enligt i huvudsak två olika alternativ. Med 1923

såsom övergångsår skulle den snabbaste övergången till den nya ordningen

vara, att sagda års statsrevisorer granskade räkenskaperna såväl

för år 1922 som för första halvåret 1923. En annan utväg är, att 1923

års statsrevisorer i vanlig ordning granska 1922 års förvaltning, varefter

1924 års revisorer skulle granska räkenskaperna dels för övergångsbudgeten

(1 januari—30 juni 1923), dels ock för det första budgetåret

enligt nya systemet (1 juli 1923—30 juni 1924). Vilkendera

av dessa båda lösningar bör väljas, torde i viss mån böra göras beroende

av, huruvida rikshuvud boken för övergångsbudgeten kan påräknas

bliva färdig i så god tid, att den kan föreläggas 1923 års statsrevisorer.

Då emellertid definitivt beslut, huru med statsrevisionen under övergångsperioden

bör förhållas, kan anstå ända till sistnämnda års riksdag,

synes det nu icke vara skäl att intaga definitiv ställning till denna

fråga. Under sådana förhållanden har kommittén icke ansett sig hava

anledning att framlägga något förslag till övergångsbestämmelse till

instruktionen för statsrevisorerna. En förebild till det stadgande, som

i sådant avseende bör antagas, är för övrigt att finna i den tilläggsbestämmelse

till instruktionen i fråga, som av riksdagen år 1885 antogs

med anledning därav, att under år 1886 riksdagens revisorer skulle för

statsverkets vidkommande granska såväl 1884 som 1885 års förvaltning.

Sedan det blivit bestämt, huru övergången i förevarande avseende

skall ske, bör tagas under övervägande, vilka förändrade bestämmelser

av Kungl. Maj:t skola meddelas angående avgivandet av för statsrevisorerna

avsedda berättelser och räkenskapssammandrag.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kommitténs hemställan.

Med hänsyn å ena sidan till de fördelar, som äro förbundna med

en omläggning av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni, och å andra

sidan därtill, att de förändringar i förvaltnings- och riksdagsarbetet, som

utgöra förutsättning för reformen, synas kunna genomföras utan större

olägenheter, får kommittén tillstyrka,

att budgetåret snarast möjligt omlägges till

tiden 1 juli—30 juni.

Beträffande förutsättningarna för reformen och sättet för dess

genomförande vill kommittén särskilt framhålla,

att den förbered ande behandling en av budgetärendena

bär göras så fullständig, att i allmänhet riksdagens budgetbeslut

kunna utan omgång bringas i verkställighet;

att tidpunkten för avgivande av riksdagspetita bör

framflyttas till den 1 oktober;

att statsverkspropositionen bör göras i möjligaste

mån fullständig;

att riksdagens budgetbehandling bör så planläggas,

att besluten rörande statsreglering en i allmänhet kunna

vara Kungl. Maj:t tillhanda, beträffande försvarsdepartementet

senast den 15 maj och i övrigt den 1 juni;

att Kungl. Maj:ts föreskrifter rörande statsregleringens

tillämpande böra utarbetas och, där så finnes

erforderligt, expedieras efterhand som riksdagens beslut

anmälas;

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

att riksstaten bör komma de förvaltande myndigheterna

tillhanda i god tid före budgetårets ingång;

att länsstaterna böra avskaffas, därest desammas

bibehållande skulle försena utgivandet av statsliggaren,

i samband varmed denna publikation bör fullständigas

i erforderlig mån; samt

att beträffande tiden och sättet för övergången till

det nya budgetår ssystemet bör iakttagas vad kommittén

ovan förordat.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Bilaga I.

Budgetbehandlingen i vissa främmande länder.

Norge.

Stortinget sammanträder till ordinarie session första söckendagen

efter den 10 januari. Finansåret löper fr. o. m. den 1 juli det kalenderår,

under vilket budgeten fastställes, t. o. m. den 30 juni nästföljande år.

Före den 1 november skola de olika fackdepartementen till finansdepartementet

lämna uppgifter angående de anslagsbelopp, som respektive

departement önskar få uppförda å budgeten för det kommande

finansåret. På grundval av dessa uppgifter samt finansdepartementets

egna beräkningar angående inkomster och utgifter upprättas inom finansdepartementet

en s. k. »raabudget», i vilken även angivas huvudanledningarna

till de föreslagna ändringarna i förhållande till den gällande

budgeten. Den preliminära budgetsammanställningen tillställes omkring

den 15 november övriga departement. »Raabudgeten» behandlas därefter

i samlade statsrådsmöten, varvid slutligen bestämmes, vilka belopp

de olika departementen få disponera. Besluten härom pläga föreligga i

mitten på december månad.

Allteftersom de olika delarna av budgetförslaget bliva färdiga, erhålles

kunglig resolution på de »hovedposter» (huvudtitlar), som skola

ingå i budgeten, eller underavdelningar därav.

I överensstämmelse med dessa resolutioner upprättas inom finansdepartementet

förslaget till den samlade statsbudgeten. Statsbudgetpropositionen

— som genomgående uppgöres med bruttosiffror, så att

vad som i Sverige benämnes särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen

behandlas såsom fristående inkomsttitlar — motsvarar den svenska statsverkspropositionen

i egentlig mening, d. v. s. de tabeller upptagande

statens inkomst- och utgiftstitlar, som innefattas i propositionen nr 1.

Specialiseringen är så till vida mindre genomförd i den norska budgetpropositionen,

att för vissa inkomst- och utgiftstitlar endast sammanlagda

summan utföres. Titlarna, vilka närmare framgå av de s. k.

resolutionerna, äro emellertid mera detaljerade än i den svenska riksBudgetår

skommittén. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

staten. Så tinnes en titel för varje högre läroverk o. s. v. De olika

resolutionerna utgöra bilagor till statsbudgetpropositionen och motsvara

alltså sbitsrådsprot okollen till den svenska statsverkspropositionen. Inkomstberäkningen

för finans- och tulldepartementets inkomsttitlar, bland

vilka huvuddelen utgöres av skatterna, framlägges dock i själva statsbudgetpropositionen.

Häri redogör finansdepartementet för resultatet

av det sistförflutna budgetåret, för storleken av statskassans behållning

samt för statens tillgångar och skulder. Vidare lämnas en översikt

över förhållandet mellan inkomsterna och utgifterna enligt budgetförslaget.

I fall av behov framlägges i statsbudgetpropositionen förslag

angående nya skatter eller böjning av redan utgående eller ock tillkännagives

däri regeringens avsikt att i särskilda propositioner framlägga

förslag i sådant avseende. Till statsbudgetpropositionen böra

åtskiiliga specifikationer och bilagor, däribland statsräkenskapen för det

sistförflutna budgetåret jämte förklaringar.

Budgeten sönderfaller i en ordinär och en extraordinär budget.

På den senare uppföras sådana utgifter, som täckas genom andra än

normalt löpande inkomster, såsom statslån, kassabehållnmgar, tillfälliga

skatter o. dyl. Utgifterna å den extraordinära budgeten avse huvudsakligen

utgifter för kapitalökning. Under krigsåren hava emellertid

även anslag för dyrtidstillägg samt andra dyrtidsutgifter förts å sagda

budget. Vid 1919 års storting kunde den extraordinära budgeten icke

framläggas samtidigt med den ordinarie utan fi-amfördes denna i olika

partier under stortingets lopp.

Statsbudgetpropositionen jämte de kungliga resolutionerna för de

olika förvaltningsgrenarna överlämnas till stortinget vid dettas öppnande,

vilket sker först sedan stortinget konstituerat sig. Under de

sessioner, som följa närmast efter nyval, utföres före konstitueringen

ett omfattande arbete med granskning av stortingsmännens och deras

suppleanters fullmakter samt prövning av besvär över valen. Dessa år

kan därför statsbudgetpropositionen komma att avlämnas först omkring

slutet av januari månad.

Budgetpropositionen fördelas i stortinget på icke mindre än 14

fasta kommittéer eller utskott. Dessa handlägga utom budgetsaker även

lagfrågor och andra ärenden, som beröra det till kommittén hörande

förvaltningsområdet. En central ställning i avseende å budgetbehandlingen

tillkommer finans- och tullkommittén, som har att handlägga

frågor rörande upprättandet av själva budgeten samt alla till denna

samt skatt-, tull-, bank- och penningväsen hörande frågor, som icke

hänvisas till andra kommittéer. Ett annat utskott, som huvudsakligen

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

har att taga befattning med budgetärenden, är lönekommittén, vilken

handlägger bl. a. lönereglerings- och pensionsfrågor. Möjlighet förefinnes

för stortinget att för utjämnande av arbetsbördan hänskjuta viss

fråga till annan kommitté än den, som enligt arbetsordningen normalt

skulle handlägga ärendet. Särskilda utskott kunna ock tillsättas.

1 finans- och tullkommittén liksom i övriga utskott fördelas ärendena

på de olika ledamöterna. Referenterna hava även att svara för

uppsättandet av betänkandena, varvid de kunna anlita biträden mot

ersättning av stortingets medel.

Stortingets presidentskap skall enligt arbetsordningen efter samråd

med utskottsordförandena snarast möjligt upprätta en arbetsplan för

sessionen. I denna upptagas samtliga vid stortinget föreliggande ärenden

med angivande av dagen för frågans remitterande till respektive

kommitté, den tid då betänkande antages komma att avgivas ävensom

referenten i frågan. Vid uppställningen av arbetsplanen går man ut

från, att de stora budgetfrågorna böra vara utskottsberedda före den

15 april. Längre fram under sessionen upprättas nya arbetsplaner, i

vilka även angivas, när de utskottsbehandlade ärendena avgjorts.

Finans- och tullkommittén avger så fort sig göra låter ett betänkande,

vilket innehåller en allmän framställning av det finansiella

läget och den föreslagna budgeten. I anledning av detta betänkande

hålles en allmän finansdebatt i stortinget.

Allteftersom de olika huvuddelarna av budgeten hinna utskottsbehandlas,

avgivas därefter utlåtandena. Liksom i Sverige avgivas utom

utlåtandena för de stora huvudposterna särutlåtanden i stor utsträckning.

Större lagfrågor bruka behandlas först efter det budgetfrågorna avgjorts.

I stortingets arbetsordning är föreskrivet, att utlåtandena skola erhålla

kortast möjliga avfattning. Utlåtandena innehålla dock stundom

ganska utförliga motiveringar. Särskilda klämmar för varje anslag

förekomma ej, utan slutar utlåtandet i en hemställan rörande uppförandet

å budgeten av de avhandlade anslagen, vilket för de stora huvudpostutlåtandena

sker i tabellform.

Då fråga är om större anslag av extraordinär art, kan stortinget

besluta, att utlåtande från respektive fackutskott skall överlämnas tdl

finans- och tullkommittén för uttalande, försåvitt angår sakens finansiella

sida. Finans- och tullkommitténs ordförande kan också, när han finner

det nödvändigt, sammankalla ordförandena i övriga kommittéer, som

behandla budgetfrågor, till gemensam överläggning. Finans- och tullkommitténs

inflytande på budgetbehandlingen inom övriga utskott lär

emellertid, enligt vad som upplysts, vara ganska ringa.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Stortinget upptager budgetfrågorna till behandling efter hand som

utlåtandena inkomma från utskotten. Beträffande stora delar av budgeten

pläga emellertid besluten icke fattas förrän efter det nya finansårets

ingång.

Finans- och tullkommittén skall föra fortlöpande förteckningar om

alla budgetbeslut samt med lämpliga mellanrum låta trycka och utdela

dessa till stortingets medlemmar. Dessa förteckningar, vilka pläga utges

två gånger i månaden, angiva för olika underrubriker till huvudposterna

tiden för stortingets beslut, utlåtandets nummer, regeringens

förslag samt i vad mån besluten innebära ökning eller minskning i sagda

förslag, såväl för inkomst- som utgiftssidan.

Sedan stortinget fattat samtliga detaljbeslut rörande budgeten,

har finans- och tullkommittén att utarbeta och förelägga stortinget eu

samlad budget, vilken därefter formellt antages av tinget. Detta har

på senare tid ej skett förrän i juli eller augusti månad. Till budgeten

hör en bilaga, som upptar specifikation av vissa budgetposter. Här

upptagas de ''speciella inkomst- och utgiftstitlarna, i de fäll då titlarna i

själva budgeten sammanförts i en gemensam summa. Därjämte finnes

en närmare specificering av titlarna, så att exempelvis för den civila

förvaltningen befattningshavarnas antal och avlöningar angivas.

Liksom i andra frågor översändas stortingets beslut rörande budgeten

till regeringen så fort de äro fattade. Härvid göres i regel allenast

en hänvisning till vederbörande kommittébetänkande med angivande av

de ändringar däri, som vidtagits av stortinget. Endast då ändringarna

äro mera genomgripande, avlåtas tryckta skrivelser, men dessa innehålla

icke någon motivering.

Verkställighetsföreskrifterna angående budgeten expedieras av

vederbörande departement efter hand som de bliva färdiga. Departementens

expeditionstid är i regel 14 dagar.

Ehuruväl, såsom av det ovanstående framgått, budgeten ingalunda

föreligger färdig till finansårets början, lära, enligt uppgift, inga svårigheter

av sådan anledning uppstå för administrationen. De expedierade

besluten träda i kraft, oberoende av att budgeten i sin helhet icke är

fastställd. Och vid de administrationsgrenar, för vilka ännu ej beslut

föreligger, får man tills vidare följa den gamla budgeten. Antages sålunda

en ny lönereglering efter den 1 juli, som är avsedd att vinna

tillämpning fr. o. m. sagda dag, utgå de gamla lönerna, till dess de nya

bestämmelserna utkomma, varvid fyllnad beredes för den gångna tiden.

Tidigare beslutade och påbörjade arbeten fortsättas, även om ej de nya

anslagen hunnit beviljas till budgetårets början. Till dess de definitiva

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

anslagen anvisats, få utgifter av nu berörda slag behandlas såsom

förskott.

Förskottsväsendet användes också i Norge för att möjliggöra, att

anslag å nästkommande finansårets budget tages i anspråk redan tidigare.

Tilläggsstatssystemet tillämpas fördenskull ej i Norge. Det förekommer

emellertid även, att en utgift, som beslutes för det löpande budgetåret,

tillfälligt anvisas å statskassans kontaDta behållning för att sedermera

definitivt regleras.

Danmark.

I Danmark sammanträder riksdagen till ordinarie session första

måndagen i oktober. Finansåret omfattar tiden 1 april—31 mars.

Senast den 15 augusti skola de olika fackministerierna ingiva sina

budgetförslag till finansministeriet, som utarbetar förslaget till finanslag.

Vid riksdagens början avlämnas finanslagförslaget till folketinget.

Själva förslaget är i huvudsak en tabellarisk sammanställning av anslagen.

Inom linjen intagas emellertid stundom närmare bestämmelser

rörande anslagens användning. Sålunda meddela i dylik form föreskrifter

om lönetursberäkning och personliga lönetillägg, om vissa tjänstemäns

inordnande i bestämda avlöningsklasser enligt gällande lönelagar

o. dyl. I särskilda bilagor till budgetförslaget framläggas motiveringarna

till anslagsäskandena, vilka dock i regel äro mycket kortfattade. Ofta

göres däremot hänvisning till icke tryckta handlingar, som tillhandahållas

vederbörande utskott.

Enligt grundlagen skall finanslagen först behandlas av folketinget,

som också har det avgörande inflytandet på upprättandet av budgeten.

Finanslagen undergår liksom andra lagar tre behandlingar.

Den första behandlingen motsvarar den svenska remissdebatten.

Redan innan första behandlingen ägt rum, har emellertid folketingets

finansutskott (finansudvalg) börjat sitt arbete.

Finansutskottet består av 15 medlemmar. Vid dess första sammanträde

fördelas finanslagsförslaget på de olika ledamöterna, vilka även få

sig tilldelade akterna till propositionen. Efter 2 — 3 veckor sammanträder

utskottet, varvid ledamöterna föredraga respektive delar av lagförslaget.

Härvid kan omedelbart beslutas att tillstyrka anslagsäskandena

eller framställa förslag om ändringar. Vidare beslutes i fall av behov

att inhämta upplysningar från vederbörande ministerium. Slutligen före
-

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

kommer att utskottet beslutar, att samråd skall äga rum mellan utskottet

och vederbörande minister.

Sedan den första behandlingen i utskottet avslutats, utses ett mindre

antal, vanligen 3 eller 4, särskilda referenter,, vilka ånyo föredraga de

uppskjutna ärendena. Härefter tryckes ett underhandsutlåtande, vari

anges de frågor, varom samråd önskas med vederbörande minister.

Detta betänkande delgives regeringens ledamöter.

Beslut om ändring i finanslagförslaget fattas först efter samråd

med ministern. Vanligen föreslår ministern själv ändring i skrivelse

till utskottet. Åven kan han helt återtaga ett äskande, som stått i

finanslagförslaget.

Sedan samrådet ägt rum, försiggår ny behandling i finansutskottet.

På grand av de beslut, som härvid fattas, avger utskottet betänkande,

som plägar utdelas i folketinget efter utgången av julferierna eller omkring

den 10 januari.

Betänkandets huvudinnehåll utgöres av ett återgivande av de talrika

skrivelser angående tillägg till och ändringar i finanslagförslaget,

som ministrarna pläga avlåta direkt till utskottet. Beträffande dylika

förslag angives i betänkandet, när utskottet tillstyrker, dock endast med

orden »forslaget tiltrasdes». Beträffande i det ursprungliga finanslagförslaget

behandlade frågor yttrar utskottet intet, utom för det fall att

utskottet avstyrker eller föreslår ändring. Utskottets motiveringar härvid

äro i regel synnerligen kortfattade, vanligen endast en mening.

Några egentliga skäl anföras sällan, utan få dessa framläggas i debatten

i folketinget.

Betänkandet kompletteras med en s. k. lista över ändringsförslagen,

vari angivas de av utskottet tillstyrkta förändringarna i de olika å finanslagförslaget

upptagna posterna liksom de på grund av förslag från

vederbörande ministrar nytillkomna anslagen eller inkomstposterna.

Omkring en vecka efter det betänkandet utdelats, behandlas det i

folketinget. Denna andra behandling av fiuanslagen, vid vilken ändringsförslag

kunna framställas, är en verklig finansdebatt. Den plägar pågå

i flera, t. o. m. 14 dagar.

Åven till tredje behandlingen plåga i stort antal till finansutskottet

inkomma nya förslag från de olika ministerierna. Något formellt betänkande

till tredje behandlingen avgives ej av utskottet, blott en s. k.

lista över ändringsförslagen. Till listan hör emellertid en bilaga, som

upptager de olika framställningarna från ministerierna. Sagda bilaga

skiljer sig från betänkandet till andra behandlingen endast däri, att i

bilagan icke angives, när utskottet tillstyrker ett förslag. Av listan

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

över ändringsförslagen framgår emellertid, om utskottet biträder eller

föreslår ändring i ministerns framställning.

Folketingets tredje behandling av finauslagen äger vanligen rum

omkring 15 20 mars, stundom något senare. Härvid ske endast rent

undantagsvis ändringar i utskottets förslag, varför också tryckningen av

finansförslaget igångsättes, så fort finansutskottet avgivit sitt slutliga

förslag.

Sedan folketinget fattat sitt beslut, påbörjar landstinget budgetbehandlingen.

Denna är ytterst summarisk. Även landstinget har ett

finansutskott, som tillsättes vid riksdagens början, men någon detaljbehandling

sker icke där, förrän det av folketinget antagna finanslagförslaget

översändes. Landstinget företar ävenledes tre läsningar, vilka

emellertid i regel måste koncentreras inom några få dagar. Sålunda

måste ofta såväl andra som tredje behandlingen äga rum samma dag.

Skulle landstinget vidtaga någon ändring i folketingets beslut,

återgår frågan till dotta senare för en enda behandling. Om folketinget

härvid ej biträder ändringen, går saken ånyo till landstinget. Därest

detta vidhåller sin första ståndpunkt, sker avgörandet i en för båda

tingen gemensam delegation, bestående av 15 ledamöter från vartdera

tiuget.

Vid sidan av finanslagförslaget framläggas i stor utsträckning lagförslag,

vilka intimt beröra budgeten. Detta gäller icke blott inkomstfrågor

utan även utgiftsärenden. Särskilt är att märka, att frågor om

löneregleringar pläga behandlas i särskilda lagförslag. Budgeten blir i

sådana fall blott en beräkning av inkomst- eller utgiftsposterna. Gränsen

mellan vad som skall behandlas i finanslagen och i särskilda lagar synes

dock vara obestämd. Sålunda avvisade finansutskottet år 1919 vissa i

finansförslaget uppförda nya tjänster med den motiveringen, att förslag

därom bort framföras i särskilda lagar. Dylika lagförslag behandlas av

utskott, vilka i regel utses för varje särskild fråga. Ett undantag utgöres

av folketingets lönentskott, som årligen tillsättes.

Finanslagen utfärdas i regel omedelbart före budgetårets början,

stundom ej förrän den 1 april. Skulle finanslagen ej bliva färdig till

sagda dag, bör en tillfällig (midlertidig) finanslag antagas, vilket dock

ej förekommit på lång tid.

Den danska budgeten är i motsats till den svenska riksstaten icke

så inrättad, att slutsummorna för inkomster och utgifter balansera mot

varandra, utan plägar inkomstsiffran väsentligt överstiga summan för

utgifterna.

Detta sammanhänger därmed, att finanslagen kan kompletteras

i

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

genom särskilda efter den första april fattade beslut i enskilda utgiftsfrågor.

Finanslagen innehåller därför alltid till slut en paragraf av det

innehållet, att därest i paragrafen särskilt angivna lagförslag (i finanslagen

för 1919—1920 exempelvis förslag till lag om kvinnors tillträde

till statstjänst, om upprättande av pressbyrå vid utrikesdepartementet,

om statsunderstöd till folkhögskolor och lantbruksskolor, om skolavgifter,

om inländskt statslån, förslag till postlag och pensionslag) antagas under

finansåret ifråga, de i fiuanslagen angivna inkomst- och utgittsbevillningar

ändras i överensstämmelse därmed samt att alla härav följande

bevillningar skola uppföras på förslaget till lag om tilläggsbevillning

för ifrågavarande finansår.

Överskottet av inkomster utöver utgifter användes emellertid även

för att täcka andra utgifter på tilläggsstat.

Tilläggsstaten har i Danmark fått vidsträckt användning. Detta

beror till ej ringa del därpå, att reservationsanslag icke förekomma å den

danska budgeten, vadan, därest utgifterna å ett i finanslagen upptaget

anslag icke hinna avföras i räkenskapen för finansåret ifråga, anslag

för ändamålet måste ånyo begäras. Riksdagens prövning av dylika å

tilläggsstat äskade s. k. gjenbevillinger lär emellertid vara ganska yl lig.

Delvis äro de å tilläggsstaten förekommande utgifterna redan gjorda,

då riksdagens beslut fattas. Detta gäller även om anslag för nya ändamål.

Men utgifterna pläga i sådana fall på förhand underställas prövning av

folketingets finansutskott, till vilket vederbörande minister under hand

vänder sig för att få ett förhandsuttalande i frågan. I brådskande fall

inhämtas dylikt yttrande även då riksdagen ej är samlad.

Förslag till »lov om tillsegsbevilling» plägar föreläggas riksdagen

först vid slutet av höstsessionen. Dess behandling kan uppskjutas till

efter det finanslagen blivit antagen och det budgetår, tilläggsanslagen

avse, gått till ända. Den eljest normala supplementsperioden för efterbetalning

å anslag av två månader har fördenskull för till äggss tätens

del stundom måst utsträckas, exempelvis år 1919 med ytterligare en

halv månad.

Oaktat finanslagen ej utkommer förrän omedelbart före eller vid

budgetårets början, anses några svårigheter ej följa härav. Framför allt

torde detta bero på, att i och med finanslagförslagets andra behandling

i folketinget budgetens faktiska utseende är i huvudsak avgjort, vadan

redan därefter åtgärderna för lagens tillämpande kunna börja förberedas.

Förvaltningsmyndigheterna anses också hava skyldighet att följa budgetbehandlingen

i riksdagen. Och då budgeten sedermera utkommer i form

av lag, blir den bragt till allmän kännedom på sådant sätt, att verk
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

ställiglietsföreslcrifter endast i ringa omfattning behöva utfärdas av vederbörande

ministerier. Den omständigheten, att avlöningsbestämmelser,

organisationen av förvaltningsorganen, grunderna för statsunderstöd av

olika slag m. m. bestämts genom särskilda la<<ar vid sidan av finanslagen,

bidrager ock till att medelsförvaltningen kan utan svårighet utföras

oaktat den sena tidpunkten för budgetens fastställande.

Schweiz.

Schweiziska folkrepresentationen, förbundsförsamlingen, sammanträder

regelbundet en kortare tid i juni och december. Under mellantiderna

äro emellertid de båda kamrarnas finansutskott samlade, så att

deras arbete kan fortgå, vilket särskilt har betydelse för budgetens uppgörande.

r

Budgetförslaget avlämnas av förbundsrådet till finansutskottet i

mitten av november och slutbehandlas i reyeln av representationen i

december. Riksstaten är således i allmänhet färdig, då det nya budgetåret

börjar den 1 januari. Men undantag förekomma; särskilt plägar

militärbudgeten kräva en utsträckt behandling. Under år 1920 har budgeten

i sin helhet icke blivit färdig förrän den 2 mars.

''Allteftersom bpsluten fattas i representationen, expedieras de av

sekretariatet till förbundsrådet, som vidare expedierar besluten till de

särskilda förvaltningarna. Dessa ha själva gjort upp förslagen och kunna

därför upplägga sina räkenskapsböcker i god tid före det nya årets början.

Ändringar i förslagen förekomma jämförelsevis sällan; men i sådana fall

få^ naturligtvis motsvarande ändringar göras beträffande räkenskaperna.

Några praktiska svårigheter anses detta icke innebära.

Om budgeten icke är färdig, tillämpas den gamla budgeten till

dess den nya blir färdig. Detta anses icke heller medföra några svårigheter.

Om budgeten endast delvis är färdig, tillämpas den i dessa dehär.

Genom särskilt beslut bemyndigas departementen till de nödiga utgifterna

i icke avslutade delar av budgeten.

I budgetförslaget uppställas anslagskraven tabellariskt. Där ett

anslag från föregående budget upptages oförändrat, säges ingenting om

detsamma. Begäres ett högre belopp, angives orsaken härtill i en anmärkning.

Endast då ett nytt anslag av större betydenhet begäres, t. ex.

då det ifrågasattes att köpa mark för mer än 100,000 francs, utarbetas

en särskild proposition.

Då det är omöjligt att få budgeten fullständig, användas tilläggsstater

regelbundet. De förekomma numera i två »serier». Den första

Budgetårskommittén. , r

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

tilläggsstaten framlägges i maj för vederbörande utskott och fastställes

av representationen i juni. Den andra framlägges i slutet av november

och fastställes i allmänhet i december. Den senare tilläggsstaten omfattar

mestadels utgifter, som under året gjorts utanför riksstaten och

för vilka auktorisering sökes i efterhand. För utbetalning av anslag

hållas räkenskaperna öppna till den 15 februari, i frågan om militärdepartementet

till slutet av februari, i praktiken till slutet av mars.

England.

I regeln framläggas x>the Estimates» för parlamentet någon tid före

den 1 april, då det nya budgetåret börjar. Dessa »Estimates» upptaga vad

regeringen äskar på de olika huvudtitlarna, i allmänhet i klumpsummor.

Någon debatt om detaljerna kan icke medhinnas före den 1 april. Parlamentet

brukar därför genom »votes of account)) bevilja dessa titlar

mestadels för 4 månader framåt. Genom denna provisoriska bevillning

sättes administrationen i stånd att fortgå obehindrat. Bevillningen innebär

emellertid endast rätt att fortsätta med sådana utgifter, som redan

äro upptagna på den gamla budgeten, och innefattar alltså icke rätt för

regeringen att företaga nya utgifter. Da emellertid anslagstitlarna äro

mycket vidsträckta, har regeringen i verkligheten en hos oss okänd

frihet att göra nya utgifter.

Under parlamentets gång reserveras ett visst antal dagar till diskussion

av anslagstitlarna. Oppositionen har då tillfälle att taga ut de

titlar, där den vill göra en nedsättning. Hela resten voteras sedan på

en gång. Regeringen kan stundom gå med på en nedsättning av ett

anslag. Men om oppositionen skulle pruta ned ett anslag, som regeringen

fasthåller vid, så måste regeringen avgå.

Med den i England tillämpade budgetbehandlingen är det oundvikligt,

att en stor del av statsutgifterna måste företagas innan de kunna

diskuteras i parlamentet. Särskild bevillning ges icke för varje särskild

post i »the Estimate», icke heller uppskjutas utgifterna på varje särskild

post, till dess de fått parlamentets godkännande.

Vad budgetens inkomstsida beträffar, brukar finansministern framlägga

förslag därom i ett stort finanstal i underhuset strax i början av

det nya finansåret. De nya skatterna voteras då provisoriskt vid samma

sammanträde och träda genast i kraft. Den mera ingående behandlingen

kommer först senare under budgetårets gång.

Det framgår härav, att den verkliga engelska budgetbehandlingen

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

i huvudsak faller inom budgetåret och icke, såsom hos oss, anses böra

vara undangjord före budgetårets ingång.

Holland.

I Holland framställes budgetförslaget av regeringen till andra

kammaren den tredje tisdagen i september, då kammaren samlas. Sedan

behandlas budgeten av denna kammare under höstens lopp och huvudtitlarna

för de särskilda ministrarna beviljas. I regeln är denna behandling

avslutad före årets slut, men för detta ändamål tages ofta även

tiden mellan jul och nyår i anspråk. Det nya budgetåret börjar den 1

januari. Men konstitutionellt-rättsligt är budgeten då aldrig färdig. Den

går nämligen från andra kammaren till den första (senaten), som har

att antaga eller förkasta densamma. Första kammarens budgetbehandling

tar i regeln flera månader i anspråk. Förvaltningen måste alltså

löpa så som om budgeten vore färdig. Men detta sker på vederbörande

ministers ansvar. Varje minister får för sin underlydande förvaltning

en »specialkredit» av finansministern, som låter utbetala medlen av skattkammaren.

Denna specialkredit ges emellertid endast för sådana utgifter,

som betraktas som oomtvistliga, alltså i huvudsak för den bestående

förvaltningen. Anslag, om vilkas beviljande någon tvekan kan

råda, få icke tagas i anspråk, och företag, nybyggnader, anställning av

ny personal o. s. v., som äro beroende av sådana anslag, få alltså anstå

till dess budgeten hunnit definitivt beviljas.

Det händer att andra kammaren förkastar ett helt departements

budget och därigenom uttalar ett misstroendevotum mot vederbörande

departementschef. Denne måste då avgå. I sådana fall beslutar kammaren

antaga en ''bkreditlagD, som ställer nödiga medel för den löpande

förvaltningen till förfogande intill den 1 juli. Under tiden har den

nyinträdande ministern att inlämna budgetförslag för sitt departement

och få det beviljat före den 1 juli. I övrigt är beviljandet av provisoriska

delar av budgeten icke vanligt i Holland.

Med nu angivna metoder kan förvaltningen under alla förhållanden

hållas i gång och det anses icke bereda någon svårighet att behandlingen

av budgeten även i andra kammaren icke avslutas förrän tätt

inpå det nya budgetårets början. Även för räkenskapsväsendet anses

detta system icke innebära någon olägenhet.

I Holland hålles budgeten för ett år öppen under hela det följande

året, så att alla utgifter, som anses hänföra sig till det gångna året,

obehindrat kunna göras under det följande

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Bilaga II.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 9 oktober 1917 erhöll statskontoret befallning att

över kassaförlagskommitténs betänkande den 20 mars 1917 och riksdagens skrivelse

den 15 juni samma år (nr 368) avgiva underdånigt utlåtande, som i vad detsamma

avsåge andra frågor än omläggning av budgetåret borde hava till Eders Kungl.

Maj:t inkommit före den 1 november 1917.

Till åtlydnad härav har statskontoret den 25 oktober 1917 avgivit underdånigt

utlåtande över berörda betänkande i vad detsamma avser andra frågor än

omläggning av budgetåret.

Därefter har statskontoret från vissa ämbetsverk och myndigheter genom

cirkulär den 8 februari 1918 infordrat utredning av frågan om budgetårets omläggning

beträffande olika förvaltningsområden och får nu överlämna de på grund härav

inkomna yttrandena jämte en häröver inom ämbetsverket utarbetad P. M. och för

egen del anföra följande.

Till statskontorets viktigaste åligganden hör att i mångahanda måtto taga

befattning med riksbudgeten, icke blott i avseende på tillämpningen av densamma,

sedan den blivit av riksdagen fastställd, utan ock såväl dessförinnan i avseende på

de beräkningar, som föregå framläggandet av budgetförslaget i statsverspropositionen,

som ock efteråt i och med avgivandet i rikshuvudboken av redogörelse för

det sätt, varpå budgeten faktiskt realiserats. Det är under sådana förhållanden

givet, att den ifrågasatta omläggningen av budgetåret måste på ett synnerligen ingripande

sätt beröra statskontorets verksamhet.

De statskontoret åliggande förberedande budgetberäkningama utföras för närvarande

i november och december varje år. De avse statsverkets inkomster för ett

kommande kalenderår, dock icke det närmast kommande utan det därpå följande.

Till grund för dessa beräkningar har statskontoret att lägga, förutom från andra

håll inhämtade upplysningar, huvudsakligen de fakta, som framgått ur riksboksluten,

av vilka det senast fullbordade avsett näst föregående kalenderår. Det ligger således

en tidrymd av två år mellan slutet av den tid, på vars förhållanden beräkningarna

grunda sig, och början av den, för vilken man vill draga några slutsatser.

Svårigheten att under sådana förhållanden utföra beräkningar med någon grad av

tillförlitlighet gör sig för varje år så starkt kännbar, att statskontoret icke kan

annat än livligt instämma med kommittén i avseende på önskvärdheten att härutinnan

söka åstadkomma någon ändring.

Statskontoret åligger även att emottaga och redovisa statsverkets inkomster

och bestrida statsutgifterna i överensstämmelse med fastställda stater, allmänna för
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

fattningar och särskilda nådiga föreskrifter. Även i detta hänseende har statskontoret

känning av olägenheter, som äro förenade med nuvarande förhållanden,

men som skulle avlägsnas genom omläggning av budgetåret. De i riksstaten uppförda

utgifterna skola nämligen bestridas med de inkomster, som i samma riksstat

upptagas, men då en-huvudpost å inkomstsidan, nämligen inkomst- och förmögenhetsskatten,

icke inflyter förrän i november och december, således i slutet av det

nuvarande budgetåret, måste för bestridande av utgifterna under tidigare delar axåret

anlitas andra tillgångar, än härför i riksstaten upptagits, och om icke under

särskilda år i kassafonden eller av andra medel föreligga stora överskott, som kunna

disponeras såsom kassaförlag, nödgas statskontoret hos Eders Kungl. Maj:t göra

framställning om bemyndigande att hos riksgäldskontoret lyfta kassaförstärkning.

Det är givetvis både för statskontoret och riksgäldskontoret önskvärt, om behovet

av kassaförstärkning under normala tidsförhållanden kunde hävas eller åtminstone

väsentligt minskas.

Efter budgetårets slut hava statskontoret och övriga ämbetsverk och myndigheter

att till kammarrätten ingiva räkenskaper till redovisning av den del axbudgeten,

vars realiserande varit åt var och en av dem anförtrodd. Så snart de

första av dessa räkenskaper avlämnats till kammarrätten och sedermera i den mån

de inkomma, har statskontorets riksbokslutsbyrå att såsom lån rekvirera dem från

kammarrätten och ur budgetteknisk synpunkt underkasta dem formell granskning

samt efter verkställda omslut sammanföra dem i rikshuvudboken. Riksgäldskontorets

räkenskaper, som icke ingå till kammarrätten, lånar riksbokslutsbyrån direkt från

riksgäldskontoret, och av andra räkenskaper, för vilka en mycket sen inlämningstid

är föreskriven, söker riksbokslutsbyrån få taga del, innan de komma till kammarrätten.

Erfarenheten från de sista åren har visat, att med de många felaktigheter,

som i regel äro att rätta i sammanhang med riksliuvudbokens uppgörande, arbetet

därmed icke hinner fullbordas förrän nio månader efter budgetårets slut, d. v. s.

omedelbart före den 1 oktober, då boken skall överlämnas till statsrevisorerna för

granskning.

Här möter man den första och, efter statskontorets uppfattning, största av

de svårigheter, som vid den ifrågasatta omläggningen äro att övervinna. Tv vid

denna reform gäller det, såsom av kommittén och även här ovan framhållits, att

förkorta den tidrymd av två år, som för närvarande skiljer ett budgetår, vars finansförhållanden

förslagsvis beräknas i statsverkpropositionen, från det sista av de

räkenskapsår, vilkas statistiska data läggas till grund för beräkningen. Härvid kan

endast ifrågakomma att inskränka mellantiden till eit år. Men om nio månader av

detta år måste användas för uppgörande av räkenskaper, inklusive rikshuvudboken,

för senast förflutna budgetår, återstå endast tre månader till förberedelser för det

kommande budgetåret, vilket tydligen är alldeles otillräckligt. Den till räkenskapernas

uppgörande efter budgetårets slut anslagna tiden måste således väsentligt

inskränkas. Enda möjligheten härför är, att så stor del som möjligt av bokslutsarbetet

göres undan under själva budgetåret och detta icke blott beträffande primärräkenskaperna

utan även i fråga om granskningen av desamma och vidtagande

av rättelser samt uppgörande av rikshuvudboken. En räkenskapsreform i sådant

syfte håller också på att genomföras under ledning av statsbokföringskommittén.

Huruxdda och, i sådant fall, när man kan hoppas att på denna väg vinna tillräckligt

mycket tid, därom torde nyss nämnda kommitté bäst kunna lämna besked.

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statskontoret vill i detta hänseende endast, i överensstämmelse med vad av länsstyrelserna

i Kopparbergs och Gävleborgs län ifrågasatts, men i motsats mot fullmäktige

i riksgäldskontoret, såsom sin åsikt uttala, att omläggning av budgetåret

icke bör ifrågakomma, förrän en bokföringsreform med nyss antytt syfte blivit fullt

genomförd och till sina verkningar prövad. Erfarenheten har nämligen givit vid

handen, att dylika reformer, även aldrig så väl genomtänkta, under första tiden av

sin tillämpning giva anledning till misstag och felaktigheter, som sedermera icke

återkomma, men som, om flera reformer skola samtidigt genomföras, kunna sätta

hela fördelen av reformarbetet på spel.

Här ovan har framhållits, att under ett budgetår bokslutet för det närmast

föregående bör avslutas så tidigt, att dess resultat kunna läggas till grund för de

förberedande beräkningarna för riksstaten för det närmast efterföljande budgetåret.

Ur denna synpunkt vore det, med bibehållande av nu gällande bestämmelser angående

sättet och tidpunkten för beräkningen av inkomsterna i en blivande riksstat,

endast erforderligt, att rikshuvudboken förelåge färdig varje år till den 15 november.

Men för den granskning, som skall verkställas av statsrevisorerna, bör hela

bokslutsarbetet vara färdigt före dessas sammanträde, vilket för närvarande äger

rum under oktober och november månader. Möjligen skulle det kunna ifrågasättas

— såsom även skett i en P. M. av riksgäldskommissarien, som bilagts fullmäktiges

i riksgäldskontoret yttrande, och till vars uttalanden dessa fullmäktige anslutit sig

— om icke statsrevisorernas sammanträde skulle kunna något framskjutas. Såvitt

efter av statskontoret kända förhållanden kan bedömas, borde intet länder finnas

mot att förlägga nämnda sammanträde t. ex. till tiden 21 oktober—20 december,

ifall de tjugo dagar, som sålunda skulle vinnas, befunnes nödvändiga för den stora

reformens genomförande.

Att på detta sätt söka vinna tid genom framflyttande av den tidpunkt, då

bokslutet bör föreligga färdigt, torde vid en närmare undersökning av villkoren för

möjligheten av den ifrågasatta omläggningen av budgetåret visa sig så mycket

önskligare, som det säkerligen blir omöjligt att för tids vinnande låta budgetåret

börja tidigare än den 1 juli, som av kassaförlagskommittén antytts såsom i detta

hänseende lämplig tidpunkt. Dels har nämligen, på grund därav att riksstaten hittills

icke fastställts av riksdagen förrän någon av de sista dagarna, varunder riksdagen

varit samlad, och alltså först därefter kunnat till trycket befordras, denna

publikation under de senaste åren icke förelegat färdig till utdelning förrän i juli

månad. Dels torde, även om ändring i detta förhållande kan åvägabringas, det

bliva svårt att före den 1 juli medhinna alla de arbeten för riksstatens detaljering,

som efter dess fastställelse av riksdagen böra utföras av regeringen och ämbetsverken.

I en av professor G. Cassel till kommittén avgiven promemoria anföres,

att en stor del av detta arbete skulle kunna undangöras före riksstatens fastställelse,

då nämligen riksdagen merendels avläte skrivelser om de olika huvudtitlarna redan

under riksdagens gång.

Emellertid förhåller sig saken så, att riksdagens skrivelser angående huvudtitlarna,

de s. k. regleringsskrivelserna, icke expedieras och icke kunna expedieras

förr än under de sista dagarna riksdagen är samlad, detta beroende på att, åtminstone

hittills, alla på de olika huvudtitlarna inverkande beslut i många fall icke äro

fattade förr än mot slutet av riksdagen. Visserligen plägar riksdagen, då sådant

är av särskilda orsaker påkallat, under riksdagens lopp till Eders Kungl. Maj:t av
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

låta skärskåda skrivelser angående sina beslut rörande vissa anslagsäskanden, vilka

eljest ej skulle anmälts förr än i vederbörande regleringsskrivelser, men de frågor,

som på detta sätt behandlas, utgöra i allt fall endast ett försvinnande fåtal i jämförelse

med dem, beträffande vilka riksdagens beslut först genom regleringsskrivelserna

bringas till Eders Kungl. Maj:ts kännedom. Man kan emellertid tänka sig,

att ovanberörda undantagsförfarande utvecklas till regel, d. v. s. att riksdagen

omedelbart efter varje budgeten berörande beslut anmäler detsamma för Eders Kungl.

Maj:t och att således regeringsskrivelserna — om de överhuvudtaget skola bibehållas

— endast i realiteten bliva ett register över förut anmälda beslut. Huruvida

härigenom skulle vinnas tillräckligt mycket tid, för att utarbetandet i departementen

av regleringsbrev för de särskilda huvudtitlarna och andra tillämpningsföreskrifter

för det nya linansåret skulle hinna utföras i god tid före den 1 juli, kan statskontoret

icke avgöra. Otvivelaktigt synes emellertid vara att det för departementena

skulle bliva förenat med betydligt mera arbete att avfatta regleringsbreven till

statskontoret på grundvalen av en synnerligen stor mängd olika riksdagsskrivelser

än att som nu vid detta arbetes utförande endast behöva, åtminstone i huvudsak

hänföra sig till en skrivelse — regleringsskrivelsen. Jämväl för statskontoret skulle

avskaffandet av sistberörda skrivelser givetvis komma att medföra ett rätt avsevärt

större besvär och ökad omgång vid behandlingen av budgetfrågor.

Enligt marinförvaltningens uppgift åtgår för närvarande, efter det att regleringsbrevet

för femte huvudtiteln kommit nämnda ämbetsverk till banda, ungefär

sex månader för uppgörande inom förvaltningen av förslag till specialstater och

samma staters prövning och fastställelse av Eders Kungl. Maj:t. Och arméförvaltningen

anför, att samtliga de Eders Kungl. Maj:ts föreskrifter, som betingas av

riksstatens fastställande, böra vara för arméförvaltningen tillgängliga åtminstone två

månader före budgetårets början och att, om denna början förlägges till den 1 juli,

förvaltningsmyndigheterna icke skulle kunna börja tillämpa specialstaterna och de

för riksstatens tillämpning utfärdade särskilda föreskrifterna förrän tre å fyra

månader efter det nya budgetårets början. Arméförvaltningen framhåller dessutom

liera omständigheter, däribland de till sommaren koncentrerade militärövningarna,

som särskilt för den militära förvaltningen försvåra förläggningen av budgetårets

början till samma tid.

Vad den civila statsförvaltningen beträffar, hava under de sista åren före

kriget huvudtitlarnas regleringsbrev kommit statskontoret till banda under juni, juli,

augusti och för tionde huvudtiteln t. o. m. september månad. Sedermera, ända fram

i januari månad nästföljande år, har statskontoret fått mottaga nådiga brev med

speciella föreskrifter för tillämpning av riksstaten och komplettering av regleringsbreven.

På grundvalen av dessa nådiga brev och andra bestämmelser av vederbörande

myndigheter, t. ex. av läroverksöverstyrelsen i fråga om läroverkslärarnas

uppflyttning i högre lönegrad, uppgör statskontoret de s. k. länsstaterna, vilka innefatta

föreskrifter angående de anslagstitlar, å vilka olika slag av utgifter må av

länsstyrelserna avföras. Dessa stater utsändas ärligen så tidigt, att de före februai

månads utgång komma länsstyrelserna till hända. Under tiden, innan länsstyrelserna

mottagit länsstaterna för året, få länsstaterna för det förflutna året provisoriskt

tillämpas, utom då i viktigare fall det befunnits nödvändigt att i förväg genom

cirkulärskrivelser underrätta länsstyrelserna om någon eller några av de bestämmelser,

som komma att intagas i länsstaterna.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

I en liggare över statsverkets specialutgiftsstater sammanfattar statskontoret

årligen samtliga av Eders Kungl. Maj:t givna föreskrifter beträffande riksstatens

ordinarie anslag. Denna liggare jämte ett bihang, innefattande staterna för de

affärsdrivande verkens driftkostnader, plägar utgivas från trycket i början av mars

månad.

Om nu budgetåret skall kunna omläggas till att omfatta tiden 1 juli—30

juni, blir ett första villkor härför, att regleringsbreven och andra nådiga brev med

föreskrifter för det nya budgetåret kunna föreligga före den 1 juli. För att sedermera,

vad statskontoret vidkommer, arbetet med länsstaterna och liggaren över

statsverkets specialutgiftsstater skall kunna fullbordas inom en tid av ungefär två

månader, måste hittills använda arbetsmetoder helt och hållet omläggas, så att så

stor del som möjligt av detta arbete kan göras undan med ledning av riksdagens

beslut i särskilda punkter och andra upplysningar, som statskontoret kan på förhand

inhämta. Härigenom riskeras givetvis, att mycket arbete måste göras om och

att i de hos statskontoret kvarliggande, såväl administrativt som historiskt synnerligen

värdefulla, koncepten till länsstaterna en mängd på överskådligheten menligt inverkande

överstrykningar och ändringar måste göras. Med nuvarande arbetskrafter

blir en sådan omläggning icke möjlig. Men på grund av den enorma tillväxt av

arbetsmaterialet, som redan föreligger, är statskontoret i allt fall nödsakat att i höst

ingå till Eders Kungl. Maj:t med begäran om förstärkning av de på detta område

sysselsatta arbetskrafterna. Dessa utgöras för närvarande av en revisor, en amanuens

och ett kvinnligt biträde. Härtill behövas ytterligare en amanuens och ett

kvinnligt biträde. Möjligt är, att, om denna förstärkning beviljas, och om arbetet

inom departementen kan ordnas så, att nådiga föreskrifter angående riksstatens

specialisering till statskontoret expedieras under riksdagens lopp, allteftersom skrivelser

från riksdagen anlända till Eders Knngl. Maj:ts kansli men i varje fall före

det nya budgetårets början, det icke skall behöva möta oöverkomliga svårigheter

för statskontoret att fullgöra de ökade fordringar, som i avseende på länsstater och

liggare kunna ställas på ämbetsverket vid en omläggning av budgetåret till tiden

1 juli—30 juni, och således kunna expediera länsstater och statsliggare före den 1

september.

Om de likartade, i det föregående omnämnda, svårigheterna för de militära

förvaltningarna skola kunna lösas, synas försök därtill böra göras efter ungefär

samma riktlinjer, som här ovan antytts för statskontorets vidkommande. Men statskontoret

kan icke fälla något omdöme om utsikten, att sådana försök skola lyckas,

vilket torde få bliva föremål för utredning av särskilt tillkallade sakkunniga.

En grundförutsättning för möjligheten, att Eders Kungl. Maj:ts kansli och

ämbetsverken skola i tid medhinna alla de åtgärder, som på dem ankomma i och

för reformens genomförande, är givetvis, att alla riksdagens beslut i avseende på

statsregleringen för det nya året fattas i god tid. Det är tänkbart, att en eller

annan åtgärd kan vidtagas i detta hänseende och att därvid såsom mönster kunna

tjäna förhållandena i de länder, där finansåret tager sin början tämligen omedelbart

efter det folkrepresentationen avslutat budgetbehandlingen. Även detta torde böra

genom sakkunniga utredas.

Vid en sådan utredning torde jämväl böra tagas i övervägande införandet

av grundlagsbestämmelser för det fall, att riksdagen icke hunnit avsluta sin be
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

handling av riksstaten före det nya budgetårets ingång. Statskontoret anser nämligen,

i likhet med professor Cassel, att 109 § regeringsformen enligt sin nuvarande

lydelse icke är för detta fall tillräcklig.

Av de erinringar, som framställts av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

i länen, är den viktigaste den som avser taxering och uppbörd av inkomst- och

förmögenhetsskatt och bevillning av fäst egendom samt av inkomst. Enligt 30 §

i nådiga förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfärandet

vid taxering böra taxeringsnämnderna hava avslutat sina arbeten, i länen senast

den 15 maj och i Stockholm senast den 15 juni. Senast fem dagar efter det taxeringsnämndens

förrättningar avslutats skall nämndens ordförande till Eders Kungl.

Maj:ts befallningshavande insända de deklarationer samt andra skriftliga uppgifter

och upplysningar, som avlämnats till ledning vid taxeringen; och sedan på landet

häradsskrivaren och i stad vederbörande tjänsteman från taxeringsnämndens ordförande

mottagit taxeringslängd och däri infört vederbörligen uträknade avgifter,

skola taxeringslängder jämte tillhörande handlingar före den 20 juni insändas till

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande (36 §). Till samma myndighet skola även,

i länen senast den 15 juli och i Stockholm den 31 augusti, ingivas besvär över

taxeringsnämndernas beslut, (39 §). För granskning av förenämnda handlingar må,

om och i den mån Eders Kung!. Maj:ts befallningshavande prövar sådant nödigt,

landskamreraren erhålla ledighet från övriga med tjänsten förenade göromål under

tiden till dess prövningsnämndens sammanträde avslutats (44 §), vilket bör ske i

varje län senast den 10 augusti (40 §).

Länsstyrelserna i de flesta länen, bland dem Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande

i Stockholms län, framhålla nu i sina infordrade yttranden, att enligt förberörda

stadganden är avsett, att landskontorets förberedande granskning av taxeringshandlingarna

skall utföras under tiden från och med den 20 juni intill prövningsnämndens

sammanträde. »Under samma tid», heter det i fortsättningen av

befallningshavandens i Stockholms län yttrande, »skall jämväl beredning av till

prövningsnämnden inkommande besvärsskrifter verkställas. Med dessa arbeten äro

sysselsatta, icke blott landskamreraren, utan därjämte så många av landskontorets

befattningshavare, som med hänsyn till övriga göromål kunna därtill avdelas. Oavsett

att den för det förberedande prövningsnämndsarbetet anslagna tiden är den

sämsta tänkbara, då den infaller under den varmaste delen av sommaren, är uppenbarligen

tiden i sig självt ytterligt knappt tilltagen. Oberoende av frågan om budgetårets

omläggning, vore därför önskligt att få detta arbete förlagt till höstmånaderna

och tiden förlängd så mycket som möjligt. Men om budgetåret omlägges

och därigenom räkenskapsavslutning och därmed sammanhängande, för närvarande

till december och januari månader förlagt arbete måste utföras under del av den

tid, som förut tämligen odelad kunnat anslås åt taxeringshandlingarnas granskning,

synes sådan framflyttning ofrånkomlig, enär eljest landskamrerarens möjlighet att

erhålla biträde av erfaren, kvalificerad arbetskraft avsevärt förminskas och fara

härigenom, åtminstone vad de större länen angår, uppstår, att granskningsarbetets

effektivitet avsevärt förminskas.

Tidigare var föreskrivet, att prövningsnämnderna inom såväl länen som StockBudgeiärskommittéti.

IT

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

holms stad skulle sammanträda under senare hälften av september månad. Ändring

härutinnan skedde genom bevillningsförordningen av den 13 september 1907, som

för länen framflyttade tiden för nämndens arbete i enlighet med vad ovan angivits,

medan för Stockholms stad tiden för avslutandet fastställdes till senast den 31

oktober. Anledningen till framflyttandet, vad länen angår, torde varit statsmakternas

behov att få in uppbörden före löpande budgetårets utgång. Vid en omläggning

av budgetåret på sätt. som ifrågasatts, skulle detta önskemål i allt fall

kunna tillgodoses, även om prövningsnämndernas arbete framflyttades till höstmånaderna

samt debitering och uppbörd som hittills sker på grund av prövningsnämndernas

beslut.

Emellertid torde icke vara erforderligt att framflytta uppbörden, även om tiden

för prövningsnämndernas avslutande inom länen framflyttas till exempelvis samma tid,

som gäller för Stockholms stad, enär för länen lika väl som för Stockholms stad synes

kunna utan olägenhet bestämmas, att till grund för debitering och uppbörd skall

läggas taxeringsnämndernas beslut. Genom sådan omläggning skulle utan tvivel på

landskontoret falla ökat arbete med dels restitution och dels efterdebitering på grund

av prövningsnämndernas ändringar i taxeringarna, men är besväret därmed oväsentligt

i förhållande till den lättnad, som i annat avseende skulle beredas landskontoren,

vartill ytterligare kommer, att debiteringsarbetet i fögderier och städer, om

det sker på grund av taxeringsnämndernas beslut, kan verkställas, utan den tornering

och därmed kostnadsökning för debiteringsförrättarna, som nu är oundviklig.»

Vad sålunda anförts av Eders Kung!. Maj:ts befallningshavande i Stockholms

län synes innefatta lösningen av de svårigheter, som genom en omläggning av

budgetåret skulle uppstå för taxerings- och uppbördsarbetet. Här bör också framhållas,

att enligt flera länsstyrelser även andra fördelar skulle vinnas genom eu

framflyttning av prövningsnämndens arbeten. Vid den utredning genom sakkunniga,

som statskontoret här ovan ifrågasatt, torde även dessa frågor böra tagas i övervägande.

Vid utredningen torde jämväl beaktas den från några länsstyrelser framkastade

frågan om ett framskjutande även av taxeringsnämndernas arbeten. Utan

att föregripa resultatet av utredningen vill dock statskontoret på förhand hava påpekat,

att reformen Ange anses i viss mån misslyckad, om den skulle innefatta en

så långt gående framskjutning av alla i samband med kronouppbörden stående förrättningar,

som från vissa håll, t. ex. från länsstyrelsen i Hallands län, ifrågasättes.

Enligt statskontorets mening böra icke taxerings- och prövningsnämndernas arbeten

framflyttas längre än att uppbörden kan ske i november och december likasom nu:

och icke heller bör någon ändring göras i nu gällande inkomstskattelags föreskrift,

att skattskyldighet och deklaration för inkomst skola avse den inkomst, som åtnjutits

under det näst föregående kalenderåret, utom i det fall att den skattskyldiges

räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår.

Eu särställning i fråga om budgetår intaga statens affärsdrivande verk, vilka

mera än övriga ämbetsverk påverkas av det privata affärslivet, för vilket räkenskapsåret

i regel sammanfaller med kalenderåret. Järnvägsstyrelsen framhåller

också såsom en följd av en eventuell omläggning av dess eget räkenskapsår önskvärdheten

ur statistisk synpunkt av att även de enskilda järnvägarnas räkenskapsår

opaginerad Kontrollera mot PDF

omlägges på liknande sätt. Vattenfallsstyrelsen önskar bibehålla kalenderåret såsom

räkenskapsår, även om budgetåret omlägges. I detta sammanhang bör också framhållas,

att telegrafstyrelsen hör till det fåtal myndigheter, som bestämt avstyrka

reformen, detta dock av hänsyn till sin materialredovisning och sina byggnadsarbeten.

Med anledning härav vill statskontoret påpeka, att visserligen varje affärsverk

bör hava samma räkenskapsår som budgetår, eftersom räkenskaperna hava till

huvuduppgift att redovisa budgetens realiserande, men att det icke är nödvändigt,

att affärsverkens budgetår sammanfaller med statsverkets och deras räkenskapsår

med rikshuvudbokens. Det låter nämligen väl tänka sig, att riksdagen fortfarande

såsom hittills fastställer budget för affärsverken för nästföljande kalenderår, som

således blir deras budgetår, men att såväl de från statens affärsverksamhet påräknade

inkomsterna som de till affärsfonderna beviljade anslagen för kapitalökning

uppföras i riksstaten för ett riksbudgetår, som börjar redan den 1 juli. Vad anslagen

beträffar, skulle detta endast innebära, att dessa avsåges att utgå under den

för de bägge olika slagen av budgetår gemensamma delen, d. v. s. under tiden

januari—juni, vilket ur ingen synpunkt kunde medföra någon olägenhet, Analogt

är förhållandet med de inkomster, som tillföras statsregleringen från statens aflärsdrivande

verksamhet. Om överskottet från ett affärsverk, såsom för närvarande är

fallet med postverkets vinst, icke kan levereras till statsverket förrän tre ä fyra

månader efter utgången av samma verks budgetår, borde det upptagas i riksstaten

för det riksbudgetår, under vilket det inflyter till statsverket, något som nu icke

inträffar men som tydligen i och för sig är en fördel och står i full överensstämmelse

med syftet av den av kassaförlagskommittén ifrågasatta reformen. Om åter

ett affärsverk, såsom under normala förhållanden varit fallet med statens järnvägar,

inlevererar sitt överskott förskottsvis under löpande affärsår med approximativt beräknade

proportionella delar, har tydligen olikheten mellan affärsåret och riksbudgetåret

icke mycket att betyda, men medför dock den fördelen, att det överskott,

som vid bokslutet kan visa sig hava uppkommit utöver vad förut approximativt

beräknats och till statsverket levererats, kommer statsregleringen till godo under

samma riksbudgetår, i vars riksstat det upptagits.

Om det beflnnes lämpligt att för statens affärsverk, vilkas överskott redovisas

till statsregleringen, bestämma annat budget- och räkenskapsår än för statsverket,

torde skäl kunna anföras för att på samma sätt förfara med postsparbanken

och riksförsäkringsanstalten.

Valet av räkenskapsår för ett ämbetsverk eller en myndighet synes böra vara

bestämmande för alla slags av ämbetsverket eller myndigheten förvaltade medel

ävensom för ikraftträdandet av löneregleringar och väl även för tillträdandet av

ålderstillägg. Om således riksstaten omlägges att avse tiden 1 juli—30 juni. böra

t. ex. länsstyrelserna redovisa icke blott statsmedel utan även landstings-m. fl. medel

för räkenskapsår omfattande samma tidsperiod. Och om affärsverken få behålla

kalenderåret som räkenskapsår, böra löneregleringar för dessa verk liksom nu träda

i kraft den 1 januari.

Med avseende på övergången till ett budgetår, som börjar den 1 juli, är statskontoret

av samma tanke som professorn Cassel och alla statsmyndigheter, som

yttrat sig om denna fråga, att nämligen den riksdag, som beslutar reformen, bör

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

antaga budget för endast ett halvår, det halvår, som börjar den 1 januari närmast

efter beslutets fattande. Vilka inkomster och utgifter böra beräknas för detta halvår,

bör bliva föremål för en särskild undersökning. För närvarande vill statskontoret

inskränka sig till att påpeka, att beloppen för detta halvår ingalunda bliva

hälften av beloppen för helt år, utan att t. ex. de båda inkomsttitlarna inkomstoch

förmögenhetsskatt och överskott från postverket torde få helt och hållet uteslutas

ur övergångs-halvårets budget, den förra titeln därför att den bör höra till

efterföljande budgetår, den senare titeln emedan ifrågavarande överskottsmedel redan

tagits i anspråk i riksstaten för föregående år. Härigenom uppkommer en viss

svårighet att få statsregleringen för nämnda halvår att gå ihop, men detta kan

endast bliva en svårighet på papperet, icke någon svårighet i avseende på anskaffning

av medel, då ju nu ifrågavarande reform icke avser någon ändring vare sig av

de belopp, med vilka inkomster skulle inflyta och utgifter gäldas, eller av tidpunkterna

härför.

På grund av vad statskontoret nu anfört får statskontoret i underdånighet

hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t, efter inhämtande av yttrande från statsbokföringskommittén,

uppdraga åt särskilt tillkallade sakkunniga att verkställa utredning
dels

angående möjligheten och bästa sättet att för framtiden häva de med

reformen förenade svårigheter med särskilt beaktande av möjligheten att omlägga

arbetet inom riksdagen och Eders Kungl. Maj:ts kansli samt hos den militära förvaltningen

och i avseende på uppbördsväsendet,

dels angående önskvärdheten och möjligheten att, under genomförande av reformen

i övrigt, bibehålla kalenderåret såsom budgetår för en del verk,

dels slutligen angående den budget för ett halvt år, som vid övergången till

det nya systemet bör beslutas.

Remissakten återställes härjämte.

Stockholm den 14 januari 1919.

Underdånigst:

PER SÖDERMARK. ,

K. BECKMAN, G. THORSTENSON. C. FR. NISSEN.

föredragande.

Nils Lindquist.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.