Sök i Ratio Lex

i9i4 Ars tullkommissions betänkånden. ii

430 sidor, varav 324 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 324 av 430 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1921:5, band 1, i9i4 Ars tullkommissions betänkånden. ii

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

i9i4 Ars tullkommissions betänkånden. ii.

FÖRSLAG

TILL

OMORGANISATION AV GENERALTULLSTYRELSEN

SAMT TULLVERKETS LOKALFÖRVALTNING

1. BETÄNKANDE.

STOCKHOLM

K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI

1918.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Skrivelse till herr statsrådet och chefen för kung! finansdepartementet

....................

Förslag till omorganisation av generaltullstyrelsen samt tullverkets

lokalförvaltning.....................

Inledning................

Äldre omregleringar av tullverkets stater,, s. 3. Kommissionens

uppdrag, s. 3. Sättet för uppdragets fullgörande, s. 7. Arbetsmaterial,

s. 8. Ledande grundsatser vid omorganisationsarbetet,

s. 8. Utförandet i detalj, s. 9. Författningsändringar, s. 10.

Generaltullstyrelsen.............

I. Generaltullstyrelsens sammansättning och olika avdelningar

Nuvarande förhållanden, s. 12. Generaltulldirektörens anställningsvillkor,

s. 13. Fråga om ställföreträdare för generaltulldirektören,

s. 14. Fråga om ett nytt byråchefsämbete, s. 14. Den

biträdande föredraganden å revisionsbyrån, s. 15. Förslag rörande

benämningen på en av byråerna, s. 15. Fråga om en tullfullmäktiginstitution,

s. 15.

II. Kameralbyrån...........

A. Därstädes förekommande göromål.............

Allmän översikt av kameralärendena, s. 23. Uppbördsmedlens behandling,

s. 24. Redovisningsväsendet, s. 25. Postportoförteckningarna,

s. 27. Redovisning av tullverkets fastigheter och inventarier,

s. 28. Kontroll över tullförvaltningarnas utgifter, s. 28.

Vissa nyanskaffningsfrågor, s. 32. Anordnande av telefon, s. 32.

Tillämpning av städernas''tullhusbyggnadsskyldighet, s. 32. Förskott

till tullförvaltningarna, s. 32. Tullförvaltningamas rekvisitioner

av förbrukningsartiklar, s. 33. Avförande av uttjänta inventarier

hos tullförvaltningarna, s. 34. Generaltullstyrelsens egna

ekonomiska angelägenheter, s. 34. Verkställigheten av generaltullstyrelsens

upphandlingsbeslut, s. 34. Inventeringsväsende, s. 34.

Speciella inventeringsbestämmelser för Stockholm m. d. orter, s. 35.

Handläggning av inventeringsinstrument, s. 35. Ersättningskrav

mot tullverket, s. 35. Behandling av vissa till generaltullstyrelsen

inflytande medel, s. 36. Alderstilläggsfrågor, s. 36. Överflyttning

av pensioner, s. 37. Frågor beträffande beklädnadsförmåner, s. 37.

Utbetalning av anmärkningsprovision, s. 37. Utbetalning av vissa

reseförskott, s. 38. Förfarandet med visst å auktion utbjudet gods,

s. 38. Avförande av belopp ur räkenskaperna, s. 38. Utbetalning

av restitutionsbelopp till ombud utan fullmakt, s. 39.

B. Den för göromalens bestridande erforderliga personal.....

Isuvarande personal, s. 39. Förslag i fråga om andragradstjänster,

s. 39. Förslag i fråga om förstagradstjänster, s. 40. Fråga om

amanuensinstitutionens avskaffande, s. 40.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IV

III. Revisionsbyrån ...................

A. Därstädes förekommande göromål..............

Allmän översikt av revisionsärendena, s. 43. Restitution av tull (och

sockerskatt), s. 43. Befrielse från tullavgift, s. 51. Restitution

av skeppsumgälder, s. 52. Restitution av andra avgifter, s. 52.

Fullständig tullfrihet, s. 52. Temporär tullfrihet, s. 53. Tulllindring,

s. 55. Förändring av angivningsinlagor, s. 56. Vissa

dispensfrågor beträffande nederlagsgods, s. 58. Granskningsarbetets

art, s. 59. Granskningsarbetets omfattning, s. 60. Anmärkningsförfarandet,

s. 61. Icke tvistiga anmärkningar, s. 61. Statistiska

avdelningens arbetsuppgifter, s. 61.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal......

Nuvarande personal, s. 62. Förslag i fråga om andragradstjänster,

s. 62. Förslag i fråga om förstagradstjänster, s. 63. Förslag i

fråga om övrig personal, s, 64.

IV. Taxebyrån ..........................

A. Därstädes förekommande göromål..............

Allmän översikt av taxeärendena, s. 64. Deeentraliseringsspörsmålet,

s. 66. Upplysningar rörande tulltaxans tillämpning, s. 67. Fråga

om nedbringande av kostnaderna i upplysningsärenden, s. 68. Upplysningsärendenas

beredning, s. 70. Laboratoriefrågan, s. 70. Publikationsverksamhet,

s. 76. Byråassistenternas tjänsteresor, s. 78.

Byråassistenternas beordrande, s. 81. Provsamlingar, s. 81. Övriga

åtgärder för enhetlighet i tullbehandlingen, s. 82. Initiativ

till ändringar i tulltaxan av formell art, s. 82.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.....

Nuvarande personal, s. 82. Förslag i fråga om andragradstjänster,

s. 83. Förslag i fråga om övrig personal, s. 84.

V. Administrativa avdelningen..................

A. Därstädes förekommande göromål..............

Tjänstetillsättningar, s. 85. Tjänstledighet och förordnanden, s. 85.

Vakansförordnanden, s. 87. Skeppsmätares tjänstledighet, s. 87.

Skeppsmätning utomlands, s. 87. Antagning av e. o. tjänstemän

och aspiranter, s. 87. Inkallningsbemyndiganden, s. 87. Befrielse

från tjänstgöringsskyldighet, s. 88. Frågor om disciplinär bestraffning,

s. 88. Namnförändringar,

ningar, s. 90. Tullbehandling

för kondemnerade fartyg m. m.,

indragning av tullexpeditioner, s

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.....

Nuvarande personal, s. 92. Förslag i fråga om andragradstjänster,

s. 92. Förslag i fråga om förstagradstjänster, s. 92. Förslag i

fråga om övrig personal, s. 92. — Fråga om anställandet av en

kommissionär hos generaltullstyrelsen, s. 93. — Tillgodoseendet av

generaltullstyrelsens behov av vaktbetjäning, s. 94.

VI. Allmänna grunder för generaltullstyrelsens verksamhet ....

Förfarandet med inkommande post, s. 97. Kollegial handläggning av

vissa ärenden, s. 99. Bestämmelser rörande quorum, s. 99. Koncept

färdigt vid föredragningen, s. 100. Tjänsteresors företagande,

s. 101. Skrivsätt, s. 101. Sätt för besluts delgivning, s. 101.

Provisoriska meddelanden, s. 103. Underskrift av expeditioner,- s. 103. Direkt skriftväxling, s. 104. Firmaanmälan, s. 105.

Sid.

43

43

62

64

64

84

84

88. Lossningar, s. 88. Lastntom

tullplats, a. 91. Mätbrev

s. 91. Frågor om inrättande eller

91.

92

97

opaginerad Kontrollera mot PDF

V

Sid.

VII. Kompetensfordrlngar....................

Kompetensfordringar för byråcheferna, s. 105. Kompetensfordringar

för tjänstemännen, s. 107.

VIII. Diverse frågor.......................

Anmälan om vissa ämbetsresor, s. 108. Byråchefs ledighet oeb vikarie

tsförhållaildena därunder, s. 108. Övrig personals ledighet

och vikariatsförhållandcna därunder, s. 109.

105

108

Distriktcheferna

. . no

Fråga om inrättandet av distriktsförvaltnin

förvaltningarnas organisation, s. 117.

s. 120.

gar, s. 110. IlistriktsDistriktchefskonfcrcnser,

Lokalförvaltningen.........................

/ kap. Översikt av lokalförvaltningens nuvarande organisation......

Olika slag av tullförvaltningar, s. 121. Tullförvaltningarna i Stockholm,

Göteborg och Malmö, s. 121. Tullkamrar, s. 123. Tullkammardistrikt,

s. 123. Tullinspektioner, tullstationer och tullexpeditioner,

s. 123.

II kap. Tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö

I. Chefskapets ordnande .

Chefskapets ordnande,

124.

II. Tulldlrektörsexpeditionen...................

A. Därstädes förekommande göromål..............

Kansligöromål, s. 130. Kassagöromål, s. 131. 1) Utbetalning av

avlöning m. m., s. 131. 2) Ärenden angående bärgade varor, s.

132. 3) Ärenden angående sjöfynd, s. 133. 4). Kontiskations
ärenden,

s. 136. 5) Förandet av diverse inkomsters journal, s.

140.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.....

Förslag i fråga om förste kontrollörer, s. 143.

III. Uppdelningen på avdelningar...............

Tullförvaltningsavdelningar, s. 144. — Filialavdelningar, s. 145. —

Anmärkning rörande betänkandets disposition i det följande, s. 147.

124

124

130

130

143

144

IV. Tullbevaknlngsinspektionen .................

A- Därstädes förekommande göromål ........• . . . .

Tullbevakningsinspektionen, s. 147. Allmänna grunder för bevakningen,

s. 148. Fråga om borttagande av nu förekommande kontrollering

till märken och nummer av tullfritt partigods, s. 148.

Fråga om förbud mot omedelbar transitförsändning av gods avuppenbart

tullfri beskaffenhet, s. 153. Fråga om friare prövning

av behovet av bevakning, s. 154. Förslag om eftergift av bevakning

i anloppshamnar av fartyg, som inrikes orter emellan medföra

nederlags- och transit- samt restitutionsgods in. m., s. 156. Fråga

om eftergift av bevakning i vissa fall av fartyg, som till utlandet

medföra dråbacksgods m. m., s. 156. Fråga om förändrat sätt

för prickning, s. 163. Fråga om anordnande av avstängda bevakningsområden,

s. 165. Begränsning av personalbehovet för bevakningstjänsten,

s. 171. Fråga rörande inklareringssättet för fartyg,

opaginerad Kontrollera mot PDF

VI

Sid.

som lossar i flora hamnar, s. 172. Fråga om viss ändring i S H

mom 1 tallstadgan, s. 172. Fråga om viss ändring i 6 19 mom.

2 tallstadgan, sid. 174. Fråga om frihet från förseglingstvån»

för fartyg som lossar i flora hamnar, s. 174. Fråga om sättet

for förseglings verkställande. s. 175. Fråga om behörigheten att

anvisa lossningsplats, s. 176. Fråga om viss ändring i 6 56

mom. 1 tullstadgan, s. 178. Fråga om ändrade bestämmelser

rörande årspass, s. 1/8. Fråga om ändrade bestämmelser rörande

inrikes förpassningar, s. 182. Fråga om utsträckning av den allmänna

tjänstgöringstiden, s. 182. Allmän översikt av tullbevaknmgsinspektionens

journalsföring, s. 183. Fråga om överflyttning

till tuUbevakningsinspektionen av debiteringen av skeppsumgäld»

s. loo. Befattning med skeppsmätningsväsendet, s. 189.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.....189

Nuvarande personal, s. 189. Förslag om en förste kontrollör vid

värjo inspektion, s. 189.

V.

Packhusinspektionen

A. Därstädes förekommande göromål.......

Översikt av tullbehandlingsförfarandet, s. 190. Tullbehandlingsförrattare,

s. 190. Specialexpeditioner, s. 192. S. k. utevägningar

s U2. Ordningen vid tullbehandling, s. 194. Skyldigheten att

tillse, att gods införes i packhus, s. 196. Godsets uppsökande

mom packhuset, s. 198. Fråga om utsträckning av skyldigheten

attT1.d„tUl beh-ndhng f5rete faktura> 8- 199- Fråga om utsträckt

ratt till provvagmng, s. 200. Packhusjournalen och tullbehandlingsattesterna,

s. 202. Övrig journalsföring i packhuset, s. 217.

roriarandet vid tullbehandling av paketpost, s. 217.

190

190

B.

Den för göromålens bestridande erforderliga personal.....223

Nuvarande personal, s. 223. Förslag i fråga om chefskapets ordnande,

s. 22o. iörslag i fråga om överkontrollörer, s. 224. Förslag

1 fråga om förste kontrollörer, s. 226. Behovet av vaktmästare

i packhusen, s. 226.

VI. Kammarkontoret

A.

Därstädes förekommande göromål........

a. Redogörelse för nuvarande förhållanden

Allmän översikt över nuvarande förhållanden, s. 227. Tullkammarens

befattning med trafiken från utrikes ort, s. 227. Upp.

hördskontorets nuvarande arbetssätt, s. 233. Neder] agskontorets

nuvarande arbetssätt, s. 233. Tullkammarens i Malmö

handläggning av nederlagsärenden, s. 238.

b. Framställda reformyrkanden

Svar på frågecirkuläret, s. 239. Förslag av statsrevisorerna

s. 242.

c. Kommissionens förslag

Kommissionens förslag, s. 244.

227

227

227

239

244

B.

Den för göromålens bestridande erforderliga personal .... 250

Förslag i fråga om chefskapets

Nuvarande personal, s. 250.

ordnande, s. 250. Förslag i fråga om överkontrollörer, s.

251. Förslag i fråga om förste kontrollörer, s. 251.

opaginerad Kontrollera mot PDF

VII

/// kap. Tullkamrarna...............

I. Organisation, göromål och personal

Inledning, s. 1151.

a. Bo vak ningsgö r om ål e n och den för desammas bestri
dande

erforderliga personal

Allmänna grunder, s. 252. Olika typer i organisatoriskt hänseende,

s. 252.

b. 1 ari ffe vingsgöromål en och den för desammas bestri.

dande erforderliga personal.......

Allmänna grunder, s. 257. Förfarandet vid tullbehandling av

paketpost till orter med tullkammare, s. 257. Förfarandet

vid tullbehandling av paketpost till orter utan tullkammare,

s. 262. Olika typer i organisatoriskt hänseende, s. 263.

c. De kamerala göromålen och den för desammas bestri
dande

erforderliga personal

Allmänna grunder, s. 265. Uppbördsmansinstitutionen, s. 265.

Olika typer i organisatoriskt hänseende, s. 267.

Sid.

251

251

252

257

265

II. Tullkammardistrikt

Fråga om tullkammardistriktens bestämmande till ytdelar av

riket, s. 267. Fråga om förändringar i bestående distriktsindelning,

s. 271.

III. Frågor om inrättande av nya tullkamrar eller indragning av

förut befintliga............

Allmänna synpunkter, s. 275. Frågor om inrättande av nya

tullkamrar, s. 277. Frågor om indragning av förut befintliga

tullkamrar, s. 277. ''

IV kap. Tullinspektioner, tullstationer och tullexpeditioner........287

I. Organisation, göromål och personal....... 287

Ställning i allmänhet samt tullbehandlingsrätt, s. 287. Nuvarande

göromål i övrigt, s. 289. Särskilda åligganden för inloppsstationer,

s. 289. Tillfälliga tullstationer, s. 291. Svar

på frågecirkuläret, s. 292. Yttrande, s. 293.

II. Frågor om inrättande av nya tullstationer samt om indragning

eller förflyttning av förut befintliga............ 297

Återblick på förslaget till kustbevakningens omorganisation, s.

297. Verkställd utredning, s. 298. Inkomna framställningar,

s. 298. Yttrande, s. 300.

V kap.

Tullfiskalerna...............

Nuvarande förhållanden, s. 309. Svar på frågecirkuläret,

Yttrande, s. 311.

. . 309

311.

VI kap. Personalen vid lokalförvaltningen........

I. Personalens indelning, antagning och utbildning

a. Översikt av nuvarande förhållanden

Indelning av personalen, s. 313. Tjänstemän av högre och lägre

grad, s. 313. Ordinarie och e. o. tjänstemän, s. 313. De

särskilda befattningarna, s. 314. Kompotonsföreskriftcr för

313

313

313

opaginerad Kontrollera mot PDF

VIII

Sid.

e. o. tjänstemän, s. 314. De e. o. tjänstemännens tjänstgöringsförhållanden,

s. 315. Fortsatt utbildning av tjänstemännen,

s. 316. Användning av arbetskraft utom tullverket, s.

317.

b. Framställda reformyrkanden............318

»Extraordinariefrågan», s. 318. Kompetensfordringar för tjänstemän

av högre grad, s. 319. Kompetensfordringar för tjänstemän

av lägre grad, s. 320. Rekryteringen av tjänstemännen

av lägre grad, s. 320. Fortsatt utbildning av tjänstemän av

högre grad, s. 321. Fortsatt utbildning av tjänstemän av

lägre grad, s. 321.

e. Kommissionens förslag ...........321

Allmänna synpunkter rörande arbetsförhållandena inom tullverket,

s. 321. Olika slag av personal, s. 323. Ordinarie personal,

s. 323. Tillfälliga biträden, s. 325. Aspiranter och e. o.

tjänstemän, s. 325. Allmänna antagningsvillkor, s. 327. Antagning

och utbildning av aspiranter av grupp I, s. 327.

Befordran till e. o. tjänstemän av grupp 1, s. 330. Antagning

och utbildning av aspiranter av grupp II, s. 330. Befordran

till e. o. tjänstemän av grupp II, s. 331. Övergångsbestämmelser,

s. 331. Fortsatt utbildning av tjänstemän av

grupp I, s. 332. Fortsatt utbildning av tjänstemän av grupp

II s. 337. Allmänna bestämmelser rörande utbildningskurserna,

s. 337. Resestipendier, s. 338. Tullbibliotek, s. 338.

Sammanfattning, s. 338-

II. Personalens användning...................

Frågan om överkvalificerad arbetskraft, s. 339. Frågor om en

mellangrad, om kvinnlig arbetskraft, om förste vaktmästarbefattningar

samt om springpojkar, s. 341. Användningen av

tjänstemän av grupp I och grupp II, s. 347. Allmän grundsats

rörande tjänstemännens användning, s. 358- Specialiseringsfrågan,

s. 358.

III. Diverse frågor vidkommande personalen...........

Skyldighet att underkastas förflyttning, s. 360. Tystnadsplikt,

s. 360. Befordringsgrunder, s. 361. Rätt att söka transport,

s. 361. Fåröga om tremannaförslag vid vissa tjänstetillsättningar,

s. 362. Beivrandet av tjänstefel, s. 364. Rätt till

biträde vid- förhör, s. 364. Varningsstraffet, s. 364. Bötesstraffet,

s. 365. Ersättningsskyldigheten för skadat eller förkommet

gods, s. 365. Ansvaret för oriktig tullbehandling,

s. 365. Ansvaret för beviljad nederlagskredit, s. 366.

VII kap. Lokalförvaltningens lokaler (jämte inventarierj.........

Skyldigheten att hålla tallokaler, s. 369. Krav på tullokalernas

beskaffenhet, s. 370. Sättet för byggnadsfrågornas handläggning,

s. 375. De nuvarande tullokalerna, s. 377. Omfattningen

av städernas skyldighet att tillhandahålla inventarier,

s. 378. Båtmateriellens anskaffning och underhåll, s. 380.

Formulär 1

381

Formulär 2

383

opaginerad Kontrollera mot PDF

IX

Sid.

Reservationer............................387

Reservation av herr ordföranden samt herrar Edgren, Röing och Sachs 389

Reservation av herr Bengtsson..................390

Reservation av herrar B er g enst jer na, Röing och SchÖtt.......410

Reservation av herr Hamrin..................410

Reservation av herr Rissén...................413

Reservation av herr Sachs....................416

Reservation av herr Schött....................416

Förklaringar till bifogad plansch över kassakontrollapparat .... 421

Plansch över kassakontrollapparat.

Tabell, innefattande en jämförelse mellan vissa tullförvaltningars

huvudsakliga göromål under ar 1913, uttryckta i poäng.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till herr statsrådet och chefen för knngl. finansdepartementet.

1914 års tullkommission har härmed äran överlämna

sitt andra betänkande, innefattande förslag till omorganisation

av generaltullstyrelsen samt tullverkets lokalförvaltning.

Efter det kommissionens första betänkande den 17

oktober 1917 avgavs hava i kommissionens sammansättning

inträtt de förändringar, att dels den 26 oktober 1917

herr Nilson på därom gjord framställning entledigats från

ledamotskapet samt till ledamot i hans ställe utsetts undertecknad

Rökig, dels den 7 juni 1918 herr A\ illborg avlidit

och dels den 1 juli 19 i 8 till nya ledamöter utsetts

undertecknade Edgren, Hamrin och Rissén.

Vid utarbetandet av förevarande betänkande har kommissionen

haft under övervägande innehållet i följande från

Knngl. Maj:t överlämnade handlingar, nämligen:

angående en av Sveriges allmänna handelsförening

gjord framställning i fråga om, bland annat, anställande

hos generaltullstyrelsen av en kommissionär samt vidtagande

av åtgärder för skyndsammare avgörande av tullrestitutionsärenden;
angående

en av Stockholms handelskammare gjord

framställning i fråga om åtgärder för nedbringande av de

trafiken åliggande bevakningskostnader m. m.;

opaginerad Kontrollera mot PDF

XII

angående besvär av firman Thomée & C:o i Malmö

över en bötespåföring;

angående en av handelskammaren i Gävle gjord framställning

om överflyttning från generaltullstyrelsen till de

lokala tullmyndigheterna av ärenden rörande tullindring enhgt

§ 9 mom. 1 tulltaxeförordningen;

angående en av riksdagens justitieombudsman gjord

framställning om åtgärder för vidmakthållande av tullbehandlingsattesternas

egenskap av offentliga handlingar;

angående en av Ölands cementaktiebolag gjord framställning

om inrättande i Degerhamn av en fast, av statsverket

bekostad tullstation; samt

angående en av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

gjord framställning i fråga om upprättande av

tremannaförslag vid vissa tjänstetillsättningar.

Sedan handlingarna angående eu av Munktells mekaniska

verkstads aktiebolag m. fl. gjord framställning om

viss lättnad i bevakningstvånget för restitutionsgods överlämnats

till kommissionen för att tagas i övervägande vid

fullgörandet av det kommissionen meddelade uppdrag, har

emellertid med hänsyn till detta ärendes brådskande beskaffenhet

kommissionen funnit sig böra göra detsamma

till föremål för särskilt utlåtande till Kungl. Maj:t, vilket

avgavs den 12 juni 1918.

Stockholm den 2 november 1918.

F. W. H. PEGELOW.

Magnus Bengtsson.

Anders Edgren.

Hj. Rissén.

Josef Sachs.

Gustaf Bergenstjerna.

Felix Hamrin.

Erik Röing.

Helmer Schött.

J- F. H. Hilding.

opaginerad Kontrollera mot PDF

FÖRSLAG TILL OMORGANISATION

AV

GENERALTULLSTYRELSEN

SAMT

TULLVERKETS LOKALFÖRVALTNING.

3131 18

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inledning.

Tullverkets stater hava undergått fullständigare omregleringar

vid riksdagarna 1904 och 1910 efter förslag av

1900 års tullstatskommitté resp. 1908 års tullstatskommission.

I intetdera fallet hava några organisatoriska förändringar

av mera genomgripande slag varit avsedda; utan de nämnda

beredningarnas uppgift har egentligen varit att åstadkomma

revision av avlöningsförhållandena.

Kommissionens uppdrag har från början varit av helt

annan art, såsom närmare framgår av chefens för finansdepartementet

nedan intagna anförande till statsrådsprotokollet

för den 24 juli 1914, då departementschefen utverkade

Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillsätta kommissionen:

»Jag anhåller att få påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

å frågan om tullverkets omorganisation.

I skrivelse den 24 februari 1912 rörande framställningar angående

tullverket hade riksdagen, under framhållande av lämpligheten därav,

att vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning

tjänstemän i lägre grad användes i större utsträckning än för närvarande

vore fallet, bland annat, uttalat önskvärdheten av att denna

fråga bleve gjord till föremål för en särskild undersökning.

Sedan generaltullstyrelsen yttrat sig i ärendet, erhöll den 13

december 1912 chefen för finansdepartementet bemyndigande att tillkalla

särskilda sakkunniga för att verkställa undersökning, huruvida

och i vad mån vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning

tjänstemän i lägre grad skulle kunna användas i större

utsträckning än nu vore fallet.

Dylika sakkunniga blevo tillkallade den 31 i nyssnämnda månad.

Sedan emellertid de sakkunniga en kortare tid varit i arbete och därunder

inhämtat upplysningar från de lokala tullmyndigheterna rörande

sådana organisatoriska förhållanden inom tullverket, som ägde sammanhang

med den fråga, de sakkunniga fått sig förelagd, kommo de till

den uppfattningen, att för att denna fråga skulle bliva på ett rationellt

sätt löst krävdes, att den finge ingå som ett led i en mera

genomgående omorganisation av tullverket.

Äldre omregi

er ingår

av tullverkets

stater.

Kommissio
nens
uppdrag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

INLEDNING.

I skrivelse den 5 augusti 1913 till chefen för finansdepartementet,

vilken skrivelse finnes intagen i det vid statsverkspropositionen den

14 januari 1914 fogade protokollet över finansärenden rörande utgifterna

under sjunde huvudtiteln, utvecklade de sakkunniga skälen

för sin uppfattning. Sedermera har en av de sakkunniga i en till

finansdepartementet avlämnad promemoria av den 1 november 1913

ytterligare belyst behovet av en omfattande utredning av frågan om

tullverkets omorganiserande.

Med anledning av de sakkunnigas nyssnämnda skrivelse anmodade

chefen för finansdepartementet dem att tills vidare uppskjuta det påbörjade

utredningsarbetet, intill dess definitivt beslut fattats i anledning

av de utav de sakkunniga framhållna synpunkterna.

I sitt yttrande till förenämnda statsrådsprotokoll har min företrädare

i ämbetet efter åberopande av de sakkunnigas uttalande pekat

på åtskilliga organisatoriska frågor inom tullverket, som krävde sin

lösning, samt därvid, bland annat, erinrat, att 1913 års riksdag anhållit

om undersökning, dels huruvida det förefunnes behov av ett så

stort antal tulltjänstemän och betjänte vid gränsen mot Norge som

det nuvarande, dels ock huruvida och i vad mån den yttre kustbevakningen

skulle kunna reduceras; och gör han därefter följande uttalande

:

''Utan att vidare orda om de olika förhållanden inom tullverket, som

tarva reformering, vill jag blott erinra därom, att trots den starka utveckling,

som inom handel, industri och sjöfart under senare år ägt rum,

och som i hög grad påverkat förhållandena inom tullverket såväl direkt

som ock indirekt genom att föranleda en alltmer komplicerad lagstiftning,

vars tillämpning åligger tullverket, har — jag bortser här från

revisioner av avlöningsstaterna och vissa mera enstaka reformåtgärder

— icke företagits någon allsidig omorganisation av verket med samtidigt

tagen hänsyn till arbetets omfång och fördelning, arbetsmetoder

samt personalens antal och utbildning. En dylik omorganisation

synes mig emellertid oundgängligen vara av nöden; och jag ärnar,

så fort förhållandena medgiva, söka utverka Kungl. Maj:ts medgivande

för igångsättande av den omfattande undersökning och utredning,

varpå en ny organisation av tullverket skall kunna byggas.’

Detta uttalande angående behovet av en snar omorganisation av

tullverket har icke mött någon gensaga inom riksdagen, utan fastmer

har statsutskottet vid behandlingen av tullverkets utgiftsstater avvisat

väckta förslag om partiella förändringar inom verket under hänvisning

till den tillämnade fullständigare omorganisationen.

För egen del anser jag tiden nu vara inne att företaga en allsidig

undersökning angående de förändringar i tullverkets organisation,

som kunna böra vidtagas, för att verket må motsvara de stora krav,

som statsmakterna och näringslivet måste ställa på detsamma.

Jag torde ej böra nu angiva några riktlinjer för en reformering

av tullverket; att avgiva förslag i detta hänseende lärer bliva en av

utredningens främsta uppgifter. Det torde dock böra framhållas, att

undersökningen bör sträcka sig till tullförvaltningens alla delar och

sålunda omfatta hela tullverkets nuvarande organisation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INLINDNING.

För att en dylik undersökning skall bliva fullt effektiv och därur

kunna framgå eu både ur statens synpunkt och med hänsyn till den

trafikerande allmänheten tillfredsställande organisation av tullverket,

torde utredningen böra verkställas av för ändamålet särskilt tillkallade

personer, bland vilka böra finnas representanter för en ingående känne

dom om tullförvaltningens skilda grenar ävensom för de krav, som

från näringslivets sida ställas på tullverket.

En självfallen följd av den mera omfattande utredningens anordnande

bör vara, att den förenämnda specialutredningen definitivt

upphör.»

Genom senare beslut av den 1 juli 1918 har emellertid

Kungl. Maj:t till kommissionens behandling överlämnat

jämväl frågan om en lönereglering för tullverkets personal.

Chefens för linansdepartementet anförande till statsrådsprotokollet

vid detta tillfälle var av följande lydelse:

»Den av Kungl. Maj:t den 17 december 1915 tillsatta kommission

med uppdrag att utarbeta gemensamma avlöningsbestämmelser för

kommunikationsverken med flera verk erhöll den 13 augusti 1917 i

uppdrag att inkomma med utlåtande och förslag dels angående lönereglering

för befattningshavare vid vissa angivna verk, dels ock rörande

tillfällig löneförbättring för, bland andra, befattningshavare i tullverket,

med bibehållande åtminstone i huvudsak av det vid sistnämnda

verk nu tillämpade sportelsystemet, varvid emellertid behörig hänsyn

skulle tagas till den återverkan, ett förverkligande av kommissionens

förslag kunde tänkas utöva på avlöningsförhållandena i de centrala

verken och jämförliga ämbetsverk jämte dem underställd personal.

Till fullgörande av berörda uppdrag avgav kommissionen den 20

mars 1918 betänkande i ämnet.

På grund av den förut omförmälda, av Kungl. Maj:t vid uppdragets

meddelande givna anvisningen hade den av kommissionen föreslagna

löneförbättringen, vad tullverket beträffar, i huvudsak inskränkts

till åstadkommande av tillfälliga lönetillägg vid sidan av de ordinarie

avlöningsförmånerna. Anledningen härtill vore, såsom kommissionen

framhållit, tvåfaldig. Dels befunne sig nämligen detta verk för närvarande

under omorganisation, vilken förbereddes av en särskild för

ändamålet arbetande kommission, 1914 års tullkommission. Såsom

resultat härav torde vara att förvänta en genomgripande omläggning

av ett flertal tjänstekategorier inom verket, indragning av befattningar

samt eventuellt inrättande av nya sådana, ävensom möjligen andra

organisatoriska förändringar. Att under dylika förhållanden nu företaga

genomgående omläggningar av den fasta avlöningsskalan vid

detta verk hade kommissionen redan av dessa skäl icke ansett lämpligt.

Härtill komme, att 1915 års kommission vid nu ifrågavarande

provisoriska reglering haft att utgå från ett bibehållande tills vidare,

åtminstone i huvudsak, av det vid verket tillämpade sportelsystemet.

Då eu verklig lönereglering vid tullverket icke torde kunna äga rum

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

INLEDNING.

utan att frågan om sportlernas bibehållande till art och omfång samtidigt

i hela dess vidd upptoges till prövning och detta icke kunde

ske under förhanden varande förhållanden, utgjorde detta för kommissionen

ett ytterligare motiv, för att man i fråga om detta verk

hölle sig till det mindre vittgående systemet med tillfälliga löneförbättringar.

I anslutning till vad kommissionen i sitt betänkande hemställt

-— med undantag för vad kommissionen föreslagit i fråga om löneförbättring

åt vissa hos generaltullstyrelsen anställda befattningshavare —

framlade Kungl. Maj:t genom proposition nr 407 förslag till innevarande

års riksdag dels angående vissa ändrade bestämmelser om

ortstillägg till tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kustoch

gränsbevakning, dels ock angående tillfälliga lönetillägg under

vissa i propositionen närmare angivna villkor till ordinarie befattningshavare

inom sagda kårer.

Sedan riksdagen numera i huvudsak bifallit vad Kungl. Maj:t

i förenämnda proposition föreslagit, synes mig frågan om en varaktig

lönereglering för tullverkets personal böra upptagas till övervägande.

Jag torde därvid få erinra om att, beträffande statens järnvägar, telegrafverket,

statens vattenfallsverk ävensom postverket, Kungl. Maj:t

uppdragit åt en särskild den 28 juni tillsatt kommitté att verkställa

utredning rörande löne- och organisationsförhållanden vid sagda verk.

I anledning av det nära sammanhanget mellan löne- och organisationsförhållandena

vid tullverket torde jämväl beträffande sistnämnda

verk vara lämpligast, att den i löneregleringsfrågorna erforderliga

utredningen sammanknytes med utredning om verkets organisationsförhållanden.

Vid sådant förhållande torde tullverkets lönefråga

lämpligen böra för utredning överlämnas till de enligt Kungl.

Maj:ts den 24 juli 1914 medgivna bemyndigande av dåvarande chefen

för finansdepartementet tillkallade sakkunniga med uppdrag att avgiva

förslag till omorganisation av tullverket, vilka sakkunniga konstituerat

sig såsom ''1914 års tullkommission’.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet för sagda den 24 juli

1914 borde den åt 1914 års tullkommission överlämnade undersökningen

sträcka sig till tullförvaltningens alla delar och sålunda omfatta

hela tullverkets nuvarande organisation. I avseende å kommissionens

av mig förordade utredning jämväl av lönefrågan torde icke

någon annan begränsning böra göras i vad angår omfattningen av

kommissionens uppdrag än att — av skäl, som äro antydda i mitt

yttrande till statsrådsprotokollet för den 29 april 1918 vid avlåtande

av propositionen nr 407 — till behandling ej för det närvarande torde

böra upptagas frågan om ny lönereglering för tjänstinnehavare inom

generaltull styrelsen.

Det bör givetvis vara kommissionen angeläget att bedriva utredningsarbetet

med all den skyndsamhet, omständigheterna medgiva.

Det torde emellertid böra ankomma på kommissionens egen prövning,

i vilken ordning i förhållande till de ännu ej avslutade arbetena på

organisationsfrågornas område nu ifrågavarande lönespörsmål böra

upptagas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

NI.KDNINO.

7

Såväl för ett rationellt ordnande av arbetsförhållandena inom

tullverket som för åstadkommande av en effektiv lönereglering för

verkets personal är det av vikt, om systemet med extra inkomster

kunde helt avskaffas eller åtminstone till väsentlig del inskränkas.

De extra inkomster, som jag åsyftar, kunna sägas vara av tre skilda

slag, nämligen: 1) ersättning, som enligt särskilda bestämmelser skall

av trafikerande utgöras för vissa av tulltjänsteman verkställda tjänsteförrättningar,

och som utgå enligt den s. k. sportel taxan; 2) inkomst,

som utöver avlöningsreglementets och sporteltaxans föreskrifter i tullverkets

tjänst tillfalla vederbörande; samt 3) ersättning för bestyr,

som utföras i omedelbart sammanhang med tulltjänsten. Det under

2) upptagna slaget av extra inkomst utgöres huvudsakligen av lösen

enligt förordningen om expeditionslösen, beslagsandelar samt anmärknings-,

aktorats- och auktionsprovision. Bland de under 3) upptagna

extra inkomsterna märkes företrädesvis ersättning för debitering, uppbörd

och redovisning av vissa städers hamnavgifter.

Beträffande samtliga här nämnda eller därmed likartade extra

inkomster torde kommissionen verkställa undersökning, i vilken utsträckning

de må kunna avlösas i samband med den nya löneregleringen

för tullverkets personal.

En betydande svårighet vid genomförandet av en varaktig lönereglering

är givetvis, att den allmänna prisnivån alltjämt är utsatt

för hastiga prisförändringar.

Såsom grundval för löneregleringen kan icke tagas det nuvarande

prisläget, utan torde som tidpunkt för levnadskostnadernas beräkning

böra väljas den närmast före kriget liggande tiden. Liksom beträffande

andra befattningshavare lärer nödig hänsyn till de därefter inträffade

prisstegringarna få tagas i form av krigstidstillägg och krigstidshjälp.

För att kommissionen skall vara fullt skickad att ej blott slutföra

sitt förutvarande uppdrag utan även kunna skyndsamt verkställa

■den nu av mig förordade utredningen, torde det vara erforderligt, att

kommissionen ej blott kompletteras genom tillkallande av nya sakkunniga

i stället för numera ur kommissionen avgångna ledamöter

utan även utökas genom tillkallande av ytterligare en sakkunnig, så

att kommissionen komme att bestå av nio ledamöter.

På grund av det nu anförda hemställer jag,

dels att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt 1914 års tullkommission

att enligt ovan angivna grunder verkställa utredning och avgiva förslag

rörande ny lönereglering för tullverkets personal,

dels att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga mig att få tillkalla ytterligare

en sakkunnig för att deltaga i de förenämnda enligt Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 24 juli 1914 tillkallade sakkunnigas arbeten.»

Kommissionen, som den 17 oktober 1917 framlagt

förslag till omorganisation av tullverkets kust- och gränsbevakning

och nu avger förslag till omorganisation av

generaltullstyrelsen samt tullverkets lokalförvaltning, har

därmed i huvudsak fullgjort sitt uppdrag, såvitt angår

Sättet för

uppdragets

fullgörande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

INLEDNING.

Arbets
material.

Ledande

grundsatser

vid omorganisationsarbetet.

organisationsfrågorna. Emellertid hava vissa hithörande

spörsmål av mera Inslående natur — såsom exempelvis

packhuskarlsfrågan och civilanställningsfrågan — utbrutits,

och kommer kommissionen att beträffande desamma avge

ett särskilt betänkande. Slutligen avses lönefrågorna likaledes

skola bliva föremål för behandling i ett särskilt

betänkande.

Såsom underlag för kommissionens arbete föreligger

åtskilligt material i form av svar på ett frågecirkulär, som

kommissionen under hösten 1914 utsände till sammanslutningar

å näringslivets olika områden ävensom till tulltjänstemännens

bägge fackorganisationer: Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening,

vilken omfattar tjänstemän av högre

grad, och Sveriges tullmanna förening, omfattande tjänstemän

av lägre grad. Dessa svar finnas avtryckta bland bilagorna

till betänkandet, varjämte kommissionen även i texten vid

behandlingen av resp. ämnen återkommer till svarsskrivelsernas

huvudsakliga innehåll.

Målet för omorganisåtionen av generaltullstyrelsen och

lokaltullförvaltningen liksom överhuvud för varje reformarbete

av med det förevarande jämförligt slag bör givetvis

vara att åstadkomma ett förvaltningsmaskineri, som fungerar

säkert, snabbt och billigt.

För uppnående härav finner kommissionen sig böra

förorda bland annat genomförandet av en vittgående decentralisation.

Såsom det nu är, måste i eu mängd ärenden

av ytterst ringa betydelse allmänheten hänvända sig till

generaltullstyrelsen för att erhålla besked. Att en sådan

omgång skall verka i hög grad tyngande för trafiken,,

ligger i öppen dag. Fn följd av den nuvarande ordningen

blir även den, att styrelsens ledamöter se sin tid upptagen

av en mängd detalj- och rutinarbete, som är ägnat att

skymma blicken för större och viktigare arbetsuppgifter.

Häri är för övrigt att söka väsentliga anledningen till den

sedan länge överklagade och i de från näringslivets representationer

ingångna svaren på kommissionens frågecirkulär

med synnerligt eftertryck framhållna långsamheten i ärendenas

handläggning inom styrelsen, eu långsamhet som

är av desto allvarligare art, som den i regel drabbar härför

så känsliga näringsgrenar som handeln, industrien och

sjöfarten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Decentralisationen bör närmast innebära, att lokalmyndigheterna

erhålla ökad rörelsefrihet och sålunda tilläggas

beslutanderätt i eu del av de ärenden, som för närvarande

måste dragas under generaltullstyrelsens prövning. 1 vissa

fall torde emellertid steget vara för långt att överflytta

ärenden från centralmyndigheten ända till lokalmyndigheterna.

Kn mellaninstans synes därföre böra tillskapas i

form av distriktchefer. Åt dessa bör uppdragas, förutom

att självständigt handlägga vissa ärenden, jämväl att utöva

närmaste kontrollen över det sätt, varpå lokalmyndigheterna

behandla ej mindre de ärenden, som bliva från generaltullstyrelsen

till dem överflyttade, än även de ärenden, som

redan enligt nu gällande bestämmelser äro lagda i deras

händer. — Anmärkas må redan här, att tull förvaltningarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö tänkas ställda utanför

distriktsindelningen, i det att de av kommissionen föreslagna

tulldirektörerna därstädes utöva distriktchef eljest tillkommande

myndighet.

Ledande grundsatser vid reformarbetet böra vidare

vara, att fullt moderna arbetsmetoder allmänt införas, samt

att personalens rekrytering och utbildning bringas i överensstämmelse

med tidens krav.

Det omorganisationsförslag, som härmed framlägges,

har icke av kommissionen utförts i alla detaljer. Särskilt

har vid angivandet av det antal tjänstemän, som erfordras,

samt dessas olika befattningar kommissionen ansett sig

icke lämpligen böra gå längre än inom styrelsen till ett

fixerande av tjänstemännens av andra lönegraden antal jämte

ett uppräknande av de tjänstemannakategorier, som i övrigt

böra finnas, samt inom lokalförvaltningen till ett fixerande

av antalet tjänstemän i högre grad än kontrollör. Kommissionens

skäi för sin sålunda intagna ståndpunkt äro följande.

Införandet av de modernare arbetsmetoder, som kommissionen

förordar, måste leda till en relativ minskning av

personalen; men förrän någon tids praktisk erfarenhet

vunnits, lärer det ej vara möjligt att bedöma, huru långt

man i nämnda hänseende kan gå, och vilket antal tjänstemän

i de lägre befattningarna, som bör anses såsom normalt.

Vidare erfordras för en effektiv prövning av personalbehovet

vid varje särskild tullförvaltning ett ingående studium av

JJtförandet

i detalj.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

INLEDNING.

Författnings
ändringar.

därstädes förekommande göromål ävensom av särskilda lokala

förhållanden i övrigt. Någon undersökning härutinnan har

kommissionen icke varit i tillfälle att företaga, beroende

särskilt därpå, att tullförvaltningarna för närvarande arbeta

under förhållanden, som icke giva någon tillförlitlig bild

av de normala. Kommissionen vill emellertid här betona

angelägenheten av att en dylik undersökning kommer till

stånd, så snart förhållandena bliva sådaua, att man kan

vänta sig ett tillfredsställande resultat av densamma.

Det kan nämligen icke i längden vara möjligt för generaltullstyrelsen

att bedöma lokalmyndigheternas personalbehov

allenast efter dessas egna skriftliga framställningar och

däri lämnade ej alltid fullt objektiva uppgifter. Liksom

skett inom statens järnvägar och postverket torde därföre

även inom tullverket böra tillsättas eu tjänstgöringskommission,

förordnad av generaltullstyrelsen samt med möjligast

allsidig sammansättning. Denna kommission bör hava till

uppgift att utreda det vid en var tullförvaltning erforderliga

antalet tjänstemän av varje särskild grad. Till efterrättelse

böra härvid tjäna de i personalkapitlet i förevarande

betänkande närmare avgivna grunderna för arbetets

fördelning mellan olika slag av befattningshavare. Såsom

i det följande påpekas, torde tjänstgöringskommissionen

lämpligen kunna taga befattning även med vissa frågor

rörande beskaffenheten av tullverkets lokaler.

Genomförandet av kommissionens förevarande förslag

betingar åtskilliga ändringar i gällande författningar, i

första rummet i den av Kungl. Maj:t för generaltullstyrelsen

utfärdade instruktion. Att inkomma med förslag till dessa

ändringar torde lämpligen böra överlämnas åt nämnda

styrelse.

A ad angår det av generaltullstyrelsen utfärdade tjänstgöringsreglementet

för tullverkets lokalförvaltning samt kustoch

gränsbevakning, torde ändringarna bliva av sådan genomgripande

art, att ett helt och hållet nytt tjänstgöringsreglemente

behöver utarbetas. Detta är för övrigt påkallat även

ur den synpunkten, att det nuvarande reglementet under

tidens lopp kommit att genom allmänna författningar delvis

sättas ur gällande kraft, utan att motsvarande förändringar

i redaktionen vidtagits.

ö

opaginerad Kontrollera mot PDF

Åven tullstadgan — på vars innehåll kommissionen

endast i jämförelsevis få fall haft anledning komma in —

torde vara i behov av en grundligare överarbetning. Därvid

synes böra beaktas följande uttalande, som handelskammaren

i Gävle gjort i svar på kommissionens frågecirkulär:

»Önskvärt vore, att vid en kommande revidering av tullstadgan

densamma kunde dels få en mera överskådlig uppställning och dels

kompletteras med innehållet i nyare tull författningar. Som det nu

är, hava trafikanterna ganska svårt att ur tullförfattningarna skaffa

sig erforderliga upplysningar, och därför torde ock på många håll

en beklaglig okunnighet råda dels om trafikanternas förpliktelser och

dels om de särskilda anordningar, som författningarna medgiva till

trafikens underlättande.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

GENERALTULLSTYRELSEN.

Nuvarande

j örhålland en.

Generaltullstyrelsen.

1. Generaltullstyrelsens sammansättning- och

olika avdelningar.

Generaltullstyrelsen består för närvarande av general - tulldirektören, såsom chef för tullverket, samt fyra byråchefer,

vilka äro ledamöter i styrelsen och föredragande, en

för administrativa ärenden, en för kameralärenden, en för

revisionsärenden och en för tullbehandlings- och upplysningsärenden.

Föredraganden för administrativa ärenden är

chef för styrelsens gemensamma ka?isli; föredraganden för

kameralärenden, föredraganden för revisionsärenden och

föredraganden för tullbehandlings- och upplysningsärenden

äro chefer för resp. kameralbyrån, revisionsbyrån samt tullbehandlings-

och upplysning sbyrån. — Sistnämnda byrå har

tillkommit så nyligen som 1907.

Enligt § 4 i den för styrelsen gällande instruktion

äger generaltulldirektören att undantagsvis förordna annan

vid tullverket anställd tjänsteman att såsom ledamot föredraga

visst ärende eller viss grupp av ärenden. Med stöd

härav har exempelvis skeppsmätningsöverkontrollören stundom

förordnats att föredraga vidlyftigare skeppsmätningstekniska

ärenden och likaså förste aktuarien å revisionsbyrån

vissa statistiska ärenden.

Å revisionsbyrån är sedan några år tillbaka anställd

en biträdande föredragande. Härmed förhåller sig på följande

sätt. Genom kungl. brev den 25 maj 1915 bemyndigades

generaltullstyrelsen att efter kungörande i vanlig

ordning förordna lämplig person att från och med den 1

juli 1915 tills vidare till årets utgång tjänstgöra såsom

extra andre byråassistent å nämnda byrå med skyldighet

opaginerad Kontrollera mot PDF

SAMMANSÄTTNING OCH OLIKA AVDELNINGAR. 1 3

för honom ej mindre att såsom ledamot i styrelsen föredraga

vissa grupper av revisionsärenden samt särskilda andra

sådana ärenden, allt i den omfattning, som av generaltulldirektören

bestämdes, än även att därjämte lämna

revisionsbyråchefen det biträde, som av honom påkallades

i och för beredningen till föredragning av andra ärenden

samt utförandet av övriga arbeten inom revisionsbyrån.

Den sålunda tillkomna befattningen, vilken sedan ansetts

alltjämt behövlig, är numera såsom eu andre byråassistenttjänst

uppförd å styrelsens extra avlöningsstat. Jämlikt

beslut av generaltulldirektören den 30 juni 1915 skola följande

grupper av ärenden föredragas av andre byråassistenten,

nämligen alla ärenden, som angå tillämpningen av

§§ 8 och 9 tulltaxeförordningen ävensom ansökningar om

förändring av varas angivning.

Vid de omorganisationer, som på senare tid vidtagits

av bl. a. statens järnvägar, postverket och telegrafverket,

har införts den anordningen, att resp. verks chefer tillsättas

endast på förordnande. Den kommitté, som den 8

mars 1907 avgav förslag till omorganisation av järnvägsstyrelsen

m. m., yttrade i förevarande hänseende följande:

»Generaldirektören, på vilkens arbetskraft, initiativ och omdömesförmåga

resultatet av statsbaneförvaltningen i hög grad är beroende,

bör icke innehava sin befattning på ordinarie stat, utan bör det vara

för Kung! Maj:t möjligt att, då sådant kan befinnas lämpligt, även

utan anlitande av den i 35 § i regeringsformen anvisade utväg ersätta

den förutvarande chefen med annan person, som anses bättre

kunna motsvara de förväntningar, som ställas på innehavaren av

denna befattning.

Med hänsyn huvudsakligen till kontinuiteten inom förvaltningen

bör dock den tid, för vilken förordnande för chefen meddelas, icke

vara alltför kort. Kommittén har därför tänkt sig, att chefen skulle

förordnas för en tid av sex år i sänder.»

Av i huvudsak motsvarande skäl anser kommissionen,

att jämväl generaltulldirektören bör tillsättas medelst förordnande,

som av Kungl. Maj:t lämnas för en tid av sex

år i sänder. Härvid förutsättes emellertid, att avlöningsoch

pensionsförhållandena för generaltulldirektören ordnas

till huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för

kommunikationsverkens chefer.

G ener altulldirektörens

anställningsvillkor.

Y turande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

GENERALTULLSTYRELSEN.

Fråga om

ställföreträdare

för

generaltulldirektör

en .

Yttrande.

Fråga om

ett nytt byråchefsämbete.

Kommissionen föreslår alltså, att generaltulldirektör en

tillsättes medelst förordnande, som av Kungl. Maj.t lämnas

för en tid av sex är i sänder.

Inom vissa andra verks styrelser — nämligen telegrafstyrelsen,

medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, pensionsstyrelsen,

läroverksöverstyrelsen och skolöverstyrelsen — är

någon av ledamöterna särskilt förordnad att vara ställföreträdare

för verkets chef vid förfall för denne.

Enligt § 18 i instruktionen för generaltullstyrelsen

gäller däremot, att under generaltulldirektörens ämbetsresor

eller då han begagnar semester eller då han eljest under

kortare tid, som ej överstiger fjorton dagar, är förhindrad

att sitt ämbete förrätta, skall, därest icke annorlunda

av Kungl. Maj:t förordnas, äldste tjänstgörande ledamoten

inträda i utövningen av generaltulldirektörens åligganden

.

Enär behovet av permanenta ställföreträdare för cheferna

för ovan uppräknade verk torde hänföra sig till förhållanden,

vilka inom generaltullstyrelsen icke äga full motsvarighet,

hnner kommissionen ej anledning föreslå tillsättandet

av någon dylik ställföreträdare för generaltulldirektören.

Om generaltulldirektörens avlöning kommer att efter

kommunikationsverkens förebild utgå i form av arvode,

kunna emellertid nu gällande bestämmelser rörande gottgörelse

till ledamot, som utövar vikariat för generaltulldirektören,

ej bibehållas i oförändrat skick. Enligt desamma

beräknas nämligen denna ersättning lika med skillnaden

i tjänstgöringspenniugar vid generaltulldirektörs- och byråchefsämbete;

men med den ifrågasatta förändringen skulle

några tjänstgöringspenningar ej vidare bliva förenade med

generaltulldirektörsämbetet.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 november 1916 angående

tullverkets utgiftsstater för år 1918 har generaltullstyrelsen

— med åberopande av göromålens fortgående

ökning och under framhållande därav, att utvägen att

genom partiell tjänstledighet bereda särskilt revisionsbyråchefen

tid att behandla mera krävande ärenden måst tagas

i anspråk i en utsträckning, som ej kunde anses lämplig —

uttalat önskvärdheten därav, att ett nytt byråchefsämbete

inrättades inom styrelsen. Åt den sålunda ifrågasatte nye

s. 15 Kontrollera mot PDF

SAMMANSÄTTNING OCH OLIKA AVDELNINGA K.

15

byråchefen borde förslagsvis anförtros alla personalärenden

och en del av revisionsärendena, medan en annan del av

sistnämnda ärenden, exempelvis rena författningsärenden,

kunde överflyttas å föredraganden för övriga administrativa

ärenden, vilken vid sådant förhållande närmast finge egenskap

av chef för en författningsbyrå.

Om, såsom kommissionen i det följande föreslår, genom Yttrande,

en långt gående decentralisering av ärendena högst väsentliga

lättnader beredas i generaltullstyrelsens arbetsbörda,

lärer förutsättningen för förslaget om ett nytt byråchefsämbete

falla bort.

Vidkommande den biträdande föredraganden å revi- Den biträsionsbyrån

så är anordningen att åt en''styrelsens tiänste- fande före
1/

o %j j araaanaen ce
man

i lägsta lönegraden lämna stadigvarande uppdrag att revisionssåsom

ledamot föredraga vissa ärenden givetvis i och för byrå».

sig en anomali; och densamma lärer kunna förklaras endast

genom en hänvisning till den enkla beskaffenheten av de

ifrågavarande ärendena. Just med avseende å denna ärendenas

beskaffenhet föreslår emellertid kommissionen i det

följande, att desamma skola ankomma på prövning av lägre

myndigheter än styrelsen. Vid bifall härtill kommer andre

byråassistenttjänsten icke vidare att behövas för fullgörande

av någon föredragningsskyldighet.

Tullbehandlings- och upplysningsbyråns nuvarande be- Förslag

nämning har visat sig giva anledning till missförstånd så ™2''£genPå.

tillvida, som mången trafikant förmodar upplysningar skola e» av

därifrån erhållas i alla generaltullstyrelsen vidkommande b’Jraernaangelägenheter,

således även i sådana, som tillhöra andra

avdelningars inom styrelsen behandling. Mot benämningen

kan för övrigt även anmärkas, att den är onödigt lång.

Med avseende härå och då de till byrån hörande ärendena

i allmänhet kännetecknas därav, att de angå tillämpningen

av tulltaxan, föreslår kommissionen, att tullbehandlings-

och upjplysningsbyråns benämning ändras till yitaxebyrän».

I det av kommissionen utsända frågecirkuläret har till Fråga om en

behandling upptagits bl. a. spörsmålet om inrättandet av ^nstiZiiom''

en lekmannarepresentation inom generaltullstyrelsen (tullfullmäktige).

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

GENERALTULLSTYRELSEN.

Svar på frågecirkuläret.

De flesta av de sammanslutningar, som vid cirkulärets

besvarande ingått på denna fråga, liava uttalat sig till

förmån för en dylik representation. Yttranden i denna

riktning föreligga sålunda från handelskammaren i Gävle,

handelskammaren i Göteborg, handelskammaren i Karlstad,

handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands

län, Norrbottens läns handelskammare, Skånes handels-,

industri- och sjöfartskammare, Östergötlands och

Södermanlands industri- och handelskammare, Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare, Sveriges allmänna

handelsförening, föreningen Sveriges kolonialvaruengrossister,

Sveriges elektriska industriförening, fullmäktige

i järnkontoret, Sveriges redareförening, Stockholms

rederiförening, Sveriges fartygsbefälsförening, ångfartygsbefälhavaresällskapet,

svensk skeppsrederiförening för segelfartyg,

Stockholms speditörsförening samt åtskilliga handels-

och sjöfartsnämnder, hushållningssällskap m. fl. sammanslutningar.

De gjorda uttalandena motiveras i allmänhet

därmed, att näringarnas intressen skulle bättre tillvaratagas

och en möjlig benägenhet för formalism motarbetas

därigenom, att i generaltullstyrelsen sutte några det praktiska

livets män. Tillika hänvisas till det gynnsamma sätt,

varpå lekmannarepresentationen inom järnvägs- och telegrafstyrelserna

förmenas hava verkat. — Till handelskammarens

i Gävle tillstyrkande har knutits det förbehåll, att

särskilda anordningar vidtagas mot frdlmäktigsystemets

utnyttjande till partibelöningar. Handelskammaren yttrar

härom:

»Efter kammarens förmenande borde fullmäktige icke åtnjuta

större ersättning än som nätt och jämt kan anses motsvara fullmäktiges

uppoffring i tid och krafter. Tullfullmäktige borde naturligtvis

liksom fullmäktige i de verk, där sådana redan finnas, förordnas av

Kungl. Maj:t på viss tid, men före förordnandet borde förslag upprättas

genom vissa näringsidkaresammanslutningar. Slutligen borde

fullmäktig icke kunna få förlängt förordnande. Detta senare är förestavat

även av syftet, att fullmäktigeskapet ständigt må bliva besatt

av män med ett lekmannaintresse, som ej hunnit avtrubbas.»

Stockholms handelskammare har utlåtit sig på följande sätt:

»Handelskammaren ställer sig avvisande emot ett varaktigt anlitande

av lekmannakrafter inom generaltullstyrelsen. Handelskam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

maren finner det visserligen önskvärt och till och med erforderligt,

att under den första tiden efter det generaltullstyrelsen blivit omorganiserad

lekmannaintresset bleve inom styrelsen representerat av

tre personer, vilka såsom ledamöter skulle deltaga i styrelsens arbete

samt lämna de råd odh upplysningar, som kunde erfordras, och i

övrigt vara behjälpliga vid den nya organisationens genomförande.

Men sedan visshet vunnits, att det omorganiserade tullverket fungerade

i avsedd riktning, och i varje fall sedan tre år förflutit efter den

nya organisationens ikraftträdande, borde lekmannarepresentationen

inom styrelsen upphöra.»

Ytterligare ett par av de hörda sammanslutningarna

hava antingen ställt sig tveksamma mot eller ock bestämt

avstyrkt införandet av lekmannaelement inom styrelsen.

Av tullverkets bägge tjänstemannaorganisationer har

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening avstyrkt, Sveriges

tullmannaförening däremot tillstyrkt förslaget om lekmannarepresentation.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförenings uttalande är

av följande lydelse:

»Den s. k. fullmäktigeinstitutionen inom vissa trafikämbetsverk

lär väl hava tillkommit i huvudsakligt syfte att tillhandagå vederbörande

med råd och dåd angående ärenden vidkommande vittomfattande

inköp för statens räkning och förslag till utvidgningar av

sådana verkens trafikmöjligheter, som intimt beröra landets alla näringsgrenar;

ärenden således av den art, att det är av ytterlig vikt,

att verkens åtgöranden först bliva allsidigt behandlade, icke allenast

i statens intresse utan även och kanske förnämligast med avseende

på upphjälpande av hela landets utvecklingsmöjligheter, oavsett vad

intäkt föreslagna företag kunna beräknas inbringa statskassan.

Någon upphandlingsrörelse av nämnvärd räckvidd har icke tullverket,

och något uppdrag därutöver skulle knappast fullmäktige inom

tullverket kunna få sig ålagt, då det där huvudsakligen gäller att

tolka författningar och tillämpa tulltaxan.

I betraktande av dess egenskap att vara ett beskattningsverk

torde det ock vara olämpligt att giva handelns och industriens män

inflytande på ärendens gång, som icke böra få utsättas för några

sidoinflytanden, av vad slag det vara må.

Tullsatsernas bestämmande är ju en bevillningsfråga, och en

gång av riksdagen fastställda kunna de ju med visst undantag av

ingen annan ändras. Visa de sig av en eller annan anledning hava

blivit illa avvägda, så ha ju näringarnas män möjligheter att motionsvägen

genom sina representanter i riksdagen framställa förslag om

rättelser härutinnan, tullstyrelsen ohörd.

För att en sådan jämförelsevis dyrbar institution skall inrättas,

bör ett absolut behov därav föreligga. Enligt föreningens åsikt före
2
-

3131 18

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

GENERALTULLSTYRELSEN.

linnés icke skäl att belasta statsverket med utgifter härför, då dess

nytta och befogenhet äro långt ifrån klara och tydliga.

Härmed har föreningen icke velat säga, att icke det i vissa fall

borde beredas korporationer för näringar, handel, sjöfart och industri

större möjligheter än hittills att framlägga4 sina synpunkter. Detta

torde dock kunna låta sig göra genom handelskamrarna, vilkas auktorisering

av staten antagligen snart kommer att ske.*) I fall av behov

står det redan nu tullstyrelsen fritt att i frågor, som gälla allmänna

intressen, vilka kunna tillåtas öva inflytande på besluten, hänvända

sig till lekmän för erhållande av nödiga upplysningar. Redan

nu har tullstyrelsen fått sig uppdraget att tillika med vissa utomstående

fastställa erforderliga mjölprover för tullrestitution av malen

spannmål.**)

Till grund för förslagets framställande torde ligga en farhåga

för en viss ensidigt juridiskt-teoretisk handläggning av frågor med

praktisk innebörd. Det vill synas, som om man skulle kunna nå ett

korrektiv häremot, om sådana villkor för utnämning till byråchefsämbetet

stipulerades, att alltid tvenne av dessa ämbetsmän utgjordes

av personer, som genom sammanhängande tjänstgöring såsom tullförvaltare

i landsorten under minst 5 år hunnit förvärva en allsidig

inblick i tulltjänstens praktiska fordringar och dess förhållande till

allmänheten. Härigenom skulle förvisso tullstyrelsen tillföras en större

erfarenhet i spörsmål rörande tullärenden än vad lekmannarepresentationen

är i stånd till.

Sådana kompetensfordringar äro ingen nyhet, ty för erhållande

av kanslibyråchef stjänsten fordras att hava fullgjort vad för domarevärv

kräves.

Största klandret mot tullstyrelsen har varit riktat mot ärendenas

försening, men månne icke tillvaron av en tullfullmäktigeinstitution

skulle förorsaka, att denna olägenhet bleve ännu kännbarare?»

Sveriges tullmannaf(/rening har anfört:

»En representation inom generaltullstyrelsen av tullverket utomstående

personer, företrädande olika näringsgrenar, torde utan tvivel,

anse vi, vara till fördel vid lösandet av eu del tullverket åliggande

uppgifter på ett praktiskt och tidsenligt sätt. Därvid bör enligt vår

mening tullfullmäktiges uppgift utsträckas sålunda, att fullmäktige må

bliva eu förhandlande part ej blott emellan generaltullstyrelsen och

den trafikerande allmänheten utan även vid förhandlingar mellan generaltullstyrelsen

och personalens organisation. Därigenom skulle ett

av den lägre personalens önskemål i någon mån realiseras, i det tillsättande

av tullfullmäktige med dylik kompetens kommer att bliva

ett steg i riktning mot införande av förhandlingsordning, varom såväl

Sveriges tullmannaförening som de flesta övriga statstjänareorganisationer

i skrivelse till statsrådet och chefen för civildepartementet framställt

begäran.»

*) Auktorisering har numera ägt rum (Kommissionens anm.).

**) Denna uppgift är oriktig (Kommissionens anm.).

opaginerad Kontrollera mot PDF

SAMMANSÄTTNING OCH OLIKA AVDELNINGAR.

För att kunna rätt bedöma föreliggande fråga torde

vara angeläget att taga närmare kännedom om den ställning,

som järnvägs- och telegraffullmäktige intaga. Härom

äro bestämmelser meddelade i §§ 13, 23 och 50 av instruktionen

för järnvägsstyrelsen den 19 november 1914 samt

§§ 12, 16 och 17 av instruktionen för telegrafstyrelsen den

11 oktober 1907, vilka författningsrum äro i hithörande

delar av följande innehåll.

Järnvägs fullmäktige, vilka äro till antalet två jämte en

suppleant, hava att såsom ledamöter i järnvägsstyrelsen

meddela upplysningar och råd samt deltaga i överläggning

i ärenden, vid vilkas avgörande i styrelsen de äro närvarande.

De skola vara närvarande vid föredragning av ärenden,

som avse järn vägsförvaltningens organisation, samt

frågor rörande grunderna för personalens avlöningsförhållanden,

så ock vid viktigare beslut i större ärenden av

företrädesvis praktisk-ekonomisk innebörd, såsom större upphandlingar

av kol, torv, räler, rullande materiell med mera,

förvärvande av vattenfall för statens järnvägars räkning,

anläggning av ny statsbana, inköp av enskild järnväg för

statens räkning, mera betydelsefulla avtal med utländska

transportförvaltningar, faxe- och samtrafiksfrågor av principiell

betydelse, de årliga sommar- och vintertidtabellerna

vid statens järnvägar, anslag till nya byggnader och anläggningar

av större omfattning samt till större om- och

tillbyggnader vid de trafikerade järnvägarna, kostnadsstat

vid statens järnvägar samt koncessioner å enskilda järnvägar.

Dessutom skola de vara närvarande vid föredragning

jämväl av annat ärende, vars avgörande generaldirektören

anser böra ske i närvaro av järnvägsfullmäktige. — År

ärende av beskaffenhet, att järnvägsfullmäktige därom böra

höras, så brådskande, att fullmäktige icke hinna tillkallas,

skall beslutet anmälas vid närmast därpå följande sammanträde,

i vilket fullmäktige deltaga. — Järnvägsfullmäktig,

som sådant önskar, äger att närvara och anföra sin mening

vid föredragning jämväl av ärende, i vars handläggning

han icke kallats att deltaga.

Telegrafstyrelsen förstärkes av två telegraffullmäktige

vid behandling av följande ärenden, nämligen: frågor om

verkets organisation samt instruktioner för personalen vid

Järnvägs- och

tclogruffullmäktigc.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

GENERALTULLSTYRELSEN.

Yttrande.

distriktsförvaltningar, stationer och verkstad; allmänna bestämmelser

angående telefonabonnemangs-, samtals- och

telegramavgifter; frågor om inköp, nybyggnader eller större

ombyggnader av fastigheter; frågor om inköp av telegraf- eller

telefonmateriell eller inventarier för belopp, överstigande tiotusen

kronor; frågor om nya, dyrbarare stationsanordningar;

avslutande av större leveransavtal; frågor om inrättande och

indragning av telegraf- eller centraltelefonstationer samt

anläggning av nya mera betydande telegrafledningar eller

stamledningar inom rikstelefonnätet; förslag till stater för

verket; styrelsens underdåniga årsberättelse; samt alla ovan

ej särskilt nämnda frågor, som generaldirektören i övrigt

anser böra i närvaro av telegraflullmäktige handläggas. —

Därest något ärende är så brådskande, att telegraffullmäktige

icke hinna tillkallas, må detsamma ändock kunna avgöras,

men skall beslutet anmälas vid det närmast därpå

följande sammanträde, i vilket telegraflullmäktige deltaga.

Kommissionén kan ej biträda Stockholms handelskammares

uppfattning, att en tullfullmäktiginstitution skulle äga

berättigande endast under övergångstiden närmast efter en

blivande omorganisation av tullverket. Utan att underskatta

den utan tvivel betydelsefulla medverkan, som från tullfullmäktiges

sida bör kunna lämnas vid omorganisationens

genomförande, anser emellertid kommissionen, att ifrågakomna

institution har även andra och mera stadigvarande

uppgifter att fylla.

Det huvudsakliga syftet med varje till ett centralt ämbetsverk

knuten fullmäktiginstitution är att åstadkomma

och vidmakthålla en fortlöpande växelverkan mellan verkets

styrelse och den trafikerande allmänheten. Vid behandlingen

av en mängd frågor är det nämligen av vikt, att den mera

formella syn på tingen, som av styrelsens ledamöter i ämbetsmannaställning

helt naturligt anlägges, blir kompletterad

genom den belysning av spörsmålen, som kan framkomma

från lekmän, vilka inom styrelsen företräda allmänheten.

Enär generaltullstyrelsen såsom ett opolitiskt ämbetsverk

varken har eller bör hava något inflytande på den

tullpolitik, som under olika tidsperioder följes av statsmak
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

SA MM ANRÄTTNING OCH OLIKA AVDELNINGAR. 21

terna, komma ej heller tullfullmäktige att få någon politisk

betydelse.

Generaltullstyrelsens enda befattning vid utfärdandet

av tulltaxebestämmelser är att stundom avge utlåtande i

fråga om desammas formella avfattning. Härmed åsyftas,

att oklarhet eller mångtydighet i bestämmelserna skall i

möjligaste mån ''förekommas. Vid avgivandet av sådana

utlåtanden torde tullfullmäktiges omdöme ofta kunna bliva

av värde.

Årenden angående tulltaxans tillämpning utredas inom

generaltullstyrelsen med biträde av en särskild sakkunniginstitution.

Denna, som representerar sakkunskap på eu

mängd vitt skilda områden, kan givetvis icke ersättas av

tullfullmäktige, vilkas antal alltid måste bliva starkt begränsat.

Under förutsättning att det nuvarande sättet för

ifrågavarande ärendens utredning bibehålies oförändrat, torde

emellertid desammas slutliga handläggning inför styrelsen

ofta lämpligen kunna ske med adjungerande av tullfullmäktige,

genom vilka styrelsen i tveksamma fall kan tillgodogöra

sig det praktiska livets uppfattning.

På det administrativa området är det, som tullfullmäktige

skulle få sina viktigaste uppgifter. Här har styrelsen

bl. a. att för underlydande myndigheter utfärda föreskrifter,

vilka kunna nära beröra den trafikerande allmänhetens intressen.

Vidare skall styrelsen ofta nog träffa diskretionära

avgöranden i ärenden, däri allmänheten är part. 1 dessa

och härmed jämförliga fall synes det av vikt, att styrelsens

ledamöter äro förpliktade att, innan beslut fattas, utbyta

tankar med ett par det praktiska livets män.

Såsom en ej oväsentlig fördel av tullfullmäktiginstitutionen

må framhållas, att styrelsens beslut torde vinna i

auktoritet, då allmänheten får sig bekant, att vid desammas

fattande även lekmannaåskådningen haft tillfälle att göra

sig gällande.

Tullfullmäktige synas böra bliva till antalet tre, därav

en representerande handeln, en industrien och en sjöfarten,

var med sin suppleant.

Angående tullfullmäktiges deltagande i arbetet inom

generaltullstyrelsen torde i anslutning till vad som gäller

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

GENERALTULLSTYRELSEN.

i fråga om järnvägs- och telegraffullmäktige kunna utfärdas

föreskrifter av i huvudsak följande innehåll.

Tullfullmäktige böra såsom ledamöter i styrelsen meddela

upplysningar och råd samt deltaga i överläggning i

ärenden, vid vilkas avgörande i styrelsen de äro närvarande.

De skola vara närvarande vid föredragning av ärenden

rörande tullverkets organisation — häribland frågor om

inrättande av nya tullförvaltningar eller indragning av förut

befintliga — samt rörande grunderna för personalens avlöningsförhållanden;

vidare vid uppgörande av avlöningsoch

omkostnadsstater, vid handläggning av större upphandlingsfrågor,

vid avgivande av underdåniga förslag till förändringar

i tullstadgan m. fl. av Kungl. Maj:t utfärdade

författningar ävensom vid utfärdandet av tjänstgöringsreglementen

och andra viktigare instruktioner för personalen.

Dessutom skola tullfullmäktige vara närvarande vid föredragning

jämväl av annat ärende, vars avgörande generaltulldirektören

anser böra ske i deras närvaro. År ärende

av beskaffenhet, att tullfullmäktige därom böra höras, så

brådskande, att fullmäktige icke hinna tillkallas, skall beslutet

anmälas vid närmast därpå följande sammanträde, i

vilket fullmäktige deltaga. Tullfullmäktig, som sådant

önskar, äger att närvara och anföra sin mening vid föredragning

jämväl av ärende, i vars handläggning han icke

kallats att deltaga.

För att syftet med tullfullmäktiginstitutionen verkligen

skall vinnas, är det angeläget, att till fullmäktige utses

endast sådana personer, som äro därtill fullt skickade, och

som åtnjuta förtroende inom de sammanslutningar, vilka

kunna anses närmast representera resp. handeln, industrien

och sjöfarten. Kommissionen har därföre tänkt sig, att

handeiskammarmöteskommittén eller annan av handelskamrarna

anvisad delegation skall hava att upprätta två särskilda

tremannaförslag, inom vilka Kungl. Maj:t utser resp.

en representant inom tullfullmäktige för handeln och en suppleant

för denne; samt att representanter inom tullfullmäktige

för industrien och sjöfarten jämte suppleanter för dessa

skola på enahanda sätt utses inom ramen av tremannaförslag,

upprättade av resp. Sveriges industriförbund och Sveriges

allmänna sjöfartsförening. Till överensstämmelse med

s. 23 Kontrollera mot PDF

KAMEKALBYRAN.

23

förhållandena inom andra verk synas tullfullmäktige lämpligen

kunna utses för en tid av tre år.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

att tre tull fullmäktige skola såsom ledamöter äga säte i

generaltullstyrelsen; att av dessa en skall representera handeln,

en industrien och en sjöfarten; att fullmäktige skola för en

tid av tre år i sänder utses av Iiungl. Maj:t inom ramen av

tremannaförslag, upprättade av resp. handelskammarmöteskommittén

eller annan av handelskamrarna anvisad delegation,

Sveriges industriförbund och Sveriges allmänna sjöfarts förening;

samt att på motsvarande sätt skall utses en suppleant för varje

tull fullmäktig.

II. Kameralbyrån.

A. Därstädes förekommande göromål.

§ 8 av gällande instruktion för generaltullstyrelsen är

av följande lydelse:

»Till kameralärenden hänföras:

ärenden, som avse uppbörden inom tullverket, granskningen av

underlydande redogörares medelsredovisning, upprättandet av tullverkets

huvudbok och övriga till medelsförvaltningen hörande räkenskaper

ävensom av förslag till de i § 2 omförmälda underdåniga berättelser;*)

samt vidare alla ärenden angående:

assignering av medel från riksbanken;

utfärdande av anordningar, varvid iakttages, att, om på föredragning

av annan ledamot än föredraganden för kameralärenden beslut

fattas om anordning av medel, beslutet skall delgivas kameralbyrån

för anordnings utfärdande;

förskotters översändande till underlydande tullförvaltningar, som

därav äro i behov för utgifters bestridande;

tillämpningen av de för tullverket gällande utgiftsstater;

uppställningen av och formen för tullverkets räkenskaper;

tullverkets fasta och lösa egendom samt inköp av de för tullverket

erforderliga förbrukningsartiklar, som anskaffas genom styrelsens

försorg;

anmärkningar vid underlydande redogörares till byrån ingående

räkenskaper samt avskrivnings- och balansmål;

Allmän översikt

av kameralärendena.

*) Rörande tulluppbörden m. m.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

GENERALTULLSTYRELSEN.

Uppbörds
medlens
behandling.

tullstatens enskilda pensionsinrättning; samt

tillsättning av tjänster inom kameralbyrån, tjänstledighet, semester

och avsked för samt tjänstefel av där anställda tjänstemän.

I fråga om uppbörden tillhör det kameralbyrån att på behöriga

tider från riksbanken låta avhämta attester över de av tullverkets

redogörare där gjorda penninginsättningar å tullverkets räkningar och,

efter granskning av därom från redogörarne ingående reversal, meddela

kvitton å sålunda levererade medel.

Så ofta styrelsen bestämmer, skall föredraganden för kameralärenden

för styrelsen framlägga kalkyl över tullverkets behållningar

å de särskilda räkningarna i riksbanken, varefter, om leverering till

statsverkets giroräkning beslutes, kameralbyrån ombesörjer, att de av

styrelsen sålunda anvisade medel varda å sistnämnda räkning insatta,

varom uppgift av byrån skall tillställas statskontorets riksbokslutsbyrå.

När medel eljest av styrelsen anvisas till utbetalning, skola anvisningarna,

därest utbetalningen skall verkställas i Stockholm, au

kameralbyrån mot kvitto tillställas där varande kassörskontor, men i

annat fall mot kvitto avlämnas till riksbanken för medlens avsändning

till den ort, där utbetalningen skall äga rum.»

Innebörden av dessa bestämmelser torde bliva närmare

belyst genom vad kommissionen nedan i särskilda stycken

anför.

I avseende å uppbördens leverering från vederbörande

redogörare till generaltullstyrelsen (»till generalkassan») och

från styrelsen till statskontoret iakkttages enligt nu gällande

ordning huvudsakligen följande.

Leverering till generalkassan verkställes i allmänhet

varje vecka under förutsättning att minst 5,000 kronor finnas

att leverera. Omedelbart efter varje månads utgång inlevereras

även mindre behållning. Levereringen tillgår så,

att redogöraren insätter medlen på generaltullstyrelsens giroräkning

nr 1 med riksbanken — vid avdelningskontor på

platsen, om sådant finns, men eljest under förmedling av

riksbankens korrespondensavdelning i Stockholm. Samtidigt

härmed översändes reversal till generaltullstyrelsen. Kameralbyrån

låter dagligen från riksbanken avhämta attester

rörande verkställda insättningar. Efter en jämförande granskning

av reversalen och bankattesterna samt efter insättningarnas

anteckning i den av kamreraren förda bankboken

expedieras levereringskvitton till vederbörande redogörare.

— I reversalen skall uppbörden specificeras efter

s. 25 Kontrollera mot PDF

K A MERA I.B YR AN.

25

de olika fonderna: tullmedel, fyr- och båkmedel, lastpenningar,

sockerskatt; dessutom pensionsfondsavgifter och tullstatens

enskilda pensionsinrättnings medel. Härigenom och

genom nedannämnda månadsredovisningar beredes möjlighet

att vid varje månadsskifte kontrollera redogörarnes inneliggande

kontanta behållning av varje fond.

I Stockholm sker leverering för varje dag och lämnas

även dagligen uppgifter härom till kameralbyrån.

Enligt vedertaget bruk två gånger i veckan framlägger

kameralbyråchefen för generaltullstyrelsen kalkyl över tillgodohavandet

å styrelsens giroräkning nr 1. 1 samman
hang

härmed beslutar styrelsen assignering av lämpliga

belopp till statsverkets giroräkning. Uppgift rörande de

sålunda anvisade beloppen lämnas från kameralbvrån till

statskontorets riksbokslutsbyrå.

Det har inom kommissionen ifrågasatts, om icke — till Yttrande,

vinnande av minskat skriveri — ovannämnda .reversal och

möjligen även levereringskvitton skulle kunna avskaffas.

Generaltullstyrelsen skulle då anses hava nog av bankattesterna

samt redogörarne av de insättningskvitton, som ■

erhållas från riksbanken. Men enär den specifikation av

uppbörden, som verkställes i reversalen, och som av ovan

antytt skäl anses önskvärd, ej lämpligen torde kunna överflyttas

till riksbankens räkenskaper, har kommissionen funnit

sig böra avstå från att framlägga något förslag i förenämnda

riktning.

Redovisningsväsendet är för närvarande ordnat på föl- Redovisningsjande

Sätt. väsendet.

Tullförvaltningsavdelningarna i Stockholm, Göteborg

och Malmö, tullkamrarna i rikets övriga städer, gränstullkamrarna,

tullförvaltningen i Funäsdalen och tullförvaltningarna

inom Stockholms tullkammardistrikt, med undantag

av tullstationen i Huvudskär, skola för sin medelsförvaltning

redovisa omedelbart till generaltullstyrelsen.

Tullförvaltningen i Huvudskär redovisar genom tullinspektionen

i Dalarö.

Övriga tullförvaltningar redovisa genom den tullkammare,

inom vars distrikt de äro belägna eller under vilken

de eljest lyda. (Dessa bestämmelser komma att undergå

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

GENERALTULLSTYRELSEN.

jämkningar genom bifall till vad kommissionen eljest

föreslår.)

Till grund för redovisningen ligga närmast de av tullförvaltningarna

förda kassajournalerna, betecknade såsom

nr 1 och nr 2. Av dessa är kassajournalen nr 1 avsedd

för redovisning av influten uppbörd och från generalkassan

emottagna medel jämte andra förskottsmedel samt av bestridda

utbetalningar. I denna journal skola ock i särskild

kolumn framför linjen upptagas hos tullförvaltningen

deponerade kontanta medel. Kassajournalen nr 2 redovisar

för uppbörd, som debiteras i sjöfynds- och konfiskationsjournalerna,

ävensom för sådan i diverse inkomsters journal

debiterad uppbörd, som utgöres av influtna auktionsmedel

för: l:o) gods, som till kronan överlåtits (abandonnerade

varor); 2:o) gods, som till kronan hemfallit (natt och år

ståndna varor); 3:o) gods eller säker hetshandling, som försälj

es, emedan ägaren uraktlåtit att inom stadgad tid erlägga

tull eller annan avgift, som av tullverket uppbäres,

eller eljest försummat iakttaga, vad honom i avseende å

godset ålegat (natt och år ståndna medel); samt 4:o) gods,

som jändikt föreskrift i tulltaxeförordningen skall för ägarens

räkning försäljas (auktionsprovision). — Vardera kassajournalen

är uppdelad i särskilda debet- och kreditjournaler,

beträffande vilkas innehåll närmare bestämmelser

återfinnas i §§ 153 och 154 tjänstgöringsreglementet. Beträffande

kassajournalen nr 2 stadgas sålunda, att i debet

upptagas oavkortade auktionssumman för försålt gods, inbetalda,

av domstol ådömda böter ävensom medel, vilka

återbekommits från generaltullstyrelsens giroräkning nr 2

eller, i visst fall, från statsverkets giroräkning; samt att i

kredit upptagas omkostnaderna i handlagda mål och ärenden,

tull, sockerskatt och böter, där sådana ifrågakomma,

kronan tillkommande behållning å försålt gods, beslagarandelar,

bärgarlöner, till varuägare eller ägare av sjöfynd

utbetald nettobehållning å försålt gods, på generaltullstyrelsens

giroräkning nr 2 eller på statsverkets giroräkning

insatta medel m. m. Hänvisning skall göras till kassajournalen

nr 1, när medel dit överföras.

Tullförvaltning, som redovisar omedelbart till generaltullstyrelsen,

skall för varje månad avgiva månadsredovis
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

KAMERA LBYBAN.

27

ning, som med tillhörande verifikationer upptager av tullförvaltningen

ävensom underlydande tullförvaltningar debiterade

och omhänderhavda medel och verkställda utbetalningar

ej mindre under den månad, redovisningen avser,

än även under årets föregående månader.

Dessa månadsredovisningar granskas å kameralbyrån

samt ligga till grund för därstädes upprättade månadsbokslut.

Efter varje års slut avgiva tullförvaltningarna årsredovisningar,

vilka likaledes gråt)skas å kameralbyrån och på

grundvalen varav därstädes upprättas årsbokslut. Årsredovisningarna

utgöra verifikationer till tullverkets huvudbok,

vilken avlämnas till kammarrätten.

Av de bägge kassajournalerna synes den såsom nr 2 Yttrande,

betecknade bliva obehövlig vid bifall till vad kommissionen

i annat sammanhang föreslår därom, att generaltullstyrelsen

s giroräkning nr 2 med riksbanken skall falla bort, och att

de medel, som nu insättas å densamma, skola få omhänderhavas

av tullförvaltningarna på sätt gäller beträffande

andra depositioner. Anmärkas må, att samtliga de uppgifter,

som enligt tjänstgöringsreglementet skola intagas i

kassajournalen nr 2, återfinnas specificerade i sjöfynds- och

konfiskationsjournalerna samt diverse inkomsters journal,

ävensom att desamma slutligen alltid ingå i klump i kassajournalen

nr 1.

I avseende å förandet av kassajournalen nr 1 torde

till vinnande av större översiktlighet och reda i kassarörelsen

böra iakttagas, att — till skillnad mot vad nu är

fallet — jämväl insättningar och uttagningar i bank bokföras

i nämnda journal i därför avsedda särskilda kolumner,

dock utan uppdelning i fonder.

Kommissionen föreslår alltså, att kassajournalen nr 1

i ovan anmärkta hänseende fullständigas, samt att kassa journalen

nr 2 indrages.

I § 163 tjänstgöringsreglementet stadgas, att sam- postportotidigt

med månadsredovisning för sista månaden i varje forteckninkvartal

skall huvudtullförvaltning till generaltullstyrelsens uarnakameralbyrå

insända egna och till förvaltningen avlämnade

postporto förteckningar, som omförmälas i § 225, jämte

över dem upprättat sammandrag.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

GENERALTULLSTYRELSEN.

Svar på frågecirkuläret.

Y turande.

Redovisning

av tullverkets

fastigheter

och

inventarier.

Y ttra n de.

Kontroll

över tullförvaltningarnas

utgifter.

I Sveriges allmänna tulltjänstemannaförenings svar på

kommissionens frågecirkulär har ifrågasatts, huruvida icke

dessa postportoförteckningar kunde utan olägenhet avskaffas.

En sådan reform anser sig kommissionen böra förorda.

Syftet med användandet av tjänstefrimärken är just

att undvika skriverier av ifrågakomna slag, vilka, såsom

lätt inses, kunna bliva ganska omfattande; och missbruk

av tjänstebrevsrätten böra kunna förekommas genom de

straffbestämmelser, som för fall därav äro meddelade.

Kommissionen föreslår alltså, att postportoförteckningarna

avskaffas.

Beträffande redovisningen av tullverkets tillgångar i

fastigheter och inventarier gäller för närvarande, att å de

lösa inventarierna upprättas eu s. k. inventarielista för

varje år, vilken jämte huvudboken överlämnas till kammarrätten,

samt att uppgift å tullverkets fastigheter upprättas

för generaltullstyrelsens egen räkning vart femte år.

Särskilt som det för framtiden torde böra räknas med

att bostadshus uppföras åt bevakningspersonalen samt att

för kustbevakningens behov anskaffas en dyrbar båtmateriell,

finner kommissionen sig böra föreslå, att årligen en

fullständigare balansräkning över tullverkets tillgångar och

skulder upprättas samt intages i tullverkets huvudbok.

Varje utgift, som bestrides av en tullförvaltning, måste

i allmänhet grunda sig på ett bemyndigande från högre

myndighets sida. Sådant bemyndigande kan vara generellt

eller speciellt, i förra fallet lämnat exempelvis i tjänstgöringsreglementet.

Genom § 139 i nämnda reglemente

äro sålunda tullförvaltningarna generellt bemyndigade att

bestrida kostnaderna för uppvärmning, belysning och städning

av vissa tullokaler ävensom för anskaffande av skrivmaterialier.

Men ej nog härmed. A de utgifter, som förskottsvis

bestritts inom ramen av lämnade bemyndigande^ skall

vederbörande tullförvaltning periodvis söka anordning hos

stvrelsen. Först efter ytterligare prövning av utgifterna

— därvid tillses ej mindre, att dessa grunda sig på vederbörliga

bemyndiganden, än även, att de äro sakligt be
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

KAMERALBYRAN.

29

fogade — utfärdar styrelsen efter skedd föredragning inför

densamma skriftlig anordning å de godkända posterna samt

förklarar tullförvaltningen berättigad att i räkenskaperna

under vederbörliga titlar avföra desamma.

Från den vanliga proceduren äro enligt § 128 tjänstgöringsreglementet

— vars bestämmelser jämkats genom

särskilda generaltullstyrelsens rundskrivelser — undantagna

vissa uppräknade fall, då tullförvaltning äger att utan särskilt

bemyndigande bestrida och i räkenskapen omedelbart

avföra utgifter. Uppräkningen omfattar dels tolagsersättning,

dels ock följande slag av omkostnader, nämligen

beslagarandelar, pensionsinrättningens bötesandelar, de i tullförvaltnings

stat uppförda anslag, arvode till skeppsmätningstjänstemän

samt tillverkningskostnad för uniformspersedlar

till tjänstemän av lägre grad.

Det kan här till en början förtjäna anmärkas, att de

bestämmelser, för vilka ovan redogjorts, icke äro fria från

inkonsekvenser. Tullförvaltningarna äga sålunda generaltullstyrelsens

bemyndigande att bestrida kostnaderna för

såväl skrivmaterialier som tjänstemäns av lägre grad uniformer;

men medan de senare kostnaderna jämlikt åberopade

§ 128 tjänstgöringsreglementet få avföras utan

anordning, måste sådan sökas å de förra. Ifrågavarande

bägge slag av utgifter få dock anses tämligen ensartade;

jämväl med uniformsleverantörer kunna träffas avtal, som

ej tillvarataga statsverkets intressen.

Såsom exempel på de orimligheter, som med nuvarande

bestämmelser kunnat förekomma, må vidare nämnas,

att tullförvaltning ansett sig behöva generaltullstyrelsens

särskilda bemyndigande för att låta reparera en flagga.

Kommissionen anser, att tullförvaltningarna — givetvis

endast de direkt redovisande, vilka enligt kommissionens

förslag komma att bliva tullförvaltningsavdelningarna i

Stockholm, Göteborg och Malmö samt tullkamrarna — i allmänhet

böra erhålla väsentligt friare händer än nu att

bestrida utgifter för tullverkets räkning. '' Genomförandet

av denna reform, som måste leda till en högst betydlig

lindring i generaltullstyrelsens arbetsbörda, underlättas genom

det av kommissionen föreslagna inrättandet av tulldirektörs
-

Y Uran de.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

GENERALTULLSTYRELSEN.

och distriktchefsbefattningar. Genom dessa befattningars

innehavare komma nämligen de lokala tullmyndigheterna

att bliva underkastade en närmare uppsikt, vårföre en

ökning av deras befogenheter bör väcka mindre betänkligheter

än eljest. På tulldirektörs- och distriktchefsämbetena

synas för övrigt också — såsom i annat sammanhang föreslås

— böra läggas vissa av de befogenheter, som nu äro

styrelsen förbehållna. Härmed kan åstadkommas en allmännare

decentralisering av ifrågavarande ärenden.

Kommissionen föreslår på grund av vad ovan anförts,

att tull/orv ältning sav delning ar samt tullkamrar förklaras berättigade

att utan för varje särskilt fall lämnat bemyndigande

utbetala:

l:o) tolag ser sättning;

2:o) restitutioner, i den män handläggningen av frågor

härom kommer att, enligt kommissionens i det följande framställda

förslag, överlämnas till tullförvaltningarnas prövning;

3:o) avlöningar samt rese- och traktamentsersättningar,

allt i enlighet med fastställda stater och generaltullstyrelsens

a lim duna föreskrifter;

4:o) underhållskostnader för tullverkets fastigheter och

materiell, dock att om någon hithörande utgift överstiger visst av

generaltullstyrelsen stadgat belopp, frågan bör underställas tulldirektörs

resp. distriktchefs prövning;

5:o) expenser samt post- och telegramporto;

6:o) kostnader för läkarvård (jämte bad- och massagebehandling),

allt enligt utfärdade allmänna direktiv;

7:o) av Kungl. Maj :t fastställt arvode till skeppsmätningstjänsteman;
8:o)

gratifikationer, enligt fastställda allmänna grunder

eller särskilda bestämmelser;

9:0) hästlega;

10:o) tillverkningskostnad för uniformspersedlar åt tjänstemän

av lägre grad;

ll:o) beslagarandelar;

12:o) tulltjänstemäns andelar av ersättning för vissa

tjänstförrättningar; samt

13 :o) pensionsinr äktning ens andel av böter.

I sammanhang härmed bör även det nuvarande anordningsförfarandet

avskaffas. Detta förfarande innebär näm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ligen delvis ett dubbelarbete — såvitt det föranleder förnyad

prövning av en utgift, som direkt grundar sig på ett styrelsens

bemyndigande — och delvis ett förläggande till högre

instans av en prövning, som lämpligare bör ske hos lägre

myndighet, under förutsättning allenast, att denna lägre

myndighet är underkastad nöjaktig revision. Vad nu sagts

torde bäst belysas med ett par exempel. Har stvrelsen

bemyndigat en tullförvaltning att för viss uppgiven kostnad

inköpa ett kassaskrin, synes det obehövligt, att styrelsen

genom utfärdande av anordning å kostnadsbeloppet skall

ännu en gång pröva utgiftens behörighet; utan det bör vara

tillräckligt, att revisionen tillser, att kostnaden hållits

inom bemyndigandets ram. Och vidare, om en tullförvaltning

med stöd av tjänstgöringsreglementets bestämmelser

gör inköp av skrivmaterialier, bör det väl vara bättre, att

tullförvaltningen härvid känner sig handla under eget ansvar,

vilket kan utkrävas genom revision, än att prövningen av

utgiften förlägges till styrelsen, som icke är underkastad

annan revision än den, kammarrätten utövar, och vilken

i nu förevarande hänseende av lätt insedda skäl icke kan

få någon praktisk betydelse. Det ligger i öppen dag, att

eu tullförvaltning, som riskerar revisionsanmärkning och

personlig betalningsskyldighet, gör utgifter endast efter

försiktigt övervägande; men härmed vinnes bäst den garanti

mot ett vårdslöst handskande med tullverkets medel, som

med anordningsförfarandet avsetts. Samtidigt härmed befrias

styrelsen från befattningen med en mängd frågor,

åt vilka styrelsen såsom sådan knappast kunnat ägna

annat än en rent formell behandling, men bland vilka de

mera omtvistbara och principiellt viktiga spörsmålen lätt

kunnat drunkna. I stället kommer revisionen att skilja det

tvistiga från det självklara, och endast fall av det förra

slaget bliva föredragna i styrelsen. Att den ifrågasatta

reformen måste leda till väsentligen minskat skriveri, är

väl ej heller utan sin betydelse.

Det torde böra här framhållas, att i anmärkningsväg

erinran bör kunna göras även däremot, att en bestridd

utgift avförts under oriktig titel.

Kommissionen föreslår alltså, att ovannämnda anordnings

för far ande ersättes med en av kameralbyråns revision i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

GENERALTULLSTYRELSEN.

Vissa i\yanskaffningsfråg

or.

Anordnande

av telefon.

Yttrande.

Tillämpning

av städernas

tullhusbyggnadsskyldighet.

Förskott till

tullförvaltningarna.

efterhand verkställd granskning av de av tull förvaltning ärna

bestridda utgifternas formella och sakliga behörighet.

I sådana fall, då det i sammanhang med bestridande

av en utgift ifrågakommer att infordra anbud enligt gällande

entreprenadförordning, bör anbudens prövning givetviss

ankomma på den myndighet, som äger -att besluta i

fråga om utgiften. Protokoll rörande anbudens prövningföreslås

emellertid skola insändas till kameralbyrån.

Beträffande nyanskaffningar för tullförvaltningarnas

behov av annan beskaffenhet än ovan avsetts anser kommissionen

böra gälla, att beslutanderätten därutinnan tillkommer

vederbörande tulldirektörer och distriktchef er, dock att

om någon hithörande utgift överstiger visst av generalltullstyrelsen

stadgat belopp, frågan bör underställas styrelsens

prövning.

Utgifter för telefon intaga så tillvida en särställning,

som jämlikt Kungl. Maj:ts den 3 oktober 1903 meddelade

föreskrift telefon icke må utan Kungl. Maj:ts tillstånd i

statens ämbetslokal uppsättas eller eljest på bekostnad av

statsmedel anordnas.

Enligt vad kommissionen inhämtat, har emellertid Kungl.

Maj:t beträffande särskilda ämbetsverk, t. ex. järnvägsstyrelsen,

medgivit undantag från nämnda bestämmelse, så att

detta verk numera självt beslutar i förevarande ämne.

Kommissionen föreslår, att generaltullstyrelsen erhåller

motsvarande bemyndigande.

Frågor rörande tillämpningen av städernas skyldighet

att hålla tullverket med lokaler och inventarier böra handläggas

i den ordning, som av kommissionen å annat ställe

i detta betänkande anges; och föreslås, att tullverket därvid

företrädes av generaltullstyrelsen, då fråga är om ny- eller

ombyggnad av fastigheter, men av vederbörande tulldirektör

eller distriktchef, då fråga är om underhåll av fastigheter

eller anskaffning av inventarier.

I den mån tullförvaltnings kassabehållning icke förslår

till bestridande av löpande utgifter, äger tullförvaltningen

att från generaltullstyrelsen rekvirera förskott. Till grund

för framställning härom skall läggas en kalkyl, utvisande

de ändamål, för vilka förskottet erfordras, ävensom beloppet

av de hos tull förvaltningen redan tillgängliga medlen. Peri

s. 33 Kontrollera mot PDF

KAMERALBYRÅN. 33

granskning, som dessa kalkyler undergå på kameralbyrån,

måste med nödvändighet bliva ganska summarisk, särskilt

som lämnad uppgift om förefintlig kassabehållning ej kan

vid granskningstillfället kontrolleras. Efter skedd granskning

föredragas förskottsrekvisitionerna inför generaltullstyrelsen,

som i händelse av bifall låter genom riksbanken

översända erforderliga belopp till vederbörande tullförvaltningar.

För undvikande av den omgång, som är förenad med dylika

förskottsrekvisitioner, synas tullförvaltningarna — d. v. s.

såsom nu endast de direkt redovisande — böra berättigas att,

intill ett för varje tullförvaltning av generaltullstyrelsen bestämt

maxibelopp, utlärda anvisningar å styrelsens giroräkning

nr 1 med riksbanken. För kontrollens skull bör stipuleras,

att anmälan om varje utfärdad anvisning ofördröjligen

skall göras hos generaltullstyrelsen. — Skulle i undantagsfall

det för viss tullförvaltning sålunda bestämda maximibeloppet

visa sig otillräckligt, får erforderligt förskott

begäras från styrelsen.

Kommissionen föreslår alltså, att tullförvaltningsavdelninqar

samt tullkamrar förklaras berättigade att intill av generaltullstyrelsen

bestämda belopp utfärda anvisningar å styrelsens

giroräkning nr 1 med riksbanken.

Beträffande vissa för tjänstens utövning erforderliga

förbrukningsartiklar gäller, att tullförvaltningarna icke hava

befattning med desammas anskaffning, utan att denna ombesörjes

av kameralbyrån genom dess förrådsavdelning.

Detta är fallet med normalpapper — däremot ej normalbläck

—, plomberingstänger, flaggor, uniformsmössor m. m.

Alla hithörande rekvisitioner måste nu föredragas inför styselsen,

som i händelse av bifall resolverar, att de begärda

föremålen få expedieras genom kameralbyråns försorg.

Kommissionen anser det böra ankomma på styrelsen

att bestämma, vilka slag av förbrukningsartiklar som skola

upphandlas centralt genom styrelsens försorg. Då det gäller

att tillämpa de sålunda givna bestämmelserna, bör emellertid

med hänsyn till hithörande ärendens enkla beskaffenhet

iakttagas, att ingående rekvisitioner icke vidare föredragas i

styrrisen, utan att desamma få expedieras genom kameralbyrån,

så snart kameralbyråchefen åsatt dem sitt signum.

Yttrande.

Tullförvaltningarnas

rekvisitioner

av förbrukningsartiklar.

Yttrande.

313118

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

GENERALTULLSTYRELSEN.

Avförande av

uttjänta

inventarier

hos tullförvaltning

ärna.

Yttrande.

Generaltullstyrelsens

egna ekonomiska

angelägenheter.

Yttrande.

Verkställigheten

av

generaltullstyrelsens

upphandling sbeslut.

Yttran de.

Inventerings
väsende.

Y11 r a n d e.

Tullförvaltningarna äga för närvarande icke att ur vederbörande

inventarieförteckningar avföra obrukbara möbler,

förslitna pälsar o. d., med mindre generaltullstyrelsen därom

förordnat.

Kommissionen föreslår, att beslutanderätten härutinnan

tillägges vederbörande tulldirektörer och distriktchef er.

Till vanliga expenser ej hänförliga utgifter för anskaffning

och underhåll av föremål, som erfordras för generaltullstyrelsens

eget behov (såsom exempelvis kassaskåp, skrivocb

räknemaskiner o. d.), måste för närvarande prövas av

styrelsen. Detsamma är fallet med utgifter i och för den

av styrelsen disponerade fastighet ävensom för städning

m. m. av styrelsens lokaler.

Kommissionen föreslår, att beslutanderätten i fråga om

alla hithörande utgifter, som ej överstiga visst, av styrelsen

bestämt belopp, överflyttas på kameralbyråchefen.

Verkställigheten av generaltullstyrelsens upphandlingsbeslut

— prövning av ställd säkerhet samt granskning i

övrigt därav, att föreskrivna formaliteter iakttagas — ankommer

nu på styrelsen.

Dessa bestyr föreslås skola i stället ankomma på kameralbyråchefen.

Beträffande kassainventering hos tullförvaltningarna äro

bestämmelser meddelade i § 146 tjänstgöringsregl em entet

samt kungl. kungörelsen den 15 december 1905 med föreskrifter

rörande inventering hos redogörare för verk eller

inrättning, vars räkenskap för granskning skall överlämnas

till kammarrätten. På grund av dessa bestämmelser har

generaltullstyrelsen att även för ett stort antal småplatser

utan nämnvärd kassarörelse förordna inventeringsförrättare,

som på årets sista dag uppräkna respektive kassor och däröver

insända instrument till styrelsens kameralbyrå.

Härav föranledes ett mycket omfattande skriveri och

ej oväsentliga kostnader för rese- och traktamentsersättning

åt förrättningsmännen. Värdet av en inventering, som sker

på förut veterlig tid, kan å andra sidan ej skattas särdeles

högt.

Kommissionen finner sig med avseende härå böra föreslå,

att ovannämnda kungl. kungörelse upphäves för tullverkets

del samt ersättes med föreskrifter, i huvudsak innebärande, att

s. 35 Kontrollera mot PDF

KAMKUALBYBAN.

35

kassainventering hos tullverkets redogörare verkställes ä på förhand

ej kungjorda tider dels av vederbörande tulldirektörer

resp. distriktchefer, dels ock såsom nu av någon från generaltullstyrelsen

utsänd tjänsteman.

Vid tull förvaltningarna i Stockholm, Göteborg, Haparanda

och städerna i Skåne verkställes jämlikt § 5 tjänstgöringsreglementet

särskilda kassainventeringar genom vederbörande

tullfiskal, i Stockholm i förening med kamreraren

å kameralbyrån.

I sammanhang med den av kommissionen tillämnade

indragningen av tullfiskalstjänsterna komma ifrågavarande

inventeringar att bortfalla, något som, under förutsättning

av bifall till vad kommissionen ovan nyss föreslagit, synes

kunna ske utan olägenhet.

Följande inventeringsinstrument skola enligt nu gällande

bestämmelser insändas till kameralbyrån, nämligen de s. k.

veckoredovisningarna från uppbördskontoret i Stockholm

och de s. k. inventeringsförslagen från konfiskations- och

kassörskontoret i samma stad. Enligt praxis bliva dessa

instrument föredragna inför styrelsen.

Enligt kommissionens uppfattning borde det vara tillräckligt,

att kameralbyråchefen granskade ifrågavarande inventeringsinstrument

utan att därmed besvära styrelsen. Med

den av kommissionen föreslagna förändrade organisationen

av tullförvaltningen i Stockholm komma desamma emellertid

att ersättas av utav tulldirektören upprättade instrument.

Dessa såA^äl som liknande instrument, som kunna ingå från

tulldirektörer eller distriktchefer på andra orter, föreslås

skola inför styrelsen anmälas endast i särskilda fall, då kameralbyråchefen

prövar anledning därtill föreligga, men eljest

handläggas av nämnde byråchef på eget ansvar.

Ersättningskrav, som göras gällande mot tullverket,

kunna vara av mycket växlande beskaffenhet. Ofta avse

de ersättning för varor, som, medan de varit i tullverkets

vård, förkommit eller skadats, utan att någon tjänsteman

kan göras därför ansvarig.

I den mån dessa ärenden röra rena bagateller, vore

det visserligen önskvärt, att de finge avgöras av kameralbyråchefen

ensam utan styrelsens hörande. Men då kraven

ej sällan innefatta ytterst svårlösta rättsfrågor och desamma,

Speciella

inventering sbestämunclser

för Stockholm

7ii. fl. orter.

Yttrande.

Handläggnmg

av mventerin

g sinstrument.

Yttrande.

Ersättningskrav

mot

tullverket.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

GENERALTULLSTYRELSEN.

Behandling

av vissa till

generaltullstyrelsen

inflytande

medel.

Yttran de.

Ålderstill
läggsfrågor.

även om yrkandet går ut på en obetydlighet, dock kunna

gälla principspörsmål av den allra största räckvidd, till vilka

styrelsen såsom sådan icke bör underlåta att taga ställning,

anser kommissionen lämpligast, att alla mot tullverket riktade

ersättningsanspråk såsom hittills prövas av styrelsen.

Vid hittills skedd prövning av hithörande frågor lära

styrelsens beslut i ett relativt stort antal fall hava gått ut

på avslag, därvid dock vederbörande hänvisats att efter befogenhet

göra sitt anspråk gällande vid domstol. Då det

uppenbarligen för vederböraude trafikanter medför tidsutdräkt

och olägenheter i övrigt att behöva vända sig till

domstol för att komma till sin rätt, vill kommissionen uttala

som sin mening, att styrelsen mer än hittills bör taga

avgörandet i egen hand och härvid i möjligaste mån tillgodose

billighetens fordringar samt sålunda ej alltför strängt

hålla på den formella rätten.

Enligt regeln ingå ej några kontanta medel till generaltullstyrelsen.

Så är likväl fallet med exempelvis s. k.

samvetspenningar, som stundom insändas anonymt under

styrelsens adress; likaså med vissa hyres- och arrendemedel,

inkomsten av försålda matriklar in. in.

Då undantagsvis kontanta medel sålunda inflyta till

styrelsen, bliva desamma överlämnade till konfiskations- och

kassörskontoret i Stockholm för uppdebitering och redovisning.

Denna åtgärd anses för närvarande tarva särskilt

beslut från styrelsens sida.

Kommissionen föreslår, att på kameral hy råchef en får

ankomma att på eget ansvar gå i författning om dylika medels

överlämnande till tulldirektörsexpeditionen i Stockholm.

Medan frågor om avlöningsförhöjning (ålderstillägg) åt

tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och

gränsbevakning ankomma på generaltullstyrelsens prövning,

är i ett kungl. brev den 20 december 1878 föreskrivet, att

styrelsen för varje års utgång skall till Kungl. Maj:t inkomma

med anmälan, vilka av ämbets- eller tjänstemännen

bos styrelsen äro berättigade att under nästföljande år komma

i åtnjutande av ålderstillägg.

A andra sidan äro generalpost-, telegraf- och järnvägsstyrelserna

berättigade att själva avgöra alla frågor om

opaginerad Kontrollera mot PDF

KAMERALBYKAN.

:?7

ålderstillägg för såväl vederbörande styrelses som underlydande

staters personal.

Såväl departementalkommitterade som ock nuvarande

statsrådet, landshövdingen Schotte i det av honom utarbetade

betänkandet angående statsdepartementens verksamhetsområden

och arbetsformer m. m. hava uttalat sig för

att generaltullstyrelsen måtte tillerkännas motsvarande beslutanderätt

i ålderstil läggsfrågor.

Enär nuvarande förfaringssätt medför onödig omgång

och ingen anledning förefinnes, varför styrelsens personal

skall i frågor rörande ålderstillägg behandlas olika mot

övriga tull tjänstemän, föreslår kommissionen, att, med ändring

av ovannämnda kungl. brev, bestämmelser utfärdas därom,

att frågor om avlöning sförhöjning åt generaltullstyrelsens ledamöter

samt hos styrelsen anställda befattningshavare skola

ankomma på styrelsens prövning.

Om en person, som åtnjuter pension från tullverket,

flyttar från en ort till en annan samt åstundar att få sin

pension utbetald genom tullmyndighet i den nya boningsorten,

skall ansökan härom göras hos generaltullstyrelsen.

Kommissionen föreslår, att dylik överflyttning av pensioner

i stället får medgivas av kameralbyråchefen.

I avseende å tillämpningen av den avlöningsform för

tjänstemän av lägre grad, som består i kostnadsfri uniformsbeklädnad,

uppkomma vissa frågor, som nu avgöras

av generaltullstyrelsen.

Det händer sålunda, att någon till ifrågavarande förmån

berättigad tjänsteman av en eller annan anledning

önskar att i stället för uniform in natura utbekomma kontant

beklädnadsersättning mot skyldighet att själv hålla

uniform. Vidare förekommer det, då en till uniformsbeklädnad

berättigad tjänsteman avlider, att hans dödsbodelägare

vilja lösa till sig till den avlidnes uniform hörande,

ännu ej intjänta persedlar.

Frågor av bägge dessa slag föreslås skola fä prövas

av vederbörande tull för v ältning ar, vilka för sina åtgöranden

härutinnan böra vara underkastade revision i vanlig ordning.

För utbekommande av stadgat anmärkningsarvode hava

revisorerna å generaltullstyrelsens kameral- och revisions
-

Yttrande.

Överflyttning

av pensioner.

Yttrand e.

Frågor beträffande

beklädnadsförmåner.

Yttrande.

Utbetalning

av anmärkningsprovision.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

GENERALTULLSTYRELSEN.

Yttrande.

Utbetalning

av vissa

reseförskott.

Förfarandet

med visst å

auktion utbjudet

gods.

Yttrande.

Avförande av

belopp ur

räkenskaperna.

byråer för närvarande att göra skriftlig framställning, som

föredrages inför styrelsen.

Det synes kommissionen, som borde ifrågavarande arvode

kunna ja utbetalas genom tulldirektörsexpeditionen i Stockholm,

allenast vederbörande revisors rekvisition blivit av kameralbyråchefen

signerad; dock att, där fråga uppkommer, att

vederbörande redogörare skall själv gälda anmärkning sarv o det,

sådan fråga bär föredragas inför generaltulldirektören.

I motsats till vad nu är fallet böra reseförskott vid

generaltulldirektörens inspektionsresor ävensom av generaltullstyrelsens

ledamöter eller tjänstemän företagna tjänsteresor

fä, utan föredragning inför styrelsen, utbetalas på kameralbyråchefens

signering.

Vid försäljning av oförtullat gods, som överlåtits eller

hemfallit till tullverket, skall, enligt ett generaltullstyrelsens

cirkulär den 15 oktober 1904, därest vid anställd auktion

antagligt anbud å sådant gods icke erhålles, godset för tullverkets

räkning inropas för att vid annat auktionstillfälle

ånyo utbjudas; och bör, i händelse antagligt anbud synes

icke kunna på platsen erhållas, frågan om godsets försäljning

underställas styrelsens prövning. I hithörande ärenden

plägar styrelsen meddela föreskrift antingen därom,

att det anbud, som efter ett par förnyade utbjudanden erhållits,

må antagas, eller därom, att varan skall översändas

till annan ort för att där utbjudas.

Kommissionen löreslår, att anbud, som vid ett tredje utbjudande

erhålles, skall, efter vederbörande tullförvaltnings

eget beprövande, fä anses antagligt utan hinder därav, att det

bjudna beloppet icke räcker till att täcka belöpande tullumgäld

er jämte omkostnader; ävensom att det skall bero på tullförvaltningen

att, därest densamma förmenar bättre bud kunna

erhållas på annan ort, utverka sig vederbörande tulldirektörs

resp. distriktchefs tillstånd att ditsända godset för utbjudande

på tullauktion därstädes.

Om en för tullverkets räkning bortauktionerad vara ej

inbringat den summa, vartill för densamma belöpande tullumgälder

uppgå, anses underskottet icke få avföras ur räkenskaperna,

med mindre generaltullstyrelsen därtill lämnat

tillstånd. Ej heller ett av misstag debiterat belopp får

avtöras utan dylikt tillstånd. Detta torde sammanhänga

s. 39 Kontrollera mot PDF

KAMERA LIJYRAN.

39

med de stränga regler, som i avseende å avskrivning av

statens fordringar tinnas meddelade i vissa kungl. förtattningar

av 1830, 1908 och 1911.

Kommissionen föreslår, att styrelsens befattning med

hithörande ärenden upphör, i det att i förstnämnda fall det

uppkomna underskottet får av tull förvaltningen själv avföras

under biläggande av erforderliga verifikationer, och att jämväl

i sistnämnda fall felet får av tullförvaltning en rättas,

varefter i bägge fallen tullförvaltningen givetvis skall vara

underkastad revision i vanlig ordning.

Utbetalning av belopp, om vars restituerande till viss

person — exempelvis en fartygsbefälhavare — generaltullstyrelsen

meddelat beslut, får stundom, dock endast efter

styrelsens beprövande, ske till annan person utan hinder

därav, att denne senare — vanligen vederbörande mäklare

— ej kan förete av den förstnämnde utfärdad fullmakt.

För att undvika, att styrelsen skall behöva besväras

med dylika ansökningar, föreslår kommissionen utfärdandet

av bestämmelser därom, att vederbörande tullförvaltning skall

under angivna förhållanden anses berättigad att verkställa den

äskade utbetalningen, därest för beloppet ställes betryggande

säkerhet.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.

Å kameralbyrån äro för närvarande anställda 1 kamrerare

och 1 förste revisor — bägge tjänstemän i andra

graden —, 4 revisorer och bokhållare — tjänstemän i första

graden — samt dessutom amanuenser.

De bägge andragradstjänsterna föreslogos av 1908 års

tullstatskommission samt tillkommo, kamrerar tjänsten 1911

och förste revisorstjänsten 1912. Av desammas innehavare

är kamreraren byråchefens närmaste man samt handlägger

bankboken in. m. Förste revisorn har att granska tullförvaltningarnas

redovisningar samt avsluta tullverkets huvudbok,

varigenom han å byrån innehar en ansvarsfull och

jämförelsevis självständig ställning.

Med den av kommissionen i det följande föreslagna omläggningen

av restitutionsärendenas behandling kommer, på

sätt nedan vidare utvecklas, kameralbyrån att erhålla den

Yttra n de.

Utbetalning

av restitutionsbelopp

till ombud

utan

fullmakt.

Yttran de.

Nuvarande

personal.

Förslag i

fråga om

andragradstjänster.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

GENERALTULLSTYRELSEN.

Förslag i

fråga om

förstagradstjänster.

Fråga om

amanuensinstitutionens

avskaffande.

nya betydelsefulla uppgiften att kontrollera, huru restitutionsväsendet

handhaves av vederbörande redogörare. Härmed

ökas ansvaret särskilt för förste revisorn, vilken enligt kommissionens

uppfattning bör bava att leda detta kontrollarbete.

Jämväl kamrerarens arbetsbörda torde, om kommissionens

förslag vinner bifall, komma att ökas. De nya uppgifter,

som enligt förslaget skola åläggas kameralbyråchefen

såsom sådan, synas nämligen medföra nya göromål även

för byråchefens närmaste man.

Under förutsättning av en praktisk arbetsfördelning

torde emellertid nuvarande antalet andragradstjänster å byrån

icke behöva ökas.

Att märka är emellertid, att den av kommissionen i annat

sammanhang föreslagna befattningen såsom kustbevakningsinspektör

tänkts skola upptagas såsom tillhörande kameralbyrån.

Såsom tjänstemän i första graden böra såsom nu finnas

anställda revisorer och bokhållare.

En av revisorerna bar hittills omhänderhaft kameralbyråns

förråd. Ifrågavarande bestyr synes kunna överlatas

på en förrå ds förn altare med ringare kvalifikationer.

I avseende å amanuensinstitutionen, vilken förekommer

å styrelsens samtliga avdelningar med undantag av tullbehandlings-

och upplysningsbyrån, anser kommissionen

lämpligt att här i ett sammanhang framlägga sina synpunkter.

Amanuenserna — vilka tänkas biträda vid diverse förekommande

göromål efter respektive byråchefers och övriga

förmäns närmare anvisningar — hava fyra timmars daglig

tjänstgöringsskyldighet samt åtnjuta arvode efter 1,800 kronor

för år. För amanuenserna å kameralbyrån är dock

tjänstgöringstiden fem timmar, och utgör det årliga arvodet

2,000 kronor. Å revisionsbyrån finns endast en befattningshavare

med benämningen amanuens; men här såväl

som å kameralbyrån tjänstgöra åtskilliga s. k. arvodister,

vilkas ställning är jämförlig med amanuensernas. Varje

revisor å revisionsbyrån har eu dylik arvodist såsom biträde.

— Genom ett kungl. brev den 21 maj 1915 hava amanuenserna

så till vida vunnit en fastare anställning, som de

erhållit semesterrätt ävensom berättigats att under tjänst
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

KAMERALBYRAN.

41

ledighet för sjukdom behålla viss del av sitt arvode.

Detta kungl. brev gäller emellertid ej de s. k. arvodisterna.

Amanuenstjänstgöringen är i regel förenad med någon

likartad tjänsteverksamhet på annat håll. Härtill har

hänsyn tydligen tagits vid bestämmandet av amanuensernas

tjänstgöringstid och arvode. Nämnda förhållande medför

emellertid en splittring av amanuensernas arbetskraft

och intresse, som verkar skadligt för tjänstgöringen. Särskilt

inom det verk, åt vilket amanuensen ej ämnar ägna

sin framtid, visar han gärna benägenhet att ej uträtta mer

än jämnt upp så mycket, att han ej mister sin anställning.

Under sådana omständigheter torde det vara till båtnad

för tullverket, om de nuvarande amanuens- och arvodistbefattningarna

ersättas med ett antal tjänster av kammarskrivartyp.

En enkel beräkning ger vid handen, att två

kammarskrivare med sex timmars daglig tjänstgöring böra

kunna medhinna samma göromål som tre amanuenser med

en till fyra timmar begränsad tjänstgöringstid.

Då det gäller att bestämma, vad som skall träda i

stället för amanuensinstitutionen, är emellertid även en

annan synpunkt att beakta. Det arbete, som för närvarande

utföres av åtminstone de å kansliet anställda amanuenserna,

är till allra största delen av tämligen mekanisk

art, bestående i kollationering av utgående expeditioner,

desammas kuvertering och inskrivning i postböckerna, distribuering

av författningar m. m. samt registrering av koncept.

Härtill kommer uppsättning av en och annan enklare skrivelse,

vanligen i noggrann anslutning till något likartat

äldre koncept. Aven inom styrelsens övriga avdelningar

torde amanuenserna delvis sysselsättas med mera mekaniska

göromål. Vad angår de arvodister, som biträda revisorerna

på revisionsbyrån, har väl åtminstone från början varit

meningen, att åt arvodisterna skulle överlåtas den rena

siffergranskningen samt kontrollräkning av förekommande

adderingar m. m., medan revisorerna själva hade hand om

den ansvarsfullare delen av revisionsarbetet, vilken förutsätter

kunskap i författningarna och omdöme i fråga om

deras tillämpning. Praxis lärer nu visserligen hava blivit,

att revisorerna och arvodisterna arbeta parallellt och övertaga

var sina delar av granskningsmaterialet; men denna

Yttrande.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

GENERALTULLSTYRELSEN.

praxis synes ej överensstämma med den tanke, som legat

till grund för inrättandet av ifrågavarande biträdesinstitution.

Med avseende å vad sålunda anförts rörande beskaffenheten

av vissa amanuensgöromål anser kommissionen, att

amanuenserna jämte arvodisterna till en del kunna ersättas

med kvinnliga biträden av vare sig den första eller den

andra av de inom de centrala verken förekommande lönegraderna

för dylika befattningshavare.

De ovan ifrågasatta kammarskrivarna, vilka tänkas

övertaga en del mera kvalificerade göromål, böra icke anställas

å styrelsens stat. Det måste nämligen anses önskvärt,

att de få cirkulera mellan lokalförvaltningen och

styrelsen likasom ock mellan lokalförvaltningens olika avdelningar

i syfte, att deras utbildning skall bliva så mångsidig

som möjligt. För en blivande tjänsteman vid lokalförvaltningen

är det ej oviktigt, att han under någon tid

fått deltaga i och därmed lära sig förstå det arbete, som

uträttas inom styrelsen. För uppnående av dessa syften

böra alla tullverkets kammarskrivare i huvudstaden vara

anställda å lokalförvaltningens stat och av dessa ett visst

antal årligen beordras till tjänstgöring å styrelsens olika

avdelningar. Tjänstgöringen hos styrelsen bör åtminstone

i allmänhet ej få utsträckas över ett visst mått, som kan

anses lämpligt med hänsyn till vederbörandes utbildning,

exempelvis 4 år. Mot eget bestridande bör för övrigt

ingen kvarhållas utöver 2 år. Ifrågavarande tjänstgöring

bör ej föranleda något tilläggsarvode till lönen; det kan

tagas för givet, att den ändock kommer att anses eftersträvansvärd

såsom beredande tillfälle till en mera allsidig

utbildning.

Kommissionens förevarande förslag innebär alltså, att

den nuvarande amanuensinstitutionen avskaffas, och att i

amanuensernas ställe användas dels kvinnliga biträden och

dels, där sä erfordras, kammarskrivare.

s. 43 Kontrollera mot PDF

REVISIONSBYRÅN.

43

III. Revisionsbyrån.

A. Därstädes förekommande göromål.

§ 9 av gällande instruktion för generaltullstyrelsen är

så lydande:

»Till revisionsärenden hänföras ärenden, som angå:

• restitution av och befrielse från tull- eller andra avgifter, som

uppbäras av tullverket;

tillämpningen i övrigt av gällande författningar rörande avgifter,

som uppbäras av tullverket, dock med undantag av tulltaxan och

taratariffen;

nederlags- och transitrörelsen, frihamns- och frilagersanläggningar

samt bärgade varor och sjöfynd;

formen för och uppställningen av tullförvaltningarnas journaler

samt av andra uppgifter och förteckningar, som ej äro av beskaffenhet

att ingå till kameralbyrån;

statistiska meddelanden till Kungl. Maj:t eller ämbetsmyndig
heter;
anmärkningar

i följd av den inom byrån verkställda granskning

av tullförvaltningarnas journaler; samt

tillsättning av tjänster inom revisionsbyrån, tjänstledighet, semester

och avsked för samt tjänstefel av där anställda tjänstemän.

Styrelsens beslut angående restitution av tull- eller andra avgifter

skola antecknas i vederbörande journal, där avgifterna redovisas.

De från tullförvaltningarna inkommande journaler granskas inom

revisionsbyrån av de å byrån anställda revisorerna.

För utförande av de statistiska arbeten, som förekomma hos

generaltullstyrelsen, är den å revisionsbyrån anställde förste aktuarien

ensam ansvarig. Till det biträde vid dessa arbetens utförande, som

utöver de å stat anställda aktuarierna och kvinnliga biträdena må

finnas erforderligt, äger föredraganden för revisionsärenden att, efter

samråd med förste aktuarien, för viss tid eller tills vidare anställa

lämpliga personer inom eller utom verket.»

Här torde till en början böra erinras om dp olika fall,

då restitution av tull får äga rum. — Vad nedan yttras,

gäller i huvudsak även om restitution av sockerskatt, såvitt

uppbörden därav ankommer på tullmyndigheterna.

Allmän

översikt av

revisionsärendena.

Restitution

av tull (och

sockerskatt).

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

GENERALTULLSTYRELSEN.

De fall, då

tullre8titution

får äga rum.

Har på grund av något vid debiteringen förelupet

skriv- eller räknefel för mycket tull erlagts, skall rättelse

ske genom restitution.

Om intyg eller försäkran av beskaffenhet att jämlikt

särskilda bestämmelser i § 4 tulltaxeförordningen utgöra

grund för tullfrihet icke varit förhanden vid tullbehandlingstillfället

och tull i följd härav måst erläggas, kan restitution

av densamma vinnas genom senare företeende av den erforderliga

handlingen.

Vinnes genom tullbehandlingsfrågas fullföljd till högre

instans sådan ändring, att tull förklaras skola utgå efter

lägre beräkningsgrund, föranledes härav restitution av för

mycket erlagd tull.

Beträffande rätteligen debiterad och erlagd tull gäller

enligt § 11 tulltaxeförordningen såsom allmän regel, att

sådan ej må restitueras, även om varan återutföres. I författningsrummet

upptagas emellertid två undantag härifrån;

och följande ytterligare undantagsfall kunna anföras.

För visst med järnväg inkommande gods, som enligt

närmare bestämmelser i § 43 tullstadgan angives till förtullning

av vederbörande järn vägsförvaltning, erlägges tull

genom av järnvägs förvaltningen utfärdade förbindelser, vilka

sedan månadsvis infrias hos generaltullstyrelsen. Om på

grund av ägarens uraktlåtenhet att från järnvägen utlösa

godset detsamma inom viss tid återställes till tullförvaltningen,

må restitution av den för godset erlagda tullen

äga rum.

Kungl. kungörelsen den 17 juli 1912 angående behandling

av paketpost från utlandet innehåller liknande

bestämmelser rörande restitution av tull, som av postverket

erlagts för paket, vilka sedermera återutföras eller till tullförvaltningen

återställas.

Då jutevävnad av utländsk tillverkning användes såsom

emballage till exportvara, beviljas jämlikt § 13 mom. 2

tulltaxeförordningen tullgottgöreise med ett fixt belopp av

10 öre för varje kilogram av vävnaden.

Vid utförsel av vissa i § 13 mom. 1 tulltaxeförordningen

uppräknade varor, som här i riket framställts av

utländska råämnen, åtnjutes på liknande sätt tullgottgöreise

s. 45 Kontrollera mot PDF

K10 VISION SB YR AN.

45

med lixa belopp, beräknade för varje kilogram av exportvaran.

Sådan tullgottgörelse benämnes dråback.

Idkare av kvarnrörelse kan vid utförsel av vid kvarnen

framställt mjöl komma i åtnjutande av tullrestitution enligt

vissa i § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen angivna grunder

under förutsättning, att lian från utlandet infört motsvarande

kvantitet omalen spannmål.

Den allmänna s. k. industrirestitutionen avhandlas i

§ 13 mom. 5 tulltaxeförordningen. Näringsidkare, som för

framställning av exportvara använder utländskt råämne,

kan enligt detta författningsrum tillerkännas restitutionsrätt

under villkor, som fastställas genom särskild resolution av

Kungl. Maj:t.

Om ett speciellt slag av industrirestitution, avseende

fartygsbyggnad av utländska materialier, äro uttömmande

bestämmelser meddelade i § 12 tulltaxeförordningen, vilket

författningsrum alltså ej förutsätter utfärdande av resolution

för varje ifrågakommande näringsidkare.

Den s. k. handelsrestitutionen är reglerad genom kungl.

förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution

i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara. Enligt denna

författning äger av generaltullstyrelsen godkänd firma att

vid utförsel av varor av vissa uppräknade slag åtnjuta

tullrestitution under förutsättning, att motsvarande varupartier

förut införts av samma firma. Till grund för

restitutionens beräknande läggas av firman själv förda,

kvartalsvis avslutade avräkningsdiarier.

Slutligen kan restitution av tull ifrågakomma på grund

av Kungl. Maj:ts i särskilt fall meddelade beslut.

Den rätt till tullrestitution, som av ovan angivna Det nuvarande

grunder kan vara förhanden, göres gällande genom till

generaltullstyrelsen ställda ansökningar om utbekommande

av särskilda restitutionsbelopp. Vid sådan ansökning fogas

handlingar, varå sökanden vill åberopa sig, såsom utdrag

av föreskrivna avräkningsdiarier e. d. Ansökningen undergår

förberedande granskning å revisionsbyrån, därvdd sökandens

uppgifter jämföras med innehållet i de från tullförvaltningarna

till byrån insända originaljournalerna jämte

verifikationer. Resultatet av granskningen sammanfattas i

en skriftlig attest av vederbörande revisor. Denne har

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

GENERALTULLSTYRELSEN.

Yttrande.

tillika att vid varje särskild debiteringspost i journalerna

göra anteckning om restitutionsansökningen i syfte att förekomma,

att en gång restituerad tull av förbiseende restitueras

på nytt. Sedan ärendet sålunda och — enligt utredning

för första halvåret 1914 — i omkring halva antalet

fall jämväl genom remiss till vederbörande tullförvaltning

blivit berett, föredrages detsamma av revisionsbyråchefen

inför styrelsen. Bifalles ansökningen i större eller mindre

utsträckning, utfärdas anordning å det restituerade beloppet,

vilken åtgärd ankommer på kameralbyrån. Konceptet till

anordningen justeras av både kameral- och revisionsbyråcheferna.

Den färdiga anordningen expedieras slutligen i

vanlig ordning till den tullförvaltning, som skall utbetala

restitutionsbeloppet.

Mot det sålunda beskrivna tillvägagångssättet kan anmärkas

dels att det innefattar en onödigt tung apparat

och dels att det bereder den restitutionsberättigade dröjsmål,

innan han kommer till sin rätt. Detta dröjsmål kan under

vissa omständigheter bliva ganska betydande. Om restitutionsansökningen

exempelvis har avseende å någon i början

av en månad verkställd förtullning, kan vid det förhållande,

att journalerna för denna månad icke kunna inkomma till

generaltullstyrelsen förr än ett stycke in i den nästföljande

månaden, granskningen å revisionsbyrån ej ens påbörjas

tidigare än efter omkring fem veckors förlopp. Därefter

kräves tid för granskningsarbete och uppsättande av attest,

väntetid på föredragning samt slutligen justerings- och

expeditionstid.

Dessa olägenheter hava även betonats av Sveriges

allmänna handelsförening i en till Konungen ställd, den 21

november 1912 dagtecknad skrift, som — jämte ett av

generaltullstyrelsen däröver avgivet utlåtande — genom

Kungl. Maj:ts beshit den 23 oktober 1915 överlämnats till

kommissionen för att tagas i övervägande vid fullgörande

av det kommissionen meddelade uppdrag. I skriften yttras

bland annat, att handelsföreningen med hänsyn till storleken

av de belopp, som i restitutionsväg återbures, velat framhålla

önskvärdheten av att ärenden av ifrågavarande art

såvitt möjligt icke lämnades oavgjorda så pass lång tid,

som hittills understundom skett, även om förverkligandet

s. 47 Kontrollera mot PDF

REVISIONSBYRÅN.

47

av detta önskemål skulle kräva organisatoriska reformer,

beträffande vilka handelsföreningen icke vore i tillfälle att

närmare uttala sig:.

Dröjsmål med restitutionsfrågas avgörande har i särskilt

fall föranlett yrkande om räntegottgörelse, vilket vridande

emellertid av regeringsrätten lämnats utan avseende

(se regeringsrättens årsbok, årg. 1912 ref. nr 70).

De ovannämnda olägenheterna synas bliva undanröjda

och general tullstyrelsens arbetsbörda tillika högst väsentligt

lättad, i mån som restitutionsärendenas handläggning befinnes

kunna överflyttas från styrelsen till vederbörande

tullförvaltningar. Möjligheterna härför vill kommissionen

nu undersöka.

Såsom oeftergivlig förutsättning för att antydda förändring

skall anses genomförbar måste enligt kommissionens

uppfattning gälla, att full trygghet fortfarande kan beredas

för restitution frågornas riktiga behandling, så att varken

i och för sig obehörig utbetalning av restitutionsmedel

eller förnyad utbetalning av redan en gång gottgjorda sådana

medel riskeras.

I förra hänseendet har man sökt göra troligt, att

tjänstemännen vid tull förvaltningarna icke skidle äga tillräcklig

kompetens att handlägga de stundom ganska invecklade

restitutionsärendena. Häremot kan framhållas, att

dessa tjänstemän — vilkas utbildning alltjämt förbättras —

redan hava sig anförtrodda uppgifter på såväl det kamerala

som det tarifftekniska området, vilka måste anses betydligt

mera krävande. För övrigt torde de tjänstemän, som praktiskt

handlägga förtullningen av den inkommande varan

och kontrollbehandlingen av den utgående exportvaran bliva

så insatta i restitutionsärendena, att de böra anses bättre

än andra skickade till att handlägga dessa ärenden även i

deras sista skede.

Garanti mot förnyad utbetalning av redan gottgjord

restitution kan utan svårighet vinnas därigenom, att anteckningar,

motsvarande dem, som nu göras i de å revisionsbyrån

förvarade originaljournalerna, bliva verkställda i tullförvaltningarnas

behållna kopiejournaler.

Bland invändningar, som eljest framkommit mot en

överflyttning från generaltullstyrelsen till tullförvaltning
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

GENERALTULLSTYRELSEN.

ärna av befogenheten att pröva restitutionsansökningar,

torde endast följande vara av beskaffenhet att förtjäna

bemötande. Det har ifrågasatts, om icke — vid det förhållande,

att personalen vid en tull förvaltning ej lämpligen

kunde tilltagas större än som krävdes av de normalt förekommande

göromålen — det vore fara värt, att åtminstone

på mindre platser restitutionsärenden av mera invecklad

art komme att ligga oavgjorda längre tid av brist på

arbetskrafter. Häremot må erinras, att tullförvaltningarna

åtminstone i rätt många fall redan nu hava att genom

utlåtandens avgivande bereda ifrågavarande ärenden, innan

de avgöras hos styrelsen, och att för ärendenas slutgiltiga

handläggning vid tullförvaltningarna näppeligen torde krävas

längre tid, än som nu åtgår för nämnda beredning.

Eu konsekvens av restitutionsärendenas omläggning

på antydda sätt blir, att kontrollen över restitutionerna

förvandlas från en av revisionsbyråns tjänstemän utövad,

restitutionsåtgärden föregående kontroll till eu av kameralbyråns

tjänstemän utövad, sagda åtgärd efterföljande kontroll.

Vederbörande tullförvaltning tänkes nämligen skola — under

biläggande av erforderliga verifikationer — direkt avföra

restitutionsbeloppet i sina räkenskaper samt för sitt åtgörande

härutinnan vara underkastad kameralrevision. Denna

revision kominer emellertid att verkställas under begagnande

av de å revisionsbyrån förvarade journaler jämte verifikationer.

Av förändringen lärer för övrigt följa behov av

eu viss ökning av kameralbyråns arbetskrafter, medan

revisionsbyråns personal kan i motsvarande mån inskränkas.

Efter ovanstående allmänna resonemang gar kommissionen

att undersöka, huru den ifrågasätta reformen

skulle komma att verka på de i det föregående angivna

olika kategorierna av restitutionsärenden; och vill kommissionen

därefter definitivt taga ställning till frågan, i vilken

utsträckning reformen lämpligen bör genomföras.

Enklast ställer sig denna frågas besvarande, såvitt angår

de i § 13 mom. 1 och 2 tulltaxeförordningen avsedda

fallen. Här är nämligen tillfyllest med restitutionssökandens

formella försäkran, att varan är av svensk tillverkning

och av utländskt råämne, för vilket full införseltull blivit

erlagd (beträffande vävnader: att de äro inom landet till
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

REVISIONSBYRÅN.

49

verkade av utrikes spunnet, ^illpliktigt och behörigen förtullat

garn), resp. att emballaget utgöres av utländsk

jutevävnad, för vilken full införseltull blivit erlagd. Det

fordras alltså icke påvisande av något bestämt införseltillfälle

för råämnet, resp. jutevävnaden, och det blir följaktligen

icke heller fråga om någon journalsanteckning.

Beträffande förevarande bägge fall torde alltså även den,

som av hänsyn till nämnda anteckningar är motståndare

till restitutionsärendenas decentralisation, nödgas medgiva

den ifrågasatta reformens genomförbarhet.

Att en tullförvaltning, som av misstag — frånsett tarifferingsfel

— debiterat ett belopp, får restituera detsamma,

synes vara fullt i sin ordning. Det kan ej vara riktigt, att

den, som utsatts för en dylik feldebitering, skall behöva

att med omgång och tidspillan vända sig till myndighet

på annan ort för att vinna rättelse. Förevarande fall står

för övrigt nära det av kommissionen vid kameralärendenas

behandling omnämnda, att feldebitering skett men tullen

ej är erlagd. I bägge dessa fall kunna verifikationer lätt

styrka den vidtagna rättelsens behörighet.

Har tull fått betalas allenast därför, att visst intyg

eller försäkran ej kunnat genast företes, synes det vara i

sin ordning, att tullförvaltningen äger bevilja restitution,

därest den felande handlingen sedermera ingives. Densamma

torde utgöra tillräckligt bevis för restitutionsåtgärdens

behörighet.

I den män generaltullstyrelsens beslut i tullbehandlingsfrågor

föranleda restitution av erlagd tull, förekomma

för närvarande dubbla expeditioner: dels avlåtes på tullbehandlingsbyråchefens

föredragning skrivelse till vederbörande

tullförvaltning, och dels utfärdas på vanligt sätt

anordning å det för mycket erlagda beloppet. Med dylika

ärenden få sålunda ej mindre än tre byråchefer befattning.

Kommissionen anser, att tullförvaltningen på grundvalen

av styrelsens förenämnda skrivelse och utan mottagande

av särskild anordning bör få restituera tullskillnaden. Likaledes

bör, då restitution ifrågakommer på grund av utslag

av regeringsrätten i tullbehandlings fråga, utslaget endast

överlämnas från generaltullstyrelsen till vederbörande tullförvaltning

för verkställighet.

3131 18

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

GENERALTULLSTYRELSEN.

Har Kung]. Maj:t genom särskilt beslut medgivit restitution

av visst tullbelopp, bör på enahanda sätt det kungl.

brevet överlämnas till vederbörande tullförvaltning för verkställighet.

Handläggningen av de i § 43 tullstadgan avsedda

restitutionsärendena synes kunna från generaltu]lstvrelsen

flyttas till respektive tullförvaltningar i förtullningsorterna.

Förutsättning härför är, att även infriandet av järn vägsförvaltningarnas

förbindelser sker hos dessa. Enda olägenheten

av förändringen blir, att en järn vägsförvaltning stundom

får att göra med flera olika tull förvaltningar, medan

den nu gör upp sitt mellanhavande med generaltullstyrelsen

allenast. Denna olägenhet torde dock vara utan nämnvärd

betydelse.

På liknande sätt lära på tullförvaltningarna kunna få

ankomma ärenden angående tullrestitution med stöd av bestämmelserna

i gällande författning rörande behandling av

paketpost från utlandet.

Mjöltullrestitutionen enligt § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen,

den allmänna s. k. industrirestitutionen enligt §

13 mom. 5 tulltaxeförordningen, skeppsbyggnadsrestitutionen

enligt § 12 tulltaxeförordningen samt den s. k. handelsrest.

itutionen enligt 1912 års förordning ställa sig ungefär

lika till frågan om eu överflyttning av restitutionsärendenas

handläggning från generaltullstyrelsen till tullförvaltningarna.

I vissa fall föras redan nu noggranna avräkningsdiarier

över in- och utförseln, vilka betydligt underlätta restitutionsfrågornas

prövning. Sådana diarier föras av vederbörande

tullförvaltningar jämlikt § 13 mom. 3 tulltaxeförordningen

ävensom många av Kungl. Maj:t utfärdade resolutioner

om restitutionsrätt enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen,

och, såsom redan påpekats, skall vid den s. k.

handelsrestitutionen avräkningsdiarium hållas av den restitutionsberättigade

själv. Särskilt med hänsyn till vad sålunda

anförts torde det ej böra möta någon svårighet för

tullförvaltningarna att övertaga ifrågavarande restitutionsärendens

handläggning i dess helhet.

Frågan kompliceras dock något, om in- och utförseln

sker genom olika tullförvaltningar. Enligt § 13 mom. 3

tulltaxeförordningen ävensom enligt 1912 års förordning

opaginerad Kontrollera mot PDF

RF, VISION HH Y R AN.

angående s. k. handelsrestitution är detta medgivet undantagsvis

efter generaltullstyrelsens prövning; och jämväl enligt

några — dock ytterst fåtaliga — resolutioner angående

s. k. industrirestitution kan sagda förhållande förekomma.

Kommissionen tänker sig, att under dylika undantagsförhållanden

prövningen av restitntionsfrågorna skall ankomma

på den tullförvaltning, som har införselkontrollen

om hand, och som sålunda är i tillfälle att verkställa vederbörliga

anteckningar i kopiejournalen, samt att erforderlig

utredning i ärendena skall åvägabringas dels genom sådana

meddelanden mellan tullförvaltningarna inbördes, som redan

nu förutsättas, dels ock därigenom, att vederbörande sökande

ålägges att förebringa den ytterligare bevisning, som kan

vara behövlig.

Beträffande slutligen de i § 11 tulltaxeförordningen

angivna undantagsfallen, då restitution av rätteligen debiterad

och erlagd tull är medgiven, kunde möjligen finnas

anledning till en viss tvekan, huruvida det kan anses välbetänkt

att överlämna hithörande ärendens prövning till

vederbörande tullförvaltningar. Att för enbart dessa ärenden

skapa en undantagsställning synes, särskilt i betraktande

av deras ytterliga fåtalighet, emellertid ej böra ifrågakomma;

utan torde även desamma höra få ankomma på

tull förvaltningarnas prövning.

Såsom av det ovan sagda framgår, finner sig alltså

kommisionen kunna föreslå, att samtliga av generaltullstyrelsen

nu handlagda ärenden angående restitution av tull

(resp. sockerskatt) skola i stället ankomma på vederbörande

tu llför vältning ars prövning.

I stället för tullrestitution kan i vissa fall inträda befrielse

från tullavgift. Såväl enligt § 12 som enligt § 13

mom. 5 tulltaxeförordningen lämnas det nämligen vederbörande

näringsidkare öppet att i stället för att inbetala

tullen för de utländska råämnena allenast ställa säkerhet

för densamma. För sådant fäll förordnar enligt det nuvarande

förfaringssättet generaltullstyrelsen i sinom tid om

den debiterade tullens avförande medelst anordning.

Vid bifall till kommissionens ovan gjorda ändringsförslag

i fråga om restitutionsärendenas handläggning bör

det i stället bliva vederbörande tullförvaltning, som har

Befrielse från.

tullavgift.

Yttrande.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

GENERALTULLSTYRELSEN.

Restitution av

skeppsumgälder.

Restitution av

andra avgifter.

Yttrande.

Fullständig

tullfrihet.

att efter egen prövning direkt avföra tullbeloppet i sina

räkenskaper.

Frågor om restitution av fyr- och båkafgift samt lastpenningar

äro i de flesta fall av enkel beskaffenhet. Vanligen

är det nämligen så, att den debiteringsåtgärd, vari

rättelse sökes, föranletts allenast av vederbörande befälhavares

uraktlåtenhet ätt förete de äldre kvittenser, som

skolat grunda befrielse från ytterligare avgifters erläggande.

Stundom förekomma dock även viktiga principspörsmål

rörande tillämpningen av de delvis svårtolkade bestämmelserna

i gällande förordning angående lotsverket ävensom

§ 14 tulltaxeforordningen. Med hänsyn bärtill och till

svårigheten att utfinna fullt lämpliga regler för bestämmande

av vid vilken av flera ifrågakommaude tull förvaltningar

hithörande restitutionsfrågor skulle handläggas svnes

det kommissionen tillrådligast att låta d> ssa ärenden fortfarande

bero på prövning av generaltullstyrelsen.

Kommissionen föreslår emellertid ett förenklat expeditionssätt

för desamma, i det att styrelsens beslut bär påstämplas

resp. akter, vilka därefter översändas till vederbörande

tull förvaltningar, som hava att utbetala restitutionsbrloppen

och verificera detta med akternas biläggande.

Andra avgifter, vilka kunna av generaltullstyrelsen

restitueras, äro nederlagsavgift (jfr § 68 mom. 2 tullstadgan),

transitupplagsavgift m. fl.

I fråga om dylika avgifters restituerande föreslår kommissionen

ej annan ändring i nuvarande bestämmelser, än

att det ovannämnda förenklade expeditionssättet bör jämväl

här vinna tillämpning.

Fullständig tullfrihet — i motsats till den nedan omhandlade

temporära tullfriheten — åtnjutes bl. a. lör varor,

som införas för kungl. personers räkning eller för här

ackrediterade sändebuds eget behov. Å dylika varor skall

i viss ordning utfärdas s. k. reklamation, vilken tillställes

vederbörande tullförvaltning, sedan revisionsbyråchefen —

eller, i, hans frånvaro, annan generaltullstyrelsens ledamot

— åsatt handlingen en stämpel av följande innehåll: »Utlämnas

tullfritt under de villkor och föreskrifter, som meddelats

i § av nådiga kungörelsen den 10 november 1911

med särskilda kontrollföreskrifter och bestämmelser i övrigt

s. 53 Kontrollera mot PDF

REVISIONSBYRÅN.

53

till förekommande av missbruk av den enligt § 4 i nådiga

förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 9

juni 1911 medgivna tullfrihet. (Underskrift)».

Då berörda påstärnpling synes sakna reell betydelse,

och då i varje fall reklamationen bilägges vederbörande

tulljournal såsom verifikation och alltså kommer att i sinom

tid granskas av revisionen, föreslås, att reklamationerna få

direkt tillställas vederbörande tullförvaltning av; dock att dessa

skida vara skyldiga att, om de finna anledning till erinran

mot reklamations innehåll, hänskjuta tullfrihets frågan till generaltulläy

• elsens prövning.

Enligt de i § 8 tulltaxeförordningen meddelade bestämmelserna

rörande temporär tullfrihet är sådan medgiven

bland annat för tullpliktiga föremål, vilka inkomma för att

förevisas såsom prov.

Då härunder inbegripas av handelsresande medförda

prov, får ifrågavarande författaingspunkt ett mycket vidsträckt

tillämplighetsområde. Vid sådant förhållande måste

det anses så mycket angelägnare att avlysa den omständliga

och för tratiken besvärande form, som ärendenas prövning

av generaltullstyrelsen innebär. För en decentralisation

av ärendena talar även det skäl, att. vederbörande

ortsmyndigheter böra kunna med större säkerhet bedöma

tullfrihet sfrågorna än en myndighet i huvudstaden, vars

prövning skall grundas uteslutande på skrivna papper. I

betraktande härav bör decentralisationen icke få stanna

därvid, att ärendenas prövning uppdrages åt vederbörande

tulldirektörer och distriktchefer, utan bör densamma sträckas

ända ned till tullförvaltningarna, vilka för övrigt på

grund av vissa traktatsbestämmelser redan nu självständigt

handlägga frågor om tullfrihet för varuprov, medförda av

tyska och franska handelsresande.

Med avseende å vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

att ärenden angående temporär tullfrihet för föremål,

som inkomma för att förevisas såsom prov, fä prövas av

vederbörande tull förvaltningar med ledning av de allmänna

direktiv, som generaltullstyrelsen eventuellt kan finna behövligt

utfärda.

Beträffande övriga i § 8 mom. 1 tulltaxeförordningen

omnämnda fall av temporär tullfrihet kan möjligen någon

Yttrande.

Temporär

tullfrihet.

Yttrande.

s. 54 Kontrollera mot PDF

GENERALTULLSTYRELSEN.

54

tvekan yppa sig, huruvida en motsvarande decentralisation

är tillrådlig. Gränsfall förekomma nämligen, vilkas rätta

avgörande erbjuder en viss svårighet. Man torde dock

knappast kunna påstå, att hithörande frågor äro mera svårlösta

än många inom det tarifftekniska området, vilka nu

ankomma på tullförvaltningarna. Allt flera åtgärder vidtagas

ju för övrigt för att sörja för en förbättrad teoretisk

utbildning åt dessas tjänstemän. — Att det ur synpunkten

av enhetlighet i tillämpningen skulle anses betänkligt att

decentralisera ifrågavarande ärenden, torde ej heller med

fog kunna göras gällande. I sådana fall, då osäkerhet

yppas, huruvida sökt tullfrihet bör beviljas, får man antaga,

a''tt tullförvaltningarna meddela avslagsbeslut, som

sedan överklagas hos styrelsen; men härigenom vinnas

prejudikat, som bliva vägledande för den fortsatta tillämpningen.

Vissa allmänna direktiv torde för övrigt redan

från början böra i anslutning till styrelsens äldre prejudikat

utfärdas till efterrättelse för tullförvaltningarna. Slutligen

torde den uppsikt över tullförvaltningarna, som kommer

att utövas genom distriktcheferna, att i sin mån bidraga

till en likformig tillämpning även av nu ifrågavarande

bestämmelser.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

att även andra än ovan avsedda ärenden angående tillämpning

av de i § 8 mom. 1 tulltaxeför ordning en givna bestämmelser

om temporär tullfrihet få ankomma på vederbörande

tullförvaltning ars prövning och avgörande, dock att vissa allmänna

direktiv skola utfärdas av generaltullstyrelsen.

I vissa ärenden angående tullfrihet enligt nyss anmärkta

författningsrum för emballage har generaltullstyrelsen

plägat hänvända sig till kommerskollegium för vinnande

av upplysning, huruvida emballaget vore av sådant

slag, som icke utgjorde föremål för tillverkning inom landet.

Vid bifall till kommissionens förslag blir det i stället

tullförvaltningen, som har att införskaffa upplysning i berörda

hänseende; och torde detta, sedan handelskamrarna

numera blivit auktoriserade, enklast och snabbast ske genom

hänvändelse till vederbörande handelskammare.

De i § 8 mom. 2 avsedda ärendena, vilka nu prövas

av Kungl. Maj:t, sedan — enligt praxis — kommerskolle
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

REVIBI0NH11YRA N.

i);)

gium och generaltullstyrelsen avgivit gemensamt underdånigt

utlåtande, synes icke påkalla en så vidlyftig apparat.

Kommissionen föreslår, att dessa ärenden i stället fä

ankomma pa prövning av generaltullstyrelsen efter samråd

med kommerskollegium.

Enligt de av Kungl. Maj:t utfärdade verkställighetsföreskriftema

till § 4 r) tulltaxeförordningen gäller, att

tullfrihet för i sistnämnda författningsrum avsedd transportmateriell

må för en tid av högst tre månader åtnjutas

efter vederbörande tullförvaltnings prövning, men att, om

återutförseln skall dröja längre tid — dock ej överstigande

ett år, vilket är maximum — beslutanderätten är förbehållen

generaltullstyrelsen.

Kommissionen föreslår, att styrelsens sålunda undantagsvis

förekommande befattning med dylika ärenden upphör,

och att tullförvaltningarna förklaras berättigade att medgiva

den ifrågavarande tullfriheten för en tid av högst ett är.

Beträffande tullindring vid återinförsel av varor, som

i utlandet undergått reparation m. m., äro bestämmelser

meddelade i § 9 tulltaxeförordningen.

I eu till Kungl. Maj:t ställd, den 19 maj 1914 dagtecknad

skrift har handelskammaren i Gävle hemställt om

åtgärder i syfte, att prövningen av ifrågavarande ärenden

måtte överflyttas från generaltullstyrelsen till vederbörande

tullförvaltningar. Till stöd för framställningen har åberopats,

att ärendena vore av enkel beskaffenhet, att deras

prövning av styrelsen medförde onödigt besvär och dröjsmål,

samt att med hänsyn till ärendenas talrika förekomst

en förenkling i proceduren vore av rätt stor betydelse.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 5 mars 1915 har

handelskammarens ifrågavarande framställning jämte ett av

generaltullstyrelsen däröver avgivet utlåtande överlämnats

till kommissionen för att tagas under övervägande vid fullgörandet

av kommissionens uppdrag.

I styrelsens berörda utlåtande anföres bland annat följande:
»Under

förarbetena till gällande tulltaxeförordning ifrågasattes,

att tillämpningen av bestämmelserna rörande den s. k. passiva förädlingsverksamheten

— vilka bestämmelser erhållit sin plats i § 9

Tullindring.

Petition av

handelskammaren

i Gävle,

Generaltull
styrelsen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

GENERALTULLSTYRELSEN.

mom. 1 av nämnda förordning — skulle, såsom handelskammaren i

Gävle nu föreslår, ankomma på vederbörande lokala tullmyndigheter i

stället för på generaltullstyrelsen; men, på sätt tulltaxekommitténs

betänkande, sid. 312, utvisar, ansåg kommittén en dylik förändring

i den tidigare tillämpade praxis vara mindre tillrådlig.

Styrelsen håller väl före, att en numera vunnen ytterligare erfarenhet

icke giver särskilt stöd för de betänkligheter, som sålunda

gjort sig gällande mot ifrågavarande ärendens hänskjutande till de

lokala tullmyndigheterna. Det kan ej heller bestridas, att genom

styrelsens befrielse från ärendenas handläggning skulle ernås en viss

lättnad i den ändock stora arbetsbörda, som åvilar styrelsens föredragande

för revisionsärenden. I sådant hänseende tillåter styrelsen

sig åberopa hoslagda tablå*), varav inhämtas, att vidpass ett hundratal

hithörande ärenden varje månad passera styrelsen.

Å andra sidan torde emellertid de av handelskammaren betonade

praktiska olägenheterna av den nuvarande anordningen icke

böra skattas alltför högt. Alla ärenden rörande tillämpning av § 9

mom. 1 tulltaxeförordningen bliva nämligen, utan avbidan på ordinarie

föredragningsdag, anmälda hös styrelsen omedelbart efter det

lokalmyndighetens utlåtande i ämnet föreligger; och i regeln inkomma

ansökningarna åtföljda av dylikt utlåtande, vadan särskild

remiss ej erfordras. Ärendenas expeditionssätt är ock i möjligaste

mån förenklat, i det att beslut meddelas genom påstämpling å

akten.»

Med åberopande härav och med hänvisning1 därjämte

till kommissionens påbörjade utredningsarbete fann styrelsen

sig för det dåvarande icke böra framlägga något förslag i

det av handelskammaren avsedda syfte; utan hemställdes

allenast, att handlingarna i ärendet måtte överlämnas till

kommissionen.

Yttrande. På de av handelskammaren i Gävle anförda skål, vil
kas

giltighet generaltullstyrelsen knappast synes vilja bestrida,

föreslår kommissionen, att alla ärenden angående tillämpning

av de i § 9 mom. 1 tulltaxeförordningen meddelade

bestämmelserna rörande tullindring fä ankomma på prövning

och avgörande av vederbörande tullförvaltning ar, dock att

vissa allmänna direktiv skola utfärdas av generaltullstyrelsen.

Förändring Enligt ett generaltullstyrelsens cirkulär den 7 maj

aVa''iniagor9S 1894 — vars utfärdande lärer hava föranletts av ett på sin

tid uppmärksammat särskilt fall — tillkommer det icke

tullförvaltning att medgiva, att avlämnad angivningsinlaga,

*) Hdr ej avtryckt.

s. 57 Kontrollera mot PDF

REVI8ION811YRAN.

57

evad den avser direkte från utrikes ort inkommet eller genom

omedelbar transitförsändelse från annan tullplats anlänt

gods eller nederlags- eller transitupplagsgods, må återtagas

eller förändras. I följd bärav — heter det vidare i

cirkuläret — må angivning under förbehåll, att densamma

under en eller annan förutsättning skall anses förfallen,

icke äga rum. — Med återkallelse av angivningsinlaga likställes

enligt praxis enahanda åtgärd i avseende å anmälan

om reexport enligt § 27 mom. 2 tullstadgan (jfr detta författningsrums

lydelse enligt kungl. kungörelse den 24 november

1916).

Vid styrelsens prövning av ansökningar om förändring

av angivningsinlagor tillämpas, enligt vad kommissionen

inhämtat, följande grundsatser. Enär förenämnda cirkulär

tillkommit uteslutande i syfte att förhindra spekulationer i

väntade tullförhöjningar eller tullsänkningar, plägar, så

snart särskild anledning ej är förhanden att misstänka

någon dylik spekulation, sökt ändring ej förvägras, under

förutsättning att ansökningen kommer styrelsen tillhanda

inom den tid av tjuga dagar — räknat från angivningstidens

början —, då enligt § 31 mom. 1 och 2, § 66

mom. 2 och § 93 mom. 2 tullstadgan frågan om godsets

behandling på ena eller andra sättet skall vara slutligen

avgjord. Den reguljära angivningstiden är ju enligt § 22

mom. 1 tullstadgan åtta dagar; men mot erläggande av

böter för försenad angivning kan vederbörande godsägare

faktiskt bereda sig en till nyssberörda tjugu dagar utökad

angivningstid. — Går ansökningen ut på godsets uppläggning

å transitupplag eller omedelbara transitförsändning,

tillses dessutom, huruvida godset redan är undersökt (tullbehandlat);

om så är, anses förändringen ej kunna medgivas,

enär eljest vederbörande varuemottagare skulle på

en omväg sättas i tillfälle att före godsets angivning till

förtullning undersöka detsamma. Rätten härtill anses som

bekant önskvärd från grosshandelshåll, men sjöfartens

målsmän hava på det bestämdaste motsatt sig densammas

införande.

Av det ovan sagda framgår, att prövningen hos generaltullstyrelsen

av ansökningar om förändring av angivningsinlagor

sker efter noga bestämda regler. En sådan

Y t tran de.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

GENERALTULLSTYRELSEN.

Vissa dispensfrågor

beträffande

nederlagsgods.

Yttrande.

provning synes lika väl kunna anförtros åt tullförvaltningarna,

under förutsättning allenast att erforderliga anvisningar

meddelas dem.

På grund härav föreslår kommissionen, att frågor om

förändring av angivning sinlag or få prövas av vederbörande

tullförvaltningar, dock att vissa allmänna direktiv skola utfärdas

av generaltullstyrelsen.

I § 63 tullstadgan föreskrives såsom allmän regel, att

på nederlag ej må av emballerat eller buntat gods uppläggas

mindre än helt kolli, sådant det från utrikes ort

inkommit. Denna regel lider emellertid inskränkning på

visst i författningsrummet angivet sätt, varförutom ock

generaltullstyrelsen i särskilda fall äger medgiva, att innehållet

i ett kolli före uppläggningen fördelas i flera kolli

under iakttagande av de villkor, som till betryggande av

kronans rätt må finnas erforderliga.

§ 70 tullstadgan, vars första och andra moment berättiga

ägare att efter i vissa fall anmälan till och i andra

fall tillåtelse av tullförvaltningen vidtaga närmare angivna

åtgärder med sitt nederlagsgods, innehåller vidare i tredje

momentet eu så lydande föreskrift:

»Därest av annan anledning, än nu är sagd, ägare av nederlagsgods

önskar att ompacka eller avtappa detsamma, vare sig i lika

eller olika antal kolli, skall frågan underställas general tullstyrelsens

prövning. Lag samma vare ock, därest fråga uppstår att med emballaget

vidtaga åtgärd, vilken icke avser godsets vårdnad.»

Tullstadgan medger sålunda i princip tillåtligheten

av dispenser från de allmänna bestämmelserna i förevarande

ämne men lägger beträffande vissa hithörande fall

avgörandet i tullförvaltningarnas hand, beträffande andra

åter i generaltullstyrelsens. Den härutinnan gjorda åtskillnaden

synes emellertid kommissionen ej behöva bibehållas,

utan torde tullförvaltningarna kunna få pröva samtliga

ärenden av ifrågavarande slag under förutsättning allenast,

att styrelsen utfärdar erforderliga direktiv. Med en sådan

anordning vinnes, att styrelsen befrias från befattningen

med en hel del bagatellärenden.

Kommissionen föreslår alltså, att samtliga i §§ 63 och

10 tullstadgan avsedda dispensärenden få prövas av veder
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

REVISIONSBYRÅN.

5!)

börande tullförvaltningar med, ledning av de allmänna direktiv,

som generaltullstyrelsen korn finna behövligt utfärda.

A revisionsbyrån granskas de från tullförvaltningarna

regelbundet insända originaljournalerna jämte tillhörande

verifikationer. Såvitt angår inkommande journalen — vars

verifikationer utgöras av angivningsinlagor och tullbehandlingsattester

—, avses med granskningen huvudsakligen att

kontrollera, att de i de tillämpade rubrikerna angivna tullsatserna

följts, och att tullen blivit efter desamma riktigt

uträknad. Granskningen innebär sålunda närmast en

sifferrevision.

Inom kommissionen har ifrågasatts, huruvida det icke

skulle vara möjligt att komplettera den sålunda skeende

granskningen med en verklig sakrevision, innefattande

kontroll därå, att riktiga rubriker blivit tillämpade; eller

med andra ord att inom revisionsbyrån anordna en efterprövning

av tarifferingens materiella riktighet.

Redan från början synes självfallet, att en dylik revision

icke är möjlig att till fullo genomföra. Sedan de tullbehandlade

varorna utlämnats till vederbörande emottagares

disposition, äro desamma nämligen icke vidare tillgängliga

för förnyad undersökning.

I en de! fall skulle emellertid kunna tänkas, att prov

å de tullbehandlade varorna uttoges och insändes till generaltullstyrelsen

för att läggas till grund för en därstädes

skeende eftergranskning. Närmast skulle det väl vara vissa

särskilt svårbehandlade varor, som underkastades ett dylikt

förfaringssätt. — Vidare har även ifrågasatts, att varuemottagarna

skulle vara skyldiga att till tullverket överlämna

avskrifter av fakturorna, och att dessa avskrifter

skulle fogas vid vederbörande tullbehandlingsattester. Å

fakturorna skulle därvid alltid finnas utsatta varornas handelsbenämningar.

Genom att jämföra de från olika tullförvaltningar

härrörande attesterna jämte bifogade fakturaavskrifter

skulle kunna utrönas, huruvida varor med samma

handelsbenämning överallt rubricerades lika; och funnes i

fall, då olikhet förelåge, anledning att närmare undersöka,

huruvida densamma kunde vara grundad. I mån så ej

vore förhållandet, skulle möjlighet till rättelse stå öppen.

Granskningsarbetets

art.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

GENERALTULLSTYRELSEN.

Gransknings
arbetets
omfattning.

Yttrande.

Ehuruväl det ej torde vara uteslutet, att med anlitande

av endera eller bägge av ovan antydda utvägar eu del

felaktiga tullbehandlingar skulle kunna uppdagas och rättelse

i desamma ernås, skulle dock enligt kommissionens

åsikt vinsten därav icke stå i rätt förhållande till det arbete

och de kostnader, som eftergran sk ningen skulle förorsaka.

Härtill kommer, att ett eventuellt åläggande för

varuemottagarna att upprätta och avlämna avskrifter av

fakturorna säkerligen skulle, såsom av kommissionen i

annat sammanhang framhålles, möta starkt motstånd från

affärsvärlden och därföre icke lämpligen torde böra ifrågasättas.

1 varje fall skulle för övrigt en saklig revision

kunna omfatta endast ett mindre antal varor, och någon

allmän effektivitet av densamma skulle alltså icke kunna

påräknas.

Kommissionen hnner sig med avseende å vad sålunda

anförts böra avstå från att förorda åtgärder för åstadkommande

av en saklig revision.

Kommissionen kan så mycket hellre göra detta, som

den anser, att vad som framför allt skulle utgöra vinsten

av den ifrågasatta eftergranskningen, nämligen en mera

genomförd likformighet i tullbehandlingen, står att uppnå

på andra vägar, i vilket hänseende åberopas, vad kommissionen

i detta betänkande föreslår i fråga om utvidgning

av taxebyråns verksamhet och särskilt ökad inspektion från

■densammas sida ävensom i fråga om förbättrad utbildning

av tullverkets personal.

Vid organiserandet av revisionsbyråns revisionsavdelning

synes man hava utgått från att de från tullförvaltningarna

insända journalshandlingarna ovillkorligen skola

fullständigt genomgås av revisorerna. För denna uppfattning

har generaltullstyrelsen även gjort sig till tolk i

den framställning, som ledde till inrättandet från och

med 1915 års början av fyra nya revisorstjänster å

extra stat.

Kommissionen kan ej gilla ett sådant betraktelsesätt

utan håller för sin del före, att en, praktiskt sett, fullt

effektiv revision kan åstadkommas genom systematiska

stickprov, utan att varje handling behöver i detalj genomgås.

Såsom förutsättning härför måste emellertid gälla,

opaginerad Kontrollera mot PDF

REVISIONSBYRÅN.

Öl

att revisionsarbetet står under enhetlig, målmedveten ledning,

och att det sålunda icke lår bero på revisorerna själva,

i vud mån det varje revisionslott tilldelade materialet skall

lämnas ogranskat. Av bland annat detta skäl lramställes

nedan förslag om inrättandet av en förste revisorsbefattning

å byrån.

Kommissionen föreslår alltså, att revisionen skall verkställas

genom systematiska stickprov.

Själva anmärkningsförfarandet på revisionsbyrån synes

kommissionen i vissa fall vara alltför tungt. Kommissionen

åsyftar härmed, att jämväl då anmärkningarna gälla

småbelopp — anmärkningar å belopp, understigande fem

öre, lära emellertid enligt vedertagen kutym ej framställas

— anmärkningsakter utfärdas, vilka sedan medföra åtskilligt

skriveri.

Kommissionen föreslår, att, så snart fråga är om rena

bagatellanmärkningar, vilka icke kunna anses äga någon principiell

betydelse utöver det föreliggande särskilda fallet, ett

förenklat förfarande tillämpas, bestående däri, att vederbörande

revisor genom ett lvu d erh ant/sm ed del ande fäster redogöra!

eris uppmärksamhet d den förelupna felaktigheten och

anmodar honom att omedelbart vidtaga erforderlig rättelse;

samt att endast om redogöraren — under förmenande att

han förfarit riktigt — vägrar ställa sig detta föreläggande

till efterrättelse, särskild anmärkning sakt utfärdas.

Anmärkningar, som icke längre äro tvistiga, i det de

antingen såsom nöjaktigt förklarade frånträtts av revisionen

eller ock av vederbörande redogörare erkänts såsom

befogade, böra icke undergå föredragning inför styrelsen,

utan bör på revisions! gr åchef en bero att fastställa dylika anmärkningar

resp. förklara dem förfallna.

Ä revisionsbyråns statistiska avdelning förarbetas det statistiska

material, som innehålles i tullförvaltningarnas journaler

med tillhörande verifikationer, och vilket hänför sig dels till

handelsstatistiken och dels till sjöfartsstatistiken. Den slutliga

bearbetningen sker emellertid inom kommerskollegium,

som jämväl bär att publicera resultatet.

Någon sådan arbetsstatistik för tullverket, som ifrågasattes

av 1900 års tullstatskommitté (se nämnda kommittés

betänkande, I, s. 13), har ännu ej kommit till stånd.

Anmärknings
förfarandet.

Icke tvistiga

anmärknin

gar.

Statistiska

avdelningens

arbets
uppgifter.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

GENERALTULLSTYRELSEN.

Nuvarande

''personal.

Förslag i

fråga om

andragradstjänster.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.

Revisionsbyråns personal utgöres för närvarande av 1

förste aktuarie — tjänsteman i andra graden — samt vidare

följande tjänstemän i första graden, nämligen 3 aktuarier,

12 revisorer — därav 4 anställda på extra stat —

samt 1 på extra stat anställd andre byråassistent. Förste

aktnarien är föreståndare för statistiska avdelningen, dit

även aktuariernas arbete är förlagt, medan däremot revisorerna

tjänstgöra på revisionsavdelningen. Två av de sistnämnda

äro ständigt sysselsatta med granskning av restitutionsansökningar,

s. k. attesteringsarbete. Andre byråassistentens

åligganden hava i det föregående närmare berörts.

— Slutligen finnas anställda amanuenser och arvodister

samt — för utförande av statistiskt arbete — kvinnliga

biträden av två olika lönegrader. För dylikt arbete

anlitas även tillfälliga biträden, som åtnjuta timpenning.

Beträffande förste aktuarietj änsten föreslår kommissionen

ingen ändring.

En ny andragradstjänst synes böra inrättas för revisionsavdelningens

behov. Innehavaren av denna tjänst —

vars titel lämpligen kan bliva förste revisor — tänkes

hava till åligganden:

l:o) att inhämta revisionsbyråchefens allmänna anvisningar

rörande arbetets gång på revisionsavdelningen;

2:o) att fördela granskningsmaterialet mellan revisorerna

;

3:o) att uppgöra arbetsplan för varje särskild revisor;

4:o) att genom en i stickprov bestående eftergranskning

kontrollera nöjaktigheten av det utförda revisionsarbetet;

samt

5: o) att till styrelsen avgiva utlåtande över framställda

revisionsanmärkningar.

Vad punkten 3:o angår, så har redan i det föregående

framhållits, att inrättandet av en förste revisorsbefattning

utgör en nödvändig förutsättning för ett ordnande av revisionsarbetet

på sådant sätt, att materialet delvis lämnas

opaginerad Kontrollera mot PDF

REVISIONSBYRÅN.

tf 3

ogranskat. Enär genom ett dylikt arbetssätt möjliggöres

ett nedbringande av revisorernas antal, bör inrättandet av

eu förste revisorsbefättning, långt ifrån att medföra någon

ökad utgift, tvärtom kunna leda till besparingar.

Vidkommande punkten 5:o), så skall det enligt arbetsordningen

för generaltullstyrelsens tjänstemän åligga en av

revisorerna å styrelsens revisionsbyrå att avgiva utlåtande

över de övriga revisorernas anmärkningar. Denna bestämmelse

har, enligt vad kommissionen inhämtat, kommit ur

tillämpning. Grundtanken i densamma måste emellertid

anses fullt riktig. Det kan icke vara annat än stötande,

om granskningsarbetet lämnas så oreglerat, att en revisor

gör anmärkning mot ett förfaringssätt, som övriga revisorer

gilla. Då revisionsbyråchefen själv icke i detalj torde

kunna övervaka det löpande granskningsarbetet, bör det

i stället ankomma på eu förste revisor att representera

kontinuiteten i de grundsatser, varefter anmärkningar

göras.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

att 1 förste revisorstjänst inrättas pa revisionsbyrån.

Genom den av kommissionen förordade omläggningen

av restitutionsärendenas behandling’ kommer det s. k. attestera

gsarbetet att i huvudsak falla bort och de därmed

nu sysselsatta revisorerna bliva icke vidare behövliga för

revisionsbyråns räkning. Till ett väsentligt nedbringande

av revisorernas antal böra vidare verka de ovan föreslagna

förändrade metoderna för granskningsarbetets utförande.

Befattningen såsom andre byråassistent skulle, såsom

i det föregående anförts, ej vidare bliva behövlig för fullgörande

av någon föredragningsskyldighet. Det arbete,

som av befattningens innehavare i övrigt utförts, lärer

företrädesvis hava avsett registrering av äldre prejudikat.

Då emellertid detta arbete snart bör hinna slutföras och

detsamma för övrigt lämpligen torde kunna under byråchefens

överinseende utföras av något kvinnligt biträde,

vill kommissionen såsom sin åsikt uttala, att andre byråas''sistenttjänsten

kan indragas.

För statistiska avdelningens behov böra såsom nu aktuarier

finnas anställda.

Förslag i

fråga om

förstagrads

tjänster.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

GENERALTULLSTYRELSEN.

Förslag i

fråga om

övrig personal.

Allmän översikt

av taxeärendena.

I sammanhang med amanuens- och arvodistinstitutionernas

avskaffande böra på revisionsbyråns bägge avdelningar

användas i tjänstgöring kammarskrivare från lokalförvaltningen,

allt efter grunder, som kommissionen närmare

angivit vid behandlingen av kameralbyrån. Anmärkas

må, att ifrågavarande kammarskrivare i lika mån som

revisorerna måste anses äga tillräcklig kompetens för att

efter förste revisorns anvisningar utföra mera krävande

granskningsarbete. Den rena siffergranskuingen torde därföre

böra förbehållas uteslutande åt de kvinnliga biträden,

vilka kommissionen jämväl tänker sig anställda å revisionsavdelningen.

— Till dessas förfogande torde för övrigt i

lämplig utsträckning böra ställas räknemaskiner.

I avseende å de för statistiska avdelningens behov nu

anställda biträden av förut angivna olika slag har kommissionen

ingen ändring att föreslå. Såsom allmän regel bör

emellertid gälla, att manlig arbetskraft icke må användas

till arbete, som kan utföras av kvinnliga biträden.

IV. Taxebyrån.

A. Därstädes förekommande göromål.

Enligt § 10 av gällande instruktion för generaltullstyrelsen

skola till tullbehandlings- och upplysningsärenden hänföras

ärenden, som angå:

tvister mellan godsägare och tullmyndighet angående

varors tullbehandling;

upplysning, huru gällande tulltaxa och taratariff skola

tillämpas å var< >r, avsedda att till riket införas;

utfärdande av varuförteckning till gällande tulltaxa

m. m.;

tillämpning av gällande bestämmelser angående användningen

av det å tullverkets omkostnadsstat uppförda

anslag till utbildning i tulltjänsten; samt

tillsättning av tjänster inom tullbehandlings- och upplysningsbvrån,

tjänstledighet, semester och avsked för samt

tjänstefel av där anställda tjänstemän.

s. 65 Kontrollera mot PDF

TA XEBYRAN.

65

I det kungl. brev den 31 maj 1907, varigenom närmare

föreskrifter meddelades rörande den då nyinrättade tullbehandlings-

och upplysningsbyråns verksamhet, uppräknades

följande åligganden för de å byrån anställda byråassistenterna,

nämligen: att biträda byråchefen med beredningen

av de till byrån hörande ärenden ävensom att, i den män

omständigheterna det medgåve, jämväl i övrigt biträda vid

de inom byrån förefallande göromål; att med uppmärksamhet

följa tullbehandlingsgöromålen vid packhusinspektioneu

i Stockholm och avgiva de yttranden i tullbehandlingsfrågor,

som kunde anbefallas; att efter förordnande av

generaltullstyrelsen företaga inspektionsresor till tullförvaltningarna

i landsorten för inhämtande av kännedom om

tillämpningen å särskilda orter av gällande tulltaxa jämte

taratariff samt tillhandagående, i den mån sådant funnes

nödigt, med råd och upplysningar till vinnande av en,

såvitt möjligt, likformig tullbehandling av samma slags

varor å olika orter inom riket; samt att, i den mån sådant

anbefalldes, till generaltullstyrelsen eller chefen för

tullbehaudlings- och upplysningsbyrån avgiva berättelser

eller rapporter angående vad under sådan resa iakttagits.

Närmare upplysningar rörande det å byrån förekommande

arbetet återfinnas i en promemoria, som för kommissionens

räkning utarbetats av en av byråns tjänstemän.

I densamma har meddelats bl. a. följande.

Jämväl till tullverkets egna lokalmyndigheter lämnades

från byrån på begäran upplysningar under hand rörande

tullbehandlingen av varor. Dessa ärenden förekomme i

stor omfattning, och de bereddes lika noggrant som sådana,

vilka vore underställda styrelsens prövning. De besked,

som efter inhämtande av byråchefens åsikt meddelades

genom byråassistenterna, men vilka tydligen ej vore

av bindande art, gällde varor, för vilkas tullbehandling ej

erfordrades hörande av sakkunnig eller anställande av någon

mera komplicerad undersökning. Till dessa ärenden

hörande varuprov, vilka behölles på byrån, ordnades och

förtecknades på sätt i arbetsordningen vore föreskrivet beträffande

prov, som tillhörde av styrelsen prövade ärenden;

och därest av regeringsrätten eller styrelsen senare medde
5
-

3181 18

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

GENERALTULLSTYRELSEN.

Decentralisering

sspörsmål

et.

lades beslut av annan innebörd rörande någon motsvarande

vara, gjordes härom anteckning å nyssnämnda prov. —

Såväl genom telefon som vid personliga besök å byrån

påkallades för övrigt byråtjänstemännens utlåtande om en

mängd tulltekniska spörsmål. — Något, som toge mycken

tid i anspråk, vore även utarbetandet av styrelsens rundskrivelser

i tullbehandlingsfrågor. De i dessa rundskrivelser

avhandlade varorna borde nämligen beskrivas med så få

ord som möjligt men ändock så tydligt, att, då desamma

ånyo förekomme till tullbehandling, de kunde igenkännas

även av personer, som ej förut sett varorna. — De promemorior

rörande tullbehandlingen, vilka plägade utfärdas

av packhusinspektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö

till ledning för underlydande personal, underställdes byråassistenternas

granskning, innan de utgåves. — Under de

av byråassistenterna företagna resor till landsortstullförvaltningarna

medfördes den s. k. ambulerande provsamlingen.

I densamma vore prov, tillhörande tulltaxans avdelningar

för papper och spånadsvaror, förhärskande, men så gott

som alla avdelningar av taxan vore i någon mån represenserade.

Man finge ett begrepp om samlingens omfattning

genom upplysningen, att den inneliölles i en koffert med

en bruttovikt av omkring 100 kg. På samtliga platser,

som besöktes, förevisades och förklarades denna provsamling

och föredroges de sakkunnigutlåtanden, som läge till

grund för meddelade beslut rörande i densamma ingående

varor. Under resorna plägade även de provsamlingar, som

förefunnes vid de särskilda tullförvaltningarna, och vilka

framför allt i Göteborg och Malmö vore mycket rikhaltiga,

genomgås, varvid de gjorda varu bestämningarna korrigerades.

Tillika följdes tull behandlingen på olika platser med

den största uppmärksamhet och meddelades erforderliga anvisningar,

i svårare frågor först efter kommunikation med

byrån. Vissa fall, som ej vore av brådskande natur, antecknades

i syfte, att byråassistenten först efter hemkomsten

och efter närmare överläggning å byrån skulle

utlåta sig.

I avseende å decentraliseringsspörsmålet göra sig för

taxebyråns vidkommande delvis andra synpunkter gällande

än såvitt angår styrelsens övriga byråer. Det förhärskande

s. 67 Kontrollera mot PDF

TAXEBYRAN.

67

intresset i fråga om de till förstnämnda byrå hörande ärendena

måste nämligen anses vara att åstadkomma enhetlighet

i tillämpningen; men detta syfte vinnes bäst genom

att så många ärenden som möjligt dragas under centralmyndighetens

bedömande.

En decentralisation lärer dock vara möjlig i avseende

å sådana upplysningsärenden, som icke rimligtvis kunna

giva anledning till någon tvekan. Att med dem besvära

generaltullstyrelsen torde icke ur någon synpunkt kunna

anses behövligt. Med anledning av varje ofticiellt lämnad

upplysnings egenskap att böra vara bindande måste emellertid

garantier utfinnas i syfte, att den tullförvaltningarna

tillämnade upplysningsrätten strängt hålles inom behöriga

gränser.

I anslutning till vad sålunda yttrats föreslår kommissionen,

att bestämmelser av huvudsakliqen följande innehall

utfärdas:

Packhusinspektion eller, där sådan ej finns inrättad,

tullkammare, av vilken trafikant begär besked rörande den

tulltaxerubrik, vartill viss i prov företedd vara kommer att hänföras.

, om införsel av varan sker vid ifrågavarande tullförvaltning,

är skyldig att — utan avgift skriftligen, om så påfordras

— lämna sådant besked, under förutsättning att tullförvaltningens

föreståndare ej hyser tvekan i fråga om den tillämpliga

tulltaxerubriken. Förekommer tvekan härutinnan, skall

trafikanten hänvisas att hos generaltullstyrelsen söka upplysning

i vanlig ordning. Skriftligt och av därtill behörig

tjänsteman lämnat besked medför rätt för den, som påkallat

detsamma, att vid den tullförvaltning, varifrån beskedet erhållits,

få den ifrägakomna. varan förtullad i enlighet med

nämnda besked, såvida detsamma icke blivit återkallat. Om

trafikant, som erhållit besked, vilket sedermera återkallats, förmår

styrka, att han före återkallandet slutit bindande köpeavtal

rörande visst till import ämnat parti av den vara,

varom fråga är, vare han likväl berättigad att få detta parti

förtullat i enlighet med det erhållna beskedet. Besked, som i

ovan nämnd ordning lämnas, förlorar, även om det icke

återkallats, sin för statsverket bindande verkan sex månader

efter avgivandet. Till trafikant lämnat skriftligt besked ro
-

Upplysningar

rörande tulltaxans

tilltampning.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

GENERALTULLSTYRELSEN.

Fråga om

nedbringande

av kostnaderna

i upplysningsärenden.

Svar på frågecirkulärot.

rande varas tullbehandling skall omedelbart i avskrift delgivas

generaltullstyrelsens taxebyrå.

Vid inhämtandet av sådana upplysningar, som avses i

kungl. förordningen den 31 maj 1907 angående rätt att

hos generaltullstyrelsen erhålla upplysning rörande tullbehandlingen

av varor, avsedda att till riket införas, uppstå

för vederbörande trafikant vissa kostnader, nämligen dels

stämpelavgift, 4 kronor, till det protokollsutdrag, han i

egenskap av sökande är skyldig lösa, dels ock — eventuellt

— analyskostnader in. fl. i § 3 av förordningen omnämnda

utgifter.

I svaren på det av kommissionen utsända frågecirkuläret

hava åtskilliga representationer för näringslivet uttalat

såsom önskemål, att ifrågavarande kostnader måtte, om icke

helt avskaffas, dock väsentligen nedbringas. Av härifrån

något avvikande mening äro fullmäktige i järnkontoret,

vilka framhållit, att avgiften för erhållande av bindande

upplysningar syntes väl avvägd, och att densamma icke

borde avskaffas, enär förmånen av fria upplysningar helt

säkert skulle komma att missbrukas. Emellertid vore Aet

enligt fullmäktiges mening önskvärt, att allmänheten tillhandahölles

en tryckt taxa, utvisande avgifterna för vanligen

förekommande analyser och undersökningar, ävensom att

denna taxas tariffer sattes möjligast lågt.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i förevarande

spörsmål gjort följande uttalande:

»Då dylika förfrågningar gälla varor, ämnade till import i större

skala, torde de nämnda upplysningskostnaderna, vilka i så fall beröra

de mera kapitalstarka köpmännen, ej spela någon vidare roll. Gäller

det åter de mindre affärsmännen, ställa sig de nämnda stämpelkostnaderna

relativt höga. I sådana fall anlitas i regel icke frågovägen;

ärendet blir därför ej fullt utrett, och en import med eventuellt

gynnsamt resultat kan utebli.

Med hänsyn härtill torde det kunna ifrågasättas, huruvida icke

dessa stämpelavgifter å dylika protokoll kunde helt bortfalla eller, om

detta för begränsning av målen ej kan anses vara tillrådligt, sättas

så lågt som möjligt.

En följd härav skulle antagligen bliva, att allmänheten mer än

nu komme att begagna sin rätt till erhållande av upplysningar av

nämnda art hos tullstyrelsen, som därför bleve betungad med ökat

arbete. För att i möjligaste mån reducera detta har föreningen tänkt,

att åtminstone det förberedande arbetet därvid kunde överlåtas åt

lokalförvaltningarna.

s. 69 Kontrollera mot PDF

TAXEBYRÅN. 69

Deri frågande allmänheten skulle därför icke, som nu sker, direkt

till tullstyrelsen insända sina frågeformulär utan först överlämna

dessa till den tullkammare, över vilken importen förväntas, för att

av den granskas och kompletteras samt därefter i möjligast fullständiga

skick av förvaltningen överlämnas till tullstyrelsen. En dylik

förarbetning av frågeformuläret vore säkerligen önskvärd för styrelsen,

på samma gång den vore bekvämare för lokalförvaltningarna att utföra

än för styrelsen, som ofta saknar den personliga beröringen med

fräganden.

De av styrelsen med anledning av berörda frågor eventuellt påkallade

kemiska undersökningarna skulle i varje fall bekostas av

fräganden.

Då sådana av tullstyrelsen meddelade upplysningar i tullbehandlingsfrågor

bekantgöras genom rundskrivelser att lända till efterrättelse

vid tullbehandling, skulle, om ovan nämnda förslag vunne

beaktande, en större mängd resolutioner i tullbehandlingsfrågor än

nu är fallet bliva offentliggjorda till avgjord vinst för likformigheten

i tullbehandling».

Ovan har påpekats, att det för åstadkommande av enhetlighet

i tullbehandlingen är angeläget, att så många hithörande

ärenden som möjligt dragas under generaltullstyrelsens

prövning. Detta syfte motverkas emellertid därigenom,

att det är förenat med kostnader för trafikanterna

att påkalla beslut från styrelsens sida.

Med avseende härå anser kommissionen, att stämpelkostnaden

i upplysningsärendena bör undvikas, vilket enklast

kan ske på det sätt, att dessa ärenden expedieras genom

skrivelse i stället för genom protokollsutdrag.

Vidkommande analyskostnaderna så torde, om laboratoriefrågan

löses efter nedan angivna linjer och sålunda

tullverket får ett huvudlaboratorium i Stockholm samt

mindre laboratorier i landsorten, de flesta av ifrågavarande

analyser kunna verkställas vid tullverkets egna laboratorier;

och bör detta ske utan kostnad för vederbörande trafikanter.

Därest emellertid i något undantagsfall befinnes

erforderligt att anlita utomstående sakkunnig för specialundersöknings

verkställande, torde trafikant böra få vidkännas

kostnaden härför.

Kommissionen föreslår alltså, att gener altullstyrelsens

beslut i upplysningsärenden expedieras avgiftsfritt i form av

skrivelser, samt att analyskostnaderna i dylika ärenden i möjligaste

mån begränsas genom anlitande av tullverkets eqna

laboratorier.

Yttrande.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

GENERALTULLSTYRELSEN.

Upplysnings
ärendenas
beredning.

Labnraiorie
frågan.

Med anledning av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförenings

ovanintagna påpekande i fråga om lämpligheten

därav, att den förberedande utredningen av upplysningsärenden

förlädes till vederbörande lokalmyndigheter, finner

kommissionen sig böra föreslå, att den trafikerande allmänheten

anvisas att hos närmaste tullförvaltning ingiva sina till

generaltullstyrelsen ställda framställningar om upplysningars

erhållande; varefter det skall åligga tullförvaltningen att med

bifogande av den utredning, som kan åvägabringas, vidarebefordra

ärendet till styrelsen.

Tullverket äger för närvarande i Stockholm två laboratorier,

därav ett för packhusinspektionens och ett för

undervisningsanstaltens behov. I landsorten förfoga de

större packhusen över en laboratorieutrustning, som medgiver

åtminstone enklare varuundersökningars och analysers

utförande. I övrigt äro tullförvaltningarna genom särskilda

generaltullstyrelsens beslut bemyndigade att för dylika undersökningar

anlita sakkunniga i resp. orter, såsom apotekare,

föreståndare för kemiska stationer o. s. v.

Kommissionen har tagit i övervägande, huruvida icke en

centralisering av ifrågavarande undersökningar skulle vara

önskvärd. I kostnadshänseende vore nog ej mycket att

vinna härmed. Enligt en för kommissionens räkning verkställd

utredning uppgingo nämligen de från tullverket utbetalade

analyskostnaderna under år 1913 till sammanlagt

6,953 kronor 50 öre (därav för varuundersökningar, verkställda

i Stockholm, 4,235 kronor 50 öre och för varuundersökningar,

verkställda i landsorten, 2,718 kronor); och

till lägre belopp kunde kostnaderna för ett centrallaboratorium

med kvalificerad personal givetvis ej beräknas. De

nuvarande förhållandena kunna emellertid från vissa andra

synpunkter sett icke anses fullt tillfredsställande. De av

landsortstullförvaltningarna anlitade kemisterna torde nämligen

i allmänhet icke äga tillräcklig kännedom om huru

tulltaxan skall tillämpas; och åtminstone en del av tulltjänstemännen

torde å sin sida vara i avsaknad av de specialkunskaper

i kemi, som förutsättas dels för att kunna

lämna den anlitade experten anvisning, i vad riktning

undersökningen bör gå för möjliggörande av varans klassificering

i tulltekniskt avseende, och dels för att av en analys,

s. 71 Kontrollera mot PDF

TAXKBYBAN.

71

som måhända verkställts utan tillräckliga direktiv, draga

för tullbehandlingen riktiga slutsatser. Slutligen och framför

allt är det ur enhetlighetssynpunkt allt annat än tillfredsställande,

att tullförvaltningarna hava var sina experter,

vilkas åsikter i förekommande spörsmål måste antagas vara

betydligt varierande.

Ungefär liknande synpunkter utvecklas i Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförenings svar på kommissionens

frågecirkulär. Föreningens yttrande är i hithörande delar

av följande lydelse:

»Vid en del tullbehandlingsfrågor, där sammanblandningar av

olika ämnen förekomma, vilkas utrönande för tarifferingen erfordras

men icke av tjänstemännen med dem till buds stående medel kan

företagas, hava dessa i de flesta fall sig av styrelsen medgiven rätt att

härför anlita fackutbildade kemister. Kostnaderna härför kunna

kanske icke på varje plats sägas vara så avsevärt stora, men sammanslagna

torde de utgöra en ganska respektabel summa.

Dessa medel kunde med stor sannolikhet användas bättre.

Först och främt äro kemisterna icke tulltekniskt utbildade, vilket

gör, att de icke alltid kunna inrikta undersökningen så, som för ett

uttömmande svar vore erforderligt, dessutom få de ofta av samma

anledning göra mera ingående undersökning, än som för tillfället vore

oundgängligen behövligt, varav följer större kostnad och tidsutdräkt

för undersökningen. Till råga på allt är svaret ibland i alla fall

sådant, att tjänstemannen trots detta står villrådig, ty det är understundom

svårt att så väl framställa frågorna, att just rätta svaret

så att säga framtvingas. Härtill kommer till sist, att angående samma

vara kemister på olika orter kunna avgiva stridiga analyser, varigenom

tjänstemännen i tullbehandlingshänseende komma till olika

resultat, oavsett att så även kan hända, då samma besked erhållits.

Som antytts kunna samma varuslag undersökas på olika platser.

Detta medför ju en ökad och även onödig utgift för statsverket

utan att som synes medföra någon särdeles stor säkerhet för likformighet

i tullbehandlingen. Vidare vidlåder detta tillvägagångssätt

det felet, att, för så vitt icke överklagning av en sådan tullbehandling

kommer till stånd, blir resultatet av undersökningen och beslutet en

tullkammares egendom, i stället för att det kunde bliva allas.

För att effektivt råda bot för dessa missförhållanden torde enda

sättet vara att i tullverkets tjänst anställa till att börja med förslagsvis

en fackman på kemiens område i egenskap av byråassistent å

upplysningsbyrån.

Genom den ständiga och intima kontakt, han komme till tullbehandlingsgöromålen,

skulle han snart tillägna sig den tulltekniska

rutin, som för utslag i sådana ärenden är absolut oundgänglig. Fördelarna

av en sådan anordning äro ju påtagliga, och kostnaden härför

skulle nog täckas av de utgifter som nu utan enhetlighet och

Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Tullbehand
lingsbyrå
chefen.

72 GENERALTULLSTYRELSEN.

full valuta slösas på ofta mindervärdiga undersökningar. Samtliga

tullplatser i riket skulle nämligen i så fall åläggas, att, då varor av

sådan sammansatt beskaffenhet förekomma, att de icke genom tjänstemannen

på platsen tillförlitligen kunde utrönas, dessa skulle till upplysnings

byrån insändas. Härigenom bleve undersökningarna gjorda

efter en plan, varje beslut bleve registrerat och kunde genom rundskrivelser

komma varje tullkammare till kännedom. Helst borde härvid

anvisning givas, hur samma ämne, då det åter någonstädes inbomme,

skulle med visshet kunna identifieras, detta till förekommande

av förväxling av varor med lika handelsbenämningar men med

vitt skilda sammansättningar.

Det enda, som med skäl skulle kunna anföras mot detta uppslag

är, att insändandet av proven och deras undersökning skulle medföra

större dröjsmål än nu är fallet, men detta torde jämfört med vinsten

för likformigheten betyda mindre, helst de kemiska undersökningarna

hos kemisten redan nu taga lång tid och oftast förorsaka tulldeponering

för varan.»

Kommissionen har ansett sig ej böra underlåta att i

förevarande spörsmål höra nuvarande chefen för generaltullstyrelsens

tullbehandlings- och upplysningsbyrå; och har

denne anfört bland annat följande.

Påtagligt vore, att endast en centralisering av de mera

krävande kemiska undersökningarna kunde medföra full

likformighet i tullbehandlingen på detta område. Vad de

enklare undersökningarna beträffade, borde, sedan tullförvaltningarna

mera allmänt försetts med efter importens

omfattning å de olika orterna avpassade anordningar för

utförandet av sådana undersökningar, desamma kunna

utföras å importplatsen. Vad åter anginge sådana varor,

vilkas tullbehandling krävde mera ingående undersökning,

skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke prov jämte erforderliga

upplysningar borde insändas till Stockholm, för att

undersökningen skulle där utföras av tulltekniskt skolad

kemist, vilken'' lämpligen borde vara anställd vid tullbehandlingsbyrån.

— Kemisten borde, efter samråd i tvivelaktiga

fall med tullbehandlingsbyrån, meddela tullkammaren

sin uppfattning angående den rubrik, till vilken varan

borde hänföras. Däremot syntes tullbehandlingsbyrån icke

böra göra något officiellt uttalande angående tullbehandlingen

för att vara obunden vid eventuellt klagomål. —

För besparing av kostnader och centraliseringens genomförande

i största utsträckning kunde undersökningarna ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

TAXEBYRAN.

7:5

föras vid samma laboratorium, där de varor undersöktes,

som i Stockholm förelåge til! tullbehandling. — 1 detta

sammanhang ansåge byråchefen sig böra meddela, att enligt

de sakkunnigas bestämda uppfattning undervisningslaboratoriet,

vilket såsom sådant vore mycket tillfredsställande,

icke lämpade sig såsom analyslaboratorium. — Man kunde

säkerligen förutsätta, att arbetet under ovan nämnda förutsättning

bleve ganska omfattande, och tvivelaktigt vore,

huruvida detsamma kunde medhinnas av en skolad kemist,

även med biträde av erforderligt antal assistenter. — Det

syntes vara lämpligt, att den ifrågavarande kemisten, så

långt tiden medgåve, biträdde vid undervisningen i elevkursen,

dels för att hans praktiska erfarenhet i största möjliga

utsträckning måtte komma undervisningen till gagn

och dels för vinnande av kännedom om elevernas läggning.

Bland dem borde nämligen sådana, som visade sig besitta

särskilda förutsättningar på det kemiska området, efter

någon tids deltagande i tullbehandlingsgöromålen uttagas

för att tjänstgöra såsom assistenter i laboratoriet. Efter

tillräcklig skolning under assistenttiden borde dessa e. o.

kammarskrivares erfarenhet sedermera vid lämplig tidpunkt

göras fruktbringande för övriga tullplatser. — Förnekas

kunde icke, att tullbehandlingsfrågornas avgörande kunde

komma att fördröjas genom den sålunda ifrågasatta centraliseringen

av undersökningarna. Fördelen, som genom

densamma skulle vinnas, syntes emellertid så avsevärd, att

densamma även ur trafikens synpunkt — såvitt man ej

ville i spekulativt syfte utnyttja de nuvarande bristerna —

borde uppväga olägenheterna. Från tullverkets sida finge

man givetvis hava uppmärksamheten inriktad på att undersökningarna

medhunnes inom skälig tid. Skulle vid inträffande

anhopning detta ej kunna ske, borde man — liksom

ock då undersökningen krävde särskilda apparater,

vilka icke stode till förfogande — äga rätt att anlita sakkunnig

utom verket. Försiktigheten syntes även bjuda, att

man, tills erfarenhet vunnits, huru förslaget utfölle, läte

undersökningarna å de största tullplatserna, Göteborg, Malmö

och Norrköping, där skolade kemister med viss vana i tulltekniskt

avseende funnes att tillgå, fortgå såsom hittills,

dock med infordrande av analysattesterna för ernående av

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

GENERALTULLSTYRELSEN.

Kommissionens

förslag.

tillfredsställande kontroll. — Ifrågasättas kunde, huruvida

icke — då i särskilt fall förekomme deponering av belöpande

tull i syfte att bereda varuägaren möjlighet att utbekomma

sin vara, innan undersökning hunnit verkställas

— denna deponering borde få ske utan kostnad för varuägaren.

Denna kostnad, utgörande 1 krona för stämpel

och lösen, kunde visserligen synas oväsentlig, men det borde

icke anses lämpligt, att trafiken under här ifrågavarande

omständigheter belastades med eu om ock oväsentlig utgift.

Det hade också i hittills förekommande dylika fall varit

icke beloppets storlek utan fastmera principen, som framkallat

missnöje.

Efter de upplysningar, kommissionen sålunda och i

övrigt varit i tillfälle att förskaffa sig, synes laboratoriefrågan

lämpligen kunna lösas efter följande linjer:

A. Undersökningar, som utan mera omfattande anordningar

kunna utföras.

I varje packhus skola finnas mikroskop, kemiska reagentier

m. m., som medgiva dylika undersökningars verkställande

på platsen. Nödiga staudardprov skola finnas att

tillgå.

B. Undersökningar, som för utförandet kräva kemiskt

laboratorium.

a) Huvudlaboratorium.

Ett tullverkets huvudlaboratorium bör inrättas i Stockholm.

Detta laboratorium bör helst anordnas i lokalt sammanhang

med men i övrigt oberoende av undervisningslaboratoriet

i tullhuset i Stadsgården; den ovanför sistnämda

laboratorium befintliga rymliga vinden synes lämpligen

kunna inredas för ändamålet.

Huvudlaboratoriet är avsett att betjäna general tullstyrelsens

taxebyrå samt packhusinspektionen i Stockholm

ävensom i övrigt samtliga tullförvaltningar med undantag

s. 75 Kontrollera mot PDF

TAXEBYRAN.

75

av packhusinspektionerna i Göteborg och Malmö samt

— tills vidare — tullkammaren i Norrköping.

Detta laboratorium bör vara så utrustat i fråga om

lokaler, inredning och skolad personal, att detsamma kan

utan tidsutdräkt verkställa begärda undersökningar.

Föreståndaren för laboratoriet bör vara anställd såsom

byråassistent å taxebyrån. Han bör äga — jämte tullteknisk

utbildning — tillräcklig vetenskaplig skolning för

att med den auktoritet, som erfordras, kunna utföra förekommande

analyser.

b) Lokala laboratorier.

Vid packhusinpektionerna i Göteborg och Malmö anordnas

laboratorier, avsedda att kunna utföra samma undersökningar

som huvudlaboratoriet men till storlek och utrustning

avpassade efter resp. inspektioners behov. I regel

skola dessa båda laboratorier endast betjäna egen tullförvaltning.

c) Undersökningar genom handelskemister.

På grund av särskilda förhållanden i Norrköping hänvisas

därvarande tullkammare — åtminstone tills vidare —

att låta utföra sina undersökningar bos handelskemist i

staden.

Huvudlaboratoriet ävensom lokallaboratorierna i Göteborg

och Malmö berättigas att i särskilda mera krävande

fall anlita handelskemist eller laborator vid sådana statsinstitutioner

som läroanstalter, kemiska stationer o. s. v.

Kommissionen — som vid behandlingen av lokalförvaltningen

vill återkomma till den i tullbehandlingsbyråchefens

ovan återgivna uttalande berörda frågan om frihet

i viss utsträckning från stämpel och lösen för depositionsbevis

— föreslår alltså i huvudsak, att ett tullverkets

huvudlaboratorium inrättas i Stockholm under föreståndarskap

av en byråassistent å taxebyrån; samt att lokala laboratorier

anordnas vid packhusinspektionerna i Göteborg och Malmö.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

GENERALTULLSTYRELSEN.

Publikations
verksamhet.

Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening.

I avseende å den av tullbehandlings- och upplysningsbyrån

nu utövade publikationsverksamhet har i Sveriges

allmänna tulltjänstemannaförenings svar på kommissionens

frågecirkulär anförts vissa synpunkter, som kommissionen

anser sig böra här återgiva:

»De fördelar, rundskrivelser och varuförteckningar medfört för

den omtalade likformigheten, ha verkligen varit av den betydelse, att

all anledning finnes att söka fortsätta på den så lyckligt valda vägen.

Det är ju klart, att ju tätare dessa publikationer utkomma och ju

flera varuslag de omfatta, desto större är deras nytta. För närvarande

upptagas i rundskrivelser endast ärenden, som varit föremål för

styrelsens prövning, och av dessa endast sådana, som äro av mera allmängiltig,

principgivande karaktär. Ifrågasättas kan emellertid, om det

icke vore av stor betydelse, att samtliga av styrelsen fattade och icke

förut bekantgjorda beslut i hithörande frågor, vilka icke äro rent självklara,

upptoges i cirkulären. Dessa senare icke särskilt normgivande

beslut kunde, såsom längre fram föreslås, på något sätt särskiljas från

de förra. Ja, vi anse oss på detta område böra gå ännu längre.

Vid sidan av det ovannämnda åliggandet för upplysningsbyrån

att behandla till styrelsen inkommande förfrågningar från allmänheten

har vid byrån utvecklats en omfattande upplysningsverksamhet, som

riktar sig direkt till de tullbehandlande tjänstemännen. En massa

förfrågningar från lokalförvaltningarna föreläggas nämligen för närvarande

byrån och besvaras av denna med minsta möjliga tidsutdräkt,

ett förfarande, som haft den allra största betydelse för tvistiga tullbehandlingars

skyndsamma avgörande. Någon obligatorisk skyldighet

till detta senare upplysningsarbete har byrån med stöd av. nuvarande

författningar icke, varför meddelandena i fråga varit av mera privat

natur. Denna utsträckning i byråns verksamhet, som densamma redan

frivilligt åtagit sig, borde göras obligatorisk.

Sådana från byrån meddelade svar samlas numera vid vederbörande

inspektioner till s. k. promemorior, som genom duplicering

vid lämpliga tidpunkter tillställas packhustjänstemännen. Dessa promemorior

hava en viktig uppgift att fylla vid åstadkommande av likformighet

i tullbehandling men endast i mera inskränkt betydelse,

då desamma stanna inom resp. tullplatser. Någon cirkulation av dessa

promemorior är nämligen icke påbjuden. Visserligen hava Stockholms

packhusinspektions promemorior och på senare tid även Göteborgs avtryckts

i tulltjänstemännens privata publikation: ''Notiser från tullverket’,

men dels torde det vara oförenligt med statsverkets intresse

att i en så angelägen sak lita till det privata, och dels skulle frågor,

som utgå från den övriga landsorten, där promemorior icke föras,

alltid utebli.

Vi ha därför velat framlägga ett förslag, som visserligen skulle

öka byråns arbete, men vars betydelse icke torde kunna överskattas.

De förut nämnda av tullförvaltningarna hos byrån framställda

tullbehandlingsfrågorna skulle samtidigt med att svaren avlåtas till

s. 77 Kontrollera mot PDF

TAXEBYEAN.

77

resp. förvaltningar av byrån föras i register. Samtliga dessa tullbehandlingsfrågor

skalle av byrån samlas, utgallras och korrigeras,

varefter byrån, exempelvis en gång i månaden, befordrade dem till

tryckning och distribuering till alla tullförvaltningar. Lämpligen

kunde dessa tryck givas titel av: ''Cirkulär i tullbehandlingsfrågor,

vilka, intill dess styrelsen eller byrån däri meddelat ändringar, lända

till efterrättelse’. Register till dessa cirkulär skulle av byrån årligen

utgivas.

Vilken vinst, som härigenom skulle göras, då varje tullplats

månadsvis bleve satt i tillfälle att följa och överblicka de viktigare

tullbehandlingsfrågorna i hela riket, är uppenbart. Att större likformighet

i tullbehandling bleve resultatet, torde icke kunna förnekas.

Dessa cirkulär skulle liksom styrelsens förut omhandlade upptaga

ärendena i kortfattad form. Vid sidan härav har behovet av tillgång

till mera uttömmande tulltekniska utredningar av allmännare art gjort

sig kännbart, varför utsändande genom byråns försorg tid efter annan

av dylika tulltekniska notiser utan tvivel skulle vara av stort värde.

Likaså skulle de svårigheter, som esomoftast uppstå vid tolkningen

av tulltaxans innebörd, väsentligen reduceras, om byrån genom utsända

meddelanden kunde vid behov tillkännage normerna för sina

tolkningar i speciella frågor.

Önskvärt vore, om i de register, som årligen av tullbehandlingsbyrån

utgivas över tullbehandlingsfrågor, alla de föregående årens

rundskrivelser sammanfördes. Detta skulle medföra en större och

lättare överblick över dem alla, intill dess de vid en företagen omredigering

av varuförteckningen däri upptoges.

För undvikande av en alltför stor prejudikathopning torde de

till taxan fogade anvisningarna böra omarbetas snarast möjligt och dess

bestämmelser därvid med ledning av personalens nu vunna erfarenhet

bibringas en så distinkt avfattning, att möjligheterna till feltolkning

eller tveksamhet i görligaste mån inskränkas.

Dessa s. k. varuförteckningar med anvisningar borde därefter

med lämpliga mellantider omredigeras. I sitt nuvarande skick skulle

de dock på grund av sitt omfång medföra större utgifter för statsverket

än som skäligen torde vara av behovet påkallat. I desamma

förekomma beskrivningar angående vissa ämnens utseende, råd och

anvisningar rörande sättet att identifiera dem m. m., som under alla

omständigheter icke förändras. Allt detta kunde enligt vårt förmenande

sammanföras i något slags separat uppslagsbok för handledning

vid tullbehandling. Härigenom skulle varu förteckningarna befrias

från sådana upplysningar, som en gång för alla kunde givas

eller åtminstone mera sällan tarvade förändring. Varuförteckningen

skulle därigenom bli en i stort sett blott exemplifierande hjälpreda

och därigenom betydligt mindre voluminös men ock vida billigare samt

till följd därav oftare kunna omstöpas.»

Kommissionen anser sig icke böra taga närmare ställning

till de ändringsförslag, som förenämnda förening så
-

Y ttrande.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

GENERALTULLSTYRELSEN.

Byråassistenternas

tjänsteresor.

Svar på frågecirkuläret.

lunda framlagt beträffande dels varuförteckningen till tulltaxan

och dels rundskrivelserna i tullbehandlingsfrågor.

Yad de senare vidkommer vill kommissionen emellertid

erinra därom, att publicerandet av prejudikat även kan

drivas för långt. Rundskrivelsernas utfärdande sjmes för

övrigt kunna ske med mindre apparat än nu är fallet.

Enär de utfärdas i styrelsens namn, anses utgivandet

av varje särskilt nummer påkalla särskilt beslut från

styrelsens sida. Kommissionen anser, att taxebyråchefen

bör bliva ensam ansvarig för utgivandet av dessa rundskrivelser,

samt att utgivandet bör ske i taxebyråns namn.

Denna förändring torde icke möta någon som helst betänklighet,

då innehållet i rundskrivelserna ju endast utgör referat

av Kungl. Maj :ts och styrelsens förut meddelade beslut.

Genom förändringen lärer emellertid kunna vinnas såväl

minskning i styrelsens föredragning som ock ökad snabbhet

i expeditionen. Ett framkommet yrkande, att tillfälle måtte

beredas den trafikerande allmänheten att genom postverket

abonnera på rundskrivelserna, finner kommissionen sig böra

understödja. Åven torde vara lämpligt, att i varje packhus

finns uppsatt anslag därom, att varuförteckningen till tulltaxan

hålles allmänheten tillhanda för påseende.

Kommissionen föreslår alltså, att rundskrivelserna i tullbehandlingsfrågor

utgivas frän taxebyrån i stället för frän

generaltullstyrelsen; samt att allmänheten beredes tillfälle till

postabonnemang ä desamma.

Ända från tullbehandlings- och upplysningsbyråns tillkomst

har såsom en viktig funktion hos densamma ansetts

den inspektionsverksamhet på det tulltekniska området, som

utövas genom de å byrån anställda byråassistenterna. Av

åtskilliga bland de representationer för näringslivet, vilka

besvarat kommissionens frågecirkulär, har framhållits önskvärdheten

därav, att byråassistenternas tjänsteresor kunde

företagas i större utsträckning än nu vore fallet. Uttalanden

i denna riktning föreligga exempelvis från Stockholms

handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Skånes handels-,

industri- och sjöfartskammare, Västernorrlands och

Jämtlands läns handelskammare, fullmäktige i järnkontoret

samt Sveriges elektriska industriförening.

s. 79 Kontrollera mot PDF

TAXEBYRAN.

79

Stockholms handelskammare yttrar härutinnan:

»---förekomma likväl alltfort skiljaktigheter vid tullbehand
lingen

av ett och samma varuslag å-olika orter, ja till och med vid

olika tullexpeditioner å samma ort. Handelskammaren finner det därför

vara av stor vikt, att en särskild inspektionsavdelning inrättas,

ställd under ledning av generaltullstyrelsens tullbehandlings- och upplysningsbyrå,

vilken avdelning skulle hava till uppgift att uppehålla

sambandet med de lokala tullmyndigheterna och att så effektivt

som möjligt vaka över enhetligheten vid tullbehandlingen. A avdelningen

skulle vara anställda erforderligt antal inspektörer. Tullpackhusavdelningarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö borde underkastas

ständig inspektion, varemot tullförvaltningarna i Hälsingborg, Norrköping,

Gävle, Sundsvall och Halmstad borde inspekteras minst en

gång i månaden och övriga tullplatser, varest tullbehandling äger rum,

minst en gång var tredje månad.»

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i samma

ämne yttrat sig på följande sätt:

»För att dessutom i görligaste män förebygga olikformigheten i

tullbehandlingen de olika platserna emellan är en utsträckning av

tullbehandlingsbyråns inspektionsverksamhet, som visat sig vara av

stor betydelse, nödvändig. Då byråassistenternas antal är för litet,

ha dessa inspektioner ej kunnat äga rum på samma plats så ofta

önskvärt vore. Deras antal bör därför ökas, så att en av dem ständigt

kunde vara ute på inspektion.»

Chefen för generaltullstyrelsens tullbehandlings- och

upplysningsbyrå har jämväl i fråga om byråassistenternas

inspektionsresor avgivit begärt yttrande till kommissionen

och däri meddelat bland annat följande.

Med avseende å inspektionsresornas omfattning förefölle

det mindre välbetänkt, om genom utfärdade föreskrifter

byrån skulle bindas på ett sätt, som kunde komma att

verka hinderlig^ för dess anpassning efter förhållandena.

Byråchefen ansåge sålunda mindre lämpligt, om, såsom från

visst håll föreslagits, det skulle föreskrivas, att en bvråassistent

ständigt borde vara ute på inspektioner. Det förefölle

nämligen byråchefen mera praktiskt, om två byråassistenter

samtidigt inspekterade tullförvaltningarna i landsorten

under så stor del av året, som vore möjligt med beredande

för dem av erforderlig tid att hålla sig å jour med

arbetet på byrån, och att de på vissa mellantider mellan

inspektionsresorna såvitt möjligt samtidigt inträffade i Stockholm

för att delgiva sina erfarenheter och rådgöra med

styrelsen i sådana frågor, som lämpligen icke kunde utredas

per telefon eller genom korrespondens. Säkerligen skulle

Tullbehand
lingsbyrå
chefen.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

GENERALTULLSTYRELSEN.

två byråassistenters tid — med frånräknande av semesterledighet

— väl tagas i anspråk för sådant ändamål. Om

möjligt borde enligt byråchefens förmenande varje tullplats

med någon betydelse besökas varje år, de större två gånger

per år; och syntes det byråchefen lämpligt, att de inspekterande

härvid alternerade, så att de olika tullförvaltningarna

besöktes vid ena tillfället av en byråassistent och

vid nästkommande av en annan. För att giva någon föreställning

om den tid, som årligen borde ägnas åt inspektionen

av de olika tullplatserna, meddelades följande tablå,

beträffande vilken emellertid erinrades, att densamma torde

kräva vissa jämkningar, vilka för övrigt även kunde vara

motiverade av tillfälliga omständigheter:

Göteborg...........

50 dagar

Falun .....................

5 dagar

Malmö...............

... 40

Örnsköldsvik.........

5

»

Norrköping.........

... 20

»

Östersund...............

5

»

Hälsingborg ......

... 20

»

Södertälje...............

4

Trälleborg .........

15

»

Linköping ............

4

»

Borås ..................

15

»

Oskarshamn .........

4

»

Gävle .................

15

v

Västervik...............

4

»

Sundsvall...........

... 15

»

Visby .....................

4

»

Kalmar ...............

... 10

y>

Ronneby ...............

4

»

Halmstad............

... 10

»

Sölvesborg............

4

»

Karlstad...............

... 10

»

Åhus........................

4

»

Örebro ...............

... 10

»

Simrishamn .........

4

''»

Eskilstuna .........

... 6

»

Falkenberg............

4

B

Jönköping .........

6

Uddevalla...............

4

))

Karlskrona.........

6

»

Strömstad ............

4

I)

Karlshamn.........

6

»

Lidköping ............

4

D

Lund.....................

... 6

»

Charlottenberg......

4

»

Landskrona.........

... 6

»

Storlien..................

4

»

Ystad ..................

6

»

Umeå .....................

4

»

Västerås...............

6

»

Skellefteå...............

4

D

Söderhamn.........

6

Haparanda ............

4

»

Hudiksvall .........

6

y>

Marstrand ............

2

»

Härnösand .........

6

»

Lysekil ..................

2

Luleå ..................

... 6

»

Moll ........................

2

b

Uppsala...............

5

»

Piteå........................

2

»

Nyköping............

5

»

Riksgränsen .........

2

y>

Varberg...............

5

»

Summa 414 dagar

s. 81 Kontrollera mot PDF

TAXEBYRAN.

81

Yttrande.

Om till detta dagantal lades den tid, som krävdes för

samarbetet med byrån, syntes det som om två byråassistenter

för inspektioner i landsorten vore väl motiverade. Deras

avlöning skulle säkerligen visa sig väl använd. — Inspektionen

borde emellertid enligt byråchefens förmenande icke

omfatta endast landsorten. Även om den förändring vidtoges

i nuvarande anordning, att överkontrollören i Stockholms

tullpackhus frigjordes från den expedition, han för

närvarande förestode, syntes tullbehandlingsbyrån böra genom

en av sina byråassistenter stå om möjligt i daglig kontakt

med nämnda packhus, enär eljest denna viktiga avdelning,

om man bortsåge från chefernas förbindelse med

byrån, skulle ställas utanför beröringen med densamma,

vilket syntes vara till skada för såväl ena som andra sidan.

Förbindelsen mellan byrån och packhuset behövde visserligen

ej helt taga en tjänstemans tid i anspråk, men erfarenheten

skulle säkerligen visa, att den tid, som kunde avstås

från arbetet på byrån, skulle på angivet sätt vara väl

använd.

De principer, som av tullbehandlingsbyråchefen sålunda

uttalats, finner kommissionen sig böra i allo biträda. Desammas

genomförande betingar emellertid en avsevärd ökning

av byråassistenternas antal. Nedan föreslås ock, att

6 dylika tjänstemän skola finnas anställda. Av dessa böra

2 avses för inspektionsresor i landsorten, 1 bör hava att,

jämte det han tjänstgör på byrån, följa tullbehandlingsarbetet

i Stockholms packhus, 2 att bestrida de löpande

göromålen på byrån samt 1 att tjänstgöra såsom föreståndare

för det förut omnämnda huvudlaboratoriet.

Bestämmanderätten rörande dels tiden för byråassis- Byråassistententernas

resor och dels de platser, som skola av dem besökas,

är för närvarande förbehållen generaltullstyrelsen.

Kommissionen föreslår densammas överflyttande till taxebyråchefen.

I flera svar på kommissionens frågecirkulär har framhållits,

hurusom enhetligheten i tullbehandlingen befordrades

genom utsändandet av varuprov från generaltullstyrelsen

till tullförvaltningarna och överhuvud genom åtgärder,

som befrämjade anordnandet av provsamlingar därstädes.

6

ter nas

beordrande.

Prov
samlingar.

313118

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

GENERALTULLSTYRELSEN.

Yttrande.

Övriga åtgärder

för enhetlighet

i

tull behandlingen.

Initiativ till

ändringar i

tulltaxan

av formell

art.

Nuvarande

personal.

Denna åsikt delas även av kommissionen. Provsamlingarnas

omfattning bör emellertid lämpas efter trafiken

på resp. platser. Desamma synas böra, i mån omständigheterna

sådant medgiva, hållas tillgängliga för ej mindre

tullverkets tjänstemän än även allmänheten.

Kommissionen föreslår, att åt byråassistenterna uppdrages

att under tjänsteresorna tillse, att vid varje tullförvaltning

finns en provsamling, och att samlingarna hållas i behörigt

skick.

Utöver de åtgärder för vinnande av enhetlighet i tullbehandlingen,

vilka ovan under olika avdelningar förordats,

finner kommissionen sig böra föreslå, att det skall åligga

tulltjänsteman, till vars kännedom kommit fall av olikformig

tullbehandling, att härom genast göra anmälan till taxebyrån;

samt att alla förekommande tull hell a n d Ungs fa 11, vilka resp.

tullförvaltningar finna vara av sådant intresse, att taxebyrån

bör om dem äga kännedom, skola, helst med bifogande av

varuprov, till byrån inberättas.

Om generaltullstyrelsen på grund av påpekanden från

underlydande eller genom egna iakttagelser finner tulltaxan

behöva i en eller annan punkt förtydligas eller eljest undergå

jämkningar av rent formell art, bör Kungl. Maj:ts uppmärksamhet

därå fästas. Lämpligen kunna framställningar

i hithörande ämnen sammanföras i en på taxebyråchefens

föredragning en gång om året beslutad underdånig skrivelse,

vilken kan läggas till grund för eventuell proposition till

riksdagen.

På grund härav föreslår kommissionen, att generaltullstyrelsen

på taxebyråchefens föredragning skall hava att i regel

en gång varje år taga initiativ till behövliga ändringar i tulltaxan

av formell art.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.

Vid inrättandet år 1907 av tullbehandlings- och upplysningsbyrån

anställdes därå bl. a. två byråassistenter.

Dessa placerades i andra tjänstegraden under åberopande

av dels vikten av de göromål, som skulle tillkomma dem,

dels ock angelägenheten att alltid för tjänsterna kunna påräkna

fullt kvalificerade personer ävensom att tillförsäkra

opaginerad Kontrollera mot PDF

TAXEBYKAN.

K3

tjänstinnehavarna vederbörlig auktoritet, särskilt vid förrättandet

av dem åliggande inspektionsresor (se vidare Kungl.

Maj:ts proposition nr 32 till 1907 års riksdag, s. 43). —

1908 års tullstatskommission ansåg av anförda skäl (betänkandet,

I, s. 54) ytterligare en byråassistenttjänst erforderlig;

men i uppgivet ändamål att inskränka kostnaden

till den minsta möjliga föreslog kommissionen, att den nya

tjänsten skulle tillhöra första lönegraden. I enlighet härmed

uppfördes å ordinarie stat från 1911 års ingång eu

befattning såsom andre byråassistent. Från och med den

1 juli 1918 hava tillkommit ytterligare eu andre byråassistenttjänst

och en kvinnlig skrivbiträdesbefattning, vilka

emellertid bägge äro upptagna å extra stat.

Personalen utgöres sålunda för närvarande av 2 byråassistenter

— tjänstemän i andra graden —, 2 andre byråassistenter

— tjänstemän i första graden — samt 1 kvinnligt

skrivbiträde.

Härjämte har generaltullstyrelsen bemyndigats att fr.

o. m. den 1 juli 1918 tills vidare intill utgången av år

1919 i mån av behov såsom biträden å byrån använda

högst 3 av de vid tullverkets lokalförvaltning anställda

ordinarie kammarskrivare.

De göromål, som ankomma på byråassistenterna, framgå

av de i det föregående meddelade redogörelserna. Här må

ytterligare framhållas, att dessa tjänstemän utövar de åligganden,

som tillagts dem genom förenämnda kungl. brev

den 31 maj 1907, böra bl. a.: handhava och ordna byråns

provsamling; gå i författning om nyförvärv för densamma;

vid besök hos tull förvaltningarna i landsorten demonstrera

medhavda prov; tillse, att nämnda tullförvaltningars egna

provsamlingar hållas i behörigt skick; biträda vid utarbetandet

av de rundskrivelser, som innehålla prejudikat i

tullbehandlingsfrågor; samt under byråchefens uppsikt besvara

spörsmål i tullbehandlingsfrågor, som i tjänsteväg

riktas till byrån från tulltjänstemän i landsorten.

Med hänsyn till vikten och omfattningen av byråassistenternas

göromål och särskilt därtill, att för vinnande

av likformighet i tullbehandlingen byråassistenternas inspektionsresor

till tullförvaltningarna böra, på sätt i det

föregående antytts, företagas i betydligt större utsträckning

Förslag i

fråga om

a ndragrads - tjänster.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 +

GENERALTULLSTYRELSEN.

och med användning av mera tid än nu är fallet, anser

kommissionen oundgängligt, att byråns arbetskrafter väsentligen

ökas. Samtidigt med att en ökning sålunda vidtages

• bör även tillses, att en gagnelig cirkulation mellan byrån

och lokalförvaltningen kommer till stånd. Dessa syften

anser kommissionen kunna uppnås på det sätt, att dels

bvråassistenternas antal ökas till 6, dels ock föreskrift meddelas

därom, att 2 av byråassistenttjänsterna skola tillsättas

allenast medelst förordnanden på kortare tid, förslagsvis ett

år, vilka emellertid böra kunna förnyas. Om till dessa förordnanden

ifrågakomma även tjänstemän från landsorten,

vinnes därmed, att å ena sidan dessa tjänstemän bliva i

tillfälle att få sin duglighet i tjänsten prövad och å andra

sidan varje tjänsteman, som sålunda deltagit i byråns arbete,

till sin egen tullförvaltning hemför en fond av kunskaper,

varav han i sin ordning kan lämna del åt sina kolleger.

Ur de synpunkter, som framhöllos vid byråassistentsinstitutionens

tillkomst, och enär sandiga byråassistenter

faktiskt utföra samma arbete, synes det önskvärt, att desamma

utan undantag hänföras i avlöningshänseende till

andra graden.

Tillfälliga vikariat å byråassistenttjänsterna böra av skäl,

som nyss antytts, tilldelas lämpliga tjänstemän vid lokalförvaltningen,

vare sig i Stockholm eller i landsorten.

Kommissionen föreslår alltså, att ä taxebyrån skola

finnas 6 byråassistenttjänter, hänförda till andra graden, av

vilka dock 2 tillsättas endast medelst förordnanden.

På satt kommissionen yttrat vid behandlingen av kameralbyrån

böra jämväl å taxebyrån i tjänstgöring användas

kammarskrivare från lokalförvaltningen; och torde därjämte

något kvinnligt biträde vara erforderligt för registreringsarbete

och diverse skrivgöromål.

V. Administrativa avdelningen.*)

A. Därstädes förekommande göromål.

I § 11 av den för generaltullstyrelsen gällande instruktion

heter det, att till administrativa ärenden hänföras alla

Förslag i

fråga om

Övrig personal
-

*) Denna benämning är ej officiell.

s. 85 Kontrollera mot PDF

ADMINISTRATIVA AVDELNINGEN.

85

de ärenden, som ieke, enligt vad i de nästföregående paragraferna

sägs, äro att anse såsom kameral-, revisions- eller

tullbehandlings- och upplysningsärenden. Härjämte stadgas

i åberopade paragraf, dels att det i § 2 av instruktionen

omförmälda underdåniga förslag till utgiftsstater för tullverket

handlägges av föredraganden för administrativa

ärenden, ägande han vid förslagets utarbetande påkalla biträde

av kameralbyråns tjänstemän; dels ock att då, i enlighet

med vad för skeppsmätningsöverkontrollören särskilt är

stadgat, denne skall tillhandagå styrelsen med beredning

av ärenden, som härflyta av styrelsens överinseende över

skeppsmätningen i riket, vederbörande föredragande äger v

att påkalla biträde i sådant avseende av bemälde överkontrollör;

skolande hans utlåtande alltid infordras i sådana

frågor, för vilkas prövning fordras sakkunskap i skeppsmätningsväsendet.

Det kunde ifrågasättas, om icke — därest tulldirek- Tjunsutuitörer

och distriktchefer enligt kommissionens förslag komma sättmn9artill

stånd — dessa skulle kunna övertaga tillsättandet av

vissa lägre tjänster.

Med hänsyn till det jämförelsevis begränsade antalet

tjänstemän vid tullverket torde emellertid tillräckliga skäl

ej föreligga att på dylikt sätt utskifta tjänstetillsättningarna

mellan flera myndigheter; utan torde desamma böra bibehållas

hos styrelsen.

På tulldirektörer och distriktchefer bör i förevarande

hänseende ankomma allenast att, då styrelsen skall tillsätta

dem underlydande tjänster vid tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning, inkomma med förord.

A andra sidan böra de av vederbörande tullförvaltningar

nu avgivna förord bortfalla.

Den största gruppen av de administrativa ärendena Tjänstledighet

utgöres av dem, som angå tjänstledighet eller semester för 0C^J''"d''

tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och

gränsbevakning ävensom därav föranledda förordnanden.

Vederbörande lokala tullmyndigheter äga på grund av

närmare bestämmelser i § 208 tjänstgöringsreglementet dels

att åt underlydande tjänstemän av högst kontrollörs tjänstegrad

— med angivna undantag — bevilja viss tids ledighet

för enskilda angelägenheter, under villkor att kostnad däri
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

GENERALTULLSTYRELSEN.

Yttrande

genom icke tillskyndas statsverket, dels ock att åt underlydande

tjänstemän av lägre grad *) utan uppbördsansvar

bevilja viss tids ledighet för sjukdom eller därmed jämförligt

tjänsteförhinder; dock att beslutet härom skall underställas

generaltullstyrelsens prövning. Härjämte har genom

ett styrelsens cirkulär den 3 januari 1914 åt samma myndigheter

delegerats rätt att bevilja semester åt underlydande

tjänstemän av lägre grad utan uppbördsansvar. — I samtliga

förenämnda fall äger den myndighet, som beviljar

ledigheten eller semestern att tillika meddela erforderliga

vikariatsförordnanden.

Kommissionen, som anser en ytterligare decentralisering

av ifrågavarande ärenden icke möta någon som helst

betänklighet, föreslår, att beviljandet av semester och tjänstledighet

åt tulldirektörer och distriktchefer skall vara förbehållet

styrelsen; att tjänstemän av grupp I vid lokalförvaltningen

skola av vederbörande tulldirektörer och distriktchefer

kunna erhålla semester, tjänstledighet för styrkt sjukdom samt

intill tre månaders tjänstledighet för enskilda angelägenheter;

att tjänstemän av grupp II vid lokalförvaltningen samt kustocli

gränsbevakningen skola av vederbörande tullkamrar (tullförvaltningsavdelningar)

resp. tullförvaltare med kust- eller

g ränsb ev åkningsbefäl kunna erhålla semester, tjänstledighet för

styrkt sjukdom samt intill en månads tjänstledighet för enskilda

angelägenheter; att, då tjänstledighet för enskilda angelägenheter

av tjänsteman av grupp II begäres för tid, som överstiger en

men ej tre månader, det skall ankomma på vederbörande

*) I avseende å benämningarna tjänstemän av högre och lägre grad vill

kommissionen, då desamma här förekomma för första gången i detta betänkande,

anföra följande.

På sätt Sveriges tullmannaföretting i sitt svar på kommissionens frågecirkulär

erinrat, blev i sammanhang med fastställandet av tullverkets från och

med år 1911 gällande avlöningsstater den äldre indelningen av befattningshavarne

vid tullverket i »tjänstemän» och »betjänte» ersatt med den nuvarande

i tjänstemän av högre och lägre grad. Till stöd för att en åtskillnad över

huvud bibehölls anfördes, att det i vissa avseenden, såsom t. ex. i fråga om

rätten till fri beklädnad och läkarvård, syntes lämpligt att fortfarande äga

kollektiva benämningar för olika grupper av befattningshavare.

Nämnda förening har nu yrkat borttagande av tillägget »av lägre grad»

såsom enligt föreningens förmenande innebärande ett klassmärke.

Kommissionen anser ovannämnda behov av kollektivbenämningar praktiskt

sett ofrånkomligt; men enär till och med skenet av ett klassmärke bör undvikas,

föreslås, att de nuvarande benämningarna »tjänsteman av högre grad» oeh

»tjänsteman av lägre grad» ersättas med »tjänsteman av grupp I» resp. «tjänsteman

av grupp II».

s. 87 Kontrollera mot PDF

ADMINISTRATIVA AVDELNINGEN.

87

tulldirektör eller distriktchef att bevilja den sökta ledigheten,

varemot ansökningar av tjänstemän av vare sig grupp 1 eller

grupp II om dylik ledighet under längre tid än tre månader

skola vara förbehållna styrelsens prövning; samt att det alltid

skall ankomma på den myndighet, som beviljar semestern eller

tjänstledig heten, att tillika meddela därav föranledda vikariatsförordnanden.

Tillika föreslår kommissionen, att vederbörande tulldirektörer

och distriktchef er skola äga att vid uppkommande

vakanser bland underlydande personal meddela erforderliga förordnanden

att gälla, tills tjänsterna blivit med ordinarie innehavare

besatta eller generaltullstyrelsen annorledes föreskrivit.

Att bevilja skeppsmätare tjänstledighet och att meddela

därav föranledda förordnanden ankommer nu på generaltullstyrelsen.

Kommissionen föreslår, att berörda befogenhet överflyttas

på vederbörande tulldirektörer och distriktchefer i enahanda

omfattning, som ovan föreslagits beträffande tulltjänstemän av

grupp I.

Tillstånd att på utrikes ort verkställa mätning av fartyg

lämnas skeppsmätare för närvarande av generaltullstyrelsen.

Tillstånd av ifrågavarande slag föreslås skola få lämnas

av vederbörande tulldirektörer och distriktchefer.

För närvarande antages all e. o. personal i tullverket

av generaltullstyrelsen.

Kommissionen, som å annat ställe i detta betänkande

närmare ingår på personalfrågorna och därvid bl. a. uttalar

sig för att i tullverket skola anställas aspiranter, vilka

sedan i viss ordning befordras till e. o. tjänstemän, finner

sig böra föreslå, att antagning av aspiranter av grupp II

skall ankomma på vederbörande tulldirektörer och distriktchefer'',

men att däremot nämnda aspiranters befordran till e. o.

tjänstemän likasom ock antagning av aspiranter av grupp I

och dessas befordran till e. o. tjänstemän skall vara generaltullstyrelsen

förbehållen.

Den nuvarande e. o. personalen antages med tjänstgöringsskyldighet

tills vidare vid viss tullförvaltning (eller,

såvitt angår kust- och gränsbevakningstjänstemän, inom

visst tullkammardistrikt). Enligt kommissionens å annat

Vakansförord
nanden.

Skeppsmätares

tjänstledighet.

Skeppsmätning

utomlands.

Antagning av

e. o. tjänster

män och aspiranter.

Inhållning s~

bemyndiganden.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

GENERALTULLSTYRELSEN.

Befrielse från

tjänstgöringsskyldighet.

Frågor om

disciplinär

bestraffning.

Namn förändringar.

Lossningar.

ställe i betänkandet framställda förslag skulle antagningen

av motsvarande personal i stället gälla viss tulldirektörs

tjänstgöringsområde resp. visst distrikt; och skulle därinom

vederbörande tulldirektör eller distriktchef hava att reglera

ifrågavarande personals tjänstgöringsförhållanden, dock att

såsom nu inkallning komme att verkställas av vederbörande

tullförvaltningsföreståndare. Medan inkallningen emellertid

för närvarande sker inom ramen av de bemyndiganden,

generaltullstyrelsen lämnar, finner kommissionen sig böra i

stället föreslå, att på vederbörande tulldirektörer och distriktchefer

skall ankomma att lämna dylika bemyndiganden.

Med iakttagande därav, att permittering för studier

må ske huvudsakligen endast i för tjänsten gagneligt syfte,

torde vederbörande tulldirektörer och distriktchefer få befogenhet

att bevilja e. o. tjänstemän och aspiranter viss tids befrielse

från tjänstgöringsskyldighet.

Frågor om disciplinär bestraffning av tullpersonal äro

för närvarande generaltullstyrelsen förbehållna.

Kommissionen föreslår, att vederbörande tulldirektörer

och distriktchefer skola äga att i den utsträckning, som i för

dem utfärdad instruktion närmare stadgas, disciplinärt bestraffa

underlydande tjänstemän för tjänstefel eller oskickligt

uppförande.

Då någon i tullverkets tjänst anställd person ändrar

släktnamn, skall, jämlikt § 216 tjänstgöringsreglementet, anmälan

härom göras hos generaltullstyrelsen. Vid föredragning

av dylika anmälningar resolverar styrelsen allenast, att

namnförändringen skall å vederbörliga ställen antecknas.

Ifrågavarande anmälningar föreslås skola göras icke hos

styrelsen utan hos byråchefen för administrativa ärenden, vilken

därefter har att gå i författning om att namn för ändring en

iakttages vid matrikelns utgivande ''in. in.

Enligt § 14 tullstadgan gäller såsom allmän regel att

lossning och tullbehandling av sjöledes inkommande gods

må äga rum endast i stapelstad; dock att, om lasten uteslutande

är av tullfri beskaffenhet, densamma må lossas och

tullbehandlas även å annan tullplats, ävensom att å sådan

plats jämväl må förekomma viss förtullning av skeppsprovision

samt effekter, som medföras av besättning eller passagerare.

s. 89 Kontrollera mot PDF

ADMINISTRATIVA AVDELNINGEN.

89

Med stöd av § 190 i tullstadgan beviljar emellertid

generaltullstyrelsen allt som oftast dispens från dessa allmänna

bestämmelser. Hithörande medgivanden, vilka lämnas

antingen i särskilt förekommande fall eller för visst

antal fartyg under det löpande året, pläga innefatta, att

vederbörande fartyg må, efter invisitation vid viss tullplats,

avgå till den eller den lanthamnen för lossning av last av

uppgivet slag. Såsom villkor för medgivandet stadgas i

allmänhet: att fartygen icke få innehava annan last än den

uppgivna; att erforderlig av tullkammaren inom distriktet

beordrad bevakning skall åtfölja fartygen till lossningsplatsen

för övervakande av lossningen; att ^klarering av

fartygen och journalisering av deras last skall ske hos

nämnda tullkammare på grund av fartygshandlingarna och

bevakningens lossningsattester; samt att sökanden skall vidkännas

alla av den lämnade tillåtelsen uppkommande kostnader.

— I regel lämnas dylikt lossningstillstånd endast

för varor av tullfri beskaffenhet; erbjuder det ifrågakommande

varuslaget någon svårighet vid tullbehandlingen,

föreskrives, att densamma skall verkställas av packhustjänsteman.

Särskilt i fråga om skrotjärn, kli och vissa

oljor plägar denna försiktighetsåtgärd vidtagas.

Redan under förarbetena till gällande tullstadga var Äldre ändringsfråga

å bane att befria generaltullstyrelsen från befattningen förslug,

med lossningsdispenserna. I motiveringen till det med

underdånig skrivelse den 29 mars 1900 överlämnade förslaget

till tullstadga yttrade emellertid generaltullstyrelsen

å sid. 123 efter att närmast förut hava motiverat de nya

bestämmelserna om rätt till lossning av barlast utom tullplats

(§ 14 mom. 4 i gällande tullstadga):

»Ifrågasättas kunde måhända, huruvida icke enahanda lossningsrätt

utom tullplats skulle kunna här stadgas även med avseende å

tullfri last, i synnerhet som generaltullstyrelsen årligen i ett icke ringa

antal fall, uppå särskilda ansökningar, medgiver lossning av tullfria

varor i lanthamnar, där tullbevakning icke tinnes anställd. Mot inrymmande

i tullstadgan av ett allmänt medgivande i berörda hänseende

lära dock alltför stora betänkligheter möta, även om man därvid

bortser från frågan, huruvida en dylik åtgärd skulle vara förenlig

med den ställning'' i avseende å den utrikes handeln, som, av ålder

stapelstäderna tillerkänd om ock under tidernas lopp väsentligen modifierad,

dock ännu måste anses mer eller mindre fullständigt utgöra

rättsgrunden för vissa dem åliggande skyldigheter. Visst är nämligen,

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

GENERALTULLSTYRELSEN.

Yttrande.

Lastningar.

att en sådan utsträckning av lossningsfriheten skulle grunda behov

av en väsentligt ökad tullbevakning vid många tullplatser och alltså

förorsaka statsverket betydande utgifter utan att den fördel, som étt

jämförelsevis mindre antal av landets befolkning därav kunde hämta,

bleve av mera avsevärd betydelse. Men därjämte komme ock genom

förändringen statsverkets säkerhet att i viss mån äventyras; ty vissa

tullfria varor stå till sin beskaffenhet så nära andra, tullpliktiga varuslag,

att konstaterandet av huruvida en viss last eller del därav är

tullfri eller tullpliktig icke kan anförtros åt tullbevakningspersonalen

utan måste utrönas genom undersökning av någon i tullbehandlingsgöromål

förfaren tjänsteman eller betjänt, en åtgärd varom för närvarande

styrelsen vid beviljande i särskilda fall av lossningstillstånd

kan föranstalta men för vars behöriga iakttagande näppeligen nöjaktig

garanti skulle kunna åvägabringas, därest dylika frågor undandroges

styrelsens överinseende och prövning».

Från sjöfartens synpunkt torde det vara i hög grad

önskvärt, om ifrågavarande lossningstillstånd kunde få beviljas

av vederbörande ortsmyndigheter. Att ligga och

vänta på expediering av generaltullstyrelsens beslut i ämnet

kan givetvis för fartygen medföra betydande kostnader. För

styrelsens vidkommande skulle lossningsärendenas decentralisering

medföra en ej oväsentlig lättnad i arbetsbördan.

Någon kostnad för ökad bevakningspersonal synes icke

kunna vållas av den omständigheten allenast, att dispensrätten

överflyttas från högre till lägre myndighet, då författningsbestämmelserna

i övrigt tänkas bibehållna oförändrade.

Kommissionen kan ej heller eljest finna något

hinder för ärendenas decentralisering, därest de genom styrelsens

hittillsvarande praxis noggrant bestämda reglerna

för desammas prövning sammanfattas i ett till tullförvaltningarnas

efterrättelse utfärdat cirkulär. I detta böra angivas

de fall, då tullbehandling genom packhustjänsteman

bör äga rum eller andra särskilda villkor skola iakttagas.

Kommissionen föreslår alltså, att alla ansökningar att

utan hinder av bestämmelserna i § 14 tullstadgan få verkställa

lossning utan för tullplats skola få upptagas och prövas

av vederbörande tulldirektörer resp. tullkamrar, vilka emellertid

därvid skola ställa sig till efterrättelse av generaltullstyrelsen

meddelade allmänna föreskrifter.

Närbesläktade med de ovannämnda äro ärenden som

angå tillstånd för fartyg att, ehuru innehavande utländskt

gods, få avgå till annan ort än tullplats för att intaga

s. 91 Kontrollera mot PDF

ADMINISTRATIVA AVDELNINGEN. 91

last. Hithörande ansökningar, vilka avse dispens från § 5

tullstadgan, pläga undantagslöst bifallas under villkor, att

av tullkammaren i distriktet beordrad bevakning åtföljer

fartyget till lastningsplatsen, därstädes övervakar lastningen

och därefter medföljer fartyget till öppen sjö eller till tullplats,

samt att sökanden vidkännes alla av den lämnade

tillåtelsen uppkommande kostnader.

Kommissionen föreslår, att jämväl dessa ansökningar

skola få prövas i den närmast här ovan föreslagna ordning.

Tillåtelse till tullbehandling utom tullplats — exempelvis

av någon sändning flyttsaker, av visst ömtåligt gods

e. d. — kan nu utverkas endast hos generaltullstyrelsen.

Då härigenom föranledes en omgång, som icke är påkallad

av sakliga skäl, föreslås, att i stället tullförvaltningen

i den gränsort, varöver det ifrågavarande godset inkommer till

riket, skall fä besluta över ansökningar av hithörande beskaffenhet

samt äga att anmoda tullförvaltning i närheten av den

ifrågasatta tullbehandling splatsen att ditbeordra tjänsteman för

tullbehandlingens förrättande.

Mätbrev, som vid fartygs kondemnering eller övergång

i utländsk ägo överlämnas till generaltullstyrelsen genom

utrikesdepartementets försorg, böra handläggas av byråchefen

utan föredragning inför styrelsen.

På sätt kommissionen å sid. 128 i förslaget till omorganisation

av tullverkets kust- och gränsbevakning erinrat,

ankommer för närvarande på Kungl. Maj:t att disponera

över det å tullverkets stat uppförda anslaget »till arvoden

åt tullexpeditions- och gränsstationsföreståndare».

Kommissionen, som i berörda sammanhang hemställt,

att beslutanderätten i fråga om inrättande eller indragning

av gränsstationer måtte tilläggas generaltullstyrelsen, samt

till stöd härför anfört, att hithörande ärenden icke vore av

den betydelse, att de borde vara föremål för Kungl. Maj:ts

prövning, ävensom att genom förändringen skulle vinnas

ett förenklat förfarande, finner sig böra av motsvarande

skäl nu föreslå, att jämväl frågor om inrättande eller indragning

av tullexpeditioner skola få prövas och avgöras av generaltullstyrelsen.

Tullbehaudling

utom

tullplats.

Mätbrev för

kondemnerade

fartyg m. m.

Frågor om

inrättande

eller indragning

av tullexpeditioner.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

GENERALTULLSTYRELSEN.

Nuvarande

personal.

Förslag i

fråga om

andragradstjän

ster.

Förslag i

fråga om

förstagradstjänster.

Förslag i

fråga om

övrig personal.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.

Personalen å det för generaltullstyrelsen gemensamma

kansliet utgöres för närvarande av 2 sekreterare — tjänstemän

i andra graden —, 1 registrator och 4 notarier —

tjänstemän i första graden — samt dessutom amanuenser och

kvinnliga skrivbiträden. Hos styrelsen är mot arvode (2,000

kr.) anställd en ombudsman med uppdrag, som angives i

§ 7 av den för styrelsen gällande instruktion.

Följande arbetsfördelning gäller för närvarande mellan

tjänstemännen å kansliet. Av de bägge sekreterarne avses

den ene för administrativa och kamerala ärenden, den andre

för revisions- och tidlbehandlingsärenden. Av notarierna

är en sysselsatt med huvuddelen av de administrativa ärendena,

en med huvuddelen av revisionsärendena samt viss

grupp av administrativa ärenden (lossningar m. m.), en med

kameral- och vissa revisionsärenden (ärenden angående tilllämpning

av §§ 8 och 9 tulltaxeförordningen m. m.) samt

en med tullbehandlings- och iipplysningsärenden. Dessutom

är åtskilligt registreringsarbete lågt på deu s. k. kameralnotarien.

Beträffande sekreterartjänsterna har kommissionen ingen

ändring att föreslå.

Ej heller i fråga om registratorstjänsten föreslås någon

ändring.

Vad notarierna däremot angår, så torde, enär desammas

nuvarande arbete synes vara av beskaffenhet att kunna till

väsentlig del övertagas av kammarskrivare och kvinnliga

biträden, någon reduktion i antalet kunna vidtagas.

De nuvarande amanuenserna böra, såsom förut framhållits,

ersättas med kammarskrivare och kvinnliga biträden.

Ombudsmannen tänkes skola från de till indragning

föreslagna tullfiskalerna övertaga dessas förklaringsskyldighet

i mål angående överträdelse av gällande förbud mot

införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.

Aven med en sådan ökning i göromål kan det dock antagas

för visst, att ombudsmannen ej får full sysselsättning. Med

opaginerad Kontrollera mot PDF

ADMINISTRATIVA AVDELNINGEN.

it;}

avseende härå kan ej förordas, att — såsom ifrågasatt blivit

— för ombudsmansgöromålens bestridande avses en särskild

befattningshavare. 1 stället anser kommissionen, att endera

av de bägge sekreterarne — vilka tjänstemän förutsättas

skola befrias från åtskilligt dem nu åliggande rutinarbete,

som utan olägenhet kan utföras av notarierna eller andra

å kansliet anställda tjänstemän — lämpligen kan erhålla

uppdrag att, mot särskild gottgörelse, sköta ombudsmansgöromålen.

Med denna anordning vinnes bl. a. den fördelen,

att den, som handlägger ifrågavande göromål finns

under hela den dagliga expeditionstiden tillgänglig på

tjänsterummet.

Kommissionen föreslår alltså, att uppdraget såsom tullverkets

ombudsman förenas med endera av sekreter ar tjänster na.

«

I kungl. kungörelsen den 28 maj 1886 angående anställande

av kommissionärer hos statsdepartement och vissa

ämbetsverk m. fl. myndigheter stadgas, bland annat, att hos

varje av de i kungörelsen närmare angivna myndigheterna

skall vara förordnad en lämplig person med benämning

kommissionär att under tjänstemannaansvar tillhandagå den,

som honom muntligen eller skriftligen därom anlitar, med

ingivande av handlingar, med uttagande och översändande

av utslag samt andra beslut och handlingar, med underrättelse

om dag, då beslut efter anslag utfärdas, ävensom

med meddelanden om andra förhållanden, angående vilka

allmänheten äger erhålla upplysning av den, som hos myndigheten

är satt att mottaga inkommande handlingar; och

är tillika föreskrift meddelad därom, att till kommissionär

må kunna antagas hos myndigheten anställd tjänsteman. I

arvode äger kommissionär att åtnjuta 75 öre för handlingars

ingivande, 75 öre för uttagande och översändande

av beslut, diariibevis eller andra handlingar samt 75 öre

för meddelande av underrättelse om dag, då .beslut efter

anslag utfärdas, eller annat meddelande; dock att, där uppdrag

att ingiva handlingar även avser uttagande och översändande

av diariibevis om deras ingivande, arvodet för

dessa åtgärder tillsammans utgår med 1 krona.

Fråga om

anställandet

av en kommissionär

hos

generaltullstyrelsen.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

GENERALTULLSTYRELSEN.

Petition av

Sveriges allmänna

handelsförening.

Svar på frågccirkuläret.

Yttrande.

Tillgodoseendet

av generaltullstyrelsens

behov av vaktbetjäning.

Hos generaltullstyrelsen linns för närvarande icke anställd

någon kommissionär.

I en i annat sammanhang ovan omnämnd, till Konungen

ställd skrift — som jämte generaltullstyrelsens däröver avgivna

utlåtande genom Kungl. Maj:ts beslut den 23 oktober

1915 överlämnats till kommissionen för att tagas i övervägande

vid fullgörande av det kommissionen meddelade

uppdrag bar Sveriges allmänna handelsförening yrkat,

bland annat, att berörda brist måtte avhjälpas; och bar

föreningen närmare angivit de fördelar, densamma väntade

sig av att en kommissionär bleve anställd hos generaltullstyrelsen.

— 1 sitt häröver avgivna utlåtande bar styrelsen

— under framhållande såsom sin uppfattning, att de lokala

tullmyndigheterna tillgodosåge behovet av en förmedlare

mellan styrelsen och den trafikerande allmänheten — vidare

anfört, att de bestyr, som föreningen tillämnade den ifrågasatte

kommissionären, syntes väsentligen ligga utom ramen

för en dylik funktionärs verksamhet. Slutligen har styrelsen

ock velat göra gällande, att i vissa fall olägenheter

eller åtminstone onödiga kostnader skulle beredas allmänheten

genom en kommissionärs anställande.

I svar på kommissionens frågecirkulär har dels Sveriges

allmänna handelsförening upprepat sitt ovannämnda yrkande

och dels vissa andra representationer för näringslivet, såsom

Stockholms handelskammare, handelskammaren i Gävle och

föreningen Sveriges kolonialvaruengrossister anslutit sig till

samma krav.

Att några olägenheter skulle uppstå genom anställandet

hos generaltullstyrelsen av en kommissionär med det i ovannämnda

kungl. kungörelse angivna uppdrag, har kommissionen

svårt att föreställa sig. Då anställandet ej medför

någon kostnad för statsverket och genom detsamma tillmötesgås

ett från auktoritativt håll framfört önskemål för

den trafikerande allmänheten, föreslår kommissionen, att

generaltullstyrelsen upptages bland de myndigheter, hos vilka

kommissionär skall finnas anställd.

Hos generaltullstyrelsen äro nu anställda 1 förste vaktmästare

och 7 vaktmästare. Ständig inkallning av e. o.

vaktmästare lärer ock förekomma.

s. 95 Kontrollera mot PDF

ADMINISTRATIVA AVDELNINGEN. 95

Hånligt vild kommissionen inhämtat, användes styrelsens

vaktbetjäning i stor utsträckning för överbringande av handlingar

mellan styrelsens olika avdelningar eller från en till

annan tjänsteman in. Jk särdeles enkla handräckningsbestyr.

Sådant arbete torde utan olägenhet kunna utföras med

anlitande av billigare arbetskraft, varigenom styrelsens behov

av vaktmästare kan reduceras. Kommissionen föreslår

i sådant hänseende, att hos styrelsen antagas springpojkar,

vilka i avlöning shänseende kunna jämställas med telegrafverkets

hud, och vilkas anställning för övrigt hör vara av rent tillfällig

art och sålunda icke grunda något anspråk på framtida

befordran inom tullverket.

Beträffande det antal äldre vaktmästare, som fortfarande

måste anses av nöden för bestridande av sådana

mera ansvarsfulla göromål som uträttande av vissa bankbud,

tjänstgöring å kameralbyråns förråd samt avlämnande

av post, synes höra övervägas, om icke dessa vaktmästare

borde tagas från lokalförvaltningen.

1 skrivelse till Konungen den 27 oktober 1913 med

förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för år 1915

hemställde generaltullstyrelsen, att, med indragning av de

å styrelsens stat uppförda en förste vaktmästare''änst och

sju vaktmästare’änster, måtte å lokaltullförvaltningens i

Stockholm stat för år 1915 uppföras åtta nya vaktmästartjänster

av klass 1, avsedda för styrelsens behov; samt att

den innehavare av sådan tjänst, som erhölle styrelsens förordnande

att tjänstgöra såsom förste vaktmästare, måtte

äga åtnjuta ett årligt arvode av 300 kronor att utgå av

anslaget till vikariatsersättning, extra biträden in. m. —

Förslaget motiverades bland annat därmed, att ifrågavarande

vaktmästare genom bifall till detsamma skulle erhålla en

välbehövlig avlöningsförbättring.

Sedan frågan hänskjutits till 1902 års löneregleringskommitté,

vilken erhållit allmänt uppdrag att utarbeta förslag

till reglering av löneförhållandena m. m. för vaktmästare

och med dem jämförliga befattningshavare, har i

det betänkande härom, som nämnda kommitté den 14 november

1916 avgivit, i förevarande hänseende yttrats följande

(betänkandet, s. 207):

Nedbringande

av vaktmästarnas

antal.

Överflyttande

av återstående

vaktmästare

till lokalförvaltningens

stat.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

GENERALTULLSTYRELSEN.

»Kommittén finner sig sakna anledning att till framställningarna

beträffande vaktmästarna hos generaltullstyrelsen förorda bifall, helst

som förhållanden, motsvarande vad som nu uti ifrågavarande avseende

gäller beträffande dessa vaktmästare, äro rådande inom post- och järnvägsförvaltningarna

m. fl. affärsdrivande verk samt frågan om åvägabringande

av enhetliga avlöningsbestämmelser för personalen vid statens

affärsdrivande verk och tullverket för närvarande är till handläggning

överlämnad åt särskilt utsedda sakkunniga.

Erinras bör, att likartad framställning beträffande vaktmästare

vid general poststyrelsen blivit av Kungl. Maj:t lämnad utan avseende.»

Inom tullverket funnos tidigare s. k. kammarvaktmästare

anställda med uppgift att å vissa tullförvaltningsavdelningar

i Stockholm, Göteborg och Malmö bestrida

motsvarande uppassning, som hos styrelsen åligger dess

vaktmästare. Berörda kammarvaktmästartjänster blevo emellertid

på förslag av 1908 års tullstatskommission förändrade

till vanliga vaktmästartjänster vid lokalförvaltningen. Till

stöd för sitt förslag härutinnan anförde nämnda kommission

följ ande:

»Kammarvaktmästarnes tjänstgöring kan, även om den i ganska

stor utsträckning tager deras tid i anspråk, likväl icke anses jämförlig

med de vid bevakningen anställda vaktmästarnes. Också är avlöningen

för de förra bestämd till lägre belopp än avlöningen för de

senare. Av den representant för tullverkets nuvarande betjäntkår,

valk en jämlikt kommissionen lämnat nådigt bemyndigande tillkallats

av kommissionen för upplysningars avgivande, har emellertid förslag

framställts, att kammarvaktmästarne måtte såväl i avlöningshänseende

som i fråga om tjänstgöringsskyldighet likställas med övriga vaktmästare.

Såsom stöd för detta förslag anfördes, bland annat, att

kammarvaktmästarnes knappa avlöning nödgade dem att under sin

lediga tid söka biinkomster, vanligen i egenskap av uppassare å restaurationer

eller dylikt. Denna bisysselsättning, som i regel ägde

rum nattetid, inverkade emellertid ofördelaktigt på tjänsten och kunde

knappast sägas rätt anstå en statens tjänsteman. För övrigt vore den

ägnad att förhindra hemliv och kunde därigenom, åtminstone på vissa

naturer, lätteligen verka demoraliserande.

Kommissionen har icke kunnat undgå att finna de skäl, som

sålunda anförts för kammarvaktmästarnes likställighet med övriga

vaktmästare, beaktansvärda. Genom kammarvaktmästarnes inryckande

i de övriga vaktmästarnes cirkulation mellan de olika avdelningarna

av den förvaltning, där de äro anställda, skulle dessutom vaktmästarekåren

i de städer, där kammarvaktmästare finnas, med jämförelsevis

obetydlig kostnad för statsverket erhålla en förstärkning, som icke

bleve utan betydelse, särskilt genom därav inträdande möjlighet att

något minska nattjänstgöringen för varje enskild vaktmästare; och

vidare skulle därigenom ytterligare ett steg tagas i den riktning, som

s. 97 Kontrollera mot PDF

ADMINISTRATIVA AVDELNINGEN.

97

kommissionen nyss betecknat såsom önskvärd, nämligen att såväl

göromål som extra inkomster bliva så jämnt som möjligt fördelade

mellan likställda befattningshavare å samma plats.»

De skal, som sålunda föranlett kammarvaktmästartjänsternas

ersättande med vanliga vaktmästartjänster å lokalförvaltningens

stat, synas med lika fog kunna åberopas till

stöd för att de nuvarande vaktmästarne lios styrelsen likställas

i fråga om skyldigheter och rättigheter" med vaktmästarne

vid lokalförvaltningen samt i sådant syfte överflyttas

på tullförvaltningens i Stockholm stat. Av den vid

nämnda tullförvaltning anställda personal tankes sedan styrelsen

äga att till tjänstgöring lios sig beordra 1 upp•syningsman

samt erforderligt antal vaktmästare. Genom

att på detta sätt alla tullverkets vaktmästare i Stockholm

sammanföras till en enda grupp vinnes för övrigt också,

att de särskilda individerna kunna obehindrat användas till

just den tjänstgöring, för vilken de äro andligen och kroppsligen

bäst kvalificerade.

Kommissionen föreslår alltså, att, med indragning av de

å generaltullstyrelsens stat nu uppförda förste vaktmästar- och

■vaktmästartjänster, i stället tullförvaltning ens i Stockholm personal

i erforderlig mån ökas i syfte att generaltullstyrelsens

behov av vaktbetjäning må kunna tillgodoses genom beordrande

från nämnda personal av 1 uppsyningsman och lämpligt antal

vaktmästare.

VI. Allmänna grunder för generaltullstyrelsens

verksamhet.

Om all till generaltullstyrelsen inkommande post går

genom generaltulldirektörens händer, vinnes härigenom, att

denne redan vid ärendenas anhängiggörande får en inblick

i desamma och kan bedöma, huruvida de påkalla något

omedelbart ingripande från hans sida. Åven underlättas

generaltulldirektörens överblick av vad som sker inom styrelsen,

samt förekommes, att han först genom tidningspressen

blir uppmärksamgjord på frågor, som ligga under

behandling hos styrelsen. Det arbete, som är förenat med

Förfarandet

med inkommande

post.

3131 18

7

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

GENERALTULLSTYRELSEN.

postens genomgående torde — särskilt sedan styrelsen enligt

kommissionens förslag befriats från befattningen med

en stor mängd bagatellärenden — icke vara större, än att

det fullt uppväges av de fördelar, som därav äro att förvänta.

— Anmärkas må för övrigt, att motsvarande anordning

med fördel tillämpas inom andra verk, exempelvis

] ärnvägsstyrelsen.

Kommissionen föreslår därföre införande av den praxis,

att all till generaltullstyrelsen inkommande post går genom

generaltulldirektör ens händer.

Vid sin sålunda företagna granskning av posten tänkes

generaldirektören dels utöva bestämmanderätt i fråga om

ärendenas fördelning mellan de olika föredragandena (jfr § 12

instruktionen för generaltullstyrelsen) dels ock, då anledning

därtill förekommer, ä akterna teckna direktiv för ärendenas

behandling.

För närvarande förekommer, att vissa mätningsbevis

och appendix m. fl. handlingar från vederbörande tullförvaltningar

insändas till generaltullstyrelsen, som vid

föredragning endast resolverar, att handlingarna skola

överlämnas till skeppsmätningsöverkontrollören. Eu sådan

omväg kan undvikas genom en bestämmelse, att de ifrågavarande

handlingarna skola sändas direkt till skeppsmätningsöverkontrollören.

Som även andra härmed jämförliga

fall torde kunna påvisas, föreslår kommissionen utfärdande

av allmän föreskrift därom, att post frän underlydande skall

från början adresseras till den avdelning eller den tjänsteman,

för vilken den är bestämd.

Sådana kungl. brev in. m., av vilka avskrift skall för

efterrättelse expedieras till generaltullstyrelsen underlydande

lokalmyndigheter, upptagas för närvarande i föredragningslistan

och styrelsen resolverar, i vad mån delgivning sålunda

skall äga rum.

Kommissionen anser tillräckligt, att generaltulldirektör en

vid postens genomgående gör anteckningar ä handlingarna i

sådant hänseende.

Ankommande avskrifter av kungl. brev eller finansdepartementets

ämbetsskrivelser, vilka överlämnas endast

»till kännedom», bliva nu formligen anmälda inför styrelsen

genom upptagande i föredragningslistan. Motsvarande iakt
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

ALLMÄNNA GRUNDER FÖR STYRELSENS VERKSAMHET. 99

tagcs beträffande åtskilliga andra handlingar, som från

myndigheter överlämnas till styrelsens kännedom.

Kommissionen anser, att sådan omgång bör undvikas.

I detta sammanhang må ock erinras därom, att ansökningar,

som återkallas, nu anses behöva passera föredragningslistan

för att kunna avföras ur vederbörande diarium.

Kommissionen föreslår utfärdande av bestämmelse därom,

att återkallade ärenden må avskrivas på vederbörande byråchefs

ansvar.

från behandling enligt enrådighetssystemet äro för Kollegial

närvarande undantagna allenast de s. k. "ursurune-smålen handlä99™«9

vilka, jämlikt 3 £ i lagen den 4 juni 1913 angående för- ärenden.

bud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning

samt kungl. kungörelsen den 19 december 1913

angående ändrad lydelse av §§ 5 och 13 i instruktionen för

generaltullstyrelsen den 2 december 1910, skola handlägg-as

kollegialt.

Inom vissa andra förvaltningsområden har på senare

tid enligt personalens uttryckta önskan det kollegiala behandlingssättet

införts för bestraffningsärenden. Sålunda

stadgas i § 56 av gällande instruktion för järnvägsstyrelsen,

att ärende rörande avsättning eller annan bestraffningav

tjänsteman skall i närvaro av vissa uppräknade funktionärer

— däribland för övrigt även ombudsmannen — avgöras

efter omröstning mellan de i beslutet deltagande,

därvid såsom styrelsens beslut skall gälla den mening,

varom flertalet förenar sig, .eller vid lika röstetal den mening,

som biträdes av generaldirektören.

Då kommissionen icke kan annat än gilla den tanke, Yttrande,

som ligger till grund härför, föreslås, att bestämmelser utfärdas

därom, att ärenden rörande tjänstemäns bestraffning

skola inom generaltullstyrelsen handläggas kollegialt.

Bestämmelser rörande det antal byråchefer, som skall Bestämmelser

närvara vid ärendenas avgörande, återfinnas i § 13 av gäl- ‘rörande

lande instruktion för generaltullstyrelsen (ändrad genom ovan- qum

nämnda kungörelse den 19 december 1913).

I vad här föreskrives beträffande s. k. pleniärenden

finner kommissionen sig ej böra ifrågasätta någon ändring.

Däremot synas bestämmelserna i övrigt — med undantag

av sista stycket rörande reservation — kunna utbytas

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

GENERALTULLSTYRELSEN.

Koncept

färdigt vit

föredragningen.

mot ett allmänt stadgande av innebörd, att vid föredragning

inför generaltulldirektör en annan ledamot än föredraganden

ej behöver vara tillstädes, utom såvitt till behandling förekommande

ärende berör flera byråchefers verksamhetsområden,

i vilket fall ifrågavarande byråchefer böra tillkallas; men att

det alltid skall vara generaltulldirektör en obetaget att inhämta

yttrande jämväl från andra ledamöter än nu sagts; viljande

kommissionen emellertid kraftigt betona önskvärdheten därav,

att ej flera ledamöter än nödigt upptagas med att övervara

föredragningarna.

Såsom ett exempel på ärenden, vilka, ehuru de hittills

plägat föredragas inför styrelsens plenum, enligt kommissionens

åsikt äro av beskaffenhet att böra upptagas vid

enskild föredragning inför generaltulldirektören (»byråföredragning»),

kan nämnas assignering av medel från generaltullstyrelsens

giroräkning nr 1 till statsverkets giroräkning,

vilken åtgärd tydligen är av rent formell art.

Det torde slutligen böra här påpekas att — såsom av

det föregående närmare framgår — enligt kommissionens

förslag en mängd ärenden skola avgöras av vederbörande

byråchef utan föredragning inför generaltulldirektören. Beslut,

som byråchef sålunda fattar, skola givetvis gälla såsom styrelsens

beslut, expedieras såsom sådana och överklagas i

den ordning, som finns stadgad beträffande styrelsens beslut

i allmänhet. I instruktionen för styrelsen föreslås inrymd

en allmän bestämmelse därom, att styrelsens beslutanderätt

i särskilda grupper av ärenden må kunna efter g ener al tulldirektörens

beprövande överlämnas till byråchefs avgörande, dock

att anmälan om sådant beslut skall göras hos Kungl. Maj:t.

Om den lämplighetsåtgärden iakttages, att förslag till

koncept till utgående expeditioner föreligger färdigt redan

vid föredragningstillfället, kan justeringen ske i omedelbart

sammanhang med föredragningen och generaldirektören

behöver ej senare på nytt sätta sig in i ärendet. Ofta torde

ock konceptet kunna tjäna såsom föredragningspromemoria.

Vidare undvikes genom nämnda tillvägagångssätt åtskilligt

dröjsmål med ärendenas expediering, detta i synnerhet om,

såsom stundom torde kunna ske, även utskriften av konceptet

på förhand färdigställts och sålunda kan avgå omedelbart

efter ärendets justering.

s. 101 Kontrollera mot PDF

ALLMÄNNA GRUNDER FÖR STYRELSENS VERKSAMHET. 101

Kommissionen föreslår alltså införandet av sådan praxis

hos generaltullstyrelsen, att koncept till utgående expeditioner

föreligga färdiga redan vid föredragningen.

De inspektionsresor, generaltulldirektören |»lagar företaga,

äro ägnade att bereda honom dels kännedom om tullverkets

personal och dels inblick i sådana lokala förhållanden,

som kunna inverka på förekommande frågors avgörande.

Motsvarande insikter borde enligt kommissionens

uppfattning förvärvas jämväl av byråcheferna — i

synnerhet av byråchefen för administrativa ärenden, till

vars behandling personalfrågorna höra. Hittills torde dock

byråcheferna endast i sällsynta undantagsfall hava företagit

tjänsteresor. Och det har, enligt vad för kommissionen

uppgivits, rått tvivel därom, huruvida generaltulldirektören

författningsenligt är berättigad att — förutom den tjänsteman,

som åtföljer honom såsom sekreterare — medtaga

även någon byråchef eller exempelvis en tjänsteman från

tullbehandlingsbyrån såsom följeslagare under sina inspektionsresor.

Med anledning härav vill kommissionen dels föreslå,

att generaltulldirektören uttryckligen berättigas att på inspektionsresa

medtaga den eller de ämbets- och tjänstemän vid

tullverket, han finner lämpligt, dels ock uttala såsom önskemål,

att tjänsteresor av byråcheferna mätte företagas i större

utsträckning än hittills varit fallet.

I avseende å skrivsättet bör största möjliga enkelhet

iakttagas. Ur denna synpunkt vill kommissionen förorda,

att beslut på framställningar från underlydande tullmyndigheter

oftare än nu är fallet meddelas i form av på akten

tecknad resolution.

Enligt gammal tradition avlåter generaltullstyrelsen ej

skrivelser till enskilda. Av enskild person hos styrelsen

begärda upplysningar meddelas under formen »svar genom

sekreteraren», d. v. s. sekreteraren skriver till den enskilde

i sitt namn under åberopande av uppdrag från styrelsen.

Svar på gjorda ansökningar däremot meddelas på följande

sätt. Styrelsens beslut innefattas i en till den lokala tullmyndighet,

som avgivit yttrande i ärendet, ställd skrivelse,

som nämnda myndighet enligt föreläggande i skrivelsen

har att delgiva med sökanden. Delgivningen sker vanligen

Tjänster c sars

företagande.

Skrivsätt.

Sätt för besluts

delgivning.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

GENERALTULLSTYRELSEN.

Svar på frågeformuläret.

Y ttrande.

därigenom, att en tullvaktmästare företer skrivelsen för

sökanden, som å densamma tecknar erkännande av delfåendet.

I kommissionen tillhandakomna svar på utsänt frågecirkulär

har från åtskilliga håll yrkats, att styrelsen måtte

lämna direkta svar på gjorda framställningar. Bland de

sammanslutningar, som uttalat önskemål i denna riktning,

kunna nämnas Stockholms handelskammare, Smålands och

Blekinge handelskammare, Stockholms köpmansklubb samt

föreningen Sveriges kolonialvaruengrossister. — HöganäsBillesholms

aktiebolag har i en av Sveriges allmänna exportförening

till kommissionen överlämnad skrift uttalat sig på

följande sätt:

»Det måste anses som i hög grad önskligt, att den allmänhet,

som har att i olika ärenden vända sig till tullstyrelsen, må kunna

erhålla svar från denna styrelse i samma ordning som från övriga

statens verk. Så som förhållandena nu äro, får man till svar från

tullstyrelsen på en gjord framställning icke ett brev, adresserat till

sin firma direkt, utan genom förmedling av närmaste tullkammare ett

med lösen belagt protokollsutdrag, som innehåller svaret. Icke heller

alltid erhålles svar denna närmaste väg. Det har nämligen hänt oss,

att vi på en ansökan, som avsåg fråga om viss import över Göteborg,

icke som vi väntat erhöllo svar genom förmedling av tullkammaren

härstädes (i Hälsingborg), utan —• efter påminnelse — genom tullstyrelsens

registrator fingo det beskedet, att ärendet avgjorts viss

angiven dag, samt ’att utdrag ur protokoll, innefattande styrelsens

beslut i saken, finnes att hos packhusinspektionen i Göteborg utfå

mot en avgift för stämpel av 4 kronor’. Hade vi icke gjort påminnelse,

är det tvivelaktigt, om något svar överhuvud i tid kunnat nå

oss för den åtgärd, varom vi sökt.

Då en firma gör en framställning till ett ämbetsverk, borde,

synes det oss, svaret kunna erhållas direkt och utan särskild kostnad.»

Till försvar för det av styrelsen nu tillämpade sättet

för delgivning av beslut har, enligt vad kommissionen inhämtat,

gjorts gällande, att den lokalmyndighet, som hörts

i ärendet, och som eventuellt har att gå i författning om

verkställighet av styrelsens beslut, framför allt måste erhålla

kännedom om detsammas innehåll, och att, om utöver

den sålunda oundgängliga skrivelsen till lokalmyndigheten

en särskild skrivelse skulle avlåtas till sökanden, detta

komme att innebära ökat skriveri. Det torde emellertid

ej kunna förnekas, att det ifrågavarande delgivningssättet

opaginerad Kontrollera mot PDF

ALLMÄNNA GRUNDER FÖR STYRELSENS VERKSAMHET. lUö

ofta måste leda till omgång och tidsutdrägt. Om eu i

Stockholm bosatt person klagar över eu åtgärd från exempelvis

tullkammarens i Mon sida, skall enligt nuvarande

tillvägagångssätt styrelsens svar först gå Irån Stockholm

till Mon och därefter från Mon tillbaka till klaganden i

Stockholm.

Kommissionen håller för sin del före, att man i våra

dagar ej längre bör upprätthålla en sådan princip, som att

ett ämbetsverk aldrig skriver till enskilda; och föreslås

där före, att generaltullstyrelsen direkt besvarar allmänhetens

framställningar, såvida icke i särskilda fall en annan metod

kan anses enklare och snabbare leda till målet.

I alla de fall, då avgörandet av framställningar, som

inkommit från enskilda eller myndigheter utom tullverket,

kan förväntas dröja någon avsevärd tid, bör såsom lämplighetsåtgärd

iakttagas, att vederbörande erhåller underrättelse

härom, exempelvis på ett brevkort.

De i § 19 av instruktionen för generaltullstyrelsen medmedelade

formella bestämmelserna rörande underskrift av

utgående expeditioner synas tåla någon jämkning. Desamma

äro av beskaffenhet att under vissa omständigheter kunna

fördröja expedieringen av styrelsens beslut, och de vålla

dessutom åtskillig tidspillan för general tull direktören. Enligt

kommissionens uppfattning är det inneliggende konceptet

den ojämförligt viktigaste handlingen; åt expeditionen

däremot bör ej ägnas mera möda än som betingas av kravet

på garanti för densammas överensstämmelse med konceptet.

Motsvarande grundsats har för övrigt kommit till uttryck i

avseende å högsta domstolens domar och utslag, vilka expedieras

utan annan underskrift än föredragande revisionssekreterarens.

På grund härav föreslår kommissionen, att från generaltullstyrelsen

utgående expeditioner i allmänhet — med undantag

allenast av underdåniga skrivelser och utlåtanden, varom

vidare nedan — undertecknas pa det sätt, att omedelbart

efter kontexten anbringas en stämpel med orden »Kung!, generaltullstyrelsen»

samt därunder egenhändiga namnteckningen av

vare sig generaltulldirektör en eller någon bland styrelsens ledamöter,

vilken som helst — lämpligast dock vederbörande före
-

Provisoriska

meddelanden.

Underskrift

av expeditioner.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

GENERALTULLSTYRELSEN.

Direkt skriftväxling.

dragande; var förutom skrivelserna skola vara i vanlig ordning

kontrasignerade.

Underdåniga skrivelser och utlåtanden skola nu underskrivas

av generaltulldii-ektören och de ledamöter, som deltagit

i ärendenas handläggning, med utmärkande därvid av

den, som varit föredragande, samt med kontrasignation av

sekreterare.

Kommissionen anser, att det bör vara tillräckligt med

generaltulldirektörens underskrift jämte kontrasignation,

medan anmälan om vilka ledamöter, som deltagit i handläggningen,

och vem som varit föredragande, i stället göres

i kontexten. För att vinna säkerhet att de deltagande ledamöterna

äro, i den mån de ej anmält reservation, ense om

konceptets slutliga formulering, bör emellertid föreskrivas,

att de skola hava signerat detsamma före ärendets expedierande.

Kommissionen föreslår alltså, att undei-däniga skrivelser

och utlåtanden från g ener altullstyr elsen undertecknas av generaltulldirektören

med kontrasignation av sekreterare, samt att i

kontexten anges namnen på föredraganden i ärendet och de

ledamöter, som i övrigt deltagit i detsammas handläggning.

G-ammal kutym bjuder, att en byrå i ett centralt ämbetsverk

eller en sådant verk underlydande lokalmyndighet

icke meddelar sig direkt med ett annat centralt verk utan

allenast genom förmedling av sin egen chefmyndighet.

Den sålunda uppställda regeln har fog för sig i sådana

fall, då chefmyndigheten verkligen äger något berättigat intresse

av att ej hållas utanför kommunicerandet mellan sin

underlydande myndighet och det främmande ämbetsverket;

men i en mängd fall kommer nämnda regels fasthållande

endast att leda till onödig omgång och mångskriveri. Genom

kungl. kungörelsen den 4 december 1908 angående sättet

för skriftväxling mellan domstolar, civila, militära och

ecklesiastika ämbetsmyndigheter samt ämbets- och tjänstemän

i tjänsten rörande ärenden — vilken sedermera ersatts

med en kungörelse i enahanda ämne av den 3 juli 1916

— har ock den direkta skriftväxlingens princip A7unnit positivt

uttryck.

Det synes med avseende härå önskvärt att för framtiden

undvikes ett förfarande sådant som exempelvis det

opaginerad Kontrollera mot PDF

ALLMÄNNA GRUNDER FÖR STYRELSENS VERKSAMHET. 1 05

följande. Då tullverket skall gottgöra järnvägsstyrelsen ett

penningbelopp, sändes officiell skrivelse från generaltullstyrelsen

jämte styrelsens å tullkassörs kontoret i Stockholm

utfärdade anordning till järnvägsstyrelsen med anhållan om

anordningens återställande i kvitterat skick. Då densamma

sedermera återkommer, antecknas den i föredragningslistan,

varefter styrelsen vid föredragning resolverar, att den kvitterade

anordningen skall överlämnas till tullkassörskontoret

i Stockholm. I ett dylikt fall bordej enligt kommissionens

uppfattning det anordnade beloppets utbetalande ävensom

kvittots emottagande vara en sak uteslutande mellan järnvägsstyrelsen

och tullkassörskontoret.

Såsom firmaanmälan brukar betecknas av generaltullstyrelsen

lämnat meddelande till riksbanken, att styrelsens

assignationer på banken skola tills vidare anses gällande,

då de äro försedda med vissa närmare angivna underskrifter

jämte kontrasignation av uppgiven tjänsteman. Sådan

anmälan förnyas vid varje i följd av semester, tjänstledighet

eller annan orsak inträtt ombyte av firmatecknare.

Kommissionen anser mera praktiskt, att dylik frmaanmälan

göres vid början av året, och att därvid uppräknas de

tjänstemän, vilka antagas kunna ifrågakomma såsom firmatecknare.

VID Kompetensfordringar.

Enligt § 20 i instruktionen för generaltullstyrelsen den

2 december 1910 skall byråchefen för administrativa ärenden

hava avlagt de kunskapsprov, författningarna föreskriva

för dem, som må i domarvärv nyttjas. Angående den ursprungliga

tillkomsten av denna bestämmelse hänvisas till

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 till 1878 års riksdag, bil.

nr 6 c), s. 32. Chefen för finansdepartementet uttalade

här en farhåga för att en ändamålsenlig fördelning av ärendena

mellan byråcheferna skulle bereda kanslibyråchefen —

vilken benämning nu motsvaras av byråchef för administrativa

ärenden — en, i jämförelse med de övriga byråchefernas,

för ringa verksamhet. Till förekommande härav

föreslogs, att i sammanhang med indragning av advokat
-

Firma
anmälan.

Kompetensfordringar

för

byråcheferna.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

GENERALTULLSTYRELSEN.

fiskalstjärtsten hos styrelsen vissa av advokatfiskal^ åligganden

i avseende å befordrande till verkställighet av eller

talans fullföljande mot utslag i tullrättegångsmål m. m.

skulle övertagas av kanslibyråchefen. Förutsättning härför

förklarades emellertid vara, att juridisk bildning uppställdes

såsom kompetensvillkor för innehavaren av nämnda byråchefsbefattning,

»en anordning», tilläde departementschefen,

»som synes mig icke innebära någon oegentlighet».

Inom kommissionen har ifrågasatts, huruvida icke, i

analogi med den sålunda förhandenvarande föreskriften,

vilken förmenades avse att i den administrative byråchefens

person garantera generaltullstyrelsen tillgång till juridisk

sakkunskap, föreskrift jämväl borde utlärdas därom, att

minst en av stvrelsens ledamöter skulle äga tullteknisk

skolning och under viss tids tjänstgöring vid lokalförvaltningen

hava vunnit erfarenhet i tullförfattningarnas praktiska

tillämpning.

Vid bedömandet av denna fråga är att märka, att beträffande

byråchefs- och därmed jämförliga befattningar inom

administrationen gäller såsom allmän regel, att några formella

kompetensföreskrifter för innehavarne därav icke finnas

meddelade. Tanken härmed är, att Kungl. Maj:t skall

hava fullt fria händer att besätta dessa ämbeten på det

sätt, som befinnes efter omständigheterna lämpligast, och

att icke i något hithörande fall den mest förtjänte skall

utestängas från befordran genom eu formell skranka. Kommissionen,

som anser tämligen självfallet, att, oavsett förefintligheten

av uttryckliga bestämmelser härutinnan, den

administrativa bvråchefsbefättningen besättes med en jurist

och chefsbefattningen för taxebyrån med en praktisk tulltjänsteman,

och som för övrigt vill påpeka, att av bestämmelserna

i 3 § av lagen den 4 juni 1913 angående förbud

mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning

följer såsom en konsekvens, att alltid minst en av

styrelsens ledamöter måste vara jurist, föreställer sig emellertid,

att den allmänna princip, som enligt vad ovan sagts

gäller för administrationen i övrigt, bör tillämpas även

inom tullverket, och att följaktligen för byråchefernas del

inga som helst kompetensföreskrifter böra finnas meddelade.

Av denna sin uppfattning föranledes kommissionen att före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

KOM PETEN8FORÖRINGA R.

I (IT

melse med kommissionens ovan framställda förslag, att

slå, att den ovannämnda för byråchef en för administrativa

ärenden gällande kompetensföreskriften borttages ur instruktionen.

För de hos generaltullstyrelsen anställda tjänstemännen

gälla för närvarande följande kompetensföreskrifter.

Enligt kungl. kungörelsen den 12 maj 1865 angående Kompetensförändrade

villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar

utgör enligt regeln avlagd kansliexamen villkor männen.

för behörighet att vinna anställning inom generaltullstyrelsens

»kansli- eller kameral- och räkenskapsavdelningar»;

dock att även må anställas lämpliga personer, som endast

undergått studentexamen. Praxis har blivit, att för anställning

såsom e. o. tjänsteman inom styrelsens byråer fordras

endast studentexamen, medan däremot kravet på avlagd

kansliexamen — eller högre juridisk examen — tämligen

undantagslöst upprätthålles för dem, som vilja vinna inträde

å styrelsens kansli.

Beträffande de kvinnliga skrivbiträdesbefattningarna hos

generaltullstyrelsen innehålles i riksdagens skrivelse till

Konungen den 30 maj 1912 angående regleringen av riksstatens

sjunde huvudtitel, att i fråga om kompetensfordringar

för sådana befattningar skola gälla de närmare stadgande^

som må varda av Kungl. Maj:t bestämda. Kågra

föreskrifter härutinnan hava emellertid ej meddelats.

Vid utfärdandet av kompetensföreskrifter för befatt- Yttrande,

ningshavare hos generaltullstyrelsen bör enligt kommissionens

uppfattning noggrant tillses, att icke sådana krav

uppställas, som innebära överkvalifikation.

Vad angår de bägge sekreterarne — av vilka den ene

skall tjänstgöra jämväl såsom ombudsman — torde emellertid

med avseende å arten av de göromål, som dessa

tjänstemän hava att utföra, böra av dem fordras bestyrkt

juridisk kompetens. På grund härav och då kansliexamen

icke kan anses tillfyllest finner kommissionen sig böra föreslå,

att för befordran till sekreter artjänst hos generaltullstyrelsen

skall krävas avlagd juris kandidatexamen.

För övriga befattningar inom generaltullstyrelsen s

byråer och kansli synes ej böra krävas annan kompetens

än som fordras för antagning till e. o. kammarskrivare

vid lokalförvaltningen. Detta står i god överensstämmelse

med kommissionens ovan framställda förslag, att

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

GENERALTULLSTYRELSEN.

Anmälan

vissa ämbetsresor.

Byråchefs

ledighet och

vikariats förhållandena

därunder.

kammarskrivare från lokalförvaltningen skola användas i

tjänstgöring inom styrelsens alla avdelningar; ock härigenom

likasom genom nämnda anordning torde främjas en

cirkulation mellan styrelsen och lokalförvaltningen, som

kommissionen anser i hög grad önskvärd och som även

förordats i ingångna svar på kommissionens frågecirkulär,

särskilt i ett utförligt motiverat yttrande av svensk skeppsrederiförening

för segelfartyg. — Betonas bör för övrigt,

att det kunskapsmått, som kräves i kansliexamen, icke kan

anses vara av nämnvärd betydelse för tjänstgöringen hos

generaltullstyrelsen.

Från dessa kompetensfordringar bör undantagas den av

kommissionen föreslagne förrådsförvaltaren.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

att för anställning inom generaltullstyrelsens byråer ock

kansli skola gälla enahanda villkor, som äro eller kunna bliva

föreskrivna för antagning till e. o. kammarskrivare vid tullverkets

lokalförvaltning; dock att detta kompetenskrav ej gäller

förrådsförvaltaren.

Särskilda formella kompetensföreskrifter för hos styrelsen

anställda kvinnliga biträden anser kommissionen kunna

såsom hittills umbäras.

För vinnande av erforderlig smidighet i tillämpningen

av de ovan föreslagna bestämmelserna hemställes, att till

vikarie för sekreterare måtte tillfälligt få förordnas ordinarie

tjänsteman utan den ifrågasatta juridiska kompetensen.

Vill. Diverse frågor.

I § 15 av instruktionen för generaltullstyrelsen stadgas,

att, då generaltulldirektören företager ämbetsresor för

inspektion in. m., bör före resans anträdande liksom även

efter densammas avslutande anmälan därom göras hos chefen

för finansdepartementet.

Denna bestämmelse föreslås skola borttagas såsom obehövlig.

Enligt § 22 mom. 2 av instruktionen för generaltullstyrelsen

må annan ledighet än semester av styrelsen beviljas

byråchef på högst fjorton dagar. År byråchef i behov av

längre ledighet, skall ansökning därom göras hos Kungl. Maj:t.

opaginerad Kontrollera mot PDF

DIVERSE FRÅGOR.

1 09

I detta ämne har nuvarande statsrådet, landshövdingen

Schotte i sitt förut omnämnda betänkande (s. 55) föreslagit,

att de centrala verken i allmänhet måtte tillerkännas rätt

att beträffande byråchefer och andra ledamöter bevilja tjänstledighet

och förordna vikarie under tillhopa 3 månader om

året, inberäknat semestertiden, varefter departementschef

skulle få meddela tjänstledighet under ytterligare 3 månader.

För att hithörande ärenden ej skola handläggas med

större apparat än deras vikt kan anses kräva, föreslår kommissionen,

dels att den av styrelsen nu utövade bestämmanderätten

rörande byråchefs ledighet på högst fjorton dagar överflyttas

på generaltulldirektör en, dels att dä byråchef behöver

ledighet längre tid, dock högst tre månader, styrelsen skall äga

att därom besluta, och dels att styrelsen bemyndigas att i arbetsordningen

eller på annat sätt bestämma, vilken tjänsteman

som skall vid förfall för byråchef vara hans ställföreträdare;

skolande den sålunda utsedde tjänstemannen dels, därest Kungl.

Maj:t ej annorledes förordnar, förvalta byråchef sbefattningen

vid inträdande ledighet samt då byråchefen åtnjuter semester

eller annan tjänstledighet eller eljest är förhindrad att förrätta

sin tjänst, dels ock under byråchefens frånvaro å ämbetsresa

föredraga byrån tillhörande ärenden och förrätta andra till

tjänsten hörande löpande göromål.

Den på generaltullstyrelsen nu ankommande rätten att övrig persobevilja

semester och annan tjänstledighet åt hos styrelsen nfs le-dlohf

anställda, tjänstemän bör för förenklings vinnande överflyttas förhållandena

på resp. byråchefer. därunder.

Vid ledighet eller förfall inom befattning av nu ifrågavarande

slag bör förordnande att upprätthålla befattningen i

regel meddelas endast då till befattningen höra arbetsledareskap

eller göromål, som kräva speciella insikter i någon viss gren

av verksamheten inom styrelsen; och i varje fall bör, där ej

styrelsen finner särskilda förhållanden annat påfordra, vikariatsförordnande

icke ifrågakomma vid ledighet eller förfall under

kortare tid än femton dagar i följd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

DISTRIKTCHEFERNA.

Fråga om

inrättandet

av distriktsför

vältning ar.

De äldre distriktchefsämbetena.

Distriktcheferna.

I äldre tider fanns inom tullverket en mellaninstans

mellan centralstyrelsen och lokalmyndigheterna i form av

distriktchefsämbeten.

Då den nuvarande generaltullstyrelsen tillkom år 1825

och tullverket i sammanhang därmed delvis omorganiserades,

bibehöllos distriktchefsämbetena enligt följande principuttalande

i ett kungl. brev den 20 april sagda år:

»Då överstyrelsen vid tullverket, i huvudstaden koncentrerad, i

de flesta fall icke kan kontrollera en tullkammares åtgärder och förvaltning

annorlunda än efter de anledningar, som uppbördens fallande

eller stigande belopp, räkenskapernas större eller mindre ordentlighet

och någon gång särskilda omständigheter giva vid handen, så anse

Vi en speciellare tillsyn över tullförfattningarnas handhavande i orterna

vara av behovet påkallad. Ett sådant överinseende över särskilda

tnllkamrars förvaltning, ständigt verksamt, utan att vara till

vissa tidpunkter bestämt, och utövat av män med beprövad redlighet,

nit och skicklighet, bör bliva av största nytta såväl genom framställandet

av värdiga efterdömen för tjänsteplikters noggranna uppfyllande

som genom den skyndsamhet och det allvar, varigenom oredlighetens

avsteg kunna upptäckas och bestraffas, försumlighetens ovaksamhet

näpsas och okunnighetens misstag tillrättavisas. Att, såsom rikets

ständer i underdånighet föreslagit, detta överinseende skulle uppdragas

åt tullförvaltaren i huvudorten av varje distrikt, anse Vi icke leda till

det åsyftade ändamålet, enär dymedelst icke allenast den förnämsta

orten komme att sakna särskild tillsyn utan ock tullförvaltaren därstädes

icke utan åsidosättande av egna tjänsteåligganden kunde sträcka

en kontrollerande åtgärd till andra tullkamrar, vid vilka för övrigt

förvaltningen är av alldeles lika beskaffenhet med den han själv i

och för sin tjänst utövar. Vi hava därföre i nåder bifallit, att särskilda

tulldistriktchefer må dels bibehållas, dels i nåder förordnas i de

orter, där lokala förhållanden fordra den närmare speciella kontroll,

som av sådana ämbetsmän med skäl bör förväntas, då de uppfylla

sin bestämmelse; skolande huvudföremålet för deras befattning bliva:

att i allmänhet vaka över tullförfattningarnas behöriga handhavande

och riktiga tillämpning; att speciellt tillse, huru tulltjänstemännen

opaginerad Kontrollera mot PDF

DI STB IK ro 11 K F URNA.

1 I 1

inom varje distrikt fullgöra sina tjänsteplikter; att efter bestämda

föreskrifter rätta fel och misstag; samt att såväl om sina vidtagna

åtgärder som alla tullverkets förvaltning och personal inom distriktet

rörande omständigheter till överstyrelsen avgiva rapporter, utan att

genom distriktchefernas tillsättande den hittills vanliga gången av

tullkamrarnas direkta kommunikation med överstyrelsen skall annorlunda

rubbas, än att alla frågor om tjänstledighet eller om tjänsters

tillsättande böra ifrån tullkamrarna till distriktchefen överlämnas för

att av honom med hans yttrande beledsagade till överstyrelsen insändas;

ävensom för Göteborgs stad all brevväxling med överstyrelsen

bör fortfarande gå genom distriktchefen därstädes. Vidare må distriktcheferna

äga rättighet: att för mindre tjänstefel skriftligen meddela

alla tulltjänstemän inom distriktet lämpliga föreställningar med varning

till rättelse; att för större förseelser tills vidare från tjänstens

utövning suspendera underbetjänte, dock under förbindelse att med

först avgående post därom till överstyrelsen avgiva rapport, varav en

bestyrkt avskrift genast tillställes den suspenderade tjänstemannen;

att, då göromålens gång det fordrar, till tjänstens förrättande emot

åtnjutande av därmed åtföljande extra ordinarie inkomster i suspenderade

tjänstemäns ställe eller vid eljest inträffande ledigheter eller

förfall förordna andra skickliga till tullverket hörande personer inom

distriktet, intilldess överstyrelsens beslut, uppå skeende anmälan, hinner

ankomma; att till överstyrelsens prövning överlämna de anmärkningar,

vartill anledningar kunna förekomma emot de med Vårt nådiga

konstitutorial försedda tjänstemäns förvaltning eller åtgärder;

samt att obehindrat granska alla tullkamrars inom distriktet journaler,

räkenskaper och övriga handlingar, kontrollera influtna medels

belopp och behöriga leverering och, om så nödigt prövas, i detalj

följa tullkamrarnas alla både inre och yttre göromål.»

Distriktens antal bestämdes genom förenämnda kungl.

brev till åtta, därav dock två — nämligen de med huvudstation

i Stockholm och Norrköping — tills vidare icke skulle

förses med särskilda chefer. Varje distriktchef fick till

sitt biträde en sekreterare, vilken i regel hade att tillika

förrätta en tullfiskals åligganden.

Efter hand blevo vissa av distriktchefsämbetena in- Distriktchefsdragna

såsom obehövliga. De sist kvarvarande, nämligen

de i västra, södra och sydöstra distrikten, avskaffades på

grund av beslut av 1869 och 1870 års riksdagar, de två

förstnämnda dock först sedan i stället befattningar såsom

tulldirektör i Göteborg resp. befälhavare för kustbevakningen

i Skåne blivit inrättade.

1908 års tullstatskommission övervägde, huruvida icke 1908 fira tuiidistriktsförvaltningar

borde återinföras, men avstyrkte detta kon^sss’ion

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

DISTRIKTCHEFERNA.

Yttrande.

såsom ledande till kostnader utan motsvarande nytta (se

vidare 1908 års tullstatskommissions betänkande, I, s. 18 f.).

Redan i inledningen hava angivits de allmänna skäl,

som enligt kommissionens uppfattning böra leda till inrättandet

av distriktsförvaltningar inom tullverket. Kommissionens

ovan framställda förslag till omorganisation av

generaltullstyrelsen är ock baserat på förhandenvaron av

distriktchefer, vilka — jämsides med tulldirektörerna i de tre

största städerna — kunna övertaga en avsevärd del av styrelsens

nuvarande arbetsbörda. Enligt förslaget skola nämligen

vederbörande tulldirektörer och distriktchefer erhålla

befogenhet:

att bestämma om nyanskaffningar av materiell för tullverkets

behov; dock att, om någon hithörande utgift

överstiger visst av generaltullstyrelsen stadgat belopp, frågan

bör underställas styrelsens prövning;

att bestämma om underhållskostnaderna för tullverkets

fastigheter och materiell i sådana fall, då hithörande utgift

överstiger visst av generaltullstyrelsen stadgat belopp;

att företräda tullverket i vissa frågor rörande tillämpningen

av städernas skyldighet att hålla detta verk med

lokaler och inventarier;

att besluta om avförande ur vederbörande inventarieförteckningar

av obrukbara möbler, förslitna persedlar

m. m.;

att, då vid utbjudande av visst gods å tullauktion antagligt

anbud ej erhålles, lämna tillstånd till godsets översändande

till annan ort för utbjudande därstädes;

att bevilja tjänstemän av grupp 1 vid lokalförvaltningen

semester, tjänstledighet för styrkt sjukdom samt intill

tre månaders tjänstledighet för enskilda angelägenheter;

att bevilja tjänstemän av grupp II vid lokalförvaltningen

samt kust- och gränsbevakningen tjänstledighet för

enskilda angelägenheter under tid, som överstiger en men

ej tre månader;

att, då semester eller tjänstledighet sålunda beviljas,

tillika meddela de vikariatsförordnanden, som av ledigheten

påkallas;

att vid uppkommande vakanser å tjänster inom distriktet

meddela erforderliga förordnanden att gälla tills

opaginerad Kontrollera mot PDF

DISTRIKTCHEFERNA.

I 13

tjänsterna blivit med ordinarie innehavare besatta eller generaltullstyrelsen

annorledes föreskrivit;

att bevilja skeppsmätare tjänstledighet i enahanda omfattning,

som ovan sagts beträffande tjänstemän av grupp

I, ävensom att förordna vikarie för sålunda ledig skeppsmätare;
att

lämna skeppsmätare tillstånd att på utrikes ort

verkställa mätning av fartyg;

att antaga aspiranter av grupp II;

att för e. o. och aspirantpersonal av såväl grupp I som

grupp II — vilken tänkes fördelad på de olika distrikten

— reglera tjänstgöringsförhållandena, dock att inkallning

verkställes av tullförvaltningsföreståndarne inom ramen av

de av distriktchefen lämnade bemyndiganden;

att bevilja e. o. tjänstemän och aspiranter viss tids

befrielse från tjänstgöringsskyldighet; samt

att i den utsträckning, som i utfärdad instruktion närmare

stadgas, disciplinärt bestraffa underlydande tjänstemän

för tjänstefel eller oskickligt uppförande.

I förevarande sammanhang må ock erinras, att förslaget

till omorganisation av generaltullstyrelsen än vidare

innebär, att handläggningen av vissa ärenden skall från

styrelsen decentraliseras ända ned till tullförvaltningarna, i

det att nämligen dessa skola få befogenhet:

att utan för varje särskilt fall lämnat bemyndigande bestrida

utgifter av åtskilliga uppräknade slag för tullverkets

räkning;

att intill ett för varje tullförvaltning av generaltullstyrelsen

bestämt maximibelopp utfärda anvisningar å styrelsens

giroräkning nr 1 med riksbanken;

att medgiva utbekommande av kontant beklädnadsersättning

i stället för beklädnadsförmån in natura;

att medgiva inlösen av ännu ej intjänta uniformspersedlar

;

att under vissa förhållanden godtaga auktionsanbud

utan hinder därav, att det bjudna beloppet icke räcker till

att täcka belöpande tullumgälder jämte omkostnader;

att ur räkenskaperna avföra vissa belopp;

att utbetala av generaltullstyrelsen medgiven restitution

8

3131 18

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

DISTRIKT CHEFERNA.

till annan än den därtill formellt berättigade, såframt

säkerhet för beloppet ställes;

att handlägga alla ärenden angående restitution av

eller befrielse från tull och sockerskatt;

att direkt mottaga reklamationer enligt § 4 a) och b)

tulltaxeförordningen;

att — efter av generaltullstyrelsen meddelade allmänna

direktiv — pröva ansökningar om temporär tullfrihet enligt

§ 8 mom. 1 tulltaxeförordningen;

att medgiva tullfrihet enligt § 4 r) tulltaxeförordningen

för en tid av intill ett år;

att — efter av generaltullstyrelsen meddelade allmänna

direktiv — pröva ansökningar om tullindring enligt § 9

mom. 1 tulltaxeförordningen;

att — likaledes efter av generaltullstyrelsen meddelade

allmänna direktiv — pröva frågor om förändring av angivningsinlagor;
att

under vissa förhållanden lämna bindande besked

rörande sättet för varas tullbehandling;

att bevilja tjänstemän av grupp II vid lokalförvaltningen

samt kust- och gränsbevakningen semester, tjänstledighet

för styrkt sjukdom samt intill en månads tjänstledighet

för enskilda angelägenheter ävensom att meddela

av sådan ledighet påkallade vikariatsförordnanden;

att — efter av generaltullstyrelsen meddelade allmänna

direktiv — pröva ansökningar om tillstånd att utan hinder

av bestämmelserna i § 14 tullstadgan få verkställa lossning

utanför tullplats;

att — likaledes efter av generaltullstyrelsen meddelade

allmänna direktiv — pröva ansökningar om tillstånd för

fartyg att, ehuru innehavande utländskt gods, få avgå till

annan ort än tullplats för att intaga last; samt

att i vissa fall meddela tillstånd till tullbehandling utom

tullplats.

På distriktcheferna bör ankomma att öva närmare

tillsyn över det sätt, varpå tullförvaltningarna handlägga nu

uppräknade ärenden likasom ock över det sätt, varpå desamma

i övrigt tillämpa tullförfattningarna.

Denna tillsyn böra distriktcheferna utöva särskilt under

inspektionsbesök hos underlydande tullförvaltningar. Di
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

I) I8 T KIK T V H K F E B N A .

I 15

striktchefernas ifrågavarande inspektion kommer att på

lämpligt sätt utfylla generaltnlldirektörens och byråchefernas

inspektion, som av lätt insedda skäl icke kan företagas i

den omfattning, att behovet av annan inspektion uteslutes.

Genom den sålunda åvägabragta intensivare inspektionen

vinnes ökad garanti för en likformig tillämpning av de tullförfattningar,

som ligga utanför det rent tarifftekniska området.

\ id distriktchefernas inspektionsbesök bör, på sätt yttrats

vid behandlingen av frågan om en omläggning av inventeringsväsendet,

kassainventering äga rum. Ävenledes

bör distriktchef vara befogad att, när helst han därtill finner

anledning, föranstalta om inventering av det i packhus eller

å olika slags tullupplag inneliggande godset.

Från det allmännas synpunkt sett, torde distriktchefsinstitutionen

erhålla betydelse framför allt, så vitt gäller

behandlingen av de ofta ömtåliga personalfrågorna. Vissa

av dessa äro nämligen av sådan art, att deras bedömande

av en centralmyndighet, som är hänvisad dels till innehållet

av skrivna akter och dels till okontrollerbara, ofta

utan tillräcklig känsla av ansvar avgivna muntliga upplysningar,

icke alltid kan lämna bästa resultat. I den mån

däremot nämnda frågors behandling anförtros åt distriktchefer,

vilka kunna grunda sitt omdöme på egna, fortvarande

och på nära håll gjorda iakttagelser, samtidigt med

att de dock intaga en opartisk, överordnad ställning över

lokalmyndigheterna, vinnes ökad utsikt för frågornas avgörande

på ett tillfredsställande sätt, något som för övrigt

är av största betydelse även för den enskilde tjänstemannen.

Slutligen torde genom den närmare kontroll över personalen,

som distriktcheferna äro i tillfälle att utöva, statsverkets

rätt komma att i många fall bättre än nu tillvaratagas och

arbetet över huvud bliva på ett i åtskilliga fäll mera praktiskt

sätt ordnat.

Vad angår den närmare beskaffenheten av distriktchefernas

befattning med personalfrågorna, så har redan

sagts, att distriktcheferna böra från generaltullstyrelsen

övertaga befogenheten att bevilja viss ledighet och meddela

därav påkallade förordnanden; att meddela vissa vakansförordnanden;

att antaga aspiranter av grupp II; samt att

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

DISTRIKTCHEFERNA.

i viss utsträckning disciplinärt bestraffa underlydande

tjänstemän. Av innehållet i § 245 tjänstgöringsreglementet

följer, att dessa ock böra av distriktchef kunna provisoriskt

avstängas från tjänstgöring. — Från tullförvaltningarna

böra distriktcheferna — såsom jämväl förut framhållits —

övertaga den i § 206 tjänstgöringsreglementet omnämnda

skyldigheten att avgiva förord vid tjänstetillsättningar. —

Jämte distriktchefernas befattning med rekryteringen blir

deras viktigaste åliggande att fördela den inom distriktet

anställda arbetsstyrkan på lämpligaste sätt mellan tullförvaltningarna.

Distriktcheferna böra sålunda gå i författning

om de vid personalfrågornas behandling närmare omnämnda

temporära kommenderingarna av ordinarie personal

från en ort till annan. I mån som dessa omplaceringar

beröra mer än ett distrikt, böra de verkställas genom samråd

mellan vederbörande distriktchefer. Över den e. o. och

aspirantpersonalen inom disfriktet bör distriktchefen hava

fullständig dispositionsrätt i syfte att kunna insätta varje

hithörande tjänsteman på den plats, där han för tillfället

gör bästa nytta. — Det planmässigare utnyttjande av personalen,

till vilket distriktchefernas ifrågavarande dispositioner

böra leda, kommer helt visst att för statsverket medföra

avsevärda besparingar. Framför allt kan det förväntas,

att distriktcheferna öva noggrann tillsyn däröver, att icke

— såsom nu på en del håll lärer vara fallet — mera

reservpersonal inkallas i tjänstgöring, än som behovet oundgängligen

kräver.

För den trafikerande allmänheten måste de tillämnade

distriktcheferna med den intima kännedom om lokal- och

personalförhållanden, som hos dem får förutsättas, komma

att medföra avsevärt gagn. De böra sålunda i samråd med

11111 för vält 11 i ngarn a kunna träffa lämpliga anstalter för rörelsens

underlättande i allmänhet. Vidare torde de ofta

kunna verka för en snabb och praktisk lösning av sådana

frågor av mera säregen art, som kunna yppa sig hos tullförvaltningarna.

Och även lära de genom personligt ingripande

kunna förekomma eller rätta misstag från förvaltningarnas

sida samt — vilket är ej minst viktigt — göra

detta med helt annan snabbhet än den, varav ett centralt

ämbetsverk är mäktig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1) I HT K1KT CIIK KERNA.

Under den övergångstid, som följer på en blivande

omorganisation av tullverket, torde distriktchefsinstitutionen

bliva av utomordentligt stor betydelse. Generaltullstyrelsen

har säkerligen, då det för densamma gäller att omdana

tullverket i verkligt praktisk riktning, att vänta mycket

motstånd från tjänstemän, som äro invanda vid de äldre

förhållandena. Om då icke ute i orterna finnas personer i

högre befälsställning, vilka kunna sätta in sin kraft för

att bryta ned dylikt motstånd, kan det alltför lätt intriiffa,

att hela reformarbetet blir utan frukt.

Den enda invändning som skulle kunna göras mot anordnandet

av distriktsförvaltningar, hänför sig till de därmed

förbundna kostnaderna. Härvid är emellertid att märka,

att ifrågavarande kostnader mer än väl uppvägas av de besparingar

i utgifter för såväl personal som material, vilka

kunna beräknas bliva en följd av den från distriktchefernas

sida utövade tillsynen. Enbart de belopp, som kunna inbesparas

genom distriktchefernas noggrannare kontroll över

att inkallning ej företages i större utsträckning än behovet

kräver, torde täcka kostnaden för hela distriktchefsinstitutionen.

Med stöd av det anförda föreslår kommissionen, att

särskilda distriktsförvaltningar inrättas inom tullverket.

Vid organiserandet av dessa distriktsförvaltningar bör

närmast iakttagas, att rikets tre största städer ställas utanför

indelningen i distrikt, i det att i stället de med genomfört

chefskap utrustade tulldirektörer, vilka inom nämnda städer

skola finnas anställda, därstädes utöva den myndighet, som

eljest tillkommer distriktchef. Ansenligen vore en kombination

av tulldirektörs- och distriktchefsgöromål på det sätt,

att de tre tulldirektörerna finge större inspektionsdistrikt sig

anvisade, ej alldeles otänkbar; men mot densamma framställa

sig tungt vägande invändningar. Tulldirektörerna

torde nämligen med hänsyn till trafikens stora omfattning

i Stockholm, Göteborg och Malmö och de många frågor av

tvistig natur, vartill denna trafik ständigt ger upphov,

komma att tagas så strängt i anspråk för sin egentliga

ämbetsutövning, att det skulle möta svårighet för dem att

därutöver bestrida en distriktchefs åligganden; och från

näringslivets sida sett skulle det säkerligen vara mindre

Distriktsförv

ältning ar nas

organisation.

opaginerad Kontrollera mot PDF

D1STEIKTCHEFEBNA.

1 18

tillfredsställande, om tulldirektörerna ofta, då deras personliga

ingripande på platsen vore bäst behövligt, befunne sig

borta på längre inspektionsresor.

De i Göteborgs och Malmö tullkammardistrikt befintliga

tullstationerna och tullexpeditionerna torde emellertid

böra såsom hittills lyda under tulldirektörerna i resp. städer.

Till överensstämmelse härmed böra efter inrättandet av

en tulldirektörsbefattning i Stockholm de smärre tull förvaltningarna

i Stockholms tullkammardistrikt ställas under befäl

av nämnda befattnings innehavare och sålunda ej såsom nu

lyda omedelbart under generaltullstyrelsen.

Riket i övrigt synes lämpligen kunna indelas i tre

distrikt.

Vid distriktsindelningens uppgörande bör enligt kommissionens

åsikt synnerligt avseende fästas vid åstadkommandet

av största möjliga enhetlighet i befälsföringen över

kust- och gränsbevakningen. På detta sätt kan med distriktchefsinstitutionen

främjas samma tanke, som legat till

grund för anställandet hittills av särskilda kust- och gränsbevakningschefer.

I övrigt böra distriktens gränser bestämmas huvudsakligen

med hänsyn till kommunikationsförhållandena.

Efter dessa grunder synes distriktsindelningen förslagsvis

kunna bliva följande:

Första distriktet: tullkamrarna i Karlskrona, Ronneby,

Karlshamn, Sölvesborg, Åhus, Simrishamn, Ystad, Trälleborg,

Lund, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Falkenberg,

Varberg, (Marstrand*), Lysekil, Uddevalla, Strömstad och

Borås.

Andra distriktet: tullkamrarna i Södertälje, Uppsala,

Nyköping, Eskilstuna, Linköping, Norrköping, (Mena, Vadstena*),

Jönköping, Kalmar, Oskarshamn, Västervik, Visby,

Lidköping, Örebro, Västerås.

Tredje distriktet: tullkamrarna i Mon, Karlstad, Kristinehamn,

Charlottenberg, Falun, Gävle, Söderhamn, Hudiksvall,

Härnösand, Sundsvall, Örnsköldsvik, Östersund, Storlien,

Umeå, Skellefteå, Luleå, Piteå, Haparanda, Riksgränsen.

*) Angående dessa tullkamrar hänvisas till vad i det följande föreslås.

opaginerad Kontrollera mot PDF

DISTRIKTCHEFERNA .

1 19

] distrikten böra jämte uppräknade tullkamrar ingå desamma

underlydande tullförvaltningar samt kust- och gränsbevak

11 ingsperson al.

Med den sålunda föreslagna indelningen — i vilken

det bör stå generaltullstyrelsen fritt att göra de jämkningar,

som befinnas lämpliga — skulle å ena sidan så gott som

all gränsbevakningspersonal sammanföras i ett distrikt, nämligen

det tredje, å andra sidan hela den kustbevakningspersonal,

som hittills stått under de bägge kustbevakningschefernas

lydnad, komma under enhetligt befäl av distriktchefen

i första distriktet.

Distriktchef bör tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag

av generaltulldirektören. Motivet till att förslaget

skulle avgivas av honom och icke av generaltullstyrelsen är

att chefen för ett verk bör känna ett alldeles särskilt ansvar

för att befattningar inom verket i viktigare chefsställning

beklädas av verkligt dugliga tjänstemän, och att detta ansvar

bäst torde göra sig gällande, om vid avgivandet av förslag

till befattningarnas återbesättande chefen får låta leda sig

av sitt personliga omdöme om ifrågakommande kandidater

utan att behöva taga den hänsyn till s. k. pappersmeriter,

som ej kan undgås, då fråga är om förslag, vilka kunna

bliva föremål för överklagande.

Till distriktchefer böra icke få utses andra än i tulltjänst

erfarna män med praktisk läggning.

Vid varje distriktchefs sida bör ställas en överkontrollör,

vilken såsom distriktchefens närmaste man utövar

förmanskap för hans kansli, och vilken, då distriktchefen

är stadd på inspektionsresor, har att utan särskilt förordnande

med distriktchefs makt och myndighet handlägga

sådana löpande ärenden, som icke prövas vara av beskaffenhet

att böra hänskjutas till distriktchefens eget avgörande.

— Den ifrågavarande befattningshavaren har ansetts

icke böra sättas i lägre grad än överkontrollörs dels

därför, att hans tjänst i allmänhet torde bliva rätt maktpåliggande

och ansvarsfull, dels ock därför, att han lämpligen

skall kunna rycka in såsom vikarie för distriktchefen

och, då han eljest utövar dennes åligganden, bör kunna

göra detta med erforderlig auktoritet gent emot underlydande

tullförvaltare.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

DISTRIKTCHEFERNA.

Distriktchefskonferenser.

Distriktchef bör i övrigt biträdas av deri kansli- och

vaktbetj aning, som prövas nödig.

Enär städernas tullhushusbyggnadsskyldighet enligt

kommissionens åsikt icke innefattar åliggande att tillsläppa

ämbetslokaler för distriktchefer, lära dylika lokaler böra

på statsverkets bekostnad förhyras i de städer, där distriktcheferna

efter generaltullstyrelsens bestämmande skola bliva

stationerade.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

att distriktcheferna bliva till antalet tre med distrikt i

huvudsaklig överensstämmelse med ovan framlagd indelningsplan;

att distriktchef tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag

av generaltulldirektör en; att såsom distriktchefs närmaste man

anställes en överkontrollör; samt att till distriktchefs biträde

i övrigt anställes erforderlig kansli- och vaktbetjäning.

För att säkerställa likformigheten i författningarnas tilllämpning

inom de olika distrikten bör generaltullstyrelsen

anordna periodiskt återkommande distriktchefskonferenser.

Dessa, som böra bevistas av — förutom distriktcheferna —

även tulldirektörerna, torde i allmänhet böra hållas i Stockholm

samt stå under ledning av generaltulldirektören eller

den byråchef, han i sitt ställe utser. Härigenom befordras

även den personliga kontakten mellan generaltullstyrelsen

och distriktsförvaltningarna.

Kommissionen föreslår alltså, att i instruktionen för generaltullstyrelsen

intages bestämmelse därom, att styrelsen bör

sammankalla konferenser av ovannämnda slag.

s. 121 Kontrollera mot PDF

LOKALFÖRVALTNINGEN.

121

L okalförvaltningen.

I KAP.

Översikt av lokalförvaltningens nuvarande

organisation.

Tullförvaltningarna kunna hänföras till två huvudgrupper,

nämligen tullförvaltningar med fullständig kompetens och

tu 11 förvaltningar med begränsad kompetens.

Till den förra gruppen höra tullförvaltningarna i Stockholm,

Göteborg och Malmö, vilka på sätt nedan närmare angives,

i organisatoriskt hänseende intaga en särställning,

samt tullkamrarna.

Tullförvaltningar med begränsad kompetens äro tullinspektioner,

tullstationer och tullexpeditioner.

Kommissionen bortser i detta sammanhang helt och

hållet från gränstullförvaltningarna, vilka behandlats i föregående

betänkande.

Tullförvaltningar med fullständig kompetens äga i allmänhet

att handlägga alla till lokaltullförvaltningstjänsten

hörande göromål.

Hos tullförvaltningar med begränsad kompetens däremot

må i regel tullbehandling icke förekomma av annat

än fartygslaster av uteslutande tullfritt gods. Enligt en

undantagsbestämmelse i § 14 tullstadgan är dock förtullning

därstädes av skeppsprovision och passagerareffekter

m. m. tillåten.

Tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö

äro fördelade på särskilda avdelningar med var sina i tjänstgöringsreglementet

närmare bestämda uppgifter och lydande

i allmänhet omedelbart under generaltullstyrelsen. I Stockholm

och Göteborg äro avdelningarna till antalet sex samt

Olika slät/ av

tullförvaltnirujar.

Tullförvaltning

ärna i

Stockholm,

Göteborg

och Malmö.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

LOKALFÖRVALTNINGEN.

benämnas tullkammare, uppbördskontor, konfiskations- och

kassörskontor, packhusinspektor nederlagskontor och tullbevakningsinspektion.

I Malmö äro avdelningarna endast

fyra, nämligen tullkammare, uppbörds- samt konfiskationsoch

kassörskontor, packliusinspektion och tullbevakningsinspektion.

Nederlagsärendena handläggas i sistnämnda

stad på tullkammaren.

Chefskapet över avdelningarna är organiserat på följande

sätt. Tullkammare förestås av tullförvaltare och överkontrollör,

packhusinspektion av överinspektör och överkontrollör.

Vid dessa två avdelningar är nämligen från

äldre tid bibehållet det s. k. delade chefskapet (jfr 1908 års

tullstatskommissions betänkande s. 91 ff. samt tjänstgöringsreglementet

§§ 11—14). Uppbördskontor, konfiskationsoch

kassörskontor (i Malmö: uppbörds- samt konfiskationsoch

kassörskontor) samt nederlagskontor förestås av tullförvaltare,

tullbevakningsinspektion av överinspektör.

På grund av lokala förhållanden kunna tullkammare

och packhusinspektion under sig hava ett slags filialer, även

dessa betecknade såsom »avdelningar». I Stockholm finnas

sålunda såsom filialer till tullkammaren tullkammaravdelningen

vid Stadsgårdshamnen och tullkammaravdelningen vid

Blasieholmen samt såsom filialer till packhusinspektionen packhusavdelningen

vid Stadsgårdshamnen, packhusavdelningen

vid Blasieholmshamnen, tullavdelningen å Riddarholmen, tullavdelningen

för postpaket och tullavdelningen för järnvägsgods.

I Göteborg finns en filial till tullkammaren, benämnd

tullavdelningens vid Nya Masthuggskajen tullkammarexpedition,

samt två filialer till packhusinspektionen, nämligen packhusavdelningen

vid Nya Masthuggskajen och tullavdelningen

för postpaket i huset »Hertzia» vid packhusplatsen. I Malmö

förekommer för närvarande ingen dylik filial. — De uppräknade

tullkammar- och packhusavdelningarna förestås av förste

kontrollörer med undantag av tullkammaravdelningen vid

Blasieholmen, som förestås av en kontrollör, samt tullavdelningen

å Riddarholmen, som förestås av en kammarskrivare.

Den allmänna regeln, att tullförvaltningsavdelningarna

lyda omedelbart under generaltullstyrelsen, är i Göteborg

och Malmö så tillvida modifierad, som i vardera av dessa

s. 123 Kontrollera mot PDF

NUVARANDE ORGANISATION. 123

städer eu av avdelningsföreståndarne är — mot ett tillläggsarvode

av 1,000 kronor — förordnad till tulldirektör.

Enligt § 8 tjänstgöringsreglementet tiar denne till huvudsaklig

befogenhet att, i händelse av meningsskiljaktighet

mellan trafikerande och någon av tullförvaltningsavdelningarna

på platsen eller mellan olika tullförvaltningsavdelningar

angående författningarnas rätta tillämpning, meddela

beslut i ämnet, därest uppskov med frågan för inhämtande

av generaltullstyrelsens avgörande skulle medföra hinder

för rörelsens gång. Någon verklig chefställning tillkommer

emellertid icke tulldirektörerna.

Tullkamrar finnas dels i de städer, som förutom Stockholm,

Göteborg och Malmö utgöra stapelstäder, med undantag

dock av Kungälv, vars stapelstadsrätt genom Kungl.

Maj:ts beslut den 25 november 1904 förklarats vilande, dels

i sådana städer, som utan att utgöra stapelstäder äga förtullningsrätt

(för närvarande Lund, Borås, Falun och Östersund),

dels ock slutligen — såsom i föregående betänkande

avhandlats — vid vissa järnvägsstationer vid riksgränsen

mot Norge. Tullkammare förestås av tullförvaltare samt

lyder omedelbart under generaltullstyrelsen.

Söderköpings tullkammare är förlagd till Hem och

Kristianstads tullkammare till Åhus. Av den senare tullkammaren

finns emellertid en avdelning i Kristianstad.

För varje stapelstad finns av Kungl. Maj:t fastställt

tullkammardistrikt. Ett sådant distrikt omfattar vissa kuststräckor

eller stränder av insjöar, floder och kanaler, däremot

icke bestämda ytdelar av riket*). Vid landgränsen

saknas alldeles motsvarighet till indelningen i tullkammardistrikt.

Tullförvaltningarna å de vid saltsjön belägna orter, som

förutom stapelstäderna utgöra tullplatser, benämnas tullinspektioner,

tullstationer och tullexpeditioner. Tullinspektioner

och tullstationer förestås av vid tullverket fast anställda

tjänstemän, tullexpeditioner däremot av personer

utom tullverket, vilka alltså innehava befattningen som tullexpeditionsföreståndare

endast såsom en bisyssla. Tullinspektioner

och tullstationer skilja sig inbördes därutinnan,

Tullkamrar.

Tullkammar
distrikt.

Tullinspektioner,

tullstationer

och tullexpeditioner.

*) Visby tullkammardistrikt omfattar dock »Gottlands län».

s. 124 Kontrollera mot PDF

Chefskapets

ordnande.

124 LOKALFÖRVALTNINGEN.

att de förra — som inrättats å ställen, där rörelsen ansetts

mera betydande -— förestås av tjänstemän av högre grad

(tullinspektörer), de senare däremot av tjänstemän av lägre

grad (överuppsyningsmän och uppsyningsmän). — Från

den terminologi, för vilken ovan redogjorts, äro emellertid

ett par avvikelser att anteckna. I Skåne förekomma sålunda

tull f örvaltningar, som förestås av vid kustbevakningen anställda

tjänstemän mot åtnjutande av särskilda tilläggsarvoden;

av dessa tullförvaltningar hava de, som inrättats på

allmän bekostnad, erhållit benämningen tullexpeditioner,

medan däremot de på enskild bekostnad anordnade kallas

tullstationer (och föreståndarne tullstationsföreståndare). Att

märka är vidare, att de s. k. sommarstationerna, varmed

förstås tullstationer, som — särskilt på många ställen i

Norrland — på enskild bekostnad inrättas för seglationstiden,

visserligen törestås av tjänstemän med titeln t. f. uppsyningsman,

men att till dessa förordnanden hittills ifrågakommit

företrädesvis personer med högre tjänstemannakompetens.

Av tullinspektionerna, tullstationerna och tullexpeditionerna

lyda de i Stockholms tullkammardistrikt belägna

omedelbart under generaltullstyrelsen, de i Göteborgs och

Malmö tullkammardistrikt belägna under tid Idirektörerna i

dessa städer samt de övriga under den tullkammare, inom

vars distrikt de äro belägna.

För de vid riksgränsen mot Norge befintliga gränsinspektionerna

och gränsstationerna har kommissionen redogjort

i föregående betänkande.

II KAP.

Tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg

och Malmö.

I. Chefskapets ordnande.

Såsom en huvudanmärkning mot den nuvarande organisationen

av tullförvaltningarna i rikets tre största städer

har från näringslivets sida framhållits bristen på genomfört

gemensamt chefskap.

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNINGAKNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG o. MALMÖ. 12:”)

Bland sammanslutningar, som i svar på kommissionens

frågecirkulär uttalat sig till förmån för tulldirektörsinstitutionens

utveckling på ett eller annat sätt, kunna nämnas

Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg,

Sveriges allmänna handelsförening, handels- och sjöfartsnämnden

i Malmö, Sveriges elektriska industriförening,

Sveriges redareförening, Stockholms rederi förening, Sveriges

fartygsbefälsföreniug, ångfartygsbefälhavaresällskapet samt

svensk skeppsrederiförening för segelfartyg. — Ur motiveringen

till de gjorda uttalandena må anföras följande.

Stockholms handelskammare åberopar 1908 års tullstatskommissions

yttrande rörande behovet av en tulldirektör i

Stockholm (betänkandet, s. 102—104) men framhåller, att

tulldirektören utöver de befogenheter, som tillämnats honom

av nämnda kommission, borde erhålla rätt att pröva ansökningar

om förändring av angivningsinlagor m. fl. därmed

jämförliga ärenden, som nu gå till generaltullstyrelsen.

Handelskammaren i Göteborg hänvisar till hittills vunnen

erfarenhet, vilken enligt handelskammarens förmenande avgjort

pekar på nödvändigheten av att anställa en med

behörig myndighet utrustad gemensam chef för tullförvaltningsavdelningarna

i Göteborg. Den erforderliga decentralisationen

av tullverket kan, säger handelskammaren,

eljest knappast tillbörligen genomföras. Sveriges allmänna

handelsförening, som inskränker sitt yttrande till att gälla

Stockholm, anser, att de nuvarande förhållandena därstädes

medföra allvarliga olägenheter. Sveriges fartyg sbefälsförening

anför, att, om en gemensam chef för tullförvaltningsavdelningarna

i envar av rikets tre största städer tillsattes med

befogenhet att inom vissa gränser lämna resolution i en

del vanligare ärenden, generaltullstyrelsens arbetsbörda därmed

skulle lättas och allmänheten beredas möjlighet att få

ärenden av antydda slag direkt och med mindre tidsutdräkt

avgjorda. Svensk skeppsrederiförening för segelfartyg framhåller

tulldirektörerna såsom en synnerligen lämplig instans

mellan generaltullstyrelsen och tullförvaltningsavdelningarna

på de stora platserna, där meningsskiljaktigheter med

trafikanterna enligt sakens natur oftast måste förekomma.

— I detta sammanhang torde ock böra nämnas, att Stockholms

stads hamnstyrelse i skrivelse till kommissionen påpekat

Svar på frågerirkulärot.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12(5

LOKALFÖRVALTNINGEN.

önskvärdheten därav, att den kommunala institution, som

hade hamn- och tullärenden sig anförtrodda, hade blott

en enda, bestämd tullmyndighet att vända sig till, samt

att hamnstyrelsen på denna grund uttalat sig för gemensamt

chefskap för tullförvaltningsavdelningarna i Stockholm.

Endast ett inlägg mot det genomförda gemensamma

chefskapet har kommit kommissionen tillhanda från näringshåll,

nämligen från en enskild person i Malmö (S. Hedberg),

vilken anfört, att det syntes vara uteslutande till nytta

såväl för allmänheten som för tullverket, att föreståndarne

för de olika avdelningarna hade en något så när självständig

ställning vid utövandet av sin tjänst, som de väl själva

bäst borde känna.

De bägge tjänstemannaorganisationerna hava i sina

yttranden understrukit vikten av att tulldirektörerna erhålla

en tillräckligt stark ställning.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening anför sålunda:
-

»Huru förhållandena på de största platserna i organisatoriskt

avseende än ordnas, torde behovet av en enhetlig ledning alltid gorå

sig gällande.

Tulldirektörerna borde därför, på samma gång som största möjliga

frihet medgives varje avdelningschef i frågor, som uteslutande rörde dennes

arbetsområde, i alla frågor, som beröra två eller flera avdelningar gemensamt,

tilldelas större maktbefogenhet än som nu till skada för

många ärendens enhetliga behandling är fallet.»

Sveriges tullmannaförenings yttrande i ämnet är av

följande lydelse:

»Förslag om ett gemensamt chefskap för de olika avdelningarna

vid rikets tre största städers tullförvaltningar var i kungl. proposition

förelagd 1910 års riksdag men blev av denna avslagen till stor del

på grund av att det ansågs oformligt, att en av avdelningscheferna

även skulle bestrida platsen som tulldirektör och i så fall lämna utlåtanden

och dylikt till sig själv, och vi tro också, att en sådan

sammankoppling av befattningar ej skulle vara lycklig, utan bör denna

befattning vara helt fristående.

Som trafiken år för år allmera ökas, skulle det helt säkert många

gånger underlätta den trafikerande allmänhetens arbete, om det vid

förekommande spörsmål funnes en gemensam chef att hänvända sig

till, och icke, som nu är fallet, till de olika avdelningarnas chefer,

vilka många gånger ha olika meningar i föreliggande frågor.

För att i sådana fall få bestämt besked måste allmänheten vända

s. 127 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 127

sig till generaltullstyrelsen i flera frågor, som fortare och med mindre

besvär skulle kunna avgöras av en gemensam chef, om eu sådan funnes

att tillgå. Vi äro därför förvissade om att inrättandet av ett

gemensamt chefskap skulle bespara allmänheten både besvär, tid och

kostnader och hälsas med tillfredsställelse.

För personalen skulle ett gemensamt chefskap också vara till

gagn, då därförutan väl knappast en passande och rättvis placering

av personalen å de olika avdelningarna kan komma till stånd. Visserligen

skola avdelningscheferna varje år gemensamt inkomma till generalltullstyrelsen

med förslag till placering av personalen under påföljande

år, men som naturligt är försöker var och en avdelningschef

att tillgodose sin avdelning, och i så fall blir nog inte alltid posteringen

varken så rättvis eller lämplig, som den kunde bli, om det funnes en

ledande vilja.

Även vid avgivande av förord och förslag till förordnande och

befordran framhåller ju i regel varje avdelningschef sina underlydande,

då däremot en gemensam chef härvidlag säkerligen icke skulle taga

hänsyn till vid vilken avdelning den sökande för tillfället vore placerad,

utan endast låta lagens föreskrift om förtjänst och duglighet

bestämma sitt beslut.

Vi anse därför det vara synnerligen fördelaktigt, om ett gemensamt

chefskap vid lokaltullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och

Malmö inrättas, och anse vi jämväl, att denna tjänst bör bli fullt

fristående, så att dess innehavare ej får bekläda annan befattning i

kungl. tullverket.»

Enligt kommissionens uppfattning är ett fullt genomfört

gemensamt chefskap för tullförvaltningarna i rikets

tre största städer av följande grunder erforderligt.

Från den trafikerande allmänhetens synpunkt måste det

anses i hög grad önskvärt, att det på ort och ställe finns

en högste chef, till vilken framställningar kunna göras och

klagomål riktas, och av vilken kan erhållas omedelbart

besked, varefter vederbörande trafikant sedan kan inrätta

sig. Såsom det nu är, tvingas allmänheten att esomoftast

vända sig till generaltullstyrelsen, vilket medför

omgång och tidspillan. Ett centralt ämbetsverk måste

nämligen i sitt arbete iakttaga en del former, från vilka

lokala funktionärer äro fria. Vidare bör en tulldirektör genom

sin dagliga beröring med trafiken på platsen få noggrann

kännedom om alla densamma vidkommande omständigheter

och därigenom kunna utan tidsutdräkt bilda sig ett riktigt

omdöme om de frågor, som underställas hans avgörande.

En fördel är tillika, att förhandlingen med tulldirektören

kan ske muntligt, varigenom det för allmänheten betun
-

YUran de.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128 LOKALFÖRVALTNINGEN.

gande skriftliga förfarandet kan väsentigen inskränkas.

Ofta torde för övrigt en tulldirektör genom den möjlighet

till ingripande på ett tidigt skede, som står honom till

buds, kunna på ett enkelt sätt ordna angelägenheter, som

eljest lätt kunde leda till en del mer eller mindre svårartade

komplikationer.

För tullverket är det av synnerlig betydelse att på envar

av de ifrågavarande stora tullplatserna äga någon,

som kan utjämna de meningsskiljaktigheter, vilka lätt nog

uppkomma mellan olika tullförvaltningsavdelningar. Den,

som skall vara skickad härför, måste emellertid hava en

fullt självständig ställning över avdelningarna. — Vidare

är det ur synpunkten av personalens effektiva utnyttjande

nödvändigt, att en högsta chef på platsen kan förfoga

över arbetsstyrkan och sätta in densamma efter växlande

behov. Härmed förekommas sådana missförhållanden, som

att på en avdelning tjänstemän gå mer eller mindre sysslolösa,

medan samtidigt personalbrist råder på andra avdelningar.

Fn gemensam chef, som på antydda sätt kan

verka i riktning mot att större arbetsprodukt uttages av

personalen, måste givetvis komma att göra ett gagn, som

till fullo uppväger statsverkets kostnad för hans avlönande.

Den allmänna decentralisation, som kommissionen ansett

sig böra förorda, och som föranlett kommissionens förslag

om inrättandet av distriktsförvaltningar, förutsätter tillika,

att i de tre största städerna finnas funktionärer, som över

därvarande tullförvaltningar utöva distriktchefs myndighet.

Denna myndighet innefattar, såsom i det föregående närmare

omhandlats, befogenhet, bland annat, att i viss utsträckning

bevilja semester och tjänstledighet samt meddela därav

eller av andra orsaker föranledda förordnanden; att handlägga

åtskilliga andra personalfrågor, även av disciplinär

art; samt att utöva viss prövningsrätt i frågor rörande

anskaffning och underhåll av tullverket tillhörig materiell.

Här må ytterligare framhållas, att tulldirektörerna med den

ställning, de överhuvud tänkas intaga, böra kunna fylla

viktiga uppgifter vid handläggningen av frågor rörande

nybyggnad eller förändring av tullokalerna i de ifrågavarande

tre stora städerna. Åven anser kommissionen, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 12!)

tulldirektör bör tilläggas prövningsrätt i fråga om åtals

anställande för förseelser mot tullförfattningarna.

Tulldirektören bör icke tillika vara chef för någon

avdelning: dels medger ej hans tid detta, enär tulldirektörsgöromålen

måste antagas bereda honom full sysselsättning,

och dels skulle han genom att träda i närmare förhållande

till en av avdelningarna komma att intaga en i viss mån

skev ställning och bliva mindre väl skickad att på ett

opartiskt sätt utjämna meningsskiljaktigheter mellan sin

egen avdelning och trafiken eller mellan nämnda avdelning

och någon av de övriga.

Av skäl, motsvarande dem, som andragits vid behandlingen

av sättet för distriktchefernas förordnande, torde

han böra tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av generaltulldirektören.

Till tulldirektörer böra utses endast i tulltjänst erfarna

män med praktisk läggning.

Tulldirektören bör såsom chef för tullförvaltningen i

dess helhet hava en egen expedition, i det följande benämnd

tulldirektörsexpeditionen.

Såsom tulldirektörens närmaste man bör anställas en

•överkontrollör. Genom att denne deltar i alla hos tulldirektören

förekommande göromål förväntas han bliva fullt

förtrogen med desamma och sålunda väl skickad att vid

förfall för talldirektören rycka in såsom dennes vikarie.

Överkontrollören bör ock hava att utöva närmaste förmanskap

för den vid tulldirektörsexpeditionen anställda personalen.

Tulldirektörsexpeditionen bör bestå av ett kansli och

en kassa. På kansliet böra de till handläggning förekommande

ärendena beredas samt ankommande post registreras

och utgående expeditioner uppsättas. Tillika böra personalregistren

för hela tullförvaltniugen föras här. Kassan bör

övertaga de göromål, som nu ankomma på konfiskationsoch

kassörskontoret, och som bestå i upprättandet av avlöningslistor

för tullförvaltningen i dess helhet, bestridandet

av utbetalningar för densammas räkning (såsom av avlöningsmedel,

restitutioner, expenser m. m.), förandet av beklädnadsliggare

och — i hithörande del — av diverse

inkomsters journal samt handläggning av ärenden angående

9

3131 18

s. 130 Kontrollera mot PDF

Kan stig öromål.

Yttrande.

130 LOKALFÖRVALTNINGEN.

bärgade varor, sjöfynd och konfiskationer. För en del av

dessa ärenden kommer här nedan att något utförligare

redogöras.

På grund av vad ovan anförts föreslår kommissionen,

att envar av tullförvaltning ärna i Stockholm, Göteborg och

Malmö ställos under genomfört gemensamt chefskap av en av

Kungl. Maj:t efter förslag av generaltulldirektör en konstituerad

tulldirektör; att såsom tulldirektörens närmaste man anställes

en överkontrollör; samt att under tulldirektören ställes en tulldirektörsexpedition.

II. Tulldirektörsexpeditionen.

A. Därstädes förekommande göromål.

Beträffande göromålen å kansliet vill kommissionen

här närmare ingå endast på förandet av personalregistren.

Tullverkets personal registreras för närvarande i de i

§ 216 tjänstgöringsreglementet omnämnda personallistorna.

På grund av bestämmelse i 10 § av kungl. kungörelsen

den 11 oktober 1907 med föreskrifter angående de medel,

av vilka pensioner, som jämlikt lagen angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension komma att beviljas, skola

utgå m. m., föras jämväl särskilda s. k. pensionsmatriklar,

vilka innehålla delvis samma uppgifter som personallistorna.

Såväl personallistor som pensionsmatriklar upprättas i två

exemplar, av vilka det ena stannar hos vederbörande lokalmyndighet

och det andra insändes till generaltullstyrelsen.

För att väsentligen minska det omfattande skriveri,

som blir en följd av dessa bestämmelser, och mot vilket

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening i sitt svar på

kommissionens frågecirkulär riktat en befogad kritik, synes

personalens registrering kunna ordnas efter följande grunder.

För varje tjänsteman upplägges vid hans inträde i

tullverket en personalakt, till vilken grundstommen utgöres

av hans ansökningshandlingar. Dessa böra nämligen med

åtecknad resolution rörande antagningen översändas från

generaltullstyrelsen till den myndighet, hos vilken tjänste
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVAI.TNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 131

mannen placeras. Vinner tjänstemannen sedermera transport,

bör personalakten översändas till lians nya chefmyndighet.

I personalakten böra på särskilt blad antecknas

de bestraffningar, tjänstemannen tilläventyrs ålagts. Däremot

böra de nuvarande vitsorden borttagas såsom värdelösa

och ofta vilseledande. I den mån styrelsen behöver

upplysningar rörande särskild tjänsteman, infordras bestyrkt

utdrag av hans personalakt eller ock personalakten i original.

— Pensionsmatrikeln bör uppläggas efter kortsystem

på det sätt, att för varje tjänsteman finns ett kort i hans

personalakt. Att något häremot svarande duplettkort skidle

förvaras hos styrelsen, anser kommissionen ej behövligt.

Kommissionen föreslår alltså, att personallistan ersättes

med personalakter; att pensionsmatrikeln upplägges efter kortsystem;

samt att de nuvarande vitsorden avskaffas.

Därest vitsorden falla bort, komma tjänstgöringsintygen

att erhålla större betydelse. Då det visat sig, att

dvlika ofta avgivas utan nödig ansvarskänsla, finner kommissionen

sig höra föreslå utfärdande av uttrycklig bestämmelse

därom, att såsom tjänstefel av allvarlig beskaffenhet

skall anses, om någon vid avgivande av tjänstgöringsintyg

bevisligen lämnat medvetet oriktig uppgift eller omdöme.

De göromål, som skola ankomma på kassan, hava i Kassagöro

det föregående i korthet uppräknats; men vill kommissionen

här något närmare ingå på dels utbetalningen av avlöning,

dels ärendena angående bärgade varor, dels sjöfyndsärendena,

dels konfiskationsärendena, dels ock förandet av diverse

inkomsters journal.

I sitt första betänkande (s. 31 och 122) har kommissionen

föreslagit, att avlöningen till den vid kust- och

gränsbevakningen anställda personal måtte tillställas vederbörande

genom postanvisningar, innehållande förbehåll, att

kvittering finge ske endast av emottagare personligen. Såsom

skäl härför har åberopats, att det nuvarande, i § 132 tjänstgöringsreglementet

beskrivna sättet för avlöningens utbetalande

vore alltför omständligt, då det skulle tillämpas på

en personal, som vore utplacerad på många skilda platser.

Det sålunda föreslagna tillvägagångssättet — vilket

innebär, att kvittering å avlöningslista blir obehövlig —

synes med lika fog böra tillämpas även vid utbetalning av

mål.

1) Utbetalning

av

avlöning m. m.

s. 132 Kontrollera mot PDF

2) Ärenden an

gående bärgad,

e varor.

132 LOKALFÖRVALTNINGEN.

avlöning till personal vid tullstationer och tullexpeditioner

samt vid utbetalning av pension till avskedade tjänstemän

ävensom tjänstemäns änkor och barn.

Vad avlöningslistorna beträffar, äro dessa för närvarande

så uppställda, att åtskilliga uppgifter av mera oföränderlig

beskaffenhet, såsom rörande avlöningens fördelning

å olika titlar, beloppet av pensionsavdrag in. m., måste på

nytt upprepas i varje ny lista.

Iiärav föranledes ett mångskriveri, vilket synes lämpligen

kunna undgås därigenom, att ifrågavarande uppgifter

för varje år införas i januarilistan men ej upptagas i listorna

för de följande månaderna, såvida ej förändrade förhållanden

därtill giva anledning.

På grund av vad ovan anförts föreslår kommissionen,

att såväl utbetalning av avlöning till personal vid tullstationer

och tullexpeditioner som ock utbetalning av pensioner till avskedade

tjänstemän ävensom tjänstemäns änkor och barn verkställes

medelst postanvisningar, innehållande förbehåll, att kvittering

får ske endast av emottagare personligen; samt att avlöningslistorna

förenklas därigenom, att uppgifter av mera

oföränderlig natur upptagas endast i januanlistan men icke

i listorna för de följande månaderna, såvida ej förändrade

förhållanden därtill giva anledning.

Jämlikt § 106 tjänstgöringsreglementet skall vid varje

stapelstads tullförvaltning — i Stockholm, Göteborg och

Malmö å konfiskationskontoret — för redovisning av o förtullat

utländskt gods, som inom tullkammardistriktet bärgas

från strandat fartyg, föras eu för debet och kredit inrättad

journal (dbärgade varors journald). I journalens debet upptages

under särskilt nummer för varje strandat fartyg dess

namn, slag och nationalitet, befälhavarens namn, landet och

orten, varifrån fartyget avgått, ävensom landet och orten,

dit det varit destinerat, strandningsstället och tiden, då

strandningen inträffat, det bärgade godset med uppgift å

kollital, märken och nummer samt tiden, då detsamma

upplagts, besiktigats och försålts. När godset återutföres,

förtullas eller eljest av vederbörande disponeras eller jämlikt

bestämmelse i tullstadgan å auktion försäljes, avföres det

i journalens kredit med anteckning om (lagen, då, samt

det nummer i inkommande, utgående eller diverse inkomsters

s. 133 Kontrollera mot PDF

TULLFÖR VÄLTNING A RN A I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 133

journal, varunder godset redovisas. Journalen avslutas vid

varje års utgång, varvid ej redovisat gods avföres i kredit

såsom balanserat samt med bibehållande av förut erhållet

nummer och med iakttagande av vad ovan sagts upptages

främst under debet i följande års journal. Såsom verifikationer

skola journalen biläggas rapporter om strandningar,

förteckningar å bärgat gods samt de övriga handlingar,

som må vara erforderliga för bestyrkande av redovisningens

riktighet.

Här erinras om den allmänna bestämmelsen i § 180

tjänstgöringsreglementet rörande journalers förande i två

exemplar, original och kopia, av vilka det förstnämnda

exemplaret insändes till generaltullstyrelsen och det sistnämnda

kvarstannar hos vederbörande tullförvaltning.

Den journalsföring, vartill bärgade varor giva anledning, Yttrande,

synes kommissionen vara ordnad på tillfredsställande sätt.

Att märka är för övrigt, att hithörande ärenden förekomma

ytterst sparsamt, och att journalens förande sålunda icke

kan vara på något sätt betungande. En förenkling synes

emellertid kunna vinnas så tillvida, som original och kopia

böra kunna föras samtidigt medelst användande av blåkopiering.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

att original och kopia av bärgade varors journal föras samtidigt

medelst användande av blåkopiering.

I §§ 107—109 tjänstgöringsreglementet finnas före- 3)ärende»onskrifter

meddelade i fråga om redovisning av sjöfynd,

Utan att hittills hava undergått någon redaktionsförändring

äro emellertid dessa föreskrifter delvis modifierade genom

tillkomsten av dels lagen den 2 april 1918 med vissa bestämmelser

om sjöfynd, dels kungl. kungörelsen den 31

maj samma år angående ändrad lydelse av kap. 8 i tullstadgan,

dels ock generaltullstyrelsens cirkulär den 11 april

samma år i anledning av förenämnda lag.

Vid varje stapelstads tullförvaltning — i Stockholm,

Göteborg och Malmö å konfiskationskontoret — skall för

redovisning av hos tullförvaltning inom tullkammardistriktet

anmält sjöfynd föras en för debet och kredit inrättad sjöfynds]

our nåd. Då sådant anses erforderligt, förordnar generaltullstyrelsen,

att för viss del av ett tullkammardistrikt

s. 134 Kontrollera mot PDF

Svar på fr&gccirkuläret.

134 LOKALFÖRVALTNINGEN.

dylik journal skall föras även av annan tullförvaltning inom

distriktet än ovan nämnts. I sjöfyndsjournalen införas de

angivna fynden i för året löpande nummerföljd. Härvid

antecknas i debet: bärgares namn samt tiden när och stället

varest bärgningen skett; det bärgade godset med utsättande

av märken och andra igenkänningstecken samt vid besiktning

åsatt värde; dag, när kungörelse om fyndet skett;

ävensom, då godset blivit försålt, oavkortade auktionssumman.

I kredit antecknas i förekommande fall: kostnaderna

för fyndets kungörande, besiktning och vård; till bärgare

utbetalt bärgarlön och kostnadsersättning; kostnaderna för

godsets försäljning; samt återstående behållningen. I § 108

tjänstgöringsreglementet äro för ärendenas avförande i journalen

närmare regler givna, vilka emellertid höra till dem,

som modifierats genom de nytillkomna lagbestämmelserna.

Journalen avslutas vid varje års utgång, varvid ärende,

som icke under året kunnat slutredovisas, balanseras och

med bibehållande av förut erhållet nummer överföres till

nästa års journal. Vid journalen skola såsom verifikationer

till slutredovisade ärenden fogas dels rapporter, besiktningsinstrument

och auktionsprotokoll, dels kvitton och andra

handlingar, som styrka redovisningens riktighet, ävensom,

där ägaren till fyndet anmält sig, de handlingar, varmed

han hos tullförvaltningen visat sin rätt. — Har sjöfynd

försålts av anledning att detsamma vid besiktning funnits

vara av beskaffenhet att ej kunna vårdas utan fara för försämring,

skall auktionsbeloppet efter avdrag av vissa uppräknade

omkostnader insättas på generaltullstyrelsens giroräkning

nr 2 med riksbanken. Sedan ärendet blivit färdigt

till slutlig redovisning, skall tullförvaltningen för återbekommande

och redovisning av de insatta medlen göra anmälan

därom hos styrelsen.

Vid besvarandet av kommissionens frågecirkulär har

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening i avseende å sjöfyndsjournalen

yttrat bl. a. följande:

»Vad den sistnämnda angår, föreskriver § 108 tjänstgöringsregleruentet,

att i densammas debet skall antecknas bärgarens namn.

Detta vållar, att ett måls debetsida kan svälla ut till 10 å 12 sidor,

då däremot, om de bärgade varorna med märken summariskt infördes

i journalen, det kunde ske på mindre antal rader. Då bärgarnes namn

s. 135 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 135

finnas upptagna i såväl bärgningsrapporten som auktionsprotokoll,

vilka båda insändas till styrelsen, torde bär en förenkling böra vara

given.»

I'' stället för att såsom nu i sjöfyndsjournalen upprepa

en mängd från bärgningsrapporter, besiktningsinstrument och

auktionsprotokoll hämtade detaljuppgifter synes man kunna

föra journalen summariskt, i det att endast korta hänvisningar

göras till innehållet i nämnda handlingar, vilka

ändock skola åtfölja journalen såsom verifikationer.

Vidare anser kommissionen det böra bidraga till ordning

och reda, om föreskrift utfärdas därom, att bärgningsrapporterna

skola avfattas på blanketter enligt fastställt formulär,

och att å samma blanketter skall finnas plats avsedd

för tecknande av tillhörande besiktningsinstrument och

auktionsprotokoll.

På sätt föreslagits i fråga om bärgade varors journal,

torde förevarande journal likasom ock till densamma hörande

bilagor kunna genom användande av blåkopiering framställas

samtidigt i två exemplar.

Den nu gällande bestämmelsen, att auktionsbelopp för

sjöfynd, som försålts därför, att det ej kunnat vårdas utan

fara för försämring, skall insättas på generaltullstyrelsens

giroräkning nr 2 med riksbanken medför omgång så tillvida,

som vederbörande tullförvaltning måste för medlens

återbekommande göra särskild hänvändelse till generaltullstyrelsen.

För undvikande härav synes kunna stipuleras,

att ifrågavarande auktionsmedel skola få av tullförvaltningarna

själva omhänderhavas på sätt, som nu gäller i fråga

om depositioner i allmänhet.

Kommissionen föreslår alltså, att sjöfyndsjournalen föres

summariskt med hänvisning till densamma åtföljande verifikationer;

att av dessa bärgningsrapport, besiktningsinstrument

och auktionsprotokoll tecknas å gemensam blankett enligt fastställt

formulär; att original och kopia av sjöfyndsjournalen

likasom ock bägge exemplaren av till densamma hörande

bärgningsrapporter rn. in. framställas samtidigt genom blåkopiering;

samt att auktionsbelopp för sjöfynd, som försålts

därför, att det ej kunnat värdas utan fara för försämring,

skall fä omhänderhavas av tull förvaltningarna själva på sätt

sker med depositioner i allmänhet.

Y 11 r u ii d

s. 136 Kontrollera mot PDF

136 LOKALFÖRVALTNINGEN.

4) Konfiska- Beträffande konfiskationsärendena gäller för närvarande

höns ärenden. • puvu(]sak; följande. Rapport om förbrytelse mot tullstadgan

skall, upprättad i två exemplar, skyndsamt avlåtas till tullförvaltningen

i den stad, vid vars rådstufvurätt förbrytelsen

jämlikt § 171 tullstadgan bör åtalas, eller till vederbörande

gränstullförvaltning, när åtalet skall anhängiggöras vid

gränstullrätt. Sedan dylik rapport ingått, åligger det tulllörvaltningen

att omedelbart göra anmälan hos generaltullstyrelsen

om den angivna förbrytelsen samt att, där tullfiskal

har att åtala densamma, tillställa honom det ena

exemplaret av rapporten. Beslagtaget gods överlämnas i

förenämnda tullförvaltnings vård samt underkastas tullbehandling.

Tullverkets talan i tullmål utföres vid rådstuvurätt

i Stockholm och Göteborg eller domstol inom Malmöhus,

Kristianstads eller Norrbottens län av vederbörande tullfiskal

men eljest — om ej generaltullstyrelsen annorledes

förordnar — av föreståndare för den tullförvaltning, på

vilken målets redovisning ankommer. Finner åklagare anledning

att söka ändring i domstols utslag i mål, vari han

fört talan, eller att, då sådant erfordras, söka vederbörligt

tillstånd till fullföljd av talan i sådant mål, bör förhållandet

anmälas hos generaltullstyrelsen; eljest skall protokoll och

utslag i målet så skyndsamt som möjligt insändas till styrelsen.

Så snart utslag i tullmål överlämnats till tullförvaltning

för verkställighet, skall tullförvaltningen gå i författning

därom, i den mån hinder ej möter i följd av anförda

besvär. I sådant hänseende har tullförvaltningen att

låta i behörig ordning utsöka enligt tullstadgan ådömd a

böter och med stöd av § 168 samma stadga till utgivande

ålagd ersättning för förskingrat gods eller förslingsredskap;

att därest urbota straff ådömts eller bötfälld befinnes sakna

tillgång till böternas fulla gäldande, hos vederbörande begära

straffets verkställande eller böternas förvandling; att

i enlighet med tullstadgans föreskrifter försälja förbrutet

dömt gods; att jämlikt stadgade grunder verkställa fördelning

av influtna auktionsmedel, ersättningsbelopp, varom

ovan sägs, och böter; samt att till vederbörande beslagare

eller angivare mot kvitto utbetala dem tillkommande andelar

därav.

s. 137 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 137

I § 116 tjänstgöringsreglementet återfinnes slutligen

följande specialbestämmelse:

»Då på grund av § 170 mom. 1 och 3 tullstadgan

försäljning av beslagsgods ägt rum, innan detsamma blivit

genom laga kraftvunnet utslag förklarat förverkat, skall

auktionsbeloppet, efter avdrag av kostnaden för godsets

transport, vård och försäljning ävensom för efterlysning av

okänd ägare, insättas å generaltullstyrelsens giroräkning

nr 2 med riksbanken på sätt i § 158 om leverering sägs.

Sedan slutligt utslag i målet meddelats och vunnit laga

kraft, skall tullförvaltningen för återbekommande och redovisning

av de insatta medlen göra anmälan därom hos styrelsen».

I avseende å sättet för konfiskationsärendenas redovisning

äro i §§ 117—120 tjänstgöringsreglementet följande

bestämmelser meddelade. Tullförvaltning, som ovan

sagts — i Stockholm, Göteborg och Malmö konfiskationskontoret

— skall för redovisning av tullmål samt av konfiskationer

och böter i dylika mål föra en för debet och kredit

inrättad konjiskationsjournal. I denna journal upptagas

målen i för året fortlöpande nummerföljd. 1 journalens

debet antecknas för varje mål förbrytelsens beskaffenhet;

av vem densamma skall hava blivit begången; beslagtaget

gods till art och myckenhet; därå belöpande tull och sockerskatt;

dag, då föreskriven anmälan gjorts hos generaltullstyrelsen,

då i målet stämning uttagits och delgivits vederbörande

samt då utslag meddelats, jämte utslagets huvudsakliga

innehåll; dag, då till tullförvaltnings kännedom

kommit, att utslaget vunnit laga kraft; samt åtgärder, som

vidtagits för målets fullföljande i högre rätt eller för utslagets

befordran till verkställighet. I därför avsedda kolumner

upptages dels vid försäljning av beslagtaget gods

erhållet auktionsbelopp, dels ock, då genom laga kraft

ägande utslag böter enligt tullstadgan ådömts eller ersättningsskyldighet

för förskingrat gods eller forslingsredskap

ålagts, böternas eller ersättningens belopp. I journalens

kredit skall influtet bötes- eller ersättningsbelopp, som nyss

nämnts, sålunda redovisas, att, sedan beloppet enligt stadgade

grunder fördelats, varje andel därav i vederbörlig

kolumn uppföres, med anteckning om vem andelen till
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

LOKALFÖRVALTNINGEN.

kommer. Därest böter blivit i stadgad ordning förvandlade

och förvandlingsstraffet verkställts, skall med anteckning

därom bötesbeloppet odelat införas i böteskolumnen. När

beslagtaget gods försålts, skall auktionsbeloppet redovisas

i journalens kredit sålunda: att omkostnaderna för godsets

transport, vård och försäljning ävensom för efterlysning av

okänd ägare upptagas specifikt framför linjen och deras

sammanlagda belopp utföres i vederbörlig kolumn; att i

fall, som avses i § 116 tj änstgöringsreglementet (intagen

här ovan) anteckning om insättning och återbekommande

av behållna auktionsbeloppet likaledes verkställes framför

linjen; att, då utslag, varigenom beslaget fastställts, vunnit

laga kraft, behållna auktionsbeloppet med iakttagande av

stadgad fördelningsgrund redovisas på sätt om böter ovan

sägs; samt att, då utslag, varigenom beslaget upphävts,

vunnit laga kraft, behållna auktionsbeloppet, efter avdragav

belöpande tull och sockerskatt, mot kvitto utlämnas till

äg-aren eller, därest han icke uttager detsamma inom 20

dagar, räknat, där underrättelse, varom nedan sägs, blivit

till honom avlåten, från det sådant skett men eljest från

det till tullförvaltningens kännnedom kommit, att utslaget

vunnit laga kraft, insättes på generaltullstyrelsens giroräkning

nr 2 med riksbanken med anteckning om den

vidtagna åtgärden samt om det nummer i inkommande

journalen, varunder avgifterna debiterats; skolande, därest

ägaren ej inom natt och år efter sådan insättning anmäler

sig till utbekommande av det deponerade beloppet, tullförvaltningen

hos generaltullstyrelsen göra framställning om

dess återbekommande för redovisning såsom till kronan

hemfallet. Har utslag, varigenom i beslag taget gods fridömts,

vunnit laga kraft, skall godset i vanlig ordningredovisas

i inkommande eller, vid återutförsel, i utgående

journalen med hänvisning i konfiskationsjournalens kredit

till vederbörande nummer i inkommande eller utgående

journalen. Därest godset icke avhämtas inom en tid av

20 dagar, räknat på ovan angivet sätt, förfares i enlighet

med föreskrifterna i § 32 tullstadgan och verkställes redovisning

enligt särskilt meddelade föreskrifter. Där ägarens

vistelseort är tullförvaltningen bekant, skall tullförvaltningen,

så snart densamma erhållit kännedom, att utslag, varigenom

opaginerad Kontrollera mot PDF

T ULL FÖR VÄLTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. I Öil

verkställt beslag upphävts, vimnit laga kraft, skriftligen

meddela ägaren underrättelse om tiden, då, enligt vad nu

är stadgat, behållet auktionsbelopp insättes å generaltullstyrelsens

giroräkning nr 2 med riksbanken eller gods

blir underkastat behandling enligt § 32 tullstadgan. —

Varje månad skall såsom verifikation till månadsredovisningen

göras utdrag av konfiskations journalen rörande under

månaden slutredovisade mål. Utdraget skall omfatta för

varje mål summan av redovisade konfiskationer och av böter

med den fördelning därav, som efter stadgade grunder bör

äga rum mellan kronan och angivaren eller mellan kronan

och beslagaren eller tullstatens enskilda pensionsinrättning,

varjämte utsattes pensionsinrättningen tillkommande avgift

av angivares eller beslagares andel. — Konfiskationsjournalen

avslutas vid varje års utgång, varvid de tullmål, som

icke under året kunnat slutligen redovisas, balanseras och

med bibehållande av förut erhållna nummer överföras till

nästa års journal. Efter journalens avslutande anskaffas

från vederbörande underdomstol bevis därom, att vid domstolen

under året icke förevarit andra eller flera tullmål än

som i journalen upptagits, ävensom att utslag ej meddelats

i något av de mål, vilka såsom ännu beroende på domstolens

prövning i journalen balanseras. Detta bevis bör

tecknas i journalen. För varje år skall nummerextrakt,

upptagande enligt stadgad fördelningsgrund i journalen

redovisade auktionsmedel, böter och ersättningsbelopp, biläggas

journalen. — Vid konfiskationsjournalen skola såsom

verifikationer fogas den om förbrytelse mot tullstadgan

till tullförvaltningen avgivna rapport, tullbehandlingsattest,

utslag, auktionsprotokoll, bevis om verkställt förvandlingsstraff

eller utmätningsförsök, annonskostnads- och andra

kvitton samt övriga handlingar, som för bestyrkande av

redovisningens riktighet må vara erforderliga.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i sitt

svar på kommissionens frågecirkulär framhållit önskvärdheten

av en förenkling av konfiskationsjournalen utan att

dock närmare angiva, vari denna förenkling skulle bestå.

Enligt vad ovan sagts gäller nu, att behållna auktionssumman

för beslagtaget gods, vars ägare är okänd, m. in.

skall insättas på generaltullstyrelsens giroräkning nr 2 med

Svar pa frågecirkuläret.

Yttrande.

s. 140 Kontrollera mot PDF

5) Förandet

av diverse

inkomsters

journal.

140 LOKALFÖRVALTNINGEN.

riksbanken för att därstädes kvarstå, tills ägaren ger sig

tillkänna eller medlen författningsenligt hemfalla till kronan;

samt att vederbörande tullförvaltning har att i och för utbetalning

av medlen hänvända sig till generaltullstyrelsen.

Detta förfarande synes kunna förenklas därhän, att

ifrågavarande medel få omhänderhavas av tullförvaltningarna

själva, på sätt sker i fråga om andra depositioner.

Vidare torde i avseende å journalsföringen kunna vidtagas

den reform, att original och kopia föras samtidigt

medelst användande av blåkopiering.

Kommissionen föreslår alltså, att auktionsbelopp för

beslagsgods, som vare sig försålts, innan detsamma blivit genom

laga kraftvunnet utslag förklarat förverkat, eller ock enligt

laga kraftvunnet utslag fridömts men icke av ägaren uttagits

inom 20 dagar, skall få omhänderhavas av tullförvaltningarna

själva på sätt sker med depositioner i allmänhet; samt att

original och kopia av konfiskations journalen föras samtidigt

medelst användande av blåkopiering.

Bestämmelser angående diverse inkomsters journal återfinnas

i §§ 121—124 tjänstgöringsreglementet. Vid tullförvaltningarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö föres

denna journal för närvarande vid samtliga avdelningar med

undantag av uppbördskontoren. 1 densamma, vilken är inrättad

för debet och kredit, redovisas i för året fortlöpande

nummerföljd:

a) influtna auktionsmedel för

gods, som till kronan överlåtits (abandonnerade varor),

gods, som till kronan hemfallit (natt och år ståndna

varor),

gods eller säkerhetshandling, som försälj es, emedan

ägaren uraktlåtit att inom stadgad tid erlägga tull eller

annan avgift, som av tullverket uppbäres, eller eljest försummat

iakttaga, vad honom i avseende å godset ålegat

(natt och år ståndna medel), samt

gods, som jämlikt föreskrift i tulltaxeförordningen skall

för ägarens räkning försäljas (auktionsprovision);

b) hyres- och arrendemedel;

c) ersättning, som enligt särskilda bestämmelser av trafikerande

utgöres för vissa av tulltjänstemän verkställda tjänstförrättningar;
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

TULL FÖR VÄLTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 141

d) tullverket tillkommande ersättning för av tulltjänsteman

verkställd uppbörd av vissa till stad eller annan kommun

utgående avgifter;

e) extra inkomst, såsom bankränta, influtna medel vid

försäljning av arkivalier, inventarier och andra tullverkets

tillhörigheter, influtna medel för av personalen inlösta uniformspersedlar

m. in.;

f) medel, som inflyta vare sig på grund av kameralbyråns

eller revisionsbyråns genom lagakraftvunna beslut

fastställda anmärkningar eller på grund av tullförvaltuingens

egna iakttagelser, i den mån de icke röra inkommande

eller utgående journalen och däri redovisas; samt

g) böter och viten, som åläggas av generaltullstyrelsen.

Vid journalisering av ärende rörande gods eller säker
hetshandling,

som försålts, antecknas i debet anledningen

till försäljningen med angivande av det författningsrum

eller den generaltullstyrelsens särskilda föreskrift, på grund

varav försäljningen skett, godset eller värdehandlingen,

ägaren, om han är känd, dagen för försäljningen samt

oavkortade auktionssumman. I kredit upptagas auktionsoch

övriga omkostnader, tull och böter eller annan avgift,

som genom tullverket uppbäres och skall ur auktionssumman

utgå, samt behållna auktionssumman och tiden, när

denna till ägaren utbetalts eller till kronan redovisats.

För auktionsprovision vid försäljning enligt tulltaxeförordningen

av sjöskadat gods utsättes tiden, när denna

provision till kronan redovisas. — Vid journalisering av

den ersättning, som enligt särskilda bestämmelser av trafikerande

utgöres för vissa av tulltjänstemän verkställda

tjänstförrättningar, och som alltid skall inbetalas till tullförvaltningen

enligt av densamma utställd räkning, iakttages,

att i debet ersättningsbeloppet oavkortat upptages.

I kredit antecknas den vederbörande tulltjänstemän tillkommande

andel av ersättningen, vilken sedan avföres i

räkenskapen; återstoden antecknas såsom tillfallande tullverket.

— Vid j ournalisering av annat ärende antecknas i

debet den handling eller det beslut, varpå debiteringen

grundar sig, samt dagen, då medlen influtit till tullförvaltningen.

I kredit avföras de influtna medlen såsom redovisade.

— Har ärende rörande gods eller säkerhetshand
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Y ttra nde.

1 42 LOKALFÖRVALTNINGEN.

ling, som försålts, ej kunnat slutligen redovisas inom 20

dagar efter det auktionsmedlen influtit, skall behållna auktionssumman

insättas å generaltullstyrelsens giroräkning nr 2

med riksbanken. Sedan ärendet blivit färdigt till slutlig

redovisning, skall tullförvaltningen med anmälan därom

göra framställning hos generaltullstyrelsen om återbekommande

av de insatta medlen. —- Journalen avslutas vid

varje års utgång, varvid de ärenden, som icke under året

kunnat slutligen redovisas, balanseras och med bibehållande

av förut erhållna nummer överföras till nästa års

journal. Såsom verifikationer skola journalen bifogas handling,

som i ärende åberopas, auktionsprotokoll, annonskostnads-

och andra kvitton samt övriga handlingar, som

för bestyrkande av redovisningens riktighet må vara erforderliga.

Auktionsbelopp för gods eller säkerhet, som försålts,

böra få av tullförvaltningarna omhänderhavas på samma

sätt, som gäller i fråga om depositioner. Härigenom undvikes

den omgång, som är förbunden med den nu föreskrivna

insättningen å generaltullstyrelsens giroräkning

nr 2, och som består däri, att för beloppens återfående

måste göras särskild hänvändelse till styrelsen.

Vid bifall härtill och till kommissionens i det föregående

framställda förslag, att tullförvaltningarna skola få

själva omhänderhava dels auktionsbelopp för sjöfynd, som

försålts därför, att det ej kunnat vårdas utan fara för försämring,

och dels auktionsbelopp för beslagsgods, som vare sig

försålts, innan detsamma blivit genom laga kraftvunnet utslag

förklarat förverkat, eller ock enligt laga kraftvunnet

utslag fridömts men icke av ägaren uttagits inom 20 dagar,

skulle någon insättning å gen eral tullstyrelsens giroräkning

nr 2 över huvud ej vidare ifrågakomma; vid vilket förhållande

sagda räkning kan indragas.

Vid upptagandet av ovannämnda ersättning för av

tulltjänstemän verkställda tjänstförrättningar synes för

vinnande av enkelhet i förfarandet såväl som tillförlitlighet

i kontrollen böra förordas, att numrerade räkningsblanketter,

anordnade för blåkopiering och sammanhäftade i block,

användas vid debiteringen. Då för olika förrättningar

lämpligen användas olika räkningsformulär, bör särskilt

opaginerad Kontrollera mot PDF

TTJLLFÖRV ÄLTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 1.43

littererad nummerserie för -varje blankettyp användas.

Räkningsdupletten är avsedd såsom verifikation till journalen.

Beträffande denna — varav original och kopia böra

genom blåkopiering framställas samtidigt — bör gälla

följande. Debet föres för varje månad under ett särskilt

huvudnummer på sådant sätt, att endast utgående räkningsnummer

(d. v. s. bilagsnummer) angivas. Räkningarna

förutsättas nämligen vara numrerade i följd. I därför avsedda

kolumner antecknas dels tullverkets och dels vederbörande

tjänstemäns andelar. I kredit avföras tjänstemännens

andelar i eu klumpsumma med hänvisning till

särskild kvittenslista samt tullverkets andel likaledes i en

summa. Vid slutet av varje nummer upptages sammanlagda

beloppet av nämnda två summor. För att ej göra

journalen onödigt skrymmande synes i den yttre uppställningen

kredit böra följa efter debet och ej löpa jämsides

därmed.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

att auktionsbelopp för gods eller säkerhet, som försålts, skola

fä omhänderhavas av tullförvaltningarna själva på sätt gäller

i fråga om depositioner; att original och kopia av diverse inkomsters

journal framställas samtidigt genom blåkopiering;

samt att journaliseringen av den ersättning, som utgår för av

tulltjänstemän verkställda tjänstförrättningar, förenklas på sätt

ovan närmare angivits.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.

Tulldirektörsexpeditionens kassaavdelning — vilken,

såsom ovan framhållits, skall bl. a. upprätta avlöningslistor

för tullförvaltningen i dess helhet, föra beklädnadsliggare

och — i hithörande del — diverse inkomsters journal samt

handlägga ärenden av ofta krävande natur rörande bärgade

varor, sjöfynd och konfiskationer — torde böra förestås av

en förste kontrollör. Enär konfiskations- och kassörskontoret,

som nu har att sköta dessa göromål, förestås av

tullförvaltare, innebär kommissionens förevarande förslag i

allt fall en besparing.

Förslag i

fråga om

förste kontrollörer.

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Tullförvaltning

sav

delning ar.

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Kommissionen föreslår alltså, att å tulldirektörsexpeditionen

vid envar av de ifrågavarande tre tullfarv ältning ärna

skall finnas anställd 1 förste kontrollör.

III. Uppdelningen på avdelningar.

Vidkommande härefter organisationen i övrigt av tullförvaltningarna

i de tre största städerna, så framstår som

ett allmänt önskemål att nedbringa avdelningarnas antal.

Med ju större enheter man har att röra sig, på desto mera

tillfredsställande sätt kan arbetet ordnas och desto bättre

kan personalen utnyttjas. En lämplig sammanslagning av

avdelningar bör sålunda medföra dels lättnader för allmänheten

— som slipper att i samma angelägenhet besöka

olika myndigheter — och dels besparingar för statsverket.

Besparingarna vinnas genom indragning av vissa chefsbefattningar

samt genom nedbringande överhuvud av personalstyrkan.

Såsom längre fram i betänkandet påpekas äro göromålen

vid tullverket av tre huvudslag, nämligen bevakning,

tariffering samt journals- och räkenskapsföring.

För närvarande handhaves vid ifrågavarande tullförvaltningar

tarifferingen av packhusinspektionen och bevakningsgöromålen

av tullbevakningsinspektionen. Härutinnan

synes någon ändring icke böra ifrågasättas.

Vad däremot angår journals- och räkenskapsföringen

eller med andra ord de kamerala göromålen, så äro dessa

i Stockholm och Göteborg fördelade på ej mindre än fyra

avdelningar, nämligen tullkammaren, uppbördskontoret, konfiskations-

och kassörskontoret samt nederlagskontoret (i

Malmö på två avdelningar: tullkammaren och uppbördssamt

konfiskations- och kassörskontoret).

Ovan har redan föreslagits, att konfiskations- och kassörsgöromålen

skola övertagas av tulldirektörsexpeditionen.

Vad beträffar nederlagsärendena, vilka i Stockholm och

Göteborg handläggas av särskilda nederlagskontor, så synas

dessa ärenden utan olägenhet kunna handhavas av tullkammaren,

på sätt är fallet i Malmö.

s. 145 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 145

Aven uppbördsärendena böra dit förläggas, något som

bland annat medför den fördelen för trafiken, att debitering

och uppbörd av tullavgifterna kommer att ske inom

samma lokaler.

På detta sätt skulle tullkammaren bliva en avdelning

för kamerala göromål i allmänhet.

i avseende å tullkammaren vill kommissionen här framställa

ett förslag av terminologisk innebörd. Medan med

tullkammare i allmänhet förstås en fullständig tullförvaltning,

betecknar ordet i det sammanhang, varom här är

fråga, en tullförvaltningsavdelning. Häri ligger obestridligen

en oegentlighet, vilken synes böra undanröjas på det

sätt, att den såsom tullkammare betecknade avdelningen

för framtiden erhåller benämningen »kammarkontor»; och

kommer kommissionen att i det följande begagna sig av

detta uttryckssätt.

Kommissionen föreslår alltså, att tullförvaltning ärna i

Stockholm, Göteborg ovh Malmö skola omfatta tre avdelningar,

benämnda tullbevakningsinspektionen, packhusinspektionen och

kammarkontoret.

Skånes handels-, industri- och sjö fartskammare har i sitt

svar på kommissionens frågecirkulär yrkat inrättande i

Malmö av eu tullavdelning för postpaket och en tullavdelning

vid ångfärjestationen. Till stöd härför har anförts

bl. a. följande.

Antalet postpaket, som passerade tullkammaren i Malmö,

hade år 1913 uppgått till i runt tal 54,000, representerande

en tulluppbörd av mer än 275,000 kronor. De nuvarande

anordningarna för tullbehandling av dylika paket medförde,

på sätt närmare ådagalades, åtskillig omgång för trafikanterna.

Ett önskemål från dessas sida vore, att de på ett

och samma ställe kunde få sina varor behandlade och alla

därför belöpande avgifter erlagda. Handelskammaren förmenade

dessutom, att inrymmandet inom postverkets lokaler

av en självständig tullavdelning för postpaket borde

även för statsverket medföra fördelar dels därigenom, att

förenklingar i samarbetet mellan post- och tullmyndigheterna

kunde åvägabringas, och dels genom möjliggörandet

10

Fifialctvdeln

ing ar.

3131 18

s. 146 Kontrollera mot PDF

Y ttrande.

146 LOKALFÖRVALTNINGARNA.

av inbesparing av åtskilliga transport- och bevakningskostnader.

Vidkommande härefter ångfärjetratiken mellan Köpenhamn

och Malmö, så hade densamma under senare år väsentligt

ökats; för år 1913 hade tullverket sålunda haft en

å densamma belöpande uppbörd av över 428,000 kronor,

varav på färjans egen speditionsrörelse fallit närmare

170,000 kronor. Å den vid ångfärjeläget befintliga expeditionen

tullbehandlades dessutom en del över Trälleborg

ankommande vagnslastgods ävensom väsentliga mängder

transitgods. — Medan till ångfärjestationsbyggnaden hade

förlagts dels tullbevakningspersonal och dels en expedition

för tullbehandling av med färjan ankomna vagnslaster, och

dessutom i omedelbar närhet av ångfärjestationen uppförts

ett tullpackhus, hade däremot en för tullbehandlingen minst

lika viktig tullkammaravdelning icke å ifrågavarande plats

kommit till stånd. För tullverket hade denna ofullständighet i

anordningarna den menliga påföljden, att de tjänstemän, som

hade att ombesörja tullbehandlingen i ifrågavarande förtullningslokaler,

icke, då så esomoftast påfordrades, kunde utan

stor tidsförlust rådföra sig med sina förmän. »Enahanda

är förhållandet vid bevakningsavdelningens ävensom godsexpeditionens

och speditionsavdelningens samarbete med

tullkammaren». För godsemottagarne vore emellertid frånvaron

av en särskild till ångfärjetratiken knuten tullkammaravdelning

ännu kännbarare. I och för tullbehandlingen

nödgades nämligen dessa fyra gånger tillryggalägga den

omkring 700 meter långa vägen mellan ovannämnda packhus

och tullkammaren eller en sammanlagd vägsträcka av,

nära Vs mil. Om, såsom ej alltför sällan torde inträffa, trafikanten

på grund av felaktig transportinlaga, försummelse

att å inlagan i vederbörlig ordning lämna statistiska uppgifter,

felaktig märkning av godset e. d. nödgades ytterligare

en eller flera gånger färdas samma väg, ökades denna

tidspillan och den därav föranledda ekonomiska förlusten

ytterligare. Behovet av en särskild tullkammaravdelning

vid ångfärjestationen i Malmö ansåge handelskammaren med

det sålunda anförda vara ställt utom allt tvivel.

Genom vad handelskammaren sålunda anfört finner

kommissionen tillfullo styrkt, att i Malmö erfordras dels

s. 147 Kontrollera mot PDF

TULL FÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 147

en särskild tullavdelning för postpaket och dels eu tullavdelning

vid ångfärjestationen. Den senare synes böra

organiseras till överensstämmelse med tullavdelningen för

järnvägsgods i Stockholm och sålunda utgöra en filial till

packhusinspektionen, med tjänstemän därifrån använda jämväl

till de kammarkontorsgöromål, som stå i samband med

tullbehandlingen. Den sålunda ifrågasatta tullavdelningen

vid ångfärjestationen synes böra omhänderhava jämväl den

väntade stora trafiken i Nyhamnen, som ligger helt nära

nämnda station men på betydligt avstånd från stora tullhuset.

I fråga om tullavdelningarna i Stockholm och Göteborg

saknar kommissionen anledning framkomma med något

ändringsförslag.

Kommissionen uttalar sig alltså för att i Malmö inrättas

dels en tullavdelning för postpaket och dels en tullavdelning

vid ångfärjestationen.

Då kommissionen härefter går att yttra sig beträffande

den närmare organisationen av de särskilda tullförvaltningsavdelningarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö, torde

vara lämpligt att på resp. ställen inskjuta redogörelse för

dels avdelningarnas nuvarande arbetssätt, dels ock de reformer

i avseende å detsamma, som kommissionen finner

sig böra förorda. Vid behandlingen sedermera av tullförvaltningarnas

i landsorten organisation kan kommissionen

inskränka sig till att hänvisa till vad sålunda blivit yttrat

rörande arbetsformerna vid nämnda tre förvaltningar med

angivande allenast av de modifikationer, som föranledas av

landsortstullförvaltningarnas avvikande organisation.

IV. Tullbevakningsinspektionen.

A. Därstädes förekommande göromål.

På tullbevakningsinspektionen ankommer att handlägga

bevakningsgöromål.

Anmärkning

rörande

betänkandets

disposition i

det följande.

Tullbevak
ningsinspek
tionen.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Allmänna

grunder för

bevakningen.

Fråga om

borttagande

av nu förekommande

kontrollering

till märken

och nummer

av tullfritt

partigods.

Sveriges tul 1- mann afösning.

148 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Medan kustbevakningen svarar för den allmänna tillsynen

å seglationen vid rikets kuster, åligger det däremot

den inre eller s. k. stationära bevakningen att i och invid

de tullplatser, där densamma bär sin förläggning, utöva

närmare tillsyn över den sjötrafik, som är dit koncentrerad.

Enligt § 17 tjänstgöringsreglementet skall för sådant ändamål

dels hållas vakt vid hamnen och dels — i mån av

behov — verkställas patrullering i omnejden. I avseende

å de fartyg, som besöka ifrågavarande hamnar, iakttages

följande. Från utrikes ort inkommande fartyg har att ställa

sig till efterrättelse vissa i § 11 tullstadgan meddelade ordningsföreskrifter;

varjämte, jämlikt § 12 samma stadga,

märkrulla skall avlämnas. Med ledning av denna handling

verkställer bevakuingspersonalen invisitation, varom närmare

föreskrifter återfinnas i § 28 tjänstgöringsreglementet. Lossning

sker under uppsikt av vaktmästare, vilka i lossningsrullan

— som utgör en avskrift av märkrullan — avpricka

det gods, som lossas. Eventuellt sker anteckningen av det

lossade godset först i en s. k. lossningskladd. Häröver

avgives attest till tullförvaltningen, lossningsattest. Efter

verkställd slutlossning företages kölvisitation. Het utlossade

godset hålles under bevakning, i mån som det icke införes

i packhus eller sådant inhägnat område, som avses i § 19

mom. 2 tullstadgan. — Jämväl för fartyg, som ankommer

i inrikes fart, äro ordningsföreskrifter meddelade, nämligen

i § 56 tullstadgan. — Inlastning av gods i fartyg är endast

undantagsvis underkastad närmare kontroll från bevakningspersonalens

sida, se härom vidare § 35 tullstadgan

samt §§ 36 och 37 tjänstgöringsreglementet.

I sitt svar på kommissionens frågecirkulär har Sveriges

tullmannaförening vid behandlingen av frågan om modernare

arbetsmetoder gjort följande uttalande rörande den kontrollering

av märken och nummer, som nu förekommer vid

lossning av även tullfritt partigods:

»Att lasten å ett styckegodslastat fartyg eller en järnvägsvagn

bör till kollital kontrolleras, då det gäller tullpliktiga varor, skall icke

förnekas, men att t. ex. till kollital kontrollera zink- och koppartackor,

salt- och linfrösäckar, asfaltkakor, hampbalar m. m., vilket då naturligtvis

kräver en bevakande tjänsteman vid varje lucka å fartyget,

där lossningen pågår, kan icke anses vara för statens säkerhet av

behovet påkallat och ej heller modernt arbetssätt.

s. 149 Kontrollera mot PDF

TULLPÖR VÄLTNING A RNA 1 STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 149

Att emellertid uppräkna de fall, då oerhört stora kostnader

drabba statsverket utan ett öres inkomst, anse vi ej nödigt, utan

hänvisa vi till bilaga nr 2.

Vi få därföre med stöd av vad som ovan anförts föreslå, — —

—■ — — — — — — — — —- — — — att vid lossning av tullfria

varor räkning av kollital borttages samt att varan å lossningsattesten

redovisas som parti och icke i stycketal — — — — — — — —

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -_ »

Den i förestående uttalande åberopade bil. 2, vilken

innefattar ett yttrande av Göteborgs kretsförening av Sveriges

tullmannaförening, är i hithörande delar av följande

lydelse:

»En avsevärd besparing i arbetskostnader skulle, vad tullbevakningen

beträffar, vinnas, om skyldigheten att till stycketalet räkna

en stor del tullfria och till sin beskaffenhet lätt kontrollerbara varor,

som i allmänhet inkomma i större poster. Hela fartygslaster tullfritt

gods, såsom bomullsbalar, foderämnen i säckar, oberedda hudar, oarbetat

trävirke m. m. inkomma och stå i märkrullan uppförda i stycketal.

Ett flertal vaktmästare bliva då upptagna med räkning av lasten,

ett arbete, som icke är av någon som helst nytta för tullverket, icke

ens i statistiskt hänseende. Om denna skyldighet borttoges, vore en

eller i varje fall ett mindre antal vaktmästare tillräckligt för fartygets

bevakning, även om avspjutning av säckar eller balar skulle ske.

Vilken onödig kostnad denna räkning av tullfria varor åsamkar

tullverket, vilja vi med ett par exempel belysa. Den 10 oktober

1914 inkom ångaren ''Calliope’ med en last, bestående av lös majs

samt linfrö i säckar. Endast av den anledningen, att dessa linfrösäckar

voro å rullan uppförda i stycketal, voro 3 vaktmästare upptagna

med räkning härav från och med den 10 till och med den 29

oktober, alltså 20 dagar. Räknar man statens utgift för varje vaktmästare

till 5 kronor per dag, blir den utgift, som detta arbete förorsakade,

300 kronor. Ångfartyget ''Österland'', last bomullsbalar

samt foderkakor i säckar, lossade fr. o. m. den 9 t. o. m. den 19

november 1914. Här erfordrades 5 vaktmästare varje dag för lossningen

samt dessutom för bevakning av den del av lasten, som ej

angivits till tullbehandling, 2 vaktmästare fr. o. m. den 9 november

t. o. m. den 3 december. Efter samma beräkningsgrund som förut

blir statsverkets utgift här 525 kronor. Ångfartyget ''Hannah'', last

majs och kli i säckar, lossade fr. o. m. den 7 t. o. m. den 19 november;

6 vaktmästare varje dag. Utgiften blir här 390 kronor och

alltså åsamkades tullverket endast i dessa tre fall en utgiftssumma

av 1,215 kronor men tillfördes icke ett öres inkomst. Om denna

räkning icke behövt ske, hade utgiften kunnat begränsas till ungefär

en tredjedel av detta belopp.»

s. 150 Kontrollera mot PDF

Införskaffad

utredning.

150 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Den av Sveriges tullmannaförening sålunda framförda

frågan har av kommissionen gjorts till föremål för särskild

utredning, i det att yttranden i ämnet infordrats dels från

ett antal tullförvaltningsföreståndare, dels ock från åtskilliga

handelskamrar m. fl. sammanslutningar på näringslivets

område. Av de kommissionen härigenom tillhandakomma

upplysningarna framgår bl. a. följande.

Tullfritt partigods inkommer ofta i fartygslaster, avsedda

att fördelas på flera händer, därvid med särskilda

märken och nummer försedda poster äro bestämda för särskilda

emottagare. För att tillse, att varje emottagare erhåller

sitt gods, anses då tullpersonalen skyldig att uppräkna

de särskilda kollina till märken och nummer. Vidare

händer det, att, då gods av förenämnda beskaffenhet inkommer

till någon handelsagent, denne under angivningstiden överlåter

godset på flera olika köpare och till envar av dessa

lämnar en transporterad angivningsinlaga å det gods, han

köpt, med stöd av vilken inlaga vederbörande sedermera

påfordra resp. partiers utlämnande. Tullverket får härvid

tjänstgöra såsom distributör av godset, för vilket ändamål

ofta åtgår mycken personal. Överinspektören vid tullbevakningsinspektionen

i Stockholm har sålunda meddelat,

att exempelvis en potatislasts bevakning och rätta distribuerande

till ett flertal köpare kan kräva en daglig bevakningsstyrka

av ända till sju tjänstemän.

Beträffande rättsgrunden för att tullverket på ovan

beskrivna sätt kontrollerar, att godset kommer vederbörande

ägare tillhanda, har förenämnde överinspektör anfört, att

enligt sjölagen fartygsbefälhavaren hade att i bestämmelseorten

utlämna av honom fraktat gods till rätt emottagare

eller för dennes räkning upplägga detsamma under säker

vård, samt att enligt tullstadgan ålåge honom i fråga om

medfört utländskt oförtullat gods det senare alternativet,

nämligen att överlämna godset till tullverket, som mottoge

detsamma i sin vård såsom säkerhet för tilläventyrs belöpande

tullavgifter samt övertoge skyldigheten att utlämna

godset till vederbörande mottagare. — I delvis avvikande

riktning går följande uttalande av tullförvaltaren i Norrköping:
-

s. 151 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 151

»I det fall att tullverket för godsets tullbehandling tagit detsamma

i sitt förvar, d. v. s. intagit detsamma uti tullpackhus eller

annan till verkets uteslutande förfogande ställd lägenhet eller område,

där befälhavaren icke äger förfoga eller utöva tillsyn över godset,

synes det dock ligga i sakens natur, att tullverket ansvarar för att

godset icke utlämnas till annan än rätte emottagaren, och synes det

också egentligen vara detta fall, som avses i generaltullstyrelsens skrivelse

den 4 april 1871*). Emellertid har samma ansvar från tullverkets

och dess tjänstemäns sida ansetts åligga tullverket beträffande

allt gods, så tillvida att angivningsinlaga får avlämnas endast av

den, som inför vederbörande tullmyndighet styrker sig vara berättigad

att få godset till sig utlämnat. Innehavande av hos tullförvaltningen

presenterad angivningsinlaga anses därför ock som bevis för befogenhet

att taga befattning med godset. Från trafikanters sida har åter

gjorts gällande, att detta ansvar även skulle omfatta själva utlämnandet

av godset till emottagaren, vare sig det är av ^illpliktig eller

tullfri beskaffenhet eller verket tagit det i sitt förvar eller det upplagts

å kajen, eller med andra ord, att tullverket skulle helt träda i

befälhavarens ställe. Detta synes dock vara att ställa för stora fordringar

på tullverket och kräva av detta ett åliggande, som går utom

dess uppgift, som är att bevaka, att kronans rätt blir tillgodosedd

vid varuinförsel från utlandet.»

Till stöd för bibehållande av nu gällande ordning i

förevarande hänseende har anförts huvudsakligen följande.

Genom sin ifrågavarande funktion gjorde tullverket trafiken

en värdefall tjänst utan att åsamka sig själv oproportionerligt

dryga utgifter. Det skulle vara till stor olägenhet för

importörerna, om dessa nödgades anställa särskilda personer

för att övervaka, att godset komme vederbörande ägare

tillhanda. Då nämligen ingen visste, vid vilken tid hans

vara komme att lossas, skulle dylika personer kanske bliva

upptagna hela dagar; och det läte sig ej göra, att flera uppdragsgivare

anställde en och samma person, alldenstund konkurrenter

vore obenägna att lämna varandra inblick i omfattningen

eller arten av sin import. Det inträffade vidare ej

sällan, att vid lossningen yppades kollibrist, beroende antingen

på slarv vid inlastningen eller på stöld. I sådana

fall borde mottagaren njuta avdrag på köpeskillingen; men

då denna i regel måst erläggas i förskott — vanligen

genom att i bank utlösa det endosserade konossementet —

vore rättelse svår att erhålla, med mindre officiellt intyg

;) Stålhane, Tull- och sjöfarts författningar. 3 uppi. s. 578.

s. 152 Kontrollera mot PDF

Yttran de.

152 LOKALFÖRVALTNINGEN.

om förhållandet kunde företes från tullverket. Slutligen

vore det fara värt, att i följd av den ifrågasatta förändringen

oreda skulle uppstå på kajerna under lossningen och

vid godsets avhämtande.

Vid prövning av de å ömse sidor anförda skälen finner

kommissionen övervägande betydelse böra tillmätas dem,

som tala till förmån för den ifrågasatta förändringen. Att

märka är, att densamma allenast innebär, att utländskt

partigods av tullfri beskaffenhet skall underkastas samma

behandling som allt inrikes gods. I avseende å det sistnämnda

få som bekant vederbörande fartygsbefälhavare

eller dessas ombud tillse att godset kommer rätt ägare tillhanda;

och ordningen på kajerna äventyras ingalunda härigenom.

De i Norge gällande bestämmelserna i förevarande

ämne*) ådagalägga för övrigt, att tullverkets befattning

med inkommande tullfritt gods icke behöver sträcka sig

längre än till ett konstaterande av godsets tullfria beskaffenhet.

Erkännas må emellertid, att det i vissa fall kan vara

av vikt för vederbörande varuemottagare att kunna förete

officiellt intyg av tulltjänsteman rörande kollital m. m., i

det att dylika intyg ofta visat sig utslagsgivande i tvister

mellan den utländske leverantören och den svenske köparen.

Det synes därföre böra beredas möjlighet för den, som

önskar intyg av sådant slag, att — dock endast mot särskild

ersättning — få lossningen kontrollerad av tulltjänsteman.

Ersättningen bör givetvis tillmätas så, att den täcker

statsverkets självkostnader för den personal, som för ändamålet

beordras.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

aW, då fråga är om hela laster av tullfritt gods, tullverket

befrias frän skyldigheten att uppräkna godset till märken

*) Dessa återfinnas hos Stnb, Lovsamling vedkommande Toldvcesenei, Kristiania

1911, s. 84 f., samt lyda på följande sätt:

»Ved utlevering av toldfri varer behover ikke disses maengde åt undersokes

ved veining o g deslige, men kan ansaettes efter toldo)psynets skjon under

sammenholdelse med konnossement, faktura eller anden opgave fra den, der

indforer varerne.»

»Varerne utleveres efter skibsforerens eller dampskibsekspeditorens bestemmelse,

uten åt det kraeves, åt mottageren för toldvaesenet legitimerer sin

ret til dem.»

»Specialangivelse bortfalder for toldfrie varer. hvis utleverelse foregaar

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 1 f>3

och nummer eller att över huvud kontrollera kollitalet, såvida

ej vederbörande uttryckligen begär sådant och härför erlägger

särskild avgift till kronan enligt fastställd taxa.

I personalkapitlet återkommer kommissionen till den

för ett snabbt frigörande av i synnerhet tullfritt gods viktiga

frågan om utvidgning av bevakningspersonalens rätt

att förrätta tullbehandling.

1 kungl. kungörelsen den 21 mai 1915 med föreskrifter

till förekommande av godsanhopning å kajer och i tulllokaler

i Stockholm stadgas bl. a., att gods, som ankommit

vare sig direkt från utrikes ort eller såsom omedelbar

transitförsändelse, icke må, då godset uppenbarligen är av

tullfri beskaffenhet eller vid undersökning, som vederbörande

tullmyndighet utan hinder av vad eljest är stadgat må äga

verkställa, befinnes vara av sådan beskaffenhet, därstädes

uppläggas å transitupplag eller omedelbart transitförsändas

vare sig till inrikes eller till utrikes ort. — Sedermera har

genom kungl. brev den 3 mars 1916 förklarats, att generaltullstyrelsen

må, utan hinder av bestämmelserna i förenämnda

kungörelse, medgiva uppläggning å transitupplag

eller omedelbar transitförsändning av sådant tullfritt gods,

som icke är att hänföra till partigods, då vid prövning i

särskilda fall styrelsen finner dylikt medgivande lämpligen

böra lämnas.

Härmed jämförliga bestämmelser äro meddelade, så vitt

angår Göteborg och Gävle.

Samtliga ifrågavarande föreskrifter torde vara avsedda

att få endast temporär giltighet.

Från några tullmyndigheters sida har emellertid vid

besvarandet av kommissionens rundskrivelse i närmast ovan

behandlade fråga framhållits önskvärdheten av ett allmänt

och för framtiden gällande förbud mot transitförsändning

av varor av uppenbarligen tullfri beskaffenhet. Om dylikt

gods i stället förklarades skola genast i lossningshamnen

angivas till fri disposition, komme tullverket att besparas

betydande utgifter för kontroll vid godsets lossning, för

bevakning av detsamma ävensom för journalsföring m. m.

samtidig med utlösningen, hvorimot de ved lösningen ansatte betjente har

under deres underskrift paa losserullen åt anfore varernes art og msengde

med anmerkning om åt de som toldfrie er utlevert uten toldvaesnets mellemkomst.

»

Fråga om

förbud mot

omedelbar

transitförsändning

av

gods av

uppenbart

tullfri beskaffenhet.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Yttrande.

Fråga om

friare prövning

av behovet

av bevakning.

154 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Det må anmärkas att § 112 mom. 2 tullstadgan i sin

nuvarande lydelse tydligt utgår från tillåtligheten av transitförsändning

av gods, som, för att nyttja författningsrummets

ord, »uppenbarligen är av tullfri beskaffenhet».

Dylik transitförsändning torde företrädesvis komma till

användning i syfte att undgå erläggandet av den för godset

eljest belöpande hamnavgift i lossningshamnen.

Kommissionen finner uppenbart, att tullverket åsamkas

betydande kostnader för bevakning m. m. därigenom, att

transitförsändning av tullfritt gods medgives. Godset måste

nämligen bevakas i lossningshamnen, vara underkastat kontrollåtgärder

under transporten till bestämmelseorten samt

därstädes åter ställas under bevakning, tills det blir frigjort;

varförutom tullverket åsamkas onödigt skriveri

genom dubbel journalsföring, utfärdande av förpassningar

m. in. Sett från trafikens synpunkt torde något berättigat

intresse av detta medgivande om transitförsändning av tullfritt

gods knappast kunna anses vara för handen. Att

detta medgivande i vissa fall möjliggör ett undgående av

hamnavgifter kan nämligen ej räknas hit; hamnavgifterna

kunna för övrigt regleras alldeles oberoende av transitförsändningsinstitutet.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

att i tullstadgan införes förbud mot omedelbar transitförsändning

av gods av uppenbarligen tullfri beskaffenhet.

Stockholms handelskammare har i sitt svar på kommissionens

frågecirkulär vid behandlingen av frågan om

modernare arbetsmetoder yttrat bland annat följande:

»Nu gällande bestämmelser angående bevakning av till riket infört

gods hava mången gång i sin tillämpning visat sig vara alltför

stränga och kunna leda till onödigt betungande konsekvenser för

trafikanterna. Så torde t. ex. bevakning av sådant gods, som icke

kan utan särskilda anordningar borttagas, utan risk kunna efterlåtas.

Onskligt vore därför, att åt bestämmelserna om bevakning gåves sådan

avfattning, att tullpersonalen erhölle nödig frihet att i förekommande

fall ordna trafiken på mest rationella sätt, dock så att statens säkerhet

icke äventyras.»

I samma riktning går en av Smålands och Blekinge

handelskammare till kommissionen överlämnad framställning

från åtskilliga näringsidkare i Oskarshamn, däri det bland

annat heter:

s. 155 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 155

»Bevakning under helgdagar och nattetid, som här sker av

mycket tungt gods (krangods) på fartygets däck onödigt, t. ex. stora

maskiner, propellrar, ankare o. d. Den tjänsteman, som förrättar invisitation,

bör få bedöma dylika fall.»

Deri sålunda berörda frågan har varit föremål för generaltullstyrelsens

bedömande i ett genom beslut den 8 december

1917 avgjort ärende, vari förekommit bland annat

följande.

Hos styrelsen hade Oskarshamns mekaniska verkstadsoch

skeppsdockas aktiebolag klagat däröver, att kostnad

för bevakning å övertid av till bolaget vid olika tillfällen

inkomna partier järnplåt blivit bolaget påförd med uppgivet

belopp, samt under anförande, att ifrågavarande järnplåtar

varit var för sig av den vikt och så stora dimensioner,

att för deras hanterande erfordrades lyftkranar och

flera mans biträde, i följd varav obehörigt bortförande av

desamma varit fullkomligt uteslutet, anhållit att varda befriat

från gäldande av sagda bevakningskostnad, ävensom

att för framtiden bevakning av till bolaget inkommet gods,

vars tullbehandling icke kunde verkställas samtidigt med

lossningen, måtte efterlåtas.

Enligt ovan anmärkta beslut fann styrelsen visserligen

av anförda skäl, att bolaget icke kunde undgå, att utgiva

det i ärendet ifrågakomna ersättningsbeloppet; men vidkommande

bolagets framställning, att i liknande fall för

framtiden bevakning måtte efterlåtas, gjorde styrelsen det

uttalande, att det ankomme på tullkammaren att avgöra,

huruvida bevakning å till bolaget inkommet gods, som icke

infördes i packhus eller inom område, som enligt § 19 tullstadgan

vore likställt med packhus, finge anses erforderlig,

varvid skulle iakttagas, att bevakning icke anordnades i

andra fall, än då sådant prövades vara till tullverkets säkerhet

nödvändigt.

Kommissionen, som till fullo gillar den av generaltullstyrelsen

sålunda uttalade grundsatsen, anser emellertid angeläget,

att densamma även kommer till otvetydigt uttryck

i författningarna. Med anledning av vad i ovan omhandlade

ärende förekommit, vill kommissionen tillika påpeka

önskvärdheten därav, att om bevakningsåtgärder i strid mot

förenämnda grundsats vidtagas, kostnaderna för desamma

Generaltullstyrelsens

ställning

till

frågan.

Yttrande.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Förslag om

eftergift av

bevakning i

ant opp shamnar

av fartyg,

som inrikes

orter emellan

medföra

nederlags- och

träns it- samt

restitutionsgods

m. m.

Fråga om

eftergift av

bevakning i

vissa fall av

fartyg, som

till utlandet

medföra dråbacksgods

m. m.

156 LOKALFÖRVALTNINGEN.

bliva återburna till trafikanten, så att icke denne får bära

de ekonomiska följderna av vederbörande tullmyndighets

oriktiga förfarande. Om i fall, varom bär är fråga, personalen

icke kan åläggas avstå från ersättning, som enligt

sporteltaxan debiterats, bör sådan ersättning utgå av tullmedlen.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

att i tullstadgan intages bestämmelse därom, att bevakning

icke skall anordnas i andra fall, än då sådant prövas

vara till tullverkets säkerhet nödvändigt.

På grund av bestämmelser i § 43 tjänstgöringsreglementet

och § 56 mom. 3 och 4 tullstadgan har, åtminstone

inom vissa delar av riket, utbildat sig den praxis, att, om

fartyg i inrikes fart medför förpassat nederlags-, transitupplags-

eller transitgods från en ort till annan och fartyget

under resan anlöper någon mellanstation, bevakning

åsättes fartyget å sistberörda ställe i syfte att förekomma

underslev med det förpassade godset. Enahanda förfarande

tillämpas, så vitt gäller utländskt oförtullat gods eller

svenska varor, för vilka restitution av erlagd tull eller tillverkningsskatt

ifrågasättes eller dylika, tillverkningsskatt

underkastade varor, för vilka sådan skatt ej erlagts. Förmodligen

har befarats, att exempelvis våta varor skulle i

mellanstationen kunna avtappas och påfyllning av vatten i

stället ske. Att märka är emellertid, att sådant underslev

kan tänkas lika väl begånget under själva sjöresan*). Då

ifrågavarande bevakning sålunda får anses icke vara till

avsett gagn men densamma medför kostnader, vilka kunna

bliva så stora, att befälhavaren hellre avstår från att frakta

gods av ifrågavarande slag, finner kommissionen sig böra

föreslå, att fartyg i inrikes fart, som frän en ort till annan

medför gods av ovan uppräknade slag, icke av denna anledning

skall behöva underkastas bevakning i mellanstation, som

tilläventyrs anlöpes.

Kommissionen har i annat sammanhang redogjort för

de i § 13 tulltaxeförordningen förekommande bestämmelser

*) § 104 mom. 1 tullstadgan, jämförd med de vid samma stadga fo
gade

förpassningsformulär för nederlags- resp. transitgods, framgår, att det

senare men icke det förra godsslaget skall vid ifrågavarande försändning plomberas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 1 5 7

i fråga om rätt till till Irestitiition ävensom deri särskilda

art därav, som benämnes dråback; och har därvid bl. a.

omnämnts hurusom vid export av varor i emballage av jutevävnad

åtnjutes dråback med visst belopp för varje kilogram

sådan vävnad.

Såsom villkor för åtnjutande av restitution eller dråback

gäller bl. a.: att restitutionsgodset skall inlastas under

tullbevakning, som har att på exportangivningsinlagan

teckna attest rörande detsammas beskaffenhet och myckenhet;

att godset därefter skall bevakas till öppen sjö; samt

att, om fartyget ytterligare anlöper svensk hamn, tullbevakning

därstädes skall öva tillsyn över att godset ej olovligen

ilandföres med påföljd att restitution kunde komma

att obehörigen utgå. — För en år 1914 införd modifikation

i dessa bestämmelser redogöres nedan.

Svenska trävaruexport för eningen har till kommissionen

överlämnat en skrift från Gävle, Söderhamns och Hudiksvalls

trävaruexportförening, däri yrkats, att bevakning i viahamnar

av dråbacksgods måtte upphöra samt ersättas med av

vederbörande fartygsbefälhavare under edlig förpliktelse avgivna

intyg, att tidigare inlastat restitutionsgods fortfarande

funnes ombord.

I samma riktning hava även uttalat sig Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare samt järnkontoret.

Vidkommande särskilt ett slags dråbacksgods, nämligen

jutevävnad såsom emballage för trämassa, har handelskammaren

i Gävle åberopat innehållet i följande den 23

oktober 1912 till generaltullstyrelsen avlåtna framställning:

»Från handelskammarens i Gävle distrikt utföras årligen avsevärda

partier pappersmassa, emballerad i juteväv. För importerad

juteväv, för vilken tull erlagts, har exportören enligt 13 § tulltaxeförordningen

rätt att vid återexport åtnjuta tullrestitution efter 10 öre

per kilogram. Förmånen av sagda rätt till tullrestitution förringas

emellertid i avsevärd grad på grund av de betungande bestämmelser

för verificering av exporten, som äro stadgade för erhållande av tullrestitution.

För verificering av export av juteemballage från handelskammarens

distrikt har man uteslutande att fästa sig vid bestämmelserna

i generaltullstyrelsens cirkulär av den 3 mars 1890. De sätt

för verificeringen, som omnämnas i § 13 mom. 1 c) tulltaxeförordningen,

äro nämligen vad exporten från distriktet angår antingen helt och

hållet uteslutna eller ock ännu mera omständliga än det i nämnda

cirkulär angivna. Cirkuläret föreskriver, att exporten skall styrkas

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

LOKALFOBVALTNINGEN.

dels genom anteckning å fartygets tullpass och dels genom intyg från

vederbörande tullbetjänt, ''att trämassan med emballage till uppgivet

antal balar blivit under hans tillsyn i fartyget inlastad och införseglad

samt fartyget av honom bevakat intill dess avgång, ävensom,

därest annan svensk tullplats under resan anlupits, att fartyget med

orubbad försegling dit ankommit, därstädes bevakats och, fortfarande

under försegling, därifrån avgått’. Dessutom fordras såsom eljest

tillverkarens under edlig förpliktelse avgivna och med två vittnen

styrkta försäkran, att emballaget utgöres av utländsk jutevävnad, för

vilken full införseltull blivit erlagd. Den tullbevakning, som dessa

föreskrifter nödvändiggöra, blir givetvis både i och för sig kostsam

och föranleder dessutom mången gång dröjsmål för fartyget. Tullbevakningen

måste ofta börja en god stund innan lastningen vidtager,

enär man ofta, på grund av vagnväxling e. d., icke kan noga bestämma

tidpunkten för lastningen. Vidare måste fartyget dag och ofta

även natt hållas under bevakning även under efteråt skeende lastning

av annat gods. Förseglingen av fartygsluckorna samt övriga formaliteter

föranleda tidsförlust på mer än ett sätt. Det är påtagligt, att

allt detta skall medföra avsevärda utgifter, vilka väsentligen förringa

den lättnad i omkostnader, som, för gynnande av export av svensk

pappersmassa, åsyftats vid beviljandet av ifrågavarande tullrestitution.

I alldeles särskild grad framträder detta missförhållande dels vid utförsel

av mindre laster pappersmassa, enär redan vid en last av 30

å 50 ton omkostnaderna för tullbevakning uppgå till ungefär samma

belopp som restitutionen, och dels då fartyget såsom ofta händer har

att anlöpa flera hamnar för intagande av last, enär tullbevakningskostnaderna

då flerdubblas.

De uppkomna omkostnaderna drabba i sista hand avlastaren,

även om rederiet påtagit sig kostnaden för tullbevakningen, i det

rederiet i sin ordning måste täcka sina utgifter genom något högre

frakter. I en del fall vägra dessutom rederierna att mottaga restitutionsgods

i följd av tidsutdräkten och omständigheterna vid dess befraktande.

Förhållandena hava utvecklat sig därhän, att avlastare av

partier under en viss gräns avstå från rätten till tullrestitution. Under

år med livlig efterfrågan i marknaden, därvid smärre skeppningar

dels för provpartier och dels för successiv förbrukning ofta förekomma,

kan det innebära ganska kännbar olägenhet att icke kunna använda

sig av den restitutionsrätt, som staten beviljat.

Handelskammaren vill icke underlåta att omnämna, att pappersmassefabrikerna

av olika anledningar börjat delvis övergå till bruket

av cellulosaemballage i stället för .juteemballage. Att märka är emellertid,

att det nästan alltid påfordras, att pappersmassa för transatlantisk

export emballeras i juteväv. För närvarande torde av den svenska

cellulosaexporten (omkring 800,000 ton, torr och våt) omkring 175,000

ton utföras i juteemballage.

En förenkling av formaliteterna vid dylik tullrestitution skulle

innebära en fördel icke blott för exportörerna av pappersmassa utan

även för övriga trafikanter, vilkas gods nu mången gång får vidkännas

dröjsmål för restitutionsgodsets skull, och slutligen för tullverket, i

den mån minskning i tullbestyret kunde vinnas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

T ULL FÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 1 59

Av anledningar, som framgå av det ovan anförda, har handelskammaren

anmodats att hos vederbörande göra framställning i syfte

att vinna lättnad vid tullrestitution för juteemballerad pappersmassa.

För vinnande av den önskade lättnaden synes det böra ifrågasättas,

att för verificering av utförseln (förutom tillverkarens ovannämnda

försäkran) icke skulle erfordras mer än intyg från tullbetjäningen,

att trämassan i emballage till uppgivet antal balar blivit i

fartyget inlastad för export. Man borde däremot kunna avstå från

den nu stadgade särskilda tullbevakningen på lastningsorten och å

annan svensk tullplats, som fartyget efter lastningen må anlöpa. Sedan

pappersmassan en gång blivit inlastad och å märkrullan blivit antecknad

såsom destinerad till utrikes ort, finnes ingen rimlig anledning

befara, att densamma komme att, i och för åtkomst av juteemballaget,

åter lossas inom svenskt område. Redan risken för upptäckt av ett

sådant bedrägeriförsök är så stor och de av eventuell upptäckt föranledda

ansvarskostnaderna så stora i förhållande till den obetydliga

vinsten, att varje tanke på ett sådant försök, om det någonsin skulle

uppkomma, säkerligen genast skulle lämnas utan vidare prövande.

Än mera övertygande bör det förhållandet verka, att en avlastare av

juteemballerad massa med all säkerhet skulle få vidkännas ökade

omkostnader i stället för vinst vid försök att i svensk hamn, för

åtkomst av juteemballaget efter redan beviljad restitution, åter avlasta

den för export antecknade pappersmassan.

En annan utväg vore att låta utförseln styrkas genom intyg av

befälhavare eller styrman å det fartyg, varmed massan befordrats, att

fartyget i den svenska hamnen lastat och i utlandet lossat det parti

juteemballerad massa, för vilken restitution begäres.

Med stöd av det ovan anförda får handelskammaren vördsamt

anhålla, att generaltullstyrelsen ville på grundval av det i tulltaxeförordningen

§ 13 mom. 2 åt styrelsen givna bemyndigande medgiva de

lättnader beträffande formaliteterna för erhållande av tullrestitution

av jutevävnad, som på grund av ovanstående må anses påkallade.

Därest styrelsen åter icke anser sig med stöd av nämnda bemyndigande

kunna medgiva sådan lättnad, som här ifrågasättes, anhåller kammaren,

att styrelsen ville taga under övervägande, huruvida icke från

styrelsens sida förslag kunde väckas om erforderlig ändring av tulltaxeförordningens

föreskrifter. Därvid borde då- enligt kammarens

förmenande tillses, huruvida ej även beträffande andra slag av restitution

lättnader i formaliterna i den riktning, som ovan av kammaren

blivit antydd, borde och kunde åvägabringas.»

Sundsvalls kretsförening av Sveriges tullmanna förening

har lämnat följande bidrag till spörsmålets belysning:

»Det restitutionsgods, som härifrån distriktet huvudsakligen utlastas

med fartyg, är pappersmassa, emballerad i importerad juteväv.

Bevakningen av sådan inlastning kräver i regel kortare eller längre

tid, stundom veckotal, vid den plats inom distriktet, där partiet inlastas,

varefter fartyget avgår till annat distrikt för komplettering,

s. 160 Kontrollera mot PDF

Frågans förhistoria.

160 LOKALFÖRVALTNINGEN.

där det fortfarande besväras och betungas av bevakning, tidsutdräkt

och kostnader härför.

Då den vara, som restitutionen i detta fall avser, nämligen

juteväv, genom sin förbrukning till emballage är gjord så gott som

värdelös till annat ändamål, så anse vi, att en reform, speciellt i

detta fall rörande juteväv, bör kunna genomföras i sådan riktning,

att, sedan godset är inlastat i fartyget och befälhavaren till den bevakande

tjänstemannen avlämnat ett på heder och samvete utfärdat

kvitto över att han uti sitt fartyg inlastat partiet i fråga samt förbindelse

att icke upplossa detsamma i svensk hamn, någon vidare

bevakning och försegling av lasttillgångarna ej bör äga rum.»

Beträffande denna frågas förhistoria, vilken delvis berörts

av handelskammaren i Gävle, må här meddelas följande

närmare upplysningar.

Svenska celluosaföreningen gjorde på sin tid hos generaltullstyrelsen

framställning därom, att fartyg, som i en

hamn intagit last emballerad med juteväv, för vilken tullrestitution

begärts, måtte vid fortsatt lastning å en eller

flera platser i riket befrias från föreskriven tullbevakning.

Generaltullstyrelsen hörde häröver tullkammaren i

Sundsvall, som avgav följande yttrande:

»Enligt § 39 av gällande tullstadga finnes föreskrivet, att, om

ett fartyg innehar till återutförsel angivet gods, skola luckor och

tillgångar till de rum i fartyget, där förenämnda gods är förvarat

förses med tullsigill eller plomber, varvid det åligger tullförvaltningen

i den ort, som fartyget tilläventyrs sedermera anlöper, att tillse och

till inlastningsorten meddela intyg över de åsätta sigillens eller plombernas

orubbade tillstånd såväl vid fartygets ankomst som avgång.

Det torde ligga i sakens natur, att, om ett fartyg, som innehar

dylikt exportgods, i annan hamn intager last i de rum, där exportgodset

finnes förvarat, de förut åsätta sigillen eller plomberna ej utan

vidare kunna brytas eller borttagas och tillstånd till ytterligare lastning

medgivas, utan att tullbevakning anordnas för tillsyn, att ej

något av förenämnda gods lossas, varförutan den föreskrivna attesten

över förseglingens orubbade tillstånd torde vara av ringa eller intet värde.

Av ej mindre vikt synes'' det tullkammaren vara, att vid inlastning

av juteväv, varå restitution sökes, tullbevakning finnes anordnad

i fartyget för utrönande av antalet av de balar, som inlastas

dels i lastrummen, dels å däck, vilket bör angivas såväl i den rapport,

som det åligger tullförvaltningen att meddela, som ock för anteckning,

å det för fartyget utfärdade tullpasset.

Med anledning av det anförda får tullkammaren för sin del

vördsamt avstyrka bifall till föreliggande ansökan.»

Enligt beslut den 18 februari 1910 fann generaltullstyrelsen

den av föreningen gjorda framställningen icke

kunna bifallas.

s. 161 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 161

Häröver besvärade sig föreningen hos Kungl. Maj:t.

Generaltullstyrelsen avgav den 16 juni 1910 underdånigt

utlåtande i anledning av besvären samt anförde

därvid följande:

»Beträffande den kontroll, som skall iakttagas vid utförsel av

utländskt jutevävsemballage, för att restitution av därför erlagd

tull må åtnjutas, innehåller § 9 mom. 2 tulltaxeunderrättelserna *)

dels en hänvisning till mom. 1 c) av samma paragraf, dels ock ett

bemyndigande för generaltullstyrelsen att lämna de lättnader, som

utan åsidosättande av kontrollens effektivitet kunna medgivas.

Den av föreningen hos styrelsen gjorda framställningen avsåg

att vinna befrielse från den bevakning, som jämlikt sistnämnda

författningsrum skall åsättas fartyg, vilket innehar last, emballerad

med juteväv, då detsamma anlöper annan tullplats än den, där sagda

last intagits. Styrelsen fann emellertid nyssberörda densamma lämnade

bemyndigande icke kunna innefatta rätt för styrelsen att tillmötesgå

denna framställning, då ett bifall till densamma i själva

verket skulle innebära uppgivande av all kontroll i förevarande hänseende;

och då detta i varje fall synes styrelsen icke tillrådligt, hemställer

styrelsen i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

finna de anförda besvären icke böra föranleda någon Eders Kungl.

Maj:ts vidare åtgärd».

Kungl. Maj:t fann enligt resolution den 8 juli 1910 ej

skäl att göra ändring i generaltullstyrelsens beslut.

Den 23 oktober 1912 ingick därefter handelskammaren

i Gävle till generaltullstyrelsen med den framställning, som

intagits här ovan.

Styrelsen meddelade beslut i ärendet den 21 december

1912; och efter upptagande av vad i nyssberörda äldre

ärende förekommit förklarade styrelsen allenast, att densamma

funnit vad handelskammaren anfört och yrkat icke

föranleda någon styrelsens åtgärd vare sig i ena eller andra

hänseendet.

I syfte att inskränka bevakningen i viahamnar av

dråbacksgods blev genom kungl. förordningen den 30

oktober 1914 om ändrad lydelse av § 13 mom. 1 c) i förordningen

den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande

varor till nämnda författningsrum fogat ett tillägg av innebörd,

att bevakning i viahamn icke vidare skulle behöva

ifrågakomma, om varan förvarats i särskilt förseglat last
-

*) Av år 1906.

Författningsändring

1914.

3131 18

11

s. 162 Kontrollera mot PDF

Y t tran de.

162 LOKALFÖRVALTNINGEN.

rum samt intyg företeddes, att förseglingen vid fartygets

ankomst till och avgång från viahamnen varit i orubbat

skick.

Genom den författningsändring, som vidtogs 1914,

hava de framställda kraven på lättnader, i den mån desamma

kunna anses berättigade, endast blivit i ringa män

tillgodosedda. Särskilt gäller detta ovannämnda juteemballage.

Klart är nämligen, att trämassa med dylikt emballage

icke i regel kan förvaras uteslutande i särskilda

förseglade lastrum.

Enligt kommissionens mening bör det ej möta någon

betänklighet att, såvitt gäller nämnda varuslag, gå väsentligt

längre i lättnader än som skett. Efter den i jutevävnad

emballerade exportvarans inlastning, vilken, såsom ovan påpekats,

skall ske under tullbevakning, som har att därom

teckna attest å exportangivningsinlagan, finns nämligen

rimligtvis ingen risk för att samma vara vid fartygets angörande

av annan svensk hamn skulle komma att utlossas

i syfte att statsverket skulle bedragas på restitutionsbeloppét.

Kostnaden för dylik lossning skulle, såsom lätt

inses, gå till mångdubbla beloppet av restitutionen.

På grund härav föreslår kommissionen, att för åtnjutande

av den i § 13 mom. 2 tulltaxeför ordning en avsedda

rätt till tullrestitution för jutevävnad i fall, dä sådan är

använd såsom emballage för trämassa, icke skall erfordras

annat bevis om exporten än den bevakande tulltjänstemannens

ä exportangivningsinlagan tecknade attest om godsets inlastning

i fartyget.

Vad däremot angår andra varor, anser kommissionen

icke tillrådligt att såsom allmän regel uppställa ett eftergivande

av föreskriven bevakning av sådana, då restitution

ifrågasättes. I vissa fall synes dock bevakningstvånget

kunna lindras. Sålunda lärer bevakning till öppen sjö ej

vara erforderlig, då godsets egen tyngd omöjliggör detsammas

urlastning i olovligt syfte i skärgården. Vidare

kan inträffa, att, ehuru dråbacksgods på grund av fartygets

konstruktion icke kunnat införseglas, detsamma dock är av

sådan beskaffenhet och så stuvat, att otillåten urlastning

icke kan anses möjlig. I sådan händelse torde bevakning

likaledes kunna eftergivas.

s. 163 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 163

Kommissionen anser sig härutinnan icke kunna uttala

annat, än att bevakning i hithörande fall icke bör anordnas,

såvitt icke sådan är oundgängligen nödvändig för betryggande

av statsverkets rätt.

I ett den 6 augusti 1913 till generaltullstyrelsen avgivet

yttrande över en av Stockholms handelskammare hos

Kungl. Maj:t gjord framställning rörande åtgärder för nedbringande

av de trafiken åliggande bevakningskostnader

anförde packhusinspektionen i Stockholm (t. f. överinspektören

Liljedal och t. f. överkontrollören Alsén) bland annat

följande:

»Inspektionen tillåter sig slutligen beröra en fråga, som visserligen

ligger något på sidan av här förevarande spörsmål, men som

dock uppenbarligen är av så stor betydelse för rederinäringen och därigenom

även för handeln, att densamma synes icke böra förbigås med

tystnad.

Frågan gäller sättet för s. k. prickning av styckegods vid lossningen.

Man behöver ej vara fartygsredare eller eljest ekonomiskt intresserad

av denna fråga för att inse, hurusom det nuvarande sättet

för prickningen av styckegods är synnerligen olämpligt, enär lossningen

av fartygen därigenom avsevärt försenas.

Prickningen av godset sker — med undantag för de fartyg, som

lossa med kranarna vid nya tullpackhuset i Stadsgården — i regeln

ombord å fartyget. Då flera smålådor upptagas samtidigt i samma

»slinga», kan prickningen i allmänhet ej försiggå, förrän godset firats

ned å däck och så omplacerats, att märken och nummer blivit synliga.

Under tiden och intill dess allt gods inskrivits i bevakningstjänstemännens

inprickningsbok, uppehälles lossningen.

Finnes varuskjul eller tullpackhus i lossningsplatsens omedelbara

närhet, förefaller det uppenbart, att • prickningen hos oss liksom

i utländska hamnar med minst lika stor säkerhet och med avsevärt

större snabbhet skulle kunna försiggå i varuskjulet eller tullpackhuset.

Även om lossningen måste försiggå å kaj, synas sådana anordningar

böra kunna vidtagas, att prickningen med fullgod trygghet kunde

verkställas därstädes. Det förefaller, som om en sådan anordning ej

heller behövde kräva ökad bevakningspersonal, men om så också i

vissa fall skulle bliva förhållandet, skulle detta säkerligen ej förorsaka

statsverket ökade kostnader, enär lossningen skulle komma att försiggå

så mycket snabbare.

Frågans ekonomiska betydelse för sjöfartsnäringen torde ej kräva

särskild belysning.»

Med stöd av vad sålunda anförts har packhusinspektionen

framhållit önskvärdheten av en undersökning:, huruvida

genom förändring av sättet för prickning vid lossning

Fråga om

förändrat sätt

för prickning.

Packhusinspektionen

i Stockfiol in.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

LOKALFÖRVALTNINGEN.

av styckegods avsevärda lättnader, även med iakttagande

av nödig hänsyn till säkerheten, skulle kunna beredas bland

annat sjöfartsnäringen.

Tuiibevak- Tullbevakningsinspektionen i Stockholm har i utlåtande

tionenTstock- i samma ärende anfört, såvitt här är i fråga:

»Vidare har packhusinspektionen, med klander över det sätt,

varpå tullbevakningsinspektionen nu låter s. k. prickning av styckegods

vid lossning försiggå, samt under påstående, att sådan prickning

borde förrättas i stället för vid själva lossningen först sedan godset

upplagts i varuskjul eller å kaj, föreslagit undersökning, huruvida

genom förändring av sättet för prickning vid lossning av styckegods

avsevärda lättnader, även med iakttagande av nödig hänsyn till säkerheten,

skulle kunna beredas bland annat sjöfartsnäringen.

Vid lossning av styckegods i grövre eller tyngre kolli låter tullbevakningsinspektionen

prickningen verkställas å upplagsplatsen. I

fråga om prickning av styckegods av mindre dimensioner, som vanligen

ur fartygens lastrum uppfordras i s. k. slinga, har erfarenheten

ådagalagt, att vid godsets prickning å upplagsplats själva lossningstiden

förkortas med en eller annan timme, men att å andra sidan i

den vid lossningen tjänstgörande bevakningspersonalens antal erfordras

ökning med två å tre man, varigenom föranledes ökad kostnad för

såväl tullverket som fartygen, vilka nära nog utan undantag påkalla

lossning jämväl å övertid. Denna ''kostnad torde icke motsvaras av

berörda oväsentliga tidsvinst, och om denna åter vore för handeln av

så stor betydelse, som packhusinspektionen sökt göra gällande, hade

säkerligen icke handelskammaren underlåtit att därpå göra anspråk.

Emellertid finnes för tullbevakningsinspektionen så mycket mindre anledning

att motsätta sig den av packhusinspektionen i frågan föreslagna

undersökningen, som därigenom torde tillfyllest ådagaläggas

obefogenheten av packhusinspektionens, lindrigast sagt, anspråksfulla

påstående, att prickningen av styckegods härstädes försiggår på ett

''synnerligen olämpligt’ sätt.»

Yttrande. För att lossningen ej skall fördröjas, synes böra för
ordas,

att prickning i allmänhet verkställes först sedan

godset avlagts på kajen. Härigenom torde sjöfartsnäringen

beredas en fördel, som är så betydande, att statsverket ej

bör tveka att för densammas skull ikläda sig någon ökad personalkostnad,

vilket dock sällan torde behöva bliva fallet.

Vad tullbevakningsinspektionen i Stockholm anfört därom,

att förändringen skulle medföra ökad bevakningskostnad

även för fartygen, synes ej förtjäna avseende; tv om i särskilt

fall det mot förmodan skulle befinnas, att ovan förordade

förfarande vore till förfång såväl för staten som för

den enskilde intressenten, torde väl få förutsättas det sunda

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNING A ltNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 1 65

omdöme hos vederbörande bevakningstjänstemän, att de vid

detta förhållande tillämpa ett annat förfaringssätt. Med hänsyn

härtill lärer det emellertid få anses önskvärt, att föreliggande

fråga ej regleras genom tvingande författningsbestämmelser;

dock anser sig kommissionen böra hemställa, att föreskrift

utfärdas därom, att vederbörande skola luta sig angeläget vara

att välja det förfarande, som efter omständigheterna prövas

lända trafiken till största båtnad.

Till inskränkning av behovet av bevakningspersonal

syftar förslaget om anordnande av avstängda bevakningsområden.

Denna fråga berördes redan i packhusinspektionens i

Stockholm ovannämnda yttrande till generaltullstyrelsen av

den 6 augusti 1913, däri anfördes bland annat följande:

»Så förefaller det, som om statsverkets utgifter för tullbevakning

skulle kunna avsevärt reduceras och frågan om den varuägaren påvilande

ersättningsskyldighet för tullbevakning skulle komma i ett

helt nytt läge, om man här liksom i utlandet tillvaratoge möjligheterna

att inskränka bevakningspersonalen genom att avstänga vissa

områden, i vilket avseende redan naturförhållandena på vissa ställen,

såsom t. ex. i Stadsgården, lämna en tydlig fingervisning. Det torde

vara förklarligt, att packhusinspektionen på nuvarande stadium ej är

beredd att härtill avgiva detaljerat förslag, men fördelarna av en

sådan anordning såväl för statsverket som för allmänheten ligga i så

öppen dag, att många ord ej synas behöva spillas härpå, och att de

svårigheter, som vid förslagets genomförande komma att uppstå, skulle

vara oöverkomliga, kan inspektionen ej inse.»

I kommissionens frågecirkulär upptogs förevarande spörsmål;

ocli har detsamma vid cirkulärets besvarande behandlats

av bl. a. följande sammanslutningar på näringslivets

område, nämligen: Stockholms handelskammare, Norrbottens

läns handelskammare, Skånes handels-, industrioch

sjöfartskaminare, Sveriges allmänna handelsförening,

Stockholms rederi förening, Sveriges fartygsbefälsförening,

ångfartygsbefälhavaresällskapet och svensk skeppsrederiförening

för segelfartyg, vilka samtliga uttalat sig för

anordnandet av avstängda bevakningsområden. Ett par av

de hörda sammanslutningarna hava emellertid betonat angelägenheten

därav, att genom områdenas anordnande icke

finge vållas hinder för hamntrafiken.

Fråga om an

ordnande av

avstängda

bevakningsområden.

Packhusinspektionen

i Stockholm.

Kommissionens

frågecirkuliir

och därå ingångna

svar.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Av ovannämnda yttranden finner kommissionen sig böra

här återgiva det av Skånes handelsindustri- och sjöfartskammare

avgivna:

»Det torde icke kunna förnekas att anordnandet av avstängda

bevakningsområden vid många av vårt lands hamnar skulle nr såväl

stats- som privatekonomisk synpunkt vara ägnat att medföra vissa

fördelar framför det hittills praktiserade systemet med posteringsområden.

Sålunda är det påtagligt, att medelst förenämnda anordningar

såväl en avsevärd indragning av bevakningspersonal bör kunna åvägabringas

som ock importörerna befrias från dem nu påvilande dryga

bevakningskostnader. I utlandet hava även avstängda tullbevakningsområden

i stor utsträckning kommit i bruk.

Principiellt sett torde dylika områden, där trafiken och lokala

förhållanden i övrigt det medgiva, böra anordnas, så snart ränta å

anläggningskapitalet jämte kostnaderna för underhåll understiga de

belopp, som genom sagda anordning komma att inbesparas.

I detta avseende nödiga undersökningar beträffande landets olika

hamnar torde emellertid böra uppdragas åt respektive tullförvaltningar

och kommuner.

Handelskammaren vill för sin del i detta sammanhang framhålla,

hurusom införande av skärpta straffbestämmelser för smuggling

påtagligen skulle vara ägnade att för statsverket nedbringa kostnaderna

för bevakningsområdenas avgränsning.»

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har gjort följande

uttalande i frågan:

»Avstängda bevakningsområden av det slag, varom på sina håll

gjorts framställning, nämligen avspärrade kajområden, torde icke i

bevakningshänseende medföra någon vidare nytta, då tillträde till

fartygen måste lämnas dygnet om och för övrigt hela hamnsidan är

öppen.

Skola'' sådana områden bliva av verklig nytta, böra de naturligtvis

vara förlagda så, att de, på samma gång de äro välbelägna för

lossning och lastning, kunna helt avspärras under natten och om dagen

endast medgiva sådana personer tillträde, som där hava förrättningar.

Givet skulle en sådan anordning medföra stor besparing för staten

i bevakning, nedbringa de nu avsevärda bevakningskostnaderna till

det minimala för köpmannavärlden och därtill medföra eu i allo effektivare

bevakning. Naturligtvis borde rätten för gods kvarliggande

inom sådana bevakningsområden fixeras.

A platser, där så erfordras, böra till ett eller flera av dessa bevakningsområden

vara inlett järnvägsspår, så att olossade järnvägsvagnar

med transitgods även kunde intagas.

I fall, där avstängning av sådana områden av praktiska eller

lokala skäl ej kan ske, bör i stället inredande av varuskjul'' av tillräcklig

storlek och mängd kunna leda till åsyftat resultat. På så sätt

skulle bevakningskostnadsfrågan kunna lösas på det mest tillfredsställande

sättet.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULL FÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MAJ,MÖ. 1()7

Av Sveriges tullmannaförenings yttrande i ämnet intages

här följande:

»De platser, där avstängda bevakningsområden först och främst

skulle ifrågakomma, äro väl de större städerna, vilka hava vidsträckta

hamnområden och stor anhopning av gods. Men som det på dessa

platser är synnerligen stark trafik, såväl natt som dag, till inom området

förlagda båtar, vilken trafik är svår att hålla kontroll över, är

det vår på flerårig erfarenhet grundade övertygelse, att blott och bart

ett stängsel eller skjul icke är nog effektivt skydd för att staten och

varuägaren skola vara garanterade, att ej godset blir utsatt för åverkan

eller bortstulet.

Det har heller aldrig från trafikantens sida ifrågasatts, att icke

tullverket skulle ansvara för förlust av eller skada å gods, som förvarades

inom avstängt område, och då måste verket för att ej riskera,

det gods bortkommer eller förstöres, även inom de avstängda områdena

hålla effektiv bevakning, men skall detta kunna ske, kan nog en

mycket ringa inskränkning i den bevakande personalens antal företagas.

»

För att kunna rätt bedöma det praktiska värdet av att

anordna avstängda bevakningsområden är av vikt att göra

sig reda för de krav, som böra uppställas på stängslet kring

dylika, och de villkor, som i övrigt skola gälla för desammas

begagnande. Härutinnan föreligger ett principuttalande

från generaltullstyrelsens sida.

Hos nämnda styrelse hade nämligen Stockholms stads

hamnstyrelse — med förmälan att fråga vore om inhägnande

av tullområdet i Stadsgården i syfte att därigenom

kostnaderna för bevakning av å kajen upplagt, oförtullat

gods skulle kunna nedbringas — anhållit om meddelande,

dels huru ett kring sagda område uppfört stängsel enligt

generaltullstyrelsens åsikt borde uppställas och anordnas för

vinnande av nyssberörda ändamål, dels ock huru stor nedsättning

i bevakningskostnaderna skulle kunna medgivas

under förutsättning att ett av generaltullstyrelsen godkänt

stängsel bleve uppfört.

I svarsskrivelse den 30 oktober 1914 anförde generaltullstyrelsen

följande.

Enligt § 19 mom. 2 och 4 tullstadgan åtnjötes frihet

från den under s. k. övertid — d. v. s. sön- och helgdagar

samt söckendagar från kl. 6 e. m. till kl. 7 f. m. — enligt

gällande bestämmelser utgående bevakningskostnaden för

lossat gods, under förutsättning att godset blivit infört å

Av generaltullstyrelsen

uppställda

krav på

avstängda

bevakningsområden.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

LOKALFÖRVALTNINGEN.

inhägnat område, vilket upplåtits till tullverkets uteslutande

disposition och av tullförvaltningen på stället, i enlighet

med därom av generaltullstyrelsen lämnade föreskrifter,

prövats vara av beskaffenhet att kunna i avseende å trygghet

för däri infört gods likställas med packhus.

Beträffande till eu början beskaffenheten av det stängsel,

som borde anbringas kring sådant område, för att detsamma

skulle kunna för sitt ändamål godkännas, finge generaltullstyrelsen

meddela, att stängslet skulle bestå av ett järnstaket.

minst två och en halv meter högt samt till minst

en och en halv meters höjd beklätt med ett solitt järntrådsnät.

Avståndet mellan staketets spjälor, vilka skulle äga

en diameter av minst två centimeter, finge ej överstiga

tjugu centimeter. Samtliga till området ledande portar skulle

vara försedda med tillförlitliga lås, vilkas nycklar skulle

omhänderbavas av tullbevakningsinspektionen i Stockholm.

Det andra villkoret för inhägnat områdes likställande

med packhus i avseende å frihet från bevakningskostnad för

inom området infört gods vore emellertid enligt ordalydelsen

av ovanberörda paragraf i tullstadgan, att området skulle

hava upplåtits till tullverkets uteslutande disposition. Detta

villkor måste anses innebära — förutom att området skulle

kunna helt och hållet avstängas under tullverkets lås — att

samma område skulle användas uteslutande för uppläggning av

från utrikes ort inkommet gods och hållas fritt från all annan

trafik än den, som hade att taga befattning med det å området

upplagda godset, något som i sin ordning förutsatte,

att, därest kaj skulle tillhöra området, lastning i vid denna

kaj förtöjda fartyg icke förekomme. Då nämligen vid sådan

lastning området tydligen måste trafikeras för nedförande

till fartygen av det för inlastning avsedda godset, med vilket

tullverket icke i allmänhet hade att taga någon befattning,

skulle ju villkoret av tullverkets uteslutande disposition över

området icke bliva uppfyllt, vilket å sin sida skulle medföra,

att å området upplagt utrikes gods skulle bliva underkastat

bevakningskostnad åtminstone under den del av övertiden,

då lastning försigginge. Det finge fördenskull anses

fördelaktigast, om ej rent av nödvändigt, att området icke

innefattade kaj. Slutligen syntes fordran på att detsamma

hölles fritt från allmän kör- och gångtrafik icke under några

förhållanden kunna eftergivas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 1()9

Hamnstyrelsens förfrågan, huru stor nedsättning av bevakriingskostnaderna

skulle, under förutsättning att ett av

generaltullstyrelsen godkänt stängsel bleve uppfört, kunna

av generaltullstyrelsen medgivas, finge anses besvarad

genom eu hänvisning till det ovan återgivna innehållet i §

19 mom. 2 och 4 tullstadgan samt till vad generaltullstyrelsen

anfört rörande innebörden av villkoret, att det inhägnade

området skulle hava upplåtits till tullverkets uteslutande

disposition.

Då fråga är om anordnande av avstängda bevakningsområden,

böra beaktas de varuskjul, som nu på åtskilliga

håll äro för handen.

Beträdande ett dvlikt i östra delen av Stadsgården beläget

har i skrivelse till generaltullstyrelsen Stockholms stads

hamnstyrelse — med förmälan bland annat att skjulet

kunde fullständigt tillslutas under tullverkets lås — hemställt,

att kostnad för bevakning under nätter och söndagar

av i skjulet inlagt gods icke måtte påföras vederbörande

godsägare.

Generaltullstyrelsen, som besvarade denna skrivelse den

30 oktober 1914, upptog i sitt svar till en början följande

av tullbevakningsinspektionen meddelade upplysningar, nämligen

att vid verkställd besiktning skjulets fönster och lanternirier

befunnits sakna galler eller luckor, med undantag av

ett fönster, som å utsidan försetts med skydd av tunn järntråd,

fastgjord vid fönsterkarmen medelst lätt lösgjorda

skruvar, samt att av skjulets tio portar endast en vore försedd

med stängningsanordning utifrån för hänglås, under

det att de övriga portarna vore avsedda att stängas inifrån

medelst anordning, som vid besiktningen kunde utan svårighet

öppnas utifrån. Härefter anförde generaltullstyrelsen

bland annat följande. Från generaltullstyrelsens sida vore

i och för sig ej något att erinra mot hamnstyrelsens beslut,

att skjulet skulle användas till förvaring av såväl inkommande

utrikes gods som ankommande inrikes gods och exportgods.

Under åberopande av sin skrivelse till hamnstyrelsen

av samma dag i anledning av ifrågasatt anordnande

av ett inhägnat område i Stadsgården (skrivelsen

återgiven här ovan) finge generaltullstyrelsen dock meddela,

att sammanblandningen i skjulet av berörda olika slag av

Bcfintli

varuskj

s. 170 Kontrollera mot PDF

Yttrande.

170 LOKALFÖRVALTNINGEN.

gods utgjorde hinder för att medgiva frihet från bevakningskostnad

för i detsamma infört utrikes inkommande gods.

Såsom villkor för denna förmån måste generaltullstyrelsen

på de i nyssnämnda skrivelse anförda skäl uppställa, dels

att den del av skjulet, i vilken sistnämnda slag av gods

skulle förvaras, avskildes från den övriga delen genom eu

fast vägg utan genomgång, dels att för samtliga fönster i

förstnämnda del av skjulet anbragtes täta och på betryggande

sätt fastgjorda järngaller av solid beskaffenhet, dtds

ock att till samma del av skjulet ledande portar försåges

med fullt betryggande lås, vilkas nycklar skulle innehavas

av tullbevakningsinspektionen, eller ock andra fullt tillförlitliga

stängningsanordningar.

Med anordnandet av avstängda bevakningsområden

åsyftas att möjliggöra ett nedbringande av bevakningsstyrkan

och att därigenom ernå besparingar. Den omständigheten,

att utgifterna för avstängningen drabbar kommunerna, medan

däremot besparingarna i personalkostnader komma statsverket

och vederbörande trafikanter till godo, bör ej utgöra

hinder för en tillfredsställande lösning.

Vad nu till en början angår de krav, som böra ställas

på beskaffenheten av stängslet kring ett bevakningsområde

av ifrågavarande slag, så har generaltullstyrelsen vid desammas

formulerande tydligen utgått därifrån, att bevakningsområdet

skulle kunna lämnas fullständigt utan bevakning

och ensamt för sig erbjuda samma trygghet för godset

som ett packhus. Endast från en sådan utgångspunkt

låta sig förklaras de långt gående krav på stängslet, som

styrelsen uppställt. Med nämnda utgångspunkt är enligt

kommissionens mening ej heller något att erinra mot dessa

krav; och om någon kommun finner sig böra anordna bevakningsområden

av dylik beskaffenhet, kan följaktligen all

bevakning bortfalla. I de flesta fall torde emellertid detta

visa sig vara oförenligt med god ekonomi. Kommissionen

anser därföre, att man i allmänhet hellre bör beträda en

annan väg och ställa ringare krav på stängslet men fördenskull

också bibehålla bevakningen, fast betydligt reducerad.

Ett solitt spjälstaket av trä torde under nu angiven förutsättning

icke böra underkännas såsom stängsel kring ett

bevakningsområde.

s. 171 Kontrollera mot PDF

TULL FÖ UV ALTNINOAltNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 171

I gällande tnllstadga upptages eu;]) av generaltullstyrelsen

har med bestämdhet vidhållits kravet ]>å att bevakningsområde

skall vara upplåtet till tullverkets uteslutande

disposition. Detta medför emellertid vissa olägenheter, i det

att det hindrar trafiken inom området och därmed gör detta

mindre användbart för godsuppläggning samt i sammanhang

därmed stående lastningar oeh lossningar. Det vill

synas kommissionen, som vore det tillfyllest, om området å

s. k. övertid disponerades uteslutande av tullverket, därvid

grindarna till detsamma kunde hållas stängda. Å allmän

tjänstgöringstid däremot torde tillräcklig bevakningspersonal

kunna utan olägenhet disponeras för att exempelvis

lastning inom området må möjliggöras. Då trafikant ifrågasätter

tillträde till området å övertid, bör detta ej förvägras,

men han bör då anses skyldig att gälda kostnaden

för den bevakning, som av sådan anledning blir behövlig.

De varuskjul, som i det föregående omnämnts, böra givetvis

kunna på nu föreslagna villkor godtagas såsom avstängda

bevakningsområden.

På grund av vad ovan anförts föreslår kommissionen,

att, även om ett bevakningsområde icke är på sådant sätt inhägnat,

att det kan jämnställas med sådant område, som omnärnnes

i § 19 tullstadgan, detsamma dock bör leda till väsentlig

reduktion av bevakningsstyrkan med ty åtföljande minskade

bevakningskostnader; samt att dylika områden endast å

övertid skola vara ställda till tullverkets uteslutande disposition.

Överhuvud bör det vara ett önskemål att på lämpligaste

sätt hushålla med den mänskliga arbetskraften i bevakningstjänsten.

Härigenom kunna besparingar vinnas

både för statsverket och för den enskilde trafikanten. I

denna riktning föreligger även i Stockholms handelskammares

svar på kommissionens frågecirkulär ett så lydande uttalande:
»Handelskammaren

vill än ytterligare framhäva olämpligheten i

vissa fall av tullmyndigheternas tillvägagångssätt att utsätta särskild

bevakningspersonal för det från varje fartyg lossade godset. Ofta, då

flera fartyg ligga vid kaj invid varandra, kan det nämligen inträffa,

att de från fartygen lossade godsmängderna tillsammantagna äro av

så ringa kvantitet, att en och samma person lätteligen ensam kan utöva

bevakningstjänsten. Detta skulle ävenledes i sin män bidraga att

minska bevakningskostnaderna.»

Begränsning/

av personalbehovet

för

bevakningstjänsten.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

LOKALFOKVALTNINGEN.

LiknaDde synpunkter hava framhållits av Stockholms

köpmansklubb, föreningen Sveriges kolonialvaruengrossister

samt Stockholms rederiförening.

Yttrande. Förevarande ämne synes vara av beskaffenhet att icke

kunna regleras i detalj genom författnings föreskrifter, men

vill kommissionen uttala sig för att <n allmän bestämmelse

utfärdas därom, att vederbörande skola tillse att ej onödigt

stor bevakningspersonal användes.

Fråga Smålands och Blekinge handelskammare har i sitt svar

Plantings- på kommissionens frågecirkulär även åberopat innehållet i

sattet för ett av handelskammaren den 5 december 1910 avgivet ytt^ossari”1

rande över då föreliggande förslag till sporteltaxa för tullfiera

hamnar, verket. I detta yttrande förekommer bland annat en så

lydande punkt:

»Ett kant förhållande, med vilket sjöfolket icke är belåtet, är det,

att från utrikes ort ankommande fartyg måste inklarera vid varje inländsk

tullplats, där lossning sker. Råkar fartyget så ut, att det måste

begära klarering å övertid å flera tullplatser, så uppstår en väsentlig

kostnad, som för tullverkets säkerhet måste anses onödig. Det synes

kunna vara tillräckligt, att, sedan fartyg vid första tullplatsen inklarerat

och märkrullan där kontrollerats, vid senare anlöpt tullplats icke

erfordras inklarering utan endast anmälan om den skedda inklareri.

ngen.»

Yttrande. Inklareringen innefattar framför allt, att vissa fartygs
handlingar

— mätbrev m. m. — uppvisas för, granskas av

och registreras hos tullmyndigheten. Detta måste av vissa

tulladministrativa skäl — nämligen för vinnande av kontroll

å redovisningen — äga rum i envar av flera förekommande

lossningsorter. Att, såsom handelskammaren

ifrågasatt, inskränka kravet på inklarering att gälla endast

första lossningshamnen låter sig följaktligen icke göra.

Däremot är en annan fråga, om och i vad mån kostnaden

för den å senare lossningsplatser verkställda inklareringen

må kunna nedsättas under det belopp, som utgår för närvarande

på grund av den till punkt 15 i gällande sporteltaxa

fogade anmärkning. Frågan härom kommer att tagas

i övervägande i sammanhang med övriga sportelfrågor i

kommissionens nästa betänkande.

präga 1 förenämnda av Smålands och Blekinge handelskammare

om viss åberopade yttrande över förslaget till sporteltaxa förekom“ii

mom.11 mer vidare nedanintagna uttalande rörande bestämmelsen i

tuiistadgan. § i] m0m. 1 tullstadgan, att fartyg icke utan tillstånd

s. 173 Kontrollera mot PDF

TULLFORVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MAI,MÖ. 173

av

dager

ilning»

må lägga till

vid land utom när full

»feå länge det icke fanns någon skyldighet för tulltjänstemännen

att lämna sina tjänster å övertid, kunde den tullbetjäningen sålunda

lämnade makten vara motiverad, men då enligt 1910 års riksdags

beslut såsom villkor för den nya regleringen av tullstatens löner bH

vit upptaget, att tjänsteinnehavare skall vara pliktig, då ej särskilda

hinder möta, att å övertid mot särskild ersättning utföra tjänsteåtgärder,

som kunna påfordras, så finnes icke något skäl att bibehålla

stadgandet, sådant det nu återfinnes.

Givetvis maste såsom förutsättning för angörande av kaj under

nu avsedda förhållanden uppställas, att visitation omedelbart begäres

eller att bevakning åsättes fartyget. Såsom stadgandet nu tillämpas,

tillätes man icke angöra kaj utan måste stanna å redden, även om

man begärt visitation eller bevakning av fartyget och manskap för

ändamålet finnes att tillgå. En omarbetning av stadgandet i anslutning

till de ändrade förhållandena synes nödig.

Då icke särskilda hinder möta, är man berättigad att erhålla

visitation eller bevakning. Något sådant som att ett fartyg skall under

alla förhållanden tvingas att nattetid kvarbliva å redden, trots att

befälhavaren begärt företagandet av de åtgärder, som äro stadgade

till tullverkets skydd, och icke några särskilda hinder mött för lämnande

av handräckningen, bör hädanefter icke få förekomma.

Paragrafen synes därför böra omarbetas därhän, att befälhavaren

skall vara berättigad, även efter mörkrets inbrott, att, sedan han

med ångvisslan tillkännagivit fartygets ankomst, lägga till vid kaj,

så snart han begärt och erhållit in visitation eller bevakning av fartyget.»

Förevarande paragraf har fått sin utformning i det

tullstadgeförslag, som generaltullstyrelsen med skrivelse den

29 mars 1900 överlämnade till Kung], Maj:t. 1 motiveringen

till paragrafen yttras här:

»I sådana med konst anordnade hamnar som t. ex. i de skånska

sjöstädernas kan naturligtvis av utrymmesskäl det i § 14 i gällande

tullstadga meddelade ovillkorliga förbud mot att å viss tid av dygnet

lägga till vid land med fartyg icke efterlevas, varförutom detsamma

synes förutsätta, att invisitation icke skulle kunna ske annat än vid

dagsljus. Erforderlig ändring i berörda stadgande har därför vidtagits

i förevarande § 11 dels i det avseende, att förbudet icke gäller

längre, än till dess tullbetjäningen medgiver landläggning, vartill medgivande

naturligen erhålles senast så snart visitation ägt rum, dels

ock sålunda, att förbudet icke vidare äger tillämplighet å förenämnda

konstgjorda hamnar. Att förbudet med de inskränkningar, som sålunda

ägt rum, måste anses fullt befogat, och att det är av behovet

påkallat i sådana långsträckta hamnar som t. ex. Stockholms stads,

där ständig tulluppsikt över hamnområdet i dess helhet under alla

tider av dygnet icke kan utövas, torde vara uppenbart.»

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Yttrande.

Fråga om viss

ändring i § 19

mom. 2 tullstadgan.

Yttrande.

Enligt vad som framgår av den sålunda återgivna motiveringen

till förevarande paragraf har det varit avsett,

att fartyg, så snart ^visitation skett, ej skulle få förvägras

att lägga till vid land. Å andra sidan är tullverkets

personal numera skyldig att, även då invisitation begäres

å övertid, verkställa densamma. Härmed kunde det av

handelskammaren framhållna önskemålet anses tillräckligt

tillgodosett. Då emellertid författningens bristande tydlighet

möjligen på något håll givit anledning till tvekan,

finner kommissionen sig böra föreslå ett tillägg till § 11

mom. 1 tullstadgan av innehall, att i for1 ''ältning svin ni net omnämnt

tillstånd ej må förvägras, med mindre därtill föreligger

giltig anledning, såsom brist på bevakningspersonal eller dylikt.

Slutligen har Smålands och Blekinge handelskammare i

ett åberopat yttrande över förslaget till sporteltaxa yrkat,

att den i § 19 mom. 2 meddelade bestämmelsen, att, om

erforderlig bevakningspersonal finns att tillgå, tullförvaltning

äger medgiva lossning å annan tid än den allmänna

tjänstgöringstiden, måtte ändras på det sätt, att ordet »äge»

bleve utbytt mot »skall)). Till stöd bärlör hava anförts

samma skäl, för vilka under nästföregående punkt här ovan

redogjorts.

Enligt kommissionens åsikt bör författningsbestämmelsen

redan såsom den är skriven tolkas så, att ifrågavarande

lossningstillstånd ej utan reella skäl må förvägras. Det

kan nämligen ej vara meningen, att stadgandet skall få

av tullmyndighet utnyttjas till att bereda trafiken onödiga

svårigheter. För vinnande av önskvärd klarhet föreslås

emellertid, att — på sätt handelskammaren hemställt —

det i § 19 mom. 2 tull stadgan brukade ordet »äge» utbytes

mot »skall».

Fråga om fri- Ängfartyg sb efälhavaresäll skåpet har yrkat borttagande

het från för- av bestämmelsen, att fartyg, som kommer från utrikes ort

för ^fartyg, som med last till flera svenska hamnar, skall hava sina luckor

lossar i liera förseglade vid resorna mellan de svenska hamnarna. I

motiveringen till yrkandet har framhållits: att förseglingen

vore till hinder, om storm och hög sjö uppkomme under

resan; att brytandet av densamma visserligen vore vid fall

av trängande nöd tillåten men medförde besvärlig sjöförklaring;

samt att tulltjänstemännen i de större hamnarna

opaginerad Kontrollera mot PDF

TUI.LFORVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. I7.r)

redan nu läte fartygen gå utan försegling, åtminstone då

lasten vore av sådan beskaffenhet, att statens intresse ej

riskerades.

Ifrågavarande försegling torde anbringas på grund av Yttrande,

bestämmelser i § 2 och § 16 inom. 1 tullstadgan. Av en

blick på dessa bestämmelser framgår emellertid, att förseglingen

ej kan anses obligatorisk. Att märka är, att det

under vissa omständigheter kan vara till fördel för fartyget

att luckorna förseglas. Härigenom kan nämligen vid framkomsten

till nya lossningsorten beröring med land erhållas

utan tidsödande ^visitation, vilken, om den skall förrättas

på övertid, dessutom medför kostnader. Från tullverkets

synpunkt torde ifrågavarande försegling knappast vara erforderlig

annat än i sådana fall, då fartyget utan bevakning

framgår genom skärgård.

Kommissionen anser det fortfarande böra finnas rättighet

men ej skyldighet att försegla luckorna å fartyg i

ifrågavarande fart. För sådant ändamål behöves ej någon

ändring i tullstadgan. Däremot föreslås, att i tjänstgöringsr

eg temeritet intages bestämmelse därom, att denna rätt ej bär

begagnas i vidare män än omständigheterna kräva, utom såvitt

befälhavaren särskilt begär försegling, i vilket fall sådan

ej bör förvägras.

Såväl Sveriges tullmannafförening som äng fartyg sbefäl- Fråga om sathavaresällskapet

hava framhållit önskvärdheten därav, att ^ fjrse''j

vid försegling av fartygsluckor användes icke, såsom nu

är fallet, lack utan i stället plomber eller eventuellt lås, till

vilka tullverket hade nycklarna.

Göteborgs kretsförening av Sveriges tullmannaförening

har på följande sätt närmare utvecklat denna fråga:

»Det tillvägagångssätt, som här mestadels måste användas vid

försegling av fartygens lastluckor genom att över dessa fästa en tunnare

järntråd, som därefter förses med lacksigill, är i flera avseenden

synnerligen olämpligt. Vintertiden eller vid nederbörd är det synnerligen

svårt att fa lacket att fästa på de vata eller isiga luckorna, och

under alla förhallanden är det mycket tidsödande, varjämte den, som

utför förseglingen, ofta är utsatt" för olycksfall genom att störta ned

i lastrummet, vilket ock har inträffat, då man måste stiga på de

många gånger mindre noggrant pålagda luckorna.

Detta förseglingssätt är även ur trygghetssynpunkt otillfredsställande,

enär det ofta händer, att den bräckliga förseglingen

av

s. 176 Kontrollera mot PDF

Yttrande.

Fråga om

behörigheten

att anvisa

lossningsplats.

176 LOKALFÖRVALTNINGEN.

våda eller ovarsamhet skadas. Kungl. generaltullstyrelsen har också

utfärdat cirkulär därom, att försegling genom användande av blyplomber

skall ske, där detta låter sig göra, vilket dock sällan sker, då

fartygen i allmänhet icke äro försedda , med luckbommar, och då i

motsats till exempelvis Tyskland ingen bestämmelse finnes, som ålägger

fartygen att vara försedda härmed.

Då det emellertid vore i alla avseenden nyttigt, om sådan skyldighet

ålåge fartygen, föreslår kretsföreningen, att bestämmelser utfärdas,

som förplikta fartygen att vara försedda med luckbommar eller

andra anordningar, varigenom fartygsluckorna och övriga lasttillgångar

kunna på ett betryggande sätt låsas eller plomberas, samt att, därest

fullt tillfredsställande anordningar i detta avseende icke finnas, fartyget

förpliktigas utgiva samma ersättning, som för bevakning skolat

utgå, ändock att lasttillgångarna kunnat på annat sätt förseglas.»

Föreliggande fråga synes angå en detalj, beträffande

vilken kommissionen ej anser sig böra avgiva något förslag;

men bär frågan här omnämnts, för den händelse generaltullstyrelsen

skulle finna densamma böra föranleda någon

åtgärd från styrelsens sida.

I § 20 mom. 3 tullstadgan föreskrives, att gods, som

lossas och ej omedelbart i tullpackhus införes, ej må å annan

plats eller i annan ordning uppläggas, än tullförvaltningen

bestämmer, samt att, om ej tullförvaltningens föreskrift

härutinnan åtlydes, meddelat lossningstillstånd må

kunna återkallas.

I en till kommissionen överlämnad skrivelse till Stockholms

stads hamnstyrelse från hamnkaptenen i samma stad,

vilken skrivelse innefattar av hamnstyrelsen begärd utredning

rörande vissa punkter i kommissionens frågecirkulär

m. m., har anförts bl. a. följande:

»Det inträffar ofta, att meningsskiljaktigheter uppstå mellan

hamnmyndigheterna och packhus- och bevakningsavdelningarna angående

med styckegods lastade fartygs förläggning vid de olika hamnplatserna.

Städernas hamnordningar bestämma, att fartygen, utan

rätt för annan person eller myndighet, skola placeras av hamnkaptenen.

Denna ordning är den enda möjliga, ty hos honom och ingen

annan är samlad kännedom om dels de innevarande fartygens antal

och förläggning, dels om de fartyg, som väntas inom den närmaste

tiden, samt om de varuslag och kvantiteter, desamma medföra, samtidigt

som han har kännedom om de mängder av varor, som finnas upplossade

vid de olika kajområdena, vilket förhållande måste övervägas

vid avgörandet av frågan, huruvida plats finnes å kaj, varuskjul eller

packhus för fartygets medförda last m. fl. förhållanden, vilka måste

s. 177 Kontrollera mot PDF

TULL, FÖR VÄLTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 177

iakttagas vid bestämmandet av ett fartygs förläggning för lossning.

På senare tiden ha tullverkets tjänstemän emellertid, hänvisande till

& mom. 3 av tullstadgan, inom vilken tvetydiga paragraf denna

deras rätt påstås vara innesluten, allt mer och mer sökt göra intrång

på denna hamnkaptenens uteslutande bestämningsrätt på så sätt, att

de fordra att, sedan hamnkaptenen bestämt en plats för fartyget,

denna placering skall underställas deras godkännande. En sådan sakernas

ordning kommer att medföra, att ena gången kommer bevakningsinspektionen

att godkänna och packhusinspektionen att avstyrka

förläggningen, en annan gång tvärtom. Dä man dessutom betänker,

att det ej allenast är cheferna, som härvidlag vilja hava ett ord med,

utan även de underordnade, vilka genom befintligheten av den olycksaliga

sporteltaxa!! hava privata intressen att bevaka, torde därav

tydligt framgå, vilket ständigt trassel skulle uppstå, om något skulle

släppas efter på den gamla ordningen med endast ens bestämmanderätt

om förläggningen. Då möjlighet förefinnes, att tulltjänstemannen i

sina yttranden i frågan komma att framhålla medbestämmanderätt för

dem vid fartygs förläggning, anser jag, att hamnstyrelsen här bör

på det bestämdaste uttala sig emot en sådan förordning.»

A andra sidan har i svar på kommissionens frågecirkulär

Stockholms tvävaruhandehförening framhållit såsom önskvärt,

att bestämmelserna om tullpersonals rätt att anvisa

lossningsplats noggrannare efterlevdes.

Enligt kommissionens åsikt är det nödvändigt, att vid

bestämmandet av lossningsplats hänsyn tages såväl till förhållandena

i hamnen som till vissa förhållanden, vilka endast

av tullmyndigheterna kunna bedömas. Med avseende

härå torde det icke kunna komma i fråga, att tullmyndigheternas

nuvarande medbestämmanderätt och rätt att eventuellt

förbjuda lossning skulle borttagas. Att genom detaljerade

författningsbestämmelser ordna det inbördes förhållandet

mellan hamn- och tullmyndigheter i förevarande hänseende

torde emellertid vara vanskligt. De konflikter, som

i varje fall stundom torde uppkomma, synas böra få lösas

på överenskommelsens väg, vilket, vad de största städerna

vidkommer, torde underlättas genom bifall till kommissionens

förslag, att därvarande tullförvaltningar skola ställas under

enhetligt, fullt genomfört chefskap. Den tullmyndigheterna

såsom ett yttersta värn för deras medbestämmanderätt tilllagda

rätten att förbjuda lossning torde av lätt insedda

skäl endast i sällsynta undantagsfall böra begagnas.

Kommissionen finner alltså ej anledning att framkomma

med något förslag till ändrade författningsbestämmelser i

förevarande hänseende.

Y turande.

3131 18

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

Fråga om viss

ändring i §

56 mom. 1

tullstadgan.

Yttrande.

Fråga om

ändrade bestämmelser

rörande

år spass•

178 LOKALFÖRVALTNINGEN.

I svar på kommissionens frågecirkulär kar handelskammaren

i Gävle anfört bland annat följande:

»Mom. 1 av 56 § tullstadgan föreskriver bl. a., att under

lossning varande fartyg ej utan erhållet tillstånd må förflyttas från

plats till annan inom samma hamn. Nämnda föreskrift synes sakna

fog beträffande fartyg, vilket, kommande från svensk ort och på väg

till annan svensk ort, icke innehar gods av beskaffenhet att tullförpassning

skall medfölja. I berörda fall tillämpas ej heller föreskriften

på en del orter, under det man å andra platser håller på densamma.

Då föreskriften å sist antydda orter förorsakar onödigt besvär, hemställer

kammaren om momentets ändring i syfte att anmälningsskyldigheten

i berörda fall må bortfalla.»

I § 56 mom. 1 och 3 tullstadgan äro bestämmelser

meddelade dels i allmänhet för fartyg i inrikes fart, dels

ock särskilt för fartyg, som i sådan fart medföra förpassat

gods.

Enligt kommissionens uppfattning kunna de förstnämnda

bestämmelserna, vilka i huvudsak kommit ur bruk, helt och

hållet borttagas.

För fartyg, som medhava förpassat gods, synas däremot

följande inskränkande bestämmelser böra kvarstå, nämligen

dels att fartyget ej må lägga till vid land annorstädes

än inom ställets hamn, dels att befälhavaren har att

anmäla sig hos tullförvaltningen på stället eller, eventuellt,

hos bevakningsförmannen, dels ock att lossning ur fartyget

ej må verkställas, innan tullförvaltningen eller, eventuellt,

bevakningsförmannen därtill lämnat tillstånd.

Kommissionen föreslår, att § 56 mom. 1 och 3 tullstadgan

omarbetas i nu angivna syfte.

Handelskammaren i Gävle har vidare i sitt svar på

kommissionens frågecirkulär gjort följande uttalande i fråga

om de i § 56 tullstadgan meddelade bestämmelserna rörande

årspass:

»Genom mom. 2 av paragrafen föreskrives, att fartygsbefälhavare,

som är skyldig att medföra årspass eller förpassning å lasten

eller del därav, skall vid ankomst till tullplats ''ofördröjligen’ anmäla

sig hos tullförvaltningen å stället. Av andra punkten i momentet

framgår strängt taget, att med denna anmälan icke får anstå till dess

tullförvaltningens expeditionstid inträder. På de flesta orter torde

man på goda skäl ej strängt tillämpa föreskriften, men på andra

kräves det, att anmälan omedelbart göres, även om ankomsten sker

på natten, då anmälningen dels försvåras genom att tullbevaknings
-

s. 179 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 179

förmunnen, till vilken anmälan i detta fall skall ske, i regel måste

uppsökas i sin bostad, och dels fördyras, enär ersättning skall lämnas

för årspassets påtecknande på övertid. Med en sådan tillämpning bli

i viss mån formaliteterna mera betungande för ett i inrikes fart

gående fartyg än för från utlandet kommande fartyg, vars befälhavare

ej behöver låta tullvisitation ske, förrän expeditionstid är inne. Handelskammaren

föreslår, att paragrafen må undergå sådan ändring att

anmälan ej behöver göras, förrän expeditionstid inträder, och vill

kammaren dessutom hemställa, att ifrågavarande påteckning må, såsom

tidigare lär hava varit tillåtet, kunna verkställas av vederbörlig

tullvaktmästare i stället för av tullförvaltningen eller av tullbevakningsförmannen.

När fartyget lägger till vid plats inom hamn på

längre avstånd från den plats, där tullstationen är belägen eller tullbevakningsförmannen

bor, förorsakas ej ringa besvär genom den nuvarande

föreskriften».

Beträffande årspassbestämmelsernas tillämpning å bogserångare

hava Stockholms transport- och bogseringsaktiebolag,

Uppsala transportaktiebolag, Asbacka trävaruaktiebolag och

Lindvalls nya bogseringsaktiebolag i en till kommissionen

ingiven skrift anfört följande:

»Enligt § 47 av Kungl. Maj:ts tullstadga den 1 juli 1904 skola

fartyg av vad dräktighet som helst, vilka användas till inrikes sjöfart,

då de första gången under året avgå från tullplats, av därvarande

tullförvaltning förses med s. k. årspass, som vid varje tullplats, som

på uteslutande inrikes resa anlöpes, skall uppvisas för påteckning

såväl vid ankomsten som vid avseglingen. Från skyldighet att uttaga

och medföra årspass äro allenast befriade dels passagerarångfartyg,

byggda, inredda och utrustade i överensstämmelse med särskilt givna

föreskrifter, när fartygen efter förut kungjorda turlistor göra regelbundna

resor, dels ock fartyg, som icke gå utom det tullkammardistrikt,

inom vilket de hava sin hemort, ävensom fartyg, vilka befara

endast insjöar, floder och kanaler. Vi tillåta oss härmed hemställa

till kommissionen, huruvida icke i samband med tullverkets

omorganisation sådan ändring av gällande tullstadga lämpligen kunde

genomföras, att även bogserångare bleve befriade från skyldigheten

att uttaga och medföra årspass.

Bestämmelserna om årspass finnas redan upptagna i 1877 års

tullstadga och hava tillkommit för att ersätta den förut obligatoriska

förpassningen av fartyg för varje särskild resa och sålunda i avsikt

att skänka en lättnad i samfärdseln. Denna synpunkt är tydligt

framhållen i generaltullstyrelsens förslag till ny tullstadga den 3

december 1875. I motiven till förslaget om årspass betonas nämligen

med skärpa, att den inrikes seglationen rättvisligen borde frigöras

från ''obehövliga band och formella besvärligheter’ samt komma i åtnjutande

av alla de eftergifter i den dittills gällande kontrollen från

tullverkets sida, som kunde anses förenliga med ett tillbörligt iakt
-

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

LOKALFÖRVALTNINGEN.

tagande av kronans rätt och med vidmakthållandet av behörig säkerhet.

Mellan tidpunkten för detta förslags avgivande och våra dagar ligga

40 år av intensiv utveckling på sjöfartens område, och de synpunkter,

som år 1875 framhöllos såsom skäl för fartygsförpassningens ersättande

med årspass, kunna nu enligt vårt förmenande åberopas som fullgoda

skäl för en befrielse från årspasstvånget för även sådana bogserångare,

som användas i kustfart utom det tullkammardistrikt, inom vilket de

hava sin hemort, och vilka således icke åtnjuta befrielse redan i

enlighet med § 47 mom. 3 b) av gällande tullstadga. Anledningen till

den i sagda moment stadgade befrielse är enligt generaltullstyrelsens

ovanberörda förslag, att sådana fartygs ofta upprepade resor till tullplats

skulle utan motsvarande nytta i hög grad försvåras, därest de

vore förpliktade att vid varje ankomst- och avgångstillfälle hos tullförvaltningen

anmäla sig till erhållande av påskrift å passet. Men vi

förmena, att lika stor olägenhet föreligger för bogserångare, som användas

i kustfart även utom det tullkammardistrikt, inom vilket de

hava sin hemort. Riktigheten av denna vår uppfattning torde ligga i

öppen dag för envar, som har sig något bekant, under vilka former

bogsertrafiken försiggår. Bogserångare arbeta ju i regel endast som

dragare utan att själva föra någon last och äro också i anledning

härav befriade från hamnavgifter, så snart de föra andra fartyg på

släp. Vid resor längs kusten kombineras ofta ''släpet’, så att de pråmar

eller andra fartyg, för vilka en bogserångare tjänstgör som dragare,

lämnas resp. upphämtas inom olika tullkammardistrikt. Då bogserångaren

sålunda lämnar resp. hämtar sitt ''släp'' eller viss del därav,

har ångaren i regel ingen beröring med land. Den skulle sålunda

omedelbart kunna fortsätta sin resa men tvingas under nuvarande förhållanden

alltid till uppehåll för att erhålla påskrift å passet. Ofta

ankommer bogserångaren först på kvällen till lastageplatsen och nödgas

invänta nästa dag uteslutande för påskrifts erhållande; vid andra tillfällen

ligga lastageplatserna långt från den ort, där tulltjänsteman

finnes stationerad, och ångaren får kanske företaga en extra resa på

flera timmar för att komma i lycklig besittning av den fordrade påskriften.

Den tidsförlust, som sålunda drabbar icke blott bogserångarna

utan även de pråmar eller andra fartyg, som äro i släp, blir

i längden högst betydande.

Den väsentliga olägenhet, som bestämmelserna om årspass medföra

för bogserångare, uppväges icke efter vårt förmenande av den

nytta, som möjligen kan vara åsyftad och ernådd med bestämmelserna

i fråga. Enligt generaltullstyrelsens i ofta berörda förslag framhållna

uppfattning skulle årspass vara nödvändiga såväl för tillbörlig ordnings

vidmakthållande som för statistiska uppgifters erhållande över

den inrikes seglationen. Vi kunna icke tro, att ordningens vidmakthållande

skulle äventyras, därest bogserångarna befriades från skyldigheten

att medföra årspass. Och även om uppsamlandet av statistiska

uppgifter över den inrikes seglationen skulle i någon mån försvåras,

om bogserångarna bleve befriade från sin ifrågavarande skyldighet,

torde likväl denna olägenhet för det allmänna vara försvinnande liten

i jämförelse med den verkligt betungande olägenhet, som ett bibe
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 181

hållande i oförändrat skick av berörda bestämmelser skulle medföra

för sjöfarten med bogserångare.

För den händelse kommissionen icke anser anledning föreligga

att söka genomdriva en befrielse för bogserångare frän all skyldighet

att uttaga och medföra årspass, anhålla vi, under åberopande av°vad

här ovan anförts, att gällande bestämmelser måtte ändras därhän, att

bogserångare, så snart de hava andra fartyg på släp och icke vid anlöpandet

av tullplats angöra land, befrias från skyldigheten att uppvisa

sina årspass till påteckning.»

I särskilda till kommissionen ingivna skrifter hava dels

Västernorrland* och Jämtlands läns handelskammare, dels

ock ett betydande antal rederier samt trävarubolag och

andra industriella företag anmält sin anslutning till ovanintagna

framställning.

Tillika hava i svar på kommissionens frågecirkulär

Sveriges redareförening och Stockholms rederiförening gjort

uttalanden i enahanda riktning.

För bogserångare torde — på sätt framgår av ovanintagna

framställning — skyldigheten att innehava och

uppvisa årspass medföra väsentligt större tunga än för övriga

fartyg. Det måste därföre anses önskvärt, om bogserångare

kunde helt och hållet undantagas från årspasstvånget.

Någon avgörande betänklighet härför lärer ej möta, särskilt

då i betraktande tages, att de talrikt förekommande

bogserångare, som ej gå utom eget tullkammardistrikt,

redan åtnjuta den ifrågasatta befrielsen, och att det ej

med skäl kan befaras, att förmånens utsträckning till

samtliga bogserångare skall medföra större risk. Anmärkas

må, att ett statistiskt intresse av årspasstvångets bibehållande

överhuvud ej kan åberopas, då nämligen, såvitt kommissionen

kunnat finna, någon statistik ej utarbetas på

grundvalen av verkställda årspassviseringar.

Vad i övrigt årspassinstitutet angår, torde vidare ändring

i nu bestående förhållanden ej vara att förorda, än

att, till lättnad för trafiken, årspassens viserande får ankomma

. på bevakningspersonalen, som — även om sådan

förrättning sker på övertid — ej äger att därför taga

sportler.

Kommissionen föreslår alltså, att bogserångare generellt

befrias från skyldigheten att innehava årspass, samt att viserande

av årspass alltid skall ankomma på bevakninqspersonalen,

vilken ej äger att därför uppbära någon ersättning.

Yttrande.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Fråga om

ändrade bestämmelser

rörande

inrikes förpassningar.

Y turande.

Fråga om

utsträckning

av den allmänna

tjänstgöringstiden.

Yttrande.

182 lokalförvaltningen.

I svar på frågecirkuläret har Skånes handels-, industriös

sjö fartskammare yrkat, att påteckning av inrikes »förpassningsinstrument))

under annan tid än expeditionstid

måtte kostnadsfritt verkställas dygnet om av »bevakningstjänstemannen

vid fartygens tilläggsplats».

Lika med handelskammaren anser kommissionen att

expediering av inrikes förpassningar utan olägenhet kan få

ankomma på bevakningspersonalen.

Kommissionen föreslår alltså, att tullstadgan ändras

därhän, att expediering av inrikes förpassningar skall ankomma

på vederbörande bevakningspersonal.

Med den allmänna tjänstgöringstiden förstås den i §

16 mom. 3 tullstadgan omnämnda tiden å söckendag från

kl. 7 f. in. till kl. C e. m., varunder invisitations- m. fl.

bevakningsförrättmngar äro kostnadsfria och då jämlikt

§19 mom. 2 samma stadga — lossning tillätes.

I svar på kommissionens frågecirkulär hava från en del

håll uttalats önskemål om den allmänna tjänstgöringstidens

utsträckning. Handelskammaren i Göteborg anser sålunda,

att nämnda tid åtminstone under den ljusare delen av året

borde räknas från kl. 6 t. m. -På detta sätt skulle densamma

komma i överensstämmelse med den vanliga arbetstiden

i hamnarna, varigenom onödiga kostnader besparades

de trafikerande och arbetstiden kunde ordnas utan att någon

för själva arbetet främmande hänsyn behövde tagas.

Skånes handels-, industri- och sjö fartskammare har likaledes

uttalat sig för att den allmänna tjänstgöringstiden borde

sammanfalla med den vedertagna arbetstiden i hamnarna,

samt till stöd härför anfört, att trafikanterna eljest drabbades

av alltför betungande sportelavgifter för övertidsförrättningar.

— Östergötlands och Södermanlands industri- och

handelskammare in. fl. sammanslutningar hava framhållit liknande

synpunkter.

Lika med ovannämnda handelskamrar finner kommissionen

lämpligt, att den för tullverkets personal gällande allmänna

tjänstgöringstiden bringas i överensstämmelse med

den vanliga arbetstiden i hamnarna. Då emellertid den

sistnämnda växlar ej blott etter olika årstider utan även

från hamn till hamn och för övrigt visar tendens till genomsnittlig

minskning period etter period, synes saken ej kunna

normeras genom någon allmänt gällande bestämmelse; utan

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULL FÖR VÄLTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 1 83

föreslås, att på generaltullstyrelsen må ankomma, att för

varje tullplats bestämma den allmänna tjänstgöringstidens utsträckning.

Vid tullbevakningsinspektionen loras för närvarande Allmän

följande journaler, nämligen:

l:o) Inkommande skeppslista. I denna redovisas för ningsinspek(från

utrikes ort) inkommande fartyg. Den upprättas med IT''

ledning av de till inspektionen avgivna märkrullor.

2:o) Utgående skeppslista. Denna upptar (till utrikes

ort) utgående fartyg och upprättas på grundvalen av utfärdade

eller — såvitt angår viafarare — företedda tullpass

eller i de tall, då tullpass ej föreligga, lastförteckningar.

3:o) Utdrag av inkommande skeppslista, avsett att överlämnas

till genera] tullstyrelsens revisionsbyrå.

4:o) Utdrag av utgående skeppslista, avsett för samma

ändamål.

5:o) Ankommande inrikes journal.

6:o) Avgående inrikes journal. — De bägge senast omnämnda

journalerna redovisa för fartyg, för vilka årspass

äro utfärdade eller som innehava förpassat gods — alltså

den huvudsakligaste delen av inrikes sjöfarten. De ingå

icke till revisionsbyrån.

7 ro) Förteckning över utfärdade årspass.

8: o) Förteckning över utländska fartyg i inrikes fart.

Denna insändes för varje år till revisionsbyrån.

9:o) Diverse inkomsters journal. För denna journal har

kommissionen vid behandlingen av tulldirektörsexpeditionen

lämnat närmare redogörelse.

Slutligen föres i sammanhang med medelsredovisningen

kassajournal och, såsom bilaga till denna, den s. k. specialen,

vilken utgör ett månatligt utdrag av diverse inkomsters

journal.

För kommissionen har stått som ett önskemål att få Fråga om

debiteringen av skeppsumgälder överflyttad från tullkam- f.

maren (kammarkontoret) till tullbevakningsinspektionen. ningsinspekHärigenom

synes nämligen sjöfarten kunna beredas en av. tionen av de.

sevärd lättnad, i det att för fartygens klarering hänvän- av skeppsumdelse

icke vidare behöver göras till bägge ifrågavarande nälderavdelningar,

vilket medför tidspillan och — vid övertidsklarering

— dubbla kostnader i form av sportler till båda

avdelningarnas tjänstemän.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Svar på frågecirkuläret.

Generaltullstyrelsens

beslut

i särskilt

ärende från

Malmö.

184 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Förevarande önskemål har i svar på kommissionens

frågecirkulär berörts av Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare

genom ett så lydande uttalande:

»Sedan handelskammaren från ett flertal håll fått del av klagomål

däröver, att de för fartygs in- och utklarering i Malmö hamn

erforderliga formaliteterna vore förbundna med såväl dryga kostnader

som en synnerligen besvärlig och tidsödande omgång,,'' har handelskammaren

vid i anledning därav gjorda undersökningar erfarit,

att sedan år 1911 *) klareringarna handläggas av såväl tullkammaren

som bevakningsinspektionen, i anledning varav bland annat vid klareringarna

å övertid tjänstemän från både tullkammaren och bevakningsinspektionen

måste med dubbla kostnader för förrättningen tillkallas.

Då under tiden före nämnda år fartyg i reguljär trade utan

förspord svårighet alltid klarerats med uteslutande biträde av bevakningsinspektionen

och dessutom anledning saknas till det antagandet,

att icke för sjöfarten i övrigt liknande förfaringssätt utan

olägenhet borde kunna komma till användning, anser handelskammaren

med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke en återgång till det

före år 1911 tillämpade systemet hör, såvitt hela sjöfarten angår,

kunna ske.»

Den av handelskammaren sålunda berörda frågan har

varit föremål för generaltull styrelsens prövning i ett genom

beslut den 6 november 1914 avgjort ärende angående klagan

av Hallands ångbåtsaktiebolag. Tullkammaren meddelade

häri, att under årens lopp inklareringen av nämnda bolags

ångfartyg i allt större utsträckning kommit att handläggas

av tull bevakningsinspektionen, så att det omsider kommit

därhän, att tullkammarens befattning med saken inskränkts

till en kontrollering i efterhand av vad tjänstemän vid

tullbevakningsinspektionen åtgjort, ävensom att jämväl vid

utklareringen missförhållanden inträtt, i det att vid tillfällen,

då fartygen skolat vara försedda med tullpass, sådan

handling stundom utfärdats först dagen efter fartygets avgång

och sålunda ej åtföljt fartyget. För vinnande av

rättelse i förenämnda missförhållanden hade tullkammaren

den 16 december 1912 tillställt tullbevakningsinspektionen

en skrivelse angående fördelningen mellan tullkammaren

och tullbevakningsinspektionen av klareringsgöromålen. Av

berörda skrivelse inhämtas, att enligt tullkammarens åsikt

klareringen av öresundsbåtarna och ångfärjorna lämpligen

*) Misskrivning för 1912; jfr nedan meddelade upplysningar.

s. 185 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 185

borde utföras av tullbevakningsinspektionen, samt att beträffande

andra fartyg vissa inklareringsbestyr, däribland

utfärdande av det i § 9 inom. 3 tullstadgan omförmälda

bevis, borde handläggas av tullkammaren, men andra,

däribland genomdragning och försegling av märkrullor

enligt sagda författningsrum samt vissa föreskrivna anteckningar

å märkrulla och nyss omförmälda bevis, av tullbevakningsinspektionen

och alla utklareringsbestyr av tullkammaren.

— Enligt förenämnda beslut den 6 november

1914 yttrade styrelsen, vad först beträffade frågan om expedition

av fartyg enligt § 9 mom. 3 tullstadgan, att styrelsen

funne hinder icke möta för en sådan anordning, att,

förutom de iuklareringsåtgärder, som enligt tullkammarens

ovanberörda skrivelse till inspektionen den 16 december

1912 skulle tillkomma inspektionen, även utfärdande av

det i nyssnämnda författningsrum omförmälda bevis finge

verkställas genom inspektionen eller därstädes anställd tjänsteman

av högre grad. Vad härefter vidkomme den väckta

frågan om förfarandet vid utklarering av ifrågakomma bolags

ångfartyg, funne styrelsen samma fråga icke föranleda

någon annan styrelsens åtgärd, än att styrelsen ville fästa

tullkammarens uppmärksamhet därå, att fartygsbefälhavare

icke borde förvägras rätt att, även om lastning ej avslutats,

erhålla tullpass, då sådant utan risk för statsverkets rätt

och utan åsidosättande av gällande föreskrifter kunde medgivas.

Journaliseringen av skeppsumgälder är för närvarande

ordnad på följande sätt.

I den på tullkammaren förda inkommande journalen

redovisas — jämte annat — även skeppsumgälder för inkommande

fartyg. Härutinnan gäller jämlikt § 66 tjänstgöringsreglementet,

att, sedan märkrullan presenterats och

vissa uppgifter rörande fartyget införts i journaleD, tullkammaren

har att uträkna och i därför avsedda kolumner

i journalen debitera de lastpenningar samt den fyr- och

båkavgift, som för fartyget må belöpa, eller, när fartyget

enligt gällande föreskrifter finnes vara befriat från erläggande

av sagda umgälder eller ettdera slaget av dem,

därom verkställa anteckning i journalen med vissa i åberopade

paragraf närmare angivna uppgifter.

Gällande bestämmelser

rörande journalisering

av

skeppsumgälder

m. m.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

LOKALFÖRVALTNINGEN.

För redovisning av (till utrikes ort) utgående fartyg

och av gods, som hos tullförvaltning angives till utförsel

ur riket, samt av avgifter, som för fartyg och gods böra

erläggas, föres, ävenledes på tullkammaren, den i § 82

tjänstgöringsreglementet omnämnda utgående journalen.

Enligt § 83 samma reglemente åligger det tullkammaren

vid fartygs avgång till utrikes ort att, sedan i § 37 tullstadgan

föreskrivna handlingar avlämnats och vissa uppgifter

rörande fartyget införts i journalen, uträkna och i

därför avsedda kolumner i journalen debitera de lastpenningar

samt den fyr- och båkavgift, som för fartyget må

belöpa, eller, där fartyget enligt gällande föreskrifter finnes

vara befriat från erläggande av sagda umgälder eller ettdera

slaget av dem, därom verkställa anteckning i journalen

med vissa i författningsrummet angivna uppgifter.

Härefter skall i fartyget för utförsel inlastat gods, sedan

lastförteckningen och de avlämnade angivningsinlagorna

försetts med fartygets journalsnummer och inlagorna sinsemellan

i särskild ordningsföljd numrerats, på det sätt journaliseras,

att för varje inlaga å nederlags-, transitupplagseller

transitgods, å annat oförtullat gods, å gods, för vilket

restitution av erlagd tull eller tillverkningsskatt blivit vid

lastningsanmälan ifrågasatt, samt å tillverkningsskatt underkastad

men obeskattad vara i journalen antecknas inlagans

nummer, avsändarens namn ävensom att inlagan avser

dylikt gods och att detta uppförts å tullpasset, varemot

för annat gods än nu nämnts endast inlagornas antal och

nummer upptagas.

Beträffande utgående journalens avslutande och till

densamma hörande verifikationer äro närmare bestämmelser

meddelade i §§ 84 och 85 tjänstgöringsreglementet. Slutligen

stadgas i § 86 samma reglemente beträffande innehållet

i tullpass, bl. a. att, då i fartyget för utförsel inlastats

nederlags-, transitupplags- eller transitgods eller

annat oförtullat gods eller gods, för vilket restitution av

erlagd tull eller tillverkningsskatt blivit vid lastningsanmälan

ifrågasatt, eller tillverkningsskatt underkastad men

obeskattad vara, eller fartyget till återutförsel innehar antingen

överskott av skeppsprovision eller till införsel förbjudna

kreatur eller varor, sådant gods skall å tullpasset

s. 187 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRV ÄLTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 187

specifikt upptagas med uppgift tillika om de å godset eller

dess förvaringsrum anbragta sigillens eller plombernas antal,

samt, därest nederlagsgodset utföre^ för skeppsbehov, med

anteckning därom, varemot allt annat gods, som i fartyget

inlastats, endast summariskt skall antecknas med uppgift å

angivningsinlagornas antal och ordningsnummer; skolande

dock föreskriften om specificering å tullpasset anses fullgjord,

därest av varuavsändaren tillhandahållen duplett av ängd

vningsin laga under tullförvaltningens sigill bifogas passet.

För att realisera det av kommissionen ovan angivna i

och jämväl av Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare

biträdda önskemålet att sammanföra hela utklareringsproceduren

till tullbevakningsinspektionen torde de hos

nämnda inspektion förda skeppslistorna böra utvidgas, så

att däri verkställes debitering av skeppsumgälder, nämligen

lastpenningar, fyr- och båkavgift samt — i förekommande

fall — hamnavgift för fai''tyg. I sammanhang med debiteringen

bör anteckning göras om datum för fartygets

mätbrev och orten, där det är utfärdat. Skeppslistorna

böra medelst blåkopiering skrivas i två exemplar, av vilka

det ena är avsett att överlämnas till generaltullstyrelsens

revisionsbyrå.

För att fullt vinna det avsedda syftet — att nämligen

trafikanter i och för utklarering av fartyg skola hava att

hänvända sig uteslutande till tullbevakningsinspektionen —

synes emellertid nödvändigt, att helt avskaffa den på tullkammaren

nu förda utgående journalen och att i tullbevakningsinspektionens

utgående skeppslista införa sådana i

nämnda journal nu inflytande uppgifter, som behöva bibehållas.

I sammanhang härmed bör givetvis vidtagas den

ändring, att tullpassets utfärdande ankommer på tullbevakningsinspektionen.

För förenklings vinnande böra vederbörande

avlastare åläggas att avgiva sina exportangivningsinlagor

i tre exemplar — dessa kunna framställas genom

blåkopiering, — vilka äro avsedda, ett att biläggas originaljournalen,

ett att biläggas kopiejournalen och ett att införseglas

i tullpasset. För övrigt böra angivningsinlagorna

iipprättas enligt fastställt formulär.

Jämväl uppbörden av ifrågavarande umgälder måste,

om det ovan angivna syftet skall ernås, ske på tullbevak
-

_ 11 r a n d c.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

LOKALFÖRVALTNINGEN.

ningsinspektionen. För detta ändamål bör därstädes inrättas

en kassaexpedition, vilken lämpligen kan skötas av

ett kvinnligt biträde, som förses med en kassaapparat. I

samma expedition bör verkställas uppbörd av de till diverse

inkomster hänförliga medel. Som förenämnda biträde likväl

knappast kan tänkas erhålla full sysselsättning med

enbart kassagöromål, bör detsammas arbetskraft tagas i

anspråk jämväl för maskinskrivning, journalsföring och

andra enklare göromål. Umgälder, som erläggas på övertid,

böra omhändertagas av den tjänsteman, som verkställer

klareringsförrättningen, samt av honom nästföljande dag

redovisas till kassaexpeditionen. Räkningarna å ifrågavarande

umgälder böra dubbelskrivas medelst blåkopiering;

och är det ena exemplaret avsett att utgöra kupong för det

betalta beloppets avförande i journalen.

Månadsredovisning över den influtna uppbörden bör

av tullbevakningsinspektionen göras direkt till generaltullstyrelsen,

på sätt inspektionen redan gör beträffande medel,

hänförliga till diverse inkomster. I fråga om leverering

böra tillämpas de allmänna bestämmelserna.

Med det tillvägagångssätt, som ovan ifrågasatts skulle

trafikanterna fortfarande vara nödsakade att för utklarering

av fartyg besöka mer än ett ställe. Det är nämligen så,

att uppbörd av de tonavgifter, som omnämnas i kungl.

förordningen den 13 juli 1911 angående sjömanshusen i

riket samt sjöfolks på- och avmönstring, sker genom vederbörande

sjömanshus, och på tullmyndigheterna ankommer

endast att tillse, att fartyg ej utklareras, förrän tonavgiften

är betald. Kommissionen anser, att det skulle vara till

fördel för trafiken, om även tonavgifterna kunde få i

sammanhang med övriga skeppsumgälder uppbäras av tullverket.

Fn dylik anordning har sin motsvarighet i den

tullverket redan nu åliggande uppbörden av fyr- och båkmedel

och är på grund av personligt åtagande redan

genomförd på flera tullplatser. Under förutsättning av

förändringens genomförande bör uppbörden av tonavgiften

i Stockholm, Göteborg och Malmö ankomma på tullbevakningsinspektionen.

Kommissionen föreslår sålunda, att debitering, uppbörd

och redovisning av skeppsumgälder —- såväl inkommande

s. 189 Kontrollera mot PDF

TULLFORVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 189

som utgående skall ankomma pa tull!) ev åkning sinspektionen,

samt att utklarering av fartyg skall i sin helhet ske hos

nämnda inspektion.

I detta sammanhang må erinras om tullkamrarnas befattning

med skeppsmätningsväsendet. Över verkställd

mätning upprättar skeppsmätare!! mätningsbevis, vilket, seden

detsamma underkaststats siffergranskning, lägges till

grund för det mätbrev, tullkammaren har att utfärda. I

Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall förrättas siflergranskningen

av vederbörande skeppsinätningskontrollör

men eljest av vederbörande tullkammare. Uppbörd av skeppsmätmngsarvode

ävensom lösen och stämpel för mätbrevet

verkställes alltid genom tullkammarens försorg.

För att i Stockholm, Göteborg och Malmö sjöfarten

ej skall behöva hava befattning med annan tullförvaltningsavdelning

än tullbevakniugsinspektionen, föreslås, att nu

ifrågavarande bestyr skola från tullkammaren överflyttas till

nämnda inspektion.

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.

Vid tullbevakningsinspektionerna i Stockholm, Göteborg

och Malmö äro f. n. anställda på vartdera stället en

överinspektör såsom chef samt bevakningskontrollörer, kammarskrivare,

uppsyningsman och vaktmästare.

På grund av den ovan föreslagna överflyttningen av

klareringsbestyren i deras helhet till tullbevakningsinspektionen

behöver densamma ett häremot svarande tillskott i

arbetskrafter. För att ej överinspektören skall bliva så

upptagen av de nytillkommande kamerala göromålen, att

han nödgas åsidosätta den inspektion av underlydande

personal, som tydligen måste vara hans förnämsta uppgift,

bör vid hans sida ställas en tjänsteman med tillräcklig

auktoritet och därför förslagsvis av förste kontrollörs grad,- vilken kan närmast svara för de inre göromålen. I denna

befattnings innehavare kommer tillika att finnas tillgång

till lämplig vikarie, färdig att rycka in vid förfall för

överinspektören. Den närmare arbetsfördelningen mellan

överinspektör och förste kontrollör får givetvis bero på

Befattning

med .skeppsmätningsväsendet.

Y ttrande.

Nuvarande

personal.

Förslag

om en förste

kontrollör

vid varje

inspektion.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Översikt

av tull behandling

sföi''farandet,

Tallbehandling

sförr

ältare.

190 LOKALFÖRVALTNINGEN.

den förstnämnde, men i allmänhet torde kunna sägas, att

en av dem städse bör befinna sig på inspektion och på

rörlig fot, medan däremot den andre har överinseende över

de löpande göromålen vid expeditionen.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

att vid varje tullbevakningsinspektion skola finnas anställda

1 överinspektör såsom chef samt 1 förste kontrollör.

V. Packhusinspektionen.

A. Därstädes förekommande göromål.

Av packhusinspektionens tjänstemän verkställes tullbehandling.

Denna är av mera ingående art, då godset

angivits till förtullning, till fri disposition eller till uppläggning

på nederlag, än då detsamma angivits till uppläggning

på transitupplag eller till omedelbar transitförsäudning.

Vid tullbehandling av gods som angivits till

förtullning, till fri disposition eller till uppläggning på

nederlag skall nämligen enligt § 51 tjänstgöringsreglementet

den, som verkställer tullbehandlingen, dels undersöka

godset och bestämma, till vilka rubriker i tulltaxa och

statistisk varuförteckning detsamma skall hänföras, dels

för ^illpliktigt gods, som skall undergå vågning och för

vilket tara, enligt vad därom stadgas, är medgiven, sedan

bruttovikten erhållits, fastställa taraavdraget till procent

och belopp ävensom nettovikten, samt för annat tullpliktigt

gods utröna och för tullfritt gods med ledning av uppgift

i angivningsinlaga, faktura eller annan handling bestämma

nettovikt, litertal, värde eller stycketal; allt efter närmare

stadgade grunder. Tullbehandling av gods, som angivits

till uppläggning på transitupplag eller till omedelbar transitförsändning

skall däremot enligt samma författningsrum

.endast omfatta vågning, i den män sådan föreskrives för

utrönande av godsets bruttovikt. Över verkställd tullbehandling

skall meddelas attest, om vars närmare innehåll

bestämmelser äro meddelade i § 54 tjänstgöringsreglementet.

I § 52 tjänstgöringsreglementet stadgas, att vid tullbehandling

i tullpackhus ävensom vid all tullbehandling

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULL FÖRVALTNINGA RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 1 i) I

av manufaktur- och hantverksvaror, av brännvin och sprit

samt av tobak, när dessa varor angivits till direkt förtullning

eller till uppläggning på nederlag, den, som verkställer

tullbehandlingen, skall så vitt möjligt biträdas av

annan tulltjänsteman av närmare angiven kvalifikation.

I Sveriges allmänna tulltjänstemannaförenings svarsskri- s var på frågcvelse

på kommissionens frågecirkulär har framhållits önsk- c,rkulllretvärdheten

av att förevarande bestämmelse noggrannt efterlevdes.

Endast i undantagsfall borde enligt föreningens

förmenande tullbehandling få verkställas av endast en tjänsteman,

och syntes för sådant fall böra stadgas skyldighet

för vederbörande avdelningsföreståndare att å attesten göra

anteckning om orsaken till förhållandet.

Kommissionen anser de ovan återgivna bestämmelserna yttrande,

böra delvis skärpas och delvis mildras. 1 förra hänseendet

uttalar sig kommissionen för att all tullbehandling i enskild

persons lokal måtte, såsom undandragen den kontroll, vilken

i packhus och på kajer utövas av såväl vederbörande

tjänstemäns förmän som ock allmänheten, förklaras skola

ske i två tjänstemäns närvaro. A andra sidan torde vid

tullbebandling av passagerareffekter en tjänstemans närvaro

i regel kunna anses tillfyllest. Emellertid bör alltid på

vederbörande tullförvaltningschef ankomma att i alla de

fall, då han anser skäl därtill föreligga, giva särskild order

om att två tjänstemän skola närvara vid tullbehandlingen.

Så ofta förrättningsmannen skall, vare sig på grund av

författningsbestämmelse eller i följd av sålunda given order,

vara åtföljd av biträde, synes såsom ovillkorlig regel böra

gälla, att bägge ifrågavarande tjänstemän skola underskriva

den rörande tullbehandlingen upprättade attest.

Kommissionen föreslår alltså, att bestämmelser utfärdas

därom, att vid tullbehandling förrättningsmannen skall vara åtföljd

av biträde i följande fall, nämligen: l:o) vid förtullning

i packhus, såvitt ej det tullbeliandlade godset utgöres av

passagerareffekter; 2:o) vid förtullning i enskild persons

lokal; 3:o) vid all tullbehandling av manufaktur- och hantverksvaror,

av brännvin och sprit samt av tobak, när dessa

varor angivits till direkt förtullning eller till uppläggning

på nederlag; 4:o) dä vederbörande tullförvaltning schef eljest

ger order därom; samt att i samtliga fyra fäll attesten

s. 192 Kontrollera mot PDF

Specialexpe
ditioner.

Svar på fr&gecirkuläret.

Yttrande.

S. k. utevägningar.

192 LOKALFÖRVALTNINGEN.

alltid skall underskrivas av såväl förrättning smannen som

biträdet.

Enligt vad kommissionen inhämtat äro vid större tullförvaltningar

inrättade specialexpeditioner för tullbehandling

av gods av vissa slag.

Beträffande dessa specialexpeditioner har Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening gjort följande uttalande:

»Likformigheten inom de större tnllpackhusen skulle givetvis

också vinna på att specialexpeditioner mera systematiskt inrättades.

Klart är, att tjänstemännen vid en maskinexpedition, där alla inkommande

maskiner tullbehandlas — den kunde ju lätt göras ambulerande,

då så behövdes — snabbare förvärva en allsidig erfarenhet inom denna

varugrupp, än annars kan bli fallet, och äro i tillfälle att med tillhjälp

av förda anteckningar gorå för kontrollen högst värdefulla jämförelser

angående likartade maskiners priser, vikter och beskaffenhet

i övrigt samt slutligen givetvis icke kunna tillämpa olika grundsatser

för tullbehandlingen av en och samma vara. Enahanda bleve förhållandet

beträffande expeditioner för elektriska artiklar, metallvaror,

manufaktur etc.»

Aven Sveriges elektriska industriförening har i svar på

frågecirkuläret uttalat sig för ett allmännare införande av

specialexpeditioner. Samtidigt har emellertid föreningen

framhållit, att vid tillfällen, då en specialexpedition vore

strängt upptagen, vara av beskaffenhet att höra där tullbehandlas

borde till undvikande av dröjsmål få i stället

tullbehandlas vid annan, ledig expedition.

Anordningen med specialexpeditioner synes kommissionen

ägnad att befordra snabbhet och säkerhet i tullbehandlingen;

och böra därföre dylika expeditioner inrättas i den

utsträckning, vartill trafiken ger anledning; dock bör ej

specialiseringsprincipen tillämpas på sådant sätt, att ett

fullständigt tillgodogörande av arbetskraften i packhuset

förhindras. För övrigt bör tillses, att specialiseringen ej

leder därhän, att tjänstemännen bliva alltför ensidigt utbildade

och förlora överblicken av packhusgöromålen i allmänhet.

Beträffande s. k. utevägningar förekommer i Sveriges

allmänna tulltjänstemannaförenings svar på kommissionens

frågecirkulär ett så lydande uttalande:

»Ehuru föreningen såvitt möjligt undvikit att beröra frågor av

rent enskilt lokal karaktär, torde dock i detta sammanhang till utred
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

TULLFOBVALTNINGABNA I STOCKHOLM, GÖTEBOBG O. MALMÖ. 193

ning böra bringas, huruvida icke de s. k. utevägningarna i Stockholm

kunde annorlunda ordnas.

Från förtullningssynpunkt kunna inkommande styckegodsvaror

delas i tvenne grupper: de, som nödvändigt för sin tullbehandling

behöva införas i packhus för att där uppackas, och sådana, som kunna

och måste uxipvägas eller avvisiteras ute på kajer eller i varuskjul.

De senare utgöras dels av tullfritt gods, som lätt kan avvisiteras utan

vidare ingående undersökning, dels av sådant tullbart gods, som endast

bruttoväges. Vanligen är det så, att fartygslasterna till sin huvudsakliga

del bestå av s. k. kajgods.

I Göteborg och även annorstädes praktiseras med utmärkt resultat

den metoden, att till varje inkommande fartyg beordras en s. k.

utevägare, som har sig ålagt att expediera allt gods av nämnt slag.

Aro fartygslasterna särskilt stora, beordras tvenne, varemot, om de

äro av mindre omfång, åt en och samma utevägare vanligen lämnas

expeditionen av flera båtar. Till sådan för viss lasts expedierande

beordrad tjänsteman har allmänheten att vända sig för erhållande av

erforderlig tullbesiktning. Den har därvid blott att i en posteringsbok

se efter, vilken tjänsteman som har sig den erforderliga expeditionen

anförtrodd. Detta sätt att expediera sådant gods har många

fördelar. Trafikanten får genom orderboken genast reda på, vart han

skall vända sig, och behöver icke för varje gång anhålla om expedition.

Har han brått, begiver han sig, om tjänstemannen befinner sig

i expedition på kajen, direkt dit och överlämnar inlagan, har han

däremot ingen särskild brådska, lägges inlagan på tjänstemannens

pulpet och tages sedan av honom och expedieras så fort sig göra låter.

Vanligen expediera dessa tjänstemän, för så vitt icke därom särskilt

förbehåll är gjort, godset utan att godsägaren är närvarande. Det

faller av sig självt, att lasterna därigenom bliva snabbast möjligt tullbehandlade,

enär tjänstemannen oavbrutet kan expediera, till lasten är

slut. Arbetsresultatet gynnas naturligtvis utomordentligt genom att

säkerhet för tullens gäldande är en gång för alla ställd genom erforderliga

säkerhetshandlingar och att arbetet som sagt kan jämväl pådrivas

genom medgivande av godsets tullbehandling i ägarens frånvaro,

vilket förhållande här nedan närmare beröres.

I Stockholm är förhållandet ett helt annat. Där får den trafikerande

vända sig till en tjänsteman, som har sig ålagt att dirigera

de s. k. utevägningarna, och det går till på det sättet, att, så fort

en expedition begäres, lämnas inlagan åt en vanligtvis extra tjänsteman,

som då får gå ut och expediera den för att sedan komma tillbaka

och få en ny inlaga, som möjligen skall expedieras på helt annat

håll. På så sätt kan en hel stab av tjänstemän hålla på med

expeditionen av en enda last, då denna gott skulle kunnat expedieras

av en eller två. Att ett sådant tillvägagångssätt kräver både tid och

folk är uppenbart, och säkerligen skulle här stora besparingar kunna

göres till statens favör. En undersökning av dessa förhållanden vore

därför ingalunda ur vägen.»

Jämväl Stockholms handelskammare har såsom efterföljansvärd

framhållit den vid flera tullplatser rådande ordning,

3131 18 1Q

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

UOKALFORVALTXINGEN.

att »en eller flera tjänstemän ombesörja tullbehandlingen av

allt med samma ångare från utrikes ort anlänt gods».

I tydlig motsättning mot dessa uttalanden har Stockholms

speditör förening förklarat sig icke kunna gilla framställt

förslag om sådant ordnande av arbetet, att »en eller

flera tjänstemän ombesörjde tullbehandlingen av allt med

samma ångare från utrikes ort anlänt gods».

Yttrande. Vid arbetets ordnande bör man allmänt hava i ögon
sikte

å ena sidan, att ej mera personal användes, än behovet

oundgängligen kräver, samt å andra sidan, att vederbörande

trafikanters befogade anspråk på snabb expedition

tillgodoses. Vad nu särskilt angår det av ovannämnda

sammanslutningar berörda spörsmålet, synes detsamma angå

detaljer i den lokala arbetsfördelningen, beträffande vilka

kommissionen finner sig ej böra framställa några bestämda

förslag; men anser kommissionen sig dock böra framhålla,

att det i Göteborg tillämpade förfaringssättet synes vara

mest praktiskt.

Ordningen vid I fråga om ordningen vid tullbehandling äro i § 24

tuUbehand- mom< ] tullstadgan meddelade följande föreskrifter. Tullbehandling

av angivet gods företages i närvaro av ägaren,

när denne, själv eller genom ombud, för sådant ändamål

inställt sig. Hava flera varuägare på en gång tillstädeskommit,

skall tullbehandlingen äga rum i deu ordning,

vari deras angivningsinlagor avlämnats till tullförvaltningen,

eller, där särskild packhusförvaltning finns, i den ordning,

de hos denna anmäla sig till expeditiou. Sedan tullbehandling

i varuägarens, närvaro påbörjats, må den omständigheten,

att ägaren avlägsnar sig eller påyrkar förrättningens

avbrytande, icke utgöra hinder för tullbehandlingens

fortgång, intill dess allt å samma inlaga angivet

gods blivit behandlat.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har förordat

utsträckt rätt till tullbehandling i varuägarens frånvaro samt

i sådant hänseende närmare anfört:

»Det ofta återkommande klagomålet över ''väntan i tullen’ skulle

i avsevärd mån kunna förekommas, därest det gåves tjänstemännen

befogenhet att i större omfattning än nu sker såväl i packhus som

på kaj få tullbehandla utan godsägares närvaro, blott godset är angivet

och inlagan med nödiga handlingar försedd samt godsägarens

s. 195 Kontrollera mot PDF

TU LLFÖR VÄLTNING A TINA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 195

samtycke därtill erhållits. Som det nu förhåller sig, tullbehandlas på

de flesta häll endast då godsägaren själv eller genom ombud anhåller

därom. Följden härav blir den, att finnes ingen tillstädes står vågen’,

som det heter, d. v. s. intet göres, oaktat packhuset kan ligga fullt

med gods och varuangivningår i mängd finnas. Slumpen kan sedan

foga — och gör det ofta — att någon timme därefter ett flertal godsägare

anmäla sig, och då få naturligtvis några vänta, och vänta länge,

allt efter tur och ordning och de föregående expeditionernas långvarighet.

Olägenheten med väntan kan ju aldrig fullt undanrödjas,

men klart är, att ett medgivande i den riktning, som här åsyftas,

skulle i ganska väsentlig grad förminska densamma, ty, ehuru det

finnes varor, vid vilkas tullbehandling varuägaren med skäl önskar

och rent av bör vara närvarande, sa finnes det dock många, som utan

risk vare sig för staten eller den enskilde kunde avvägas eller frigöras

utan närvaro av ombud. Härigenom skulle vågarna i packhusen kunna

på kort tid medhinna ofantligt mycket mer än nu. I många fall

kunde förekommas därigenom all väntan, och de, som sålunda expedierats,

komme icke till hinders för andra, som av ett eller annat

skäl behöva vara närvarande. Detta sätt praktiseras, som redan är

sagt, exempelvis på kajerna i Göteborg och i packhuset i Borås utan

att någon som helst olägenhet därav försports men väl belåtenhet.

Ett stadgande i denna riktning skulle innebära ett medgivande att i

ägarens frånvaro tullbehandla allt angivet gods utom i de fall, då varuägaren

genom påteckning å inlagan förbehållit sig rätten att närvara.»

I förevarande ämne har från aktiebolaget Olson & Wright

jämte ett tjugutal andra speditionsfirmor i Stockholm till

kommissionen ingått en skrift av följande innehåll:

»Då vi hava anledning antaga, att förslag kommer att väckas

därom, att tullbehandling skall kunna verkställas, utan att varuägaren

eller ombud för honom är närvarande, få vi härmed uttala vår anslutning

till detta förslag under följande villkor.

Ett oeftergivligt villkor för att tullbehandling skall få ske i

varuägarens frånvaro bör vara, att denne eller hans ombud i varje särskilt

fall gjort vederbörligen undertecknad framställning (medgivande) därom

å tullinlagan. Det bör sålunda ej tillåtas en varuägare att göra

en generell framställning i ovannämnda hänseende beträffande till

honom ankommande gods.

Vidare bör det icke vara de olika tullförvaltningarna medgivet

att besluta om införande av dylik form av tullbehandling på resp.

orter, utan bör densamma genom beslut av generaltullstyrelsen införas

samtidigt för hela riket.

En synnerligen viktig förutsättning för att den föreslagna anordningen

kommer att verka till fördel och icke till men för den trafikerande

allmänheten är, att varuägare, som personligen eller genom

ombud är närvarande vid tullbehandling, skall hava ovillkorlig rätt

till företräde vid expediering framför frånvarande.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

LOKALFÖRVALTNINGEN.

I samband med införande av ifrågavarande anordning bör slutligen

uttryckligt förbud meddelas för all i tullverkets tjänst anställd

såväl ordinarie som extra ordinarie personal ävensom ordinarie och

extra packhuskarlar att åtaga sig uppdrag av något slag för den trafikerande

allmänheten, vare sig mot ersättning eller utan.»

Vidare har i svar på kommissionens frågecirkulär Hälsingborgs

köpmannaförening hemställt om sådan ändring i

§ 24 mom. 1 tullstadgan, att jämväl å andra orter, än där

särskild packhusförvaltning funnes inrättad, tullbehandling

skulle äga rum i den ordning, vari varuägarne anmälde sig

till expedition.

Yttrande. Ehuru det även från tullverkets synpunkt stundom

kan vara i viss mån önskvärt, att varuägaren är tillstädes

vid tullbehandlingen, synes dock såsom allmän regel böra

gälla, att på honom själv får bero, huruvida han därvid

vill bevaka sina intressen eller ej. För arbetets ordnande

är det emellertid angeläget att på förhand erhålla bestämt

besked om hans åstundan härutinnan. Å de blanketter till

angivningsinlagor, som kommissionen på annat ställe i betänkandet

föreslår till införande, synes därföre böra finnas

tryckt en så lydande punkt: »Tullbehandlingen må

ske utan min närvaro». Kommissionen föreställer sig,

att ett mycket stort antal varuägare kommer att avstå från

rätten att övervara tullbehandlingen, något som får till

följd, att göromåleu bliva väsentligt jämnare fördelade, och

att sålunda å ena sidan väntetiden minskas för de varuägare,

som fortfarande vilja infinna sig, och å andra sidan

tullpersonalen kan på ett mera effektivt sätt utnyttjas. I

sammanhang med förenämnda reform bör även gällande

bestämmelse rörande ordningsföljden vid tullbehandling

lämpligen ändras sålunda, att densamma överallt göres beroende

av den ordning, vari tiilstädesvarande varuägare

anmält sig till expedition.

Kommissionen föreslår sålunda, att varuägarne skola

hava att ä angivning sinlag orna giva tillkänna, huruvida de

önska närvara vid tullbehandlingen eller ej, samt att mellan

de tillstäd eskommande ordningsföljden för expedition skall

överallt bestämmas efter den ordning, vari de anmäla sig.

Skyldigheten Stockholms handelskammare har i sitt svar på kommis
att

mse, att gjoneng fråffecirkulär även åberopat innehållet i en av

-jods införes i . o ±

packhus.

s. 197 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 197

handelskammaren den 20 mars 1913 hos Kungl. Maj:t gjord

framställning rörande åtgärder för nedbringande av de trafiken

åliggande bevakningskostnader. 1 denna framställning

förekom i fråga om skyldigheten att tillse, att gods

införes i packhus, ett så lydande uttalande:

»Vidare är det av vikt, att tullverket i stället för varuemottagaren

ålägges tillse, att gods blir infört i packhus i mån av utrymme.

För närvarande påvilar nämligen denna skyldighet varuemottagaren,

men naturligare och mera praktiskt är, att deu myndighet,

som ansvarar för godset, också övervakar, att detta på lämpligaste

sätt förvaras, medan det befinner sig under tullverkets vård.»

Generaltullstyrelsen, som i berörda ärende avgav underdånigt

utlåtande den 30 oktober 1914, bifogade därvid

yttranden av tullbevaknings- och packhusinspektionerna i

Stockholm.

Sistnämnda myndighet anförde, såvitt här är i fråga:

Tillsynen över att lossat gods bleve i mån av utrymme

intört i packhus ålåge ej varuägaren, ehuru det kunde vara

med hans intresse förenligt att övervaka, att vederbörande

i detta avseende iakttoge sin skyldighet. Närmast finge

denna skyldighet anses åligga uppsyningsmannen i packhuset,

vilket enligt tillämpad praxis anmodade packhuskarlarna

att, innan tiden för ersättningsskyldighet för tullbevakning

inträtt, i packhuset intaga gods, som med hänsyn

till utrymme och »egenskaper i övrigt» lämpligen kunde

dit införas. Det förhållandet, att packhuskarlarna härvid

vände sig till uppsyningsmannen vid tullbevakningen såsom

varande den, som kunde giva de bästa upplysningar

angående godset, och att denne till följd härav kommit

att få medbestämmanderätt i fråga om godsets intagande

i packhuset, hade ej påvisats medföra någon olägenhet.

Tullbevakningsinspektionen i Stockholm androg häremot:

Klagomål hade ofta försports däröver, att uraktlåtenhet

att införa gods i packhus föranlett bevakningskostnad.

Sedan emellertid nu packhusinspektionen i sitt

ifrågavarande utlåtande, i strid mot vad handelskammaren

yttrat och mot förut städse tillämpad grundsats, förklarat

skyldigheten att låta införa gods i packhus åligga packhusinspektionens

tjänstemän — varigenom ock handelskammaren

i huvudsak vunnit sitt med framställningen av
-

s. 198 Kontrollera mot PDF

Yttrande.

Godsets

uppsökande

inom packhuset.

198 LOKALFÖRVALTNINGEN.

sedda syfte — hänvisade tullbevakningsinspektionen de i

berörda avseende klagande att efter befogenhet söka ersättning

hos packhusinspektionens vederbörande föreståndare,

vilka ''det syntes tullbevakningsinspektionen ostridigt

åligga att, därest de icke kunde förebringa fullt laglig

bevisning därom, att det i frågakommande godset på grund

av bristande utrymme eller annat giltigt hinder icke förr

än som skett kunnat införas i packhus, gottgöra erlagda

bevakningskostnaden i sin helhet eller till så stor del, som

belöpte på tiden efter det slikt hinder upphört.

Generaltullstyrelsen anförde för egen del, att skyldigheten

att tillse, det gods infördes i packhus, ålåge vissa tjänstemän

vid packhusinspektionen, men att det tydligen läge i

varuägarens intresse att övervaka, att sådant införande

skedde, i den mån utrymmet i packhuset och godsets beskaffenhet

det medgåve.

Tjänstgöringsreglementet innehåller i förevarande ämne

i § 50 bestämmelse därom, att gods av viss angiven beskaffenhet

bör genom godsägarens försorg införas i packhus.

Praxis har emellertid — på sätt framgår av generaltullstyrelsens

ovanintagna uttalande — blivit den, att tullverkets

tjänstemän anses skyldiga att tillse, att gods, som

bör och kan införas i packhus, blir dit infört.

Mot den tolkning, som sålunda gjort sig gällande, har

kommissionen för sin del ej något att erinra. För undanröjande

av all osäkerhet synas emellertid uttryckliga bestämmelser

av i huvudsak ovan antydda innehåll böra utfärdas.

Rätta platsen för desamma lärer vara i tullstadgan,

vilken har att reglera förhållandet mellan tullverket

och den trafikerande allmänheten.

På grund härav föreslår kommissionen, att i tullstadgan

intages bestämmelse därom, att gods, som bör och kan införas

i packhus, skall genom försorg av tullverkets personal men

på bekostnad av varuägaren dit införas; varuägaren dock

obetaget att, efter anmälan, själv gå i författning om godsets

införande.

I en vid Sveriges allmänna exportförenings svar på

kommissionens frågecirkulär fogad inlaga från aktiebolaget

de Lavals ångturbin har yrkats skyldighet för packhus
-

s. 199 Kontrollera mot PDF

TULLFÖBVALTNINGABNA I STOCKHOLM, GÖTEBOEG O. MALMÖ. 199

karlarna att »taga reda på godset i lokalerna åt importören».

Enligt denna framställning ävensom vissa uppgifter,

som under hand lämnats kommissionen, skulle det på ett

och annat håll anses ankomma på vederbörande varuägare

själva och icke på tullverkets personal att i och för tullbehandling

uppsöka godset i packhuset. Ehuru kommissionen

vid verkställd undersökning ej funnit något sådant

fall konstaterat och sålunda ej kan avgöra, huruvida eller

i vilken omfattning det uppgivna förhållandet skulle förekomma,

anser kommissionen dock, att till undanröjande av

varje tvekan i förevarande avseende föreskrift bör intagas

i tjänstgöringsreglementet därom, att godsets uppsökande

i packhus skall ske genom tullverkets försorg. Tillika och

då det i större packhus kan möta svårighet att utan särskilda

anordningar hålla reda på var inlagt gods förefinnes,

torde lämpligen kunna vidtagas de?i åtgärd, att

golven i dylika packhus indelas i rutor, åsätta särskilda

littera; samt att, då gods införes i packhus, anteckning

göres i den i § 50 mom. 4 tjänstgöringsreglementet omnämnda

förteckning om den ruta, varå detsamma placeras.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

att i tjänstgöringsreglementet intages föreskrift därom,

att godsets uppsökande i packhus i och för tullbehandling skall

ske genom tullverkets försorg.

I fråga om skyldigheten att till ledning vid tullbehandling

förete faktura äro bestämmelser meddelade i § 3 tulltaxeunderrättelserna

och § 4 av kungl. kungörelsen den 10

november 1911 med föreskrifter beträffande tillämpningen

av vissa i tulltaxan den 9 juni 1911 och därtill fogade underrättelser

om vad vid taxans tillämpning iakttagas bör

upptagna bestämmelser.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i svar

på kommissionens frågecirkulär såsom sin åsikt uttalat, att

likformigheten i tullbehandling skulle befordras därigenom,

att godsägarne ålades att, när helst så ansåges nödigt, förete

faktura.

Ett annat uttalande i detta ämne föreligger från fullmäktige

i järnkontoret, vilka gjort gällande, att fordran

på företeende av originalfaktura vid förtullningen borde i

Fråga

om utsträckning

av skyldigheten

att

vid tullbehandling

förete faktura.

s. 200 Kontrollera mot PDF

Yt tran de.

Fråga

om utsträckt

rätt till

provvägning.

200 LOKALFÖRVALTNINGEN.

särskilda fall kunna eftergivas. Därest för tullverket tillfredsställande

säkerhet avlämnades, borde nämligen varor

få utbekomm as utan företeende av faktura.

Vidkommande till en början sistnämnda uttalande, så

fattar kommissionen detsamma såsom avseende rätt för varuemottagaren

att i sådana fall, då lian är skyldig att i och

för tullbehandlingen förete faktura, utfå varan omedelbart

utan hinder därav, att fakturan ännu icke blivit tillgänglig

och kunnat företes. Denna möjlighet står emellertid redan

nu varuägaren till buds, om han nämligen — såsom fullmäktige

ock avse — deponerar belöpande tullavgift. Svårighet

kan visserligen möta att bedöma huru stort belopp,

som skall deponeras; men tulltjänstemannen får därvid tänkas

fordra ett belopp, tillräckligt för att ställa statsverket

på den säkra sidan.

Beträffande huvudfrågan, huruvida fakturans företeende

vid tullbehandlingen skall göras obligatoriskt, torde huvudsakligen

följande synpunkter göra sig gällande. Åven om

tystnadsplikt för tulltjänstemännen införes, lära affärsmännen

vara rätt obenägna att underkasta sig en trÅi^sbestämmelse

att alltid vid påfordran uppvisa faktura, då sådan i

vissa fall kan innehålla affärshemligheter såsom upplysningom

inköpskällorna, vissa förhållanden med prissättningen

o. s. v. Å andra sidan synes något starkare behov av utsträckt

skyldighet att förete faktura knappast vara för handen,

då nämligen varuemottagarne redan nu i regel finna

med sin fördel förenligt att godvilligt gå tullverket tillhanda

genom fakturas uppvisande. De veta sig härigenom

ofta kunna undgå en omständlig procedur med kemisk undersökning

av varan o. s. v.

På grund av vad sålunda anförts anser kommissionen

sig icke böra föreslå någon ändring i nuvarande bestämmelser

i fråga om skyldighet att förete faktura.

Vid tullbehandling skall i regel det ifrågakommande varupartiet

i sin helhet uppvägas. Endast i fall och under

villkor, som äro särskilt stadgade, må, heter det i § 24

mom. 2 tullstadgan, vikten av angivet varuparti utrönas

genom provvägning av större eller mindre del därav.

1 § 3 av kungl. kungörelsen den 10 november 1911

s. 201 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 201

med föreskrifter beträffande tillämpningen av vissa i tulltaxan

den 1) juni 1911 och därtill fogade underrättelser om

vad vid taxans tillämpning iakttagas bör upptagna bestämmelser,

återfinnes föreskrift därom, att vid tullbehandling

av vissa i författningsrummet uppräknade varor må, så vitt

desamma uppsorterats efter storlek och dimensioner, vikten

kunna utrönas genom vågning av ett större eller mindre

antal kolli, som vederbörande tullförvaltning äger bestämma

(s. k. provvägning). Tullförvaltning tillkommer att i varje

särskilt fall avgöra, huruvida viktens utrönande enligt ifrågavarande

bestämmelser må äga rum eller icke.

Stockholms handelskammare har i sitt svar på kommissionens

frågecirkulär gjort följande uttalande härom:

»För närvarande är provvägning av gods medgiven allenast i

vissa av Kungl. Maj:t generellt bestämda fall. Detta har emellertid

visat sig vara mindre praktiskt. För vissa torkade frukter är sålunda

provvägning medgiven men icke för s. k. blandad frukt, även om de

enskilda frukter, vilka ingå i den blandade frukten, äro av sådan beskaffenhet,

att de, införda oblandade, skulle kunna få provvägas.

Vid tullbehandling av s. k. tvättvål bruttoväges likaledes hela

partiet, varefter en låda störtas för beräknande av taran och nettovikten.

Detta sista tillvägagångssätt kan dock aldrig bliva fullt tillförlitligt,

då ju emballagen kunna vara av olika tyngd, under det att

genom provvägning större förutsättning förefinnes för uppnående av

en riktig nettovikt.

Lämpligast torde vara, att rätten att bestämma, huruvida i det

enskilda fallet provvägning finge äga rum, överlämpades till vederbörande

tullavdelningschef. Såsom en allmän regel borde gälla, att

provvägning alltid skulle få äga rum, då varuägaren genom faktura

styrkte, att vederbörande parti utgjordes av likformiga enheter med

samma nettovikt och hänförliga till samma tulltaxerubrik. Nu

stadgade allmänna villkor för att provvägning skall få ske torde dock

fortfarande böra gälla.»

Stockholms köpmansklubb har likaledes uttalat sig för

att bestämmanderätten rörande de fall, då provvägning må

få äga rum, överlämnas till vederbörande tullavdelningschef.

Föreningen Sveriges kolonialvaruengrossister har framhållit

önskvärdheten av att rätten att provväga gods utsträcktes

att Omfatta flera varuslag än för närvarande vore

fallet, särskilt s. k. blandad frukt och tvål. Enligt föreningens

åsikt borde provvägning alltid få äga rum, då ve
-

s. 202 Kontrollera mot PDF

Yttrande.

Packhusjournalcn

och

tullbehandlingsattesterna.

Gällande

bestämmelser.

202 LOKALFÖRVALTNINGEN.

derbörande tullpersonal genom godsets avsynande vunnit

visshet, att godset inkommit i likformiga enheter.

Till undvikande av den misshushållning med arbetskraft,

som nu i många fall förorsakas genom en omständlig

vägningsprocedur, likasom ock till vinnande av en ur trafikens

synpunkt önskvärd snabbhet i tullbehandlingen finner

kommissionen sig böra förorda sådan utsträckning av rätten

till provvägning, att på vederbörande packhusföreståndare

får bero att bestämma, i vilka fall dylik må ifrågakomma.

Tillika bör dylik föreståndare äga att, när varan åtföljes av

specifik viktnota, medgiva, att vikten utrönes genom stickprov

på det sätt, att vissa kolli vägas och, om deras vikt

befinnes överensstämma med notan, densammas uppgifter

i övrigt tagas för goda. I bägge dessa fall bör såsom garanti

iakttagas, att å attesten göres anteckning om att vikten

utrönts genom provvägning resp. stickprov.

Kommissionen föreslår alltså, att provvägning resp. viktens

utrönande genom stickprov, på sätt ovan beskrivits, skall tilllåtas,

så snart packhusföreståndaren finner därav ej föranledas

äventyr för kronans rätt.

Resultatet av verkställd tullbehandling upptages dels i

tullbehandlingsattest och dels i den vid varje packhusinspektion

förda packhusjournalen. Attesten skall, när godset

angivits att uppläggas på transitupplag eller att omedelbart

transitförsändas eller att landsvägen försändas till

Norge, tecknas å angivningsinlagan men eljest å blankett

enligt fastställt formulär.

Då tullbehandlingsattest tecknas å angivningsinlagan,

skall attesten endast bestyrka godsets bruttovikt med angivande,

huruvida denna utrönts genom verklig uppvägning,

provvägning av ett eller flera kolli eller medelst uppgift,

hämtad ur faktura eller konossement; och göras i detta fall

motsvarande anteckningar i packhusjornalen.

I de fall däremot, då tullbehandlingsattest särskilt utfärdas,

skall jämlikt tjänstgöringsreglementets bestämmelser

i packhusjournalen upptagas: det nummer, varunder godsset

i inkommande journalen redovisas; av vein och till vilket

slag av tullbehandling godset angivits; i tullstadgan

föreskriven uppgift om inköpsland, varvid, då attesten omfattar

från olika länder inköpta varupartier eller kolli, sådan

s. 203 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 203

anteckning verkställes för varje särskilt varuparti eller

kolli; för kolli deras märken, nummer, antal ocli slag; samt

allt vad vid varornas tullbehandling författningsenligt blivit

utrönt och därvid i övrigt anmärkningsvärt förekommit.

Dä varuparti avväges i flera poster, skall den vid varje vågning

funna vikten samt, för styckegods, antalet avvägda

kolli särskilt upptagas. När tara utrönes genom störtning,

skall anteckning därom göras. För vara, som förtullas med

vissa procent av värdet, skola de särskilda belopp, som

enligt gällande bestämmelser tillsammans utgöra varans

tullvärde, var för sig antecknas i samma myntslag, vari de

finnas upptagna uti de handlingar, som skola bestyrka varans

värde. Vid tullbehandling av brännvin och sprit på

fat skall dess temperatur samt skenbara och verkliga styrka

antecknas särskilt för varje kolli.

Genom en promemoria, som utfärdats från revisionsbyrån

i december 1913 med anledning av de nytillkomna

bestämmelserna rörande obligatorisk värdedeklaration, har

påbjudits bl. a., att om för statistiskt ändamål avsett värde

icke duns uppgivet i angivningsinlaga över inkommet gods,

i de fall sådant värde enligt den statistiska varuförteckningen

skall uppgivas, samt varuägaren vill vid tullbehandlingen

uppgiva och styrka värdet, vederbörande förrättningsman

skall med ledning av faktura eller annan handling

utröna detsamma; samt att, om för statistiskt ändamål

avsett varuvärde uppgives och styrkes vid tullbehandlingen,

detsamma skall antecknas å tullbehandlingsattesten. — I

konsekvens härmed antecknas ifrågavarande värde även i

packhusjournalen.

Tullbehandlingsattest, som särskilt utfärdas, är så tillvida

mindre utförlig än packhusjournalen, som i attesten

icke erfordras anteckning om bruttovikt och taraavdrag och

ej heller, när ett varuparti uppväges i flera poster, om den

vid varje vågning funna vikten eller, för styckegods, antalet

avvägda kolli, liksom ej heller, beträffande vara, som

förtullas med vissa procent av värdet, specifikation av de

belopp, som tillsammans utgöra varans tullpliktiga värde.

Tullbehandlingsattest skall underskrivas av den, som

verkställt tullbehandlingen, ävensom av den, som därvid

biträtt.

s. 204 Kontrollera mot PDF

204 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Vid tullbehandling av partigods eller styckegods, som

avväges i flera poster, må den vid varje vågning funna

vikten jämte antalet avvägda kolli, i stället för att upptagas

i packhusjournalen och tullbehandlingsattesten, antecknas

i särskild vågbok samt, därest tullbehandlingen icke

avser till nederlag eller transitupplag angivna kolli, som skola

tullbehandlas var för sig, ovan sagda uppgifter allenast

summariskt för varupartiet upptagas i journalen och attesten

med hänvisning till vederbörande vågbok och sida däri.

Vågbok skall, innan densamma utlämnas till begagnande,

av tull förvaltningen förses med nummer i för året löpande

ordningsföljd. Den, som vid tullbehandlingen använder

vågbok, skall efter förrättningens slut med sin underskrift

i vågboken ikläda sig ansvar för riktigheten av däri gjorda

anteckningar.

Vanligen tillgår så, att förrättningsmannen vid tullbehandling

dikterar för sitt biträde vad som skall antecknas

i packhusjournalen, varefter biträdet till attesten överför de

uppgifter, som skola där inflyta. — Packhusjournalen utgöres

— åtminstone i Stockholm — av mindre häften, i

vilka visst antal sidor reserveras för varje fartyg. Införandet

av fartygen sker efter deras inklareringsnummer. Varje

journalshäfte plägar vara avsett för ungefär tre fartyg; och

allt efter antalet i hamnen liggande fartyg från utrikes ort

har man ett större eller mindre antal häften samtidigt i

användning.

Packhusjournalen skall för varje år inom nästföljande

februari månads utgång insändas till generaltullstyrelsens

revisionsbyrå. Vågböckerna utgöra verifikationer till inkommande

tulljournalen och insändas jämte densamma månadsvis

av tullkammaren till revisionsbyrån.

Attesterna bliva genast efter tullbehandlingsförrättningen

överlämnade till tullkammaren för vidare handläggning därstädes

på sätt i annat sammanhang beskrives. Vanligen får

vederbörande trafikant själv taga hand om attesten och

avlämna densamma på tullkammaren, men stundom sker

överlämnandet genom försorg av vaktmästare i. packhuset.

I Malmö upprättas på tullkammaren särskilda kopieattester,

utgörande avskrifter av huvudattesterna samt avsedda

att biläggas inkommande kopiejournalen såsom veri
-

s. 205 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 205

fikationer. I Stockholm och Göteborg däremot intages

attesternas fullständiga innehåll i nämnda journal.

På tullbod andlingsförrättningen grundas slutligen även

den på tullkammaren efter därstädes verkställd debiteringutfärdade

tullräkningen. Denna är i regel endast summarisk,

d. v. s. anger i en summa samtliga de tullavgifter,

som utgå för de i ett förtullat varuparti ingående poster

av olika slag; enligt § 101 tjänstgöringsreglementet skall

emellertid, om specifik tullräkning särskilt begäres, tullförvaltningen

vara skyldig att meddela dylik räkning så

skyndsamt sådant utan uppehåll i expeditionen i övrigt

kan ske.

I kommissionen tillhandakomna svar på utsänt frågecirkulär

har från en mångfald håll förordats tillämpning

av modernare kontorsmetoder inom tullverket; och särskilt

har framhållits lämpligheten att använda blåkopiering för

att i någon mån inskränka det nuvarande mångskriveriet.

Vidare har såsom ett önskemål framhållits, att specificerad

tullräkning alltid måtte erhållas.

Stockholms handelskammare exempelvis yttrar i förevarande

ämne:

»Såsom handelskammaren redan anfört, böra modernare arbetsmetoder

införas inom tullverket för att befordra snabbheten av ärendenas

behandling. Tekniska hjälpmedel såsom skriv-, räkne- och

dupliceringsmaskiner böra härvid komma till ökad användning.

Det flerfaldiga gånger framkomna önskemålet, att i tullräkningarna

måtte införas specificerade uppgifter å godsets beskaffenhet och

vikt, bör därvid snarast möjligt förverkligas, och torde detta lättast

kunna äga rum, om packhusattesterna, vilka ju måste upptaga det

till tullbehandling angivna godsets vikt och den tulltaxerubrik, efter

vilken tullbehandlingen skall ske, genom självkopiering utskreves i

två exemplar, av vilka duplettexemplaret, försett med vederbörliga

uträkningar, kunde tjäna såsom tullräkning.»

Av Östergötlands och Södermanlands industri- och handelskammare

föreligger följande uttalande:

»Handelskammaren önskar i detta sammanhang påpeka en liten

detalj, som, ehuru icke av genomgripande betydelse, dock skulle betydligt

underlätta importörernas arbete med kalkylering av sorteringsgods,

utan att tullverkets arbete avsevärt ökades. Vid tullbehandling

av sorteringsgods tillgår i regel så, att efter sorteringen väges och

uppsäges varje artikel, varvid vederbörande tulltjänsteman gör motsvarande

anteckningar, vilka sedermera avskrivas av importören.

Svar på frågeeirkuläret.

s. 206 Kontrollera mot PDF

Äldre förslag

om blåkopiering

av

attester.

Prof. Sillens

principuttalande

rörande blåkopieringen.

206 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Detta dubbla arbete skulle med samma effekt kunna utföras endast

av den tulltjänsteman, som gjort sorteringarna, på så sätt, att specifikationen

genom kopiering med blåpapper utföres i dubbla exemplar,

varav godsemottagaren erhåller kopian. Denna kunde samtidigt utgöra

tullverkets specificerade räkning å tullbeloppen och övriga kostnader,

som belasta godset, och samtidigt utgöra kvitto på betalning.

Arbetet med utskrivande av särskild räkning skulle bortfalla vid

ifrågavarande reform, som otvivelaktigt skulle bereda både importörer

och tulltjänstemän många lättnader.»

Slutligen har Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

gått närmare in på ämnet samt framlagt ett utförligt motiverat

och i detalj utarbetat förslag till reformer i avseende

å tullbehandlingsattesterna och vad därmed äger sammanhang.

Förslag om blåkopiering av attester hava redan tidigare

förevarit. I det år 1909 av en särskild delegation avgivna

förslaget till tjänstgöringsreglemente — vilket förslag i

huvudsak lagts till grund för det nu gällande, den 14

december 1910 utfärdade reglementet — förutsattes sålunda,

att packhusjournalen skulle falla bort, och att i stället

skulle hos vederbörande inspektioner förvaras attestkopior,

framställda genom blåkopiering (se vidare delegationens

tryckta förslag, s. 141). Delegationens förslag i denna

punkt har emellertid ej kommit till utförande. — Vidare

föreslogs av den s. k. statistiska kommittén i dess år 1908

avgivna betänkande rörande handelsstatistiken, att genom

blåkopiering skulle tagas för statistiskt ändamål avsedda

duplettexemplar av attesterna (se betänkandet s. 34 f.).

I en promemoria rörande tullverkets bokföring och

kontorsmetoder, som för kommissionens räkning utarbetats

av professorn vid handelshögskolan O. Sillen, har gjorts

ett så lydande principuttalande i fråga om blåkopieringens

användbarhet inom tullverket:

»Tullverkets invändningar mot självkopiering.

Med anledning av statistiska kommitténs förslag angående handelsstatistiken,

i vilket blåkopiering av attesterna ifrågasattes, infordrade

generaltullstyrelsen på sin tid utlåtande från bl. a. packhusinspektionen

och tullkammaren i Stockholm, vilka den 29 september

resp. 3 oktober 1910 inkommo härmed. — — — — —■ — — — —

s. 207 Kontrollera mot PDF

T ULIjFOR VÄLTNING A RNA 1 STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 207

1. Packhusinspektionens invändningar.

a. Något praktiskt sätt att på en gång och med användande

av för ändamålet lämpligt papper kunna medelst s. k. blåkopiering

och utan en rent av förstörande överansträngning

av handleden åstadkomma ett så stort antal fullt tydliga

attester, har, inspektionen veterligt, ej ännu blivit påvisat.’

Det stora antal, som här åsyftas, skulle vara 3 å 4 kopior. —

För min del anser jag, på grund av egen och andras erfarenhet, att

man ej bör använda sig av självkopiering för hand för att ernå mera

än tre exemplar. Det högsta antal, jag i det föregående ifrågasatt, är

ju också tre exemplar (attest, räkning och ev. attestkopia). Sedan

packhusinspektionens invändning gjordes, har självkopiering för ernående

av tillsammans tre exemplar blivit införd bl. a. vid utskrivande

av de nya fraktsedlarna, som införts vid statens järnvägar från och

med mars månad 1915. Detta är ju ett tydligt bevis för möjligheten

att skriva tre exemplar på eu gång. Redan före 1910 hade emellertid

inom många affärskontor självkopiering för hand för ernående av

sammanlagt tre exemplar börjat användas, och jag har mig ej bekant,

att några väsentliga svårigheter därvid yppats, under den visserligen

mycket viktiga förutsättningen, att man ej använder för tjockt skrivpapper

(de nya fraktsedlarnas tjocklek torde vara mycket lämplig),

samt att man ej sparar på karbonpapperet. Det har visat sig, att

självkopiering i tre exemplar under dylika förhållanden ej behöver

åstadkommas med något så hårt tryck på pennan, att därav en ''förstörande

överansträngning av handleden’ förorsakas. Men det må

erkännas, att man givetvis måste trycka hårdare än vid skrivning

med vanlig bläckpenna utan självkopiering. Detta skulle kunna medföra

vissa faror för den skrivande, dock endast i de fall, om han

sysslade med utskrivandet hela dagen i ett sträck. Detta torde icke

vara förhållandet på packhuset, ty där tager tullbehandlingen av

varorna en mycket dryg del av tiden i anspråk. Den omväxling,

som därigenom vinnes, är tillräcklig för att vila handleden och pekfingret.

På tullkammaren skulle det kunna tänkas, att den tjänsteman,

som sköter om debiteringen, skulle få sitta större delen av dagen och

syssla så gott som uteslutande med utskrivandet av tullbeloppen.

Däremellan har han dock att slå i tulltaxan och att verkställa uträkningar,

så att han ej oavbrutet sysslar med självkopieringen. Men

om det här skulle visa sig, att tjänstemännen ansträngdes, är det ju

lätt att genomföra en sådan arbetsfördelning, att den tjänsteman, som

debiterar, turade om ■— t. ex. efter två å fyra timmars arbete —

med den, som utför kollationeringen av räkningarna.

Ovanstående gäller speciellt för den händelse, att tre exemplar

skulle komma att framställas. Om man däremot har att utskriva

endast två exemplar på en gång, uppstår betydligt mindre ansträngning;

vid användning av tunt skrivpapper och goda karbonpapper är den

ej nämnvärd.

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

LOKALFÖRVALTNINGEN.

b. ''Blåkopiering torde bliva olämplig med hänsyn därtill, att

dels inläggning av det färgade papperet mellan attestblanketterna,

dels granskning av huruvida kopiorna ej i ett

eller annat avseende vore otydliga måste vid tullbehandlingen

bliva synnerligen tidsödande, och detta i ännu högre

grad vid de kanske ej sällan förekommande tillfällena,

då nämnda granskning komme att föranleda utskrivning av

ny attest.’

Enligt mitt ovanstående förslag skulle karbonpapperet komma

att alldeles automatiskt placeras i sitt läge för den utskrivning, som

erfordras på tullpackhuset. Och vad inläggningen av papperet i fråga

på tullkammaren beträffar, har jag redan framhållit, att den ej skulle

taga stor tid, ''då de båda exemplaren sammanhänga. Om tre exemplar

skulle komma att utfärdas, skulle även de komma att sammanhänga,

och lämpliga anordningar kunna vidtagas för ett likadant automatiskt

placerande av karbonpapperet på tullpackhuset.

Vad beträffar den tidsödande granskningen av kopiornas tydlighet,

är denna — såsom erfarenheten giver vid handen — ett ögonblicks

verk under den förut framhållna nödvändiga förutsättningen,

att man ej sparar på karbonpapperet för mycket. Några nya attester

behöva i så fall aldrig utskrivas, åtminstone ej på grund av självkopieringsprincipens

tillämpning.

c. ''Det skulle möta stor svårighet att hålla reda på alla de

hos inspektionen kvarstannande lösa attesterna, helst man

ständigt behövde bland dem göra efterforskningar för ena

eller andra ändamålet.’

Jag antar, att denna invändning gjorts med tanke på ett förslag

att ersätta den nu på tullpackhuset förda journalen med ett exemplar

av attesten. Detta kommer ju ej vid mitt förslag i fråga. Men jag

kan ändock ej underlåta att framhålla, att det, även om man skulle

träffa något dylikt arrangemang, ej borde stöta på några väsentliga

svårigheter att hålla reda på papperen, om man ordnade och inhäftade

dem på ett ändamålsenligt och tidsenligt sätt. — De exemplar, som

enligt mitt förslag skulle komma att utskrivas, skulle komma att

vara hopfästade vid varandra, då de sändas upp till tullkammaren,

och de komma sålunda ej i sär.

d. ''Blåkopieringsskrift kan ju mycket lättare än bläckskrift

utplånas. Denna omständighet är av så stor betydenhet,

då, såsom här i allmänhet äger rum, tullbehandlingsattesten

lämnas till trafikanten för att av denne i och för erhållande

av tullräkning befordras till tullkammaren’.

Enligt mitt förslag skulle trafikanten ej komma att få hand om

attesten och räkningen. Beträffande kopieskriftens otydlighet skall

jag återkomma här nedan på tal om tullkammarens invändningar.

s. 209 Kontrollera mot PDF

TUL LFÖR VÄLTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 209

o. ''Användning av blåkopieringssystem vid utskrivande av

ifrågavarande slags handlingar är så gott som outförbar’

— — — i synnerhet därför — — — — ''att de färgade

mellanläggens handhavande under tullbehandlingens fortgång

ju kan föranleda, att varor, som av den tullbehandlande

måste beröras med händerna, lätteligen nedsölas av

färgen från mellanläggen, och att härigenom skadeersättning

alltemellanåt kan ifrågakomma’.

Då karbonpapperet enligt mitt förslag — vare sig det är fråga

om utskrivande av två eller tre exemplar samtidigt — skulle komma

att på tullpackhuset placeras automatiskt i läge, utan att tjänstemannen

behöver beröra detsamma, torde väl även denna invändning förfalla,

åtminstone för packhusets vidkommande. Yad beträffar utskrivning

medelst karbonpapper i sådana fall, då karbonpapperet ej såsom

här kan placeras i läge automatiskt (såsom fallet är, då tullkammaren

sedermera skall utfylla tullbeloppen och utskriva räkningen),

må framhållas, att det i handeln finnes karbonpapper, avsett för självkopiering

för hand, där en vanlig pappersremsa av något över en centimeters

bredd är klistrad över vardera sidan av karbonpapperet i

dess ena kant. Vid inläggningen av papperet behöver man ej alls

komma åt den färgade delen, utan man håller i karbonpapperet vid

denna överklistrade kant.

f. ''Hitintills tillämpade blåkopieringssystem äro behäftade med

det synnerligen heaktansvärda felet, att på sådant sätt

åstadkommen skrift lätt kan förfalskas, något som beträffande

handlingar av ifrågavarande art, vilka ligga till grund

för debitering och uppbörd av omkring 60 millioner av statens

inkomster, måste anses ytterst betänkligt’.

Denna invändning torde väl endast kunna göras gällande, ifall

det nuvarande systemet med tullbehandligsattesternas överlämnande

till trafikanten för att av honom bäras till tullkammaren bibehölles.

Enligt mitt förslag får trafikanten ej alls hand om attesten, och han

kan således ej heller ändra några av dess siffror.

g. ''Om nu ifrågavarande system ovillkorligen skall tillämpas,

måste detsamma medföra ökning i avsevärd grad av personalen

i de större packhusen samt på sådant sätt förorsaka

statsverket direkta utgifter’.

Detta gäller väl, efter vad jag kan förstå, det fall, då 3 å 4

sinsemellan icke sammanhängande attester skulle utskrivas och behandlas

på sätt, som av statistiska kommittén föreslagits. Jag antar

alltså, att invändningen i fråga ej riktar sig mot självkopiering i den

form, som här föreslagits, ty denna skulle ej komma att betyda någon

avsevärd belastning av packhustjänstemännens arbete.

3131 18

14

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Tullkammarens invändningar.

a. Den skrift, som pa sådant sätt erhålles, blir nämligen i

och för sig otydligare än bläckskrift. Attesterna bliva sålunda

mer svårläsliga, stundom oläsliga och i varje fall

otydliga. Detta innebär emellertid för den debitering av

tullen, som verkställes på grund av packhusattesten, en

synnerligen stor olägenhet, som framträder så mycket skarpare,

då det tages i betraktande, att en felläsning av en

siffra kan så väl för statsverket som för de för debiteringen

ansvariga rent av medföra stora förluster. Denna synpunkt

förefaller tullkammaren så mycket mer värd beaktande,

som enbart i Stockholm den debiterade tulluppbörden

utgör 20 millioner kronor årligen’.

Enligt mitt förslag skulle originalskriften komma att göras på

attesten. Om ett extra attestexemplar framställes, skulle detta ej komma

att behövas på tullkammaren utan på statistiska avdelningen. För

att ej riskera dess tydlighet kan man ju placera det närmast efter

det övre attestexemplaret, så att räkningen med andra ord ligger underst.

Under de förut nämnda nödvändiga förutsättningarna för all

självkopiering, nämligen att tunt skrivpapper användes, och att karbonpapperen

ej utnyttjas för länge, bortfaller för övrigt invändningen

beträffande kopiornas otydlighet resp. oläslighet, såsom praktiken hittills

tillräckligt givit vid handen.

Då trafikanten varken kommer att få göra med attesterna eller

de utskrivna räkningarna förrän hos uppbördskontoret, torde några

förfalskningar av siffrorna från deras sida ej kunna förekomma.

b. Skriften bliver därjämte lätt suddig, i det blåskriften gärna

sprider sig över hela papperet. Faran härför är så mycket

större vid de större tullplatserna, enär packhuslokalerna

där ofta äro inrymda i andra byggnader än tullkammarelokalerna

samt attesterna således kanske ofta i regn

måste transporteras från den ena avdelningen till den andra

av trafikanterna, därvid de ofta icke erhålla en behandling,

som är ägnad att bevara en så ömtålig skrift som den med

blåkopieringssystem föreslagna. Varje otydlighet i attesten

medför ovillkorligen att tullkammaravdelningen måste sätta

sig i förbindelse med vederbörande packhusavdelning samt

till denna nedsända attesterna för komplettering. Under

avvaktan härå får varuägaren vänta’ — — — Härigenom

föranledes ''icke blott fara för staten och de debiteringsansvarige

att utsättas för förluster utan även en tunga för

allmänheten i långsam expedition’.

Även denna anmärkning saknar berättigande gentemot det av

mig föreslagna systemet, enär trafikanterna då ej få hand om attes
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNITJGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 21 1

terna, och enär attestens skrift är den ursprungliga. Det är att märka,

att om man endast utskriver tillsammans två exemplar — attest

och räkning —, kan man mycket väl använda sig av en hård bläckpenna

för framställande av det översta exemplaret.

c. ''Med blåkopieringssystem kan skrift anbringas allenast å

en sida av attesten. Å tullkammaren i Stockholm behandlas

dagligen 600 å 800 attester, därav omkring 10 % nu

upptaga 2 eller flera sidor. Varje sådan å flera sidor gående

attest måste med blåkopieringssystems användande

uppdelas i lika många attester, som sidoantalet nu är. Således

innebär blåkopieringssystemet ett ökande av attester

na i avsevärd grad. Ordnandet och förvarandet av dessa

mängder av attester — — —• kommer att taga arbetskrafter

och utrymme i anspråk’ — — — och det -—- — —

’kan icke utföras utan väsentligen ökad personal’.

I vad denna invändning gäller skrivande av attesternas baksida,

träffar den även den av mig föreslagna anordningen. Det kan dessutom

måhända anmärkas, att utrymmet på den av mig föreslagna

attesten är något mindre (c:a 3 rader) än på de nuvarande. Den senare

anmärkningen blir dock utan betydelse, om man inom samma

utrymme försöker få plats för flera rader, eller om man gör attesterna

något längre. Vad beträffar anmärkningen om ökning av sidoantalet,

är den naturligtvis berättigad så tillvida, att det medför något större

besvär än för närvarande att skriva ut ny attest än att fortsätta attesten

på baksidan. Det är dock min bestämda mening, att tullkammaren

högst betydligt överdrivit farhågorna för ökning i arbetskrafterna,

och att den av mig föreslagna anordningen ej skulle komma

att i det hela öka tullkammarens arbete. Man måste ju också betänka,

att den tid, som det tager att utskriva högra delen av tullräkningarna,

fullständigt bortfaller, vilket ju blir en tidsvinst för tullkammaren».

Vid ordnandet av journalsföringen i packhuset är att

beakta frågan om vidmakthållande av tullbehandlingsattesternas

egenskap av offentliga handlingar. Genom beslut

den 15 mars 1918 har Kungl. Maj:t till kommissionen överlämnat

åtskilliga detta spörsmål vidkommande handlingar

för att tagas i övervägande vid behandlingen av frågor rörande

omläggning av tullverkets journals- och räkenskapsföring.

Av ifrågavarande handlingar finnas bland bilagorna

till detta betänkande tryckta de viktigaste, nämligen en av

riksdagens justitieombudsman den 30 mars 1915 till Konun
-

Frågan om

vidmakthållande

av tullbehandlingsattesternas

egenskap av

offentliga handlingar.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

LOKALFÖRVALTNINGEN.

gen avlåten skrivelse ävensom generaltullstyrelsens den 20

december 1916 däröver avgivna underdåniga utlåtande.

Kommissionen har av handlingarna inhämtat huvudsakligen

följande.

En person, som på grundvalen av tullbehandlingsattesterna

plägat utarbeta statistiska sammanställningar rörande

importen till Stockholm, blev efter tillkomsten av

1913 års författning angående åstadkommande av vissa statistiska

uppgifter rörande utrikes handeln samt revisionsbyråns

ovannämnda promemoria av tullkammaren i Stockholm

förvägrad att vidare taga del av attesternas innehåll.

Nämnda person anmälde med anledning härav tullkammarens

bägge föreståndare hos justitieombudsmannen. 1 avgiven

förklaring gjorde föreståndarne gällande, att enligt

tryckfrihetsförordningens bestämmelser om skydd för vissa

statistiska uppgifter hinder för tullbehandlingsattesternas

utlämnande till offentligheten måste anses föreligga. Dels

innehölle nämligen attesterna själva en del uteslutande för

statistiskt ändamål lämnade uppgifter, och dels vore desamma

var för sig förenade med en angivningsinlaga, som innehölle

statistiska uppgifter.

Justitieombudsmannen, som av anförda skäl ansåg sig

icke böra vidtaga någon åtgärd mot tullkammarens föreståndare,

avlät emellertid till Konungen ovannämnda skrivelse

av den 30 mars 1915. Häri frami)ålles, att frågan

om tullbehandlingsattesters offentlighet berör intressen av

sådan vikt, att den torde förtjäna en lösning av allmängiltig

innebörd. Ett önskemål vore att undvika sammanförandet

av å ena sidan de förvaltningsuppgifter, som tullbehandlingsattesterna

innehålla, samt å den andra de uppgifter

för officiell statistik, som lämnas i samband med tullbehandlingen.

För att realisera detta önskemål hade två

utvägar ifrågasatts: antingen kunde de uteslutande för statistiskt

ändamål avsedda uppgifterna intagas allenast i angivningsinlagor

och attester men däremot icke i packhusjournalerna

eller i de kopior av attesterna, som skola tvärstanna

hos tullförvaltningarna, eller i kopiejournalerna; eller

ock kunde de för statistiskt ändamål avsedda uppgifterna

lämnas å särskild blankett och sålunda icke inflyta i vare

sig angivningsinlaga eller tullbehandlingsattest. Beträffan
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 213

de det förra alternativet anmärkte justitieombudsmannen,

att av utredningen i målet ej framginge, huruvida uppgifterna

rörande tullbehandlingen skulle bliva tillgängliga för

allmänheten lika tidigt, om de skulle hämtas från journaler

och kopior, som om de finge hämtas omedelbart från

tullbehandlingsattesterna. I fråga om det andra av de

bägge alternativen yttrade justitieombudsmannen, att detsamma

— under förutsättning, att det vore genomförbart

— syntes äga avgjort företräde, då det nämligen skulle

göra det möjligt att låta själva originaluppgifterna komma

under allmänhetens ögon. »Åven andra utvägar», säger

justitieombudsmannen till sist, »kunna måhända ifrågakomma,

men i varje händelse torde det vara angeläget, att sådan

anstalt träffas, att icke allmänheten beträffande tullbehandlingsattesternas

innehåll berövas sin grundlagsenliga

rätt att taga del av offentliga handlingar».

En reformering av packhusens kontorsmetoder bör framför

allt gå ut på att inskränka skriveriet. Härigenom minskas

personalbehovet och kunna sålunda besparingar göras.

Tillika kan i och med att förfarandet förenklas trafikens

anspråk på rask expedition bättre tillgodoses.

På sätt prof. Sillen i ovanintagna promemoria ådagalagt,

kan någon befogad invändning ej göras mot blåkopiering

av tullbehandlingsattester, dock under förutsättning

att ej mer än tre exemplar tagas.

För närvarande skola, såsom av den lämnade redogörelsen

framgår, i huvudsak samma uppgifter omskrivas på

tre ställen, nämligen i packhusjournalen, på huvudattesten

och på kopieattesten (resp. i Stockholm och Göteborg: i

kopiejournalen) vartill kommer eu fjärde gång, därest trafikanten

begagnar sig av sin rätt att erhålla specificerad

tullräkning. Härav anser kommissionen packhusjournalen

kunna umbäras och de tre övriga handlingarna kunna

framställas på en gång medelst blåkopiering.

Till försvar för packhusjournalens bibehållande har anförts,

att därest revisionsanmärkning gjordes eller från trafikens

sida erinran framställdes mot verkställd tullbehandling,

vederbörande tjänstemän behövde förfoga över anteckningar

om vad vid densamma förekommit. Häremot

kan erinras, att den nuvarande packhusjournalen kort efter

Y ttrande.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

LOKALFÖRVALTNINGEN.

varje års utgång insändes till revisionsbyrån, och att, om,

såsom ofta ifrågakommer, revisionsanmärkning göres först

senare, det redan med nuvarande bestämmelser saknas tillgång

i packhuset till packhusjournalen. Vad beträffar trafikens

erinringar, torde desamma komma att bliva väsentligt

sällsyntare vid bifall till kommissionens nedan framställda

förslag, att specifik tullräkning alltid skall utfärdas.

I densamma finns nämligen tillgång till alla erforderliga

uppgifter rörande tullbehandlingen. För övrigt innebär

kommissionens nedanintagna förslag även, att ett attestexemplar

skall kvarstanna å kammarkontoret, och av detsamma

kunna givetvis såväl packhustjäDstemän som trafikanter

efter önskan taga del. Av sålunda angivna skäl anser

kommissionen förandet av packhusjournalen vara obehövligt.

De exemplar, som kommissionen tänker sig framställda

på en gång medelst blåkopiering, skulle vara: 1) huvudattest,

2) kopieattest och 3) specifik tullräkning. Av dessa

är huvudattesten avsedd att utgöra verifikation till inkommande

originaljournalen och att jämte denna av kammarkontoret

överlämnas till revisionsbyrån, varemot kopieattesten

skall såsom verifikation till inkommande kopiejournalen

kvarbliva hos nämnda kontor.

För att vidmakthålla tullbehandlingsattesternas egenskap

av offentliga handlingar hava, såsom i det föregående

nämnts, två särskilda anordningar blivit alternativt ifrågasatta.

Vad angår den ena av dessa, vilken går ut på att

låta packhus]ournalen och attesten få olika innehåll, i det

att endast på ena stället de för statistiskt ändamål lämnade

uppgifterna införa^, så torde denna anordning näppeligen

vara förenlig med kommissionens ovan framställda förslag om

införandet av blåkopiering av attester. Och vidkommande

den andra anordningen, nämligen att upptaga de för statistiskt

ändamål lämnade uppgifterna på särskilda blanketter,

så synes det i och för sig föga tilltalande att öka de vid

tullbehandling förekommande handlingarnas antal.

Enligt kommissionens uppfattning kan frågan på enklaste

sätt lösas så, att de för statistiskt ändamål lämnade

uppgifterna upptagas uteslutande på angivningsinlagan,

och att sålunda attesten hålles fri från anteckningar av

s. 215 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 215

beskaffenhet att kunna utgöra hinder för densammas utlämnande

till allmänheten. Det attestexemplar, som på

detta sätt blir tillgängligt, är det på kammarkontoret förvarade,

vilket är avsett att utgöra verifikation till inkommande

kopiejournalen. Det andra exemplaret, vilket åtföljer

inkommande originaljournalen till revisionsbyrån, däremot

är sammanfogat med motsvarande inlaga och torde

däri öre av praktiska skäl ej kunna utlämnas. Då emellertid

bägge ifrågavarande attestexemplar framställas på en

gång, behöver med nu föreslaget tillvägagångssätt ej uppstå

fara för dröjsmål med utlämnandet.

De uppgifter, som enligt kommissionens förevarande

förslag ej vidare skulle införas på attesten, äro den i revisionsbyråns

promemoria avsedda värdeuppgift samt —

såvitt kommissionen kan finna — även den i § 23 tullstadgan

och § 54 tjänstgöringsreglementet omnämnda uppgift

å inköpsland.

Då enligt kommissionens i det följande framställda förslag

inlagorna skola tecknas å blanketter enligt fastställda

formulär, torde nöjaktig överskådlighet över därå upptagna

statistiska uppgifter vinnas.

I avseende å den yttre uppställningen av attestformuläret

vill kommissionen — i anslutning till av Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening i svar på kommissionens

frågecirkulär framställt yrkande — uttala sig för att litertalskolumnen

och den ena av de bägge antalskolumnerna

uteslutas. Att kolumnen för inköpsland bör utgå, följer av

vad ovan sagts i fråga om vidmakthållande av attesternas

egenskap av offentliga handlingar. För beredande av bättre

utrymme bör slutligen iakttagas, att attestblanketterna

göras något bredare än nu är fallet.

Attesterna synas lämpligen kunna till vinnande av

pappersbesparing framställas i två olika format, nämligen

ett, som ansluter sig till det nu brukliga, och ett, som är

blott hälvten så stort. Det senare är avsett att användas

vid attestering av varor, hänförliga till allenast en eller ett

par rubriker, ävensom i allmänhet vid attestering av postpaket.

Vid det exemplar, som skall utgöra specifik tullräkning,

bör finnas fästad en kupong, avsedd att rivas av, då

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

LOKALFÖRVALTNING-EN.

räkningen efter skedd betalning uppvisas för annotation.

Kupongernas syfte är, att med ledning av desamma de

betalta räkningarna skola avföras i vederbörande journal.

Kommissionen anser debiteringen av för varorna belöpande

avgifter till stat och — i förekommande fall —

kommun böra ske redan i packhuset och icke såsom nu

först å tullkammaren (kammajkontoret). Härigenom sparas

personal på kammarkontoret utan att personalen i packhuset

behöver i motsvarande mån utökas, enär nämligen

ifrågavarande debitering bör kunna medhinnas på den tid,

som hittills åtgått till förande av packhusjournalen. Det

torde vidare icke vara utan betydelse, att vederbörande

tjänsteman kommer att uppmärksamma tarilferingens konsekvenser.

Debiteringen blir med det ifrågasatta förfaringssättet

också säkrare, alldenstund den tjänsteman, som

själv skrivit de för debiteringen grundläggande uppgifterna,

torde mindre än varje annan tjänsteman vara utsatt

för att avläsa desamma oriktigt och av sådan anledning

komma till felaktigt debiteringsresultat. Slutligen minskas

även risken att lämna ut attestexeriiplaren i varuägarens

hand; har debiteringen redan skett, bliva möjligheterna

att förfalska attestens innehåll högst väsentligt minskade.

För att undvika varuägarens befattning med attesten

har eljest ifrågasatts överbringande av attestexemplaren

från packhus till kammarkontor antingen genom mekaniska

transportanordningar eller genom för ändamålet anställda

springpojkar. Bägge dessa metoder äro givetvis tänkbara,

men de draga var för sig kostnader, vilka enligt kommissionens

uppfattning äro onödiga. Vid bifall till vad kommissionen

föreslagit i fråga om debiteringens verkställande

i packhuset bör det nämligen ej vidare medföra någon risk

att låta attesterna överföras från packhuset till kammarkontoret

genom vederbörande varuägares egen försorg. För

vinnande av ytterligare garanti mot förfalskning kan för

övrigt lämpligen iakttagas, att ett av attestexemplaren får

stanna hos packhusinspektionen till expeditionstidens slut

för dagen, varefter alla på detta sätt kvarhållna exemplar

samtidigt översändas till kammarkontoret genom någon

packhusvaktmästare. Med denna anordning vinnes tillika,

att attesten finns under dagens lopp fortfarande tillgäng
-

s. 217 Kontrollera mot PDF

TULLFORVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 217

lig hos packhusinepektionen, för don händelse behov skulle

yppas att återkomma till densammas innehåll.

Såsom ett led i införandet av moderna kontorsmetoder

i packhusen bör även ingå anskaffandet av erforderligt

antal skrivmaskiner. Med anledning av de invändningar,

som från vissa båll gjorts mot desammas användbarhet i

packhustjänsten, torde under den första övergångstiden böra

lämnas åt vederbörande tjänstemäns eget val, om de vilja

skriva för band eller använda sig av maskin. Det lärer

snart komma att visa sig, att de flesta föredraga det senare

alternativet.

Kommissionens förestående förslag innebär i huvudsak,

att förandet av packhus journal upphör; att original attest, kopieattest

och specifik tullräkning framställ as på en gång medelst

användande av blåkopiering; att attestens innehåll undergår

vissa modifikationer, särskilt i syfte att densammas egenskap

av offentlig handling må bliva vidmakthållen; att debitering

av för godset belöpande avgifter sker i packhuset; samt att

skrivmaskiner anskaffas för packhusens behov.

Journalsföringen i övrigt i packhuset inskränker sig

till förande av diverse inkomsters journal. I avseende å

denna hänvisas allenast till vad i motsvarande ämne yttrats

vid behandlingen av tulldirektörsexpeditionen. — Angående

depositionsliggaren, se under kammarkontoret.

För förfarandet vid tullbehandling av paketpost gälla

vissa särskilda regler. Närmare redogörelse för dessa återfinnes

i en bland bilagorna till detta betänkande tryckt

promemoria av generalpostdirektören. Det i Stockholm tilllämpade

förfarandet beskrives här på följande sätt:

»I Stockholm sker tullbehandlingen av postpaket från utlandet i

en av Stockholms stad för ändamålet uppförd byggnad vid Kungsgatan.

Därvid tillgår på följande sätt.

Adresskorten sorteras vid ankomsten i bokstavsordning samt uppföras,

i och för paketens överlämnande till tullverket, å s. k. manifest.

Sedan manifesten upprättats, utskrivas avier rörande paketen, vilket

sker med ledning av adresskorten. Dessa göromål utföras av posttjänstemän

och försiggå i postexpeditionen, vilken är belägen i vindsvåningen.

Sedan manifesten färdigskrivits, överlämnas de till den i källaren

belägna avdelningen för själva paketens förvaring (paketen transporteras

nämligen från postvagnarna direkt till källarlokalen). I denna avdel
-

övrig journalsföring

i

packhuset.

Förfarandet

vid tullbehandling

av

paketpost.

Gällande

regler.

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

LOKALFÖRVALTNINGEN.

ning tjänstgöra för närvarande dels postvaktmästare, dels tullvaktmästare

och dels packhuskarlar.

Här komma nu de färdigskrivna manifesten till användning i

paketens överlämnande till tullverket. Detta tillgår sålunda, att postvaktmästare

från själva paketen avläsa dessas adress och övriga förekommande

uppgifter, under det att ett antal tullvaktmästare avpricka

paketen å manifesten. De sålunda avprickade och samtidigt till tullvaktmästarna

överlämnade paketen sorteras av packhuskarlar i bokstavsordning

efter adressatens namn uti särskilda i källaren uppställda fack.

Sedan manifesten slutprickats, d. v. s. samtliga paket överlämnats

till tullverket, kvitteras manifesten av tullvaktmästarna och uppsändas

till postavdelningen, som ombesörjer, att de redan i förväg utskrivna

avierna omedelbart bliva utsända till adressaterna genom brevbärare.

Adresskorten överlämnas däremot till tullavdelningen, där desamma

av tullvaktmästare sorteras på samma sätt som paketen i källaren för

att jämte tulldeklarationer användas vid tullbehandlingen.

Adressaten har därefter att med företeende av den bekomna

avien, kvitterad, i tullavdelningen angiva paketet till förtullning.

I tullavdelningen äro anordnade dels ett s. k. avikontor, där

avierna avlämnas och förekommande postavgifter betalas, dels 10

stycken expeditioner för tullbehandlingen, dels ett kassakontor, där

kammarskrivare mottaga och redovisa tullavgifterna, dels slutligen en

utlämningsexpedition, där paketen av tullvaktmästare utlämnas till

adressaterna.

Gången vid tullbehandlingen är följande:

Avien inlämnas av adressaten å avikontoret. Med rörpost från

avipostkontoret föres avien ned till källaren, där tullvaktmästaren låter

en packhuskarl framtaga paketet ur facket. Paketet uppsändes därefter

jämte tillhörande avi, adresskort och tulldeklarationer i hiss till tullbehandlingsavdelningen.

Där uppropas adressatens namn. År han närvarande, lämnas

paketen till den expedition, som för tillfället lämpligast kan verkställa

tullbehandlingen. Har adressaten avlägsnat sig, läggas avi och paket

å särskild plats, varefter adressaten sedermera har att hos avikontoret

meddela, att han nu önskar paketets förtullning. Vill adressaten åter,

att paketet skall tullbehandlas utan hans närvaro, meddelar han detta

vid aviens överlämnande till avikontoret, där tulltjänstemannen gör

anteckning härom å avien.

Sedan varan tullbehandlats, antecknas å aviens baksida tullavgift,

varuslag, nettovikt m. m., varefter avien å remledning föres in till

kassakontoret i ett angränsande rum, där adressaten också har att

inställa sig för att betala tullavgifterna samt erhålla en utlämningspollett

å godset. Med denna pollett i hand har adressaten att å

godsutlämningsexpeditionen, vilken är belägen i ett tredje rum, avhämta

paketet.

De olika åtgärder, som erfordras, för att en korrespondent skall

komma i besittning av ett tullpaket, äro således:

1) den kvitterade avien avlämnas å avikontoret, där eventuella

postavgifter erläggas,

s. 219 Kontrollera mot PDF

TULL FÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 219

2) efter paketets upphämtande ur källaren tullbehandla» varan

i samma rum,

3) tullavgifterna likvideras i kassakontoret i ett annat rum,

4) paketet avhämtas i godsutlämningen i ett tredje rum.»

I Göteborg sker tullbehaiidlingen av paketpost i ungefär

samma ordning som i Stockholm. I Malmö däremot

är förfarandet väsentligt omständligare, på sätt den i åberopade

promemoria lämnade detaljredogörelsen närmare ger

vid handen.

Såsom den största olägenheten av nuvarande tillvägagångssätt

vid tullbehandlingen av paketpost betecknas i

generalpostdirektörens promemoria den tidsutdräkt, varmed

själva tullbehandlingen i allmänhet är förenad. Särskilt

då det gäller enstaka postpaket till privatpersoner, vilka i

regel själva måste avhämta paketen, anser generalpostdirektören

det med skäl kunna begäras, att förfarandet ordnas

på ett för allmänheten bekvämare sätt. — Generalpostdirektören

gör härvid en jämförelse med vad som gäller beträffande

inrikes paket: dylika har adressaten endast att låta

å postkontoret avhämta, sedan han erhållit avi rörande

desamma; och i viss utsträckning är t. o. m. hemforsling

av sådana paket anordnad.

Generalpostdirektören har nu för vinnande av lättnad

och förenkling föreslagit, att tullbehandlingen av paketpost

skulle ske genom postverkets förmedling, i det att postverket

angåve paketen till tullbehandling, utlämnade desamma

till adressaterna, vid utlämnandet upptoge tullavgifterna

samt slutligen redovisade dessa till tullverket. Paketen skulle

följaktligen såväl under som efter tullbehandlingen och

ända till dess de utlämnades till adressaterna förbliva i

postverkets vård. Av tullverket skulle icke ifrågasättas annan

medverkan än själva bestämmandet av tullavgifterna. På

vederbörande adressat ankomme endast att efter från postverket

erhållen avi rörande paketets ankomst låta avhämta

detsamma i redan tullbehandlat skick; eventuellt kunde

även anordnas hemforsling av paketen genom postverkets

försorg.

Enligt den föreslagna ordningen komme adressaten

sålunda ej att själv vara tillstädes vid tullbehandlingen.

Detta skulle enligt generalpostdirektörens förmenande i all
-

Generalpost
direktöreii.

s. 220 Kontrollera mot PDF

Öyerinspek

toren vid packliusinspektionon

i Stockholm.

220 LOKALFÖRVALTNINGEN.

mänhet ej innebära någon olägenhet, då det nämligen stode

adressaten fritt att i händelse av missnöje med tullbehandlingen

överklaga densamma hos generaltullstyrelsen, så vida

prov, vars identitet med den tullbehandlade varan bestyrktes

av vederbörande tullförvaltning, tillhandahölles styrelsen.

»Emellertid torde», heter det härefter i promemorian,

»varuägarna icke böra helt och hållet betagas rättigheten

att själva få angiva sina paket till tullbehandling. I Stockholm

förekommer nämligen i icke ringa utsträckning, att

större firmor anlita sakkunniga ombud att angiva paketen

och närvara vid förtullningen; och troligt är, att en del

av de firmor, som inrättat sig på detta sätt, helst vilja fortsätta

därmed. Frågan synes lämpligen kunna ordnas på

samma sätt som skett i Tyskland eller sålunda, att varuägare

tillerkännes rätt att, efter därom hos postverket eu

gång för alla gjord skriftlig anmälan, få själv föranstalta

om att till honom adresserade paket bliva angivna till tullbehandling.

»

Beträffande de med den ifrågasatta förändringen sammanhängande

lokalfrågorna har generalpostdirektören anfört

följande:

»I Stockholm bör behandlingen av tullpaketen även efter en

omläggning av nu antytt slag fortfarande såsom hittills lämpligen

försiggå i den av staden för ändamålet uppförda byggnaden vid Kungsgatan,

vilken således torde överlämnas till postverkets disposition. I

Göteborg torde lokal kunna anvisas i det blivande nya posthuset.

Vad Malmö beträffar, vore utan tvivel lämpligast, om tullbehandlingen

av samtliga paket från utlandet — således även de till Malmö adresserade

•— kunde ske i postverkets lokaler; detta har ock tidigare föreslagits

av tulldirektören i Malmö, som även ansett det självfallet, att

staden i dylikt fall skulle erlägga hyra till postverket. Därest i samband

med den omläggning av tullbehandlingen av postpaket, som nu

föreslagits, även kan komma att anordnas hemforsling av paketen till

adressaterna genom postverkets försorg, synes det icke heller uteslutet,

att tullbehandlingen av paketen i Malmö skulle kunna inrymmas i

posthuset.»

Över generalpostdirektörens förevarande förslag har

efter anmodan överinspektören vid packhusinspektionen i

Stockholm avgivit yttrande, vilket återfinnes tryckt bland

bilagorna till detta betänkande.

1 detta yttrande erinras, hurusom i Stockholm redan

nu gäller, att trafikant, som ej önskar närvara vid tullbe
-

s. 221 Kontrollera mot PDF

TULLFORVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 221

handlingen, äger anmäla detta vid inlämnandet av postavien

— vilket kan ske per post —; att i så fall ett särskilt

tecken åsättes avien, varefter densamma blir föremål

för behandling i den tur, vari den inkommit; samt att trafikant,

varom nu är fråga, sedermera endast har att vid för honom

lägligt tillfälle erlägga belöpande tull och avhämta paketet,

vilket allt försiggår i en och samma lokal.

Överinspektören anser, att det sålunda tillämpade

systemet kan med fördel utvecklas, utan att tullverket behöver

avstå från sin allmänna befattning med inkommande paketpost,

och utan att man behöver kränka den vederbörande

adressat tillkommande rätten att närvara vid tullbehandlingen,

vilken rätt det endast bör ankomma på honom själv att

avhända sig. — I sådan riktning framställes följande förslag:
-

»De nu använda aviblanketterna torde böra erhålla sådan form,

att trafikanten kan medelst en enkel anteckning å postavien framställa

önskan om godsets spediering. (Trafikantens framställning skulle sålunda

icke avse rätt att själv få ombesörja tullbehandlingen, ty denna rätt

har han och bör han icke berövas.)

A avien kunde exempelvis anbringas på lätt i ögonen fallande

sätt följande texter, nämligen ''Alt. 1. Förtullas, utlöses och hemsändes

genom postverkets försorg , Alt. 2. Förtullas utan ruin (vår) närvaro’ och

Alt. 3. Enhart angivning till förtullning’. Härvid anvisas till en not

av ungefärligen följande innehåll:

Därest adressaten önskar, att godset förtullas, utlöses och hemsundes

genom postverkets försorg, anbringas vid Alt. 1 vederbörandes signatur,

varvid Alt. 2 och Alt. 3 överstrykas.

Önskar adressaten enhart godsets förtullning, anbringas signatur

vid Alt. 2, varvid Alt. 1 och Alt. 3 överstrykas.

För enhart angivning till förtullning signeras Alt. 3 och överstrykas

Alt. 1 och Alt. 2.

Avien kvitteras och överlämnas eller översändes (vilket kan

ske i brev) vid Alt. 1 till postavdelningen................................... och

vid Alt. 2 och Alt. 3 till tullavdelningen för postpaket.’»

Kommissionen anser lika med förenämnde överinspektör,

att man ej bör kringskära vederbörande adressaters rätt

att närvara vid tullbehandlingen av till dem inkommande

paketpost. På sätt överinspektören erinrat, har nämligen

adressaten att vid tullbehandlingstillfället bestämma, huru

godset skall behandlas i tullhänseende, och kan härvid välja

mellan direkt förtullning, tullbehandling med anmälan om

Yttrande.

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

LOKALFÖRVALTNINGEN.

reexport enligt § 27 mom. 2 tnllstadgan, uppläggning å

nederlag eller transitupplag, utförsel oförtullat ur riket

eller vidareförsändning till annan inrikes ort. Den adressaten

sålunda tillkommande valrätten bör ej betagas honom därigenom,

att godset tullbehandlas utan hans vetskap. — Åven

om vederbörande adressat ej är tillstädes vid tullbehandlingstillfället,

äger han visserligen rätt att hos generaltullstyrelsen

anföra besvär över rubriceringen; men denna rätt

är, såsom i överinspektörens yttrande jämväl framhållits,

bunden vid det förbehåll, att prov å varan kvarhållits av

vederbörande tullförvaltning, något som ej rimligtvis kan

ifrågasättas skola ske allmänt. — Åven ur andra synpunkter

kan det vara av vikt för adressaten att närvara vid tullbehandlingen.

Sålunda kräver vissa varors hanterande synnerlig

försiktighet, stundom rent av särskild vana. Adressaten

kan ock vilja hava vid tullbehandlingstillfället konstaterat, om

brist föreligger i levererad vara, om densamma över huvud

överenstämmer med beställningen, om skada under transporten

åkommit densamma o. s. v., och han önskar ej

sällan officiellt intyg av den tullbehandlande tjänstemannen

om hithörande eller andra förhållanden, varå han vid tullbehandlingstillfället

kan fästa dennes uppmärksamhet. Vidare

kan förtjäna framhållas, att en adressat, som är närvarande

vid tullbehandlingen, därmed har tillfälle att höra skälen

för godsets hänförande till ena eller andra rubriken och

sålunda lättare kan bedöma, om han bör åtnöjas med tullbehandlingen

eller överklaga densamma. Slutligen må nämnas,

att, om trafikant ej förr än efter skedd tullbehandling skulle

aviseras om godset, han komme att betagas möjligheten

att i brådskande fall — exempelvis då godset vore av beskaffenhet

att lätt kunna taga skada -— utfå detsamma

omedelbart efter ankomsten.

Med avseende å vad sålunda anförts kan kommissionen

icke tillstyrka en omläggning av tullbehandlingen av paketpost

i sådan riktning, att vederbörande adressaters rätt att

därvid själva vara tillstädes skulle lida något som helst

intrång.

Däremot torde i många fall anses lämpligt, att, sedan

adressaten meddelat besked, att han icke vill närvara vid

tullbehandlingen, denna på adressatens önskan verkställes

s. 223 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 223

genom postverket såsom speditör. För detta ändamål kan

såsom överinspektören påpekat, det i Stockholm redan utbildade

systemet vinna tillämpning med allenast vissa jämkningar.

Kommissionen föreslår sålunda, att tullbehandlingen av

paketpost i Stockholm, Göteborg och Malmö skall ske''efter i

huvudsak samma grunder, som nu tillämpas i Stockholm,

dock att aviseringen bör verkställas pa blankett av ungefär det

utseende, överinspektörens vid packhusinspektionen i Stockholm

ovannämnda yttrande anger, och vid vilken blanketts ifyllande

adressaten får träffa avgörande, huruvida han vill själv närvara

vid tullbehandlingen eller postverket skall vid densamma

tjäna såsom speditör samt eventuellt jämväl ombesörja godsets

hemföding. ''

B. Den för göromålens bestridande erforderliga personal.

För närvarande utgöres personalen vid packhusinspektionerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö av överinspektör

och överkontrollör såsom chefer samt dessutom av förste

kontrollörer, kontrollörer, kammarskrivare, uppsyningsman

och vaktmästare. Av förste kontrollörer äro anställda:

1 m Si °!m ^ra — v^a förestå resp. packhusavdelningen

vid .Blasieholmshamnen, packhusavdelningen vid Stadsgårdshamnen,

tullavdelningen för postpaket och tullavdelningen

för järnvägsgods —, i Göteborg tre — därav en tjänstgör

i störa packhuset och de övriga förestå resp. packhusavdelningen

vid Nya Masthuggskajen och tullavdelningen för

postpaket — samt i Malmö en.

Medan vid den omreglering av tullverkets stater, som

skedde vid 1910 års riksdag, det delade chefskapet i allmänhet

avskaffades, blev detsamma dock bibehållet vid

vissa tullförvaltningsavdelningar i Stockholm, Göteborg och

Malmö, däribland även vid packhusinspektionerna i nämnda

städer. 1908° års tullstatskommission, vars förslag låg till

föp ifrågavarande beslut, framhöll (se betänkandet, I

s. 92), att medan det, åtminstone i högst väsentlig mån,

måste vara från synpunkten av statsverkets säkerhet, som

vid de större tullkamrarna med en betydligare uppbörd an
-

Nuvarande

personal.

Förslag

i fråga om

chefskapets

ordnande.

s. 224 Kontrollera mot PDF

Förslag

i fråga om

öv erkon trollörer.

224 LOKALFÖRVALTNINGEN.

svårigheten i vissa avseenden blivit lagd å två tjänstemän,

vilka i eget intresse måste kontrollera varandras åtgärder,

så hade däremot i fråga om de tullförvaltningsavdelningar

i Stockholm, Malmö och Göteborg, där överkontrollörer

funnes, en annan synpunkt än uppbördens storlek varit

anledningen till denna organisation, då nämligen uppbördens

inkasserande och leverering å dessa platser verkställdes

av särskilda avdelningar av förvaltningen, vid vilka

överkontrollör icke vore anställd. Den synpunkt, som föranlett

inrättande av överkontrollörstjänster vid vissa tullförvaltningsavdelningar

i dessa tre städer, både enligt

nämnda kommissions förmenande varit, att en person ansetts

icke kunna medhinna ledningen och övervakandet av alla

respektive avdelning åliggande göromål.

Kommissionen anser för sin del, att det delade chefskapet

är ur organisatorisk synpunkt felaktigt och i sig själv innebär

en motsägelse; och då det därjämte är ägnat att medföra

praktiska olägenheter, i det att ärendenas behandling

lätt kan fördröjas och känslan av ansvar vid desammas

avgörande slappas, finner kommissionen sig böra — såvitt

i detta sammanhang är i fråga — föreslå, att en överinspektör

blir ensam chef för envar av packhusinspektionerna i

Stockholm, Göteborg och Malmö.

Överinspektören såsom chef för packhusinspektionen

tillkommer bl. a. att utarbeta utlåtanden, att mottaga trafikanter,

som begära upplysningar i tjänsteärenden eller

söka rättelse i besked, som lämnats dem av underordnade

tjänstemän, samt att genom övervakande av

underlydande avdelningar och expeditioner sörja för att

likformighet i tullbehandling upprätthålles inom inspektionens

verksamhetsområde. För dessa ändamål behöver överinspektören

ömsevis befinna sig på sitt kontor och ömsevis

ute på inspektion. Det är då angeläget, att han har en

närmaste man, som dels kan f örestå kontoret, medan överinspektören

är upptagen av inspektionsverksamhet, och dels

kan tura med honom i sistberörda verksamhet. En sådan

närmaste man blir genom den förtrogenhet, han vinner med

förekommande ärenden, tillika väl skickad att vid förfall

inträda såsom vikarie för överinspektören.

Den sålunda behövliga tjänstemannen kommer — om

man bortser från att han ej blir delaktig i chefskapet —

s. 225 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNINGARNA I STOCKHOLM. GÖTKfiORG O. MALM!). 225

att i huvudsak intaga samma ställning som den nuvarande

överkontrollören. I enlighet härmed synes han oek lämpligen

böra placeras i överkontrollörsgraden.

Till denna grad anser kommissionen emellertid även

böra uppflyttas de förste kontrollörer, som nu förestå självständiga

packhusavdelningar; dock att dessa lämpligen

kunna hänföras till den lägre av de båda för överkontrollörer

bestämda avlöningsklasserna. Kommissionen anser

det ligga i sakens natur, att den, som intar en sådan jämförelsevis

självständig ställning som ifrågavarande avdelningsföreståndare,

även bör tilläggas en häremot svarande

högre tjänsteställning och därmed följande högre avlöning.

Vidare må framhållas, att det för ett nöjaktigt bestridande

av föreståndarskapet för en självständig packhusavdelning

erfordras såväl djupgående tulltekniska insikter av det slag,

som endast genom mångårig träning förvärvas, som ock

förmåga att på ett praktiskt sätt organisera arbetet på avdelningen

och att leda den till densamma hörande stora

personalen. Även ur synpunkten av dessa kvalifikationskrav

måste den ifrågasatta uppflyttningen anses synnerligen

välgrundad. Slutligen kan förtjäna framhållas, att tillvaron

av de föreslagna nya överkontrollörstjänsterna torde genom

de befordringsmöjligheter, som därmed beredas, verka i

riktning, att i packhustjänsten bibehållas personer, som

specialiserat sig på och därmed vunnit särskild förtrogenhet

med denna tjänstegren, av vars sakkunniga handhavande

beror, huruvida vår största indirekta skatt skall behörigen

inflyta i statskassan, och huruvida förefintliga skyddstullar

skola tjäna näringslivet på sätt som avsetts.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

att vid packhusinspektionen i Stockholm skola finnas anställda

en överkontrollör av klass 1 såsom överinspektörens

närmaste man och fyra överkontrollörer av klass 2 såsom föreståndare

för resp. packhusavdelningen vid Blasieholmshamnen,

packhusavdelningen vid Stadsgårdshamnen, tullavdelningen

för postpaket och tullavdelningen för järnvägsgods; att vid

packhusinspektionen i Göteborg skola finnas anställda en överkontrollör

av klass 1 såsom överinspektörens närmaste man och

tvä överkontrollörer av klass 2 såsom föreståndare för resp.

packhusavdelningen vid Nya Masthugg skaj en och tullar del
3131

18 15

s. 226 Kontrollera mot PDF

Förslag

i fråga om

förste kontrollörer.

Behovet av

vaktmästare

packhusen.

Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening.

Yttrande.

226 LOKALFÖRVALTNINGEN.

ningen för postpaket; samt att vid packhusinspektionen i Malmö

skall finnas anställd en överkontrollör av klass 1 såsom överinspektörens

närmaste man.

De av kommissionen i det föregående föreslagna nya

tullavdelningarna i Malmö dels vid ångfärjestationen och

dels för postpaket synas böra förestås av förste kontrollörer.

I övrigt anser kommissionen några packhustjänstemän i

ifrågavarande grad ej vara behövliga.

Kommissionen föreslår alltså, att vid packhusinspektionen

i Malmö skola finnas anställda två förste kontrollörer, nämligen

en såsom föreståndare för tullavdelningen vid ångfärjestationen

och en såsom föreståndare för tullavdelningen för

postpaket.

I avseende å behovet av .vaktmästare i packhusen föreligger

i Sveriges allmänna tulltjänstemannaförenings svar på

kommissionens frågecirkulär ett så lydande uttalande:

»I ett fall tror sig dock föreningen med skäl kunna visa på

möjligheten av indragning av personal, som enligt dess åsikt är

absolut obehövlig. Härmed avses de i Stockholms tullpackhus vid

förtullningsexpeditionerna placerade tullvaktmästarna, vilka vid rikets

övriga packhusinspektioner sakna sin motsvarighet. Det ena av dessa

vaktmästares göromål — utlämning av tullbehandlat gods — sker vid

de andra inspektionerna vid en enda härför särskilt inrättad expedition,

betjänad av en uppsyningsman och ett fåtal vaktmästare, den

andra uppgiften — överbringandet till tullkammaren av packhusattesten

— blir genom Malmö-systemets införande helt och hållet

överflödig, såsom förut ingående påvisats. Föreningen kan således

icke finna annat än att berörda tullvaktmästaretjänster kunna — med

undantag för det mindretal, som skulle användas i och för tjänstgöring

vid den särskilda utlämningsexpeditionen — helt och hållet

indragas.»

Enligt vad kommissionen inhämtat, få vaktmästarna vid

tullbehandlingsexpeditionerna i packhusen företrädesvis biträda

vid varornas sortering. I Malmö, där expeditionerna

icke hava några vaktmästare sig tilldelade, utföres sorteringsarbetet

i stället av . packhuskarlarna. Detta torde sammanhänga

med en skillnad i packhuskarlstaxorna för Stockholm

och Malmö, i det att på förra stället ersättningen synes utgå

med lägre belopp, beräknade just med häns}’n till att sorteringen

ej ingår i arbetet.

Enligt kommissionens i det följande framställda förslag

skola tjänstemännen av grupp II erhålla utsträckt be
-

s. 227 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNINGARNA 1 STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MAI,MÖ. 227

fogenhet att deltaga i tullbehandling. Vid bifall härtill

bör givetvis på allt sätt sörjas för att de erhålla för ändamålet

behövliga insikter i varukännedom. Då deras deltagande

i ifrågakomma sorteringsarbete synes ägnat att

bereda dem dylika insikter, kau kommissionen ej finna det

annat än lämpligt, att, på sätt redan är fallet i Stockholm,

de och icke packhuskarlarna få handhava detta arbete.

VI. Kammarkontoret.

A. Därstädes förekommande göromål,

a. Redogörelse för nuvarande förhållanden.

De kamerala göromålen äro, såsom förut påpekats,

för närvarande uppdelade mellan tullkammaren, uppbördskontoret,

konfiskations- och kassörskontoret samt nederlagskontoret.

Konfiskations- och kassörskontorets åligganden

hava ovan angivits vid avgivandet av förslag till inrättande

av en tulldirektörsexpedition. Av de övriga nyssnämnda avdelningarna

har tullkammaren så tillvida behandlats i det

föregående, som vid avgivandet av förslag till tullbevakningsinspektionens

organisation redogörelse lämnats för tullkammarens

befattning med trafiken till utrikes ort. Här

nedan vill kommissionen nu redogöra för dels tullkammarens

befattning med trafiken från utrikes ort, dels ock

uppbördskontorets samt nederlagskontorets åligganden.

I avseende å trafiken från utrikes ort har tullkammaren

till uppgift att redovisa för inkommande fartyg och gods

samt debitera därför belöpande umgälder.

Till grund för denna redovisning tjäna förutom fartygets

mätbrev dels fartygsbefälhavarnas märkrullor och dels

varuägarnas angivningsinlagor. För att använda våra grannländers

terminologi utgör märkrullan generalangivning, inlagorna

åter specialangivning av ett fartygs last; och kontrollera

dessa bägge angivningar varandra inbördes.

Angående märkrullas innehåll äro närmare bestämmelser

meddelade i § 8 tullstadgan. Förutom vissa uppgifter rörande

fartyget skall märkrullan innehålla fullständig redo
-

Allmän översikt

över nuvarande

förhållanden.

Tullkammarens

befattning

med

trafiken från

utrikes ort.

Märkrulla.

s. 228 Kontrollera mot PDF

Angiynings
inlagor.

228 LOKALFÖRVALTNINGEN.

visning för lasten, därvid skall särskilt för varje bestämmelseort

upptagas antalet medförda kolli eller stycken jämte

deras beskaffenhet, märken och nummer samt innehållet i

kolli, där sådant är känt, ävensom, antingen i svenskt mått

eller vikt eller ock efter den i inlastningsorten brukliga

kvantitetsberäkning, gods, löst i skeppsrum, varjämte skall

angivas, till vem godset skall i bestämmelseorten avlämnas.

Sistberörda föreskrift anses emellertid icke innebära hinder

för att godset ställes till order eller till viss man eller order.

— Befälhavare å ångfärja, som medför järnbantåg, är icke

skyldig att å märkrullan redovisa för gods, som finns inlastat

å tåget; i stället skall överlämnas särskild, av vederbörande

godsexpedition upprättad förteckning å vagnarnas innehåll

med uppgift å adressort och adressat samt, där innehållet ututgöres

av särskilda kolli, dessas märken och nummer.

I angivningsinlagan ger varuägaren tillkänna, huru

godset skall i tullhänseende behandlas. Angivningen kan

avse antingen direkt förtullning eller fri disposition eller uppläggning

å nederlag eller transitupplag eller omedelbar transitförsändning

eller intagning å frilager. Beträffande angivningsinlagas

innehåll hava införts nya bestämmelser genom

kungl. kungörelsen den 28 november 1913 om ändrad 1}’- delse av vissa paragrafer i tullstadgan den 1 juli 1904.

Det heter här bl. a., att i angivningsinlaga till direkt förtullning

eller till fri disposition skola angivas godsets beskaffenhet,

stycketal, mått eller vikt samt, där sådant för

tullbehandlingen eller, efter vad särskilt är stadgat, för statistiskt

ändamål erfordras, även värde. Utan hinder av vad

sålunda stadgats kan dock, beträffande gods, som är inlagt

i kärl, omslag eller annat emballage, i inlagan upptagas

allenast emballagets art, märken och nummer, så framt icke

värdeuppgift, enligt vad särskilt är stadgat, erfordras för

statistiskt ändamål eller tullförvaltningen eljest finner anledning

fordra uppgift jämväl angående innehållets beskaffenhet

eller värde, i vilket fall sådan uppgift skall tillika

lämnas eller ock i inlagan meddelas upplysning om vad

hinder därför möter. I inlagan skall tillika för statistiskt

ändamål meddelas uppgift om det land, varifrån godset

blivit inköpt eller för försäljning eller i annat syfte direkt

eller över annat land till Sverige avsänt. Utgöres godset

s. 229 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 229

av maskiner, apparater eller delar diirav, skall i angivnirigsinlagan

tillika lämnas uppgift angående varans benämning

och tillämnade användning samt stycketal, varjämte föreskriven

viktuppgift skall avse varans såväl brutto- som nettovikt,

summarisk, därest samtliga kolli äro av lika beskaffenhet

och innehåll, men eljest särkilt för varje kolli, eventuellt

med hänvisning till bilagd specifikation. Kan uppgift, som

nu är sagd, icke lämnas, bör å inlagan meddelas upplysning

om hinder, som härför möter. Uppgift om tullpliktig

varas värde, där sådan uppgift i inlagan förekommer, skall,

när så påfordras, bekräftas medelst påskrift att densamma

på tro och heder vidhålles. Särskilda bestämmelser äro

meddelade rörande förfarandet, då i inlaga saknas uppgift

om inkommen varas värde i fall, då sådan uppgift erfordras

för tullbehandlingen eller för statistiskt ändamål.

Märkrullan omhändertages närmast av tullbevakningsinspektionen,

som förser densamma med anteckning om

dagen för ingivandet, s. k. presentatum, ävensom med

nummer (inklareringsnummer eller s. k. skepparnummer).

Härefter överlämnas densamma till tidlkammaren.

Angivningsinlaga skall i de flesta fall upprättas i två

exemplar (då den avser uppläggning å nederlag eller transitupplag,

i tre exemplar). Inlagan ingives till tullkammaren,

som, sedan densamma blivit jämförd med märkrulla,

förpassning eller förteckning, varå godset finns upptaget,

samt, där så erfordras, rättats eller fullständigats, har att å

inlagan anteckna det journalsnummer, varunder godset skall

redovisas (d. v. s. det s. k. skepparnumret), samt dagen,

då inlagan avlämnats m. m. — I sammanhang härmed

avprickas det ifrågavarande godset å märkrullan.

Själva tullbehandlings förfärandet har i det föregående

beskrivits och vill kommissionen, såvitt angår behandlingen

av nederlags- och transitgods, därtill närmare återkomma

i det följande. Här må blott erinras, att i vanligen förekommande

fall, då fråga är om förtullning, varuägaren

har att, försedd med det ena exemplaret av inlagan, inställa

sig i packhuset, varest godset undersökes och attesteras.

Med den över godset upprättade attesten beger han sig därefter

åter till tullkammaren. Den i packhuset företedda inlagan

kvarstannar därstädes, och kvitteras godset å densamma

vid utlämnandet.

Förfarandet

med handlingarna.

s. 230 Kontrollera mot PDF

Journal Moring.

Kollitalets

redovisning.

230 LOKALFÖRVALTNINGEN.

På tullkammaren har en tjänsteman hand om de för

tullkammarens räkning avsedda exemplaren av inlagorna.

Dessa hållas ord Dåde efter skepparnummer samt inom varje

sådant nummer efter varuägarnes namn i bokstavsföljd. Då

eu attest företes, har nämnde tjänsteman att uppsöka till

densamma hörande inlaga och sammanfoga denna med

attesten.

Härefter förättas debitering av belöpande umgälder,

vilka antecknas i därför avsedd kolumn å attesten, varjämte

tullräkning utställes. Räkningen är försedd med en perforerad

kupong och skall, efter å uppbördskontoret skedd

likvid, uppvisas på tullkammaren för annotation, varvid kupongen

avrives och behålles, allt på sätt närmare beskrivits

vid behandlingen av packhusinspektionen.

Journalisering sker i inkommande original- och kopiejournalerna.

— Dessutom föres en särskild bötesjournal.

Vid journaliseringen tillgår på följande sätt. Attester

och inlagor ordnas för varje dag efter skepparnummer och

varuägares namn. För varje inlaga med tillhörande attest

införes under vederbörligt journalsnummer kollitalet och

godsägarens namn. För gods, som förtullas eller upplägges

på nederlag eller transitupplag, har tullkammaren därjämte

att i vederbörliga kolumner införa de å attesten debiterade

avgifterna. Dessa äro hänförliga till följande fonder, nämligen

tull, nederlagsavgift, transitupplagsavgift, restitutionsavgift,

provianteringsfrilagersavgift, fyr- och båkavgift, lastpenningar

och sockerskatt.

Inkommande journalen avslutas för varje månad, därvid

dels kollital och dels de i envar avgiftskolumn debiterade

belopp summeras, varefter samtliga nummers avgiftssummor

överföras till ett sammandrag, s. k. nummerextrakt, vilket

likaledes nedsummeras.

I mån som ett nummer ej är fullständigt redovisat vid

månadens slut, sker balansering till nästa månads journal,

där i ett gemensamt balansnummer de sålunda oredovisade

skepparnumren införas.

Kontroll över att kollitalet blir vederbörligen redovisat

vinnes på följande sätt. Det i ett journalsnummer upptagna

antalet kolli jämföres med kollitalet enligt motsvarande märkrulla

och enligt bevakningens lossningsattest. År det först
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 2.31

nämnda antalet mindre, skola de felande kollina befinnas

kvarliggande i packhuset; och efter det den i § 32 tullstadgan

omnämnda tid av fyrtio dagar gått till ända, skall tullkammaren

anmoda packhusinspektionen att överlämna kollina

till konfiskations- och kassörskontoret för vidare behandling

enligt nämnda författningsrum. — Åro emellertid alla å

märkrullan upptagna kolli redovisade i journalen och jämväl

bevakningens lossningsattest stämmer överens härutinnan,

avslutas journalsnumret, därvid märkrullan och lossningsattesten

biläggas såsom verifikationer.

Nummerextraktets slutsummor för de debiterade avgifterna

införas i månadsredovisningens debet under vederbörliga

titlar.

Sedan debiterad avgift inbetalts på uppbördskontoret,

skall, som redan nämnts, räkningen uppvisas på tullkammaren

för annotation, därvid den vid räkningen fogade

kupongen avskiljes och behålles. De betalda avgifterna

uppföras härvid i tullkammarens s. k. uppbördsbok, vilken

tjänar till kontroll å den på uppbördskontoret förda, jämväl

s. k. uppbördsboken, om vilken i det följande skall vidare

talas. Med ledning av kupongerna göras i inkommande

journalen anteckningar om debiterade belopps inbetalning.

De belopp, för vilka vid månadens slut dylik anteckning

saknas och vilka alltså utestå oguldna, uppföras under resp.

skepparnummer i en balanslista; och summan därav, beräknad

särskilt för varje fond, ingår i månadsredovisningens

kredit under titel »oinflutna umgälder».

Enligt § 29 tullstadgan gäller, att, innan ^illpliktig

vara till ägaren utlämnas, avgifterna därför skola vara erlagda,

därest ej motsvarande penningbelopp blivit hos tullförvaltningen

på stället nedsatt eller ägaren därstädes ställt

säkerhet ej mindre för de å varan redan belöpande avgifter än

även för de böter, vartill han ytterligare genom dröjsmål

med tullavgiftens inbetalning kan göra sig förfallen. Såsom

säkerhet skola ställas obligationer eller andra värdehandlingar,

vilka generaltullstyrelsen förklarat få för dylikt ändamål

antagas, eller borgen av bankinrättning, som äger av

Kungl. Maj:t fastställd bolagsordning. Säkerhetshandlingar,

som för ifrågavarande ändamål till tull förvaltningen överlämnas,

skola förvaras under dess och ägarens sigill.

De dobiteradc

avgifternas

redovisning.

Depositions
förfarandet.

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

LOKALFÖRVALTNINGEN.

I §§ 144 och 145 tjänstgöringsreglementet äro följande

närmare bestämmelser meddelade. När obligationer eller

andra värdehandlingar jämlikt tnllstadgan deponeras hos

tullförvaltning till säkerhet för oguldna umgälder, skall, där

så begäres, tullförvaltniogen därom meddela bevis, underskrivet

av tullförvaltningeus föreståndare, varefter handlingarna

inneslutas i konvolut, som förseglas med tullförvaltningens

och deponentens sigill samt förses med påskrift

om innehållet, undertecknad såväl av deponenten som av

vederbörande tullförvaltningsföreståndare. Tullförvaltning

åligger att över i dess vård nedsatta säkerhetshandlingar

föra särskild liggare, upptagande deponentens namn, de

deponerade handlingarna och det värde, vartill de upptagits;

börande riktigheten av dessa anteckningar bestyrkas genom

deponentens och vederbörande tullförvaltningsföreståndares

underskrift, varjämte, när säkerhetshandling till deponenten

återställes, dennes kvitto bör tecknas i liggaren. Värdehandlingar,

som deponeras till säkerhet för oguldna tullumgälder,

skola i Stockholm, Malmö och Göteborg nedsättas

hos packhusinspektionen eller, då säkerheten avser umgälder

för nederlagsgods, i Stockholm och Göteborg hos nederlagskontoret

och i Malmö hos tullkammaren; skolande, när

dylik deposition hos packhusinspektion äger rum, underrättelse

om deponentens namn och depositionens belopp lämnas

vederbörande tullkammare, vilken det åligger att för varje

deponent föra avråkningsdiarium och därav på begäran

lämna packhusinspektionen del. — När penningar hos tullförvaltning

deponeras till säkerhet för oguldna umgälder,

skall tullförvaltningen, där så begäres, därom meddela bevis,

underskrivet på ovannämnda sätt, samt över depositionen

föra räkning i därför inrättad liggare. I Stockholm, Malmö

och Göteborg verkställes dylik deposition å uppbördskontoret;

skolande depositionen annoteras hos tullkammaren

samt beviset förses med påskrift därom. Utan dylik annotation

är beviset ej gällande, varom detsamma bör innehålla

erinran. Varda umgälder, till säkerhet varför penningar

blivit deponerade, icke erlagda inom föreskriven tid

eller fullgör icke vederbörande vad honom eljest för de

deponerade medlens återbekommande åligger, skola dessa

användas till gottgörande av tullverkets fordran och anteckning

därom göras i liggaren.

opaginerad Kontrollera mot PDF

På grund av de sålunda återgivna bestämmelserna föres

å tullkammaren en s. k. avräkningsbok, däri upptagas dels

den säkerhet, som ställes, och dels de belopp, den ställda

säkerheten avser. Allt efter som beloppen inbetalas, avföras

de i avräkningsboken, av vilken sålunda när som helst

kan inhämtas upplysning rörande vederbörandes rnellanhavande

med tullverket.

Attesterna rörande gods, som tillhör i avräkuingsboken

upptagen ägare, bliva genom packhusvaktmästare överlämnade

till tullkammaren, varefter de behandlas i vanlig

ordning. Hithörande tullräkningar utläggas i för allmänheten

tillgängliga fack, sorterade efter begynnelsebokstäverna

i varuägarnes namn.

Uppbördskontorets arbete är för närvarande ordnat på

följande sätt. Vid varje expedition — å uppbördskontor

i Stockholm finnas två dylika — äro placerade två tjänstemän.

Vederbörande trafikant lämnar till den ene av dessa

tullräkningen jämte likvid. Denne tjänsteman kvitterar räkningen

samt lämnar densamma över till den andre tjänstemannen,

vilken för in räkningens belopp i den s. k. uppbördsboken

samt anbringar nummer och datum på den räkningen

vidsittande kupongen. Uppbördsboken innehåller

följande kolumner, nämligen en för datum, eu för ordningsnummer

på räkningarna, allt efter som de presenteras till

betalning, en för trafikantens namn och en för räkningens

slutsumma. Någon specificering efter olika fonder förekommer

ej här. — Det må i detta sammanhang erinras

därom, att trafikanten har att från uppbördskontoret begiva

sig till tullkammaren och uppvisa räkningen, därvid densamma

annoteras i en därstädes förd jämväl s. k. uppbördsbok,

vilken till skillnad från uppbördskontorets uppbördsbok

upptager räkningsbeloppen specificerade efter olika

fonder. Anteckning om uppvisandet göres å räkuingen,

varjämte den perforerade kupongen avrives för att sedermera

tjäna till ledning vid avförandet av tullbeloppen i inkommande

journalen. Uppbördskontoret redovisar till generaltullstyrelsen

genom s. k. vecko- och månadsförslag.

Inlaga, varigenom gods angives till uppläggning å nederlag,

skall till tullkammaren avlämnas i tre exemplar, av

vilka — sedan de samtliga försetts med presentatum —

Uppbörds
kontorets
nuvarande
arbetssätt.

Nederlag skontorets

nuvarande

arbetssätt.

s. 234 Kontrollera mot PDF

Förfarandet

vid uppläggning

å nederlag.

234 lokalförvaltningen.

ett behålles på tullkammaren, det andra översändes till nederlagskontoret

och det tredje återlämnas till varuägaren,

vilken har att förete detsamma i packhuset. Beträffande

inlagans innehåll gälla i tillämpliga delar de allmänna bestämmelserna.

— 1 packhuset verkställes tullbehandling av

godset på vanligt sätt, dock att därvid användes ett attestformulär,

vars överskrift särskilt utmärker, att fråga är om

varor, som angivits till uppläggning å nederlag. — Det

till nederlagskontoret från tullkammaren översända exemplaret

av angivningsinlagan förses av nämnda kontor

med ett löpande nummer — vilket anbringas i övra

vänstra hörnet —, varefter detta nummer och godsägarens

namn antecknas i en särskild nummerkladd, förd

i löpande nummerordning. Härpå införas inlagans uppgifter

å nederlagsjöurnalens debetsida. Denna journal föres

vid nederlagskontoret i Stockholm med konton för de olika

nederlagshavarne. 1 syfte att underlätta återfinnandet av

de särskilda kontona är i början av journalen inrättat ett

alfabetiskt register. Vid införingarna iakttages, att de olika

varupartierna särskiljas med lämpliga mellanrum för att på

kreditsidan skall finnas tillräcklig plats för de anteckningar,

som vid godsets blivande uttagning där erfordras. Efter

införingen i originaljournalen göras motsvarande anteckningar

i kopiejourna]en, vilken är uppställd efter liknande

grunder, d. v. s. i Stockholm med konton för olika nederlagshavare.

Formuläret är dock i kopiejournalen väsentligt

enklare med gemensam textkolumn i mitten, till vänster därom

kolumner för debet: datum, nummer och kollital, samt

till höger motsvarande kolumner för kredit. — Den i packhuset

utfärdade tullbehandlingsattesten översändes till nederlagskontoret,

varest från densamma antecknas i nederlagsjournalens

såväl original som kopia varans statistiska nummer

samt nettovikten för partiet. På grundvalen av nämnda

viktuppgift uträknas medelnetto vikten för kolli, vilken jämväl

antecknas i bägge journalerna. Attesten överlämnas

därefter till tullkammaren. — På tullkammaren sammanfogas

attesten med den förut omnämnda å tullkammaren

behållna angivningsinlagan. Sedan därefter tullbeloppet uträknats

på attesten, skall av totalsumman av tullen för hela

det upplagda partiet tagas en procent, utgörande i § 68

s. 235 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNINGARNA 1 STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 235

tullstadgan omnämnd nederlageavgift. A denna avgift utfärdas

räkning, vilken i likhet med de vanliga tullräkningarna

är försedd med kupong. I sådana fäll, då nederlagskredit

åtnjutes, pläga räkningarna utläggas i för allmänheten

tillgängliga fack, där de äro sorterade efter begynnelsebokstäverna

i vederbörande nederlagshavares namn.

- Med attesternas journalisering på tullkammaren förhålles

på enahanda sätt som vid direkt förtullning, d. v. s. de

införas under vederbörligt s. k. skepparnummer i inkommande

journalens original och kopia. Attesterna ingå slutligen

bland verifikationerna till inkommande originaljournalen.

— Efter varans tullbehandling utfärdas i packhuset

även en s. k. utlämningslapp, vilken lämnas till varuägaren.

Denne företer utlämningslappen å nederlagskontoret,

som, efter att hava signerat densamma, lämnar den jämte

det ovannämnda för kontoret avsedda exemplaret av angivningsinlagan

till en vaktmästare, vilken har att övervaka

godsets införande i vederbörligt nederlagsmagasin samt

härom teckna bevis å inlagan.

När gods skall angivas till förtullning från nederlag,

har varuägaren att på nederlagskontoret avlämna inlaga i

två exemplar. Bägge dessa exemplar förses av nederlagskontoret

med påteckning om nederlagsnummer, avdrag för

läckage (i vissa fall; jfr § 74 tullstadgan), statistiskt nummer

och nettovikt, allt i enlighet med motsvarande anteckningar

i nederlagsjournalen; nettovikten för det till förtullning angivna

partiet uträknas härvid efter den i det föregående

omnämnda medelnettovikten per kolli. Vidare skall å kreditsidan

i nederlagsjournalens såväl original som kopia det

ifrågakommande partiet avföras. Härefter skickas bägge angivniugsinlagorna

över till tullkammaren, som förser det

ena exemplaret med kvitto om emottagandet — datum och

signatur — samt därefter återsänder detsamma till nederlagskontoret.

Det andra exemplaret av inlagan får på tullkammaren

tjäna samma ändamål som den vid tullbehandling

utfärdade attesten, d. v. s. belöpande tull debiteras å

detsamma, varefter räkning, försedd på vanligt sätt med

kupong, utställes. Den inlaga, å vilken debitering sålunda

skett, lägges till grund för tullkammarens journalisering.

Nederlagsförtullningama införas härvid i inkommande ori
-

Förfarandet

vid förtullning

från nederlag.

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

LOKALFÖRVALTNINGEN.

ginal- och kopiejournalerna kronologiskt under ett härför

avsett nummer, som upplägges för varje månad. Inlagan

utgör slutligen verifikation till inkommande originaljournalen.

I avseende å godsets utlämnande gälla olika bestämmelser

allt efter som varuägaren åtnjuter nederlagskredit eller

icke. I förra fallet får han ut sitt gods genast, i det senare

först efter det kvitterad tullräkning företetts. Detaljbestämmelserna

härutinnan äro följande.

Har varuägaren kredit, skall den ena av de bägge till

nederlagskontoret avgivna inlagorna av nämnda kontor signeras

och stämplas samt därefter överlämnas till en uppsyningsman,

vilken låter eu vaktmästare utlämna godset.

\ aktmästaren har att å inlagans baksida teckna bevis om

vad genom honom utlämnas samt återställer därefter inlagan

till nederlagskontoret. Inlagan tjänar sedan såsom

verifikation till nederlagsjournalen.

I det fall, varom nu är fråga, iakttages tillika, att

vikten av det uttagna partiet avföres ur en för trafikanter

med nederlagskredit förd s. k. avräkning, utgörande lösa

blad, ett för varje trafikant, å vilka antecknas de varupartier,

som finnas upplagda å hans nederlag och kunna godtagas

som säkerhet för tullbeloppen, varornas pris per

mängdenhet ävensom tullsatsen för desamma. Tullkammarens

kopiejournal företes varje dag på nederlagskontoret,

där anteckning beträffande alla tullräkningar, som utfärdats

till kredit åtnjutande nederlagshavare, sker i en särskild s. k.

kreditbok, av vilken framgår varje räknings datum och belopp

samt den totala skuld, vari nederlagshavaren häftar

för oguldna tullumgälder. Kär nederlagshavaren å uppbördskontoret

inbetalt ett tullbelopp, å vilket han åtnjutit

kredit, skall han uppvisa kvittot å nederlagskontoret, som

på grund härav avför ifrågavarande belopp ur kreditboken

och uträknar det nya saldo, som uppkommit.

Har varuägaren däremot ej kredit, måste han, innan

varan utfås, inbetala sin räkning å uppbördskontoret, få

densamma annoterad på tullkammaren samt förete räkningen

i sålunda kvitterat skick på nederlagskontoret. Här

signeras och stämplas den ena inlagan och iakttages i övrigt

i avseende å utlämnandet vad ovan sagts.

O

s. 237 Kontrollera mot PDF

TULLFÖliV ÄLTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTKBOKO O. MALMÖ. 237

Vid transport från ett till annat nederlag likasom ock

vid export från nederlag ntgår ej annan avgift än bevakningsersättning.

Bokföringen i dessa fall inskränker sig

därföre till att vid transport eller export från nederlag en

av de av trafikanten inlämnade (3—4) angivningsinlagorna

attesteras av nederlagskontoret, varjämte det uttagna varupartiet

avföres å kreditsidan av nederlagsjournalerna ävensom

— eventuellt — från den s. k. avräkningen, samt att

vid transport från annat nederlag nederlagskontoret på grundvalen

av det av den avsändande tullförvaltningen attesterade

exemplaret av inlagan påför nederlagsliavaren det mottagna

partiet i nederlagsjournalerna och — eventuellt — den s. k.

avräkningen.

Nederlagsjournalens original avslutas för varje år, därvid

upprättas en s. k. balansbok. Häri upptages det till

följande år balanserade godset, och balansboken har alltså

motsvarande funktion som ett balansnummer i inkommande

journalen. Originaljournalen överlämnas i avslutat skick

till generaltullstyrelsens revisionsbyrå.

Kopian däremot föres i form av liggare, varav en upplägges

för varje år och sedan är i bruk tills allt i debet

infört gods blivit redovisat i kredit, d. v. s. i regel i fem

år, enär jämlikt § 86 tullstadgan gods må så lång tid kvarligga

å nederlag. I följd härav kommer nederlagskontoret

att hava ej mindre än fem olika kopiejournaler i samtidig

användning.

Beträffande förfarandet vid uppläggning å eller uttagning

från transitupplag samt därmed sammanhängande bokföring

gäller i tillämpliga delar vad ovan yttrats i fråga

om nederlag. Förutom den vid uppläggningen utgående transitupplagsavgiften,

skall för varje ny tremånadsperiod, som

godset kvarligger, påföras s. k. förnyad transitupplagsavgift.

Mer än ett år må gods ej kvarligga å transitupplag.

Angående omedelbar transitförsändning äro bestämmelser

meddelade i §§ 112 och 113 tullstadgan. Angivningsinlaga

rörande gods, som är avsett för omedelbar transitförsändning,

skall till tullkammaren avlämnas i två exemplar,

av vilka ett behålles därstädes och det andra översändes

till nederlagskontoret. Här förvaras inlagorna, ordnade

i bokstavsföljd, men någon journalisering av desamma

Förfarandet

vid transport

från ett till

annat nederlag

samt vid export

från nederlag.

Nederlags
journalens
avslutande.

Transit
upplags
rörelsen.

Omedelbar

transit
försändning.

s. 238 Kontrollera mot PDF

Journalsföring

i övrigt.

Tullkammarens

i Malmö

handläggnin g

av nederlag8- ärenden.

238 LOKALFÖBVALTNINGEN.

förekommer ej. Då godset avsändes, förpassas det likasom

gods, som transporteras från ett till annat transitupplag,

och avföres godset å inlagan. Dessa inlagor insändas årligen

till revisionsbyrån. Dröjer ägare av gods, som angivits

till omedelbar transitförsändning, med godsets avsändning

utöver den i § 93 mom. 2 tullstadgan för angivning

till uppläggning å transitupplag bestämda tid, skall

stadgad transitupplagsavgift därför erläggas och med godset

i övrigt så förfaras, som om detsamma vid sagda tids

utgång blivit till transitupplag angivet.

På nederlagskontoret föras jämväl depositionsliggare,

diverse inkomsters journal, kassajournal för debet och kredit

samt special. Beträffande dessa journaler hänvisar kommissionen

allenast till vad i motsvarande hänseenden yttrats

vid behandlingen av tullkammaren och tulldirektörsexpeditionen

ävensom generaltullstyrelsens kameralbyrå.

I Malmö, där såsom förut påpekats nederlagsärendena

handläggas av tullkammaren, förfares i nedan angivna hänseenden

olika mot i Stockholm.

Nederlags journalens original föres i Malmö i nummerföljd,

vårföre någon motsvarighet till den i Stockholm förekommande

särskilda nummerkladden ej behöver ifrågakomma.

Kopian, som liksom i Stockholm föres med konton

för de olika nederlagshavarne, saknar emellertid register;

varje större konto får bilda ett häfte för sig, å vars omslag

nederlagshavarens namn finns tecknat. Samma blankettryck

användes till både original och kopia. Kopian

avslutas i likhet med originalet för varje år, i det att balansen

överföres till det nya året med utsättande, i vad

mån de balanserade varorna härröra från ett vart av de

fem nästföregående åren. — Någon kvittering av handlingar

mellan tullkammaren i Malmö och den särskilda avdelning

därav, som är sysselsatt med nederlagsärenden,

förekommer icke. — Vid uttagning från nederlag införas

inlagorna i eu särskild kladd och numreras. — Kvitterad

tullräkning behöver i regel ej uppvisas hos nederlagsavdelningen.

I särskild förteckning upptages för nederlagshavare,

som åtnjuter kredit, dels i debet: utfärdade räkningars

belopp, inbetalta räkningars belopp och — såsom

skillnad häremellan — tullverkets fordran; dels ock i kredit:

å nederlag befintliga varor, vilka anses äga pantvärde,

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 23!)

ävensom ställd säkerhet i form av deponerade värdehandlingar,

bevis rörande bankgaranti o. s. v. Pantvärdena för

nederlagshavarens samtliga varor sammanföras härvid i en

summa, d. v. s. olika konton för varje särskild artikel föras

ej. — Ett par gånger varje vecka inför nederlagsavdelningen

på resp. nederlagshavares konton förtullningarna

från nederlag, därvid silfrorna hämtas från inkommande

journalen; i enahanda ordning avföras alla inbetalningar

efter nämnda journal och — vad angår äldre räkningar —

balanslistan. Avprickning av betalta räkningar verkställes

nämligen dagligen. — Att märka är slutligen, att, så snart

förtullning från nederlag skett, nederlagsavdelningen i kopiejournalen

uträknar vad som återstår av varje särskild uppläggning.

Härigenom kan utan vidlyftig extrahering vinnas

upplysning om vad en var nederlagshavare äger kvarliggande

å sitt nederlag samt underlättas dessutom en tilläventyrs

erforderlig omvärdering av nederlagsbeliållningen.

b. Framställda reformyrkanden.

Av innehållet i kommissionen tillhandakomna svar på

utsänt frågecirkulär är det huvudsakligen följande, som

hänför sig till kammarkontorets arbetssätt.

Från några håll har betonats vikten av att expedieringen

ordnades så, att icke en trafikant behövde i och

för samma ärende hänvända sig successivt till ett flertal

tjänstemän med placering i skilda lokaler.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har sålunda

— i sammanhang med behandlingen av lokalfrågorna

— framhållit såsom ett allmänt önskemål, att »trafikanten

må kunna ombesörja sin tullbehandling samt övriga med

densamma förbundna expeditioner utan att behöva springa

allt för mycket fram och tillbaka, upp och ned».

I enahanda riktning går följande uttalande av Stockholms

handelskammare:

Svar på f rågecirkuläret.

»Handelskammaren vill vidare erinra om ett opraktiskt tillvägagångssätt,

som förekommer i Stockholm, nämligen att vid tullbehandlingen

av ett och samma varuparti olika delar av tullbehandlingsgöromålen

försiggå på i lokalt avseende vitt skilda avdelningar. Vid

tullbehandling av nederlagsgods nödgas trafikanten sålunda efter förtullningen

i packhuset besöka nederlagskontoret, tullkammaren och

nppbördskontoret samt slutligen ånyo nederlagskontoret. Härutinnan

I

s. 240 Kontrollera mot PDF

240

LOKALFÖRVALTNINGEN.

måste en förändring ske, så att åtminstone uträkning av tullavgiften

och betalning av densamma må kunna ske i samma lokal.»

Särskilt belysande för föreliggande spörsmål är ett av

Skånes handels-, industri- och sjöf''artskammare lämnat meddelande,

att vid expediering i Malmö av från utlandet inkommande

postpaket varuemottagaren bar att efter utkvittering

av godset å postkontoret uppvisa sina handlingar

å nio olika expeditioner inom tullverket, förlagda till icke

mindre än fem skilda lokaler!

Sistnämnda handelskammare ävensom Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening hava påyrkat centralisering av den

s. k. prickningen av angivningsinlagor. I handelskammarens

yttrande heter det härom:

»Den s. k. prickningsexpeditionen, vilken för tillgodosende av

trafikanternas bekvämlighet lämpligen alltid bör förläggas till packhuset,

torde höra anordnas såsom en central expedition för allmänhetens

befattning med inlagorna. Fördelningen av inlagorna mellan

övriga expeditioner torde sedermera böra ombesörjas av tullverket

självt, varigenom allmänheten bleve befriad från det synnerligen besvärliga

och tidsödande uppsökandet av de olika, ofta i skilda lokaler

belägna expeditionsställena.»

Tulltjänstemannaföreningen har på följande sätt närmare

utvecklat samma tanke:

»En både nödvändig och möjlig reform synes det vara att i de

fall, där packhus- och kontorslokaler ligga på ett eller annat sätt i

avsevärd mån skilda från varandra, förlägga prickningen’ av inlagorna,

dock fortfarande under samma ansvar som hittills, till lokal i

omedelbart sammanhang med packhuset. Detta skulle bli till stor

lättnad för trafikanterna, som därigenom besparades mycket spring i

trappor och många steg till avlägsna tullbehandlingslokaler. Reformens

praktiska genomföring fordrar endast en åtgärd, nämligen

antingen

a) avskrift av märkrullan, verkställd genom tullverkets försorg,

eller

b) ytterligare ett exemplar av märkrulla, avgiven av vederbörande

skeppare.

Det senare alternativet, som enligt föreningens mening är att

föredraga, torde lätt kunna iscensättas genom en ändring i författningen

i avsedd riktning och avseende sådana orter — exempelvis de

3 största tullplatserna —, där berörda olägenheter starkast framträda

på grund av rörelsens omfattning och lokalernas beskaffenhet och läge.»

I ett flertal svar på frågecirkuläret har förordats användandet

i större utsträckning av sådana moderna kontors
-

s. 241 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRV ÄLTNING ÄRNA I STOCKHOLM, OÖTEBOllIi O. MALMÖ. 241

utensilier som skriv-, dupliceriugs- och räknemaskiner, kassakontrollapparater

m. m.

Härom yttrar exempelvis Skånes handel*-, industri- och

sjö fartskammare:

»I trots därav att den ekonomiska utvecklingens krav på snabbare

arbetsmetoder torde hava gjort sig gällande inom tullverket såväl som

inom övriga statens verk och inrättningar, nödgas handelskammaren

konstatera, att den undersökning av hithörande förhållanden, som av

handelskammaren verkställts, givit vid handen, att inom Skåne icke

ens vid de större tullförvaltningarna någon som helst modernisering

av t. ex. kontorsarbetet ännu ägt rum. Någon insikt om värdet av

de uppfinningar och förbättringar, som i tids- och arbetsbesparande

syfte sedan årtionden allmänneligen vunnit tillämpning, synes sålunda

hos tullverkets härvarande organ ännu icke vara för handen.

Då det uppenbarligen icke är vare sig med statens eller den

trafikerande allmänhetens intressen förenligt, akt tullverket ställer sig

avvisande gent emot införandet av anordningar, vilka beprövats såsom

i alla avseenden förmånliga, hemställer handelskammaren, att vid den

pågående revisionen en grundlig omgestaltning av tullverkets arbetsmetoder

på hithörande områden måtte åvägabringas.»

För frågan om ökad användning av blåkopiering har

redan i det föregående redogjorts.

I några av svaren på frågecirkuläret har påyrkats ett

fullt genomfört blankettsystem.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har härutinnan

anfört:

»Vidare kan vid tal om modernare arbetsmetoder icke nog

kraftigt framhållas behovet och lämpligheten därav, ätt tullverket

genomför blankettsystemet liksom postverket.

Blanketter till förtullnings-, nederlags- och transitoupplags-,

export- och reexportinlagor samt transitoförpassningar m. m. böra

^gratis tillhandahållas allmänheten eller, om detta anses för kostbart,

formulär härför fastställas liksom vid järnvägen, vilka sedan kunde

till visst pris tillhandahållas den allmänhet, som icke hade fördel av

att för egen del låta trycka sådana blanketter. En avsevärd lättnad

i tjänstemännens arbete och därav följande tidsbesparing både för

tjänstemän och trafikanter skulle därigenom vinnas, varigenom de

för staten eventuellt tillkommande kostnaderna för blanketternas

hållande till stor del eller kanske t. o. m. helt och hållet komme att

uppvägas. Det både ansträngande och viktiga arbetet med granskningen

av alla slags inlagor i avseende på deras överensstämmelse

dels inbördes, dels med gällande författningar bleve i hög grad underlättat,

och all tidsödande undervisning av ovana trafikanter bortfölle.

»

3131 18

16

s. 242 Kontrollera mot PDF

Förslag av

statsrevisorerna.

242 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Handelskammaren i Gävle har särskilt anmärkt, att blanketter

av olika slag borde genom olika pappersfärg e. d. göraslätta

att skilja från varandra.

Slutligen hava i avseende å tullräkningarna vissa önskemål

uttalats. Såvitt dessa gälla erhållandet av specificerad

räkning, hänvisas till förut lämnad redogörelse. Här återgivas

yttranden i andra hänseenden, gjorda av nedan angivna,

tre handelskamrar:

Handelskammaren i Gävle: »Räkningar å tullavgift och övriga

umgälder, som av tullverket uppbäras, böra genom tullverkets försorg

kunna tillställas vederbörande med posten eller på annat effektivt

sätt, lika väl som uppbördsverk och statens kommunikationsverk

kringsända räkningar. Det för närvarande använda förfaringssättet

att inlägga tullräkningarna i särskilda för trafikanterna avsedda fack

medför utom besvär för trafikanterna understundom även den olägenheten,

att räkningarna komma i felaktigt fack, varigenom dröjsmål

med räkningarnas betalning och böters påförande blir följden.»

Handelskammaren i Göteborg: »Även synes det handelskammaren

vara nödvändigt, att mera betryggande åtgärder vidtagas i syfte att

tullräkningarna, vilka betraktas såsom bevis på rätt att disponera

varorna, icke måtte komma i orätta händer. Av fördel för köpmännen

skulle det vara, därest å räkningarna angåves den sista tidpunkt, å

vilken betalning för undvikandet av påföljd måste erläggas. Det

borde dessutom vara tillåtet att erlägga betalning medelst postremissväxlar.

»

Stockholms handelskammare: »Handelskammaren vill vidare erinra

om det olämpliga sättet för tullräkningars utlämnande. Detta sker

för närvarande på så sätt, att de placeras efter bokstavsordning i för

allmänheten tillgängliga öppna fack. Att detta kan föranleda svåra

misstag och lämna tillfälle till obehörigt inblickande i tullräkningarnas

uppgifter, torde vara uppenbart. Handelskammaren vill därför ifrågasätta,

huruvida icke åt en särskild person eller expedition borde uppdragas

att till trafikanterna eller deras ombud på anfordran överlämna

tullräkningarna.»

I statsrevisorernas till 1916 års riksdag avgivna berättelse

förekommer å s. 255 en så lydande anmärkning:

»Revisorerna hava besökt tullkamrarna i Karlskrona, Karlstad,

Falun och Haparanda.

Vid tullkammaren i Karlstad, där nederlagsrörelsen är av ganska

betydande omfattning -— sålunda lågo vid revisorernas besök, bl. a.,

omkring 580,000 kilogram tobak inne på nederlag — fäste revisorerna sin

uppmärksamhet vid att de olika nederlagsinnehavarne icke i nederlagsjournalerna

hade särskilda konti för sig upplagda, utan annoterades

inläggningar å och uttag från de respektive nederlagen endast i löpande

s. 243 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRV ÄLTNING ÄRNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 243

tidsföljd i journalen. För att erhålla en överblick över ett nederlag»

ställning vid en viss tidpunkt måste alltså samtliga annotationer

angående detsamma uppsökas från olika ställen i journalen. Enahanda

var förhållandet vid de tre övriga här ovan omförmälda tullkamrarna,

där detsamma. på grund av nederlagsrörelsens ringa omfattning dock

torde sakna större praktisk betydelse. Revisorerna hava emellertid

velat ifrågasätta, huruvida icke nederlagsjournalerna i allmänhet

borde vara upplagda med särskilda konti för de olika nederlagsinnehavarne.

»

1 den förklaring, som generaltullstyrelsen avgav i anledning

av förevarande anmärkning och vilken finns avtryckt

å s. 688 i statsrevisorernas berättelse, heter det 1)1. a.:

»De allmänna bestämmelserna om nederlags journals förande

finnas intagna huvudsakligen i §§ 89—93 av generaltullstyrelsens

kungörelse angående tjänstgöringsreglemente för tullverket den 14

december 1910. Enligt dessa bestämmelser skall till uppläggning å

nederlag angivet gods på det sätt införas i sagda, jämlikt § 171 av

samma kungörelse för år förda journal, att de varukvantiteter, som

upptagits å en och samma angivningsinlaga, i journalens debet bokföras

under särskilt nummer i en för året, oberoende av varuägarnas

namn, fortlöpande nummerföljd; allteftersom dessa kvantiteter sedermera

uttagas från nederlaget, skola de antecknas vid samma nummer

i journalens kredit. Avvikelse från berörda bestämmelser har förekommit

allenast beträffande journalerna vid ett fåtal av rikets största

förvaltningar, i det att ett hos dessa sedan äldre tider vid nederlagsgodsets

uppläggning nyttjat journaliseringssätt, innebärande, förutom

ett särskiljande av å de olika angivningsinlagorna upptaget gods, en

gruppering av detsamma efter varuägarna, ansetts fortfarande böra

därstädes få användas. Det synes vara detta senare journaliseringssätt,

vilket nu blivit ifrågasatt till mera allmänt införande.

Som skäl för den sålunda föreslagna omläggningen av nederiagsjournaliseringen

har av riksdagens revisorer anförts den omständigheten,

att en överblick över ett nederlags ställning vid en viss tidpunkt

syntes icke kunna med nuvarande bokföringssätt vid flertalet tullförvaltningar

ur journalen utan omgång erhållas. Det förefaller styrelsen,

som om denna förmenta olägenhet icke vore av alltför stor

betydelse. Vid det ojämförligt största antalet tullförvaltningar är

nederlagsrörelsen nämligen av icke större omfattning, än att en var

varuägares uppläggningar å och uttagningar från upplaget låta sig

utan nämnvärd tidsutdräkt eller besvärlighet ur journalen extraheras.

Sådan extrahering synes även för närvarande kunna, utan samtida

utlämnande av uppgifter om andras nederlagsrörelse, medgivas vederbörande

varuägare, därest åtgärden vidtages under tulltjänstemans

uppsikt och därest beträffande de relativt stora tullförvaltningarna

anlitas över nederlagshavarna upprättade, därstädes — liksom å orter,

där nu ifrågasatt journaliseringssätt förekommer — oundgängligen

erforderliga namnregister. Härtill kommer, att den ansvarsskyldighet

s. 244 Kontrollera mot PDF

244

LOKALFÖRVALTNINGEN.

över beviljad s. k. nederlagskredit, varom förmäles i § 75 av tullstadgan,

i allmänhet lärer nödvändiggöra noggrant förande vid tullförvaltningarna

av en särskild, även för vederbörande varuägare på

begäran tillgänglig liggare, omedelbart utvisande de olika varuägarnas

ställning i nederlagshänseende, således icke blott storleken och pantvärdet

av å nederlag ännu kvarliggande gods utan jämväl det närvarande

värdet av annan i tullverkets förvar befintlig säkerhet.

Slutligen finner styrelsen sig böra omnämna, att den under år

1914 tillsatta kommission för tullverkets omorganisation enligt uppgift

kommer att ägna särskild granskning jämväl åt tullverkets nuvarande

journals- och räkenskapsföring. Även om ifrågavarande av riksdagens

revisorer framkastade förslag till omläggning av nederlagsbokföringen

skulle prövas beaktansvärt, synes det därför styrelsen föga gagneligt

att, innan resultatet av sagda granskning föreligger, vidtaga berörda,

ganska omfattande förändring, vilken sedermera tilläventyrs skulle

kunna befinnas icke lämpligen låta sig inpassas i det av kommissionen

ifrågasatta journaliseringssystem, som möjligen kan anses antagligt.»

c. Kommissionens förslag.

Kommissio- Det med styrka framförda och av kommissionen såsom

nens förslag. fujlt befogat ansedda önskemålet, att expeditionen måtte

ordnas så, att trafikants hänvändelser i samma ärende till

ett flertal lokalt åtskilda tjänstemän undvikes, kommer,

såsom förut anförts och nedan närmare påvisas, att i väsentlig

mån tillgodoses genom den sammanslagning av tullkammaren,

uppbördskontoret och nederlagskontoret, som

kommissionen föreslår.

Att, såsom ifrågasatt blivit, förlägga den s. k. prickningsexpeditionen

— d. v. s. den kammarkontorsexpedition,

där angivningsinlagorua mottagas och å märkrullan avprickas

— till packhuset, skulle givetvis vara till fördel

för den trafikerande allmänheten, som därigenom besparades

första besöket å kammarkontoret. Vid en del mindre tullkamrar

har denna anordning ock visat sig kunna med

framgång genomföras. Men vid tull förvaltningarna i de

största städerna ställer sig förhållandet annorlunda. Här

är rörelsen så omfattande, att den kräver en vittgående

arbetsfördelning inom varje särskild tullförvaltningsavdelning.

Skulle inlagornas avprickning å märkrullan å ifrågavarande

platser ske inom packhuset, måste dit förläggas

en del av kammarkontorets personal; men härigenom brötes

samarbetet inom sistnämnda kontor, något som i sin ord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ning skulle leda till att arbetet försvårades och i många

fall fördröjdes. Olägenheterna härav för den trafikerande

allmänheten skulle bliva större än den vinst, som kunde

förväntas av den ifrågasatta anordningen. På grund härav

anser kommissionen den med densamma avsedda fördel

kunna på de större platserna vinnas endast på det sätt, att

kammarkontoret förlägges i samma plan som och i omedelbar

anslutning till packhuset. En sådan anordning är

dock i följd av lokala förhållanden för närvarande icke

genomförbar i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Sådana moderna hjälpmedel som skriv-, dupliceringsoch

räknemaskiner samt kassakontrollapparater anser kommissionen

vara ägnade att i hög grad underlätta kontorsarbetet.

Den utsträckning, vari desamma böra komma

till användning, synes emellertid få bero på general tullstyrelsens

närmare prövning.

Till frågan om blåkopiering av attester och journaler

har kommissionen redan i det föregående tagit ställning i

princip.

Blankettsystemets fullständiga införande finner sig kommissionen

av de i ovan återgivna svar på frågecirkuläret

angivna grunder böra livligt förorda. Detaljerna härutinnan

torde emellertid kunna lämnas åt generaltullstyrelsens avgörande.

Vad inlagorna beträffar, vill kommissionen dock

framhålla följande önskemål. Enär — såsom av den lämnade

redogörelsen framgår — dessa skola avgivas i två

samt, vid angivning av nederlags- och transitgods, i tre

eller stundom fyra exemplar, bör möjlighet beredas för

samtliga exemplarens framställande på en gång medelst

blåkopiering. Vidare torde till den trafikerande allmänhetens

bekvämlighet blanketter till inlagor böra vid tullförvaltningarna

mot avgift tillhandahållas, dock med rätt för

den, som det hellre vill, att skaffa sig på samma sätt

uppställda blanketter från annat håll.

Den vid ett flertal tullkamrar rådande praxis, att de

utskrivna tullräkningarna utläggas så, att de äro tillgängliga

för vem som helst, anser kommissionen olämplig; i

stället böra — så mycket mer om räkningarna bliva specificerade

— desamma förvaras oåtkomliga för allmänheten

samt vid anfordran utlämnas till vederbörande. Den, som

s. 246 Kontrollera mot PDF

246

LOKALFÖRVALTNINGEN.

därom en gång för alla gjort framställning, synes böra få

sina räkningar sig tillställda med posten, dock att sådant

sker helt och hållet på vederbörandes egen risk, vårföre på

eventuellt uteblivande av någon räkning icke får grundas

invändning mot bötespåföring. På varje räkning bör —

på sätt redan finns i § 75 tullstadgan föreskrivet i fråga

om nederlagsräkningar — förfallodagen vara tydligt utsatt.

Medgivande om räkningarnas likviderande med postremissväxlar

synes kunna utan olägenhet lämnas.

I övrigt föreslås nedan närmare angivna avvikelser

från det nuvarande förfaringssättet.

Den debitering å attesten, som, enligt vad förut sagts,

skulle verkställas i packhuset, bör, då attesten kommer upp

på kammarkontoret, därstädes undergå kontrollräkning,

därvid vederbörande tjänsteman har att å den vid ett av

attestexemplaren — nämligen det, som skall utgöra tullräkning

— fästade kupongen införa de debiterade umgälderna,

dels specificerade efter varje särskild fond, dels ock

sammanslagna till en summa. Ifrågavarande införande kan

ej lämpligen göras i packhuset; ty i så fall skulle rättandet

av en tilläventyrs förelupen, vid granskningen å kammarkontoret

upptäckt felräkning försvåras.

A kammarkontoret böra finnas inrättade en eller flera

kassaexpeditioner, allt efter rörelsens behov. Varje sådan

expedition förses med eu kassakontrollapparat av beskaffenhet,

som angives i en i slutet av detta betänkande intagen bilaga.

Vid expeditionen tjänstgöra en kassör och en kassakontrollant.

Vid en räknings betalning tänkes tillgå på följande

sätt. Kassakontrollanten, vilken det åligger att sköta kassaapparaten,

frånskiljer och placerar framför sig den till räkningen

hörande kupongen. Räkningen införes i apparaten,

och med ledning av kupongen markeras å räkningen dels

de i densamma ingående särskilda beloppen, allt efter som

de äro hänförliga till olika fonder, dels ock särskilt för sig

räkningens slutbelopp. Härefter tar den mitt emot sittande

kassören emot attesträkningen, räknar till sig likviden och

kvitterar räkningen. — Kupongerna omhänderhavas av

kassakontrollanten, tills de påföljande dag överlämnas till

överkontrollören.

s. 247 Kontrollera mot PDF

TULL FÖR VÄLTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 247

Vid expeditionstidens slut för dagen låser kammarkontorets

föreståndare upp kassaapparaten och uttar densammas

remsor, vilka klistras iu i en liggare. Denna ersätter de

nuvarande uppbördsböckerna, såväl den, som föres på tullkammaren,

som den, som föres på uppbördskontoret.

Beträffande inkommande journalen bär kommissionen

haft under övervägande, huruvida original och kopia av

densamma lämpligen skulle kunna framställas samtidigt

medelst användande av blåkopiering. Om så skedde, skulle

emellertid tilläventyrs förekommande fel bliva synnerligen

svåra att upptäcka och rätta. Kommissionen anser därföre

mest tillrådligt, att original och kopia fortfarande föras

oberoende av varandra av olika tjänstemän, att bägge journalsexemplaren

summeras var för sig, att avprickning av

betalta tullbelopp verkställes med ledning av de från räkningarna

avrivna kupongerna särskilt i vartdera exemplaret,

samt att två balanslistor upprättas, vilka kontrollera varandras

riktighet.

Av de för tullverkets behov avsedda två attestexemplaren

skall, såsom förut påpekats, det eua — med vidfästad

angivningsinlaga — utgöra verifikation till originaljournalen

och med denna ingå till revisionsbyrån, medan

det andra utgör verifikation till kopiejournalen och jämte

denua kvarstannar å kammarkontoret.

Av vad kommissionen i övrigt föreslår följer, att den

deposition av kontanta penningar, som för närvarande verkställes

på uppbördskontoret, kommer att i stället äga rum

hos någon av kammarkontorets kassaexpeditioner.

För vinnande av önskvärd centralisering av depositionsväsendet

anser kommissionen, att jämväl nedsättning av

värdehandlingar bör ske å kammarkontoret och icke såsom

nu hos packhusinspektionen, för vars egentliga uppgift dylika

kamerala bestyr för övrigt måste anses främmande.

Det är dessutom nu ej otänkbart, att gods kan från packhuset

utlämnas på grund av där ställd säkerhet, ehuru trafikantens

skuld till tullverket — vilken endast tullkammaren

känner — faktiskt överskjuter säkerhetens belopp. Med

den av kommissionen ifrågasatta förändringens genomförande

skall, innan gods utlämnas från packhuset, tillstånd

härtill vara lämnat av kammarkontoret.

s. 248 Kontrollera mot PDF

248

LOKALFÖRVALTNINGEN.

I sammanhang med dessa förändringar kan bokföringen

rörande samtliga depositioner förenklas, i det att den sammanföres

i en och samma avräkningsbok.

Depositionsbevis skall för närvarande utfärdas endast

på särskild begäran. På grund av de med bevisets utfärdande

förenade kostnader — utgörande stämpel 50 öre och

lösen likaledes 50 öre — avstår ofta trafikant från att

fordra bevis. Detta medför, då depositionen sedermera

skall återbetalas, ofta svårighet för tullmyndigheten att

pröva vederbörandes legitimation. På grund härav anser

kommissionen, att vid deposition hos tullmyndighet av kontanta

penningar depositionsbevis bör vara obligatoriskt.

I ett vid behandlingen av taxebyrån återgivet uttalande

av nuvarande tullbehandlingsbyråchefen har framhållits

önskvärdheten av frihet i viss utsträckning från stämpel

och lösen för depositionsbevis. Kommissionen anser för

sin del, att — särskilt om utfärdandet av depositionsbevis

göres obligatoriskt — steget bör tagas fullt ut och fullständig

frihet från berörda avgifter införas.

Nederlag^ ournalen bör för vinnande av bättre överskådlighet

föras med konton för de olika nederlagshavarne.

Original och kopia böra vara lika, men desammas framställande

på en gång medelst blåkopiering torde ej visa sig

praktiskt. Anteckningarna i journalen torde nämligen ofta

vara helt korta, varjämte införing samtidigt skall göras på

ett flertal ställen. Det skulle då bliva tidsödande att anordna

för blåkopiering på varje särskilt ställe. Härtill

kommer den kontrollsynpunkt, som ovan anförts i fråga

om inkommande journalen.

Nederlagsjournalen bör årligen avslutas; och bör vid

uppläggning av nästa års journal på varuägarnes resp.

konton införas balanserna från föregående fem år särskilt

för varje år, varunder uppläggning skett.

Vid uppläggning å nederlag tänkes förfaringssättet

bliva i huvudsak detsamma som nu, dock att attestens tre

exemplar framställas genom blåkopiering, och skall av dessa

ett bliva specificerad räkning å nederlagsavgiften samt de

bägge andra verifikationer till inkommande journalens original

resp. kopia.

s. 249 Kontrollera mot PDF

TULLFÖRVALTNING A RNA I STOCKHOLM, GÖTEBORG O. MALMÖ. 249

Vid förtullning från nederlag bör komma till användning

eu blankett av utseende formulär 1 utvisar. Å denna,

som är avsedd att kunna medelst blåkopiering framställas

i fyra exemplar, därav ett med räkningskupong, bär först

nederlagshavaren att teckna sin angivning samt lämna

erforderliga uppgifter rörande godset. Därefter skall å inla

gan, likaledes genom blåkopiering, i överensstämmelse

med de i nederlags)ournalen vid varans uppläggning gjorda

anteckningar införas de uppgifter, efter vilka tullen uträknas

och i därför avsedd kolumn införes. Av de fyra exemplaren

utgör ett tullräkning samt de övriga verifikationer till resp.

inkommande journalens original, inkommande journalens

kopia och nederlagsjournalen.

För utvisande av nederlagshavarnes ställning till tullverket

bör i enlighet med formulär 2 föras en avräkningsoch

kreditbok med konto för varje nederlagshavare. A

debetsidan upptagas bär dels utfärdade räkningar, dels inbetalta

räkningar, dels ock skillnadsbeloppet, vilket utgör

nederlagshavarens skuld. A kreditsidan upptagas de å

nederlaget liggande varor, vilka äro av beskaffenhet att

kunna såsom säkerhet godtagas, med särskilt angivande av

det för varje varuparti gällande pantvärdet; likaså eventuellt

avlämnad annan säkerhet. Slutligen göras här anteckningar

rörande det upplagda godsets brandförsäkring.

Vid uppläggning å transitupplag bör i tillämpliga delar

förfaras som vid uppläggning å nederlag.

I fråga om omedelbar transitförsändning föreslås icke

annan förändring i nuvarande tillvägagångssätt än den,

som betingas av nederlagskontorets uppgående i kammarkontoret.

Kommissionens förestående förslag innebär i huvudsak,

att kammarkontoret tillgodoses med moderna kontor sutensilier,

såsom skriv-, duplicerings- och räknemaskiner samt kassakontrollapparater;

att blankettsystemet fullständigt genomföres; att

förfallodagtn alltid skall finnas utsatt å tullräkningarna; att

dessas likviderande med postremissväxlar tillätes; att expeditionssättet

och journalsfäring en efter ovan närmare angivna

grunder förenklas; att vid deposition i tullkassa utfärdandet

av bevis därom blir obligatoriskt; samt att dylikt depositionsbevis

fritages från stämpel och lösen.

s. 250 Kontrollera mot PDF

250

LOKALFÖRVALTNINGEN.

B. Den för göromälens bestridande erforderliga personal.

Nuvarande

-personal.

Förslag i

fråga om

chefskapets

ordnande.

Personalen vid de avdelningar, som motsvara det föreslagna

kammarkontoret, är för närvarande följande.

Vid tullkammaren i Stockholm finnas anställda: en

tullförvaltare och en överkontrollör såsom chefer, en förste

kontrollör, vilken förestår tullkammaravdelningen vid Stadsgårdshamnen,

samt dessutom kontrollörer, kammarskrivare

och vaktmästare. Uppbördskontoret i samma stad förestås

av en tullförvaltare, varjämte därstädes äro anställda

en kontrollör och uppbördskassör ävensom kammarskrivare.

Nederlagskontorets i Stockholm personal utgöres av en tullförvaltare

såsom chef samt eu förste kontrollör, en kontrollör,

kammarskrivare, en överuppsyningsman samt en

uppsyningsman.

I Göteborg äro motsvarande tjänstemän: å tullkammaren

en tullförvaltare och en överkontrollör såsom chefer,

en förste kontrollör, vilken förestår tullavdelningens vid

Nya Masthuggskajen tullkammarexpedition, samt kontrollörer,

kammarskrivare och vaktmästare; å uppbördskontoret

en tullförvaltare såsom chef samt en kontrollör och uppbördskassör

ävensom kammarskrivare och vaktmästare; samt

å nederlagskontoret: en tullförvaltare såsom chef, en kontrollör,

kammarskrivare, en överuppsjmingsman samt en uppsyningsman.

I Malmö slutligen förestås tullkammaren av en tullförvaltare

och en överkontrollör, varjämte vid densamma

äro anställda kontrollörer, kammarskrivare och vaktmästare.

Uppbörds- samt konfiskations- och kassörskontorets i samma

stad personal utgöres av en tullförvaltare såsom chef samt

en kontrollör och en kammarskrivare.

Det nu å tullkammaren tillämpade delade chefskapet

bör av motsvarande skäl, som anförts vid behandlingen av

packhusinspektionen, upphöra. Dessutom bör för vinnande

av enhetlighet i terminologien den blivande chefen för kammarkontoret

i likhet med föreståndarne för övriga tullförvaltningsavdelningar

benämnas överinspektör. I sådan egenskap

torde han böra upptagas i klass 2.

s. 251 Kontrollera mot PDF

TULLKAMRAKNA.

251

Kommissionen föreslår alltså, att en överinspektör blir

ensam chef för ett vart av kammarkontoren i Stockholm,

Göteborg och■ Malmö.

Oavsett avskaffandet av det delade chefskapet synes

för varje kammarkontors behov böra avses en överkontrollörstjänst.

Innehavaren av densamma tankes särskilt hava

till uppgift att övervaka nederlagsrörelsen, varjämte han

påräknas såsom vikarie vid förfall för chefen.

Kommissionen föreslår alltså, att vid ett vart av kammarkontoren

i Stockholm, Göteborg och Malmö skall finnas

anställd en överkontrollör.

Av förste kontrollörer anser kommissionen erforderliga:

en i Stockholm såsom föreståndare för tullavdelningens vid

Stadsgårdshamnen kammarkontorsexpedition samt en i Göteborg

såsom föreståndare för tullavdelningens vid Nya Masthuggskajen

kammarkontorsexpedition.

Kommissionen föreslår alltså, att vid vartdera av kammarkontoren

i Stockholm och Göteborg skall finnas anställd

en förste kontrollör.

III KAP.

Tullkamrarna *).

I. Organisation, göromål och personal.

Vid tullkamrarna äro göromålen — till skillnad från

förhållandet vid tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg

och Malmö -— ej av sådan omfattning, att någon uppdelning

på särskilda avdelningar ansetts erforderlig. Emellertid

kan man även vid tullkamrarna skilja mellan olika sidor

av arbetet, nämligen de i det föregående såsom bevakning,

tariffering och kamerala göromål betecknade. Med avseende

härå vill kommissionen vid nu följande behandling av

tullkamrarna skärskåda desamma från dessa sidor var efter

annan.

*) Här bortses från de nuvarande tullkamrarna i Stockholm, Göteborg

och Malmö, som utgöra endast avdelningar av därvarande tullförvaltningar,

och som av kommissionen föreslås skola benämnas kammarkontor.

Förslag i

fråga om

överkontrollör

er.

Förslag i

fråga om

förste

kontrollörer.

Inledning.

s. 252 Kontrollera mot PDF

Allmänna

grunder.

Yttrande.

Olika typer

i organisatoriskt

hänseende.

Typ I.

252

LOKALFÖBVALTNINGEN.

a. Bevakningsgöromålen och den för desammas bestridande

erforderliga personal.

Bevakningen är till sina allmänna grunder ordnad på

samma sätt vid tullkamrarna som vid de tre största tullförvaltningarna.

Likaledes är den journalsföring, vartill

bevakningsärendena giva anledning, i huvudsak av enahanda

beskaffenhet vid tullkamrarna och vid nämnda tullförvaltningar.

Kommissionen föreslår, att de reformer i avseende å

bevakningsgör omålens handläggning, som av kommissionen förordats

vid behandlingen av tull förvaltningarna i Stockholm,

Göteborg och Malmö, vinna motsvarande tillämpning vid tullkamrarna.

Enligt § 16 tjänstgöringsreglementet åligger det tullförvaltningsföreståndare

att i överensstämmelse med tullstadgan,

nämnda reglemente och de särskilda föreskrifter,

som kunna varda meddelade, leda och ordna bevakningstjänstgöringen

på ändamålsenligaste sätt samt att, så ofta

hans övriga göromål tillåta det, personligen deltaga i och

utöva tillsyn å bevakningsförrättningarna.

I regel äro under tullförvaltaren anställda en eller

flera tjänstemän med uppdrag att biträda honom vid bevakningens

ordnande samt att utöva närmaste förmanskap

för den av vaktmästare bestående bevakningsstyrkam Allt

efter nämnda tjänstemäns växlande tjänsteställning kunna

tullkamrarna grupperas efter nedan angivna olika huvudtyper.

En första huvudtyp bilda för närvarande tullkamrarna

i Trälleborg och Hälsingborg, där en av de vid resp. tullkamrar

anställda kontrollörerna utövar bevakningsbefäl.

Denna anordning betingas i främsta rummet av den

självständigare ställning, som förmannen för bevakningen

måste intaga på ifrågavarande stora platser, där tullförvaltarens

tid är upptagen av en mångfald olika göromål

och han på den grund ej kan ägna närmare uppmärksamhet

åt bevakningsdetaljen. Härjämte är att taga hänsyn

till den säregna beskaffenheten av trafiken över ifrågavarande

orter ävensom till storleken av underlydande bevakningsstyrka.

s. 253 Kontrollera mot PDF

TULLKAMRARNA.

253

Såsom eu andra huvudtyp vill kommissionen beteckna Typ n

det fall, att närmaste förmanskapet för bevakningen kan

uppdragas åt eu kammarskrivare eller överuppsyningsman.

1 ill skillnad från den vid typ IV7 bär nedan omnämnde

kammarskrivaren med bevakningsbefäl avsåges den nu

ifrågavarande bliva fullt sysselsatt med uteslutande bevakningsgöromål.

Till eu sådan typ — vilken för närvarande

ej finns representerad — har tullkammaren i Norrköping

ifrågasatts skola hänföras; och har i skrivelse till generaltullstyrelsen,

som av styrelsen överlämnats till kommissionen,

tullkammaren själv till stöd härför anfört i huvudsak

följande.

Förmanskapet för tullbevakningen i Norrköping utövades

för närvarande av tullförvaltaren med biträde av

tre uppsyningsman. Vid en tullförvaltning av sådan omfattning

som den i Norrköping, vid vilken sysselsattes ett

sextiotal tjänstemän av högre och lägre grad, och vid vilken

tullförvaltaren såsom ensam chef hade att utöva högsta

tillsyn över samtliga grenar av tullförvaltningen med dess

olikartade göromål, vore det självklart, att denne icke

personligen kunde vidare direkt ingripa i och deltaga i de

olika förvaltningsgöromålen, och läge det närmast till hands,

att han mest ägnade sig åt de på tullkammaren förekommande,

då för packhusgöromålen närmast svarade en förste

kontrollör och för bevakningsgöromålen nämnda tre uppsyningsman.

Tullförvaltarens uppgift beträffande tullbevakningsgöromålen

bleve således, utom i särskilda fall, att

meddela mera allmänna direktiv, vilkas utformande i detalj

ankomme på uppsyningsmännen. — Det egentliga, mera

direkta förmanskapet utövades sålunda av uppsyningsmännen.

Av dessa hade en så gott som uteslutande tillsyn

över tullpackhusen beträffande ordningen därstädes,

varors intagning och utlämning, portarnas öppnande och

stängande, varjämte han utövade närmaste förmanskapet

för den till tjänstgöring i packhusen avdelade bevakningspersonalen.

De båda andra uppsyningsmännen handhade

de övriga bevakningsgöromålen, såsom fartygsvisitationer,

tillsyn å lossningar av fartygslaster och bevakningen av

fartyg och gods samt bevakningspersonalens indelning till

de olika bevakningsgöromålen. Dessa göromål fördelades

s. 254 Kontrollera mot PDF

254

LOKALFÖRVALTNINGEN.

emellan de båda uppsvningsmännen på det sätt, att de

turvis handhade den ena veckan huvudsakligen de inre

göromålen och den andra de yttre, såsom fartygsvisitationer

o. d. — Ett dylikt uppdelande av det egentliga

förmanskapet för tullbevakningen på trenne jämnställda

personer vore icke lämpligt för ett likformigt och ändamålsenligt

handhavande av bevakningsgöromålen och bleve

särskilt otillfredsställande, om förmännen på grund av

personliga förhållanden mindre väl samarbetade, varpå

exempel givits. För kontinuiteten vore visserligen högsta

förmanskapet lagt i tullförvaltarens hand, men såsom redan

nämnts lämnade dennes övriga göromål honom icke tid

och tillfälle att i någon vidare mån direkt ingripa i bevakningsgöromålens

handläggande. För ett ändamålsenligt

utövande av tullbevakningen på eu plats med så omfattande

sjöfart och talrik bevakningspersonal som Norrköping

syntes det därföre tullkammaren av största vikt, att förmanskapet

för tullbevakningen närmast under tullförvaltaren

lades i en enda persons hand och då helst uppdroges åt

någon, som vore kvalificerad icke allenast att utföra de

direktiv, som tullförvaltaren kunde hava givit, utan även

att själv taga initiativ och föreslå samt genomföra de förändringar

och förbättringar i bevakningens anordnande,

som förhållandena kunde påkalla, och vilka kunde vidtagas

inom ramen av givna bestämmelser och beviljade anslag.

— I detta sista hänseende bruste ofta det nuvarande närmaste

förmanskapet för bevakningen, rekryterat som det

vore från vaktmästarnes led med ofta ej större kunskaper

än vad folkskola och en längre tids tjänstgöring, kanske

vid en och samma tullbevakning, kunnat giva. Det hade

visat sig svårt att få ett givet direktiv, som något mera

avvikit från den gamla ordningen, av bevakningsförmännen

bringat i praktisk tillämpning, och att från dem, som dock

dagligen handhade bevakningsgöromålen, få ett förslag till

förbättring eller omläggning av bevakningen torde vara

rätt sällsynt. För det ifrågavarande förmanskapet borde

därför fordras högre kvalifikationer än dem, som i regel

förefunnes hos vaktmästarkåren. Möjligen skulle dylika

befattningar kunna besättas med f. d. underbefäl vid armén

eller flottan, vilka med bästa vitsord genomgått samtliga

s. 255 Kontrollera mot PDF

TULLKAMRARNA.

255

underbefälsskolor och såsom tullvaktmästare vunnit praktisk

erfarenhet om tullbevakningsgöromålen, i vilket fall befattningarna

skulle kunna inrättas som överuppsyningsmanstjänster.

Innan sådana tjänster inrättades, syntes det dock

vara lämpligt att inom verket ytterligare pröva dylik

personals lämplighet för dylikt förmanskap och tills vidare

begränsa densammas användning till uppsyningsmansgraden.

— Vid en tullbevakning av densammas i Norrköping

omfattning syntes det emellertid vara skäl att ställa än

högre kvalifikationsfordringar på innehavaren av förmanskapet

närmast tullförvaltaren och i likhet med förhållandena

i Stockholm, Göteborg och Malmö besätta befattningen

med tjänsteman av högre grad. För att emellertid

icke lägga hinder i vägen för en omläggning i framtiden

av förmanskapet i ovan angiven riktning, om detta skulle

finnas gagneligt, syntes det dock icke vara skäl att för

samma förmanskap inrätta en helt ny tjänstebefattning av

sistnämnda grad, utan ansåge tullkammaren, att till utövande

av sagda förmanskap skulle kunna förordnas en av

de vid tullförvaltningen anställda tjänstemännen av högre

grad, vilken med hänsyn till bevakningspersonalens storlek

i förhållande till den i nyssnämnda tre städer skulle skäligen

kunna vara av kammarskrivargraden. — Denne tjänstemans

åligganden skulle då bliva desamma som kontrollörs

vid tullbevakningsinspektion, och komme hans arbetskraft

att tagas fullt i anspråk för bevakningsgöromålen, särskilt

om en av de nuvarande uppsyningsmanstjänsterna indroges,

i följd varav för tullförvaltningens övriga göromål fordrades

en motsvarande förstärkning av arbetskrafter. — Tullkammarens

förslag vore sålunda, att vid tullförvaltningen i

Norrköping inrättades en kammarskrivartjänst utöver det

antal, som eljest kunde anses av behovet påkallat, samt

att en av de vid tu 11 förvaltningen anställda kammarskrivarne

förordnades att närmast under tullförvaltaren utöva befäl

över tullbevakningen därstädes, efter vilken anordnings vidtagande

en av de nuvarande uppsyningsmanstjänsterna vid

samma tullbevakning kunde indragas.

Kommissionen vill för sin del närmast tillstyrka, att i

Norrköping och på därmed jämförliga platser såsom Gävle

och Sundsvall inrättas överuppsyningsmanstjänster, åt vilkas

s. 256 Kontrollera mot PDF

Typ TI

Typ TV

256 LOKALFÖRVALTNINGEK.

innehavare uppdrages att närmast under tullförvaltaren

utöva bevakningsbefäl. De av tullkammaren i Norrköping

uttalade farhågorna för att bland tullverkets nuvarande

tjänstemannakår av lägre grad ej skulle finnas personer

med det initiativ och de befälsegenskaper i övrigt, som

kunde göra dem skickade att bekläda dylika överuppsyningsmansbefattningar,

delas ej av kommissionen. Om emellertid

mot förmodan erfarenheten skulle visa, att den nu förordade

organisationsformen icke vore fullt tillfredsställande,

synes framdeles kunna tagas under omprövning, huruvida

möjligen bevakningsbefälet på ifrågavarande platser hellre

borde anförtros åt kammarskrivare.

En tredje huvudtyp bilda de tullkamrar, där bevakningen

står under befäl av uppsyningsman. Undantagsvis

— såsom i Halmstad — äro två uppsyningsman anställda;

men i så fall torde eu saklig arbetsfördelning dem emellan

kunna åstadkommas, i det att den ene företrädesvis tjänstgör

i packhuset och den andre ute på kajen; varförutom

bör beaktas, att rörelsen på hithörande platser ej är större,

än att tullförvaltaren utan svårighet bör kunna medhinna

att själv lägga hand vid vissa bevakuingsdetaljer, på vilket

sätt nödig enhetlighet i betälstöringen kan upprätthållas.

Anställandet av två uppsyningsman torde för övrigt i vissa

fall — nämligen där nattjänstgöring i större utsträckning

förekommer — få anses väl motiverat: uppsyningsmännen

kunna då dela övertidstjänstgöringen, genom vilken anordning

förekommes, att denna tjänstgöring blir alltför

ansträngande.

En fjärde huvudtyp utgöra sådana tullkamrar, där på

grund av bevakningsgöromålens begränsade omfattning tillräckliga

arbetsuppgifter icke förefinnas för en tjänsteman,

som uteslutande skall vara bevakningsförman, och där med

avseende härå en kombination mellan bevakningsbefälets

utövande och handläggningen av inre göromål måste åvägabringas.

Denna kombination är tänkbar antingen på det

sätt, att en kammarskrivare med huvudsaklig sysselsättning

på tarifferings- eller det kamerala området vid sidan härav

beklädes med bevakningsbefäl, eller ock på det sätt, att en

uppsyningsman, avsedd närmast att utöva förmanskap för

bevakningen, tillika utnyttjas för en del tullbehandlings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULLKAMRARNA.

*257

eller skri vgöromål. Huruvida i särskilda fall den ena eller

den andra av dessa bägge kombinationer är att föredraga,

beror på vilkendera som medför den mest praktiska arbetsfördelningen

på platsen.

Slutligen märkes, att vid de minsta tullkamrarna någon TyP v.

särskild bevakningsförman över huvud ej förekommer.

b. Tarifferingsgöromålen och den för desammas bestridande

erforderliga personal.

Tull behandlings förfarandet vid tullkamrarna skiljer sig Allmänna

ej i nämnvärd mån från det vid tull förvaltningarna i Stock- »rur''der

holm, Göteborg och Malmö tillämpade. Någon packhusjournal

föres emellertid ej vid de förstnämnda, utan i stället

kopieras attesten — undantagsvis, såsom i Falun, genom

dubbelskrift, men eljest genom avskrivning för hand. Av

de två attestexemplareu utgör det ena verifikation till inkommande

originaljournalen och åtföljer densamma till revisionsbyrån,

medan däremot det andra stannar på tullkammaren

såsom verifikation till inkommande kopiejournalen.

Kommissionen uttalar sig för att tullbehandlingsförfa- Yttrande.

rand et vid tullkamrarna ordnas efter i tillämpliga delar enahanda

grunder, som föreslagits i fråga om tullförvaltning ärna

i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Beträffande det nuvarande tillvägagångssättet vid tull- Förfarandet

behandling av paketpost till orter med tullkammare innehåller vid tullbe

den förut åberopade, bland bilagorna till detta betänkande ^TtposT

tryckta promemorian av generalpostdirektören följande: till orter med

1 '' tullkammare.

»Paket, adresserat till ort med tullkammare, tullbehandlas däremot hällande

icke a gränsorten utan vidaresändes under postverkets kontroll utan tull- regler,

förpassning eller tullförsegling direkt till adressorten. Därvid skall

paketet av utväxlingspostanstalten å gränsorten vara uppfört å förteckning,

s. k. tullreversal i två exemplar. Vid framkomsten till adressorten överlämnas

paketet jämte bägge exemplaren av tullreversalet av postkontoret

till tullkammaren. Det ena exemplaret återställes av tullkammaren, åtecknat

kvitto över godsets mottagande, samt återsändes av postkontoret till

utväxlingspostan stalten.

Rörande paket av nu ifrågavarande slag utfärdar adresspostanstalten

avi, som tillhandahålles adressaten i samma ordning som

vanlig postförsändelse.

31 SI 18

17

s. 258 Kontrollera mot PDF

258

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Gencralpost
diroktoren.

Adressaten har därefter att å postkontoret mot kvitto samt

erläggande av eventuella postavgifter eller postförskottsbelopp erhålla

bevis från postverket, att från dess sida hinder icke möter mot godsets

utlämnande. Med företeende av detta bevis har adressaten vidare att

å tullkammaren angiva godset till tullbehandling. Förtullningen äger

därefter rum i närvaro av varuägaren eller ombud för denne. Sedan

tullbehandlingen verkställts äger adressaten att utfå paketet mot erläggande

av de påförda tullavgifterna.»

Mot det sålunda beskrivna tillvägagångssättet har i

generalpostdirektörens promemoria anmärkts, dels att det

medförde besvär och omgång för vederbörande adressat

att behöva först infinna sig på postkontoret för att inbetala

postavgifterna och därifrån bege sig till den ofta på bebetydligt

avstånd från postkontoret belägna tullkammaren

för att få paketet tullbehandla^ dels ock att själva tullbehandlingen

i allmänhet vore förenad med en viss tidsutdräkt.

— I sistnämnda hänseende ägde vad vid behandlingen

av förhållandena i Stockholm, Göteborg och Malmö närmare

anförts motsvarande giltighet.

Generalpostdirektören har därföre uttalat sig för att

till överensstämmelse med vad av honom föreslagits i fråga

om Stockholm, Göteborg och Malmö — även vid landsortstullkamrarna

txillbehandling av paketpost borde verkställas

genom postverkets förmedling. Detta skulle innebära, att

postverket hade att angiva paketen till tullbehandling, utlämna

desamma till adressaterna, vid utlämnandet upptaga

tullavgifterna samt slutligen redovisa dessa till tullverket.

Tullbehandlingen borde ske i postverkets eller av resp.

städer åt postverket upplåtna lokaler. Härigenom undvekes

det tidsödande arbetet med paketens transporterande och

överlämnande från postverket till tullverket.

Med utgående från dessa allmänna grunder har generalpostdirektören

föreslagit, att frågan skulle närmare ordnas

på följande sätt. Efter den utländska paketpostens ankomst

skulle vederbörande tulltjänsteman infinna sig å postkontoret

och därstädes verkställa tullbehandling av paketen. Adressaten

hade endast att efter erhållen avi låta hämta sitt paket

å postkontoret, och man besparade honom sålunda

besväret att från postkontoret bege sig till tullkammaren

och där avvakta paketets förtullning. Person, som hos postverket

gjort förbehåll att själv få angiva sina paket till

s. 259 Kontrollera mot PDF

TI! LLKAMEAKMA.

259

t ört 11 Ilning, hade att för sådant ändamål infinna sig1 å postkontoret

under den tid av dagen, då tulltjänstemannen befunne

sig där för tullbehandling av ankommande paket.

Denna expeditionstid — en eller två timmar — borde vara

fix samt för vederbörande kungjord.

Subsidiärt har i generalpostdirektörens promemoria ifrågasatts,

huruvida icke paket till orter med tullkammare

lämpligen skulle kunna tullbehandlas redan vid gränsen,

såsom fallet vore med paket till orter utan tullkammare.

b ör en dylik anordning — vilken ur postal synpunkt vore

den enklaste — talade jämväl det ringa antalet paket till

nu ifrågavarande orter. Mot anordningen kunde möjligen

göras den invändningen, att adressaterna icke skulle hava

tillfälle att — oaktat tullkammare funnes i deras hemorter —

själva få angiva sina paket till förtullning. Då emellertid dvlik

möjlighet icke förefunnes för adressater i orter utan tullkammare

samt adressaten alltid skulle äga rätt att anföra

klagomål över förtullningen, ansåge generalpostdirektören

denna invändning icke böra tillmätas avgörande betydelse.

överinspektören vid packhusinspektionen i Stockholm

har i sitt förut åberopade bland bilagorna till detta betänkande

tryckta yttrande över generalpostdirektörens förevavarande

förslag anfört huvudsakligen följande.

Det i första rummet föreslagna förfarandet, att vederbörande

tulltjänsteman skulle efter den utländska paketpostens

ankomst infinna sig å postkontoret för att verkställa

tullbehandling, komme enligt överinspektörens åsikt

att förorsaka onödiga olägenheter. Vid tullkamrarna i

landsorten funnes i allmänhet anställda blott ett par eller

tre tjänstemän — på några platser endast en — med befogenhet

att verkställa sådan förrättning, varom här vore fråga.

Det behövde då ej sägas, i vilken mån tulltjänstgöringen

komme att lida av en anordning, som nödvändiggjorde en

tulltjänstemans — i vissa fall den ende tjänstemannens

— bortovaro från tullkammaren för att på det ofta långt

från tullkammaren belägna postkontoret verkställa tullbehandling

av kanske ett enda postpaket samt eventuellt dessförinnan

invänta adressaten eller dennes ombud, som framställt

önskan att få närvara. Det hörde också till vanligheten,

att en köpman hade att samtidigt ombesörja tullbe
-

Överinspektören

vid packhusinspektionen

i Stockholm.

s. 260 Kontrollera mot PDF

260

LOKALFÖRVALTNINGEN.

handling av gods, som inkommit med fartyg eller bantåg,

och gods, som inkommit med paketpost. Han bleve helt

visst icke nöjd med ett system, som hindrade honom att få ombesörja

förtullningen av en bantågslåda och ett postpaket

på samma plats.

Vidkommande det subsidiärt framställda förslaget har

överinspektören gjort gällande, att den omständigheten, att

man i fråga om paketpost till orter utan tullkammare vore

nödsakad att förlägga tullbehandlingen till gränsorten, rimligtvis

icke utgjorde något skäl för att man på paketpost,

bestämd till orter med tullkammare, skulle tillämpa samma

system.

Överinspektören har för sin del hemställt, att, sedan

postavien utsänts, varuägaren måtte — på sätt nu tillginge

i Stockholm — hava att hänvända sig uteslutande till tullverket,

varest jämväl försändelsen eventuellt åvilande postavgifter

skulle erläggas.

Yttrande. Av skäl, som anförts, då det gällde förfarandet med

paketpost i Stockholm, Göteborg och Malmö, är adressatens

närvaro vid tullbehandlingen i många fall önskvärd. Enligt

generalpostdirektörens i första hand framställda förslag skulle

förutsättas särskild eu gång för alla gjord anmälan, för att

adressaten skulle få komma tillstädes vid tullbehandlingen.

Däremot skulle i alla de fall, då sådan anmälan ej gjorts,

adressaten få underrättelse om paketets ankomst först, sedan

tullbehandling redan ägt rum, och han sålunda vara ur

stånd att övervara tullbehandlingen. Redan med avseende

härå finner kommissionen sig icke kunna tillstyrka nämnda

förslag och givetvis ännu mycket mindre det subsidiära

förslaget, enligt vilket tullbehandlingen skulle äga rum redan

i gränsorten.

Att även andra olägenheter vidlåda förstnämnda förslag,

har framhållits av överinspektören vid packhusinspektionen

i Stockholm i ovan återgivna yttrande. Till vad däri anförts

kunna läggas ytterligare några, låt vara mera sekundära,

anmärkningar. Bestämmandet av en fix expeditionstid

för paketpost av högst ett par timmar dagligen skulle

medföra inskränkning i trafikanternas frihet att välja den

förtullningstid, som passar dem bäst med hänsyn till deras

övriga göromål. Från allmän synpunkt innefattar tullbe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

TU LLKAMRAKNA,

2() I

handlingens förläggande till annan lokal än tullhuset minskad

möjlighet lör vederbörande packhusföreståndare att

utöva det övervakande, som för vinnande av eu riktig och

likformig tullbehandling är av största vikt. Vidare skulle

onödiga kostnader uppstå därigenom, att tullkamrarna måste

lörses med dubbel uppsättning av instrument, handböcker m.

in., den ena avsedd för den särskilda förtullningsexpeditionen

för paketpost. Huru lokalfrågan skulle lösas, kan ock tänka

vålla svårigheter; ty det kan antagas för visst, att stad,

som ställt godkänt tullhus till tullverkets förfogande, icke

skulle kunna lagligen åläggas att ytterligare på annat håll

bekosta förtullningslokal för paketpost med därtill hörande

lagerrum.

Vad som med generalpostdirektörens nu ifrågavarande

föislag framför allt åsyftas är, att proceduren med paketposten

skall koncentreras på ett ställe, och att trafikant,

som ej^ önskar själv närvara vid tullbehandlingen, skall

kunna få densamma ombesörjd av postverket. Samma mål

synes kunna, med undgående av de med generalpostdirektörens

förslag förbundna nackdelar, nås på annan väg, i

huvudsak sammanfallande med den, som kommissionen föreslagit

för de tre största städernas vidkommande, och sålunda

innebärande, att vederbörande trafikanter, sedan de aviserats

från posten, få uteslutande med tullverket att göra,

vilket åtar sig jämväl postavgifternas uppbörd, samt att

trafikant, som ej önskar närvara vid tullbehandlingen, kan

genom en enkel anteckning på avien uppdraga åt postverket

att vara hans speditör. Angående den närmare beskaffenheten

av nämnda avi bör i tillämpliga delar gälla vad i

motsvarande hänseende yttrats vid behandlingen av tullförvaltningarna

i Stockholm, Göteborg och Malmö.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

att paketpost till orter med tullkammare skall i bestämmelseorten

omhändertagas av tullverket; att adressaten, sedan han

om godsets ankomst aviserats av postverket, skall hava uteslutande

med tidlverket att göra, i det han därstädes får erlägga

jämväl eventuellt belöpande postavgifter, vilka tullverket

sedan har att redovisa till postverket; att adressaten skall hava

att ä den såsom angivningsinlaga tjänande avien — vars utseende

ovan antytts angiva, huruvida han önskar närvara vid

s. 262 Kontrollera mot PDF

Förfarandet

vid tullbehandling

av paketpost

till orter utan

tullkammare.

Yttrande.

262 * LOKALFÖRVALTNINGEN.

tullbehandlingen eller ej, i vilket sistnämnda fall postverket

skall vara hans speditör och eventuellt jämväl ombesörja godsets

hem forsling.

Paketpost till orter utan tullkammare undergår genom

postverkets förmedling tullbehandling vid tullkammaren

i vederbörande gränsort. Förfarandets närmare detaljer

framgå av generalpostdirektörens förut åberopade promemoria.

Handelskammaren i Gävle bar i sitt svar på kommissionens

frågecirkulär sökt göra gällande, att tillämpningen

av ovannämnda princip, i vissa fall skulle medföra praktiska

olägenheter, samt i sådant hänseende anfört följande.

Om någon för tullbehandlingen nödig handling eller uppgift

saknades, bleve adressaten skriftligen anmodad att inkomma

med det felande, och under tiden kvarhölles paketet

i gränsorten. Bodde nu adressaten på längre avstånd

från nämnda ort, kunde ifrågavarande korrespondens vålla

betydande tidsutdräkt. Om i stället, så snart tullbehandlingsuppgifternas

ofullständighet blivit fastslagen, paketet

avsändes till den för adressaten lämpligast belägna ort med

tullkammare och adressaten samtidigt härom erhölle underrättelse,

sparades tid samt vunnes tillika den fördelen, att

adressaten finge förhandla med den tullkammare, med vilken

han''i regel hade att göra, och med vilken lian kanske

lätt nog kunde ordna saken per telefon. På grund av vad

sålunda anförts har handelskammaren i första hand hemställt

om utfärdande av föreskrifter därom, »att, om vid

tullbehandling av postpaket å vederbörande tullkammare

vid den svenska ingångsgränsen det befinnes, att för behandlingen

nödiga uppgifter saknas, paketet skall sändas

till postkontoret i den adressorten närmast belägna ort med

tullkammare för att å denna senare tullbehandlas och sedermera

genom postens försorg tillställas adressaten, och att

samtidigt underrättelse skall tillsändas adressaten, att han

har att till nämnda postkontor insända felande tulluppgifter».

Subsidiärt har handelskammaren föreslagit, att

postpaket alltid skulle förtullas å den adressorten närmast

belägna tullkammare.

Då den nuvarande ordningen för tullbehandlingen av

paketpost till orter utan tullkammare i allmänhet sett

torde vara tillfredsställande och man ej för endast ett och

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULLKAMRARNA.

203

annat fall av ren undantagsnatur bör riskera att sönderbryta

denna ordning, linner kommissionen sig icke böra

understödja någotdera av handelskammarens förevarande

förslag. Kommissionen tror sig med så mycket större fog

kunna ställa sig på denna ståndpunkt, som redan nu den,

som önskar tullbehandlingen förlagd till tullkammare i

närbelägen stad, har möjlighet att härom föranstalta, nämligen

på det sätt, att han ger vederbörande avsändare order

att adressera paketet till i nämnda stad boende speditör

eller annat ombud för emottagare!!.

Enligt § 48 tjänstgöringsreglementet skall å ort, där

särskild packhusinspektion icke finns inrättad och där, förutom

tullförvaltningsföreståndaren, tjänsteman av högre

grad än kammarskrivare är anställd, packhuset förestås av

tull för valtningsföreståndarens närmaste man, såvida icke

generaltullstyrelsen för särskilt fall annorlunda förordnar.

Med föranledande av detta stadgande kunna tullkamrarna

i organisatoriskt hänseende ordnas efter vissa huvudtyper.

_

Till eu första huvudtyp vill kommissionen räkna de

fem största tullkamrarna, nämligen de i Norrköping, Trälleborg,

Hälsingborg, Gävle och Sundsvall. Å envar av dessa

platser — liksom å ytterligare några, till vilka kommissionen

nedan återkommer -— finns för närvarande en förste

kontrollör anställd, vilken jämlikt nyss återgivna bestämmelse

itjänstgöringsreglementet är föreståndare för packhuset.

Med hänsyn emellertid dels till den jämförelsevis självständiga

ställning, som packhusföreståndaren å ifrågavarande

betydande tullplatser med nödvändighet intar, dels till de

höga kvalifikationskrav, som på honom måste ställas, och

dels i viss mån även till önskvärdheten, att befordringsmöjligheterna

för personer, som specialisera sig på packhustjänsten,

ej hållas alltför snävt begränsade — alltså i

huvudsak av samma skäl, som föranlett kommissionen att

ovan hemställa om uppflyttning i överkontrollörsgraden av

föreståndarne för självständiga packhusavdelningar vid de

största tull förvaltningarna — finner kommissionen sig böra

föreslå, att vid envar av tullkamrarna i Norrköping, Trälleborg,

Hälsingborg, Gävle och Sundsvall förestdndarskapet för

packhuset uppdrages åt en överkontrollör.

Olika typer t

organisatoriskt

hänseende.

Typ I.

s. 264 Kontrollera mot PDF

264

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Typ n. En andra huvudtyp bör utgöras av tullkamrar med

förste kontrollör såsom packhusföreståndare. Hit höra för

närvarande — utöver dem, om vilka ovan varit fråga —•

tullkamrarna i Kalmar, Landskrona och Halmstad. Med

avseende å packlmsgöromålens omfattning vid tullkammaren

i Karlskrona synes även därstädes böra inrättas en förste

kontrollörst j änst.

Kommissionen föreslår alltså, att vid envar av tullkamrarna

i Kalmar, Karlskrona, Landskrona och Halmstad skall

finnas anställd en förste kontrollör såsom packhusföreståndare.

Typ in. Den tredje huvudtypen bilda de tullkamrar, .där tull
förvaltaren

biträdes av kontrollör. Enligt ovan åberopade

§ 48 tjänstgöringsreglementet åligger det i detta fall såsom

regel kontrollören att förestå packhuset.

Emellertid bör härvid enligt kommissionens uppfattning

göras en åtskillnad mellan sjötullkamrar och inländsk 11- kamrar.

Vid de förra äro göromålen av mångskiftande slag:

tullförvaltaren behöver därstädes befatta sig med bevakningen

och skall enligt kommissionens i föregående betänkande

framlagda förslag utöva chefskap även för kustbevakningen;

han har vidare att handlägga klareringsbestyr

o. d. samt i allmänhet taga befattning med de kamerala

göromålen, vilka å ifrågavarande platser äga jämförelsevis

avsevärd omfattning. Det är då givet, att han icke kan

ägna sig i större utsträckning åt packhusgöromålen; utan

behöver han för dessas handläggning kunna lita till biträde

av kontrollören, vilken därföre ock — i motsats till tullförvaltaren

— måste vara specialist på tullbehandlingsområdet.

— Arbetsfördelningen vid hithörande sjötullkamrar

bör alltså enligt kommissionens åsikt vara den, att tullförvaltaren

har överinseendet över det hela samt ägnar sig

åt vissa kamerala detaljer, medan kontrollören förestår

packhuset.

Vid inlandstullkamrar av förevarande typ utgöra däremot

tullbehandlingsbestyren den så dominerande delen av

tullkammarens arbetsbörda, att tullförvaltaren bör särskilt

ägna sig åt denna tjäustegren, med vilken han ock måste

vara väl förtrogen. För att han skall kunna göra detta

kräves emellertid, att han i kontrollören har kvalificerat

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULLKAMRARNA.

2 1)5

biträde för övriga förekommande göromåls skötande. Sålunda

vill kommissionen uttala sig för att arbetsfördelningen

här blir den, att tullförvaltaren — jämte det han har överinseendet

över det hela — själv förestår packhuset, medan

kontrollören närmast svarar för de kamerala göromålen.

Såsom en fjärde huvudtyp upptar kommissionen de

tullkamrar, där med hänsyn till göromålens begränsade

omfattning tullförvaltaren icke har annan tjänsteman av

högre grad än kammarskrivare till sitt biträde. Vid ifrågavarande

tullkamrar måste tullbehandlingsgöromålen anses

äga övervägande betydelse, och anser kommissionen det

därföre vara i sin ordning, att — på sätt tjänstgöringsreglementet

ock föreskriver — tullförvaltaren själv förestår

packhuset.

Såsom en femte huvudtyp framstå slutligen de tullkamrar,

där tullförvaltaren är ensam tjänsteman av högre

grad.

c. De kamerala göromålen och den för desammas bestridande

erforderliga personal.

Journals- och räkenskapsföringen vilar vid tullkamrarna

på samma huvudgrunder som vid tullförvaltningarna i Stockholm,

Göteborg och Malmö. På grund av frånvaron av

uppdelning på avdelningar erfordras vid angivning av gods

vid tullkamrarna emellertid i allmänhet en inlaga mindre

än vid nämnda tre tullförvaltningar.

Kommissionen hemställer, att de reformer i avseende å

journals- och räkenskapsföringen, som föreslagits vid behandlingen

av tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö,

i tillämpliga delar införas jämväl vid tullkamrarna.

På initiativ av 1908 års tullstatskommission har vidtagits

en betydelsefull reform i fråga om uppbördens handhavande

vid tullkamrarna. Tidigare var det regel, att även

vid större tullkamrar tullförvaltarne själva sutto vid kassan

och mottogo inflytande medel. Numera stadgas däremot

i § 102 tjänstgöringsreglementet, att uppbörd av debiterade

avgifter i allmänhet skall verkställas vid förvaltning, där

föreståndaren är ensam tjänsteman eller där, förutom föreståndaren,

allenast tjänsteman av lägre grad finns anställd,

Typ [V.

Typ V.

Allmänna

grunder.

Yttrande.

Vppbörds
viansinstitu
tionen.

s. 266 Kontrollera mot PDF

266

LOKALFÖRVALTNINGEN.

av föreståndaren men vid annan förvaltning av därstädes

anställd underlydande tjänsteman av högre grad, som på

föreståndarens förslag av generaltullstyrelsen därtill förordnas.

Den sålunda förordnade uppbördsmannen har jämlikt

§ 160 tjänstgöringsreglementet att för varje dag redovisa

inflytande uppbörd till tullförvaltningens föreståndare

mot dennes kvitto i kassajournalen. — Syftet med den

sålunda genomförda reformen har varit dels att bereda tullförvaltaren

möjlighet att mera allsidigt övervaka göromålen

vid tullkammaren, dels ock att åvägabringa en effektiv kontroll:

sådan kan väl utövas av tullförvaltaren gent emot

eu underlydande uppbördsman men svårligen av underlydande

gent emot chefen.

Den tanke, som ligger till grund för de nyss återgivna

bestämmelserna, bör enligt kommissionens uppfattning vinna

fullständigare tillämpning än nu är fallet. Regeln, att

annan tjänsteman än tullförvaltaren själv bör handhava

penuingerörelsen, bör sålunda ej lida något intrång därav,

att tullförvaltaren biträdes allenast av tjänstemän av grupp

II. Denna punkt kommer emellertid att av kommissionen

upptagas till behandling i annat sammanhang. — Vidare

bör befattningen med uppbördsmedlen helt och hållet uppdragas

åt uppbördsmannen, sålunda att han även har att

ensam sätta in desamma i banken. Såsom det nu är, finns

nämligen ingen effektiv kontroll å nämnda medel från det

ögonblick, desamma av uppbördsmannen redovisats till tullförvaltaren,

och intill dess den sistnämnde går i författningom

desammas insättande. — Vidare är att märka, att det

förordnande, styrelsen lämnar, för närvarande formellt omfattar

endast uppdrag att vara »uppbördsman». I realiteten

lärer emellertid i många fall redan nu den sålunda förordnade

bestrida en kassörs funktioner, i det att genom honom

gå jämväl förekommande utbetalningar. En sådan anordning

anser kommissionen vara synnerligen lämplig och böra

allmänt genomföras; och tillstyrkes därföre, att förordnandet

kommer att avse jämväl nämnda funktion, i anslutning

vartill benämningen »uppbördsman» synes kunna ersättas

med benämningen »kassör». — Emellertid bör ingen utbetalning

få verkställas, med mindre tullförvaltaren attesterat

räkning eller annan handling, varå densamma grundas.

För övrigt ligger i sakens natur, att de föreslagna för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULLKAMRAKNA.

21)7

ändringarnas genomförande ej på något sätt får anses

lända till minskning i det ansvar för uppbörden, som åvilar

tullförvaltaren.

Kommissionen föreslår alltså, att till uppbördsman ma

kunna förordnas jämväl tjänsteman av grupp 11; att uppbördsmannen

ensam har att gä i författning om uppbördens

insättande i bank; samt att uppbördsmannen skall bestrida

alla en kassörs funktioner och i sammanhang därmed också

benämnas »kassör».

Jämväl såvitt angår de kamerala göromålen kan i

organisatoriskt hänseende göras åtskillnad mellan vissa huvudtyper

av tullkamrar.

Å två platser, nämligen vid tullkamrarna i Trälleborg

och Hälsingborg, får rörelsen anses så omfattande, att tullförvaltarens

omedelbara befattning med de inre göromålen

måste bliva jämförelsevis ringa. På grund härav behöver

därstädes anställas en högt kvalificerad tjänsteman med ej

lägre grad än förste kontrollöi''s för att dels vara tullförvaltarens

närmaste man vid de inre göromålens handhavande

och dels själv bestrida de mest krävande av dessa.

Kommissionen föreslår alltså, att vid vardera av tullkamrarna

i Trälleborg och Hälsingborg skall finnas anställd

en förste kontrollör såsom närmast tullförvaltaren ansvarig för

de kamerala göromålens handläggning.

En andra huvudtyp utgöres av tullkamrar, där tullförvaltaren

till biträde vid de kamerala göromålen har en kontrollör.

Ytterligare en annan typ bilda de tullkamrar, där jämte

tullförvaltaren tjänsteman av högre grad än kammarskrivare

ej finns till förfogande för nämnda göromål.

På de minsta platserna slutligen har tullförvaltaren

att ensam handlägga desamma.

11. Tullkammardistrikt.

Inom kommissionen har ifrågasatts, huruvida icke tullkammardistrikten

•— i stället för att såsom nu utgöra

kuststräckor — borde bestämmas att omfatta ytdelar av

riket. En följd härav bleve, att förutom stapelstäderna

även övriga städer med förtullningsrätt erhölle särskilda

distrikt. — Med den ifrågasatta reformen avsåges, att

Olika typer i

organisatoriskt

hänseende.

Typ I.

Typ II.

Typ III.

Typ IV.

Fråga om

tullkammardistriktens

bestämmande

till ytdelar

av riket.

s. 268 Kontrollera mot PDF

Införskaffad

utredning.

268 LOKALFÖRVALTNINGEN.

varje ort, vare sig vid kusten eller inuti landet, skulle

komma att tillhöra viss tullkammares tjänstgöringsområde.

För att få förevarande fråga närmare belyst har kommissionen

hört samtliga tullkamrar; och hava i kommissionen

tillhandakomna yttranden från dessa framkommit

åtskilliga skäl, som tala för den ifrågasatta förändringen.

Tullkammaren i Norrköping har sålunda erinrat om

följande förhållande. Enligt § 171 tullstadgan skall mål,

som angår förbrytelse mot nämnda stadga, upptagas vid

rådstuvurätt i den stad, där förbrytelsen skett eller blivit

upptäckt, eller, om den timat eller upptäckts utom stads

jurisdiktion, vid rådstuvurätt i närmaste stad, där tullförvaltning

finns, eller vid vederbörlig gränstullrätt, då sådan

är närmare. Ehuru något konkret fall ej kunde av tullkammaren

åberopas såsom exempel, syntes det dock uppenbart,

att det stundom måste möta svårighet att med ledningav

dessa bestämmelser avgöra, vilken domstol, som vore

behörig att upptaga mål angående förbrytelse av ifrågavarande

slag, som timat eller upptäckts utom stads jurisdiktion.

Det kunde nämligen vara svårt att bestämt angiva

platsen för förbrytelsens begående eller upptäckande och

lika svårt att avgöra, vilken stad som vore närmast denna

plats. Vidare kunde inträda den oegentligheten, att förbrytelser,

begångna inom ett och samma tullkammardistrikt,

skulle åtalas vid olika rådstuvurätter och av olika tullförvaltare.

Så vore t. ex. förhållandet inom tullkammarens

eget distrikt, där begångna förbrytelser mot tullstadgan

skulle åtalas vid rådstuvurätten i Norrköping, Nyköping

eller Söderköping, beroende på den plats inom distriktet,

där förbrytelsen skett eller upptäckts. Av dessa och i

övrigt anförda skäl ansåge tullkammaren önskvärt, att

riket bleve indelat i vissa distrikt, inom vilka vederbörande

tullkamrar hade att utöva tillsyn över trafiken samt

åtala begångna förbrytelser mot tullförfattningarna. Detta

förutsatte sådan ändring i § 171 tullstadgan, att mål angående

förbrytelse mot tullstadgan skulle upptagas vid rådstuvurätten

i den stad, inom vars tullkammardistrikt förbrytelsen

begåtts eller upptäckts.

I liknande riktning går ett uttalande av tullkammaren

i Strömstad, i vilket framhålles bl. a., att bestämmelsen i

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULLKAMMA RNA.

§ 171 tullstadgan, enligt vilken mål angående förbrytelse

mot denna stadga skall, om förbrytelsen timat eller upptäckts

utom stads jurisdiktion, upptagas vid rådstuvurätten

i närmaste stad, där tullförvaltning linns, visat sig opraktisk

med avseende å beslagsmål. Tullkammaren åberopade härutinnan

följande fall ur tullkammareris egen erfarenhet. På

grund av innehållet i ovannämnda författningsrum hade

ett mål, däri fråga varit om å gränsen mellan Karlstads

tullkammardistrikt och Norge anhållet gods, avvisats av

rådstuvurätten i Karlstad med hänvisning därtill, att avståndet

från platsen för förseelsen vore — räknat fågelvägen

över norskt område — kortare till Strömstad än till Karlstad.

1 följd härav hade det beslagtagna godset måst

underkastas transport från sistnämnda stad via Uddevalla

till Strömstad. — Tullkammaren ansåge för sin del, att en

indelning i ytdistrikt vore erforderlig för lösande av frågan,

vilken tullmyndighet som i förekommande fall skulle ingripa,

vare sig det gällde handläggning av ärenden, tillhörande

den ordinarie trafiken, eller beivrandet av förbrytelser mot

tullstadgan.

Tullkammaren i Gävle har framhållit följande synpunkter.

Tullverket ägde skyldighet att övervaka omlastning

av tullgods å järnväg även inuti landet, men föreskrift

saknades om vilken tullkammare, som skulle utföra denna

bevakning. Likaså saknades föreskrift om huruvida tullkammare

ägde rätt att på anmodan av varuägare utfärda

förpassning å varor, som från Sverige skulle sändas från

en ort'' inuti landet via Norge till Sveriges västra gränstrakter,

samt att å avsändningsorten undersöka och försegla

sådant gods. I bägge de anförda fallen skulle en utsträckning

av tullkammardistrikten inåt landet medföra den fördelen,

att varje tullkammare finge ett visst område åt sig

anvisat, inom vilket densamma hade rätt och skyldighet

att utöva den kontroll, som eventuellt vore behövlig. —

Den under senare åren allt mer använda rätten till tullrestitution

för utländska varor, som inom landet förädlades

och därefter utfördes, hade för tullverket medfört skvldigdiet

och rätt att utöva kontroll å fabrikationsorten över dessa

varors förädling. En sådan kontroll kunde ock — exempelvis

under nu pågående krig mellan främmande makter —

s. 270 Kontrollera mot PDF

270

LOKALFÖRVALTNINGEN.

lämpligen böra utövas å tillverkning av för export avsedda

varor. Åven med avseende å dessa fall vore det utan

tvivel lämpligt, att landet uppdelades i distrikt, där de

olika tullkamrarna kunde öva behövlig kontroll.

Tullkammaren i Linköping har andragit: Numera förekomme

införsel av tullgods i parti per järnväg, varvid

lastemottagare på orter, som vore mer eller mindre avlägsna

från tullkammare, ej sällan utverkade sig tillstånd till

godsets tullbehandling på icke-tullplats. Vid sådant förhållande

syntes skäl föreligga för att orter, belägna inuti

landet men ej vid vattenväg, även kunde bestämmas att

tillhöra närmaste tullkammares distrikt.

Delvis i anslutning härtill har tullkammaren i Örebro

utlåtit sig på följande sätt. Om på tullkammare ankommande

åtgärder skulle vidtagas för sådana personers räkning,

som icke bodde vid kusten, vände sig dessa nu till

den tullkammare, som läge närmast; och på framställning

hos generaltullstyrelsen beordrades tullpersonal från nämnda

tullkammare för åtgärdernas vidtagande. Det syntes emellertid

ganska lämpligt, att tullkammardistrikten omfattade

ytdelar av riket, så att vederbörande trafikanter alltid bestämt

visste, till vilken tullkammare de hade att hänvända sig.

Tullkammaren och tullbevakningsinspektionen i Göteborg

hava i gemensamt yttrande anfört följande. Enär de flesta

av rikets tullkammardistrikt medelst floder och kanaler

ägde förbindelse med stora innanför kusten belägna områden,

inom vilka lastning och lossning ofta förekomme, syntes

det önskvärt, att tullkammardistrikten, i stället för att såsom

nu omfatta vissa kuststräckor, bestämdes att omfatta ytdelar

av riket. För en sådan anordning talade ock behovet

av bestämda gränser för skeppsmätarnes befogenhet. Såsom

förhållandena nu vore, uppstode ej sällan tvister mellan

dessa angående rätten att i förekommande fall på vissa

orter inuti landet mäta fartyg. Komme tullkammardistrikten

att omfatta ytdelar av riket, bleve även i dessa fall vars

och ens rätt klarlagd.

Några tullkamrar hava framhållit, hurusom den ifrågasatta

förändringen torde visa sig nödvändig i och med att

lufttrafiken vunne ökad omfattning och behövde ställas under

ordnad uppsikt från tullverkets sida.

s. 271 Kontrollera mot PDF

TTJLLKAM RAKNA .

271

Å andra sidan har ett stort antal tullkamrar gjort sig

till tolk för den uppfattningen, att nuvarande system förtjänade

bibehållas, och att tullkammardistriktens bestämmande

till att omfatta ytdelar av riket t. o. m. vore ägnat

att medföra verkliga olägenheter för trafiken.

Sålunda har exempelvis tullkammaren i Karlshamn anfört

följande. De inom ett ytdistrikt belägna orterna och industriella

anläggningarna skulle naturligtvis i tullhänseende tillhöra

distriktstullkammaren och således i förekommande fall

uteslutande vara hänvisade till denna; men emedan distriktsgränserna

i möjligaste mån måste följa läns-, härads- eller

sockengränserna, skulle det helt säkert vid många tillfällen

inträtfa, att dessa ställens belägenhet och kommunikationer

vore av den beskaffenhet, att förbindelserna med tullkammaren

i ett annat distrikt vore bekvämare eller fördelaktigare,

och därigenom kunde möjligen förvecklingar uppstå, som

vore till varken trafikens eller verkets fördel.

Kommissionen anser för sin del, att det skulle vara Yttrande,

förenat med synnerligen stora svårigheter att i förevarande

hänseende göra upp en ur alla synpunkter tillfredsställande

fördelning av riket i ytdistrikt. Vid eu dylik fördelning

borde nämligen enligt kommissionens åsikt tagas i betraktande

på en och samma gång dels kommunikationsförhållandena

och dels den bestående indelningen i administrativt

hänseende. Med avseende härå och då den nuvarande

ordningen hittills icke i nämnvärd mån medfört

några påvisbara olägenheter, anser kommissionen sig kunna

förorda densammas bibehållande tills vidare. Möjligen kan

en mera utvecklad lufttrafik framdeles påkalla en annan

lösning av frågan.

Om man sålunda för närvarande utgår från att tull- Fråga om

kammardistrikten fortfarande skola omfatta kuststräckor, för^dt^ina^r

återstår att tillse, huruvida några förändringar äro påkal- distnktsindeilade

i distriktens nuvarande bestämning. Jämväl i detta

spörsmål har kommissionen hört tullkamrarna; och hava

från dessas sida framkommit följande uttalanden i fråga

om förändrad utsträckning av resp. distrikt.

Tullkammaren i Södertälje — vars distrikt för närparande

sträcker sig från Landsort till gränsen mellan

Stockholms och Södermanlands län samt omfattar inåt

ning.

Införskaffad

utredning.

s. 272 Kontrollera mot PDF

272 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Mälaren stränderna av öknebo härad inom Stockholms län

och av Selebo härad inom Södermanlands län — har framhållit

såsom mindre tillfredsställande, att såväl kalkbruken

Oaxen och Andervik som ock flera mindre lastageplats^- å Mörkö och fastlandet vid viken innanför Landsort jämlikt

förenämnda bestämmelser folie utanför tullkammarens

distrikt och i stället tillhörde Nyköpings tullkammardistrikt.

Ur trafikens synpunkt syntes det önskvärt, att Södertälje

tullkammardistrikt bestämdes att omfatta båda stränderna

samt öarna i viken innanför en rät linje, dragen från Landsort

tvärs över till fastlandet strax söder om Trosa.

Tullkammaren i Linköping — vars distrikt omfattar

stränderna av sjön Roxen, ävensom Kinda kanal — har

ifrågasatt, huruvida icke till distriktet borde ytterligare

läggas »från staden utgående närmaste järnbanesträckningar».

Tullkammaren i Norrköping — vars distrikt nu sträcker

sig från gränsen mellan Björkekinds och östkinds härad

till gränsen mellan Östergötlands och Södermanlands län

— har anfört, att någon förändring av distriktet icke syntes

erforderlig. Visserligen kunde det med hänsyn till den

samfärdsel, som både sommar- och vintertiden ägde rum å

Bråviken mellan Norrköping och Nävekvarns bruk, anses

lämpligt, att även den del av Bråvikens norra strand, som

hörde till Tunabergs socken i Södermanlands län, förlädes

till tullkammarens distrikt; men då såväl Nävekvarns bruk

som hela Tunabergs socken i övrigt läge nära till Nyköping

och hade bättre landväga kommunikationer med

denna stad än med Norrköping, funne tullkammaren sig

icke böra framställa förslag om en sådan förändring.

Tullkammaren i Ystad — vars distrikt för närvarande

sträcker sig från Dybäcksåns utlopp i Östersjön vid Hörtemölla

till Sandby bäck — har förklarat anledning ej förekomma

till annan förändring av distriktet, än att detsamma

i väster kunde utsträckas till att omfatta även den kuststräcka

av Trälleborgs tullkammardistrikt, som vore belägen

mellan Hörte och Smyge och till vars bevakning

redan nu av kustbevakningschefen beordrats personalen å

den inom Ystads tullkammardistrikt förlagda Abbekås tulljakt.

Tullkammaren och tullbevakning sinspektionen i Göteborg

hava i gemensamt yttrande anfört beträffande Göteborgs

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULLKAMRARNA.

27:5

tullkammardistrikt — som för närvarande sträcker sig från

Löftaån t. o. m. Nordre älv och Rörö —, att annan förändring

av distriktet icke borde ifrågakomma, än att detsamma

bestämdes att omfatta stränderna vid saltsjön fr.

o. m. Löftaån t. o. m. Nordre älv och Rörö samt dessutom

stränderna av hela Nordre älv och av Göta älv

nedom Vänersborg.

Tullkammaren i Marstrand — vars distrikt nu sträcker

sig från Nordre älv och Rörö t. o. m. ön Tjörn — har

föreslagit, att detsamma måtte tillökas med Rörö jämte

närliggande holmar och skär.

Tullkammaren i Strömstad — vars distrikt för närvarande

sträcker sig från Sotenäs härads norra gräns till

gränsen mellan Sverige och Norge vid Svinesund och Idefjorden

— har anfört följande. Från kustbevakningssynpunkt

vore det påtagligen lämpligare, att två posteringars

patrulleringsområden möttes vid en udde än innerst i eu

vik, vilken ofta kunde kontrolleras endast genom att inloppet

passerades. Det måste tillika anses önskvärt, att

tullkammardistrikten erhölle häremot svarande begränsning.

Med hänsyn härtill föresloges, att Strömstads tullkammardistrikts

södra gräns flyttades till en punkt vid inseglingen

till Bottnafjorden från norr, så att nämnda fjord i sin

helhet komme att tillhöra Lysekils tullkammard i strikt.

Tullkammaren i Karlstad — vars distrikt omfattar de

stränder och hamnar vid Vänern, som ligga inom Dalsland

samt Värmland intill Väse härads gräns mot Ökne härad

— har betonat behovet av att till distriktet hänfördes

även stränder och hamnar vid en del andra insjöar eller

vattendrag. Till stöd härför har framhållits, att enligt

gällande bestämmelser tullkammaren egentligen skulle vara

förhindrad att yrka ansvar på en befälhavare, som intoge

last till utrikes ort i exempelvis Arvika eller Säffle samt

uraktläte att göra anmälan enligt § 35 mom. 1 tullstadgan.

Dylik anmälan skulle nämligen författningsenligt göras »vid

närmaste tullplats inom tullkammardistriktet»; men de

nämnda orterna tillhörde för närvarande strängt taget ej

något distrikt.

Tullkammaren i Härnösand — vars distrikt för närvarande

sträcker sig från gränsen mellan Medelpad och

18

3131 18

s. 274 Kontrollera mot PDF

274

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Ångermanland till rålinjen mellan Vibyggerå och Nät ra

socknar — har, tydligen, med utgående från förutsättningen,

att kustbevakningen skulle bibehållas vid nuvarande organisation,

anfört, hurusom det syntes tullkammaren helt

naturligt, att, då Sundsvalls tulljakt hade uppsikt över

södra och västra delarna av kusten i Åvikebukten, norra

kuststräckan av denna bukt, vilken såsom liggande inom

Ångermanland för närvarande tillhörde Härnösands tullkammardistrikt,

ävenledes borde tillhöra Sundsvalls tullkammardistrikt,

som sålunda komme att omfatta hela Åvikebukten.

Tullkammaren har emellertid förklarat sig icke

äga särskild anledning att bestämt påyrka någon förändring

av distriktets gränser.

Tullkammaren i Sundsvall — vars distrikt nu sträcker

sig från gränsen mellan Gävleborgs och Västernorrlands län

till gränsen mellan Medelpad och Ångermanland — har

under ordande om kustbevakningstjänstens organiserande på

lämpligaste sätt påyrkat, att tullkammarens distrikt måtte

bestämmas att omfatta utom ovanberörda kuststräcka jämväl

»de vid Alnön och fastlandet å ömse sidor belägna samt

vid Svartviksbukten befintliga lastageplatser och områden».

Tullkammaren i Umeå — vars distrikt nu sträcker sig

från gränsen mellan Västernorrlands och Västerbottens län

till Bjuröklubb — har betonat önskvärdheten av att distriktet,

som ägde en längd av omkring 18 mil, bleve något

förminskat; och har tullkammaren föreslagit, att dels den

2,3 mil långa sträckan från Bjuröklubb till Kallviken i Lövångers

socken tilldelades Skellefteå tullkammardistrikt och

dels sträckan från Järnäsklubb till gränsen mellan Västerbottens

och Västernorrlands län tilldelades Ornsköldsviks

tullkammardistrikt. Vid bifall härtill skulle Umeå tullkammardistrikt

komma att omfatta kuststräckan från Kallviken

till Järnäsklubb och, enär avståndet mellan dessa

punkter vore omkring 14 mil, likväl få en utsträckning,

som ej överträffades av något annat norrländskt tullkammardistrikt.

Tullkammaren i Skellefteå — vars distrikt för närvarande

sträcker sig från Bjuröklubb till gränsen mellan

Västerbottens och Norrbottens län — har meddelat, att,,

enligt vad erfarenheten visat, det skulle vara synnerligen

s. 275 Kontrollera mot PDF

TULLKAMRARNA.

275

lämpligt, om distriktet utsträcktes till den cirka V* mil

söder om Bjuröklubb belägna Grundskaten.

Tullkammaren i Luled — vars distrikt nu sträcker sig

från rålinjen mellan Piteå och Luleå socknar till rålinjen

mellan Råneå och Nederkalix socknar — har uttalat sig för

att distriktet i norr utsträcktes till Sangisån och en därifrån

till Malörens fyr dragen linje. Genom denna förändring

skulle distriktet ökas med omkring 4 nautiska mil

samt komma att i sin helhet omfatta eu kuststräcka av

omkring 14 nautiska mil. Såsom skäl för förändringen har

framhållits, att Haparanda tullkammardistrikt borde — såsom

gränsdistrikt — omfatta blott den allra närmaste kuststräckan

vid gränsen, dock inbegripet Seskarön, vilken till

största delen ägdes av Haparanda-bor.

Förestående uttalanden hava endast i den mån synts

kommissionen förtjäna avseende, att Södertälje tullkammardistrikt

föreslås skola utsträckas enligt tidtkammar ens yrkande;

att Göteborgs tull kammardistrikt föreslås skola omfatta jämväl

stränderna av Nordre älv och av Göta älv t. o. m. Vänersborg;

att bestämningen av gränserna för Karlstads tullkammardistrikt

föreslås skola förtydligas till undanröjande av den

möjlighet till missförstånd, som, enligt vad tullkammaren påpekat,

för närvarande möjligen kan anses vara förhanden;

samt att Skellefteå tullkammardistrikt föreslås skola i söder

utsträckas till och med Bjuröklubb (som för närvarande tillhör

Umeå tullkammar distrikt).

Härjämte är att iakttaga, att vid bifall till kommissionens

hemställan om indragning av tullkamrarna i Mem,

Vadstena och Marstrand desammas distrikt böra övergå till

resp. Norrköpings tullkammardistrikt, den föreslagna nya tullkammarens

i Motala distrikt samt Göteborgs tullkammardistrikt.

III. Frågor om inrättande av nya tullkamrar

eller indragning av förut befintliga.

Allt efter som trafiken undergår förändringar, kan fråga

uppkomma om inrättande av nya tullkamrar eller indragning

av förut befintliga.

YUran de.

Allmänna

synpunkter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

27(3

LOKALFÖRVALTNINGEN.

En åtgärd av sistberörda slag är emellertid alltid

ägnad att väcka betänkligheter så tillvida, som stapelstadsrätten

i viss män är att betrakta som ett privilegium.

Med avseende härå har i stället i ett hithörande fall

begagnats den utvägen, att stapel stad srätten suspenderats.

Genom kungl. brev den 25 november 1904 blev nämligen

Kungälvs stapelstadsrätt förklarad vilande tills vidare, intill

dess i anledning av verkligt behov av nämnda rättighets

utövning Kungl. Maj:t, på framställning av vederbörande,

kunde finna skäl annorlunda förordna. — Denna anordning

träffades på förslag av 1900 års tullstatskommitté, som i

ämnet hade anfört följande:

»Kungälv är stapelstad, men sedan lång tid tillbaka har rörelsen

därstädes varit ytterst ringa. Med anledning härav blev redan genom

nådigt brev den 11 november 1870 för åstadkommande av besparing

för tullverket ett särskilt förfaringssätt föreskrivet rörande tullbehandling

av dit inkommande gods, enär staden ansåges icke kunna frånhändas

sina stapelstadsrättigheter och därmed förknippad förtullningsrätt.

Tullförvaltaretjänsten skulle vid blivande ledighet indragas och

tullkammarens skötande därefter överlämnas åt en tullkammareföreståndare

med ett arvode av 200 kronor. Denne skulle vid ankomsten

av fartyg, som innehade tullpliktigt gods, sätta fartyget under bevakning

av den i Kungälv för sådant ändamål anställde vaktmästaren

och skyndsamt hos vederbörande i Göteborg begära förordnande för

tulltjänsteman att verkställa den ifrågavarande förtullningen. Tullförvaltaren

kvarstod dock å övergångsavlöningsstat till medio av år

1893, och under tiden förekom en och annan förtullning, men sedan

sistnämnda år har däremot förtullning icke vid något tillfälle förekommit,

vadan nyssberörda förfaringssätt icke behövt anlitas. Den

tjänstgöring, för vilken vaktmästaren huvudsakligen är avsedd, har

således allt sedan dess icke förekommit, och då den utrikes sjöfarten

i Kungälv är så gott som ingen, betingas vaktmästaretjänstens bibehållande

å stat endast av den kvarstående stapelstadsrätten och därav

föranledda möjlighet, att fartyg med last av tullpliktigt gods kan komma

att ingå till Kungälv.

Då emellertid indragning av denna tjänst under nuvarande förhållanden

synts kommittén önsklig, men detta icke kan ske, så länge

omförmälda rätt utövas, har kommittén — som utgått från den förutsättningen,

att, såsom av Kungl. Maj:t i ovannämnda nådiga brev

uttalades, Kungälv icke kan utan sitt eget medgivande frånhändas

stapelstadsrätten — föranstaltat om infordrande från staden Kungälv

av yttrande, huruvida staden hade anledning att önska bibehållande

av stapelstadsrätten och, i händelse sådan anledning förefunnes, huruvida

icke staden dock vore villig förklara, att från dess sida hinder

icke mötte för sådan organisation av tullförvaltningen därstädes, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

med stapelrättens begagnande Ange anstå tills vidare, intill dess staden

önskade av samma rätt ånyo komma i åtnjutande. Staden har emellertid

förklarat sig icke vilja ingå på något som helst avstående från sin

stapelstadsrätt.

Då staden såsom skäl härför egentligen endast haft att åberopa

förhoppning’ om uppsving i affärsväg genom stadens anknytande med

Bohusläns längdbana, anser dock kommittén, att stapelstadsrätten bör

utan olägenhet för staden kunna tills vidare suspenderas, varigenom,

som sagt, vunnes, att vaktmästare tjänsten kunde indragas.

I anledning härav föreslår kommittén, att Kungälvs stapelstadsrätt

förklaras vilande tills vidare, intill dess stadens samfärdsel med

utlandet befunnits hava utvecklat sig så, att Kungl. Maj:t, uppå underdånig

framställning av staden angående återinträde i stapelrättens åtnjutande,

finner ett verkligt behov i sådant avseende vara för handen;

och har, under förutsättning att stadens rätt icke lägger hinder i

vägen för nu omförmälda anordning, kommittén ur sitt förslag till avlöningsstat

uteslutit den vaktmästaretjänst, som för närvarande är

avsedd för tullbevakningen i Kungälv.»

Att märka är i detta sammanhang'', att beträffande en

stad, nämligen Vadstena, stapelstadsrätten allt från dess

tillkomst beviljats endast på vissa år i sänder, senast genom

kungl. brev den 28 september 1916 för tiden till utgången

av år 1920. En eventuellt önskvärd befunnen indragning

av tullkammaren i Vadstena är härigenom väsentligen underlättad.

&

På grund av nådig remiss i särskilt ärende har kom- Frågor om

missionen den 23 september 1918 hemställt, att stapelstads-in™to,de av

rätt jämte nederlags- och transitupplagsrätt måtte för en "kammar''

tid av tio år, räknat från och med den 1 januari 1921,

beviljas Motala. I övrigt har kommissionen funnit sig icke

böra göra något uttalande till förmån för inrättande av

nya tullkamrar, då nämligen initiativ därutinnan synes böra

utgå från vederbörande städer själva.

Däremot har kommissionen undersökt möjligheten av Frågor om

indragning av tullkamrar, vilkas rörelse gått sä tillbaka, in,tra''Jmng av

att de ej längre kunna anses äga något existensberätti- f°Uga

gande. kamrar.

Redan 1900 års tullstatskommitté hade under omprövning,

huruvida icke tullkammaren i Marstrand borde indragas.

Av en av kommittén upprättad tabell, utvisande

storleken av tullkammarens uppbörd under åren 1891—1901,

inhämtades, att under fyra av dessa elva år, nämligen 1897,

1899, 1900 och 1901, uppbörden understigit förvaltnings
-

s. 278 Kontrollera mot PDF

278

LOKALFÖRVALTNINGEN.

kostnaderna. Efter antecknande härav yttrade kommittén

vidare:

»Ehuru uppbörden i Marstrand under de sista tre åren understigit

kostnaderna för tullförvaltningen därstädes, lärer dock för kort

erfarenhet hittills vara vunnen för att därpå ett förslag om förändrad

organisation av samma förvaltning bör grundas.

Det vill emellertid synas, som om, därest icke inom en närmare

framtid något avsevärt uppsving inträffar, då bör tagas i övervägande,

huruvida icke, med bibehållande av den staden Marstrand i vederbörlig

ordning meddelade stapelrätt, tullförvaltningen därstädes skulle

kunna ordnas på ett till minskning i kostnaderna ledande sätt, tilläventyrs

sålunda, att, med indragning av tul 1 förva 1 taretjänsten, en

uppsyningsman i stället för tullförvaltaren komme att därstädes sköta

ärendena rörande sjöfart och klarering, under det att i fråga om förtullnings-

och nederlagsrörelsen infördes likartat tillvägagångssätt, som beträffande

Kungälv nu är gällande, eller att vid förefallande behov en

tjänsteman från Göteborg, ef ter framställning i varje sådant fall, avreste

dit för handläggande av dessa göromål. Genom en dylik anordning

skulle å avlöningsstaten uppstå en besparing, vilken dock i verkligheten

icke komme att uppgå till skillnaden mellan nuvarande och då

blivande avlöningsbelopp utan minskades genom utgifterna för dagtraktamente

och resekostnader åt den vid behov från Göteborg rekvirerade

tjänstemannen».

De tullkamrar, vilkas indragning blivit inom kommissionen

ifrågasatt, äro tullkamrarna i Mem, Vadstena,

Simrishamn, Marstrand, Lysekil och Piteå.

För att vinna underlag för bedömande av frågan om

befogenheten av en indragning av någon eller några av

nämnda tullkamrar har kommissionen i den poängtabell,

som uppgjorts närmast över tullinspektioner, tullstationer

och tullexpeditioner och som finns fogad vid detta betänkande,

medtagit jämväl nyss uppräknade tullkamrar med

undantag dock av Piteå, beroende på att denna stad nyss

kommit i förbindelse med statsbanenätet och att i följd

härav uppsving även i tullhänseende kan vara att förvänta, vid

vilket förhållande rörelsens omfattning det år, poängtabellen

avser (1913), icke med fog kan tagas till utgångspunkt

för bedömande av det verkliga behovet av tullkammare i

staden.

Vad nu till en början angår tullkammaren i Lysekil

(poängtal 69,7i), anser kommissionen tvekan ej böra råda

om att densamma fortfarande bör bibehållas.

s. 279 Kontrollera mot PDF

TULLKAMRARNA.

279

Beträffande tullkamrarna i Simrishamn (poängtal 34,18)

och Piteå vill kommissionen endast uttala sin förväntan,

att, därest rörelsen å ifrågavarande platser i en närmare

framtid skulle visa stillastående eller tillbakagång, generaltullstyrelsen

då ej underlåter att framkomma med förslag

om dessa tullkamrars förändring till tullstationer.

Av vad poängtabellen innehåller rörande tullkamrarna

i Mem (poängtal 25,70) och Marstrand (poängtal 12,82)

framgår, att göromålen därstädes äro i huvudsak av lika

beskaffenhet med dem, som förekomma vid tullstationer,

och framför allt att tullbehandlingen på dessa platser är

av ytterst obetydlig omfattning. Detta sistnämnda förhållande

belyses ytterligare av nedanintagna tabeller:

s. 280 Kontrollera mot PDF

280

LOKAL.FÖEVALTNINGEN.

Uppgift

å importen (direkta förtullningar och förtullningar från nederlag)

vid tullkammaren i Mem under åren 1908—1916.

V aruslag

1908

1909

1910

1911

1912

1913

1914

1915

1916

Flinta ...............

kg-

_

_

_

__

—

_

—

240 000

—

Krita, oarbetad ...

»

—

—

—

—

—

—

1 263 000

—

—

Angkol..............

ton

2 388

1089

—

1 642

2 299

3 316

2 953

321

—

Té ...................

kg-

—

—

—

—

19

30

68

—

—

Kulör ...............

))

—

—

—

—

275

—

—

—

—

Whisky, på fat ...

lit.

1233

1065

875

604

538

1363

2 570

3 760

997

Brännvin av säd,

på fat............

»

_

—

—

—

—

596

590

309

—

Arrak på fat......

»

701

3171

1859

1 841

1033

2179

1762

3 067

37

Konjak på fat ....

»

7 751

1089

9 037

8 732

11015

12 959

14 736

10 302

8 21

Bom på fat ......

»

—

682

—

—

—

-

708

240

—

Whisky på andra

kärl än fat......

»

252

—

—

—

—

396

50

84

—

Konjak på andra

kärl än fat......

»

_

_

_

82

42

42

—

150

Likör ...............

»

48

36

36

6

72

no

304

373

30

Vin på fat.........

kg-

4 884

6159

3 727

3 589

5 335

7 685

6 801

8 335

2 952

Vin på andra kärl

än fat............

lit.

413

68

135

34

231

68

129

214

207

Cigarrer ............

kg-

6

6

13

—

—

—

—

—

—

Cigaretter .........

»)

—

—

—

10

—

—

—

—

—

Aspvirke, oarbetat kbm.

34 816

16 620

9 553

15 403

13 740

18 629

18 589

4 353

374

T ändsticksänmen

av asp ............

kg-

—

—

—

—

—

—

—

85 425

1651

Pappersetiketter ..

»

3

7

5

5

—

—

—

—

—

Arbeten'' av äkta

porslin...........

»

1

—

—

213

—

—

—

—

—

Tackj ärn och smid- bart skrot ......

»

—

—

—

—

—

390 508

—

100 000

—

Elektrotekniska

specialappara- •

ter, ej s. n.......

kg-

kr.

—

—

-

—

—

—

—

—

a

Velocipeder.........

st.

—

-

—

1

—

1

—

—

Motorvelocipeder..

»

—

—

-

—

2

—

—

—

—

Smöroljor ..........

kg-

—

—

—

—

—

—

72 900

—

—

Chilesalpeter ......

»

—

5 094

—

—

—

—

—

—

—

Stassfurterkalisalter »

130 780

261110

259 800

270 270

295 000

271 620

123 235

144 875

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULLKAMKARNA.

28 I

Uppgift

å importen (direkta förtullningar och förtullningar från nederlag)

vid tullkammaren i Marstrand under åren 1908—1916.

Varuslag

1908

1909

i 1910

1911

1912

1913

1914

1915

1916

Angkol ............

ton

_

_

_

50

1

_

15

Kolbriketter ......

Ig-

—

—

—

~

—

—

—

—

300

Sill, saltad.........

»

1 500

—

—

—

—

—

2 046 600

1 657 500

Fisk, färsk.........

»

18 222

10 500

13 000

12 545

—

—

6 006

59 405

20100

Potatis .............

»

3 600

3 000

—

21 800

11400

10 800

—

—

—

Växter, levande ...

))

—

—

—

—

10

17

—

12

—

Kaffe ................

»

—

—

—

—

—

—

—

—

60

Whisky på fat ...

lit.

—

—

—

—

58

45

—

—

766

Brännvin av säd,

på fat............

„

_

621

22

_

_

24

18

Konjak på fat ..

»

1327

908

918

1855

1670

1034

442

54

—

Whisky på andra

kärl än fät......

»

_

51

84

_

101

75

159

67

Konjak på andra

kärl än fat......

»

123

25

42

_

74

18

33

42

Likör ...............

»

24

—

—

—

60

60

102

—

2

Vin på fat.........

kg-

18

16

130

—

—

313

—

—

—

» på andra kärl

än fat............

lit.

280

_

_

70

16

34

9

Tobaksblad.........

kg-

—

28

—

—

—

—

—

—

—

Cigarrer ............

))

—

13

14

19

7

14

32

—

—

Cigaretter ........

))

1

3

5

1

- .

—

—

—

—

Stav, sågad av

andra träslag än

ek och bok......

ibm.

278

90

225

262

Tunnbindararbe- ten ...............

kg-

_

_

_

666

_

Böcker på främ- mande språk ...

„

15

6

3

25

_

...

_

Murtegel............i

st.

87 375

317 150

223 800

164 330

112150

85 500

78 850

125 025

102 900

1

kg-

237 274

874 340

614 530

451641

312 142

235 308

209 494

344 777

280 200

Taktegel, oglase-|

st.

130 815

147 155

198 645

173 250

131 720

116 795

238 300

411 505

86 210

rade...............)

kg.

288 275

329 398

449 2311

365 027

279 610

244 241

498 760

921096

180 885

s. 282 Kontrollera mot PDF

282

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Varuslag

I st.

I kg.

Taktegel, glaserade

Kättingar och kedjor

av järn...... kg.

Koppartråd, överdragen

med gummi

etc. samt armerad

med minst

7 järntrådar ... »

Sågverk, sågramarl kgetc.

...............\ ]''cr.

Hissmaskiner ....

Aekumulatorplåtar

o. dyl.....

Elektrotekniska

specialapparater,

ej s. n. ..

Segelfartyg och.

pråmar av trä

Fiskefartyg, försedda

med ångkraft

...........

Fiskefartyg för

annan drivkraft''

än ånga .......

Andra fartyg än

fiskefartyg,med

annan drivkraft

än ånga .......

Ikg.

\ kr.

I kg
■\

kr.

| kg|

kr.

st.

br.ton

n. ton

. kr.

st.

br.ton

n. ton

. kr.

st.

br.ton

n. ton

. kr.

st.

br.ton

n. ton

, kr.

st.

br.ton

n. ton

kr.

1908

1909

1910

1911

1912

1913

1914

1915

33

_

_

_

_

_

_

—

57 872

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

11

213

225

1043

17 403

—

—

4 490

—

—

—

—

—

—

—

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

4 572

—

—

—

—

—

—

—

3006

—

—

—

—

—

7 606

—

—

—

—

—

—

—

5 901

—

—

—

—

—

—

—

—

98

94

—

—

—

—

—

—

116

116

—

3

—

5

—

3

2

2

1

127

—

231

—

135

69

36

60

—

—

—

—

89

47

14

48

20 700

—

2757

—

17

685

4 900

7500

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

m

—

—

—

—

—

—

71

—

—

-

—

—

—

—

4 000

—

1

—

—

—

1

—

—

1

26

—

—

—

93

—

—

u. 10

—

—

—

—

37

—

—

u. 10

9 000

—

—

—

20000

—

—

1000

—

—

—

—

—

—

1

10

—

—

—

—

—

—

—•

—

—

—

—

—

—

—

—

400

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

•-

—

3

—

—

1916

17

31

9

1

u. 10

u. 1

1

Segellustfartyg

opaginerad Kontrollera mot PDF

TlTLIjKAMRAliNA.

28H

Varuslag

1908

1909

1910

1911

1912

1913

1914

1915

1916

Roddbåtar ......

(st.

3

—

—

—

—

2

7

3

1

Mineraloljor, na-

kr.

ISO

_

22

430

210

125

tiva eller råa...

I''g-

-

30 000

281 684

—

—

—

—

—

—

Lysoljor, renade ,.

»

—

—

—

—

178 878

—

—

—

—

Smörjoljor .........

»

—

—

7 056

4 847

4 985

—

—

—

—

Bensin...............

Mineraloljor, re- nade, andra......

”

—

—

1048

—

—

■ —

—

—

—

»

—

—

—

—

—

35 474

—

—

—

Bergsalt............

hl.

—

—

—

—

—

280

—

5 282

18 285

Havssalt............

Kopparoxid även-

5

—

—

5 758

—

1684

—

—

—

som kopparaska kg.

—

—

—

—

1050

1500

1500

—

—

Asfalttjära .........

»

—

3 000

—

—

—

—

—

—

—

Is....................

))

—

225 000

430 000

445 000

37 000

759 500

852 250

25 000

—

Förhållandet mellan uppbörd och omkostnader vid

ifrågavarande två tullkamrar visas av följande uppställning,

däri såsom omkostnader dock upptagits endast fast begynnelseavlöning,

avlöningsförhöjning och båtlega för personalen

enligt stat:

s. 284 Kontrollera mot PDF

284

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Tullkammaren i Mem:

År.

Uppbörd.

Omkostnader.

Tullmedel.

Skepps-

umgälder.

1908 .......................................

18,817

41

4,406

79

9,050

1909 .....................................

19,143

50

4,032

29

9,050

—

1910 .....................................

15,279

70

2,533

77

9,050

—

1911 .....................................

15,431

14

2,943

89

11,300

—

1912 .......................................

18,638

70

2,149

04

11,300

—

1913 .......................................

25,462

50

5,690

09

9,800

—

1914 .......................................

27,175

40

4,895

97

9,800

—

1915 .......................................

25,672

15

1,230

35

7,600

—

1916 .......................................

15,533

15

500

77

8,800

-

1917 ......................................

9,234

73

3,447

66

8,500

—

Anm. 1. Bland skeppsumgälderna ingå även de vid tullstationerna i Valdemarsvik

och Barösund debiterade.

Anm. 2. I tullmedlen äro för åren 1908—13 inräknade lastpenningar till följande

belopp, nämligen: år 1908 2,311:53, år 1909 1,352:37, år 1910

894:66, år 1911 1,217:20, år 1912 1.062:73 samt år 1913 1,548: 18.

Tullkammaren i Marstrand:

År.

|

Uppbörd.

Omkostnader.

Tullmedel.

Skepps-

umgälder.

1908 .......................................

3,660

93

6,103

45

5,500

1909 .....................................

4,321

43

2,809

16

5,500

—

1910 .......................................

3,851

76

2,022

37

5,500

—

1911 .......................................

5,472

28

3,172

78

6,800

—

1912 .......................................

9,205

68

5,514

10

6,900

—

1913 .......................................

5,352

66

3,053

38

7,100

—

1914 .......................................

4,540

29

1,678

—

7,300

—

1915 .......................................

5,862

04

2,329

39

7,300

—

1916 .......................................

9,962

04

1,413

76

7,000

—

1917 ......................................

4,006

48

1,355

38

7,500

—

Anm. I tullmedlen äro för åren 1908—13 inräknade lastpenningar till följande

belopp, nämligen: år 1908 755:21, år 1909 524:09, år 1910 355:79, år

1911 657:84, år 1912 635:52 samt år 1913 591:72.

s. 285 Kontrollera mot PDF

TULLKAMRABNA.

285

t i;in stadsfullmäktige i Marstrand tiar till kommissionen

ingått en skrivelse av följande innehåll:

»Som till stadsfullmäktiges i Marstrand kännedom kommit, att

medlemmar av 1914 års tullkommission skulle vara betänkta på att föreslå

indragning av Marstrands tullkammare på den grund, att nu förekommande

import hit av tullpliktiga varor vore jämförelsevis obetydlig,

vilja stadsfullmäktige enhälligt och med synnerlig enträgenhet vördsamt

hemställa, att ett eventuellt dylikt förslag icke måtte vinna

kommissionens bifall, detta av följande skäl:

Sant är visserligen, att importen hit av tullpliktiga varor under

en längre tid varit skäligen ringa, men höll denna import just på

att. komma till ett uppsving, bl. a. därigenom, att staden fått provianteringsfrilagersrätt

(själva idén om provianteringsfrilager — en institution

huvudsakligen till gagn för storsjöfisket — hade just utgått från

Marstrand såsom en för dylikt frilager synnerligen lämplig plats, och

ett bolag för sagda ändamål var redan bildat), då nuvarande betryckta

tidsläge inträffade och tillsvidare förlamade affärsverksamheten. Emellertid

håller samhället just nu på att med all kraft och med avsevärda

kostnader arbeta för sin framtida utveckling. Så t. ex. är redan

anslaget ett belopp av 150,000 kronor för anskaffande av elektrisk

energi från Trollhättan för belysnings- och industriella ändamål, och

ledning för denna är under uppsättning. Detta har haft till följd,

att en fabrik, som skall tillgodogöra sig av sagda energi, redan är

under anläggning. Staden har synnerligen god förhoppning att inom

ej alltför avlägsen tid få järnvägsförbindelse. Flera myndigheter hava

redan yttrat sig i frågan och ställt sig välvilligt till densamma. Så

har länets landsting nyligen beslutat bevilja medel till jordlösen.

Mark, lämplig till tomter för industriella ändamål o. d., disponeras

av staden och kommer i män av behov att upplåtas, varför det knappast

är tvivel underkastat, att såväl import som export här i en rätt

så snar framtid kommer att betydligt ökas.

Marstrands stadsfullmäktige hysa den förmodan, att 1914 års

tullkommission efter att hava tagit del av ovanstående nog skall

finna, att en tid som denna, då Marstrand har större utsikter än

någonsin förr till. ett uppsving i industriell och affärssynpunkt, icke

bör vara lämplig^ för indragning av den tullkammare med tullförvaltare

såsom föreståndare, staden sedan urminnes tider här haft.»

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i skrivelse

till kommissionen gjort följande uttalande:

»Emellertid har det kommit till Kungl. Maj:ts befallningshavandes

kännedom, att fråga väckts om indragande av tullkammaren i

Marstrand; och har Kungl. Maj:ts befallningshavande fått sig delgiven

en skrivelse, som stadsfullmäktige i staden med anledning därav avlåtit

till kommissionen. Kungl. Maj:ts befallningshavande, som anser

sig kunna vitsorda de av stadsfullmäktige i skrivelsen lämnade uppgifter,

tillåter sig därjämte påpeka, att under normala förhållanden

en högst betydande export av färsk och salt sill försiggår från Mar
-

s. 286 Kontrollera mot PDF

286

LOKALFÖRVALTNINGEN.

strand direkt till utlandet. Med all sannolikhet kommer, när normala

förhållanden åter inträtt, en sådan export att ånyo upptagas.

Detta synes vara ett skäl, som bestämt talar för att tullkammaren

tills vidare bibehålies.

Med avseende å den utredning, som av kommissionen

ovan förebragts, synes någon tvekan ej behöva råda om att

tullkamrarna i Mem och Marstrand kunna bägge förändras

till tullstationer. En sådan förändring underlättas väsentligen

därigenom, att enligt kommissionens förslag viss rätt till

tullbehandling skulle tilläggas tullstationerna. I mera krävande

fall torde emellertid packhustjänsteman få på tullverkets

bekostnad beordras från resp. Norrköping och Göteborg,

detta till överensstämmelse med vad som gällde i

fråga om Kungälv enligt ovan åberopat kungl. brev. Vad

beträffar den av stadsfullmäktige i Marstrand uttalade förhoppning

om järnvägsförbindelse till staden och därav följande

ökad rörelse, vill kommissionen endast erinra, att

det alldeles icke ifrågasättes, att staden skall berövas sin

stapelstadsrätt, utan endast att därvarande tullförvaltare

skall ersättas med en uppsyningsman, samt att, när helst

det visar sig, att ökad rörelse därtill ger anledning, förändring

kan göras i motsatt riktning och eu tullförvaltare

ånyo tillsättas i Marstrand. Det av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län åberopade förhållandet, att en högst

betydande export av färsk och salt sill plägar försiggå

från Marstrand, utgör icke något som helst skäl för hållande

av tullkammare därstädes, då nämligen hithörande

trafik lika väl kan skötas från en tullstation.

Vidkommande slutligen tullkammaren i Vcidstena (poängtal

14,09) har densammas indragning förutsatts som given

vid bifall till förslaget om nyinrättande av tullkammare i

Motala. Fullgiltigt stöd för eu sådan indragningsåtgärd

kan ock hämtas av vad poängtabellen närmare innehåller

i fråga om rörelsens i Vadstena omfattning och beskaffenhet.

Kommissionen föreslår alltså, att tullkamrarna i Mem,

Vadstena och Marstrand indragas; att i Mem och Marstrand

i stället inrättas tullstationer; samt att, dä vid de sålunda

inrättade tullstationerna ifrägakommer tullbehandling, som ej

kan anförtros åt tullstationens föreståndare, -packhustjänsteman

skall för densammas företagande beordras från Norrköping

resp. Göteborg på tullverkets bekostnad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

TULLINSPEKTIONER, TULLSTATIONER OCH TULLEXPEDITIONER. 281

IV KAP.

Tullinspektioner, tullstationer och tullexpeditioner.

I. Organisation, göromål och personal.

Huvudregeln är, att sjöfarten från utrikes ort koncentreras ställning i

till stapelstäderna, dit från dylik ort kommande fartyg få samtZuL

ingå med last av vad slag som helst för lossning och tullbehandling.

Jämte stapelstäderna finnas emellertid, såsom i det

föregående omnämnts, även andra tullplatser. Till dessa,

som utgöras av orter med tullinspektion, tullstation eller

tullexpedition, få från utrikes ort kommande fartyg ingå

endast såvitt hela lasten är av tullfri beskaffenhet;" och är

lossning och tullbehandling därstädes medgiven dels av

sålunda medförd tullfri last, dels ock av skeppsprovision

och passagerareffekter.

Slutligen må anmärkas, att i särskilda fall kan av

generaltullstyrelsen medgivas dels rätt att insegla till

nämnda andra tullplatser med last av tullpliktig beskaffenhet

samt att lossa och tullbehandla densamma därstädes,

dels ock rätt till insegling till samt lossning och tullbehandling

vid jämväl sådana lastageplatser, som icke utgöra

tullplatser, och detta vare sig lasten är av tullfri

eller tullpliktig beskaffenhet. I alla dessa fall plägar

föreskrivas, att klarering skall ske vid tullkammaren i

distriktet.

Från ovan återgivna bestämmelser äro av Kungl. Majrt

stadgade vissa allmänna undantag, innefattande i fråga om

visst varuslag eller viss tullplats utsträckt rätt till insegling,

lossning och tullbehandling. För dessa undantagsbestämmelser

vill kommissionen här redogöra.

Enligt ett kung], brev den 23 april 1888 må omalen

och malen spannmål lossas och tullbehandlas jämväl vid

annan tullplats än stapelstad, dock under iakttagande av.

vissa närmare angivna villkor. — Beträffande Höganäs,

där tullinspektion finns inrättad, gäller enligt ett kungl.

brev den 9 oktober 1885, att från utrikes ort ankommande

s. 288 Kontrollera mot PDF

288

LOKALFÖRVALTNINGEN.

fartyg, lastade med tullpliktiga varor av vissa uppräknade

slag, må tills vidare, så vida fartygen icke till någon del

innehava last av andra tullpliktiga varor, i Höganäs inklarera

samt där lossa och tullbehandla sina laster, dock

med iakttagande av närmare angivna villkor och föreskrifter,

däribland att, när till tullbehandling angivas färger

och färgningsämnen, sirap eller socker, tullinspektionen i

Höganäs skall, med översändande av prov på varan till

tullkammaren i Hälsingborg, inhämta dess yttrande rörande

tullbehandlingen, vad sistnämnda artikel angår dock endast

så vida godsägaren ifrågasätter att få densamma förtullad

efter annan tullsats än den högsta för socker i tulltaxan

bestämda. — Slutligen har Kungl. Maj:t den 5 december

1827 funnit gott tillåta, att, tills vidare, i Slite, Katthammarsvik,

Rone, Kappelshamn och Klinte lanthamnar

på Gottland alla varor, som efter författningarna äro i

allmänhet till införsel lovgivna, må kunna importeras och

förtullas. Den sålunda beviljade förmånen har genom

senare kungl. brev utsträckts att gälla jämväl Ljugarns,

Burgsviks och Fårösunds lanthamnar. I fråga om det

närmare förfärandet vid lossning och tullbehandling av

tullpliktigt gods i ifrågavarande gottländska lanthamnar —

vid vilka tullstationer äro inrättade — äro i §§ 42, 48

och 81 tjänstgöringsreglementet meddelade närmare bestämmelser.

Enligt dessa skall såväl tullbehandling av

godset som ock journalisering av märkrulla och last verkställas

av tullkammaren i Visby. För detta ändamål är

föreskrivet, att, sedan fartyg, som medför varor av ifrågavarande

slag, undergått invisitation och avskrift tagits av

märkrullan för att såsom lossningsrulla användas, tulliörvaltningsföreståndaren

å stället skall till tullkammaren i

Visby på befälhavarens bekostnad insända märkrullan jämte

de handlingar, som skola läggas till grund för beräkning

av fartygets umgälder. Tullförvaltningsföreståndaren må

emellertid i avvaktan på tullkammarens lossningstillstånd

medgiva lossningens påbörjande; dock skall det lossade

godset förbliva under tullförvaltningens vård, intill dess

tullkammaren i Visby till utlämnandet meddelat tillstånd.

Erinras må slutligen, att på grund av vissa särskilda bestämmelser,

för vilka närmare redogöres i 1900 års tull
-

s. 289 Kontrollera mot PDF

TULLINSPEKTIONER, TULLSTATION ER OCH TULLEXPEDITIONER. 289

statskommittés betänkande, I, s. 117 f., oinskränkt förtullningsrätt

utövas vid tullstationen i Oxelösund genom tullförvaltaren

i Nyköping.

De huvudsakliga göromålen vid tullinspektioner, tullstationer

och tullexpeditioner bestå i in- och ^klarering

av fartyg samt uppbörd av skeppsumgälder. 1 regel foras

följande journaler, nämligen:

l:o) inkommande journal;

2:o) bötesjournal;

3:o) utgående journal;

4:o) årspassförteckning;

5:o) ankommande inrikes journal;

6:o) avgående inrikes journal;

7:o) förteckning över utländska fartyg i inrikes fart;

8:o) skeppslista-;

9:o) kassajournal;

10:o) diverse inkomsters journal.

Tullinspektionerna i Dalarö, Sandhamn och Furusund

samt tullstationerna i Huvudskär, Hävringe, Arko och Barösund

utgöra inloppsstationer till vissa i § 5 mom. 3 tullstadgan

angivna städer. Fartygsbefälhavare, som, kommande

från utrikes ort, inseglar till någon av ifrågavarande städer,

åligger i allmänhet att anlöpa sådan station eller lägga bi

i närheten av densamma, så att tulltjänsteman kan komma

ombord för att medfölja fartyget eller därå vidtaga de bevakningsåtgärder,

som på honom ankommå. Beträffande

befälhavare å ångfartyg gäller emellertid, att han vid ankomst

till inloppsstation väl är pliktig att, efter i god tid

medelst ångvisslan given signal, stanna fartyget för att

emottaga tullbevakning, om bevakningsförmannen på stället

finner erforderligt att åsätta sådan, men att han därefter

må utan vidare uppehåll fortsätta resan. Åven vid resor

från inrikes orter till ovanberörda städer skall jämlikt

§ 55 tullstadgan viss kontroll utövas vid resp. inloppsstationer.

I § 203 tjänstgöringsreglementet återfinnas följande

detaljbestämmelser. Vid inloppsstation skall för tillsyn å

inkommande fartyg iakttagas:

Nuvarande

göromål

i övrigt.

Särskilda

åligganden

för inloppsstationer
-

3131 18

19

s. 290 Kontrollera mot PDF

290

LOKALFÖRVALTNINGEN.

att varje inseglande fartyg, om vilket icke med visshet

är känt, att bevakningsåtgärder därå icke erfordras, prejas

av tullbevakningen, därest det icke utan anprej ning stannar;

att, då fartyg efter anprej ning eller eljest anlöper eller

lägger bi, upplysning inhämtas om fartygets namn, nationalitet,

avgångs- och bestämmelseort samt last; att fartyg,

som på grund av gällande föreskrifter till förekommande

av smittsamma sjukdomars införande i riket befinnes

skyldigt anlöpa observationsplats, omedelbart dit hänvisas,

samt att, därest fartyg medför last av krut eller andra

explosiva varor, eldfarliga oljor eller andra därmed jämförliga

vätskor, befälhavaren underrättas om vad han i sådant

fall har att iakttaga under resans fortsättning; att å seglande

fartyg, som ankommer från utrikes ort, bör, därest

icke redan före ankomsten till inloppsstationen tullbevakning

blivit å fartyget anställd eller dess luckor och förvaringsrum

förseglade, verkställas, under ledning av bevakningsförman,

där hinder för denne ej möter, den visitation,

som lastens beskaffenhet medgiver och vartill särskilda

omständigheter kunna föranleda, varefter, där så anses

erforderligt, luckorna till fartygets lastrum och tillgångarna

till övriga förvaringsställen, i vilka gods är inlagt, förseglas

eller, om sådan åtgärd för fartyget eller lasten föranleder

fara eller eljest icke anses lämplig, bevakning å fartyget

anställes; skolande i varje fall, då befälhavaren motsätter

sig visitation, som eljest kunnat och bort företagas, särskilt

föreskriven rapport därom avgivas; att å annat fartyg, som

ankommer från utrikes ort, bevakning bör anställas, därest

icke fartyget har förut åsatt bevakning eller kronolots

ombord eller dess luckor och övriga lasttillgångar redan

blivit förseglade eller fartyget utgör passagerarångfartyg,

som efter förut kungjord turlista gör regelbundna resor,

eller bevakningsförman eljest finner fartyget kunna få

passera utan särskild tillsyn från tullverkets sida; att i

avseende å märkrullas handläggning tillämpas vad därom

särskilt finns föreskrivet, samt att, om fartyg befinnes

medföra krut eller andra här ovan nämnda varor, vilka

icke äro upptagna å dess märkrulla, anteckning därom

göres å märkrullan; att, när i § 55 tullstadgan föreskriven

undersökning anställes, vederbörande bevakningsförman har

s. 291 Kontrollera mot PDF

TULLINSPEKTIONER, TULLSTATIONER OCH TULLEXPEDITIONER. 291

;itt vidtaga do åtgärder, vartill denna undersökning kan

giva anledning; samt att särskilt diarium föres, vari antecknas

inseglande fartyg med angivande av fartygets namn

och slag, nationalitet, avgångs- och bestämmelseort, last

samt de bevakningsåtgärder, som å fartyget vidtagits.

På förslag av 1900 års tullstatskommitté blevo inloppsstationerna

Dalarö, Sandhamn och Furusund förvandlade

från tullstationer till tullinspektioner; och motiverades denna

åtgärd på följande sätt. För att kunna ernå en skyndsam

kontroll behandling av inpasserande fartyg krävdes hos vederbörande

stationsföreståndare såväl omfattande författningskunskap

som grundliga insikter på andra områden. Tiden

medgåve nämligen icke, särskilt vid de ej sällan förekommande

fall, då trafiken vore livlig, mera ingående studium

av de författningar, vilkas tillämpning ifrågakomme, eller

närmare efterforskning rörande belägenheten av den eller

de utrikes orter, med vilka fartyget under sin resa haft

beröring, omständigheter, som kunde inverka på fartygets

vidare behandling från tullverkets sida. Härtill korame,

att numera en mycket stor del av fartygen vore av utländsk

nationalitet, och att följaktligen för deras expedierande

erfordrades språkkunskaper. Slutligen inginge bland föreståndarens

åligganden bestyr med uppbörd, journaliseriug

och redovisning samt med utredande av strandvraksmål,

så att han, kort sagt, i större eller mindre grad hade att

på eget ansvar handlägga de flesta slag av göromål, som

tillhörde en fullständig tullförvaltning. — Att med de

fordringar, som alltså måste ställas på innehavarna av

föreståndarbefattningarna, hänföra dessa till betjäntgraden

måste enligt nämnda kommittés förmenande anses oegentligt,

ty, därest de besattes med personer, av vilka annan

kompetens icke krävdes än av tullverkets betjänte, måste

sådant försvaga förutsättningarna för göromålens fullt tillfredsställande

utförande, särskilt vad beträffade tillämpningen

av de ofta svårtolkade bestämmelserna till förekommande

av smittsamma sjukdomars införande i riket.

De tillfälliga tullstationerna, vilka företrädesvis tjäna

enskilda intressen och på den grund bekostas av enskilda,

pläga för närvarande inrättas på sådana villkor, att den,

som begärt inrättandet, skall dels bekosta avlöning under

Tillfälliga

tullstationer.

s. 292 Kontrollera mot PDF

Svar pa frågecirkuläret.

292 LOKALFÖRVALTNINGEN.

den tid, tjänstgöringen varar, åt stationsföreståndaren jämte

eventuellt anställda vaktmästare — därvid iakttages, att

avlöningen skall månatligen till tullverket inlevereras i så

god tid före månadens utgång, att densamma kan vid

månadens slut av styrelsen till vederbörande utbetalas —,

dels kostnadsfritt tillhandahålla stationsföreståndaren tjänlig

bostad och expeditionslokal med möbler, eldning och städning

ävensom båt med roddbiträde, där sådant erfordras,

samt eventuellt anställda vaktmästare tjänlig bostad med

möbler, eldning och städning, dels gottgöra bemälda tjänstemän

för resan till och från stationen, dels — om vid något

tillfälle antalet fartyg, som vid stationen lossa eller lasta,

blir större än att behörig tillsyn å lossningen eller lastningen

kan av stationsföreståndaren samt befintliga biträden

ensamma utövas — bekosta den ytterligare bevakning, som

för nämnda ändamål må erfordras, och som i sådant fall

får av stationsföreståndaren rekvireras från tullkammaren

i distriktet, ävensom kostnadsfritt tillhandahålla sagda

bevakningspersonal lämpligt nattlogi, dels ock vidkännas

de övriga kostnader, som av stationens inrättande kunna

bliva en följd.

I en av svenska trävaruexportföreningen till kommissionen

överlämnad skrift har baltiska trävara aktiebolagets

sågverksförvältning vid Karlsborgs sågverk i Nederkalix

jrrkat, att tullbehandling av tullpliktigt gods måtte få ske

vid tullstationer med livligare trafik, såsom exempelvis tullstationen

i Nederkalix. »Som fallet nu är», heter det i

berörda skrift, »skall godset först lossas i hamn, där tullkammare

finns, för att efter undergången tullbehandling

åter lastas och vidare befordras till emottagaren, vilket

förfarande vållar tidspillan och onödiga, varan fördyrande

kostnader för emottagaren».

Tullinspektionernas ställning har i kommissionen tillhandakomna

svar på frågecirkuläret berörts av dels Sveriges

allmänna tulltjänstemannaförening och dels Sveriges tullmannaförening.

Den förra föreningen vänder sig mot tanken, att de

nuvarande tullinspektionerna skulle kunna ställas under

föreståndarskap av tjänstemän av lägre grad.

s. 293 Kontrollera mot PDF

TULLINSPEKTIONER, TULLSTATIONER OCH TULLEXPEDITIONER. 293

])en senare föreningen däremot påyrkar, att alla tullinspektioner

måtte förestås av tjänstemän av lägre grad. Till

stöd härför åberopas, att göromålen vid tullinspektionerna

vore »i det närmaste av samma beskaffenhet).) som vid de

av lägre tjänstemän skötta tullstationerna.

Slutligen har Sveriges tullmannaförening i sitt svar på

frågecirkuläret även framhållit såsom ett önskemål, att tjänstemän

av lägre grad erhölle förordnanden att förestå de tillfälliga

tullstationerna.

Skillnaden mellan tullinspektioner, tullstationer och tullexpeditioner

är, såsom förut sagts, för närvarande den, att

de förstnämnda förestås av tjänstemän av högre grad, tullstationerna

av tjänstemän av lägre grad samt tullexpeditiouerna

av personer utom tullverket. Till grund för en tullförvaltnings

hänförande till den ena eller andra av ifrågavarande

tre klasser tänkes lagd en uppskattning av arten

och omfattningen av därstädes förekommande trafik. Kompetensen

för alla tre klasserna är emellertid densamma;

förekommande undantagsbestämmelser hänföra sig lika väl

till tullstationer (de gottländska lanthamnarna) som till en

tullinspektion (Höganäs).

I och med att tjänstemännen av grupp II komma i åtnjutande

av den bättre utbildning, som längre fram i detta

betänkande föreslås, synes tullstationernas kompetens kunna

allmänt utvidgas och det i ovan återgivna, i en av svenska

trävaruexportföreningen till kommissionen överlämnad skrift

framkomna yrkandet om ökad tullbehandlingsrätt för desamma

tillmötesgås. I sammanhang härmed bör ock lämnas

allmänt medgivande att insegla till tullstation med last

av tullpliktig beskaffenhet, så att detta icke vidare betraktas

som ett seglationsbrott.

Vad sålunda ifrågasättes innebär i själva verket endast

ett generaliserande av de särskilda lättnader, som nu gälla

för Höganäs och de gottländska lanthamnarna, och som på

dessa ställen visat sig icke medföra några som helst olägenheter.

Möjligen skulle mot den föreslagna reformen kunna

göras den invändningen, att rätten att insegla till tullstation

med last av tullpliktiga varor skulle påkalla ökning av den

Yttrande.

s. 294 Kontrollera mot PDF

294

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Tid dylika stationer anställda bevakningspersonal och sålunda

medföra kostnader för statsverket.

För att i möjligaste mån neutralisera denna invändning

och förekomma anställandet av personal, för vilken full

sysselsättning ej skulle finnas, synes kunna stipuleras, att

det skall åligga den, som vill begagna sig av inseglingsrätten,

att förslagsvis minst 24 timmar i förväg hava låtit

om den beräknade ankomsttiden underrätta tullstationens

föreståndare, vilken därmed är i tillfälle att vid behov från

tullkammaren i distriktet rekvirera bevakningsförstärkning.

Dylik torde stundom kunna erhållas från kustbevakningen,

över vars personal vederbörande tullförvaltare enligt kommissionens

förut gjorda förslag skulle äga att förfoga.

Att den, som vill lossa och tullbehandla ^illpliktigt

gods vid tullstation, själv får tillse, att härför erforderlig

vågattiralj m. m. finns att tillgå, anser kommissionen vara

fullt i sin ordning.

I likhet med vad nu är fallet, då generaltullstyrelsen

medger lossning av ^illpliktigt gods vid annan tullplats än

stapelstad, anser kommissionen klarering böra ske vid distriktets

tullkammare, varigenom varje intrång i städernas

rätt till tolagsersättning undvikes.

Kommissionen förbiser ej, att olika varor erbjuda olika

grad av svårighet vid tullbehandling, och att det ej kan

ifrågakomma — även sedan tullstationernas föreståndare erhållit

förbättrad utbildning — att till dem lämna tullbehandling

av vilka varor som helst.

Lämpligen synes denna angelägenhet kunna ordnas så,

att tullstationens föreståndare ålägges att inhämta förhållningsorder

från vederbörande tulldirektör eller tullförvaltare,

vilken allt efter förekommande omständigheter skall äga

förordna, att stationsföreståndaren själv må verkställa tullbehandlingen,

eller att särskilt utbildad packhustjänsteman

skall på vederbörandes bekostnad begiva sig till tullstationen

för sådant ändamål. Så snart fråga är om s. k. listgods,

lärer tulldirektören resp. tullförvaltaren genast kunna

bestämma sig för det förra alternativet.

I och med förslagets genomförande bör tillika kunna

åvägabringas eu utjämning av skillnaden mellan tullinspektioner

och tullstationer, i det att samtliga de förstnämnda

s. 295 Kontrollera mot PDF

TULLINSVEKTIONER, TULLSTATIONER OCH TULLEXPEDITIONER. 295

förvandlas till tullstationer och sålunda komma att förestås

av tjänstemän av grupp II.

Gent emot vad 1900 års tullstatskommitté i förevarande

hänseende anfört må erinras, att tjänstemännens av grupp

II allmänna utbildning enligt kommissionens förslag skall

väsentligen förbättras, och att jämväl bland dem finnas

många, som kunna vara språkkunniga; särskilt har erfarenheten

visat, att många tjänstemän av ifrågavarande grupp

behärska det i förevarande hänseende viktigaste språket,

nämligen engelskan. Möjligheterna att till föreståndare vid

de större inloppsstationerna få personer, som raskt kunna

finna sig till ''rätta i författningarna o. s. v., torde ej bliva

mindre, om nämnda stationer skola förestås av tjänstemän

av grupp II: tv i så fall kommer konkurrensen om dessa

stationer sannolikt att bliva mycket stor med påföljd, att

befattningarna kunna besättas med verkligt dugande tjänstemän.

Detta har hittills, då högre tjänstemannakompetens

fordrats, ej alltid varit fallet, enär löneförmånerna vid tjänsterna

knappast kunnat locka de dugligare tjänstemännen av högre

grad att söka desamma. I avseende å uppbörd, journalisering

och redovisning äro tullinspektioner och tullstationer

för närvarande likställda; den vissa tullinspektioner tillkommande

befattningen med strandvraksm&l grundar sig

uteslutande på undantagsbestämmelsen i § 107 tjänstgöringsreglementet,

att, då sådant anses erforderligt, generaltullstyrelsen

förordnar, att för viss del av ett tullkammardistrikt

sjöfyndsjournal skall föras även av annan tullförvaltning

än huvudtullkammaren inom distriktet,

Om, såsom av det nu anförda framgår, göromålen vid

tullinspektionerna ej till arten skilja sig från dem vid tullstationerna,

så framgår av den för kommissionens räkning

upprättade poängtabellen över samtliga tullinspektioner, tullstationer

och tullexpeditioner, att ej heller i avseende å

göromålens omfattning tullinspektionerna intaga någon särställning.

Fastmera komma flera tullinspektioner rätt långt

ned i poängtal. I viss mån kan detta förhållande dock

förklaras därmed, att eu del vid inloppsstationer förekommande

göromål icke äro av beskaffenhet att hava kommit

till uttryck vid poängtabellens upprättande.

s. 296 Kontrollera mot PDF

296

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Inom tullstationerna inbördes göres nu en åtskillnad

mellan de större, vilka förestås av överuppsyningsmän, och

de mindre, vilka förestås av uppsyningsman. En dylik

uppdelning i två klasser anser kommissionen befogad och

böra bibehållas.

I fråga om tullexpeditionerna synes vid det förhållande,

att desamma förestås av personer utom tullverket, någon

ökad kompetens i tullbehandlingsavseende ej vara tillrådlig.

Tullbehandling därstädes av ^illpliktigt gods — undantagandes

skeppsprovision och passagerareffekter — tankes

sålunda fortfarande förutsätta ditbeordrande av kompetenta

tulltjänstemän. Detta beordrande torde emellertid, liksom

föreslagits i fråga om tullstationer, få bero på vederbörande

tulldirektörer och tullförvaltare och icke, såsom nu, på generaltullstyrelsen.

Kommissionen anser sig böra här understryka några

av de fördelar, som tullexpeditionsinstitutet medför. Enär

varje tullexpedition drager endast obetydlig kostnad, kunna

desto flera dylika inrättas och tillmötesgående mot trafiken

på detta sätt visas, utan att statsverket oskäligt betungas.

På platser med ringa trafik skulle inrättandet av tullstationer

leda till att därstädes anställd personal ej finge tillräcklig

sysselsättning; föreståndarskapet för en tullexpedition

åter är avsett att överlämnas åt person, för vilken detta

uppdrag kan utgöra lämplig bisyssla.

Givetvis kan mot institutionen göras den invändning,

att tullexpeditionsföreståndarnes insikter i tullförfattningarna

i allmänhet måste lämna en del övrigt att önska. Men

häremot torde i väsentlig mån kunna rådas bot genom

utarbetandet av en lämpligen detaljerad instruktion för

dylika föreståndare, i vilken jämväl lämnas hänvisningar

till resp. paragrafer i tullstadgan och tjänstgöringsreglementet.

För övrigt förutsättes, att, vid en nyutsedd tullexpeditionsföreståndares

tillträde till befattningen, han insättes

i göromålen genom försorg av vederbörande tulldirektör

eller tullförvaltare, från vilken han för övrigt bör

vara i tillfälle att vid förefallande behov inhämta upplysningar

per telefon eller annorledes.

Vid inrättandet av tillfälliga tullstationer bör överenskommelsen

mellan generaltullstyrelsen och vederbörande

s. 297 Kontrollera mot PDF

TULRIN8PEKTI0NER, TUL1,STATIONER OCH TUEEEXPEDITIONER. 297

enskilde intressent, gå ut på att den senare har att erlägga

en för år beräknad klumpsumma, avsedd att täcka såväl

de direkta som de indirekta kostnaderna för statsverket.

Föreståndarne för de tillfälliga tullstationerna synas

böra hämtas från samma tjänstemannagrupp som föreståndarne

för övriga tullstationer. De sista årens erfarenheter

hava för övrigt visat, att dessa tullstationer kunnat fullt

tillfredsställande skötas av tjänstemän av lägre grad.

Kommissionen föreslår alltså, att fartyg, som, kommande

från utrikes ort, medför last av tullpliktig beskaffenhet, skall

äga att direkt insegla till tullstation, under villkor att den

beräknade ankomsttiden anmälts minst 24 timmar i förväg;

att lossning och tullbehandling av lasten må därstädes förekomma

samt, efter vederbörande tulldirektörs eller tullförvaltares

förordnande, tullbehandlingen verkställas antingen av

stationens föreståndare eller av särskilt beordrad packhustjänsteman;

att klarering av fartyget i varje fall skall ske

vid distriktets tullkammare, där även fartygets umgälder och

belöpande tullavgifter skola erläggas; att samtliga tullinspektioner

förvandlas till tullstationer och sålunda komma att

förestås av tjänstemän av grupp II; att tullexpeditionernas

kompetens lämnas orubbad, dock att på vederbörande tulldirektör

eller tullförvaltare må ankomma att medgiva tullbehandling

därstädes av tullpliktigt gods, under villkor att

kompetent tjänsteman beordras för förrättningens verkställande;

att för tullexpeditionsföreståndare utfärdas en lämpligen detaljerad

instruktion; att tillfällig tullstation må inrättas, på

villkor att vederbörande enskilde intressent ärligen erlägger

ett belopp, avsett att täcka tullverkets såväl direkta som indirekta

utgifter för stationen; samt att till föreståndare för tillfälliga

tidlstationer förordnas lämpliga tjänstemän av grupp II.

II. Frågor om inrättande av nya tullstationer

och tullexpeditioner samt om indragning

eller förflyttning av förut befintliga.

Redan i sammanhang med kommissionens förslag till Återblick på

omorg-anisation av kustbevakningen hava förordats vissa f°rslyet tia

° ° kustbevak
-

ningens omorganisation.

s. 298 Kontrollera mot PDF

Verkställd utredning.

Inkomna

fr ant ställning

ar.

298 LOKALFÖRVALTNINGEN.

förändringar i avseende å tullstationerna och tullexpeditionerna.

Sålunda har kommissionen uttalat sig för: tullstationens

i Grisslehamn förflyttning till Herräng (se åberopade

betänkande s. 58 f.); indragning av tullstationen i

Huvudskär; tullstationens i Landsort förflyttning till Fifång;

inrättande av en ny tullstation i Lövvik; indragning av

tullstationerna i Arko och Hävringe (s. 60 f.); inrättande

av en tullexpedition i Mörbylånga och en fast, av statsverket

bekostad tullstation i Hegerhamn (s. 68); samt tullexpeditionens

i Torekov förändring till tullstation (s. 79).

Vissa hithörande frågor hava i kommissionens ovannämnda

betänkande endast i förbigående behandlats, i det

att kommissionen ställt i utsikt definitiva förslag beträffande

desamma först i nu förevarande betänkande. Vidkommande

vissa av kustbevakningstjänstemän skötta tullförvaltningar

i Skåne — nämligen tullexpeditionen i Skanör

samt tullstationerna i Lomma, Kyrkbacken, Ålabodarna,

Viken och Mölle — har kommissionen sålunda låtit anstå

med närmare förslag i avbidan på en erforderlig befunnen

utredning om dels rörelsens omfattning vid ifrågavarande

tullförvaltningar, dels ock i vad mån desamma verkligen

tjänade allmänna eller endast vissa bolags eller något fåtal

enskilda personers intressen (s. 77). Vidare har kommissionen

— under framhållande, hurusom den av viss kustbevakningspersonal

i Bohuslän nu utövade s. k. invisitationsrätten

verkade störande på den egentliga bevakningstjänstgöringen

— förklarat sig vilja framdeles taga i övervägande,

huruvida icke invisitationsrätten kunde avskaffas

och sjöfarten i stället tillgodoses genom inrättandet av en

eller annan ny tullstation eller tullexpedition på bohuslänska

kusten. Såsom lämplig plats för en dylik tullförvaltning

har ifrågasatts Bovallstrand (s. 87 ff. och 92).

Såsom underlag för ett ställningstagande till förevarande

frågor föreligger numera den bland bilagorna tryckta

poängtabellen över samtliga tullinspektioner, tullstationer

och tullexpeditioner. Tillika har kommissionen genom resor,

verkställda av vissa av densammas ledamöter, sökt inhämta

närmare upplysningar rörande särskilda lokala förhållanden.

Följande framställningar i hithörande ämnen hava

kommit kommissionen tillhanda.

s. 299 Kontrollera mot PDF

TULLINSTEKTIONEJt, TULLSTATION Kli OCH TULLKXPEDITIONEB. 299

Municipalstämman i Mölle har anhållit, att det måtte

tag-as i övervägande, huruvida icke tullstationen i Mölle

borde bekostas uteslutande av statsverket.

Municipalstämman i Skärhamn har anhållit, att kommissionen

måtte taga i övervägande frågan om en tullstations

förläggande till nämnda å Tjörn belägna ort.

Sedan kommissionen anmodat länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län att inkomma med yttrande över sistberörda

framställning samt därvid tillika meddela, huruvida skäl

syntes föreligga att på någon eller några andra orter inom

länet inrätta nya tullstationer eller tullexpeditioner, har

länsstyrelsen utlåtit sig på följande sätt:

»Vad till en början angår den från Skärhamns municipalsamhälle

gjorda framställningen, torde med densamma icke avses inrättande

av en tullstation med dess vidsträcktare befogenhet i tullhänseende,

utan allenast att på platsen skall placeras tulltjänsteman, som

utövar ständig tullbevakning, och således anordnas en kustbevakningsstation.

Längs länets kust finnas redan inrättade ett flertal dylika kustbevakningsstationer,

dit enligt generaltullstyrelsens medgivande fartyg,

kommande från utrikes ort, kunna direkt inlöpa, samt där jämväl

lossning av visst tullfritt gods kan äga rum.

Att detta är en synnerlig stor fördel, som å orter med livligare

skeppsfart knappast kan undvaras, torde ligga i öppen dag.

Vad nu angår fiskläget Skärhamn å ön Tjörn, är dess närmaste

tullplats Klädesholmen; någon tullplats finnes för närvarande icke å

Tjörn. Samhället Skärhamn med omkring 900 invånare är öns största

fiskläge och statt i raskt framåtskridande. Förutom storsjö- och sillfiske

idkas där en icke obetydlig fraktfart. Denna har särskilt under

senare år tagit ett starkt uppsving. Ett sjuttiotal skonare, galeaser,

kuttrar och motorjakter ha där sin hemort. Från Skärhamn utskeppas

saltad sill och annan fisk samt tomtunnor. Till Skärhamn införa

fiskekuttrarna från sina fisketurer utanför Norges och Skottlands kuster

färsk fisk.

Fraktfartygen besöka ofta hemorten mellan de olika turerna till

utlandet för proviantering och andra orsaker.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter vill Kungl. Maj:ts

befallningshavande tillstyrka, att en kustbevakningsstation av ovan

angiven beskaffenhet anordnas i Skärhamn.

Givetvis vore det önskligt, att även på vissa andra större fiskeplatser,

där ständig tullbevakning nu ej finnes, anordnades dylika

kustbevakningsstationer. Den plats, som därvid, utom Skärhamn,

närmast synes böra ifrågakomma, är Grundsund. Här har staten

med betydande kostnader anlagt en stor fiskhamn, som nyligen fullbordats.

Inom Grundsund finnes ett avsevärt antal fartyg, som idka

fraktfart på utlandet, samt dessutom åtskilliga större fiskebåtar, vilka

s. 300 Kontrollera mot PDF

Yttrande.

300 LOKALFÖRVALTNINGEN.

plåga anlöpa utrikes orter. Då emellertid platsen är belägen i närheten

av Gullholmen, där tullbevakning finnes, synes med anordnande

av en särskild kustbevakningsstation å denna plats kunna anstå någon

tid, intill dess erfarenhet erhållits angående den utveckling, den utrikes

sjöfarten genom tillkomsten av den nya hamnen vinner.

Kostnaderna för en kustbevakningsstation å Skärhamn borde

icke bliva alltför betungande. Kungl. Maj:ts befallningshavande vill

därjämte ifrågasätta, huruvida icke besparingar, som skulle motväga

den ökade kostnaden, kunde vinnas därigenom, att personalen på en

eller annan av länets övriga kustbevakningsplatser något minskades.

Några nya tullstationer eller tullexpeditioner inom länet torde

icke för närvarande vara av behovet påkallade.»

Kommissionen går nu att yttra sig rörande de särskilda

tullstationer och tullexpeditioner, som enligt kommissionens

uppfattning böra av statsverket bekostas, ävensom

om tullstationernas klassificering. — Härvid erinras,

hurusom kommissionen vid behandlingen av generaltullstyrelsen

föreslagit, att beslutanderätten i fråga om inrättande

eller indragning av tullexpeditioner skulle överflyttas från

Kungl. Maj:t till generaltullstyrelsen.

Tullstationen i Landsort (poängtal 0,05) har, såsom

ovan erinrats, av kommissionen föreslagits skola indragas.

Den i stället tillämnade tullstationen i Fifång bör hänföras

till klass 2.

Tullinspektionen i Dalarö (poängtal 0,20) skall enligt

kommissionens i det föregående framställda förslag förvandlas

till en tullstation; och torde densamma böra hänföras

till klass 1.

Tullstationen i Huvudskär (poängtal 0,oo) har av kommissionen

föreslagits till indragning.

Tullinspektionerna i Sandhamn (poängtal 0,7l) och Furusund

(poängtal 0,36) tänkas förvandlade till tullstationer och

böra såsom sådana hänföras till klass 1.

Tullexpeditionerna i Vaxholm (poängtal 0,14) och Norrtälje

(poängtal 0,82) torde böra bibehållas i oförändrat skick.

Tullstationen i Grisslehamn (poängtal 3,05) har föreslagits

till indragning. Den tullstation i Herräng, om vars

inrättande kommissionen i stället hemställt, torde hänföras

till klass 2.

Tullexpeditionen i östhammar (poängtal 0,2o) synes böra

bibehållas oförändrad.

s. 301 Kontrollera mot PDF

TULLINSPEKTIONEB, TULLSTATIONER OCH TULLEXPEDITIONEK. 301

Tullstationen i Oregrund (poängtal 1,20) bör hänföras

till klass 2.

Tullstationerna i Hävringe (poängtal 0,oo) och Arkli

(poängtal 0,07) hava av kommissionen föreslagits till indragning.

Den i stället tillämnade tullstationen i Lövvik synes

böra hänföras till klass 2.

Den av kommissionen i det föregående föreslagna tullstationen

i Mera bör upptagas i klass 1.

Tullstationen i Valdemar svik (poängtal 0,66) föreslås

skola hänföras till klass 2.

Tullstationen i Bar osund (poängtal 0,12) — vilken såsom

varande inloppsstation till Norrköping och Söderköping ej

torde kunna indragas, såsom eljest på grund av rörelsens

obetydlighet varit önskvärt — bör likaledes hänföras till

klass 2.

Den enligt kommissionens förslag till tullstation förvandlade

tullinspektionen i Bergkvara (poängtal 2,20) bör

upptagas i klass 1.

Tullexpeditionen i Borgholm (poängtal 0,6») föreslås

skola bibehållas i oförändrat skick.

Tullstationen i Degerhamn (poängtal 2,to), om vars

övertagande av statsverket kommissionen — såsom ovan

erinrats — gjort hemställan, torde böra hänföras till klass 2.

Tullstationen i Timmernabben (poängtal 1,20) torde med

avseende å de upplysningar, kommissionen inhämtat beträffande

därvarande rörelses art och omfattning, kunna utan

olägenhet förvandlas till tullexpedition.

Tullexpeditionen i Mörbylånga bör bibehållas oförändrad.

Tullstationen i Mönsterås (poängtal 2,87) synes böra

upptagas i klass 2.

Tullstationen i Figeholm (poängtal 0,8l) bör av skäl, motsvarande

dem, som anförts i fråga om tullstationen i Timmernabben,

förvandlas till tullexpedition.

Tullstationerna i Kappelshamn (poängtal l,8l) och Fårösund

(poäugtal 1,90) torde hänföras till klass 2.

Tullstationerna i Kylley (poängtal 4,59) och Slite (poängtal

3,08) böra däremot upptagas i klass 1.

Tullstationerna i Katthammarsvik (poängtal 0,80), Ljugarn

(poängtal 0,18), Rom (poängtal 0,27), Burgsvik (poängtal 0,55)

s. 302 Kontrollera mot PDF

302

LOKALFÖRVALTNINGEN.

och Klinte (poängtal 0,75) böra hänföras till klass 2. — Av

tullkammaren i Visby har ifrågasatts indragning av tullstationen

i Ljugarn; då emellertid enligt kommissionens

förslag till kustbevakningens omorganisation nämnda stations

föreståndare skulle erhålla visst bevakningsåliggande,

synes någon dylik indragning ej lämpligen böra genomföras.

Tullstationen Malmö-Limhamn (poängtal 35,20) är belägen

inom Malmö stad. På grund härav skulle, även om

tullstation saknades å ifrågavarande plats, rätt att dit insegla

och att därstädes lossa t. o. m. tullbart gods vara

given. A andra sidan torde genom tullstationens tillvaro

viss lättnad beredas trafiken, i det att klareriugar kunna

förrättas på ort och ställe.

Då emellertid en tullstation inom en stapelstads område

måste anses såsom en anomali, som bör avskaffas,

och den lättnad, som genom tullstationens tillvaro beredes

trafiken, utan tvivel kan vinnas genom andra lämpliga anordningar,

föreslår kommissionen, att tullstationen Malmö—

Limhamn indrages, och att till ifrågavarande plats i stället

beordras bevakningspersonal från tull förvaltningen i Malmö

med det uppdrag att verkställa klareringar, som generaltullstyrelsen

kan finna anledning tillägga densamma.

Kommissionen har haft under övervägande, huruvida

möjligen de nu på enskild bekostnad uppehållna tullstationerna

i Lomma (poängtal 1,22) och K lag storp (poängtal 7,32)

borde övertagas av statsverket.

Tulldirektören i Malmö, som på anmodan yttrat sig

härom, har beträffande den förstnämnda stationen meddelat,

att densamma efter år 1912 haft nästan uteslutande inrikes

trafik; att antalet dit ankomna resp. därifrån avgångna

fartyg utgjort:

1913

1914

1915

1916

1917

Ankomna ...............

............ 57

48

42

62

89

Avgångna...............

............ 36

27

26

37

66

samt att ankomna laster bestått av oarbetad asbest samt

flintsten och avgångna av eternitskiffer samt tegel. Vidkommande

tullstationen i Klagstorp har tulldirektören upplyst,

att densamma under motsvarande tid haft en rätt av
-

s. 303 Kontrollera mot PDF

TULLINSPEKTIONER, TULLSTATION EK OCH TULLEXPEDITIONER. 303

sevärd utrikes trafik. Antalet fartyg i sådan trafik hade

nämligen utgjort:

1913 1914 1915 1916 1917

Ankomna 277 201 306 258 258

Avgångna.............. 292 188 224 213 233

De ankomna lasterna hade bestått — för de fem åren

tillsammantagna — av 78,217 ton stenkol, 1,385 ton koks,

2,506 ton gipssten samt dessutom mineraloljor, stav, tunnband

och tomfat. Utförda laster hade — likaledes för de

fem åren tillsammantagna — utgjorts av 110,619 ton kalksten,

nära 30,000 ton cement ävensom stora kvantiteter rå

samt huggen flintsten.

Med stöd av det sålunda anförda har tulldirektören

uttalat såsom sin åsikt, att tullstationen i Klagstorp verkligen

tjänade sådana allmänna intressen, att statsverket

skäligen borde övertaga kostnaderna för densamma, men

att tullstationen i Lomma hade existensberättigande endast

under förutsättning av bidrag såsom hittills från skånska

cem entaktiebolaget.

Kommissionen, som ansett frågan, huruvida förstnämnda

tullstation borde övertagas av statsverket, icke vara

genom tulldirektörens utlåtande tillräckligt utredd, har låtit

genom generaltullstyrelsens revisionsbyrås statistiska avdelning

utarbeta detaljerade tabeller rörande, in- och utförseln

i Klagstorp under år 1913; och framgår av dessa bl. a.,

att dit importerats: 1,338,000 kg. gipssten, uteslutande av

Klagstorps kalkbrotts aktiebolag; 12,685 ton gaskol och kokskol,

uteslutande av samma bolag; 7,003 ton ångkol, därav 462

ton av Klagshamns spritfabriks aktiebolag och hela återstoden

av förstnämnda bolag; 318 ton stenkol, andra, av enskild

person; 1,662 kbm. stav, uteslutande av Klagstorps kalkbrotts

aktiebolag; 1 st. fartyg, av enskild person; 1,955,380

kg. mineraloljor, dels nativa eller råa, dels renade, uteslutande

av svensk-amerikanska petroleumaktiebolaget; och

1,051,915 kg. petroleumbensin, uteslutande av sistnämnda

bolag; samt att därifrån exporterats: 310,000 kg. flinta, uteslutande

av Klagstorps kalkbrotts aktiebolag; 22,009,160

kg. kalksten, uteslutande av samma bolag; 332,150 kg.

arbeten av sten, uteslutande av samma bolag; 15,968,323

s. 304 Kontrollera mot PDF

304

LOKALFÖRVALTNINGEN.

kg. portlandscement, uteslutande av samma bolag; 5,250 kg.

tunnbiudararbeten, uteslutande av svensk-amerikanska petroleumaktiebolaget;

1,081,000 kg. ly soljor, uteslutande av

sistnämnda bolag; och 352,500 kg. petroleumbensin och

gasolin, uteslutande av sistnämnda bolag.

Efter inhämtande av dessa upplysningar finner kommissionen

sig icke kunna förorda, att kostnaderna för någondera

av ■ ifrågavarande bägge tullstationer övertagas av

statsverket.

Med anledning av att föreståndarskapet för tullstationen

i Lomma för närvarande är förenat med befattning

vid kustbevakningen, vill kommissionen, med hänvisning

till vad närmare anförts i förslaget till omorganisation av

kustbevakningen, betona vikten av att all dylik tjänsteförening

för framtiden undvikes.

Vad angår den med bidrag av enskilda uppehållna tullstationen

i Alabodarna (poängtal 14,93) har kommissionen låtit

genom generaltullstyrelsens revisionsbyrås statistiska avdelning

utarbeta tabeller, utvisande in- och utförseln därstädes

under år 1913; och inhämtas av desamma, att till Alabodarna

importerats; 41 ton ångkol, av aktiebolaget Sundviks

tegelbruk; samt att därifrån exporterats: 55,000 kg.

makadam, av enskild person; 3,000 kg. huggen gatsten,

av enskild person; 2,900 kg. ål, av enskild person;

12,845,500 st. murtegel, av aktiebolaget Sundviks tegelbruk.

Ifrågavarande tullstation har, såsom ovan sagts, hittills

uppehållits på bekostnad av enskilda; dock har vederbörande

intressenters bidrag kunnat beräknas jämförelsevis

lågt, enär tullstationen förestått s av en kustbevakningstjänsteman,

vilken haft sin huvudsakliga avlöning från tullverket.

Enligt kommissionens allmänna ståndpunkt skulle en

tjänsteförening av denna beskaffenhet ej vidare tillåtas, då

den nämligen — såsom i kustbevakningsbetänkandet framhållits

•— lätt kan leda till att endera tjänstegrenen eller

bägge försummas. Att, såsom under sådan förutsättning skulle

ifrågasättas, vederbörande intressenter skulle få bekosta

hela avlöningen till den tulltjänsteman, som ditbeordrades

uteslutande för att sköta stationen, torde desamma förmodligen

anse så betungande, att de hellre helt och hållet av
-

s. 305 Kontrollera mot PDF

TULLINSPEKTIONER, TULLSTATIONER OCH TULLEXPEDITIONER. 305

stode från stationen. A andra sidan Lärer med avseende

å vad ovan blivit upplyst beträffande rörelsens art och omfattning

ej skäligen kunna begäras, att statsverket skulle

ikläda sig kostnaderna för stationen. Såsom eu lämplig

utväg synes emellertid erbjuda sig att inrätta eu tullexpedition

under föreståndarskap av person utom tullverket;

kostnaden härför bör lika väl som den tidigare kostnaden

för tullstationen, drabba vederbörande intressenter, men

den blir jämförelsevis obetydlig, och varken av intressenterna

eller av statsverket behöver alltså någon ökad uppoffring

utkrävas.

Kommissionen uttalar sig fördenskull för att i Ålabodarna

inrättas en tullexpedition på enskild bekostnad och

under föreståndarskap av person utom tullverket.

Beträffande den med bidrag av enskilda uppehållna

tullstationen i Kyrkbacken (poängtal 18,37) har kommissionen

likaledes genom generaltullstyrelsens revisionsbyrås statistiska

avdelning inhämtat närmare uppgifter rörande iuoch

utförseln under år 1913; och framgår av desamma,

att dit importerats: 7i8 ton gaskol och kokskol, uteslutande

av Vens tegelbruks aktiebolag; 359 ton ångkol, uteslutande

av samma bolag; 747 ton stenkol, andra, uteslutande av

samma bolag, samt att därifrån exporterats: 1,100 kg. torsk,

av enskild person; 3,590 kg. ål, av två enskilda personer;

160,oOO st. taktegel, uteslutande av Vens tegelbruks aktiebolag;

och 13,285,000 st. murtegel, av dels nämnda bolag

och dels Öländers tegelbruks aktiebolag.

Då förhållandena på ifrågavarande plats synas vara

fullt likartade med dem i Ålabodarna, föranledes kommissionen

uttala sig för att jämväl i Kyrkbacken inrättas en

tullexpedition på enskild bekostnad och under föreståndarskap

av person utom tullverket.

Tullexpeditionen i Bästad (poängtal 1,28) föreslås skola

bibehållas oförändrad, dock att föreståndarskapet för densamma

bör utövas av person utom tullverket.

Såsom ovan erinrats, skulle enligt kommissionens förslag

till omorganisation av kustbevakningen tullexpeditionen

i Torekov (poängtal 5,82) förvandlas till tullstation. Efter

ämnda förslags avgivande hava emellertid sådana förändrade

förhållanden inträtt, att kommissionen finner sig icke

3131 18 9a

s. 306 Kontrollera mot PDF

306

LOKALFÖRVALTNINGEN.

höra vidbliva detsamma. Den stenexport, ''som uteslutande

beredde göromål för ifrågavarande tullexpedition, har nämligen

helt och hållet upphört, och det torde böra räknas

med att densamma åtminstone ej under den närmaste framtiden

återupptages. Vid sådant förhållande vill kommissionen

uttala sig för att tullexpeditionen i Torekov bibehålies,

dock att föreståndarskapet för densamma ej vidare bör få

förenas med tjänst vid kustbevakningen utan i stället uppdragas

åt lämplig person utom tullverket.

Av uppgifter, som från generaltullstyrelsens revisionsbyrås

statistiska avdelning erhållits rörande in- och utförseln

år 1913 vid den med bidrag av enskilda uppehållna

tullstationen i Mölle (poängtal 1,89), framgår, att dit importerats:

3,035 kg. rödspätta, av tre enskilda personer; och

7,866 kg. färsk sill, av två enskilda personer; samt att från

Mölle exporterats: 6,967 kg. ål, av enskild person.

Enligt vad sålunda blivit upplyst torde förhållandena

här få anses gestalta sig lika med dem i Alabodarna; och

synes därföre i Mölle böra inrättas en tullexpedition på enskild

bekostnad och under föreståndarskap av person utom

tullverket.

Tullinspektionen i Höganäs (poängtal 9,98) skall enligt

kommissionens i det föregående framställda förslag förvandlas

till tullstation och torde såsom sådan böra upptagas i

klass 1.

Vad beträffar den med bidrag av enskilda uppehållna

tullstationen i Viken (poängtal 1,08), har enligt tabeller över

härvarande in- och utförsel år 1913, vilka för kommissionens

räkning uppgjorts av generaltullstyrelsens revisionsbyrås

statistiska avdelning, till Viken importerats: 24,250 kg.

färsk sill, av två enskilda personer; samt därifrån exporterats:

1,600 kg. ål, av enskild person; 113,000 kg. tackjärnsskrot,

av två enskilda personer; och 1,333 kg. syrgas

och vätgas, av enskild firma.

På grund av vad sålunda blivit upplyst och med åberopande

tillika av vad som anförts vid behandlingen av

Alabodarna får kommissionen uttala sig för att i Viken inrättas

en tullexpedition på enskild bekostnad och under

föreståndarskap av person utom tullverket.

1 avseende å tullstationen Hälsingborg-Råd (poängtal

15,87), vilken är belägen inom Hälsingborgs stad, äger vad

s. 307 Kontrollera mot PDF

TULLINSPEKTIONER,

TULLSTATIONER OCH TULLEXPEDITIONER.

307

ovan yttrats beträffande tullstationen Malmö-Limhamu motsvarande

tillämplighet. På grund härav föreslås, att tullstationen

Halsingborg-Råå indrages, och att till ifrågavarande

plats i stället beordras bevakningspersonal från tullkammaren

i Hälsingborg med det uppdrag att verkställa

klareringar, som generaltullstyrelsen kan finna anledning

tillägga densamma.

Tullexpeditionen i Skanör (poängtal 0,38) torde höra

bibehållas i oförändrat skick, dock att föreståndarskapet för

densamma ej vidare bör få förenas med tjänst vid kustbevakningen.

Tullexpeditionen i Kungsbacka (poängtal 0,oi) synes

med avseende a den ytterst obetydliga rörelsen därstädes

kunna utan olägenhet indragas.

Tullexpeditionen i Kungälv (poängtal 0,06) torde, oavsett

rörelsens obetydlighet dock vid det förhållande, att staden

äger en visserligen vilande stapelstadsrätt, böra bibehållas

i oförändrat skick.

Tullstationen i Marstrand, som tänkes träda i stället

för den nuvarande tullkammaren därstädes, synes böra hänföras

till klass 1.

Tullstationerna i Smögen (poängtal 12,07) och Saltbacken

(poängtal 20,24) torde böra upptagas i klass 1.

Jämte det invisitationsrätten av förut antydda skäl helt

och hållet avskaffas synas tullexpeditioner böra inrättas på

samtliga de ställen, där densamma hittills utövats, d. v. s.

Hädan, Mollösund, Känngön, Gullholrnen, Gravamen Dynga,

Hunnebostrand och Grebbestad. Dessa tullexpeditioner böra,

enär med dem avses att ersätta en förmån, som förut varit

trafiken beredd genom det allmänna, bekostas av statsverket.

Likaså anser kommissionen, att tullexpeditioner böra

på statsverkets bekostnad inrättas i Skärhamn och JBovallstrand.

Såsom självfallet bör gälla, att ingen av ifrågavarande

tullexpeditioner får förestås av tjänsteman vid kustbevakningen,

utan att till föreståndare för desamma alltid

skola utses personer utom tullverket.

Tullstationen i Ljusne (poängtal 3,73) synes böra hänföras

till klass 1.

Tullstationen i Siked (poängtal 2,28) torde böra upptagas

i klass 2.

s. 308 Kontrollera mot PDF

308

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Vad angår tullinspektionen i Storkaxe (poängtal l,2i),

så har i generaltullstyrelsens skrivelse till Konungen den

3 november 1916 med förslag till tullverkets utgiftsstater

för år 1918 till behandling förevarit frågan, huruvida densamma

borde vidare bibehållas.

Tullkammaren i Skellefteå hade nämligen ifrågasatt indragning

av de för nämnda inspektions räkning uppförda

1 tullinspektorstjänst och 1 vaktmästare''änst av klass 3

samt därvid meddelat, att beslut fattats om aktiebolaget

Kåge kvarns upplösning och trädande i likvidation, samt

att det icke torde finnas några utsikter till att kvarnen åter

komme i gång. Verksamheten vid kvarnen hade, då framställningen

gjordes, varit inställd sedan mera än ett år tillbaka,

och åtminstone en del av kvarnens maskineri hade

försålts. Sjöfarten på Storkåge hamn i och för lastning

av trävaror syntes hava betydligt avtagit, vilket dock möjligen

berodde på det allt försvårande kriget, ''fullinspektionen

i Storkåge hade inrättats så gott som uteslutande

på grund av den därstädes bedrivna kvarnrörelsen, och då

denna nu nedlagts, hade tullkammaren ansett sig böra väcka

fråga, huruvida inspektionen redan under den närmaste tiden

borde indragas, eller om därmed kunde få anstå, till dess

efter krigets slut lugnare förhållanden kunde inträda.

Generaltullstyrelsen anförde, att, ehuru nedläggandet

av kvarndriften i Kåge tydligen måste anses i viss mån

tala för den av tullkammaren i Skellefteå ifrågasatta indragningen

av tullinspektionen i Storkåge, styrelsen dock

— enär det icke torde vara uteslutet, att kvarnrörelsen, såsom

vid föregående tillfällen skett, åter kunde upptagas,

eller att någon annan industriell verksamhet därstädes

kunde uppstå, sedan lugnare förhållanden åter inträtt —

ansåge sig icke böra vid detta tillfälle hemställa om indragning

av inspektionen. Styrelsen erinrade samtidigt,

att vaktmästare''änsten vid tullbevakningen i Storkåge lämnats

vakant enligt Kungl. Maj:ts beslut den 12 november 1915.

Kommissionen anser för sin del, att genom de av tullkammaren

i Skellefteå meddelade upplysningarna blivit tillfullo

ådagalagt, att tullinspektionen i Storkåge ej vidare har

något existensberättigande; och hemställes lörty om densammas

indragning.

s. 309 Kontrollera mot PDF

TULLPISKALEBNA.

309

Tullstationen i Nederkalix (poängtal 5,oo) synes böra

hänföras till klass 1.

Kommissionens förestående förslag innebär, att tullstationer

av klass 1 skola finnas i Dalarö, Sandhamn, Furusund,

Mem, Bergkvara, Kylley, Slite, Höganäs, Marstrand,

Smögen, Saltbacken, Ljusne och Nederkalix; att tullstationer

av klass 2 skola finnas i Fåfäng, Herräng, Öregrund, Lövvik,

Valdemar svik, Barösund, Degerhamn, Mönsterås, Kappelsharnn,

Fårösund, Katthammarsvik, Ljugarn, Rone, Burqsvik,

Flinte och Sikeå; samt att av statsverket bekostade tullexpeditioner

skola finnas i Vaxholm, Norrtälje, Östhammar, Borgholm,

Timmernabben, Mörbylånga, Figeholm, Bästad, Torekov,

Skanör, Kungälv, Hättan, Mollösund, Käringön, Gullholmen,

Gravarne, Dyngö, Hunnebo strand, Grebbestad, Skärhamn och

Bovallstrand.

Härjämte förutsätter kommissionen, att av enskilda bekostade

tullexpeditioner komma att finnas i Ålabodarna, Kyrkbacken,

Malle och Viken.

Angående inrättande av tillfälliga tullstationer skall,

såsom förut yttrats, generaltullstyrelsen hava att besluta;

och föreslås, att styrelsen därvid skall äga bestämma jämväl

i fråga om deras klassificering efter ovannämnda tvä klasser.

v kap.

Tullfiskalerna.

Såsom åklagare i tullmål finnas anställda fyra tull- Nuvarande

fiskaler med stationering i Stockholm, Göteborg, Malmö hörhållandenoch

Haparanda. Tjänstgöringsområdena utgöra:

för tullfiskalen i Stockholm: Stockholms stad, Stockholms,

Uppsala, Västmanlands, Södermanlands, Gävleborgs,

Kopparbergs, Östergötlands och Gottlands län;

för tullfiskalen i Göteborg: Göteborgs och Bohus, Hallands,

Kronobergs, Skaraborgs, Jönköpings, Örebro, Värmlands

och Alvsborgs län;

för tullfiskalen i Malmö: Malmöhus, Kristianstads, Blekinge

och Kalmar län; samt

för tullfiskalen i Haparanda: Norrbottens, Västerbottens,

Västernorrlands och Jämtlands län.

s. 310 Kontrollera mot PDF

310

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Att märka är emellertid, att tnllmål, som anhängiggöras

annorstädes än vid rådstuvurätt i Stockholm och

Göteborg eller vid domstol inom Malmöhus, Kristianstads

eller Norrbottens län, ankomma på vederbörande tullfiskals

handläggning, endast såvida och i den mån generaltullstyrelsen

därom förordnar.

Här torde böra påpekas den begränsade innebörd, som

uttrycket tullmål äger: dit hänföras nämligen endast mål

angående förbrytelser mot tullstadgan, däremot ej mål angående

överträdelser av andra författningar, vilkas efterlevnad

tullverket har att övervaka, såsom exempelvis exportförbudsförfattningar.

Mål angående överträdelse av gällande förbud mot införsel

till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning

skola efter tillkomsten av 1913 års lag i ämnet handläggas

i administrativ väg med generaltullstyrelsen såsom första

instans. Innan mål av förevarande slag av generaltullstyrelsen

företages till avgörande, skall jämlikt 5 § i åberopade

lag tillfälle lämnas den tullfiskal, inom vars tjänstgöringsdistrikt

beslaget skett, att yttra sig i målet. Härvid

förelägger styrelsen honom att inom viss tid från erhållen

del av föreläggandet avgiva dylikt yttrande, vid äventyr

att målet ändå avgöres. Genom 11 § har tullfiskal tillagts

rätt att för ifrågavarande måls utredning påkalla vittnesförhör

vid domstol; i 13 § stadgas, i vilken utsträckning

tullfiskal äger att i mål av förevarande beskaffenhet fullfölja

talan i högre instans, d. v. s. hos regeringsrätten; i

14 § äro bestämmelser meddelade om verkan därav, att

tullfiskalen hos generaltullstyrelsen före besvärstidens utgång

förklarar sig åtnöjas med vissa styrelsens beslut;

och i 15 § slutligen tillägges tullfiskal eu befogenhet att, i

händelse beslagtagen vara finnes underkastad förskämning,

minskning eller annan sådan nedgång i värde, såframt med

försäljningen därav fördröjes, göra framställning hos generaltullstyrelsen

om varans försäljning utan avbidan på

målets slutliga avgörande.

Vid sidan av sina åklagaruppgifter hava tullfiskalerna

även vissa inventeringsåligganden. I § 5 tjänstgöringsreglementet

föreskrives sålunda, bland annat, att tullfiskal

skall i den stad, där han är stationerad, utöva kontroll å

s. 311 Kontrollera mot PDF

TULLFISICALERNA.

311

tulluppbörden i enlighet med därom särskilt givna föreskrifter;

att tull fiskalen i Malmö skall hava till särskilt

åliggande att minst en gång i varje kvartal verkställa inventering

av tullkassan i de övriga städer inom Skåne, där

tullkammare finns inrättad; samt att tullfiskal slutligen har

att i den omfattning, som av generaltullstyrelsen bestämmes,

verkställa inventeringar av nederlag och transitupplag

ävensom andra inom distriktet erforderliga inventeringsförrättningar.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har i sitt Svar på frågesvar

på kommissionens frågecirkulär gjort ett så lydande nrkuläretuttalande:
»Några

tjänster, som utan saknad torde kunna indragas, äro

tullfiskalernas. Da t. ex. tallförvaltarna i Norrköping och annorstädes

få sköta förekommande mål, torde dessa även å de andra platserna

kunna handläggas av vederbörande tullförvaltningsföreståndare. För

närvarande är det endast ett fåtal platser, som draga fördel av denna

hjälp. I svårare fall torde tullkamrarna hos tullstyrelsen kunna göra

framställning om rätt att få anlita juridiskt biträde.»

De mål angående förbrytelser mot tullstadgan, i vilka Yttrande.

enligt ovan återgivna bestämmelser talans utförande ankommer

på tullfiskal, äro — om man bortser från de sistförfluten

årens abnorma förhållanden — så fåtaliga, att

tullfiskalerna därav hava endast ytterst obetydlig sysselsättning.

De enda mål, vilkas tillvaro kunde i någon mån

åberopas såsom skäl för tullfiskalstjänsternas bibehållande,

voro tidigare de s. k. ursprungsmålen; men, såsom ovan

erinrats, hava dessa — vilkas antal för övrigt för framtiden

kan beräknas bliva ganska ringa — numera överflyttats

från handläggning vid domstol till behandling i

administrativ väg, något som bl. a. medfört, att proceduren

blivit uteslutande skriftlig, och att alltså personlig inställelse

för muntligt utförande av talan i dessa mål ej vidare ifrågakommer.

Under nu angivna förhållanden synas tullfiskalstjänsterna

kunna helt och hållet indragas. Att tillvarataga det

allmännas intresse i de s. k. ursprungsmålen synes härvid

kunna överlåtas på tullverkets ombudsman. Vad beträffar

de egentliga tullmålen, har Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

i ovan intagna yttrande ifrågasatt, huruvida

s. 312 Kontrollera mot PDF

312

LOKAL FÖRVALTNINGEN.

icke åklagartalan i desamma skulle — på sätt redan nu

vore fallet å flertalet medelstora ocli mindre tullförvaltningar

— kunna utföras av vederbörande tullförvaltningsföreståndare.

Denna anordning anser emellertid kommissionen ej

vara fullt tillfredsställande. Hos tulltjänstemännen i allmänhet

kan ej förutsättas vare sig juridisk bildning eller

tillräcklig övning att uppträda inför domstolar. Även om

— såsom åberopade förening ifrågasätter — i viktigare

fall särskilt juridiskt biträde skulle ställas vid tullförvaltningsföreståndarens

sida, förelåge dock i avseende å det

stora flertalet mål en viss risk, att det allmännas intressen

i desamma ej skulle bliva på bästa sätt tillvaratagna.

Bättre synes då vara, att åklagarmyndigheten i tullmål allmänt

— således även på sådana stallen, där den nu utövas

av tullförvaltningsföreståndarne — uppdrages åt allmän

åklagare, i regel stadsfiskal. I förekommande frågor av

mera speciell tulladministrativ art Ange denne åklagare förutsättas

erhålla alla behövliga upplysningar av tullpersonalen,

varifrån för övrigt ofta någon målsägande torde

vara tillstädes i rättegången. Då erfarenheten visat, att

stadsfiskalerna kunnat på fullt tillfredsställande sätt utföra

åtal för överträdelser av exportförbudsförfattniugarna, lärer

ej med fog kunna hysas mera än en mening därom, att

de jämväl skola kunna sköta åtal för överträdelser av gällande

importföreskrifter. Någon särskild ekonomisk ersättning

till stadsfiskalerna för de sålunda nytillkommande

göromålen anser kommissionen ej böra ifrågakomma.

Tullfiskalernas inventeringsåligganden, vilka givetvis

icke betinga någon juridisk bildning, tänker sig kommissionen

skola övertagas av andra tjänstemän i tullverket,

förslagsvis av vederbörande tulldirektörer och distriktchefer.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommissionen,

att tullfiskalstjänsterna indragas; att åklagarskapet i tullmål

överflyttas på de allmänna åklagarna; att tullfiskalernas befattning

med de s. k. ursprung smålen övertages av tullverkets

ombudsman; samt att tullfiskalernas inventeringsåligganden

uppdragas åt andra tjänstemän i tullverket, exempelvis tulldirektörer

och distriktchef er.

opaginerad Kontrollera mot PDF

PIOBSONALEN.

3 1 3

VI KAP.

Personalen vid lokalförvaltningen.

I. Personalens indelning, antagning och

utbildning.

a. Översikt av nuvarande förhållanden.

Personalen vid lokalförvaltningen indelas för närva- indelning av

rande dels i tjänstemän av högre grad och tjänstemän av v^sonaien.

lägre grad, dels ock i ordinarie tjänstemän och e. o. tjänstemän.

Den förra indelningen — vilken av kommissionen Tjänsteman

ovan, s. 86, föreslagits bibehållen i sak, ehuruväl siälva be- av, högre och

namnmgarna »tjänstemän av högre grad» och »tjänsteman

av lägre grad» skulle ersättas med resp. »tjänsteman av

grupp I» och »tjänsteman av grupp II» — grundar sig på

tjänstemännens olika bildningskvalifikationer och deras därav

föranledda olika sysselsättning. Av tjänstemännén av lägre

grad fordras endast vanlig folkskolbildning i förening med

praktisk utbildning i tjänsten; desamma användas huvudsakligen

för bevakning. Av tjänstemännen av högre grad

däremot kräves ett större mått av allmänbildning ävensom

tullteknisk specialutbildning; dessa tjänstemän syssla i regel

med tariffering och kamerala göromål (jfr § 4 tjänstgöringsreglementet).

Ordinarie tjänstemän äro fast anställda mot avlöning Ordinarie och

å stat; e. o. tjänstemän däremot hava ej fast anställning e °- tJanstcsamt

bliva endast då behovet sådant kräver inkallade i

tjänstgöring, därvid de åtnjuta dagavlöning ur ett till generaltullstyrelsens

disposition ställt anslag »till vikariatsersättning,

extra biträden, flyttningshjälp m. m.» Ett slags mellanställning

intaga tjänstemän å extra stat; de äro närmast att

jämställa med de ordinarie tjänstemännen och dela i allt väsentligt

dessas avlöningsvillkor men äga till skillnad från

desamma ej ^några anspråk gent emot statsverket för det fall,

s. 314 Kontrollera mot PDF

314

LOKALFÖRVALTNINGEN.

att deras befattningar skulle komma att indragas såsom obehövliga.

— Dessa extrastats tjänstemän upptagas i kommissionens

beräkningar i allmänhet såsom ordinarie.

De särskilda Tjänstegraderna vid tullverkets lokalförvaltning äro

befatt- för närvarande: överinspektör, tullförvaltare, överkontrollör,

förste kontrollör, kontrollör (bevakningskontrollör, uppbördskassör),

kammarskrivare, tullinspektor, överuppsyningsman,

uppsyningsman och vaktmästare. — E. o. tjänstemän vid

lokalförvaltningen äro dels e. o. kammarskrivare och dels

e. o. vaktmästare.

Kompetens- E. o. tjänstemän antagas av generaltullstyrelsen. All
ffärie"f<fer

månna antagningsvillkor äro enligt § 205 tjänstgörings
itjänstemän,

reglementet: 1) uppnådd levnadsålder av aderton men ej

tjugufem år, dock att bestämmelsen om sistnämnda åldersgräns

ej gäller i fråga om den, som redan vunnit inträde

i statens tjänst; 2) god frejd; 3) frihet från kroppslig svaghet,

sjukdomsanlag, fel i syn- eller hörselorganen eller kroppsligt

lyte, som kan anses vara hinderligt för tjänstgöring i tullverket;

samt 4) normalt färgsinne.

För anställning såsom e. o. kammarskrivare fordras

härutöver dels avlagd studentexamen eller på visst sätt

kvalificerad realskolexamen, den senare examen påbyggd

med tvåårig kurs vid handelsinstitut (handelsgymnasium),

dels ock nöjaktigt genomgången elevkurs. Den särskilda

kvalifikationen av realskolexamen skall utgöras av vitsord

om minst godkända insikter i modersmålet, tyska, engelska

och franska språken samt geografi, matematik och naturlära.

Elevkursen omfattar en tid av sammanlagt högst tio

månader och utgöres dels av en praktisk avdelning —

provtjänstgöring under fyra månader vid en medelstor

tullförvaltning —, dels ock av en teoretisk avdelning, bestående

av en sex månaders avgiftsfri undervisningskurs i

Stockholm. Den praktiska avdelningen är ämnad att giva

tjänsteniannaaspiranten en allmän överblick över tulltjänstens

olika grenar. Åmnena i den teoretiska avdelningen äro

varukännedom, författningskunskap, kemi, tyska och engelska.

Kursens närmare omfattning framgår av den redogörelse

för densamma, som lämnats kommissionen av chefen för

generaltullstyrelsens tullbehandlings- och upplysningsbyrå,

och som återfinnes tryckt bland bilagorna till detta betänkande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

PERSON A LEN.

3 15

Av den av generaltullstyrelsen fastställda under visningsplanen

för senast anordnade elevkurs inhämtas för övrigt

följande.

Den teoretiska delen av kursen tog sin början den 1

december IDIG och fortgick till början av juni månad 1917

med uppehåll av 14 dagar vid jul- och 6 dagar vid påskhelgen.

Undervisning meddelades i följande ämnen enligt nedanstående

timplan för veckan:

a) varukännedom och tulltaxans tillämpning . 12 timmar,

b) författningskunskap jämte journals- och

räkenskapsföring samt övning i uppsättande av

tjänsteskrivelser ......................................................... 5 » ,

c) första grunderna i oorganisk och organisk

kemi samt laborationsövningar............................... 8 » ,

d) tyska och engelska språken ........................ 5 »

Vid slutet av undervisningskursen anställdes examen,

till vilken styrelsen utsåg censorer, vilka ägde att tillsammans

med vederbörande lärare utfärda betyg.

För anställning såsom e. o. vaktmästare kräves utom

de allmänna villkoren endast godkänd avgångsexamen

från folkskolans fjärde klass eller däremot fullt svarande

kunskapsmått.

För varje e. o. tjänsteman anvisar styrelsen en tills De e. o. tjanvidare

gällande tjänstgöringsort. Inkallning sker genom tjälTglring*- vederbörande lokalmyndigheter. Dessa hava emellertid här- förhållanden.

vid att hålla sig inom ramen av de av styrelsen lämnade

bemyndiganden, vilka vanligen — åtminstone då fråga är

om mindre tullförvaltningar — bestämt angiva det maximiantal,

som må inkallas.

Det har tydligen varit avsett, att behovet av den e. o.

personalens användande i tjänstgöring skulle prövas dag

för dag. Tidigare har också tillämpningen varit sådan.

Men numera torde hava blivit ganska allmän sed, att e. o.

tjänstemän få behålla sitt inkallningsarvode även å tider,

då deras tjänstgöring strängt taget ej är för göromålens

behöriga gång påkallad. Det har nämligen ansetts innebära

en obillighet att för kortare tidsperioder eller kanske

enstaka dagar ställa den e. o. tjänstemannen utan varje

som helst stöd av tullverket och med osäkra utsikter att

s. 316 Kontrollera mot PDF

Fortsatt utbildning

av

tjänstemännen.

316 LOKALFÖRVALTNINGEN.

ernå inkomst från annat håll. Emellertid torde, enligt vad

Sveriges tullmannaförening i sitt svar på kommissionens

frågecirkulär meddelat, s. k. passning eller avvaktning fortfarande

på en del håll förekomma.

På sätt 1908 års tullstatskommission erinrat (se betänkandet,

I, s. 105 f.), har tidigare utgått understöd av allmänna

medel till yngre tjänstemän, som för egen information

velat följa tullbehandlingsarbetet i de större packhusen;

och hava för dessa tjänstemäns räkning tillika anordnats

föreläsningar i varukännedom m. m.

Numera gäller enligt Kungl. Maj:ts skrivelse till generaltullstyrelsen

den 2 december 1910, att styrelsen äger

att årligen, där så anses nödigt, anordna utbildnings- och

fortsättningskurser för i tullverket redan anställda tjänstemän

av högre och lägre grad. Dylika kurser få omfatta

en tid av högst tre månader, och deltagarna kunna efter

styrelsens beprövande erhålla visst understöd ävensom gottgörelse

för resekostnaden.

I enlighet med dessa bestämmelser hava anordnats

dels under åren 1917 och 1918 kurser för äldre packhustjänstemän

och dels under sistnämnda år en kurs för äldre

tjänstemän av lägre grad. Åven hava i orter med livlig

resandetrafik kurser i levande språk varit anordnade för

tjänstemän av lägre grad.

Den av generaltullstyrelsen fastställda planen för senast

anordnade kurs för äldre packhustjänstemän — vilken räckte

fr. o. m. den 2 april t. o. m. den 17 maj 1918 — var av

följande lydelse:

»Antalet kursdeltagare bör ej överstiga 12.

Kursen omfattar:

l:o) undervisning i varukännedom, vilken meddelas

a) genom föredrag över olika delar av tull
-

taxan....................................................

83 timmar

b-) förevisning av tullbehandlingsbyråns och

packhusinspektionens prov, varvid kurs- deltagarna uppdelas på tre lag, omfattan- de förevisningen en tid för varje lag av

44 »

c) kemisk undersökning och varuprovning i

laboratoriet.............................................

80

d) mikroskopering .........................................

16 »

Transport 223 timmar

s. 317 Kontrollera mot PDF

PERSONALEN.

317

Transport 223 timmar

2:o) föredrag i syfte att bibringa vederbörande ökade

insikter med avseende å statistiska varuför
teckningens

tillämpning............................ 3 »

3:o) föredrag angående tillämpningen av bestämmelserna

i tulltaxeförordningen .................. 10 »

Härjämte beredes kursdeltagarna tillfälle att under

sakkunnig ledning bese tullokalerna ............ 3 »

Summa 239 timmar.»

1* ör den kurs för tjänstemän av lägre grad, som ägde

rum den 4 februari—16 mars 1918, hade generaltullstyrelsen

fastställt följande undervisningsplan:

»Antalet kursdeltagare bör icke överstiga 25.

Kursen omfattar:

undervisning i författningskunskap och i samband därmed

journals- och räkenskapsföring m. m............. 88 timmar

undervisning i varukännedom, företrädesvis inriktad på

sådant partigods, som kan antagas bliva föremål

för tullbehandling från kursdeltagarnas sida......... 20 »

undervisning i engelska språket ............................... 72 »

Därest med hänsyn till kursdeltagarnes olika ståndpunkt

med avseende å event. redan förvärvade insikter

i engelska språket en uppdelning av kursdeltagarne

i olika lag kan befinnas mera ändamålsenlig än

gemensam undervisning, hemställes om bemyndigande

att företaga sådan uppdelning, varvid undervisningen

i nämnda språk torde kunna inskränkas

till 54 timmar per lag och således utgöra sammanlagt

.................................................................. 108 timmar.»

Enligt senare beslut av styrelsen infördes tyska språket

såsom valfritt ämne i ifrågakomma kurs.

Att för tillfälliga behov anlita arbetskraft utom tullverket

har hittills endast sparsamt ifrågakommit. Genom

en generaltullstyrelsens rundskrivelse den 25 maj 1916 påpekades

emellertid, att för förrättande av göromål av enklare

beskaffenhet, särskilt rena skrivgöromål, borde i vissa

fall lämpligen kunna användas utom tullverket stående biträden.

Med föranledande härav hava några tullförvaltningar

utverkat sig styrelsens bemyndigande att mot närmare bestämd

timpenning anlita vanligen kvinnliga skrivbiträden. -—

Vidare har det åtminstone vid tullbevakningen i Stockholm

under de sista årens ntomordentliga förhållanden inträffat,

att personer anställts mera tillfälligt såsom e. o. vaktmästare.

Användning

av arbetskraft

atom tullverket.

s. 318 Kontrollera mot PDF

» Extraordinarie

frågan» .

318

LOKALFÖRVALTNINGEN.

b. Framställda reformyrkanden.

Den s. ’ k. extraordinariefrågan inom tullverket har i

de kommissionen tillhandakomna svaren på utsänt frågecirkulär

blivit närmare belyst av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening,

såvitt gäller de e. o. tjänstemännen

av högre grad, samt av Sveriges tullmannaförening, såvitt

gäller de e. o. tjänstemännen av lägre grad.

Den förstnämnda sammanslutningen kritiserar det nuvarande

inkallningssystemet, vilket »på flera platser lett till

överdrivet begagnande av extra arbetskrafter». I syfte att

de e. o. tjänstemännen skola kunna någorlunda jämnt sysselsättas

och att deras antal skall kunna hållas nere, så att

befordringsförhållandena ej bliva alltför ogynnsamma, föreslår

föreningen, att »inga e. o. tjänstemän av högre grad

stationeras på viss ort, med mindre de äro tillförsäkrade

tjänstgöring hela året om, och bör sådan placering ske i

tur och ordning efter tjänsteålder och duglighet. Alla andra

böra förläggas till Stockholm, där de å tider, användning

ej funnes för dem, kunde sysselsättas å styrelsens byråer,

företrädesvis då revisionsbyrån, varest utan tvivel arbete

kunde beredas dem». I sammanhang med denna förändring

borde den mindre tilltalande dagavlöningsformen avskaffas

och de e. o. tjänstemännen i stället erhålla fasta arvoden.

»Härmed skulle naturligtvis följa den skyldighet att tjänstgöra

där, varest tullstyrelsen fann nödigt för tillfället använda

dem, dock med rätt till fria resor och viss inkvarteringsersättning

i det fall tjänstgöringen på samma plats

icke över ginge en bestämd maximitid. I motsatt fall borde

endast fri resa få åtnjutas.» Minskning i behovet av extra

arbetskraft skulle vinnas genom forcering och arbetskoncentrering

under säsongen samt genom jämnare fördelning

av semestrarna.

Sveriges tullmannaförening vänder sig mot »ett planlöst

antagningssystem, som givit vederbörande fria händer att

oavsett verkligt behov till e. o. antaga sökande i hur stor

utsträckning som helst», samt framhåller, hurusom »oregelbundna

tjänstgöringsförhållanden med åtföljande obestämd

avlöning gör, att extratiden för de lägre verkar i hög grad

opaginerad Kontrollera mot PDF

PERSONALEN.

3 1 i)

betungande. Bundna vid tjänstgö ringsplatsen men dock

utan den ringaste ersättning, äro de extra hänvisade till

att etter eget gottfinnande skaffa sig sitt uppehälle». »Utan

att framlägga något direkt förslag rörande reglerade antagningsförhållanden»,

heter det vidare i föreningens skrivelse,

»tillåta vi oss dock hemställa, att kommissionen måtte uttala

sig i den riktningen, att e. o. tjänstemän av lägre grad

ej höra antagas i större utsträckning än att befordran till

ordinarie tjänst må kunna vinnas inom viss begränsad tid;

vi hava i detta fall tänkt oss efter 4 å 5 års antagningstid.

— Ehuru vi äro av den absoluta övertygelsen, att all

personal, som av tullverket hålles i tjänstgöring så gott

som året om, bör innehava ordinarie beställning, vilja vi

dock härutinnan gå en medelväg för att därigenom tillvinna

oss kommissionens gehör i denna för den lägre e. o. personalen

så brännande fråga och framföra då krav på införande

av minimiavlöning för nämnda personal. Genom

bestämmande av dylikt avlöningssystem bör den e. o. personalen

i någon mån kunna säkerställas mot de svåra ekonomiska

rubbningar, som eljest uppstå genom det oregelbundna

i tjänstgöringsförhållandena.»

Vidkommande kompetensfordringarna för tjänstemän av

högre grad, så har av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening,

Skånes handels-, industri- och sjö fartskammare samt

Sveriges elektriska industriförening kraftigt framhållits angelägenheten

av att desamma hållas uppe i nuvarande nivå.

Stockholms handelskammare har såsom sin mening uttalat,

att tulltjänstemännen ofta visa sig icke äga den allsidiga

utbildning, som vore önskvärd, samt till vinnande av ökad

kompetens hos desamma yrkat, att den tulltekniska undervisningen

måtte omläggas i mera praktisk riktning. Endast

handels- och sjöf''artsnämnden i Ronneby har ansett realskolexamen

böra innefatta tillräcklig kompetens för — såsom

nämnden tydligen genom missförstånd uttryckt sig —

»tjänstemän av lägre grad». — Från Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförenings uttalande i förevarande punkt må

antecknas, att föreningen funnit sig böra ifrågasätta, huruvida

icke för vinnande av garanti, att tullelev besutte fullgoda

insikter i det för tulltekniken så viktiga ämnet kemi,

borde såsom villkor för antagning såsom dylik elev ovill
-

Kompetensfordritt

fjär för

tjänstemän av

högre grad.

s. 320 Kontrollera mot PDF

Kompetensfordrin

gar för

tjänstemän av

lägre grad.

Rekryteringen

av tjänstemännen

av

lägre grad.

320 LOKALFÖRVALTNINGEN.

korligen krävas på reallinjen avlagd studentexamen. Även

tiar föreningen ifrågasatt, om icke jämte genomgående av

elevkursen borde fordras förvärvande av skeppsmätarkompetens.

Till stöd härför har anförts, att granskning av

skeppsmätningshandlingar i stor omfattning ålåge tullförvaltningarna,

och att det dessutom vore av vikt, att vid

varje tullförvaltning funnes tillgång till vikarie vid förfall

för den ordinarie skeppsmätaren.

I fråga om kompetensfordringarna för tjänstemän av

lägre grad har bl. a. av Sveriges allmänna fulltjänstemannaförening,

handelskammaren i Göteborg, handelskammaren i

Karlstad, Norrbottens läns handelskammare, Skånes handels-,

industri- och sjö fartskammare samt Sveriges elektriska industriförening

gjorts gällande, att nuvarande bestämmelser vore

tillfyllest. — Sveriges tullmannaförening har uttalat sig för

att, innan antagning till e. o. tjänsteman sker, varje aspirant

skall genomgå en kurs för utrönande av hans lämplighet

för tulltjänsten samt för bibringande av nödiga specialkunskaper.

Handels- och sjö fartsnämnd en i Ystad har ifrågasatt,

huruvida icke avlagd realskolexamen borde uppställas

såsom kompetens villkor för erhållande av viktigare tulltjänst

av lägre grad. Ytterligare ett par sammanslutningar hava

gjort allmänna uttalanden om önskvärdheten av ökad kompetens.

Lämpligheten att rekrytera tjänstemännen av lägre grad

med uttjänt underbefäl från armén och flottan har framhållits

av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening samt

handels- och sjö fartsnämnden i Ystad. Nämnda förening

har framhållit, att den relativt betydliga avlöningen för tullverkets

bevakningspersonal torde göra hithörande tjänster

begärliga även för personer, som underkastat sig en längre

utbildning än som i allmänhet varit fallet med dem, som

hittills antagits till e. o. tjänstemän av lägre grad. Det

funnes intet skäl, varför man ej skulle försöka tillgodogöra

sig den utbildning, som erhölles vid våra underbefälsskolor,

samt taga steget fullt ut och i stället för uppmaningar att

till dylika extra tjänstemän föreslå uttjänta militärer till

lands och sjöss helt enkelt bestämma, att för antagande

erfordras avlagd under officersexamen samt minst sex års

s. 321 Kontrollera mot PDF

PERSONALEN. 321

val vitsordad militärtjänstgöring jämte viss tids provtjänstgöring

i verket.

För fortsatt utbildning av tjänstemän av högre grad

hava från åtskilliga sammanslutningars sida förordats repetitions-

m. fl. kurser. Yrkanden härom föreligga sålunda från

bl. a. Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening, handelskammaren

i Göteborg, Norrbottens läns handelskammare, Skånes

handels-, industri- och sjö fartskammare, Smålands och Blekinge

handelskammare, Östergötlands och Södermanlands industriös

handelskammare, Vöster norr lands och Jämtlands läns

handelskammare, järnkontoret samt svensk skeppsrederiförening

för segelfartyg. — Sveriges elektriska industriförening har särskilt

uttalat sig för anordnandet i utbildningsändamål av

studiebesök på verkstäder, fabriker och större lager.

För tjänstemännens av lägre grad fortsatta utbildning

har Sveriges tullmannaförening förordat frivilliga fortsättningskurser

med undervisning i författningskunskap, ett utländskt

språk, matematik och varukännedom. Dessa kurser borde

hava till syfte att bibringa de lägre tjänstemännen kompetens

att övertaga och utföra mera krävande sysslor än

de för närvarande finge bestrida.

Fortsättningskurser hava vidare tillstyrkts av Norrbottens

läns handelskammare — som betonat, att dylika borde anordnas

i ett flertal av de större städerna — och svensk

skeppsrederiförening för segelfartyg m. fl. Särskilt har från

åtskilliga håll yrkats, att tjänstemännen av lägre grad måtte

bibringas sådant kunskapsmått i varukännedom, att enklare

tullbehandlingar kunde dem anförtros.

c. Kommissionens förslag.

Inom tullverket har arbetet mer än inom de flesta

andra verk karaktären av säsongarbete.

I Norrland, där sjöfarten vanligen är stängd av is

från november eller december till april eller maj, äro tullgöromålen

under nämnda del av året ytterst obetydliga.

I södra Sverige störes sjöfarten endast i mindre mån

av ishinder, men här vålla förhållandena på affärsmarknaden,

att en tydlig vår- och en tydlig höstsäsong framträda. Till

vårsäsongen koncentreras importen av artiklar, som skola

21

Fortsatt, utbilda

it hj av

tjänstemän av

högre ipad.

Fortsatt

utbildning av

tjänstemän av

lägre grad.

Allmänna

synpunkter

rörande

arbetsförhållandena

inom tullverket.

3181 IS

s. 322 Kontrollera mot PDF

322

LOKALFÖRVALTNINGEN.

förbrukas under sommaren; till höstsäsongen åter den stora

importen av för julförsäljningen och vinterförbrukningen

avsedda varor.

Att, såsom hittills skett, tillgodose behovet av ökad

arbetskraft under de sålunda förekommande säsongerna så

gott som uteslutande genom anställande av e. o. personal

kan i längden ej vara tillfredsställande. Den e. o. personalen

kommer nämligen härigenom att bringas upp till

sådant antal, att befordringsförhållandena bliva olidliga;

och en reservpersonal av denna storlek medför dessutom

på flera sätt kostnader för statsverket. Olägenheterna träda

så mycket tydligare i dagen, om, efter vad hittills varit

fallet, varje lokalförvaltning i avseende å tillgodoseendet av

behovet av reservpersonal betraktas såsom en enhet för sig,

och att sålunda på ett vart ställe anställes det antal e. o.

tjänstemän, som svarar mot det högsta därstädes förekommande

behovet av personalförstärkning.

Vilken omfattning, extraordinariesystemet numera tagit

inom tullverket, framgår närmare av nedanstående tabell,

som utvisar tjänstemännens antal 1913 eller det sista

kalenderår, under vilket tullverket arbetat under fullt normala

förhållanden:

Kammarskrivare

V aktmästare

| Ordinarie tjänstemän..............................

245

745

1 E. o. tjänstemän:

i stadigvarande tjänst......................

205

144

i tillfällig tjänst..............................

190

396

till förfogande men ej använda ........

6

129

icke till förfogande.........................

9

32

Extratidens längd synes alltmera ökas, och enligt den

i tullverkets matrikel för år 1918 intagna tjänsteställningslistan

har för de tjänstemän, som under åren 1913—18

vunnit sin första befordran, antalet uppnådda tjänstår i

medeltal utgjort: för kammarskrivare 8,4 år (maximum 18,

därnäst 12 år; minimum 6 år), för vaktmästare av klass 1

12 år (maximum 26, därnäst 24 år; minimum 0, därnäst

s. 323 Kontrollera mot PDF

PERSONALEN.

323

5 år), för vaktmästare av klass 2 15,4 år (maximum 28,

därnäst 25 år; minimum 8 år) samt för vaktmästare av klass

3 15,1 år (maximum 27, därnäst 21 år; minimum 8 år).

Da det fäller att bestämma tullverkets personalstyrka

ävensom de särskilda personalgruppernas anställningsvillkor,

måste enligt kommissionens uppfattning tagas hänsyn till

de säregna förhållanden, under vilka tullverket, efter vad

ovan sagts, arbetar. Samtidigt härmed är att beakta

vikten av att ernå tillfredsställande rekryteringsförhållanden.

Säsongbehovet av ökad arbetskraft anser kommissionen

kunna till väsentlig del täckas dels därigenom, att ordinarie

personal, som på grund av göromålens minskning på vissa

platser kan umbäras, i stället beordras till tjänstgöring å

platser, där högsäsong råder, dels ock därigenom, att för

tillfälliga behov användes tillfälligt anställd personal.

b ör att tillgodose behovet härutöver av reservpersonal

ävensom för att vinna ordnade rekryteringsförhållanden

böra anställas aspiranter samt e. o. tjänstemän, de senare

med på visst sätt fastare anställning.

De ordinarie tjänstemännens antal bör bestämmas med

utgående därifrån, att för arbete av permanent natur skall

användas ordinarie personal.

Kommissionen vill här nedan närmare utveckla de nu

angivna huvudgrunderna, därvid varje personalgrupp kommer

att behandlas särskilt för sig.

Den personal, varav tullverket har stadigvarande behov

hela året om, bör uppföras på ordinarie stat. Förutsättning

härvid bör dock givetvis vara, att erforderligt antal personer,

som genom föregående utbildning och tjänstgöring visat

sig kompetenta för ordinarie anställning, kan disponeras

för tjänsternas besättande.

Sådana temporära kommenderingar av ordinarie personal

från en ort till en annan, för vilka kommissionen ovan

uttalat sig, hava redan tidigare — om ock endast undantagsvis

— förekommit. Sålunda blevo vid tiden för den

starka transittrafiken över Haparanda för ett par år sedan

åtskilliga ordinarie tjänstemän ditbeordrade från Stockholm

m. fl. platser. Ifrågavarande omplacering synes emellertid

kunna företagas i rätt stor utsträckning med den dubbla

vinsten, att behovet av extrapersonal väsentligt begränsas,

Olika slay

av personal.

Ordinarie

personal.

s. 324 Kontrollera mot PDF

324

LOKALFÖRVALTNINGEN.

och att av de ordinarie tjänstemännen kan uttagas eu större

arbetsprodukt. Anmärkas må, att omplaceringen bör omfatta

även personal från kust- och gränsbevakningen.

Härmed är kommissionen inne på den i föregående betänkande,

s. 46, omhandlade frågan om ett bättre utnyttjande av den

kustbevakningspersonal, som särskilt i Norrland går ledigunder

en stor del av vintern. Ifrågavarande kustbevakningstjänstemän

böra enligt kommissionens åsikt kunna beordras

till tjänstgöring vid tullförvaltningar i södra Sverige och

dessutom framför allt användas till förstärkning av gränsbevakningen

mot Finland, där behovet av arbetskraft är

under vintern väsentligen ökat.

Omplaceringarna böra givetvis icke få lända vederbörande

tjänstemän till ekonomiskt förfång. Till undvikande

härav synas dessa böra erhålla — förutom oavkortade

ordinarie avlöningsförmåner — rese- och traktamentsersättning

enligt resereglemente^ Omplaceringarna böra för övrigt

verkställas under skäligt hänsynstagande till tjänstemännens

enskilda förhållanden, och frivillighetsprincipen tillämpas,

i mån så lämpligen kan ske.

Till minskande av behovet av extrapersonal bör vidare

iakttagas, att de ordinarie tjänstemännens semestrar ävensom

för desamma anordnade undervisningskurser förläggas

till sådana årstider, då göromålen äro minskade. Denna

grundsats har egentligen redan kommit till uttryck i § 9

i avlöningsreglementet för tullverkets lokalförvaltning samt

kust- och gränsbevakning. Enligt kommissionens åsikt bör

för varje tullförvaltning vid årets början uppgöras en plan

för semestrarnas fördelning, därvid ovannämnda grundsats

noggrant bör följas. Tillika bör iakttagas, att på sätt

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening förordat —

förordnandet av särskild vikarie under semester bör, så

vitt ske kan, undvikas. För kortare tid lära nämligen

utan olägenhet den semesterlediges göromål kunna läggas

ut på den övriga personalen. Endast beträffande vissa

chefs- och förmansbefattningar torde förhållandet vara ett

annat.

Vid ordnandet av samtliga hithörande frågor torde

tull direktörer och distriktchefer få en synnerligen viktig

arbetsuppgift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

PERSONAGEN.

;s2f>

För mötande av tillfälliga behov av ökad arbetskraft nuftunya

böra användas tillfälliga biträden. Göromål, som kräva hituliennågon

träning i tjänsten, kunna lämnas till såsom dylika

biträden nyttjade pensionerade tjänstemän. Många bestyr

inom tullverket äro emellertid av den art, att för desammas

utförande icke kräves någon speciell utbildning eller övning.

För dessas bestridande kunna anlitas tillfälliga biträden från

vilket håll som helst, allenast de anses pålitliga.

Dylika tillfälliga biträden böra hava tjänstemannaansvar

och tjänstemannaskydd; men såsom ett huvudvillkor

för anställningen skall gälla, att biträdena icke äga

några som helst för framtiden gällande anspråk gent emot

tullverket.

I ett antagningskort, som lämnas biträdet vid den

första anställningen, böra intagas dessa och övriga för

biträdet gällande bestämmelser, därvid särskilt betonas, att

biträdet icke äger någon rätt till stadigvarande anställning

i tullverket. Biträdet bör — i mån som tjänstgöringens

art gör sådant erforderligt — förses med lämpliga tjänstetecken

(mössa, bricka). Ersättningen till biträdet tänkes

utgå i form av dags- eller timpenning. Densammas belopp

bestämmer generaltullstyrelsen. Antagning av biträden sker

av tullförvaltningarna, vilka dock därvid hava att hålla sig

inom ramen av de av vederbörande tulldirektör eller distriktchef

lämnade bemyndiganden.

Såsom exempel på arbeten, vilka med fördel böra kunna

anförtros åt tillfälliga biträden — även i saknad av specialutbildning

— må nämnas åtskilliga skrivgöromål samt —

inom tjänstemännens av grupp II verksamhetsområde —

bevakning av kollossningar, nattvakttjänst i tullhus, diverse

handräckningsgöromål o.s. v. För sistberörda bestyr avsett

folk torde kunna erhållas genom den offentliga arbetsförmedlingen.

Aspiranter och e. o. tjänstemän hava, såsom ovan Aspiranteroch

antytts, till gemensam uppgift dels att utfylla det säsong- ebehov

av ökad arbetskraft, som icke kan tillgodoses genom

det förordade planmässigare utnyttjandet av de ordinarie

tjänstemännen eller genom anlitande av tillfälliga biträden,

dels oclc att utgöra den kontingent, varifrån den ordinarie

personalen rekryteras.

s. 326 Kontrollera mot PDF

326 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Åtskillnaden mellan aspiranter och e. o. tjänstemän

tänkes grundad därpå, att den, som tillhör den senare

kategorien, redan blivit prövad och befunnen lämplig för

tjänstgöringen inom tullverket och därför ej bör utan giltig

anledning kunna skiljas från detsamma, medan däremot

aspiranten är anställd endast på prov. — Den, som efter

vunnen betordran till e. o. tjänsteman visar sig i något

hänseende ej fullt motsvara de krav, som å honom ställas,

kan påräkna ett visst överseende: hans befunna felaktighet

får så att säga stå för hans förmäns räkning, vilka ej i tid

sett upp och skilt honom från verket, medan han ännu

var aspirant. Meningen är alltså, att bland aspiranterna

skall företagas en gallring i ändamål att avlägsna alla för

tulltjänsten mindre lämpliga element. Denna gallring ligger

i det allmännas ej mindre än i den enskilde tjänstemannens

intresse; tv det är å ena sidan av vikt, att tullverket ej

betungas med att för all framtid försörja för tjänsten icke

passande personer, men å andra sidan är det angeläget för

den enskilde tjänstemannen att i god tid få besked om att

han ej kan påräkna någon framtid i verket och sålunda i

stället bör slå in på någon annan bana.

Anmärkas må emellertid, att den antagande myndigheten

bör hava möjlighet att, då giltiga skäl därtill föreligga,

uppsäga även e. o. tjänstemän.

Aspirant bör åtnjuta dagavlöning för den tid, hans

tjänstgöring tages i anspråk. Behöver han användas flera

veckor i följd med undantag allenast för eu eller ett par

dagar, synes emellertid hemförlovning för sådana dagar ej

böra ifrågasättas, utan bör han även då få behålla dagavlöningen

mot att han deltar i förekommande göromål.

Härmed avses att i huvudsak avskaffa den av Sveriges

tullmaunaförening påtalade s. k. passningen eller avvaktningen.

Den ojämnhet i tjänstgöringsförhållandena, som

vållas på grund av s. k. »veckosäsong», skulle sålunda icke

vidare drabba den enskilde tjänstemannen. A andra sidan

bör emellertid tullverket hava befogat anspråk på att den

lättnad, som på detta sätt beredes personalen i dess helhet,

skall sporra densamma till ökat arbete sådana dagar, då

brådska råder.

s. 327 Kontrollera mot PDF

PERSONALEN.

327

Deri lastare ställning, som tankes tillkomma de e. o.

tjänstemännen gent emot aspiranterna — nr vilkas led desamma

rekryteras —, bör bestå däri, att varje e. o. tjänsteman

åtnjuter expektansarvode för tid, då lians tjänstgöring

ej tages i anspråk. Detta arvode kan förslagsvis utgå med

hälften av det vanliga inkallningsarvodet.

E. o. tjänstemän böra i allmänhet ej anställas till större

antal än att tjänstgöring kan beredas dem minst åtta månader

av året.

Beträffande såväl aspiranter som e. o. tjänstemän bör

gälla, att den, som ej kan anträffas med kallelse till tjänstgöring,

eller som, kallad till tjänstgöring, utan laga förfall

uteblir, bör avföras.

De i § 205 tjänstgöringsreglementet angivna allmänna Allmänna

villkor för anställning i tullverkets tjänst anser kommissio- an^j*"33''

nen böra i huvudsak bibehållas. Emellertid torde kravet

på normalt färgsinne kunna eftergivas för personal med

sådan tjänstgöring, för vars bestridande färgsinnet är fullständigt

utan betydelse. Vidare lärer det i åberopade författningsrum

omnämnda läkarintyget lämpligen böra utfärdas

enligt specifikt formulär för att möjliggöra en ingående

prövning av den sökandes fysiska lämplighet för

tulltjänsten.

Det är angeläget att tillse, att ingen vinner inträde i

tullverket, utan att han besitter erforderliga karaktärsegenskaper

och allmänna kvalifikationer i övrigt för tjänstgöringen

därstädes. Tillförlitligt stöd för ett omdöme härutinnan

erhålles visserligen ej genom allenast ett sammanträffande

med vederbörande; men alltid torde något vara

vunnet härmed, och lika väl som enskilda företag i regel

låta platssökande inställa sig personligen, torde för tullverkets

del bestämmelser böra utfärdas därom, att antagning

av aspiranter ej må ske, med mindre de sökande

personligen inställt sig hos den antagande myndigheten

eller dennes ombud.

Aspiranter av grupp I böra, på sätt yttrats vid be- Antagning och

handlingen av generaltullstyrelsen, antagas av nämnda utMdmy av

styrelse. grupp i.

De kunskapsfordringar, som hittills gällt för inträde i

elevkurs, hava, på grund av den stora tillströmningen av

s. 328 Kontrollera mot PDF

328

LOKALFÖRVALTNINGEN.

sökande, tett sig annorlunda i tillämpningen än på papperet.

Praktiskt sett, liar nämligen inträdet varit förbehållet dem,

som avlagt studentexamen, och som däri förvärvat sig överbetyg

i de för tulltjänsten viktigaste ämnena. Endast i

ett och annat undantagsfall hava personer med realskolexamen

kunnat vinna inträde. Det har för övrigt visat sig,

att dessas ringare underbyggnad berett dem svårighet att

följa med undervisningen i exempelvis kemi i elevkursen,

något som haft till följd underkännanden i den slutliga

prövningen.

Enligt kommissionens åsikt bör av den blivande tulltjänstemannen

av grupp I krävas ett högt mått av allmänbildning

såsom underlag för den vidare specialutbildningen.

Detta följer särskilt av de stora krav, som i våra dagar

måste ställas på sådana tjänstemän, som skola handlägga

den för statsverket ej mindre än för näringslivet så viktiga

tarifferingen. Att märka är emellertid, att samma fordringar

böra gälla för alla till grupp I hörande tjänstemän

utan undantag; sålunda även för sådana, som ej speciellt

och uteslutande syssla med tariffering. Dels hava nämligen

många tjänstemän av grupp I att samtidigt utföra såväl

tarifferings- som annat arbete, och dels är det för personalens

fullständiga utnyttjande nödvändigt, att tjänstemännen kunna

tillfälligt övertaga den ene den andres göromål ävensom,

på sätt kommissionen i det föregående närmare föreslagit,

underkastas temporär förflyttning från en plats till annan

utan hinder därav, att på den senare vänta helt nya arbetsuppgifter.

Måttet av den allmänbildning, som sålunda bör krävas

av varje tjänsteman av grupp I, synes kunna i huvudsaklig

anslutning till redan utvecklad praxis bestämmas till studentexamen;

dock att särskild garanti bör krävas för att vederbörande

besitta erforderliga förkunskaper i ämnena kemi,

tyska och engelska och sålunda kunna fullt tillgodogöra

sig och följa med den undervisning i dessa ämnen, som

meddelas i elevkursen. Kommissionen vill i sådant hänseende

uttala sig för att för inträde i kursen sökande skall

på sätt, varom generaltullstyrelsen har att närmare förordna,

styrka sig äga kunskaper i nyssnämnda tre ämnen, motsvarande

minst dem, som fordras för betyget godkänd i

opaginerad Kontrollera mot PDF

PERSONA LEN.

:S29

dessa ämnen i studentexamen på reallinjen. Denna särskilda

fordran skulle träffa dels sådana, som i studentexamen

på reallinjen bortvalt något av ifrågavarande

ämnen, dels ock sådana, som avlagt studentexamen på latinlinjen.

Till undvikande av att det formella kravet på studentexamen

skall te sig som en så gott som oöverstiglig

skranka, vilken särskilt hindrar dugliga tjänstemän av

grupp II att arbeta sig fram till en bättre ställning, anser

kommissionen, att — samtidigt med att ovannämnda inträaesfordringar

till elevkursen stipuleras — det bör lämnas

envar öppet att vid särskild prövning, om vilken generaltullstyrelsen

har att föranstalta, styrka sig äga samma

kunskaper i ena och andra hänseendet, som ovan sagts,

och med stöd härav vinna behörighet att söka inträde i

elevkursen.

Vidkommande härefter elevkursen har kommissionen

särskilt sökt göra sig underrättad, dels huruvida den nu

bestämda undervisningstiden i sin helhet är tillräcklig, och

dels huruvida det timantal, som kommer ett vart av de i

kursen ingående ämnena till del, är väl avvägt. I dessa

spörsmål avgavs på sin tid yttrande till kommissionen av

dåvarande chefen för general tullstyrelsens tullbehandlingsoch

upplysningsbyrå Em. Ruus i egenskap av föreståndare

för kursen; och hade vid byråchefen Ruus’ yttrande enligt

begäran fogats särskilda utlåtanden av de personer, som

närmast förut bestritt lärarbefattning vid kursen. Tillika

hava cheferna för packhusinspektionerna i rikets tre största

städer efter anmodan inkommit med uttalanden rörande

sättet, varpå kursen motsvarat de krav, som från praktiskt

tulltjänstemannahåll kunna ställas på densamma. Samtliga

förenämnda yttranden finnas avtryckta bland bilagorna till

detta betänkande.

Av vad i yttrandena framkommit har kommissionen

fått det intrycket, att kursens praktiska avdelning är lagom

avmätt för att fylla sitt ändamål, vilket är att bilda utgångspunkt

och grund för den därpå följande teoretiska

avdelningen, samt att denna senare avdelning icke bör

utökas över sitt nuvarande mått. — Beträffande undervis
-

s. 330 Kontrollera mot PDF

Befordran till

e. o. tjänstemän

av

grupp I.

Antagning

och utbildning

av aspiranter

av grupp IT.

330 LOKALFÖRVALTNINGEN.

ningstidens fördelning på de olika läroämnena bär kommissionen

funnit sig icke böra göra något uttalande.

Undervisningen inom elevkursen bör såsom hittills

vara avgiftsfri. Det har inom kommissionen ifrågasatts,

om icke kursdeltagarna kunde erhålla något arvode. Detta

anser emellertid kommissionen av principiella skäl uteslutet.

Däremot bör till förhindrande av att förtjänta personer aiekonomiska

skäl avhållas från tulltjänstemannabanan generaltullstyrelsen

erhålla till sitt förfogande ett årligt anslag

(exempelvis 3,000 kronor) för utdelande av stipendier åt

kursdeltagare, som därav äro i behov, och som med särskilt

gott resultat tillgodogjort sig undervisningen.

Den, som genomgått elevkurs och däri blivit godkänd,

bör av generaltullstyrelsen antagas till aspirant med placeringinom

viss tulldirektörs tjänstgöringsområde eller inom visst

distrikt; och bör sådan aspirant, därest han visar sig

lämplig för tulltjänst, inom ett år befordras till e. o. tjänsteman.

Antagning av aspiranter av grupp II bör, såsom redan

framhållits vid behandlingen av generaltullstyrelsen, få ankomma

på vederbörande tulldirektörer och distriktchefer.

Synpunkten är härvid den att i möjligaste mån lätta styrelsens

arbetsbörda. För ernående av större planmässighet

bör — i mån som nyantagning erfordras — sådan i regel

ej ske oftare än en gång om året och då samtidigt för

hela riket. Såsom ovillkorlig regel bör gälla, att ej större

antal aspiranter antages än som kräves för verkets rekrytering.

Medan fackutbildningen för aspiranter av grupp I tänkes

förlagd till tiden före antagningen, blir förhållandet motsatt

för aspiranter av grupp II. Detta beror därpå, att

tjänstemän av den senare gruppen — bortsett därifrån, att

de mindre äro i behov av teoretisk utbildning — i allmänhet

icke torde vara i den ekonomiska ställning, att de

skulle kunna bekosta sitt uppehälle under en elevtid, varunder

någon arbetsförtjänst ej stode dem till buds.

För närvarande erhålla de e. o. tjänstemännen av

lägre grad ej annan utbildning än den, som vinnes genom

praktiserande. En planmässig teoretisk utbildning — om

s. 331 Kontrollera mot PDF

1*E HHON A LE N.

331

ock av ganska begränsad omfattning — lärer emellertid ej

längre kunna umbäras.

Kommissionen anser därföre, att varje aspirant av

grupp II bör, jämsides med praktiserandet vid någon tullförvaltning,

genom självstudium under handledning av därtill

förordnad förman inhämta kunskaper i de författningar,

som beröra ifrågavarande tjänstemäns åligganden. Till att

användas såsom grundlinjer härvid bör genom generaltullstyrelsens

försorg utgivas eu kortfattad lärobok, innehållande

utdrag av tjänstgöringsreglementet jämte tillämpliga

delar av tullstadgan in. in. Efter viss tids förlopp bör en

av styrelsen därtill förordnad person anställa prövning med

aspiranten för att konstatera studiernas resultat. Den, som

ej består detta prov, bör skiljas från verket, såvida han ej

inom ny förelagd tid åter anmäler sig till prövning och

därvid godkännes.

Aspiranternas befordran till e. o. tjänstemän av grupp II

bör ankomma på generaltullstyrelsen; och bör därvid i

tillämpliga delar gälla vad kommissionen för motsvarande

fall yttrat i fråga om aspiranter av grupp I.

Övergången till det system, för vilket ovan redogjorts,

kommer utan tvivel att bereda vissa svårigheter, beroende

särskilt därpå, att e. o. personal i onödigt stor utsträckning

antagits under det eller de senaste årtiondena. — För att

dessa svårigheter åtminstone ej skola ökas, har kommissionen

i ett den 3 oktober 1917 till Kungl. Maj:t avgivet utlåtande

rörande tullverkets utgiftsstater för år 1919 uttalat sig mot

ytterligare nyantagning för närvarande av e. o. personal.

De obefordrade e. o. tjänstemännen av högre grad

utgöra enligt den i tullverkets matrikel för år 1918 intagna

tjänsteställningslistan ej mindre än 352 stycken. Av

dessa lärer ett visst antal komma att övergå på ordinarie

stat, beroende på det närmare resultatet av de utredningar,

som i resp. orter tänkas verkställda av en blivande tjänstgöringskommission.

Bland dem, för vilka ordinarie anställning

ej kan beredas, torde vid närmare undersökning befinnas

åtskilliga, som, samtidigt med att de stått inskrivna

i tullverket, ägnat sig åt andra banor, och som där kunna

tänkas få sin utkomst för framtiden. Dylika tjänstemän

böra lör övrigt, för att icke befordringsförhållandena inom

Befordran till

e. o. tjänsteman

av

grupp II.

Övergångs
bestämmelser.

s. 332 Kontrollera mot PDF

Fortsatt utbildning

av

tjänstemän av

grupp I.

332 LOKALFÖRVALTNINGEN.

tullverket skola framstå i onödigt skev dager, fortast möjligt

avföras ur vederbörande personallistor.

Av obefordrade e. o. vaktmästare finnas enligt åberopade

tullmatrikel för närvarande anställda 743 stycken. Av

dessa kan givetvis endast ett ganska begränsat antal tänkas

vinna befordran. Såsom särskild svårighet tillkommer bär,

att enligt kommissionens förslag till omorganisation av

kustbevakningen dithörande personal skulle minskas från

366 till 191 man, och att för de sålunda övertaliga kustbe

vakningstjänstemännen plats måste beredas vid den inre

bevakningen, även med risk att befordringsutsikterna för

de äldre e. o. vaktmästarne försämras.

Vid behandlingen av alla hithörande spörsmål torde

emellertid böra förväntas, att generaltullstyrelsen går tillväga

med nödig varsamhet och undviker varje åtgärd, som av

personalen skulle kunna kännas såsom en onödig hårdhet.

lllir väl det av kommissionen förordade personalsystemet

antaget, kommer detsamma säkerligen att visa sig medföra

avsevärda fördelar för såväl tullverket som de enskilda

tjänstemännen.

Dessa komma genom de systematiskt genomförda förflyttningarna

att bliva sysselsatta i allmänhet året om och

erhålla därmed en fullt tryggad existens; och därigenom,

att reservpersonalen nedbringas till ett minimum, kommer

tillika varje särskild individ att väsentligen snabbare än

nu kunna ernå ordinarie anställning.

För att hålla de äldre tjänstemännen i jämbredd med

tullteknikens framsteg böra, på sätt redan är fallet, repetitionskurser

i varukännedom anordnas, i mån som generaltullstyrelsen

prövar lämpligt. Vid deltagarnas utväljande

bör beaktas, att erforderlig utbildning kommer sådana tjänstemän

till del, som i packhus bekläda mera självständiga

befattningar. Framför allt äro dessa kurser av vikt för

packhusföreståndarne i landsorten och böra av dem i regel

bevistas med ej för långa mellanrum.

Enär de tjänstemän, som vunnit inträde i verket, innan

den nuvarande elevkursen kom till stånd, äro i avsaknad

av teoretiskt underlag för sina tulltekniska insikter, bör för

deras räkning inrättas mot elevkursen svarande undervisning.

Denna undervisning, vilken tänkes komma de yngre års
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

PERSON A l.EN.

klasserna bland de ordinarie tjänstemännen och dessutom

åtskilliga äldre e. o. kammarskrivare till del, blir tydligen

endast under en viss övergångstid behövlig.

Slutligen torde för sådana äldre tjänstemän, som vilja

göra sig kompetenta till ledande platser inom verket, böra

anordnas en specialkurs på mera vetenskaplig grund, motsvarande

den vid statens järnvägar inrättade s. k. högre

tralikbefälskursen och den vid postverket detta år införda

högre utbildningskursen.

Till grund för den sistnämnda har lagts ett av särskilda

kommitterade utarbetat förslag, från vilket kommissionen

anser sig böra till en början återgiva följande

redogörelse för statens järnvägars trafikbefälskurs.

»Första försöket till eu systematisk vidare utbildning av trafiktjänstemän

av högre grad vid statens järnvägar skedde åren 1911 —

1912, då en trafikbefälskurs avhölls.

Därefter vidtogos ingå åtgärder i denna riktning förrän år 1917,

då kungörelse om en ny trafikbefälskurs utfärdades. Rörande denna

kurs, vilken ännu icke är avslutad, hava kommitterade inhämtat

följande:

Kursen avser att utbilda aspiranter till högre trafikbefälstjänster

eller viktigare befattningar å järnvägsstyrelsens icke tekniska byråer

och kontor. Vid prövning av ansökningar till kursen skulle i regel

lämnas företräde åt aspirant, som

a) fyllt 25 men ej 40 år;

b) under minst 5 års tjänstgöring i ordinarie tjänst vid statens

järnvägar förvärvat praktisk erfarenhet i järnvägstjänst och därunder

deltagit i de viktigare arbetsgrenarna av såväl den inre som den

jdtre tjänsten samt under sin tjänstgöring ådagalagt särskild duglighet

och visat sig besitta befälsegenskaper och förmåga av initiativ;

c) äger god allmänbildning (studentexamen eller avgångsexamen

från allmänt tekniskt eller handelsläroverk önskvärd); samt

d) äger god förmåga att muntligen och skriftligen uttrycka sig

på svenska språket samt förmåga att i tal och skrift uttrycka sig på

minst ett av tyska, franska, engelska eller ryska språken.

Kungörandet ägde rum under senare hälften av maj 1917, ansökningstiden

utgick den 15 juni s. å. och i juli 1917 meddelades,

vilka sökande voro berättigade att undergå inträdesexamen. Denna

— som angavs skola äga rum under mars månad 1918, men som skett

genom successiva förhör under januari—april 1918 •— har bestått i

prövning dels i de i trafikelevkilrs ingående ämnena med undantag

av banteknologi, maskinteknologi, varukännedom och samaritväsende,

dels i matematik och fysik. Prövningen i svenska språket bestod i

uppsatsskrivning över ett ämne berörande järnvägstjänsten. I stället

för tyska språket fick väljas ett av övriga här ovan nämnda främmande

s. 334 Kontrollera mot PDF

334

LOKALFÖRVALTNINGEN.

språk. Prövningarna i matematik och fysik ägde rum i samma omfattning

som i studentexamen på latingymnasiet utan grekiska. Fullständig

inträdesexamen anställdes med alla, som uttagits till kursen och därigenom

blivit till förevarande examens avläggande berättigade, alltså

även med dem, som förut avlagt examen från trafikelevkurs eller

studentexamen. Omedelbart efter uttagandet av aspiranter, således i

juli 1917, inkallades dessa till en 10 dagars instruktionskurs, därunder

anvisningar lämnades om bedrivandet av förberedelserna till inträdesexamen,

vilka förberedelser envar aspirant hade att på egen hand och

vid sidan av tjänsten bedriva.

I april 1918 fördelades de vid inträdesexamen godkända aspiranterna

på olika tjänsteställen inom ban- och maskinavdelningarna

för praktisk utbildning samt för inhämtande av vissa teoretiska kunskaper

i ban- och maskinteknologi. Denna utbildning skall pågå till

1918 års slut.

Därefter vidtager den egentliga föreläsningskursen med följande

ämnen och antal timmar:

nationalekonomi ................

............ lön

timmar

statistik................................

............ 30

»

samfärdselhistoria .............

............ 25

»

driftväsendet .......................

........... 25

:>

taxepolitik ..........................

............ 20

»

statskunskap ......................

........... 20

»

rättskunskap ........................

............ 30

»

organisation ......................

............ 20

»

arbetsledning......................

............ 30

»

militärt transportväsen .....

............ 40

»

varukännedom ....................

............ 15

»

fria föreläsningar.................

........... 15

»

tillhopa 370 timmar.

Denna kurs beräknas kunna avslutas till de första dagarna i

juni 1919, varefter 3—4 veckors tjänstledighet torde komma att meddelas

eleverna för tentamen i de ämnen, som ej medhunnits under

terminen. Hela kursen skulle sålunda vara slut senast den 30

juni 1919.

Under tiden för kursens genomgående äger deltagare uppbära

rese- och traktamentsersättning enligt därför gällande allmänna grunder

med undantag för den teoretiska kursen, under vilken tjänsteman

från annan stationsort än den, där kursen pågår, skall uppbära traktamentsersättning

med 4: 80 kronor per dag, om han är familjeförsörjare,

samt eljest 3: 20 kronor per dag.

Under den praktiska utbildningskursen — då aspirant så vitt

möjligt skall uppehålla vakant eller eljest tillfälligt ledig befattning,

eventuellt befattning av lägre tjänstegrad än den han innehar — meddelas

undervisning i ban- och maskinteknologi av 6 järn vägsingenjörer

och en förrådsbokhållare genom föreläsningar samt genom prak
-

s. 335 Kontrollera mot PDF

PERSONALEN.

335

tiska demonstrationer å bana, stationer, verkstäder, expeditioner, järnvägsmuseet

m. m.

I samtliga i den teoretiska kursen ingående ämnen skall tentamen

avläggas och kunskaperna betygsättas.

Vid seminarieövningarna bör läraren betygsätta icke blott föredraget

utan även diskussionsinläggen samt protokollsföringen över

övningarna.»

I fråga om behovet av motsvarande undervisning inom

postverket hava kommitterade anfört följande:

»Att även vid postverket föreligger behov av vidare utbildning

för de högre tjänstemännen synes uppenbart.

På postverket läggas undan för undan nya och krävande uppgifter,

berörande vitt skilda områden av det moderna samfundslivet,

den egentliga posttrafiken stegras år för år i ofantligt hög grad, och

förbindelserna med främmande länder och deras postverk bliva allt

livligare.

Särskilt på en högre tjänsteman i ledande ställning ställas därför

allt större krav på grundlig utbildning och förfarenhet icke endast

på det rent postala området utan även på det allmänt administrativa.

Postväsendets snabba utveckling kräver organisatoriska omläggningar

och förbättringar av skilda slag. Särskilt av de posttjänstemän,

som inom administrationen hava att leda denna utveckling samt

att organisera och förbättra postanordningarna, kräves givetvis för

ett rätt förstående av dessa viktiga uppgifter grundlig kännedom icke

endast om det inhemska postväsendet utan även om internationellt

postväsen i allmänhet samt om de särskilda postförhållandena i främmande

länder.

De nya och utom postverkets egentliga verksamhet liggande

uppgifter av allmänt samhällelig natur, som läggas på postverket, ställa

dess högre tjänstemän inför en mångfald spörsmål av olika art, vilka

för ett rätt förstående och en tillfredsställande lösning nästan oundgängligen

fordra kännedom om de allmänna rättsregler samt administrativa

bestämmelser, som reglera dessa förhållanden.

En posttjänsteman i högre ställning har därjämte att i sådan

egenskap ofta förhandla med andra ämbetsmyndigheter inom statseller

kommunalförvaltningen i fråga om postverket berörande frågor;

icke sällan erhåller han därjämte i uppdrag att inför domstol föra

postverkets talan. För att vara någorlunda rustad för dessa uppgifter

och för att kunna på ett tillfredsställande sätt tillvarataga och

representera postverkets intressen erfordras givetvis, att vederbörande

icke står helt främmande för vårt eget lands stats- och förvaltningsväsen

eller för grunderna av vårt rättsväsende.

Vad nu är sagt gäller allt om posttjänstemän i högre chefsställning.

Klart är emellertid, att posttrafikens stegring och ökade intensitet,

postverkets nya uppgifter av skilda slag samt det alltjämt skeende

utbytet av postexpeditörer mot tjänstemän av lägre grad, varigenom

endast det särskilt kvalificerade arbetet förbehålles de förra,

s. 336 Kontrollera mot PDF

336

J.OKAJ, FÖRVALTNINGEN.

måste medföra ökade krav på posttjänstemännen även inom obefordrade

eller eljest lägre ställningar.»

Kommitterades förslag till kursens närmare ordnande

innefattar bl. a. följande.

För att kursdeltagarna skola vinna inblick i den postala

administrationen bör tillfälle beredas dem att under sakkunnig

ledning följa, studera och sätta sig in i arbetet vid

större postkontor, vid postdirektion samt inom generalpoststyrelsens

olika byråer. I övrigt bör utbildningen i all

möjlig mån ske genom självstudier med tillhjälp av anvisad

litteratur, kompendier och studieplaner i de olika ämnena.

Beträffande åtminstone en del av ämnena torde dock

finnas behövligt att strax vid kursens början anordna inledande

och orienterande föreläsningar. Ävenledes anses

lämpligt att mot slutet av den för studierna anslagna tid

och före examen sammanfattande föreläsningar i de olika

ämnena anordnas, kombinerade med seminarieövningar, i

den mån så kan ske.

Såsom läroämnen i utbildningskursens teoretiska del

hava föreslagits:

inrikes posttjänst,

internationell posttjänst,

posthistoria,

statistik,

utländsk geografi,

samfärdsel väsen,

rättskunskap,

nationalekonomi,

stats- och kommunalkunskap,

främmande språk.

För kursen, sådan den av kommitterade föreslagits,

beräknas en tid av högst ett år. Kursen avslutas med

examen, och över avlagd examen utfärdas betyg. Det skall

stå envar tjänsteman fritt att söka tillträde till kursen.

Urvalet bland de sökande sker på grundvalen av en gemensam

inträdesprövning inför en särskild, allsidigt och sakkunnigt

sammansatt examenskommission.

Kommissionen anser fullt motsvarande behov av en

högre undervisningskurs göra sig gällande inom tullverket.

Att utarbeta närmare förslag till ordnandet av en dylik

s. 337 Kontrollera mot PDF

PERSONALEN.

337

kurs synes emellertid ligga utom ramen för kommissionens

verksamhet. Kommissionen vill därföre endast uttala sig

för att en utbildningskurs av ifrågasatt slag kommer till

stånd, samt att generaltullstyrelsen får i uppdrag att, eventuellt

genom särskilda sakkunniga, uppgöra program för

kursen.

För den fortsatta utbildningen av tjänstemän av grupp

II böra anordnas kurser av följande slag.

Sådana ordinarie (och e. o.) tjänstemän, som vilja meritera

sig för uppsyningsmansbefordran eller förvärva kompetens

att eljest utföra mera maktpåliggande bestyr, särskilt

tullbehandling av vissa varor, böra få genomgå en

allmän utbildningskurs. Denna kurs skall avse att bibringa

deltagarna: l:o) för tjänsten nödig författningskunskap och

i sammanhang därmed formell skolning (färdighet i att

skriftligen avfatta rapporter m. m.); 2:6) ett visst mått av

varukännedom; samt 3:o) erforderliga kunskaper i engelska

eller tyska språken. Härjämte böra kursdeltagarna erhålla

behövliga anvisningar i fråga om uppträdandet i tjänsten

och i förhållande till allmänheten.

Den i kommissionens föregående betänkande omnämnda

kursen för gränsbevakningstjänstemän torde eventuellt kunna

sammanslås med förevarande kurs.

Slutligen bör på generaltullstyrelsen ankomma att låta

anordna särskilda kurser i främmande språk för sådana

tjänstemän av lägre grad, för vilkas tjänstgöring kännedom

om dessa språk är behövlig.

Utbildningskur serna för tjänstemän av såväl grupp I

som grupp II torde i allmänhet böra förläggas till Stockholm,

där undervisningsmateriell står till förfogande och

kompetenta lärarkrafter lättast torde kunna förvärvas. Språkkurserna

för tjänstemän av lägre grad synas dock stundom

kunna anordnas i landsorten.

Att kurserna helst böra förläggas till den del av året,

då göromålen äro av mindre omfattning, har förut framhållits.

För att ingen skall av ekonomiska skäl uteslutas från

deltagande i undervisningen, är det angeläget, att alla kostnader

för densamma drabba det allmänna. I sådant syfte

föreslås, att till deltagarna måtte utgå såväl oavkortade

22

Fortsatt

utbildning av

tjänstemän

av grupp II.

Allmänna

bestämmelser

rörande utbildning

skurserna.

3131 18

s. 338 Kontrollera mot PDF

Resestipen
dier.

Tullbibliotek.

Samman
fattning.

338 LOKALFÖRVALTNINGEN.

avlöningsförmåner som även — vid uppehåll å annan än

den vanliga tjänstgöringsorten — rese- och traktamentsersättning

enligt resereglemente^

Av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har yrkats

inrättande av ett antal resestipendier för tull tjänsteni

än.

Enligt vad kommissionen inhämtat, disponerar generalpoststyrelsen

av gratifikationsanslaget årligen 3,000 kronor

till bidrag till posttjänstemäns studieresor i utlandet (jämväl

för språkstudier); och lära dessa resestipendier för varje

år kungöras lediga till ansökan.

Då dylika stipendier, såvitt de avse att bereda tillfälle

till studieresor till utlandet, otvivelaktigt äro av betydelse

för verket, i det att stipendiaterna hemföra nya idéer, som

sedan kunna göras fruktbärande, linner kommissionen sig

böra föreslå, att av anslaget till utbildning i tulltjänst

lämpligt belopp, förslagsvis 5,000 kronor årligen, ställes

till generaltullstyrelsens förfogande för utdelande av utländska

resestipendier till tulltjänstemän.

Enligt ett till generaltullstyrelsen insänt och av styrelsen

till kommissionen överlämnat utdrag av protokoll,

hållet vid Sveriges allmänna tulltjänstemannaförenings årsmöte

i Malmö den 31 maj 1914, har nämnda förening beslutat

anhålla, »att kungl. generaltullstyrelsen måtte vidtaga

åtgärder för skapandet av ett för alla tillgängligt

tullbibliotek, som skulle innehålla förordningar, stadganden

och facklitteratur rörande såväl det svenska tullverket som

utländska tullverks uppgift och organisation, samt för anskaffande

av sådan litteratur anslå årligen ett belopp av

300 kronor».

Med anledning av detta yrkande vill kommissionen

allenast uttala sin förvissning, att generaltullstyrelsen ej

underlåter att med sitt bibliotek införliva värdefullare tullteknisk

och tulladministrativ litteratur, samt att intresserade

tjänstemän ej förvägras att därav taga del.

Såsom av det ovan anförda närmare framgår, föreslår

alltså kommissionen, att tullverkets personal skall utgöras av

dels ordinarie tjänstemän, dels e. o. tjänstemän, dels aspiranter

och dels tillfälliga biträden; att e. o. tjänstemän skola

komma i åtnjutande av expektansarvoden; att säsongbehovet

s. 339 Kontrollera mot PDF

PERSONALEN.

339

av ökad arbetskraft skall tillgodoses genom temporärt beordrande

från en ort till annan av även ordinarie tjänstemän;

att antagning av aspiranter ej skall ske, utan att de sökande

personligen inställt sig hos den antagande myndigheten eller

dennas ombud; att för inträde i tullverkets elevkurs skall

krävas avlagd studentexamen med åliggande härjämte för sökande

att på sätt, varom generaltullstyrelsen har att närmare

förordna, styrka sig äga kunskaper i kemi, tyska och engelska,

motsvarande minst dem, som fordras för betyget godkänd i

dessa ämnen i studentexamen på reallinjen; att behörighet att

söka inträde i elevkursen dock även skall kunna vinnas därigenom,

att vid särskild prövning, om vilken generaltullstyrelsen

har att föranstalta, vederbörande styrker sig äga samma

kunskaper i ena och andra hänseendet, som ovan sagts; att

stipendier inrättas för deltagare i elevkursen; att antagningen

av tjänstemän av grupp II närmare regleras; att dessa underkastas

en planmässig utbildning under aspiranttiden; att för

äldre tjänstemän av grupp I anordnas följande fortbildningskurser,

nämligen dels repetitionskurser i varukännedom, dels

kurser av elevkursens omfattning för tjänstemän, som ej varit

i tillfälle att genomgå densamma, dels ock högre utbildningskurser,

jämförliga med motsvarande vid statens järnvägar och

postverket; att för äldre tjänstemän av grupp II anordnas

dels en allmän utbildning skurs och dels särskilda språkkurser;

att resestipendier inrättas; samt att behovet av ett tullbibliotek

på visst sätt tillgodoses.

II. Personalens användning.

Den för bestridande av de inom tullverket förekom- Frågan om

mande göromålen erforderliga personalens numerär och överkvaiifikvalifikationer

måste bestämmas med hänsyn tagen sam- "rakraft0**

tidigt till verkets och till personalens berättigade intressen.

Från verkets synpunkt kräves, att varje tjänstegren

handhaves av för densamma fullt kvalificerad personal, att

erforderlig tillgång till sådan personal alltid finns, samt att

kostnaderna för personalen ej stegras utöver den gräns,

som kan anses tillbörlig.

s. 340 Kontrollera mot PDF

340

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Å andra sidan är det för personalen av vikt, att utgående

löneförmåner motsvara såväl det mått av utbildning,

densamma varit nödsakad att i och för tjänsten förskaffa

sig, som ock det ansvar, som kan vara med tjänsten förenat.

Med hänsyn härtill bör varje tjänsteman få tillfälle

att utföra just sådant arbete, för vilket han på grund av

sin utbildning är skickad; med andra ord: det bör undvikas,

att han utför arbete, för vilket krävas mindre kvalifikationer

än varav han är i besittning. Då emellertid en

arbetsfördelning, som leder till detta resultat, ej alltid är

genomförd eller kan genomföras, uppkommer tal om »överkvalificerad

arbetskraft)).

Göromålen inom tullverket kunna, såsom förut påpekats,

hänföras till tre huvudslag, nämligen bevakning, taritfering

och kamerala göromål. Inom ett vart av dessa

är emellertid arbetet ingalunda ensartat. Sålunda äro tarifferinvso-öromålen

till en del av den beskaffenhet, att för

deras utförande fordras sådan tullteknisk kompetens, som

endast genom en mycket grundlig teoretisk och praktisk

utbildning kan förvärvas; till en annan del däremot äro de

av väsentligt enklare beskaffenhet, i det att de för sin

handläggning kräva endast praktiskt förstånd och erfarenhet

utan särskilt teoretiskt underlag. Motsvarande är förhållandet

med de kamerala och bevakningsgöromålen, vilka

även de allt efter växlande beskaffenhet ställa olika fordringar

på tjänstemännens kvalifikationer. Ville man försöka

att fullständigt dela upp göromålen i olika grupper

med hänsyn till de krav, desamma ställa på tjänstemännen,

skulle man komma till ett mycket stort antal sådana grupper;

och till förebyggande av användandet av överkvalificerad

arbetskraft finge man anställa ett däremot svarande

antal grupper av tjänstemän med olika utbildning samt

noggrant tillse, att varje tjänstemannagrupp sysselsattes

allenast med sådant arbete, för vilket den vore avsedd.

En sådan tanke kan emellertid aldrig praktiskt realiseras.

De omhandlade grupperna av göromål förekomma

icke var för sig i sådan omfattning, att de alltid kunna

bereda full sysselsättning åt en tjänsteman. Härtill kommer,

att proportionen i kvantitativt hänseende mellan göromål

av olika art ofta växlar, synnerligast emedan arbetet

opaginerad Kontrollera mot PDF

PERSON A LEN.

:54i

inom tullverket i så hög grad är av säsongnatur. Av dessa

skäl skulle ett mycket stort antal tjänstemän bliva behövligt,

och åt varje särskild tjänsteman skulle icke kunna

beredas en någorlunda jämn sysselsättning.

Den motsatta ytterlighetsprincipen vore ur arbetsfördelningssynpunkt

lättast att tillämpa. Om alla tjänstemän

ägde sådan utbildning, att de vore fullt kvalificerade för

alla förekommande göromål, bleve arbetets uppdelning mellan

de olika tjänstemännen synnerligen enkel, och det vore

lätt att förskaffa desamma jämn sysselsättning. Men på

detta sätt skulle överkvalificerad arbetskraft i mycket stor

utsträckning komma till användning, och det hela bleve

fullkomligt oekonomiskt.

Ingendera av de antydda ytterlighetsprinciperna —

vilka för övrigt var för sig få betraktas endast som tankeexperiment

— kan ifrågakomma, utan det är nödvändigt

att gå en medelväg. Personalen bör vara uppdelad i ett

mindre antal grupper, var och en huvudsakligen utbildad

för sin kategori av göromål, men därjämte skickad att i viss

utsträckning förrätta jämväl annat förekommande arbete.

Vid arbetsfördelningen bör iakttagas, att varje tjänsteman

i första hand tilldelas sådant arbete, för vilket han är särskilt

utbildad. Men vid sidan härav bör han i mån av

behov för arbetstidens utfyllande sysselsättas jämväl med

annat arbete utan avseende därå, att detta är av beskaffenhet

att kunna utföras av person med mindre kvalifikationer.

En viss användning av överkvalificerad arbetskraft kan sålunda

ej undvikas och måste också ur ekonomisk synpiinkt

anses riktig. Givet är emellertid, att densamma icke får

förekomma i större omfattning, än som är nödvändigt.

Noggranna regler härutinnan och rörande den lämpligaste

arbetsfördelningen överhuvud kunna med hänsyn till de

från ort till ort växlande förhållandena ej lämnas allmänt,

utan torde på en blivande tjänstgöringskommission få ankomma

att avgiva närmare förslag i sådant hänseende.

I syfte att minska användandet av överkvalificerad Fr&g or om eu

arbetskraft inom tullverket har Sveriges tull mannat orening i ZmUinniig

sitt svar på kommissionens frågecirkulär framställt förslag arbetskraft.

om inrättande av en mellangrad med titeln »assistent». Med j^tmästaråberopande

av vad föreningen vid behandlingen av punkt 6 befattningar

samt om

springpojkar.

s. 342 Kontrollera mot PDF

342

LOKALFÖRVALTNINGEN.

i frågecirkuläret anfört därom, att en del tjänster av högre

grad borde kunna ersättas med tjänster av lägre grad, yttrar

föreningen vidare:

»Då ju till det nya och mera krävande arbetet, som eventuellt

kommer att överlåtas på de lägre tjänstemännen, endast de mest dugliga

och skötsamma, vilka uppfylla de under punkt 6 i den av oss

föreslagna fortsättningskursen uppställda kompetensvillkoren, komma

att utses, måste väl med billighet och rättvisa anses överensstämmande,

att dessa erhålla en något förbättrad ställning än de förut

innehaft.

Vi få därför hos kommissionen hemställa, — — — — att en

ny tjänstegrad inrättas, vars innehavare benämnes assistent med uppsyningsmans

löneförmåner.»

Mot ett undvikande av den överkvalificerade arbetskraften

syftar likaledes det förslag om anställande av kvinnliga

skrivbiträden, vilket upptagits till behandling under

punkt 7 i kommissionens frågecirkulär.

Detta förslag har vunnit allmän anslutning från näringslivets

representationer, varemot de bägge tulltjänstemannaorganisationerna

sökt göra gällande vissa betänkligheter

mot detsamma.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening yttrar sålunda

:

»Att kvinnlig arbetskraft kan användas för vissa kontorsgöromål,

torde icke kunna bestridas, men lämpligheten att därför taga den i

bruk i tullverket kan på goda skäl betvivlas.

Arbetet vid de medelstora och mindre tullförvaltningarna är av

den mångsidiga beskaffenhet, att det absolut icke lämpar sig för

kvinnor. Personalen vid dessa måste nämligen, beroende på göromålens

mängd och art samt trafikens tillfälliga krav, beordras till olika

slags tjänsteutövningar. Än få de sysselsättas vid tullbehandlingsexpeditionerna,

än vid bevaknirfgsgöromålen, för att, då bättre tid

gives, ägna sig åt sådana kontorsgöromål, vilka utan men för arbetets

gilla gång kunna uppskjutas, på kortare eller längre tid. På så sätt

kan hela arbetsstyrkan kastas in just på det håll, varest en tillfällig

stockning i expeditionen annars skulle vållats, och därmed är dessutom

förenad möjligheten att till det minsta begränsa den på en plats

erforderliga personalens antal efter normala förhållanden.

Återstå således de största tullförvaltningarna (3 å 4 stycken till

antalet), där den kvinnliga arbetskraften kunde komma till gagn.

Det gäller då först att se till, om här finnes ett arbetsfält av den

betydenhet, att det kan giva fog för reformen i fråga, samt i vilken

grad den i så fall skulle medföra vinst för statsverket och visa sig

lämplig för tullverket.

opaginerad Kontrollera mot PDF

PERSONALEN.

;u:i

Förutsatt att de längre fram i punkt 14 föreslagna ändringarna

i arbetsmetoderna bliva godtagna, skulle största delen av det enklare

arbete, som nu utföres på tullkamrarna å dessa platser, genom vidtagna

tidsenligare anordningar med blåkopiering av packhusattester

etc. försvinna och därmed klandret mot överkvalificerad arbetskraft

förringas. Det återstår nog i allt fall några platser, som kunde med

kvinnor besättas, men därvid är att taga i betraktande, att dessa äro

fåtaliga och nu skötas av extra ordinarie tjänstemän. Då frågan om

användandet av kvinnlig arbetskraft strängt taget lärer vara eu besparingsfråga,

torde det vid närmare skärskådande av saken visa sig,

att just syftet med reformen icke nås, ty det får väl antagas för givet,

att bruket av kvinnlig arbetskraft icke tankes fotad på extra anställning,

utan avsikten vore allt ifrån början tillförsäkra dem ordinarie

förmåner. Under sådana förhållanden torde det kvinnliga arbetet

ställa sig väl så dyrt som det manliga, och då därtill det näppeligen

kan bestridas, att det manliga är till arbetsprestation det kvinnliga i

någon mån överlägset, torde redan av dessa skäl fördelarna av kvinnors

anställning i tullverket kunna starkt betvivlas.

Härvidlag bör ju på intet villkor förbises betydelsen därav, att

de e. o. tjänstemännen på tullkamrarna, även om de på några få

platser delvis sysselsättas med mindre krävande arbete, dock under

tiden vinna utbildning och erfarenhet i alla dithörande göromål och

därigenom bliva fullt skickade att vid behov träda i annans ställe.

Ävenledes är utbildning härutinnan nödvändig, för att tjänsteman icke

vid transport eller befordran till annan tullkammare skall stå alldeles

främmande för sådana göromål, med vilka han tvärt om bör vara så

förtrogen, att han där kan mottaga chefsförordnande, något som en

del rent specialutbildade packhustjänstemän faktiskt icke våga på

grund av bristande utbildning, en brist, som i sista hand kan komma

att vålla allmänheten obehag.

Utan att vilja vidare ingå på spörsmålet angående värdet och

uthålligheten av kvinnlig arbetskraft för kontorsarbete, vilken är

mycket omstridd och i de engelsktalande länderna åtminstone på senare

tid mindre efterfrågad, och vars jämbördighet med manlig hitintills

knappast blivit fullt bevisad, samt de sociala skäl, som med fog

kunde framhållas mot kvinnans anställning i statens verk och kvarstående

i tjänst efter eventuellt ingånget äktenskap, anser föreningen,

.att, då de platser, som möjligen skulle kunna överlåtas till kvinnan,

på sin höjd skulle uppgå till ett 20-tal tillsammans, dessa spela ringa

roll för den kvinnliga expansionsrörelsen, då därtill den ekonomiska

besparingen är minst taget tvivelaktig, och då till sist dessa platser

•väl behövas från utbildningssynpunkt, torde knappast kvinnligt tillträde

till tullverkets lokaltullförvaltningar vara på något vis tillrådligt.

»

Av Sveriges tullmannaförening hava följande synpunkter

anförts:

»Användning av kvinnlig arbetskraft inom tullverkets lokalförvaltning

samt kust- och gränsbevakning anse vi överhuvudtaget ej

opaginerad Kontrollera mot PDF

1344

LOKALFÖRVALTNINGEN.

bör ifrågakomma, då det nämligen icke gärna kan tänkas bli annat

än i rena undantagsfall, som kvinnlig arbetskraft kan användas.

Detta vore endast fallet i de större städerna, där tjänstgöringen kunde

tänkas så specialiserad, att ett rent automatiskt kontorsarbete uppstode

för vissa tjänster. På de flesta platser är dock personalen nödsakad

att deltaga i alla förekommande göromål, såväl kamerala å

tullkammare och nederlagskontor som tullbehandlingsgöromål i packhus,

å kaj och å fartyg, och för de senare göromålens utförande kunna

väl under alla omständigheter kvinnor icke lämpa sig.

Med kännedom om den många gånger ej allt för hänsynsfulla

allmänhet, som tulltjänstemännen ha att betjäna och komma i beröring

med, är det lätt att inse omöjligheten för eu kvinna att vid

alla tillfällen kunna på ett tillfredsställande sätt tillvarataga statens

intressen och uppehålla nödig ordning.

Vi äro också förvissade om att någon därtill kvalificerad kvinnlig

arbetskraft ej kan erhållas så billigt, att det skulle vara för staten

ur ekonomisk synpunkt förmånligare än att använda tjänstemän av

lägre grad i den utsträckning, som vi under punkt 6 hava föreslagit.

Vi få därför för vår del avstyrka ett förslag om användande av kvinnlig

arbetskraft vid tullverkets lokalförvaltningar samt kust- och gränsbevakning.

»

Till spörsmålet om den överkvalificerade arbetskraften

hänför sig vidare ett av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

väckt förslag om inrättande av förste vaktmästartjänster,

vilket förslag är av följande lydelse:

»Förhållandet är ju nämligen det, att även på bevakningskårens

eget arbetsfält en arbetsfördelning försiggått, och att det här vida

lättare än förhållandena medgiva vid kontorsgöromålen ginge för sig

att till personer med enklare kvalifikationer avsöndra de elementära

bevakningsgöromålen, nattvakter, patrulleringar, bevakning av partilossningar,

transitogods, nederlagsgods etc. Ett sådant system har

för icke länge sedan tillämpats, i det då en särskild grad bevakningsbetjänte,

de s. k. roddarna, existerade, vilka i det danska bevakningssystemet

ännu ha sin fulla motsvarighet (i de s. k. »rorsbetjänte»),

I varje fall torde den praxis genomgående tillämpas, att till vissa

mera krävande sysslor, framför allt till styckegodslossningar, endast

vissa för duglighet kända vaktmästare beordras, och består sålunda

redan nu i verkligheten en uppdelning av göromålen i grupper efter

större och mindre vikt. Att dessa vaktmästare garanterades eu mot

den större betydelsen av deras arbete svarande tjänsteställning genom

inrättande av ett visst antal förste vaktmästarebefattningar, vore därför

endast en naturlig och rättvis åtgärd.»

Slutligen må nämnas, att tullkammaren i Norrköping

i en till generaltullstyrelsen ställd skrivelse, som av styrelsen

överlämnats till kommissionen, gjort följande utta
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

PEltSON ALEN.

:ur>

lande om lämpligheten att för mindre kvalificerade vaktmästargöromål

använda springpojkar:

»Vid ett föregående tillfälle har tullkammaren haft anledning

att uttala sig för antagande vid tullbevakningarna av f. d. underbefäl

vid armén och flottan, och vidhåller tullkammaren samma mening.

Kekryteringen av bevakningspersonalen bör dock icke ske allenast på

detta sätt, utan bör fortfarande även civil personal antagas. Denna

personal antages i tullverkets tjänst mest såsom e. o. vaktmästare

vid 18 till 20 års ålder. Sedan dessa ynglingar vid 13—14 års ålder

slutat sin folkskolekurs, hava de tillbringat en tid av 5—ö år i många

fall utan ordentligt, regelbundet arbete, vilket knappast kan anses

riktigt nyttigt. Nu synes det tullkammaren, att de efter slutad skolgång

skulle kunna beredas sysselsättning i tullverket, icke såsom e. o.

vaktmästare men väl såsom vad man plägar kalla springgossar. Det

gives nämligen åtminstone vid de större tullförvaltningarna en hel

del budskickningar och enklare göromål, som nu utföras av vaktmästare

men icke äro av sådan vikt, att de kräva en vuxen mans

arbetsförmåga och därtill en så jämförelsevis väl avlönads som en

tullvaktmästare. Särskilt skulle man, där icke rörpostanläggning eller

dylik anordning vidtagits, genom anställning av dylika springgossar

på ett jämförelsevis enkelt sätt lösa frågan om överbringandet av

tullbehandlingsattesterna från tullbehandlingslokalerna till tullkamrarna

för debitering av tullbeloppen utan att anförtro dem till trafikanterna,

vilket icke alltid kan vara så lämpligt.

De skulle icke erhålla någon fast anställning utan antagas mera

på prov och skulle, om de icke visade sig pålitliga och lämpliga, utan

vidare kunna avskedas. Antagandet och avskedandet synes kunna

anförtros åt vederbörande tullförvaltning, det förra sedan kungl. generaltullstyrelsen

medgivit antagande av visst antal gossar. För sitt

arbete borde de erhålla en mindre avlöning, som efter hand höjes.

Då deras arbetstid skulle sammanfalla med tullkamrarnas expeditionstid,

komme de att få en god del av dagen övrig för vidare utveckling

i andligt och kroppsligt hänseende, och skulle det åligga vederbörande

tullförvaltare tillse, att de begagna sig av den vidare undervisning,

som kunde meddelas i fortsättnings- eller aftonskolor, för deltagande

vari de skulle kunna beviljas avkortning i tjänstgöringen.

Vid uppnådd stadgad ålder för anställning i tullverkets tjänst

skulle de gossar, som visat sig lämpliga för tulltjänsten, erhålla anställning

som e. o. vaktmästare. Med den erfarenhet, de under sin

föregående tjänstgöring inhämtat, skulle de efter inhämtad nödig författningskännedom

därvid säkerligen vara väl förberedda att anförtros

bevakningsgöromål.

Tullkammaren får därför föreslå, att vid en eller annan tullförvaltning

åtminstone försöksvis må antagas gossar, som avslutat sin

skolgång, för uträttande av enklare göromål med utsikt att sedermera

efter ådagalagd ordentlighet och lämplighet samt gott uppförande vid

stadgad ålder för anställning i tullverkets tjänst vinna anställning

som e. o. vaktmästare.»

s. 346 Kontrollera mot PDF

Y ttrande.

346 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Kommissionen kan ej dela Sveriges tullmannaförenings

åsikt om lämpligheten att för bestridande av vissa göromål,

som nu ankomma på tjänstemän av högre grad, inrätta en

mellangrad. Erfarenheten från statens järnvägar, där kontorsbiträdena

innehava ungefär motsvarande ställning, som

av föreningen tillämnas ifrågakomma mellangrad, manar

ingalunda till efterföljd. Kontorsbiträdena utgöra, såvitt

kommissionen kunnat finna, en kår, som ej känner sig

hemma vare sig bland de högre eller bland de lägre tjänstemännen,

ett förhållande, som alstrar missnöje och olust.

Bättre resultat visar då försöket vid statens järnvägar att

anställa s. k. stationsförmän i inre tjänst. Tillämpat på

tullverket skulle detta innebära, att en del uppsyningsmanstjänster

inrättades, vilkas innehavare jämte det de utförde

vanliga uppsyningsmansgöromål hade att utfylla sin tjänstgöringstid

genom att förrätta skrivgöromål, biträda vid tullbehandling

in. in.

För utförande av enklare skrivgöromål torde eljest den

kvinnliga arbetskraften visa sig såväl billigare som tjänligare.

Utrymmet för vare sig uppsyningsmän i inre tjänst

eller kvinnliga skrivbiträden torde ej bliva synnerligen stort,

om, med bifall till vad kommissionen i sådant hänseende

föreslagit, allt onödigt skriveri avskaffas och blåkopiering i

största möjliga utsträckning införes.

Kommissionen vill emellertid i princip uttala sig för

att dels upp sy n ing s in a ns b ef a, ttni ng av, avsedda för inre tjänst,

dels ock kvinnliga skrivbiträdesbe fattning ar inrättas.

Till grund för förslaget om inrättande av förste vaktmästarbefattningar

ligger den tanken, att vaktmästargöromålen

äro av inbördes olika beskaffenhet, och att det är

med billighet och rättvisa överensstämmande, att sådana

vaktmästare, som företrädesvis tagas i anspråk för de mera

kvalificerade göromålen, exempelvis bevakning av styckegodslossningar,

avlönas bättre än sådana, som utföra enklare

sysslor. Då frågan härom emellertid är en ren avlöningsfråga,

finner kommissionen sig icke böra upptaga

densamma till behandling i detta sammanhang.

Däremot har kommissionen tagit under övervägande,

huruvida icke springpojkar skulle kunna användas för utförande

av vissa enklare vaktmästargöromål. Kommissionen

s. 347 Kontrollera mot PDF

PERSONALEN.

347

har härvid inhämtat, att vid tullförvaltningarna i de största

städerna vaktmästare användas i stor utsträckning för överbringande

av handlingar mellan olika avdelningar eller

expeditioner, för inkassering av sportler och överhuvud för

budskickning. Aven på medelstora tullkamrar lärer, enligt

vad upplyst blivit, ofta nog en vaktmästare vara helt och

hållet upptagen såsom »tull kamm arvakt» med uppgift att

uträtta ärenden och bl. a. hämta posten. Vad sistberörda

bestyr angår, vill kommissionen ej underlåta att framhålla,

att detsamma är alldeles överflödigt, då ju posten erhålles

hemburen genom postverkets brevbärare. För att i övrigt

spara den kostsammare arbetskraften anser kommissionen

lämpligt, att springpojkar anställas, på sätt föreslagits för

generaltullstyrelsens vidkommande. Dylika böra emellertid

icke få förekomma vid andra tull förvaltningar, än där full

sysselsättning verkligen kan beredas dem. Anställningsvillkoren

böra vara desamma som för springpojkarna hos

generaltullstyrelsen.

Kommissionen föreslår alltså, att vid de större tullförvaltningarna

antagas springpojkar, vilka i avlöning shänseende

kunna jämställas med telegrafverkets bud, och vilkas anställning

för övrigt bör vara av rent tillfällig art och sålunda icke

grunda något anspråk på framtida befordran inom tullverket.

De bestämmelser, som nu gälla rörande arbetets fördelning

mellan tjänstemän av högre och lägre grad, återfinnas

företrädesvis i §§ 21 och 48 tjänstgöringsreglementet

samt § 20 avlöningsreglementet. Förstnämnda paragraf

innehåller en uppräkning av de åligganden, som ankomma

på vaktmästare; av § 20 avlöningsreglementet framgår, att

generaltullstyrelsen genom särskilt beslut kan uppdraga åt

dylik att bestrida viktigare göromål, som i allmänhet icke

tillhöra vaktmästarbefattning, ävensom att för sådan tjänstgöring

tilldela honom ett särskilt arvode, beräknat efter

100 kronor för år; och i § 48 tjänstgöringsreglementet

slutligen förekomma närmare bestämmelser rörande tjänstemans

av lägre grad befogenhet i avseende å tullbehandling.

Här stadgas nämligen, att annat tullpliktigt partigods

än vad i § 52 tjänstgöringsreglementet avses må, efter

tullförvaltningsföreståndarens bestämmande, under överinseende

av tjänsteman av högre grad tullbehandlas av därtill

Användningen

av

tjänstemän av

grupp I och

grupp II.

Gällande författningsbestämmelser.

s. 348 Kontrollera mot PDF

Praxis i fråga

om tullbehandling

genom

tjänsteman av

lägre grad.

348 LOKALFÖRVALTNINGEN.

lämplig tjänsteman av lägre grad; samt att åt sådan tjänsteman

likaledes må av tullförvaltniugsföreståndaren kunna

lämnas i uppdrag att verkställa tullbehandling av tullfria

varor.

1912 års s. k. överkvalifikationssakkunniga föranstaltade

på sin tid en undersökning, huru bestämmelserna rörande

tjänstemäns av lägre grad rätt att tullbehandla tillämpades

vid de olika tullplatserna; och har kommissionen, som tagit

del av denna uudersöknings resultat, funnit sig böra här

anteckna de varor, som vid nedanupptagna tullförvaltningar

tullbehaudlades av tjänstemän av lägre grad.

Bord*: Bomull, ull, schoddy och avfall av textilämnen.

Charlottenberg: Stenkol, järnskrot, salt sill och dylika

tullfria varor i vagnslaster.

Eskilstuna: Tullpliktigt partigods, bestående av till rubr.

727 hän förligt järn.

Falkenberg: Stenkol, oljekakor o. d.

Göteborg: Ben, lösa, och Ben, arb. Benmjöl. Foderkakor:

linfrö- och raps-, lösa i fartyget. Fisk, färsk i lådor

och korgar. Frö: lin- och raps-, löst. Gipssten, obr. och

omak Gödningsämnen, lösa. Glasskärv, lös i fartyget.

Havre, lös i fartyget. Harts, lös eller »i mer eller mindre

söndriga fat». Kalk, släckt och osläckt, i fat eller lös. Kalksten,

obränd. Lera, lös. Majs, omak, lös. Metaller: järnskrot,

oemballerat, järnvägsskenor och skarvjärn. Oljor:

fotogen, »lös» och i fat, nafta, d:o, d:o, bensin, d:o, eko.

Natron: glaubersalt, löst. Oljekakor, lösa. Potatis, lös.

Salt, löst. Sand, lös. Sten: takskiffer. Svavel, lös. Soda:

natr. karb., lös. Torvmull och torvströ i öppna balar.

Mineralier, ej spec.: svavelkis, kvarts, flusspat, fältspat.

Halmstad: Stenkol, stenkolsbriketter, koks, koksalt,

glaubersalt och glassand, allt löst i rummet.

Haparanda: Tullfria lantmannaprodukter samt oberedda

hudar och skinn.

Hudiksvall: Stenkol, salt, lin, potatis, gödningsämnen,

kreatursfoder o. d.

Hälsingborg: Stenkol, koks, koksalt, färsk fisk, järnskrot

o. d. Av tullpliktigt partigods: stundom spannmål.

Härnösand: Stenkol, svavel, sulfat, kalksten, glassand,

potatis m. fl. tullfria råvaror.

opaginerad Kontrollera mot PDF

PERSONALEN.

:u‘i

Kalmar: Stenkol, salt, sand och oarbetade trävaror.

Av tullpliktigt partigods: spannmål.

Karlshamn: Stenkol, koks, levande Ilsk och grus. Av

tullpliktigt partigods: tidvis råpapp och omalen spannmål.

Karlskrona: Av tullpliktigt partigods: stundom spannmål.

Landskrona: Stenkol och koks. Av tullpliktigt partigods:

stundom spannmål.

Lilltå: Stenkol, koks och träkol.

Lysekil: Undantagsvis ansjovis, salt fisk och andra tullfria

varor.

Malmö: Stenkol och koks samt färsk fisk i fångstbåtar.

Av tullpliktigt partigods: undantagsvis omalen

spannmål.

Marstrand: Färsk fisk, salt, gamla tom fat, potatis och

is. Av tullpliktigt partigods: mur- och taktegel.

Mem: Aspvirke, stenkol och gödningsämnen.

Man: Färska, saltade eller torkade, ej till konserver

hänförliga fiskvaror, hudar, järnskrot, levande kräftor, levande

hummer, räkor, potatis, trämassa, stenkol, koks o. d.

Norrköping: Stenkol, koks o. d. Av tullpliktigt partigods:

omalen spannmål.

Nyköping: Asfalt, lös eller i öppna filt, ej i låda eller

bal. Bark. Bast, bastrep och bastmattor. Beck. Ben, oarbetat.

Blår. Bomull. Drev. Ekollon, omalna. Fisk: vanlig

stor sill, salt. Färgträ. Garvskidor. Gips (gipssten).

Hampa. Horn, oarbetat. Hudar, oberedda, ej pälsverk.

Hö. Jutehampa. Kalk, släckt (enligt prov). Korkbark.

Lera. Lin. Lumpor. Metaller: järnskrot; tackjärn (ej

kiseljärn); järnvägsskenor och skarvjärn därtill; bly i tackor;

koppar i d:o; zink i d:o. Mineralier, oarbetade. Näver.

Potatis, oberedd (1 juli—14 februari). Salt, löst i säckar.

Sand, ej s. n. Sten. oarbetad. Stenkol och koks. Trävaror,

oarbetade.

Oskarshamn: Lera, stenkol, koks, havre, kli, oljekakor,

aspvirke, mineraloljor, renade lysoljor, svavel, salt, gödningsämnen

o. d. i hela laster.

Riksgränsen: Reseffekter. Flyttsaker. Emballage, särskilt

inkommande. Järnmalm. Stenkol, antracit och koks.

Fisk, andra slag. Halm och hö. Potatis. Mjölk och grädde.

s. 350 Kontrollera mot PDF

350

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Ägg. Ved. Järnskrot. Mineraloljor, renade: lysoljor. Tran:

annan. Koksalt.

Ronneby: Av tullpliktigt partigods: stundom järnplåt

och spannmål.

Simrishamn: Tullfri spannmål, olj ekakor, stenkol. Av

tullpliktigt partigods: stundom spannmål.

Stockholm: Stenkol, koks, briketter, salt, tullfri potatis,

fotogen och bensin samt sill från Norge.

Strömstad: Oarbetade trävaror och fisk m. m.

Sundsvall: Svavel, kol, koks, havre, kalksten, sodasulfat,

gasreningsmassa och svavelkis.

Söderhamn: Stenkol.

Trälleborg; Med ångfärjor från Sassnitz i resgodsvagnar

inkommande il- och snabbilgods, uteslutande bestående

av fisk, andra slag (rubr. 64), och levande djur (rubr. 54

C, D och E) ävensom med förenämnda färjor inkommande

stenkol (rubr. 41 A—D), koks (rubr. 41 F) och kolbriketter

(rubr. 41 H) i hela vagnslaster samt i skeppslaster inkommande

partier av stenkol och koks.

Uddevalla: Stenkol, aspvirke, salt, tunnband, skrotjärn.

Av tullpliktigt partigods: superfosfat och cement.

Umeå: Havre, gödningsämnen, oberedda hudar m. m.

Av tullpliktigt partigods: stundom kaffe, spannmål, sirap,

fläsk m. m.

Uppsala: Böcker och gamla kläder.

Varberg: Av tullpliktigt partigods: stundom spannmål.

Västervik: Stenkol, koks, briketter, salt, oarbetat virke

i stockar. Av tullpliktigt partigods: s. k. vaxtråd.

Västerås: Huvudsakligen oarbetade metaller men även

andra tullfria varor såsom koksalt och olj ekakor.

Ystad: Salt, stenkol, färsk fisk, sten m. m. i lösa fartygslaster.

Ahus: Av tullpliktigt partigods: undantagsvis spannmål.

Örebro: Kokosolja, rå och renad mineralolja, hudar,

sill, chilesalpeter, harts, garvämnesextrakter, färg, bomull,

rotting, gräs- och klöverfrö, pelusker, montanvax, kli, vinsten,

hampa och förtennt järnplåt. Av tullpliktigt partigods:

kaffe, sirap, apelsiner, citroner, friska och torkade

s. 351 Kontrollera mot PDF

PERSONALEN.

351

äpplen, torkade plommon, fikon, russin, korinter, mandel,

kanel, peppar, dragna järnrör, sulläder, cement, gips, saltat

lläsk, mjöl och tågvirke.

Örnsköldsvik: Fotogen, gödning, kol, salt, svavel, tackjärn,

lindar, tarmar, garvextrakt m. m. Av ^illpliktigt

partigods: kolonialvaror.

Såsom av ovan lämnade uppgifter framgår, har med Yttrand

stöd av bestämmelserna i gällande tjänstgöringsreglemente

redan nu på många platser utbildat sig en praxis i den

riktningen, att åt tjänstemän av lägre grad överlämnas tullbehandling

av vissa varor, som ej erbjuda några svårigheter

i tarifferingshänseende. På grund av författningens

lydelse har det emellertid uteslutande varit å ena sidan

tullfria varor, å andra sidan tullpliktigt partigods, som

kunnat tullbehandlas i sådan ordning. Kommissionen anser

för sin del, att det ej bör möta betänklighet att gå vidare

på den inslagna vägen. Såsom oeftergivlig förutsättning

måste emellertid uppställas, att bland de varor, som skola

tarifferas av tjänstemän av grupp II, endast upptagas sådana,

som ej gärna kunna bliva föremål för förväxling med andra

tilläventyrs högre tullbeskattade varor. Utan betydelse synes

däremot vara, huruvida varorna äro av tullfri eller tullpliktig

beskaffenhet, och huruvida de utgöra partigods eller ej,

låt vara att det ligger närmast till hands att tänka sig

ifrågavarande tjänstemäns tullbehandlingsrätt omfatta företrädesvis

partigods. Med utgående från dessa grundsatser

har kommissionen låtit utarbeta nedanintagna lista över

varor, som anses kunna tullbehandlas av tjänstemän av

grupp II. Beträffande de med kursiv stil upptagna tänkes

gälla, att, innan attestering sker, tullbehandlingsfrågan skall,

med bifogande av uttaget prov å varan, underställas tjänstemans

av grupp I prövning, till bevis varom denne skall

hava att teckna sitt namn a attesten och sålunda ikläda

sig ansvar för själva rubriceringens riktighet; övriga å

listan upptagna varor skola däremot få attesteras av tjänsteman

av grupp II helt och hållet på eget ansvar. — De i

listan upptagna varorna betecknas i detta betänkande för

korthetens skull såsom »listgods».

Ur rubr. 1. Kvarts, kvartssand, flinta, flusspat, även mcilna.

s. 352 Kontrollera mot PDF

352

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Rubr. 2. Malm, alla slag, även pulveriserad eller briketterad.

Ur rubr. 3. Kalkspat och annan kalksten, i stycken eller

malna, även brända; kalk, släckt.

Ur rubr. 4. Gipssten, rå, samt tungspat, fältspat och råfosfat,

även pulveriserade.

Rubr. 5. Gips, bränd, även malen.

Rubr. 11. Lera, alla slag, även slammad, malen eller bränd,

porslinslera eller kaolin härunder inbegripna, ävensom

chamott-, dinas- och annat murbruk.

Ur rubr. 25. Takskiffer.

Rubr. 27. Skivor och plattor av marmor: opolerade.

Ur rubr. 34. Krita, oarbetad; samt grus, sand, ej särskilt

nämnd, även renad eller färgad; torvmull och torvströ.

Ur rubr. 35. Portlandscement.

Ur rubr. 40. Kisbränder.

Ur rubr. 41. Stenkol, antracit, torv, koks, träkol, kol- och

torvbriketter.

Ur rubr. 42. Asfalt, nativ och konstgjord, härunder inbegripna

även pulveriserad asfaltsten, asfaltkitt och asfaltmastix.

Rubr. 49—54. Levande djur.

Rubr. 55—56. Fläsk.

Rubr. 58—59. Kött.

Rubr. 60. Talg, även premier jus och presstalg.

Rubr. 62. Fisk: kryddad skarpsill (vassbuk) i tunnor.

Ur rubr. 63. Ansjovis.

Rubr. 64. Fisk: andra slag.

Rubr. 65. Ostron.

Ur rubr. 66. Hummer.

Ur rubr. 73. Tarmar.

Ur rubr. 74. Spannmål: omalen: råg, vete och korn.

Ur rubr. 75. Spannmål: ömalen: havre; ävensom vicker,

so] aböner samt andra ärter och bönor, ej till nästföregående

rubrik hänförliga.

Rubr. 76. Malt.

Rubr. 77. Majs.

Ur rubr. 79. Mjöl av havre, vete, korn, majs och råg samt

gryn av havre, vete och korn.

s. 353 Kontrollera mot PDF

PERSONALEN.

353

Rubr. 81. Risgryn och rismjöl.

Ur rubr. 91. Halm och bo.

Rubr. 93. Humle.

Rubr. 94. Potatis: av det löpande årets skörd och inkommande

under tiden 15 februari—30 juni.

Rubr. 95. Potatis: annan: oberedd.

Ur rubr. 104. Oljekakor, ävensom arachid- eller jordnötter.

Rubr. 105. Kreatursfoder, ej särskilt nämnt, såsom drav och

drank, glutenfoder, mjöl av majskakor och andra oljekakor

samt majsgroddmjöl, även med inblandning av animaliska

ämnen.

Ur rubr. 107. Apelsiner och citroner.

Ur rubr. 108. S. k. chopped äpples.

Rubr. 112. Frukter: kopra.

Ur rubr. 114. Mandel.

Rubr. 125. Blomsterlökar.

Ur rubr. 142. Ägg.

Rubr. 155. Kaffe: obränt.

Ur rubr. 173. Peppar: omalen.

Ur rubr. 176. Kanel: omalen.

Rubr. 195. Tobak: oarbetad, blad och stjälk.

Rubr. 198. Hudar och skinn, ej hänförliga till pälsverk:

oberedda, alla slag, härunder inbegripna även saltade,

kalkstrukna eller torkade.

Rubr. 205. Limläder; ävensom sådant avfall av läder eller

lädervaror, vilket ej är såsom läder eller lädervaror användbart.

Ur rubr. 230. Virke, oarbetat, alla slag.

Ur rubr. 231. Ved, alla slag; ävensom avfall vid träbearbetning.

Ur rubr. 232. Bark, ej särskilt nämnd, även pulveriserad;

ävensom korkbark (även i tillskurna bitar) samt korkbarksavfall.

Ur rubr. 234. Bjälkar och sparrar; bräder och plankor,

sågade; läkter, reglar och ribbor.

Ur rubr. 236. Lädämnen, ej särskilt nämnda, och stav, sågade;

härunder inbegripna sågade lagg- och bottenstäver;

tunnband och bandstakar; täudsticksämnen (splint och

spån) av asp.

3131 18

23

s. 354 Kontrollera mot PDF

354

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Rubr. 269. Rör, vegetabiliska, såsom bambu- och spanska,

samt rotting: utan bearbetning; ävensom kluven och

skalad eller hyvlad rotting samt röravfall.

Ur rubr. 274. Grenar och kvistar, även skalade och kluvna;

ävensom till varuemballage avsedda bastmattor.

Ur rubr. 287. Ben och horn, oarbetat eller sågat, spjälkat,

kluvet och raspat.

Rubr. 303. Pappersmassa, våt eller torr, blekt eller färgad,

av lump eller annat avfall av textilämnen, av trä, mekanisk

eller kemisk, eller av halm, esparto eller andra

växtfiber.

Ur rubr. 374. Ull och andra djurhår, ej särskilt nämnda,

oberedda, tvättade, kardade, kammade, krusade, blekta,

färgade eller tryckta.

Ur rubr. 375. Konstull (schoddy och mango) samt ullavfall.

Ur rubr. 417. Lin, hampa, ramie, jute, kokostågor och

andra, ej särskilt nämnda vegetabiliska spånadsämnen,

ohäcklade, häcklade eller på annat liknande sätt beredda,

oblekta, blekta eller färgade; ävensom avfall

därav, härunder inbegripna blår och drev, även tjärade.

Rubr. 474. Bomull: okardad, även blekt, färgad eller kemiskt

renad.

Ur rubr. 476. Bomullstrassel.

Rubr. 649. Tegel: mur-, vanligt, oglaserat (även poröst),

kalksandtegel härunder inbegripet.

Ur rubr. 677. Glas- och glasyrmassa, of dryad eller färgad.

Rubr. 706. Glasskärv.

Ur rubr. 707. Tackjärn, spegeljärn, manganjärn, kromjärn.

Rubr. 708—709. Kiseljärn (ferrosilicium) och kiselmanganjärn.

Rubr. 711. Rör och rördelar av icke smidbart gjutgods:

icke bearbetade, av 145 mm. invändig diameter eller

däröver.

Rubr. 723. Järnvägs- och spårvägsskenor.

Rubr. 725. Balk-, hörn- och annat varmvalsat järn, ej särskilt

nämnt: vägande 60 kg. eller däröver per löpande

meter.

Ur rubr. 789. Bottenplåtar, syllar, räls- och mellanklotsar,

spårramar och stödskenor, spårväxlar, spårkorsningar,

s. 355 Kontrollera mot PDF

PERSONA LEN.

355

fjäder- ock växeltungor; ävensom spdrramar till flyttbara

järnvägar.

Rubr. 874. Tackjärnsskrot, ävensom smidbart skrot.

Ur rubr. 897. Koppar: oarbetad eller rå, alla slag; ävensom

skrot.

Rubr. 932. Bly: oarbetat; ävensom skrot.

Rubr. 939. Tenn: oarbetat; ävensom skrot.

Rubr. 946. Zink: oarbetad; ävensom skrot.

Ur rubr. 1 099. Mineraloljor, nativa eller råa, ävensom renade,

såsom lysoljor, smörjoljor, petroleumbensin och

gasolin; pa,raffla, rå eller renad.

Rubr. 1 101. Hartsoljor.

Rubr. 1 105. Oliv- eller bomolja, jordnöt- eller arachidolja,

sesamolja och bomulls/rödja: på fat, större eller mindre.

Ur rubr. 1 129. Svavel, alla slag.

Ur rubr. 1 145. Koksalt (klornatrium), alla slag; Morkalium.

Rubr. 1 153. Pottaska (kaliumkarbonat) samt soda (natriumkarbonat),

kristalliserad eller kalcinerad, och natriumbikarbonat.

Rubr. 1 174. Stenkolstjära och annan ur fossila ämnen framställd

tjära.

Ur rubr. 1 176. Karbolsyra, kresol och kreosotolja.

Rubr. 1 177. Trät järn samt tjärpärma.

Rubr. 1 180. Tjäroljor samt andra genom torr destination

framställda ämnen, icke annorstädes upptagna.

Ur rubr. 1 187. Bly vitt, zinkvitt (zinkoxid), zinksulfidvitt

(litopon), barytvitt (permanentvitt, blanc fixe), mönja.

Ur rubr. 1 195. Färgträ, helt eller i stycken, raspat, malet

eller på annat sätt sönderdelat; ävensom extrakter av

vegetabiliska, färgning sämnen, flytande eller fasta.

Rubr. 1 230. Benmjöl och hornmjöl; guano, även naturlig,

och annan gödsel av animaliskt avfall.

Ur rubr. 1 242. Ekbark, garvskidor (myrobalaner) och kvebrachoträ,

hela eller i stycken, raspade, malna eller på

annat sätt sönderdelade, samt garvämnesextrakter, flytande

eller fasta.

Ur rubr. 1 323. Lump.

Ur rubr. 1 324. Is.

s. 356 Kontrollera mot PDF

356 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Förestående lista är uppgjord med hänsyn till förhållandena

i allmänhet; men bör det stå vederbörande tullförvaltningsföreståndare

fritt att, därest i viss ort förekomma

speciella importartiklar, med vilka därvarande personal snart

nog vinner full förtrogenhet, uppdraga jämväl dessas tullbehandling

åt tjänstemän av grupp II.

Kommissionen föreslår alltså, att ovan närmare angivna

s. k. listgods skall få tullbehandlas av tjänstemän av grupp

II, dock att, såvitt gäller de med kursiv stil upptagna varuslagen,

rubriceringen skall underställas tjänstemans av grupp

I prövning och godkännande.

Vad härefter angår frågan, huruvida i de fall, då enligt

kommissionens förslag (se ovan s. 191) den, som verkställer

tullbehandlingen, skall biträdas av annan tjänsteman,

såsom biträde må användas tjänsteman av grupp II, får

kommissionen anföra följande. \ id tullbehandlingsexpeditioner,

där i tariffhänseende särskilt svårbestämbara varor

tullbehandlas, eller där till följd av stor brådska fel vid

tarifferingen mera kan befaras, är det av vikt, att biträdena

äro särskilt kunniga och rutinerade. I allmänhet torde i

sådana fall fullt utbildade tjänstemän av grupp I komma

till användning, men är därtöre ingalunda uteslutet, att

tjänsteman av grupp II kan finnas lämplig för sådan tjänstgöring.

Det inträffar nämligen ej sällan, att tjänsteman

av denna grupp genom långvarig tjänstgöring förvärvat

sig en värdefull praktisk erfarenhet rörande en viss begränsad

grupp av varor; och bör givetvis en sådan erfarenhet

i förekommande fall i möjligaste mån utnyttjas. Vad åter

angår alla de fall, då göromålen vid expeditionerna äro

mindre krävande än ovan blivit ifrågasatt, böra såsom biträden

användas dels tjänstemän av grupp II med nödig

utbildning, dels ock sådana tjänstemän av grupp I, vilka

ännu befinna sig på utbildningsstadiet.

Slutligen bör allmänt gälla, att viktkontrollen bör, så

snart densamma utgör någon väsentligare del av tullbehandlingsförrättningen,

i regel överlämnas åt tjänstemän

av grupp II.

Kommissionens förslag är, att tjänstemän av grupp II

skola i sålunda angiven utsträckning få användas såsom biträden

vid tullbehandling sexpeditionerna.

s. 357 Kontrollera mot PDF

PERSONALEN.

357

Framhållas må, att till de tullbehandlingsbestyr av

skilda slag, varom ovan varit fråga, ej böra få anlitas vilka

som helst tjänstemän av grupp II. Fastmera gäller det

för vederbörande chefer att vid beordrandet visa all tillbörlig

urskilning. Av dem, som uttagas, bör sålunda krävas

ett särskilt mått av ådagalagd skicklighet i tjänsten samt

pålitlighet i allmänhet. Dessutom bör särskilt avseende fästas

vid genomgående med tillfredsställande resultat av den

av kommissionen föreslagna särskilda utbildningskursen.

Kommissionen övergår härefter till frågan om utvidgad

befogenhet för tjänstemännen av grupp II på de kamerala

göromålens område. Genom att kommissionen i allmänhet

sökt avskaffa allt onödigt skriveri och därjämte föreslår

anställandet av kvinnliga skrivbiträden, bliva de göromål,

som skulle kunna tänkas överlåtna på tjänstemän av grupp

II, ganska begränsade. A uppbördsman- eller, enligt kommissionens

terminologi, kassörsbefattning bör emellertid ofta

tjänsteman av nämnda grupp kunna placeras; här är det

ej fråga om någon krävande bokföring utan allenast om redbarhet

och ordentlighet, egenskaper, som äro förhanden hos

tjänstemän av den ena ej mindre än av den andra gruppen.

Vidare torde på en del mindre platser den av bevakningsgöromål

ej tillräckligt upptagna tiden för vissa tjänstemän

av grupp II lämpligen kunna utfyllas med skrivgöromål.

Att, såsom nu, vaktmästare, som sysselsättas med skrivgöromål,

härför erhålla särskilt arvode, synes emellertid opåkallat.

Kommissionen förutsätter, att en blivande tjänstgöringskommission

närmare utreder, i vad män en ändamålsenlig

arbetsfördelning på de olika platserna bör leda till att kamerala

göromål överlåtas åt tjänstemän av grupp II. Vid

denna undersökning föreslås emellertid följande huvudgrunder

skola tjäna till vägledning:

I fråga om kassörsgöromål:

l:o) Taga de en persons arbetskraft helt och hållet i

anspråk, bär för desammas förrättande avses en tjänsteman

av grupp I.

2: o) Taga de endast delvis en persons arbetskraft i anspråk

och kunna med desamma lämpligen förenas r enskrivning so.

d. göromål, bör för desammas förrättande avses ett kvinnligt

biträde.

s. 358 Kontrollera mot PDF

Allmän

g?''undsats

rörande tjänstemännens

användning.

Specialisering

sfrågan.

358 LOKALFÖRVALTNINGEN.

3:o) Taga de endast delvis en persons arbetskraft i anspråk

och kunna de lämpligen förenas med göromål, som

utföras av tjänstemän av grupp II, bör för desammas förrättande

avses en dylik tjänsteman.

I fråga om enklare skrivgöromål:

l:o) Taga de en persons arbetskraft helt och hållet i

anspråk, bör för desammas förrättande avses ett kvinnligt biträde.

2:o) Taga de endast delvis en persons arbetskraft i

anspråk, höra desamma uppdragas åt tjänsteman av vare sig

grupp I eller grupp II att utföras å tider, som äro fria från

andra göromål. Huruvida tjänstemannen skall tagas från ena

ellei'' andra gruppen, får bero på vilket som är lämpligast

från arbetsfördelningens synpunkt.

Med anledning av ett av Sveriges tidlmannaförening i

svar på kommissionens frågecirkulär framställt yrkande därom,

att den i § 21 tjänstgöringsreglementet påbjudna städningsskyldigheten

för vaktmästare måtte avskaffas, vill kommissionen

— som förutsätter såsom självklart, att nämnda

skyldighet tages i anspråk endast undantagsvis och då särskilda

lämplighetsskäl därtill föranleda — emellertid framhålla,

att varken vaktmästare eller andra tjänstemän böra

få undandraga sig att utföra, det arbete, som föresättes dem

av vederbörande förmän; och föreslås, att till inskärpande

härav måtte, efter förebild av § 124 i den för järnvägsstyrelsen

gällande instruktion, införas bestämmelse i tjänstgöringsreglementet

av innehåll, att envar, som blivit antagen till

ordinarie befattning vid tullverkets lokalförvaltning, skall tjänstgöra,

när och var helst han därtill beordras, och utföra de

göromål av vad slag det vara må, som åläggas honom i tjänsten,

även därest dylikt åläggande på grund av föreliggande omständigheter

avser fullgörande av annan befattninghavares

tjänsteåliggande.

I sammanhang härmed kan den i åberopade paragraf av

tjänstgöringsreglementet förekommande uppräkningen av vaktmästares

åligganden lämpligen utgå.

Med frågan om tjänstemännens användning sammanhänger

nära frågan, i vad mån tjänstemännen böra specialisera

sig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

PERSONALEN.

3f)9

1908 års tullstatskommission (se betänkandet, I, s. 98 tf.)

föreslog, att kammarskrivare och vaktmästare skulle vid

tullförvaltningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö cirkulera

mellan olika avdelningar; och motiverades detta förslag

bl. a. därmed, att personalen på sådant sätt bleve mera

allsidigt utbildad, vilket syntes innebära en förmån, vars

värde icke borde underskattas. I enlighet med nämnda

förslag föreskrives ock i § 8 tjänstgöringsreglementet, att

tjänstemän av nämnda slag böra, i den mån sådant kan

ske och vederbörande tjänstemän finnas därtill lämpliga,

turvis användas vid de olika avdelningarna i angivna städer.

Kommissionen anser för sin del, att en rätt långt gående

specialisering måste anses önskvärd från tullverkets synpunkt.

För den enskilde tjänstemannen ter sig emellertid saken

annorlunda. Genom att han allt för mycket sysslar med

blott en och samma sak komma nämligen hans befordringsmöjligheter

att i viss mån begränsas.

Av kommissionens förslag i fråga om tjänstemännens

av grupp I utbildning framgår, att dessa genom elevkursen

tänkas allmänt inhämta de för deras blivande verksamhet

grundläggande insikterna i tidlbehandling.

Den, som sedan för framtiden vill ägna sig åt packhustjänst

vid de större tullförvaltningarna, bör givetvis

specialisera sig på detta område.

Vidare bör den, som vid tullförvaltningarna i Stockholm,

Göteborg och Malmö vill vinna befordran vid tullbevakningsinspektion

eller kammarkontor, utbilda sig till

specialist i till resp. grenar hörande ämnen.

Den däremot, som vill meritera sig för chefskap vid

de mindre eller medelstora tullkamrarna, bör förvärva sig

en möjligast mångsidig utbildning genom att växelvis ägna

sig åt olika grenar av tjänsten.

Kommissionen anser emellertid, att några tvingande

bestämmelser i förevarande ämne ej böra utfärdas.

Y11 r a n d e.

s. 360 Kontrollera mot PDF

Skyldighet att

underkastas

förflyttning.

Tystnadsplikt.

360 LOKALFÖRVALTNINGEN.

III. Diverse frågor vidkommande personalen.

I gällande avlöningsstater för tullverket göres åtskillnad

mellan tjänstemän med bestämd tjänstgöringsort och

tjänstemän, för vilka viss tjänstgöringsort icke är i staten

bestämd. De förra äro jämlikt § 2 i avlöningsreglementet

för tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning

endast i händelse av indragning eller förändring av

deras befattningar flyttbara. Till denna kategori höra, såvitt

nu är i fråga, överinspektörs-, tull förvaltar- och överkontrollörstjänster.

Kommissionen anser, att det för ledningen av ett modernt

skött verk är nödvändigt att kunna oinskränkt besluta i

fråga om arbetsstyrkans fördelning på olika platser. En

tjänsteman, som genom något misstag kommit på orätt ställe,

måste kunna flyttas därifrån med förbehåll allenast att han

får behålla sin i staten bestämda avlöning och erhåller gottgörelse

för flyttningskostnaden samt sålunda ej tillskyndas

ekonomisk förlust genom förflyttningen.

På grund härav föreslås, att gällande avlöningsreglemente

ändras därhän, att varje i reglementet avsedd tjänsteman blir

underkastad skyldighet att låta sig utan ansökning förflyttas

till annan befattning vid tullverket, dock utan minskning i de

ifrågavarande befattningshavare enligt stat tillkommande avlöningsförmåner.

Av ett par handelskamrar har i svar på kommissionens

frågecirkulär ifrågasatts införande av tystnads- eller förtegenhetsplikt

för tulltjänstemän, innebärande att dessa skulle

vara förbjudna att i oträngt mål omtala, vad de under sin

tjänstgöring erfara om enskildes affärsförhållanden. Till

stöd för en dylik åtgärd har anförts, att den kännedom,

tullpersonalen i hithörande ämnen förvärvade, hade genom

nyare lagstiftning — varigenom särskilt påbjudits lämnande

av synnerligen ingående statistiska upplysningar — blivit

allt mer fullständig, och att faran för att genom indiskretioner

från personalens sida skada kunde vållas, hade blivit allt

större.

Att märka är härvid, att personalens skyldighet att

lämna allmänheten del av offentliga handlingar regleras av

opaginerad Kontrollera mot PDF

PERSONALEN.

3(51

tryckfrihetsförordningen och sålunda ej beröres av ett eventuellt

stadgande om tystnadsplikt.

Då goda skäl förebragts för ovannämnda yrkanden,

finner kommissionen sig böra föreslå införande av allmänt

förbud för vid tullverket anställd a personer att i oträngt mål

yppa vad de i tjänsten erfara beträffande enskildes affärsförhållanden;

dock att genom detta förbud givetvis ej göres intrång

i tryckfrihetsförordningens bestämmelser i fråga om skyldighet

att förete offentliga handlingar.

I åtskilliga svar på kommissionens frågecirkulär hava

uttalanden gjorts rörande de grunder, efter vilka tulltjänstemannens

befordran bör ske. I allmänhet gå dessa uttalanden

i den riktningen, att praktisk duglighet borde tillmätas

mera betydelse än blotta uppvisandet av ett större

antal tjänstår. Stockholms handelskammare yttrar sålunda,

att vid befordringar böra såväl den tekniska kompetensen

som skicklighet i förefallande expeditionsgöromål äga avgörande

betydelse framför åldersmeriter.

Såsom befordringsgrunder gälla enligt § 28 regeringsformen

förtjänst och skicklighet. Motsvarande uttryckssätt

återfinnes i § 20 av gällande instruktion för generaltullstyrelsen.

Enligt samma paragraf i 1878 års instruktion för

styrelsen hette det däremot, att vid tjänstetillsättningar skulle

tagas hänsyn till de sökandes »skicklighet och pålitlighet i

allmänhet samt duglighet särskilt för den lediga tjänsten».

I själva verket torde de nu gällande bestämmelserna äga

fullt motsvarande innebörd. Kommissionen anser emellertid

ej olämpligt, att de sålunda gällande grunderna, vilka torde

överensstämma med de av Stockholms handelskammare m. fl.

sammanslutningar förordade, bliva tydligare uttryckta än

nu är fallet; och föreslås därföre, att i instruktionen för

generaltullstyrelsen upptagas såsom befordringsgrunder Dförtjänst

och skicklighet, det senare uttrycket uppfattat såsom avseende

särskilt lämplighet för den sökta tjänst em.

Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening har ifrågasatt

antagande av bestämda normer i fråga om tulltjänstemäns

rätt att söka transport samt i sådant hänseende uttalat sig

för »att transportsökande må, efter det han tillbragt tre år

vid innehavande tjänst, vara berättigad att efter samma

grunder som annan sökande erhålla sökt befattning».

Kommissionen anser i allmänhet olämpligt, att en person,

som erhållit en tjänst, omedelbart anmäler sig som sökande

Befordrings
grunder.

Yttrande.

Rätt att söka

transport.

Ytti ande.

s. 362 Kontrollera mot PDF

Fråga om

tremannaförslag

vid

vissa

ij ä n stetillsätiningar.

Petition ay

Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening.

362 LOKALFÖRVALTNINGEN.

till en annan. Någon inskränkning i själva rätten att anmäla

sig som sökande synes emellertid ej kunna stadgas. Ock

understundom torde måhända särskilda lämplighetsskäl kunna

göra en dylik transport önskvärd även från det allmännas

synpunkt.

Med avseende härå synes föreningens förevarande yrkande

böra lämnas utan vidare avseende.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift — som jämte ett

av generaltullstyrelsen däröver avgivet utlåtande genom

Kungl. Maj:ts beslut den 18 oktober 1918 överlämnats till

kommissionen för att tagas i övervägande vid fullgörandet

av kommissionens uppdrag — har Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening

hemställt, att § 20 mom. 3 av instruktionen

för generaltullstyrelsen måtte erhålla följande ändrade

lydelse:

»Vid inträffande ledighet — — — —--- — sker. Efter

nämnda tids förlopp insänder styrelsen ansökningshandlingarna till

Kungl. Maj:t tillika med ett upprättat förslag å de bland de sökande

intill tre, som med hänsyn till förtjänst och skicklighet anses

företrädesvis böra till densamma ifrågakomma; åliggande det jämväl

styrelsen ej mindre att med angivande av sina skäl särskilt förorda

en bland de på förslaget uppsatta tjänstemännen än även att anmäla,

om bland de sökande ingen kan anses till ifrågavarande tjänst fullt

lämplig.»

Till stöd för det sålunda framkomna yrkandet om

upprättande av tremannaförslag vid vissa tjänstetillsätthar

anförts huvudsakligen följande:

»Vid de viktiga tjänster, som generaltullstyrelsen har att föreslå

till återbesättande, torde det ej så sällan inträffa, att en viss tveksamhet

uppstår beträffande vilken av de sökande, som i verkligheten

bör därvid främst komma i fråga. Även kan det tydligtvis hända,

att tvivel vid vissa tillfällen kunna uppstå med hänsyn till huruvida

framstående personlig duglighet, specialskicklighet eller administrativ

erfarenhet skall tillmätas den största och avgörande betydelsen.

Ehuruväl eu sådan tveksamhet kan komma till öppet övervägande i

ett förord även under nu tillämpade system, torde det likväl höra till

undantagen, och någon principutläggning eller utredning av sökandenas

inbördes ställning torde icke — i varje fall ej på det sätt, som

med införandet av tremansförslaget avses — komma till uttryck.

Givet är, att den högsta utnämnande myndigheten under sådant förhållande

icke alltid har möjlighet att fullt fritt taga ställning till den

förelagda utnämningsfrågan, då dennas premisser icke alltid äro till
-

s. 363 Kontrollera mot PDF

PERSONALEN.

363

räckligt klarlagda. Det måste därför i dylika fall finnas eu tendens

att låta den förordande myndighetens mening bliva avgörande även i

de fall, då denna icke är ett resultat av en säker övertygelse. Tilllämpades

åter institutionen med tremansförslag, synes det väl vara

möjligt, att den beslutande myndigheten i olika fall kunde intaga en

annan ståndpunkt i en framlagd princip- eller personfråga än den

beredande och därigenom dels giva en viss utnämningsfråga en kanske

lyckligare utgång, dels bringa klarhet i en principfråga, vars lösning

icke bara har ytligt intresse för verkets personal utan även kan hava

en betydelsefull inverkan på dess uppfattning av tulltjänstens fordringar

på tulltjänstemannens kvalifikationer och utbildning.

Helt naturligt ligger det även i personalens intresse att genom

utförligare officiella utlåtanden erhålla kännedom om de skäl, som

ligga till grund för den av generaltullstyrelsen i varje fall gjorda uppskattningen

av de sökandes förtjänst och skicklighet. I och med det

framlagda förslagets genomförande kommer givetvis generaltullstyrelsens

uppfattning på ett helt annat och klarare sätt till synes än nu

kan bliva fallet, då endast eu av de sökande, ofta utan närmare angivande

av grunderna, sättes före övriga medsökande.»

I sitt häröver avgivna utlåtande förklarar generaltull- Generaltullstyrelsen

sig icke hava blivit övertygad om nödvändigheten styrelscneller

ens om nyttan av den ifrågasatta föreskriften, vilken

för övrigt, såvitt styrelsen hade sig bekant, saknade motsvarighet

i de under senare åren utfärdade instruktioner

för de större centrala ämbetsverken. Fastmera hölle styrelsen

för sannolikt, att förslagets genomförande skulle åstadkomma

en verklig olägenhet, nämligen risk för att hos en

sökande, som vid ett visst tillfälle erhållit rum å förslag

till ledig tjänst, lätt skulle kunna uppstå den föreställning,

att nämnda förhållande borde för honom medföra företräde

framför hans å förslaget ej uppförda medsökande även till

varje annan tjänst, som sedermera söktes av honom och

en eller flera av dessa, oavsett den senare tjänstens beskaffenhet

och de särskilda kvalifikationer, som måste fordras av

dess innehavare. Styrelsen funne uppenbart, att sådant vore

ägnat att öka antalet besvärsmål i ärenden av förevarande

slag och därmed även fördröja tillsättandet av viktiga tjänster.

På grund härav hemställdes, att den gjorda framställningen

icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

På de av generaltullstyrelsen sålunda anförda skäl fin- yttrande,

ner jämväl kommissionen sig böra avstyrka Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförenings ifrågavarande förslag.

s. 364 Kontrollera mot PDF

364

LOKALFÖRVALTNINGEN.

Beivrandet av

tjänstefel.

Rätt till

biträde vid

förhör.

Varning sstraffet.

Tjänstefel, som begås av tulltjänsteman, kan beivras

antingen i administrativ eller i judiciell väg. Närmare

stadganden härutinnan återfinnas i § 25 av instruktionen

för generaltullstyrelsen. Det i tredje punkten därstädes

förekommande uttrycket »må» anses innebära en prövningsrätt.

Enligt kommissionens uppfattning bör densamma

nyttjas så, att hänvisning till domstol helst undvikes. En

domstol är nämligen i högre grad än en administrativ

myndighet bunden av lagens bovstav, något som kan leda

till obillig hårdhet vid den förekomna felaktighetens bedömande.

Enligt praxis lärer hänvisning till domstol ifrågakomma

särskilt i det fall, att den tilltalade tjänstemannen nekar

för vad som lägges honom till last. Endast vid undersökning

i judiciell väg kunna nämligen för sanningens utletande

vittnen höras. För att undvika, att domstolsvägen

skall behöva anlitas av förevarande skäl, synas de utsagor,

som lämnas vid i administrativ väg hållna förhör, böra

omgärdas med större helgd än för närvarande är fallet.

Kommissionen föreslår därföre, att tjänsteman, som,

hörd •såsom vittne, vid förhör i tjänsten bevisligen lämnat medvetet

oriktiga uppgifter, skall straffas såsom för allvarligt

tjänstefel.

Inom vissa andra förvaltningsområden har stadgats

rätt för tjänsteman, som underkastas förhör i tjänsten rörande

av honom begången förseelse, att, såvitt förseelsen

är av beskaffenhet att kunna föranleda allvarligare ansvarspåföljd,

anlita biträde, som emellertid skall av tjänstemannen

själv gottgöras. Det sålunda lämnade medgivandet

innebär en garanti för ökad rättssäkerhet för sådana tjänstemän,

som äro mindre förfarna i att själva föra sin talan.

Då skäl synes förhanden att stadga motsvarande inom

tullverket, föreslås alltså, att vid förhör i tjänsten rörande

förseelse av allvarligare art den tilltalade skall äga att pa

egen bekostnad anlita biträde.

Varningsstraffet har för närvarande mycket allvarliga

ekonomiska konsekvenser. Enligt den vedertagna tillämpningen

av § 3 i gällande avlöningsreglemente för tullverkets

lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning inverkar

nämligen detsamma på rätten att tillträda avlöningsförhöjning

(ålderstillägg).

s. 365 Kontrollera mot PDF

PERSON ALEN.

365

Om varningsstraffet funnes böra bibehålla en dylik

verkan, borde detsamma åtminstone få överklagas; men då

sådant skulle strida mot allmänt vedertaget bruk inom administrationen,

finner kommissionen sig i stället böra uttala

sig för att varningsstraffet icke mätte inverka på rätten till

av luningsför höjning.

Enligt vad kommissionen inhämtat, plägar generaltullstyrelsen

bestämma böter till fixa belopp. Lämpligare och

mera överensstämmande med praxis inom andra förvaltningsområden

synes vara, att böterna bestämmas till ett

visst antal dagavlöningar. Vid beräknandet sålunda av en

dagavlönings belopp torde extra inkomster ej böra inräknas

och ej heller hänsyn tagas till förmånen av fri beklädnad.

För en reform i den av kommissionen sålunda förordade

riktningen tarvas ej någon författningsändring.

Då tullverket blir ersättningsskyldigt för gods, som

förkommit eller skadats, medan det befunnits i packhus

eller eljest i tullverkets vård, torde för närvarande vara

vanligt, att ersättningen i regressväg uttages av enskild

tjänsteman, som varit posterad att bevaka godset eller eljest

haft inseende över detsamma. Detta kan emellertid hava

för tullverket högst betungande följder. Om en ersättningsskyldighet,

som under omständigheter kan bliva rent av

ruinerande, åligger tjänstemännen, kan det nämligen befaras,

att vederbörande för att utesluta varje som helst risk för

godsets förfarande utpostera en överdrivet stor bevakningspersonal,

men kostnaden härför blir väsentligt drygare än

kostnaden för att ersätta ett eller annat förkommet eller

skadat kolli.

Kommissionen föreslår därföre, att ersättning, som statsverket

fått vidkännas för förkommet eller skadat gods, icke i

regressväg uttages av enskild tjänsteman utom i fall, då uppsåtlig

förbrytelse föreligger, men att tjänsteman, som genom

vårdslöshet varit vållande till förlust av ifrågavarande slag

härför underkastas disciplinär bestraffning.

I § 53 tjänstgöringsreglementet föreskrives, att för

tullbehandlingen i dess helhet ansvarar förrättningsmannen

med i §§ 56 och 57 stadgat undantag samt för värde- och

kvantitetsberäkningen jämväl den, som biträtt vid förrättningen.

Bötesstraffet.

Ersättningsskyldigheten

för skadat

eller förkommet

gods.

Ansvaret för

oriktig tullbehandling.

s. 366 Kontrollera mot PDF

Ansvaret för

beviljad nederlagskre.

dit.

Nuvarande förhållanden.

Äldre reformyrkanden.

366 LOKALFÖRVALTNINGEN.

Av dessa bestämmelser följer, att, då revisionen gör

anmärkning mot tullbehandlings riktighet samt yrkar utgivande

av tullskillnad, sådant yrkande närmast riktas mot

den tullbehandlande tjänstemannen, vilken, vid bifall till

anmärkningen, får av varuägaren söka ersättning efter befogenhet.

Den mellanställning mellan revisionen och varuägaren,

som vederbörande tjänsteman sålunda intar, kan för honom

leda till mycket betänkliga konsekvenser i ekonomiskt hänseende.

Med avseende härå föreslår kommissionen — som i

annat betänkande vill till behandling i hela dess vidd upptaga

frågan om tullverkets och varuemottagares inbördes

rättigheter —, att med borttagande av tjänstemännens mellanställning

revisionens yrkanden om utgivande av tullskillnad

riktas direkt mot vederbörande varuägare.

Med den vissa tulltjänstemän åvilande ansvarigheten

för beviljad nederlagskredit förhåller sig på följande sätt.

Vid förtullningar från nederlag må enligt § 75 tullstadgan

varuägaren under viss i författningsrummet närmare

angiven tid åtnjuta kredit å tullavgiften under villkor, att

— därest ej särskild säkerhet ställes — han har å nederlaget

kvarliggande varor, som prövas utgöra full säkerhet

för oguldna och ytterligare å det kvarliggande godset belöpande

avgifter ävensom för böter, vartill han genom dröjsmål

med betalningen av dessa avgifter kan göra sig förfallen.

Prövningen i nämnda hänseende ankommer på vederbörande

nederlagskontors eller tullkammares föreståndare,

vilken, i händelse lämnad kredit visar sig medföra förlust

för statsverket, blir härför personligen ansvarig.

Denna ansvarighet har flera gånger ifrågasatts skola

överflyttas från den enskilde tjänstemannen till statsverket,

men generaltullstyrelsen har avstyrkt detta, senast i underdånigt

utlåtande den 21 december 1912 i anledning av eu

av föreningen Sveriges kolonialvaruengrossister hos Kungl.

Magt gjord framställning. I nämnda utlåtande endast åberopade

styrelsen de skäl, som anförts i styrelsens underdåniga

utlåtande den 10 januari 1903 i anledning av en

av aktiebolaget Otto Dahlström & C:o m. fl. likaledes hos

o

Kungl. Magt gjord framställning, vilket utlåtande finns i

opaginerad Kontrollera mot PDF

PERSONALEN.

3(57

sin helhet avtryckt bland bilagorna till detta betänkande.

Genom beslut den 14 mars 1913 fann Kungl. Maj:t den

av förenämnda förening gjorda framställningen för det dåvarande

ej föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I kommissionen tillhandakomna svar på utsänt fråge- Svar på frågecirkulär

har allmänt framhållits såsom ett önskemål, att cirkularettjänstemännens

personliga ansvarighet för beviljad nederlagskredit

bleve avskaffad. Huru efter en dylik reform

ifrågavarande kreditgivning skulle ordnas, har däremot varit

föremål för växlande meningar. A ena sidan har föreslagits,

att i generella tariffer skulle angivas det pantvärde, som

finge beräknas för varje ifrågakommande artikel. Att upprätta

dessa tariffer skulle förslagsvis ankomma på generaltullstyrelsen

efter handelskamrarnas hörande. A andra sidan

har ifrågasatts, att pantvärdets fastställande skulle ske särskilt

från fall till fall antingen därigenom, att det ifrågakommande

varupartiet underkastades värdering av sakkunniga,

eller därigenom, att det värde å detsamma, som

funnes upptaget i faktura eller för statistiskt ändamål avgiven

värdedeklaration, toges till utgångspunkt och pantvärdet

finge utgöra viss procentdel därav.

Lika med de hörda sammanslutningarna anser kom- Yttrande,

missionen, att statsverket bör övertaga ansvarigheten för

beviljad nederlagskredit. Härmed bortfalla generaltullstyrelsens

tidigare invändningar mot en förändrad metod för

pantvärdets bestämmande; desamma hade nämligen till förutsättning,

att vederbörande tjänstemän fortfarande skulle

stå i ansvar för lämnad kredit och följaktligen måste tillerkännas

en vittgående rätt att pröva, i vad mån dylik

kunde givas. — Endast i det fall, att vederbörande tjänsteman

vid kreditens beviljande gjort sig skyldig till brottsligt

förfarande — däri inbegripet vårdslöshet —, anser

kommissionen, att han jämlikt allmän lag bör bliva ersättningsskyldig

för den förlust, som härigenom tillskyndas

statsverket. De skäl, på vilka kommissionens åsikt härutinnan

grundas, äro följande. För den enskilde tjänstemannen

kan den ansvarighet, han nu är underkastad, leda till förluster,

vilka under omständigheter kunna tänkas bliva rent av

ruinerande. Att staten utsätter sina tjänstemän för dylika

vådor, kan ej anses med rättvisa och billighet överensstäm
-

s. 368 Kontrollera mot PDF

368 LOKALFÖRVALTNINGEN.

mande. För vederbörande trafikanter leder det nuvarande

systemet till att krediten inskränkes till det yttersta. Såsom

exempel härpå må nämnas, att pantvärdet för kaffe enligt

nederlagskontorets i Stockholm praxis upptages till 35 öre

per kilogram. Berörda förhållande beror givetvis därpå,

att den ansvarsskyldige tjänstemannen för egen säkerhets

skull strävar att hålla pantvärdena så låga som möjligt.

Men härigenom eluderas uppenbarligen de med nederlagskrediten

avsedda fördelar. Slutligen måste det för trafikanterna

anses stötande att bliva underkastade den ojämna

och stundom godtyckliga behandling, vartill det nuvarande

systemet lätt kan leda.

A*tt efter övergången till det av kommissionen förordade

systemet bestämma, vilka varuslag, som skola få godtagas

såsom säkerhet, synes böra ankomma på generaltullstyrelsen

efter samråd med handels kamrarna. Åven enligt

nuvarande praxis äro vissa artiklar allmänt undantagna av

det skäl, att de äro lätt underkastade förskämning eller

förstörelse eller hastigt fallande i värde. Exempel på dylika

varor utgöra sydfrukter av åtskilliga slag. Vidare är att

märka, att det praktiskt taget endast är ett jämförelsevis

begränsat antal artiklar, som äro föremål för uppläggning

å nederlag, och att i följd härav antalet varor, som behöva

godtagas såsom pant, blir ganska ringa.

Vad härefter angår de olika principer, som enligt vad

ovan sagts ifrågasatts för pantvärdenas bestämmande, anser

kommissionen den första eller fastställandet av generella

pantvärden för de olika artiklarna icke vara tillfredsställande.

Inom varje varuslag gives det nämligen eu mångfald olika

kvalitéer; och om — såsom väl finge anses ligga i sakens

natur — det generellt fastställda värdet skulle rätta sig

efter den sämsta över huvud förekommande kvalitén, bleve

detta till förfång för alla nederlagshavare, vilkas varor ägde

högre kvalité.

Återstår alltså att bestämma varuvärdet in concreto.

Att för detta ändamål anlita värdering genom särskilda

sakkunniga skulle uppenbarligen innebära en alltför stor,

tungrodd och kostsam apparat. Däremot anser kommissionen

fakturavärdet lämpligen kunna tagas till utgångspunkt för belåningsvärdets

bestämmande. Härvid bör emellertid tillräcklig

opaginerad Kontrollera mot PDF

LOKA LER (jÄMTE INVENTARIER). ;U>{)

marginal Jämnas dels för täckande av eventuella kostnader

för pantvarans realiserande, dels ock för att säkerställa

statsverket mot opåräknat prisfall å varorna. Den sistberörda

synpunkten får ej underskattas, då som bekant prisfluktuationerna

på vissa nederlagsartiklar kunna vara ganska

betydande. Om emellertid belåningsvärdet bestämmes skola

utgöra förslagsvis 50 procent av fakturavärdet och tillika

stadgas rätt till anställande av särskild värdering i sådana

fall, då tvivel förefinnes om fakturavärdets riktighet, torde

under beaktande av den enskilde nederlagshavarens intressen

dock tillräcklig garanti beredas statsverket. Möjligen kunde

till ytterligare vinnande av sistnämnda ändamål stipuleras,

att vid inträffande hastigare prisfall å någon på nederlagliggande

artikel vederbörande tullförvaltning hade att inhämta

särskilda förhållningsorder från generaltullstyrelsen.

Skulle i något enstaka undantagsfall trots allt förlust på

beviljad nederlagskredit uppkomma för statsverket, torde

detta förhållande ej vara ägnat att uppväcka större betänkligheter.

Till förekommande av förluster bör för övrigt

stadgas, att nederlagsgods alltid skall genom ägarens försorg

och på hans bekostnad hållas brandförsäkrat.

Kommissionen föreslår alltså, att ansvarigheten för beviljad

nederlagskredit överflyttas från vederbörande tjänstemän

till statsverket utom i fall, dä brottsligt förfarande föreligger;

att generaltullstyrelsen bemyndigas att efter handels kamrarnas

hörande bestämma, vilka slags varor, som vid beviljandet av

dylik kredit få godtagas såsom pant; samt att pantvärdet för

hithörande artiklar bestämmes skola utgöra viss procent —

förslagsvis 50 procent -— av det ifrågakommande partiets

värde enligt företedd faktura, dock med rätt för vederbörande

tjänsteman att, då tvivel förefinnes om fakturavärdets riktighet,

påkalla särskild värdering.

VII KAP.

Lokalförvaltningens lokaler (jämte

inventarier).

Skyldighet att hålla tullokaler åligger vederbörande skyldigheten

stapelstäder och anses utgöra dessas motprestation mot dem att

tillkommande tolagsersättning. Vissa städer, som under

24

3131 18

s. 370 Kontrollera mot PDF

Svar pa fr&gccirkuläret.

Yttrande.

Krav på tulllokalernas

beskaffenhet.

370 LOKALFÖRVALTNINGEN.

de senare årtiondena erhållit stapelstadsrätt, hava icke tillerkänts

någon tolagsersättning men likväl såsom villkor

för stapelstadsrättens åtnjutande ålagts att hålla tullokaler.

— I fråga om Stockholms stads skyldigheter i förevarande

hänseende äro särskilda bestämmelser meddelade. För tullkamrarna

i Mon, Charlottenberg, Storlien och Riksgränsen

äro av vederbörande järn vägsförvaltningar lokaler upplåtna

i stationshusen.

Stapelstädernas ovannämnda skyldighet är av följande

omfattning. De hava att bygga och underhålla expeditionslokaler

för tullkamrarna, skyddslokaler — men ej bostäder

— för desammas personal samt slutligen packhus. I den

mån transitupplagsrätt är städerna beviljad, tillkommer motsvarande

skyldighet i avseende å transitupplagsmagasin.

Härjämte åligger det städerna att tillhandahålla erforderliga

möbler och vissa inventarier, såsom vågattiralj samt kassaskåp

eller kassakista. — Vid ovan uppräknade gränstullkamrar

bekostas möbler och inventarier av tullverket.

Vid tullinspektioner, tullstationer och tullexpeditioner

få i allmänhet vederbörande föreståndare själva gå i författning

om anskaffande av lokaler jämte inventarier utan rätt

till särskild ersättning härför. På vissa hithörande platser

är emellertid tullverket ägare till fastigheter, däri lokaler

upplåtas.

Behövlig båtmateriell anskaffas och underhålles av vederbörande

tullförvaltningsföreståndare mot båtlega, vilken utgår

på enahanda sätt, som beskrivits i kommissionens föregående

betänkande vid behandlingen av kustbevakningen.

I några svar på kommissionens frågecirkulär har ifrågasatts,

om icke stapelstädernas tullhusbyggnadsskyldighet

skulle kunna övertagas av staten och i sammanhang därmed

tolagsersättningen bortfalla. Särskilt har Sverige.s allmänna

tulltjänstemannaförening uttalat sig i sådan riktning.

Då frågan om en avlösning av tolagsersättningen är

alltför vittutseende, för att kommissionen skulle kunna inlåta

sig på densamma, torde redan av detta skäl åtminstone

för närvarande icke böra räknas med någon förändring i

omhandlade hänseende.

Xågra bestämda normer rörande de krav, som böra

ställas på tullverkets lokaler, hava hittills icke utbildat sig.

opaginerad Kontrollera mot PDF

LOKALER (jämte INVENTARIER). ,''S7]

[ allmänhet torde generaltullstyrelsen hava fordrat tullhusbyggnader

av sten, försedda med de mest betryggande

säkerhetsanordningar, såsom järngaller, järndörrar in. m.;

men i Uddevalla exempelvis har ett tullhus av trä fått passera.

I kommissionen tillhandakomna svar på frågecirkuläret

återfinnas vissa uttalanden i förevarande hänseende. Sålunda

har Sveriges allmänna tulltjänstem.annaförening framhållit

såsom önskemål, att hygienens krav bleve bättre tillgodosedda

särskilt därigenom, att packhusen utrustades med

värmeanordningar samt anordningar, som motverkade drag

och damm. Helst borde för övrigt uppackningssalarna

vara avskilda från magasinslokalerna. — Vidare har Skånes

handels-, industri- och sjö falshammare gjort ett så lydande

uttalande:

»Vid uppgörandet av förslag till om- eller nybyggnad av tullpackhus

anser handelskammaren, att vikt bör läggas därpå,

att, i den man trafikens omfattning kräver detsamma, packhus

för partigods byggas för sig och sorteringspackhus för sig;

att golvytorna läggas i höjd med lastvagnarnas botten och förses

med spåranordningar ävensom med lastningsbryggor vid packhusportarna,

varigenom avsevärda arbetskostnader vid såväl lossning som

lastning av godset inbesparas;

att sorteringspackhusen, där så kan befinnas lämpligt, inredas

med uppslå f)ningshall, skild från sorteringsrummen, varigenom dels själva

tullbehandlingsgöromålen kunna försiggå utan att störas av bullret

från transportarbetet, dels ock såväl tjänstemän och trafikanter ävensom

varor av ömtåligare beskaffenhet skonas från allt det damm, som

vid uppackningsarbetet kringsprides;

att sorteringsrummen i någon män uppvärmas under den kallare

årstiden;

att tillfredsställande anordningar träffas såväl för dagsljusets

insläppande i packhusen som för artificiell belysning, då dylik är av

nöden;

att hygieniska anordningar i övrigt ej bliva försummade; samt

att moderna arbetsmaskiner — exempelvis kranar och trallor —

i största utsträckning komma till användning.»

Sveriges allmänna handelsförening har yrkat, att åtminstone

vid varje norrländsk tullkammare måtte finnas ett

varmt lagerrum, då nämligen varor av beskaffenhet att ej

tåla kyla under nuvarande förhållanden lätt kunde blivå

skadade eller fördärvade.

Från eu del håll har framhållits vikten av att ej så

överdrivna krav ställdes pa tullokalerna, att de byggnads
-

Svar i

.•irk

s. 372 Kontrollera mot PDF

Y11 rån de.

372 LOKALFÖRVALTNINGEN.

skyldiga oskäligt betungades. I denna riktning liava yttrat

sig Stockholms köpmansklubb och Stockholms rederiförening,

vilken sistnämnda förenings uttalande är av följande lydelse:

»Ehuru en väl behövlig moderation i fordringar på säkerhet ägt

rum vid byggandet av de nya skjulen i Stadsgården, sa är i allmänhet

tullverkets fordran på säkerhet angående tullokaler högst överdriven.

Jämför man dessa fordringar med vad som fordras hos andra statens

verk, t. ex. järnvägen, skall man finna, att det senare nöjer sig med

magasin av allra enklaste beskaffenhet, och där förvaras både transito-

och nederlagsgods mellan transporterna. Tullverket fordrar däremot

för byggnader och nu i fråga om inhägnad de mest minutiösa

säkerhetsåtgärder. Staten har ju samma ansvar för godset, antingen

det är järnvägen eller tullverket, som närmast har hand om detsamma.

Skillnaden torde kanske ligga däri, att järnvägen själv får bekosta

sina byggnader, under det att tullverkets bekostas av kommunerna,

eller enskilda, då det är fråga om nederlagsgods.»

Med avseende å det sammanhang, som råder mellan

frågan om packhusens beskaffenhet och frågan om ansvaret

för i sådan lokal inlagt gods, anser kommissionen

sig slutligen böra här erinra om ett yrkande av Göteborgs

minuthandelsförening, att »varuemottagare hålles skadeslös

för den skada, som kan drabba hans vara efter ankomsten

hit från utlandet, innan han äger dispositionsrätt över densamma)).

Såsom viktiga önskemål framstå för kommissionen:

att allmängiltiga bestämmelser i fråga om fordringarna på

tullokalernas beskaffenhet utfärdas, så att de byggnadsskyldiga

städerna klart veta, vad de hava att rätta sig

efter; att vid dessa bestämmelsers utfärdande hänsyn tages

samtidigt till det allmänna intresset av att tullverket förses

med fullgoda lokaler och till städernas intresse av att ej

bliva betungade med större kostnader än som för nämnda

ändamåls tillgodoseende kunna med skäl krävas; samt att

i detta sammanhang även bestämt fastslås, vilket ansvar

som åvilar tullverket för i packhus intaget gods.

Vad till en början angår sistberörda punkt, av vilken

den nästföregående är i sin mån beroende, så torde den

mångfald olika meningar, som av särskilda domstolsledamöter

uttalades i det genom Kungl. Maj:ts dom den 13

juni 1916*) avgjorda s. k. Linduerska målet — vilket

*) Se Nytt juridiskt arkiv årg. 1916 not. A 361.

opaginerad Kontrollera mot PDF

LOKA LEK (jämte INVENTAKIEr). .''573

emellertid gällde gods, som varit inlagt i varuskjul — tydligt

giva vid handen, vilken osäkerhet som råder vid bedömandet

av hithörande spörsmål. I nämnda mål ifrågasatte

generaltullstyrelsen bi. a., huruvida icke vid det förhållande,

att skyldigheten att anskaffa och underhålla

packhuslokaler ålåge icke tullverket utan Stockholms stad,

ersättningstalan rätteligen bort riktas mot staden. Häremot

gjorde emellertid justitiekanslersämbetet — enligt vad

det vill synas kommissionen, med fullt fog — följande

uttalande:

»Den omständigheten, att varuskjulets underhåll ombesörjes av

Stockholms stad, lärer ej medföra, att, då skada träffat varor under

deras förvaring i skjulet, vederbörande varuägare skall vända sig mot

staden med begäran om ersättning och nödgas styrka, att staden

eftersatt sin underhållsskyldighet; detta torde vara en fråga mellan

tullverket och staden.»

Enligt vad chefen för generaltullstyrelsens kameralbyrå

uppgivit, lärer praxis vara den, att tullverket icke utbetalar

ersättning för gods, som i packhus förstöres genom

eldsvåda eller vattuflöde, men väl för sådant, som går

förlorat genom stöld eller förstöres av skadedjur. Järnvägarnas

ansvar för i godsmagasin befintligt gods sträcker

sig väsentligt längre: härom innehåller § 80 i gällande av

Kungl. Maj:t den 24 januari 1914 utfärdade järnvägstrafikstadga

följande allmänna bestämmelser:

»Med den begränsning, som omförmäles här nedan, är järnvägen

ansvarig för den skada, som under tiden från godsets mottagande till

befordring, till dess detsamma utlämnats eller järnvägen jämlikt bestämmelserna

i denna stadga upplagt godset till förvaring, uppstått

till följd av att godset gått helt och hållet förlorat, minskats eller

skadats, såvida icke järnvägen förmår bevisa, att skadan uppstått

genom den förfogandeberättigades vållande eller till följd av något

förfogande av honom, som icke föranletts av någon försummelse av

järnvägen, eller på grund av godsets naturliga beskaffenhet (i synnerhet

genom inre förstöring, genom avdunstning eller bortdamning eller

genom vanligt läckage) eller genom ''händelser av högre hand’ (''vis

major’, ''force majeure’).»

Särskilt med hänsyn till svårigheten för en trafikant

— vilken måhända ännu ej ens vet, att han har gods hos

tullverket — att genom försäkring täcka sin risk, anser

s. 374 Kontrollera mot PDF

374

LOKALFORY ALTSINGEN.

kommissionen sig böra föreslå, att tullverket iklädes samma

ansvar för i dess värd befintligt gods som, enligt vad ovan

sagts, åvilar statens järnvägar.

Kommissionen går härefter att överväga de krav, som

böra ställas på tullokalerna. Vidkommande packhusen bör

erinras, att tullgods, särskilt transitgods, förvaras icke endast

där utan — såsom i ett par av svaren på frågecirkuläret

påpekats — jämväl i järnvägarnas godsmagasin.

Någon anledning att på de förra ställa väsentligt större

fordringar i säkerhetshänseende än på de senare synes

näppeligen förekomma. Ännu mycket mindre lära några

långt gående säkerhetsanordningar vara påkallade för tullverkets

expeditionslokaler, vilka skäligen ej kunna förutsättas

bliva utsatta för åverkan e. d. i högre grad än exempelvis

en godsexpedition eller ett postkontor.

Vad angår det behövliga utrymmet i packhusen bör

fasthållas, att, såsom framgår av § 50 tjänstgöringsreglementet,

dessas egentliga uppgift är att mottaga sådant

gods, vars tullbehandling ej lämpligen kan ske i det fria,

eller som genom uppläggning under bar himmel skulle

kunna taga skada. Härefter böra tydligen utrymmesförbållandena

lämpas. För övrigt må anmärkas, att en alltför

långt gående uppdelning av packhusen i för olika ändamål

avsedda avdelningar leder till att utrymmet kan endast

ofullständigt tillgodogöras. Det framkomna yrkandet om

särskilda »uppslagningslokaler» torde ur denna synpunkt

böra tillbakavisas. I mån som uppackningen är förbunden

med särskilda olägenheter, kan densamma i stället förläggas

till själva varuhallen.

Kommissionen föreslår, att följande allmänna grundsatser

bringas i tillämpning vid förekommande tull husby gg nåd er:

Tullhus böra hava ur trafiksynpunkt lämplig belägenhet.

Möjlighet för lokalernas utvidgning i mån av växande rörelse

bör vara för handen.

Expeditionslokalerna, vilka kunna vara förlagda i vare

sig sten- eller trähus, böra vara tillräckligt rymliga samt i

övrigt erbjuda tjänstemännen det plätt av trevnad, vard de

med. fog kunna göra anspråk. Åt trafikanterna bör största

möjliga bekvämlighet vara beredd. De för olika grenar av

tjänsten avsedda lokalerna böra hava sådan inbördes belägen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

liOKALKR (jÄMTK IN VKNTAKIKlt). Ö 7 f)

het och vara med varandra sd förbundna, att trafiken bered eu

all den lättnad, som kan åstadkommas. Hygienens krav böra

vara nöjaktigt tillgodosedda. Fönstren till tidlokalerna ä Hedra

botten böra vara försedda med anordningar, som lämna skäligt

skydd, mot obehörigt inträngande. För alla källarfönster

i tullhuset böra anbringas galler och luckor.

För förvaring av penningar eller penningars värde ävensom

riktigare handlingar böra tullförvaltningarna vara försedda,

de större med kassavalv och de mindre med, kassaskåp.

Skyddslokaler för personalen (vaktstugor, vilorum för

nattvakter, frukostrum) böra motsvara behovet samt i avseende

å hygien och trevnad fylla skäliga anspråk.

Packhusens utrymme bär avpassas under hänsynstagande

till vad ovan förklarats utgöra desammas egentliga uppgift.

Inom packhusen höra finnas dels varuhallar och dels tullbehandling

slokaler, däremot ej särskilda »uppslagningslokaler».

Där rörelsens omfattning gör sådant önskvärt, böra anordningar

vidtagas för att särhälla det redan förtullade godset

frän det oförtullade. Tullbehandling slokalerna böra vara

försedda med lämplig anordning för uppvärmning, i större

packhus helst centralvärmeledning. Hygienens krav böra vara

nöjaktigt tillgodosedda. — Packhus böra vara uppförda av

sten, generaltullstyrelsen dock obetaget att för särskilda fall

medgiva användandet av annat byggnadsämne. Golvmaterialet

bör vara motståndskraftigt mot slitning, vattuflöde och skadedjur.

Brandmur resp. brandbotten bör skilja packhuset från

övriga lokaler, dock att härigenom ej må förhindras eller försvåras

anordnandet av lämpliga förbindelser mellan packhuset

och expeditionslokalerna, öppningar, som för dylikt ändamål

upptagas i muren, böra kunna tillslutas på sä brand säkert

sätt som möjligt. Packhusdörrarna skola vara starka och

försedda med betryggande låsinrättningar. Fönstren böra vara

försedda med anordningar, som lämna skäligt skydd mot obehörigt

inträngande. Vind och källare tillslutas med järndörrar.

Transitupplagsmagasin höra i avseende ä den säkerhet,

de erbjuda däri upplagt gods, fylla enahanda krav, som ovan

föreslagits i fråga om packhus.

Handläggningen av frågor rörande tillämpningen av

stapelstädernas skyldighet att hålla tullokaler sker i allmänhet

på följande sätt. Tullkammaren framställer hos

Sättet för

by finna dsfrågornas

handläggning.

s. 376 Kontrollera mot PDF

376 LOKALFÖRVALTNINGEN.

vederbörande stadsmyndigheter de erinringar, vartill den

finner fog. Ur de härefter förda underhandlingarna mellan

tullkammaren och de kommunala myndigheterna framgår

ett förslag, som tullkammaren underställer generaltullstyrelsens

prövning. Styrelsen är därmed i regel ställd

inför ett fullbordat faktum, som densamma endast har att

sanktionera.

Olägenheterna av detta tillvägagångssätt äro flera. I

regel upprättas byggnadsförslagen av stadsarkitekterna;

men då dessa sakna närmare erfarenhet i fråga om de

krav, som böra ställas på tullokaler, komma förslagen ofta

att vittna om bristande sakkunskap. Utgången av de underhandlingar,

som föras mellan tullkammaren och stadsmyndigheterna,

kommer att alltför mycket bero av de personliga

egenskaperna hos tullkammarens föreståndare. Utrustad

med tillräcklig tilltagsenhet kan han måhända genomdriva,

att på tullokalerna nedläggas större kostnader än

skäligt; men om han är efterlåten, är det fara värt, att

lokalerna icke bliva satta i tillfredsställande skick. De

sålunda uppstående ojämnheterna i avseende å byggnadsskyldighetens

realiserande måste te sig högst orättvisa.

Slutligen kommer med det nuvarande systemet generaltullstyrelsens

inflytande på hithörande ärenden att, såsom redan

antytts, alltför mycket kringskäras.

Kommissionen anser, att i stället följande procedur

bör iakttagas. Anmärkningar mot förhandenvarande lokaler

må framställas antingen av tullkammaren själv eller av

någon inspektionsförrättare —• vare sig generaltulldirektören

eller kameralbyråchefen eller vederbörande distriktchef.

Såvitt ny- eller ombyggnad ifrågasättes, böra anmärkningarna

i första hand hänskjutas till generaltullstyrelsen,

som har att i ämnet infordra yttrande från i byggnadsfrågor

sakkunnig person. Genom att styrelsen stadigvarande

anlitar samma expert och denne sålunda specialiserar

sig på tullhusbyggnader, komma sakkunskap och

enhetlighet vid hithörande ärendens bedömande att främjas.

På grundvalen av den utredning, som förebringas genom

tullkammaren och nämnde byggnadssakkunnige, framlägger

styrelsen för vederbörande stadsmyndigheter ett bestämt

formulerat förslag i ämnet. Mot detta förslag står det

opaginerad Kontrollera mot PDF

LOKAJ.Klt (jÄMTK INVIONTAKXKk). ;5 7 7

stadsmyndigheterna fritt att efter befogenhet göra erinringar.

Härefter meddelar styrelsen beslut i ärendet. Skulle staden

icke fullgöra sina skyldigheter, kan, i händelse staden åtnjuter

tolagsersättning, styrelsen ingå till Kungl. Maj:t med

hemställan, att de såsom erforderliga ansedda arbetena måtte

få utföras genom tullverkets försorg, och att ett mot kostnaderna

för desamma svarande belopp måtte få innehållas

av tolagsmedlen. Utgår däremot ej tolagsersättning till

staden, kan styrelsen i stället hos Kungl. Maj:t hemställa,

att, enär villkoren för stapelstadsrättens åtnjutande ej fullgjorts,

densamma måtte förklaras förverkad.

Såvitt fråga är allenast om underhåll av byggnader

eller om inventariers anskaffande bör det i stället för generaltullstyrelsen

vara vederbörande tulldirektör eller distriktchef,

som företräder tullverket gent emot de kommunala

myndigheterna.

Kommissionen föreslår alltså, att tullhusbyggnadsfråg or

handläggas i ovan närmare beskrivna ordning.

Genom ett särskilt frågeformulär, som utgått till samtliga

tullkamrar, har kommissionen sökt vinna närmare upplysningar,

i vad män de nuvarande tullokalerna motsvara

de krav, som, enligt vad ovan framhållits, böra ställas på

dylika lokaler.

Av de svar, som avgivits på detta frågeformulär,

framgår i huvudsak följande.

Tullhusens belägenhet ur trafiksynpunkt är i allmänhet

tillfredsställande, och utvidgningsmöjligheter finnas. En del

undantag härifrån förekomma dock.

Expeditionslokalernas utrymme motsvarar i de flesta

fall behovet. Förbindelserna mellan de olika lokalerna äro

vid de större förvaltningarna — där frågan härom företrädesvis

är av vikt — på eu del håll goda men på andra

håll ej sådana, som önskvärt vore. Mot de hygieniska

förhållandena riktas åtskilligt klander, tydande på att förbättringar

härutinnan behöva vidtagas. Kassavalv finns

vid ungefär halva antalet tullkamrar, eljest kassaskåp.

Skyddslokalernas utrymme anses i allmänhet vara tillräckligt.

Vilorum saknas på en del ställen, å vilka emellertid

behov därav måhända ej föreligger. Frukostrum

förekommer endast undantagsvis och skulle säkerligen be
-

De nuvarande

tullokalerna.

s. 378 Kontrollera mot PDF

Omfattningen

av städernas

skyldighet att

tillhandahålla

inventarier.

378 LOKALFÖRVALTNINGEN.

hövas på flera ställen. Hygienen i skyddslokalerna lämnar

på många håll åtskilligt övrigt att önska. Vad som särskilt

behövs, är lämpliga värme- och ventilationsanordningar,

tvättbord och bekvämlighetsinrättningar.

Packhusens utrymme är i allmänhet tillräckligt, men

några undantag härifrån givas dock. Särskilda varuhallar

och särskilda tullbehandlingslokaler förekomma endast på

en del ställen; anordningar för att särhålla det redan förtullade

godset från det oförtullade saknas allmänt och anses

ej heller behövliga. Anordningarna för uppvärmning äro

på de flesta ställen bristfälliga eller saknas alldeles. Åven

de hygieniska förhållandena lämna i allmänhet åtskilligt

övrigt att önska. Varuskjul förekomma endast på få platser

och äro i regel ej upplåtna till tullverkets uteslutande

disposition.

Transitupplagsmagasinen äro i allmänhet tillräckliga

för normala förhållanden.

Städerna hava med få undantag visat skäligt tillmötesgående

såväl vid byggnadsskyldighetens fullgörande som i

avseende å möblers och andra inventariers tillhandahållande.

Kommissionen, som velat här återgiva de sålunda

vunna upplysningarna, anser det emellertid ligga utom

ramen för sitt uppdrag att ingå i någon detaljprövning i

fråga om tullokalerna på varje särskild plats. Däremot

torde den i annat sammanhang ifrågasatta tjänstgöringskommissionen

här hava vissa uppgifter att fylla. Under

sina resor i landsorten torde densamma nämligen böra hava

uppmärksamheten fästad jämväl vid lokalernas beskaffenhet

för att, då densamma framlägger förslag till personalbesättning

för de särskilda tullkamrarna, kunna närmare angiva, i vad

mån lokalerna behöva undergå förändringar, för att den

föreslagna personalen skall anses tillfyllest.

I sitt svar på kommissionens frågecirkulär har Stockholms

stads hamnstyrelse gjort följande uttalande i fråga om

omfattningen av stadens skyldighet att tillhandahålla inventarier

m. m. för tullverkets behov:

»De bestämmelser, som reglera Stockholms stads skyldighet

beträffande nybyggnad och underhåll av de för tullverket erforderliga

byggnader i huvudstaden, äro i hög grad föråldrade, och det är därför

svårt att rätt tolka och tillämpa samma bestämmelser. Vad sär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

i,oka i.i;it (jämte inventarier). 7i)

skilt angår stadens skyldighet att anskaffa inventarier till tullokalerna,

finnas därom icke några tydliga stadgande!!, och det möter därför

ofta stora svårigheter att avgöra, i vad män staden kan anses skyldig

att tillmötesgå de ofta nog långt gående krav, som av de lokala tullförvaltningarnas

chefer framställas. Fullständiga och tydliga stadganden

höra därför åstadkommas beträffande de lokaler, staden är

skyldig tillhandahålla, samt huru dessa böra vara beskaffade för att

lämpa sig efter nutida krav, angående lokalernas utrustande med

inventarier, värme, lyse och vatten, ävensom i fråga om underhåll, renhåll

ning m. m. av samma lokaler. Väl hava mellan staden och tullverket

i särskilda fall träffats överenskommelser rörande vissa av dessa frågor,

såsom angående bestridandet av kostnaderna för värme, lyse och

vatten, men någon generell överenskommelse finnes icke.

Enligt praxis hava packhuskarlarna hållits med lokaler och inventarier

på kommunens bekostnad, och påfordras ännu detta av

tullmyndigheterna, med vilken rätt är icke klart. En utredning i

denna fråga är sålunda erforderlig.»

Av ovanintagna uttalande likasom ock av kommissionen

i övrigt tillhandakomna upplysningar framgår, att fördelningen

mellan staten och vederbörande städer av skyldigheten

att tillhandahålla för tullverket erforderliga möbler

och inventarier in. m. ofta varit föremål för tvist. Anledningen

härtill är givetvis att söka i den så gott som fullständiga

avsaknaden av normerande bestämmelser i ämnet.

Innan den sålunda förefintliga luckan i lagstiftningen skall

kunna fyllas — och att så sker, torde ligga i samtliga

parters intresse —, lärer tarvas en närmare undersökning

av den hittills utbildade praxis och de grunder, varå densamma

stödjes. Med hänsyn till en sådan undersöknings

rent rättsliga karaktär har densammas företagande ansetts

icke lämpligen böra ankomma på kommissionen. — Intill

dess en dylik utredning kommit till stånd och nya bestämmelser

med stöd av densamma blivit utfärdade, synas hithörande

förhållanden böra regleras i anslutning till hittills

tillämpad sedvänja; och föreslår kommissionen därföre, att

till efterrättelse till svidare måtte stadgas, att på vederbörande

städer bör ankomma att hålla — förutom möbler — sådana

inventarier, som erfordras för godsets hanterande i packhuset

samt för dess kvantitetsbestämning, varemot statsverket bör bära

kostnaderna för anskaffande av kontor sutensilier, skrivmaskiner

o. s. v. ävensom sådana inventarier, som brukas för godsets

kvalitetsbestämning.

Yttrande.

s. 380 Kontrollera mot PDF

Båtmateriellens

anskaffning

och

. underhåll.

380 LOKALFÖRVALTNINGEN.

I fråga om sättet för anskaffning och underhåll av den

för kustbevakningen erforderliga båtmateriellen har kommissionen

å sid. 16—19 i föregående betänkande föreslagit

och närmare motiverat, att denna båtmateriell skulle anskaffas

genom tullverkets egen försorg för att ställas till

vederbörandes förfogande i tjänsten, att även kostnaderna

för underhållet av materiellen skulle direkt bestridas av

tullverket, samt att i sammanhang härmed de nu utgående

båtlegorna skulle falla bort.

Det sålunda förordade förändrade systemet föreslås

skola bringas i tillämpning jämväl å den båtmateriell, som

erfordras vid de olika tullförvaltning ärna i och för den inre

bevakningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Formulär 1.

Hemlig

under fem år.

Till förtullning angives

Stockholm den ...........................

nedanstående på nederlag upplagda gods.

19.......

Varuägarens namn.

Koll

i s

v

il

ras

märke

och

nummer

an-

tal

be- :

skaffen- het j

innehåll

inköpsland

sta-

tis-

tiska

n:r

netto-'' ..

.. , , värde

vikt i

kg. kr.

liter- tal !

Vederlags-

I Tiden

.l^-

för

Hals- upplägg
-

num
mer
-

ning

Tull 1

kr. I ö.i

16 !

8/i 17

s

114

1

låda

18

Vs 16

s. s.

1° ;

balar

I

l| låda j yllevävnad a. sl., ej s. n.... [Tyska riket

Brasilien

405

155

24

590

000

000

•I

— ‘ 42

- I 70

80

Summa kronor !

Förfallodag:

Stockholm å kammarkontoret den

19

4 exemplar, det sista försett med kupong.

Vänd!

s. 382 Kontrollera mot PDF

382

Omstående gods har denna dag till varuägaren utlämnats, betygar.

Stockholm den ................................. 19

(Tilllbevakningstjänstemannens namn.

Omstående gods emottaget, erkännes.

Stockholm den ................................. 19

(Varuägarens namn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3H3

Formulär 2.

STOCKHOLMS KAMMARKON TORS

AVRÄKNINGS- OCH KREDITBOK.

ANGÅENDE NEDERLAGSR 0 R ELSEN

ÅR 19

s. 384 Kontrollera mot PDF

384

Debet.

Tullräkningar (å från nederlag förtullat gods)

Utfärdade

Betalta

Skuld

Utfärdade

Betalta

Skuld

Utfärdade

den ! kr.

o.| den 1 kr.

ö.

den

kr.

3. kr.

ö.

den kr.

ö.

den kr.

ö. eu

kr

ö

1918

1919

1918

S1/l2

31/l2

85,450

1919!

1919

3/i 1,250

—i

3/i

86,700

6/i 175 40

6/i 86,525

1

8/i 4.800

_l

8/x

91,325

1

:

I

:

(Neder! agsha

Betalta Skuld

Iden kr. ö. den; kr. ö

■

i

s. 385 Kontrollera mot PDF

385

Kredit.

Varuvärde

Kaffe |...............

kilogrumJ kronor|.........j kronor

! kronor

Vin

liter ! kronor

kronor

Summa

värde

kronor

Säkerhetshandlingar

samt anteckning om

brandförsäkring.

3131 18

N. N:8 banks garantiförbindelse

ä ... kr. 50,000: —

Inteckning i huset nr 40

...gatan å kr. 10,000: —

25

opaginerad Kontrollera mot PDF

RESERVATIONKR.

•589

Reservation av herr ordföranden samt herrar Edit

ren, Ro biff och Sachs.

Undertecknade hava ansett, att i avdelningen angående

generaltullstyrelsen bort göras följande uttalande i fråga

om byråchefernas ställning:

»Den av kommissionen förordade decentralisationen kräver

— såsom i inledningen anförts — inrättande av tulldirektörs-

och distriktchefsbefattningar. För att dessa befattningars

innehavare skola äga tillräcklig auktoritet, är

det nödvändigt, att de i tjänsteställning komma över de

högst avlönade tullförvaltarne. Härav uppstår emellertid

en återverkan på den ställning, som tillkommer styrelsens

ledamöter. Dessa, vilka skola vara tulldirektörernas och

distriktchefernas överordnade och utöva inspektion över

desamma, kunna givetvis icke i avlönings- m. fl. hänseenden

sättas lägre; snarare kunde för byråchefernas del ifrågasättas

en högre ställning. Kommissionen anser emellertid,

att mellan samtliga tre ifrågavarande slag av befattningshavare

lämpligen kan råda full likställighet. Härigenom

låter sig åvägabringa en ur det allmännas synpunkt önskvärd

växelverkan mellan styrelsen å ena samt distriktsoch

lokalförvaltningarna å andra sidan samt möjliggöres,

att erfarenhet, som förvärvats inom endera tjänstegrenen,

kan göras fruktbärande på den andras område. Man kan

nämligen under ovannämnda förutsättning tänka sig en viss

cirkulation mellan innehavare av byråchefs- resp. tulldirektörs-

och distriktchefsbefattningar, vilken medför även den

fördelen, att hithörande befattningshavare kunna placeras,

där de efter vars och ens skicklighet och individuella

egenskaper bäst kunna gagna det allmänna. För att på

detta sätt alltid kunna få rätta mannen på rätta stället

böra formerna för en omplacering ej göras alltför tunga.

Kommissionen anser för sin del lämpligt, att densamma

s. 390 Kontrollera mot PDF

390

RESERVATIONER.

får bero av Kungl. Maj:ts efter förslag av generaltulldirektören

meddelade beslut.

Kommissionen föreslår alltså, att befattningarna såsom

byråchef, tulldirektör och distriktchef i allo — även i avlöning

shänseende — ställas lika, samt att utnämning till varje

hithörande befattning sker på villkor, att den utnämnde skall

kunna av Kungl. Maj:t efter förslag av g ener altulldir ektören

förflyttas till befattning av något av de bägge övriga slagen.''»

F. W. H. Pegelow. Anders Edgren.

Erik Röing. Josef Sachs.

Reservation av herr Bengtsson.

Mot kommissionens förevarande betänkande får jag i

nedan anmärkta särskilda punkter anmäla min avvikande

mening.

l:o) I fråga om tjänstgöring skommissionen (s. 9 f.). I

sitt betänkande angående kust- och gränsbevakningen lämnade

kommissionen detaljförslag i fråga om personalens vid

varje särskild plats storlek och fördelning på olika tjänstegrader.

I nu förevarande betänkande åter saknas motsvarande

förslag, och hemställes, att på en särskild tjänstgöringskommission

skall bero att avgiva detsamma. Den

bristande konsekvens, vartill kommissionen sålunda gjort

sig skyldig, synes mig näppeligen kunna försvaras. Kommissionens

förfaringssätt står ock i tydlig motsättning mot

de av finansministern lämnade direktiv, enligt vilka kommissionens

undersökning skulle »sträcka sig till tullförvaltningens

alla delar och sålunda omfatta hela tullverkets

nuvarande organisation» (se s. 4). Så som saken nu ligger,

har jag emellertid ej annat att göra än att kraftigt påyrka,

att den blivande tjänstgöringskommissionens arbete igångsättes

genast efter det förevarande betänkande avgivits, och

opaginerad Kontrollera mot PDF

RESERVATIONER.

30 I

att detsamma icke under någon förevändning förhalas. I

och med att nu pågående krig mellan främmande makter

upphör och sjöfarten åter blir normal, kommer nämligen

arbetsbördan för de olika tullförvaltningarna att växa och

blir det nödvändigt att sörja för att tillräcklig personal

finns för att möta de sålunda ökade göromålen. Skulle de

nya befattningar, som i följd härav måste inrättas, tillkomma

på samma planlösa sätt, som hittills tillämpats vid nya

tjänsters inrättande — vilket kommissionen, s. 10, beskedligt

karakteriserat så, att generaltullstyrelsen rättat sig efter

vederbörande tullförvaltares »ej alltid fullt objektiva uppgifter»

— är det fara värt, att kommissionens avsikter förfelas,

och att omorganisationsarbetet alldeles förryckes.

Från tullförvaltarne, vilka äro invanda vid de hittills rådande

förhållandena, kan man nändigen ej förvänta någon

förståelse för sådana nya tankar, som att den lägre personalen

skall släppas fram till viktigare arbetsuppgifter och

att det måste göras ett slut på missbruket av överkvalifi■cerad

arbetskraft. Och enär kommissionens förslag delvis

utformats endast i allmänna uttalanden — i fromma önskningar,

vore man nästan benägen att säga — innefattar

detsamma ej heller några tillräckligt bindande direktiv i

avseende å huru de nya tjänster skola vara beskaffade,

vilka, enligt vad ovan sagts, behöva inrättas. — Skulle

mitt önskemål om eu snabb utredning i förevarande hänseende

ej vinna beaktande, kommer jag eventuellt att med

ledning av de iakttagelser, jag gjort under mina för kommissionens

räkning företagna studieresor till olika tullplatser,

i särskild skrivelse till finansministern framlägga ett utkast

rörande personalbesättningen vid dessa platser.

Kommissionen har föreslagit, att förordnandet av ledamöter

i den tillämnade tjänstgöringskommissionen skulle

ankomma på generaltullstyrelsen. Enligt min mening böra,

för att tjänstgöringskommissionen skall erhålla tillräcklig

självständighet och auktoritet, densammas ledamöter utses

av Kungl. Maj:t eller finansministern.

I fråga om ledamöternas antal vill jag uttala mig för

att detsamma bestämmes till fem. Endast under förutsättning,

att antalet tilltages så stort, kan man förvänta ett

skyndsamt slut på utredningen, i det att tjänstgöringskom
-

s. 392 Kontrollera mot PDF

392

RESERVATIONER.

missionen kan arbeta på avdelningar, vilka beresa var sina

olika delar av riket. Vid en starkare begränsning av ledamotsantalet

skulle det ock kunna befaras, att tjänstgöringskommissionen

icke linge den allsidiga sammansättning, som

är önskvärd, särskilt i syfte att icke det högre tjänstemannaintresset

skall få göra sig för brett. Vilka ödesdigra följder

detta skulle kunna få, inses lätt, då man betänker, att, såsom

ovan påpekats, tullkommissionen lämnat eu blivande

tjänstgöringskommission endast ofullständiga och svävande

direktiv.

Jag vill i detta sammanhang ej underlåta att påpeka,

hurusom tjänstgöringskommissionens arbete lämpligen bör

utsträckas jämväl till en undersökning av förhållandena vid

tullexpeditionerna, såväl de nu förhandenvarande som ock

de av tullkommissionen förordade med förläggning till

platser i Bohuslän och Skåne. Det synes mig nämligen

högst tvivelaktigt, om tullgöromålen på alla dessa platser

verkligen skola kunna bestridas av personer utom tullverket;

utan håller jag för mera sannolikt, att en närmare utredning

skall giva vid handen, att åtminstone på en del av

platserna behöva inrättas tullstationer under föreståndarskap

av uppsyningsmän.

2:o) I fråga om tullfullmäktige (s. 20 ff.). Sverigestullmannaförening

har, såsom framgår av ett citat å s. 18,

uttalat sig för att behovet av en förhandlingsordning inom

tullverket skulle tillgodoses på det sätt, att tullfullmäktige

erhölle viss befogenhet vid förhandlingar mellan generaltullstyrelsen

och tullpersonalens organisation. Att den av

tullmannaföreniugen sålunda berörda frågan om införandet

av en förhandlingsordning tränger till en snar lösning,

synes mig uppenbart, likasom ock att denna lösning icke

är tillfinnandes i den av föreningen förordade riktningen,

att på de affärsmän och skeppsredare m. fl., som komme

att sitta såsom tullfullmäktige, skulle läggas uppgifter, som

ej vidkomme dem, utan att fasthellre för ifrågavarande

ändamål böra tillskapas särskilda fullt kompetenta organ.

Då emellertid frågan om förhandlingsordningar är i hela

sin vidd under utredning i annat sammanhang, har jag här

intet yrkande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KE8EKVATIONEK.

3‘>3

3:o) / fråga om användandet av kammarskrivare vid

lokal förr ältning en till tjänstgöring inom generaltullstyrelsen

(s. 41 f.). Att i den form, kommissionen föreslagit, kammarskrivare

från lokalförvaltningen skulle användas till

tjänstgöring inom general tullstyrelsens olika avdelningar,

anser jag ej böra ifrågakomma, utom såvitt rörer taxebyrån,

varest göromålen äro nära besläktade med dem vid lokalförvaltningen.

På övriga avdelningar skulle ifrågavarande

kammarskrivare se sig ställda inför arbetsuppgifter, som

vore för dem nya och främmande; och med hänsyn till

den korta tid, tjänstgöringen komme att räcka, vore det

löga troligt, att de äldre tjänstemännen å avdelningarna

skulle göra sig besvär att närmare insätta kammarskrivarne

i några mera krävande göromål. På detta sätt bleve

emellertid den praktik, som genom tjänstgöringen förvärvades,

så gott som värdelös. A andra sidan skulle ifrågavarande

tjänstgöring lätt nog kunna uppamma fjäsk och

ögontjäneri samt — vid det förhållande, att densamma

komme att vid befordringar obehörigen göras gällande såsom

en merit — medföra direkt skada för ett sunt befordringssystem.

4:o) I fråga om byråassistenternas antal (s. 81 samt

83 f.). Ökningen av antalet byråassistenter synes mig försiggå

i något väl rask takt. Från början två, skulle de

enligt kommissionens förslag svälla ut till sex. Om en av

dessa heter det, att Lan, jämte det han tjänstgör å byrån,

skall hava att följa tullbehandlingsarbetet i Stockholms

packhus. För göromålen på byrån torde den övriga personalen

vara mer än tillräcklig — enligt vad jag inhämtat,

är det ingen av styrelsens avdelningar, där ärendena före

avgörandet stötas och blötas så många gånger som på

taxebyrån. Såsom ifrågavarande byråassistents huvuduppgift

får väl därföre anses hans befattning med tullbehandlingen

i Stockholms packhus. Nu är det emellertid så, att

kommissionen, för att absolut trygga en likformig tullbehandling

i nämnda packhus, föreslagit tillsättande av eu

överkontrollör enkom för att biträda överinspektören i hans

inspektion av underlydande, ett förslag som jag för övrigt

endast med stor tvekan biträtt, då jag velat ifrågasätta, om

icke överinspektören ändock har medhjälpare tillräckligt.

s. 394 Kontrollera mot PDF

394

RESERVATIONER.

Vill man därutöver ytterligare anordna konkurrerande inspektion

genom en byråassistent, så kan med fog invändas,

att detta är onödigt, och att härigenom rent av skapas

villervalla hos tjänstemännen, vilka ej rätt veta, om de

skola mest rätta sig efter sina egna förmän eller efter

nämnde specielle inspektör.

5:o) 1 fråga om kompetensfordringar för generaltullstyrelsens

tjänstemän (s. 107 f.). Med hänvisning till vad i det

följande anföres i fråga om kompetensfordringar för tjänstemännen

vid lokalförvaltningen får jag uttala mig för att

avlagd realskolexamen förklaras medföra kompetens för

erhållande av tjänster hos styrelsen; dock att vissa hithörande

befattningar även reserveras för den av mig förordade

assistentgraden. — Vad angår den ifrågasatta cirkulationen

mellan styrelsen och lokalförvaltningen, så anser

jag densamma önskvärd endast för taxebyråns vidkommande;

och får jag såsom motivering härför i huvudsak

åberopa vad jag ovan yttrat i fråga om användandet av

kammarskrivare vid lokalförvaltningen till tjänstgöring

inom styrelsen.

6:o) I fråga om tillskapandet av distriktchef sbefattningar

(s. 112 ff.). Lika med 1908 års tullstatskommission, vars

uttalande i ämnet citeras å s. 111, anser jag, att inrättandet

av distriktsförvaltningar inom tullverket ej bör ifrågakomma

såsom endast ledande till kostnader utan motsvarande nytta.

Bland de ås. 112 f. uppräknade göromål, som skulle

ankomma på distriktcheferna, förekomma sådana som »att

besluta om avförande ur vederbörande inventarieförteckningar

av obrukbara möbler, förslitna persedlar o. d.; att,

då vid utbjudande av visst gods å tullauktion antagligt

anbud ej erhålles, lämna tillstånd till godsets översändande

till annan ort för utbjudande därstädes» m. m.; vidare

åtskilliga personalärenden, såsom att bevilja viss kortare

tids tjänstledighet eller semester åt kammarskrivare m. fl.

Att för handläggning av dylika eller därmed i huvudsak

jämförliga göromål — vilka mestadels utan ringaste risk

för statsverket skulle kunna skötas av vederbörande tullförvaltare

— inrätta nya, drygt avlönade ämbeten, vilka

bleve att betrakta såsom rena sinekurer, synes knappast

kunna på allvar ifrågasättas. Betecknande nog har heller

opaginerad Kontrollera mot PDF

RES E ltVATIONER.

3‘jr>

ingen enda av de sammanslutningar på näringslivets olika

områden, som ingått i svaromål på kommissionens frågecirkulär,

framkommit med någon tanke i den vägen. En

tillstymmelse till förslag om distriktsväsende linns verkligen

i ett bland bilagorna å s. 6(5 tf. avtryckt uttalande; men

detta, som härrör från en enskild medlem av Sveriges allmänna

tulltjänstemannaförening, och som för övrigt har

avseende endast å »tullbehandlingsdistrikt», är så besynnerligt,

att nämnda förening blott vidarebefordrat uttalandet

till kommissionen men ej velat själv stå för detsamma.

Vad angår den inspektionsverksamhet, som enligt

kommissionens tanke skulle utövas av distriktcheferna, så

håller jag före, att tullförvaltningarnas inspektion bör utgå

från generaltullstyrelsen och utövas dels av generaltulldirektören

och byråcheferna, dels ock, om så skulle visa

sig behövligt, av särskilt tillsatta inspektörer, tillhörande

styrelsens kansli. Utgår inspektionen ej från styrelsen, förloras

lätt den kontakt, som bör vara tillfinnandes mellan

styrelsen och lokalförvaltningen; och dessutom kommer i

så fall den likformighet, som genom inspektionen skall

åvägabringas, att gälla endast vissa begränsade områden

men ej riket i dess helhet. — Genom en närmare granskning

av de inspektionsuppgifter, som skulle tillkomma

distriktcheferna, styrkes man för övrigt i den uppfattningen,

att dessas tjänster skulle bliva likadana sinekurer som de

äldre distriktchefsämbetena, vilka 1869 års riksdag med

allt fog beslöt indraga. Enligt det ås. 118 förekommande

förslaget till distriktsindelning skulle varje distriktchef få

under sig 15—20 tullkamrar; men dessas inspektion i förening

med ett och annat besök vid underlydande stationer

kunde rimligtvis ^ej taga honom i anspråk mera än någon

månad av året. Återstående månader finge han sitta hemma

och avskriva uttjänta möbler ur inventarieförteckningarna

m. m. Spektaklet bleve onekligen fullständigt, om kommissionen

finge sin å s. 119 uttryckta vilja fram och högt

avlönade överkontrollörer tillsattes för att dela distriktchefernas

sysslolöshet.

Jämte det jag yrkar avslag å den särskilda distriktchefsinstitutionen,

vill jag för min del föreslå, att tulldirektörerna

i Stockholm, Göteborg och Malmö få var sina delar

*

s. 396 Kontrollera mot PDF

396

RESERVATIONER.

av riket sig tillagda såsom distrikt. Indelningen kan förslagsvis

bliva följande:

Tulldirektörens i Stockholm distrikt: tullkamrarna i

Södertälje, Uppsala, Nyköping, Eskilstuna, Visby, Örebro,

Västerås, Gävle, Söderhamn, Hudiksvall, Härnösand, Sundsvall,

Örnsköldsvik, Östersund, Storlien, Umeå, Skellefteå, Luleå,

Piteå, Haparanda och Riksgränsen.

Tid! direktörens i Göteborg distrikt: tullkamrarna i

Halmstad, Falkenberg, Varberg, (Marstrand), Lysekil, Uddevalla,

Strömstad, Borås, Jönköping, Lidköping, Mon, Karlstad,

Kristinehamn, Charlottenberg och Falun.

Tulldirektör ens i Malmö distrikt: tullkamrarna i Karlskrona,

Ronneby, Karlshamn, Sölvesborg, Ahus, Simrishamn,

Ystad, Trälleborg, Lund, Landskrona. Hälsingborg, Linköping,

Norrköping, (Hem, Vadstena), Kalmar, Oskarshamn

och Västervik.

Inom dessa distrikt kunna tulldirektörerna förrätta viss

inspektion, avsedd att i ett eller annat hänseende komplettera

den från styrelsen utgående inspektionen, vilken, såsom jag

förut påpekat, är den enda bärande, och vilken inom ett

jämförelsevis så litet verk som tullverket mycket väl kan

få tillräcklig omfattning. Härjämte böra tulldirektörerna

få handlägga en del av de ärenden, som föreslagits skola

ankomma på distriktchefema. Vissa av dessa ärenden

äro emellertid, såsom uppräkningen visar, av sådan bagatellnatur,

att de böra få behandlas av vederbörande tullförvaltare;

andra, såsom ärenden angående disciplinär bestraffning,

däremot av så ömtålig art, att de såsom hittills böra vara

generaltullstyrelsen förbehållna.

Mot den av mig framburna tanken har ås. 117 invänts,

att det, sett från näringslivets sida, skulle befinnas mindre

tillfredsställande, om tulldirektörerna ofta, då deras personliga

ingripande på platsen vore bäst behövligt, befunne sig

borta på längre inspektionsresor. Denna invändning förfaller,

så snart man betänker, dels att tulldirektörernas

frånvaro på resor skulle förekomma endast i ringa mån —

för en tid, tänker jag, som ej ens ginge upp till den,

varunder tulldirektören vore borta på semester —, dels ock

att vid tulldirektörens sida skulle stå en överkontrollör,

färdig att när som helst rycka in såsom vikarie. Jag vill

s. 397 Kontrollera mot PDF

RESERVATIONER.

397

här nämna, att jag endast under förutsättning, att tulldirektörerna

få vissa distrikt sig tillagda, kan vara med

om tillsättandet av överkontrollörer till deras biträde.

För att visa det befogade i mitt bär framlagda förslag

vill jag slutligen erinra om följande förhållande. Nu utövar

samma person befattning såsom avdelningsföreståndare och

såsom tulldirektör. Fråntagas honom göromålen såsom

avdelningsföreståndare — vilka torde vara nog så omfattande

och krävande —, bör han till gengäld rimligtvis kunna

orka med det ringa tillskott i arbetsbörda, som följer av att

visst distrikt underlägges honom.

7:o) I fråga om avgivandet av förslag vid tidldirektörsutnämningar

(s. 129). Förslagsrätten härvid, som enligt

kommissionens tanke skulle läggas i generaltulldirektörens

hand, anser jag böra förbehållas generaltullstyrelsen. Endast

på detta sätt torde fullgod garanti vinnas mot godtycke

och gunstlingssystem.

8:o) I fråga om kompetensfordringar för tulldirektörer

(s. 129). Kommissionen har framhållit, att till tulldirektörer

böra utses endast i tull tjänst erfarna män med praktisk

läggning. Om härmed avses att stipulera ett formellt

kompetenskrav, må erinras, att det inom hela administrationen

är en genomgående regel, att för befattningshavare

i ställning, motsvarande en tulldirektörs, icke skola finnas

uppställda några kompetensfordringar av formell art, vilka

endast binda händerna på Kungl. Maj:t och kanske i vissa

fall hindra honom från att utnämna den i realiteten mest

duglige och mest passande personen. Vad angår uttalandets

sakliga innehåll, så håller jag före, att till tulldirektörer

böra — oavsett om de bestritt tulltjänst — få utses män,

som äga förutsättningar för att handlägga ärenden rörande

handel och sjöfart och att behandla den stora personal,

vilken skall lyda under dem, samt som i övrigt äro av

praktisk läggning.

9:o) I fråga om anställandet av en förste kontrollör vid

varje tulldirektörsexpedition (s. 143). Då de på tulldirektörsexpeditionen

förekommande göromål — bestående i upprättandet

av avlöningslistor ävensom viss journalsföring

— samt och synnerligen äro av enklaste beskaffenhet,

finner jag anställandet av förste kontrollörer vid dessa

s. 398 Kontrollera mot PDF

398

.RESERVATIONER.

expeditioner fullständigt obefogat. Enligt min mening bör

för ifrågavarande göromål ej avses annan personal än

tjänstemän ur den här nedan föreslagna assistentgraden

jämte kvinnliga biträden. Behöver denna personal fråga

sig till råds i ett och annat, bör den hänvända sig till

överkontrollören vid tulldirektörsexpeditionen, vilken bör

hava sysselsättning han också.

10:o) I fråga om avstängda b ev åkning sområden (s. 170).

Varje med tullbevakningsförhåll andena förtrogen person

måste erkänna, att de med enkla spjälstaket avstängda bevakningsområden,

som av kommissionen rekommenderas,

äro fullständigt gagnlösa för sitt ändamål, som skulle vara

att nedbringa den för bevakningen erforderliga personalen.

På dagen finge givetvis alla grindar hållas öppna för att

möjliggöra lossning och lastning inom området; och då

kunde säkerligen ingen personal inbesparas. På natten

kan, även om staket ej finns, bevakningsstyrkan hållas nere

vid ett minimum, enär då någon nämnvärd trafik ej förekommer,

varöver tillsyn behöver hållas.

Jag anser, att lösningen av föreliggande spörsmål bör

gå i den riktningen, att tillräckligt solida varuskjul uppföras

i största möjliga utsträckning. De i Göteborg befintliga

torde lämpligen kunna tjäna såsom mönster, dock att låsanordningarna

måste vara absolut tillförlitliga och föreskrift

meddelas om att nycklarna skola lämnas i tullbevakningspersonalens

förvar.

I sådana varuskjul befintligt gods torde kunna lämnas

i huvudsak utan bevakning, varigenom bevakningskostnader

sparas.

II ro) I fråga om den allmänna tjänstgöringstidens utsträckande

(s. 182). Kommissionen synes här vilja ställa

sig välvillig mot det från affärshåll framkomna kravet på

att den lägre tullpersonalen skulle fråntagas sin rätt till

övertidsersättning för tjänstgöring mellan kl. 6 och 7 på

morgonen. Detta krav synes mig fullständigt oberättigat;

men som jag förmodar, att hithörande spörsmål vinna sin

lösning, då kommissionen i ett följande betänkande kommer

in på frågan om åttatimmars normalarbetsdagen samt

sportelväsendets revidering, har jag för närvarande intet

vrkande.

s. 399 Kontrollera mot PDF

RESERVATIONER.

399

Jag anser mig emellertid böra säga ifrån, att jag

anser det principiellt riktigt, att den allmänna tjänstgöringstiden

är lika på alla platser i riket.

12:o) I fråga om bevakningskontrollörsgraden (s. 189).

Här hade jag önskat ett bestämt uttalande av kommissionen

därhän, att bevakningskontrollörsgraden bör helt och hållet

avskaffas. På innehavarne av hithörande tjänster ankomma,

såsom framgår av en granskning av §§ 18 och 19 i tjänstgöringsreglementet,

ej andra göromål än på nppsyningsmännen.

Före den revision av tullverkets stater, som efter

förslag av 1900 års tullstatskommitté skedde vid 1904 års

riksdag, hade befattningarna karaktären av överuppsyningsmanstjänster.

Då emellertid ifrågavarande tjänster voro

förenade med högst betydande sportelinkomster, hade tjänstemännen

av högre grad småningom kommit att slå under

sig desamma. Att någon högre tjänstemannakompetens

dock i verkligheten ej erfordrades för deras skötande, visas

bäst av det förhållande, att tillfälliga förordnanden å desamma

i regel lämnades åt uppsyningsmän vid tullbevakningen.

Jag anser, att tiden är inne för en återgång till

de ursprungliga förhållandena, innebärande att bevakningskontrollörstj

änstern a förvandlas till överuppsyningsmanstjänster,

samt att dessa böra vara förbehållna tjänstemännen

av grupp II, vilka för övrigt såsom varande särskilt utbildade

för och praktiskt erfarna i bevakningstjänsten torde

äga bästa förutsättningar för att kunna sköta hithörande

göromål, som i själva verket utgöra ren polistjänst.

Endast under förutsättning av bifall till mitt yrkande

om bevakningskontrollörsgradens avskaffande kan jag gå

med på kommissionens förslag om anställandet av en förste

kontrollör vid varje tullbevakningsinspektion. Min tanke

med nämnda tjänst är, att chefen för en personal av den

storlek, som förekommer vid tullbevakningsinspektionerna,

i densammas innehavare skall hava ett biträde för att om

underlydande personal inhämta den noggranna kännedom,

som tarvas för att fatta rättvisa beslut i fråga om personalens

jposterande eller då det gäller att avgiva förord vid

tjänstetillsättningar.

13:o) 1 fråga om överkontrollörs- och förste kontrollörstjänsterna

vid kammarkontoren (s. 251). Här torde böra

s. 400 Kontrollera mot PDF

400

RE SEK VA TIONER.

lämnas några ords förklaring till att jag funnit mig kunna

biträda kommissionens förslag om en överkontrollörstjänst

vid varje kammarkontor samt en förste kontrollörstjänst

vid vartdera av kammarkontoren i Stockholm och Göteborg.

Jag anser kammarkontorsgöromålen genomgående vara

av den enkla beskaffenhet, att för desammas utförande

böra anlitas uteslutande tjänstemän ur den nedan föreslagna

assistentgraden ävensom kvinnliga biträden.

Emellertid torde för att jämte chefen hava överinseende

över personalen och utöva högsta ledningen av arbetet

behövas en eller ett par tjänstemän med den högre ställning,

som är förenad med överkontrollörs- och förste kontrollörsgraderna.

14:o) 1 fråga om tullkamrarnas typindelning ur bevakning

sguromälens synpunkt (s. 252 ff.). Av samma skäl, som

förmått mig hemställa om fullständigt avskaffande av bevakningskontrollörsgraden,

föranledes jag ock att yrka avslag

å såväl de av kommissionen förordade kontrollörstjänsterna

med bevakningsbefäl i Trälleborg och Hälsingborg som

ock de ifrågasatta kamm arskri vartjänsterna med dylikt befäl.

På grund härav skulle enligt min mening förekomma

endast två typer i förevarande hänseende, nämligen dels

tullkamrar med överuppsyningsman och dels tullkamrar

med uppsyningsman såsom bevakningsförman. (Jag vill

här inskjuta den anmärkningen, att vid en i sammanhang

med avlöningsfrågornas behandling inom kommissionen

framdeles företagen reformering av tjänstebenämningarna

inom tullverket den otidsenliga vaktmästartiteln torde

komma att utbytas mot titeln uppsyningsman; i så fall

få givetvis också här ovan anförda titlar undergå överensstämmande

förändring, vilket enligt min mening bör ske

så, att de nuvarande uppsyningsmäunen benämnas överuppsyningsmän

och de nuvarande överuppsyningsmännen

inspektörer.)

15:o) I fråga om tullkamrarnas typindelning ur tarifferingsgör

omålens synpunkt (s. 263 ff.). Kommissionens hemställan,

att packhusföreståndarne i Norrköping, Trälleborg,

Hälsingborg, Gävle och Sundsvall måtte uppflyttas från

förste kontrollörs- till överkontrollörsgraden, anser jag ej

vara på övertygande sätt motiverad. Den av kommissionen

omhandlade typen I bör alltså helt och hållet utgå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

RESERVATIONER.

40 1

Till typ II anser jag ej tull kamrarna i Kalmar, Karlskrona

och Landskrona böra hänföras. Tariffen ngsgöromålen

äro nämligen på dessa ställen av så föga krävande

art cell till omfattningen så obetydliga, att föreståndarskapet

i därvarande packhus skäligen ej bör överlåtas till

högre tjänsteman än kontrollör.

Beträffande typerna III och IV vill jag göra den erinran,

att på hithörande platser tullförvaltaren synes mig alltid

böra själv förestå packhuset, något varifrån hans övriga

göromål säkerligen ej behöva hindra honom.

16:o) I fråga om tullkamrarnas typindelning ur de

kamerala göromälens synpunkt (s. 267). Om, med bifall till

kommissionens förslag, vid tullkamrarna i Trälleborg och

Hälsingborg skulle anställas förste kontrollörer såsom

närmast ansvariga för de kamerala göromålens handläggning,

så kan man med fog framställa den frågan, vad tullförvaltaren

själv skall uträtta på dessa platser. Jag anser

den ifrågasatta typen kunna utan vidare utgå.

Vad ty^p II angår, så hänföres dit för närvarande

exempelvis tullkammaren i Sundsvall. Därvarande kontrollör

har följande göromål, nämligen att föra diverse inkomsters

journal, att sköta tjänstemännens extra inkomster samt att

bestrida kassörstjänst. Samtliga nu nämnda bestyr synas

mig utgöra exempel på vad en kontrollör icke bör göra.

Härav belyses alltså obehövligheten av kontrollörstjänster

för utförande av kamerala göromål. I grunden sett äro

dessa, vilka bestå i journals- och räkenskapsföring, av sådan

enkel beskaffenhet, att för desammas förrättande kunna användas

enbart tjänstemän ur den nedan föreslagna assistentgraden

jämte kvinnliga biträden.

Jag skulle därföre helst se, att över huvud endast en

typ uppställdes i förevarande hänseende, nämligen tullkamrar,

där tullförvaltaren för de kamerala göromålens bestridande

har till sin hjälp assistenter och eventuellt kvinnliga

biträden.

17:o) I fråga om tullstationen i Arko m. m. (s. 301).

Jag hänvisar här till min vid kommissionens föregående

betänkande fogade reservation, däri yrkats bibehållande av

tullstationen i Arko samt avslag å förslaget om en ny

tullstation i Lövvik.

3131 18

26

s. 402 Kontrollera mot PDF

402

RESERVATIONER.

18:o) I fråga om tullexpeditioner, inrättade pa enskild

bekostnad (s. 304 ff.). Kommissionen har föreslagit, att å fyra

platser — nämligen Alabodarna, Kyrkbacken, Mölle och Viken

— skulle ‘inrättas tullexpeditioner på enskild bekostnad.

Den sålunda ifrågasatta anorduingen anser jag vara mindre

lycklig. Den privatperson, som blir föreståndare för en

dylik tullexpedition, torde, vid det förhållande att hans avlöning

skall utgå av enskilda intressenter, lätt nog komma

att känna sig såsom dessas avlönade tjänare. Den omständigheten,

att hans avlöning utbetalas under förmedling av

något tullverkets organ, torde härvid visa sig utan betydelse.

Då härtill kommer, att avlöningens belopp uppgår

till endast några få hundratal kronor — vilket belopp icke

kan vara av någon nämnvärd betydelse för statskassan —,

torde det ur alla synpunkter befinnas bäst, att avlöningskostnaden

får drabba det allmänna. I sitt allmänna resonemang

å s. 296 synes ju kommissionen för övrigt själv luta

åt att statsverket bör visa eu viss liberalitet vid tullexpeditioners

inrättande.

Jag anser sålunda i princip oriktigt, att överhuvud

någon tullexpedition bekostas av enskilda.

Vad därefter särskilt angår en av de ovan uppräknade

platserna, nämligen Kyrkbacken, är jag även såtillvida av

annan mening än kommissionen, att jag anser en tullstation

vara därstädes oundgängligen erforderlig. Rörelsen är

nämligen högst betydande. Detta framgår delvis av poängtabellen,

däri Kyrkbacken upptages med 18,37 poäng eller

alltså större poängsiffra än exempelvis tullkammaren i

Marstrand eller tullstationen i Smögen. Men härtill kommer,

att föreståndaren för tullstationen i Kyrkbacken även

har åtskilliga tjänstegöromål, vilka icke äro av beskaffenhet

att hava kommit till uttryck i poängtabellen, men som

måste anses nog så krävande. En privatperson skulle

absolut ej kunna sköta allt detta såsom bisyssla till annan

verksamhet. Varje experiment i den vägen skulle endast

hava till påföljd, att antingen statsverket eller trafiken finge

sitta emellan. Det får för övrigt anses uteslutet, att någon

enskild skulle vilja offra sin tid härför mot de några få

hundratal kronor, som bestås i ersättning.

Alla skäl tala sålunda för att i Kyrkbacken anordnas

tullstation under föreståndarskap av en uppsyningsman.

s. 403 Kontrollera mot PDF

RESERVATION ER.

403

Donna anordning behöver för statsverket ej stiilla sig nämnvärt

kostsammare än den av kommissionen föreslagna.

Om nämligen, i konsekvens mod vad kommissionen i föregående

betänkande förordat i fråga om åtskilliga tullstationer

på Gottland, en blivande uppsyningsman i Kyrkbacken

ålägges att lämna medverkan vid kustens bevakande, kan

utan tvivel den i nyssnämnda betänkande föreslagna kustvakten

i Kyrkbacken avvaras och hans avlöning sålunda

besparas statsverket.

Jag vill sålunda uttala mig för att i Kyrkbacken inrättas

en tullstation.

Vad angår förhållandena i Ålabodarna och Mode, så

torde genom den undersökning, som enligt mitt ovan framställda

förslag borde uppdragas åt tjänstgöringskommissionen,

vinnas full klarhet, huruvida icke jämväl på dessa platser

lämpligen borde inrättas tullstationer, vilkas föreståndare

kunde tillika lämna medverkan vid kustens bevakande.

19:o) I fråga om anlitandet av tillfälliga biträden (s. 325).

Bemyndigande att anlita tullverket utomstående personer

såsom tillfälliga biträden synas böra lämnas endast med

allra största försiktighet. Missbruk därav ligger nämligen

nära till hands, i det att vederbörande tullförvaltare nog

torde Unna förevändningar för att till egen bekvämlighet

behålla inne dessa personer längre tid än behövligt.

Vad som framför allt bör vara förbjudet, är att i förevarande

egenskap använda gamla pensionerade tjänstemän.

Dels torde dessa vara för orkeslösa för att bestrida åtminstone

de flesta slag av bevakningstjänst — vid förseglingar

exempelvis sättes ofta spänstigheten på prov, och

ifall fartyget ligger ute på redden, är det absolut nödvändigt,

att vederbörande bevakningstjänsteman skall kunna

reda sig helt på egen hand — och dels är det fara värt, att

dessa pensionärer endast komme att gå i vägen för yngre

krafter inom verket.

20:o) I fråga om kompetensfordring av för tjänstemän av

grupp I (s. 327 ff.) samt i fråga om användandet av överkvalificerad

arbetskraft (s. 339 ff.). 1 principfrågan angående

användandet av överkvalificerad arbetskraft gjorde 1912 års

kommission för undersökning rörande vissa personal- och

befordringsförhållanden vid statens järnvägar å s. 3 i sitt

betänkande ett så lydande uttalande:

s. 404 Kontrollera mot PDF

404

RESERVATIONER.

»Att använda befattningshavare, av vilka man fordrar vissa högre

teoretiska kvalifikationer, till att huvudsakligen utföra arbete, för vilket

de fordrade kvalifikationerna icke äro behövliga, måste betraktas såsom

misshushållning. Å ena sidan betingar den mera kvalificerade arbetskraften

högre avlöning än den enklare arbetskraften, och å den andra

sidan torde såsom regel kunna förutsättas, att en högre kvalificerad

befattningshavare, vilken sättes att utföra arbete, som så att säga

ligger under hans utbildning, icke kan komma att åt detta arbete

ägna samma nit och intresse som en befattningshavare med enklare

utbildning och förty icke heller kommer att prestera lika mycken

och lika god arbetsprodukt som denne senare. Användandet av överkvalificerad

arbetskraft leder således för järnvägens vidkommande till

större personalkostnader än som vederbör. Men även ur andra synpunkter

är det olämpligt att använda överkvalificerad arbetskraft.

Det måste nämligen från rent nationalekonomisk synpunkt vara oriktigt

att hava en sådan ordning rådande, att samhällsmedlemmar skola

nödgas att offra tid och penningar på att förskaffa sig kunskaper, som

icke äro erforderliga med hänsyn till deras blivande verksamhet.

Det är vidare att märka, att man genom fastställandet och upprätthållandet

av fordran på större kvalifikationer, än som av förhållandena

äro påkallade, utestänger personer med enklare utbildning från att

användas å poster, som de mycket väl skulle kunna bestrida. Enligt

vad erfarenheten utvisat, alstras härigenom misstämning hos den

lägre personalen, som känner sig tillbakasatt och underskattad i avseende

å förmåga och duglighet, och den uppfattningen vinner insteg,

att i många fall de stadgade kvalifikationsfordringarna äro till för

att upprätthålla en social klasskillnad mellan olika kategorier befattningshavare.

»

Detta uttalande — vilket synes mig mera befogat än

de reflexioner i samma ämne, vilka förekomma å s. 339 ff.

i tullkommissionens betänkande, och vilka leda till den förbluffande

slutsatsen, att användandet av överkvalificerad

arbetskraft är fullt i sin ordning — måste anses äga motsvarande

tillämplighet på förhållandena inom tullverket,

varest hittills mycket syndats i förevarande hänseende.

Samtidigt med att rättelse härutinnan vidtages, synes

böra tillses, om icke tjänstemännen av grupp I kunde i viss

mån rekryteras från tjänstemännen av grupp II.

Så är förhållandet flerstädes i utlandet, såsom ock

framgår av den bland bilagorna till detta betänkande

tryckta redogörelsen för personalförhållandena inom vissa

främmande staters tullverk. Jag behöver endast erinra om

att i Hamburg s. k. Militäramvärter, d. v. s. personer, vilka

innehava s. k. civilförsörjningsbevis men i övrigt endast äga

s. 405 Kontrollera mot PDF

RESERVATIONEK.

405

g''0(l folkskolebildning, efter en tids tjänstgöring vid gränsbevakningen

övergå till tullbehandlingsgöromål ocli journalsföring

samt småningom kunna rycka upp till högre

tjänstegrader såsom överkontrollör, överrevisor och överinspektör;

samt att i Preussen kammarskrivar tjänsterna

t. o. m. till viss bestämd del äro förbehållna dylika f. d.

Militäran\v ärter.

Enligt min mening böra förevarande frågor lösas så,

att all den journals- och räkenskapsföring, som nu ankommer

på tjänstemän av grupp I, uppdrages åt tjänstemän, tillhörande

en från den lägre personalen rekryterad ny tjänstegrad

med titeln assistent och uppsyningsman avlöningsförmåner;

att åt tjänstemännen av grupp I uppdragas endast

vissa packhusgöromål, som äro av verkligt krävande

art; att sistnämnda tjänstemäns utbildning i huvudsak

grundas på praktik och genomgående av specialkurs, dock

att för inträde i denna bör krävas avlagd realskolexamen;

samt att tillträde till nämnda kurs i största möjliga utsträckning

beredes åt lämpliga personer ur tjänstemännens

av grupp II led.

Kommissionens funderingar att öka inträdesfordringarna

i kursen till avlagd studentexamen — i regel t. o. m.

i förening med särskild tilläggsprövning — betraktar jag

endast som en symptom av den här i landet gängse överskattningen

av avlagda examina, enkannerligen studentexamen,

varom jag tillåter mig återgiva följande yttrande

av fil. d:r Emil Hägg:

»Det är ju en vanlig förmodan, som uttalas av utlänningar, som

iakttagit svenska förhållanden, att svenskarne i genomsnitt måtte vara

mycket förmögna, eftersom deras söner — nu kunde de ock tillägga

döttrar — i så stor utsträckning ta studentexamen. I vilket annat

land förekommer det väl, att alla på telegraf, tull och apotek, en

mängd post- och banktjänstemän med den mest enkla tjänstgöring,

innehavare av ej vidare invecklade kommunala befattningar, en mängd

kontorister etc. ha avlagt mogenhetsexamen? Överallt eljes fordrar

man blott eu nödtorftig allmänbildning, som sedan utfylles med fackbildning.

Det ofog, som i vårt land grasserar, att ynglingar, utan

teoretiska intressen och med en praktisk bana för ögonen, där fackutbildning

är det viktiga, skola piskas igenom till studentexamen för

att, för att tala ett osminkat språk, tillfredsställa svensk högfärd, enskild

och samhällelig, det är annorstädes, åtminstone i de stora kulturländerna,

okänt. De anspråkslösa tjänstemän, man ser bakom det

s. 406 Kontrollera mot PDF

406

RESERVATIONER.

tyska postverkets luckor, känt och erkänt som det bäst fungerande i

världen, äro i intet fall studenter, i många fall f. d. stamanställda,

som genomgått en grundlig postalisk utbildningskurs. Likaledes i den

tyska tullen, vars tjänstemän, för att välja ett försiktigt uttryck, nog

kunna mäta sig med de svenska. Detta ett par exempel ur högen.»

Vad slutligen angår kommissionens å s. 329 framställda

förslag om ett slags konstigt surrogat för studentexamen,

vill jag ej spilla ord därpå, då jag anser detta förslag

vara från början dödfött.

21:o) I fråga om ersättning åt tulleleverna (s. 330).

Kommissionen har föreslagit, att åt en del av tulleleverna

skulle utgå understöd i form av stipendier. Då denna form

synes mig mindre tilltalande men det givetvis bör tillses,

att icke möjligheten att vinna anställning såsom tullelev

blir ett privilegium uteslutande för rikemanssöner, vill jag

uttala mig för att åt varje tullelev måtte utgå ersättning i

form av lämpligt dagtraktamente.

22:o) I fråga om den för äldre tjänstemän av grupp I

avsedda kurs på mera vetenskaplig grund (s. 333). Denna

kurs anser jag vara fullständigt obehövlig. Att igångsätta

en så stor apparat, som skulle krävas för kursen, kan för

övrigt ej vara rimligt inom ett jämförelsevis litet verk som

tullverket.

23:o) I fråga om det s. k. listgodset (s. 351 fl.). Den

här intagna listan anser jag vara i hög grad otillfredsställande.

Kommissionen har vid densammas uppgörande

visat verklig skuggrädsla för att utsträcka tjänstemännens

av grupp II befogenhet i tullbehandlingshänseende. Jag

vill endast nämna ett par exempel. Kli skulle man enligt

kommissionens åsikt ej våga att låta tullbehandla genom

tjänsteman av nämnda grupp. Nu vet ju var och en, att

i de allra flesta fall ingen som helst svårighet möter för eu

praktiskt erfaren man att avgöra denna vara. Vissa gränsfall

kunna visserligen tänkas, men i dylika är en av särskild

fackman verkställd analys obetingat nödvändig, och

det är alltså ändå ingenting vunnet med att den tullbehandlande

tjänstemannen tillhör grupp I. — Såsom vidare

exempel på varor, som jag anser hava bort upptagas i

listan, må nämnas chilesalpeter och superfosfat samt allt

avfall enligt rubr. 1323.

s. 407 Kontrollera mot PDF

RESERVATIONER.

407

Jag föranlåtes alltså yrka eu fullständig omarbetning

av ifrågavarande lista.

24:o) I fråga om tjänstemännens av grupp 11 ansvar

(s. 356). För närvarande gäller, på sätt erinras å s. 347,

att tjänstemän av lägre grad hava att utföra viss tullbehandling

under »överinseende» av tjänsteman av högre

grad. Denna gamla bestämmelse går i viss mån igen i

kommissionens förslag därom, att beträffande vissa kategorier

av listgods — nämligen sådana, som betecknats med

kursiv stil — skall gälla, att, innan attestering sker, tullbehandlingsfrågan

skall, med bifogande av uttaget prov å

varan, underställas tjänstemans av grupp I prövning, till

bevis varom denne skall hava att teckna sitt namn å attesten

och sålunda ikläda sig ansvar för själva rubriceringens

riktighet.

För att man skall erhålla vakna och om sina plikter

medvetna tjänstemän, är det nödvändigt, att varje enskild

individ bland desamma alltid får känna sig handla under

eget ansvar. Detta är ock en huvudbetingelse för att bland

tjänstemännen skall råda den arbetsglädje, som ensam kan

betrygga ett verkligt gott resultat av arbetet. Ur dessa

synpunkter måste jag fordra borttagande av ovan anmärkta

kvarleva från en äldre tids betraktelsesätt; och yrkar jag

alltså, att ur första klämmen på s. 356 måtte utgå orden:

»dock att, såvitt gäller de med kursiv stil upptagna varuslagen,

rubriceringen skall underställas tjänstemans av

grupp I prövning och godkännande».

De i förevarande reservation innehållna yrkandena äro

alltså i korthet följande:

att tjänstgöringskommissionen måtte börja sitt arbete

genast efter det förevarande betänkande avgivits;

att densammas ledamöter måtte utses av Kungl. Maj:t

eller finansministern;

att ledamöternas antal måtte bliva fem;

att tjänstgöringskommissionens undersökningar måtte

utsträckas jämväl till tullexpeditionema;

s. 408 Kontrollera mot PDF

408

RESERVATIONER.

att förslaget om kammarskrivares vid lokalförvaltningen

användande till tjänstgöring inom generaltullstyrelsen icke

måtte bifallas i vidare mån, än såvitt rörer taxebyrån;

att någon byråassistent med uppdrag att följa tullbehandliugsarbetet

i Stockholms packhus icke måtte tillsättas;

att avlagd realskolexamen måtte förklaras medföra

kompetens för erhållande av tjänster hos generaltullstyrelsen;

dock att vissa befattningar reserveras även för assistentgraden;

att förslaget om tillskapande av särskilda distriktchefsämbeten

måtte lämnas utan något som helst avseende, men

att i stället tulldirektörerna måtte få vissa distrikt sig tilllagda,

och att de ärenden, som enligt kommissionens förslag

skulle ankomma på distriktcheferna, måtte på lämpligt

sätt utskiftas mellan generaltullstyrelsen, tulldirektörerna

och vederbörande tullförvaltare;

att förslag vid tulldirektörsutnämningar måtte upprättas

av generaltullstyrelsen och ej av generaltulldirektören;

att några formella kompetensfordringar ej måtte stipuleras

för tulldirektörerna;

att några förste kontrollörer ej måtte anställas vid tulldirektörsexpeditionerna;
att

förslaget om avstängda bevakningsområden ej måtte

vinna bifall, men att i stället varuskjul måtte uppföras i

största möjliga utsträckning;

att bevakningskontrollörsgraden måtte helt och hållet

avskaffas;

att för själva arbetets utförande å kammarkontoren

måtte användas uteslutande assistenter jämte kvinnliga

biträden;

att ur bevakningsgöromålens synpunkt måtte uppställas

endast två typer av tullkamrar, nämligen sådana med överuppsyningsman

och sådana med uppsyningsman såsom bevakningsförman;
att

den ur tarifferingsgöromålens synpunkt‘uppställda

typen I av tullkamrar måtte bortfalla, i det att förste kontrollörerna

i Norrköping, Trälleborg, Hälsingborg, Gävle

och Sundsvall behålla sin nuvarande grad;

att tullkamrarna i Kalmar, Karlskrona och Landskrona

måtte överföras till typ III och härvarande packhusföreståndare

alltså få endast kontrollörs grad;

opaginerad Kontrollera mot PDF

RESERVATIONER.

40i)

att vid tullkamrar av typ 111 ocli IV tullförvaltarne

måtte åläggas att alltid själva förestå resp. packhus;

att den ur de kamerala göromålens synpunkt uppställda

typen I av tullkamrar måtte bortfalla, i det några

nya förste kontrollörstjänster ej inrättas vid tullkamrarna i

Trälleborg och Hälsingborg;

att överhuvud vid tullkamrarna måtte för arbete på

det kamerala området användas endast assistenter jämte

kvinnliga biträden;

att tullstationen i Arko måtte bibehållas, och att förslaget

om inrättande av tullstation i Lövvik måtte avslås;

att alla tullexpeditioner måtte bekostas av statsverket;

att i Kyrkbacken måtte inrättas en tullstation, vars

föreståndare har att tillika lämna medverkan vid kustens

bevakande;

att bemyndigande att anlita tillfälliga biti''äden måtte

lämnas endast ytterst sparsamt, och att i sådan egenskap

ej måtte få användas pensionerad personal;

att en mellangrad måtte inrättas med titeln assistent

och uppsyningsman avlöningsförmåner;

att arbetsfördelningen måtte bliva sådan, att åt tjänstemän

av grupp I uppdragas endast verkligt krävande packhusgöromål;
att

för anställning såsom tjänsteman av grupp I måtte

fordras avlagd realskolexamen i förening med praktisk utbildning

och genomgående av specialkurs;

att tjänstemän av grupp II beredas lättnader för övergång

till grupp I;

att åt varje tullelev måtte utgå ersättning i form av

lämpligt dagtraktamente;

att förslaget om en för äldre tjänstemän av grupp 1

avsedd kurs på mera vetenskaplig grund måtte lämnas utan

vidare avseende;

att listgodsförteckningen måtte fullständigt omarbetas,

i syfte att väsentligt flera varuslag däri upptagas;

att tjänstemännen av grupp II i alla sina tjänsteförrättningar

måtte få handla på eget ansvar, och att följaktligen

det i fråga om visst listgods föreslagna underställningsförfarandet

måtte utgå.

Magnus Bengtsson.

s. 410 Kontrollera mot PDF

410

RESERVATIONER.

Reservation av herrar Bergenstjerna, Röing och

Schött.

I kung], förordningen den 31 maj 1907 (Sv. F. S. n:r

30) finnas intagna bestämmelser angående rätt att hos generaltullstyrelsen

erhålla upplysning rörande tullbehandling

av varor, avsedda att till riket införas. I samma förordning

är även stadgat om sådan upplysnings bindande kraft för

statsverket.

Av den utredning, som förekommer dels i Kungl.

Maj:ts nådiga proposition till riksdagen (n:r 31 1907) med

förslag till förordning angående rätt att hos generaltullstyrelsen

erhålla upplysning rörande tullbehandling av varor,

avsedda att till riket införas, dels i särskild nådig proposition

(n:r 32 1907) angående inrättande av en tullbehandlings-

och upplysningsbyrå inom generaltullstyrelsen, framgår

tydligt såväl den fördel i flera hänseenden bifall till

ifrågavarande framställning skulle medföra för landets importörer

som ock de stora fordringar med hänsyn till statens

säkerhet, som borde ställas på den institution, vilken

finge sig anförtrott det viktiga uppdraget att meddela för

statsverket bindande upplysningar rörande varors tullbehandling.

Kommissionens förslag att på tullförvaltningarna delvis

överflytta den befogenhet i sagda avseende, som nu tillkommer

generaltullstyrelsens tullbehandlings- och upplysningsbyrå,

kunna vi icke biträda, då enligt vårt förmenande tullförvaltningarna

ej i samma män som förenämnda byrå kunna anses

äga kompetens för ifrågavarande maktpåliggande värv.

Gustaf Bergenstjerna. Erik Röing. Helmer Schött.

Reservation av herr Hamvin.

Tullverket är dels ett verk med administrerande uppgifter

på näringslivets område och i dettas tjänst, dels ock

ett uppbördsverk, som har att till statskassan inkassera

tullar m. fl. avgifter. Vare sig nu statens reglerande verksamhet

inom näringslivet sträckes mer eller mindre långt

opaginerad Kontrollera mot PDF

RESERVATIONER.

41 I

(iller tullpolitikeu går i riktning mot protektionism eller

frihandel, så kommer detta att verka ökning eller minskning

i tullverkets åligganden och därmed även att påkalla

ökat eller minskat behov av personal inom detta verk.

Medan kommunikationsverken i följd av samfärdselns helt

naturligt fortgående ökning ständigt kräva ökad personal,

har man däremot inom tullverket lika väl att räkna med

minskning i personalbehovet. Detta förhållande manar till

särskild försiktighet, då det gäller att inrätta nya tjänster.

Utsikterna för tullverkets nuvarande e. o. tjänstemän

vilkas antal, som bekant, är rent abnormt stort — att

vinna befordran komma på grund härav att te sig allt

annat än ljusa; men det vore orimligt att låta hänsynen

till ifrågavarande personal stå hindrande i vägen för den

genomgripande omorganisation, varav tullverket såsom mera

gammalmodigt än de flesta andra verk i så hög grad är i

behov. Det kunde ifrågasättas, att sådana e. o. tjänstemän,

vilka längre tid varit bundna vid verket och stått till dess

disposition, men för vilka på grund av omorganisationen

platser ej kunna beredas, skulle på något sätt hållas ekonomiskt

skadeslösa härför. Huruvida detta kan anses berättigat,

vill jag i detta sammanhang lämna oavgjort; jagvill

emellertid påpeka, att en sådan anordning i varje fall

ställer sig förmånligare för det allmänna, än om platser

skola inrättas enkom för att bereda ifrågavarande personer

befordran, eller om arbetet skall så fördelas, att högt kvalificerad

personal sättes till göromål, som lika väl kunna

utföras av lägre kvalificerad.

Enligt min mening har kommissionen vid utarbetandet

av sitt förevarande förslag allt för mycket fäst sig vid det

stora antal e. o. tjänstemän, som, enligt vad ovan sagts,

äro fastade vid tullverket, och uteslutande i syfte att bereda

befordringsmöjligheter åt dessa förordat inrättande av

nya högre befattningar. Gent häremot anser jag mig böra

framhålla såsom önskemål, att tullverkets personal ej göres

större än förhållandena oundgängligen kräva, och att särskilt

de högre graderna ej bliva talrikare representerade,

än vartill göromålens beskaffenhet ger anledning. Till gengäld

kan all personal inom verket bliva väl avlönad.

Något som föraulett kommissionen att föreslå inrättandet

av åtskilliga högre befattningar, är det ifrågasatta in
-

s. 412 Kontrollera mot PDF

412

RESERVATIONER.

förandet av distriktsförvaltningar inom tullverket. Jag vill

för min del ingalunda motsätta mig en viss decentralisering

av ärendena; men denna anser jag kunna genomföras utan

att särskilda distriktchefer tillsättas, i det att de för dessa

tillämnade göromålen i stället läggas ut dels på de tulldirektörer,

om vilkas tillsättande kommissionen varit enig,

dels ock — och det i ganska väsentlig utsträckning — på

vederbörande lokala tullmyndigheter. De särskilda distriktsförvaltningarna

skulle draga högst betydande kostnader;

och vad kommissionen anfört för att söka visa deras behövlighet

har snarast givit mig det intrycket, att några

verkligt bärande skäl härför överhuvud ej kunna påvisas.

Kommissionen har förutsatt, att på en av generaltullstyrelsen

särskilt förordnad tjänstgöringskommission skall

ankomma att utarbeta närmare förslag rörande det behövliga

antalet tjänster vid varje särskild tullplats samt arbetets

lämpliga fördelning mellan dessa tjänsters innehavare.

Ehuru det varit önskvärt, om kommissionen — på sätt

som skett vid utarbetandet av det av kommissionen tidigare

avgivna förslaget till omorganisation av kust- och gränsbevakningen

— själv kunnat framlägga detaljerat förslag

i berörda hänseenden, har jag dock böjt mig för den uppfattningen,

att något sådant icke är möjligt på grund av

de ovissa utsikter, som erbjuda sig efter krigets avslutande.

Vad angår nämnda tjänstgöringskommission, vill jag emellertid

här understryka, att på densamma kommer i mycket

hög grad bero, huruvida tullverket från den byråkratiska

institution, detsamma nu utgör, skall kunna omdanas på

ett sätt, som bereder den trallkerande allmänheten all möjlig

lättnad, samtidigt med att administrationskostnaderna

nedbringas till fördel för det allmänna. I huru hög grad

det lyckats den hittillsvarande regimen att uppdriva dessa

kostnader, framgår därav, att enligt uppgift i tullverkets

matrikel för år 1918 omkostnadsprocenten vid uppbörden

vuxit från 4,6 procent år 1899 till 11,4 procent år 1914

och 21,2 procent år 1917 — låt vara att vissa särskilda

faktorer bidragit till framkallande av ett så ytterst ogynnsamt

residtat som det sistberörda. Skulle tjänstgöringskommissionen

komma att ledas av samma gammalmodiga

syn på tingen, som tyvärr alltför länge fått göra sig gäl
-

s. 413 Kontrollera mot PDF

RESERVATIONER.

413

lande inom tullverket, kan med säkerhet påstås, att hela

det reformarbete, som utmynnat i förevarande betänkande,

blir fullkomligt förfuskat. Jag vill därföre kraftigt understryka

vikten av att tjänstgöringskommissionen verkligen

får den allsidiga sammansättning, för vilken kommissionen

uttalat sig; och vill jag särskilt påpeka, att icke enbart

det rena tjänstemannaintresset bör vara därinom representerat,

utan att det ock bör tillses, att däri sitta verkligt

praktiska män med kännedom om och erfarenhet i näringslivets

krav.

Felix Härur in.

Reservation av lierr liissén.

Enär undertecknad i likhet med herrar Edgren och

Hamrin blivit kallad till medlem av tullkommissionen först

sedan denna erhållit uppdrag att utreda och till Kungl.

Maj:t inkomma med förslag till ny lönestat för tullverkets

personal, men då jag därtill lämnats uppdrag att deltaga

vid utarbetandet av det här föreliggande omorganisationsförslaget,

vilket redan vid mitt inträde i kommissionen fortskridit

så långt, att vissa princip- och preliminärbeslut voro

fattade, har det mött vissa svårigheter att under den relativt

korta tid, som stått till buds, så ingående och noggrant

som önskligt varit sätta sig in i den mångfald spörsmål

och detaljer, som detta förslag innebär.

Det är därför med viss tvekan jag biträtt vissa punkter

i det föreliggande förslaget.

Då jag i en del frågor hävdat eu från kommissionens

flertal avvikande mening, vilken i stort sett sammanfaller

med den av herr Bengtsson i hans reservation framförda,

vill jag för att undvika ett återupprepande i dessa avseenden

förena mig i den av honom till förslaget fogade

reservationen i följande punkter, nämligen:

1) angående den ifrågasatta tjänstgöringskommissionen,

i vad förslaget avser dess sammansättning och snara upptagande

av verksamheten;

2) angående kompetensfordringarna för vissa generaltullstyrelsens

tjänstemän;

3) angående kompetensfordringar för tulldirektörer;

s. 414 Kontrollera mot PDF

414

RESERVATIONER.

4) angående avstängda bevakningsområden;

5) angående den allmänna tjänstgöringstidens utsträckande;
6)

angående bevakningskontrollörstjänsterna vid tullbevakningsinspektionerna;
7)

angående tullkamrarnas typindelning ur bevakningssynpunkt;
8)

angående tullkamrarnas typindelning ur de kamerala

göromålens synpunkt;

9) angående kompetensfordringar för tjänstemän av

grupp I och i fråga om användandet av överkvalificerad

arbetskraft; samt

10) angående det s. k. listgodset.

I fråga om kassörsgö romål anför kommissionen (sid.

357): »A uppbördsmans- eller, enligt kommissionens terminologi,

kassörsbefattning bör emellertid ofta tjänsteman av

nämnda grupp (grupp II) kunna placeras; här är det ej

fråga om någon krävande bokföring utan allenast om redbarhet

och ordentlighet, egenskaper, som äro förhanden hos

tjänstemän av den ena ej mindre än av den andra gruppen.»

Sedan kommissionen sålunda fastslagit, att enligt dess

åsikt tjänsteman av grupp II är fullt användbar till uppehållande

av kassörsbefattning, och att det alltså givetvis

måste betecknas såsom användande av överkvalificerad arbetskraft,

om för dylik befattning användes tjänsteman av

grupp I, kommer dock kommissionen till följande överraskande

förslag i fråga om kassörsgöromål:

»l:o) Taga de en persons arbetskraft helt och hållet i

anspråk, bör för desammas förrättande avses en tjänsteman

av grupp I.

2:o) Taga de endast delvis en persons arbetskraft i

anspråk och kunna med desamma lämpligen förenas renskrivnings-

o. d. göromål, bör för desammas förrättande

avses ett kvinnligt biträde.

3:o) Taga de endast delvis en persons arbetskraft i

anspråk och kunna de lämpligen förenas med göromål,

som utföras av tjänstemän av grupp II, bör för desammas

förrättande avses eu dylik tjänsteman.))

Kommissionen har i och med detta förslag gjort sig

skyldig till en uppenbar inkonsekvens. Att enligt punkt

s. 415 Kontrollera mot PDF

RESERV ATIONER.

415

l:o) — då eu persons arbetskraft helt skulle tagas i anspråk

för ifrågavarande göromål — använda en tjänsteman av

grupp 1 är, vilket jag redan framhållit, att begagna överkvalificerad

arbetskraft. Att enligt punkt 2:o) — då kassörsgöromålen

lämpligen kunna förenas med renskrivnings- och

dylika göromål - - föreslå ett kvinnligt biträde, förefaller

även mindre lyckligt, då det jämföres med vad kommissionen

å betänkandets nästa sida föreslår i fråga om enklare skrivgöromål.

Här säges: »l:o) Taga de eu persons arbets
kraft

helt och hållet i anspråk, bör för desammas förrättande

avses ett kvinnligt biträde. 2:o) Taga de endast delvis en persons

arbetskraft i anspråk, böra desamma uppdragas åt

tjänsteman av vare sig grupp 1 eller grupp II att utföras

å tider, som äro fria från andra göromål. Huruvida tjänstemannen

skall tagas från ena eller andra gruppen, får bero

på vilket som är lämpligast från arbetsfördelningens synpunkt.

» Då man här säger ifrån, att kvinnligt biträde

bör avses för enklare skrivgöromål (renskrivning o. d.),

endast då dessa helt taga en persons arbetskraft i anspråk,

men däremot att tjänsteman av grupp I eller grupp II bör

avses, då ifrågavarande skrivgöromål kunna utföras å tider,

som äro fria från andra göromål, förefaller det mig så,

att man, för att vara konsekvent, bort föreslå under punkt

2:o) i fråga om kassörsgöromål, att för desammas förrättande

bör avses en tjänsteman av grupp II. Angående

den av kommissionen föreslagna punkt 3:o) i fråga om

kassörsgöromål vill jag andraga, att, om man utgår från

den förutsättningen, att några egentliga kassörsgöromål

knappast skola förekomma annorstädes än på tulldirektörsexpeditionerna,

kammarkontoren och tullkamrarna, där givetvis

kassaexpeditionerna komma att hållas öppna för allmänheten

under den tid av dygnet, då lokalen i övrigt

hålles öppen, måste man också förutsätta, att den, som

skall bestrida kassörsbefattningen, under hela expeditionstiden

måste uppehålla sig invid kassaexpeditionen och

under de tider, då han eventuellt vore fri från kassagöromål,

knappast skulle kunna syssla med andra, tjänstemän av

grupp II tillhörande göromål, än just skrivgöromål. Ur

denna synpunkt förefaller mig den av kommissionen föreslagna

punkt 3:o) fullkomligt överflödig, och får jag, i

s. 416 Kontrollera mot PDF

416

RESERVATIONEK.

analogi med vad jag här ovan anfört, föreslå, att för kassörsgöromåls

förrättande böra — under alla omständigheter —

avses tjänstemän av grupp II.

Hj. Risseli.

Reservation av herr Sachs.

Jag anser göromålen vid tulldirektörsexpeditionen icke

vara av beskaffenhet att påkalla anställande därstädes av,

förutom en överkontrollör, jämväl en förste kontrollör; och

får jag därföre reservera mig i denna punkt.

Josef Sachs.

it

Reservation av herr Schött. (

Kommissionens åsikt, att bogserångare böra generellt

befrias från skyldigheten att innehava årspass, kan jag ej

dela. I de nuvarande bestämmelserna angående årspass

äro av fartyg, som gå utom det tullkammardistriktet, inom

vilket de hava sin hemort, passagerarångfartvg i regelbunden

trafik enligt kungjorda turlistor de enda, som äro befriade

från skyldigheten att medföra årspass. Regelbundenheten

i trafik synes således ligga till grund för befrielsen.

Men bogserångare göra i allmänhet de mest oregelbundna

resor, varför deras befriande från skyldigheten att medföra

årspass står i fullständig strid med den hittills rådande principen

i fråga om årspass.

Visserligen kan med visst fog anmärkas, att den nuvarande

kontrollen med årspass ej är fullt tillfredsställande,

men anser jag dock, att denna kontroll, den enda som

äger rum -från tullverkets sida, är bättre än ingen. Och

ansluter jag mig för övrigt till följande uttalande, som

gjorts till kommissionen av tullkammaren i Hälsingborg i

fråga om årspassinstitutet i dess helhet, och som enligt mitt

förmenande har sin speciella tillämpning å bogserbåtar:

»Avskaffas årspassen, bortfaller därmed ett visserligen stundom

bristfälligt, men dock i allmänhet användbart kontroll
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ltHKKltVATIONK.lt.

4 I 7

medel över den inrikes trafiken. Det torde dessutom få

antagas, att medvetandet om en förefintlig- kontroll skall

verka återhållande, men att däremot vetskapen om dess

borttagande lätteligen skulle kunna ge anledning till oftare

förekommande överträdelser av gällande seglationsföreskrifter,

i all synnerhet i en tid, då moraliska hänsyn på

så många områden visat sig ha försvagats och förlorat i

värde.»

I fråga om personalbesättningen vid paekhusiuspektionerna

i Göteborg och Malmö innebär kommissionens förslag

en indragning av förste kontrollörstjänsterna i stora

packhusen därstädes. För min del kan jag ej biträda detta

förslag utan anser, att dessa tjänster fortfarande böra kvarstå,

och att < i motsvarande tjänst bör inrättas vid packhusinspektionen

i Stockholm, avsedd för packhusavdelningarna

vid Skeppsbroi Här förrättas tullbehandlingsarbetet utom

i stora packhuset i norra, mellersta, maskin- och södra

paviljongerna samt ute på kajen. Till bestridande av tjänstgöringen

vid Skeppsbron voro under perioden V? 1913—

30/6 1914 därstädes placerade 30 tjänstemän av högre

grad och 23 av lägre grad. överinspektörens och överkontrollörens

tid är i regel alltför strängt upptagen med

prövning av tullbehandlingsfrågor och övriga tjänsteärenden,

utredningar, inspektion av andra avdelningar m. in.,

för att någon av nämnda tjänstemän skulle kunna medhinna

att på ett tillfredsställande sätt utöva det överinseende

över tullbehandlingsarbetet, som detsamma på grund

av sin omfattning kräver. Detta bör följaktligen uppdragas

åt en särskild tjänsteman, som bör sättas lägst i förste

kontr ollörsgr aden.

Trots att till kammarkontoren i Stockholm och Göteborg

överflyttas allt det arbete, som f. n. utföres på tullkamrarna

därstädes, med undantag endast av klareringsbestyren,

och alla de göromål, som nu påvila uppbördsoch

nederlagskontoren därstädes, vilka förestås av var sin

tullförvaltare — å nederlagskontoret är därjämte anställd

27

313118

s. 418 Kontrollera mot PDF

418

RESERVATIONER.

en förste kontrollör —, så har kommissionen ej ansett behövligt

att å kammarkontoren anställa flera tjänstemän i

överkontrollörs- och förste kontrollörsgraden än som nu

finnas å tullkamrarna, d. v. s. de vid vardera av dessa platser

till indragning föreslagna två tullförvaltarna och förste

kontrollören få ej några ersättare i högre grad än möjligen

i kontrollörsgraden. En förste kontrollörstjänst med

huvudsaklig uppgift att handlägga uppbördsärenden anser

jag vara av behovet påkallad och böra inrättas vid vartdera

av nämnda kammarkontor.

Åven vid kammarkontoret i Malmö torde de till detsamma

överförda uppbördsgöromålen fullt motivera inrättandet

av en förste kontrollörstjänst därstädes.

Huvudsakligen av sparsamhetsskäl har kommissionen

föreslagit indragning av tullkammaren i Marstrand. En

närmare undersökning torde dock kunna sätta i tvivel, huruvida

någon verklig besparing därigenom vinnes. Genom

tullkammarens i Marstrand förändring till tullstation minskas

ej tullpersonalen å platsen. Enda förändringen blir,

att tullförvaltaren utbytes mot en överuppsyningsman. Enligt

n. v. avlöningsförhållanden är skillnaden i avlöning

för dessa tjänstemän 1,000 kronor, vilket belopp skulle bli

den avsedda besparingen. Men då vid förefallande behov

tjänsteman skulle på statens bekostnad beordras från Göteborg

till Marstrand i och för tullbehandling, så kan det

inträffa, att dessa 1,000 kronor knappt täckte omkostnaderna

för anlitande av tjänsteman från Göteborg, då jämväl

tages hänsyn till den ersättning, som komme att utgå

till den e. o. tjänsteman, som inkallades i tjänstgöring för

den till Marstrand beordrade. I stället för att som nu med

tullkammare i Marstrand alla därstädes förekommande tullgöromål

kunna handläggas av en tjänsteman, nämligen tullförvaltaren

därstädes, komme enligt kommissionens förslag

staten att vid vissa tillfällen få avlöna ej mindre än tre

tjänstemän, nämligen överuppsyningsmannen i Marstrand,

packhustjänstemannen från Göteborg och dennes vikarie,

vilket synes mig vara mindre god hushållning med arbetskraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

HUMOR VA TION KB.

41 i*

Med indragningen av tullkammaren i Marstrand måste

befälet över kustbevakningen i Marstrands tullkammardistrikt

överflyttas till tullförvaltarne i närgränsande distrikt,

vilket även komme att medföra ökad kostnad för staten.

Samtidigt med att tullförvaltartjänsten i Marstrand

indrages, kommer även skeppsmätarbefattningen därstädes

att indragas, vilket för sjöfarten kan medföra avsevärda

olägenheter, enär anlitande av skeppsmätare från annan plats

i regel förorsakar dröjsmål.

Som mål för sitt omorganisationsarbete (sid. 8) har

kommissionen satt åstadkommande av ett förvaltningsmaskineri,

som fungerar säkert, snabbt och billigt, men intetdera

synes mig ernås genom den föreslagna ändringen i

Marstrand.

En tjänsteman av grupp I (tullförvaltare) måste helt

visst fungera minst lika säkert som en tjänsteman av grupp

II (överuppsyningsman); och behovet att rekvirera tjänsteman

från Göteborg kommer mången gång att förorsaka ett

trafiken besvärande dröjsmål, vilket ej behöver förekomma,

då den tullbehandlande tjänstemannen finns på platsen.

På grund därav kan jag ej biträda kommissionens förslag

att beskära staden Marstrands stapelstadsrätt, som den

under sekler innehaft och tror sig komma att framdeles

bättre utnyttja.

Med åberopande av exempel från statens järnvägar och

postverket föreslår kommissionen en högre undervisningskurs

inom tullverket. Förhållandena inom statens järnvägar

och postverket synas mig dock ej vara fullt desamma som

inom tullverket. De högre kompetensfordringar, som äro

stipulerade för inträde i tullverket, torde giva tulltjänstemännen

större förutsättningar för självstudier för vinnande

av den kompetens, som den föreslagna kursen avser att

bibringa, än vad som är förhållandet med motsvarande

tjänstemän vid statens järnvägar och postverket. I regel

har tulltjänstemannen avlagt studentexamen och därefter

genomgått en sex månaders teoretisk utbildningskurs. Utbildningskurser

för äldre tulltjänstemän hava redan anordnats,

och kommissionen föreslår därjämte årliga resestipen
-

s. 420 Kontrollera mot PDF

420

RESERVATIONER.

dier för studier i utlandet. Detta anser jag tillräckligt för

att inom tullkåren dana tjänstemän, fullt kompetenta för

de få chefsbefattningar, för vilkas blivande innehavare den

föreslagna, för staten säkerligen ganska kostsamma högre utbildningskursen

är avsedd.

I fråga om sättet för anskaffning och underhåll av båtmateriell

hänvisar jag till min till kommissionens betänkande

1 fogade reservation.

Helmer Schött.

s. 421 Kontrollera mot PDF

421

Förklaring till bifogad plansch över kassakontrollapparat.

National kassaregister N:o 998- (5) E. C. F.

i bruk å kammarkontoret.

Personal: kassör och kontrollant.

Eu tullräkning (tullattest) (se bil. 2 å dem. bladet)

skall betalas.

Kontrollanten trycker med tillhjälp av kassaregistret

resp. belopp för tull, sockerskatt, böter etc. samt slutsumman

på tullräkningen, Räkningen överlämnas sedan

till kassören, som signerar slutsumman.

Räkningen är nu kvitterad.

Registret har, i och med att det tryckta beloppet är noterat

på räkningen, automatiskt:

1) Krediterat (adderat) beloppet för resp. fonder på eu

additionsapparat, s. k. säradderare, varav en finnes för

varje fond.

2) Debiterat summan på kassören å en annan additions
apparat,

den s. k. totaladderaren.

3) Kontrollnoterat resp. belopp på kontrollistan (under lås).

4) Räknat transaktionerna å de därför avsedda antalsräk
narna,

varav även finnes en för varje fond. Detta

för att kunna kontrollera antal transaktioner på kontrollistan.

5) Visat det sist intryckta beloppet å indikatorn åt kon
trollanten

och kassören.

Anm. Varje transaktion numreras automatiskt såväl på räkningen som

på kontrollistan med ett löpande nummer, vilket har sin betydelse,

då kontrollistan kommer att ersätta uppbördsboken.

Summan av influtna penningar visas av registret för dagen, månaden

eller året samt kan när som helst kontrolleras av resp. överkontrollör

eller revisor.

Totaladderaren räknar till kr. 10,000,000: —.

Maskinen fungerar, när man trycker på den därför avsedda

motorknappen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

NATIONAL KASSA REGISTER

N^R.99ö-(5)E.e. F.

KREDiTERAR!

MEDEL iNFLUTMA FÖR RESP.

FONDER

KRONOR ''ÖRE

1

TULL

33.675,5 o

2

RESTiTUTiONS-AFGIFT

5.657,oo

3

SOCKERSKATT

1.265,oo

4

HANN-AFGIFT

8 6 0, o o

5

FYR «■ BAK-AFGIFT

21 0,oo

6

LASTPENNINGAR

360,oo

7

HAMN-AFG. FÖR FARTYG

140,oo

8

DEPOSITION

SUMMA KS. 57.167,5 0

DEBiTERAR!

KONTROLLSUMMAM

KB. 57.167,50

PÅ

HUFVUDKASSöREN .

*5 Ml»..».

Tl*»0,

*»^98/ *4

»>-08;

»—OB-IT.

Ä-TOiO.''

Ii—TI 1 i

t-CVS

Kronop Öre

rfSäuiuU,

ANTAL EXPEDITIONER

FÖR

r. i.

F.£.

F. 3.

F.4.

F. 5

F. 6.

F.7.

F. ö.

F.s.

TOTA L.

ÖL

126

36

50

92

72

3

210

840

KONTROLLERAR!

0. B. S.

SETULL-RAKM. 1.

» TULLBEHAHDLifICSAT. 2.

» TULL-RÄKN.

„ RAKNING

„ DEPOSITION

1

T

-400.00

-006 5

2

R

-002 00

- 0 06 6

4

H

-006.00

- 0 06 7

9

S;a

- 4 0800

- 0 0 6 8

1

r

-715.08

- 0 0 6 9

!

T

-05000

-0 0 70

i

S

- 038.40

- 0 0 7 1

4

H

-0 14-75

- 0 0 7 2

9

S:a

-818.23

-007 3

1

T

1928.38

-007 4

3

5

-105.60

-007 5

9

S*

203398

-0076

6

L

-007.72

-0077

5

F

-019.31

- 0 0 78

7

HF

-005.77

-007 9

9

Sa

-032.80

- 0 0 8 0

8

0

6560.00

- 008 1

KVITTERAR!

I.

jy. JV
-

N:r. Sy*.

. Debet.

För varor, inkomna med ångf.

d. fr

N:r

Ant. kolli

M:ke

Tull___j__

Restitutionsavgift_1_

Sockeinkatt _._

Böter enligt___§ tullstadgan

Hamnavgift _

Samma

•Kost -

Stockholm av Tullkammaren de» T 191?.

Ovanstående avgiftsbelopp kvitteras, med Förbehåll att räkningen

genast uppvisas å Tullkammaren för anteckning, varförinnan detta kvitto

icke äger gällande kraft.

Stockholm av Tulluppbördskontoret den 4 91

l

T -40000

0065

HAJ -6 -18

2

R -0Q2.00

-0 066

HAJ -6 -18

4

H -006.00

- 0067

MAJ 6 -18]

9

S.a-4 08.00

-0 0 6 8

MAJ -6 -18

med ån£

Tull

Restitu

Socken

Böter c

Hamna

Uts''

N:r

lakotm

Tillhör

Tullbehandlingsattest över varor, som angivit»

Stockholms tullpackhus den

ift. Jf
-

itt

Förruitningsmnn.

§ 64 tjdnstgörmgsreglementet.

Blankett n.r O 7

Packhusavd.

Tullbehand. exp. _

Packhus], sida

~T-fri5.08

-0Ö69

HAJ

-6 -1

ii

1 T -

050.QU

-ö pYö

MAJ

-6-1

5

5 S -

4 H -

038.40

<W5

-0

-G

u 7 i

MAJ

MAJ

-S-1

-8-1

n

J_

mt

*

fggggi

9~Sa-

n

8.1

te-

-UD 73

i.

MAj

-tj -1

mSm

mU

1918

3.

N:r

Bi-n.*r

Nederlag.

_Debet.

För varor, angivna till förtullning från nederlag den .

kolli

Tull

SockerskattBöter

enligt

_§ tullstadgan _

Förfall od:

Summa

13)0.8

Us

3 S

Qo

Stockholm av tullkammaren de®

» Gfs.

_1911

Obs.! Uppvisas på nederloyskonfyret,

Ovanstående avgiftsbelopp kvitteras, med förbehåll att räkningen

genast förevisas på tullkammaren för; anteckning, varförinnan detta kvitto

icke äger gällande kraft.1

Stockholm av tulluppbördskontergt (lön —-1 91

i T 1 928.38 -0 074 haj -b -ii

3 5 - 1 05.60 -0075 haj-6-18

9 5;a2033.98 -0 0 76 maj-e -ie

angn

Tull

Socke

Böter

Utskri

N:f

4

Utgående n:r

år 191&L.

Fart-ygsbefälhavaren Jk 1c. £

CLoXe*^ J^>U3uv

avgående till .

____ om_3

Lastpenningar _

Fyr- och båkavgift.

Hamnavgift_

,A)»wC förande Fartyga

fL''±__ton, -

Summa

Stockholm av tullkaminareu den

Ovanstående avgiftsbelopp kvi

6\s,

Kronor fira

i

2Z

15

<So

191 »

^Nr
-

teras.

ckholrn av tulluppbördskont

6 L -007.72

■> -et nen

- 007 7

191

HAJ -6 -18

rikt.

-0078

MAJ-6 -18

7 HF-005.77

-0079

MAJ-6 -18.

^ -''032.81}

wett-rrr P 7--

-0080

MAJ -6 -18

Lastpt

Fyr- <

Hamn;

N:r

Depositionsbevis N:r_

T u!ijournais-N:r_

år 191

år 191

För disposition af varor, inkomna med ångf..

ha_

härstädes deponerat kronor

kommande beloppet- att, mot återställande af detta bevis, deponenten tillhandahållas

sedan införselafgifteraa blifvit betalda, hvilket ofördröjligen bör ske, enär i annat fall

för deras likviderande de nedsatta medlen varda använde; och erinras, att detta bevis

icke äger gällande kraft, innan detsamma blifvit uppvisadt å härvarande tullkammare

och försedt med behörigt intyg om därstädes verkställd anteckning. Stockholm ai

tulluppbördskontoret den _ -191 . __

Lösen __

Stämpel

50 öre.

50 „ I krona.

Anteckn. i tullkammaren ui

nder N:i

191

8 D 6560.00 -0081 «aj-6

■18

3131 13 Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell, innefattande en j'' förelse mellan vissa tullförvaltningars huvudsakliga göromål under år 1913, uttryckta i poäng.

Uppbörden

a v :

Summa

uppi

Direkta förtullningar m. m.

u

t r i

k e

S

frakt

f a

r t

n

0 r t

tull M

B

CD

Eu

c+-

i

03

O

if

CD

O

antal utfärdade tull- behandlingsattcster 8)

antal

rubrik.

använda olika

stat. varufört.4;

CD

o? 3

S" s

P P

inkommande fa

r t y g 6

utgå

ende

fartyg •"’)

a S

pr B

CD M

cd a

p

CD

C

ta

►a

pr

o?

CD

a'' ►ö

B

"p O?

14b

SS

a

3

CD

P

•d

p”

OQ

er1

po

pr

a

2.

a

a

CD

pr

p

a 3

3 aq

vid angivningar till

ers p.

o?

a

crq «-+-

imma poän

B p:

crq a

g crq

under 40 ton

40 —100 ton

över 100 ton

summa poäng

under 40 ton

40—100 ton

över 100 ton

summa

poäng

E. o

E g)

& c S- crq SL

° eu

^ h‘

“ o

pa

öq

O

*Ö

O

So:

°3.

Ej

P

<4

crq

-4

crq

£♦>

p

a

ert-

5=0

direkt

fortnl 1-

fri

dispo-

summa

O —

Eu^E

cd a.

pr

o EL

Eu ta

C» i-k

a<

B Bi

a

0 &

lastade

bar-

lastade

lastade

bar-

lastade

lastade

bar-

lastade

lastade

bar-

lastade

lastade

bar-

lastade

lastade

bar-

lastade

lastado

bar-

lastade

lastade

bar-

lastade

P crq

a

pr

cd

C>q

ning

sition

crq

crq

p

1

Mem, tk......................

—

22.04

22.04

0.2 0

—

0 37

0.13

—

n:>74

1

0.16

0.26

0.72

0.26

0.05

0.31

1.03

1

—

O.oi

0.04

O.oi

0.21

—

0.25

0 02

—

0.04

0 06

O.oi

O.n

0.17

0.17

0.22

0. G G

2

Vadstena, tk. ...............

1.16

6.95

8.ii

0.07

—

—

—

—

8-is

2

3.71

—

3.71

1.38

0-19

1.57

5.28

2

—

—

—

—

O.oi

—

O.o i

—

—

—

O.oi

—

0.15

—

0.16

—

0.17

3

Simrishamn, tk............

0.81

14.98

15.79

—

—

0.39

0.18

O.oi

16.37

3

5.8 7

2.74

8.61

3.9 7

0.9 5

4.92

13.03

3

0.12

0.42

0.11

0.06

0.83

0.3 2

1.06

0.80

0.28

0.2 0

0.13

0.11

O.io

0.35

0.51

0.66

3.03

4

Marstrand, tk................

—

0.25

3.2 5

—

—

0.2 5

0.06

—

3. so

4

1.74

0.61

2.35

1.07

0.12

1.19

3.st

4

0.5 7

0.66

O.oo

0.0 4

0.05

0.2 2

0.68

0.9 2

0.32

0.7 3

0.09

0.0 3

0.42

0.04

0.83

O.so

3.23

5

Lysekil, tk. ..................

—

16.71

16.71

0.02

—

3.48

1.08

—

21.39

5

5.7 1

5.70

11.41

2.83

0.60

3.43

14.84

5

1.97

2.72

0.09

1.70

0.96

1.21

3.02

5.03

6.30

3.13

3.29

0.36

5.09

0.16

14.68

3.65

26.98

6

Landsort, tst. ...............

—

—

—

—

—

O.oi

—

—

0. ii i

6

—

—

—

—

—

—

—

6

—

—

—

—

—

O.o i

—

O.oi

—-

—

—

—

—

—

—

—

O.oi

7

Dalan"., tinsp...............

—

—

—

—

—

0.0 2

—

—

0. l> ■!

7

—

—

—

—

—

—

—

7

—

—

—

—

0.13

—

0.13

—

—

0.0 2

—

O.o i

—

0.0 3

—

0.1 G

8

Huvudskär, tst.............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

8

—

—

—

—

—

—

—

8

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

9

Sandhamn, tinsp...........

—

—

—

—

O.oi

—

—

0. o i

9

—

—

—

—

—

—

—

9

—

—

—

O.oi

—

0.03

-

0.04

—

—

O.oi

0.02

—

O.oi

O.oi

0.03

0.0 8

10

Furusund, tinsp.............

-

—

—

-

—

0.17

0.04

—

0.21

10

—

—

—

—

—

—

—

10

—

—

—

0.0 3

—

0.0 5

—

0.08

—

—

—

0.02

—

0.0 3

—

0.0 5

0.13

11

Vaxholm, texp...............

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1 1

—

—

—

—

0.02

0.02

0.02

11

0.06

—

—

—

—

—

O.oo

—

—

0.06

—

—

—

—

—

0.06

0.12

12

Norrtälje, texp.............

-

—

—

—

—

0.29

O.io

—

0.39

1 2

—

—

—

—

0.17

0.17

0.17

12

—

—

O.oi

—

0.03

0.03

0.0 4

O.os

—

—

0.03

—

0.08

0.02

0.11

0.02

0.2 0

13

Grisslehamn, tst............

—

—

—

—

—

0-71

0.20

—

0.91

13

—

0.2 3

0.23

—

0-07

0.07

0.30

13

0.0 2

0.03

0.04

—

0.17

0.19

0.23

0.22

0.0 3

0.0 4

0.06

0.03

0.97

O.O 9

Log

0.16

1.67

14

Östhammar, texp..........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

14

—

—

—

—

0.05

0.05

O.os

14

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

0.13

—

0 13

—

0.1 3

16

Öregrund, tst...............

—

—

—

—

—

0.19

0.09

—

0.28

1 5

—

0.08

0.08

—

0.08

0.0 8

O.io

15

—

O.oi

—

—

0.08

0.14

0 08

0.15

—

0.0 4

0.0 2

0.02

0.14

Oio

0.16

0.16

O.os

16

Hävringe, tst................

—

—

—

—

—

—

—

—

—

16

—

—

—

—

—

—

—

16

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

17

Arko, tst....................

—

—

—

—

—

—

—

—

—

17

—

—

—

—

—

—

—

17

—

—

—

—

—

—

—

0 03

-

0.02

—

—

—

0.05

—

O.os

18

Valdemarsvik, tst. .........

—

—

—

—

—

0.0 4

0.0 2

—

0.OG

18

—

0.0 7

0.07

—

0.02

0.02

0.H9

18

—

O.oi

0.02

0.0 2

0.05

O.o i

0.0 7

0.0 4

(Jo 4

—

0.0 9

O.oi

0.11

—

0.24

0 oi

0 3 0

19

Barösund, tst...............

—

—

—

—

—

—

—

—

-

19

—

—

—

—

—

—

—

19

-

0.02

—

—

—

O.oi

—

0.03

0.118

—

—

—

—

—

0.08

—

0.11

20

Bergkvara, tinsp.............

—

O.oi

O.oi

—

—

0.26

0.0 7

—

0.34

20

0.02

0.19

0.21

0.0 2

0-0 4

0.0 6

0.27

20

0.02

0.27

0.08

0.11

0.09

0.19

0.19

0.57

0.21

0.05

0.18

O.oi

0 17

0.05

0.5 6

0.11

1.43

21

Borgholm, texp.............

—

—

—

—

—

O.oi

O.oi

—

0.02

2 1

—

0.08

0.08

—

O.oi;

O.oo

0.14

2 1

0.02

0.11

0.0 5

O.oi

O.oi

—

11.08

0 12

0.19

—

O.oi

—

—

—

0.20

—

O.io

22

Degerhamn, tst. * .........

—

0.06

0.0 6

—

—

0.30

0.12

—

0.48

22

0.0 2

0.25

0.27

0.0 2

0.05

0.D7

0.34

2 2

—

0 02

0.0 4

0.14

0.2 1

O.io

0.2 5

0.26

0-12

—

O.o 5

O.o 5

0.06

0.16

0.2 3

0.21

0.9S

23

Timmernabben, tst..........

—

O.oi

O.oi

—

—

0.05

0.02

—

0.08

23

O.oi

0.01

0.0 2

0.05

O.oi

0.06

0.08

23

O.oi

0.07

—

0.1 6

—

0 oi

0 oi

0.24

0.17

O.oi

0.14

—

Oio

—

0.71

O.oi

0.9 7

24

Mönsterås, tst................

—

—

—

—

—

0.15

0.04

—

0.19

24

—

—

—

—

—

—

—

2 4

O.oi

0.19

0.02

0.42

—

0.0 3

O.O 3

0.64

0.5 8

0.05

0.76

-

0 21

—

1.55

0.05

2.2 7

25

Figeholin, tst................

—

—

—

—

—

O.os

O.oi

—

0.04

2 5

—

~

—

—

—

—

—

25

—

—

—

0.14

—

0 02

—

0.16

O.05

—

0.24

—

0 06

—

0.3 5

—

Ost

26

Kappelshamn, tst..........

—

—

—

—

—

O.it

0.02

—

0.13

26

—

O.oi

O.oi

—

O.oi

O.o i

0.02

2 6

—

0.2 0

O.oi

0.15

—

0.16

Oot

0.5 t

0.2 6

O.oi

0.21

—

0.0 9

0.03

0.5 6

0.0 4

1.12

27

Fårösund, tst................

—

—

—

—

—

0.2 5

0-04

—

0.29

27

—

—

—

—

—

—

—

2 7

—

O.oi

0.14

—

0.45

--

0.60

—

0.03

0.23

—

0-58

O.oi

0.81

0.04

1.4S

28

Kyller, tst...................

—

O.oi

O.oi

—

—

0.96

O.io

—

1.07

28

0 0 2

O.io

0.12

O.oi

0.03

O.o i

0.1 G

28

—

0.02

—

0.01

0 io

1.34

O.io

1.37

—

—

0.0 2

O.oi

1 11

O.oi

1.43

O.o 2

2.92

29

Slita, tst......................

—

O.io

O.io

—

—

0.48

O.oi

—

0.62

2 9

O-O 7

0.12

0.19

0.07

0.16

0.23

0.42

29

—

O.o 2

O.oi

0.10

0.13

0.7 1

0.14

0.83

—

—

0 05

O.oi

0.72

0.16

0.7 7

0.17

1.91

30

Kattliammarsvik, tst.......

—

—

—

—

—

0.12

0.02

—

0.14

30

—

0.02

0.02

-

O.oi

O.oi

0.0 3

30

—

—

Oot

0.02

Oot

0-20

0.02

0.22

—

—

0.03

—

0.33

—

0.36

-

0-60

I n r i

k e

s

f r a

k t

f a

r t i

n

N ederlagsrörelsen

Transitrörelsen

Sjöfynds- och konfiskations- ärenden m. m.

Summa

sum-

marum

poäng

0 r t

antal pa

s s °)

antal fÖrpassnings- inlagor 7)

summa poäng å

inrikes fraktfarten

antal angivningar

till uppläggning å

nederlag 8)

antal expedi- tioner vid

uttagning av

varor från

nederlag 9)

P

« 5

P P P

§? p "T

& ■§ %

2.2 s

a o" 2.

7q ” Er.

o

Ja 3

CD

summa poäng å

•n«d<yrlag«TÖrels©-n

antal angivningar

till uppläggning å

transitupplag 8)

antal expedi- tioner vid

uttagning av

varor från

transitupplag 9)

antal specificerade

varuposter vid

uttagning n)

antal förpassningar

för transiterande

il- och fraktgods 7)

summa poäng å

transitrörelsen

antal handlagda

ärenden rörande 13)

summa poäng å

konfiskationsärenden

m m.

årspass

fiskepass

summa

Poäng

å pass

ankom-

mande

avgå-

ende

summa

poäng

utfär-

dade

påteck-

nade

summa

utfär-

dade

påteck-

nade

summa

till för- tull- ning

till för- flyttning

o. export

till för- tull- ning

till för- flyttning

o. export

sjöfynd

Dar-

gade

varor

kon-

fiska-

tioner

1

0.0 3

0-61

0.6 4

0.64

_

0.0 4

1

0.3 4

0.18

0.02

0-09

0.63

1

_

-

_

_

—

1

—

—

—

—

25.70

Mera, tk....................

1

2

0 oi

0.01

_

_

0.01

—

—

—

O.oi

2

0.14

0.17

O.oi

—

0.32

2

—

—

—

0.13

0.13

2

—

—

—

—

14.00

Vadstena, tk................

2

3

0.0 3

0.34

0.37

O.oi

0.19

0.20

0.57

_

0.0 2

0.02

0.3 9

3

0-0 4

0.27

—

O.oi

0.3 3

3

-

O.oi

—

O.o i

0.26

0.28

3

0.03

—

—

0.03

34 18

Simrishamn, tk.............

3

4

0.25

1.38

1.63

0.20

0.36

0.56

2.19

—

—

—

2.1 9

4

0.05

0-0 3

—

O.oi

0.0 9

4

—

—

—

—

0.0 1

0.04

4

0.14

—

0.0 3

0.1 7

12.84

Marstrand, tk................

4

5

0.23

3.31

3.54

0-42

1.49

1.91

5.45

—

—

—

5.4 s

5

0.13

0.14

0.21

O.ti

0-69

5

0.0 2

—

O.oi

0-0 2

0.01

O.io:

5

0.21

—

0.29

O.so

69 ;i

Lysekil, tk.................

5

6

0.0 3

0.0 3

O-O 3

_

__

0.O3

6

_

_

—

—

—

6

—

'' -

_

—

—

—

6

-

—

—

—

0.05

Landsort, tst................

6

7

O.oi

O.oi

_

_

_

O.oi

—

—

—

O.oi

7

—

—

—

—

—

7

—

—

—

—

—

—

7

O.oi

—

—

O.oi

0 20

Dalarö, tinsp................

7

8

_

_

_

_

_

—

_

8

—

—

—

—

—

8

—

—

—

—

—

8

—

—

—

—

—

Huvudskär, tst.............

8

9

_

_

—

9

—

—

~

—

—

—

9

0.62

—

—

0.62

0.71

Sandhamn, tinsp............

9

10

—

O.oi

O.oi

—

—

—

O.oi

—

—

—

0. oi

10

—

—

—

—

10

—

—

—

—

—

10

0.01

—

—

0.01

O.so

Furusund, tinsp.............

10

11

_

11

_

_

_

—

11

—

--

—

—

—

—

11

—

—

-

—

0.14

Vaxholm, texp................

11

12

0.0 2

0.0 4

0.06

_

_

_

0.0G

—

—

—

O.oo

12

—

—

—

—

—

12

—

—

—

—

—

—

12

—

—

-

—

0.82

Norrtälje, texp.............

12

13

0.0 3

0.13

0.16

_

_

_

0.16

—

—

—

0.16

13

—

—

—

—

—

13

—

—

—

—

—

—

13

O.oi

—

—

O.oi

3 05

Grisslehamn, tst.............

13

14

0.02

0 02

_

_

_

0-0 2

—

—

—

0.0 2

14

—

—

—

—

—

14

—

—

—

—

—

—

14

—

—

—

—

0 20

Östhammar, texp............

14

15

0.0 3

0.16

0.19

—

—

—

0.19

—

—

—

0.19

15

—

—

—

—

-

1 5

—

—

—

—

—

—

15

0.01

O.oi

—

0.02

1 20

Öregrund, tst................

15

16

_

16

_

_

_

_

—

16

—

—

—

—

—

—

16

—

—

—

—

—

Hävringe, tst................

16

1 7

O.oi

O.o i

O.oi

O.oi

0-02

_

_

_

O.o 2

17

—

—

—

—

—

17

—

—

—

—

—

—

17

—

—

—

—

0.07

Arko, tst....................

17

18

O.oi

0.14

0.15

__

_

_

0.15

—

_

—

0.1S

18

—

—

—

—

—

18

—

—

—

—

—

—

18

—

—

—

—

0.60

Valdemarsvik, tst............

18

19

0.0 L

O.oi

_

_

_

0.01

—

—

—

O.oi

19

—

—

—

—

—

19

—

—

—

—

—

—

19

—

—

—

—

0 1 2

Barösund, tst................

19

20

0.0 2

0.14

0.16

—

—

—

0.16

—

—

—

0.16

20

-

—

—

—

—

20

—

—

—

—

—

—

2 0

—

—

—

—

2 20

Bergkvara, tinsp.............

20

2 1

O.oi

0 08

11.09

0-09

_

__

0.0 9

2 l

_

_

_

_

—

21

—

—

—

—

—

—

2 l

—

—

—

—

0.05

Borgholm, texp.............

21

22

0.0 2

0.31

0.3 3

_

0.33

_

—

—

0.33

22

--

—

—

—

—

2 2

—

—

—

—

—

—

2 2

—

—

—

2.io

Degerhamn, tst.*...........

2 2

23

O.oi

0.0 6

0.0 7

_

_

0 07

—

—

—

0.O7

2 3

—

—

—

—

—

23

—

—

—

—

—

—

23

—

—

—

—

1.20

Timmernabben, tst..........

23

24

0.0 2

0.39

0.4 1

_

_

_

0.4 1

—

—

—

O.lt

14

—

—

—

—

-

24

—

—

—

—

—

—

2 4

—

—

—

—

2.87

Mönsterås, tst...............

24

25

O.oi

0.25

0.26

—

—

—

0.2 6

—

—

—

0.26

25

—

—

—

—

—

2 5

—

—

—

—

—

—

25

—

—

—

—

0 81

Figeholm, tst................

2 5

2 6

O.oi

0.53

0.54

0.54

_

_

0.S4

26

_

_

_

_

—

26

—

—

—

—

—

—

26

—

—

—

—

1.81

Kappelshamn, tst............

26

27

O.oi

0 15

0.16

_

_

0.16

—

—

—

0.16

27

—

—

—

—

—

27

—

—

—

—

—

—

27

—

—

—

—

1.00

Fårösund, tst................

27

28

O.oi

0.43

0.44

_

_

_

0.4 4

—

—

—

O.t 4

28

—

—

—

—

—

28

—

—

—

—

—

—

28

—

—

—

—

4.59

Kvlley, tst...................

2 8

29

O.oi

0.12

0.13

_

_

0. 1 3

—

—

0. 1 3

2 9

—

—

—

—

—

2 9

—

—

—

—

—

—

29

—

—

—

—

3.08

Slite, tst....................

29

30

_

0.03

0.03

—

—

—

0.0 3

—

—

0.03

30

—

—

—

—

—

3 0

—

—

—

—

—

-

3 0

—

—

—

—

0.80

Kattliammarsvik, tst......

30

Anm. Yad av brutet hundradels poängtal ej uppgått till en halv hundradel har uteslutits; och har som en hundradels poäng räknats vad av sådant brutet tal stigit till eller över en halv hundradel.

Å) 1 poäng = 1,000 kronor. 2) 1 poäng = 10,000 kronor. a) 1 poäng = 100 attester. 4) 1 poäng = 100 rubriker. 5) 1 poäng = 100 fartyg. 6) 1 poäng = 1,000 pass. 7) 1 poäng = 1,000 förpassningar. ®) 1 poäng = 100 angivningar. 9) 1 poäng

Tullstationer, vilkas personal avlönas av bolag eller enskild person, äro betecknade med *.

100 expeditioner. 10) 1 poäng = 1,000 varuposter. n) 1 poäng = 100 varuposter. 12) 1 poäng

1,000 fÖrpassningsinlagor. 13) 1 poäng = 100 ärenden

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 r t

31

32

33

3 4

: 35

36

I

38

3 9

! 40

! 41

; 42

43

44

4 5

4 6

; 47

48

49

50

i 51

5 2

53

i 7''4

5 5

56

57

58

5 9

BO

61

! 62

63

Ljuga™, tst.............

Rone, tst...................

Burgsvik, tst.............

Klinte, tst................

Malmö—Limhamn, tst.

Lomma, tst.* .....

Klagstorp, tst. * ...

Alabodarna, tst. *

Kyrkbacken, tst. *

Båstad, texp.......

Torekov, texp. ..

Mulle, tst.* ....

Höganäs, tinsp.

Viken, tst. *

Råå, tst.........

Skanör, texp.......

Kungsbacka, texp.

Kungälv, texp.......

Smögen, tst.........

Saltbacken, tst......

Norrsundet, tst*.....

Skutskär o. Härnäs, tst

Ljusna, tst...............

Iggesund, tst. * ........

Stockviken, tst. *........

Köpmanholmen, tst.*..

Nordmaling, tst. 14).....

Mo och Hörncfors, tst.

Sikel, tst..................

Storkåge, tinsp.........

Furuögrundet, tst.*

Törefors, tst. *........

Nederkalix, tst......

Anm. t ad av brutet hundradels poängtal ej uppgått till en halv hundradel har uteslutits; och har som en hundradels poäng räknats vad av sådant brutet tal stigit till eller över en halv hundradel.

'') 1 poäng = 1,000 kronor. 2) 1 poäng = 10,000 kronor. 3) 1 poäng = 100 attester. 4) 1 poäng = 100 rubriker. 5) 1 poäng = 100 fartyg. •) 1 poäng = 1,000 pass. 7) 1 poäng = 1,000 förpassningar. ») 1 poäng

Tullstationer, vilkas personal avlönas av bolag eller enskild person, äro betecknade med *.

IT p p b ö r

den

a v:

CO

Direkta förtullning ar m.

m.

u

t r i

k e

S

frakt

f a

r t

n

I n r i

k e

s

f r a

k t

f a

r t c

n

N ederlagsrörelsen

Transitrörelsen

Sjöfynds- och konfiskations- ärenden m. m.

tull '')

3

CD

p4

CD

N

P

3

ce

M-

>3*

o

P*

CO

cn

O

cd

b 5

MJ B

antal utfärdade tull- behandlingsattester 3)

antal

rubrik.

använda olika

i stat. varufört.4)

1 M

fl

SL &

inkommanc

e fartyg5)

utgående

fartyg 6)

C

rf t»

2. 3

äntå

1 p a

s s 6)

antal förpassnings- inlagor 7)

2 »

d. b

pr §

E" P

— 3

3 C E

antal expedi- tioner vid

uttagning av

varor från

nederlag 9)

p

a

3 P P

3 er.

g, 5

o c

^ ~ 3

►rf M-

g 3 SL

antal expedi- tioner vid

uttagning av

varor från

transitupplag 9)

p

•< 3- g. SS SL

T MJ B 1

Of M-i

Q 3 P

. cn

p 3

antal handlagda

pr

o

3 cn

EP 3

« 3

Summa

smil-

Ort

O?

■g

a

P

EJ

B

CO

B

B

g

p

p-

ert?

CD

P

■<

eg.

MJ

P*

crq

cn

B4

O4

po

pr

p

CD

3

B.

crq

pr

CD

H

cn

PT

P

©•(—rf

r-i ^

cL o

P 3

crq

vid angivningar till

of

h

crq EL

M*

o:

>-t

cn rf

cn

3

E

E

2. o

3 p:

crq 3

p crq

3 po

under 40 ton

40—100 ton

över 100 ton

umma poäng

under 40 ton

40 —100 ton

över 100 ton

summa poäng

cn g

P ^

pr o.

årspass

fiskepass

summa

ankom-

avgå-

summa

ce g

P X

pr °

CD MJ

PjM P

§.£■§.

crq -3

p" 3

»§ o ■g

“■ S- O

« § f

s. B

P P

crq

a i:

m MJ

sES

3 p: crq

MS Crq m-

^ s

P- ►§ cn

J? 5 3

s. i g

P

H5 § MJ

P 2. P

pr M- cn

g E

ÉT*

o: MJ

*-5 O

cd p:

3

po

ärenden rörande 1S)

—i

H P 3

3 M; p

O

3 3a C

• p: p:

3 =

o crq

P-< po

CD

mar om

poäng*

crq E- ^

* s

pr

crq

O

Qj

00

mj

o

p:

3

crq

<

crq.

«-»-

V_''

crq.

M-

p

•-<

£5o

direkt

förtull-

ning

fri

dispo-

sition

summa

cn zr,

pr

c-T

crq''

er-

§, Ej

05

MS

O

p:

3

crq

ee

»rf O

B pr

• M- p

lastade

bar-

lastade

lastade

bar-

lastade

lastade

bar-

lastade

fl stade

bar-

lastade

lastade

bar-

lastade

lastade

bar-

lastade

lastade

bar-

lastade

lastade

bar-

lastade

B» 3

$ cn

o" po

3

utfär-

dade

påteck-

nade

summa

utfär-

dade

påteck-

nade

summa

å pass

mande

ende

poäng

Ms 3

g_°n

cd" po

3

■J? 3* 5*

crq cb

p

po <-t

till för- tull- ning

till för- flyttning

o. oxport

m . CD

. o < »i

£ p

^ P-i

CD

g s»

w 5" 3''

8» 14

till för- tull- ning

till för- flyttning

o. export

3 d ®

a»

^ p-

CD

=§ g g.

Öl P-crq

, CD p

O? 3

sjöfynd

bär-

gade

varor

kon-

fiska-

tioner

O.oi

O.oi

31

0.02

0.02

0.03

0.0 3

0.0 5

31

0.02

O.oi

0.01

0.02

0.0 2

0.04

0.04

O.os

31

0.0 4

0.04

0.04

O.oi

31

31

31

0.18

Ljuga™, tst.

31

—

—

_

—

—

0.03

O.oi

—

O.oi

32

_

O.io

O.io

_

0 08

0.03

0.13

32

_

_

O.oi

0.02

_

0.03

_

0.02

O.oi

0.02

0.03

0.02

0.08

32

0.02

0.0 2

0.02

0.0 2

32

32

3 2

0.27

Rone, tst............

32 j

—

O.oi

O.oi

—

—

0.0 2

Ooi

—

O.oi

33

0.0 2

0.0 6

0.08

0.02

0.0 2

0.0 4

0.12

33

_

0.07

0-0 2

0.0 3

0.0 2

0.02

0.12

0.11

_

0.06

O.oi

0.02

0.19

O.oi

0.31

33

O.oi

0.04

0 05

0.05

33

33

33

0.55

Burgsvik, tst..............

33

—

—

—

—

—

0 ■ 0 5

0.0 2

—

O. 0 7

34

O.oi

0.0 9

O.io

O.oi

0.04

0.05

0.15

3 4

__

0.0 4

0.04

0.11

O.oi

0.05

0.12

O.oi

_

0.28

O.oi

O.oi

0.30

O.oi

0.18

34

O.oi

0.0 4

0.0 5

0.0 5

0.05

34

34

34

0.75

Klinte, tst...................

34

—

—

—

—

—

3.16

0.97

—

4.13

35

—

0.93

0.93

—

0.20

0.20

1.13

35

0.17

11.65

0.2 0

1.34

0.53

1.74

0.90

14.73

7.27

1.29

0.97

O.io

1.42

0.59

9.66

1.98

27.27

35

0 io

2.24

2.3 4

0.08

0.24

0.32

2.66

—

O.oi

O.oi

2.67

30

—

—

—

—

—

35

—

—

—

—

—

—

35

—

—

—

—

35.20

Malmö—Limhamn, tst. ...

35

—

—

—

—

—

—

—

36

—

0.17

0.17

—

0.01

0.01

0.18

36

0.17

0.40

—

—

—

0.17

0.40

0.18

0.1G

—

0.02

—

—

0.18

0.18

0.93

36

Ooi

0.1)9

O.io

O.oi

—

0.01

Oi i

—

—

—

0.11

36

~

—

—

—

—

36

—

—

—

—

—

—

36

—

—

—

—

1.22

Lomma, tst. *..........

36

—

O.oi

O.oi

—

—

0.56

0.19

—

0.76

37

O.oi

0.44

0-45

0.0 2

O.io

0.12

0.57

37

0.12

1.19

0.12

0.32

0.21

0-81

0.45

2.32

1.21

0.49

0.13

0.27

0.66

0.16

2.oo

0.92

0.69

37

0.0 3

0.27

0.3 0

_

_

0.30

_

_

_

0.30

37

_

_

_

_

37

_

_

_

_

_

_

37

_

_

_

_

7.32

Klagstorp, tst. *..........

37

—

—

—

—

—

—

—

—

—

38

—

0.01

O.oi

0.01

O.oi

0.02

0.03

38

0.01

7.33

_

_

_

_

0.01

7.33

7.U

0.03

_

7.ii

0-03

14.18

38

0.0 3

0.38

0.11

O.oi

O.oi

0.12

0.12

38

38

_

38

14.93

Alabodarna, tst. * .......

38

—

—

—

—

—

0.06

0.0 2

—

O.os

39

—

0.28

0.28

—

O.o 9

0.09

0.3 7

3 9

0.28

8.63

0.03

0.38

0.31

0.11

0.62

9.12

5.9 1

1.00

0.3 0

0.01

0.3 9

0.16

6.60

1.17

17.51

3 9

0.04

0.31

0.3 5

O.oi

0.05

O.oc

0.41

—

—

O.a

39

—

—

—

—

39

—

—

—

—

—

—

39

—

—

—

—

18.37

Kyrkbacken, tst. * .........

39

—

—

—

—

—

—

_

—

—

40

—

—

—

—

—

—

—

40

—

0.03

—

—

—

-

—

0.03

1.07

0.07

—

—

—

1.14

—

1.17

40

—

0.11

0.11

—

—

—

O.u

—

—

—

0.11

40

—

__

-

—

—

40

—

—

—

—

—

—

40

—

—

—

—

1.28

Båstad, texp.

40

—

—

—

—

—

—

—

—

—

41

—

—

—

—

—

—

—

41

—

2.53

—

0-07

—

—

—

2.60

2.98

—

—

0.0 7

—

—

2.98

0.0 7

0.65

41

0.02

0.14

0.16

O.oi

—

O.oi

0.17

—

—

—

0.17

41

—

—

—

—

41

—

—

—

—

—

—

41

—

—

—

5.82

Torekov, texp.............

J

—

—

—

—

—

O.oi

Ooi

—

0.03

42

—

0.19

0.19

—

0.0 3

0.0 3

0.22

42

0.49

0.14

—

—

0.19

—

0.68

0.14

0-37

0.17

—

—

0 19

—

0-56

0.17

1.55

4 2

O.oi

0.0 5

0.06

O.oi

0.03

O.oi

O.io

—

—

—

O.io

42

—

—

-

—

—

42

—

—

—

—

—

—

42

—

—

—

—

1.S9

Mölle, tst. *......

42

—

0.0 5

0.05

—

—

0.63

0.20

—

0.88

43

0.0 2

0.68

0.7 0

0.19

0.2 0

0.39

1.09

43

0.48

1.59

0.07

0.66

0.13

0.73

0.68

2.98

1.80

0.39

0.70

0.04

0.72

0.19

3.22

0.62

7.r,n

4 3

0.03

0.48

0.51

—

—

—

0-51

—

—

—

0.5 1

43

—

_

—

—

43

—

—

—

—

—

—

43

—

—

—

—

9.98

Höganäs, tinsp.............

43 i

—

—

—

—

0.01

—

—

0.O1

44

—

0.14

0.14

—

—

—

O.Ii

44

0.14

0.27

—

0.05

_

O.O 5

0.14

0.3 7

0.08

0.21

_

_

_

0.08

0.21

0.8 0

44

0.02

0.0 7

_

0.06

0.06

0.13

_

_

0.13

14

_

_

_

_

44

_

_

_

_

_

_

44

_

_

_

_

l.OS

Viken, tst. *.................

44

—

0.0 3

0 03

—

—

0.90

0.36

—

1.39

45

—

3.80

3. so

0 06

O.io

0.16

3.96

4 5

1.78

0.56

0.50

0.11

1.52

0.75

3.80

1.42

0.15

1.75

O.oi

0.2 0

0.88

1.17

1.04

3.12

9.38

45

0.09

0-6 0

0.6 9

0.0 6

0.49

1.21

1.24

45

_

45

15.87

Råå, tst. ..................

45

—

—

—

—

—

—

—

—

—

46

—

—

—

—

—

—

46

0.12

_

O.oi

_

0-03

_

0.16

0.05

0.05

_

O.oi

O.oi

0.0 5

0.0 7

0.28

46

0.03

0 03

0 02

0.05

0.07

O.io

O.io

46

_

46

_

_

_

_

46

_

_

0.38

Skanör, texp................

46 ‘

—

—

—

—

—

—

—

—

—

47

—

—

—

—

—

—

—

47

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

47

—

0.01

0.01

—

—

—

O.o i

—

—

—

O.oi

47

—

—

_

—

—

47

—

—

—

—

—

—

47

—

—

—

—

0 Öl

Kungsbacka, texp. ........

47 i

—

—

—

—

—

—

—

—

—

48

—

O.oi

O.oi

—

O.oi

O.oi

O. O 2

48

O.o i

—

—

—

—

—

O.oi

—

—

—

—

—

—

—

O.oi

48

—

0.03

0.0 3

—

—

—

O.os

—

-

—

0.03

48

—

—

—

—

-

48

—

—

—

—

—

—

48

—

—

—

—

O.OG

Kungälv, texp....

48

—

—

—

—

—

0.8 4

0.26

—

1.10

49

—

—

—

—

0.16

0.16

0.16

49

2.35

1.48

0.02

0.0 7

_

0.65

2.27

2.20

2.06

1.91

0.07

0.02

0.83

0.0G

2.96

1.99

9.12

49

0.11

0.83

0.94

0.05

0.40

0.15

1.3 9

_

_

1.39

49

_

_

_

_

_

49

_

_

_

_

_

49

_

_

_

_

12.07

Smögen, tst.......

49

—

—

—

0.83

0.22

—

1.05

50

—

—

—

—

0.3 0

0.30

0.30

50

2.12

7.15

_

_

0.89

2.12

8.04

G. 14

1.53

O.oi

0.90

7.05

1.53

18.71

5 0

O.oi

0.14

0. in

0.15

50

50

_

50

20.21

Saltbacken, tst..........

50

_

0.31

0 10

O.il

51

0.09

0.09

0.02

0 02

0.11

51

0.02

0.09

0.10

O.u

O.io

O.oi

0.11

1.14

0.0 7

1.25

0.08

1.51

51

O.oi

0.18

Öl 9

0.19

0 19

51

51

51

2 23

Norrsundet, tst. * .........

51

—

0.05

0.05

—

—

0.82

0.38

—

1.25

5 2

0.07

—

0.0 7

0.07

—

0.0 7

O n

52

—

—

0.0.3

_

0.3 3

0.07

0 36

0.0 7

—

O.oi

O.io

0.04

2.0 7

0.31

2.17

0.39

2.99

52

0.02

0.32

0.31

_

—

—

0.31

—

—

—

0.31

52

—

—

—

—

—

52

—

—

—

—

—

—

52

—

—

—

—

4 72

Skutskär o. Härnäs, tst. *

52

—

O.oi

O.o i

—

—

1.28

0.29

—

1.58

53

0.02

0.23

0.25

0.0 3

0.05

0.08

0.33

53

—

_

0.0 3

—

0.19

0.15

0.22

0.15

_

0.03

0.02

0.97

Öl 5

1.00

0.17

1.51

53

0.02

0.2 6

0.23

-

_

_

0.23

__

_

__

0.28

53

_

_

_

_

_

53

_

_

_

_

_

_

53

_

_

_

__

3 73

Ljusne, tst. .................

53

—

—

—

—

—

0.52

0.14

—

Om u

54

—

0.17

0.17

—

0.04

0.04

0.21

5 l

_

0-05

O.oi

_

0.15

0.0 4

0.16

Ö.O 9

_

0.08

_

O.o i

0.43

0.13

0.43

0.22

0.90

5 4

O.oi

0 27

0.2 8

0.28

0.28

54

54

2.05

Iggesund, tst. * ............

54

—

O.oi

O.oi

—

—

0.41

0.14

—

0.56

55

0.03

0.0 7

O.io

0.0 4

0.02

0.06

0.16

55

_

_

_

_

0.0 8

0.06

0.0 8

0.0 6

_

_

_

0.6 1

0.61

0.8 0

55

O.oi

0.16

0.1 6

0.16

55

55

5 5

1.08

Stockviken, tst. *..........

55

—

—

—

—

0.23

0.06

—

0.39

56

—

0.02

0.02

O.oi

O.o i

0.03

56

_

_

_

0.0 2

0.11

0.0 2

O.u

_

0.03

O.oi

0.5 3

0.0 2

0.56

0.03

0.72

56

0 11

0.11

0.11

O.oi

O.oi

0.12

56

56

_

56

_

1.16

Köpmanholmen, tst. *......

56

—

—

—

—

—

0-06

0.02

—

O.os

57

—

—

-

—

—

—

—

5 7

—

—

—

0.0 2

0.22

0.20

0.22

0.23

—

0.0G

—

0.43

—

0.49

—

0.93

57

-

0 07

0.0 7

—

—

—

0 07

0.0 2

0.0 7

0.09

0.16

57

—

—

—

—

—

5 7

—

—

—

—

—

—

5 7

—

—

—

—

1.17

Nordmaling, tst.14).........

57

—

—

—

—

—

0.87

0.24

—

l.ii

58

O.oi

0-09

O.io

0.02

0.03

0.0.5

0.15

5 8

-

—

—

—

0.0 9

0.15

0.09

0.15

—

—

—

—

1.26

0-0 7

1.26

0.0 7

1.57

58

O.oi

0.05

0.0 6

—

—

—

0.06

0 oi

0.0 5

0.09

0.15

58

—

—

—

—

—

5 8

-

—

—

—

—

—

58

—

—

—

—

2.98

Mo och Hörncfors, tst. *

58

—

—

—

—

—

0.58

0.11

—

0.69

59

0.02

0.09

0.11

0.0 4

0 05

0.09

0.20

5 9

—

O.o i

0.05

—

0.0 5

0.12

0.10

0.13

—

O.oi

0.02

0.0 2

0.80

0.05

0.82

0.08

1.13

59

O.oi

0.14

0.15 ,

—

—

—

0.15

0.05

0.06

0.11

0.26

5 9

—

—

—

—

—

59

—

—

. -

—

—

—

59

—

—

—

—

2.28

Sikel, tst....................

59

—

—

_-

—

0.44

0.12

—

0.56

60

—

—

- j

—

—

—

—

60

—

—

—

—

—

0.14

—

0.14

—

—

0.02

—

0.36

O.oi

0.38

O.oi 1

0 53

60

—

0.05

0-05 ;

—

—

—

0.05

0.0 4

0.0 3

0.07

0.12

60

—

—

—

—

60

—

—

—

—

—

—

60

—

—

—

—

1.21

Storkåge, tinsp............

60

—

0.03

0.08

—

—

0.69

0.23

—

0.95

61

0-O 2

—

0.02 j

0 02

—

0.02 |

Om i

61

—

—

—

—

—

0.13

—

0.13 j

—

0.03

—

—

0.96

—

0.96

0.0 3

1.12

61

—

0.13

0.13

—

—

—

0.13

0 05

0.08

0.13

0.26

61

—

—

—

—

6 1

—

—

—

—

—

—

61

—

—

—

—

2 37

Furuögrundet, tst. * ......

61

—

O.oi

O.oi

—

—

0 07

—

—

O.os

6 2

O.o i

—

O.oi

O.oi

—

O.oi

0.0 9

6 2

_

_

_

_.

0.0 2

_

0.02 I

_

O.oi

0.02

_

0.42

O.oi

0.44

0.0 2

0.18

62

O.o i

0.15

0-16

_

_

0.16

O.oi

0.01

0.02

0.18

62

__

62

_

_

_

_

_

62

_

_

0.78

Törefors, tst. *...............

62

—

0.0G

0.06

—

—

1.82

0.3 7

—

2.25

63

O.oi

O.oi

0.0 2

0.04

O.oi

0.05 |

0.0 7

63

—

Ooi

O.oi

—

—

0.42

O.oi

0.43

O.oi

0.44

0.05

O.oi

1.41

0.05

1.47

0.50

2.11

6 3

O.oi

0.68

0.69 :

—

_

- j

0.69

O.oi

O.u

0.18

0.87

63

—

—

—

—

63

—

—

—

—

—

63

—

— -

—

—

5.60

Nederkalix, tst. ............

63

100 angivningar. 9) 1 poäng = 100 expeditioner. 10) 1 poäng = 1,000 varuposter. n) 1 poäng = 100 varuposter. 12) 1 poäng = 1,000 förpassningsinlagor u) 1 poäng = 100 ärenden. u) Tullstationen i Nordmaling är indragen från och med år 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.