Sök i Ratio Lex

FÖRÄNDRING AV EXTRA PROVINSIALLÄKARDISTRIKTTILL ORDINARIE SAMT ORDNANDE AV BOSTADSFRÅGAN FÖR PROVINSIALLÄKARE Å LANDSBYGDENÄVENSOM RÖRANDE ÅTGÄRDER FÖR AVHJÄLPANDEAV DEN INOM DE NORRLÄNDSKA LÄNEN RÅDANDELÄK ARBRISTEN M. M

185 sidor, varav 162 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 162 av 185 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SOU 1921:6, band 1, FÖRÄNDRING AV EXTRA PROVINSIALLÄKARDISTRIKTTILL ORDINARIE SAMT ORDNANDE AV BOSTADSFRÅGAN FÖR PROVINSIALLÄKARE Å LANDSBYGDENÄVENSOM RÖRANDE ÅTGÄRDER FÖR AVHJÄLPANDEAV DEN INOM DE NORRLÄNDSKA LÄNEN RÅDANDELÄK ARBRISTEN M. M

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

FÖRÄNDRING AV EXTRA PROVINSIALLÄKARDISTRIKT

TILL ORDINARIE SAMT ORDNANDE AV BOSTADSFRÅGAN

FÖR PROVINSIALLÄKARE Å LANDSBYGDEN

ÄVENSOM RÖRANDE ÅTGÄRDER FÖR AVHJÄLPANDE

AV DEN INOM DE NORRLÄNDSKA LÄNEN RÅDANDE

LÄK ARBRISTEN M. M.,

AVGIVET AV

DEN UTAV KUNGL. MAJ:T DEN 30 JUNI 1916 TILLSATTA

KOMMITTÉ FÖR VERKSTÄLLANDE AV UTREDNING

OCH AVGIVANDE AV FÖRSLAG I FRÅGA OM

REGLERING AV AVLÖNINGSFÖRHÅLLANDENA FÖR

FÖRSTE PROVINSIALLÄKARE OCH PROVINSIALLÄKARE

M. M.

>

opaginerad Kontrollera mot PDF

STOCKHOLM

STRUSS A TRYCKERI AKTI KBOL A GET

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Skrivelse till Konungen................................................................................... 5

A.

1. Förändring av extra provinsialläkardistrikt till ordinarie ........................... 12

2. Rätt för provinsialläkare att för statspension räkna sig till godo sina tjänstår

såsom extra provinsialläkare m. m.................................................... 33

3. Sammanfattning av kommitténs förslag under avd. A................................. 44

4. Oetaljförslag i fråga om upprättande av nya provinsialläkardistrikt inom

de olika länen.................................................................................... 46

B.

Ordnande av bostadsfrågan för provinsialläkare å landsbygden........................ 86

C.

Åtgärder för avhjälpande av läkarbristen i de norrländska länen.

Inledning......................................................................................................... 97

Kommitténs yttrande och förslag: ................................................................ m

a. Tillfällig löneförbättring åt provinsialläkarna m. in..................................... 116

b. Särskilda avlöningstillägg (ortstillägg och kallortstillägg) i vissa provinsial
läkardistrikt

m. m............................................................................... 118

c. Förhöjning av läkartaxan........................................................................... 133

d. Utjämning av sjukvårdskostnader å landsbygden ....................................... 145

e. Ersättning för vissa telefonavgifter ................................. 152

f. Flyttningsersältning till vissa provinsialläkare i Norrland........................... 153

g. Förhöjd tjänstårsberäkning och tidigare ålderstillägg för provinsialläkare i

vissa distrikt i Norrland m. m.......................................................... 157

h. Särskilda befordringsgrunder för vissa provinsialläkare i Norrland............ 160

i. Ökad semester för provinsialläkarna i vissa Norrlandsdistrikt .................. 162

j. Ökad förmån för civila läkarstipendiater ................................................... 163

k. Åtgärder för beredande av tillgång till läkar- och sköterskereserver vid

epidemier m. in................................................................................ 165

l. Sammanfattning av kommitténs förslag under avd. O................................. 169

D.

Reservationer................................................................................................... 173

Bilaga I. Förslag å nya ordinarie provinsialläkardistrikt................................. 175

* II. Invånarantal i vissa ordinarie provinsialläkardistrikt med ändrat

område ............................................................................................. 185

opaginerad Kontrollera mot PDF

Till Konungen.

Uti underdånig skrivelse den 20 december 1919 har Svenska provinsiallä

karföreningen genom sin styrelse hemställt,

att åtgärder måtte vidtagas, för att alla extra provinsialläkartjänster,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

som prövades nödvändiga för hälso- och sjukvårdens behöriga tillgodoseende,

och där distrikten lämpade sig för sådan omvandling, måtte överföras

på ordinarie stat, samt

att samtliga provinsialläkare finge för såväl statspension som för ålderstillägg

räkna sig till godo alla sina som extra provinsialläkare tidigare

eller senare förvärvade tjänstår.

Efter härå erhållen nådig remiss inkom medicinalstyrelsen den 9 januari

1920 med underdånigt utlåtande i ärendet.

Den 13 februari 1920 uppdrog Eders Kungl. Maj:t åt provinsialläkardistriktskommittén

att verkställa utredning i de av Svenska provinsialläkarföreningen

i dess ovannämnda skrivelse angivna avseenden samt därmed

ävensom med det förslag, som därav kunde föranledas, till Eders

Kungl. Maj-.t inkomma.

I anledning härav har kommittén från samtliga förste provinsialläkare

infordrat och mottagit yttranden i fråga om extra provinsialläkardistrikts

förändring till ordinarie distrikt.

Kommittén har därjämte tagit del av vid 1920 års riksdag i ärendet

väckta motioner n:r 134 i Andra kammaren om skrivelse till Kungl. Majt:

angående inrättande av nya provinsialläkardistrikt utöver de av 1916 års

provinsialläkardistriktskommitté föreslagna in. m. samt n:r 282 i samma

kammare om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om vissa extra provinsialläkartjänsters

överförande till ordinarie provinsialläkartjänster, ävensom

av Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:r 3 i anledning

av sagda motioner.

Följande framställningar hava överlämnats till kommittén för att tagas

i övervägande vid fullgörande av dess berörda uppdrag:

1) Kommunalfullmäktiges i Störa Malms m. fl. socknar underdåniga

ansökning om bildande av ett ordinarie provinsialläkardistrikt med läkaren

bosatt i Walla municipalsainhälle;

2) en av Hallens med flera kommuner gjord underdånig framställning

om upprättande av ett provinsialläkardistrikt omfattande Hallens med

liera socknar;

3) en av Jönköpings läns landsting gjord underdånig framställning

om inrättande av ett extra provinsialläkardistrikt för Byarums, Svennarums,

Åkers, Toftcryds och Hagshults socknar med station för läkaren i

Vaggeryds municipalsamhälle;

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

4) eu av Jönköpings läns landsting gjord underd. framställning om

inrättande av ett extra provinsialläkardistrikt, omfattande Södra Hestra,

Gryteryds, Sandviks, Burseryds och Långaryds socknar med station för

läkaren i Landeryd;

5) en av Östergötlands läns landsting gjord underd. framställning om

inrättande av ett extra provinsialläkardistrikt med station i Finspång och

omfattande Risinge och Vänga socknar;

6) en av Trehörningsjö sockens kommunalfullmäktige gjord underdånig

framställning om inrättande av ett provinsialläkardistrikt, bestående

av Trehörningsjö, Björna och Gideå socknar samt Norrfors kapellag och

med station för läkaren invid Trehörningsjö järnvägsstation; samt

7) en av åtskilliga invånare i Norrfors kapellag gjord underdånig

framställning av samma innehåll som den ovannämnda av Trehörningsjö

kommunalfullmäktige.

Uti de under 3), 4) och 5) här ovan omnämnda ärendena har kommittén

den 5 oktober 1920 avgivit särskilda yttranden.

Den 23 mars 1920 överlämnade Eders Kungl. Maj:t till kommittén för

yttrandes avgivande en av kommitterade för Arjeplogs kommun jämlikt

beslut den 17 november 1919 gjord underdånig framställning av den 20

februari 1920 om vidtagande av åtgärder för att erhålla läkare inom kommunen

och för att provinsialläkardistrikten i allmänhet och de vidsträckta

norrländska distrikten i synnerhet måtte förses med läkare.

Sedan riksdagen uti underdånig skrivelse den 29 april 1920 anhållit,

att Eders Kungl. Maj:t måtte låta föranstalta om skyndsam utredning rörande

de åtgärder, som borde vidtagas för avhjälpande av den inom de

norrländska länen rådande läkarbristen, har Eders Kungl. Maj:t den 21

maj 1920 anbefallt kommittén att skyndsamt verkställa utredning i det

uti riksdagens berörda skrivelse angivna avseende samt därmed ävensom

med det förslag, som därav kunde föranledas, till Eders Kungl. Maj:t inkomma.

I sammanhang härmed har Eders Kungl. Maj:t den 21 maj 1920

förordnat landshövdingen i Västerbottens län Per Axel Viktor Schotte att

såsom ledamot i kommittén deltaga i dess överläggningar och beslut angående

ifrågavarande ämne.

I anledning av sistnämnda uppdrag hava på anmodan av kommittén

Norrbottens och Västerbottens läns läkarföreningar resp. den 8 maj och

den 1 juli 1920 uttalat sig, den förstnämnda läkarföreningen beträffande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

de åtgärder, som ansågos nödvändiga för avhjälpande av läkarbristen

inom Norrbottens län, och den sistnämnda läkarförcningen angående de

åtgärder, som kunde vara erforderliga för avhjälpande av läkarbristen i

Norrland.

Vidare har på grund av en inom Första kammaren vid 1920 års riksdag

väckt motion n:r 129 riksdagen uti underdånig skrivelse den 25 maj

1920 anhållit, att Kungl. Maj:t snarast måtte för riksdagen framlägga förslag

till ordnande av bostadsfrågan i provinsialläkardistrikt med station

för läkaren å landsbygden, och har Eders Kungl. Maj:t den 18 juni 1920

uppdragit åt kommittén att skyndsamt verkställa förnyad utredning i det

uti riksdagens skrivelse angivna avseende samt därmed ävensom med det

förslag, som därav kunde föranledas, till Eders Kungl. Maj:t inkomma.

I anledning härav har kommittén genom cirkulärskrivelser till samtliga

förste provinsialläkare, provinsialläkare och extra provinsialläkare infordrat

upplysningar rörande läkarbostäderna och om behovet av sjukstugas

anordnande vid läkarstationerna. Upplysningarna om sjukstuga

ansågos vara av betydelse för bedömande av frågan om storleken av erforderlig

läkarbostad, enär läkaren i sjukstugan möjligtvis kunde disponera

mottagningslokal.

Sedan kommittén mottagit sålunda infordrade uppgifter, har kommittén

avlåtit skrivelser dels till läkardistriktsstyrelserna i sådana extra provinsialläkardistrikt,

som kommittén föreslagit skulle förändras till ordinarie,

dels till ordförande i kommunal- eller municipalnämnd i samhälle, där

enligt redan fattat beslut provinsialläkare skulle vara bosatt men nöjaktig

bostad icke, så vitt visat blivit, funnes för läkaren tillgänglig, dels ock till

ordförande i kommunal- eller municipalnämnd i samhälle, där det ifrågasatts,

att provinsialläkarstation skulle inrättas, men beslut därom ännu icke

fattats, med förfrågan, om den kommun, där läkaren skulle vara bosatt,

eller möjligen läkardistriktet skulle vilja åtaga sig alt å stationsorten tillhandahålla

— eventuellt mot något statsbidrag — provinsialläkaren lämplig

bostad mot viss hyra, eller om det funnes möjlighet för läkaren att ä

stationsorten på annat sätt genom förhyrande eller upplåtelse av bolag

eller annorledes erhålla sådan bostad mot skälig hyra.

Vidare har kommittén genom den i skolöverstyrelsen anställde arkitekten

J. Åkerlund låtit uppgöra 3 av approximativa kostnadsberäkningar

åtföljda skisser till bostäder för provinsialläkare. Den ena skissen avser

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

eu läkarbostad med mottagningslokal, lämplig för Skåne och av sten; de

båda andra skisserna avse en läkarbostad för Norrland av trä, den ena

med och den andra utan mottagningslokal.

På framställning av kommittén har Eders Kungl. Maj:t den 9 juli

1920 bemyndigat kommittén att i mån av behov tillkalla en provinsialläkare

och en extra provinsialläkare för att biträda kommittén vid fullgörande

av densamma lämnade uppdrag; och hava i anledning härav tillkallats

provinsialläkaren i Falu distrikt J. Krahé och extra provinsialläkaren

i Vivstavarvs distrikt J. Odén.

Slutligen har Eders Kungl. Majd den 12 oktober 1920 för att tagas i

övervägande vid fullgörande av dess uppdrag till kommittén överlämnat

en framställning av svenska provinsialläkarföreningens styrelse den 13 maj

1919 till statsrådet och chefen för civildepartementet rörande ändring i

gällande resereglemente och läkartaxa.

Till följd av nådig remiss den 16 mars 1920 har kommittén den 6

november 1920 avgivit underdånigt utlåtande över en av G. Haegermark

med flera gjord underdånig framställning i fråga om överförande av den

så kallade Markbygden av Piteå socken från Öjebyns till Älvsby provinsialläkardistrikt

in. m.

Beträffande kommitténs verksamhet in. m., efter det kommittén den 1

december 1917 avgav betänkande i fråga om reglering av avlöningsförhållandena

för förste provinsialläkare och provinsialläkare jämte därmed

i samband stående förhållanden, får kommittén utöver det redan anförda

lämna följande redogörelse.

Under år 1918 sammanträdde kommittén endast under tiden 4 februari

— 12 april, varunder behandlades fråga om anställande av distrikissjuksköterskor

och dithörande spörsmål. Därefter var kommittén ajournerad

till den 28 april 1919. Kommitténs sammanträde sistnämnda dag föranleddes

av Eders Kungl. Majds uppdrag den 15 april 1919 att skyndsamt

verkställa utredning och avgiva förslag, huruvida och på vad sätt kommuner,

som vore belägna på längre än visst avstånd från närmaste läkare,

måtte kunna genom anslag av staten beredas möjlighet att anordna läkarmottagningar

inom kommunerna ifråga.

Den 13 november 1919 erhöll kommittén Eders Kungl. Majds uppdrag

att avgiva yttrande och förslag dels beträffande en framställning från de

8 förste provinsialläkare i riket, som samtidigt voro provinsialläkare, att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

erhålla samma avlöning i sistnämnda befattning, som av lagtima riksdagen

1919 bestämts för övriga provinsialläkare, dels över medicinalstyrelsens

underdåniga hemställan den 24 oktober 1919 om förbättrade avlöningsförmåner

åt förste provinsialläkarna för ökat arbete m. m.

Den 16 december 1919 uppdrog därjämte Eders Kungl. Maj:t åt kommittén

att avgiva underdånigt utlåtande över en underdånig hemställan

från förste provinsialläkarna i Kronobergs, Blekinge, Hallands, Västmanlands,

Jämtlands, Uppsala, Södermanlands och Gottlands län att bliva

skilda från av dem samtidigt innehavda provinsialläkarbefattningar.

Under år 1919 var kommittén samlad följande tider: 28 april—30

maj, 6—23 augusti samt 2—16 december. Under tiden 1 juli—5 augusti

sköttes kommitténs arbete av en subkommitté, bestående av undertecknade

Block, Holm och Larson. Under mellantiden mellan kommitténs sistnämnda

båda sammanträdesperioder har ordföranden för kommitténs räkning

haft göromål och därvid biträtts av kommitténs sekreterare, tills denne

blev av sjukdom därifrån hindrad. Under tiden 24 augusti—13 september

biträdde även undertecknad Larson med arbete för kommittén.

Under år 1919 skedde den ändring i kommitténs sammansättning, att

kommitténs ordförande landshövdingen greve Axel Hansson Wachtmeistcr

den 19 juni 1919 på därom gjord ansökning entledigades från uppdraget

att vara ordförande i kommittén och att i hans ställe ledamoten i kommittén,

medicinalrådet och byråchefen i medicinalstyrelsen Fredrik Ernst

August Block förordnades att vara ordförande i kommittén. Den 6 augusti

1919 utsågs förste provinsialläkaren A. J. Larson till medicinalrådet Blocks

* efterträdare såsom vice ordförande i kommittén.

Såsom sekreterare åt kommittén var notarien i medicinalstyrelsen M.

Forsman anställd, tills kommittén avgivit ovannämnda den 1 december

1917 dagtecknade betänkande. Den 26 mars 1918 blev bemälde Forsman

på därom av medicinalstyrelsen och kommitténs dåvarande ordförande

gjord framställning entledigad från uppdraget att vara sekreterare hos

kommittén. Därefter var under år 1918 och under år 1919 till den 19

augusti ingen särskild sekreterare anställd hos kommittén. Sistnämnda

dag blev notarien Forsman i avvaktan på vederbörande departementschefs

beslut ånyo anställd såsom sekreterare, och den 12 september 1919 uppdrog

dåvarande statsrådet och chefen för civildepartementet åt notarien Forsman

att vara kommitténs sekreterare.

Under år 1920 har kommittén haft sammanträden följande tider: 13

opaginerad Kontrollera mot PDF

it

januari—25 februari, 16 mars—17 april, 10 juni—18 juni, 12 juli—30

juli, 6 september—7 oktober samt 20 oktober—6 november. Efter sistnämnda

dag har arbetet ombesörjts av ett utskott, bestående av undertecknade

Block och Schotte samt kommitténs sekreterare. Därjämte hava ordföranden

och sekreteraren varit sysselsatta med arbete för kommittén: ordföranden

under följande tider: 1 — 12 januari, 4—9 juni, 19 juni—11 juli,

1 augusti—5 september samt 18 oktober— 19 oktober och sekreteraren under

följande tider: 26 februari—14 mars, 1 september—5 september och

8 — 19 oktober. Provinsialläkaren Krahé och extra provinsialläkaren Odén

hava deltagit i kommitténs sammanträden 25 oktober—6 november men

ej i något av kommittén därunder fattat beslut. Under tiden 16—25 mars.

och 10—18 juni var kommitténs sekreterare, notarien Forsman, av sjukdom

hindrad att taga befattning med kommitténs arbete.

Den 23 februari 1920 avgav kommittén betänkande i fråga om förbättrade

avlöningsförmåner åt förste provinsialläkare in. m.

Den 17 april 1920 avgav kommittén betänkande med förslag angående

läkarmottagningar utom läkarstationen med bidrag av statsmedel.

Sedan kommittén nu slutfört de uppdrag, som till densamma hittills

överlämnats, får kommittén härmed överlämna sitt betänkande i fråga om

förändring av extra provinsialläkardistrikt till ordinarie samt ordnande

av bostadsfrågan för provinsialläkare å landsbygden ävensom rörande

åtgärder för avhjälpande av den inom de norrländska länen rådande

läkarbristen m. m.

Mot vissa delar av kommitténs betänkande hava reservationer anförts

av undertecknade Larson och Högberg.

Samtliga från Kungl. Maj:t till kommittén överlämnade handlingar

rörande omförmälda betänkande bifogas.

Stockholm den 16 december 1920.

Underdånigst

F. Block.

Anders Anderson. O. E. Holm A. J. Larson.

Oscar Osberg. Herman Rogberg. Axel Schotte.

M. Forsman.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Svenska pro

''Hnsialläkarföreningens

underdåniga

skrivelse de.u

-°/n 1919.

A.

1. Förändring av extra provinsialläkardistrikt

till ordinarie.

Av Svenska provinsialläkarföreningens underdåniga skrivelse den 20

december 1919 inhämtas bland annat följande:

Hälso- och sjukvården särskilt i rikets landsbygd hade av ålder betraktats

vara en statsangelägenhet. I ett Kungl. brev till Sundhetskollegium

den 3 oktober 1829 säges bland annat: »Hos Oss hava rikets nu församlade

ständer uti underdånig skrivelse den 17 sistlidne september anhållit,

att enär flera provinser i riket funnes, vilka i anseende till deras vidsträckthet

och stora folkmängd vore i saknad av erforderligt läkarbiträde,

och då alla rikets invånare i statsbördornas utgörande och således även ;

kostnaderna för hälsovårdens befordrande deltaga samt för den skull utan

undantag borde äga lika rätt att dela förmånerna, Wi i nåder täcktes —

— — —- låta upprätta ett förslag till allmän reglering av provinsialläkarvården

över hela riket» — —- — —.

I samma nådiga brev meddelas, att rikets ständer tillkännagivit, att,

på det under tiden intill dess omnämnda reglering kunde hinna prövas

och fastställas, tillgång icke måtte saknas att genom extra provinsialläkares

förordnande på obestämd tid uti sådana delar av riket, som av ökat

läkarbiträde vore i största behov, avhjälpa de mest grundade klagomålen

i avseende å läkarvården, rikets ständer beviljat ett årligt anslag intill

nästa riksdag av 2,000 riksdaler.

Genom ett annat Kungl. brev den 25 juni 1830 till Sundhetskollegium

bifalles ett framlagt förslag att »intill dess en allmän reglering av provinsialläkarvården

kan verkställas» åtta extra provinsialläkare må anställas

i olika delar av landet. Med genomförande av detta förslag kunde man

säga, att den äldre extra provinsialläkarinstitutionen blivit inrättad.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Av anförda och andra citat från denna tid framgingc tydligt att tillsättandet

av extra provinsialläkare avsåg att vara endast ett provisorium,

tills utredning hunnit vidtagas för ett mer permanent ordnande av Iäkarförhållandena.

Denna institution medförde dock för såväl allmänhet som

för vederbörande läkare väsentligt större fördelar än liknämnda institution

under senare tid. Tjänsteinnehavarne förordnades av Kungl. Maj:t och

avlönades av staten, ehuru tjänsterna på grund av den ringa lönen till en

början ofta förenades med bataljonsläkarbefattningar.

Under åren 1830—1859 överfördes eu del extra provinsialläkartjänster

å ordinarie stat, under det att en del andra extra provinsialläkartjänster

nyinrättades, så att år 1859 antalet extra provinsialläkare av denna äldre

typ uppgick till 20 — det högsta antal sådana extra provinsialläkare,

som funnits.

Under år 1866 överfördes 22 av förenämnda extra provinsialläkare å

ordinarie stat. De fyra återstående befattningarna försvunno först något senare.

En annan grupp av extra läkare för den civila sjukvården tillkom

på grund av Kungl. kungörelse den 17 oktober 1840 — de så kallade

distriktsläkarne. I nämnda kungörelse förmäles till en början, att, då enligt

vad erfarenheten visat, den på statens bekostnad ordnade läkarvården

icke vore för behovet tillfyllest görande, enskilda läkare för menigheter

eller inrättningar måst på dessas bekostnad anställas. Genom nämnda

kungörelse stadgades, att, då kommun eller ägare av bruk eller fabrik

åstundade tjänstårsberäkning för den läkare de redan antagit eller ärnade

antaga, ansökan därom borde till Kungl. Maj:t ingivas, så att Kungl. Maj:t

— — — — — — inå den sökta befordringsrätten pröva och bevilja, i

vilket fall efterträdare i sådan befattning utan förnyad ansökning samma

förmån äger åtnjuta, under förutsättning att Sundhetskollegium (Medicinalstyrelsen)

deras kompetens för övrigt intygat. År 1885 var antalet distriktsläkarbefattningar

56.

Den år 1885 tillsatta kommittén, som hade att utreda och uppgöra

förslag till ordnande av den civila sjukvården i riket, uttalade den meningen,

att statens uppgift på detta område kunde anses i väsentlig mån

fyllt genom anställande av förste provinsialläkare och användande av

provinsialläkare till redan då befintligt antal; den civila sjukvårdens på

landsbygden behov skulle för övrigt fyllas genom anställande av extra

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

provinsialläkare, avlönade — med eller utan bidrag av stat och landsting

— av de kommuner, som utgjorde respektive läkares tjånstgöringsområden.

Initiativrätten till bildande av dessa distrikt tillkom kommunerna

själva, men avgjordes ärendet i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t.

Genom 1890 års läkarinstruktion inrättades i enlighet med kommitténs

förslag den nya extra provinsialläkarinstitutionen. De av kommitterade

angivna principerna för landsbygdens förseende med läkare följdes därefter,

och antalet extra provinsialläkare vid 1905 års slut uppgick till 113.

Tillsammans med de förutvarande 56 distriktsläkartjänsterna, som genom

nämnda instruktion även ändrades till extra provinsialläkartjänster, funnos

vid sistnämnda tid 169 extra provinsialläkartjänster. Antalet provinsialläkartjänster

vid samma tid var 139.

Genom förenämnda instruktion blevo dittillsvarande distriktsläkarne

med avseende å tjänsteåligganden utan vederlag fullt jäinnställda med

extra provinsialläkare, vilkas benämning de även erhöllo, och dessa senare

å sin sida jämnställdes väl med avseende på skyldigheter men ej med avseende

på rättigheter med de av staten avlönade provinsialläkarna.

Missnöje med den nya institutionen och med densamma förenade

olägenheter tog sig från läkarnes sida tidigt uttryck. Ej heller allmänheten

var fullt tillfreds. Förhållandena till 1905 års slut hade nämligen

utvecklats så, att över hälvten av landsbygdens läkare avlönades av kommunerna

själva, under det övriga kommuner hade läkare avlönade av

staten. För att undanrödja denna orättvisa väcktes vid 1903 års riksdag

motion om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning rörande

provinsialläkardistriktens omreglering. I denna motion heter det — —

— — — »vissa trakter hava genom statens mellankomst fått det synnerligen

väl sörjt för sitt behov av läkare, under det andra trakter måste

göra avsevärda uppoffringar för att skaffa sig nödig tillgång till läkarvård»

och vidare: »Rättvist syntes vara, att staten tillser, det behovet av

läkarvård tillgodoses så likformigt och så vidsträckt som möjligt är, utan

att somliga landsändar särskilt betungas med ganska dryga bidrag till

läkarens avlöning, under det andra trakter gå alldeles fria från sådant

tillskott utöver vad stadsbudgeten kan kräva för avlöning åt de ordinarie

provinsialläkarne».

Med anledning av skrivelse från 1903 års riksdag tillsattes år 1904

en kommitté med uppdrag bland annat att utreda, huruvida genom

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

omreglering av rikets dåvarande indelning i läkardistriki eller genom

ändrade bestämmelser i avseende å läkarnas anställning hälso- och sjukvården

på landsbygden kunde bättre än dittills främjas.

I det av kommittén i juli 1907 avgivna betänkandet har kommittén

frångått den av 1885 års kommitté uttalade tanken med avseende på tillräckligheten

av dåvarande antal provinsialläkartjänster och framhåller huru

yrkandena från landsbygden på statslöner för där erforderliga läkare städse

varit och »fortfarande» vore grundade på den sekelgamla föreställningen,

att staten borde å landsbygden tillhandahålla läkare, som kunde mot ersättning

meddela sjukvård. Kommittén ägnade extra provinsialläkarinstitutionen

en ingående kritik och påvisade många och stora med densamma förenade

olägenheter. Emellertid kom kommittén till den uppfattningen, att

institutionen på grund av ekonomiska skäl ej kunde helt avvaras. En

tjänsteläkares åligganden vore dock enligt kommitténs mening av allt för

stor betydelse för att hans ställning skulle, såsom då var fallet, vara helt

l>eroende av de enskilda kommunerna.

I fråga om de extra distrikten löste kommittén sin uppgift genom att

föreslå:

1) ändring av en del extra distrikt till ordinarie;

2) ändringar i läkarinstruktionen avseende att giva extra provinsialläkarinstitutionen

ökad stadga och auktoritet; samt

3) inrättande av en extra provinsialläkames pensionskassa.

Med avseende å de under mom. 2 och 3 här ovan nämnda förhållanden

föreslog kommittén bland annat, att den formella initiativrätten till distriktsbildning

skulle överflyttas från kommunerna till landstingen, och att landstingen

skulle göras ansvariga för läkarlönerna och ortsbidragen till pensionskassan.

Beträffande lönerna föreslog kommittén vidare, att landstingens beslut

rörande desamma skulle gälla, intill dess Kungl. Maj;t på framställning

av landstinget annorlunda bestämde, dock under minst 10 år, ävensom att

tillsättning och entledigande skulle för alla distrikt uppdragas åt Medicinalstyrelsen,

vilket sistnämnda förslag dock endast i fråga om entledigande blev

av Kungl. Maj:t upptaget. Redan förut hade bestämts, att med statsbidrag

avlönade extra provinsialläkartjänster skulle tillsättas av Medicinalstyrelsen.

På grund av dessa förslag tillkom 1911 års reform, i enlighet med vilken

utvecklingen gått så, att i början av år 1918 funnos 187 provinsialläkare

och 123 extra provinsialläkare förutom 16 så kallade självständiga förste

provinsialläkare och 8 biträdande provinsialläkare.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Enligt de nya bestämmelserna skulle såsom ovan nämnts landstingen

ansvara för de till extra provinsialläkarna utgående lönerna ävensom för

ortsbidragen till dessa läkares pensionskassa, men det var »landstinget obetaget

att av den eller de kommuner, som utgöra läkarens tjänstgöringsområde,

betinga sig gottgörelse, helt eller delvis, för landstingets utlägg», och

landstingen torde också i allmänhet hava använt sig av denna dem medgivna

rätt.

Emellertid visade sig förhållandena å provinsialläkarbanan alltmer otillfredsställande;

en avfolkning av banan skedde, så att ett stort antal provinsialoch

extra provinsialläkardistrikt blevo vakanta, och närmast för att vinna

ändring häri tillsattes »1916 års provinsialläkardistriktskommitté», som den 11

november 1916 avlämnade yttrande och förslag till vissa provisoriska åtgärder

för avhjälpande av svårigheterna att få lediga provinsialläkartjänster i Övre

Norrland besatta och den 1 december 1917 avgav sitt betänkande, däri

hänvisades till ett med skrivelse den 31 juli 1917 till dåvarande chefen för

Kungl. civildepartementet inlämnat »förslag till ordnande av provinsialläkarnas

bostadsfråga samt till jämkning i rikets indelning i läkardistrikt». 1

detta sistnämnda förslag sade kommittén bland annat: »På grund av de

långa avstånden till den ordinarie provinsialläkarens station eller av andra

skäl har befolkningen i vissa kommuner funnit det vara fördelaktigt att

anställa och kanske med stora ekonomiska uppoffringar avlöna en extra

provinsialläkare. Det måste för denna befolkning — särskilt om den är

fattig — te sig egendomligt, att staten i många trakter med burgen befolkning

ensam bekostar läkarens avlöning, medan den däremot i fattigare

trakter låter befolkningen själv eller med något bidrag från staten bära

bördan. Det riktigaste hade nog varit, att i regel endast ordinarie provinsialläkare

för landsbygden varit anställda. Så har man åtminstone betraktat

saken före 1885, i det att extra distrikt, som tid efter annan bildats, vid

därefter skeende reglering av distrikten omändrats till ordinarie distrikt. Men

även andra åsikter hade gjort sig gällande.»

Kommittén yttrade vidare: »Kommittén, som anser, att det i och för

sig vore önskvärt, att alla distrikt, som kunde anses nödvändiga, bleve

ordinarie, men att detta för närvaande av ekonomiska skäl icke kan i full

utsträckning realiseras, har funnit sig höra fortgå å den av 1904 års kommitté

anvisade vägen». Kommittén föreslog i enlighet därmed dels inrättande

av 15 helt nya ordinarie provinsialläkardistrikt och dels bildandet

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

av 15 distrikt genom att på ordinarie stat överflytta 16 extra distrikt, varvid

i ett fall två dylika skulle sammanslås till ett ordinarie. Kommittén

uttalade slutligen den meningen, att ej heller härmed behovet av läkardistrikt

kunde anses fyllt, men ville på grund av ekonomiska skäl ej föreslå

inrättande av flera ordinarie distrikt, utan uttalade sig i stället för

lämpligheten av inrättande tillsvidare av nya extra distrikt, varav den ansåge

12 vara behövliga.

Beträffande de extra provinsialläkardistrikten hade kommittén framhållit

det önskvärda uti, dels att landstingen ej använde sig av den dem

medgivna rätten att av kommunerna återfordra, vad de finge vidkännas i

kostnader för de extra provinsialläkarnes avlöning och för bidragen till

deras pensionskassa, och dels att föreskrift utfärdades därom, att alla extra

provinsialläkare skulle antagas och entledigas av Medicinalstyrelsen.

Efter i ärendet på grund av kommitténs förslag avlåtna propositioner

och med anledning av enskilda motioner hade 1918 och 1919 års lagtima

riksdagar beslutat, bland annat:

att inrätta 18 helt nya provinsialläkardistrikt och att på ordinarie stat

överflytta 16 extra distrikt, varvid i ett fall två extra distrikt skulle sammanslås

till ett ordinarie, alltså 33 nya ordinarie distrikt,

samt att höja det till avlägsna och särskilt svårbesatta extra provinsialläkardistrikt

utgående statsbidraget till läkarens avlöning från högst 1,500

till högst 2,500 kronor.

Vidare hade Kungl. Maj:t genom kungörelse den 7 november 1919 föreskrivit,

att samtliga extra provinsialläkartjänster skola tillsättas av Medicinalstyrelsen.

Svenska provinsialläkarföreningen hade vid sitt allmänna ordinarie

möte den 2 augusti 1919 haft frågan om de extra distriktens förändring till

ordinarie under behandling och därvid uttalat sig för det rättvisa och riktiga

uti, att alla nödvändiga distrikt bleve ordinarie, för vilket förslags

snara genomförande enligt föreningens mening ekonomiska skäl ej längre

finge lägga hinder i vägen. Nuvarande förhållanden innebure en påtaglig

orättvisa mot vissa kommuner och enskilda och det så mycket mer, som

de utan vederlag genom sin andel i den allmänna budgeten finge bidraga

till avlönande av läkare för andra orter. I övrigt hänvisade föreningen till

ett uttalande av 1918 års riksdag. Riksdagen sade sig hysa den övertygelsen,

att Kungl. Maj:t med beaktande av att ordinarie provinsialläkardistrikt

bleve inrättade i så stor utsträckning, som statsekonomiska hänsyn det till
-

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

läte, så snart lämpligen ske kunde skulle till riksdagen inkomma med

det förslag till ytterligare upprättande av ordinarie provinsialläkardistrikt,

vartill förhållandena gåve anledning. Såsom ytterligare skäl för överflyttande

av de extra provinsialläkartjänsterna till ordinarie har Svenska provinsialläkarföreningen

erinrat, hurusom de extra povinsialläkarna å ena sidan

hade samma åligganden som provinsialläkarna men å den andra åtnjöte

en vida mindre ersättning.

Vidare yttrar föreningen: »De skola sålunda lika väl som provinsialläkarna

mot en av statsmakterna fixerad taxa lämna enskild sjukvård, på

enskild begäran utfärda intyg av olika slag, omhänderhava epidemisjukvården

och skyddskoppympningen, efter förordnande utföra besiktningar

av minderåriga arbetare i enlighet med lagen om arbetsskydd, utföra rättsmedicinska

förrättningar, övervaka vården av sinnessjuka och sinnesslöa

ävensom av personer lidande av könssjukdom i smittsamt stadium, samt

utan varje särskild ersättning övervaka barnmorskeväsendet, deltaga i arbetet

rörande dödsorsaksstatistiken, avgiva rapporter, yttranden och berättelser

av olika slag, allt arbete, för vilka provinsialläkarna uppbära ej

blott väsentligt högre kontant lön med efter vissa års väl vitsordad tjänstgöring

rätt till ålderstillägg utan även vissa andra förmåner såsom semesterrätt,

rätt att vid iråkad sjukdom ej helt berövas all existensmöjlighet samt

rätt att vid tidigare ålder uppbära högre pension. Har denna olikhet i

ersättning för lika arbete redan tidigare framträtt starkt, är detta om möjligt

så mycket mera fallet efter den lönereglering, som vid 1919 års lagtima

riksdag genomfördes för provinsialläkare.»

Vidare anför Svenska provinsialläkarföreningen, att redan när det gällde

provinsialläkartjänsterna, statsmakterna sett sig nödsakade att, för att

få dem besatta, förbättra de med dessa tjänster förenade ekonomiska villkoren.

Dessa tjänster utgjorde dock endast 2/3 av landsbygdens läkarbefattningar;

en tredjedel därav eller de extra provinsialläkartjänsterna hade

i endast oväsentlig grad berörts av gjorda förbättringar. Beträffande dem

kvarstodo samma ovan anmärkta otillfredsställande förhållanden, vilka, om

intet vidare åtgjordes, i framtiden torde medföra, att dessa tjänster ej kunde

besättas. Man skulle kanske häremot vilja invända, att en dylik eventualitet

ej särskilt skulle vidkomma staten, då dessa tjänster endast fyllde lokala

behov och då distrikten i så fall återfölle till de provinsialläkardistrikt,

varur de vore utbrutna. Sistnämnda eventualitet skulle dock innebära, att

landets samtliga provinsialläkardistrikt komme att utvidgas med hälften av

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

deras nuvarande faktiska områden. Med visshet torde kunna sägas att

dessa distrikt redan nu vore av största möjliga omfattning, för att läkaren

skulle något så när nöjaktigt kunna sköta sina åligganden. En utvidgning

av de ordinarie distrikten på angivet sätt skulle enligt föreningens övertygelse

medföra högst allvarliga nackdelar för landets hälso- och sjukvård.

På denna övertygelse grundades även föreningens uppfattning, att läkarna

inom åtminstoe de allra flesta extra distrikten i samma mån som läkarna

inom de ordinarie distrikten fyllde och alltid hade fyllt ett statsändamål.

Det vore slutligen ej föreningens mening, att, när den ifrågasatte de

extra distriktens omvandling till ordinarie, däri nödvändigt skulle inbegripas

alla extra distrikt. Möjligt vore nämligen, att en omändring av en del

distrikt ej vore tillräckligt motiverad, och att andra särskilt bland dem de

gamla ännu bestående distrikten från tiden 1840—1885 på grund av särskilda

förhållanden ej lämpade sig för ombildning till ordinarie.

I sitt underdåniga yttrande i ärendet den 9 januari 1920 anför Medi- Medicinahtycinalstyrelsen

bland annat följande: relsens under -

Såsom även Svenska provinsialläkarföreningen angivit skulle icke alla däni9«- skri
•

• • ''Vcl/SG (I/GTt Q

extra provinsialläkartjänster förändras till ordinarie utan endast de, som . . „

januari 1920.

prövades nödvändiga för hälso- och sjukvårdens behöriga tillgodoseende,

för den händelse distrikten lämpade sig för sådan omvandling.

I likhet med vad från flera håll förut anförts ville även Styrelsen

medgiva det riktiga och rättvisa uti, att alla för hälso- och sjukvården nödvändiga

extra provinsialläkartjänster å landsbygden bleve ordinarie d. v. s.

helt avlönades av statsmedel. De skäl, som härför nu senast av provinsialläkarföreningen

anförts, syntes Styrelsen vara mycket tungt vägande. En

viss gallring av de nuvarande extra provinsialläkardistrikten vore emellertid

erforderlig ej blott av lämplighetsskäl utan även av statsekonomiska

skäl. Riksdagens år 1918 gjorda uttalande om sin förväntan, att Kungl.

Maj:t, med beaktande av att ordinarie provinsialläkardistrikt bleve inrättade

i så stor utsträckning som statsekonomiska hänsyn det tilläte, så snart

lämpligen ske kunde skulle till riksdagen inkomma med det förslag till

ytterligare upprättande av ordinarie provinsialläkardistrikt, vartill förhållandena

gåve anledning, gåve visserligen löfte om utvidgning av den ordinarie

provinsialläkarkåren, men antydde dock uttryckligen en viss försiktighet

av statsekonomiska skäl i åtgärdernas omfattning.

En utredning om, vilka extra distrikt, som i främsta rummet nu borde

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Frågan om

inrättande av

nya provinsialläkardistrikt

vid

1920 års riksdag.

ifrågakomma vid eu omändring av provinsialläkarinstitutionen i angiven

riktning måste alltså komma till stånd. Vidare borde även tillses, i vad

män de nuvarande provinsialläkardistrikten borde ändras med hänsyn till

tillkomsten av nya ordinarie distrikt inom respektive län.

Uti motioner inom andra kammare^ vid 1920 års riksdag har yrkats:

l:o) i herr Olssons i Ramsta m. fl. motion n:r 134, »att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning, i vad mån de nuvarande

och av 1916 års provinsialläkarkommitté föreslagna nya ordinarie

och extra provinsialläkardistrikten kunna behöva utökas, för att behovet

av läkare på landsbygden blir nödtorftigt tillgodosett, samt i vilken utsträckning

staten kan likartat bidraga till dessa läkares avlöning, så att

full likställighet nås mellan distrikten, allenast med den skillnad, som kan

vara betingad av svårigheten att få en del distrikt besatta, och att de förslag,

som av utredningen kunna föranledas, föreläggas riksdagen»;

2:o) i herr Vennerströms motion n:r 282, »att riksdagen måtte hos

Kungl. Maj:t anhålla om verkställande av utredning och framläggande av

förslag till riksdagen snarast möjligt i syfte att alla för hälso- och sjukvården

nödvändiga extra provinsialläkartjänster överflyttas till ordinarie».

Andra kammarens andra tillfälliga utskott har i utlåtande n:r 3 yttrat

sig i anledning av berörda motioner.

I sitt utlåtande anför utskottet bland annat följande:

»Båda de här förevarande motionerna fästa uppmärksamheten på missförhållanden

i fråga om vårt lands läkarvård, som sedan länge gjort sig

gällande och som utskottet i likhet med motionärerna till fullo behjärtar.

Det torde icke råda mer än en mening om, att kraftiga åtgärder från det

allmännas sida äro av nöden för att höja sjukvårdsväsendet å landsbygden.

Bristen på läkare är där synnerligen kännbar, och det har visat sig förenat

med stora svårigheter att med innehavare besätta de redan existerande

provinsialläkarplatserna.»

Om utskottet sålunda för sin del kunde instämma i de väckta motionernas

allmänna syfte, kunde utskottet ej underlåta att påpeka, att vissa

åtgärder redan vidtagits och andra för närvarande vore under förberedande,

som ställde ifrågavarande spörsmål i ett något annorlunda läge, än vad

som framginge av motionärernas framställningar.

Vad beträffar frågan om en välbehövlig ökning av provinsialläkardistrikten

erinrar utskottet därom, att vid 1918 års riksdag ett steg framåt

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

till lösning av denna fråga dock blev taget, vilket, om det också var otillräckligt,

icke saknade betydelse. Med anledning av Kungl. proposition och

i ämnet väckta motioner beslöt riksdagen nämnda år inrätta 33 nya ordinarie

provinsialläkardistrikt. I samband härmed uttalade riksdagen sin

övertygelse, att Kungl. Maj:t »med beaktande av att ordinarie provinsialläkardistrikt

varda inrättade i så stor utsträckning, som statsekonomiska

hänsyn det tillåta, kommer att uppmärksamma de motionledes framställda

eller i propositionen eller eljest särskilt omnämnda fallen och så snart lämpligen

ske kan till riksdagen inkommer med det förslag till ytterligare upprättande

av ordinarie provinsialläkardistrikt, vartill förhållandena giva

anledning.»

Härav framginge, att statsmakterna hade sin uppmärksamhet fäst på

förevarande spörsmål och att ytterligare åtgärder vore att förvänta för dess

lösning i önskad riktning.

Vidare erinrar utskottet om provinsialläkarföreningens förenämnda

underd. skrivelse den 20 december 1919 och Medicinalstyrelsens i anledning

därav den 9 januari 1920 avgivna, ovan omnämnda yttrande.

Det vore sålunda tydligt, framhåller utskottet, att de åtgärder, som

av motionärerna förordades, dels i viss utsträckning redan vidtagits, dels

genom Kungl. Maj.ts föranstaltande, sedan motionerna tillkommit, för närvarande

befunne sig under utredning. Ehuru utskottet, såsom redan förut

nämnts, delade motionärernas önskemål, kunde utskottet därför ej finna

ytterligare initiativ från riksdagens sida i detta ärende påkallat. Med anledning

härav hemställde utskottet, att förevarande motioner icke måtte till

någon andra kammarens åtgärd föranleda. Andra kammaren biföll, vad utskottet

i nämnda utlåtande hemställt.

Kommittén får för sin del i denna sak anföra följande:

Hänsyn till såväl extra provinsialläkarnas som de i extra provinsialläkardistrikten

ingående kommunernas berättigade intressen påkallar enligt

kommitténs mening, att extra distrikt, i den mån så kan ske, förändras till

ordinarie. Det kan nämligen icke anses vara billigt, att de extra provinsialläkarna

skola hava skyldighet att bestrida sjukvården enligt samma taxa

som de ordinarie provinsialläkarna och i övrigt utföra samma åligganden

som dessa utan att härför erhålla motsvarande vederlag i avseende å lön

och andra förmåner, som tillkomma de ordinarie provinsialläkarna. Förglömmas

må dock icke, att staten i någon mån sökt giva vederlag för de

Kommittén.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

tjänster dessa läkare göra det allmänna, i det staten tillerkänt innehavarna

av dessa tjänster tjänstårsberäkning lika med civila läkare i statens tjänst

vid befordran å läkarbanan och dessutom för de extra provinsialläkarna

inrättat en särskild pensionskassa samt även i vissa distrikt lämnat bidrag

för dessa läkares avlönande. Från de i de extra provinsialläkardistrikten

ingående kommunernas synpunkt kan det icke heller anses vara rättvist,

att dessa kommuners befolkning för behövlig läkartjänsts inrättande skall

vara skyldig underkasta sig extra pålagor och därjämte lika med befolkningen

i kommuner tillhörande ordinarie provinsialläkardistrikt genom skatt till

staten bidraga till avlönande av provinsialläkare i de ordinarie distrikten. Det

kan visserligen invändas, att alla kommuner i ett extra distrikt även ingå

i det område, som bestämts till tjänstgöringsdistrikt för ordinarie provinsialläkare,

och att provinsialläkaren är skyldig att, då extra provinsialläkartjänsten

är ledig eller eljest vid förefallande behov bestrida hälso- och sjukvården

även inom det extra distriktet, men å andra sidan har vid reglering

av de ordinarie distrikten hänsyn säkerligen tagits till förefintligheten av

de extra distrikten, och säkert torde vara att, därest de extra provinsialläkarna

icke kunde påräknas, de nuvarande ordinarie provinsialläkarna

icke i allmänhet skulle kunna på ett tillfredsställande sätt bestrida sjukvården

och övriga dem åliggande göromål var och en inom hela det ordinarie

distriktet. Det torde även i detta sammanhang böra framhållas, att

läkarbehovet under senare åren ökats bland annat genom tillkomsten av

lagarna om skyddskoppympning och om åtgärder mot könssjukdom, samt

att detta behov framdeles ännu mer kommer att göra sig gällande, därest

allmän obligatorisk sjukförsäkring införes.

Men om det sålunda kan anses vara ett allmänt intresse, att de extra

distrikten så vitt möjligt förändras till ordinarie, så bör dock en sådan

ändring ej ske annat än i samband med en reglering av distrikten, så att

en utjämning av läkarnes arbete i de olika distrikten äger rum i de fall, där

de extra distrikten äro till omfång eller invånarantal jämförelsevis små.

Icke alla extra distrikt lämpa sig emellertid för omvandling till ordinarie,

somliga äro alltför små och kunna icke lämpligen utvidgas och andra

äro tillkomna och avsedda huvudsakligen för befolkning vid industriella

anläggningar av olika slag. Läkarne i dessa sistnämnda distrikt äro i viss

mån att anse såsom ackordsläkare. Vid extra distriktens omändring måste

slutligen hänsyn tagas även till statsekonomiska skäl.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kommittén har sålunda ansett, att vissa extra distrikt under där nu

rådande förhållanden icke kunna jämnställas med ordinarie provinsialläkardistrikt

och därför icke heller nu böra ifrågakomma att förändras

till ordinarie. Dessa distrikt, 15 till antalet, äro inom

Stockholms län...........

Östergötlands » ...........

Kristianstads » ...........

Göteborgs och Bohus län

Älvsborgs län...........

Värmlands > ...........

Örebro » ...........

Kopparbergs > ...........

Gävleborgs » ...........

Norrbottens » ...........

Dalarö, Sigtuna, Öregrunds

Torpa

Åhus

Fässbergs

Lilla Edets

Glava

Karlskoga

Grängesbergs, Sävsnäs

Sandvikens, Ljusne

Kiruna, Malmbergets

Utom förenäninda 15 extra distrikt kunna även nedannämnda 13 extra

distrikt nu lämnas åsido vid prövning av frågan, vilka extra distrikt, som

böra förändras till ordinarie. Redan i sitt förenämnda betänkande den 1

dec. 1917 föreslog kommittén nämligen, att följande extra distrikt skulle

förändras till ordinarie:

Åkersbergs (Åkersberga) distrikt

Tranås »

Ljugarns »

Eslövs »

Örebro »

Ljusnarsbergs »

Hofors (Storviks) »

Enångers (Njutångers) >

Nätra (Bjästa) »

Stockholms

Jönköpings

Gottlands

Malmöhus

Örebro

Gävleborgs

*

i Västernorrlands

län

»

»

>

>

»

»

Då provinsialläkardistrikten i nämnda län ännu icke reglerats, kvarstå

desamma fortfarande såsom extra. Vidare förutsätter kommittén i sitt nu

föreliggande förslag, att Rätans distrikt i Jämtlands län och Kyrkhults

distrikt i Blekinge län vid förslagets genomförande komma att upphöra.

Därjämte må framhållas, att 1920 års riksdag fattat beslut om inrättande

av två nya provinsialläkardistrikt i Göteborgs och Bohus län och att i

samband härmed ifrågasatts, att Orusts västra härads och Fiskebäckskils

extra distrikt skulle från och med år 1921 förändras till ordinarie.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Övriga nuvarande extra distrikt, tillsammans 82, anser kommittén

vara sådana, att de böra jämnställas med ordinarie, några dock först

sedan en utökning av deras områden ägt rum. Vidare har kommittén

ansett, att av de av kommittén i dess betänkande den 1 december 1917

föreslagna extra distrikten 10 lämpa sig för omändring till ordinarie.

Dessa distrikt äro:

inom Södermanlands län

» Östergötlands »

» Blekinge »

» Malmöhus »

» Hallands »

» Kopparbergs »

» Gävleborgs »

> Västernorrlands »

Mariefreds

Österbymo, Finspångs

Bräkne-Hoby

Bjuvs

Laholms

Säters (Stora Tuna),

Avesta (Krylbo)

Ljusdals

Stöde

Vid genomgående av läkardistrikten i de olika länen för att tillse,

vilka av nuvarande extra distrikt, som kunde anses jämnställda med

ordinarie, och vilka ändringar i distrikten, som kunde bliva erforderliga,

därest distrikten komme att förändras till ordinarie, har kommittén, efter

prövning jämväl av gjorda framställningar i ämnet, funnit, att sju nya

distrikt lämpligen borde inrättas. Dessa distrikt äro inom:

Södermanlands län

Jönköpings »

Blekinge »

Älvsborgs »

Värmlands »

Västernorrlands »

Jämtlands »

Valla

Vaggeryds

Sölvesborgs

Älvängens

Deje

Björna (Trehörningsjö)

Månsåsens

Beträffande Valla distrikt må här anföras, att kommittén i berörda

betänkande den 1 december 1917 föreslagit, att Vingåkers provinsialläkardistrikt

skulle uppdelas i ett ordinarie distrikt, Katrineholms, och ett extra

distrikt, Vingåkers. Sedan framställning emellertid nu gjorts om inrättande

av ett nytt provinsialläkardistrikt med station för läkaren i Valla municipalsamhälle,

har kommittén ansett lämpligast, att förslaget om uppdelning

av nuvarande Vingåkers provinsialläkardistrikt på ett ordinarie och ett

extra distrikt finge förfalla, och att Vingåkers ordinarie distrikt i stället

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

med vissa jämkningar finge uppdelas på två ordinarie distrikt, Vingåkers

och Valla.

De nuvarande extra distrikt, som kommittén anser böra jämnställas

med ordinarie, äro, såsom ovan nämnts, till antalet 82. Av dessa skulle

emellertid bildas 81 distrikt, i det två distrikt, Gnesta och Björnlunda,

skulle sammanslås till ett. Ifrågavarande distrikt äro inom de olika länen:

Stockholms

län...

... Värmdö, Skebo och Botkyrka

Uppsala

$ .

... Lövsta, Dannemora och Älvkarleö

Södermanlands

J>

... Julita, Aspa och Gnesta-Björnlunda

Östergötlands

> ____

... Stegeborgs, Boxholms och Rejmyra,

Jönköpings

.. Mulseryds och Gränna

Kronobergs

»

.. Ryds och Älmhults

Kalmar

> ____

... Grönskåra, Nybro och Stranda

Gottlands

... Klintehamns

Kristianstads

» .

.. Tollarps och Båstads

Malmöhus

2>

.. Röstånga, Skurups, Löberöds,Vällinge,Hörs,

Veberöds, Kävlinge, Trälleborgs, Höganäs

och Svedala

Hallands

»

... Torups och Oskarströms

Göteborgs o. Bohus

.. Ljungskile, Fjällbacka och Styrsö-Öckerö

Älvsborgs

S> .

... Högsäters, Rinna och Tössbo

Skaraborgs

... Tidaholms och Töreboda

Värmlands

» ____

.. Charlottenbergs, Töcksmarks, Malsjö,Udde- holms och Munkfors

Örebro

.. Ramsbergs, Hjortkvarns, Hallsbergs, Lin- desbergs, Degerfors och Åmmebergs

Västmanlands

» . . . .

.. Kungsörs, Ramnäs, Västanfors och Skinn- skattebergs

Kopparbergs

» ____

.. Grangärde, Svärdsjö, By, Sårna, Smedje- backens, Husby, Lima och Orsa

Gävleborgs

X>

... Bollnäs, Gysinge, Delsbo, Högbo, Ovan- åkers, Färila och Arbrå

Västernorrlands

.. Ytterlännäs, Alnö, Vivstavarvs och Gud- mundrå

Jämtlands

.. Stuguns

Västerbottens

>

.. Lövångers, Nysätra och Bureå

Norrbottens

2>

.. Edefors

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

De nya ordinarie provinsialläkardistrikt, som sålunda skulle kunna

ifrågasättas, äro 10, bildade av distrikt, som kommittén år 1917 föreslog

till extra, 7, som kommittén nu tänkt sig skola nybildas, och 81, bildade

av nuvarande extra distrikt, tillhopa 98 stycken.

I detta sammanhang anser sig kommittén böra omnämna, att under

behandling av frågan om överförande av extra distrikt till ordinarie även

framkommit fråga dels om inrättande av ett nytt Tärendö provinsialläkardistrikt

i Norrbottens län, bestående av Tärendö och Junosuando socknar,

tillhörande Pajala distrikt, samt Korpilombolo socken, tillhörande Överkalix

distrikt, dels om delning av Vilhelmina distrikt i Västerbottens län i två

distrikt, dels om flyttning av läkarstationen i Visnums distrikt i Värmlands

län till Kristinehamn och distriktets samtidiga omreglering, dels ock

om flyttning av läkarstationen i Tanums distrikt i Göteborgs och Bohus

län till Tanums järnvägsstation. Beträffande ifrågavarande spörsmål har

kommittén emellertid icke ansett sig böra tillstyrka ovan ifrågasatta förändringar.

Provinsialläkare åtnjuta nu enligt stat i allmänhet lön 4,000 kronor

och tjänstgöringspenningar 1,500 kronor = 5,500 kronor jämte 2 ålderstillägg

å 500 kronor efter 5 och 10 års tjänst, varjämte till dem utgår

dyrtidstillägg enligt samma grunder som för andra statens tjänstemän.

Om hänsyn ej tages till dyrtidstillägget, blir kostnaden för samtliga 98

provinsialläkare 98 x 5,500 = 539,000 kronor. Härtill skulle i sinom tid

komma ålderstiilägg och pensioner. Dyrtidstillägget enligt nu gällande

grunder (grundtal = 176) utgör på en avlöning å 5,500 kronor ett belopp

av 6,096 kronor, oberäknat eventuella barntillägg. Statens utgifter för en

provinsialläkare, som icke åtnjuter ålderstiilägg, ortstillägg eller särskilt

avlöningstillägg, utgör alltså per år med beräkning av ovannämnda dyrtidstillägg

11,596 kronor, och för ifrågavarande 98 provinsialläkare skulle

alltså kostnaderna bliva 98 X 11,596 = 1,136,408 kronor.

Med hänsyn till ovanstående avsevärda belopp har kommittén ansett

sig böra uppdela ifrågavarande 98 distrikt på 3 grupper, därvid kommittén

till grupp 1 hänfört distrikt, som synts kommittén böra främst bliva

ordinarie, till grupp 2 distrikt, som därnäst borde ifrågakomma, och till

grupp 3 övriga ifrågavarande distrikt.

Vid upprättande av ifrågavarande gruppindelning har kommittén givit

företräde åt sådana distrikt, som visat sig svåra att besätta, eller som

ansetts synnerligen önskvärda för befolkningen, så att dessa upptagits i

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

l:a gruppen. Det har emellertid från läkarhåll ifrågasatts, att vid uppgörande

av gruppindelningen hänsyn skulle tagas till de i de extra provinsialläkardistrikten

varande läkarnes ålder och tjänstetid. Kommittén

har dock icke ansett sig kunna taga någon sådan hänsyn. Om kommitténs

förslag om rätt för provinsialläkarne att för statspension räkna sig till godo

sina tjänstår såsom extra provinsialläkare vinner statsmakternas bifall, så

är därmed möjlighet beredd för äldre extra provinsialläkare att genom

befordran till provinsialläkarbefattning vinna den pensionsrätt, som med

den nu ifrågasatta företrädesrätten avsetts. Med förändring till ordinarie

av sådana distrikt, som visat sig svåra att besätta, har kommittén velat

möjliggöra, att dessa distrikt erhölle läkare. Denna avsikt skulle motverkas,

om hänsyn toges till omförmälda önskemål från läkarhåll.

Till varje grupp skulle hänföras nedanstående distrikt, upptagna

länsvis, nämligen:

Första gruppen:

Valla, Julita.

Stegeborgs, Österbymo.

Mulseryds, Vaggeryds.

Grönskåra.

Klintehamns.

Sölvesborg.

Andra gruppen:

Stockholms län.

Värmdö, Skebo.

Uppsala län.

Lövsta, Dannemora.

Södermanlands län.

Mariefreds, Aspa.

Östergötlands län.

Finspångs.

Jönköpings lån.

Gränna.

Kronobergs lån.

Ryds, Älmhults.

Kalmar lån.

Gottlands län.

Blekinge län.

Bräkne-Hoby.

Kristianstads län.

Tollarps.

Tredje gruppen:

Botkyrka.

Älvkarleö.

Gnesta-Björnlunda.

Boxholms, Rejmyra.

Nybro,Mönsterås(Stranda).

Båstads.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Malmöhus län.

Skurups.

Röstånga, Löberöds.

Hallands län.

Vällinge, Hörs, Veberöds,

Bjuvs, Kävlinge, Trälle- borgs, Höganäs, Svedala.

Torups.

Laholms.

Göteborgs o. Bohus län.

Oskarströms.

Ljungskile.

Styrsö-Öckerö,

(därest Känsö karantän-

Fjällbacka.

anstalt flyttas, bör Styrsö- Öckerö distrikt hänföras

Älvsborgs lån.

till första gruppen.)

Högsäters.

Älvängens.

Skaraborgs län.

Rinna, Tössbo.

Tidaholms.

Värmlands län.

Töreboda.

Charlottenbergs,

Töcksmarks.

Malsjö, Deje.

Örebro lån.

Uddeholms, Munkfors.

Ramsbergs, Hjortkvarns.

Lindesbergs.

Västmanlands län.

Hallsbergs, Degerfors,

Åmmebergs.

Kungsörs.

Kopparbergs lån.

Ramnäs, Fagersta (Västan- fors), Skinnskattebergs.

Krylbo (Avesta),

Sunnansjö (Grangärde),

Smedjebackens, Långs-

Stora Tuna (Säters).

Svärdsjö,

hyttans (Husby), Lima,

Vestanhede (By), Sårna.

Gävleborgs län.

Orsa.

Bollnäs, Gysinge,

Delsbo,

Arbrå.

Ljusdal.

Sandvikens (Högbo),

Ovanåkers, Färila.

Våsternorrlands län.

Stöde,

Nylands (Ytterlännäs),

Björna (Trebörningsjö).

Alnö, Vivstavarvs,

Kramfors (Gudmundrå).

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Jämtlands län.

Månsåsens, Stuguns.

Västerbottens lån.

Lövångers, Nysätra. Bureå.

Norrbottens lån.

Edefors.

Antalet distrikt i de olika grupperna blir: i första gruppen 29, i

andra gruppen 31 och i tredje gruppen 38.

Genomförandet av ifrågavarande förslag kräver givetvis en viss tid,

och kommittén har tänkt sig, att det möjligen skulle kunna ske under

en tidrymd av 10 år, sålunda att under 3 år anordnas de provinsialläkardistrikt,

som räknats till l:a gruppen, under därpå följande 3 år de distrikt,

som upptagits i 2:a gruppen, och under påföljande 4 år de distrikt, som

hänförts till 3:e gruppen. För år 1922 borde alltså framställning hos riksdagen

göras om inrättande av 10 distrikt hörande till l:a gruppen och

om höjande i anledning härav av det i riksstaten uppförda ordinarie

anslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare kr. 1,451,300 med

55,000 kr. till 1,516,300 kr. Vid utväljande av de distrikt inom varje

grupp, som först böra bliva ordinarie, torde samma grundsatser böra gälla,

som varit bestämmande vid uppgörande av gruppindelningen, och sålunda

de distrikt först medtagas, som visat sig särdeles svåra att besätta, eller

där behovet av läkare kan antagas vara mer framträdande. I anslutning

härtill vill kommittén hemställa, att följande 10 distrikt må under år 1922

bliva ordinarie provinsialläkardistrikt, nämligen:

Edefors

Stöde

Månsåsens

Krylbo (Avesta)

Ivungsörs

Töcksmarks

Torups

Klintehamns

Stegeborgs

Valla

distrikt i Norrbottens län

» i Västernorrlands »

» i Jämtlands »

» i Kopparbergs >

» i Västmanlands »

> i Värmlands >

» i Hallands >

» i Gottlands »

» i Östergötlands »

» i Södermanlands »

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Innan förändring av nuvarande extra distrikt till ordinarie äger rum,

torde yttrande böra infordras från landstinget eller annan vederbörande,

som svarar för läkarens avlönande, ävensom från distriktets läkare, huruvida

de hava något att erinra mot förändringen. Mot bådas avstyrkan

torde förändringen ej höra genomföras.

I sammanhang härmed torde böra omnämnas, att vid de extra distriktens

förändring till ordinarie läkaren icke med stöd av någon nu gällande

bestämmelse kan göra anspråk på att fortfarande få disponera den bostad,

han nu ofta innehar i egenskap av extra provinsialläkare, och att det

därför är av största vikt, att provinsialläkarnas bostadsfråga vinner sin

lösning samtidigt med föreliggande fråga om bildande av nya provinsialläkardistrikt.

Det torde ävenledes här böra erinras, att av de 33 nya provinsialläkardistrikt,

som av 1918 års riksdag beslutats, 13 nu bildats, nämligen inom:

Norrbottens

län.....

.... Gammelstads

distrikt

Västerbottens

» .....

.... Bjurholms

»

Jörns

2>

Dorotea

Tärna

>

Malåträsks

»

Västmanlands

* ____

.... Östervåla

>

Värmlands

>

.... Fastnäs

Häljebols

Skönneruds

Göteborgs o. Bohus

» ____

»

Soten äs

Uppsala

» _____

.... Bålsta

» ; och

de 20 provinsialläkardistrikt, som sålunda skulle återstå att nyinrätta, äro:

Åkersberga

distrikt

i

Stockholms

län

Bottna

i

Södermanlands

»

Norrköpings

>

i

Östergötlands

Tranås

2>

i

Jönköpings

»

Alvesta

»

i

Kronobergs

Ljugarns

3>

i

Gottlands

Eringsboda

y>

i

Blekinge

»

Örkelljunga

»

i

Kristianstads

Malmö och Eslövs

i

Malmöhus

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Varbergs distrikt i Hallands län

Örebro och Ljusnarsbergs » i Örebro »

Vansbro och Gagnefs » i Kopparbergs »

Njutångers, Storviks o. Kilafors > i Gävleborgs » samt

Bjästa och Ådalslidens » i Västernorrlands >

Vidare har, såsom förut nämnts, 1920 års riksdag fattat beslut om

inrättande av 2 nya provinsialläkardistrikt inom Göteborgs och Bohus län,

och har med anledning härav ifrågasatts inrättande av ett Hälleviksstrands

och ett Lysekils distrikt. Enligt den från och med år 1921 fastställda

staten utgör provinsialläkarnas antal 222.

För den händelse ovannämnda extra distrikt skulle komma att överföras

till ordinarie, komma beviljade statsbidrag till följande extra distrikt

att indragas, nämligen:

Julita

distrikt

inom

Södermanlands

län...

.. Kr.

1,000

—

Asp a

>

1

» . . . .

»

1,500

—

Stegeborgs

T>

Östergötlands

» .

»

1,000

—

Mulseryds

>

Jönköpings

*

1,500

—

Älmhults

Kronobergs

» ____

1,000

—

Rvds

>

>

»

» .

»

1,000

—

Grönskåra

»

Kalmar

» ____

1,000

—

Klintehamns

>

2>

Gottlands

1,500

—

Torups

2>

>

Hallands

» ____

1,000

—

Fjällbacka

>

S>

Göteborgs o. Bohus

>

1,000

—

Ljungskile

»

750

—

Högsäters

»

2>

Älvsborgs

» .

»

1,500

—

Tössbo

»

3>

» ____

1,500

—

Tidaholms

>

Skaraborgs

1,000

—

Charlottenbergs

2>

2>

Värmlands

» ____

»

1,000

—

Töcksmarks

»

2>

3>

2,000

—

Kungsörs

3>

»

Västmanlands

» ____

800

—

Färila

»

»

Gävleborgs

» .

»

500

—

Rätans

7>

Jämtlands

» . .

. . »

2,500

—

Stuguns

»

»

»

1,500

—

Lövångers

Västerbottens

> ...

»

1,500

—

Nysätra

>

»

1,500

—

Bureå

2>

»

» ____

»

1,000

—

Edefors

Norrbottens

>

»

1,500

—

Summa Kr. 30,050

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Därjämte inbesparas utgående dyrtidstillägg å dessa belopp.

Därest kommitténs ovannämnda förslag å nya provinsialläkardistrikt

att inrättas under år 1922 bifalles, kan det i riksstaten upptagna ordinarie

förslagsanslaget: bidrag till extra provinsialläkarnes avlöning, som i 1920

års stat uppförts med 40,000 kronor, minskas med de anvisade beloppen för:

Edefors distrikt

Kungsörs »

Töcksmarks »

Torups »

Klintehamns »

Stegeborgs »

.......... Kr. 1,500: —

.......... » 800:-

.......... » 2,000: -

.......... » 1,000: —

.......... » 1,500: —

.......... » 1,000: -

Summa Kr. 7,800: —

Därjämte kan minskning av ovannämnda anslag även ske med bidragen

till följande distrikt, som redan förändrats till ordinarie, nämligen:

Strömstads distrikt i Göteborgs o. Bohus län med... Kr. 1,500: —

Sotenäs (Grafvarne) » » » »>...» 1,500: —

Östervåla > i Västmanlands » » ... » 1,500: —

Summa Kr. 4,500: —

Minskningen skulle sålunda kunna belöpa sig till sammanlagt 12,300

kronor.

I det följande har kommittén för de olika länen lämnat förslag å de

områden, som skulle ingå i de nu föreslagna ordinarie distrikten, och därjämte

behandlat de förändringar i övrigt, som påkallas av den ifrågasatta

regleringen. Då socken överförts från ett distrikt till ett annat, har kommittén

i befolkningens intresse i regel tillstyrkt, att — såsom hittills efter

Kungl. Maj:ts förordnande skett i vissa fall — befolkningen i sådan socken

skulle vara berättigad att mot ersättning enligt gällande läkartaxa även

anlita läkaren i det distrikt, dit socknen nu hörde.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att det skulle kunna

ifragasättas, om icke rätten att mot gällande taxa anlita provinsialläkare

även i annat läkardistrikt än det egna skulle kunna utsträckas att allmänt

omfatta befolkning i socken, som gränsade till sådant läkardistrikt. Kommittén

har dock icke ansett sig kunna gå med härpå, då kommittén håller

före, att sådan fråga i varje fall hör prövas, så att arbetet icke blir ojämt för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3»

delai pa de olika distrikten. Kommittén vill emellertid tillstyrka, att sådan

fråga för framtiden må prövas av Medicinalstyrelsen och göras beroende

av dess beslut efter framställning i varje särskilt fall. I de fall däremot,

då kommittén i sitt nu avgivna förslag till distriktsindelning tillstyrker rätt

för befolkning i socken att även vända sig till provinsialläkare i angränsande

lä kardistrikt, torde i sammanhang med distriktsindelningens fastställande

Kungl. Maj:t jämväl böra lämna föreskrift om skyldighet för\ederbörande

läkare att enligt gä lande taxa med enskild sjukvård tillhandagå invånarne

uti ifrågavarande socken.

De föreslagna ordinarie distriktens omfattning, invånarantal och stationsorter

äro angivna å närlagda förteckning, bilaga I, varvid folkmängdsuppgiften

hänför sig till uppgiften härom i 1917 års betänkande, enär i

stort sett några större förskjutningar beträffande folkmängden icke torde

hava skett, sedan detta betänkande avgavs.

A bilaga II har angivits invånarantalet i ordinarie distrikt, efter det

de fått sitt område förändrat genom nu ifrågasatta reglering eller genom

denna och den i betänkandet den 1 december 1917 föreslagna.

2 Rätt för provinsialläkare att för statspension räkna sig

till godo sina tjänstår såsom extra provinsialläkare

m. m.

Av Svenska provinsialläkarföreningens underdåniga skrivelse den 20

december 1919 inhämtas i avseende å denna fråga i huvudsak följande:

Genom nådiga brevet den 10 juli 1884 fastställdes provinsialläkarnes

pension till 4,000 kronor, av vilken de skulle komma i åtnjutande efter

fyllda sextio år och efter 25 års arbete i statstjänst, därav minst 20 år

som provinsialläkare. Antalet provinsialläkartjänster var vid denna tid

137 och antalet distriktsläkare var 56. På grund av detta förhållande

mellan de olika tjänstekategorierna funnos stora möjligheter för distriktsläkarne

att tillräckligt tidigt vinna befordran till ordinarie tjänst för att vid

60 års ålder kunna fylla de för åtnjutande av pension stipulerade villkoren;

om någon undantagsvis vid 60 års ålder ännu ej hunnit intjäna de 25

tjänståren, fick han kvarstå i tjänst, tills så skett. Vid utarbetandet av 1890

års reform, varigenom nu bestående extra provinsialläkarinstitution uppkom,

tänkte sig vederbörande, att ungefär samma lyckliga proportion

mellan tjänsterna även framdeles skulle förbliva, vilket torde framgå dels

3

Svenska provinsialläkarföreningens

underdåniga

skrivelse den

30/„ 1919.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

därav, att de antogo, att del för närmaste tiden behövliga antalet nya

extra provinsialläkartjänster skulle inskränka sig till det blygsamma antalet

13, och dels därav att inga särskilda åtgärder då vidtogos för dessa

läkares j)ensionering; de fingo fortfarande endast rätt att räkna tjänstår

för befordran. I stället för 13 var emellertid år 1905 antalet nya extra

provinsialläkartjänster 113. Tillsammans med f. d. distriktsläkartjänsterna

var antalet extra provinsialläkartjänster sistnämnda år 169, under de! antalet

provinsialläkartjänster samtidigt var endast 139. När extra provinsialläkarnas

möjlighet att såsom provinsialläkare erhålla pension var

byggd uteslutande på att i tid vinna befordran till provinsialläkartjänst,

vore det med anförda missförhållanden mellan antalen av de olika tjänstekategorierna

uppenbart, att denna möjlighet måste i högst väsentlig

grad reduceras och sålunda ej motsvarade, vad statsmakterna från början

avsett.

Voro sålunda redan förut provinsialläkarnas pensionsmöjligheter otillfredställande,

blevo de genom lagen angående civila tjänstinnehavares rätt

till pension den It oktober 1907 ännu sämre. Enligt denna lag blev

nämligen provinsialläkare skyldig att avgå från sin tjänst vid uppnådda

62 levnadsår. Han erhölle då hel pension, om han hade 27 tjänstår i

statens tjänst. Vid kortare tjänstetid, om den ej understege 10 år, erhölle

han avkortad pension i förhållande till det mindre antal tjänstår, han

kunde inneha; var antalet tjänstår mindre än 10, finge han vid avgång

från tjänst ingen pension. På grund av att befordringsåldern med tiden

till följd av missförhållandet mellan antalet extra och ordinarie tjänster

blivit allt högre, blev detta senare fallet med ett stort antal provinsialläkare,

vilka ej under sin provinsialläkartid kommit i tillfälle att såsom

bisyssla innehava andra tjänstebefattningar i statens tjänst — exempelvis

järnvägsläkartjänst.

För att vinna rättelse i berörda missförhållande beslöto statsmakterna

år 1911 att inrätta en statsunderstödd pensionskassa för extra provinsialläkare,

vilken trädde i verksamhet den 1 januari 1912. Dess ändamål

vore att bereda dels pension åt extra provinsialläkare och dels tilläggspension

åt sådana delägare i kassan, som befordrats till provinsialläkare,

men som vid avgång från sådan befattning icke komme i åtnjutande av

hel pension på 4,000 kronor.

Vid fastställandet av reglemente för denna kassa hade man utgått

från, att de extra provinsialläkarna skulle bliva delägare i kassan i regel

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

före 35 års ålder, och vore i enlighet härmed stipulerat, alt delägarskap

vunnet före nämnda ålder ej medförde några så kallade tilläggsavgifter.

Efter fyllda 35 år däremot vunnet delägarskap medförde vissa särskilda

avgifter, som för inträde vid 35 år uppgick till 290 kronor och som för

inträde vid högre ålder hastigt stegrades. Så vore tilläggsavgifterna för

inträde vid fyllda 40 år 3,040 kronor, vid 45 år 7,830 kronor för att vid

50 år hava stigit till 13,180 kronor otc. På grund av dessa höga tilläggsavgifter

vore det förklarligt, att inga extra provinsialläkare kunnat ingå

som delägare i kassan, vilka vid ingången av år 1912 vore över 40 år.

Då en extra provinsialläkare antoges tillträda sådan tjänst i regel vid en

ålder mellan 30 intill 35 år, kunde såsom delägare i kassan i allmänhet

uteslutas alla, som före år 1902 blivit extra provinsialläkare, vilka sålunda

av densamma icke hade någon som helst nytta.

För att i någon mån upphjälpa möjligheterna för dessa sistnämnda

läkare att såsom provinsialläkare erhålla pension beslöt emellertid 1911

års riksdag att nedsätta kravet på antalet tjänsteår för hel pension till 23

år för förste provinsialläkare och till 20 är för provinsialläkare, i samband

varmed pensionsåldern för de förra höjdes till 65 levnadsår.

Den förbättring i pensionsförhållandena, som härigenom uppkom, var

emellertid av olika värde för olika grupper av dessa läkare. För dem,

som redan med de äldre villkoren kunnat erhålla hel pension, hade den

nya bestämmelsen intet intresse. För dem, som ej hunne bliva befordrade

till provinsialläkare före 52 års ålder, hade de nya villkoren ej heller

någon betydelse. För dem däremot, som enligt de äldre villkoren icke

kunnat erhålla hel pension, medförde nedsättningen i kravet på tjänstår

eu höjning av pensionsbeloppet med sju tjugusjundedelar. Någon direkt

nytta av före befordran till provinsialläkare innehavd extra provinsialläkartjänst

medförde dock ej de nya pensionsbestämmelserna, i följd varav

provinsialläkare fortfarande kunde få åtnöjas med i väsentlig grad avkortad

pension, fastän han under eu lång följd av år varit i allmän tjänst.

Som extra provinsialläkare över 45 år ej kunde vinna delägarskap i

kassan, beslöt 1911 års riksdag, att extra provinsialläkare, vilkens levnadsålder

vid 1912 års ingång översteg 45 år, och som omedelbart efter uppnådda

65 år avginge från sin tjänst, skulle vara berättigad att vid avskedstagandet

erhålla en årlig statspension till ett belopp av 1,500 kronor.

1916 års provinsialläkardistriktskommitté uttalade som ett önskemål,

att sistnämnda belopp måtte höjas till 3,000 kronor, och att extra pro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

vinsialläkares pension på grund av delägarskap i kassan inåtte höjas till

4,500 kronor.

Genom Kungl. brevet den 13 juni 1919 vore högsta till provinsialläkare

utgående pensionsbelopp för framtiden bestämt till 5,000 kronor.

Granskade man pensionsförhållandena för dem. som efter 1911 inträtt

pa provinsialläkarbanan, funne man dem relativt mycket fördelaktiga —

deras pensionsmöjligheter vore i många fall till och med så att säga

större än vad de kunde göra sig användning av. Dessa läkare hade nämligen

vunnit och komme framdeles i allmänhet att vinna befordran till

provinsialläkartjänst redan vid 40 ä 42 års ålder, efter att förut några år

såsom extra provinsialläkare hava tillhört dessa läkares pensionskassa.

Få torde ej heller de läkare bliva, som utan att tidigare hava varit extra

provinsialläkare direkt redan vid 32 å 35 års ålder komme att erhålla

provinsialläkartjänst. Genom 1911 och 1918 års riksdagsbeslut hade nämligen

förhållandet mellan antalet ordinarie och extra distrikt ändrats från att

vara 139 respektive 169 till att vara 220 respektive 107. Bortsett från att för

närvarande en hel del distrikt vore vakanta måste detta ändrade förhållande,

även sedan alla tjänster blivit besatta, medföra, att de blivande extra

provinsialläkarne komme att vinna befordran till ordinarie tjänst långt

tidigare än vad förut länge varit fallet, och att de sålunda kunde fylla

villkoren för åtnjutande av även hel statspension samtidigt med att de genom

att hava tillhört extra provinsialläkarnes pensionskassa kanske från sitt

34 till sitt 42 år även där hunnit förvärva rätt till tilläggspension på nära

1,100 kronor, varav de dock ej komme i åtnjutande.

1 enlighet med uttalande vid Svenska provinsialläkarföreningens möte

den 2 augusti 1919 hemställer föreningen, att samtliga provinsialläkare

finge för såväl statspension som för ålderstillägg räkna sig till godo alla

sina som extra provinsialläkare tidigare eller senare förvärvade tjänstår.

Medicinaisty- Medicinalstyrelsen erinrar i sitt underdåniga yttrande i ärendet den

rduens under- 9 januari 1920 till en början att liknande framställning om rätt för prodåniga

ytt- vjnsjaiiäkarc att räkna tjänstår såsom extra provinsialläkare för statsImuari

1920 Pensi°n och ålderstillägg förut gjorts, bland annat av 19<>4 års provinsialläkarkommitté.

Kommitténs förslag innebar dock, att endast ett visst antal,

minst fem, tjänstår såsom extra provinsialläkare skulle fä tillgodoräknas

i pensionshänseende. I utlåtande den 8 november 1910 över kommitténs

betänkande avstyrkte statskontoret förslaget i denna del, men

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

ifrågasatte eu nedsättning av provinsialläkarens tjänstålder för erhållande

av pension.

I anledning av eu framställning från extra provinsialläkaren i Gnesta

distrikt A. G. Nyblin rörande extra provinsialläkares pensionsförhållanden

framhöll Medicinalstyrelsen i yttrande den 29 februari 1916, att enligt

Styrelsens uppfattning åtskilliga skäl talade för, att extra provinsialläkartjänst

i pensionshänseende likställdes med ordinarie provinsialläkartjänst.

Med anledning av statskontorets ovanberörda utlåtande ville Medicinalstyrelsen

emellertid icke göra något yrkande i antydd riktning.

1916 års provinsialläkardistriktskommitté, som hade frågan om förbättrande

av extra provinsialläkarnes pensionsvillkor under övervägande,

hade vid det förhållande att denna fråga redan syntes vara föremål för

sakkunnig behandling och då densamma i varje fall torde böra avgöras

i sammanhang med fastställande av nytt reglemente för extra provinsialläkarnes

pensionskassa med anledning av frågan om det statsunderstödda

pensionsväsendets centralisering, funnit sig icke höra framlägga något förslag

i ämnet. Ej heller vid kommitténs behandling av provinsialläkarnes

pensionsförhållanden var förevarande fråga under prövning.

Medicinalstyrelsen ansåge för sin del fortfarande, att goda skäl talade

för att provinsialläkare medgåves rätt att i pensionshänseende tillgodoräkna

sig tjänstår såsom extra provinsialläkare, men ville dock framhålla

att under medgivande av sådan rätt den med delägarskap i extra provinsialläkarnes

pensionskassa förenade rätten till tilläggspension i regel bleve

av föga värde. Skulle i ett eller annat fall en extra provinsialläkare

hädanefter bliva provinsialläkare vid en så hög ålder, att han icke kunde

erhålla någon som helst pension såsom provinsialläkare, finge han dock

tilläggspension från kassan. Så länge sagda pensionskassa hade bestånd,

syntes således ett allmänt stadgande i berörda avseende icke direkt erforderligt.

Svenska provinsialläkarföreningens hemställan avsåge emellertid även

rätt att räkna extra provinsialläkartjänstår för erhållande av ålderstillägg

såsom provinsialläkare. Skulle sådana tjänstår få räknas såsom pensionsår,

kunde även med visst fog ifrågasättas, att de skulle likställas med

tjänstår för ålderstillägg, men full likställighet i begreppen förelåge dock

icke. För ålderstilläggs erhållande borde tjänståren vara fullt jämförligaDetta

kunde möjligen sägas om tjänstår såsom extra provinsialläkare i

sådana distrikt, där läkartjänsten prövades vara nödvändig för hälso- och

opaginerad Kontrollera mot PDF

sjukvårdens behöriga uppehållande, men ej om tjänstår i distrikt, som

tillkommit mera av enskilda orsaker såsom till exempel att få läkare lätt

tillgänglig för eu viss arbetarstam, i vissa bruksdistrikt och dylikt. Skulle

följaktligen de extra distrikten av förstnämnda slag bibehållas till ungefär

samma antal som förut, syntes ett stadgande i föreslagen riktning hava

sitt berättigande, så länge ålderstillägg såsom nu vore bundna vid innehavet

av viss tjänst och icke utginge efter viss tids innehavande av statstjänst

i allmänhet. Skulle berörda extra provinsialläkardistrikt emellertid

ändras till ordinarie, vore ett stadgande icke behövligt.

Kimgl.Maj-.ts Av Kung!. Maj:ts proposition n:r 173 till 1911 års riksdag inhämtas

prof). n:r 17B bland annat, att Kungl. Maj:t vid 1904 års riksdag hemställde om rätt

för år 1911. för extra provinsialläkare att efter befordran till ordinarie provinsialläkare

få för pension räkna sig till godo fem av sina tjänstår såsom extra provinsialläkare.

Statskontoret, vars yttrande i ärendet infordrats, fann sig

böra tillstyrka framställningen under visst villkor, som dock icke berörde

extra provinsialläkartjänster. Förslaget vann emellertid cj riksdagens

bifall. Avslaget synes hava föranletts av yrkande i en reservation

av 10 statsutskottsledamöter från andra kammaren, däri det säges, att det

vore »olämpligt att nu beträffande provinsialläkares pensionering, fastslå

bestämmelser, som tilläventyrs kunde komma att stå i strid med grunderna

i det allmänna förslag till civila tjänstemäns pensionering, vilket

inom den närmaste framtiden torde vara att förvänta». Vidare framgår

av nämnda proposition, att 1904 års provinsialläkarkommitté, som jämväl

behandlat pensionsfrågan i avseende å provinsialläkare, fann att, ehuru

förhållandena i många stycken förändrats genom den nya pensionslagens

bestämmelser, förhållandena på provinsialläkarbanan dock vore sådana,

att provinsialläkarna för att undgå dryga tilläggsavgifter för erhållande

av tilläggspension borde medgivas rätt att räkna fem års tjänstgöring såsom

extra provinsialläkare eller stadsläkare vid beräknande av tjänstår

för pension.

Statskontoret, som såsom ovan nämnts den 8 november 1910 yttrat

sig över berörda förslag, framhöll därvid, att frågan måste anses hava

kommit i ett helt annat läge dels genom det av provinsialläkarkommittén

avgivna förslaget till pensionskassa för beredande av bland annat tilläggspension

åt provinsialläkare, som till följd av tjänstårens antal icke erhölle

hd pension, dels ock genom bestämmelserna i lagen den It oktober 1907

opaginerad Kontrollera mot PDF

:iö

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. Enligt de i lagen den

11 oktober 1907 fastställda pensioneringsgrunderna finge såsom tjänstår

icke beräknas annan tid än den, under vilken tjänstinnehavaren innehaft

statstjänst eller ock i statens tjänst haft extra ordinarie anställning eller

förordnande; varemot visst antal år i provinsialläkartjänst icke enligt pensionslagen

erfordrades. Att medgiva undantag från pensionslagens bestämmelser

om vad med tjänstår för pension avsåges, syntes Statskontoret

kunna skapa ett betänkligt precedensfall, med hänsyn vartill man svårligen

skulle kunna motsätta sig beviljandet av dylik förmån i andra liknande

fall, exempelvis på undervisningens område.

Kommittén får i ärendet anföra följande.

Kommittén kan ej dela statskontorets betänkligheter mot en ändring

av pensionslagens bestämmelser i avseende å tjänstår, så att däri även

innefattades tjänstgöring såsom extra provinsialläkare. Då tjänstår får

räknas för extra ordinarie anställning eller förordnande i statens tjänst

och då innehavare av militär-, fängelse- eller järnvägsläkartjänst få räkna

tjänstår för pension å sådan tjänst, synes billigheten fordra, att även extra

provinsialläkare medgivas denna rätt, så mycket mer som de inom sina

respektive distrikt enligt § 42 i gällande läkarinstruktion den 30 december

1911 äro skyldiga besörja de provinsialläkaren tillkommande göromål

och därvid ställa sig till efterrättelse, vad i instruktionen finnes för provinsialläkare

föreskrivet.

Därjämte torde böra påpekas, att samma kompetensfordringar ställas

pa de extra provinsialläkarna som på de ordinarie, samt att alla extra

proviusialläkartjänster numera tillsättas av Medicinalstyrelsen, och att även

entledigande från extra provinsialläkartjänst meddelas av Medicinalstyrelsen.

De extra provinsialläkarna kunna därför med fullt fog jämnställas

med innehavare av statstjänst.

Det torde även böra understrykas, att staten i regel ej behövt bidraga

till de extra provinsialläkarnas avlönande, men ändock haft rätt att vid

behov taga deras arbete i anspråk i samma utsträckning, som om de

varit provinsialläkare. Vinner kommitténs nu föreliggande förslag om

förändring av vissa extra distrikt till ordinarie statsmakternas bifall, skulle

framdeles endast ett 15-tal extra distrikt återstå, och det bleve av ringa

ekonomisk betydelse för staten, om de extra provinsialläkarna i dessa distrikt

erhölle nu omnämnda rätt. Annorlunda ställer sig saken beträf
-

Kommittén.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

fande extra provinsialläkarna i de extra distrikt, 82 till antalet, som avkommittén

nu föreslås att förändras till ordinarie. Dessa läkare skulle

genom erhållande av omskrivna rätten beredas en avsevärd förmån, då

de härigenom vid avsked såsom provinsialläkare kunde i gynnsammaste

fall ei hålla hel pension å 5,000 kronor i stället för eljest 4,000 eller i enstaka

fall endast 1,500 kronor. Emellertid torde dessa läkare, såsom ovan

nämnts, kunna anses hava grundade anspråk på att erhålla omförmälda

rätt och att bibehålla densamma vare sig de övergå til! provinsialläkartjänst

eller annan statstjänst.

Ett bifall till provinsialläkarförcningens anhållan uti nu berörda hänseende

torde sannolikt även komma att medföra ökade kostnader för staten

i fråga om nu anställda provinsialläkares pensionering. Det bör dock

härvid framhållas, att i de fall, då provinsialläkaren med tillämpning av

nu gällande bestämmelser uppnår föreskriven tjänstålder för hel pensions

erhållande, och dessa fall torde vara vanligast, den nu ifrågasatta utsträckningen

av rätten att räkna tjänstår är utan betydelse. I övriga fall däremot,

där hel pension med nuvarande bestämmelser icke skulle ernås,

bleve den nu ifrågasatta ändringen i fråga om tjänstår till stor fördel för

provinsialläkare, som tidigare innehaft extra provinsiaIläkartjänst.

Emellertid innebär även ett bifall till provinsialläkarföreningens berörda

framställning om rätt att räkna tjänstår för pension, att extra provinsialläkarnes

pensionskassa i många fall skulle befrias från utgörande

av pension eller tilläggspension, och vid sådant förhållande synes, därest

förändringen kommer till stånd, en nedsättning kunna ske i det till

nämnda kassa utgående statsbidrag ä 15,000 kronor. Måhända kunde

därjämte eu nedsättning äga rum i delägarnes avgifter till kassan.

Även kunde ifrågasättas, om icke, efter genomförande av kommitténs

förslag om överförande av extra distrikt till ordinarie, extra provinsialläkarnas

pensionskassa borde avveckla sin verksamhet och för de åter

stående extra provinsialläkarnas pensionering sörjas på annat sätt. 1 varje

fall synes pensionskassan icke höra förtjäna på, att staten lämnar pension

åt provinsialläkare, som förut varit extra provinsialläkare och delägare i

kassan. Dessa läkare äro, såsom förut nämnts, under viss förutsättning

berättigade att erhålla tilläggspension från kassan, men om de vid beviljat

avsked såsom provinsialläkare från staten undfå pension till belopp av

4,000 kronor eller därutöver, så utgår ingen tilläggspension, utan de inbetalda

avgifterna bliva en ren vinst för kassan.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Ett sätt att kompensera staten för den nu ifrågasatta rätten för provinsialläkare

att för pension räkna tjänstår såsom extra provinsialläkare

vore att höja pensionsåldern för provinsialläkare för erhållande av rätt

till hel pension. Kommittén anser en höjning kunna ske och vill därför

föreslå, att rätten för provinsialläkare att komma i åtnjutande av hel pension

må för dem inträda vid 65 levnadsår och 23 tjänstår, liksom för

närvarande är stadgat för förste provinsialläkare. Någon större olägenhet

av en sådan förändring synes för närvarande ej vara att befara. Under

de senare åren hava nämligen de flesta provinsialläkarna, som uppnått

pensionsåldern, gjort framställning att få kvarstå i tjänst; och har

sådan framställning, som grundats på bifogat läkarbetyg, utvisande att

sökanden fortfarande kunde på ett tillfredsställande sätt sköta sina tjänsteåligganden,

bifallits för ett eller annat år. Läkaren bär under denna tid

i regel fullgjort sina åligganden utan anmärkning. Det torde jämväl här

höra framhållas, att extra provinsialläkare, som är delägare i extra provinsialläkarnas

pensionskassa, först vid 65 års ålder blir berättigad till

hel pension från kassan. Provinsialläkarföreningen har också tidigare i

underdåniga skrivelser den 12 okt. 1912 och den 29 sept. 1913 hemställt om

pensionstidens bestämmande på sätt av kommittén nu ifrågasatts.

Försiktigheten torde emellertid fordra, att rätt fortfarande såsom hittills

inrymmes åt Kungl. Maj:t att, om provinsialläkare är av sjukdom

eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt

fullgöra sina åligganden och han tillika uppnått eu levnadsålder av minst

60 år, förklara honom skyldig att avgå från tjänsten.

På grund av det anförda hemställer kommittén, att §§ 5, 6 och 17 i

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

må ändras sålunda:

§ 5.

Rätt — — — — — — — — — — — — — — — — — intrader:

nuvarande d) utgår;

d) = nuvarande e) för fyringenjör — — — trettio tjänstår;

e) (nuvarande f) för förste provinsialläkare och provinsialläkare vid

65 levnads- och tjugutre tjänstår;

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

§ 6.

Skyldighet — — — — — — — — — — — — — — — inträder:

d) för — — —---—-----— — — —---tjänstgöring.

Befinnes — — — sextiofem år, eller, där enligt samma paragraf fråga

är om — — — förste provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare,

eller provinsialläkare, uppnått---avgå.

§ 17.

Tjänstår för erhållande av pension enligt denna lag beräknas icke

allenast för tid, under vilken tjänslinnehavaren innehaft tjänst, som i

denna lag avses, utan även för tid, under vilken han innehaft annan

statstjänst eller i statens tjänst haft extra ordinarie anställning eller förordnande

eller innehaft extra provinsialläkartjänst. Vid sådan tjänstårsberäkning

— — — beräknas.

Vad slutligen angår provinsialläkarföreningens framställning om rätt

för provinsialläkare att för åldcrstillägg räkna sig till godo alla tjänstår som

extra provinsialläkare, så kan visserligen sägas, att ett visst fog finnes för

medgivande av eu sådan rätt, då de extra provinsialläkarna äro pliktiga att

för det allmänna utföra samma arbete som de ordinarie provinsialläkarna.

Men å andra sidan har kommittén nu förordat rätt för provinsialläkarna att

för erhållande av statspension räkna tjänstår såsom extra provinsialläkare,

och donna förmån måste anses viktigare än den, varom nu är fråga. Vid

sådant förhållande och då extra provinsialläkarna vid befordran till provinsialläkare

erhålla fast avlöning, där ingen sådan förut utgått, eller, om

de åtnjutit avlöning såsom extra provinsialläkare, få denna väsentligt förbättrad,

sedan de blivit provinsialläkare, och även komma i åtnjutande

av andra fördelar, finner sig kommittén icke kunna förorda provinsialläkarföreningens

hemställan om rätt för provinsialläkare att för ålderstillägg

räkna sig till godo tjänstår såsom extra provinsialläkare.

Därest kommitténs förevarande förslag att extra provinsialläkare vid

befordran till statstjänst måtte medgivas rätt att för pension räkna sig till

godo föregående tjänstgöring såsom extra provinsialläkare vinner statsmakternas

bifall, så torde härigenom för det stora flertalet extra provinsialläkare

opaginerad Kontrollera mot PDF

pensionsfrågan bliva nöjaktigt ordnad. Vid befordran till provinsialläkare

komma dessa med avseende å rätten till pension i samma ställning, som

om de från början av sin anställning såsom extra provinsialläkare varit

ordinarie provinsialläkare. De extra provinsialläkare äter, som icke bliva

provinsialläkare men vunnit delägarskap i extra provinsialläkarnas pensionskassa,

kunna vid pensionsålderns inträdande i lyckligaste fall komma i

åtnjutande av pension från nämnda kassa till -belopp av 4,000 kronor.

Emellertid finnas två kategorier extra provinsialläkare, som icke äro skyldiga

att inträda i sagda kassa; den ena utgörcs av sådana extra provinsialläkare,

vilkas avlöning icke till någon del bestrides av landsting, och den

andra av sådana extra provinsialläkare, som vid kassans trädande i verksamhet

den 1 januari 1912 fyllt 45 år. Den förstnämnda kategorien läkare

kan, om deras levnadsålder vid nyssnämnda tidpunkt understeg 45 år, här

lämnas åsido, enär för dem möjlighet förefunnits att bereda sig statspension

genom att söka och erhålla provinsialläkartjänst, varförutom de genom att

frivilligt inträda i nämnda kassa kunnat därifrån bereda sig pension eller

tilläggspension, ehuru detta givetvis varit förenat med stora kostnader. För

de extra provnsialläkarc åter, som vid 1912 års ingång fyllt 45 år, ställer

sig pensionsfrågan något annorlunda. På grund av de höga tilläggsavgifterna

för delägare, som vid inträdet i kassan uppnått nämnda eller högre ålder

(7,830 kronor vid 45 år och 13,180 kronor vid 50 år o. s. v.), hava dessa

läkare ansett sig förhindrade att ingå i kassan. Deras möjligheter att genom

att söka och erhålla provinsialläkartjänst vinna statspension hava också

varit förminskade, enär det enligt gällande pensionslag den It oktober 1907

fordras minst 10 tjänsteår för att vara berättigad till någon pension. Statsmakterna

hava också beaktat dessa förhållanden, och har det därför genom

Kungl. kungörelsen den 30 december 1911 stadgats, att extra provinsialläkare,

vilkens levnadsålder vid 1912 års ingång översteg 45 år och som icke

bleve delägare i extra provinsialläkarnas pensionskassa samt omedelbart vid

uppnådde 65 år avginge från sin tjänst, skulle vara berättigad att vid avskedstagandet

erhålla en årlig pension av statsmedel till belopp av 1,500

kronor. Om denna pension redan vid förenämnda tidpunkt knappast kunde

anses lämna en nödtorftig försörjning, är den med nu rådande förhållanden

i ännu högre grad otillfredsställande. I sitt tidigare betänkande den 1

december 1917 hemställde kommittén därför, att förenämnda pension måtte

höjas till 3.000 kronor, men ville kommittén lämna öppet, huruvida i detta

fall staten ensam borde betala hela pensionen eller om, i likhet med vad

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

som vore bestämt i fråga om pension under motsvarande förhållande för

lasarettsläkare, staten och vederbörande landsting borde erlägga hälften var

av pensionsbeloppet. Kommittén anser sig nu böra i huvudsak vidhålla

berörda förslag, dock med den ändring att staten bör utgöra hela pensionsbeloppet.

Det torde i detta sammanhang till stöd för förslaget böra erinras,

att ifrågavarande läkare under hela sin tjänstetid ofta utan någon som helst

avlöning av staten skött enahanda åligganden, som tillkomma ordinarie

provinsialläkare, varjämte de varit skyldiga att följa provinsialläkartaxan.

Några så avsevärt stora kostnader kommer icke heller deras pensionering

att förorsaka staten, då ifrågavarande läkares antal icke uppgår till mer än

omkring 15.

Kommittén hemställer alltså, att de extra provinsialläkare, vilkas levnadsålder

vid 193 2 års ingång översteg 45 år och som då voro extra provinsialläkare

samt icke blivit delägare i extra provinsialläkarnas pensionskassa

och omedelbart vid uppnådda 65 år avgå från sin tjänst, må vid avskedstagande!

erhålla en årlig pension av statsmedel till belopp av 3,000

kronor, med rätt att därå även uppbära dvrtidstillägg i likhet med andra

pensionstagare.

3. Sammanfattning av kommitténs förslag under avd. A.

Kommitténs ifrågavarande förslag avser:

att 98 nya ordinarie provinsialläkardistrikt skola inrättas, av vilka

10 distrikt bildas av distrikt, som av kommittén år 1917 föreslagits till

extra, 81 bildas av 82 nuvarande extra distrikt och 7 nybildas;

att ifrågasatta antal nya provinsialläkardistrikt skola inrättas successivt

under en tidrymd av 10 år, så att under de 3 första åren inrättas

de distrikt, som av kommittén hänförts till första gruppen, under därpå

följande 3 år de, som hänförts till andra gruppen, och under därpå följande

4 år de, som upptagits i tredje gruppen, med respektive 29, 31 och

38 i var och en av nämnda grupper.

att framställning göres hos riksdagen om inrättande frän och med

år 1922 av 10 distrikt, utvalda ur första gruppen, och om höjande i

anledning härav av det i riksslaten uppförda ordinarie anslaget till förste

provinsialläkare och provinsialläkare med 55.000 kronor;

att, under förutsättning att kommitténs ovannämnda förslag om inrättande

av 10 nya distrikt godkännes och dessa distrikt komma att ut
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

göras av de utav kommittén ifrågasatta, sand med hänsyn till att vissa

extra distrikt, för vilka statsbidrag utgått, redan överförts till ordinarie,

det nu utgående ordinarie förslagsanslaget till bidrag till extra provinsialläkares

avlöning sänkes med 12,000 kronor eller från nu utgående 40,000

kronor till 28,000 kronor;

att Kungl. Maj:t, under förutsättning att kommitténs förslag i vad det

avser ändrad distriktsindelning finnes böra godkännas, dels måtte förklara

vederbörande provinsialläkare skyldig att, då så av kommittén ifrågasatts,

enligt gällande taxa med enskild sjukvård tillhandagå invånare i socken,

som gränsar till hans distrikt, dels ock i övrigt förordna, att uppkommande

fråga om rätt för befolkning i socken, som gränsar till annat läkardistrikt,

att mot ersättning enligt läkartaxan även anlita provinsialläkaren

i det distriktet bör för framtiden prövas av Medicinalstyrelsen och göras

beroende av dess beslut efter framställning i varje särskilt fall;

att extra provinsialläkare vid befordran till statstjänst medgives rätt

att för pension räkna sig till godo föregående tjänstgöring såsom extra

provinsialläkare;

att för beredande av sådan rätt, som senast omförmäles, föreslagna

ändringar vidtagas uti §§ 5, 6 och 17 i lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension;

att i sammanhang med rätten att räkna tjänstår å extra provinsialläkarbefattning

för erhållande av pension såsom provinsialläkare en höjning

av pensionsåldern vidtages sålunda, att rätt till hel pension för provinsialläkare

inträder vid 65 levnads- och 23 tjänstår i stället för såsom

nu vid 62 levnads- och 20 tjänstår;

att någon rätt icke medgives provinsialläkare att för ålderstillägg räkna

sig till godo tjänstår som extra provinsialläkare; samt

att vissa extra provinsialläkare skola medgiva^ rätt att utan avgifts

erläggande erhålla pension av statsmedel till belopp av 3,000 kr., med

rätt att därå även uppbära dyrtidstillägg.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

4. Detaljförslag i fråga om upprättande av nya provinsialläkardistrikt

inom de olika länen.

1. Stockholms län.

Inom länet finnas för närvarande 7 extra provinsialläkardistrikt,

nämligen Botkyrka, Åkersbergs, Värmdö, Dalarö, Öregrunds, Skebo och

Sigtuna. Emellertid har kommittén i sitt betänkande av den 1 december

1917 föreslagit, att Åkersbergs distrikt skulle förändras till ordinarie under

benämningen Åkersberga distrikt. Ävenledes föreslog kommittén i

berörda betänkande, att den del av Sigtuna extra distrikt, som tillhörde

Uppsala län, skulle ingå i ett nybildat Bålsta distrikt i Uppsala län.

Förste provinsialläkaren i Stockholms län har i avgivet yttrande bland

annat anfört, att Botkyrka, Värmdö och Skebo distrikt lämpade sig för

omändring till ordinarie distrikt, men att detta icke vore fallet med Dalarö,

Öregrunds och Sigtuna distrikt. Den enda reglering, som syntes honom

behövlig med hänsyn till de ifrågasatta ordinarie distrikten, vore,

att till Skebo distrikt lades norra delen av Väddö från och med gården

Edeby och rakt öster ut. Stationen för en provinsialläkare i Skebo borde

flyttas, eu del av befolkningen önskade den förlagd till Hallsta, eu annan

del åter till I-Iäverösund.

Kommittén anser i likhet med förste provinsialläkaren, att endast

Värmdö, Skebo och Botkyrka distrikt böra förändras till ordinarie. Dalarö,

Sigtuna och Öregrunds distrikt äro allt för små för att kunna komma

ifråga till sådan omändring. Dalarö distrikt har sålunda endast 1,372

invånare; Sigtuna distrikt, med frånräknande av befolkningen i de socknar,

Häggcby, Håtuna och Håbo—Tibble, som ingå i Bålsta distrikt, endast

1,172 invånare; och Öregrunds distrikt, som omfattar Öregrunds stad

och Gräsö socken, endast omkring 2,300 invånare. Genom inrättande av

Bålsta distrikt sker visserligen ingen ändring i bestämmelserna rörande

inrättande av Sigtuna extra distrikt, men efter det läkare blivit tillsatt i

Bålsta distrikt, torde befolkningen i nyssnämnda tre socknar komma att

vända sig till denne, och någon utsikt torde icke förefinnas att få extra

provinsialläkarbefatlningen i Sigtuna besatt.

Någon reglering av Värmdö distrikt med anledning av dess ifrågasatta

förändring till ordinarie kan ej lämpligen ifrågakomma. Till Skebo

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

distrikt torde böra läggas hela Väddö socken och icke endast den del,

som förste provinsialläkaren föreslagit. Befolkningen i socknen bör dock

medgivas rätt att mot ersättning enligt läkartaxan anlita såväl provinsialläkaren

i Skebo som provinsialläkaren i Norrtälje distrikt, dit socknen för

närvarande hör. Läkarstationen i Skebo, där läkarbostad finnes, är så

pass välbelägen för distriktet i dess helhet, att densamma icke bör flyttas.

Med Botkyrka distrikt bör förenas Ekerö socken, nu tillhörande Stockholms

provinsialläkardistrikt, dock med enahanda rätt för befolkningen

i denna socken beträffande provinsialläkaren i Stockholm, som skulle

tillerkännas Väddö sockens invånare gentemot provinsialläkaren i Norrtälje.

2. Uppsala län.

Inom länet finnas för närvarande 3 extra distrikt, nämligen: Löfsta,

Dannemora och Älvkarleö. Det torde i sammanhang härmed höra erinras,

att Kungl. Maj:t genom nådigt brev den It juni 1920 förordnat, att vissa

socknar skulle från och med den 1 juli 1920 skiljas från Enköpings provinsialläkardistrikt

och bilda eget distrikt under benämning Bålsta provinsialläkardistrikt

med station för läkaren vid Bålsta järnvägsstation.

Förste provinsialläkaren har i avgivet yttrande bland annat anfört,

att de nämnda extra distrikten utgjordes av områden, som utan allt tvivel

vore i behov av inom dem stationerade läkare. Dannemora och Lövsta

distrikt vore nu vad folkmängden anginge ganska små, i det deras folkmängd

den 1/1 1918 utgjorde respektive 5,825 och 6,416 invånare. Läkaren

vid Dannemora skötte emellertid sedan länge läkarvården även vid Gimo

bruk i Skäfthammars socken och hade därigenom ett betydande tillskott

av arbete. Lövsta distrikt bestode visserligen blott av två kommuner.

Öster-Lövsta och Hållnäs, men läkaren ombesörjde läkarvården även vid

Tobo bruk inom Dannemora distrikt och Karlholms bruk inom Tierps

distrikt. Distriktet vore glest befolkat, och de jämförelsevis länga iandsvägarne

medförde, alt läkarens tid bleve ganska upptagen. Dessutom funnes

vid Lövsta en sjukstuga och en epidemisjukstuga, som skaffade läkaren

ej ringa sysselsättning. För att utjämna den rätt stora skillnaden i

storlek hos de olika distrikten inom länet föreslår förste provinsialläkaren,

ati till Dannemora distrikt från Uppsala distrikt (folkmängd den 1/1 1918:

35,203) överfördes icke blott Morkarla och Skäfthammars utan även Alunda

och Ekeby socknar, inom vilka redan nu till följd av avståndsförhållan
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

(lena läkarvården till betydande del bestredes av Dannemora-läkaren (jämte

läkaren i Östhammar). En minskning av Uppsala distrikt på sätt föreslagits

vore starkt av behovet påkallad särskilt med hänsyn till tjänsteresorna

till nu nämnda socknar, som nu vore för Upp^alaläkaren särdeles

tidsödande. Till Lövsta distrikt kunde eventuellt läggas Forsmarks

socken i Stockholms län. Efter sådan ändring av de tre distriktens (Uppsala,

Dannemora och Lövsta) omfattning skulle deras folkmängder i stället

för de förut nämnda bliva i runda tal respektive 29,000. 12,000 och 7,400.

Därest ej alla extra distrikten kunde på en gång omändras till ordinarie,

borde de ifrågakomma i följande ordning: Lövsta, Dannemora, Älvkarleö.

Ordningen vore bestämd närmast med hänsyn till förmodad

blivande svårighet att besätta dem. Alla tre distrikten hade hittills lockat

flera sökande, men skulle till följd av ökad läkarbrist en ändring i detta

förhållande tänkas uppstå, torde Lövsta distrikt komma att anses minst

begärligt av de tre. De båda andra måste utan tvivel betecknas såsom

synnerligen goda distrikt, som man ej behövde befara bliva obesatta, vare

sig de bleve ordinarie distrikt eller ej.

Kommittén har ansett, att samtliga ifrågavarande extra distrikt böra

förändras till ordinarie. Distrikten kunna visserligen i viss män sägas

vara bruksdistrikt, enär läkarna även äro bruksläkare, men till varje distrikt

hör dessutom en stor lantbefolkning, och det är därför av en viss

betydelse, att läkarna givas den självständiga ställning, som distriktens

förändring till ordinarie skulle innebära.

På sätt förste provinsialläkaren föreslagit torde Lövsta och Dannemora

distrikt böra utvidgas sålunda, att till Lövsta ordinarie distrikt lägges

Forsmarks socken, dock med rätt för befolkningen att mot ersättning enligt

gällande läkartaxa även anlita provinsialläkaren i Östhammar, samt

till Dannemora distrikt socknarna Morkarla, Skäfthammar, Alunda och

Ekeby, med enahanda rätt för befolkningen i dessa socknar gentemot

provinsialläkaren i Uppsala distrikt, som skulle tillerkännas befolkningen

i Forsmarks socken i förhållande till provinsialläkaren i Östhammar.

3. Södermanlands län.

Inom länet finnas för närvarande 4 extra provinsialläkardistrikt, nämligen

Julita, Björnlunda, Aspa och Gnesta. I det av Kommittén den 1

december 1917 avgivna betänkandet föreslås emellertid, att 2 nya extra

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

distrikt Vingåkers och Mariefreds skulle inrättas. I sammanhang härmed

hade kommittén jämväl föreslagit, att stationen i Vingåkers ordinarie distrikt

skulle flyttas till Katrineholm och distriktet efter den nya stationsorten

benämnas Katrineholms distrikt, samt att ett nytt ordinarie distrikt,

Bottna, skulle bildas, och läkarstationen i Björkviks ordinarie distrikt

flyttas till Alberga.

Hos Kungl. Maj:t hava kommunalfullmäktige i Stora Malms, Sköldinge

och Flöda socknar, municipalfullmäktige i Valla samt kommunalstämman

i Lerbo gjort framställning, att vid reglering av provinsialläkardistrikten

i Södermanlands län socknarna Sköldinge, Lerbo, Flöda och Stora Malm

måtte få bilda ett ordinarie provinsialläkardistrikt med läkaren bosatt i

Valla municipalsamhälle.

Förste provinsialläkaren i länet har i avgivet yttrande i fråga om

förändring av de extra distrikten till ordinarie anfört, att samtliga ovannämnda

extra distrikt borde förändras till ordinarie. Beträffande distriktens

omfattning hänvisar förste provinsialläkaren till vad han i yttrande

till kommittén under år 1917 föreslagit.

Kommittén har ansett, att Vingåkers nuvarande ordinarie distrikt bör

i denna sin egenskap bibehållas med station för läkaren såsom hittills i

närheten av Vingåkers järnvägsstation, men endast omfattande Östra och

Västra Vingåkers soeknar. I stället för det ifrågasatta Katrineholms distrikt

torde böra inrättas ett distrikt med station för läkaren i Valla municipalsamhälle,

vilket distrikt torde böra omfatta de i ovannämnda ansökan

angivna socknarna Sköldinge, Lerbo, Flöda och Stora Malm. Av dessa

socknar tillhöra Flöda och Störa Malm Vingåkers nuvarande ordinarie

distrikt, Lerbo nuvarande Björkviks distrikt och är ifrågasatt att överflyttas

till Bettna nya distrikt samt Sköldinge Malmköpings nuvarande distrikt.

Vidare har kommittén ansett, att Gnesta och Björnlunda extra distrikt

kunna och böra sammanslås till ett ordinarie distrikt med station för

läkaren i Gnesta och omfattande de nuvarande extra distrikten. Till ordinarie

distrikt torde även Mariefreds ifrågasatta extra samt Julita och

Aspa extra distrikt böra omändras, varvid Mariefreds distrikt synes höra

erhålla den läkarstation och det område, som förut föreslagits av kommittén.

Jubla ordinarie distrikt torde böra givas samma omfattning som

nuvarande extra distrikt och läkarstationen synes böra bliva den nuvarande

Även Aspa ordinarie distrikt torde böra bibehålla samma läkar
-

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

.station som det extra distriktet med samma namn, men området för del

ordinarie distriktet torde böra omfatta det nuvarande extra distriktet jämte

Sätersta socken, nu tillhörande Nyköpings distrikt. Befolkningen i denna

socken bör dock berättigas att även anlita provinsialläkaren i Nyköpings

distrikt. Efter distriktets poststation Ludgo torde Aspa distrikt böra såsom

ordinarie benämnas Ludgo distrikt.

Någon annan ändring i Bettna föreslagna ordinarie distrikt än den

ovan omnämnda överflyttningen av Lerbo socken ifrågasättes icke av kommittén.

Befolkningen i Lerbo socken bör efter socknens ingående i Valla

distrikt vara berättigad att även anlita provinsialläkaren i Bettna.

-t. Östergötlands lån.

Inom länet finnas för närvarande 4 extra distrikt, nämligen Torpa,

Rejmyra, Stegeborgs och Boxholms distrikt, varjämte kommittén i sitt betänkande

den 1 december 1917 föreslagit inrättandet av 2 nya extra distrikt,

Österbymo och Finspångs. Emellertid skulle Torpa socken, som

utgör Torpa distrikt, enligt sagda betänkande ingå uti Tranås nya ordinarie

distrikt i Jönköpings län, vadan Torpa extra distrikt torde komma

att upphöra. I berörda betänkande föreslog kommittén jämväl inrättande

av ett Norrköpings ordinarie distrikt.

Till kommittén har för att tagas i övervägande vid fullgörande av

dess uppdrag överlämnats en av Östergötlands läns landsting gjord underdånig

framställning om inrättande i länet av ett nytt extra provinsialläkardistrikt,

omfattande Risinge och Vänga socknar med station för läkaren

i Finspång.

Förste provinsialläkaren har i avgivet yttrande satt behovet av ordinarie

provinsialläkare i Finspång och Slegeborg i främsta rummet. Han

anser att Finspångs distrikt borde omfatta Risinge, Vänga och Kullerstads

socknar med ett sammanlagt invånarantal den 31 december 1918 av 13,473 personer.

Eu mycket stor del av Hällestads socken skulle på grund av järnvägskommunikation

med Finspång komma att draga nytta av cn i Finspång

stationerad provinsialläkare, även om socknen fortfarande tillhörde Tjällmo

distrikt. Finspångs distrikt skulle således bliva folkrikt och trots befintligheten

av lasarettet i Finspång kunna giva provinsialläkaren tillfälle till

riklig praktisk verksamhet. Det inom Risinge socken belägna Finspångs

industrisamhälle, för vilket nu sökts köpingsrättigheter, hade omkring

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

5,500 invånare. Det ifrågasatta provinsialläkardistriktets landsbygd vore

således även den folkrik, då här vore bosatta bortåt 10,000 personer. I

detta sammanhang framhåller förste provinsialläkaren, att provinsialläkartjänsten

i Tjällmo även efter inrättandet av en provinsialläkartjänst i Finspång

förbleve fullt behövlig, och att läkarens praktiska verksamhet därstädes

säkerligen icke skulle röna så synnerligt stort inflytande av den

nya provinsialläkartjänsten i Finspång, vilken huvudsakligen skulle bereda

lättnad åt lasarettsläkaren därstädes. Beträffande Stegeborgs distrikt anför

förste provinsialläkaren, bland annat, att distriktet, som omfattade socknarna

Skällvik, Börrum, S:t Anna, Östra Ny och Rönö med sammanlagt

5,418 invånare den 31/12 1918, sålunda voro i avseende å folkmängden litet,

varjämte arbetet inom distriktet vore för läkaren besvärligt och tidsödande.

Tjänsten hade därför visat sig svår att besätta. Emellertid vore en läkare

för denna trakt synnerligen behövlig, varför förste provinsialläkaren icke

tvekade att i befolkningens och läkarens intresse förorda tjänstens förändring

till ordinarie och, ehuru från något olika synpunkter, ställa behovet av

denna förändring i jämnbredd med inrättandet av eu ordinarie provinsialläkartjänst

i Finspång. 1 tredje rummet satte förste provinsialläkaren inrättandet

av en provinsialläkartjänst med station för läkaren i Österbymo

i Sunds socken. Detta distrikt borde såsom ordinarie enligt förste provinsialläkarens

mening omfatta socknarna: Sund, Västra Ryd, Svinhult, Norra Vi.

Asby och Torpa med sammanlagt 7,489 invånare den 31/12 1918. Emellertid

påpekar förste provinsialläkaren, att för Torpa socken sedan gammalt funnes

en läkartjänst (Tranérska sjukvårdsinrättningen), och att socknen vore

excentriskt belägen i det ifrågasatta ordinarie distriktet samt att befolkningen

i Torpa hade närmare till Tranås än till Österbymo, och att förbindelsen

med Tranås för närvarande vore betydligt livligare än med Österbymo.

Men även om läkartjänsten i Torpa bibehölles och kunde besättas, eller

om kommunen förenades med ett provinsialläkardistrikt med station i

Tranås, återstode dock för eu provinsialläkartjänst med station i Österbymo

en folkmängd av 6,156 personer. Ur allmänna, till förmån för befolkningen

och läkare gällande synpunkter borde slutligen extra provinsialläkarljänsterna

i Boxholm och Rejmyra förändras till ordinarie. Därjämte

framhåller förste provinsialläkaren, att till det nyinrättade Norrköpings

provinsialläkardistrikt borde även räknas Krokeks och Kvarsebo

socknar, vilka kommuner nu tillhörde Björkviks distrikt i Södermanlands

län. Angbåtsförbindelserna med Norrköping vore större delen

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

av året livliga, och med den dragningskraft, en stor stad ägde, hade befolkningen

så många anledningar att vända sig till Norrköping, att sjuka

och sjukbud vanligen hade lättast att komma dit. Detta gällde även i

den händelse, att läkarstationen i Björkviks distrikt förflyttades till Ålberga.

Då emellertid sjökommunikationerna särskilt vissa tider av året

vore osäkra, så borde invånarna i Kvarsebo hava författningsenlig rätt

att vända sig till provinsialläkaren i Björkvik (Ålberga). Kvarsebo kommun

hade endast 840 invånare (den 31/i2 1918), varför invånarantalet icke

torde spela någon större roll för distriktsindelningen i och för sig. Det

vore emellertid av vikt för denna på kommunikationer jämförelsevis vanlottade

befolkning att författningsenligt kunna få vända sig till provinsialläkarna

både i Norrköping och Björkvik (Ålberga). Hittills hade det

senare alternativet visat sig tämligen illusoriskt, och Norrköpingsläkarne

hade huvudsakligen anlitats, då det icke gällt tjänsteresor. Även sedan

läkarstationen blivit förflyttad från Björkvik till Ålberga, torde under

större delen av året samma förhållande komma att fortfara.

Kommittén har funnit sig höra förorda, att Stegeborgs, Österbynio, Finspångs,

Boxholms och Rejmyra distrikt förändras till ordinarie distrikt.

De sålunda ifrågasatta nya ordinarie distrikten torde böra erhålla samma

läkarstationer och socknar, som de nu innehava eller som av kommittén

förut ifrågasatts för dem såsom extra, endast med den ändring att Blåviks

socken, på sätt kommittén föreslagit i sitt betänkande den 1 december

1917, bör överflyttas från Boxholms till Tranås föreslagna distrikt i Jönköpings

län. Finspångs distrikt bör enligt kommitténs mening omfatta

Risinge socken med Finspångs bruk samt Vänga socken. Kullerstads socken

bör däremot icke ingå i delta distrikt, då befolkningen i denna socken

med större lätthet kan söka läkare i Norrköping. Öslerbymo distrikt

åter bör omfatta socknarna Asby, Sund, Norra Vi, Västra Ryd och Svinhult.

Vad slutligen angår Krokeks och Kvarsebo socknar i Östergötlands

län, som nu tillhöra Björkviks (Ålberga) distrikt i Södermanlands län,

sä borde de fortfarande dit hänföras, då invånareantalet i Norrköpings

distrikt är betydligt mycket större än i Björkviks, och vissa delar av dessa

socknar hava lättare kommunikationer med Ålberga än med Norrköping,

i synnerhet vintertid, dock bör befolkningen i dessa socknar berättigas

att jämväl anlita provinsialläkaren i det blivande Norrköpings distrikt.

Beträffande Torpa socken hyser kommittén fortfarande den uppfatt
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

ningen, att denna lämpligen bör ingå i ett ordinarie Tranås distrikt, vilket

emellertid icke hindrar, att socknen fortfarande kan bibehållas såsom

extra distrikt, så länge läkare för distriktet står att erhålla.

5. Jönköpings län.

Inom länet finnas för närvarande 3 extra distrikt nämligen Mulseryds,

Gränna och Tranås distrikt, av vilka emellertid kommittén i sitt

betänkande den 1 december 1917 föreslagit, att Tranås skulle förändras

till ordinarie distrikt.

Hos Kungl. Maj it har Jönköpings läns landsting gjort framställning

dels om inrättande av ett extra provinsialläkardistrikt för Byarums, Svennarums,

Åkers, Tofteryds och Hagshults socknar med station för läkaren

i Vaggeryds municipalsamhälle, dels ock om inrättande av ett extra provinsialläkardistrikt,

omfattande Södra Hestra, Gryteryds, Sandviks, Burseryds

och Långaryds socknar med läkarstation i Landeryd.

Förste provinsialläkaren i Jönköpings län har i avgivet yttrande i

ärendet anfört beträffande Mulseryds distrikt, att det på grund av distriktets

ringa folkmängd i förhållande till den störa utsträckningen syntes

vara ringa utsikt att få distriktet besatt med ordinarie innehavare, även

om det bleve förändrat till ordinarie distrikt. De vikarier, som under

senare åren någon enstaka gång tagit förordnande i distriktet, hade alltid

klagat över synnerligen obetydligt arbete. Vissa utsikter torde även förefinnas

att i eu framtid få eu järnväg (Borås-Jönköping) genomlöpande

en del av de avlägsnaste socknarna, varigenom ock för allmänheten anlitande

av läkare i Jönköping skulle i hög grad underlättas. Vidare förordar

förste provinsialläkaren, alt det ifrågasatta Vaggeryds distrikt inrättas med

föreslaget område och läkarstationen i Vaggeryds municipalsamhälle. Detta

distrikt, vars folkmängd skulle uppgå till cirka 7,850, kunde lämpligen göras

till ordinarie. Beträffande det ifrågasatta Landeryds distrikt framhåller

förste provinsialläkaren - som i underdånigt utlåtande den 10 november

1919 avstyrkt bildandet av ett extra distrikt i Landeryd, dä ifrågavarande

läkartjänst ej torde kunna ge sin innehavare skälig bärgning och ett extra

provinsialläkardistrikt innefattande jämväl Långaryds socken skulle avsevärt

försämra möjligheten för provinsialläkaren i Unnaryd att skaffa sig

erforderlig inkomst — att det för ett ändamålsenligt ordnande av epidemisjukvården

i sydvästra delen av länet vore av ganska stor betydelse att

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

ha en läkare i Landeryd. Möjligen vore det också riktigt, såsom anförts

av intressenterna i Landerydsförslaget, att läkarstationen här skulle bliva

mera centralt belägen än i Torup för ett ordinarie distrikt, omfattande utom

ovannämnda socknar jämväl Torups nuvarande extra distrikt. I fråga

om slutligen Gränna distrikt anser förste provinsialläkaren, att detsamma

efter utökning med Haurida socken skulle få en folkmängd av cirka 7,850

personer och därför lämpligen kunde bliva ordinarie distrikt.

Kommittén har ansett sig böra förorda, alt Mulseryds och Gränna

distrikt förändras till ordinarie, det förstnämnda distriktet med nuvarande

läkarstation och omfattning och det sistnämnda distriktet likaledes med

nuvarande läkarstation men utökat med Haurida och Skärstads socknar

nu tillhörande Jönköpings distrikt. Befolkningen i dessa socknar skulle

dock medgivas rätt att fortfarande anlita även provinsialläkaren i Jönköping.

Vidare anser sig kommittén böra förorda inrättandet av ett nytt provinsialläkardistrikt

med station för läkaren i Vaggeryd, och omfattande

socknarna Byarum, nu tillhörande Jönköpings distrikt, Svennarum, nu

tillhörande Vrigstads distrikt, samt Åker, Tofteryd och Hagshult, nu tillhörande

Värnamo distrikt.

Vidkommande slutligen det ifrågasatta Landeryds distrikt avstyrker

kommittén detsammas inrättande. De socknar, som eljest skulle bilda det

nya distriktet, böra utom Långaryds socken, som fortfarande bör tillhöra

Unngryds distrikt, jämte de till Torups nuvarande extra provinsialläkardistrikt

i Hallands län hörande socknarna Drängsered, Kinnared och Torup,

ingå i ett Torups ordinarie distrikt i Hallands län. Befolkningen i Långaryds

socken bör dock medgivas rätt att även anlita läkaren i Torup. Dä

ej endast Torup utan även Landeryds järnvägsstation har en central belägenhet

inom distriktet, är det med viss tvekan Torup föreslagits till station.

För Torup såsom läkarstation talar emellertid, att där för närvarande

är läkarstation och att där uppförts ny läkarbostad, som under år 1919

togs i bruk.

6. Kronobergs län.

Inom länet finnas för närvarande 2 extra distrikt, Älmhults och Ryds.

Härvid torde även böra erinras, att kommittén i sitt betänkande den 1

december 1917 förslog inrättandet av ett Alvesta ordinarie distrikt.

Förste provinsialläkaren tillstyrker i avgivet yttrande de extra distrik
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

tens förändring till ordinarie och ansa; att, om bada distrikten icke kunna

pa eu gång omändras, Älmhults distrikt först borde komma ifråga. I sammanhang

härmed ifrågasätter förste provinsialläkaren bland annat den ändring

beträffande reglering av läkardistrikten inom länet, att Urshults socken

möjligen borde förläggas från Tingsryds till Ryds distrikt, varigenom detta

sistnämnda skulle få en folkmängd av 12,821 personer. Folkmängden i

Tingsryds distrikt skulle därefter nedgå till 15,300 eller, sedan Älmeboda

socken avskiljts från distriktet till det föreslagna Eringsboda nya distrikt,

till omkring 12,500. Ryds och Tingsryds distrikt skulle efter dessa förändringars

genomförande få ungefär lika invånarantal. Beträffande Växjö

nuvarande distrikt och Alvesta föreslagna nya ordinarie distrikt föreslår

förste provinsialläkaren den förändring, att Skatlövs socken måtte överflyttas

från Växjö till Alvesta distrikt, enär järnvägsförbindelse genom

nämnda socken funnes till Alvesta, och även vägförbindelsema för övrigt

från åtminstone halva socknen vore minst lika korta och bekväma till

Alvesta som till Växjö.

Kommittén anser i likhet med förste provinsialläkaren, att både Ryds

och Älmhults distrikt höra förändras till ordinarie distrikt. Till Ryds distrikt

synes även böra hänföras Urshults socken tillhörande Tingsryds ordinarie

distrikt, dock med rätt för befolkningen att även anlita provinsialläkaren i

Tingsryd. Därjämte synes Skatelövs socken böra överföras till Alvesta

distrikt, dock med rätt för socknens befolkning att även vända sig till

provinsialläkaren i Växjö. Några ändringar i regleringen utöver de ovan

nämnda torde icke vara erforderliga.

7. Kalmar län.

Inom länet finnas för närvarande tre extra distrikt, nämligen Grönskara,

Stranda och Nybro.

Förste provinsialläkaren i Kalmar län har i avgivet yttrande på anförda

skäl föreslagit, att Nybro distrikt måtte överfyras på ordinarie stat

och att i samband därmed de båda, Kalmar provinsialläkardistrikt nu tillhörande,

kommunerna S:t Sigfrid och Kristvalla, som både med järnväg

och landsväg hade bättre förbindelser med Nybro och redan nu i regel anlitade

dåvarande läkare, måtte överföras till Nybro distrikt. Folkmängden

i det sålunda bildade distriktet bleve 12,700. Folkmängden i Kalmar distrikt

åter bleve minskad till 15,090 från nuvarande 17,058. Vidare föreslår förste

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

provinsialläkaren, att Stranda distrikt icke måtte överföras på ordinarie stat.

Stranda distrikt intoge en särställning. Det hade tillkommit genom en av

hovmarskalken A. Rappe gjord donation, fastställd genom Kungl. hrev den

13 september 1822. Tjänstgöringsområdet skull utgöras av Stranda härad,

d. v. s. Ålems, Mönsterås ocli Döderhults kommuner. Inom Mönsterås

socken hade sedermera uppstått en självständig kommun, Mönsterås köping.

Sedan en lång följd av år hade distriktet emellertid ansetts omfatta endast

Ålems och Mönsterås socknar samt Mönsterås köping. Döderhults kommun

hade tillhört Oskarshamns numera upphörda distrikt. Något skäl att förlägga

Döderhults kommun till Stranda distrikt syntes icke heller föreligga.

För den Kalmar läns södra landsting tillhöriga präktiga sjukstugan vore

det ofördelaktigt, om Stranda distrikt gjordes till ordinarie. För närvarande

tillsattes extra provinsialläkaren i nyssnämnda distrikt av länsstyrelsen,

som därvid icke torde underlåta att försäkra sig om, att läkaren ägde

nödig kirurgisk utbildning. I fall tjänsten gjordes till ordinarie, hade man,

enligt förste provinsialläkarens mening, ingen säkerhet för, att man finge

en lämplig sjukstugeläkare. Man torde ej heller behöva befara, att denna

tjänst ej funne sökande. Vidkommande Grönskåra distrikt föreslår förste

provinsialläkaren alternativt,

1. under förutsättning att Älghults kommun i Kronobergs län fortfarande

komme att tillhöra distriktet, att distriktet måtte överföras på ordinarie

stat och att till detsamma måtte läggas Bäckebo kommun, nu tillhörande

Kalmar distrikt;

2. under förutsättning att Älghults kommun avskiljdes — förste provinsialläkaren

i Kronobergs län hade nämligen ifrågasatt, att denna kommun

skulle ingå i ett omreglerat Kosta distrikt med station för läkaren i

Målerås —, alt distriktet måtte upphöra. Av distriktets 8,803 invånare

komme nära hälften (4,286) på Älghults kommun. Om denna kommun

avskiljdes från distriktet, vore det otänkbart, att de återstående kommunerna,

Fagerhull och Kråksmåla, med sammanlagt 4,517 personer kunde

bilda ett distrikt. Visserligen kunde distriktet ökas med Bäckebo kommun,

nu tillhörande Kalmar distrikt, varigenom folkmängden bleve 6,454, men

det bleve i alla fall ett obetydligt distrikt. Det återstod därför ej annat än

att återföra Kråksmåla och Fagerhults kommuner till Högsby ordinarie

distrikt, till vilket de för resten redan nu hörde, men detta kunde ej ske utan

olägenheter. De till Grönskåra distrikt hörande kommunerna hade gjort

väsentliga uppoffringar för distriktets bibehållande genom att uppföra läkar
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

bostad. Avstånden från läkarstationen i Högsby vore delvis rätt stora, till

Grönskåra 22, till Fagerhults kyrka 26 och till Alsterbo omkring 33 km. för

att nämna några av huvudorterna. Översta delen av Fagerhults socken läge

ytterligare en mil på andra sidan kyrkan. Om Grönskåra distrikt upphörde,

bleve Högsby distrikts tjänstgöringsområde för stort, i synnerhet som

även Döderhults socken numera ansåges höra dit. Därest Bäckebo kommun

förlädes till Grönskåra distrikt, borde emellertid föreskrivas, att det

skulle åligga provinsialläkaren i Kalmar distrikt alt enligt gällande taxa

med enskild sjukvård tillhandagå invånarna i denna socken. Vidare

anser förste provinsialläkaren, att, ifall Grönskåra distrikt upphörde,

det bleve en tvingande nödvändighet att återupprätta Oskarshamns

distrikt. Det vore redan nu i hög grad behövligt. Döderhults kommun

hade föga nytta av provinsialläkaren i Högsby. Det vore otvivelaktigt mindre

olägligt för invånarna i Kråksmåla och Fagerhult att vara hänvisade till

provinsialläkaren i Högsby än för Döderhultsborna. Kommunikationerna

mellan Högsby och Kråksmåla (och därigenom även med Fagerhult) komme

för övrigt snart att förbättras genom den järnväg, som nu byggdes mellan

Ruda station på Kalmar—Bergabanan och Älghult. Denna järnväg komme

att korsa Mönsteras—Fagerhults järnväg vid Skogshults station. Förste provinsialläkaren

ansåge därför, att det vore mindre nödvändigt, att Grönskåra

distrikt bibehölles, än att Oskarshamns distrikt återupprättades. Till det

senare distriktet borde dä förutom Döderhults kommun höra Kristdala kommun.

som för närvarande i fråga om tillgång till läkare hade det sämre

ställt än någon annan kommun i länet, samt, om möjligt, någon del av

Misterhults kommun jämte Figeholms köping. Skulle så den planerade

utsträckningen av Östra Centralbanan från Storebro till Oskarshamn

komma till stånd, finge även Kristdalaboma det någorlunda drägligt.

Då förste provinsialläkaren under år 1917 avgav yttrande i hithörande

frågor, ansåg han sig ej kunna tillstyrka dåvarande provinsialläkarens i

Högsbv förslag om återupprättande av Oskarshamns distrikt, men han hade

sedan dess alltmera blivit övertygad om distriktets nödvändighet. I övrigt

hade förste provinsialläkaren i avseende på distriktens reglering endast att

föreslå, att Norra Möckleby kommun måtte överföras från Mörbylånga

till Borgholms distrikt. Med hänsyn till svårigheten av distriktens besättande

ansåge slutligen förste provinsialläkaren, att Grönskåra distrikt först

borde komma i åtanke vid distriktens förändring till ordinarie.

Kommittén anser, att förenämnda tre extra distrikt trots det starkt

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

vägande skäl, förste provinsialläkaren anfört mot Stranda distrikts förändring

till ordinarie med hänsyn till den stora sjukstugan i Mönsterås,

böra förändras till ordinarie, varvid till Grönskåra distrikt torde utom nu

varande område även böla hänföras Bäckebo kommun. Till Nybro distrikt

äter torde utöver nuvarande område böra hänföras S:t Sigfrids och Kristvalla

socknar. Stranda distrikt, som efter stationsorten synes böra benämnas

Mönsterås distrikt, torde böra bibehållas vid dess nuvarande område. Befolkningen

i förenämnda tre socknar bör erhålla rätt att även anlita provinsialläkaren

i Kalmar, till vilkens distrikt socknarna nu höra.

Kommittén anser sig icke för närvarande kunna förorda återupprättande

av Oskarshamns f. d. ordinarie distrikt. Men mycket synes dock

kommittén tala för distriktets återupprättande, i vilket fall till detsamma

lämpligen synes böra hänföras Döderhults och Kristdala socknar med en

sammanlagd folkmängd av över 8,000 personer, med rätt för befolkningen

i Misterhults socken, nu tillhörande Mörtfors distrikt, och Fliseryds socken,

nu tillhörande Högsby distrikt, att även anlita provinsialläkaren i Oskars

hamns distrikt.

Vidkommande överflyttandet av Norra Möckleby socken från Mörbylänga

till Borgholms distrikt har kommittén redan i sitt betänkande den 1

december 1917 tillstyrkt då väckt förslag härom.

8. Gottlands lån.

Inom länet finnas för närvarande tvä extra distrikt, Ljugarns och

Klintehamns, men i kommitténs betänkande den 1 december 1917 har föreslagits,

att det förstnämnda distriktet skulle förändras till ordinarie.

Uti avgivet yttrande har förste provinsialläkaren, under förutsättning

att Klintehamnsdistriktet förändras till ordinarie, lämnat följande förslag

till ny indelning i distrikt, varvid de gamla läkarstationerna bibehållits.

Hemse distrikt skulle utgöras av de till nuvarande provinsialläkardistriktet

hörande socknarna med undantag av Sproge, Eksta, Levede,

Gerum och Lojsta socknai-, som skulle tillfalla Klintehamns distrikt, samt

Etelhem, Lye, När, Lau, Garde och Alskogs socknar, som skulle tillfalla

Ujugams distrikt. Invånarantalet skulle bli 9,806. — Ljugarns distrikt

skulle komma att bestå av de nyssnämnda socknania tagna från Hemse

distrikt samt socknania Angå, Kräklingbo, Ala, Buttle, Ardre, Gammelgarn

och Österganx från Visby provinsialläkardistrikt. Invånarantalet skulle bli

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

b 023. _ Klintehamns distrikt skulle komma alt bestå av ovannämnda tran

Hemse tagna socknar samt socknarna Klinte, Flöjel, Hejde, Väte, Sanda,

Västergarn, Mästerby, Tofta, Eskelhem och Guldrupe från Visby provinsialläkardistrikt.

Invånarantalet skulle bli 7,911. — Visby distrikt skulle utgöras

av det gamla Visby distrikt med undantag av de socknar, som lagts till

Klintehamns och Ljugarns distrikt, men med tillägg av Källunge, Hörsne

och Norrlanda socknar frän Slite distrikt. Invånarantalet skulle bli 12,000.

_ Slite distrikt skulle utgöras av det gamla distriktet med undantag av

nyssnämnda Källunge, Hörsne och Norrlanda socknar. Invånarantalet

skulle bliva 10,291. — Beträffande läkarstationerna i de olika distrikten

anser förste provinsialläkaren, att desamma borde bibehållas, dar de nu

vore men i så fall läte det sig knappast göra att få invånarantalet i de

olika distrikten någorlunda lika stort. I Hemse och Ljugarn finnas redan

goda läkarbostäder uppförda. Klintehamn vore en så pass stor ort och sa

belägen, att förste provinsialläkaren ej velat flytta stationen. Inom Visbv

distrikt skulle man kunna tänka sig. att provinsialläkaren borde bo i Roma

såsom centralt belägen plats, men förste provinsialläkaren ansåge, att det

vore riktigare, om han bodde kvar i Visby, och det vore säkerligen lättare

att fa distriktet besatt, om stationen bleve kvar där. Vidkommande Slite

distrikt kunde Lärbo komma i fråga som läkarstation, i synnerhet som

Järnvägen nu bleve utdragen dit från Tingstäde, men förste provinsialläkaren

ansåge. att Slite borde bibehållas. Sjöfarten hade varit och bleve

troligen äter ganska livlig dit, och det kunde vara lämpligt att hava en

vaktpost där mot smittfaran österifrån. — Invånarantalet i Visby distrikt

bleve jämförelsevis stort, men provinsialläkaren i detta distrikt komme

naturligen att få dela praktiken med kolleger i staden och borde därför

hava ett större distrikt sig tilldelat. - På senare tid hade från

Fårösund och omgivande socknar framkommit en önskan att få en extra

provinsialläkare stationerad i Fårösund. Förste provinsialläkaren trodde

icke. att skälig inkomst kunde beredas eu bär stationerad läkare. Däremot

hade förste provinsialläkaren tänkt sig, att provinsialläkaren t

Slite distrikt skulle hava regelbundet återkommande mottagningar i

Fårösund. .. ....

Kommittén anser, att även Klintehamns distrikt bor forandras till

ordinarie distrikt, och att i sammanhang härmed den av förste provinsialläkaren

ifrågasatta omregleringen bör genomföras, dock med rätt för be
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

tolkningen i socken, som sålunda överflyttas, att även anlita provinsialläkaren

i det distrikt, dit socknen nu hör.

9. Blekinge län.

Inom länet finnes för närvarande endast ett extra distrikt, Kyrkhults.

Emellertid har av kommittén i dess betänkande den 1 december 1917 föreslagits

inrättande av två nya extra distrikt, nämligen Bräkne—Hoby och

Jämjöslätts distrikt. Därjämte torde böra erinras, att kommittén i samma

betänkande föreslagit nyinrättande av ett ordinarie provinsialläkardistrikt,

Eringsboda.

Sedan kommittén i ärendet hört förste provinsialläkaren i länet, har

kommittén ansett sig böra hemställa, alt Kyrkhults extra distrikt måtte indragas,

då Kyrkhults socken är för liten att bilda eget läkardistrikt och

annan socken icke lämpligen kan förenas med densamma. För att emellertid

i någon mån förbättra sjuk vårdsförhållandena i socknen vill kornmittén

föreslå såsom lämpligt, att stationen i Jämshögs distrikt flyttas från

Jämshög till llolje vid Olofström i Jämshögs socken, varigenom lättare

tillgång till läkare än för närvarande skulle beredas befolkningen i Kyrkhults

socken, dock är det kommittén bekant, att en sådan förändring torde

vara förenat med vissa olägenheter. I sammanhang härmed torde emellertid

i ändamål att bereda befolkningen i södra delen av Jämshögs distrikt och

<n del av Kristianstads län bättre läkarvård ett nytt provinsialläkardistrikt

böra inrättas med station för läkaren i Sölvesborg och med socknarna

Mjellby, Gammalstorp, Ysane och Sölvesborgs landskommun i Blekinge län

samt Ivelofla och Näsums socknar i Kristianstads län till tiänstgöringsområde.

Vidare har kommittén ansett sig böra förorda, att Bräkne-Hoby distrikt

måtte bliva ett ordinarie distrikt med samma område, Bräkne-Hoby, Äryds

och öljehults socknar, som skolat ingå i det ifrågasatta extra distriktet och

med station för läkaren i Bräkne-Hoby. Då emellertid en del av befolkningen

i Öljehults socken har lättare att erhålla läkare i Ronneby, böra

öljehults sockens invånare berättigas att även anlita provinsialläkaren i

Ronneby. Invånarantalet i Bräkne-Hoby distrikt skulle komma att uppgå

till i det närmaste 10,000.

Beträffande Jämjöslätts distrikt vill kommittén ej förorda, att detsamma

för närvarande göres till ordinarie. Den ifrågasatta stationsorten

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

för en läkare härstädes, Jämjöslätt, anses ej vara lämplig, dä den ligger

för nära Karlskrona. Det lärer också vara lätt att vid behov från Karlskrona

erhålla läkare.

10. Kristianstads län.

Inom länet finnas 3 extra distrikt, nämligen: Bästads, Tollarps och

Ahus distrikt. I sammanhang härmed får kommittén erinra, att kommittén

i sitt betänkande den 1 december 1917 föreslog inrättandet av ett ordinarie

distrikt med station för läkaren i Örkelljunga.

Förste provinsialläkaren i Kristianstads län anför i avgivet yttrande,

att Båstads och Tollarps distrikt vore av den beskaffenhet, att de borde

jämnställas med ordinarie provinsialläkardistrikt, varemot Åhus distrikt icke

vore lämpligt att överföras till ordinarie distrikt, då det vore tämligen litet

och utvidgningsmöjligheter saknades, enär ingen socken skulle hava större

fördel att överföras till Ähus direkt utan snarare tvärtom. Med avseende

pa behövlighet och svårighet att besätta anser förste provinsialläkaren, att

Båstads och Tollarps distrikt vore fullt jämnställda vid fråga om omändring

till ordinarie. Då Båstads distrikt vore tämligen litet för en ordinarie provinsialläkare,

föreslår förste provinsialläkaren, bland annat, att distriktet,

i fall det överfördes på ordinarie stat, måtte utökas med Grevie och

Torekovs socknar i Kristianstads län samt Hasslövs och Våxtorps socknar

i Hallans län. Invånarantalet i det nya ordinarie provinsialläkardistriktet

skulle i så fall utgöra 12,000—13,000. Vad Tollarps distrikt anginge anser

förste provinsialläkaren, att det borde utökas med Everöds socken med ett

invånarantal av 1.489, tillhörande Brösarps provinsialläkardistrikt. Invånarantalet

i det nya Tollarps distrikt skulle då belöpa sig till omkring

11,000. Everöds socken använde sig redan nu i stor utsträckning av läkaren

i Tollarp. med vilken ort den hade bekväma järnvägs- och landsvägsförbindelser,

då däremot förbindelserna med Brösarp vore mindre tillgodosedda

och mera besvärliga.

Kommittén anser i likhet med förste provinsialläkaren, att Tollarps

och Båstads distrikt bära förändras till ordinarie med bibehållande av nuvarande

stationsorterna för läkarna. Åhus distrikt är däremot för litet och

kan ej lämpligen utvidgas, och i händelse av behov torde köpingsläkare

kunna anställas i Åhus. Tollarps distrikt torde höra utökas med Everöds

socken: och med Båstads distrikt torde böra förenas Grevie, Torekovs och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hasslövs socknar men däremot icke Våxlorps socken. Befolkningen i nyssnämnda

socknar bör emellertid berättigas att efter socknarnas förening med

respektive distrikt även anlita provinsialläkarna i de distrikt, dit de nu höra.

It. Malmöhus län.

Inom länet finnas för närvarande 10 extra distrikt, nämligen:

Röstånga, Hörs, Kävlinge, Skurups, Höganäs, Vellinge, Svedala, Löberöds,

Veberöds och Trälleborgs distrikt. Därjämte har kommittén i sitt betänkande

den 1 december 1917 föreslagit inrättandet av ett Bjuvs extra distrikt

med station för läkaren i Bjuv. I samma betänkande har kommittén föreslagit

inrättandet av två nya ordinarie distrikt, Malmö och Eslövs samt

dessutom följande regleringar mellan distrikten: Till Lunds distrikt skulle

läggas Lyngby kommun, nu tillhörande Svedala extra distrikt; till Trälleborgs

distrikt skulle hänföras östra Grevie socken, nu tillhörande Vellinge

distrikt, samt Västra Ingelstads socken, nu tillhörande Anderslövs distrikt;

till Svedala distrikt skulle flyttas Törringe kommun, nu tillhörande Anderslövs

distrikt. Anderslövs distrikt skulle erhålla från Trälleborgs distrikt

socknarna Fru-Alstad och Bösarp; till Skurups distrikt skulle läggas

Svenstorps och Gärdslövs kommuner, nu tillhörande Anderslövs distrikt,

samt Yillie kommun, nu tillhörande Ystads distrikt. I Hörs distrikt skulle

ingå Bosjöklosters kommun, nu tillhörande Hörby distrikt. Till Kävlinge

distrikt skulle överflyttas Annelövs och Saxtorps kommuner, nu tillhörande

feckomatorps distrikt; och med Hälsingborgs distrikt skulle förenas Allerums

och Flenninge kommuner, som nu tillhöra Höganäs distrikt.

Förste provinsialläkaren har i avgivet yttrande anfört, att han ansåge,

att länets samtliga extra provinsialläkartjänster borde bliva jämnställda med

ordinarie provinsialläkartjänster. Det enda distrikt han med hänsyn till

areal (och folkmängd} med tvekan föresloge till ordinarie vore Svedala.

Sedan ett Malmö distrikt beslutats, läte det sig svårligen göra att utöka

Svedala distrikt. Beträffande den ordning, i vilken de extra distrikten borde

komma, i händelse de icke på en gång kunde förändras till ordinarie,

föreslår förste provinsialläkaren, att distrikten måtte tagas i följande ordning:

Skurups, Löberöds, Röstånga, Vellinge, Hör, Veberöd, Bjuv, Svedala,

Kävlinge, Trälleborg och Höganäs. Med hänsyn till regleringen av distrikten

föreslår förste provinsialläkaren bland annat följande: Till Skurups distrikt

borde läggas socknarna Skivarp samt Östra och Västra Vemmenhög, av

opaginerad Kontrollera mot PDF

vilka de två första nu tillhörde Ystads och den senare Anderslövs distrikt.

Socknarnas ifråga invånare hade ojämförligt lättare att nå Skurup än

respektive Ystad och Anderslöv. Till Eslövs föreslagna nya distrikt, som

vore väl litet, borde läggas socknarna Reslöv och östra Karleby, nu tillhörande

Teckomatorps distrikt. Till Veberöds distrikt borde hänföras

Genarps socken, som nu tillhörde Lunds distrikt. Socknen hade visserligen

järnvägsförbindelse med Lund, men kommunikationerna å järnvägen vore

mycket dåliga och kunde säkerligen icke inom rimlig tid väntas bliva så

synnerligen förbättrade. En resa till de flesta delarna av socknen toge

under alla förhållanden en hel dag i anspråk. Från Veberöd kunde de

därifrån mest avlägsna delarna av socknen nås på ojämförligt kortare tid.

I likhet med förste provinsialläkaren anser kommittén, att samtliga

ovannämnda It distrikt böra förändras till ordinarie med bibehållande av

nuvarande läkarstationer och den för Bjuvs distrikt föreslagna, samt att

vissa distrikt böra utökas, pa sätt förste provinsialläkaren föreslagit, men

med rätt för befolkningen uti ifrågavarande socknar att efter socknarnas

förening med respektive distrikt även anlita provinsialläkarna i de distrikt,

dit de nu höra. De ändringar i distriktsindelningen, som kommittén ifrågasatt

i sitt ovanberörda betänkande av år 1917, torde tillika böra genomföras

i sammanhang med upprättande av nya ordinarie distrikt inom länet.

12. Hallands län.

Inom länet finnas för närvarande 2 extra distrikt, nämligen Oskarströms

och Torups. Därjämte har kommittén i betänkande den 1 december

1917 föreslagit inrättandet av ett nytt extra distrikt, Laholms. I samma

betänkande föreslogs även inrättande av ett ordinarie provinsialläkardistrikt,

Varbergs.

I avgivet yttrande i ärendet har förste provinsialläkaren anfört, att

beträffande Laholms tilltänkta extra distrikt han ansåge delta särskilt lämpligt

för ifrågavarande omändring. Distriktet, vilket skulle omfatta Höks

härad, med undantag av socknarna Ilishult och Knäred, med en areal av

618,26 kv. kilometer samt en folkmängd av 12,355 vore i största behov

av tjänsteläkare, vilka behandlade speciellt epidemisjukvården. Beträffande

Torups extra distrikt ville förste provinsialläkaren ej föreslå detta

till ordinarie, såsom det nu befunne sig. Med en areal av 329 kvadratkilometer

och ett invånareantal av 5,224 vore det för litet. Om däremot till

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

distriktet lades socknarna Långaryd, Färgalyd, Södra Hestra och Gryteryd

tillhörande Jönköpings län, skulle saken ställa sig annorlunda. Dessa socknar

läge invid och nära gränsen till Torups nuvarande distrikt, och hade

samtliga hittills utgjort verksamhetsområde för i Torup stationerade läkare.

Socknarna hade tillsammans en areal av 465,88 tv.-kilometer samt eu folkmängd

av 7,260. Synnerligen goda förbindelser med Torup förefunnes

både iandsvägsledes och per järnväg. Torup hade såsom extra provinsialläkardistrikt

varit svärbesatt, incn som ordinarie med den nu föreslagna utsträckningen

torde det med station för läkaren i Torup ej komma att sakna

tjänstinnehavare. Vidkommande slutligen öskarströms extra provinsialläkardistrikt

bestode detta av de två socknarna Slättåkra och Enslöv med

en areal av 327,07 k v.-kilometer och eu folkmängd av 6,460. Avdroges härifrån

folkmängden i industrisamhället Oskarström (= 2,338 personer),

återstode för landsbygden 3,122 personer. Från Halmstad vore avståndet

till nedre gränsen av Oskarströms distrikt blott cirka 4 km. Extra provinsialläkarstationen

i Oskarström vore belägen på ett avstånd Iandsvägsledes av

blott 16 kilometer från Halmstad. Från de stora fabrikerna i Oskarström

både läkaren eu relativt god inkomst, och borde tjänsten, även om den

vore extra, ej löpa risken att stå obesatt. På grund härav ansåge förste

provinsialläkaren, att Oskarströms distrikt lämpligen icke borde omändras

til! ordinarie distrikt.

Kommittén anser sig i likhet med förste provinsialläkaren böra förorda,

att Laholms ifrågasatta extra och Torups extra distrikt förändras till ordinarie;

och även Oskarströms extra distrikt anser kommittén i motsats till

förste provinsialläkaren böra undergå sådan förändring, dä till distriktet

hör en rätt stor lantbefolkning. Laholms distrikt synes böra erhålla samma

omfattning och station som det ifrågasatta extra distriktet, endast med den

ändring att Hasslövs socken i stället för till Laholms liänföres till Båstads

distrikt i Kristianstads län. Torups ordinarie distrikt med station för läkaren

vid Torups järnvägsstation synes böra omfatta Torups nuvarande

extra distrikt utom Krogsereds socken, som torde böra hänföras till Ullareds

distrikt, dock med rätt för befolkningen att även söka läkare i Torup. Därjämte

torde med Torups ordinarie distrikt böra förenas socknarna Södra

Hestra, Gryteryd, Sandvik och Burseryd, nu tillhörande Gislaveds distrikt

i Jönköpings län, samt Färgaryds socken, nu tillhörande Unnaryds distrikt

i nyssnämnda län, med rätt för befolkningen i dessa socknar att även anlita

sina nuvarande provinsialläkare i Gislaved och Unnaryd. Långaryds

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

socken bör enligt kommitténs åsikt fortfarande tillhöra Unnaryds distrikt,

men med hänsyn till socknens belägenhet synes befolkningen böra medgivas

rätt att även söka provinsialläkaren i Torup.

13. Göteborgs och Bohus län.

Genom nådigt brev den 7 maj 1920 har Kungl. Maj:t förordnat, att

från och med den 1 juni 1920 följande två provinsialläkardistrikt skola inrättas

inom Göteborgs och Bohus län, nämligen, Strömstads distrikt (förutvarande

extra, och av kommittén i 1917 års betänkande föreslaget till ordinarie),

bestående av Skee, Tjämö, Näsinge, Högdals och Lommelands socknar

med station för läkaren i Strömstad; och Sotenäs distrikt (av kommittén

i 1917 års betänkande föreslaget till ordinarie), bestående av Tossene socken

med Hunnebostrands kapell samt Askums, Malmöns, Kungshamns och

Bärfendals socknar med station för läkaren i Hunnebostrands samhälle.

Vidare har 1920 års riksdag fattat beslut om inrättande av två nya

provinsialläkardistrikt inom länet, och är med anledning härav ifrågasatt,

att Orusts västra härads distrikt och Fiskebäckskils distrikt skola förändras

till ordinarie provinsialläkardistrikt med stationer för läkarna i respektive

Helleviksstrand och Lysekil, efter vilka orter distrikten torde komma att

benämnas Helleviksstrands och Lysekils distrikt.

Fässbergs socken, som bildar Fässbergs extra distrikt, lärer komma

att införlivas med Göteborg eller bilda eget stadssamhällle. Därefter återstå

endast tre extra distrikt, nämligen Fjällbacka, Ljungskile samt Styrsööckerö.

Läkaren i Styrsö-Öekerö distrikt är karantänsläkare å Känsö och åtnjuter

i denna egenskap avlöning av statsmedel.

Förste provinsialläkaren har i avgivet yttrande anfört, bland annat, att

Fjällbacka, Ljungskile samt Styrsö-Öekerö hade respektive 7,111, 7,969 och

7,740 invånare (31/12 1918). I vartdera distriktet vore folkmängden så

stor, att en läkare vore behövlig. Av förenämnda tre distrikt hade Fjällbacka

sedan år 1911 ej kunnat erhålla någon fast anställd läkare, utan hade

tjänsten hela tiden bestritts av en medicine kandidat. Det vore därför behövligt,

att det bleve ordinarie distrikt. Läkarstationen vore i Fjällbacka,

som vore en given cenralplats för de tre socknar, varav distriktet bestode,

och någon omreglering vore ej nödig. Även Styrsö-Öekerö distrikt utgjorde

ett väl avgränsat distrikt, omfattande hela den södra delen av länets skär
-

6

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

gård med nästan uteslutande fiskarebefolkning, om än en del av innevånarna

hade i regel mindre jordbruk. Karantänsläkare å Känsö skulle

enligt Kungl. brev den 19 februari 1869 och reglementet för karantänsanstalten

å Känsö den 9 november 1915 inom församlingarna Styrsö och

Öckerö fullgöra de åligganden, som enligt gällande läkarinstruktion tillkomma

provinsialläkare. Känsö läge emellertid alltför excentriskt i distriktet,

varför förste provinsialläkaren i likhet med karantänsläkaren föresloge,

att provinsialläkaren måtte placeras på Björkö, som läge mera centralt.

Medan de nyssnämnda båda distrikten vore väl avpassade och begränsade,

vore det tredje, Ljungskile, mera konstlat. Av de fem till distriktet

hörande socknarna läge tre ej långt från Ljungskile, medan däremot de två

andra, som vore de folkrikaste, till stor del hade sina utfartsvägar till Lilla

Edet och Trollhättan, vid vilka platser många sökte läkare. Då frågan om

inrättande av ett ordinarie distrikt här första gången förelåg, hade förste

provinsialläkarens företrädare avstyrkt ett distrikt av samma omfattning

som det nuvarande, om stationen skulle vara i Ljungskile. Emellertid vore

ett distrikt i denna trakt utan tvivel väl behövligt, då provinsialläkaren i

Uddevalla icke kunde bestrida läkarvården här. Genom regelbundna mottagningar

i Hjärtum under ett 10-tal år hade läkaren i Ljungskile distrikt

sökt underlätta läkarvården i de östra socknarna av distriktet, och ansåge

förste provinsialläkaren att sådana mottagningar borde anordnas även i

Västerlanda. Läkarstationen kunde knappast förläggas på någon annan

plats än Ljungskile, i synnerhet som det torde bliva svårt att få sökande

till platsen, om den bestämdes till någon annan ort på landet långt från

järnväg och båtförbindelser. Läkaren i Ljungskile hade föreslagit, att socknarna

Ucklum och ödsmål, nu tillhörande Jörlanda ordinarie distrikt, skulle

läggas till Ljungskile distrikt, men förste provinsialläkaren kunde icke biträda

detta förslag. Jörlanda distrikt hade visserligen 31/12 1918 ej mindre

än 17,227 invånare, men arbetet för provinsialläkaren vore ändock ej synnerligen

ansträngande, emedan både stads- och lasarettsläkaren i Kungälv

gjorde en mängd sjukresor i hela södra delen av distriktet och sanatorieläkaren

å Svenshögen praktiserade i dess norra del. Härtill komme närheten

till Göteborg, där många torde söka läkare. Lämpligt vore däremot,

att provinsialläkaren i Ljungskile förpliktades att vid behov bestrida sjukvården

i socknarna Ucklum och Ödsmål mot taxa för provinsialläkare med

liera. Då distriktet vore lagom stort, syntes det honom, att några delar av

annat län ej borde läggas till detsamma. Förste provinsialläkaren föreslår,

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

att Fjällbacka och Ljungskile samt Styrsö-Öckerö distrikt måtte förändras

till ordinarie, det senare med namnet Öckerö distrikt, alla med oförändrade

områden, och att provinsialläkaren i Ljungskile måtte förpliktas att vid

behov mot taxa för provinsialläkare med flera bestrida läkarvård inom

Ucklums och Ödsmåls socknar.

Kommittén anser sig i likhet med förste provinsialläkaren böra förorda,

att Ljungskile, Fjällbacka samt Styrsö-Öckerö distrikt förändras till

ordinarie, men i motsats till förste provinsialläkaren vill kommittén tillstyrka,

att Ucklums och Ödsmåls socknar hänföras till Ljungskile distrikt,

dock med rätt för befolkningen i dessa ocknar att även anlita provinsialläkaren

i Jörlanda distrikt. Stationen för läkaren i Styrsö-Öckerö distrikt

torde, därest Känsö karantänsanstalt flyttas, böra bliva å Björkö och

distriktet efter denna benämnas Björkö distrikt.

14. Älvsborgs län.

Inom detta län finnas för närvarande 4 extra provinsialläkardistrikt,

nämligen: Högsäters, Rinna, Tössbo och Lilla Edets. ,

Förste provinsialläkaren har i avgivet yttrande föreslagit följande:

Tössbo extra distrikt, som vore naturligen väl avgränsat, borde överföras

till ordinarie distrikt med station för läkaren såsom hittills i Åmål. —

Högsäters extra distrikt vore också mycket väl avgränsat och borde även

det överföras till ordinarie med station oförändrat i Högsäter. — Rinna

distrikt borde ock göras till ordinarie distrikt med bibehållande av sin

station i Rinna, men distriktet borde tillökas med Fritsla socken, vilken

nu tillhörde Skene distrikt. Denna socken vore så belägen, att provinsialläkaren

i Skene distrikt måste resa genom Rinna distrikt för att komma

till densamma. — Särskilt beaktande borde ägnas åt Sollebrunns nuvarande

ordinarie distrikt. Till detta vore förlagda socknarna utefter tvenne vattenledare:

sjöarna Anten och Mjörn med utflöde samt Göta älv. Dessa båda

vattensystem, vid vilka befolkningen vore bosatt, vore åtskilda av de s. k.

»fjällen», vilka vore nära nog helt obebodda, och över vilka icke några

vägar ledde, vadan läkaren, som vore stationerad i Sollcbrunn, för att

komma till de vid Göta älv belägna socknarna inom distriktet måste

resa ned mot Göteborg till en liten station strax ovanför. En i Sollebrunn

bosatt provinsialläkare kunde icke tillgodoso hälso- och sjukvården

inom de vid Göta älv belägna socknarna av distriktet, där jordbruk

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

och industri vore stadda i kraftig utveckling. Det borde även betonas,

att det här ej gällde endast att tillgodose sjukvården utan även hälsovården.

— Fuxerna socken — Lilla Edets distrikt — bibehölle helt visst även

efter nuvarande läkares avgång särskild läkare för sig, så framt icke

en ordinarie provinsialläkare för hela älvdalen bleve stationerad i Lilla

Edet, vilket emellertid bleve en väl excentrisk förläggning. Om man

förutsatte, att Lilla Edets distrikt, som omfattade Fuxerna socken, kvarstode,

funnes följande socknar att tillgodose: Åsbräcka socken ovanför

Lilla Edet, Tunge och S:t Peter med Lödöse, tillhörande nuvarande Trollhättans

distrikt, samt Skepplanda, Kilanda, Starrkärr, Nödinge och

Angered, tillhörande Sollebrunns nuvarande distrikt. Invånarantalet i dessa

socknar utgjorde år 1917 11,972. Under alla förhållanden krävdes för

dessa socknar en ordinarie provinsialläkare, och den lämpligaste platsen

för provinsialläkarstationen vore Älvängen i Starrkärrs socken vid järnvägsstationen

Älvängen. Med hänsyn till behövligheten borde utan gensägelse

Älvängens distrikt ställas främst och såsom ovan antytts — om

man förutsatte, att Lilla Edets distrikt bibehölles — omfatta socknarna:

Åsbräcka, Tunge, S:t Peter, Skepplanda, Kilanda, Starrkärr, Nödinge och

Angered. Därefter borde i tur att förändras till ordinarie distrikt komma

Högsätcrs distrikt, så Rinna och sist Tössbo.

Kommittén anser det likaledes önskvärt, att ett nytt ordinarie distrikt,

Älvängens, upprättas med socknarna Åsbräcka, Tunge, S:t Peter, Skepplanda,

Kilanda, Starrkärr, Nödinge och Angered till tjänstgöringsområde

och med station för läkaren vid Älvängens järnvägsstation. Lilla Edets

distrikt torde böra bibehållas såsom extra på grund av dess ringa folkmängd

(3,200 invånare) samt dess närhet till Trollhättan och Göteborg,

med vilka städer goda kommunikationer finnas. De tre återstående extra

distrikten, Högsäters, Rinna och Tössbo, torde böra förändras till ordinarie

med nuvarande läkarstationer och områden, endast med den förändring

att Fritsla socken tillägges Rinna distrikt, med rätt dock för befolkningen

att även söka provinsialläkaren i Skene distrikt.

15. Skaraborgs län.

Inom länet finnas endast 2 extra distrikt, Tidaholms och Töreboda.

Förste provinsialläkaren har i avgivet yttrande ansett, att båda förenämnda

distrikt vore av den beskaffenhet, att de borde jämnställas med

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

ordinarie distrikt. Törcboda distrikt kunde emellertid vid sådan förändring

lämpligen utökas med Ekeskogs kommun från Mariestads provinsialläkardistrikt

och möjligen Undcnäs kommun från Hova distrikt. För Undenäs

socken vore förbindelserna med Töreboda köping lättare och mycket livligare

än med Hova. Av förenämnda båda distrikt borde vid en sådan

omändring Tidaholms distrikt först komma i fråga. Detta distrikt hade

av brist på sökande ej kunnat besättas med läkare.

Kommittén delar förste provinsialläkarens åsikt, att Tidaholms och

Töreboda distrikt böra förändras till ordinarie och anser, att med Töreboda

distrikt böra förenas socknarna Ekeskog och Undenäs, dock med

rätt för befolkningen i dessa socknar att även anlita respektive provinsialläkare

i Mariestad och Hova.

16. Värmlands län.

För närvarande finnas inom länet 6 extra distrikt, nämligen Uddeholms,

Charlottenbergs, Glava, Töcksmarks, Munkfors och Malsjö. I

sammanhang härmed torde böra erinras, att genom nådigt brev den 31

december 1918 fastställts ny indelning i provinsialläkardistrikt inom

länet, därvid tre nya provinsialläkardistrikt Fastnäs, Häljebols och Skönneruds

(det senare f. d. Järnskogs extra) inrättades.

I avgivet yttrande har förste provinsialläkaren bland annat anfört,

att han ansågc, att Charlottenbergs, Töcksmarks och Malsjö distrikt borde

snarats möjligt förändras till ordinarie, varvid till Töcksmarks distrikt,

som utgöres av socknarna Töcksmark och Västra Fågelvik, även borde

hänföras Östervallskogs socken, nu tillhörande Skönneruds provinsialläkardistrikt,

samt viss del av Holmedals socken, nu tillhörande Årjängs provinsialläkardistrikt.

Beträffande Uddeholms och Munkfors distrikt har

förste provinsialläkaren förmält, att han icke hade något att erinra mot,

att dessa båda distrikt, med hänsyn till att befolkningen i desamma huvudsakligen

utgjordes av Uddeholmsbolagets underhavande, fortfarande bibehölles

såsom extra. Vidkommande Glava distrikt hade vederbörande genom

förste provinsialläkaren tillfrågats, huruvida de önskade en omändring

av distriktet till ordinarie, men hade något svar härpå ej ingått. I sitt

yttrande fäster förste provinsialläkaren därjämte uppmärksamheten på följande

förhållanden. Kommunerna Nedre Ullerud och Övre Ullerud jämte

Forshaga kapell församling hade enats om att bilda ett extra provinsialläkardistrikt,

och kommunalfullmäktige i dessa socknar hade redan anslagit

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

medel såväl till blivande läkares avlöning som till uppförande av ny tidsenlig

läkarbostad ävensom beslutat att ingå till 1920 års landsting med hemställan

om vidtagande av i gällande läkarinstruktion § 41 angivna åtgärder

i och för inrättande av ett extra provinsialläkardistrikt, omfattande nämnda

tre socknar med station för läkaren i Deje. Ifrågavarande kommuner,

av vilka Nedre Ullerud och Övre Ullerud för närvarande tillhörde Molkoms

ordinarie distrikt och Forshaga kapellförsamling Kils ordinarie

distrikt, hade tillsammans en folkmängd av 10,526 personer. Inom kommunerna

funnes flera industriella inrättningar med stora arbetsstyrkor,

och Deje vore en järnvägsknut, där Bergslagsbanan och Karlstad — Munkforsbanan

korsade varandra. Epideminämnden i Värmlands län hade även

beslutat att i det förslag, som nämnden skulle avgiva till 1920 års landsting

angående epidemivårdens ordnande i länet, upptaga uppförandet av

ett epidemisjukhus i Deje med närmare ett 40-tal sjukplatser och avsett

för befolkningen såväl i Nedre och Övre Ullerud jämte Forshaga som i

närliggande socknar i Kils och Molkoms distrikt. I Kroppa socken hade

en kommitté fått i uppdrag att utreda frågan om inrättande av ett extra

provinsialläkardistrikt, omfattande kommunerna Kroppa och Lungsund med

station för läkaren i Storfors i Kroppa socken. Dessa kommuner, som nu

tillhörde Filipstads provinsialläkardistrikt, hade tillsammans en folkmängd

av 6,140 personer. Enär befolkningen i Kroppa socken huvudsakligen

utgjordes av i regel tämligen trångbodda arbetarfamiljer, ofta hemsökta

av smittsamma sjukdomar, hade länets epideminämnd beslutat att i sitt

förslag till 1920 års landsting upptaga uppförande av ett mindre epidemisjukhus

i Kroppa, så snart läkare blivit anställd därstädes. Slutligen

framhåller förste provinsialläkaren, att det torde kunna tagas i övervägande,

huruvida icke de avlägset liggande kommunerna Rämen och Gåsborn inom

nordliga delen av Filipstads distrikt borde bilda ett extra provinsialläkardistrikt

med station för läkaren i Lesjöfors. Folkmängden i dessa socknar

vore sammanlagt 4,573 personer. Emellertid ansåge förste provinsialläkaren,

att befolkningen i Gåsborns socken (1,305 personer) på grund av

kommunikationsförhållandena ej skulle hava någon större fördel av inrättande

av ett dylikt distrikt.

Kommittén har ansett sig böra i likhet med förste provinsialläkaren

förorda, att Charlottenbergs, Töcksmarks och Malsjö distrikt förändras till

ordinarie. Till Töcksmarks distrikt torde böra läggas Östervallskogs

socken och hela Holmedals socken, dock med rätt för befolkningen i

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

dessa båda socknar att även anlita respektive provinsialläkare i Skönneruds

och Årjängs distrikt. Glava distrikt är jämförelsevis litet (omkring

3,600 personer) samt i huvudsak ett bruksdistrikt, varför det torde böra

bibehållas såsom extra distrikt. Uddeholms och Munkfors distrikt äro

visserligen också bruksdikstrikt, men till vartdera distriktet hör även en stor

och folkrik landsbygd, och på grund härav vill kommittén förorda, att jämväl

dessa distrikt förändras till ordinarie. Vid omändringen av Uddeholms

distrikt till ordinarie torde till detsamma endast böra hänföras Gustaf Adofs

kapellförsamling och den del av Norra Råda socken, som nu räknas till

distriktet. Vad angår det ifrågasatta distriktet med station för läkaren

vid Deje järnvägsstation samt Övre och Nedre Ulleruds socknar jämte Forshaga

kapellförsamling till tjänstgöringsområde har kommittén med hänsyn

till distriktets storlek och betydelse ansett sig böra tillstyrka, att ifrågavarande

distrikt redan från början inrättas såsom ordinarie distrikt. Däremot

vill kommittén icke förorda, att de ifrågasatta extra distrikten med stationer

för läkarne i Storfors och Lesjöfors anordnas såsom ordinarie distrikt.

17. Örebro län.

Inom länet finnas för närvarande 9 extra distrikt, nämligen Ljusnarsbergs,

Ramsbergs, Lindesbergs, Örebro, Hjortkvarns, Åmmebergs, Karlskoga,

Degerfors och Hallsbergs distrikt. I sitt betänkande den 1 december

1917 har kommittén emellertid föreslagit, att Örebro och Ljusnarsbergs

distrikt skulle förändras till ordinarie distrikt.

Uti avgivet yttrande i ärendet anför förste provinsialläkaren, att av

länets extra provinsialläkardistrikt endast ett icke torde lämpa sig för omändring

till ordinarie, nämligen Karlskoga. Detta extra distrikt omfattade

nämligen huvudsakligen Karlskoga municipalsamhälle och det bredvidliggande

Bofors brukssamhälle, varjämte läkaren även hade att bestrida

sjukvården vid Karlskoga sjukstuga, vilket senare arbete torde taga läkarens

tid i anspråk i mycket stor utsträckning redan nu och ännu mera i

framtiden. Att under sådana förhållanden göra distriktet till ordinarie

syntes förste provinsialläkaren ej kunna komma i fråga. Samtliga länets

övriga extra distrikt borde däremot kunna uppföras på ordinarie stat.

Någon tvekan kunde visserligen råda angående Degerfors och särskilt

Åmmebergs distrikt. I båda dessa distrikt vore läkaren nämligen — man

kunde nästan säga i första rummet — bruksläkare; i förra fallet vid

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Strömsnäs bruk och i senare vid Åmmebergs gruvor och zinkverk. Men

båda hade dessutom en icke så liten landsbygd att betjäna, och en läkare

vore pa båda platserna av behovet påkallad, varför de mycket väl kunde

ifrågakomma till överförande på ordinarie stat. Beträffande övriga extra

distrikt så vore Ramsbergs och Hjortkvarns visserligen små (folkmängden

omkring 4,400 och 3,700 resp.), men de hade ett avskilt läge, och en läkare

vore på båda ställena behövlig, för att ej säga nödvändig. Någon utvidgning

av distrikten torde ej lämpligen kunna ifrågakomma, såvida ej till

Hjortkvarns distrikt kunde läggas något område från Östergötlands län.

Detta syntes dock ej böra hindra distriktens förändring till ordinarie.

Vad anginge Hallsbergs och Lindesbergs distrikt så torde ingen tvekan

råda om lämpligheten av deras överförande på ordinarie stat, och beträffande

särskilt Hallsbergs distrikt så syntes detta distrikt i minst lika mån

som Ljusnarsbergs distrikt böra göras till ordinarie. Uppflyttningen på

ordinarie stat borde försiggå i följande ordning: Hallsberg, Lindesberg,

Hamsberg, Degerfors eller Hjortkvarn samt Åmmeberg.

Kommittén anser i likhet med förste provinsialläkaren, att samtliga

extra provinsialläkardistrikt i länet med undantag av Karlskoga, som är

ett rent bruksdistrikt, böra förändras till ordinarie. I sammanhang härmed

vill kommittén förorda, att befolkningen i Hjulsjö socken, vilken

tillhör Grythytteheds distrikt, medgives rätt att även anlita provinsialläkaren

i Ljusnarsbergs distrikt, enär avståndet till läkarstationen i detta distrikt,

Kopparbergs köping, för vissa delar av Hjulsjö socken är kortare än till

Grythyttehed.

18. Västmanlands län.

Inom länet finnas för närvarande 4 extra distrikt, nämligen: Skinnskattebergs,

Kungsörs, Ramnäs och Västanfors. I sammanhang härmed

torde böra erinras, att genom Kungl. brev den 31 december 1918 förordnats,

att Östervåla och Nora socknar jämte den till Västmanlands län

hörande delen av Harbo socken från och med den 1 januari 1919 skola

skiljas från Heby provinsialläkardistrikt och bilda eget distrikt under benämning

Östervåla provinsialläkardistrikt och med station för läkaren vid

eller i närheten av Östervåla kyrka.

Förste provinsialläkaren anför i ärendet, att av de extra distrikten

Kungsörs alltsedan den 1 januari 1915 stått obesatt. Distriktets befolkning

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

vore nu hänvisad till provinsialläkaren i Kolsva och till läkare i Arboga,

som en gång i veckan hade mottagning i Ivungsör. I fråga om läkarvård

vore distriktet illa tillgodosett. Förvandlades distriktet till ordinäre,

kunde man kanske förvänta sökande till platsen. Vidare föreslår förste

provinsialläkaren, att Skinnskattcbergs och Ramnäs distrikt förändras till

ordinarie. Slutligen framhåller förste provinsialläkaren behovet av, att

även Västanfors distrikt förvandlas till ordinarie och åberopar till stöd

härför de skäl, som anförts i ett av extra provinsialläkaren i distriktet i

ärendet avgivet yttrande.

Dennes skäl för distriktets omändring till ordinarie äro huvudsakligen

följande: Distriktet vore visserligen litet med en areal av 1,292

med ett invånarantal den 31 december 1919 av 7,436 således något mer

än 57 per kv.kilometer. Distriktet genomlöptes av två järnvägar, statsbanan

Krylbo — Mjölby samt Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar

med korsningspunkt i Västanfors kyrkby. Distriktet ägde även ett betydligt

landsvägsnät. Befolkningen vore fördelad med ungefär 4,000 i Fagersta

och 1,500 i Västanfors stationssamhälle, varjämte flera större och

mindre byar funnes. Huvudnäringen vore industri. Av industrier märktes

Fagersta bruk (järn och stål), Semla gruvor samt Melings gruvor, i

Västanfors stationssamhälle funnes dessutom ett mindre såg- och träförädlingsverk.

Uppgiften om invånarantalet vore från en tid, då synnerligen

dåliga konjunkturer vore rådande för gruv- och järnindustrien. Fagersta

bruk hade sålunda måst göra betydliga inskränkningar i sin drift, likaså

gruvorna. Men redan det nuvarande invånarantalet, av vilket större delen

utgjordes av arbetare, med dess anhopning i större samhällen fordrade

en ständigt till hands varande läkare. Platsen vore även från tjänstcläkarsynpunkt

krävande. Tillsynen om den allmänna hälsovården krävde

ett aldrig slappnande intresse. Sundhetsinspektioner måste göras tätt och

ofta. Läkaren å en sådan plats vore i högsta grad i behov av den trygghet

och de förmåner, den ordinarie provinsialläkarinstitutionen erbjöde,

och hans av träget arbete i det allmännas tjänst präglade liv krävde

också som en gärd av rättvisa en sådan ställning.

I avseende å den ordning, i vilken distrikten böra förändras till ordinarie,

anser förste provinsialläkaren, att Kungsörs distrikt först borde

ifrågakomma. Därnäst borde Ramnäs, Västanfors och Skinskattebergs i

nu nämnd ordning förvandlas till ordinarie distrikt.

Läkardistriktsstyrelsen i Kungsörs distrikt har hos kommittén före
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

slagit, att Kungsörs ordinarie provinsialläkardistrikt måtte komma att omfatta

utom de till nuvarande extra provinsialläkardistriktet hörande kommunerna

Kungsörs köping, Kung Karls, Kungs Barkarö och Torpa socknar

i Västmanlands län samt Öja och Västermo i Södermanlands län även

Björskogs och Säterbo socknar, Arboga landsförsamling och möjligen

Medakers och Himmeta socknar i Västmanlands län samt Lista socken i

Södermanlands län.

Kommittén anser i likhet med förste provinsialläkaren, att samtliga

extra distrikt inom lånet böra förandras till ordinarie, varvid Västanfors

distrikt efter stationsorten torde böra benämnas Fagersta distrikt. Därest

Västanfors distrikt blir ordinarie, bör det dock tagas i övervägande, om

icke läkarstationen bör flyttas till Västanfors.

Beträffande den ifrågasatta utökningen av Kungsörs distrikt har kommittén

icke något att erinra däremot utom i fråga om Lista socken, nu

tillhörande Eskilstuna distrikt. Da befolkningen i denna socken synes

hava närmare till Eskilstuna än till Kungsör, torde den fortfarande böra tillhöra

Eskilstuna distrikt. Kungsörs provinsialläkardistrikt skulle sålunda

omfatta Kungsörs köping, Kung Karls, Torpa, Kungs Barkarö, Björskogs,

Säterbo, Medåkers och Himmeta socknar samt Arboga landsförsamling i

Västmanlands län ävensom Öja och Västermo socknar i Södermanlands län.

19. Kopparbergs län.

Inom länet finnas för närvarande 10 extra distrikt, nämligen: Lima,

Husby, Svärdsjö, Orsa, Grängesbergs, Sårna, Smedjebackens, By, Grangärde

och Sävsnäs distrikt. Därjämte har kommittén i sitt betänkande

den 1 december 1917 föreslagit, att två nya extra distrikt, Säters

och Avesta, skulle bildas. I samma betänkande hade kommittén förordat

inrättandet av två nya ordinarie distrikt, Vansbro och Gagnefs.

Förste provinsialläkaren har i avgivet yttrande anfört, att han icke

hade något att erinra mot omändring av Svärdsjö, Smedjebackens, Grangärde,

Avesta (Krylbo), By, Husby, Sårna, Lima och Orsa distrikt till ordinarie.

Beträffande Säters distrikt ansåge förste provinsialläkaren på anförda

skäl, att tanken på inrättande av en ordinarie provinsialläkartjänst

där borde fa vila, tills Säter bleve utan stadsläkare. I sammanhang med

förändring av Orsa distrikt till ordinarie borde Ore socken med c:a

4,000 invånare utbrytas från Mora distrikt, som nuhade 20,383 invånare,

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

och läggas till Orsa distrikt. För alt från Mora komma till Ore måste

man resa genom Orsa; det vore därför i allmänhet läkaren i Orsa såsom

den närmast boende, som anlitades av Ores invånare. Denne läkare

hade också sedan 1918 haft regelbundna mottagningar (1 gång i veckan)

i Ore. På grund av det stora invånarantalet i Mora distrikt vore det

också nödvändigt, att detta distrikt minskades. Vid Avesta extra distrikts

omvandling till ordinarie behövde blott den ändringen vidtagas, att läkarstationen

flyttades från Avesta till Krylbo såsom varande järn vägsknuten

inom distriktet. Härigenom skulle också Avesta lättare kunna skaffa sig

en egen stadsläkare, vilket redan nu syntes vara en trängande nödvändighet,

tv hela Avesta distrikt hade 15,670 invånare, varav 5,561 komme

på staden Avesta. Att sköta hela detta industridistrikt, järnvägsläkartjänsten

vid S. J. samt läkarbefattningen vid Folkarbo sanatorium syntes

så gott som vara en fysisk omöjlighet. Hittills hade det gatt, men huru

länge det skulle gå hädanefter, vore svårt att säga. Förste provinsialläkaren

har vidare i ett senare yttrande ifrågasatt, att Nås provinsialläkardistrikt

samt de av kommittén i dess betänkande den 1 december

1917 ifrågasatta nya provinsialläkardistrikten Gagnefs och Vansbro skulle

omändras till endast två ordinarie distrikt, Björbo och Vansbro distrikt,

varvid Björbo distrikt skulle omfatta Gagnefs socken med Mockfjärds

kapellförsamling, som förut avsetts skola bilda Gagnefs distrikt, ävensom

Flöda och Nås socknar, nu tillhörande Nås distrikt, samt Vansbro distrikt

socknarna Järna och Äppelbo ävensom Sävsnäs socken. Stationsorten

skulle i det förra distriktet bli järnvägsknuten Björbo och i det senare

järnvägsknuten Vansbro. Sävsnäs socken hade sina bästa förbindelser med

Vansbro. Förbindelserna med Nås vore däremot sämre både per järnväg

och på grund av det långa avståndet landsvägsledes. Av detta skäl borde

Sävsnäs socken, då den ej tycktes kunna erhålla egen läkare, föras till

Vansbro distrikt. Det bleve i alla händelser läkaren där, som komme att

sköta de sjuka i Sävsnäs. I Nås skulle det bli för litet arbete för läkaren

liksom i Gagnef, varför dessa distrikt borde sammanslås och läkarstationen

förläggas till centrum av det nya distriktet, d. v. s. Björbo. Om

ej alla distrikt i länet på en gång skulle kunna omändras till ordinarie,

anser förste provinsialläkaren, att Avesta distrikt i första rummet borde

komma i åtanke (med ändring av läkarstationen och ty åtföljande ändring

av namnet till »Krylbo distrikt»). Därnäst borde turen komma till Orsa

distrikt och därefter till Sårna, Lima, Svärdsjö, Husby, Grangärde, By

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

och Smedjebackens distrikt. Skulle ett ordinarie Säters distrikt anses

behövligt, borde detta komma i sista rummet.

Kommittén får till en början anföra, att sedan kommittén avgav sitt

betänkande med förslag bland annat om inrättande av ett extra provinsialläkardistrikt

med station för läkaren i Säter och med Säters stad,

Gustavs socken och Säters landsförsamling till tjänstgöringsområde, fråga

uppstått att i stället anordna ett nytt provinsialläkardistrikt med station för

läkaren vid Stora Tima järnvägsstation och med område av Säters landsförsamling,

Gustavs, Silvbcrgs och Torsångs socknar samt sydöstra delarna av

Stora Tuna socken. Kommittén anser sig böra förorda detta distrikt till ordinarie

i stället för det förut ifrågasatta Säters distrikt, med rätt emellertid

för befolkningen i Silvbergs och Torsångs socknar att fortfarande anlita

även provinsialläkaren i Borlänge distrikt.

Vidare tillstyrker kommittén, att i stället för Avesta ett Ivrylbo ordinarie

distrikt bildas med station för läkaren i Krylbo, som skulle bliva

centralpunkten inom distriktet, och med område av Grytnäs och Folkärna

socknar.

Kommittén tillstyrker därjämte, att Grangärde, Svärdsjö, By, Sårna,

Smedjebackens, Husby, Lima och Orsa distrikt förändras till ordinarie

distrikt med nuvarande läkarstationer och områden, endast med den förändring

att Orc socken tillägges Orsa distrikt. Grangärde, By och Husby

distrikt torde efter stationsorten för läkaren böra benämnas respektive

Sunnansjö, Vestanhede och Långshyttans distrikt. Vad angår Grängesbergs

och Sävsnäs distrikt, så böra de fortfarande förbliva extra distrikt.

Grängesberg är ett gruvdistrikt och läkaren är anställd uteslutande för

gruvbefolkningen. Sävsnäs distrikt är väl litet (omkring 3,000 personer)

och dessutom huvudsakligen ett fabriksdistrikt.

Vad slutligen angår förste provinsialläkarens förslag om bildandet av

två distrikt, Björbo och Vansbro, i stället för nuvarande Nås samt av

kommittén i betänkandet den 1 december 1917 föreslagna Gagnefs och

Vansbro distrikt får kommittén anföra, att kommittén visserligen finner förslaget

beaktansvärt men dock anser sig böra vidhålla sitt i berörda betänkande

angivna förslag rörande Vansbro och Gagnefs distrikt.

20. Gävleborgs län.

Inom länet finnas för närvarande 11 extra provinsialläkardistrikt,

nämligen: Hofors, Delsbo, Sandvikens, Ljusne, Gysinge, Ovanåkers, Arbrå,

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Enångers, Bollnäs, Färila och Högbo. Därjämte hade kommittén i sitt

betänkande den 1 december 1917 föreslagit inrättandet av ett extra distrikt

med station för läkaren i Ljusdal. Uti sagda betänkande hade kommittén

även föreslagit inrättande av ett Njutångers ordinarie distrikt (Enångers

extra) och Storviks ordinarie distrikt (Hofors extra med undantag av Hofors

kapell) samt Kilafors ordinarie distrikt (utbrutet från Söderhamns distrikt).

Kommittén, i vilken förste provinsialläkaren i länet är ledamot, har

ansett sig böra till ordinarie föreslå samtliga förenämnda extra distrikt

utom Sandvikens, Hofors (efter utbrytning av Storviks distrikt) och Ljusne

distrikt, vilka tre distrikt äro bruksdistrikt. Högbo distrikt torde böra såsom

ordinarie benämnas Sandvikens distrikt efter stationsorten och Ovanåkers

Edsbyns.

Beträffande Färila distrikt har kommittén visserligen i sitt betänkande

den 1 december 1917 anfört, att detsamma efter inrättandet av Ljusdals

distrikt komme att visa sig mindre behövligt, men av flera skäl, särskilt

med hänsyn till stegrade fordringar på läkarvård redan nu och i ännu

högre grad framdeles, varvid kommittén särskilt även velat lämna befolkningen

i det avlägsna Kårböle kapellag möjlighet att erhålla läkarvård

från Färila, har kommittén ansett sig böra medtaga även Färila bland

distrikt, som böra omändras till ordinarie.

Vidkommande Hofors extra provinsialläkardistrikt har en förändring

redan vidtagits, nämligen att Hofors bruk anskaffat egen läkare med Hofors

kapellag som verksamhetsområde, vilken förändring antagligen kommer

att bliva beståndande, så att denna del av Hofors nuvarande extra

distrikt fortfarande kommer att bliva extra provinsialläkardistrikt.

För utjämning av befolkningsnumerären distrikten emellan och för

att bereda befolkningen lättare tillgång till läkare föreslår kommittén, att

i sammanhang med distriktens omändring till ordinarie Rengsjö socken,

nu tillhörande Söderhamns distrikt, må hänföras till Bollnäs distrikt; att

Ivatrinebergs kapellförsamling, nu tillhörande Bollnäs distrikt, däremot må

överflyttas till Ockelbo distrikt; att Voxna socken må överföras från Alfta

till Ovanåkers distrikt; samt att Undersviks socken eventuellt må överföras

från Järvsö till Arbrå distrikt. Befolkningen i förenämnda socknar

böra dock tillerkännas rätt att även anlita respektive provinsialläkare i

de distrikt, dit socknarna nu höra. Därjämte torde befolkningen i Kårböle

kapellag, som tillhör Los distrikt och fortfarande synes böra dit hänföras,

böra medgivas rätt att även anlita provinsialläkaren i Färila distrikt.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

21. Västernorrlands län.

Inom länd finnas för närvarande 5 extra distrikt, nämligen, Vivstavarvs,

Ytterlännäs, Gudmundrå, Alnö och Nätra. Därjämte har av

kommittén i betänkandet den 1 december 1917 föreslagits inrättandet av

ett nytt extra distrikt, Stöde distrikt. Nätra extra distrikt skulle emellertid

enligt kommitténs berörda betänkande ingå i ett nytt ordinarie distrikt,

benämnt Bjästa. I samma betänkande har kommittén föreslagit inrättandet

av Ådalslidens ordinarie distrikt.

Hos Kungl. Maj:t hava Trehörningsjö kommunalfullmäktige anhållit,

att Gideå, Björna och Trehörningsjö socknar i Västernorrlands län samt

Norrfors kapellag i Västerbottens län måtte avskiljas från respektive distrikt

och bilda ett självständigt provinsialläkardistrikt med läkarbostad

och apotek invid Trehörningsjö järnvägsstation. I särskild underd. skrivelse

hava åtskilliga innevånare tillhörande Norrfors kapellag förenat sig

med Trehörningsjö kommunalfullmäktige i deras ovanberörda framställning.

Förste provinsialläkaren har i avgivet yttrande om de extra distriktens

förändring till ordinarie hänvisat till sitt förut till kommittén den 1

juni 1917 avgivna yttrande i fråga om jämkning i rikets indelning i provinsialläkardistrikt,

i vilket han hemställde, bland annat, att samtliga

extra distrikt utom Gudmundrå, som utgjordes av endast Gudmundrå

socken, måtte förändras till ordinarie distrikt. I sitt nu avgivna yttrande

föreslår förste provinsialläkaren emellertid, att även Gudmundrå distrikt

måtte göras till ordinarie, då läkartjänsten inom detta distrikt vore för

sjukvården oundgänglig. I ett senare avgivet yttrande rörande Trehörningsjö

kommunalfullmäktiges omnämnda framställning förklarar sig förste

provinsialläkaren icke hava något att erinra mot densamma.

I likhet med vad förste provinsialläkaren föreslagit i sitt förstberörda

yttrande förordar kommittén, att ett nytt ordinarie distrikt inrättas med

station för läkaren i Björna och med tjänstgöringsområde av Trehörningsjö

och Björna socknar, nu tillhörande Anundsjö distrikt, samt Gideå

socken, nu tillhörande Örnsköldsviks distrikt. Det kan emellertid ifrågasättas,

om Björna eller Trehörningsjö är lämpligaste platsen för läkarstation

i distriktet. Oberoende av kommitténs förslag beträffande läkarstationen

i förevarande distrikt bör emellertid befolkningen i Norrfors

kapellag berättigas att även anlita läkaren i det ifrågasatta nya distriktet.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Vidare tillstyrker kommittén i överensstämmelse med förste provinsialläkaren,

att Stöde föreslagna extra distrikt samt nuvarande Ytterlännäs,

Alnö, Vivstavarvs och Gudmundrå distrikt förändras till ordinarie. Ytterlännäs

och Gudmundrå distrikt böra efter läkarnes nuvarande stationsorter

benämnas respektive Nylands och Kramfors distrikt.

I sammanhang med distriktens förändring till ordinarie synas följande

omregleringar mellan distrikten böra verkställas. Till Nylands (Ytterlännäs)

distrikt torde böra hänföras Boteå socken med Gålsjö bruksförsamling,

nu tillhörande Sollefteå distrikt, och Styrnäs socken, nu tillhörande

Skogs distrikt. Till Vivstavarvs distrikt torde böra hänföras Tynderö

socken, nu tillhörande Härnösands distrikt, och till Alnö distrikt

Sköns socken med undantag av Skönsmons och Skönsbergs municipalsamhällen.

Sköns socken med Skönsbergs municipalsamhälle tillhör för

närvarande Vivstavarvs distrikt, varemot Skönsmons municipalsamhälle

tillhör Sundsvalls distrikt. Ifrågavarande, båda municipalsamhällen synas

i sammanhang med ifrågasatt reglering böra hänföras till Sundsvalls distrikt.

Befolkningen i förenämnda socknar bör medgivas rätt att även

anlita provinsialläkarna i de distrikt, dit socknarna för närvarande höra.

22. Jämtlands län.

Inom länet finnas endast två extra provinsialläkardistrikt, nämligen

Stuguns och Rätans.

Hos Kungl. Maj:t hava Hallens med flera kommuner gjort framställning

om upprättande av ett provinsialläkardistrikt, omfattande Hallens,

Marby, Ovikens och Myssjö socknar samt viss del av Sunne socken. Det

sålunda ifrågasatta nya distriktet vore beläget väster om Storsjön och i

saknad av järnvägskommunikationer.

Förste provinsialläkaren har i avgivet yttrande i ärendet anfört beträffande

det ifrågasatta nya distriktet, att han icke funne anledning föreligga

att tillstyrka bifall till distriktets upprättande. Skulle emellertid distriktet

komma till stånd, ansåge han det nödvändigt, att Hoverbergs distrikt

erhölle kompensation för de till distriktet hörande socknar, Oviken

och Myssjö, som skulle ingå i det nya distriktet. Det läge under

sådana förhållanden nära till hands att med resterna av Hoverbergs distrikt

förena de i Rätans distrikt nu ingående socknarna Klövsjö och

Rätan samt flytta läkarens station till Åsarne och giva distriktet ett nytt

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

namn. Beträffande Stuguns distrikt ansåge förste provinsialläkaren, att,

därest detta distrikt skulle förändras till ordinarie, en omreglering av granndistrikten

Ragunda, Bräckc och Östersunds samtidigt borde ske, varvid

vissa byar borde hänföras till det nya Stuguns distrikt, så att distriktet

i fråga om areal och folkmängd kunde i viss mån jämnställas med länets

övriga ordinarie distrikt.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har i avgivet yttrande beträffande det

ifrågasatta nya distriktet väster om Storsjön på anförda skäl tillstyrkt inrättandet

av detsamma samt vidare anfört bland annat följande: Till

distriktet borde även läggas en mindre del av Nordcröns socken, som

vore belägen väster om Storsjön; läkarstationen för det nya distriktet

syntes böra förläggas till Månsåsen, en tämligen stor by inom den väster

om Storsjön liggande delen av Sunne socken; Klövsjö och Rätans socknar

borde åter förläggas under Hovcrbcrgs distrikt och Itätans extra provinsialläkardistrikt

därefter upphöra.

Kommittén har ansett sig böra förorda, att ett nytt distrikt inrättas

med station för läkaren i Månsåsen och med Myssjö, Ovikens, Sunne,

Marby, Nordcröns och Hallens socknar till tjänstgöringsområde, dock med

rätt för befolkningen i Sunne, Nordcröns och Hallens socknar att mot

ersättning enligt läkartaxan även anlita provinsialläkarna i de distrikt, dit

socknarna nu hörde, således befolkningen i Sunne och Norderöns socknar

provinsialläkaren i Östersunds distrikt och befolkningen i Hallens socken

provinsialläkaren i Mörsils distrikt. Kommittén har ansett denna anordning

fördelaktigare, än att endast vissa delar av ifrågavarande tre socknar

tillädes det nya distriktet. Såsom ett synnerligen kraftigt skäl för

inrättandet av omförmälda distrikt talar den av länsstyrelsen framhållna

omständigheten, att under nuvarande förhållanden befolkningen i de

väster om Storsjön belägna delarne av Sunne och Norderöns socknar höst

och vår, då isen på sjön icke bär, äro helt avskurna från möjligheten

att besöka eller erhålla besök av sin provinsialläkare. Enahanda är förhållandet

med avseende å största delen av Hallens socken, som ligger på

södra sidan av Indalsälven, vilken vissa tider under våren och hösten

avskär trafiken med provinsialläkarstationen i Mörsil.

Rätans distrikt torde böra upphöra och däri ingående socknar: Klövsjö,

Rätan och Överhogdal, återförenas med sina respektive ordinarie distrikt,

alltså Klövsjö och Rätan med Hoverbergs distrikt samt Överhogdal

med Svegs distrikt. I sammanhang härmed bör stationen för läkaren i

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Hoverbergs distrikt flyttas till Åsarne, som är en mera central punkt i

distriktet, och distriktet därefter benämnas Åsarnes distrikt.

Stuguns distrikt bör förändras till ordinarie med sitt nuvarande område.

Folkmängden i distriktet är visserligen liten (omkring 3,200 personer),

men det lämpar sig icke väl att med distriktet förena några andra

socknar. Emellertid vill kommittén framhålla, att läkaren i detta distrikt

lämpligen kunde meddelas uppdrag att i angränsande distrikt utföra sådana

tjänsteförrättningar, som Medicinalstyrelsen ansåge kunna åt honom

överlämnas.

23. Västerbottens län.

Inom länet finnas för närvarande endast tre extra distrikt, nämligen

Lövångers, Nvsätra och Bureå. Vid den indelning i provinsialläkardistrikt

inom länet, som verkställdes genom nådigt brev den 31 december

1918, blevo Bjurholms, Jörns, Dorotea, Tärna och Malåträsks extra distrikt

förändrade till ordinarie.

Förste provinsialläkaren i länet föreslår, att samtliga tre nu kvarstående

extra distrikt Bureå, Lövånger och Nysätra omändras till ordinarie utan

indragning eller sammanslagning. Till stöd härför anför förste provinsialläkaren

bland annat följande: Varje distrikt omfattade en socken och

kyrkplatserna vore centra, dit alla vägar ledde. Detta vore särskilt påfallande

i Nysätra och Lövångers distrikt, som vore fullkomligt skilda ur

trafiksynpunkt, i det att Nysätra hade sina förbindelser med Umeå och

Lövånger sina förbindelser med Skellefteå. Därest ett distrikt indroges,

skulle därför allmänheten i det indragna distriktet tvingas att söka läkare

utom distriktet. En sammanslagning av Nysätra med granndistriktet Robertsfors

vore otänkbar av den anledningen, att Robertsfors distrikt vore så

stort, att läkaren där ej skulle medhinna någon sjukvård i Nysätra. En

läkare i vart och ett av de nuvarande distrikten hade full sysselsättning

vid »normal» sjuklighet. Vid ökad sjuklighet vore läkarens arbetsbörda

nästan för stor. Tuberkulosen vore mycket utbredd i dessa kustsocknar.

Vid dispensärverksamhetens ordnande startades därför de 3 första dispensärdistrikten

1918 i kustsocknarna. En sammanslagning av några distrikt,

hur den än gjordes, skulle nedriva den plan för tuberkulosvården,

som med så stor möda utarbetats och med så störa kostnader genomförts.

Även på flera andra sätt skulle en sammanslagning av distrikten

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

verka nedrivande av det arbete, varmed sjukvården i dessa trakter uppbyggts

sedan lång tid tillbaka. I Nysätra funnes apotek, och kommunen

hade nyligen inköpt lokalerna för att säkerställa dess bestånd. I Lövånger

skulle självständigt apotek upprättas, och apotekslokal vore under

uppförande. Bureå socken hade anskaffat en provisorisk epidemisjukstuga.

Areal och folkmängd den 1 januari 1919 utgjorde i:

Nysätra 39,425 hektar ............... 3,689 invånare.

Lövånger 55,276 » ............... 4,427 »

Bureå 31,500 » ............... 4,898 »

Nysätra socken hade byggt en mycket solid och god läkarbostad.

Bureå socken hade för några år sedan inköpt en, åtminstone till det

yttre, »furstlig» sådan. Även Lövångers socken hade skaffat läkarbostad.

För den händelse’ distrikten bleve ordinarie, hade distrikten beviljat:

Lövångers fri bostad, lyse och vedbrand; Nysätra fri bostad och andra

förmåner; och Bureå distrikt fri bostad under 10 år.

T. f. extra provinsialläkaren i Nysätra distrikt har i en särskild

skrivelse framhållit, bland annat, att Nysätra kommun, som sedan

lång tid haft tunga skatter, hade gjort stora uppoffringar för att få läkartjänsten

i distriktet besatt. En storartad bostad på 9 rum och kök och

2 stora hallar i modern villastil hade uppförts. Vidare hade möbler till

3 rum skänkts och likaså ett linneförråd, kökskärl och porslin — allt

till läkarens bekvämlighet. Vid ett kommunalfullmäktigsammanträde i

början av maj 1920 hade beslutats, att, därest distriktet överfördes på

ordinarie stat, kommunen garanterade kostnadsfri bostad åt läkaren,

1,200 kronor i ersättning för vedbrand, lyse och telefon samt dessutom

det belopp, som ansåges erforderligt, för att distriktet skulle kunna överföras

på ordinarie stat. Skulle Nysätra distrikt indragas funnes endast

två möjligheter, antingen skulle det sammanslås med Bobertsfors eller

Lövångers distrikt. Om det sammansloges med Roberlsfors distrikt skulle

detta bliva alldeles för stort. Skulle Nysätra distrikt åter sammanslås med

Lövångers distrikt, komme säkerligen 7io av praktiken att gå till Robertsforsläkaren,

då sambandet med Lövånger alltid varit litet eller rättare

intet. Lövångers och Nysätra socknar hade daglig postförbindelse, Lövångers

socken med Skellefteå och Nysätra med Umeå, däremot socknarna

sinsemellan endast två gånger i veckan. Inom Nysätra socken funnes en

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

stor by, It km. landsväg från Nysätra kyrkplats, Flarken. Denna by

med nära 1,000 invånare skulle, om Nysätra distrikt indroges, få, vare

sig de sjuka vände sig till tjänsteläkaren i Robertsfors eller i Lövånger,

icke mindre än tre och en halv mil till läkare. Vad anginge Bureå distrikt

vore detta det sist inrättade distriktet av de tre befintliga extra

distrikten i länet. Angbåtsförbindelse funnes vid öppet vatten flera gånger

dagligen med Skellefteå. Det skulle dock vara en olycklig lösning av

problemet, om detta distrikt indroges.

Till kommittén har slutligen överlämnats en till Medicinalstyrelsen

inkommen framställning i ärendet från Bureå socken, varav bland annat

inhämtas, att socknens kommunalfullmäktige vid sammanträde den 24

juli 1920 beslutat att, därest Bureå distrikt förändrades till ordinarie, åt

provinsialläkaren upplåta fri bostad.

Kommittén finner sig i likhet med förste provinsialläkaren och med

hänsyn till det ovan anförda böra förorda, att samtliga ifrågavarande distrikt

förändras till ordinarie med nuvarande omfattning och läkarstationer.

24. Norrbottens län.

Inom länet finnas för närvarande 3 extra distrikt, nämligen Edefors,

Kiruna och Malmbergets. Det torde böra i detta sammanhang erinras,

att Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 31 december 1918 med ändring

av gällande indelning i provinsialläkardistrikt inom Norrbottens

län förordnat, att Nederluleå socken skulle skiljas från Bodens provinsialläkardistrikt

och bilda eget distrikt under benämning Gammelstads provinsialläkardistrikt

med station för läkaren i Gammelstad.

Förste provinsialläkaren i Norrbottens län anser, att endast Edefors

distrikt borde ifrågakomma vid en omändring till ordinarie distrikt.

Malmbergets och Kiruna extra distrikt vore visserligen folkrika men starkt

sammanträngda i avseende å areal och till sin natur industricentra, vars

läkarvård till huvudsaklig del bekostades och även framgent syntes böra

bekostas av respektive arbetsgivare. Beträffande Edefors distrikt anför

förste provinsialläkaren, att detta distrikt vid 1919 års utgång ägde endast

3,064 personer, och att denna befolkningssiffra vore för låg för ett

ordinarie distrikt, men att en tjänsteläkare i Edefors distrikt emellertid

med fördel borde kunna bestrida läkarvården inom icke obetydliga områden

av Jockmocks och Gällivare distrikt.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Provinsialläkaren i Jockmocks distrikt har i avgivet yttrande anfört,

att ett avskiljande av den sydligaste delen av distriktet och av det kilformiga

stycke, som av Jockmocks socken sköte in mellan en del av

Edefors östra och tillstötande del av Gällivare sockengränser, samt ett

hopslående av dessa områden med Edefors extra provinsialläkardistrikt

till ett ordinarie distrikt från flera synpunkter skulle vara ändamålsenligt.

Provinsialläkaren i Gällivare distrikt har jämväl yttrat sig i ärendet

och därvid anfört, att det visat sig, att distriktets sydöstra, mot Råneå

gränsande delar vore svåra att sköta. Han anser därför, att det kunde

ifrågasättas, om ej Edefors distrikt borde övertaga sydöstra delen av

Gällivare distrikt. De byar, som med anledning härav skulle ifrågakomma

alt avskiljas från Gällivare distrikt vore: Mårdsel, Vitträsk,

Vuoddas, Suobbot, Stor- och Lillsaivis, Hornberget, Flakaberg, Bönträsk,

Getberg och kringliggande trakter.

Förste provinsialläkaren föreslår alternativt, att Edefors distrikt måtte

omregleras så, att ovanberörda områden av Jockmocks och Gällivare distrikt

måtte ‘införlivas med ett ordinarie Edefors distrikt, eller att läkaren

i Edefors måtte förpliktigas att enligt gällande provinsialläkartaxa bestrida

läkarvården inom nämnda områden, i den mån han av befolkningen

anlitades. Läkaren i Edefors distrikt borde därjämte äga skyldighet

att verkställa tjänsteresor för vaccination, undersökning av sinnessjuka

och sinnesslöa samt för epidemiska sjukdomar inom ifrågavarande

områden. Vid eventuell ombildning av någotdera av Kiruna och Malmbergets

distrikt till ordinarie borde enligt förste provinsialläkarens mening

företräde givas Kiruna framför Malmberget.

Kommittén anser sig böra förorda, att Edefors distrikt förändras till

ordinarie, varvid distriktet torde böra bibehålla sitt nuvarande område,

Edefors socken, med läkarstationen fortfarande i Harads kyrkoby, efter

vilken distriktet torde böra benämnas Harads distrikt. Att med distriktet

på sätt ifrågasatts förena vissa delar av Jockmocks och Gällivare

socknar finner kommittén icke lämpligt, då dels vissa av de föreslagna

områdena ligga mycket avlägset från läkarstationen i Harads och utan

några som helst förbindelser eller kommunikationer med denna ort och

dels samarbetet mellan provinsialläkarne och de kommunala myndigheterna

i sagda socknar härigenom i flera avseenden skulle försvåras, och

föreningen därjämte skulle medföra vissa olägenheter i statistiskt hänseende.

För att emellertid läkarvården inom omnämnda delar av Jock
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

mocks och Gällivare socknar icke skall bliva lidande på, att sockendelarna

icke hänförts till Harads (Edefors) distrikt, vill kommittén emellertid

föreslå, att provinsialläkaren i Harads (Edefors) distrikt måtte åläggas

att mot ersättning enligt gällande taxa lämna befolkningen dels i den del

av Jockmocks socken, som ligger söder om en linje, som tänkes dragen

från lappnybygget Tjäura till Vuollerim samt söder om landsvägen Vuollerim

—Murjek och järnvägen Murjek—Polcirkeln, dels i förut uppräknade

byar i Gällivare socken läkarvård och att verkställa tjänsteförrättningar

i dessa trakter, i den mån Medicinalstyrelsen så funne lämpligt.

I sammanhang härmed och med föranledande av gjord framställning

av personer boende i den så kallade Markbygden av Piteå socken om

rätt att, oaktat Markbygden tillhörde Öjebyns provinsialläkardistrikt, även

få anlita provinsialläkaren i Älvsby distrikt, och att nämnde läkare måtte

hålla mottagningar i Markbygden, får kommittén, fastän kommittén, såsom

inhämtas av det ovan anförda, av principiella skäl icke i allmänhet

vill förorda, att delar av socknar förenas med olika läkardistrikt, likväl

i detta fall, då »Markbygdens valdistrikt för val av riksdagsman till andra

kammaren» torde vara ett i viss mån redan avgränsat område, tillstyrka,

att detsamma skiljes från Öjebyns och förenas med Älvsby distrikt,

till vilket området på grund av sin belägenhet rätteligen bör höra

och vilken förening av förste provinsialläkaren tillstyrkts.

Vad angår Kiruna och Malmbergets distrikt äro läkarna uti dessa

distrikt anställda uteslutande med anledning av där pågående gruvdrift,

och kunna distrikten därför anses jämnställda med rena bruksdistrikt.

Någon anledning förefinnes således icke att förändra ifrågavarande båda

distrikt till ordinarie.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Inledning.

Kommitténs

förslag dr

1917.

B. Ordnande av bostadsfrågan för provinsialläkare

å landsbygden.

Ordnande av bostadsfrågan i provinsialläkardistrikt med station för

läkare å landsbygden är en viktig angelägenhet. Därest densamma icke

erhåller en tillfredsställande lösning, är det att befara, att många provinsialläkardistrikt

på grund av bristen på lämplig bostad för läkaren icke komma

att bliva besatta. Provinsialläkaren behöver för sitt yrke en jämförelsevis

stor bostad, och en sådan är icke alltid lätt att uppdriva. Under föregående

tider (alltsedan 1854) gjordes till villkor för provinsialläkardistrikts

inrättande, att distriktet tillhandhölle läkaren fri bostad. Vid 1890 års riksdag

skedde emellertid häri den ändringen, att läkarna i stället tillerkändes

ett hyresbidrag å 750 kronor om året, och vid 1911 års riksdag beslöts, att

hyresbidraget skulle inräknas i avlöningen.

Borttagandet av skyldigheten att hålla bostad åt provinsialläkaren, jämte

den då gällande låga läkartaxan, visade sig emellertid hava en ödesdiger inverkan

på rekryteringen av provinsialläkarkåren. »Flykten från provinsialläkarbanan»

började, och kraftiga åtgärder måste därför nu vidtagas för att

häremot råda bot.

I sitt betänkande den 1 december 1917 framlade kommittén ett förslag

att ordna bostadsfrågan i provinsialläkardistrikt med station för läkaren

å landsbygden. Detta förslag innebar, att vederbörande landsting

skulle åläggas att, då bostad ej på annat sätt kunde beredas, anskaffa läkarbostad

och därefter till läkaren upplåta densamma mot en hyra av högst

1,000 kronor. Kostnaden för sådan byggnads uppförande skulle fördelas

på stat, landsting och den kommun, inom vilken läkarstationen vore belägen,

eller, eventuellt i stället för kommunen, läkardistriktet. Staten skulle

bidraga med högst 1/3 av kostnaden, och återstoden gäldas av landstinget,

vilket sedan i sin ordning skulle äga att av omförmälda kommun eller

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

eventuellt av distriktet bekomma ersättning för hälften av sina utgifter för

ifrågavarande ändamål.

Kommittén var emellertid icke enhällig om detta sätt att lösa bostadsfrågan,

utan två av kommitténs ledamöter, herrar Larson och Rogberg, anmälde

avvikande mening.

Herr Larson vågade ej räkna med det tillmötesgående från landstingens

sida. som av kommittén förutsattes, och ansåge dessutom, att kostnaderna

för dessa bostäders anordnande skulle komma att högst avsevärt överskrida

i förslaget gjorda beräkningar även av det skäl, att bidrag till ifrågavarande

ändamål med lika berättigande torde påfordras av ett långt större antal

provinsialläkardistrikt än som föreslagits. Han förordade i stället såsom

mera lämpligt, att hyresbidrag av statsmedel utginge till sådana provinsialläkare,

vilka hade svårighet att åt sig anskaffa tjänlig bostad för skälig hyra.

Herr Rogberg framhöll bland annat, att varje förslag om skyldighet

för det allmänna att i fall av styrkt behov tillhandahålla provinsialläkarna

a landet nödiga bostadsboställen måste i tillämpningen bliva oskäligt dyrt

och synnerligen ojämt verkande, vare sig det bleve staten, landstingen eller

distrikten eller dessa i förening, som skulle svara för tillhandahållandet.

För egen del ansåge han, att i de fall, då bostadsförhållandena vid en

provinsialläkarstation å landsbygden vore svåra, staten borde träda emellan

medelst hyresbidrag eller ortsbidrag eller förhöjt ortsbidrag till läkarens

avlöning. Likaledes ifrågasatte han, att kommittén skulle undersöka, om ej

förslag borde framläggas, att Kungl. Maj:t skulle äga att med lämpliga bidrag

från ett äskat och å riksstaten uppfört anslag under vissa villkor bistå

avlägsna, svaga och skattetyngda distrikt vid uppförande eller anskaffande

av nödvändig läkarbostad.

I propositionen n:r 116 till 1919 års riksdag angående avlöningsför- Riksdagen.

hallandena för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m. anförde

föredragande departementschefen i fråga om bostäder för provinsialläkarna,

att han vid övervägande av de förslag, som framkommit i ämnet, funnit,

att ordnandet av denna fråga närmast borde ankomma på vederbörande

primärkommuner, särskilt då den kommun, inom vilken provinsialläkaren

vore bosatt. Vid sådant förhållande hade departementschefen icke ansett

något förslag i ämnet böra då framläggas för riksdagen.

I anledning av förenämnda proposition väcktes inom båda kamrarna

likalydande motioner (n:r 156 i första och n:r 341 i andra kammaren), vari

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kommitténs

nya förslag

hemställdes om skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte till nästkommande

riksdag inkomma med förslag till lösande av provinsialläkarnas

bostadsfråga i enlighet med i motionerna angivna grunder, vilka stode i huvudsaklig

överensstämmelse med de av kommittén tidigare föreslagna.

Riksdagen uttalade i anslutning härtill uti skrivelse den 13 juni 1919,

u.r 6 A, att ett initiativ från statens sida på ifrågavarande område syntes

erforderligt.

I propositionen n:r 314 till 1920 års riksdag angående vissa anslag

och lån till främjande av bostadsproduktionen m. m. omnämndes, att provinsialläkardistriktskommittén

föreslagit uppförande med statens bidrag av

bostäder åt provinsialläkare i avlägset belägna och svårbesatta distrikt, i

vilket hänseende föredragande departementschefen anförde, att utredningen

ifråga borde fullföljas, så att förslag i ämnet kunde framläggas inom en

nära framtid. Den av departementschefen sålunda omförmälda utredningen

syntes närmast avse förhållandena i inre och övre Norrland.

1920 års riksdag (jfr riksdagens skrivelse den 25 maj 1920) fann emellertid

i anledning av väckta motioner, att utredningen rörande provinsialläkarnas

bostadsfråga borde i överensstämmelse med riksdagens tidigare i

amnet uttalade mening givas en vidare omfattning, så att denna fråga måtte

kunna genom ett ingripande från statsmakternas sida snarast möjligt bringas

till sm lösning beträffande rikets landsbygd i dess helhet, och framhöll riksdagen

härvid uttryckligen, att åtgärder i angivet syfte icke syntes böra vidtagas

beträffande distrikt, där lämplig läkarbostad kunde anskaffas utan

något ingripande från det allmännas sida.

Då kommittén nu tagit frågan om beredande av bostäder åt provinsialläkare

å landsbygden i förnyat övervägande, har kommittén till en början

avvisat tanken på, att staten skulle åtaga sig att ansvara för och bekosta

uppförande av lämpliga provinsialläkarbostäder. Ett dylikt åtagande skulle

orsaka statsverket betydande kostnader, och uppsikten å samt underhållet

av bostäderna medföra svårigheter och icke ringa utgifter. Ett statsingripande

av nämnda omfattning för provinsialläkarnas del skulle möjligen också

medföra konsekvenser i samma syfte för andra tjänstemannakategorier.

En så vidsträckt medverkan från statens sida kan knappast heller anses

påkallad av föreliggande omständigheter. Kommittén vidhåller därför sin

jämväl tidigare hysta mening, att förevarande angelägenhet bär ordnas av

respektive orter (landsting, kommun eller läkardistrikt), men att för vin
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

ilande av tillfredsställande anordningar å området vissa statsbidrag äro

nödiga.

Mot kommitténs tidigare förslag om ett åläggande för vederbörande landsting

att, då bostad för provinsialläkare å länets landsbygd ej på annat sätt

kunde beredas, anskaffa läkarbostad och därefter upplåta densamma till läkaren

mot viss hyra har framhållits, att många landsting i sina yttranden

över detta förslag motsatt sig eller visat sig obenägna för en dylik anordning.

Då landstinget hade skyldighet tillse, att sjukvården inom länet bleve

ordnad på ett tillfredsställande sätt, kunde visserligen anskaffandet av erforderliga

bostäder åt provinsialläkare i fall, då sådana ej på annat sätt

kunde erhållas, anses vara en sådan åtgärd för hälsovården, som borde

ankomma på landstinget. Emellertid vore varje tvång på landstinget i förevarande

hänseende mindre tilltalande och borde i varje fall ej tillgripas,

förrän alla andra rimliga utvägar till frågans lösning visat sig stängda. Ej

heller kan den farhågan anses utesluten, att, om landstingen ålades förevarande

skyldighet, detta kunde menligt inverka på landstingens villighet

och förmåga att utvidga och förbättra länets sjukvårdsväsende i övrigt.

Det har även invänts, att, med hänsyn till de mycket växlande utdebiteringarna

inom olika landsting, varje nytt område, som lades under landstingens

ekonomiska handhavande, å en del orter bleve en börda, som bleve

tyngande, medan den i andra län bleve skäligen ringa. Även har anmärkts,

att ett tvång för alla landsting att anskaffa och tillhandahålla bostäder åt

länets å landsbygden stationerade provinsialläkare skulle drabba mycket

ojämt, helst som i några län denna fråga redan ordnats eller inom den närmare

framtiden komme att ordnas genom kommunernas försorg. Det har

också framhållits, att, om landstingen bleve tvingade att ingripa, kostnaderna

för bostäders anordnande skulle bliva högre, än som vore nödigt,

och större, än om frågan ordnades av kommunerna. Även har anmärkts,

att ett åläggande för landstingen av en uppgift sådan som den förevarande

i det avseendet skulle vara olägligt, att därmed städerna inom landstingsområdet

finge bidraga till en angelägenhet, som rörde landsbygden allena,

eller att eljest en särskild debiteringsgrund behövde tillgripas för utgifter

till detta ändamål. Vad sistberörda anmärkning angår, har emellertid inom

kommittén invänts, att det för skattebördornas utjämning kunde anses

vara en fördel, att skyldigheten att anskaffa läkarbostad lades på landstinget,

som väl under alla förhållanden måste anses äga större ekonomisk

styrka än en kommun.

\

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Emellertid har, vad mot kommitténs tidigare förslag sålunda och i Övrigt

invänts, föranlett kommittén undersöka, om icke inom kommittén enighet

kunde vinnas om en annan väg än den i berörda förslag angivna. Ehuru enligt

flertalets åsikt alltjämt goda skäl föreligga för kommitténs tidigare mening,

att förevarande angelägenhet lämpligast ordnas genom landstingen, kunna

förhållandena i förevarande avseende ställa sig rätt så olika i olika delar

av landet. I de inre och övre delarna av Norrland, där provinsialläkardistrikten

i regel blott bestå av en kommun, har i avsevärd utsträckning

kommunerna redan anskaffat bostäder åt vederbörande provinsialläkare, som

får disponera bostaden mot ett i allmänhet ringa hyresbelopp och ibland

också kostnadsfritt. Dessa bostäder äro emellertid på många ställen av

mindre god beskaffenhet. I de mellersta och södra delarna av landet består

läkardistriktet oftast av ett flertal kommuner. Här kunde den lämpligaste

anordningen vara, att landstinget enhetligt åtager sig tillhandahållande av

lämplig bostad åt provinsialläkare för hela länet. Men i en del fall kunna

goda skäl också anföras för, att den kommun, där provinsialläkaren har sin

station och som därav beredes fördelar både i sjukvårds- och skattehänseende,

ensam går i författning om läkarbostads anskaffande.

Vid övervägande av alla på förevarande fråga inverkande omständigheter

har kommittén enats om att föreslå, att beredande av lämpliga bostäder

åt provinsialläkarna på landsbygden med hänsyn till de olikartade

förhållandena i olika delar av landet icke tvångsvis måtte åläggas vare sig

landsting, provinsialläkaredistriktet eller den kommun, där provinsialläkaren

är stationerad, utan att denna fråga bör ordnas på frivillighetens väg efter

ortens förhållanden. Kommittén är övertygad om, att så också låter sig

göra. Svårigheterna att hålla provinsialläkarbefattningarna besatta, särskilt

i vissa trakter, hava numera blivit så stora och avsaknaden av läkare så

kännbar, att de närmast intresserade, distriktet och framför allt stationskommunen,

säkert ej skola underlåta att i regel anskaffa och tillhandahålla

den bostad, som kan erfordras för att över huvud få distriktet besatt.

Exemplet från de övre och inre delarna av Norrland bestyrker, att ett sådant

intresse allmänt finnes och tagit sig uttryck i tillhandahållande av bostäder,

i allmänhet genom stationskommunernas försorg, låt vara att vederbörande

ej allestädes mäktat tillhandahålla en bostad, som kan tillfredsställa läkarens

skäliga krav.

För att erhålla sådana bostäder, varpå provinsialläkarna å landsbygden

just med hänsyn till sin verksamhet kunna hava anspråk, erfordras utan

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

tvivel, att staten bidrager till dylika bostadsbyggnader, men dylikt bidrag

är lika befogat, vare sig landstingen tvångsvis åläggas förevarande skyldighet,

eller om det lämnas åt kommun, provinsialläkardistriktet eller landsting

att på den frivilliga överenskommelsens väg anskaffa behövliga bostäder

åt provinsialläkarna i länet. Beviljandet av dylikt statsbidrag ingick också

i kommitténs förenämnda förslag den 1 december 1917. Också är det

uppenbart, att, om tillfredsställande bostäder skola komma till stånd och

lör sådant ändamål vissa minimifordringar uppställas, detta icke kan ske,

utan att statsbidrag utgår för bostadsanskaffandet.

I sammanhang härmed vill kommittén emellertid framhålla, att, därest

beslut nu fattas om bostadsfrågans ordnande på frivillighetens väg och det

framdeles skulle visa sig, att denna väg ej leder till avsedda målet, kommittén

förordar, att landstingen enligt kommitténs tidigare förslag måtte

åläggas att med visst bidrag av staten anskaffa bostäder åt provinsialläkare

å landsbygden.

I anledning av vad sålunda anförts, vill kommittén härmed framlägga

följande förslag till frågans lösning.

Ä riksstaten uppföres ett reservationsanslag till bidrag för anskaffande Närmare utav

bostäder åt provinsialläkare bosatta å landsbygden. Bidrag från detta

anslag kan erhållas ej blott, då fråga är om nybyggnad, utan även då befintlig

bostad inköpes och omändras till provinsialläkarbostad. Dessutom glag

bör i de provinsialläkardistrikt i Norrland, där kommittén ifrågasatt, att

särskilt kallortstillägg skulle tillkomma provinsialläkarna, således de mest

besvärliga och svårbesättliga distrikten, bidrag kunna utgå jämväl vid större

tillbyggnad eller förändring av hittillsvarande provinsialläkarbostad. Bidrag

bör i mån av tillgängliga medel utgå efter Kungl. Maj:ts prövning av förhållandena

i varje särskilt fall, varvid Kungl. Maj:t äger bestämma bidragets

storlek och villkoren för detsammas erhållande, dock att bidraget ej får

uppgå till mer än högst 1/a av den beräknade kostnaden och i varje fall

ej överstiga 30,000 kronor för varje bostad. — I ett speciellt fall, nämligen

till läkarbostad i Tärna distrikt i Västerbottens län, vill kommittén emellertid

föreslå, att statsbidraget bestämmes till högst 2/s av kostnaden, dock

högst 50,000 kronor. Vid beräknande av statsbidragets belopp bör ej i

något fall få inräknas mark- eller tomtkostnaden. Bostaden skall uppföras

efter av medicinalstyrelsen fastställda ritningar. Vid bidrags beviljande bör

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Hven föreskrivas, att läkaren skall äga rätt att bebo lägenheten mot en hyra

icke överstigande 1,800 kronor per år. Uppkommer tvist rörande hyresbeloppet,

bör vederbörande länsstyrelse äga att inom nyss angiven gräns bestämma

detta belopp. Å andra sidan bör provinsialläkaren i distrikt, där

särskild läkarbostad med bidrag av statsmedel sålunda anordnats, vara

skyldig bebo densamma samt därför erlägga bestämd hyra och, för den

inindelse vikarie å provinsialläkarbefattningen erfordras, till denne kostnadsfritt

upplåta de rum, som avsetts för mottagning av patienter. Föreskrift

om sådan skyldighet torde böra införas i avlöningsvillkoren. Då

staten i syfte att bereda läkarna goda bostadsförhållanden så avsevärt, som

här ifrågasättes, skulle bidraga till uppförande och tillhandahållande av

sådana bostäder, föreligger härav full anledning att påfordra att mottagningsrummen,

där det ej är fråga om förordnande under vakans, skola

kostnadsfritt stå till vikariens förfogande, då sådan behöver förordnas. Att

läkaren, där ej annat överenskommes, själv har att bekosta uppvärmning

och belysning av bostaden, följer av vad förut sagts. Enahanda är förhållandet

med bostadens möblering, varvid dock synes vara önskvärt, att

bostadsupplåtaren försåge mottagningsrummen med nödtorvtig möblering,

varmed jämväl vid vakans en vikarie har att tillgå beboelig bostad utan att

behöva medföra eller anskaffa möbler. Tilläventyrs kan ett åläggande i

sådant hänseende tänkas möjligt i speciella fall i sammanhang med statsbidrags

beviljande till bostadens uppförande eller anordnande.

Bidrag böra kunna medgivas på ansökan av vederbörande landsting

tåler den kommun, där läkaren skall vara bosatt, eller vederbörande läkardistrikt.

Åtager sig landstinget för hela länet eller för vissa distrikt inom länet

ordnandet av provinsialläkarnas bostadsfråga, söker och uppbär landstinget

givetvis statsbidraget samt övertager och ansvarar för bostadens uppförande.

Landstinget bör i detta fall äga att som villkor för bostadsfrågans ordnande

„enom landstingets försorg påfordra förbindelser eller annan överenskommelse

med kommunen eller kommunerna inom provinsialläkardistriktet om

bidrag till bostadens uppförande. Detta bidrag bör dock icke kunna pålordras

till större belopp än högst 1/3 av byggnadskostnaden. Lämpligast

torde härvid hela underhållsskyldigheten böra åligga landstinget mot rätt

att av läkarna uppbära de bestämda hyrorna för bostäderna.

Tager landstinget icke någon befattning med ifrågavarande angelägenhet,

och det således blir läkardistriktets eller stationskommunens sak att

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

ordna frågan, blir det givetvis dessa, som få bevilja medel utöver statsbidraget

till byggandet samt handhava underhållet, samtidigt som de äga

uppbära hyran av läkaren. Vid meddelande av statsbidrag på ansökan av

läkardistriktet eller stationskommunen bör Kungl. Maj:t uppenbart vara

oförhindrad att bestämma, om och efter vilka grunder kostnaderna för

byggnadens fullbordande och dess framtida underhåll böra åligga vederbörande.

De sålunda angivna grunderna böra givetvis ej utgöra hinder för landsting

och distrikt eller stationskommun att i, vad rörer deras mellanhavanden

i förevarande angelägenhet träffa frivillig överenskommelse efter andra än

förut upptagna grunder.

Det torde böra åligga vederbörande länsstyrelse att övervaka, att underhållet

fullgöres och att härutinnan söka träffa avtal med vederbörande. Vid

tredska att fullgöra underhållsskyldigheten, bör statsbidraget vara förfallet

till återgäldande till statsverket, allt enligt meddelade bestämmelser i sammanhang

med statsbidragets tilldelande.

Skulle läkardistriktet komma att indragas eller läkarstationen flyttas

i distrikt, varom nu är fråga, samt läkarbostaden sålunda icke vidare kan

för avsett ändamål användas, bör vid bostadens realiserande ersättningen

för densamma återbäras enligt samma grunder, som varit gällande vid beviljande

av bidrag för bostadens anordnande.

Sannolikt komma i en del fall statsbidrag för läkarbostäder icke att

sökas och erhållas, utan förefintliga för ändamålet avsedda bostäder i befintligt

skick stå till förfogande. I några fall torde en av kommun, distrikt

eller annan vederbörande för viss tid förhyrd lägenhet erbjudas läkaren. I

dessa fall kunna några allmänna regler rörande bostadens beskaffenhet icke

uppställas. Är den upplåtna bostaden emellertid icke skäligen tillfredsställande,

förminskas ju möjligheterna att få distriktet besatt. Den påföljden

kan ock inträda, att läkaren skaffar sig annan bostad eller att läkarstationen

flyttas. I de fall att bostaden fyller skäliga anspråk — prövningen härav

torde kunna åläggas länsstyrelsen, efter förste provinsialläkarens hörande —,

även om den ej i alla delar är av den beskaffenhet, som fordras, då statsbidrag

till provinsialläkarbostad meddelas, och för denna bostad ej påfordras

hyra överstigande 1,800 kronor per år, bör dock skyldighet för läkaren inträda

att bebo denna lägenhet.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Läkarbostä- I detta sammanhang torde bostadsförhållandena för läkarna i de extra

derprovinsia!a distrikt’ som av kommittén nu föreslås att förändras till ordinarie, böra

läkardistrikt. na§ot beröras. I många av dessa distrikt åtnjuter läkaren bostad genom

kommuns eller distriktets försorg och i icke så få fall är den fri, d. v. s.

ingår i läkarens löneförmåner. Vid distriktets överförande till ordinarie

upphör förmånen av fri bostad och det kan tänkas fall, då läkaren sedermera

icke ens mot hyra får disponera den hittills innehavda bostaden.

Det kunde i dessa fall ifrågasättas, om icke det villkor för distriktets överförande

till ordinarie borde uppställas, att distriktet tillhandahölle läkaren

tjänlig bostad. Kommittén vill emellertid ej förorda någon sådan undantagsbestämmelse

för dessa distrikt. Men däremot skulle möjligen kunna

ifrågasättas, om icke, då i läkardistrikt finnes för läkare avsedd bostad,

som äges av enskilda eller bolag, och frivillig överenskommelse om densammas

avstående till distriktet ej kan träffas, distriktet borde berättigas

alt genom expropriation förvärva densamma. Eu sådan ågärd torde dock

knappast behöva ifrågakomma. Det lärer i allmänhet icke möta svårighet

för provinsialläkarna att i de till ordinarie förändrade extra distrikten erhålla

bostad. Ifrågavarande läkardistrikt hava nämligen på förfrågan ganska

enstämmigt förklarat sig villiga att å stationsorten — eventuellt mot något

statsbidrag — tillhandahålla provinsialläkaren lämplig bostad om 8 rum,

jungfrukammare och kök mot en hyra icke överstigande 1,800 kronor.

Kostnaden Kostnaden för läkarbostads anordnande enligt de skisser, som uppgjorts

Och bostadens av den i det föregående omnämnde arkitekten J. Åkerlund, beräknas för en

omfattning, läkarbostad av sten och även omfattande mottagningslokaler (Skånetypen)

till cirka 82,000 kronor; för en dylik bostad av trä och med mottagningslokal

(större norrlandstypen) till cirka 73,000 och för en dylik byggnad av

trä utan mottagningslokal (mindre norrlandstypen) till cirka 58,000 kronor.

Den sistnämnda byggnadstypen skulle närmast komma till användning i

distrikt, där sjukstuga finnes anordnad och möjlighet förefinnes att hålla

läkarmottagningarna å sjukstugan. I bostäder enligt Skånetypen skulle i

regel värmeledning anordnas, medan däremot i bostäder enligt norrlandstypen

värme i vanligaste fall skulle erhållas från kakelugnar. Bostäderna

enligt förenämnda större typer skulle omfatta 8 rum, jungfrukammare och

kök, och då för läkarens mottagning skulle avses tre av dessa rum, skulle

för familjen återstå 6 rum och kök. I sitt tidigare förslag utgick kommittén

från, att läkarbostaden skulle innehålla 9 rum, jungfrukammare och

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

kök. En reducering av rummens antal med ett har sålunda nu skett, och

denna reducering torde vara till fördel för alla parter: för läkaren, vilkens

kostnader för bostadens skötsel, uppvärmning och möblering minskas, och

för den, som skulle svara för bostadens uppförande, genom minskad byggnadskostnad

och minskat underhåll. De nu omnämnda typerna höra emellertid

icke vara ovillkorligt bindande vid bostäders uppförande utom i fråga

om rummens maximiantal. I fall, då läkarmottagning kunde anordnas å

sjukstuga, borde läkarbostaden kunna minskas med 2 rum. Inom läkarbostaden

bör jämväl i detta fall alltid finnas ett rum, där patienter kunde

mottagas. Bostaden skulle sålunda i detta fall utgöras av 6 rum, jungfrukammare

och kök.

Då uti den ovan angivna byggnadskostnaden icke ingår utgifter för

nödiga uthus, har kommittén ansett, att kostnaden för en byggnad enligt

Skånetypen med uthus icke under nuvarande uppdrivna byggnadskostnader

kan beräknas till lägre belopp än 90,000 kronor. En tredjedel härav blir

alltså 30,000 kronor, eller det av kommittén ifrågasatta maximibidraget från

statens sida. Ett reservationsanslag av 300,000 kronor skulle alltså medgiva

bidrag till uppförande av minst 10 bostäder. En av kommittén verkställd

utredning har ådagalagt, att läkarbostäder antagligen behöva anordnas

med det snaraste i ett tiotal distrikt. Men anspråk på bostäders

anskaffande kommer säkerligen att även framdeles göra sig gällande, vadan

ytterligare statsbidrag för ändamålet torde komma att påfordras. Enligt

kommitténs mening bör emellertid i varje fall högre årligt anslagsbelopp

ej ifrågakomma än det nu för år 1922 ifrågasatta.

Hyrans maximibelopp för läkaren har kommittén föreslagit skola utgå

med 1,800 kronor. Om kostnaden för uppförande av en läkarbostad beräknas

uppgå till 90,000 kronor och staten bidrager med 30,000 kronor,

skulle 60,000 kronor återstå att förränta och amortera. Om landstinget därjämte

bidrager med x/3 av det hela eller 30,000 kronor, skulle kostnaden

för den kommun, där läkaren är bosatt, eller distriktet bliva 30,000 kronor,

och 1,800 kronor motsvara 6 % å detta belopp. Kommittén har ansett ett

genomsnittligt för hela rikets landsbygd gällande maximibelopp av hyran

vara önskvärt och att denna hyra ej bör sättas i förhållande till den för

läkarna alldeles ovidkommande frågan, huru kostnaderna för bostadens

uppförande utgjorts. Det föreslagna beloppet, 1,800 kronor, har synts kommittén

ej obilligt mot läkaren och skäligen antagligt för den, som uppför

Hijran.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Speciella förhållanden

beträffande

Norrland.

Kommitténs

hemställan.

byggnaden ifråga. Har byggnaden tillkommit genom stationskommunens

försorg, har denna ju dock alltid att bland andra fördelar påräkna skatteinkomster

av provinsialläkaren.

Vad angår kommitténs förslag att statsbidrag även skulle kunna utgå

vid större tillbyggnad eller förändring av provinsialläkarbostad i de norrländska

distrikt, där särskilt kallortstillägg skulle tillkomma provinsialläkarna,

så är anledningen till berörda förslag den, att i dessa distrikt visserligen

finnas bostäder, men att några äro av så underhaltig beskaffenhet, att

det ej torde kunna förväntas, att läkarna skola åtnöjas med desamma.

Anskaffandet av goda läkarbostäder i dessa distrikt kan därför anses såsom

ett led i åtgärderna för att få de norrländska läkardistrikten besatta. De

distrikt, där läkaren ifrågasatts skola erhålla särskilt kallortstillägg, äro till

antalet 34, och finnas närmare angivna i efterföljande avdelning av kommitténs

betänkande. Av i dessa distrikt förefintliga bostäder torde högst 8

vara så beskaffade, att statsbidrag för större tillbyggnad synes vara påkallat.

Beträffande det ifrågasatta undantagsförhållandet för Tärna distrikt,

med avseende varå ifrågasättes, att staten här skulle bidraga med 2/s till anskaffande

av bostad åt provinsialläkaren, dock högst 50,000 kronor, så beror

detta på, att behovet av bidrag här är större än annorstädes, och att den

väsentliga kostnaden för ifrågavarande bostad torde få bäras av Tärna kommun.

Kommunalskatten i Tärna socken är hög och distriktet litet, varjämte

byggnadsmaterielen måste fraktas långa sträckor efter obanade stigar, överhuvud

möter dylik transport de största svårigheter under annan årstid än

vintern. Beträffande sjukvårdsförhållandena i Tärna vill kommittén i detta

sammanhang framhålla betydelsen av, att en sjukstuga därstädes kommer

till stånd. Med avseende å de säregna förhållandena i Tärna synes läkarbostaden

i förevarande distrikt kunna göras avsevärt mindre än efter de

allmänna reglerna eljest skulle kunna påfordras.

Med hänvisning till det anförda får kommittén hemställa, att i riksstaten

för år 1922 måtte uppföras ett reservationsanslag å 300.000 kronor att användas

till bidrag för anskaffande av bostäder åt provinsialläkare bosatta å

landsbygden enligt ovan angivna grunder.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

C.

Åtgärder till avhjälpande av läkarbristen i de

norrländska länen.

Inledning.

Uti underdånig skrivelse den 29 april 1920 bär, såsom förut nämnts,

riksdagen i anledning av en inom riksdagens första kammare väckt

motion n:r 130 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte låta föranstalta om

skyndsam utredning rörande de åtgärder, som borde vidtagas för avhjälpande

av den inom de norrländska länen rådande läkarbristen; och

har Kungl. Maj-.t den 21 maj 1920, med överlämnande av berörda skrivelse

jämte tillhörande riksdagstryck, anbefallt provinsialläkardistriktskommittén

att skyndsamt verkställa utredning i det uti riksdagens berörda skrivelse

angivna avseende samt därmed ävensom med det förslag, som därav kunde

föranledas, til! Kungl. Maj:t inkomma.

I sammanhang härmed har Kungl. Maj:t den 21 berörda maj förordnat

landshövdingen i Västerbottens län Per Axel Viklor Schotte att såsom

ledamot i kommittén deltaga i dess överläggningar och beslut angående

ifrågavarande ämne.

Redan därförut eller den 23 mars 1920 blev av Kungl. Maj:t för avgivande

av utlåtande til! kommittén överlämnad en av Arjeplogs kommun

enligt beslut den 17 november 1919 avgiven underdånig framställning om

åtgärder, för att provinsialläkardistrikten måtte hållas besatta.

I anledning av kommittén sålunda meddelade uppdiag har kommittén

anmodat Norrbottens och Västerbottens läns läkarföreningar att uttala sig

om de åtgärder, som kunde anses erforderliga för avhjälpande av läkarbristen

i Norrland; och hava nämnda föreningar den 8 maj och den 1

juli 1920 avgivit yttranden i ämnet.

[ förberörda motion till 1920 års riksdag framhålles till en början,

att inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län sammanlagt 15

Motionen.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Första

kammarens

andra tillfälliga

utskott.

ordinarie och 8 extra provinsialläkartjänster stode obesatta. Då de flesta

av de distrikt, i vilka läkare sålunda saknades, vore mycket vidsträckta

och läge avlägset från järnvägskommunikationer, vore uppenbart, att det

vid inträffande sjukdomsfall bleve synnerligen bekymmersamt, och att befolkningen

måste känna denna brist som en mycket allvarlig sak.

Flera utvägar skulle kunna tänkas för att avhjälpa läkarbristen.

Sålunda hade ifrågasatts, att riksdagen borde anslå stipendier för utbildande

av läkare, vilka förbunde sig att viss tid tjänstgöra i de norrländska

obygdsdistrikten. Vidare hade pekats på möjligheten att tillerkänna dubbla

eller till och med tredubbla tjänstår åt läkare, som tjänstgjorde i dylika

distrikt. En annan utväg vore att höja löneförmånerna i de avlägsnare

och besvärligare Norrlandsdistrikten. Detta sista torde vara den enda

fullt effektiva åtgärden. Vid den senaste löneregleringen för provinsialläkare

fastställdes visserligen ortstillägg för sådana distrikt, men dessa

tilltogos icke nog höga för att verka lockande. Enär i de glest bebodda

och fattiga skogs- och fjällbygderna läkaren icke kunde beräkna några

nämnvärda inkomster genom praktik, vore nödvändigt, att löneförmånerna

sattes ganska högt.

Även bostadsfrågan hade sin störa betydelse. Ett synnerligen viktigt

villkor, för att en läkare skulle vilja slå sig ner i en avlägsen obygd, vore,

att han erhölle en tidsenlig och varm bostad, där han kunde trivas och

känna sig hemma.

1 sitt utlåtande n:r 20 över berörda motion har första kammarens

andra tillfälliga utskott bland annat anfört, att \ederbörande under en

följd av år haft sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten av, att

åtgärder vidtoges för avhjälpande av den betänkliga brist på läkarkrafter,

som rådde inom de norrländska länen. Åtskilliga åtgärder i dylikt syfte

hade även vidtagits från statsmakternas sida. Dessa åtgärder hade mestadels

gått ut på att genom ekonomiska förmåner söka förmå läkare att

söka sig till de trakter, varom här vore fråga. Genom Kungl. brev den

29 juni 1917 medgavs sålunda beträffande provinsialläkarna i Sorsele

distrikt av Västerbottens län samt Arjeplogs, Pajala och Vittangi distrikt

av Norrbottens län, att — sedan nämnda distrikt blivit med nya innehavare

besatta — rätt till ett första ålderstillägg skulle inträda efter tre år i

stället för eljest fem. Därjämte förordades, att till provisorisk avlöningsförbättring

under åren 1917 och 1918 skulle till provinsialläkarna i 9

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

fListrikt, nämligen Los, Hotings, Föllinge, Gäddede, Stensele, Arvidsjaurs,

Fajala, Vittangi och Övertorneå — dock först sedan vederbörande

tjänster blivit med nya innehavare besatta — såsom ortstillägg uigå till

var och en 500 kronor årligen samt till provinsialläkarna i Sorsele och

Arjeplogs distrikt under samma förutsättning till vardera 1,000 kronor

årligen. Blivande innehavare av provinsialläkarbefattningarna i 9 av

nyssnämnda 11 distrikt skulle vidare äga komma i åtnjutande av flyttningsbidrag

å högst 600 och 800 kronor. Samtidigt höjdes i enlighet med

riksdagens i ämnet fattade beslut statsbidraget till avlönande av extra

provinsialläkare från högst 1,500 kronor till högst 2,500 kronor beträffande

avlägset belägna särskilt svårbesättliga distrikt.

Särskilda ortstillägg och avlöningstillägg hade sedermera beviljats av

1918 och 1919 års lagtima riksdagar. Efter meddelande av, inom vilka

distrikt »ortstillägg» och »särskilt avlöningstillägg» från och med år 1920

skulle utgå, varom detta betänkande längre fram innehåller uppgift, framhåller

utskottet, att ytterligare förmåner i form av flyttningsbidrag och

tidigare inträdande rätt till första ålderstillägg även i vissa fall medgivits.

Det torde även böra nämnas, fortsätter utskottet, att från och med

den 1 januari 1919 inrättats 10 nya provinsialläkardistrikt, nämligen 1 i

Norrbottens län, 5 i Västerbottens län, 3 i Värmlands län samt 1 i Västmanlands

län.

Förutom ovan nämnda åtgärder av rent ekonomisk natur hade även

vidtagits åtgärder, som mera direkt ingripit för att bereda läkarvård åt

befolkningen i distrikt, varest läkarbefattningarna icke kunnat besättas,

såsom exempelvis försök med ambulerande läkare.

Att de åtgärder, som sålunda vidtagits, dock icke vore tillfyllest,

syntes utskottet tydligt framgå därav, att ett stort antal provinsialläkartjänster

i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län fortfarande stode

vakanta, utan att några sökande till nämnda tjänster anmälde sig.

Då alltså de åtgärder på ifrågavarande område, som hittills vidtagits,

icke visat sig kunna medföra åsyftat resultat, funne utskottet det vara av

behovet påkallat, att från statsmakternas sida ytterligare ansträngningar

gjordes för att avhjälpa de rådande missförhållandena, i likhet med vad

i motionen föresloges, ansåge utskottet, att man därvid i främsta rummet

borde inrikta sig på att göra läkarbefattningarna i Norrland så fördelaktiga

med hänsyn till avlöningsförmåner, att de svårigheter, som vore förenade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Hikudagem

nkrivelse.

Arjtploq»

kommun.

i 00

med tjänstgöring i hår ifrågavarande delar av landet, därigenom åtminstone

väsentligen uppvägdes.

Men utskottet ansåge därjämte, att även övriga i motionen ifrågasatta

åtgärder voro värda att tagas under övervägande, och ville utskottet därvid

särskilt framhålla, att intill dess läkarbristen blivit fylld och, inom

vissa områden möjligen även sedermera, anställandet av ambulerande

läkare utan tvivel torde visa sig vara mycket lämpligt.

Riksdagen har i sin ovanberörda skrivelse den 29 april 1920 uttalat sig i

överensstämmelse med vad i nämnda utskottsutlåtande anförts.

I förberörda framställning från Arjeplogs kommun har — med erinran

om att den sista ordinarie innehavaren av tjänsten som provinsialläkare

i Arjeplogs distrikt avflyttat redan år 1915 och att därefter tillfälle till

läkarhjälp allenast stått att erhålla från Arvidsjaur, dit avståndet från

Arjeplogs kyrkostad är 8,8 mil och till den avlägsnaste gården i Arjeplog

21,4 mil — framhållits, att numera jämväl Arvidsjaurs distrikt vore

vakant och att samma vore förhållandet med ett stort antal distrikt i övre

Norrland. Om förhållandena med avseende å läkarvården i Arjeplog

således vore mer än svåra i vanliga fall, bleve desamma rent olidliga i

tider, då epidemier och farsoter, såsom fallet varit under början av 1920,

hemsökt socknen. Visserligen hade det blivit bekant, att Svenska Röda

Korset tagit initiativ för avhjälpande av de värsta missförhållandena- i.

sjukvårdshänseende i fjällbygderna, och att Medicinalstyrelsen tillstyrkt

inrättande av sjukstationer i Karesuando och Muonionalusta, men att

medicinalstyrelsen för övrigt ville, att resultatet av i riksdagen väckt

motion om utredning av denna fråga skulle inväntas. Men även om dylik

utredning kom ine till stånd, vore dock frågan att få provinsialläkartjänsterna

besatta den viktigaste. Utan tillgång till duktiga och för sitt kall intresserade

läkare kunde intet varaktigt resultat förväntas. Då den senaste

höjningen av provinsialläkarnas löner beviljades av riksdagen, stod det

klart för var och en i förhållandena initierad, att åtgärden endast var en

halvmessyr, som ingen verkan skulle få. Det vore därför uppenbart, att

lönerna för läkarna uppe i förevarande trakter måste högst väsentligt

höjas Men denna åtgärd ensam vore icke tillfyllest. Även tvångsåtgärder

måste tillgripas. De unga nyexaminerade läkarna skulle mycket väl under

viss tid, exempelvis 3 å 5 år, kunna förpliktas att efter Medicinalstyrelsens

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

förordnande tjänstgöra i visst distrikt lör att över huvud taget få utöva

läkaryrket. Häri läge enligt kommunens åsikt ingen orättvisa, under förutsättning

att tillräckliga löneförmåner tillerkändes dem och att företräde

vid transport söderut bereddes dessa efter väl meriterad tjänstgöring, och

detta så mycket mindre som staten fått vidkännas stora utgifter för

läkarnes utbildning. Andra kategorier tjänstemän, exempelvis skogsstatens,

dömdes ofta till ett helt livs tjänstgöring i lappmarken, utan att de på

minsta vis misskött sin tjänst. En präst finge finna sig i att efter prästexamen

få förordnande att tjänstgöra i vilken obygd som helst inom sitt

stift och detta till och med mot särskilt ringa ersättning o. s. v. Extra

ordinära förhållanden fordrade radikala åtgärder, och den enda framkomliga

vägen att lösa den föreliggande frågan vore den, som nu av

kommunens föreslagits. Fjällbygdernas befolkning vore tålig och van

att i det längsta finna sig till rätta under svåra förhållanden, men

gränsen för dess tålamod i läkarfrågan vore nu åtminstone för Arjeplogs

del nådd. Man kunde ej längre finna sig i att landet här uppe behandlades

som en koloni, som det gällde att draga största möjliga nytta av

ekonomiskt, — Arjeplogs revir lämnade för närvarande staten c:a 300,000

kronor i rent netto per år — utan ville, att även de norra delarna av

landet betraktades som en integrerande del av Sveriges rike. Andra statstjänster

finge ej stå obesatta, och ännu mycket mindre borde så få vara

fallet med de viktiga läkartjänsterna, helst som läkarbrist för landet i

dess helhet ej rådde. Det talades så mycket om Nox-rlands kolonisation,

och det borde då ligga statsmakterna om hjärtat, att den folkstam, som

redan fanns här uppe, i görligaste mån bevarades från att onödigtvis

decimeras av epidemier och av sjukdomar av andra slag. Därför måste

Norrland förses med tillräckligt antal läkare.

Då prov,nsialläkartjänsterna vore statens och då tätt befolkade, rikare

bygder, som för övrigt lämnade staten jämförelsevis ringa inkomst, finge

dessa tjänster besatta utan att själva göra särskilda uppoffringar därför,

vore det den största orättvisa, om de hårt skattetyngda, fattiga lappmarksdistrikten,

vilkas skogar lämnade staten oerhörda årliga intäkter, som

skulle utebliva, om icke befolkningen här ägnade sig åt skogsarbetena,

själva skulle ekonomiskt extra betungas för att bliva försedda med läkare.

Det måste därför vara statens oavvisliga plikt att tillse, att läkare beständigt

funnes att tillgå för skogsarbetarna där uppe och för deras

familjer.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Norrbotten*

läkarfbr

rmnq

Kommunen hemställde i följd av vad sålunda anförts, dels att Kung!.

Maj:t måtte vidtaga åtgärder, för att provinsialläkardistrikten i allmänhet

och särskilt de vidsträckta norrländska måtte vart och ett för beständigt

ha sin läkare, ordinarie eller tillförordnad, och för det ändamålet anvisa

tillräckliga lönemedel eller, om sådana ej funnes disponibla, av riksdagen

utverka sådana samt jämväl förordna om sådan tvångsåtgärd i avseende

på läkare, som sedan gammalt skett med andra tjänstemän, att nyutexaminerad

läkare måtte varda pliktig mottaga förordnande av Medicinalstyrelsen,

dels ock att Kungl. Maj:t nu omedelbart och utan att avvakta

nyssberörda frågas lösning i stort ville draga försorg om, att Arjeplog,

som vore ett av de vidsträcktaste och i följd av kommunikationsförhållandena

hjälplösaste provinsialläkardistrikten, måtte oförtövat genom statsverkets

försorg förses med läkare och om möjligt med examinerad, legitimerad

sådan ej blott under dä rådande influensaepidemi utan beständigt

Norrbottens läkarförening har bland annat anfört följande.

Erfarenheten hade visat, att besättandet av statstjänster i allmänhet

i övre Norrland vore förenat med större svårigheter, än då det gällt dylika

tjänster i sydligare delar av landet. Det karga klimatet, de långa vintrarne,

det ihärdiga mörker, som under en lång följd av månader vore rådande

i denna landsända, bidroge i hög grad att avskräcka personer från att

här uppe söka sin utkomst. Landsändans avlägsna läge med därav följande

långa och dyrbara resor för den, som för rekreation eller av annan

anledning önskade uppsöka de centralare delarne av landet, bidroge även

i sin mån till detsamma. Härtill komme även, att levnadsomkostnaderna

särskilt i Norrbotten vore avsevärt högre än i sydligare delar av landet,

vadan de lönetillskott, som hittills beståtts tjänstemännen, vore rent illusoriska

i den meningen, att tjänstemännen härstädes, trots de högre

lönerna, icke desto mindre vore sämre ställda ekonomiskt än sina kolleger

i störa delar av landet i övrigt. Ett flertal av läkardistrikten i Norrbotten

utgjordes av s k. ödemarksdistrikt. Till denna kategori kunde räknas

Arjeplogs, Arvidsjaurs, Jockmocks, Vittangi, Pajala och delvis även Gällivare

och Överkalix distrikt. Det vore ingalunda förvånansvärt under nuvarande

förhållanden, att dylika distrikt hotade att bliva permanent vakanta.

Frånsett de allmänna faktorer, som avskräckte tjänstemän från tjänstgöring

i dylika trakter, ställde sig arbetet för läkaren därstädes ojämförligt mycket

mera ogynnsamt än för tjänsteläkare å flertalet andra orter inom landet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

För provinsialläkarne i allmänhet utgjorde inkomsten av praktik en mycket

väsentlig del av deras löneförmåner. Ju mera burgen och riklig befolkningen

inom ett visst distrikt vore, ju gynnsammare ställde sig i allmänhet inkomsten

av praktik. På grund av befolkningens mindre goda ekonomiska ställning

inom de s. k. ödemarksdistrikten, befolkningens utbredning på en areal

av ända till 150 kv.-mil och i vissa distrikt ännu mer och de därmed

förbundna långa, tröttande och tidsödande sjukresorna reducerades läkarnes

inkomsler av praktik til! ett minimum. Provinsialläkaren i ödemarksdistrikt

hade ett oerhört mycket mera såväl fysiskt som psykiskt uppslitande

arbete ån hans kolleger i övrigt inom landet, och i gengäld hade

han att påräkna ett mycket ogynnsammare ekonomiskt resultat. Redan

ur denna synpunkt torde det knappast kunna förvåna någon, att dylika

distrikt finge stå vakanta, och att läkarne sökte sig utkomst på orter, där

arbetet vore mindre uppslitande och framför allt mycket mera givande i

ekonomiskt hänseende. Föreningen ansåge därför en högst avsevärd höjning

av lönerna såsom ett av huvudvillkoren för läkarbristens avhjälpande inom

Norrbottens län. Likaledes betraktade föreningen som oeftergivligt villkor,

att provinsialläkarne genom statsmakternas försorg bereddes goda bostäder.

För närvarande saknades möjlighet för de flesta tjänsteläkare att erhålla

ordentliga bostäder. De bostäder, som funnes att tillgå, saknade bekvämligheter,

vore flerstädes undermåliga, illa ombonade, dragiga och kalla. Härtill

komme, att utrymmet inom bostaden i regel vore alldeles för ringa. Under

de långa, mörka och i regel kalla vintrarne måste läkaren under de korta

perioder, han ägde tillfälle att tillbringa i sitt hem, finna verklig trevnad

och vederkvickelse. Utan att detta villkor fylldes, torde en nöjaktig lösning

av iäkarfrågan i Norrbotten aldrig kunna påräknas. Att skjuta

bostadsfrågan åsido och ändock förvänta sig en nöjaktig rekrytering av

läkarkåren i Norrbotten, ansåge föreningen alldeles otänkbart. Men ej nog

härmed. På grund av de oerhörda kostnader, som numera vore förbundna

med såväl järnvägs- som landsvägsfrakter, måste en förflyttning av familj

med fullständigt bohag från Södra Sverige till Norrbotten och framför

allt till ett av dess ödemarksdistrikt medföra så dryga kostnader, att

enbart denna ekonomiska sida av saken måste vara tillräcklig att avskräcka

eventuella sökande. Enligt gällande författning hade blivande

befattningshavare av provinsialläkartjänsterna i Arjeplog, Arvidsjaur,

Pajala och Vittangi distrikt tillerkänts flyttningsbidrag med 3/« av den

verkliga kostnaden för flyttning till tjänstgöringsorten med högst 800

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

kronor men ej från denna. Detta bidrag ansåge föreningen vara alldeles

för ringa. Föreningen ansåge, att samtliga provinssialläkare i Norrbotten

vid flyttning måste beredas fri transport å järnväg för sig, sin

familj och sitt bohag vid såväl tillträde till som avgång från tjänsten.

För de s. k. ödemarksdisirikten vore det vidare, för nedbringande av

flyttningskostnaderna, ett synnerligen viktigt krav, att minst tre rum,

varav två för läkarens mottagning, fullständigt möblerade ställdes till

läkarens disposition. En dylik anordning skulle emellertid icke blott

högst väsentligt nedbiinga läkarens llyttningskostnader utan även i andra

hänseenden underlätta läkartjänsternas besättande. Vid inträdande vakans

måste läkartjänsterna uppehållas genom tillfällig vikarie. Under nuvarande

förhållanden vore det hart när omöjligt för en tillfälligt förordnad läkare i

ett av ödemarksdistrikten att uppbringa en något så när värdig, möblerad

bostad. Uppenbart vore, att ett dylikt förhållande måste avskräcka läkare

från vikariatstjänstgöring i dessa trakter, och, vad värre vore, därigenom

även menligt inverka på rekryteringen av de ordinarie befattningarne.

Det måste nämligen, om den sökande vore gift, förutsättas, att det stundom

kunde dröja månader, innan eu för förflyttning av familj och bohag

lämplig årstid inträdde. Vore en hugad sökande ogift, sade det sig självt,

att den föreslagna anordningen av delvis möblerad bostad vore av ännu

större betydelse, i det den sökande då skulle befrias från större delen av

de flyttningskostnader, som annars skulle drabba honom. Enligt lä karinstruktionen

ägde provinsialläkaren rätt til! 1 månads semester årligen

eller 2 månader vartannat år, under förutsättning att vikarie kunde

anskaffas. Vad Norrbotten anginge, syntes denna bestämmelse delvis

inskränka sig till en bestämmelse på papperet. 1 verkligheten hade

semesterfrågan gestaltat sig så, att den läkare, som själv kunnat anskaffa

vikarie, även kunnat erhålla semester; i motsatt fall hade han fått avstå

från densamma. Härav hade följden blivit, att en och annan läkare

funnits, som ej kunnat erhålla semester under en längre följd av år.

Nu vore det emellertid uppenbart, att läkarna i övre Norrland och

då framför allt sådana i ödemarksdistrikten vore i större behov av semester

än provinsialläkare inom andra delar av vårt land. Han vore ej blott

i lika, ja kanske större, behov av vila än läkare i sydligare belägna landsända^

han kände därjämte ett oavvisligt behov att vistas någon tid under

sydligare luftstreck och genom studier å kliniker och lasarett i någon

mån följa den medicinska forskningens utveckling. Föreningen betrak-lsde

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

därlör som ett oavvisligt villkor, att semesterfrågan ordnades på ett för

läkarne i Norrbotten fullt tillfredsställande sätt. Föreningen ansåge sig

vidare kraftigt böra betona, att semester!idens längd för närvarande

vore alldeles för kort, då det gällde läkare inom Norrbottens län.

Om läkare beslöte sig för att tillbringa sin ledighet i sydligare trakter

av landet, åtginge så lång tid för hans resor från och till hemmet,

och vore dessa resor av så pass ansträngande art, att semestertiden

borde utsträckas till minst 6 veckor per år eller 3 månader vart

annat år. Skulle läkarfrågan för Norrbottens vidkommande kunna ordnas

på ett tillfredsställande sätt, måste därjämte den största möjliga hänsyn tagas

till läkarens egna önskemål i avseende å val av tidpunkten för semestern.

Då det gällde att ordna läkarfrågan för övre Norrland och därvid även

för Norrbotten, ansåge föreningen som en ytterligt viktig omständighet,

att läkarne bereddes möjligast snabba transport till sydligare delar av landet.

En läkare i Norrbotten och särskilt i något av dess ödemarksdistrikt

borde äga utsikt att efter högst fem års tjänstgöring erhålla transport till

centralare beläget s. k. medelgott distrikt. Utan att möjlighet till dylik

befordran bereddes, ansåge föreningen en nöjaktig lösning av läkarfrågan

för Norrbotten svårligen kunna vinnas. Föreningen, som tagit frågan

om förhöjd tjänstårsberäkning för läkare inom Norrbotten under noggrann

omprövning, hade för sin del ej velat förorda denna utväg för

snabbare befordran. Att däremot en läkare, som tjänstgjort inom ödemarksdistrikt,

bereddes transport efter fem års oförvitlig tjänstgöring

och detta på till tjänståren äldre kollegers bekostnad, funne föreningen

på intet sätt oförenligt med billighet och rättvisa. I den mån nämligen

tjänstgöringstid i och för sig utgjorde grund för befordran, borde fem års

tjänstgöring i ödemarksdistrikt fullt uppväga 10 års, ja ännu längre,

tjänstgöring i ett sydligare beläget s. k. »medelgott och lättskött» distrikt.

För övrigt stode ju varje läkare fritt att genom tjänstgöring i ödemarksdistrikt

tillförsäkra sig samma snabbare »första-gångs-befordran».

Slutligen finge man ej förbise, att avsevärt längre tids tjänstgöring i ödemarksdistrikt

än fem år kunde utöva och ej sällan utövade en menlig inverkan

på läkarens såväl fysiska som psykiska hälsotillstånd, och att det enbart ur

denna synpunkt måste betraktas som en bjudande plikt för samhället att

snarast möjligt bereda läkaren ifråga gynnsammare betingelser för sin tillvaro.

Enligt föreningens bestämda övertygelse vore den nuvarande provinsialläkartaxan

en faktor, som hotade att bringa provinsialläkarinstitutionen

opaginerad Kontrollera mot PDF

rot;

inom landet i vanrykte och lägervall. För närvarande utginge taxan för

konsultation å mottagningsrummet med 1—3 kronor d. v. s. efter det före

kristiden gängse penningvärdet med högst 40—120 öre. Var och en måste

förstå, att en dylik taxa inom kort måste leda till provinsialläkarinstitutionens

fullständiga upplösning och undergång. En höjning av taxan i

proportion till penningvärdets fall vore enligt föreningens åsikt ofrånkomlig.

Föreningen förbisåge ingalunda, att en dylik höjning av taxan

kunde komma att möta det största motstånd från statsmakternas sida,

men lika förvissad vore föreningen, att ett dylikt motstånd inom en ganska

nära framtid måste leda till provinsialläkarinstitutionens fullständiga avskrivning.

Föreningen ansåge därför, att taxan borde höjas i ungefärlig

relation till Kungl. Socialstyrelsens från tid till annan fastställda prisindex,

och att eu revision av taxan i överensstämmelse härmed borde

äga rum med kortare eller längre tidsintervaller. Vad särskilt Norrbottens

län beträffade, ville föreningen bestämt yrka på en omredigering

av taxan även i följande hänseende. För närvarande utginge taxan,

då resa skedde enbart efter skjuts, med 3—5 kronor för avstånd ej

överstigande 2 km. och för avstånd ej överstigande 5 km. med 5—7

kronor samt för besök på längre avstånd med 2 kronor för varje över

skjutande påbörjad halvmil intill 4 mil och därefter med 2 kronor för varje

överskjutande påbörjad mil utan rätt för läkaren till arvode för återfärden.

För läkare i distrikt med relativt ringa avstånd, där fyramilsgränsen

kanske endast i undantagsfall överskredes, vore måhända nämnda bestämmelse

om reducerad taxa av relativt underordnad betydelse. I Norrbotten,

där fyramilsgränsen kanske ej i regel, inen mycket ofta överskredes,

ställde sig saken helt annorlunda. Att åka landsvägsskjuts efter en till

hälften reducerad taxa, just då resans besvärligheter och motigheter börja

bli som störst, vore eu bestämmelse i och för sig så odiös, att denna

enbart vore tillräcklig att avskräcka eventuella sökande till provinsialläkartjänster

inom länet. Härtill komme, att taxa efter våglängd

särskilt för läkare i övre Norrland innebure en uppenbar orättvisa

vid jämförelse med förhållandena i sydligare belägna distrikt inom

landet. De långa vintrarne med dess snöstormar och långa tider svårframkomliga

vägar gjorde, att läkarne vid landsvägsskjuts tidtals måste

offra 2 å 3 gånger så lång tid som en läkare i södra Sverige behövde för

en resa av motsvarande våglängd. Föreningen ansåge därför, att läkarens

arvode vid resor alltid borde utgå i enlighet med gällande bestämmelser

opaginerad Kontrollera mot PDF

för resor efter tid med motsvarande förhöjning i proportion till penningvärdets

fall och med likformig timtaxa oberoende av tidsutdräkten.

Föreningen ansåge dock, att alla nu framhållna krav, huru viktiga

och oavvisliga de än var för sig vore, icke skulle visa sig tillfyllest att

lösa läkarfrågan i Norrbotten. Det funnes en synpunkt, som fordrade

minst lika stort beaktande som alla de förut avhandlade tillsamman.

Härmed avsåges, alt läkar- och sjukvården inom de skilda distrikten

ordnades på ett för den tjänstgörande läkaren och de sjuka mera tillfredsställande

sätt. I de vidsträckta Norrbottensdistrikten kunde för närvarande

endast ett försvinnande fåtal av de sjuka intagas på sjukvårdsinrättningar.

I dessa distrikt måste läkaren för att besöka en enda patient ofta tillsätta

ett helt dygn och i många fall både 2, it, ja 4 och 5 dygn. Under tiden

läge andra sjuka i trängande behov av läkarhjälp i helt andra delar av

det vidsträckta distriktet. Det måste sålunda ofta bliva förenat med

svårigheter för läkaren att ens lämna hjälp åt patienter, som infunne sig

vid läkarstationen. 1 stället för att ägna sin huvudsakliga tid åt sjukas

behandling finge läkaren i stället i dessa distrikt tillbringa densamma ute

på vägar och stigar Att det icke kunde vara vidare lockande för en i

sitt yrke intresserad läkare att slå sig ned i ett dylikt distrikt, vore tämligen

självfallet. Att detta förhållande medförde ett oerhört slöseri med

dyrbar läkarkraft och läkartid, vore tydligt. Men än betänkligare ställde

sig saken vid betraktande av, att dessa för läkaren synnerligen ansträngande

och tidsödande och för patienterna ofta mycket betungande sjukbesök i

ett stort antal fall måste vara av ganska ringa värde. Särskilt vid svårare

sjukdomsfall vore ju fortsatt observation och övervakande från läkarens

sida av största betydelse, men vore detta givetvis uteslutet, då patienten

vårdades i hemmet och bodde på många mils avstånd från läkarens bostad

I många fall funne läkaren därjämte, att förutsättningarna för den

sjukes behöriga vård och behandling saknades i hemmet, varigenom värdet

av hans ordinationer till stor del bleve för patienten illusoriska. Att

exempelvis i ett vidsträckt Norrbottensdistriki kunna bereda sköterskehjälp

i hemmen för alla patienter, som vore i behov av dylik, vore otänkbart.

Att arbeta under dylika förhållanden måste verka tröstlöst och beklämmande

på varje ansvarskäunande läkare och avskräcka honom från att

siå sig ned på ett arbetsfält med dylika förhållanden, den ekonomiska

ersättning, som bjödes, måtte vara än så god. Också vore det ingalunda

ovanligt att höra unga läkare med avsky tala om en tjänstgöring, särskilt

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

i ödemarksdistrikt, där tillgång på sjukstuga saknades och där läkaren

saknade snart sagt varje möjlighet att bereda lämplig vård för särskilt ömmande

sjukdomsfall. Det vore visserligen sant, att en av landstinget val

organiserad distriktssköterskeinstitution i avsevärd mån skulle visa sig

ägnad att underlätta läkarens arbete ute å landsbygden. En väl ordnad

epidemivård komme också att underlätta läkarens möda och bidraga till

de sjukas behöriga vård. Dessa bägge åtgärder funne föreningen emellertid

icke tillfyllestgörande. I Norrbottensdistrikten måste sådana åtgärder vidtagas,

att sjukdomsfall, som vore i behov av observation och fortsatt vård,

kunde erhålla vård å läkarens stationsort, varigenom läkarbesök i patientens

hem i väsentlig mån inskränktes, särskilt då det gällde avlägset boende

sjuka. En av förutsättningarna härför vore, att vid läkarstationen funnes

en tillräckligt rymlig sjukstuga. Vidare fordrades, att i dylika distrikt

ett tillräckligt antal ambulansfordon ställdes till läkarstationens förfogande.

Slutligen ville föreningen framhålla vikten av, att läkarstationerna

förlädes pa lämpliga orter. Beträffande ett av distrikten inom Norrbottens

län, nämligen Gammelstads, vilket stått vakant sedan dess tillkomst den

1 januari 1919, hade föreningen sig bekant, att distriktet ifråga sannolikt

varit besatt med ordinarie innehavare, om läkarstationen varit förlagd till

Luleå.

Västerbottens Västerbottens läns läkarförening anser, att orsaken, varför läkarläkarfor-

platserna i Norrland ej finge sökande, vore, att det ekonomiska utbytet

™rn9- av t. ex. de s. k. ödemarksdistrikten ej ansåges motsvara det slitande

kroppsliga och andliga arbete, läkarna måste lägga ner där, den andliga

isolering han där bleve utsatt för samt den stom risk han löpte att

få sina medicinska kunskaper och färdigheter tämligen snart sänkta under

den nivå, där han ansåge dem böra ligga.

Botemedlen mot läkarbristen i Norrland anser föreningen vara:

A. Provinsialläkarkårens anseende måste höjas.

B. Provinsialläkarplatserna måste göras ekonomiskt eftersträvansvärda.

L. Det måste beredas provinsialläkarna möjlighet att nöjaktigt underhålla

och förkovra sina kunskaper.

1 fråga om punkt A framhåller föreningen, att alla mått och steg,

som endast riktades åt provinsialläkarkårens förbättrande i Norrland utan

förbättrande av hela provinsialläkarkårens ställning och höjande av dess

anseende, vore åtgärder utan varje hopp om bestående resultat. Den

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

läkare, som skulle lockas att söka eu av de nu obesatta eller svårbesatta

platserna, måste framför allt vara säker på att inom ej allt för lång tid

få annan och god plats. För att särskilt locka sökande till läkarplatser

i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt lämna tjänsteinnehavarne

rättvis kompensation för isoleringen och det utslitande arbetet

föreslår föreningen en förhöjning av minst 50 % av tjänstårsberäkningen

inom dessa län vid transportansökan. Vidare borde en provinsialläkare

i ödemarksdistrikten hava en lön av minst 12,000, troligen 15,000 kronor

jämte kristidslillägg för att komma upp till en inkomst, som tilläte honom

att leva därstädes utan ekonomiska bekymmer. Distrikten kunde

med sin glesa och fattiga befolkning ej lämna avsevärda extra inkomster

utöver lönen

Lönen i övriga distrikt i landet borde höjas så, att densamma jämte

kristidstillägg och extra inkomster fullt kompenserade dyrtiden, ty i annat

fall kunde man ej räkna på god rekrytering av kåren. Kommunerna

borde därjämte hålla provinsialläkaren med tjänlig bostad mot skälig,

fixerad hyra. Ritning till bostaden borde godkännas samt bostaden avsynas

och inspekteras av förste provinsialläkaren.

Kommunerna borde mycket väl ensamma komma ut med att anskaffa

dessa bostäder, ty utom hyran finge de uti provinsialläkaren ett

tämligen stort skatteobjekt. Landstingen borde däremot ej åläggas att

bidraga till bostaden, ty landstingen i Norrland vore så svårt tyngda, att

man måste akta sig väl för att lägga annat än alldeles oundgängliga

bördor på dem, varförutom ett för stort belastande av landstingen skulle

försvåra och fördröja och till och med kanske förhindra lösningen av

andra mycket viktiga sjukvårdsfrågor. I distrikt, som bestode av flera

kommuner och där kommunerna ej kunde sämjas om kostnaderna, borde

länsstyrelsen fördela desamma. Under vakans borde åtminstone två rum

och väntrum hållas möblerade av kommunen. Som förhållandena nu

vore, komme en läkare, som skulle uppehålla en vakant befattning, till

fullkomligt omöblerade rum, om några rum alls ställdes till hans disposition.

Staten borde med nedan nämnt undantag betala hel flytlningsersättning

såväl till som från läkarstationen efter den verkliga kostnaden

enligt räkning för läkaren, hans familj och möblemang, i likhet med vad

som vore fallet med flera andra tjänsteinnehavare. Om innehavandet

av tjänsten omfattade mindre tid än 5 år, borde emellertid flyttningsbidraget

från stationen minskas i proportion till, vad tjänstgöringen under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

slege denna tid. Provinsialläkarpensionen borde höjas till det högsta nu

utgående beloppet, 6,000 kronor. Hänsyn vid bestämmandet av pensionens

belopp borde nämligen tagas till provinsialläkarens extra inkomster. Denna

omständighet hade lörr beaktats; provinsialläkaren hade nämligen då

3,000 kronor i lön och 4,000 kronor i pension. När rikssjukförsäkringen

kommit till stånd, vore det absolut nödvändigt, att den nuvarande provinsialläkartaxan

bragtes ur världen. Denna taxa hade sänkt provinsialläkarkårens

anseende i hög grad och varit en av de mest bidragande

orsakerna till, att sökande ej anmält sig till provinsialläkarplatserna.

Emellertid borde den nuvarande provinsialläkartaxan omarbetas och avsevärt

höjas, till dess en eventuell rikssjukförsäkringslag trädde i kraft.

Enär det för läkaren vore nödvändigt att få se sina patienter mer än

en gång, att i lugn och ro gorå sina undersökningar, att följa fallen,

med andra ord att få tillfälle att underhålla och utveckla sin diagnostiska

och therapeutiska förmåga, borde som regel vid avlägset belägna provinsialläkarplatser

sjukstugor byggas, och borde dessa göras tillräckligt stora

och så utrustas med instrument och personal, att möjlighet förefunnes

för utförande av så stora kirurgiska ingrepp, som operation för akuta

tarmhinder och blindtarmsinflammationer innebure. Oavsett den stora

nytta ortsbefolkningen komme att få av sjukstugorna, finge läkaren av

sjuksköterskan vid sjukstugan en hjälp, utan vilken han många gånger

ej kunde reda sig. Till dessa sjukstugor borde staten, enär de utgjorde

ett led i arbetet att möjliggöra besättandet av provinsialläkarplatserna,

lämna bidrag, såsom skedde till lungsotssjukhusen, både till uppförande

och drift, varvid läkarens lön borde tillgodoses på ett vida nöjaktigare

sätt, än som nu vore fallet. Vidare framhåller föreningen nödvändigheten

av, att vid varje läkarstation funnes en apoteksinrältning. Föreningen

betonar slutligen, att det måste beredas möjlighet för provinsialläkarna

i Norrland och i synnerhet i de s. k. ödemarksdistrikten att

nöjaktigt underhålla och förkovra sina kunskaper. Dessa läkare hade

på grund av distriktens avlägsna läge svårt att följa med tidsströmningarna

inom sitt yrke samt utveckla sig inom detsamma, och faran för

dem läge nära att komma efter i sitt fack. Det borde därför vara önskvärt,

att provinsialläkarna då och då bereddes möjlighet att få tjänstgöra

som underläkare eller assistentläkare å ett lasarett eller sjukhus. För

att detta skulle bliva möjligt borde han dels medgivas företrädesrätt

att komma in pa dylika platser dels under denna sin tjänstgöringstid —

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

förslagsvis två till sex månader — få behålla både lön och tjänstgöringspenningar

eller beredas andra ekonomiska fördelar eller åtminstone betydligt

bidrag till avlöning av vikarie under tiden.

Kommitténs yttrande och förslag.

Uå kommittén nu går att avgiva yttrande och förslag till åtgärder för Vakanserna d

avhjälpande av läkarbristen i de norrlänska länen och vad därmed äger sammanhang,

må till en början erinras om, att vid 1920 års ingång av då befintliga

197 provinsialläkartjänster (de med förste provinsialläkartjänst förenade

häri medräknade men ej 23 distrikt, som väl upptagits i staten, men

vilkas områden då ej blivit bestämda), 24 voro obesatta, samt att av 112

extra provinsialläkardistrikt ävenledes 24 stodo vakanta. På en kål av tillhopa

309 finnas alltså 48 vakanser eller mer än en sjundedel av hela antalet

tjänster. Och förhållandena hava under den gångna delen av år 1920

icke förbättrats, i det att den 1 november 1920 inalles 54 provinsialläkarbefattningar,

därav 30 ordinarie, voro vakanta. Medan i allmänhet i de

södra och mellersta delarna av landet vakanserna till antal och beskaffeniret

ej avvika från vad, som kan anses vara det normala, stiga dessa så

mycket mera i de nordligaste länen. Sålunda äro för närvarande (den

1 november 1920) i Norrbottens län 5 ordinarie distrikt av 15 vakanta, i

Västerbottens län 10 av 18 och i Jämtlands och Västernorrlands län 4 och 3

av resp. 11 och 10 ordinarie distrikt. Av i nu nämnda 4 län befintliga 13

extra provinsialläkardistrikt äro nu 3 vakanta. Förhållandena inom de nordligaste

länen te sig så mycket mer ogynnsamma och beklagliga, som vakanserna

därstädes i allmänhet varat under en följd av år. Av distrikten i Norrbottens

län har under tioårsperioden 1911—1920 1 distrikt stått vakant i

8 år i följd. 1 i 5, 1 i 4 år o. s. v. 1 Västerbottens län hava under nämnda

tidsperiod distrikt varit vakanta 1 i 9 år i följd, 1 i 8 år, 2 i 7 år, 1 i 6 år

o. s. v. I den mån som de nuvarande ordinarie innehavarna av provinsialläkardistrikten

i övre Norrland avgå efter transport eller med pensionsålderns

inträdande, komma vakanserna, där ej kraftiga åtgärder vidtagas häremot,

med all säkerhet att ökas. Härtill bidrager också att, då medelåldern för

de i tjänst varande provinsialläkarna för närvarande är mycket hög, en mer

än vanligt stor avgång från dessa tjänster är att vänta under de allra närmaste

åren. Tages härtill ytterligare i betraktande den kända obenägenheten

hos de unga läkarna att ägna sig åt tjänsteläkarbanan och deras förskräc
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

kelse för de mera ansträngande provinsialläkardistrikten i övre Norrland,

ar det högeligen påkallat, att statsmakterna ägna den allvarligaste uppmärksamhet

åt åtgärder för främjande av ökad tillslutning till provinsialläkarbanan

och för att göra provinsialläkartjänsterna i de norra delarna av

landet tilltalande och ekonomiskt betryggande. All anledning finnes eljest

att befara, att bristen på provinsialläkare snart kommer att bliva konstant

och sträcka sig även till delar av landet, där en dylik brist hittills icke

gjort sig kännbar, samtidigt som de nordligaste distriktens besättande med

ordinarie innehavare blir nära nog omöjligt.

IMkw-m- Uppenbart är, att en minskad tillströmning till provinsialläkarbanan

städ^ochpd liarmast och framst kommer att drabba landsbygden. Av samtliga i början

landsbygden. av år 1919 hefintIiga legitimerade läkare i landet voro bosatta: i Stockholm

487 eller 1 läkare på 839 invånare, i övriga städer 819 läkare eller

i på 1,572 invånare och i samtliga städer 1,306 läkare eller 1 på 1,269 invånare.

Pa landsbygden voro bosatta 345 läkare eller 1 läkare på 12,046

invånare, medan siffran för hela riket, 1,651 läkare på eu folkmängd av

o,813,850 invånare, giver 1 läkare på 3,521 invånare. Vid bedömande av

dessa siffror, varvid till läkare i städer räknats 65 där stationerade provinsial-

och extra provinsialläkare,* det stora antalet läkare vid lasarett,

hospital, en del tuberkulossjukhus in. fl., måste dock uppmärksammas, att

många läkare, som äro bosatta i städerna, hava sin huvudsakliga verksamhet

å landsbygden eller för landsbygdens befolkning. Vidare är det uppenbart,

att läkare i stor utsträckning draga sig till städerna i följd av, att läk

arbehovet i dessa i allmänhet är större, och att den ökade specialiseringen

på olika områden av läkarvetenskapen samt möjligheterna till förkovran

i sitt vetenskapliga arbete och till samarbete och samråd med andra läkare

i regel kräver hostad i stad. Men även med allt beaktande av dessa förhållanden,

måste det konstateras, att landsbygdens befolkning i vida större

utsträckning, än som behövdes och borde vara fallet, är i saknad av läkarhjälp,

medan städerna i detta avseende äro gynnsamt ställda. Att på landsr

bygden tillgången till läkare är mycket ojämn och att härvid, såsom förklarligt

är, de stora vidderna i övre delen av vårt land äro särskilt miss--

* Om dessa 65 läkare påföras landsbygden blir läkartätheten å landsbygden 1 läkare

på 10,136 invånare, i samtliga städer 1 läkare på 1,3,10 invånare och i städerna, Stockholm

frånräkna!, 1 läkare på 1,657 invånare.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

gynnade, framgår redan, av vad nyss meddelats om vakanserna å provinsialläkartjänster

i Norrland. Detta åskådliggöres också av det förhållande, att,

medan t. ex. i Malmöhus län år 1917 kom 1 läkare på c:a 32 kvkm.,

fanns i Norrbottens län 1 läkare på c:a 3,517 kvkm. och i Västerbottens

län 1 läkare på c:a 2,104 kvkm. Efter folkmängden kom i Malmöhus län

1 läkare på 3,276 invånare, i Norrbottens län 1 läkare på 5,909 invånare

och i Västerbottens län 1 läkare på 6,251 invånare.

Vid fråga om åtgärder till förbättrande av tillgången på provinsialläkare,

framför allt i de övre delarna av landet, må icke förbises, att spörsmålet

ytterst bottnar i den allmänna läkarbrist, som sedan många år varit

rådande i vårt land. I detta hänseende meddelas här nedan några siffror,

hämtade ur en år 1920 av särskilda utav medicinska föreningen, svenska

läkarsällskapet och allmänna svenska läkarföreningen utsedda kommitterade

avgiven utredning, som finnes, intagen i »betänkande och förslag

ang. vissa den medicinska undervisningen rörande frågor». Enligt denna

utredning uppgår antalet läkare per 1 miljon av folkmängden (läkartätheten)

i Sverige till 276 (är 1915), i Norge till 498 (år 1915), i Danmark

till 622 (är 1916) och i Tyskland (år 1911) till 506. Sättes läkartätheten i

Sverige till 100, uppgår den i Norge till 180 och i Danmark till 225. I sammanhang

med meddelande av dessa siffror, anföra nyssnämnda kommitterade:

»det verkliga läkarbehovet kan icke rimligen för närvarande antagas

vara mindre i Sverige än i Norge. Norges folktäthet är mindre än

Sveriges, Norge har ett något mindre dödstal än Sverige, vårföre den allmänna

sjukligheten där icke kan vara nämnvärt större än hos oss. Och

allmänt kulturellt och ekonomiskt torde vi icke vara hågade att medgiva

någon vår underlägsenhet under vårt västra grannfolk. Läkarbehovet och

läkartätheten kunna emellertid också de, så snart de icke överstiga vissa

värden, anses som kulturmätare, och vi måste då erkänna, att vi stå långt

under Norge. Såvitt bekant är, vet man i Norge icke av något läkar - proletariat, ens i dess största städer, och på landsbygden i Norge råder liksom

hos oss läkarbrist.»

Antalet nya läkarlegitimationer per år i vårt land utgör i medeltal för

aren 1901—1905 42, för åren 1906—1910 49,6 och för åren 1911—1915

40,8. De nytillkomna legitimerade läkarna utgjorde år 1916 56, år 1917

73. år 1918 73 och år 1919 70.

De nyinskrivna medicine studerandena vid universiteten och karolinska

Den allmänna

läkarbristen

i landet.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

institutet voro år 1900 33, år 1905 53, år 1910 118, år 1915 157, år 1916

187, år 1917 195, år 1918 185, år 1919 201 och år 1920 234. Antalet nvinskrivna

medicine studerande har således under senare åren varit i avsevärd

stegring, men det ärliga antalet legitimationer har givetvis icke kunnat

stiga i samma grad, då ökningen i de studerandes antal efter 1915

först om några år kan gorå sig gällande. Den genomsnittliga studietiden

har av förenämnda kommitterade för närvarande beräknats till 9,3 är. 1

sitt betänkande den 1 december 1917 angav kommittén studiekursens medellängd

till 11 år. Det må vidare uppmärksammas, att gjorda beräkningar

visa, att endast 62 % av samtliga medicine studerande nå fram till legitimationen.

Studieutrymmet medgiver för närvarande högst 120 medicine kandidater

årligen tillträde till universitetsklinikernas propedeutiska kurser och de

av karolinska institutets kliniker, som samtliga landets läkare måste genomgå.

120 medicine kandidater svara åter mot å ena sidan ungefär 160 nyinskrivningar

vid de medicinska läroanstalterna årligen och å andra sidan omkring

100 nylegitimeringar.

Nu anförda siffror torde otvetydigt visa behovet av åtgärder i syfte, att

ett större antal nylegitimeringar per år än hittills må komma till stånd.

Härför torde i första rummet erfordras en utökning av utrymmet och lärarekrafterna

ä klinikerna. Vissa kliniker kunna icke mottaga på långt

när alla inträdesberättigade; och ökas tillströmningen till läkarbanan, bliva

olägenheterna härav, bestående i ökad tidsutdräkt för studiernas avslutande

och därav följande ökade ekonomiska uppoffringar för de medicine studerande,

allt mera framträdande. Det kan emellertid så mycket mindre

ankomma på kommittén att härutinnan framkomma med några detaljerade

förslag, som medicinska undervisningsväsendets ordnande är under utredning,

i det att särskilda den 11 juni 1918 tillkallade sakkunniga den 31

december 1919 avgivit betänkande och förslag angående vissa den medicinska

undervisningen rörande frågor. Jämväl fråga om Serafimerlasarettets

1 lyftning och ombyggnad, vilken i förevarande hänseende är av största

vikt, är föremål för vederbörlig uppmärksamhet.

Kommittén har haft under övervägande, huruvida Hägra provisoriska

åtgärder i syfte att minska den allmänna läkarbristen i landet nu kunna

ifrågasättas, varvid i främsta rummet övervägts möjligheterna att använda

vissa större lasarett för klinisk tjänstgöring samt ett bättre och lämpligare

anordnande av »del praktiska året». Kommittén har dock kommit till den

uppfattning, att alla förslag i nämnda hänseende ligga så på sidan om

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

kommitténs egentliga uppgift, att varje tanke härpå mast av kommittén

övergivas.

Uppenbart är emellertid, att de åtgärder, som i anledning av kommitténs

förslag kunna vidtagas till avhjälpande av läkarbristen i Norrland och till

förbättrade villkor å provinsialläkarbanan över huvud, måste följas av

skyndsamma effektiva strävanden till ökade studie- och utbildningsmöjligheter

å läkarbanan samt ett sä praktiskt ordnande av studierna som möjligt,

så att den nuvarande läkarbristen i landet, än mera oläglig, om inom

en nära framtid en obligatorisk sjukförsäkring av betydande räckvidd kommer

till stånd, varder avhjälpt. Tilläventyrs kunna vid utredning av åtgärder

i nämnda syfte beaktansvärda uppslag vinnas, som jämväl bliva av

betydelse för möjligheten att hålla provinsialläkarbefattningarna besatta och

för vinnande av vikarier vid vakanser, semester o. s. v.

Är således bristen i allmänhet på läkare i landet en faktor, som för

närvarande icke kan bemästras och som tager en viss tid att komma över,

ökas svårigheterna för ett tillfredsställande ordnande av landsbygdens läkarfråga

genom den förut antydda, alltmer framträdande obenägenheten hos

de unga läkarna att ägna sig åt tjänsteläkarbanan. De enskilt praktiserande

läkarnas antal är alltjämt avsevärt. År 1918 uppgick sålunda detta antal

till 549 eller omkring */a av hela antalet läkare. Dessa enskilt praktiserande

läkare äro till mycket övervägande del bosatta i städerna, framför

allt de större. Så voro år 1918 236 av dessa bosatta i Stockholm (hela

antalet läkare därstädes var 460), 51 i Malmöhus län, därav 23 i Malmö,

55 i Göteborg, 26 i Östergötlands län, 25 i Stockholms län o. s. v. I alla de

tern norrländska länen tillsammans var de enskilt praktiserande läkarnas

antal allenast 28. I och med läkarvetenskapens fortsatta utveckling och

en hand i hand härmed gående allt längre driven specialisering har man

att även för framtiden räkna med, att de enskilt praktiserande läkarnas

antal skall ökas. En dylik utveckling är visserligen i och för sig gagnande,

da den är ägnad att höja läkarkonsten och vidga det område, inom vilket

denna kan lämna effektiv hjälp, men beaktas må också, att det i allt fall

blott är ett mindretal av landets invånare, som är i tillfälle att vinna behandling

av specialister, medan det stora flertalet är hänvisat till tjänsteläkarna

å de olika orterna. Det fria utövandet av läkarkonsten har så

mänga lockelser i och för sig för de unga läkarna, att det gäller att icke

ytterligare främja flykten från provinsialläkarbanan», genom att denna

Obenägenheten

för tfunsteläkarhamtn.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

bana i ekonomiskt och andra avseenden hålles nere eller göres mindre tilldragande.

Eller med andra ord, det är av trängande vikt att göra tjänsteläkarbanan,

närmast nu provinsialläkarbanan, så ekonomiskt fördelaktig,

som omständigheterna kunna medgiva, och att jämväl eljest bereda särskilda

förmåner åt dem, som inträda på denna bana. Åtgärder i detta syfte

äro också grundläggande för de förfoganden därutöver, som kunna prövas

nödiga för tillgodoseende av behovet av provinsialläkare i de övre delarna

av landet. En snar och effektiv slutlig lönereglering för hela provinsialläkarkåren

är, jämte av penningvärdets fall påkallade skäliga förhöjningar

i gällande provinsialläkartaxa, av största betydelse för detta ändamål. Vad

löneregleringen beträffar, kan en sådan icke utan särskilt uppdrag ankomma

på kommittén; och i varje fall lärer eu sådan slutlig lönereglering för provinsialläkarkåren

näppeligen böra genomföras utan en samtidig allmän lönereglering

för andra kategorier av statstjänare.

Kommittén har därför allenast övervägt frågan, huruvida och i vad

omfattning eu provisorisk, tillfällig löneförbättring för provinsialläkarkåren

skall kunna komma till stånd. Dylika tillfälliga löneförbättrngar hava ju

förut genomförts för andra tjänstemannagrupper, bland dem förste provinsialläkarna.

a. Tillfällig löneförbättring åt provinsialläkarna m. m.

För att icke i något avseende föregripa en slutlig allmän lönereglering

och för att iakttaga all den försiktighet i avseende å statsutgifter, som är

av nöden, har kommittén ansett den tillfälliga löneförbättring för provinsialläkarkåren,

varom kommittén härmed väcker förslag, böra sättas till lägsta

möjliga belopp eller till 1,000 kronor per år för varje provinsialläkare. Då

i distrikt, där några särskilda orts- eller avlöningstillägg icke förekomma,

löneförmånerna (lön och tjänstgöringspenningar) nu uppgå till 5,500 kronor,

skulle dessa förmåner således höjas till 6,500 kronor, å vilket belopp dyrtidstillägg

förutsättes skola utgå. Med nu (december 1920) gällande indextal

bliva de sammanlagda löneförmåner från staten, som med godtagande

av kommitténs förevarande förslag skulle tillkomma alla rikets provinsialläkare,

oberäknat eventuella barntillägg och älderstillägg, 13,556 kronor

om året.

Av den tillfälliga löneförbättringen torde, i anslutning till vad som

bestämts rörande denna förmån åt förste provinsialläkare och överläkare

opaginerad Kontrollera mot PDF

vid statens hospital och asyler, 700 kronor få anses motsvara lön och 300

kronor tjänstgöringspenningar.

Då för andra statstjänare dylik tillfällig löneförbättring allenast beviljats

för ett är i sänder, torde samma böra vara fallet jämväl med nu ifrågasatta

tillfälliga löneförbättring för provinsialläkarkåren.

Kommittén, som således föreslår dylik löneförbättring allenast för år

1921, utgår dock ifrån, att denna löneförbättring kommer att årligen beviljas,

intilldess en allmän lönereglering för provinsialläkarna kommer

till stånd.

För att bibehålla det nu gällande såsom skäligt ansedda förhållandet

mellan förste provinsialläkarnas och provinsialläkarnas avlöning böra även

de förra komma i åtnjutande av en tillfällig löneförbättring, utöver den för

förste provinsialläkarna redan medgivna, av 1,000 kronor om året.

I staten för år 1921 äro upptagna 24 förste provinsialläkare och 221

provinsialläkare (frånsett den i Visby distrikt), vadan den tillfälliga löneförbättringen

för år 1921 skulle uppgå till 245,000 kronor. Att innehavaren

av förste provinsialläkarbefattningen i Gottlands län, vilken tillika är provinsialläkare

i Visby distrikt, allenast bör åtnjuta provisorisk avlöningsförbättring

ä den förra befattningen är uppenbart och i överensstämmelse med

vad för närvarande är förhållandet. Med hänsyn till de många vakanserna

a provinsialläkarbannn är det uppenbart, att statens utgifter för den tillfälliga

löneförbättringen under nämnda år icke komma att uppgå till först

angivna belopp; och beräknar kommittén det för nämnda år erforderliga

anslaget till högst 221.000 kronor.

Nu förevarande förslag avser att göra provinsialläkarbanan i någon

män ekonomiskt fördelaktigare än för närvarande och därmed förhindra

dess fortsatta »avfolkande». Den tillfälliga löneförbättringen är också av

bety delse för en del distrikt inom de mellersta och södra delarna av landet,

där inkomsten av praktik är sä svag, att allenast eu höjning av läkartaxan

inom de gränser, som för en sådan över huvud kunna ifrågasättas, icke

bereder läkaren den ekonomiska trygghet, som hans viktiga och ansträngande

kall kräver och varpå han, med sin långa och dyrbara studietid, med

skäl kan göra anspråk. Men den tillfälliga löneförbättringen kan allenast

i ringa mån bidraga till att fä distrikten i de norra delarna av landet besatta

med ordinarie innehavare. För möjliggörande härav kräves otvivelaktigt

en avsevärd ytterligare förhöjning av löneförmånerna inom dessa

distrikt. -

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

''Tidigare

åtgärder.

l,. Särskilda avlöningstillägg (ortstillägg och kallortstillägg) i vissa

provinsialläkardistrikt m. in.

Att för provinsialläkardistrikten i övre Norrland, framför allt i ödebygdsområdena,

särskilda avlöningstillägg äro oundgängliga, om några

utsikter skola finnas att hålla dessa distrikt besatta, har sedan länge erkänts

av statsmakterna. Redan det förslag till ordnande av den civila

hälso- och sjukvården i riket, som den 11 april 1859 avgavs av Sundhetskollegium,

upptog eu efter omständigheterna lämpad löneförbättring, benämnd

»fixa tjänstgöringspenningar», för 15, företrädesvis i Norrland befintliga

provinsialläkartjänster. Da är 1878 lönen lör alla provinsialläkare

böjdes till 2,000 kronor (med ett ålderstillägg ä 500 kronor efter 10 års

tjänstgöring) bibehöllos de nämnda inom vissa distrikt utgående fixa tjänstgöringspenningama,

och utsträcktes samma förmån till några andra distrikt,

där läkaren ansågs kunna påräkna allenast en obetydlig inkomst av enskild

praktik. Vid det ordnande av den allmänna och enskilda hälso- och sjukvården,

som ägde rum vid 1890 års riksdag, upptogos likaledes de med

vissa provinsialläkartjänster förenade fixa tjänstgöringspenningarna, »tills

dess om dem kunde bliva annorlunda bestämt».

Det förslag till omreglering av förste provinsialläkar- och provinsialläkarväsendet,

som, grundat på ett den 17 juli 1907 avgivet kommittébetänkande,

förelädes 1911 års riksdag, innehöll, att i stället för »fixa tjänstgöringspenningar»

skulle utgå ortstillägg å 1.000 kronor till 1 provinsialläkare

(i Vittangi distrikt av Norrbottens län) samt å 500 kronor till 12

provinsialläkare (överkalix, Jockmocks och Arjeplogs distrikt i Norrbottens

län, Lycksele, Vilhelmina, Stenselc och Sorsele i Västerbottens län, Hede,

Föllinge och Gäddede distrikt i Jämtlands län samt Ramsele och Hotings

distrikt i Västernorrlands län). Det må härvid uppmärksammas, att flera

av de nuvarande ordinarie distrikten i övre Norrland då voro extra distrikt.

Förslaget godkändes av riksdagen. Mindre ändringar i 1911 års avlöningsstat

hava sedermera vid olika tillfällen vidtagits i syfte att förbättra avlöningsförmånerna

inom vissa Norrlandsdistrikt. Så beviljades år 1913 ett

tilläggsanslag av 500 kronor till extra provinsialläkartjänsten i Mala distrikt

i Västerbottens län (år 1914 höjt till 800 kronor), år 1914 uppfördes ett

ortstillägg å 1,000 kronor till provinsialläkaren i Pajala distrikt i Norrbottens

län, varjämte samma år anvisades tilläggsarvode av 500 kronor åt

extra provinsialläkaren i Bjurholms distrikt i Västerbottens län.

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Da svårigheterna att besätta mera avlägset belägna provinsialläkardistrikt

blivit alltmera framträdande, tillsattes den 30 juni 1916 förevarande

kommitté med uppdrag dels att verkställa utredning och avgiva förslag i

fråga om reglering av avlöningsföhållandena för förste provinsialläkare

och provinsialläkare jämte i samband därmed stående frågor, varvid jämväl

borde tillses, huruvida jämkning i rikets indelning i provinsialläkardistrikt

kunde vara påkallad, dels ock att skyndsamt inkomma med yttrande och

förslag, huruvida och i vad män särskilda anordningar provisoriskt skulle

kunna vidtagas för att avhjälpa svårigheterna att besätta mera avlägset

belägna provinsialläkardistrikt, såväl ordinarie som extra. Den It november

1916 avgav kommittén förslag om anvisande av ortstillägg för vissa provinsialläkare

i Norrland, och till 1917 års riksdag framlade Kungl. Maj:t

förslag, att — utöver å ordinarie stat förut uppförda avlöningsförmåner

(incl. beviljade ortstillägg) — ortstillägg skulle utgå i nedanstående distrikt

med följande för år beräknade belopp:

Los

distrikt

av Gävleborgs

län . ...

.... Kr.

500

—

Hotings

>

* Västernorrlands

»

>

500

—

Föllinge

» Jämtlands

»

»

500

—

Gäddede

>

» »

>

500

—

Sorsclc

»

» Västerbottens

»

y>

1,000

Stenscle

>

» »

»

j>

500

-

Arjeplogs

>

> Norrbottens

> .....

1,000

—

Arvidsjaurs

» »

>

>

500

-T

Pajala

>

>

>

500

—

Vittaugi

»

> >

» .

500

-

Övertorneå

2>

J> >

»

>

500

—

Detta förslag bifölls av riksdagen.

I utlåtande den 1 december 1917 avgav kommittén härefter slutligt

förslag till avlöningsförmåner för de svårbesättliga distrikten, huvudsakligen

i Norrland, varvid kommittén föreslog beviljande av »särskilt

avlöningstillägg», varierande mellan 1,000 och 500 kr. för 29 distrikt.

Efter propositioner till riksdagarna 1918 och 1919 upptagande ytterligare

förhöjningar för vissa distrikt av de särskilda avlöningstilläggen,

utgår för närvarande (jämför senast Medicinalstyrelsens kungörelse den

3 september 1920, Svensk författningssamling n:r 629 för 1920) ortstillägg

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

och särskilt avlöningstillägg i följande provinsialläkardistrikt med nedan

angivna belopp:

Nu utgående

Ortstil lägg

Särskilt avlönings-

ortetillägg och

kr.

tillägg

kr.

särskilda Norrbottens lön

"IZr ™ungi ............................

... 1,000: —

1,000

—

Pajala...................................

... 1,000: —

1,000

—

Övertorneå.............................

—

1,500

•-

Haparanda .............................

____ _

500

—

Överkalix .............................

500: —

500

—-e

Råneå ...................................

—

1,000

—

Jockmocks.............................

500: —

500

—

Bodens..................................

500

—

Arjeplogs................................

500: —

2,000

—

Arvidsjaurs.............................

.... '' —

1,500

—

Västerbottens lån

Sorsele...................................

500: —

2,000

—

Norsjö...................................

—

500

—

Stensele ................................

500: —

1,500

—

Lycksele................................

500: —

—

Vilhelmina.............................

500:-

—

Asele ...................................

—

500

—

Bjurholms .............................

—

1,000

—

.lörns ...................................

500

—

Dorotea ................................

—

1,000

—

Tärna..................................

—

2,500

—

Malåträsks .............................

—

2,000

—

Jämtlands län

Gäddede ................................

500: -

2,000

—

Föllinge ................................

500:-

1,500

—

Hammerdals ..........................

—

1,000

—

Hede ..................................

500: —

500

—

Strömsunds ..........................

...

500

—

Västernorrlands län

Ramsele ................................

500: —

1,000

--

Hotings ................................

500: —

1,000

—

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Ortstillägg

kr.

Gävleborgs län

Los .........................................

Enångers....................................

Värmlands län

Långavs ....................................

Skönneruds .............................. —

Hallands län

Ullareds ....................................

Gottlands lån

Ljugarns....................................

Särskilt avlöningstillägg

kr.

2,000: —

500: —

500:

1,000: —

500: —

500: —

De genom dessa tillägg väsentligt förhöjda löneförmånerna för vissa provinsialläkare

hava emellertid icke i någon mån förbättrat läkarförhållandena

i Norrland. Ingen annan provinsialläkarbefattning inom ovan uppräknade

distrikt har sedan 1919, då de nya avlöningstilläggen först fastställdes,

blivit besatt med ordinarie befattningshavare än Los distrikt, vilket för

övrigt allenast möjliggjorts genom Los kommuns ekonomiska mellankomst.

Vakanserna inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands läns ordinarie

provinsialläkardistrikt uppgå för närvarande (den 1 november 1920) till 19.

Kommittén finner det därför uppenbart att, jämte andra åtgärder till förbättrande

av provinsialläkarnes i övre Norrland ställning, varom här

längre fram skall väckas förslag, även ytterligare förbättringar av löneförmånerna

inom vissa distrikt äro oundgängliga.

Såsom allmän regel kan uppställas, att provinsialläkarne i de tre

nordligaste länen hava eu besvärligare och mer slitande tjänstgöring än

provinsialläkarna i andra delar av landet. Distrikten i övre Norrland

(Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län) äro med få undantag vida

mera omfattande och svårskötta än i andra delar av landet, kommunikationerna

äro i regel bristfälliga och de långa landsvägsresorna tidsödande

och kraftnedsättande. Del i allmänhet stränga klimatet är prövande för

hälsa och krafter. Inkomsterna av enskild praktik äro också i regeln

mindre än i andra delar av landet, samtidigt som levnadskostnaderna äro

högt uppdrivna. I och med att distrikt i övre Norrland blivit lediga,

hava allt större svårigheter uppstått att få dem besatta. Den faran ligger

(Jrtstillägy

till provinsialläkarna.

i

Norrbottens,

Västerbottens

och Jäm tlands

län.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kallaitstillägg

i ödebygdsdistrikt.

nära, att även ett flertal andra distrikt i dessa trakter, som hittills kunnat

hållas besatta, skola bliva vakanta, om icke särskilda förmåner utgå jämväl

i dessa distrikt. Och denna fara är så mycket större, som, på sätt förut

berörts, ett relativt mycket stort antal provinsialläkardistrikt bliva lediga

under de närmaste åren i följd av vederbörande innehavares inträde i

pensionsåldern.

Kommittén finner därför nödigt, att för samtliga ordinarie provinsialläkardistrikt

i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län — vare sig

dessa distrikt redan äro inrättade eller efter kommitténs förut avgivna

förslag skola nyinrättas eller nu föreslås alt inrättas — anvisas ett ortstillägg,

lika för alla, vilket ortstillägg synes böra sättas till 1,000 kronor för år.

Samtidigt torde en omläggning böra äga rum av de »särskilda

avlöningstillägg», som hittills utgått inom vissa distrikt i Västcrnorrlands

Gävleborgs, Varmlands, Hallands och Gottlands län. Dessa synas nämligen

höra överföras till »ortstillägg», och dylika ortstillägg fastställas till: för

vart av Ramsele och Hotings distrikt, för vilka här nedan föreslås särskilda

kallortstillägg, 500 kronor, för Los distrikt i Gävleborgs län, där

kallortstillägg också kommer alt upptagas, 1,000 kronor, för Enångers

distrikt i samma län 500 kronor, för Skönneruds distrikt i Värmlands län

1,000 kronor, för Långavs distrikt i sistnämnda län 500 kronor, samt för

vartdera av Ullareds distrikt i Hallands län och Ljugarns distrikt i Gotllands

län 500 kronor.

Då Anundsjö distrikt i Västcrnorrlands län kommer att avsevärt beskäras,

varigenom och i följd av föreliggande bostadssvårigheter detta

distrikt torde få anses mindre eftersträvansvärt, synes ett ortstillägg om

1,000 kronor böra uppföras för nu nämnda distrikt, liksom ortstillägg till

samma belopp torde böra utgå till det nya Ådalslidens (Näsåkers) distrikl

i sistnämnda län, vilket distrikt föreslagits skola nybildas genom utbrytning

från vissa andra distrikt. Sistnämnda distrikt är avsett att ingå bland de

311 distrikt, vartill medel anvisats av 1018 års riksdag.

Emellertid är det uppenbart, att, även med nu föreslagna ortstillägg,

utsikter icke föreligga att få de besvärligaste och minst givande norrlandsdistrikten,

framför allt i ödebygdsområdena, besatta med ordinarie innehavare.

Förhållandena i ödebygdsområdena med dess ofantliga vtareal och

glesa befolkning, den långa vintern med ofta förekommande snöstormar

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

och stark köld, de synnerligen långa, ibland till och med äventyrliga

resorna, den stora bristen på vägar, som ofta nödgar läkaren att till fots

tillryggalägga betydande sträckor in. in. göra läkarens tjänstgöring i dessa

trakter i hög grad prövande och ansträngande. De långa avstånden till

stad och tätare bygd samt till lasarett och andra större sjukvårdsanstalter

ställa ofta alldeles särskilda krav på läkarens verksamhet i förevarande

trakter; och dessa krav bliva ofta än tyngre genom läkarens i allmänhet

isolerade ställning och saknaden av möjlighet till samråd med kolleger.

Härtill kominer, att levnadskostnaderna i ödebygdsområdena äro högt

uppdrivna, särskilt i följd av de dryga transportkostnaderna, samt att

befolkningen i dessa bygder i allmänhet är svagt situerad, så alt inkomsterna

av enskild praktik bliva mycket begränsade och stundom nedsjunka

till eu ren obetydlighet. Möjligheten för läkaren att vid semester eller

annan ledighet kunna vistas i andra trakter av landet med gynnsammare

förhållanden i klimatiskt oeh andra avseenden, ävensom att låta donna

förman också tillgodokomma hans familj, äro avsevärt begränsade genom

de störa avstånden och de uppdrivna resekostnaderna. Önskvärt är också,

att i förevarande trakter stationerade läkare få tillfälle att emellanåt besöka

kliniker och sjukvårdsanstalter för att bibehålla och utveckla sina kunskaper

oeh erhålla noggrannare kännedom om nya metoder och rön å den

medicinska vetenskapens område, än som kan vinnas av bokliga studier

allena. Alla nu berörda förhållanden motivera enligt kommitténs mening

tillräckligt kravet på särskilda avlöningsförbättringar för läkarna i ödebygdsdistrikt.

Kommittén anser således oavvisligt, att för vissa provinsialläkardistrikt

i övre Norrland, belägna i ödebygdsområden eller där särskilt besvärliga

tjänstgöringsförhållanden eljest föreligga, ett särskilt avlöningstillägg

utgår, lämpligen benämnt kallortstillägg. Att bestämma vissa zoner, där

kallortstillägg till olika belopp bör utgå, torde vara olämpligt i fråga om

provinsialläkartjänsterna, utan har kommittén i stället undersökt förhållandena

i varje särskilt distrikt och därpå grundat sitt omdöme, om och

till vad belopp kallortstillägg bör utgå. Kommittén har därvid funnit

kallortstilläggen böra bestämmas till 2,500, 2,000, 1,500, 1,000 och 500

kronor för olika distrikt sand utgå med 2,500 kronor i 3 distrikt, med

2,000 kronor i 5 distrikt, med 1,500 kronor i 8 distrikt, med 1,000 kronor

i 14 distrikt och med 500 kronor i 1 distrikt. Av de utav kommittén till

inrättande nu föreslagna eller ifrågasätta distrikten i förevarande delar av

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Sammanfattning

av

orts- och kall

ortstillägg.

landet synes kallortstillägg höra utgå med 1,000 kronor i 1 distrikt och

med 500 kronor i 2 distrikt. I sammanhang med uppförande av kallortstillägg

till provinsialläkarna i vissa distrikt inom Norrbottens, Västerbottens

och Jämtlands län böra de hittills utgående »särskilda avlöningstilläggen»

till dessa distrikt indragas.

De distrikt, inom vilka kallortstillägg till visst angivet belopp sålunda

skulle utgå, äro upptagna i nedanstående tabell, däri också sammanförts

de ortstillägg inom vissa distrikt, som kommittén förut föreslagit:

Distrikt: Ortstillägg kr. Kallortstillägg kr.

f. Nuvarande distrikt.

Norrbottens lön

Arjeplogs ................................. ] ,000: — 2,500: —

Vittangi .................................... 1,000: - 2,500: —

pajala....................................... 1,000: - 2,000: -

Arvidsjaurs................................. 1,000: — 2,000: —

Övertorneå................................. 1,000: — 1,500: —

Överkalix ................................. 1,000: — 1,500: —

Jockmocks................................. 1,000:— 1,500: —

Haparanda................................ 1,000:— 1,000: —

Råneå ....................................... 1,000: — 1,000: —

Bodens....................................... 1,000:— 1,000: —

Gällivare.................................... 1,000:— 500:—.

Öjebyns .................................... 1,000: — —

Älvsby..................................... 1,000: — —

Kalix ....................................... 1,000: — —

Gammelstads ... .......................... 1,000: — —

Västerbottens lån

Tärna ... 1,000:— 2,500: —

försele....................................... 1,000:— 2,000: —

Malåträsks ................................. 1,000: — 2,000: —

Stensele .................................... 1,000:— 1,500: —

Dorotea .................................... 1,000:— 1,500: —

Lycksele.................................... 1,000: — 1,000: —

Vilhelmina................................. 1,000:— 1,000: —

Äselc ....................................... 1,000:— 1.000: —

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Jörns ..................................

Ortstilläg

..... 1,000

g kr.

Kallortstillägg ki

1,000: —

Byske ..................................

.... 1,000

—

1,000: —

Norsjö..................................

..... 1,000

—

1,000: —

Bjurholms ............................

..... 1,000

—

1,000: —

Umeå ..................................

..... 1,000

—

—

Nordmalings .........................

..... 1,000

—

—

Skellefteå ............................

..... 1,000

—

—

Burträsks ............................

..... 1,000

—

—

Vindelns ..............................

..... 1,000

—

—

Robertsfors............................

..... 1,000

—

—

Jämtlands lån

Gäddede ...............................

..... 1,000

—

2,000: —

Föllinge ...............................

..... 1,000

—

1,500: —

Hede ..................................

..... 1,000

—

1,500: —

Hammerdals .........................

..... 1,000

—

1,000: —

Strömsunds .........................

..... 1,000

—

1,000: —

Östersunds ............................

..... 1,000

—

—

Mörsils..................................

..... 1,000

—

—

Ragunda...............................

..... 1,000

—

—

Hoverbergs (Åsarne)................

..... 1,000

—

—

Bräcke..................................

..... 1,000

—

—

Svegs ..................................

..... 1,000

—

—

Västernorrlands län

Ramsele ...............................

500

—

1,000: —

Hotings ...............................

500

—

1,000: —

An undsjö ............................

..... 1,000

—

—

Adalslidens (Näsåkers).............

..... 1,000

—

—

Gävleborgs lån

Los .....................................

..... 1,000

—

1,500: —

Enångers...............................

500

—

—

Värmlands lån

Långavs ..............................

500

: —

—

Skönneruds .........................

..... 1,000

—

—

Hallands lån

Ullareds ..............................

500: —

—

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Gottlands län

Ljugarns...................

Ortstillägg kr. Kallortstiilägg kr.

500: — —

11. Av kommittén nu föreslagna eller ifrågasatta liga distrikt

(i de tre nordligaste lånen).

Norrbottens län

Edefors .............................

.... 1,000:

500:

VÖsterbottens lön

Lövångers ............................

.... 1,000: —

—

Nysätra ......................

.... 1,000: —

—

Bureå ..................

.... 1,000:

—

Jämtlands län

Månsåsens ............................

.... 1,000:

1,000: —

Stuguns ........................

.... 1,000:

500: —

»Or Istil lägg» torde, såsom hittills varit förhållandet, böra räknas ingå i

lönen, medan däremot »kallortstiilägg», i likhet med vad som nu gäller för

avlöningsförmånen »särskilt avlöningstillägg», synes böra jämnställas med

tjänstgöringspenningar.

Kommittén förutsätter, att dyrtidstillägg komma att utgå jämväl å

nu föreslagna ortstillägg och kallortstiilägg.

Med bifall till kommitténs förslag om tillfällig löneförbättring och

om ortstillägg och kallortstiilägg bliva samtliga från statsverket utgående

löneförmåner (begynnelselönen) 10,000 kronor i distrikt, där kallortstillägget

utgår med 2,500 kronor, 9,500 kionor i distrikt, där samma

tillägg uppgår till 2,000 kronor, 9,000 kronor i distrikt, där kallortstillägget

utgör 1,500 kronor, 8,500 kronor i distrikt med kallortstiilägg

om 1,000 kronor och ortstillägg om 1,000 kronor, 8,000 kronor i distrikt,

där kallortstillägget uppgår till 1,000 kronor och ortstillägget till 500

kronor eller kallortstillägget till 500 kronor och ortstillägget till 1,000

kronor, 7,500 kronor i distrikt, där intet kallortstiilägg utgår, men där

ortstillägg utgår med 1,000 kronor, 7,000 kronor i distrikt, där kallortstillägg

icke utgår men ortstillägg endast utgör 500 kronor. Med tillägg

av nu (november 1920) utgående dyrtidstillägg (frånsett det med 144

kronor per år för varje barn under 16 är utgående tillägget), skulle de

kontanta löneförmånerna från statsverket för närvarande bliva 20,416

opaginerad Kontrollera mot PDF

kronor i distrikt, där lönen är 10,000 kronor, samt resp. 19,4.16 kronor,

18,456 kr., 17,476 kr., 16,496 kr., 15,516 kr. och 14,536 kr. allteftersom

lönen är resp. 9,500, 9,000, 8,500, 8,000 7,500 och 7,000 kronor.

läkarna i

Norrbottens

och Västerbottens

län.

Enligt kommitténs mening bör kallortstillägg om 1,000 kronor utgå Kallortstilljämväl

till förste provinsialläkarna i Norrbottens och Västerbottens län. Delägg till förtte

ofta synnerligen besvärliga inspektionsresorna i dessa län, i jämförelse provinsialrued

de i andra län, torde fullt motivera delta förslag. Dessutom är att

befara, att, om löneförmånerna ej höjas, svårigheter skola möta att vid

nuvarande innehavares avgång besätta förevarande bägge tjänster. Givetvis

bör detta kallortstillägg också för dessa anses som tjänstgöringspenningar

och dyrtidstillägg därå utgå. Härmed skulle ifrågavarande bägge förste

provinsialläkare komma i åtnjutande av årliga löneförmåner, inberäknat

den tillfälliga löneförbättring, varom årets riksdag fattat beslut, och den

ytterligare tillfälliga löneförbättring, varom kommittén nu väckt förslag,

av 11,300 kronor (förutom ålderstillägg) eller med nu utgående dyrtidstillägg

(frånsett barntillägg) tillsammans 22,963 kronor. Härtill kommer

för vardera ersättning för utgifter till skrivbiträde och för övriga expenser

1,600 kr.

Senast fastställda avlöningsstat (Kungl. brevet den 9 juli 1920) för Förslag till

förste provinsialläkare och provinsialläkare upptager 24 förste provinsial- avlöningsstat.

läkare och 222 provinsialläkare (därav 1 tillika förste provinsialläkare,från och med

för vilken lön såsom provinsialläkare ej upptagits i staten). Samman- dr 1933,

lagda utgiftssumman i staten är 193,800 kronor för förste provinsialläkarna

och 1,257,500 kronor för provinsialläkarna eller sammanlagt 1,451,300

kronor. I detta belopp ingår dock ej den för år 1920 beviljade tillfälliga

avlöningsförbättringen till förste provinsialläkare och ej heller de till

dessa upptagna ersättningarna under vartdera av åren 1920 och 1921 för

utgifter till skrivbiträde och övriga expenser. Ej heller ingår däri arvode

till de biträdande förste provinsialläkare, som från och med år 1921

skola tillkomma.

Det må här erinras, att kommittén i annat sammanhang föreslagit,

att tillsammans 98 nya provinsialläkardistrikt skulle under en viss beräknad

tidsperiod upprättas, varav för första perioden upptagits 29. Av

sistnämnda antal beräknas 10 stycken komma att nyinrättas år 1922.

Då anslag till besättande av sistberörda nya tjänster således bör vara

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

tillgängligt från och med år 1922, bör i den ordinarie staten för förste

provinsialläkare och provinsialläkare från och med nämnda år upptagas

232 provinsialläkare, av vilka dock för en, tillika förste provinsialläkare,

ej bör beräknas anslag.

Vidare må uppmärksammas, att, på sätt kommittén längre fram får

tillfälle föreslå, viss förhöjning av tjänslårsberäkningen skulle äga rum

inom de distrikt, där kallortstillägget utgår med 2,500 kronor eller 2,000

kronor. I anslutning härtill har det ansetts lämpligt, att tiden för åldei-stilläggets

åtnjutande inom dessa distrikt sättes till tre år för första ålderstillägget

och till åtta år för andra ålderstillägget.

Slutligen må anmärkas, att av de nya provinsialläkardistrikt, som av

kommittén föreslagits till nyinrättande redan under första perioden och

för vilka anslag således bör upptagas från och med år 1922, ett distrikt,

Edefors distrikt, är beläget i Norrbottens län och ett, Månsåsens distrikt,

i Jämtlands län, samt att för det förra upptagits ortstillägg om 1,000

kronor och kallortstillägg om 500 kronor och för det senare ortstillägg å

1,000 kr. och kallortstillägg å 1,000 kronor.

I anslutning till förut framlagda förslag skulle således avlöningsstaten

för förste provinsialläkare och provinsialläkare från och med år 1922

bliva följande: (Se tab. nästa sid.)

Totalsumman för hela kåren skulle således bli 1,564,800 kronor,

utvisande en ökning från nuvarande stat av 113,500 kronor.

Det må ävenledes uppmärksammas, att i förevarande statförslag

givetvis icke upptagits den tillfälliga löneförbättring å 1,000 kronor åt

förste provinsialläkare, som förut beviljats, ej heller den tillfälliga löneförbättring

å 1,000 kronor för alla provinsial- och förste provinsialläkare,

varom kommittén ovan väckt förslag för år 1921.

I den män kommitténs förutnämnda föislag om inrättande av ytterligare

ordinarie distrikt under tiden efter år 1922 genomföras, ökas givetvis

staten med sålunda nytillkomna befattningshavare. Det lärer böra ankomma

på Medicinalstyrelsen att årligen föreslå det antal nya provinsialläkare,

som för genomförande av kommitténs nyssberörda förslag bör

varje år efter år 1922 uppföras å ordinarie stat.

Ehuruväl kommittén anser riktigast att i statförslaget upptaga alla

de nya provinsialläkare, som föreslagits skola tillkomma under år 1922,

är det i hög grad sannolikt, att alla dessa tjänster ej kunna besättas

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

1

Lön

Kronor

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Kronor

Orts-

tillägg

Kronor

Kall-

orts-

tillägg

Kronor

Summa

Kronor

j 1 förste provinsialläkare...

5,000

3,000

300

1,000

9,300

Efter 6 år kan

1 >

5,000

3,000

300

1,000

9,300

lönen höjas med 500

1 > >

5,000

3,000

600

_

8,600

kronor och efter 10

år me d ytterligare

1 »

5,000

3,000

300

—

8,300

600 kronor.

1 » >

5,000

3,000

300

—

8,300

1 > > ...

5,000

3,000

—

—

8,000

18 > >

90,000

54,000

—

—

144,000

Summa Kronor

120,000

72,000

1,800

2,000

195,800

1 provinsialläkare (till-

lika förste provin-

sialläkare) ............

—

—

—

—

—

1 provinsialläkare.........

4,000

1,500

1,000

2,500

9,000

För provinsiallä-

2 > .........

8,000

3,000

2,000

5,000

18,000

karen i Arjeplogs,

1 > .........

4,000

1,500

1,000

2,000

8,500

Vittangi, Pajala och

4 > .........

16,000

6,000

4,000

8,000

34,000

Arvidsjaurs distrikt

i Norrbottens län, i

1 » .........

4,000

1,500

1,000

1,500

8,000

Tärna, Sorsele och

7 * .........

28,000

10,500

7,000

10,500

56,000

Malåträsks distrikt i

1 • .........

4,000

1,500

1,000

1,000

7,500

Västerbottens län

12 > .........

48,000

18,000

12,000

12,000

90,000

samt i Gäddede di-

1 » .........

4,000

1,500

500

1,000

7,000

strikt i Jämtlands

län kan lönen efter

1 > .........

4,000

1,500

500

1,000

8

©

!>•

3 år och för övriga

1 > .........

4,000

1,500

1,000

500

7,000

provinsialläkare

1 » .........

4,000

1,500

1,000

500

7,000

efter 6 år höjas med

1 * .........

4,000

1,500

1,000

—

6,500

600 kronor. Efter

18 > .........

72,000

27,000

18,000

_

117,000

ytterligare 6 år kan

lönen ånyo höjas

1 » .........

4,000

1,500

500

—

6,000

med 600 kronor.

3 > .........

12,000

4,500

1,500

—

18,000

1 > .........

4,000

1,500

—

—

5,500

174 » .........

696,000

261,000

—

—

957,000

Summa Kronor

924,000 346,500

53,000

45,500

1,369,000

Anm. Pensionsunderlaget för provinsialläkare utgör 4,000 kronor, med förhöjning i

förekommande fall av de i avlöningsstaten upptagna ålderstilläggen.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

under år 1922, vadan utgifterna för statsverket icke komma att bliva av

den omfattning statförslaget upptager.

För åtnjutande av de från och med år 1922 sålunda föreslagna avlöningsförmåner

för förste provinsialläkare och provinsialläkare torde

böra gälla, vadi Kungl. kungörelsen den 13 juni 1919 finnes stadgat för motsvarande

befattningar, med iakttagande av de förändringar i avseende å

benämningen av vissa avlöningsförmåner, som ovan föreslagits, samt de

ändrade bestämmelser om tiden för ålderstilläggs utgående i vissa distrikt

samt om förlängd semester för provinsialläkarna i en del norrlandsdistrikt,

varom kommittén i detta betänkande väcker förslag. Slutligen torde också

i avlöningsvillkoren böra uppmärksammas, vad kommittén i annat sammanhang

föreslagit beträffande skyldighet för provinsialläkare att bebo

bostadslägenhet, som för honom anordnats, samt för lägenheten erlägga

bestämd hyra och, för den händelse vikarie å provinsialläkarbefattning i

sådant distrikt erfordras, till denne upplåta de rum, som avsetts till mottagning

av patienter.

I anslutning härtill föreslås, att följande villkor och bestämmelser för

de nya avlöningsförmånerna för förste provinsialläkare och provinsialläkare

måtte fastställas; och hava de ifrågasatta nya bestämmelserna utmärkts

med kursiv stil:

att förste provinsialläkare och provinsialläkare skola vara underkastade

den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden

som ock den reglering av tjänstgöringsområde, som kunna varda stadgade;

att med förste provinsial- eller provinsialläkarbefattning icke må

förenas annan tjänst å rikets eller riksdagens stat;

att med sådan befattning icke heller må förenas vare sig uppdrag

såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är

med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag registrerat,

eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan

tjänstebefattning av vad slag som helst, såframt ej, vad angår förste provinsialläkare,

Kungl. Maj:t och, vad angår provinsialläkare, Medicinalstyrelsen,

uppå därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande

uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för

tjänstgöringen såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare, finner

uppdraget eller befattningen kunna få tillsvidare mottagas och bibehållas;

att tjänstgöringspenningar ävensom kallortstillägg få uppbäras endast

för den tid befattningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjuter semester,

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

men för den tid, häxa eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till

den, som uppehållit befattningen;

att befattningshavare, som åtnjuter semester eller annan tjänstledighet,

skall till vikarien avstå det arvode enligt taxa, vilket belöper å de av

vikarien verkställda tjänstegöromål;

att den, som av sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger uppbära

hela lönen jämte ortstillägg, där sådant utgår, men att den, som

undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring

hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda

uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest

är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktigas att under

ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar och arvode enligt taxa,

varom nyss är stadgat, ävensom kallortstillägg, där sådant utgår, avstå så

mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande

erfordras eller eljest prövas skäligt;

att, därest emellertid tjänsteman i följd av kroppsskada, ådragen under

tjänstutövning, blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, avlöningen

å stat må, såsom undantag från vad ovan är stadgat, kunna, efter Medicinalstyrelsens

beprövande, till honom utgå oavkortad under högst sex

månader; ankommande på prövning av Kungl. Maj:t till huru stor del avlöningen

kan böra till den skadade utgå efter omförmälda tid av sex månader;

att avlöning ej må utgå till tjänsteman för tid, varunder han avhållit

sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet

eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest tjänsteman varder avstängd från tjänstgöring eller i häkte

tagen, den del av hans avlöning, som ieke av Medicinalstyrelsen prövas

höra användas för befattningens uppehållandg, skall under tiden innehållas,

såvida Medicinalstyrelsen ej finner skäligt låta honom uppbära något

därav;

att vid sjukdomsfall, eller när det erfordras för beredande av semester,

provinsialläkare skall vara skyldig att, om han förordnas att uppehålla

förste provinsialläkartjänst, bestrida densamma, mot åtnjutande i

förstnämnda fall av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,

men i senare fallet av däremot svarande belopp, dock ej längre än sammanlagt

tre månader under ett och samma kalenderår;

att beträffande förhöjning i lönen efter viss tids fortsatt innehavande

av befattning, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes att inträda,

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

för provinsialläkaren i Arjeplogs, Vittangi, Pajala och Arvidsjaurs distrikt i

Norrbottens län, i Tärna, Sorsele och Malåträsks distrikt i Västerbottens lån

samt i Gäddede distrikt i Jämtlands län efter tre år och för övriga befattningshavare

efter fem år, under villkor att innehavaren under mer än

fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda

förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande,

annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock

att härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester,

och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem år,

på samma villkor, under iakttagande, vad var och en av omförmälda

löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än

vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern

blivit uppnådd; börande löntagaren vid bestämmandet av rätten

till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som före den nya avlöningsstatens

trädande i kraft förflutit från hans tillträdande till befattningen;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande

av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänstålder, som berättigar

honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;

att semester må, när sådant utan hinder för tjänstens behöriga uppehållande

kan ske, av Medicinalstyrelsen, på därom gjord framställning,

beviljas provinsialläkare i distrikt, där kallortstillågg utgår, under antingen

en och en halv månad årligen eller tre månader vartannat år samt annan

tjänstinnehavare under antingen en månad årligen eller två månader vartannat

år, med skyldighet för provinsialläkare att tillhandahålla eller

bekosta fri bostad för vikarien;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande

eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägg utgå till månadens slut;

att, därest bostad med eller utan bidrag av statsmedel anordnats för

provinsialläkare, det skall åligga provinsialläkaren att bebo densamma samt

därför erlägga bestämd hyra, icke överstigande 1,800 kronor per år, under förutsättning

dock beträffande bostad, som anordnats utan statsbidrag, att densamma

fyller skäliga anspråk; skolande innehavare av sådan bostad, som

anordnats med bidrag av statsmedel, därjämte vara skyldig att till sin vikarie

kostnadsfritt upplåta de rum, som avsetts för mottagning av patienter;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om

rätt till pension skall gälla, vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid

tillträdet till befattningen är stadgat;

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig

underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, omreglering av extra

inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattningen eller utgå för bestyr i

sammanhang därmed;

att envar, som med eller efter 1922 års ingång tillträder befattning

såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare, skall vara pliktig att

underkasta sig förut angivna villkor och bestämmelser för den nya avlöningsstatens

åtnjutande; samt

att de förutvarande innehavare av befattningar såsom förste provinsialläkare

eller provinsialläkare, vilka icke före den 1 november 1921 anmäla,

att de vilja underkasta sig den nya avlöningsstaten samt nämnda

villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas,

skola varda bibehållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande

avlöningsförmåner, ävensom, i den mån ej annat föranledes

av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,

vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem.

Kommittén utgår ifrån, att de ersättningar för utgifter till skrivbiträde

och för övriga expenser, som beviljats förste provinsialläkarna för åren

1920 och 1921, skola med oförändrade belopp utgå jämväl under år 1922

samt vidare, intill dess en allmän lönereglering för dessa tjänster kan

komma till stånd. För år 1922 erfordras för dessa ändamål ett förslagsanslag,

högst 52,400 kronor. Anställande av en biträdande förste provinsialläkare

i varje län samt anvisande av medel för dessas avlönande

skall äga rum från och med år 1921, vadan vad härom föreskrivits genom

Kungl. brevet den 9 juli 1920 fortfarande bör gälla och medel härtill

för år 1922 utgå av nyssnämnda förslagsanslag, i vars belopp sistnämnda

ersättningar ingå.

c. Förhöjning av läkartaxan.

Den nu gällande läkartaxan av den 8 november 1918 (Svensk författningssamling

n:r 842) överensstämmer i huvudsak med det förslag till ny

läkartaxa, som av kommittén framlades i dess betänkande den 1 december

1917. 1 nämnda betänkande framhålles (sid. 23), att de i förslaget

upptagna taxebeloppen bestämts utan hänsyn till den särskilda värde
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

minskning av penningen, som förorsakats genom då pågående världskrig,

vilken värdeminskning syntes kommittén böra kompenseras på annat sätt.

Vidare framhålles av kommittén, att det från allmänhetens synpunkt måste

anses förmånligt, att en taxa för provinsialläkare funnes fastställd, och att

denna sattes ganska låg, men att å andra sidan läkarna kunde vara berättigade

fordra, att läkartaxans bestämmelser skulle vara väl avvägda

och lämpade efter tidsförhållandena.

Med den ovannämnda kompensationen avsåg kommittén, att därest

krigstidstillägg komme att tilldelas andra statens befattningshavare, sådant

tillägg även måtte tillerkännas provinsialläkare. Provinsialläkarna hava

också kommit i åtnjutande av samma krigstidstillägg och dyrtidstillägg,

som kommit andra statens befattningshavare till del. Men sedan läkartaxan

fastställdes har penningens värde sjunkit så avsevärt, att det måste

anses vara befogat, att taxan nu höjes. Det torde även böra påpekas, att

vid fastställandet av nu gällande avlöningsstat för provinsialläkarna, hänsyn

togs till, att provinsialläkarna hade att påräkna inkomst av arbete

enligt taxa. Avlöningen kunde på grund härav sättas lägre, än eljest varit

nödvändigt. Det dyrtidstillägg, som nu utgår, hänför sig emellertid

endast till den kontanta avlöningen. En höjning av taxan torde även

vara nödvändig med hänsyn till önskvärdheten av alt förmå de unga

läkarna att ägna sig åt provinsialläkarbanan.

Om höjningen av taxan skolat bestämmas i förhållande till nuvarande

penningvärde, skulle taxan nästan behöft 3-dubblas. En så våldsam höjning

vill emellertid kommittén ej förorda, utan hemställer i stället, att

taxan undergår den förhöjning, som angives i nedannämnda förslag.

Arvodesbeloppen enligt detta förslag skulle endast undantagsvis överstiga

de enligt nu gällande taxa utgående arvodena med mer än 100 %\ i flera

viktiga fall skulle de stanna långt under. Såsom ersättning för den minskning

av taxebeloppen i förhållande till de av tidsförhållandena betingade, som

sålunda föreslagits, har kommittén här ovan i annat sammanhang förordat,

att provinsialläkarna i likhet med en del andra av statens befattningshavare

måtte tillerkännas en tillfällig löneförbättring av 1,000 kronor, å vilken

löneförbättring givetvis dyrtidstillägg bör räknas utgå.

Då den ifrågasatta taxeförhöjningen är betingad av dyrtiden, bör den

endast givas provisorisk karaktär och sålunda endast gälla tillsvidare för

att, då tidsförhållandena så påkalla, undergå revidering.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Beträffande de särskilda taxebcloppcn hänvisas till förslaget. Den nu

gällande taxan intages därjämte för jämförelse.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Taxa för arvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild

sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, ävensom för

tjänstförrättningar, verkställda enligt gällande instruktion eller myndighets

uppdrag,

av Kungl. Maj:t gillad och fastställd den

A. För enskild sjukvård och på enskild begäran meddelade intyg.

§ 1.

1. Förste provinsialläkare, som

tillika är provinsialläkare, provinsial-,

extra provinsial- eller biträdande

provinsialläkare eller vikarie för sådan

läkare äger att för enskild sjukvård,

som inom distriktet lämnas,

ävensom för intyg, som på enskild

begäran meddelas, erhålla arvode och

i särskilda fall reseersättning enligt

här nedan givna bestämmelser, där

ej högre arvode erbjudes.

1. Förste provinsialläkare, som Allmänna

tillika är provinsialläkare, provinsial- bestämmelser

eller extra provinsialläkare eller biträdande

förste provinsialläkaren i

Gottlands län eller vikarie för sådan

läkare äger att för enskild sjukvård,

som inom distriktet lämnas, ävensom

för intyg, som på enskild begäran

meddelas, erhålla arvode och i särskilda

fall reseersättning enligt här

nedan givna bestämmelser, där ej

högre arvode erbjudes.

2. När i denna taxa utrymme lämnas för arvodets bestämmande inom

angivna gränser, skall av läkaren hänsyn tagas såväl till sjukdomsfallets

natur samt det arbete, läkaren därpå måst nedlägga, som ock till den betalningsskyldiges

förmåga att utgöra arvodet, dock att av personer i ringa

förmögenhetsvillkor under alla förhållanden endast det lägsta beloppet

må fordras.

§

1. Rådfrågas läkaren i sin bostad

eller annorstädes, utgår arvodet

för rådfrågningen, vare sig recept av

läkaren meddelas eller icke, med

1—3 kronor. För förnyelse av recept

utan särskild rådfrågning utgör

arvodet 50 öre.

2.

1. Rådfrågas läkaren i sin bo- Arvode för

stad eller annorstädes, utgår arvodet rådfrågning.

för rådfrågningen, vore sig recept av

läkaren meddelas eller icke, med

2—4 kronor. För förnyelse av recept

utan särskild rådfrågning utgör

arvodet 1 krona.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Arvode för

sjukbesök

inom tvd

kilometer.

Arvode för

sjukbesök på

avstånd

utöver tvd

kilometer.

2. Det i mom. 1 bestämda arvode

för rådfrågning utgår icke vid

sjukbesök, varom här nedan stadgas;

och må, därest vid sjukbesök på

avstånd från läkarens bostad, överskjutande

en halv mil, läkaren rådfrågas

av någon, som tillhör samma

hushåll som den sjuke, arvodet härför

utgå med ett belopp ej överstigande

1 krona.

2. Det i mom. 1 bestämda arvode

för rådfrågning utgår icke vid

sjukbesök, varom här nedan stadgas;

och må, därest vid sjukbesök på avstånd

från läkarens bostad, överskjutande

en halv mil, läkaren rådfrågas

av någon, som tillhör samma

hushåll som den sjuke, arvodet härför

utgå med ett belopp ej överskjutande

2 kronor.

§ 3.

1. För varje besök, som av lä- 1. För varje besök, som av läkaren

på anmodan göres hos sjuk karen på anmodan göres hos sjuk

på avstånd ej överstigande två kilo- på avstånd ej överstigande två kilometer

från läkarens bostad eller meter från läkarens bostad eller

från annat ställe inom distriktet, från annat ställe inom distriktet,

där han uppehåller sig, utgår arvo- där han uppehåller sig, utgår arvodet

med 3—5 kronor. det med 5—8 kronor.

2. Överstiger i fall, som i mom. 1 omförmäles, avståndet från läkarens

bostad en kilometer och finnes farbar väg till den sjuke, skall

läkaren med tjänlig skjuts befordras till och från sjukbesöket. Sker ej

hämtning i sådant fall, vare läkaren berättigad till gottgörelse för utgift,

som han haft för sin fortskaffning till och från stället.

§ 4.

Överstiger vid sjukbesök våglängden

till den sjuke från läkarens

bostad eller annat ställe inom distriktet,

därifrån resan anträdes, två kilometer,

utgår arvodet, för besök på

avstånd ej överstigande en halv mil,

med 5 — 7 kronor samt, för besök

på längre avstånd, med ytterligare

2 kronor för varje överskjutande

börjad halvmil intill fyra mil och

Överstiger vid sjukbesök våglängden

till den sjuke från läkarens

bostad eller annat ställe inom distriktet,

därifrån resan anträdes, två kilometer,

utgår arvodet, för besök på

avstånd ej överstigande en halv

mil, med 8 — 10 kronor samt, för

besök på längre avstånd, med ytterligare

3 kronor för varje överskjutande

börjad halvmil av väg
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

därefter med 2 kronor för varje

överskjutande börjad mil av våglängden

till den sjuke, utan rätt för

läkaren till särskilt arvode för återfärden.

längden till den sjuke, utan rätt för

läkaren till särskilt arvode för återfärden.

5.

avstånd

utöver tvä

kilometer.

1. Till och från sjukbesök på avstånd överstigande två kilometer skall Befordran

läkaren befordras med tjänlig skjuts, och må därtill användas även åkdon tM °eh från

efter en häst, såvida åkdonet kan efter ortens sed såsom bekvämligt anses.

Vill läkaren i stället för den hämtandes åkdon begagna eget lättare enbetsåkdon,

vare han därtill berättigad.

2. Varder läkaren i fall, som 2. Varder läkaren i fall, som

i mom. 1 sägs, ej hämtad, har han i mom. 1 sägs, ej hämtad, har han

att själv ombesörja sin befordran att själv ombesörja sin befordran

till och från stället med rätt att till och från stället med rätt att

därför uppbära ersättning efter därför uppbära gottgörelse för utskjuts

med en häst jämte åkdon- gift, som han haft för sin fortskaffslega

efter 35 öre för milen. ning till och från sjukbesöket.

§

1. Begagnar läkaren, där han

ej med skjuts befordras, för resa

vid sjukbesök på avstånd, överstigande

två kilometer, eller för del

av sådan resa, järnväg eller ångfartyg,

eller måste vid besök på sådant

avstånd vägen eller någon del därav

tillryggaläggas på båt, till häst eller

till fots, skall arvodet för besöket

beräknas efter den tid, som för färden

åtgår, sålunda att arvodet utgår

med 2 kronor 50 öre för varje börjad

timme, intill tio timmar, och

för längre tid med 1 krona 50

öre för varje börjad timme, dock

6.

1. Begagnar läkaren, där han Ersättning

ej med skjuts befordras, för resa/öv sjukbesök,

vid sjukbesök på avstånd, översti- beräknad

gande två kilometer, eller för del e^ter tid''

av sådan resa, järnväg eller ångfartyg,

eller måste vid besök på sådant

avstånd vägen eller någon del därav

tillryggaläggas på båt, till häst eller

till fots, skall arvodet för besöket

beräknas efter den tid, som för färden

åtgår, sålunda att arvodet utgår

med 4 kronor för varje börjad timme,

dock att arvodet för sådan resa icke i

något fall må understiga 10 kronor;

skolande denna beräkningsgrund

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Ersättning

för flera

sjukbesök

under en

resetur.

att arvodet för sådan resa icke i

något fall må understiga 5 kronor;

skolande denna beräkningsgrund

tillämpas jämväl om skjuts jämte

något av nu nämnda fortskaffningssätt

användes. Vid bestämmandet

av den tid, som för färden åtgått,

inberäknas även den tid läkaren

måst under färden avvakta järnvägseller

ångfartygslägenhet; ägande dock

den betalningsskyldige att, där han

vill undgå kostnaden för väntetid

under hemfärden, själv ombesörja

läkarens fortskaffning till hans hem.

Däremot inberäknas icke den tid, som

åtgår för nattlogi, som i mom. 2 sägs.

2. Vid resa, varom i denna paragraf förmäles, tillkommer läkaren

utom arvode även reseersättning för färd på järnväg efter avgift för plats

i första klassens vagn och för färd på ångfartyg efter avgift för enkel

hyttplats eller, när hytt ej förekommer, en salongsplats; börande, därest

läkaren måste själv ombesörja färd med båt, häst eller skjuts, honom

ersättas stadgad, eller, där taxa icke finnes, betingad lega. Har läkaren

haft utgift för transport av reseffekter eller, vid sjukbesök på avstånd

överstigande 4 mil, för nattlogi, skall sådan utgift honom gottgöras.

§ 7.

1. Varder läkaren under resa för ett sjukbesök anmodad att efter

besöket med avvikande från eller fortsättning av vägen besöka annan

sjuk, skall för varje sådant ytterligare sjukbesök arvode, efter de i paragraf

3 mom. 1 och paragraf 4 stadgade grunder, utgå såsom för ny resa,

beräknad efter våglängden från den nya vägens början till den sjukes

bostad; och vare den, som kallat läkaren till det senare besöket, skyldig

att, vid avvägen eller där den nya vägen börjar, hämta läkaren samt

ombesörja hans hemfärd.

2. Skall, då flera sjukbesök i ett sammanhang företagas, läkarens

arvode, enligt vad i § 6 sägs, för något eller några av besöken beräknas

efter tid, gäller samma beräkningsgrund för hela reseturen; skolande ar
-

tillämpas jämväl om skjuts jämte

något av nu nämnda fortskaffningssätt

användas. Vid bestämmandet

av den tid, som för färden åtgått,

inberäknas även den tid läkaren

måst under färden avvakta järnvägs-

eller ångfartygslägenhet; ägande

dock den betalningsskyldige att,

där han vill undgå kostnaden för

väntetid under hemfärden, själv ombesörja

läkarens fortskaffning till

hans hem. Däremot inberäknas icke

den tid, som åtgår för nattlogi, som

i mom. 2 sägs.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

vodet mellan de betalningsskyldiga fördelas efter den tid, som åtgått för

färden till och från varje särskilt sjukbesök, och svare var för den hämtningsskyldighet

eller reseersättning, som efter ovan stadgade grunder på

honom belöper.

§ 8.

1. För nedan angivna undersökningar,

vilka må utföras endast

efter överenskommelse med patienten,

skola utöver förut stadgade arvode

och reseersättning, där sådan

ifrågakommer, följande arvoden er
-

1. För nedan angivna under- Särskilt

sökningar, vilka må utföras endast

efter överenskommelse med patien- tökningar

ten, skola utöver förut stadgade ar- och för barn.

vode och reseersättning, där sådan förlossning.

ifrågakommer, följande arvoden er
-

läggas:

för undersökning å magsaft

........................

för undersökning mera

tidsödande å urin ......

för prövning å njurfunktionen

.....................

för undersökning å blod

> » » bakterier.

.......................

för undersökning å avföring

.....................

för undersökning av ögats

brytningsförhållanden

läggas:

för undersökningåmag
-

3—5

saft .....................

kr.

3-7: 50

2—3

för undersökning mera

tidsödande å urin ...

»

2—4: 50

5,

för prövning å njurfunk- tionen ..................

5,

3—5

för undersökning å blod

»

3—7: 50

3—5

» » »bak- terier .....................

»

3—7: 50

3—5

för undersökning å av- föring ..................

3—7: 50

1—5

för undersökning av

ögats brytningsför- hållanden..............

»

1—7: 50

2. För läkarens biträde vid barnförlossning

skall, utöver stadgade

arvode och reseersättning, där sådan

ifrågakommer, betalas ytterligare

arvode från och med 5 kronor till

och med 25 kronor.

2. För läkarens biträde vid barnförlossning

skall, utöver stadgade

arvode och reseersättning, där sådan

ifrågakommer, betalas ytterligare

arvode från och med 10 kronor till

och med 50 kronor.

§ 9-

1. För besiktning av levande 1.

person för utrönande av sinnesbe- person

Särskilt

arvode för

För besiktning av levande besiktning

för utrönande av sinnesbe- å levande

person m. m.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Förhöjt

arvode för

läkarvård

under viss

tid.

Läkarvård,

som av kommun

för

vissa fattiga

eller mindre

bemedlade

betalas.

skaffenhet jämte däröver utfärdad

attest njute läkaren ett arvode av

10 kronor. För annan besiktning å

levande person jämte attest däröver

utgår arvodet med 3 kronor, där ej

annat arvode är särskilt stadgat.

skaffenhet jämte däröver utfärdad

attest njute läkaren ett arvode av 20

kronor. För annan besiktning å levande

person jämte attest däröver

utgår arvodet med 5 kronor, där ej

annat arvode är särskilt stadgat.

2. För utfärdande av sådant intyg om dödsorsaken, som omförmäles

i 3 § under b) av kungörelsen den 14 september 1917 (n:r 659) angående

villkor för eldbegängelse, njute läkaren i arvode 10 kronor.

3. Har vid besiktning, som i denna paragraf är sagd, resa erfordrats,

åtnjute läkaren dessutom arvode och reseersättning såsom för sjukbesök

är stadgat.

§

1. Anlitas läkaren under tiden

mellan klockan 11 e. m. och klockan

8 f. m. eller faller resa för sjukbesök

eller del av resan inom samma

tid, utgår arvodet för rådfrågning

med 50 procent förhöjning och för

sjukbesök med förhöjning av 1 krona

för varje börjad timme, som under

ovan angivna tid för besök eller resa

åtgått.

2. Förhöjning, som nu är sa

om biträde vid barnförlossning.

1. Anlitas läkaren under tiden

mellan klockan 11 e. m. och klockan

8 f. m. eller faller resa för sjukbesök

eller del av resan inom samma

tid, utgår arvodet för rådfrågning

med 50 procent förhöjning och för

sjukbesök med förhöjning av 2 kronor

för varje börjad timme, som

under ovan angivna tid för besök

eller resa åtgått.

1, äger dock icke rum, då fråga är

§ 11.

1. Har kommun enligt därom av kommunalnämndsordförande utfärdat

intyg åtagit sig att betala läkarvård för vissa fattiga eller mindre bemedlade

medlemmar av kommunen, må dock resa för sjukbesök på kommunens

bekostnad av läkaren företagas, utom i trängande all, endast

o da medgivande därtill av kommunalmyndigheten lämnats.

2. För likvids erhållande i fall, varom i denna paragraf sägs, äger

läkaren att, med bifogande av lämnade intyg, kvartalsvis till kommunalmyndigheten

ingiva räkning å läkaren tillkommande arvode och reseersättning.

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

§ 12.

Arvode och reseersättning enligt denna taxa, vilka skola av enskild Enskildas

person gäldas, åligger det den sjuke eller den, som för dennes vård och

underhåll ansvarar, eller den, som eljest för annan person anlitat lä- ^Jna

karen, att vid anfordran erlägga. taxa.

§ 13.

Tredskas den betalningsskyldige att erlägga arvode eller reseersättning

enligt denna taxa, njute läkaren för utbekommande därav handräckning

hos överexekutor, där läkaren styrker, att räkning å beloppet blivit minst

fjorton dagar före ansökningens ingivande till överexekutor tillställd den

betalnin gssky ldige.

Handräckning

för

betalningens

utbekommande.

B. För tjänstförrättningar, verkställda enligt gällande instruktion

eller mgndighets uppdrag.

§ 14.

För tjänstförrättning, som för

allmän hälso- eller sjukvård av

förste provinsialläkare, som icke

tillika är provinsialläkare, ävensom

av de i § 1 omförmälda läkare på

grund av gällande instruktion eller

myndighets uppdrag utföres å ställe

på längre avstånd från läkarens bostad

än två kilometer, utgår ersättning

efter den klass i gällande resereglemente,

som är för provinsialläkare

bestämd, men för tjänstförrättning,

utförd på avstånd ej överstigande

två kilometer från hans bostad,

utgår, där ej för vissa tjänstförrättningar

särskilt arvode, enligt vad i

§ 15 sägs, är bestämt, ersättning

med 5 kronor i dagtraktamente,

utan rätt för läkaren att beräkna

reseersättning.

För tjänstförrättning, som för Ersättning

allmän hälso- eller sjukvård av för tjänstför
förste

provinsialläkare, som icke rättning i

_ allmänhet.

tillika ar provinsialläkare, ävensom

av de i § 1 omförmälda läkare på

grund av gällande instruktion eller

myndighets uppdrag utföres å ställe

på längre avstånd från läkarens bostad

än två kilometer, utgår ersättning

efter den klass i gällande resereglemente,

som är för provinsialläkare

bestämd, men för tjänstförrättning,

utförd på avstånd ej överstigande

två kilometer från hans bostad,

utgår, där ej för vissa tjänstförrättningar

särskilt arvode, enligt vad i

§ 15 sägs, är bestämt, ersättning .

med 10 kronor i dagtraktamente,

utan rätt för läkaren att beräkna

reseersättning.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Ersättning

för vissa

tjänstförrättningar.

§

1. För nedannämnda tjänstförrättningar

tillkommer läkaren, jämte

ersättning enligt gällande resereglemente,

där sådan jämlikt § 14 ifrågakommer,

arvode med följande belopp:

för rättsmedicinsk undersökning

av död människas kropp, med protokoll

och utlåtande i två utskrifter

........................... 20 kronor;

för undersökning till upptäckande

av arseniksyrlighet i fast

form, jämte protokoll i två utskrifter

........................ 5 kronor;

för undersökning av levande

person till utrönande av hans sinnesbeskaffenhet,

jämte utlåtande i två

utskrifter .................. 10 kronor;

samt för annan undersökning

eller besiktning å levande person

eller personer, jämte utlåtande i två

utskrifter..................... 5 kronor;

beroende likväl dessa arvodens åtnjutande

på de till förrättningen

hörande handlingars godkännande

vid den granskning, de i medicinalstyrelsen

äro underkastade.

15.

1. För nedannämnda tjänstförrättningar

tillkommer läkaren, jämte

ersättning enligt gällande resereglemente,

där sådan jämlikt § 14 ifrågakommer,

arvode med följande belopp:

för rättsmedicinsk undersökning

av död människas kropp, med protokoll

och utlåtande i två utskrifter

........................... 40 kronor;

för undersökning till upptäckande

av arseniksyrlighet i fast

form, jämte protokoll i två utskrifter

........................ 5 kronor;

för undersökning av levande

person till utrönande av hans sinnesbeskaffenhet,

jämte utlåtande i två

utskrifter ..... 20 kronor;

för undersökning av levande

persons sinnesbeskaffenhet i rättsmedicinskt

syfte jämte utlåtande i

två utskrifter............... 70 kronor;

samt för annan undersökning

eller besiktning å levande person

eller personer, jämte utlåtande i två

utskrifter ............... 5—25 kronor;

beroende likväl dessa arvodens åtnjutande

på de till förrättningen

hörande handlingars godkännande

vid den granskning, de i medicinalstyrelsen

äro underkastade.

2. För besiktning av död människas kropp och avgivande av sådant

yttrande om dödssättet, som omförmäies i 3 § under c) av kungörelsen

den 14 september 1917 angående villkor för eldbegängelse, utgår arvode

med 10 kronor jämte ersättning enligt gällande resereglemente, där sådan

jämlikt § 14 ifrågakommer.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

'' § 16.

För tjänstförrättning, varom i §§ 14 och 15 sägs, utgår ersättning av Betalnings
statsmedel,

där ej annorlunda är i särskild författning bestämt. skyldighet för

tjänstjörrätt
_

ningar.

Denna taxa träder i kraft den

1 januari 1919, från vilken tid nuvarande

i ämnet gällande taxa av

den 15 september 1911 (n:r 99) med

däri sedermera vidtagna ändringar

upphör att gälla.

Denna taxa träder i kraft dagen

efter den, då kungörelsen enligt därå

meddelad uppgift, utkommit från

trycket i svensk författningssamling

och gäller tillsvidare, till dess annorlunda

bestämmes.

Från nyssnämnda dag upphör

taxan av den 8 november 1918 (n:r

842) att gälla.

Ändringarna i §§ 2, 3, 8, 9, 10 och 14 avse endast beloppen. Uti §§ 1,

4, 5 och 6 hava även gjorts några mindre ändringar av texten. Uti § 15

mom. 1 hava ändringar verkställts i avseende å beloppen, varjämte ett

tillägg i texten gjorts. Ändringen i § 1 mom. 1 har föranlctts av den omständigheten,

att i samband med inrättande från och med 1921 av biträdande

förste provinsialläkarbefattningar hittillsvarande biträdande provinsialläkarbefattningar

indragits. Som emellertid biträdande förste provinsialläkaren

i Gottlands län skulle i fråga om provinsialläkarbefattningen i

Visby distrikt, vilken fortfarande är förenad med förste provinsialläkarbefattningen

i Gottlands län, utföra enahanda åligganden, som förut tillkommit

biträdande provinsialläkaren i Visby distrikt, bör han, i likhet

med vad som varit fallet med biträdande provinsialläkare, vara underkastad

bestämmelserna i gällande läkartaxa. I såväl § 4 som §6 har borttaga

nuvarande bestämmelse, att vid" längre resor ersättningen till läkaren

skall utgå med mindre belopp än för kortare avstånd. Det har nämligen

från läkarhåll gjorts gällande, att de långa resorna äro för läkarne

mycket ansträngande, och att detta särskilt är förhållandet i Norrland

med dess långa avstånd. Då denna ändring medför högre sjukvårdskostnader

för allmänheten, är det nödvändigt, att Kungl. kungörelsen den 8

november 1918 angående statsbidrag för lindring i mindre bemedlade patienters

å landsbygden sjukvårdskostnader i sammanhang härmed ändras,

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

sa att mindre bemedlade verkligen erhålla den lindring, som med nämnda

författning ursprungligen avsågs. Förslag därom framlägges här nedan.

Beträffande ändringen i § 5 mom. 2 så avses med densamma endast,

att bestämmelserna skulle bli lika med motsvarande i § 3 mom. 2. Den

nu ifrågasatta ändringen överensstämmer även med det förslag till ändring,

som framlagts i Svenska provinsialläkarföreningens styrelses förut nämnda

skrivelse den 13 maj 1919. Genom Kungl. kungörelsen den 14 februari

1919 (n:r 91) har ersättningen för åkdonslega vid extra förrättningar i

statens ärenden höjts till 1 krona för milen. Den i § 5 mom. 2 i taxan

angivna åkdonslegan 35 öre för milen är sålunda numera icke tidsenlig,

vadan en ändring jämväl av denna anledning är önskvärd.

Vidkommande det gjorda tillägget i § 15 mom. 1 innebär detsamma,

att alla läkare, som i rättsmedicinskt syfte verkställa undersökning av

persons sinnesbeskaffenhet och däröver avgiva utlåtande, skulle i avseende

å ersättningen härför likställas med fängelseläkare, vilka genom Kungl.

brev den 12 december 1919 tillerkänts ersättning med 70 kronor för varje,

enligt uppdrag av vederbörande domstol, slutförd undersökning av sinnesbeskaffenheten

hos för brott tilltalad person och däröver i två exemplar

avgivet utlåtande.

Den nya taxan torde, då den är avsedd att giva ersättning för minskad

inkomst på grund av dyrtiden, böra träda i kraft så snart som möjligt.

Svenska pro- I Svenska provinsialläkarföreningens styrelses ovannämnda skrivelse

vinsiallälcar- ifrågasättes även, att vissa ändringar skulle åvägabringas i gällande reseJöreningens

reglemente den 13 december 1907 (n:r 131), att sålunda traktamentsersätt^vilst^den^li

tjänsteläkare skulle tillsvidare — åtminstone i fråga om tjänste
man

1919. resor> som varade längre tid än en dag — för varje dag, som följde efter

den första resedagen, höjas med ett belopp motsvarande de ökade levnadskostnaderna,

förslagsvis med 10 kronor; att vidare den i § 15 mom. 1

av resereglementet upptagna ersättningen för utgift för transport av den

resandes effekter till och från fartyg eller järnväg skulle tillsvidare för

varje sådan transport utgå med förhöjt belopp förslagsvis 3 kronor; samt

att sådan ändring i beräkningsgrunden för resekostnadsersättningen skulle

vidtagas, att läkaren, därest han vid tjänsteförrättning för resa med skjuts

fått vidkännas större utgift än resereglementet medgåve, erhölle gottgörelse

även för den högre utgift, han styrkte sig härför hava haft.

Med erinran om att traktamentsersättningen i 3:e klass i gällande

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

resereglemente numera enligt Kungl. kungörelsen den 27 februari 1920

(n:r 57) provisoriskt, intill dess nytt resereglemente kan komma att träda

i kraft, utgår med 19 kronor i stället för, såsom vid tiden för provinsialläkarföreningens

ifrågavarande framställning, 14 kronor, får kommittén

tillika framhålla, att de, jämlikt nådigt bemyndigande den 26 april 1918

tillkallade sakkunniga för revision av resereglementet, den 23 december

1919 avgivit förslag till nytt resereglemente, upptagande bland annat för

klass B (motsvarande klass 3 i gällande resereglemente) en traktamentsersättning

av 24 kronor. Vid sådant förhållande och då definitivt förslag

till nytt resereglemente väl inom den närmaste framtiden torde komma

att framläggas för riksdagen, finner sig kommittén icke böra framkomma

med några förslag till ändringar i resereglementet, utan lärer, vad provinsialläkarföreningen

i sin förenämnda skrivelse anfört, vara att beakta vid

uppgörande av det slutliga förslaget till resereglemente.

d. Utjämning av sjukvårdskostnader å landsbygden.

I anledning av riksdagens skrivelse den 29 mars 1916, n:r 57, blev

frågan om reglering av provinsialläkarnas arvoden därhän, att utjämning i

största möjliga utsträckning måtte kunna ske, överlämnad till förevarande

kommitté. I sitt utlåtande den 1 december 1917 fann kommittén nämnda

spörsmål vara synnerligen behjärtansvärt, vadan kommittén ansåge sig böra

tillse, om icke, trots att erforderligt statistiskt material för hela frågans bedömande

icke funnes tillgängligt, något ändå kunde åtgöras för att bereda

mindre bemedlade, som äro avlägset boende från läkarstationen, billigare

läkarvård, än vad gällande läkartaxa bestämde. Kommittén framlade i förevarande

avseende förslag om anvisande av ett förslagsanslag å 100,000 kronor

till bidrag för lindring i sjukvårdskostnaderna å landsbygden. För disponerande

av medel från detta anslag skulle gälla följande regler: 1. Bidrag

utgår endast vid vissa av provinsial- eller extra provinsialläkare företagna

sjukvårdsresor. 2. Berättigade till bidrag för sig själva och sina familjemedlemmar

ävensom tjänare äro de personer, för vilka det beräknade beloppet,

efter vilket skatt utgår enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt,

ej överstiger 1,500 kronor eller, om inkomsten härleder sig

uteslutande från kapital och arbete, 1,800 kronor eller, om inkomsten åtnjutes

endast från fast egendom, 1,000 kronor. Personer, för vilka kommunen

åtagit sig att betala läkarvård, äro ej berättigade till bidrag från sagda

Kommitténs

utlåtande dm

1 december

1917.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

anslag. 3. Kommunalnämnden uppgör förslag senast i december månad å

dem, som äro berättigade till bidrag, och tillställer vederbörande bevis därom.

4. Bidrag kan ej ifrågakomma vid läkares sjukbesök på avstånd ej överstigande

1 mil från läkarstationen, och utgår ej heller bidrag för gäldande

av skjutsersättning eller annan reseersättning vid sjukbesök på längre avstånd.

5. Vid sjukbesök på avstånd överstigande 1 mil från läkarstationen

betalar patienten 7 kronor av det läkaren tillkommande arvodet, och fördelas

återstående delen av kostnaden sålunda, att staten betalar 2/B, vederbörande

kommun 2/5 och patienten 1I5. 6. För erhållande av omförmälda

lindring i sjukvårdskostnaden företes vid läkarens besök det i mom. 3 omnämnda

beviset. 7. För utfående av den del av arvodet, som gäldas av stat

och kommun, insänder läkaren kvartalsvis räkning, upptagande jämväl patienternas

namn samt platser och dagar för besöken, till kommunalnämnden,

som senast inom en månad likviderar densamma. 8. Kommunalnämnden

i sin ordning äger att halvårsvis med företeende av behöriga verifikationer

hos Kungl. Majrts befallningshavande göra framställning om gottgörelse

för den del av kostnaden, som belöper på staten.

Vid framläggande av detta förslag uttalade kommittén, att förslaget ej

kunde anses som en definitiv lösning av frågan. På grund av uttalandet i

förberörda riksdagsskrivelse, att utgifterna för ändamålet borde hållas inom

rimliga gränser, hade det varit nödvändigt att framgå med stor försiktighet.

Kommittén hölle dock före, att genomförandet av dess ifrågavarande förslag

skulle medföra avsevärd lindring i sjukvårdskostnaden för de mindre

bemedlade. En grund vore därmed lagd, på vilken kunde byggas vidare,

sedan större erfarenhet vunnits.

Departe- I proposition till 1918 års riksdag n:r 313 föreslog Kungl. Maj:t anvi
mentschejen

ägande å extra stat för år 1919 av ett förslagsanslag av 230,000 kronor för

^H°tUi°i918 ^n<^r*nS i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader.

års riksdag avseende å villkor och bestämmelser för åtnjutande av dylikt bidrag,

anförde departementschefen bland annat följande: De åtgärder, som i förevarande

avseende nu kunde komma att beslutas hade karaktären av försök.

Detta vore emellertid ej avskräckande i och för sig. Erfarenheten allena

kunde giva erforderligt stöd för de lämpligaste anordningarna. I över kommitténs

förslag i förevarande avseende avgivna yttranden hade anmärkningar

framställts mot, att kommunen också skulle bidraga till sjukvårdskostnader

för mindre bemedlade medlemmar av kommunen. Dessa anmärk
-

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

ningar syntes departementschefen ej alltför tungt vägande. Emellertid vore

den ojämförligt största kostnaden vid de längre sjukresorna betingad av den

allt efter avståndet stegrade skjutsersättningen. Den av kommittén föreslagna

lindringen syntes därför alltför obetydlig och knappast motsvara syftet

med riksdagens år 1916 gjorda framställning i ämnet. Skulle någon verklig

fördel med den ifrågasatta åtgärden vinnas, syntes nödvändigt, att bidrag

finge åtnjutas jämväl för bestridande av resekostnaden. För bidragets åtnjutande

torde de av kommittén föreslagna grunder kunna tillämpas sålunda,

att bidrag för läkarbesök vid ett avstånd överstigande 1 mil från läkarstationen

utginge för den del av kostnaden, däri inberäknat resekostnaden,

som överstege 7 kronor. Beträffande fördelningen av bidraget mellan stat

och kommun funnes från departementschefens sida ingen erinran. Gränsen

för bidragets erhållande borde dock något höjas. I anledning härav syntes

följande grunder för statsbidragets utgående böra antagas: 1) Statsbidrag

utgår till bestridande av kostnader för sjukbesök, som av vederbörande provinsial-

eller extra provinsialläkare företagas på avstånd överstigande en mil

från läkarstationen. 2) Bidraget utgår med 2/5 av den del av kostnaden för

sjukbesöket, reseersättningen däri inberäknad, som överstiger 7 kronor, under

villkor att vederbörande kommun ikläder sig ersättningsskyldighet för

likaledes 2/5 av nämnda del av kostnaden; skolande kommunens bidrag angivas

icke vara fattigunderstöd. 3) Berättigade till statsbidrag äro personer,

för vilka det taxerade beloppet ej överstiger 2,000 kronor enligt förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt eller, om inkomsten åtnjutes av enbart

fast egendom, 1,000 kronor; och äga sådana personer jämväl åtnjuta bidrag

för sjukbesök, som avse hos dem anställda tjänare eller medlemmar av deras

hushåll, vilka icke själva hava större inkomst än nyss nämnts. Personer,

för vilka kommun åtagit sig att betala läkarvård, äro ej berättigade till

ifrågavarande bidrag. 4) Kommunalnämnden upprättar före utgången av

december månad varje år förteckning för nästkommande år över de personer,

som äro berättigade till bidrag, samt tillställer vederbörande läkare

nämnda förteckning. 5) För utfående av den del av kostnaden för sjukbesöket,

som gäldas av stat eller kommun, insänder läkaren räkning, upptagande

patienternas namn samt platser och dagar för besöken ävensom

uppgift å resekostnaden, till Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet, som

snarast möjligt likviderar densamma. Kungl. Maj:ts befallningshavande

åligger att därefter hos vederbörande kommun uttaga den del av kostnaden,

som belöper på kommunen.

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottet

1918.

Kungl. kungörelsen

den

8 november

1918.

I avgivet yttrande över dessa grunder anförde statsutskottet, bland annat,

följande. Skillnaden mellan kommitténs och departementschefens förslag

hänförde sig huvudsakligen till frågan, om bidrag jämväl till resekostnaderna

skulle lämnas. Den i ärendet förebragta utredningen kunde emellertid

näppeligen anses tillräcklig, för att ett beslut om statsbidrag i den utsträckning,

som Kungl. Maj:ts förslag förutsatte, skulle kunna grundas därpå.

Frågan om statsbidrag jämväl till resekostnaden syntes dessutom på sådant

sätt sammanhänga med frågan om anordnande av bostäder för provinsialläkare

och bostadskommunens eventuella skyldighet att bidraga härtill

m. m., att dessa frågor syntes böra prövas i ett sammanhang. I viss mån

kunde detta också sägas vara fallet med frågan om lönereglering i övrigt

för provinsialläkarkåren samt den av riksdagen år 1916 i särskild skrivelse

berörda frågan om statsbidrag till kommunalt anställda sjuksköterskor. Av

dessa skäl fann sig utskottet icke kunna för närvarande tillstyrka beslut om

statsbidrag för utjämning av resekostnaden. Beträffande däremot frågan,

huruvida statsbidrag borde ifrågakomma till den del av kostnaden för läkarvården,

som faller på läkararvodet, ansäge utskottet beslut om ett mera provisoriskt

ordnande av denna fråga kunna och böra nu omedelbart fattas.

Den av riksdagen på utskottets tillstyrkan förordade nya läkartaxan måste

nämligen anses göra del av riksdagen tidigare framhållna behovet av viss

sådan utjämning ännu starkare. Utskottet funne emellertid lämpligt, att vid

en så begränsad utjämning uppdelning av vårdkostnaden enbart borde ske pa

staten och den sjukvårdsbehövande. Det för kommunens delaktighet i kostnaden

eljest gällande skälet om behov av ökad lokal kontroll syntes för en

uppdelning av allenast läkararvodet icke äga större betydelse. Kommunens

anpart i förpliktelsen att söka underlätta läkarvården för sina mindre bemedlade

invånare syntes skäligen böra reserveras för resekostnaden, när

frågan om reglering härav mera definitivt prövades och avgjordes. Detta

uteslöte givetvis icke, att kommunen redan nu — vilket dess bättre även å

flera håll vore händelsen — understödde sina ekonomiskt svagt ställda medlemmar

med skjutsanskaffning eller bidrag till resekostnaden. Jämväl mot

förslaget angående vilka, som skulle vara berättigade till bidrag av statsmedel

för sjukvårdskostnader, gjordes vissa erinringar liksom mot den anordning,

som föreslagits för bidragets utkommande. Sedan riksdagen biträtt

utskottets förslag i sin helhet och Kungl. Maj:t härtill anslutit sig, utfärdades

den 8 november 1918 Kungl. kungörelse angående statsbidrag för

lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader

s. 149 Kontrollera mot PDF

149

(Svensk författningssamling N:r 843 för 1918). Det för år 1919 för ifrågavarande

ändamål anvisade förslagsanslaget utgjorde 230,000 kronor, och är

enahanda anslag också anvisat för vart av åren 1920 och 1921.

Ifrågavarande anslag har icke varit nämnvärt anlitat. Så utgjorde utbe- Kommittén.

talningarna för år 1919 allenast tillhopa 1,921 kronor 70 öre, och jämväl

för år 1920 torde, enligt vad kommittén kunnat inhämta, allenast ett obetydligt

belopp komma att utgå.

Även om obekantskap med anslaget och de förmåner, som därmed kunna

tillgodokomma de mindre bemedlade ä landsbygden, bidragit till, att

anslaget blivit så gott som oanvänt, är det uppenbart, att de villkor och

bestämmelser, som meddelats för bidrag från ifrågavarande anslag, icke

varit av beskaffenhet att uppmuntra till anslagets anlitande.

Dä kommittén nu beslutit att framlägga förslag till ändringar i gällande

läkartaxa med åtskilliga förhöjningar, måste det vara dubbelt angeläget

att för de mindre bemedlade lindra de härigenom så väsentligt ökade

kontnaderna för sjukvård. Kommittén bar därför också i sammanhang

med förslaget om ny läkartaxa ansett sig böra upptaga till ny prövning

frågan om sättet och formerna för att med statens bistånd nedbringa

sjukvårdskostnaderna för dem, som därav tyngst drabbas. En mera definitiv

lösning av sistberörda spörsmål än den, som vanns genom 1918 års riksdagsbeslut

och som både departementschefen och riksdagen betecknade som

ett försök och ett provisorium, synes också så mycket mera påkallad och

möjlig, som kommittén nu även framlagt förslag om väsentliga löneförbättringar

för provinsialläkarna, särskilt i övre Norrland, samt om ordnande

av bostadsfrågan för vissa provinsialläkare, vilka spörsmål riksdagen ansett

böra sättas i samband med prövning av frågan om sjukvårdskostnadernas

nedbringande för de mindre bemedlade. Frågan om statsbidrag till distriktssköterskor,

vilken riksdagen jämväl ansett äga visst sammanhang

med nu förevarande spörsmål, är också löst genom beslut av 1919 års

riksdag.

Med hänsyn till resekostnadernas starka stegring under senare år och

vad vederbörande departementschef i propositionen till 1918 års riksdag

anförde rörande bidrag från det allmänna till resekostnaden för läkarnes

sjukbesök å visst avstånd från läkarstationen, har kommittén funnit sig höra

nu upptaga förslaget, att statsbidrag jämväl må utgå till resekostnaden. Skall

lindringen i sjukvården för de mindre bemedlade bliva av verklig effektivi
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

tet och ställas i rätt förhållande till ökningen i taxan och de förhöjda resekostnaderna,

synes det ej kunna undgås, att låta statsbidrag också utgå å

resekostnaden. Förhållandena speciellt i Norrland, vilka kommittén nu

ägnat särskild uppmärksamhet, med de långa avstånden till läkarna och de

dyrbara och omfattande resorna, gorå ett sådant bidrag enligt kommitténs

mening särskilt nödigt i nämnda landsända. Men jämväl i andra delar avlandet

kunna resekostnaderna emellanåt bliva mycket avsevärda. Statsbidrag

till dylik resekostnad synes därför böra utgå inom hela riket och avse

både ordinarie och extra provinsialläkare. Emellertid är önskligt, för

vinnande av lokal kontroll å resekostnaderna, att vederbörande kommuner

också bidraga till dessa kostnader. Riksdagen motsatte sig visserligen år 1918

kommunernas medverkan till lindring av de mindre bemedlades sjukvårdskostnader,

men detta skedde just med hänsyn till, att riksdagen för det dåvarande

icke ansåg bidrag från staten böra utgå jämväl för resekostnaden,

och med hänsyn till det tidigare förslagets provisoriska karaktär. Riksdagen

uttalade därvid uttryckligen, på sätt förut omförmälts, att frågan om kommunernas

anpart i förpliktelsen att söka underlätta läkarvården för sina

mindre bemedlade invånare borde reserveras för resekostnaden, när frågan

om reglering därav mera definitivt prövades och avgjordes. Då nu avses

ett slutligt ordnande av förevarande angelägenhet, anser kommittén, att

kommunernas medverkan bör tagas i anspråk, dock tillsvidare allenast så,

att statsbidrag för resekostnader utgår endast i kommuner, som beslutit att

ikläda sig viss del av resekostnadsersättningen. Kommunen blir då också

intresserad av, att resekostnaderna hållas inom skäliga belopp. För att förekomma

missbruk av rätten att erhålla bidrag av allmänna medel till resekostnader

för läkares besök i den sjukes hem bör läkaren hos kommunalnämnden

anmäla, när uppenbart missbruk ägt rum genom att läkaren

kallats till besök hos den sjuke, i stället för att denne senare själv bort uppsöka

läkaren, så att person, som gjort sig skyldig till sådant missbruk, må

avföras från den för året gällande listan på de till bidrag till sjukvårdskostnaderna

berättigade. Faran för missbruk minskas också därav, att den

sjuke eller hans målsman alltid själv får bestrida 1/5 av resekostnaden, och

att ersättning i varje fall ej utgår för den första milen.

Kommittén anser, att i de fall, då kommunalbidrag beslutas, kommunen

bör bidraga med 1/5 av kostnaden för skjuts eller annan reseersättning,

i vad denna kostnad avser avstånd, överstigande 1 mil från läkarstationen,

medan 3/5 av denna kostnad skulle falla på staten och 1/5 på den

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

sjuke eller hans målsman. I fall att beslut om sådant bidrag ej fattas,

skulle ersättningen för sjukbesök allenast utgå för läkararvodet och av staten

härutinnan tillskjutas 4/5 av arvodet. Med antagande av dessa grunder

och med den förhöjning av i § 2 i ovan omförmälda kungörelse upptagna

belopp av läkararvodet, som påkallas av föreslagna förhöjningen i läkartaxan,

skulle nämnda § kunna avfattas ungefär sålunda: statsbidrag utgår med

4/5 av den del av läkararvodet, som överstiger 11 kronor. Har vederbörande

kommun utfäst sig att betala minst 4/5 av kostnad för skjuts eller annan

reseersättning, i vad denna ej avser avstånd mellan läkarstationen och den

sjukes hemvist av 1 mil eller därunder, utgår statsbidrag till 3/6 av hela

resekostnaden.

Bestämmelsen i § 3 i Kungl. kungörelsen angående vilka personer,

som äro berättigade till statsbidrag, torde böra undergå den jämkning, som

kan anses skälig i följd av penningvärdets fall, och anser kommittén, att

siffran 1,800 för det taxerade beloppet enligt förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt bör höjas till 2,500 kronor och taxeringsvärdet 8,000

kronor för den, som äger eller brukar jordbruksfastighet, ändras till 12,000

kronor. Kommunen torde böra äga att i speciella fall vidtaga de jämkningar

i dessa siffror, som i följd av särskilda förhållanden kunna prövas

befogade (t. ex. tillfälliga förluster, långvariga sjukdomsfall i familjen, brandolycka

eller dylikt).

Bestämmelserna i §§ 4 och 5 i Kungl. kungörelsen angående sättet för

statsbidrags utfående torde icke vara lyckliga och hava nog i sin mån

bidragit till att anslaget varit så ytterst litet anlitat. Enligt kommitténs mening

är det önskligt, att bestämmelserna i dessa delar återföras till närmare

överensstämmelse med, vad departementschefen föreslog i propositionen till

1918 års riksdag. Kommittén har närmast tänkt sig följande anordning.

Kommunalnämnden upprättar årligen förteckning på de kommunens mindre

bemedlade medlemmar, som äro berättigade till lindring i sjukvårdskostnaderna,

och tillställer läkaren denna förteckning, samtidigt som kommunen

delger denne, om kommunen beslutat att bidraga till skjutsersättning och

annan reseersättning med minst Vs- Läkaren insänder efter sjukbesöket sin

räkning å den del av kostnaden för detta besök, som utgår av staten

och kommunen, till länsstyrelsen, som efter granskning utbetalar beloppet,

varefter länsstyrelsen hos kommunen uttager och tillgodoför anslaget å riksstaten

kommunens andel av resekostnaden. Finner läkaren, att uppenbart

missbruk ägt rum, genom att läkaren kallats till den sjuke, i stället för att

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

den sjuke bort besöka läkaren i dennes mottagningslokal, bör läkaren, på sätt

förut antytts, anmäla detta hos kommunalnämnden, så att den, som gjort

sig skyldig till sådant uppenbart missbruk, må bliva avförd från den för

aret gällande listan å de till lindring i sjukvårdskostnaderna berättigade.

Hittills utgående förslagsanslag av 230,000 kronor torde tillsvidare vara

fullt tillräckligt för ändamålet, och lärer anslaget från och med år 1922

kunna uppföras som ordinarie anslag. Kommittén hemställer, att nya villkor

och bestämmelser för anslagets utgående i huvudsaklig anslutning till, vad

kommittén härutinnan ovan anfört, mätte komma till stånd, samtidigt med

att den förordade nya läkartaxan träder i kraft, varjämte riksdagens medgivande

torde böra inhämtas för de nya grundernas tillämpande jämväl å

anslaget för år 1921.

Slutligen hemställer kommittén, att föreskrift meddelas därom, att

vederbörande länsstyrelse tillsvidare årligen skall på lämpligt sätt erinra

länets kommuner om de anslag, som äro eller varda meddelade för lindring

i de mindre bemedlades sjukvårdskostnader, och de villkor och bestämmelser,

som gälla för delaktighet i sådant anslag. Det första meddelandet

i detta syfte bör utgå omedelbart, efter det de nya bestämmelserna

promulgerats.

e. Ersättning för vissa telefonavgifter.

Frågan om ersättning åt provinsialläkare för hållande av telefon har

vid olika tillfällen väckts inom provinsialläkarkåren utan att hittills hava

vunnit avseende. Ett eller annat landsting har trätt emellan, särskilt när

sjukstuga funnits i distriktet. Med de nu så väsentligt stegrade kostnaderna

för telefonabonnemang och samtalsavgifter är dock kravet på lindring

i dessa kostnader från provinsialläkarnas sida befogat. Speciellt för

många norrlandsdistrikt med höga avgifter är denna kostnad numera

ganska kännbar. Det är också att märka, att, om även telefonen bereder

läkaren fördelar och ofta kan lindra hans arbete, denna dock i främsta

rummet är till gagn för den hjälpbehövande allmänheten.

Vid övervägande av spörsmålet, om provinsialläkarna böra erhålla bidrag

av statsmedel för telefons indragande till läkares bostad, har kommittén

lunnit sig böra föreslå, att ordinarie och extra provinsialläkare,

som anskaffar telefon till sin bostad, må äga att för andra kostnader och

avgifter än sådana för enskilda samtal uppbära ersättning av statsmedel. 1

likhet med vad enligt Kungl. kungörelsen den 14 juni 1918 gäller för lands
-

s. 153 Kontrollera mot PDF

153

fiskaler, torde ersättningen av statsmedel dock allenast böra utgå med 2/3 av

arsavgift, som av läkare utgives för begagnande av telefonförbindelse, vilken

anordnats till läkarbostaden. Stadgad inträdes- och anläggningsavgift

för telefonförbindelse, som framdeles varder anordnad till läkarbostaden,

torde också ersättas av statsmedel och till dess fulla belopp, vare sig

telefonens inrättande sker på framställning av kommunen, distriktet, landstinget

eller av läkaren. Uppenbart bör telefonen anses tillhöra distriktets

läkare, så att vid ombyte av läkare icke ny inträdesavgift kan påfordras.

Allenast för en telefonledning av förevarande beskaffenhet torde ersättning

böra utgå av statsmedel.

De utgifter, som av bestämmelser i förevarande ämne vållas statsverket,

torde, som fallet är med enahanda ersättning till landsfiskaler, kunna

utgå av vederbörande huvudtitels anslag till skrivmaterialier, expenser,

ved m. m.

Ehuruväl förevarande ersättningsfråga är av den största betydelse för

norrlandsdistrikten, särskilt de mera avlägset belägna, anser kommittén, att

ifrågavarande förmån rättvisligen bör tillgodokomma samtliga ordinarie ocli

extra provinsialläkare i riket.

f. Flyttningsersättning till vissa provinsialläkare i Norrland.

I sin skrivelse den 11 november 1916 framlade kommittén bland provi- Kommitténs

soriska åtgärder för avhjälpande av läkarbristen i Norrland jämväl förslag utlåtande den

till flyttningsbidrag åt vissa provinsialläkare. Under åberopande av en av 11 november

förste provinsialläkaren i Västerbottens län företagen utredning angående

flyttningskostnaderna till en del distrikt i nämnda län, fann kommittén

nämligen upptagande av flyttningsbidrag såsom en provisorisk åtgärd i sammanhang

med beviljande av ortstillägg för vissa ordinarie provinsialläkardistrikt

vara en åtgärd, som ej kunde undvikas, då de dryga flyttningskostnaderna,

uppgående enligt förenämnda redogörelse enbart för landsvägsfrakten

exempelvis till Tärna distrikt till 1,808 kronor, till Sorsele distrikt

till 988 kronor, till Stensele distrikt till 847 kronor o. s. v., väsentligen

försvårade besättandet av distrikten i övre Norrland. Kommittén hemställde

därför, att av statsmedel flyttningsbidrag till vissa distrikt måtte beviljas

med 2/3 av verkliga kostnaden enligt verifierad räkning efter ortens pris

samt endast vid flyttning till ett distrikt (ej vid avflyttning från distriktet)

och till samma person allenast en gång. Vidare ansågs, att ett visst maximum

horde bestämmas, varöver bidraget icke finge gå.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

1917 drs rikt- Efter det härpå grundade förslag framlagts för 1917 års riksdag blev

Kungia9brevet8en0m Ku"gI- brevet den 29 Juni 1917 förordnat, att bidrag av statsmedel

den 18 juni med tre fjärdedelar av verkliga, efter i orten gängse pris upptagna flytt1917.

ningskostnaden från närmaste järnvägsstation till vederbörande läkarstation

finge utgå till provinsialläkarbefattningarna i Los, Föllinge, Gäddede, Stensele,

Sorsele, Arjeplogs, Arvidsjaurs, Pajala och Vittangi distrikt, dock med

högst 800 kronor för Sorsele och Arjeplogs distrikt samt med 600 kronor

beträffande övriga ovannämnda distrikt. Flyttningsbidrag skulle åtnjutas

allenast vid flyttning till distriktet och endast en gång av samma provinsialläkare.

Kommitténs I sitt betänkande den 1 december 1917 föreslog kommittén, att anbetänkande

slag till förevarande ändamål fortfarande måtte anvisas till ovannämnda 9

dZrl9l7m Provinsialläkardistrikt> varom 1917 års riksdag fattat beslut, ävensom för

provinsialläkarbefattningen i Tärna distrikt; och syntes bidraget böra utgå

med högst 800 kronor i Arjeplogs, Sorsele och Tärna distrikt samt med

högst 600 kronor i övriga distrikt, allt enligt grunder, som stadgats i förenämnda

Kungl. brev den 29 juni 1917 för provisoriskt utgående av sådant

1918 års riks- bidrag. Detta förslag, med tillägg av Malåträsks nyinrättade distrikt, uppdag.

togs i proposition till 1918 års riksdag och bifölls av denna.

Den sålunda meddelade förmånen har icke i nämnvärd grad underlättat

besättandet av förenämnda distrikt, i vad de varit vakanta. Allenast

för flyttning till Los distrikt har flyttningsersättning utgått.

Nuvarande Uppenbart är att med de på sista åren så väsentligt ökade rese- och

rese- och träns- transportkostnaderna svårigheterna ökats för besättande av distrikten i ödeportkostnader.

bygdsområdena.

Enligt vad kommittén inhämtat utgör järnvägsfrakten vagnslastvis av

flyttsaker för 5 ton från Stockholm till Vilhelmina 822 kronor 50 öre, till

Hällnäs 861 kronor, till Boden 975 kronor, till Gällivare 1,053 kronor 50

öre och till övertorneå 1,064 kronor. Landsvägstransporterna äro också för

närvarande högeligen uppdrivna. Enligt från Västerbottens län bekomna

uppgifter kan transporten å landsväg av flyttsaker till en vikt av 10 ton

beräknas till: från Hällnäs till Lycksele (6 ^4 mil) vid menföre 1,500 kronor

och vid gott före 1,000 kronor, från Hällnäs till Stensele (16 *4 mil)

sommartid 2,500 kronor, vintertid 2,000 kronor, från Vilhelmina till Stensele

(8 mil) 1,800 kronor och 1,200 kronor under resp. sommar och vinter,

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

från Hällnäs till Sorsele (21,5 mil) under höst och vår 4,000 kronor och

eljest 2,500 kronor — enahanda kostnad beräknas för transport från Bastuträsk

till Sorsele (17,8 mil) —; från Hällnäs till Tärna (31 mil) sommartiden

5,100 kronor och vintertiden 6,000 kronor samt från Vilhelmina till

Tärna sommartid 4,200 kronor och vintertid 5,200 kronor. I Norrbottens

län torde transportkostnaderna ställa sig ungefär lika som i Västerbottens

län. Järnvägsbiljetten, andra klass utan sovvagn, för 1 person utgör från

Stockholm till Hällnäs 67 kronor 90 öre, till Vilhelmina 64 kronor 40 öre,

till Gällivare 86 kronor 80 öre, till övertorneå 87 kronor 50 öre. Har läkaren

familj, ökas kostnaderna givetvis avsevärt. För 4 personer (familjemadlemmar)

blir kostnaden för flyttning från t. ex. Stockholm till Sorsele och med

10 ton flyttsaker och automobilskjuts Hällnäs—Sorsele, enligt av länsstyrelsen

utfärdad taxa, c:a 4,840 kronor. Skall flyttningen äga rum från ort

söder om Stockholm bliva ju kostnaderna tydligen vida mer betydande,

än förut anförts. Uppenbart är, att kostnaderna för flyttning till vissa

distrikt synas oöverkomliga eller alltför betungande för flertalet läkare, och

att hittills utgående flyttningsbidrag åtminstone numera äro alldeles otillräckliga

för sitt syfte.

Det är därför enligt kommitténs mening nödvändigt, om utsikt skall

förefinnas till besättande av provinsialläkarebefattningarna i ödebygdsområdena,

att, förutom förut föreslagna orts- och kallsortstillägg, jämväl

ersättning för flyttningskostnaderna kan utfås av statsmedel. Denna ersättning

bör ej heller i regel begränsas till allenast viss del av kostnaden,

utan utgå med verkliga kostnaden — med viss modifikation beträffande

godstransporten å landsväg, varom mera nedan — enligt vissa normer. Så

är också fallet med den flyttningshjälp, som enligt Kungl. kungörelsen den

23 maj 1919 utgår till personal vid armén och marinen.

Ersättning för flyttningskostnaden synes böra utgå vid flyttning till

samtliga de distrikt, för vilka föreslagits kallortstillägg. Dessa distrikt äro

de besvärligaste och svåraste att besätta, och läkarna i dessa distrikt behöva

därför kunna räkna med alla de förmåner, som rimligen kunna ifragsättas

och som äro av betydelse, för att någon sökande till distrikten skall anmäla

sig. I anslutning härtill skulle flyttningsersättning utgå till blivande ordinarie

innehavare av provinsialläkarbefattningarne i följande distrikt: Arjeplogs,

Vittangi, Pajala, Arvidsjaurs, Övertorneå, överkalix, Jockmocks, Haparanda,

Råneå, Bodens, Gällivare och Edefors (nu föreslaget nytt distrikt)

Kommitténs

förslag.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

i Norrbottens län, Tärna, Sorsele, Malåträsks, Stensele, Dorotea, Lycksele,

Vilhelmina, Åsele, Jörns, Byske, Norsjö och Bjurholms i Västerbottens län,

Gäddede, Föllinge, Hede, Hammerdals, Strömsunds och Månsåsens (nu föreslaget

nytt distrikt) samt det till inrättande under en senare period föreslagna

Stuguns distrikt i Jämtlands län, Ramsele och Hotings i Västernorr - lands län samt Los distrikt i Gävleborgs län.

I" oljande allmänna grunder i övrigt för flyttningsersättningens utgående

torde böra fastställas. Flyttningsersättning utgår från vistelse01

ten vid flyttningen eller, om denna är belägen på längre avstånd

från den blivande läkarstationen än mantalsskrivningsorten, från denna

senare. Flyttningsersättning utgår allenast vid flyttning till stationsorten

och endast en gång för samma läkare. Med hänsyn till

den ställning statsmakterna härutinnan redan intagit, anser kommittén

således, att framställningarna från läkareföreningarna i Norrbottens och

Västerbottens län om flyttningsersättnings utgående jämväl vid avflyttning

från distriktet icke böra tillmötesgås. Begagnas järnväg, utgår ersättningen

med verkliga kostnaden i andra klass för läkaren och hans familj»

jämte sovvagnsbiljett, om sovvagn använts, samt i tredje klass för medföljande

tjänare, likaledes med sovvagnsbiljett, om sovvagn anlitats. Å ångbåt

utgår ersättningen likaledes med verkliga kostnaden för hyttplats till

läkaien och medlemmar av hans familj samt för salongsplats för tjänare.

Landsvägsskjuts för läkare, hans lamilj och tjänare ersättes med härför

utgivet belopp, dock högst enligt gällande skjutstaxa i orten. För transport

av flyttsaker torde böra gälla, att ersättning lämnas för järnvägsoch

ångbåtstransport med verkliga kostnaden, dock högst till en vikt av

10 ton. För landsvägstransport av flyttsaker synes däremot allenast viss

del av kostnaden böra ersättas, på det att den flyttande genom avtal må söka

nedbringa dessa kostnader till lägsta möjliga belopp; och torde 4/5 av förevarande

kostnad böra ersättas av statsmedel, medan övriga V5 således skulle

drabba den flyttande själv. Maximivikten för flyttsakerna bör givetvis också

vid landsvägstransport sättas till 10 ton. Kostnaden för inpackning, emballage

och uppackning synes böra ensamt drabba den flyttande, liksom all

lraktkostnad för flyttsaker, i vad denna belöper på en vikt överstigande

10 ton, ävensom transport till och från järnvägsstation, då avståndet understiger

2 kilometer.

Prövning av ärenden rörande flyttningsersättning torde kunna överlämnas

åt medicinalstyrelsen, efter det vederbörande länsstyrelse avgivit yttran
-

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

de över räkningen, särskilt beträffande skäligheten av fordrad ersättning för

landsvägsresan och transporten av flyttsaker å landsväg.

För hittills utgående flyttningsbidrag har varit å extra stat anvisat ett

årligt förslagsanslag av 4,000 kronor. Sådant finnes också upptaget i staten

för 1921; och hemställer komtnittén, att detta anslag får anlitas till utbetalande

under år 1921 av flyttningssrsättning i den ökade omfattning och

efter de nya grunder, som ovan framlagts. Med hänsyn till utsikterna

att med genomförande av kommitténs förslag allt flera vakanta ödebygdsdistrikt

skola bliva besatta, torde för år 1922 ett till 10,000 kronor

förhöjt förslagsanslag höra för ifrågavarande ändamål anvisas, varom kommittén

härmed gör framställning.

g. Förhöjd tjänstårsberäkning och tidigare ålderstillägg för provinsialläkare

i vissa distrikt i Norrland m. m.

Den 9 april 1915 anmodade vederbörande departementschef Medicinal- Medicinahtystyrelsen

att verkställa utredning, huruvida och i vad män åtgärder kunderelsens yttranvidtagas

för undanrödjande av svårigheterna att besätta övre Norrlands mera de^

avlägset belägna provinsialläkardistrikt, ordinarie och extra, och framhöll

särskilt, att det borde tagas i övervägande, huruvida ifrågavarande ändamål

skulle kunna ernås genom en bestämmelse, att antalet tjänstår inom nämnda

distrikt i fråga om befordran eller transport till annan tjänst skulle räknas

med viss förhöjning. I sitt i anledning härav avgivna utlåtande den 29

februari 1916 fann Medicinalstyrelsen, beträffande den berörda förhöjda

tjänstårsberäkningen, sig icke kunna förorda en dylik åtgärd, mot vilken

principiella invändningar vore att framställa.

I det förslag till provisoriska åtgärder, som av kommittén avgavs den Kommitténs

11 november 1916, anförde kommittén beträffande frågan om rätt för pro-utldtande den

vinsialläkare i vissa norrländska distrikt att i och för befordran eller träns- er

lyio.

port beräkna antalet tjänstår med viss förhöjning, att kommittén ej kunnat

förorda, att förhöjningen i tjänstårsberäkningen fixerades till en bestämd

siffra, vilket för läkarkåren torde vara motbjudande och dessutom skulle

kunna leda till orättvisor, då det alltid skulle bliva vanskligt att bestämma

de distrikt, som borde komma i åtnjutande av förmånen av förhöjd

tjänstårsberäkning. Kommittén föreslog därför, att bestämda föreskrifter

måtte utfärdas därom, att väl vitsordad tjänstgöring inom de så kallade

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

ödemarksdistrikten skulle vid upprättande av förslag och avgivande av

förord till tjänster på provinsialläkarbanan räknas sökanden till godo såsom

särskilt meriterande tjänstgöring.

Medicinalsty- I över kommitténs förslag den 3 januari 1917 avgivet yttrande fann

yttran Medicinalstyrelsen, att en förhöjd tjänstårsberäkning för vissa distrikt skulle

''nuari 1917 *e<^a ^en * § 19 av gällande läkarinstruktion givna föreskrift, vari
genom

ådagalagd skicklighet samt lämplighet för en tjänst skulle vara avgörande

vid förord till tjänsten, komme att tillbakasättas.

Propositionen I den till 1917 års riksdag avlålna propositionen n:r 79 anmärkte de":r

79 tid partementschefen i denna fråga, bland annat, att för närvarande icke föreriksdag

naSon utredning om, vilka särskilda distrikt som vore av den be
skaffenhet,

att tjänstgöringen inom desamma borde anses såsom särskilt

meriterande, och att frågan därför syntes böra av kommittén upptagas till

förnyad prövning, innan den underställdes Kungl. Maj.t. Däremot föreslog

departementschefen, i anslutning till kommitténs därom väckta förslag, att

för de mest svårbesättliga distrikten, nämligen Arjeplogs, Pajala och Vittangi

distrikt i Norrbottens län samt för Sorsele distrikt i Västerbottens län, rätten

till första ålderstillägget skulle inträda redan efter 3 års väl vitsordad

tjänstgöring. Detta förslag bifölls också av riksdagen.

Kommitténs

utldlande den

1 december

1917.

Med anledning av departementschefens förenämnda yttrande anförde

kommittén i sitt slutliga betänkande den 1 december 1917, att kommittén

ansåge, att tjänstgöringen i Lappmarkerna och för övrigt i ödemarksdistrikt

— varmed då avsåges glest befolkade distrikt i norra delen av landet med

läkarstationen förlagd långt från järnvägsstation — borde anses såsom särskilt

meriterande. För övrigt framhöll kommittén, att det säkraste medlet att

få läkare till sådana avlägset belägna distrikt vore att göra de ekonomiska

förmånerna mera eftersträvansvärda, än hittills varit fallet.

Någon annan åtgärd i förevarande syfte har sedan ej tillkommit, än

att Tärna distrikt i Västerbottens län, sedan det blivit ordinarie, uppförts

bland dem, där förkortad tid för ålderstilläggs utgående medgivits.

Kommittén. Vid ytterligare övervägande av förevarande spörsmål har kommittén

kommit till den uppfattning, att, då det nu gäller att söka ordna läkarförhållandena

i Norrland på ett sätt, som ger utsikter till att få de avse
-

s. 159 Kontrollera mot PDF

159

värda vakanserna å provinsialläkarbefattningarna i denna landsdel avhjälpta,

jämväl en förhöjd tjänstårsberäkning bör i vissa fall försökas. Mot

en sådan må visserligen vissa invändningar kunna resas och övervägandet

om, för vilka distrikt en sådan förmån bör beviljas, blir alltid vanskligt.

Men det finns otvivelaktigt distrikt inom ödebygdsområdena i Norrland,

där tjänstgöringen är så besvärlig och prövande, att en transport till

andra delar av landet bör underlättas genom förhöjd tjänstårsberäkning för

innehavarna av dessa provinsialläkarbefattningar. Och hålles denna förmån

inom snäva gränser, lära betänkligheterna mot densamma icke vara av

större bärkraft. I sin ovanberörda skrivelse till Medicinalstyrelsen den 9

april 1915 har dåvarande departementschefen också pekat på denna möjlighet.

Kommittén får sålunda föreslå, att inom de provinsialläkardistrikt, där

kallortstillägg om 2,500 eller 2,000 kronor, d. v. s. inom Arjeplogs, Vittangi,

Pajala och Arvidsjaurs distrikt i Norrbottens län, Tärna, Sorsele och Malåträsks

distrikt i Västerbottens län samt Gäddede distrikt i Jämtlands län, förhöjd

tjänstårsberäkning för ordinarie innehavare av tjänsten meddelas på

så sätt, att dubbel tjänstetid får vid väl vitsordad tjänstgöring beräknas för

de 5 första tjänstgöringsåren, dock att denna dubbla tjänstetid blott får beräknas

för en förflyttning till annat distrikt än de nyss nämnda. Såsom

ytterligare villkor torde böra gälla, att bland dessa 5 år skall ingå minst

ett års sammanhängande innehavande av tjänst i dylikt distrikt.

Nu föreslagna förhöjda tjänstårsberäkning torde böra anses vara en

provisorisk åtgärd, föranledd av det, som man må hoppas, tillfälliga

nödtillstånd, som för närvarande å flera håll råder genom svårigheten att

få vissa distrikt besatta med ordinarie innehavare. Kommittén anser därför,

att den förhöjda tjänstårsberäkningen allenast bör medgivas tillsvidare,

så att hela frågan åter kan upptagas till behandling i samband med blivande

definitiv lönereglering för provinsialläkarkåren.

För åtnjutande av ålders tillägg torde böra gälla, att första ålderstilllägget

i samtliga förevarande distrikt får åtnjutas efter 3 års tjänstgöring.

Någon rätt att tillgodoräkna sig denna förhöjda tjänstgöring för pension

synes ej böra medgivas och saknar för övrigt praktisk betydelse.

Slutligen hemställer kommittén, att väl vitsordad tjänstgöring i andra

kallortsdistrikt än nyssnämnda skall vid upprättande av förslag och avgivande

av förord likställas med särskilt meriterande tjänstgöring.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

h. Särskilda befordringsgrunder för vissa provinsialläkare i Norrland.

Kommitténs I sitt den 1 december 1917 avgivna betänkande har kommittén erinbetänkande

rat om, att för behörighet till förste provinsial-, provinsial-, biträdande pro
den

1 decem- vinsial- och extra provinsialläkarbefattning erfordras att hava under minst

ber 1917 . ..

8 månader, vare sig före eller efter legitimationen, tjänstgjort såsom underordnad

läkare vid offentlig eller enskild sjukvårdsinrättning, därav minst

4 månader vid lasarett eller vid medicinsk eller kirurgisk avdelning av

sjukhus (jämför Svensk författningssamling n:r 559 för 1915). Kommittén

uttalade också, att effektiva åtgärder böra vidtagas till minskande av studietidens

längd, samt att det så kallade praktiska året (nyssnämnda tjänstgöring

å sjukvårdsinrättning) borde omläggas och därvid endast särskild

utbildning i »den lilla kirurgien» uppställas som villkor för de läkare, som

ämnade ägna sig åt provinsialläkarbanan.

Några åtgärder i nu angivet syfte hava icke vidtagits.

Kommittén. I många distrikt inom de övre och inre delarna av Norrland finnas

sjukstugor och å många av de orter, där sådan ej finnes, äro planer uppe

på inrättande av sjukstuga. Då transporten av sjuka till de i allmänhet

långt avlägsna lasaretten ofta är förenad med stor risk för den sjuke, nödgas

provinsialläkarna i dessa distrikt å sjukstugan företaga operationer av

rätt så ingripande art, såsom vid blindtarmsinflammation, strypsjuka, inklämt

bråck, vissa olycksfall o. s. v. Det är därför högeligen önskvärt,

att läkarna i dessa trakter hava kirurgisk utbildning utöver den för alla

medicine licentiater obligatoriska, och att befintliga sjukstugor äro så utrustade,

att nödiga operationer kunna i trängande fall därstädes utföras.

Det är önskvärt, att alla provinsialläkare erhålla ökad kirurgisk utbildning

utöver den för samtliga läkare föreskrivna, och en förbättring av förhållandena

härutinnan torde kunna vinnas, genom att under det »praktiska året»

ökad utbildning i detta avseende kommer den unge läkaren till godo, något

som sannolikt också skulle kunna ske, utan att studietiden i sin helhet förlänges.

För provinsialläkare i allmänhet torde därmed skäliga anspråk bliva

fyllda, helst som det vida övervägande antalet provinsialläkare i de södra och

mellersta delarna av landet i regel kunna remittera en sjuk, som behöver

operativt ingrepp, till lasarett. För distrikten i de övre och inre delarna av

Norrland ligga förhållandena annorlunda. Här är en större kirurgisk kompetens

hos provinsialläkaren ett viktigt önskemål, och kommittén har därför

s. 161 Kontrollera mot PDF

161

övervägt spörsmålet, om ej för utnämning till ordinarie provinsialläkare i

dessa distrikt bör fordras, att läkaren skall hava vunnit särskild kirurgisk utbildning

och erfarenhet, t. ex. genom bestridande av underläkartjänst å lasarett.

Kommittén har dock under nuvarande förhållanden funnit så stora

betänkligheter föreligga mot ett dylikt villkor, att kommittén måst avstå

från fordran därpå. Svårigheterna att besätta nu berörda distrikt skulle

sannolikt därav än mera ökas. Kommittén har därför icke ansett sig böra i

detta avseende gå längre än till att föreslå, att till distrikt i de övre och

inre delarne av Norrland, där sjukstuga med nödig utrustning för trängande

operationer finnes, sådan sökande skall vid i övrigt ungefär lika meriter äga

företräde, som styrkt sig innehava för dylika operationer nödig kompetens.

Kommittén vågar uttala den förhoppning, att kirurgisk kompetens alltmera

skall förvärvas av dem, som beträda provinsialläkarbanan och aspirera på

tjänster i nu berörda delar av Norrland, och att vederbörande landsting alltmera

skola finna för länets sjukvård gagnande och nödigt, att sjukstugor

upprättas i de distrikt, där avståndet till närmaste lasarett är avsevärt, och

där således operationer av mera allvarlig art alltsom oftast äro oundgängliga,

samt att dessa sjukstugor förses med sådan utrustning, att dylika operationer

där kunna företagas. En läkare i förevarande trakter kan på helt annat sätt

gagna sjukvården, om han har tjänlig sjukstuga inom sitt distrikt, och om

tran känner sig kompetent att där förrätta nödiga operationer i de fall, då

skyndsamt ingripande är av nöden och en transport till lasarett kan äventyra

patientens liv eller hälsa. Det är också att förvänta, att läkarna i dylika

distrikt, i den mån deras kirurgiska utbildning och kompetens är bristfällig,

skola söka att under semester eller annan ledighet, som kan beredas

dem, stärka sina kirurgiska kunskaper genom tjänstgöring eller auskultering

vid lasarett. Möjligheterna härtill bliva givetvis avsevärt större, i den mån

semestertiden ökas, varom kommittén här nedan väcker förslag, och med

ökad läkartillgång och numera förbättrade villkor även för vikarier å provinsialläkarbanan

tjänstledighet lättare kan erhållas. — Dagarvodet till vikarie,

som icke är stipendiat av första klassen, utgår nu i allmänhet jämlikt

nådiga breven den 13 februari och 12 november 1920 med 20 kronor. —

Det torde också vara att förvänta, att landstingen genom stipendieanslag eller

på annat sätt skola underlätta för ordinarie provinsialläkare att vinna ökad

kirurgisk kompetens genom tjänstgöring vid länens lasarett.

De av kommittén ovan föreslagna bestämmelserna om företrädesrätt för

kirurgisk! utbildade sökande till provinsialläkartjänst i de övre och inre

It

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

delarna av Norrland, där sjukstuga finnes inom distriktet, torde böra inflyta

i läkarinstruktionen.

i. Ökad semester för provinsialläkarna i vissa Norrlandsdistrikt.

Efter beslut av 1905 års riksdag är ordinarie provinsialläkare berättigad

att från och med året näst efter det, varunder han blivit utnämnd

till provinsialläkare och tillträtt tjänsten, under antingen en månad årligen

eller två månader vartannat år erhålla semester med skyldighet att tillhandahålla

eller bekosta fri bostad för vikarien.

Vad övre Norrland beträffar, har denna semesterrätt väsentligen blivit

en bestämmelse på papperet, i det att bristen på vikarier hindrat uttagandet

av semester. Med de numera väsentligt förbättrade villkoren för vikarier å

provinsialläkartjänst, lära möjligheterna till semester bliva väsentligt större

än hittills. Härtill torde också kraftigt bidraga det allmänna förbättrande

av provinsialläkarkårens ställning, varom olika förslag i detta betänkande

väckes, och den härav motsedda ökade tillslutningen till provinsialläkarbanan.

En allmän ökning av semestertiden för provinsialläkare till exempelvis

1 y2 månad årligen torde hava goda skäl för sig, men denna fråga synes

först böra lösas i sammanhang med en definitiv lönereglering för provinsialläkarkåren.

Däremot anser kommittén, att nu gällande semestertid är alltför

kort för provinsialläkarna i de mest prövande norrlandsdistrikten. Dessa

läkare hava större behov av semester än provinsialläkarna i andra delar

av landet. De förra behöva i följd av den ansträngande tjänstgöringen

längre vila än andra läkare, och de böra i följd av sin isolering och strängt

upptagna tid beredas ökat tillfälle att genom studier å kliniker och lasarett

följa den medicinska forskningens utveckling. För läkarna i de mera avlägsna

norrlandsdistrikten åtgår också en längre tid än för flertalet andra

läkare att förflytta sig till sydligare trakter, varjämte dessa långa resor ofta

bliva ansträngande nog.

Kommittén hemställer därför, att provinsialläkarne i de distrikt, inom

vilka enligt förut avgivet förslag kallortstillägg skall utgå, skola äga rätt att,

när så utan hinder för tjänstens behöriga uppräthållande prövas möjligt,

åtnjuta semester under antingen 1 ^2 månad årligen eller under 3 månader

vartannat år med skyldighet för provinsialläkaren att under semestern till
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

163

handahålla eller bekosta fri bostad för vikarien. (Jfr vad härom tidigare

yttrats vid behandlingen av provinsialläkarnas bostadsfråga).

Med de väsentliga förbättringar, som av kommittén föreslagits beträffande

de från staten utgående löneförmånerna samt angående läkartaxan,

lärer det anspråk på ersättning av statsmedel för minskad inkomst under

semester och tjänstledighet, som från olika håll väckts, icke böra föranleda

avseende.

j. Ökad förmån för civila läkarstipendiater.

Till avlöning åt civila läkarstipendiater finnes i riksstaten uppfört ett

reservationsanslag å 31,000 kronor. Detsamma är avsett för anställande

av högst 10 civila stipendiater av första klassen och högst 15 stipendiater

av andra klassen. Stipendiebeloppet utgör enligt Kungl. instruktionen för

civila läkarstipendiater den 29 juni 1917 (Svensk författningssamling n:r

464) för stipendiat av första klassen 2,500 kronor om året och för stipendiat

av andra klassen 400 kronor. Enligt samma instruktion anställes stipendiat

av första klassen för en tid av 3 år och stipendiat av andra klassen

för en tid av 3 månader.

Genom nådigt brev den 7 september 1920 skedde i fråga om avlöningen

till och anställningstiden för vissa stipendiater av första klassen en tillfällig

ändring i ovanberörda bestämmelser. Genom detta brev bemyndigades nämligen

Medicinalstyrelsen att för tiden intill utgången av år 1921 till en var

av högst 6 civila läkarstipendiater av första klassen utbetala, utöver honom

jämlikt bestämmelserna i ovannämnda instruktion tillkommande stipendiebelopp,

ett särskilt arvode av 3,500 kronor för år räknat. Stipendiebeloppet

för sådan stipendiat skulle alltså uppgå till 6,000 kronor om året. Dessa 6

stipendiater skulle hava skyldighet att, mot ersättning enligt gällande bestämmelser,

på förordnande av Medicinalstyrelsen biträda vid den civila

sjukvården i första hand inom svårbesatta provinsialläkardistrikt i Norrbottens,

Västerbottens och Jämtlands län. Anställningstiden för dessa sex

stipendiater fick inskränkas till minst ett år.

Vid förordnande under år 1920 ägde stipendiat jämlikt nådigt brev den

30 januari 1920 — utöver resekostnadsersättning till och från tjänstgöringsorten,

rätt till arvode enligt taxa och fri bostad i viss fall, ävensom ersättning

för extra tjänsteförrättning — åtnjuta, om han var stipendiat av första klassen

dagarvode av 15 kronor men eljest dagarvode av 20 kronor. I särskilda

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

undantagsfall fick emellertid dagarvodet för stipendiat av första klassen

höjas intill 20 kronor.

Enligt förenämnda bestämmelser skulle den fasta ersättningen per dag

komma att utgå: för stipendiat av första klassen med arvode av 2,500 med

omkring 21 (15 + 6: 85), eventuellt 26, kronor och för sådan stipendiat

med arvode av 6,000 kronor med omkring 31 (15+ 16: 43), eventuellt 36,

kronor. För stipendiat av andra klass skulle dagarvodet utgå med omkring

24 kronor (20 + 4: 44). Det bör dock observeras, att det sistnämnda

arvodet endast är avsett att utgå under en tid av 3 månader.

I detta sammanhang torde böra erinras, att Kungl. Maj:t genom nådigt

brev den 21 november 1919 medgivit, att under år 1920 i svärbesatta och

svårskötta provinsialläkardistrikt dagarvodet till läkarvikarier finge ökas till

högst 35 kronor, dock att det ej finge tillkomma civil läkarstipendiat av

första klass och ej flera än 8 läkare samtidigt. Vidare har genom nådigt

brev den 19 mars 1920 Medicinalstyrelsen bemyndigats att till legitimerad

läkare eller medicine kandidat, som under tiden från och med den 1 mars

till och med den 31 december 1920 i svårbesättliga och glest befolkade

provinsialläkardistrikt i Norrland förordnades att såsom extra läkare biträda

vid den civila sjukvården eller uppehålla provinsialläkartjänst, utbetala

ett dagarvode av högst 35 kronor, dock ej till civil läkarstipendiat av

första klass. Genom förenämnda nådiga brev den 7 september 1920, varigenom

arvodet för vissa stipendiater av första klass höjdes till 6,000

kronor, har Medicinalstyrelsen även bemyndigats att, i den mån vederbörande

anslag lämnade tillgång därtill, till legitimerad läkare, som ej är

provinsialläkare, eller medicine kandidat, vilken av Styrelsen förordnats

att under tiden intill utgången av år 1921 i svårbesättliga provinsialläkardistrikt

inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län såsom extra

läkare biträda vid den civila sjukvården eller uppehålla provinsialläkartjänst,

utbetala utöver vederbörande läkare enligt gällande bestämmelser tillkommande

dagarvode in. m. ett ytterligare arvode av högst 15 kronor om

dagen, under förutsättning likväl att läkaren i fråga icke är civil läkarstipendiat

av första klassen och att utbetalandet av arvodesbeloppet befinnes

erforderligt för tjänstens behöriga uppehållande.

Slutligen har genom nådigt brev den 12 november 1920 förordnats,

bland annat, att vad i förberörda nådiga brev den 21 november 1919, 30

januari 1920 och 19 mars 1920 föreskrivits rörande ökat arvode åt vikarier

s. 165 Kontrollera mot PDF

165

och extra läkare vid den civila sjukvården skulle äga tillämpning fortfarande

tillsvidare till och med den 30 juni 1921.

Enligt förenämnda bestämmelser skulle alltså läkarvikarier i svårbesättliga

distrikt inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län kunna

erhålla ett dagarvode av ända till 50 kronor. Bestämmelserna hava tillkommit

för åstadkommande av ett omedelbart provisoriskt avhjälpande av

läkarbristen i nämnda landsändar, för vilket ändamål 1920 års riksdag, i

anledning av inom riksdagen väckt motion, anvisat dels på tilläggsstat för

år 1920 ett förslagsanslag, högst 30,000 kronor, dels ock på extra stat för

år 1921 ett förslagsanslag, högst 50,000 kronor.

Det är givet, att, så länge berörda bestämmelser om dagarvodets ökning

upp till 50 kronor äro gällande, desamma skola motverka anställandet

av civila läkarstipendiater av första klass, då dessa icke kunna uppnå ett

så högt dagarvode. Något formellt hinder att tilldela stipendiat av andra

klass det högre dagarvodet av 50 kronor synes ej förefinnas, men enligt

vad kommittén inhämtat, har detta icke i något fall förekommit.

Någon ändring i förevarande stipendiatinstitution synes kommittén emellertid

icke för närvarande böra äga rum, utan torde strävandena böra koncentreras

på åtgärder för att få provinsialläkartjänsterna i de norrländska

länen besatta med ordinarie innehavare. Det torde nämligen kunna förväntas

att, i mån som läkartillgången ökas och ovannämnda höga dagarvoden

kunna sänkas, så att de mera komma i nivå med den ersättning,

som utgår till civila läkarstipendiater, stipendiatbefattningarna också skola

komma att erhålla innehavare. Kommittén vill emellertid i detta sammanhang

uttala önskvärdheten av, att de civila läkarstipendiaterna, vilka för

närvarande ej åtnjuta dyrtidstillägg å sina stipendiebelopp, måtte, i likhet

med veterinärstipendiaterna och åtskilliga andra liknande befattningshavare,

tillerkännas sådant tillägg.

Under år 1920 hava antagits 8 stipendiater av andra klass, men ingen

stipendiat av första klass. Emellertid hava 5 läkare kortare eller längre

tid innehaft förordnanden att fullgöra de med ledigt läkarstipendium av

första klass förenade skyldigheter.

k. Åtgärder för beredande av tillgång till läkar- och sköterskereserver

vid epidemier m. m.

Bristen på läkarkrafter i Norrland har varit särskilt kännbar vid större

epidemier. Hurusom förhållandena vid spanska sjukans härjningar under

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Provinsiallcikarnas

ikyldighet

att vid

epidemi emottaga

vissa förordnanden

d

annan ort.

de senaste åren i de inre och övre delarna av Norrlands landsbygd därigenom

blivit i hög grad beklagansvärda, är allt för väl känt för att här

behöva närmare beröras.

Ehuruväl kommittén är övertygad om, att med genomförande av kommitténs

förslag i nu förevarande betänkande goda utsikter skola finnas att

hålla provinsialläkardistrikten besatta även i ödebygdsområdena, är det

uppenbart, att vid särskilda tillfällen, och när mera utbredda epidemier

uppstå, sålunda tillgängliga läkarkrafter skola visa sig otillräckliga.

Det är därför högeligen önskvärt, om tillgång till läkarreserv kunde

beredas vid epidemier och om denna reserv kunde vinnas ur provinsialläkarkåren,

som är van att med små resurser organisera ganska god epidemivård

och som äger intim kännedom om besvärligheterna i sjukvårdshänseende

på landsbygden. Dessa läkares vanliga verksamhet sätter dem ofta i kontakt

med hälsovårdsnämnder och andra kommunala myndigheter; och skall man

vinna något av värde vid en häftig epidemi som t. ex. spanska sjukan, är

det klart, att en med förhållandena på landsbygden förut väl förtrogen läkare

blir till väsentligt mycket större gagn än en nyexaminerad läkare eller

medicine kandidat.

Eu reserv av provinsialläkare för tjänstgöring vid häftigare epidemier

synes också kunna vinnas genom att ålägga vissa provinsialläkare begränsad

tjänstgöring å annan ort vid epidemi. Med de väsentligt förbättrade

förmåner av olika slag, som kommittén föreslagit för provinsialläkarna,

torde ett dylikt åläggande, begränsat till de svåraste situationerna

och klokt lagt, icke möta större betänkligheter inom denna kår. Redan

enligt nu gällande läkarinstruktion (§ 18) kan en provinsialläkare beordras

till tjänstgöring utom sitt distrikt, men blott inom det län, han tillhör. Att

nu utsträcka denna skyldighet under vissa förutsättningar och under lämpliga

garantier till även andra delar av riket synes således blott vara en konsekvent,

av förhållandena påkallad utvidgning av en redan bestående förpliktelse.

Man synes härutinnan kunna tänka sig ungefär följande bestämmelser.

Vid häftig smittsam sjukdom å någon ort å landsbygden, där läkarvården

ej kan medhinnas av ortens provinsialläkare eller andra läkare,

som kunna härför frivilligt uppbringas, äger medicinalstyrelsen beordra

å annan ort tjänstgörande provinsialläkare eller extra provinsialläkare

att biträda med läkarvården å förstnämnda ort. Sådant förordnande får

ej meddelas i andra fall, än där, jämte den till förordnandet å annat distrikt

s. 167 Kontrollera mot PDF

167

avsedde provinsialläkaren, å orten finnes fast anställd annan läkare, stads-,

köpings-, municipal-, jämvägsläkare o. s. v. (dock ej lasarettsläkare), åt vilken

kan anförtros den tjänstgöring, som annars åligger nu nämnda provinsial-

eller extra provinsialläkare. Förordnandet bör ej utan den förordnades

medgivande omfatta längre tid än två månader under samma år och

i regel ej återkomma annat än med vissa mellantider. Provinsial- och extra

provinsialläkare, som är över 50 år, hör ej kunna mot sin vilja förordnas,

ej heller den, som i följd av sjuklighet eller svaga kroppskrafter icke kan

anses lämplig för tjänstgöring just i det distrikt, som är i fråga; skälig hänsyn

hör även tagas till andra förhandenvarande omständigheter. Sådan

tjänstgöring hör anses såsom särskilt meriterande, hör dylikt förordnande

äger den sålunda beordrade läkaren, utom bibehållande oavkortade av sina

löneförmåner såsom provinsial- eller extra provinsialläkare, uppbära ett dagtraktamente

av 50 kronor per dag jämte ersättning för resa till och från

den tillfälliga tjänstgöringsorten. Genom denna orts försorg skall beredas

honom möblerad bostad och mottagningslokal om tillsammans minst tre

rum. Den läkare å den beordrade läkarens vanliga stationsort, som förordnas

fullgöra den beordrades tjänstgöring därstädes, skall äga härför uppbära

ersättning med belopp, som Medicinalstyrelsen bestämmer, intill högst

50 kronor per dag. Samtliga dessa ersättningar utgå av statsmedel.

Kommittén hemställer, att den sålunda omnämnda frågan göres till föremål

för ytterligare särskild utredning.

För tillgodoseende av det militära sjukvårdsbehovet, särskilt vad be- MiUtärläkare

träffar sjukhusplatser, har samarbete flerstädes ägt rum mellan det militära *»• fl- ^sojn

och det civila sjukvårdsväsendet. Vidare äro enligt gällande bestämmelser gpidemier

eu mängd civila läkare pliktiga att tjänstgöra vid mobilisering. Den militära

sjukförvaltningens vetenskapliga råd består också övervägande av

civila läkare.

Det synes således höra vara en motsvarande förpliktelse för den militära

sjukvårdspersonalen att i fredstid stå den civila sjukvården till tjänst med

alla de krafter, varöver den förra förfogar. Främst bör detta gälla vid

epidemier av svårare art. Otvivelaktigt skulle med anlitandet av militärläkare

samt fältläkar- och marinläkarstipendiater en god reserv kunna erhållas

att kasta in i kampen mot smittsamma sjukdomar av större utbredning

å någon ort. ökad befogenhet för Medicinalstyrelsen att vid epidemier

tillita sådan personal i enlighet med antagna grunder vore utan

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Sjuksköterske
väsendet.

Andra förslag

och utredningar.

tvivel önskvärd. Kanske kan också i trängande fall i sjukvårdstjänst utbildat

manskap eller underbefäl vid armén eller marinen användas som

sjukvårdare och biträde vid epidemier. Möjligheterna och villkoren härför

torde förtjäna ett övervägande. Kommittén hemställer, att jämväl förevarande

spörsmål göres till föremål för ytterligare särskild utredning.

Svårigheter hava emellanåt yppats att vid häftiga epidemier kunna

erhålla tillräckligt antal sjuksköterskor, dock bör här framhållas att vid sådana

tillfällena Svenska Röda korset alltid beredvilligt i mån av tillgäng

ställt utbildade sköterskor eller hjälpsystrar till förfogande, och är det säkerligen

att förvänta, att Röda korset även framdeles skall lämna sådan

hjälp. Emellertid har tillgången på sköterskor hittills varit knapp, och

Medicinalstyrelsen har icke ägt befogenhet att disponera över dem, vilket

haft till följd ovan anmärkta svårigheter. En bidragande orsak till berörda

missförhållande är även, att anlitandet av sjuksköterskor vid ejydemier är

en kommunal angelägenhet, och att anskaffandet av sköterskor sålunda är

beroende av kommunalt initiativ. Det kan därför alltjämt inträff fall, dä de

kommunala myndigheterna underlåta att i tid påkalla sköterskehjälp. Åtskilligt

synes kommittén i förevarande hänseende skola vinnas, om Medicinalstyrelsen

finge befogenhet att utan föregången kommunal hänvändelse

beordra sjuksköterskor till ort, där svårare epidemi utbrutit. Behövdes det

för att vinna en sjuksköterskereserv, som stode till Medicinalstyrelsens förfogande,

att en stipendiatkår av sjuksköterskor komme till stånd, i analogi

med de civila läkarestipendiaterna, vore ett genomförande härav allenast

till fördel för hela sjuksköterskeväsendet, vars orgnisation otvivelaktigt för

närvarande lider av vissa brister, samtidigt som sjuksköterskornas antal blir

allt mera knappt för behovet.

Kommittén hemställer, att jämväl nu förevarande spörsmål underkastas

en ingående särskild utredning.

De av kommittén förut i detta betänkande framlagda förslagen om

dels överförande av ett stort antal extra provinsialläkardistrikt till ordinarie

dels ock om ordnande av provinsialläkarnas bostadsfråga torde bliva av

betydelse för att göra provinsialläkarbanan mera tilltalande. De borde också

bliva av särskilt gagn för läkartillgången i Norrland.

s. 169 Kontrollera mot PDF

169

Till en förbättring av läkarförhållandena och över huvud sjukvården

i Norrland bör också väsentligt bidraga det förslag till anordnande av läkarmottagningar

med bidrag av statsmedel i olika delar av provinsialläkardistrikt,

som kommittén den 17 april 1920 särskilt avgivit.

Frågan om åtgärder för underlättande av sjuktransporterna i Norrland

samt huru läkarna skulle kunna beredas ökad möjlighet att anlita motorfordon

vid sjukbesök och sjuktransporter är för närvarande föremål för övervägande

iom kommitterade för Medicinalstyrelsen och Svenska Röda Korset.

Slutligen vill kommittén icke underlåta uttala, att vid pågående utredning

angående apoteksväsendets omorganisation också bör uppmärksammas

det särskilt i Norrland kra''ftigt framträdande behovet av underlättad tillgång

till läkemedel. Å eller invid varje provinsialläkarstation torde en apoteksinrättning

av större eller mindre omfattning böra finnas eller ett kommunalt

läkemedelsförråd inrättas.

1. Sammanfattning av kommitténs förslag under avd. C.

Kommitténs förenämnda förslag till åtgärder för avhjälpande av läkarbristen

i de norrländska länen innebära:

a. att för beredande åt samtliga provinsialläkare undantagandes den i

Visby distrikt under år 1921 av »tillfällig löneförbättring» å 1,000 kronor,

fördelad i 700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar, ävensom

åt alla förste provinsialläkare av en ytterligare tillfällig löneförbättring till

enahanda belopp av 1,000 kronor anvisas ett förslagsanslag, högst 231,000

kronor, varvid förutsättes att denna löneförbättring fortfarande årligen beviljas,

intill dess en allmän lönereglering för provinsialläkarna och förste

provinsialläkarna kommer till stånd;

b. att »ortstillägg» å 1,000 kronor för år anvisas för samtliga

ordinarie provinsialläkardistrikt i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands

län — vare sig dessa distrikt redan äro inrättade eller efter kommitténs

förslag komma att inrättas —; att i sammanhang härmed de »särskilda avlöningstillägg»,

som nu utgå inom vissa distrikt i Västernorrlands, Gävleborgs,

Värmlands, Hallands och Gottlands län, skola överföras till »ortstillägg»

med den modifiering, som betingas av, att »kallortstillägg» även skola

utgå till vissa av dessa distrikt; att »ortstillägg» även skola utgå till Anundsjö

distrikt och Adalslidens (Näsåkers) distrikt (det sistnämnda distriktet föreslaget

att nybildas) i Västernorrlands län; att för vissa provinsialläkardistrikt

i övre Norrland ett särskilt avlöningstillägg, benämnt kallortstillägg, skall ut
-

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

gå med belopp v 2,500, 2,000, 1,500, 1,000 och 500 kronor för olika distrikt;

att i sammanhang med uppförande av »kallortstillägg» till provinsialläkare

i vissa distrikt inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län de hittills

utgående »särskilda avlöningstilläggen» till dessa distrikt skola indragas;

att »kallortstillägg» om 1,000 kr. jämväl skola utgå till förste provinsialläkarna

i Norrbottens och Västerbottens län; att »ortstillägg» utgår såsom

lön, men »kallortstillägg» såsom tjänstgöringspenningar; att ny avlöningsstat

för förste provinsialläkare och provinsialläkare upprättas, att gälla

från och med år 1922, i vilken stat upptagas avlöning för 10 nya provinsialläkarbefattningar,

förenämnda ortstillägg och kallortstillägg med anmärkning

om nedsättning av tiden för åtnjutande av första ålderstillägget

för innehavare av vissa provinsialläkarbefattningar, att totalsumman i sagda

stat på grund av förenämnda ändringar skall belöpa sig till 1,564,800 kronor;

innefattande en ökning från nuvarande stat av 113,500 kronor; att avlöningsvillkoren

för förste provinsialläkare och provinsialläkare enligt

Kungi. kungörelsen den 13 juni 1919 i vissa avseenden ändras och kompletteras

enligt avgivet förslag; att de ersättningar för utgifter till skrivbiträde

och för övriga expenser, som beviljats förste provinsialläkarna för

åren 1920 och 1921, måtte med oförändrade belopp utgå jämväl under år

1922 samt vidare, intill dess en allmän lönereglering för dessa tjänster

kunde komma till stånd, och att för dessa ändamål för år 1922 uppföres

ett förslagsanslag, högst 52,400 kr.; samt att vad i Kungl. brevet den 9

juli 1920 föreskrivits i fråga om anställande av en biträdande förste provinsialläkare

i varje län och om anvisande av medel för dessas avlönande

fortfarande bör gälla och medel härtill för år 1922 utgå av sistnämnda

förslagsanslag;

c. att ny läkartaxa enligt av kommittén upprättat förslag och upptagande

viss förhöjning av nuvarande taxebelopp utfärdas att gälla tillsvidare,

till dess annorlunda bestämmes;

d. att bestämmelserna i Kungl. kungörelsen den 8 november 1918

(n:r 843) ang. statsbidrag för lindring i mindre bemedlade patienters å

landsbygden sjukvårdskostnader måtte undergå vissa ändringar enligt av

kommittén upprättat förslag, innefattande bland annat, att statsbidrag skulle

utffå jämväl till resekostnaderna; att hittills utgående förslagsanslag av

230,000 kronor till statsbidrag för lindring i mindre bemedlade patienters

å landsbygden sjukvårdskostnader, vilket anslag tillsvidare synes vara tillräckligt

för ändamålet, från och med år 1922 uppföres på ordinarie stat;

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

att de av kommittén föreslagna nya villkor och bestämmelser för anslagets

utgående måtte fastställas att gälla även för det år 1921 anvisade anslaget för

ifrågavarande ändamål; samt att vederbörande länsstyrelse måtte tillsvidare

årligen erinra länets kommuner om de anslag, som äro eller varda meddelade

för lindring i de mindre bemedlades sjukvårdskostnader, samt de villkor och

bestämmelser, som gälla för delaktighet i sådant anslag;

e. att ordinarie och extra provinsialläkare, som anskaffa telefon till

sin bostad, skola äga att för andra kostnader och utgifter än sådana för enskilda

samtal uppbära ersättning av statsmedel; att denna ersättning, i likhet

med vad som enligt Kungl. kungörelsen den 14 juni 1918 gäller för landsfiskaler,

bör utgå med 2/3 av årsavgift, som av läkare utgives för begagnande

av telefonförbindelse, vilken anordnats till läkarbostaden; att stadgad inträdes-

och anläggningsavgift för telefonförbindelse, som varder anordnad

till läkarbostaden, även ersättes av statsmedel men endast för en telefonledning;

samt att de utgifter, som av bestämmelser i förevarande ämne

vållas statsverket, skola, såsom fallet är med ersättningen till landsfiskaler,

utgå av vederbörande huvudtitels anslag till skrivmaterialier, expenser,

ved m. m.;

/. att ersättning för flyttningskostnader måtte utgå till blivande ordinarie

innehavare i de distrikt för vilka föreslagits kallortstillägg, eller i:

Arjeplogs, Vittangi, Pajala, Arvidsjaurs, övertorneå, överkalix, Jockmocks,

Haparanda, Råneå, Bodens, Gällivare och Edefors distrikt i Norrbottens län,

Tärna, Sorsele, Malåträsks, Stensele, Dorotea, Lycksele, Vilhelmina, Åsele,

Jörns, Byske, Norsjö och Bjurholms distrikt i Västerbottens län, Gäddede,

Föllinge, Hede, Hammerdals, Strömsunds, Månsåsens och Stuguns distrikt i

Jämtlands län, Ramsele och Hotings distrikt i Västernorrlands län samt Los

distrikt i Gävleborgs län, enligt av kommittén föreslagna grunder; att med

anledning härav det nuvarande å extra stat anvisade förslagsanslaget å 4,000

kronor för år 1922 höjes till 10,000 kronor; samt att det för år 1921 anvisade

anslaget måtte få anlitas till utbetalande under år 1921 av flyttningsersättning

i den ökade omfattning och efter de nya grunder, kommittén

framlagt;

g. att inom de provinsialläkardistrikt, där kallortstillägg om 2,500 eller

2,000 kronor utgår, d. v. s. inom Arjeplogs, Vittangi, Pajala och Arvidsjaurs

distrikt i Norrbottens län, Tärna, Sorsele och Malåträsks distrikt i Västerbottens

län samt Gäddede distrikt i Jämtlands län, förhöjd tjänstårsberäkning

för ordinarie innehavare av tjänsten måtte tillsvidare meddelas på så sätt

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

att dubbel tjänstetid för väl vitsordad tjänstgöring beräknas för de 5 första

tjänstgöringsåren, dock att denna dubbla tjänstetid blott får beräknas för

en förflyttning till annat distrikt än de nyss nämnda, och att bland dessa

5 år skall ingå minst ett års sammanhängande innehavande av tjänst i

dylikt distrikt; att för åtnjutande av ålderstillägg måtte gälla, att första

ålderstillägget i nyssnämnda distrikt får åtnjutas efter 3 års tjänstgöring;

samt att väl vitsordad tjänstgöring i andra kallortsdistrikt än nyssnämnda

skall vid upprättande av förslag och avgivande av förord likställas med

särskilt meriterande tjänstgöring;

h. att till distrikt i de övre och inre delarna av Norrland, där sjukstuga

med nödig utrustning för trängande operationer finnes, sådan sökande

skall vid i övrigt ungefär lika meriter äga företräde, som styrkt sig

innehava för dylika operationer nödig kompetens, varom bestämmelser böra

inflyta i läkarinstruktionen;

i. att provinsialläkarna i de distrikt, inom vilka kallortstillägg skola

utgå, böra äga rätt att, när så utan hinder för tjänstens behöriga upprätthållande

prövas möjligt, åtnjuta semester under antingen 1 1/2 månad årligen

eller 3 månader vart annat år med skyldighet för provinsialläkaren

att under semestern tillhandahålla eller bekosta fri bostad för vikarien;

j. att beträffande de civila läkarstipendiaterna annan ändring för när''

arande icke måtte vidtagas, än alt dessa i likhet med veterinärstipendiaterna

m. fl. tillerkännas dyrtidstillägg å till dem utgående stipendiebelopp;

k. att följande för sjukvården viktiga frågor göras till föremål för

ytterligare särskild utredning, nämligen:

frågan om åtgärder för beredande av tillgång till en provinsialläkarreserv

att stå till förfogande vid epidemier;

frågan om befogenhet för Medicinalstyrelsen att anlita militärläkare

samt fältläkar- och marinläkarstipendiater för tjänstgöring vid epidemier

ävensom i trängande fall i sjukvårdstjänst utbildat manskap eller underbefäl

vid armén eller marinen som sjukvårdare och biträde vid epidemier;

samt

frågan om befogenhet för Medicinalstyrelsen att utan föregången kommunal

hänvändelse beordra sjuksköterskor till ort, där svårare epidemi utbrutit,

och om erhållande av behövlig sjuksköterskereserv genom upprättande

av en stipendiatkår av sjuksköterskor.

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

D.

Reservationer

Au Herr A. J. Larson.

Då jag anser, att en reservkår av provinsial- och extra provinsialläkare

kan vinnas på frivillighetens väg och att en tvångskommendering av dessa

läkare till tjänstgöring utanför egna distrikt, såsom kommittén föreslagit till

utredning, skulle medföra många och avsevärda olägenheter både för läkarna

och för deras arbete inom egna distrikt, måste jag reservera mig mot

ett förslag, som möjligen kommer att gå i sådan riktning, att ifrågavarande

läkare skulle kunna tvångsvis beordras till tjänstgöring utom sina distrikt

på annat sätt än nu gällande läkarinstruktion medgiver.

Av Herr H. Högberg.

Beträffande kommitténs förslag om rätt för provinsialläkare att för

statspension räkna sig till godo sina tjänstår såsom extra provinsialläkare

får jag anföra följande:

Då jag å ena sidan finner ett visst fog i vad kommittén anfört till

stöd för sitt förslag om rätt för provinsialläkare att för pension räkna sig

till godo sina tjänstår såsom extra provinsialläkare, men å andra sidan ej

kan underkänna statskontorets i skrivelse den 8 november 1910 till Kungl.

Maj:t uttalade betänkligheter mot undantag från pensionslagens bestämmelser,

att statstjänst eller extra ordinarie anställning i statstjänst eller

förordnande i dylik tjänst skulle utgöra villkor för tjänstårsberäkningsrätt,

har jag i huvudsaklig anslutning till 1904 års provinsialläkarkommitté

ansett lämpligt, att förste provinsialläkare eller provinsialläkare,

som innehaft extra provinsialläkaretjänst, skulle såsom till pensionberättigande

tjänstår få tillgodoräkna sig någon del av den tid, varunder han innehaft

dylik tjänst, lämpligen fem år. Med denna uppfattning har jag an
-

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

sett, att kommitterades motivering i förevarande del bort haft följande lydelse:

Extra provinsialläkartjänsters inrättande är visserligen övervägande

en landstingens sak, och extra provinsialläkarna själva äro tjänstemän i

enskild tjänst, men som dessa läkare äro pliktiga att inom sina tjänstgöringsområden

fullgöra en provinsialläkares tjänsteförrättningar, synes billigheten

fordra, att de, för såvitt de räkna tjänstår, få vid pensionering i

viss omfattning räkna sig till godo sin tjänstgöring såsom vore den statstjänst.

I följd därav borde 17 § i lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension den 11 oktober 1907 av kommittén hava föreslagits skola,

med bibehållande i övrigt av sitt nuvarande innehåll, erhålla ett tillägg av

följande lydelse:

Utan hinder av vad ovan stadgats äger förste provinsialläkare eller

provinsialläkare, som innehaft extra provinsialläkartjänst, med vilken varit

förenad rätt att vid befordran räkna tjänstår lika med civila läkare i statens

tjänst, såsom tjänstår för erhållande av pension tillgodoräkna sig fem

av de år, varunder han innehaft extra provinsialläkartjänst.

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Bilaga I.

Förslag å nya ordinarie provinsialläkardistrikt.

Tjänstgöringsområde Folkmängd

socken d. 51/u 1915

1. Stockholms län.

Värmdö distrikt. Station: Vid Gustafsberg.

Bo ............................................ 1.127

Djurö .......................................... 1,096

Gustafsberg ................................ 2,521

Ingarö.......................................... 388

Moja .......................................... 753

Vaxholms landsförsamling.............. 380

Värmdö ...................................— 2,834

9,399

Skebo distrikt. Station: Skebo.

Edebo.......................................... 2,092

Edsbro ....................................... 1,455

Häverö ....................................... 4,222

Ununge ..................................... ■ • 1,680

Väddö........................................ .3,702

13,151

Botkyrka distrikt. Station : Tumba.

Botkyrka ...................................

Salem........................................

Ekerö .........................................

4,016

2,011

1,758

7,785

2. Uppsala län.

Lövsta distrikt. Station: Lövsta bruk.

Hållnäs ....................................... 2,878

Öster-Lövsta ................................. 3,494

Forsmark i Stockholms län ........ 1,097

Tjänstgöringsområde

socken

Folkmängd

d. 2 37i2 1915

Dannemora distrikt. Station: Dannemora.

Dannemora .........

Film ................

Tegelsmora..........

Morkarla ..........

Skäfthammar......

Alunda .............

Ekeby................

Älvkarleö distrikt.

........................ 1,201

........................ 2,325

........................ 2.127

........................ 858

........................ 1,330

........................ 2,673

.................... 1,036

11,550

Station: Älvkarleö.

Söderfors .................................... 2,188

Älvkarleby................................— 9,947

12,135

3. Södermanlands län.

Valla distrikt. Station: Valla municipalsamh.

Sköldinge .................................... 3,126

Lerbo .......... 1,258

Flöda .......................................... 3,630

Stora Malm .............................— 3,052

11,066

Gnista distrikt. Station: Gnesta.

Dillnäs ....................................... 1

Frusta na...................................... 2,832

Kattnäs ....................................... 315

Torsåker....................................... 406

Vårdinge (Stockholms län)...........— 1,772

Björnlunda.................................... 2,130

Gryt............................................ 1>580

Gåsinge ...................................— 1,531

7,469

10,993

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Tjänstgöringsområde Folkmängd

socken d. n/u 1915

Mariefreds distrikt. Station: Mariefred.

Åker .......................................... 2,420

Toresund .................................... 1,305

Kärnbo ............................ 867

Taxinge ....................................... 538

Mariefreds stad.............................. 1,316

6,446

Julita distrikt. Station: I eller närheten av

Äsköping i Julita socken.

Julita .......................................... 2,914

Näshulta....................................... 1,732

Österåker .................................... 1,544

6,190

Ludgo distrikt. Station: Vid eller i närheten

av Aspa gästgivargård i

Ludgo socken.

Högsta.......................................... 486

Lid ............................................. 653

Ludgo.......................................... 1,175

Ripsa .......................................... 736

Runtuna....................................... 1,214

Spelvik ....................................... 262

Sätersta ....................................... 499

5,025

4. Östergötlands län.

Stegeborgs distrikt. Station: Stegeborg.

Bönrum ....................................... 444

Rond .......................................... 613

Skällvik....................................... 1,404

S:t Anna....................................... 1,890

Östra Ny ............ 889

5,240

Österby mo distrikt. Station: Österbymo.

Asby .......................................... 1,600

Sund .......................................... 1,317

Norra Vi .................................... 1,028

Västra Ryd ................................. 1,335

Svinhult....................................... 697

5,977

Tjänstgöringsområde Folkmängd

socken d. “/„ 1915

Finspångs distrikt. Station: Finspång

Risinge med Finspångs bruk ......... 7,565

Vänga.......................................... 2,573

10,138

Boxholms distrikt. Station: Boxholm.

Ekeby.......................................... 3,778

Malexander ................................. 1,126

Rinna .......................................... 1,070

Trehörna....................................... 919

Åsbo .......................................... 2,400

9,293

Rejmyra distrikt. Station: Rejmyra.

Regna.......................................... 1,885

Sked vi.......................................... 3,604

5,489

5. Jönköpings län.

Mulseryds distrikt. Station: Röksberg i

Mnlseryds socken.

Angerdshestra .............................. 509

Bonstorp....................................... 506

Bottnaryd .................................... 1,178

Mulseryd ................................... 720

Norra Unnaryd.............................. 565

Stengårdshult ................................. 572

4,050

Gränna distrikt. Station: Gränna.

Adelöv ....................................... 1,330

Gränna stad ................................. 1,121

Gränna landsförsamling.................. 2,542

Vireda.......................................... 97g

Visingsö....................................... 1,254

Ölmestad .................................... 1,398

Haurida ....................................... 443

Skärstad....................................... 2,186

11,253

Vaggeryds distrikt. Station: Vaggeryd.

Byarum ....................................... 3,067

Svennarum.................................... 1,966

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

Tjänstgöringsområde Folkmängd

socken. d. 3,/1.11915

Åker .......................................... 1,600

Tofteryd...................................... 2,843

llagshnlt....................................... 602

9,584

6. Kronobergs län.

Ki/ds distrikt. Station: Inom Ryds munici
-

palsamliälle.

Almnndsryd ................................. 3,687

Härlnnda .................................... 1,410

Västra Torsäs .............................. 3,156

1''rshnlt ..................................... 4,238

12,491

Älmhidts distrikt. Station: Älmliult.

Göteryd ....................................... 2,653

Fjätteryd .................................... 1,732

Stenbrohult ............................... 2,816

Vi restad....................................... 3,582

Ålmhults köping........................... 1,196

boshnlt (Kristianstads län)............... 2,102

14,082

7. Kalmar län.

Grönskåra distrikt. Station : Grönskåra by.

Fagerhult ................................... 2,573

Kråksmåla .................................... 1,914

Ålghult (Kronobergs län) ............... 4,470

Bäckebo ....................................... 1,954

10,911

Aybro distrikt Station: Nybro köping.

Madesjö ....................................... 5,955

Nybro köping ..................... 2,225

Oskar .......................................... 1,247

Tjänstgöringsområde F olkmängd

socken d. 31/i-, 1915

Mönsterås distrikt. Station: Mönsterås köping.

Stranda härad eller: Mönsterås med 3,259

Mönsterås köping.......................... 1,360

Underhalt med Fåskallaviks köping 5,324

Ålem med 1’ataliolms köping ......... 4,913

14,856

8. Gottlands län.

Klintehamns distrikt. Station: Klintehamn

Klinte.......................................... 1,204

Fröjel .......................................... 524

Hejde .......................................... 579

Väte............................................. 601

Sanda.......................................... 841

Västergarn.................................... 265

Mästerby .................................... 456

lotta .......................................... 520

Kskelhem .................................... 670

Guldrupe .................................... 256

Sproge.......................................... 298

Kksta ......................................... 586

bevede ....................................... 551

Gemm......................................... 178

boj sta.......................................... 307

7,836

9. Blekinge län.

Sölvesborgs distrikt. Station: Sölvesborg.

Mjällby ....................................... 5,428

Gammalstorp................................. 2,425

Ysane ......................................... 1,158

Sölvesborgs landsförsamling............ 715

Ivetofta (Kristianstads län) ............ 2,789

Näsum d:o d:o ............ 2,233

14,748

Bräkne-Hoby distrikt. Station : 1 Irak ne-11 oby

järnvägsstation.

Örsjö .......................................... 1,255

S:t Sigfrid.................................... 623

Kristvalla .................................... 1,348

12,653

Bräkne-Hoby................................. 5,480

Åryd .......................................... 2,714

Öljehult ....................................... 1,621

9,815

12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Tjänstgöringsområde Folkmängd

socken d. 31/121915

10. Kristianstads län.

Tollarps distrikt. Station: Västra Vrams eller

Tollarps byar i närheten av

Tollarps järnvägsstation.

Djuröd .......................................

729

Huaröd ......................................

947

Linderöd.......................................

941

Kvngsjö ......................................

375

Träne ..........................................

. 1,302

Västra Vram................................

. 2,824

Östra Sönnarslöv..........................

. 1,148

Östra Vram .................................

457

Äsphult ......................................

set;

Kveröd .......................................

1,243

10,832

Häst ads distrikt. Station: Båstads

köping.

Båstad.........................................

1,663

Hov.............................................

1,115

Västra Kamp ..............................

2,741

Skummelövs , (Hal]ands län, .........

Östra Kamp J

| 910

1 1,127

Grevie..........................................

1,881

Torekov .......................................

443

Hasslöv (Hallands län) ..................

750

10,630

11. Malmöhus län.

Röstdvga distrikt. Station: Ro stånga.

Ask.............................................

833

Billinge ....................:.................

1,352

Konga..........................................

700

Röstånga.......................................

1,041

Riseberga 1 Kristianstads län)......

Färingtofta ''

| 4,050

i 1,242

9,218

Sknrups distrikt. Station: I Skurups

socken.

Hassle-Bösarp ..............................

161

Sknrup .......................................

3,8-42

Slimminge....................................

1,594

Tjänstgöringsområde Folkmängd

socken d. sl/u 1916

Solberga ......................................

356

Örsjö .........................................

905

Skivarp ......................................

. 2,117

Ostra Vemmenhög .......................

. 1,146

Västra Vemmenhög.......................

434

S venstorp ...................................

507

Gärdslöv......................................

949

Villie .........................................

. 1,491

13,502

Löberöds distrikt. Station: Löberöds

in nnici-

palsamhälle.

Gudmnndtorp .............................

. 1,437

Hammarlunda .............................

. 1,013

Härlösa ......................................

. 1,494

tlolmbv ......................................

. 1,036

Hnrva.........................................

607

Högseröd ....................................

. 1,607

Revinge ......................................

579

Västerstad .........................■...........

. 1,698

9,471

Vällinge distrikt. Station: Vällinge.

Bodarp .......................................

347

Eskilstorp ....................................

336

Fuglie.........................................

482

Gässie..........................................

418

Håslöv..........................................

498

Hököpinge....................................

1,068

jVlellan-Grevie ..............................

256

Räng ..........................................

712

Stora Hammar ..............................

534

Södra Åkarp ................................

618

Tygelsjö.......................................

1,347

Vällinge .......................................

1,645

Skanör med Falsterbo.....................

1,232

9,493

Hörs distrikt. Station: Hör.

Hallaröd......................................

568

Hör............................................

2,924

s. 179 Kontrollera mot PDF

179

Tjänstgöringsområde Folkmängd

Tjänstgöringsområde

Folkmängd

socken d.

/„ 1915

socken

d. »Vij 1916

linnkarp.......................................

1)78

Trälleborgs distrikt. Station : Trälleborg.

Norra Röram ..............................

1,070

Dalköpinge.......................

168

Stehag..........................................

1,360

Gislöv.............................

932

Tjörnarp (Kristianstads län) ............

1,018

Gylle .............................

558

Bosjökloster .................................

1,135

Hammarlöv ....................

608

8,753

Kyrkoköpinge .................

241

Veberöds distrikt. Station: Veberöd.

Lilla Slågarp....................

807

Blentarp.......................................

1,413

Maglarp ........................

612

608

P.ondernp ....................................

837

Dalbv ..........................................

1,630

Störa Slågarp .................

334

Everlöv .......................................

740

Västra Al stad .................

1,188

Gödelöv .......................................

562

Västra Tommarp ..............

245

Veberöd .......................................

1,372

Västra Vemmerlöv ...........

319

Hellestad ....................................

1,004

Trälleborgs landsförsamling

•>

Silvåkra.......................................

702

Östra Grevie....................

715

Genarp .......................................

1,890

Västra Ingel stad ..............

760

10,150

8,095

Bjuvs distrikt. Station : Bjuv.

Höganäs distrikt. Station:

Höganäs.

Bjuv ..........................................

3,231

Brunnby..........................

3,450

Norra Vram .................................

1,173

Farhnlt ..........................

. 1,192

Södra Yram .................................

3,363

Höganäs.........................

5,018

llisekatslösa .................................

577

Jönstorp (Jonstorp) ...........

1,728

Ekebv..........................................

4,336

Kattarp ..........................

2,231

12,680

Viken .............................

847

Vällinge..........................

1,871

Kåvlinge distrikt. Station: Kävlinge.

Väsby.............................

4,145

Barsebäck ....................................

1,026

20,482

llagstorp......................................

387

Hofternp.......................................

497

Svedala distrikt. Station: Svedala municipal-

Hög............................................

460

samhälle.

Kävlinge.......................................

2,429

Gustav ..........................

2,007

Lackalänga....................................

1,752

Skabersjö .......................

849

Löddeköpinge ..............................

1,140

Svedala ........................

4,635

Stora Harrie .................................

1,063

Västra Kärrstorp ..............

613

Stadie..........................................

768

Törringe..........................

207

Södervidinge.................................

551

8,311

Västra lloby.................................

374

Västra Karleby..............................

1,405

12. Hallands

län.

Annelöv.......................................

993

Laholms distrikt. Station:

Laholm.

.Saxtorp .......................................

975

Ränneslö v .......................

. 2,279

13,820

Ysby .............................

971

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Tjänstgöringsområde

socken

Folkmängd

d. 31/i, 1916

Tjänstgöringsområde

socken

Folkmängd

d. H/1S 1916

Växtorp

2,247

Styrsö- Ocker ii, eventuellt Björkö

distrikt.

Laholms landskommun ..................

2,045

Station: Känsö, eventuellt

Ve inge.........

2,856

Björkö.

Xjärby ......

1,104

Styrsö.........................................

. 2,579

Laholms stad

2,083

Öokerö........................................

. 4,779

13,585

7,3.58

Torups distrikt. Station: Torups järnvägs-

14. Älvsborgs län.

station.

Högsäte™ distrikt. Station: Inom Högsäte!*:*

Drängsered....

1,011

socken.

Kinnared . .

637

Valbo härad eller Färgelanda .......

. 2,940

Torup.......

2,966

Högsäter.....................................

. 2,146

Södra Hestra

1,417

Järbo ........................................

. 1,047

Gryteryd

421

Lerdal........................................

856

»Sandvik

(Jönköpings län) ......•

176

Råggärd .....................................

762

Burseryd

1,342

Uänneland a ...............................

883

Färgaryd

1,778

Torp ........................................

881

9,748

Valbo-Ryr ................................

655

Oskär ströms distrikt. Station: Oskarströms

Ödeborg.....................................

. 1,305

mnnicipalsamhälle.

11,475

Emslöv ......

3,778

vSlättåkra.......

2,832

Alv äng ens distrikt. Station: Älvängens järn-

vagsstation.

6,610

Afbräcka.....................................

258

Tunge........................................

745

13. Göteborgs och Bohus län.

Ljungskile distrikt. Station: Ljungskile.

Grinneröd .................................... 692

Hjärtnm....................................... 3,210

Ljung.......................................... 1,528

Resteröd........................ 489

Västerlanda ................................. 2,141

Ucklum ....................................... 1,284

Ödsmål ................................ 1,555

10,899

Fjällbacka distrikt.

Bottna.........

Rville.................

Svenneby ...........

Station: B’jällbacka.

...... ................. 643

........................ 5,361

........................ 1,470

7,474

S:t Peter.....

Skepplanda

Kilanda .....

Starrkärr.....

NÖdinge .....

Angered.....

Rinna distrikt.

Rinna............

Seglora .........

Torestorp ......

Alekulla.........

Öxabäek.........

Fri tala.............

Station: Rinna by.

876

2,098

501

2,980

2,495

1,678

11,631

2,763

2,166

1,203.

653

1,386

2,472

10,643

s. 181 Kontrollera mot PDF

181

Tjänstgöringsområde

socken

Folkmängd

d. J1/,2 1915

Tössbo distrikt. Station:

Åmål.

Kdsleskog ...................

............... 745

................. 1,350

Mn .................

............. 742

................. 1,047

................. 552

Åmåls landsförs...........

Ånimskog ...................

................. 1,203

.............. 1,698

7,337

15. Skaraborgs län.

iidaholms distrikt.

Station: Tidaliolm.

Aeklinga.............

.......................... 439

Agnetorp ..........

......................... 2,036

Baltak................

.......................... 933

Dåre torp.............

.......................... 1.101

Velinge .............

.......................... 770

Kungslena..........

.......................... 581

Hömle................

.......................... 368

.................. 939

........................ (>61

< Vttra vad.............

.......................... 232

Suntak .............

324

Valstad .............

.................. 512

Hångsdala ..........

.......................... 275

Härja ................

............... 655

290

10,116

Töreboda distrikt.

Station: Töreboda köping.

Björkäng.............

Töreboda köping .

.......................... 772

.......................... 421

Fredsberg ..........

.......................... 2,037

Fägre ................

......................... 1,846

.......................... G64

Ekeskog.............

.......................... 565

Undenäs.............

.......................... 4,144

Tjänstgöringsområde Folkmängd

socken d. sl/is 1915

16. Värmlands län.

Charlottenbergs distrikt. Station: Charlottenberg.

Bogens kapell ............................. 276

Eda............................................. 6,309

Gunnarskog ............................ 4,320

10.905

Töcksmarks distrikt. Station: I närheten av

Töcksmarks kyrka.

T öcksmark.................................:.. 1,531

Vestra Fågelvik ......................... 945

(Ister vallskog................................. 1,083

Holmedal ................................... 1,918

5,477

Uddeholms distrikt. Station: Uddeholm.

Gustaf Adolfs kapell ..................... 2,217

Norra Båda (’/,) ............... 7,650

9,867

Malsjö distrikt. Station: Malsjö.

Borgvik ....................................... 1,207

Ed ............................................. 2,613

Grum .......................................... 2,855

Värmskog ............................. 1,256

7,931

Munkfors distrikt. Station: Munkfors bruk

i Rånsäters socken.

Hansäter........................................ 5,453

Sunnemo...................................... 1,612

Norra Råda socken, södra delen till

och med hemmanen By, Nybacka,

Östra och Västra Skymnäs i norr

och intill sockengränsen mot Fryksdaleu

i väster .......................— 2,000

9,065

Deje distrikt. Station: Deje järn vägsst.

Övre Ullerud................................. 2,337

Nedre Ullerud ......................3.945

Forshaga kapell .......................— 4.185

12.000

10,467

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Tjäna tgöringsområde Folkmängd

socken d. 31/ls 1915

17 Örebro län.

Bamsbergs distrikt. Station: Kamshytte

kyrkoby.

Kamsberg .................................... 4,327

Hjortkvarns distrikt. Station: Hjortkvarns

järn vägsst.

«o ............................................ 1,718

Sven ne vad.................................... 1,972

3,690

Hallsbergs distrikt. Station: Hallsbergs köping.

Hallsberg .................................... 2,590

Rumla........................................ 8,216

Hallsbergs köping ........................ 1,553

Hardenn........................................ 1,698

Viby .......................................... 4,023

Kaninndeboda .............................. 2,319

20,399

Lindesbergs distrikt, Station: Lindesberg.

Lindesbergs landsförs...................... 9,775

Degerfors distrikt. Station: Degerfors järnvägsst.

Det område omfattande södra delen

av Karlskoga socken, vilket närmare

utmärkts å i nådigt brev den 31

december 1912 angivet kartblad, — ?

samt den till Örebro län hörande

delen av Nysunds socken ............ 1,734

Ammebergs distrikt. Station: Åmmebergs bruk.

Hammars socken med undantag av ön

Stora Aspan och den väster och

sydost därom på västra stranden av

Vättern belägna del av socknen,

omkring.................................... 5,633

18. Västmanlands län.

Kwtgsors distrikt. Station: Kungsörs köping.

Knngsörs köping ........................... 1,643

Kung Karl.................................... 1,454

Torp» ......................................... 1,223

rjäustgöringsområde

Folkmängd

socken

d. al/„ 1915

Kungs-Barkarö ......................

....... 551

Björekog............................

....... 1,642

Säterbo .............................

....... 891

Arboga landsförs..........

....... 1,528

Med åker..........

....... 1,216

Himmeta .............

....... 864

Öja | 1.

Västermo /Södermanlands län{

....... 1,470

....... 1,631»

14,018

Hamnas distrikt. Station: Ramnäs bruk.

Ramnäs ....................................... 2,495

............................................. 3,291

-\:a delen av Munktorp socken eller

trakten norr om Salsäter samt ?

delar av Harakers och Fläckebo

socknar, som äro belägna på västra

sidan om Svartån........................ ?

5,786

Fage reta (Västanfors distriktj. Station: Fa
gersta.

Västanfors.................................... 7,226

Skinnskattebergs distrikt. Station: Vid Skiun
skattebergs

kyrka.

Skinnskatteberg ........................ 4,403

19. Kopparbergs län.

Krylbo (Avesta) distrikt. Station: Krylbo.

Urytnäs ....................................... 2,903

Folkärna.................................... 6,558

9,461

Stora Tima distrikt. Station: Vid Stora Tunn

järnvägsstation.

Säters landsförs............................ 1,760

Gustaf......................................... 2 401

Torsäng ....................................... 1,308

Silvberg ....................................... 1,571

Stora Tana, .sydöstra delarna ......... ?

omkr. 7,040

s. 183 Kontrollera mot PDF

183

Tjänstgöringsområde Folkmängd

socken d. **/,, 1915

Sumiansjö (Grangärde) distrikt. Station: Sun
nansjö.

Grangärde socken med undantag av

området för Grängesbergs extra provinsialläkardistrikt

..................... 6,836

Tjäustgöringsområdo Folkmängd

socken d. sl/„ 1915

•20. Gävleborgs län.

Gysinqc distrikt. Station: Gysinge bruk.

Öster-FUrnebo .............................. 3,052

Hedesunda................................. ■ ■ - 4,786

7,838

Svärdsjö distrikt. Station: I närbeten av

Svärdsjö kyrka.

Svärdsjö....................................... 5,260

Envikec ....................................... 2,221

Svartnäs kapellag....................... ^93

7,974

Västanhede By) distrikt. Station: Västanliede.

By ............................................ 6,105

Färila distrikt. Station: I närheten av

Färila kyrka.

Färila socken med undantag av Kår
-

böle kapellförsaml............. omkr. 5,127

Ljusdals distrikt. Station: Ljusdal.

Ljusdal ...................................... 8,676

Ljusdals köping ........................... 1,726

Ramsjö ..................................— 1,846

12,248

Sårna distrikt. Station: Sårna kyrkoby.

Sårna .......................................... 1,721

Idre kapellag.............................— 1,006

2,727

Smedjebackens distrikt. Station: Smedjebacken.

Norrbärke .................................... 9,098

Söderbärke.................................. 4,144

Malingsbo ................................— 050

13,892

Ldngshyttam (Husby) distrikt. Station: Vid

Långshyttan.

Hnsby........................................ 5,974

Lima distrikt. Station: lama kyrkoby.

Lima ......................................... 2,580

Transtrand................................— 1,879

4,459

Orm distrikt. Station: Ursa kyrkoby.

Oren............................................. 6,636

Skattunge kapellag........................ 1,313

O re ........................................ 3,347

11,296

Delsbo distrikt. Station: Johannisberg.

Bjuråker....................................... 4,112

Delsbo.......................................... 5,570

N orrbo......................................— 1,101

10,783

Bollnäs distrikt. Station: I närmaste trakten

omkring Bollnäs kyrka.

Bollnäs ....................................... 12,360

Annefors kapellförs...................... 397

Bollnäs köping.............................. 1,078

Rengsjö ...................................— 1,828

15,663

Edsbyns (Ovanåkers) distrikt. Station: Edsbyn.

Ovanåker o. (ljunga kapellag ......... 4,948

Voxne med Mattsmyra kapell ..... 1,669

6,617

Arbrd distrikt. Station: Arbrå.

Arbrå ......................................... 5,989

Undersvik ................................— 1,317

7,306

Sandvikens (Högbo) distrikt. Station: Sandviken.

Högbo .socken med undantag av det

område av socknen, som gränsar i

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Tjänstgöringsområde Folkmängd

socken d. 31/i2 1915

norr till yttre Sandviken och Västanbyn,

i öster till Jädraån, i god er till

Storsjön och i väster till Ovansjö

socken....................................... 9,647

Årsnnda ................................. 2,148

11,795

21. Västernorrlands län.

Stöde distrikt. Station: Stöde.

''luna .......................................... 3,804

Attmar ....................................... 3,296

Stöde .............................. 5,493

12,593

Björna distrikt. Station: Björna eller Tre
-

hömingsjö.

Trehömingsjö .............................. 1,769

Björna ......................................... 2,935

CWdeS, .................................... 3,230

7,934

Nylands ( Ytterlännäs distrikt) Station: Nyland.

Dal ........................................... 1,231

Torsåker....................................... 1,361

Ytterlännäs ................................ 6,514

Boteå med................................. 1,726

Gälsjö brnksförs............................ 86

Styrnäs ....................................... 1,611

12,529

Alni) distrikt. Station : Alvik.

Alnö .......................................... 6,610

Skön med undantag av Skönsmons och

Skönsbergs monicipalsamhällen...... 6,101

12,711

Yivstavarvs distrikt. Station: Vivstavarv.

nässjö......................................... 4,128

Ljustorp.................... 2,654

Timrå .......................................... 7,399

Tynderö...................................... 1,354

Tjänstgöringsområde Folkmängd

socken d. 31 /,„ 1915

Kramfors (Gudmundrå) distrikt. Station:

Kramfors.

Gudmundrä................................. 11,348

22. Jämtlands län.

Månsåsens distrikt. Station: Månsåsen.

Myssjö............

Oviken ..........

Snnne.............

Marby.............

Norderön..........

Hallen............

Stuguns distrikt.

Borgvattnet .....

Stngnn ...........

........................... 1,191

........................... 2,206

........................... 1,467

.......................... 562

........................... 302

........................ 1,359

7,087

Station: I närheten av apoteket

i Stuguns kyrkoby.

......................... 764

....................... 2,510

3,274

23. Västerbottens län.

Lövångers distrikt. Station: I närheten av

Lövångers kyrka.

Lövånger....................................... 4,290

Nysätra distrikt. Station: I närheten av Ny
sätra

kyrka.

Nysätra ....................................... 3,592

Bured distrikt. Station: Bureå by eller i

närheten därav.

Bureå .......................................... 4,692

24. Norrbottens län.

Harads (Edefors) distrikt. Station: Harads

kyrkoby.

15,535

Edefors

2.852

s. 185 Kontrollera mot PDF

185

Bilaga ll.

Invånarantal i ordinarie provinsialläkardistrikt, efter det de

fått sitt område förändrat genom nu ifrågasatta reglering

eller genom denna och den i betänkande den ‘/,2 1917

föreslagna.

Provinsialläkar- Invånarantal efter folkdistrikt

mängden d. sl/u 1915

1. Stockholms län.

Norrtälje............... 19,163

Stockholms ............................... 59,371

Östhammars ................................ 10,766

2. Uppsala län.

Uppsala ....................................... 28,722

3. Södermanlands län.

Vingåkers .................................... 10,530

Bettna (ifrågasatta)........................ 7,389

Malmköpings................................. 12,426

Nyköpings................................... 15,696

5. Jönköpings län

Jönköpings...............................

Vrigstads (Sävsjö) ...................

Värnamo..................................

Gislaveds ...............................

Unnaryds ...............................

6. Kronobergs län.

Tingsryds .................................... 13,794

Växjö .......................................... 18,012

Alvesta (ifrågasatta)........................ 20,610

7. Kalmar län.

Kalmar ....................................... 13,317

16,804

17,156

19,390

15,988

10,785

Provinsialläkar- Invånarantal efter folk
distrikt

mängden d. M/u 1915

8. Gottlands län.

Hemse.......................................... 9,787

Ljngarns (ifrågasatta) ..................... 5,988

Visby ..................... 11,753

Slite ..................... 10,039

9. Blekinge län.

Jämshögs .................................... 10,475

10. Kristianstads län.

Kristianstads................................. 28,621

Brösarps....................................... 14,618

Ängelliolms ................................. 23,007

11. Malmöhus län.

Ystads....................... 12,056

Anderslövs.................................... 11,498

Teckomatorps .............................. 19,177

Lunds.......................................... 19,471

12. Hallands län.

Ullareds ....................................... 8,013

13. Göteborgs o. Bohus län.

Jörlanda.............................. 14,736

opaginerad Kontrollera mot PDF

18f>

Provinsialläkar- Invånarantal efter folk
distrikt

mängden d. sl/i2 1915

14. Älvsborgs län.

Provinsialläkar- Invånarantal efter folkdistrikt

mängden d. sl/15, 1915

19. Kopparbergs lån.

Trollhättans ................................. 20,994

Sollebrnnns ...... 12,030

Skene .......................................... 20,625

15. Skaraborgs län.

Mariestads.................................... 21,118

Hova .......................................... 13,670

16. Värmlands län.

Skönneruds ................................. 6,132

Årjängs ...................................... 9,713

Molkoms....................................... 15,582

Kils............................................ 17,285

Arvika ....................................... 10,154

Filipstads ................................... 18,581

Häljebols ................................... 8,320

18. Västmanlands län.

Kolsva .............................. omkr. 15,195

Borlänge.............................. omkr. 22,289

20. Gävleborgs län.

Söderhamns ................................. 13,777

Ockelbo ....................... 14,469

Alfta .......................................... 0,346

Järvsö.......................................... 7,565

21. Västernorrlands län.

Anundsjö .................................... 10,190

Örnsköldsviks .............................. 22.372

Sollefteå....................................... 17,578

Skogs.......................................... 15,624

Härnösands ................................. 14,718

Sundsvalls.................................... 20,444

22. Jämtlands län.

Östersunds................................... 24.096

Mörsils ...................................... 16,217

Hoverbergs ................................. 7,960

Svegs .......................................... 8,823

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.