SOU 1922:1

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AVGIVET AV

DEN AV KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902

TILLSATTA KOMMITTÉ

RÖRANDE

LXV.

UTREDNING OCH FÖRSLAG

BETRÄFFANDE NY DEFINITIV LÖNEREGLERING

FÖR BEFATTNINGSHAVARE VID STATENS

HOSPITAL OCH ASYLER.

'' STOCKHOLM 1921

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

212742''

- ,"i

A

i

Statens hospital och asyler.

''

IV

Trädgårdsmästare, befallningsmän............

Hantverkare, chaufförer, eldare av l:a graden......

Magasinsföreståndare.................

Övriga eldare....................

Föreståndare i stall, ladugård och svinstall........

Post- och stadsbud . ''.................

Vissa manliga befattningar, som anses böra förändras från ordi

narie till icke-ordinarie.............

Kvinnliga befattningshavare................

Köksförestånderskor................

Tvättförestånderskor................

Bageriförestånderskor ... ..... ......

Arbetsförestånderskor................

Vissa kvinnliga befattningar, som anses böra förändras från ord.

narie till icke-ordinarie.............

Avlöning till icke-ordinarie befattningshavare.........

Avlöningsreglementet m. ....................

Övergångsanordningar och pensionsförhållanden.......

Anordning rid övergång till efterskottsutbetalning av hela avlöningen

Särskilda övergångsbestämmelser...............

Befattningshavare å övergångsstat..............

Pensionsförhållanden . . .....• • ........ •

Stater ..............................

Kostnadsberäkning........................

Kommitténs hemställan....................

Bilaga 1. Förteckning å till 1902 års löneregleringskommitté inkomna handlingar i

ärendet rörande reglering av avlöningsförhållanden m. m. för personal vid

statens hospital och asyler..................

Bilaga 2. Transsumt av avlöningsreglemente den 22 juni 1921 för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen

..........................

Bilaga 3. Fördelning å de särskilda anstalterna för sinnessjuka av de i tjänsteförteckning

upptagna befattningshavare..................

Särskilda yttranden ...... ................

Sid.

38

38

39

39

39

39

40

40

40

41

41

41

41

43

45

52

52.

53

53

54

56

62

63

f

67

69

75

80

INNEHÅLL.

Skrivelse till Konungen

Inledning........

Kommitténs uppdrag

Sid.

. V—■VII

1

. . 1

Nuvarande organisation och avlöningsförhållanden vid hospitals

staten.

............

Kommitténs yttrande..............

Tjänsternas placering på avlöningsskalan samt antalet befattningshavare

i de olika tjänstegraderna...........

Allmänna synpunkter vid placering på avlöningsskalan

De särskilda tjänsternas placering m. ni.......

Läkare...........

Överläkare.............

Hospitalsläkare och biträdande läkare.......

Vissa med akademiska läraresysslor förenade överläkartjänster

överläkarbefattningen vid Hyköpings hospital.......

Hospitalsläkartjänsten vid Härnösands hospital.....

Läkaren vid Visby hospital .*.........

Antal läkare av olika kategorier.......

Kontorspersonalen.............

Syssloman...............

Bokhållare..............

Kassörskor........ ...

Skrivbiträden

Sjukvårdspersonal.........

Uppsyningsman och förestdnderskor..........

Förste skötare resp. sköterskor........

Skötare och sköterskor........

Ekonomipersonalen

Manliga befattningshavare.......

Maskinmästare och maskinister . .

Hantverksföreståndare.....

3

14

14

14

14

15

18

18

19

20

21

21

21

22

22

24

27

27

27

28

30

30

31

33

33

35

Till KONUNGEN.

Den kommitté, åt vilken Kungl. Maj:t den o oktober 1902 uppdragit

att avgiva underdånigt utlåtande och förslag angående reglering

av statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m., över

-

VI

lämnade med skrivelse den 24 januari 1921 delen LXI1I av sina tryckta

betänkanden, innefattande utredning och förslag rörande reglering av

löneförhållanden in. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten.

Efter sistnämnda dag har kommittén avgivit

dels ett tryckt betänkande av den 16 april 1921 till riksdagens

bankoutskott angående reglering av löneförhållanden m. in. för befattningshavare

vid riksdagens samtliga verk (innefattat i delen LXIY av

kommitténs tryckta betänkanden),

dels och följande skriftliga utlåtanden, nämligen

den 9 februari i fråga om förhöjning av pensionsunderlagen för

befattningshavare vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten m. m. (nr

203 av kommitténs skriftliga utlåtanden);

den 1 mars i anledning av framställning om förbättring av lapp

fogdarnas avlöningsförmåner (nr 204);

den 3 mars i fråga om tillfällig löneförbättring under år 1921 för

viss personal inom den civila statsförvaltningen (nr 205);

den 10 mars med förslag till ny lönereglering m. in. för statens

tvångsarbetsanstalter å Svartsjö och i Landskrona (nr 206);

den 19 maj i fråga om återbesättande av en ledig förste arkivarietjänst

i riksarkivet (nr 207);

den 27 maj (till riksdagens jordbruksutskott) i fråga om förhöjt

arvode åt föreståndaren för statens reproduktionsanstalt m. m. (nr 208);

den 2 september (till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet)

med uttalande i uppkommen fråga huruvida vaktmästare och med

dem jämförliga befattningshavare vid de allmänna läroverken böra göras

till statsfunktionärer (nr 209);

den 7 september angående avlöningsförhållandena för justerare av

mått och vikt m. m.. (nr 210); samt

den 28 september i fråga om tillfällig löneförbättring under år 1922

för viss personal inom den civila statsförvaltningen (nr 211).

Kommittén får härmed i underdånighet överlämna delen LXV av

sina tryckta betänkanden, innefattande utredning och förslag beträffande ny

definitiv lönereglering för befattningshavare v]d statens hospital och asyler,

Vit

Pa grund av Kung]. Maj:ts förordnande har undertecknad Stenbeck

såsom särskild ledamot deltagit i behandlingen av detta ärende.

Till kommitténs protokoll avgivna särskilda yttranden i ärendet

finnas återgivna i ett vid betänkandet fogat protokollsutdrag.

Stockholm den 31 oktober 1921.

Underdånigst •-

F. H. SCHLYTERN.

O. W. Edbom. Oart. Ekman. Aug. Nilsson.

Bernhard Nilsson. Richard Stenbeck.

Olof Ekeroth.

t

1

Inledning.

Efter särskilda utredningar dels genom sakkunniga »för utredning

angående personalens vid statens anstalter för sinnessjuka uppförande

på ordinarie stat m. m.» (betänkande den 29 september 1913), dels genom

medicinalstyrelsen efter vederbörande hospitalsdirektioners hörande (utlåtande

den 25 februari 1914) dels och genom löneregleringskommittén

(betänkande den 24 april 1918, delen LVU) avlät Kungl. Maj:t den 7

maj 1918 till då församlade riksdag proposition, nr 409, angående reglering

av avlöningsförhållanden m. m. för personal vid statens hospital

och asyler.

I skrivelse den 15 juni 1918 (nr 414) anmälde riksdagen, att den,

med bifall till den kungl. propositionen, godkänt dels avlöningsstat för

läkar- och kontorspersonal, att tillämpas från och med år 1919, jämte

tillhörande föreskrifter och avlöningsvillkor, dels och avlöningsreglemente

för sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka,

att lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1919, m. m.

Riksdagen meddelade emellertid, att den visserligen i fråga om de

viktigaste punkterna i propositionen anslutit sig helt till de framlagda

förslagen, men att inom riksdagen skiljaktiga meningar gjort sig gällande

i fråga om vissa detaljer, och erinrades om vissa punkter, beträffande

vilka inom riksdagen uttalats den uppfattningen, att därutinnan framställda

förslag vore förtjänta att i vederbörlig ordning göras till föremål

för vidare beaktande.

Då Kungl. Maj:t den 28 juni 1918 fastställde ovanberörda avlöningsstat

och avlöningsreglemente, anbefalldes i sammanhang därmed

medicinalstyrelsen att verkställa utredning i vissa av riksdagen angivna

1—212742. Löneregleringsleommitténs bet. LXV.

Kommitténs

uppdrag.

avseenden och därefter till Kungl. Maj:t inkomma med det yttrande och

förslag, vartill samma utredning kunde föranleda.

Sedan till medicinalstyrelsen därjämte remitterats vissa framställningar

från personalhåll, avgav styrelsen den 9 november 1918 yttrande

i ärendet.

Genom kungl. remiss den 24 januari 1919 överlämnades till löneregleringskommittén

medicinalstyrelsens nyssberörda yttrande jämte vissa

andra handlingar i ämnet, med befallning att avgiva utlåtande över de

i handlingarna innefattade förslag och framställningar.

För att tagas i övervägande vid fullgörandet av nämnda, kommittén

givna uppdrag hava sedermera tid efter annan till kommittén genom

särskilda remisser överlämnats en mängd framställningar i ämnet, varjämte

till kommittén direkt ingivits åtskilliga frågan berörande handlingar.

Samtliga sålunda kommittén tillhandakomna framställningar i förevarande

ämne finnas angivna i bilaga 1 till detta betänkande.

På grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande för kommittén att inkalla

högst fyra representanter för vederbörande personal att vid ärendets

handläggning såsom sakkunniga biträda kommittén hava i sådant

hänseende varit till kommittén inkallade överläkaren vid Strängnäs hospital

E. K. Lauritzen, sysslomannen vid Uppsala hospital och asyl O. T.

Nordsjö, sjukskötaren vid Vadstena hospital och asyl W. Svensson och

hantverksföreståndaren vid Stockholms hospital C. E. Mobert.

För att taga närmare kännedom om verksamheten vid statens

hospital och asyler samt där tjänstgörande personals förhållanden och

önskemål hava medlemmar av kommittén ock besökt vissa hospital.

Det torde i detta sammanhang böra erinras, att kommittén redan

den 8 december 1919 i skrivelse till statsrådet och chefen för civildepartementet

yttrat sig i fråga om en del mindre ändringar i de år 1918

fastställda avlöningsbestämmelserna för personal vid statens hospital och

asyler, och att denna skrivelse föranlett framställning till 1920 års riksdag,

vilken oek bifallit densamma.

Slutligen torde böra framhållas, att Kungl. Maj:t på framställning

av chefen för finansdepartementet den 3 december 1920 uppdragit åt

kommittén att verkställa utredning beträffande ny definitiv lönereglering

för befattningshavare vid vissa grenar av den civila statsförvaltningen,

varvid det för kommunikationsverken nu gällande avlöningssystemet borde

tjäna till ledning vid revisionsarbetet.

Vid angivande av vilka förvaltningsgrenar, utredningen borde avse,

erinrade vederbörande departementschef, att frågan om reglering för befattningshavare

vid hospital och asyler allaredan blivit anförtrodd kommittén.

Nu gällande organisation av hospitalsstaten samt avlöningsförhållandena

för dithörande ordinarie personal fingo i huvudsak sin slutliga

utformning vid 1918 års lagtima riksdag.

I sådant hänseende får kommittén hänvisa till dels riksdagens skrivelse

nr. 414 år 1918 (vartill ansluta sig riksdagens skrivelser nr 6 A

år 1919, nr 5 år 1920 och nr 5 A år 1921) dels kungl. kungörelse den 28

juni 1918 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner

enligt den från och med år 1919 gällande avlöningsstat för

läkar- och kontorspersonal vid statens hospital och asyler (sv. f. s. nr

492) med däri genom kungl. kungörelse den 9 juli 1920 gjord ändring

(sv. f. s. nr 553) dels och avlöningsreglementet för sjukvårds- och ekonomipersonalen

vid statens anstalter för sinnessjuka den 28 juni 1918

(sv. f. s. nr 493) med däri genom kungl. kungörelser den 13 juni 1919

(sv. f. s. nr 306), den 9 juli 1920 (nr 554) och den 7 juli 1921 (nr

406) gjorda ändringar.

Vidkommande tidigare organisations- och avlöningsförhållanden tilllåter

sig kommittén hänvisa till de i kommitténs förenämnda tryckta

betänkande, delen LVU, lämnade redogörelser i berörda hänseenden.

Nuvarande

organisation

och avlöningsförhållanden

vid '' hospitalsstaten.

Enligt nuvarande organisation kunna särskiljas följande grupper

av ordinarie befattningshavare vid hospitalsstaten, nämligen läkarpersonal,

kontorspersonal, sjukvårdspersonal och ekonomipersonal.

Inom grupperna läkarpersonal och kontorspersonal är antalet befattningshavare

i skilda grader angivet uti den av Kungl. Maj:t och

riksdagen fastställda lönestaten, och är avlöningssystemet konstruerat i

anslutning till den s. k. statskontorstypen, sålunda med viss kontant begyn

-

4

nelseavlöning samt med i allmänhet ålderstillägg efter viss tids tjänstgöring;

dock förekomma icke ortstillägg. Utöver den kontanta avlöningen

åtnjuta det stora flertalet befattningshavare vissa naturaförmåner såsom fri

bostad o. d. Villkoren för avlöningens åtnjutande likna i viss mån de

för befattningshavare, reglerade enligt statskontorstypen, hittills gällande.

Vad sjukvårds- och ekonomipersonalgrupperna angår, är antalet

befattningshavare inom högre grader fastställt i det för dessa grupper gällande

avlöningsreglem entet, under det att antalet befattningshavare inom

lägre grader bestämmes av Kungl. Maj:t. Enligt det för dessa personalgrupper

antagna avlöningsreglementet utgå de kontanta avlöningsförmånerna

efter ett system, som nära ansluter sig till det för telegrafverket

före den sista regleringen gällande, alltså med avlöning i skilda löneklasser,

innefattande avlöningsförhöjning efter viss tids tjänstgöring.

Även för dessa befattningsgrupper utgå, utöver den kontanta avlöningen,

vissa naturaförmåner.

Av vidstående tablå framgår såväl antalet av de särskilda ordinarie

befattningarna vid hospitalsstaten som ock dessas fördelning på olika

anstalter, såsom förhållandena, såvitt nu kan bedömas, må antagas komma

att te sig vid 1922 års början, varjämte till ledning för bedömandet av

vederbörande anstalts omfattning i tablåen angivits antalet platser för

sinnessjuka vid de särskilda anstalterna.

Den ordinarie läkar- och kontorspersonalen vid hospitalsstaten åtnjuter,

oavsett dyrtidstillägg, nedan angivna kontanta avlöningar, varvid

dock i förekommande fall endast upptagits begynnelseavlöningar och slutavlöningar.

Överläkare.

Överläkarna vid Uppsala hospital och asyl1, Strängnäs hospital,

Nyköpings hospital, Vadstena hospital och asyl, Växjö hospital, Västerviks

hospital, Lunds hospital och asyl1 2, Vänersborgs hospital och asyl,

1 överläkaren vid Uppsala hospital och asyl uppbär såsom professor i psykiatri vid

Uppsala universitet ett arvode av 2,500 kronor jämte tillfällig löneförbättring 625 kronor.

2 överläkaren vid Lunds hospital och asyl uppbär för undervisning i psykiatri vid

Lunds universitet ett arvode av 2,000 kronor jämte tillfällig löneförbättring 500 kronor.

Tablå över antalet ordinarie befattningar vid statens anstalter för sinnessjuka.

I och II. Läkar- och kontorspersonal.

Antal

platser

lör pa- tienter.

Över-

läkare.

Lä-

kare.

Hospi-

tals-

läkare.

Biträ-

dande

läkare.

Sysslo-

män.

Bok- hållare

av l:a

grad.

Kas-

sör-

skor.

Bok- hållare

av 2:a

grad.1 2 3

Skriv-

biträ-

den.4

1. Stockholms hospital . .

255

i

_

1

1

1

1

1

1

2. Uppsala hospital och asyl

1,246

i

—

2

4

1

1

1

1

i !

3. NyköpiDgs hospital . . .

206

i

—

—

—

1

—

1

—

_ 1

4. Strängnäs hospital . . .

800

i

—

2

2

1

1

1

1

i

5. Vadstena hospital och asyl

792

i

—

2

2

1

1

1

1

i

6. Växjö hospital.....

390

i

—

1

2

1

1

1

—

i

7. Västerviks hospital . . .

830

i

—

2

2

1

1

1

1

i

8. Visby hospital.....

63

—

1

—

—

2 _

—

—

—

—

9. Malmö asyl 1.....

124

—

—

—

—

—

—

—

—

—

10. Lunds hospital och asyl .

1,232

i

—

2

4

1

1

1

1

i

11. Göteborgs hospital . . .

355

i

—

1

1

1

1

1

—

i

12. Vänersborgs hospital o. asyl

1,080

i

—

2

2

1

1

1

1

i

13. Kristinehamns hospital .

800

i

—

2

2

1

1

1

1

i

14. Säters hospital.....

830

i

—

2

2

1

1

1

1

i

15. Härnösands hospital . .

269

i

—

1

—

1

—

1

—

—

16. Östersunds hospital . .

560

i

—

1

2

1

1

1

—

i

17. Piteå hospital och asyl .

370

i

—

1

—

1

1

1

—

— |

Summa

15

1

22

26

15

13

15

S

12

Kristinehamns hospital, Säters hospital och Östersunds hospital hava en

begynnelseavlöning av 7,500 kronor och en slutavlöning, efter fem år, av

8,100 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring för överläkaren vid

Uppsala hospital och asyl å 375 kronor, för överläkaren vid Lunds hospital

och asyl å 500 kronor samt för en var av de övriga nu nämnda

överläkarna å 1,000 kronor.

Överläkarna vid Göteborgs hospital, Härnösands hospital samt Piteå

1 Malmö asyl är avsedd att indragas och finnes vid densamma icke någon ordinarie

läkar- eller kontorspersonal.

2 Sysslomannen vid Visby hospital är avlönad med arvode.

3 Befattningen avsedd att i regel innehavas av kvinna.

4 Befattningen avsedd för kvinna.

6

III och IV. Sjukvårds

-

s j

u k

v å

r d s p

e r

8 O

n a

Antal

man

1 i g

k

vin

n 1 i

g

I

1

platser

för

patien-

ter.

upp-

synings-

man

a

-i

co

CD

CD

CO

PT

O:

före-

stånder-

skor

a t

•-*

CO

p

CD

PT

03

pr

0:

e+-

ce

ma-

skin-

masta-

re

maski-

nister

hant-

verks-

före-

ståndare

O:

g1

pr

i—1

to

CO

t—*

tO

CO

DO

0

fcO

to

►—*

to

p

p

o

*-*

P

p

CD

PT

p

P

P

P

P

P

er?

er?

7*

<W

er?

71

er?

r*

<ra

7<

►1

(T?

7*

Oq

7»

CR

7*

er?

71

7?

er? ;

7»

1. Stockholms hospital . . .

255

i

_

_

2

20

1

_

8

29

—

1

—

2

—

4

i 2. Uppsala hospital och asyl .

1,246

2

—

2

12

75

2

—

3

18

112

1

—

2

1

3

7

| 3. Nyköpings hospital ....

206

—

i

—

4

17

—

1

—

5

14

—

—

—

1

—

4

j 4. Strängnäs hospital ....

800

1

—

—

7

20

2

—

1

13

20

1

—

1

1

3

6

1 5. Vadstena hospital och asyl

792

1

—

1

12

41

1

—

2

16

57

1

—

1

1

3

6

6. Växjö hospital......

390

1

i

—

10

51

1

1

3

5

31

—

1

1

2

—

6

j 7. Västerviks hospital ....

830

2

—

2

11

72

1

—

2

17

70

1

—

1

1

3

6

| 8. Visby hospital......

63

—

—

—

1

5

—

1

—

1

7

—

—

—

—

—

_

j 9. Malmö asyl.......

124

—

—

1

—

6

—

1

—

—

8

—

—

—

1

—

—

j 10. Lunds hospital och asyl

1,232

2

—

2

12

55

2

-

2

21

92

1

—

1

1

3

5 !

1

11. Göteborgs hospital ....

355

—

i

—

6

26

—

2

1

10

40

—

1

1

—

—

7

j 12. Vänersborgs hospital o. asyl

1,080

1

—

1

11

72

1

-

1

17

70

1

—

1

1

3

8

1 13. Kristinehamns hospital . .

800

1

—

1

11

56

1

—

1

18

59

1

—

1

1

3

5

! 14. Säters hospital......

830

2

—

2

15

72

1

—

2

17

60

1

—

1

1

3

6

15. Härnösands hospital . . .

269

—

i

—

5

14

—

1

1

6

19

—

1

—

1

—

3

16. Östersunds hospital ....

560

1

—

1

6

39

1

—

1

11

49

1

—

1

—

3

5

17. Piteå hospital och asyl . .

370

—

i

1

6

31

—

1

1

8

24

—

1

1

1

—

7

Samma

—

Ilo

5

14

131

671

i 14

! 8

21

i 191

761

1 9

5

13

16

27

85

hospital och asyl åtnjuta en begynnelseavlöning av 7,000 kronor och en

slutavlöning, efter fem år, av 7,600 kronor, samt därjämte tillfällig löneförbättring

å 1,000 kronor.

Överläkaren vid Stockholms hospital1 uppbär i begynnelseavlöning

1 överläkaren vid Stockholms hospital är tillika professor i psykiatri vid karolinska

institutet och åtnjuter i sådan egenskap en begynnelseavlöning av 4,000 kronor och en

slutavlöning, efter fem år, av 4,600 kronor, varjämte utgår tillfällig löneförbättring med

900 kronor.

7

och ekonomipersonal.

E

k

O

n

O

m i

P

e

r

8

0

n

i

I

in

a

n 1

i g

k

V

i

n n

1 i

g

trädgårdsmästare.

befallningsman.

hantverkare.

chaufförer.

cldare

magasins-

foreståndare.

föreståndare i stall,

ladugård och

svinstall.

post- och stads-

bud.

nattvakter.

manliga biträden i

trädg. o. jordbruk.

köks-

förestån-

derskor

tvätt-

före-

stån-

derskor

bageri-

fflre-

stån-

derskor

arbets-

förestånderskor.

köksförestån- derskas närmaste

biträde.

tvättförestån- derskas närmaste

biträde.

bageriförestån- derskas närmaste

biträde.

sömmerskor och

väverskor.

to

03

H-

to

03

H-

to

H-

to

P

CKJ

p

CT5

O

<W

P

er?

:a gr.

®

er?

yi

P

aq

p

er?

P

er?

p

<2

1

_

_

_

1

4

_

_

1

i

i

i

i

1

1

2

1

1

10

1

2

5

4

i

2

i

2

2

i

—

—

i

—

—

—

2

1

1

—

2

2

i

1

1

—

1

i

1

1

7

—

—

6

—

i

1

i

1

1

i

—

—

i

—

—

i

1

1

1

1

2

1

1

6

—

i

4

—

i

2

i

2

2

i

—

—

i

—

—

i

1

1

1

1

2

1

1

5

—

i

3

—

—

2

i

1

3

—

1

—

—

i

—

i

—

1

1

—

2

1

1

8

2

i

2

4

i

2

i

1

2

i

—

—

i

—

—

:

1

1

1

1

2

1

1

11

1

2

4

3

—

3

i

2

2

i

—

—

i

—

i

—

1

1

1

1

4

1

1

1

1

1

3

—

—

1

i

1

2

i

—

—

i

—

—

i

1

1

1

1

1

1

1

9

1

1

3

2

i

3

i

1

2

i

—

—

i

—

i

—

1

1

1

1

2

1

1

5

1

1

2

3

—

3

i

1

2

i

—

—

i

—

—

i

1

1

1

1

2

1

1

10

1

2

4

—

i

3

i

1

2

i

—

—

i

—

—

i

2

1

1

1

2

1

2

—

i

1

1

—

1

i

2

1

1

4

1

1

4

-

i

1

i

1

1

i

—

—

i

—

—

i

1

1

1

1

2

1

—

2

-

1

4

—

i

2

i

1

1

—

1

—

—

i

—

i

1

1

1

1

1

14

11

78

9

16

Sälle

1 8

26

16

18

24

n

4

2

ii

4

2

9

13

13

13

10

28 |

4,000 kronor och i slutavlöning, efter fem år, 4,600 kronor, vartill kommer

tillfällig löneförbättring å 100 kronor.

Läkare.

Läkaren vid Visby hospital uppbär en begynnelseavlöning av 5,500

kronor och en slutavlöning, efter fem år, av 6,100 kronor.

8

Hospitalsläkare

åtnjuter i begynnelseavlöning 6,000 kronor samt i slutavlöning, efter tio

år, 7,000 kronor.

Biträdande läkare

uppbär en avlöning av 5,000 kronor utan rätt till ålderstillägg.

Sysslomän.

Sysslomännen vid Uppsala hospital och asyl, Strängnäs hospital,

Vadstena hospital och asyl, Västerviks hospital, Lunds hospital och asyl,

Vänersborgs hospital och asyl, Kristinehamns hospital, Säters hospital

samt Östersunds hospital hava i begynnelseavlöning 4,500 kronor och i

slutavlöning, efter tio år, 5,500 kronor.

Sysslomännen vid Stockholms hospital, Växjö hospital, Göteborgs

hospital, Härnösands hospital samt Piteå hospital och asyl erhålla i begynnelseavlöning

3,600 kronor och i slutavlöning, efter tio år, 4,600

kronor.

Sysslomannen vid Nyköpings hospital åtnjuter i begynnelseavlöning

2,700 kronor och i slutavlöning, efter tio år, 3,700 kronor, vartill kommer

tillfällig löneförbättring å 300 kronor.

Såsom förut nämnts, är sysslomannen vid Visby hospital icke ordinarie

befattningshavare. Han avlönas med ett arvode å 2,000 kronor.

Bokhållare av första grad

åtnjuter en begynnelseavlöning av 2,100 kronor och en slutavlöning,

efter tio år, av 2,900 kronor, vartill kommer tillfällig löneförbättring å

''525 kronor.

Kassörska

har en begynnelseavlöning av 2,200 kronor och en slutavlöning, efter

femton år, av 2,800 kronor.

Bokhållare av andra grad.

Innehavare av dylik befattning, vilken är avsedd i regeln för

kvinna, uppbär en begynnelseavlöning av 1,800 kronor och en slutavlöning,

efter femton år, av 2,400 kronor.

9

Skrivbiträde (kvinnligt)

åtnjuter eu begynnelseavlöning av 1,800 kronor och eu slutavlöning, efter

femton år, av 2,400 kronor.

Utöver den kontanta avlöningen äga befattningshavare tillhörande

läkar- och kontorspersonalen åtnjuta följande naturaförmåner:

överlähare, hospitalsläkare, biträdande läkare och sysslomän äro berättigade till boställsvaning

med bränsle ävensom elektrisk belysning, där sådan anordnats, med skyldighet

emellertid att själva bekosta armatur och lampor. Läkaren likasom sysslomannen vid Visby

hospital äger däremot icke rätt till några naturaförmåner.

Bokhållare av första grad, kassörskor, bokhållare av andra grad och skrivbiträden

åtnjuta bostad med möbler och sängkläder, bränsle, lyse och tvätt.

Biträdande läkare, åt vilken boställsvåning inom anstalten icke anordnats, skall erhålla

bostad med möbler och sängkläder, bränsle, lyse och tvätt.

Hospitalsläkare och biträdande läkare, som medgivas att bo utom anstaltens område,

skola för mistad bostadslägenhet med bränsle och elektrisk belysning erhålla 800

kronor för år.

Bokhållare av första grad, åt vilken familjebostad inom hospitals eller asyls område

upplåtits, skall, med avstående från eljest medgiven förmån av möbler, sängkläder och tvätt,

till bostaden erhålla bränsle samt elektrisk belysning, där sådan anordnats, med skyldighet

emellertid att själv bekosta armatur och lampor.

Bokhållare av första grad, som medgivits att bo utom anstaltens område, skall

icke erhålla några naturaförmåner, men i kontant ersättning därför äga att uppbära 500

kronor för år.

överläkare, hospitalsläkare, biträdande läkare och syssloman, som på grund av sjukdom

av sådan art, att han finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet

under längre tid än ett år i följd, skall vara skyldig att, efter medicinalstyrelsens

omprövning, avstå från den honom tillkommande bostad och övriga naturaförmåner mot en

kontant ersättning av, överläkare 1,500 kronor samt hospitalsläkare, biträdande läkare och

syssloman 800 kronor för år.

Enligt § 24 av kungl. stadgan angående sinnessjuka den 14 juni

1901 är medgivet, att inom statens anstalter för sinnessjuka boende

tjänstemän och betjäning äga, i händelse av sjukdom, att därstädes

kostnadsfritt njuta den vård, varav de äro i behov och som lämpligen

kan beredas dem vid vederbörande anstalt.

Bland villkoren för avlöningsförmånernas åtnjutande torde i detta

sammanhang beträffande läkar- och kontorspersonal allenast behöva erinras

om följande, nämligen att överläkare icke må utom hospital och

asyl samt läkaren vid Visby hospital icke utom Visby stad utöva enskild

praktik mot betalning utom vad rör nerv- eller sinnessjukdomar, samt

2—212742. Löner eg ler ingskommitténs bet. LXV.

10

att med sysslomansbefattning icke må förenas anställning såsom sekreterare

hos vederbörande hospitalsdirektion.

Till sjukvårds- och ekonomipersonal utgår, oavsett dyrtidstillägg,

kontant avlöning med nedan angivna belopp, varvid dock allenast lägsta

och högsta avlöning upptagits.

Befattning.

Lägsta

avlöning.

Kronor.

Högsta

avlöning.

Kronor.

Sjukvårdspersonal.

Manlig.

1 Uppsyningsman av l:a graden...................

1,950

3,400

> » 2:a > ...................

1,800

3,000

> > 3:e » ...................

1,650

2,700

Förste skötare..........................

1,500

2,400

Skötare.....1........................

1,260

1,950

Kvinnlig.

Förestånderska av l:a graden...................

1,800

2,700

> > 2:a > ...................

1,650

2,400 |

» > 3:e > ...................

1,500

2,100

Första sköterska.........................

1,140

1,650

Sköterska............................

960

1,380

Ekonomipersonal.

Manlig.

{ Maskinmästare av l:a graden...................

2,100

3,400

> * 2:a > ...................

1,800

3,000

t Maskinist » l:a ■ ...................

1,500

2,400

» > 2:a > ...................

1,380

2,100

Hantverksföreståndare av l:a graden................

1.650

2,700

> > 2:a > ................

1,500

2,400

{ Trädgårdsmästare.........................

1,650

2,700

1 Befallningsman..........................

1,650

2,700

j Hantverkare...........................

1,260

1,950

! Chaufför.............................

1,260

1,950

11

Befattning.

Lägsta

avlöning.

Kronor.

Högsta

avlöning.

Kronor. |

j Eldare av l:a graden.......................

1,260

1,950

> * 2:a > .......................

1,020

1,650

» » 3:e > .......................

9G0

1,500

i Magasinsförcståndare.......................

1,140

1,800 I

i Föreståndare i stall, ladugård och svinstall.............

1,020

1,650

j Post- och stadshud ......................

1,020

1,650

j Nattvakt............................

1,020

1,650

j Manligt biträde i trädgård och jordbruk..............

1,020

1,650

Kvinnlig.

i

\ Köksförestånderska av l:a graden................

1,500

2,100

» > 2:a > .................

1,380

1,950

» > 3:e > .................

1,140

1,650

Tvättförestånderska » l:a > .................

1,260

1,800

» > 2:a > ............

1,140

1,650

Bageriförestånderska > l:a « .......

1,140

1,650

> > 2:a » ..............

1,020

1,500

Arhetsförestånderska...........

1,140

1,650

t Köksförestånderskans närmaste biträde . . .

960

1,380

Tvättförestånderskans > > ...............

900

1,260

Bageriförestånderskans » >

900

1,260 1

Sömmerska och väverska...................

900

1,260

Beträffande sjukvårds- och ekonomipersonalen torde höra anmärkas,

att antalet år från tillträdande av lägsta avlöning till uppnående av

högsta avlöning är bestämt till 15 för manlig befattningshavare, undantagandes

maskinmästare av l:a graden, samt 12 för nämnda maskinmästare

ävensom för kvinnlig befattningshavare.

Befattningshavare bland sjukvårdspersonalen, åt vilken anförtrotts

att särskilt ansvara för handhavandet av sjukvård, förråd m. m. inom

viss avdelning, må tilldelas särskilt ansvarsarvode, som bestämmes av

medicinalstyrelsen, dock högst 200 kronor för år.

12

För tjänstgöring å s. k. fast avdelning utgår särskilt arvode, beräknat

efter 120 kronor för år.

Jämte den kontanta avlöningen är befattningshavare, tillhörande

sjukvårds- och ekonomipersonalen, berättigad till vissa naturaförmåner.

Befattningshavare äger sålunda åtnjuta fri bostad med möbler och

sängkläder. Dock må befattningshavare kunna tilldelas — gift befattningshavare

av hospitalsdirektionen och ogift befattningshavare efter

medicinalstyrelsens beprövande — bostadslägenhet, avsedd för familj,

eller, om sådan lägenhet saknas, hyresbidrag beräknat till lägst 250 kronor

och högst 500 kronor för år, allt efter tjänsteställning och hyresprisen

å den ort, där befattningshavaren är placerad. Storleken av sådant

hyresbidrag bestämmes av medicinalstyrelsen.

Åtnjutes familjebostad eller hyresbidrag, är rätt till möbler och

sängkläder utesluten.

Med fri bostad in natura är förenad förmånen av fritt bränsle och

fri elektrisk belysning, där sådan anordnats; dock att innehavare av

familjebostad är skyldig att själv bekosta armatur och lampor.

Åtnjuter befattningshavare hyresbidrag, utgår till honom ersättning

för bränsle och lyse enligt grunder, som av medicinalstyrelsen bestämmas.

Tjänstebeklädnad in natura må tilldelas befattningshavare enligt

reglemente, som av Kungl. Maj:t fastställes. Förmanen av fri tvätt må

tillkomma befattningshavare i enlighet med grunder, som medicinalstyrelsen

äger bestämma.

Befattningshavare äger kostnadsfritt åtnjuta den läkarvård, som

lämpligen kan beredas honom av anstaltens läkare. Har befattningshavare

bostad i anstaltens hus, tillkommer sådan vård jämväl hans

hustru och hemmavarande oförsörjda barn. Finner anstaltens läkare

vård å offentligt sjukhus för befattningshavare erforderlig, må kostnaden

för sådan vård å allmän sal bestridas utav de för anstalten anvisade

medel.

Förutom de ordinarie befattningshavarna finnas vid statens sinnessjukvårdsanstalter

icke-ordinarie befattningshavare, såsom predikanter,

13

amanuens (vid Stockholms hospital) samt sekreterare (vid hospitalsdirektionerna)

ävensom extra sjukvårds- och ekonomipersonal.

Avlöningarna till såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare

vid ifrågavarande anstalter utgå av förslagsanslaget till hospitals

underhåll.

* * *

En särskild ställning inom hospitalsväsendet intager överinspektören

för sinnessjukvården i riket, vilken befattning inrättades efter beslut vid

1901 års riksdag.

Genom kungl. brev den 14 juni 1901 är förordnat, att tillsyn

över att stadgans angående sinnessjuka bestämmelser rörande sjukvården

varda noggrant iakttagna skall från ingången av år 1902 utövas av en

utav Kungl. Maj:t, varje gång för en tid av högst fem år, förordnad

överinspektör för sinnessjukvården i riket med åligganden, som finnas

närmare angivna uti samma stadga. Därjämte har förklarats, att överinspektören

är berättigad att åtnjuta ej mindre ett årligt arvode av 8,000

kronor, än även resekostnads- och traktamentsersättning för av honom i

tjänsten företagna resor, dock icke till högre belopp än 3,000 kronor om

året. Såväl omförmälda arvode som ock berörda resekostnads- och traktamentsersättning

utbetalas av förslagsanslaget till hospitals underhåll.

Genom kungl. brev den 13 november 1908 har medgivits, att överinspektören

må åtnjuta semester under en och en halv månad årligen

samt att arvode till vikarie under semestern må utgå av det till överinspektörens

resekostnads- och traktamentsersättning anvisade beloppet.

Överinspektören åtnjuter tillfällig löneförbättring å 1,000 kronor.

14

Allmänna

synpunkter

vid placeringen

på

avlöningsskalan.

De särskilda

tjäll''

sternas

placering

ni. in.

Kommitténs yttrande.

Tjänsternas placering på avlöningsskalan samt antalet befattningshavare

i de olika tjänstegraderna»

Såsom framgår av kommitténs den 3 november 1920 avgivna betänkande,

delen LXII, innefattande utredning och förslag beträffande ny

definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och

centrala ämbetsverk, har kommittén förutsatt, att det i nämnda betänkande

framlagda förslag till avlöningsreglemente skulle successivt träda

i tillämpning vid olika verk inom den civila statsförvaltningen.

Sedan sagda reglementsförslag vid 1921 års riksdag blivit i allt

väsentligt godkänt att tillämpas vid statsdepartementen, flertalet centrala

ämbetsverk samt fångvårdsstaten, beträffande diplomatisk och konsulär

personal ävensom vid statens tvångsarbetsanstalter, har kommittén ansett

samma reglemente böra gälla jämväl för hospitalspersonalen. Erinras

må härvid emellertid, att i den kungörelse, som angiver de verk, å vilkas

befattningshavare det nya reglementet skall äga tillämpning, jämväl finnas

intagna vissa speciella avlöningsbestämmelser, avseende befattningshavare

vid särskilda verk. Jämväl i fråga om hospitalspersonalen torde dylika

speciella bestämmelser bliva erforderliga.

* „ #

*

Vid uppgörandet av förslag huru ordinarie tjänster vid hospitalen

borde placeras i lönegrader å den nya löneplanen (vid nu förevarande

betänkande fogad såsom bilaga 2), har kommittén sökt åstadkomma ett

värdesättande mellan de olika tjänsterna inbördes med hänsyn till arbetsuppgifternas

art och ansvar ävensom, där sådant lämpligen kunnat ske,

15

likställighet mellan, å ena sidan, tjänster vid hospitalen och, å andra

sidan, nyreglerade närmast jämförliga tjänster.

Vid en dylik jämförelse med befattningshavare vid andra verk har

emellertid beträffande flertalet tjänstemän vid hospitalen hänsyn tagits

till de särskilda förhållanden, under vilka deras tjänstgöring äger rum,

samt de särskilda kvalifikationer, som måste ställas å dylika befattningshavare.

Vad nu först angår läkarpersonalen, har, för att tagas i övervägande

vid fullgörande av det kommittén i förevarande ärende meddelade uppdrag,

genom kungl. remiss den 20 maj 1921 överlämnats till kommittén

en den 18 i samma månad daterad framställning från psykiatriska föreningen

i fråga om löneförmånerna för de vid statens anstalter för

sinnessjuka anställda läkare.

I denna framställning har föreningen till en början framhållit,

hurusom svårigheterna att få läkartjänsterna vid statens sinnessjukhus

besatta så småningom nått en sådan grad, att de måste anses innebära

en allvarsam fara för sinnessjukvården i vårt land. I sådant hänseende

anföres, bland annat, följande.

Vid 1921 års början voro av 23 hospitalsläkar- och 25 biträdande

läkartjänster resp. o och 15 vakanta. Sådana förhållandena hittills varit,

hade det visserligen varit möjligt att i stort sett hålla de underordnade

läkartjänsterna besatta, men i allmänhet endast med mera tillfälliga läkarkrafter,

medicine kandidater, som någon tid tjänstgjort å hospital, medan

de samtidigt bedrivit studier för examen. Av vid hospitalen vid tiden

för framställningens avfattande anställde läkare, som kunde förväntas

ägna sig åt yrket, hade endast 11 inkommit på banan under de sista

10 åren, och av dessa hade 5 varit över 40 år vid anställningen.

Enligt föreningens mening vore det ett oavvisligt krav, att sinnessjukvården

inom icke allt för långt avlägsen framtid bleve tillfredsställande

ordnad, och att det antal platser bereddes, som vore nödvändigt

för att giva möjligheter av tillfredsställande vård åt de sinnessjuke.

Men därmed komme den nu jämförelsevis ringa omsättningen på sinnessjukhusen

att ökas och antalet intagningar att med all sannolikhet uppgå

Läkare.

16

till det dubbla, vilket förhållande komme att ställa större krav på läkarkrafterna.

På grund av nämnda och i övrigt angivna förhållanden bleve det av

.än större vikt att se till, att en tillfredsställande rekrytering av hospitalsläkarkåren

erhölles. Det vore därvid icke nog att förhållandena bleve

sådana, att ett tillräckligt antal läkare, vilka som helst, kunde erhållas,

utan det vore av största vikt, att också dugliga läkare funne med sin

fördel förenligt att ägna sig åt sinnessjukvården och de därmed förbundna

uppgifterna.

En bättre rekrytering av hospitalsläkarkåren vore sålunda ett livsvillkor

för sinnessjukvården. Man kunde emellertid icke räkna med att

läkare av enbart ideella intressen skulle ägna sig åt ett yrke, som ekonomiskt

erbjöde betydligt sämre villkor än andra grenar av läkaryrket.

Det gällde konkurrens inom ett fritt yrke. Förutsättningen för att sinnessjukvården

skulle kunna draga till sig dugliga läkare i tillräckligt antal

vore, att de erbjudna löneförmånerna bleve något så när jämförliga med

inkomsterna inom andra grenar av läkaryrket. Hospitalsläkarkåren vore

under nuvarande förhållanden ekonomiskt avsevärt sämre situerad än

andra läkargrupper.

I fråga om avlöningsförmånerna för nu ifrågavarande läkare erinras

av föreningen, hurusom hospitalsöverläkarna hittills haft eu lön lika med

tjänstemännen av tredje graden vid den centrala statsförvaltningen och

därutöver förmånen av fri bostad med bränsle och lyse. 1921 års riksdag

hade placerat tjänstemännen av tredje graden i lönegraden B 20

enligt det antagna nya avlöningsreglementet. Skulle överläkarna giva ersättning

för naturaförmånerna efter vanliga grunder, skulle uppenbarligen

en minskning i deras löneförmåner komma till stånd. De särskilda förhållanden,

som vore givna med att läkarna vid hospitalen för sin tjänst

nödvändigtvis måste vara bosatta å hospitalen och taga de bostäder, som

följde med tjänsten, utan hänsyn till familjens behov av större eller

mindre utrymme, syntes föreningen emellertid fullt motivera ett undantag,

i enlighet med vad i löneregleringskommitténs betänkande den 3

november 1920 (delen LXII) sid. 60 funnes anfört. Genom att fortfarande

liksom hittills för läkarna vid hospitalen medgiva förmånen av

17

fri bostad bleve det också möjligt att inom det fastställda löneschemat

bibehålla överläkarna vid en lönestandard jämförlig med den de förut

intagit.

Vad som borde betonas, vore emellertid, att den nuvarande lönestandarden

icke visat sig tillräcklig att till hospitalen locka ens ett till4

lyckligt antal, än mindre mera dugliga läkare. För att nå detta vore

det säkerligen nödvändigt att tillerkänna överläkarna ett extra arvode,

som lämpligen syntes kunna sättas till 2,000 kronor för de större hospitalen

och 1,500 kronor för de mindre. Detta närmast för att i någon

ringa mån kompensera de inkomster, en duglig läkare kunde vinna genom

praktik.

Lönerna för de underordnade läkarna borde givetvis avvägas därefter.

För hospitalsläkargraden syntes sålunda en placering i lönegrad

B 17 vara lämplig. Biträdande läkare, som för närvarande åtnjöte en

endast obetydligt högre avlöning än såsom extra läkare tjänstgörande

medicine kandidater, syntes föreningen lämpligen böra placeras i lönegrad

B 14. Allt detta under förutsättning att även dessa läkare komme

i åtnjutande av fria naturaförmåner.

De begärda lönevillkoren för läkarna vid hospitalen vore — fortsätter

föreningen — högre än för statens tjänstemän i allmänhet i motsvarande

grad. Detta finge emellertid i viss mån sitt berättigande i den

långa och dyrbara läkarutbildningen; och det nödvändiggjordes av, att

det här gällde konkurrens inom ett fritt yrke, där endast ett mindretal

hade statsanställning och där endast den relativt lilla hospitalsläkargruppen

jämte ett fåtal andra läkartjänstemän vore för sin inkomst mera

uteslutande hänvisade till lön.

Vad psykiatriska föreningen sålunda anfört synes löneregleringskommittén

böra vinna ett visst beaktande vid hospitalsläkarkårens införande

i det nya avlöningssystemet. Kommittén har vid ett föregående

tillfälle ansett sig höra särskilt framhålla vikten av att de med dryga

kostnader för statsverket uppförda och bekostade hospitalen beredas möjlighet

att åt de sjuka, för vilka de äro avsedda, lämna den bästa vård,

3—212742. Lönereglering skommitténs bet. LXV.

18

Överlähare.

Hospitalsläkare

och

biträdande

läkare.

vilket naturligen måste stöta på stora svårigheter, då det fastställda antalet

läkartjänster icke kunna hållas till fullo besatta.

Ett förhållande, som tillvinner sig särskild betydelse vid det nya

avlöningssystemets tillämpande på nu ifrågavarande kår, är att befattningshavarna

enligt gällande stat njuta förmånen av fri bostad med

värme och elektrisk belysning, en förmån, som med hänsyn till de synnerligen

goda bostäderna måste skattas hög. Skulle för denna förmån

ersättning lämnas av de högre befattningshavarna bland läkarna — överläkarna

— komme dessa i en icke obetydligt sämre ställning än den

nuvarande.

På denna grund anser kommittén sig höra föreslå, att överläkarna

bibehållas vid sin rätt uti nyssberörda hänseende och placeras, överläkarna

vid de större hospitalen i lönegraden B 19 och vid de mindre i

B 18, men — med hänsyn till bostadsförmånen — med pensionsunderlagen

och därå grundade pensionsavgifter efter närmast högre klasser.

De nuvarande hospitalsläkartjänsterna synas, med ett i det följande

nämnt undantag, böra, med betecknande såsom tillhörande l:a (högsta)

klass, hänföras till lönegraden B 18, men utan rätt till fria naturaförmåner.

Biträdande läkarna, som nu efter uppfyllandet av vissa villkor förordnas

att tills vidare innehava sina befattningar, avlönas, såsom förut

anförts, med 5,000 kronor jämte fria bostadsförmåner; är sådan läkare

förordnad på viss tid, utgår den kontanta avlöningen endast med 4,500

kronor.

Genom kungl. kungörelse den 17 december 1915 angående villkor

för behörighet till vissa civila läkarbefattningar är förordnat, att för behörighet

till befattning såsom läkare vid statens anstalter för sinnessjuka,

vare sig med fast anställning eller med förordnande tills vidare, erfordras

bland annat att under minst tre år hava tjänstgjort som läkare vid statsanslag

för sinnessjuka eller därmed jämförlig sinnessjukanstalt och att

därvid hava visat sig vara ägnad för läkarbefattning vid sinnessjukvården.

Innehavare av biträdande läkarbefattningar med förordnande tills

vidare äro alltså i sinnessjukvård väl utbildade läkare; och då deras

in

göromål i stort sett sammanfalla med dem, som tillkomma hospitalsläkare,

nämligen att närmast under överläkaren handhava sjukvården å viss

avdelning, synes det kommittén, att dessa läkares benämning hör förändras

till hospitalsläkare av 2:a klass och att de såsom ordinarie tjänstemän

böra hänföras till lönegraden B IG, men utan rätt till fria naturaförmåner.

Läkare, som icke innehar föreskriven behörighet att erhålla ordinarie

befattning, skulle givetvis avlönas såsom icke-ordinarie befattningshavare

enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t.

Befattningarna som överläkare vid Stockholms hospital samt Upp- Vissa med

sala hospital och asyl äro — såsom i det föregående anförts — förenade

med professur i psykiatri vid karolinska institutet resp. Uppsala universitet lo■■ f°r.™ade

och med overläkarbefattnmgen vid Lunds hospital och asyl är förbunden tjänster.

skyldighet att undervisa i nämnda vetenskap vid Lunds universitet.

1918 års lagtima riksdag har i sin skrivelse den 15 juni 1918 nr

414 beträffande dessa kombinationer av tjänster anfört, att i fråga om de

nu förenade befattningarna som överläkare vid Stockholms hospital och

professor i psykiatri vid karolinska institutet i en motion hemställts om

skrivelse till Kungl. Maj:t dels om närmare utredning beträffande avlöningsförmånerna

för nämnda befattningshavare och dels om framläggande

för riksdagen av det förslag, vartill nämnda utredning kunde giva anledning.

I likhet med motionären ansåg även riksdagen skäl kunna anföras

för en utredning i förevarande avseende; i så fall syntes denna utredning

böra ske i sammanhang med den utredning beträffande motsvarande

befattningar vid universiteten i Uppsala och Lund, som löneregleringskommittén

i sitt i ärendet avgivna utlåtande ansett böra komma till stånd

och i vilket avseende någon erinran från vederbörande departementschefs

sida ej framställts.

Sedan sistberörda ärende blivit remitterat till medicinalstyrelsen

och medicinska fakulteten i Lund framlagt förslag om förändring av

lärarbefattningen i psykiatri vid Lunds universitet till en professur i

nämnda ämne, har medicinalstyrelsen, enligt vad kommittén har sig

bekant, i skrivelse till Konungen den 22 januari 1921 — med förmälan

20

att styrelsen under visst angivet förbehåll icke hade något att erinra

mot den av medicinska fakulteten föreslagna ändringen — framhållit, att

huvudavlöningen till samtliga ifrågavarande befattningar borde utgå i

form av överläkarlön och vederbörande professur avlönas med ett arvode.

Den administration och de ekonomiska ärenden av mångfaldigt slag,

vilka ålåge överläkarna vid hospitalen, vore nämligen enligt medicinalstyrelsens

uppfattning av den vikt och betydelse att med hänsyn till

hospitalens intressen huvudvikten måste läggas vid anställningen såsom

överläkare, desto mer som överläkarna måste vara boende inom anstalterna

och de för dem anvisade bostäderna inginge i de för överläkarna fastställda

avlöningsförmånerna. Beträffande storleken av de arvoden, som

borde tillerkännas innehavarna av resp. professurer, ansåg medicinalstyrelsen

något yttrande icke påfordras från styrelsens sida utan syntes

detta styrelsen vara en angelägenhet, som det tillkomme vederbörande

universitetsmyndigheter att utreda.

I likhet med medicinalstyrelsen anser kommittén, att avlöningen

till de förenade befattningarna bör utgå i form av lön jämte bostadsförmån

för överläkarbefattningen och arvode för professuren, varvid avlöningen

för överläkarbefattningen bör utgå enligt lönegraden B 19. Stockholms

hospital har visserligen endast 255 platser, men med hänsyn till

den mycket livliga omsättningen av sjuka, för år 1919 uppgående till

över 100 tf, synes avlöningen för överläkarbefattningen därstädes böra utgå

med samma belopp som för överläkare vid de största hospitalen.

Yad beträffar storleken av de arvoden, som må böra utgå till innehavarna

av resp. professurer, torde denna fråga få ankomma på yttrande

av den av Kungl. Maj:t genom beslut den 3 december 1920 tillsatta

kommittén för utredning rörande ny definitiv lönereglering för befattningshavare

vid rikets universitet m. m., vadan något förslag i sistnämnda

hänseende från 1902 års löneregleringskommittés sida icke torde vara

erforderligt.

4

Överläkar- Överläkarbefattningen vid Nyköpings hospital med ett antal platser

betfxynk9senav 206 är för närvarande avlönad med 7,500 kronor jämte ålderstillägg

pinc/s ener samma belopp, som är fastställt för överläkare vid de stora hospihospital.

21

talen, beroende på att vid hospitalet icke finnes någon underordnad läkarbefattning.

Det synes emellertid kommittén, att med de avlöningsförmåner,

som kommittén föreslagit för överläkare av 2:a klass, dessa böra

vara tillräckliga för nämnda befattning.

Vid Härnösands hospital med ett platsantal av 269 finnas för när- Hospitalsvarande

anställda en överläkare och en hospitalsläkare; att den under- l\nedvid

ordnade läkaren kommit att utgöras av en hospitalsläkare i stället för hospital8

en biträdande läkare lärer haft sin orsak i de särskilda svårigheterna

att få läkarbefattningarna vid de norrländska hospitalen besatta. Med

den ändring av biträdande läkarbefattningarna, kommittén här ovan föreslagit,

synes nu ifrågavarande läkarbefattning böra klassificeras som

hospitalsläkare av 2:a klass.

Under det att biträdande läkare för närvarande har en kontant Lälcar,

avlöning å stat av 5,000 kronor utan ålderstillägg, men med rätt till

naturaförmåner, åtnjuter läkaren vid Visby hospital en kontant avlöning

av 5,500 kronor jämte ålderstillägg å 600 kronor efter fem år, men icke

några naturaförmåner.

Kommittén har ansett läkaren vid Visby hospital skäligen kunna,

vid befattningens inpassande i det nya lönesystemet, placeras i lönegraden

B 16 eller samma lönegrad som hospitalsläkare av 2:a klass.

•cn vid

Visby

hospital.

Såsom kommittén tänkt sig läkarpersonalens placering i olika löne- Antal läkare

grader, skulle, vad överläkarna angår, i l:a klass komma de, som för kategorier.

närvarande i kontant begynnelseavlöning hava 7,500 kronor (jämte 600

kronor i ålderstillägg), med frånräknande av överläkartjänsten vid Nyköpings

hospital, men med tillförande, av angiven anledning, av den vid

Stockholms hospital, alltså tillhopa ett antal av 11.

Till 2:a klass skulle höra de, som för närvarande i kontant begynnelseavlöning

hava 7,000 kronor, jämte överläkartjänsten i Nyköping,

alltså 4.

Antalet hospitalsläkare av l:a klass skulle bliva lika med nuvarande

antal hospitalsläkare med frånräknande av tjänsten vid Härnösands

22

Kontorsper

sonalen.

Syssloman.

hospital, alltså 21, antalet hospitalsläkare av 2:a klass lika med nuvarande

antal biträdande läkare med tillägg av dels en från och med år 1922

vid Lunds hospital och asyl tillkommande biträdande läkare dels ock

hospitalsläkartjänsten i Härnösand, alltså 27.

Härtill skulle slutligen komma läkartjänsten vid Vishy hospital.

Angående överinspektören för sinnessjukvården i riket och avlöningsförhållandena

för honom avgiver kommittén särskilt skriftligt utlåtande.

I det föregående äro omförmälda de avlöningsförmåner, som, oberäknat

dyrtidstillägg, för närvarande tillkomma vid hospital och asyler

anställda sysslomän.

Föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän har i sin senaste

framställning i ämnet den 25 maj 1921 hemställt, att — frånsett sysslomännen

vid de små anstalterna i Yisby och Malmö — sysslomännen

måtte indelas i tre avlöningsgrupper, tillhörande resp. 16:e, 15:e och 14:e

lönegraderna inom avdelningen B i den löneplan, som finnes intagen uti

§ 9 av det vid 1921 års riksdag antagna avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement m. fl. verk.

Till den högsta avlöningsgruppen — sysslomän av klass 1

skulle hänföras de, som äro anställda vid anstalter med patientantal

överstigande 1,200;

till den andra gruppen — klass 2 — sysslomän vid anstalter med

patientantal understigande 1,200, men överstigande 500;

till den tredje gruppen — klass 3 — sysslomän vid anstalter med

patientantal understigande 500, men överstigande 200.

Följande tabell utvisar, huru, enligt föreningens mening, anstalterna

skulle fördelas på de särskilda klasserna; varvid för varje anstalt angivas

belöpande utgifter år 1920, dyrtidstillägg ej inräknade:

Klass 1 (2 st.).

Uppsala hospital och asyl

Lunds x * *

kronor 2,277,221: 24

» 2,319,909:84

23

Klass 2 (7 st.).

Vänersborgs hospital och asyl

Västerviks hospital . . .

Säters > ...

Kristinehamns » ...

Strängnäs » ...

Vadstena hospital och asyl .

Östersunds hospital ....

Klass 3 (6 st.).

Växiö hospital . . .

Piteå hospital och asyl

Göteborgs hospital

Härnösands »

Stockholms » . .

Nyköpings »

kronor 1,630,416:09

» 1,413,114: 89

» 1,514,677: 12

» 1,591,958: 31

(ej då ännu belagt)

kronor 1,227,633: 14

» 1,208,124:24

» 846,493: 96

» 837,957:39

» 959,817: 66

» 435,301: 29

» 769,650: 97

» 384,978:42

Mot denna klassindelning kar löneregleringskommittén ej något

att erinra.

Att, såsom föreningen hemställt, hänföra de särskilda klasserna

till 16:e, 15:e och 14:e lönegraderna inom avdelningen B i förenämnda

löneplan, kan kommittén emellertid ej tillstyrka utan anser till fyllest,

att de hänföras till resp. 15:e, 14:e och 13:e lönegraderna.

Det må i detta hänseende erinras, hurusom i den centrala statsförvaltningen

endast ett mindretal av nuvarande andra normalgradens

tjänstemän hänförts till 16:e lönegraden, under det att det stora flertalet

upptagits i 15:e lönegraden. Kamrerarna vid det stora centralfängelset å

Långholmen och vid den betydande tvångsarbetsanstalten vid Svartsjö

hava upptagits i 14:e lönegraden.

För sysslomannen vid Visby hospital är i nu gällande stat upptaget

allenast ett arvode, 2,000 kronor. Han torde fortfarande böra

hänföras till icke-ordinarie befattningshavare och hans ^vlöning bestämmas

i den för dylika befattningshavare blivande ordning.

Vad Malmö asyl beträffar, är redan i det föregående erinrat, att

den är avsedd att indragas och att där ej finnes någon ordinarie kontorspersonal.

24

Bokhållare.

Föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän har i omförmälda

framställning ånyo upptagit sysslomännens vid flera föregående tillfällen

framförda önskemål att få sin tjänstetitel förändrad till »hospitalsintendent».

Frågan därom var upptagen i kommitténs betänkande den 24 april

1918 (delen LVU). Kommittén omnämnde då (sid. 126), att flertalet

hospitalsdirektioner avstyrkt denna titelförändring, medicinalstyrelsen

likaså. För egen del fann kommittén några bärande skäl till förändringen

ej anförda och ansåg därför titeln syssloman böra bibehållas.

Under erinran om vad sålunda förekommit överlämnar kommittén

till Kungl. Maj:ts prövning, huruvida skälig anledning numera må anses

förefinnas för ändring av den gamla titeln å ifrågavarande befattning.

Föreningen har uti sin ifrågavarande framställning, vilken genom

kungl. remiss den 1 juni 1921 överlämnats till kommittén för att tagas

i övervägande vid fullgörande av det kommittén meddelade uppdraget

att avgiva utlåtande angående hospitalspersonalens avlöningsförhållanden,

även erinrat om sin underdåniga skrivelse den 22 februari 1921 med

hemställan om tillfällig löneförbättring för sysslomännen för år 1921,

vilken hemställan — avstyrkt av löneregleringskommittén med hänsyn

till den kommittén anbefallda utredningen angående ny definitiv lönereglering

för befattningshavare vid statens hospital och asyler — ej föranledde

någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. I sin nu förevarande framställning

har föreningen begärt, att nyssberörda hemställan måtte tagas

under förnyad omprövning i och för förslag till 1922 års riksdag rörande

tillfällig löneförbättring för sysslomännen.

Att nu samtidigt därmed att, efter nämnda utrednings verkställande,

förslag framlägges rörande ny definitiv lönereglering för personalen vid

statens hospital och asyler, återupptaga spörsmålet om tillfällig löneförbättring

för den nämnda särskilda kategorien av ifrågavarande personal

anser kommittén icke kunna eller böra ifrågakomma.

Vid 1918 års lagtima riksdag blevo å ordinarie stat uppförda jämväl

bokhållarbefattningar vid hospitalen. Befattningarna uppdelades i

två lönegrader, bokhållare av första (högsta) grad och bokhållare av

25

andra (lägsta) grad. Befattning av första grad var avsedd för man,

befattning av andra grad var enligt staten avsedd att i regel innehavas av

kvinna. Avlöningsförmånerna finnas angivna i det föregående.

För att antagas till bokhållare av högsta lönegraden skulle vederbörande

hava avlagt realskoleexamen med överbetyg i ämnena svenska

språket och matematik eller oek studentexamen med betyget godkänd i

dessa ämnen. Den, som antoges till hospitalsbokhållare av högsta graden,

borde emellertid förutom avlagd skolexamen hava genomgått en

tvåårig kurs vid av staten understödd handelsskola eller ock på annat

sätt hava förvärvat motsvarande utbildning.

Bokhållare av lägsta graden, såväl som kassörskor, borde hava avlagt

minst realskoleexamen eller ock avgångsexamen från statens normalskola

för flickor i Stockholm eller med denna i fråga om kompetensvärdet av

avgångsbetyg jämnställd skola samt dessutom hava genomgått minst

en ettårig kurs vid handelsskola eller ock på annat sätt förvärvat motsvarande

utbildning.

Bokhållare av högsta graden (13) skola finnas vid samtliga hospital

undantagandes dem i Nyköping, Visby och Härnösand.

Bokhållare av andra grad äro till antalet 8 och finnas vid hospitalen

i Uppsala, Strängnäs, Vadstena, Västervik, Lund, Vänersborg, Kristinehamn

och Säter.

Föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän har i sin förenämnda

framställning hemställt, att samtliga bokhållartjänster vid hospitalen

måtte placeras i löneplan för manliga tjänstemän samt att kompetensfordringarna

för bokhållare av andra graden måtte ändras till överensstämmelse

med de för bokhållare av första graden fastställda.

I detta hänseende har föreningen anfört, att hitintills bokhållartjänsterna

av andra graden i allmänhet uppehållits av män, av vilka

några kvarstått från gammal stat, andra åter förordnats vid inträffande

vakanser. Då — enligt föreningens mening — andre bokhållaren, vid

förfall för förste bokhållaren, många gånger kunde behöva fungera såsom

sysslomannens ställföreträdare, och det vore önskvärt att duglig andre

bokhållare kunde befordras till förste bokhållare och syssloman, ansåge

4—212742. Lönereglering skommitténs bet. LXV.

föreningen angeläget, att ifrågavarande befattningar alltjämt kom me att

innehavas av män.

Då löneregleringskommittén i sitt betänkande den 24 april 1918

tillstyrkte den av medicinalstyrelsen föreslagna uppdelningen av bokhållarbefattningarna

i två grader, av vilka den lägst avlönade var avsedd

att kunna innehavas av kvinna, betonade kommittén, att en stor

del av arbetet med bokföringen av hospitalens räkenskaper syntes vara

av beskaffenhet att med fördel kunna utföras av kvinnor.

Att nu så kort tid därefter tillstyrka, att, med ändring av nu gällande

föreskrift, samtliga bokhållartjänster av lägsta graden skola avses

för män, kan kommittén ej, men har kommittén ansett, att, för möjliggörande

av befattningarnas besättande, efter sig företeende omständigheter,

med män eller kvinnor, i tjänsteförteckning bör upptagas lönegrad för

män resp. kvinnor, i vad ifrågavarande befattningar angår.

Förenämnda förening har ansett bokhållarbefattningar i nuvarande

första eller högsta graden böra i den nya löneplanen placeras i B 9,

och bokhållarbefattningarna av lägsta graden i B 6.

Kommittén kan ej tillstyrka högre placering än att bokhållare av

nuvarande högsta graden hänföras till B. 8 — motsvarande vid kommunikationsverken

placeringen av manlig postexpeditör, förrådsbokhållare

vid telegrafverket samt manlig kontorsskrivare vid statens järnvägar och

vattenfallsverk — ävensom att manlig bokhållare av nuvarande lägsta

graden vid hospitalen placeras, under benämning manligt kameralbiträde,

i B. 4, motsvarande placeringen av manliga kontorsbiträden vid statens

järnvägar och vattenfallsverk.

Kvinnlig innehavare av dylik befattning torde under benämning

kvinnligt kameralbiträde böra hänföras till C 3 i förenämnda reglemente,

motsvarande, vad avlöningsbeloppen angår, kanslibiträden vid kommunikationsverken.

Det torde böra erinras, att benämningen »kameralbiträde» är hämtad

från tjänsteförteckningen vid det av 1921 års riksdag antagna avlöningsreglementet

för befattningshavare vid riksdagens verk, i vad förteckningen

angår riksbanken och riksgäldskontoret.

27

Beträffande kassörskor och kvinnliga skrivbiträden, vilkas befattningar

även upptogos å ordinarie stat vid 1918 års lagtima riksdag,

anföres i meranämnda förenings framställning, att de för närvarande

åtnjöte samma kontanta löner som kvinnliga biträden av resp. 3:e och

2:a graderna inom den övriga civila statsförvaltningen samt dessutom

möblerad bostad med lyse och värme.

I det föregående äro avlöningsförmånerna angivna.

Föreningen har såsom sin mening uttalat, att, därest å blivande

löner avdrag skulle ske för nämnda naturaförmåner, kassörskor och skrivbiträden

med hänsyn därtill borde placeras i närmast högre lönegrad än

bemälda biträden inom den övriga civila förvaltningen, vilka av 1921

års riksdag hänförts till 5:e resp. 3:e lönegraden, avdelningen C, i förenämnda

avlöningsreglemente.

Under erinran att kassörskor finnas vid alla hospital, undantagandes

Visby, (alltså till ett antal av 15) samt att skrivbiträden finnas vid flertalet

hospital (12), men ej vid Nyköpings, Visby, Härnösands och Piteå,

och att skrivbiträdena i första hand äro avsedda för överläkarexpeditionerna,

men att, i den mån tiden medgiver, deras arbetskraft även kan

tagas i anspråk för arbetet å sysslomanskontoren, får löneregleringskommittén

tillkännagiva såsom sin uppfattning, att det bör vara till fyllest

att placera kassörskorna i C 5 och skrivbiträdena, under benämning

leanslibiträden, i C 3. I

I nu gällande avlöningsreglemente för sjukvårds- och ekonomipersonalen

vid statens anstalter för sinnessjuka äro under sjukvårdspersonalen

upptagna uppsyningsman av tre grader, förestånderskor likaledes

av tre grader, förste skötare och skötare samt första sköterskor och

sköterskor. Avlöningsförmånerna angivas i det föregående.

Vad angår antalet av nämnda befattningshavare, är detsamma i

reglementet bestämt för uppsyningsman och förestånderskor, varemot för

de övriga antalet bestämmes av Kungl. Maj:t på framställning av medicinalstyrelsen.

I sitt betänkande (delen LXII) angående statsdepartement och

centrala ämbetsverk erinrade kommittén (sid. 45—46), hurusom för kom

-

Kassörskor.

Skrivbiträ

den

-

Sjukvårds

personal.

28

munikationsverken var ur angivna synpunkter föreskrivet, att antalet

befattningar i vissa lägre lönegrader bestämmes av Kungl. Maj:t, men

att dessa synpunkter enligt kommitténs mening icke kunde anläggas, då

det gällde personalen vid centralförvaltningen i övrigt. Kommittén såg

ingen anledning, varför ej där fortfarande borde kunna tillämpas hittillsvarande

anordning, varigenom inrättande av nya tjänster och i förekommande

fall indragning av gamla, i samtliga grader — sålunda även de

lägre — underställas ej blott Kungl. Maj:ts utan även riksdagens prövning.

Vad sålunda sagts syntes kommittén jämväl i allmänhet äga tillämpning

i fråga om verk, vilka antingen helt eller delvis vore att hänföra

till den lokala förvaltningen.

Kommitténs uppfattning i nämnda hänseende vann Kungl. Maj:ts

och riksdagens godkännande, även vid behandlingen av de 1921 års

riksdag förelagda frågorna om fångvårdsstaten och statens tvångsarbetsanstalter.

Det synes kommittén, att samma förfarande bör utan olägenhet

kunna komma i tillämpning beträffande all ordinarie personal vid statens

hospital och asyler, allrahelst efter det beslut av 1921 års riksdag fattats

om budgetårets omläggning.

Uppsyninge- I framställning till löneregleringskommittén, daterad den 8 juni

förestånder-1921, har hospitalens uppsyningspersonals förening hemställt, dels att

skor• nuvarande 3:e (lägsta) gradens uppsyningsmans- och förestånderskebe

fattningar

måtte indragas och befattningshavare tillhörande denna grad

överföras till 2:a graden, dels att 2:a gradens uppsyningsman och förestånderskor

måtte överföras till l:a (högsta) graden, dels att uppsyningsman

av l:a graden måtte uppföras i 9:e lönegraden och uppsyningsman

av 2:a graden i 8:e lönegraden enligt kommunikationsverkens

löneplan avdeln. A (motsvarande samma lönegrader avdeln. B enligt det

vid 1921 års riksdag antagna avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement m. fl. verk) dels ock att förestånderskor av l:a graden

måtte uppföras i 6:e lönegraden samt förestånderskor av 2:a graden i

5:e lönegraden enligt kommunikationsverkens löneplan avdeln. B (mot

-

29

svarande 7:e resp. G:e lönegraden avdelu. C enligt nyssberörda vid 1921

års riksdag antagna avlöningsreglemente).

Föreningen bär ansett uppsyningsman vid hospitalen böra jämnställas

med lokomotivmästare vid statens järnvägar, linjemästare vid telegraf''

verket och kronohäktesföreståndare vid fångvårdsstaten.

Kommittén vill för sin del tillstyrka, att för såväl uppsyningsman

som förestånderskor vid hospitalen bestämmas allenast två tjänsteklasser,

uppsyningsman och förestånderskor av l:a klass samt uppsyningsman

och förestånderskor av 2:a klass, men anser kommittén till fyllest, om

uppsyningsman av l:a klass hänföras till lönegraden B 7 och uppsyningsman

av 2:a klass till B 5 i avlöningsreglementet för statsdepartement

m. fl. verk och att förestånderskor av l:a klass hänföras till C 6 och

förestånderskor av 2:a klass till C 4 i samma avlöningsreglemente.

Vad de nuvarande uppsyningsman- och förestånderskebefattningarna

angår, anser kommittén sig böra hemställa, att, såsom redan förut

varit i fråga, en uppsyningsmansbefattning vid Växiö hospitals manliga

sjukavdelningar uppflyttas från nuvarande andra grad till blivande l:a

klass och därigenom i detta hänseende likställes med enahanda befattning

vid samma hospitals kriminalavdelning, ävensom att, med bifall till

en av nuvarande innehavaren hos kommittén gjord, av vederbörande

överläkare tillstyrkt framställning, en förestånderskebefattning likaledes

vid Växiö hospital uppflyttas från nuvarande andra grad till blivande

l:a klass. Likaledes synes det kommittén, att en uppsyningsman och en

förestånderska vid Göteborgs hospital, vilka för närvarande tillhöra 2:a

graden, böra uppföras i l:a klassen. Detta hospital med ett platsantal

av sammanlagt 355 har ett femtiotal platser avsedda för sjuka av första

betalningsklassen, vilket medför ett ökat arbete för nämnda befattningshavare.

Vid Piteå hospital och asyl uppgår platsantalet till 370, vilket

synes berättiga, att en uppsyningsman och en förestånderska därstädes

ävenledes uppflyttas från nuvarande andra graden till l:a klass.

I övrigt skulle, enligt vad kommittén håller före, uppsyningsmansresp.

förestånderskebefattningarna av nuvarande andra och tredje graderna

sammanföras med varandra till resp. 2:a klass.

30

Förste skötare

resp.

sköterskor.

Skötare och

sköterskor.

Vid godkännande av kommitténs mening skulle antalet bliva:

av uppsyningsman av l:a klass...........18

d d » 2:a » 16

» förestånderskor » l:a » 17

» » » 2:a » 26

Beträffande därefter förste skötare och första sköterskor samt skötare

och sköterskor har från svenska hospitalspersonalens förbund, jämväl

genom dess representant inför kommittén sjukskötaren W. Svensson,

föreslagits, att nämnda grupper skulle sammanslås under benämningarna

»skötare» och »sköterskor» — med placering skötare i lönegraden B 5 och

sköterskor i lönegraden C 3 i avlöningsreglementet för statsdepartement

m. fl. verk. Detta skulle enligt förbundets mening vara lyckligare såväl

för personalen som ur ren sjukvårdssynpunkt.

Mot detta förslag har i ett flertal skrifter inlagts eu bestämd gensaga

från hospitalens förste skötarpersonals förening; och har denna

förening till kommittén överlämnat yttranden i ämnet från de allra

flesta överläkarna vid hospitalen, vilka avstyrkt den ifrågasatta sammanslagningen.

Bland dessa yttranden är även ett av överläkaren Lauritzen,

vilken ock muntligen inför kommittén vidhållit sitt avstyrkande.

För sin del anser sig kommittén ej kunna förorda förslaget om de

båda gruppernas sammanslagning. En sådan sammanslagning skulle

nämligen förutsätta, att all sjukvårdspersonal bereddes den grundligare

utbildning, som fordras av den högre gruppen, och detta skulle med hänsyn

till den raska omsättningen av denna personal vara ett obehövligt

och rätt så kostsamt arbete. Enligt vad kommittén inhämtat, strävar

man att i sinnessjukvården få personer anställda, som vunnit utbildning

i vård av kroppsligt sjuka, och med styrka framhålles fördelen av anställandet

av en så utbildad personal. Att få all sjukvårdspersonal utbildad

vid sjukhus för kroppsligt sjuka skulle dock säkerligen medföra

synnerligen betydande hinder och kostnader.

Kommittén finner alltså ej anledning att föreslå rubbning i den

vid 1918 års lagtima riksdag godkända uppdelningen av ifrågavarande

31

tjänstekategorier, men vill hemställa, att benämningarna förste skötare

och törsta sköterskor utbytas mot »överskötare» och »översköterskor»; och

anser kommittén överskötare böra hänföras till lönegraden B 4, skötare

till B 2, översköterska till lönegraden C 3 och sköterska till C 2 i förenämnda

reglemente för statsdepartement m. fl. verk.

Enligt 13 § i nu gällande avlöningsreglemente för sjukvårds- och

ekonomipersonalen kan, såsom förut är omnämnt, ett särskilt ansvarsarvode

tilldelas befattningshavare bland sjukvårdspersonalen, åt vilken

ombetrotts att särskilt ansvara för handhavandet av sjukvård, förråd

m. m. inom viss avdelning. Detta ansvar synes kommittén böra utan

särskilt arvode tillhöra den överskötare resp. översköterska, i vars åligganden

detta uppdrag ingår.

I den tjänsteförteckning, som av kommittén nu föreslås beträffande

personalen vid statens hospital och asyler, är antalet av nu ifrågavarande

sjukvårdspersonal i de särskilda grupperna lika som för närvarande, alltså

överskötare (= nuvarande förste skötare) 131,

översköterskor (= nuvarande första sköterskor) 191,

skötare 672,

sköterskor 761. I

I nu gällande avlöningsreglemente för sjukvårds- och ekonomipersonalen

vid statens anstalter för sinnessjuka äro under ekonomipersonalen

uppförda såsom ordinarie följande befattningshavare:

maskinmästare av 2 grader,

maskinister » » »

hantverksföreståndare av 2 grader,

trädgårdsmästare,

befallningsman,

köksförestånderskor av 3 grader,

tvättförestånderskor av 2 grader,

bageriförestånderskor » » »

arbetsförestånderskor,

hantverkare,

chaufförer,

Ekonomiper

sonalen.

32

eldare av 3 grader,

magasinsföreståndare,

föreståndare i stall, ladugård och svinstall, post- och stadsbud,

nattvakter samt manliga biträden i trädgård och jordbruk,

köksförestånderskornas närmaste biträden,

tvättförestånderskornas » »

bageriförestånderskornas » »

sömmerskor och väverskor.

Beträffande den kontanta avlöningen kunna nämnda befattningshavare

uppdelas i följande särskilda grupper uppifrån och ned:

manliga:

1) maskinmästare av l:a graden,

2) » » 2:a »

3) hantverksföreståndare av l:a graden, trädgårdsmästare och befallningsman,

4) maskinister av l:a graden och hantverksföreståndare av 2:a graden,

5) maskinister av 2:a graden,

6) hantverkare, chaufförer och eldare av l:a graden,

7) magasinsföreståndare,

8) eldare av 2:a graden, föreståndare i stall, ladugård och svinstall,

post- och stadsbud, nattvakter samt manliga biträden i trädgård och

jordbruk;

9) eldare av 3:e graden;

kvinnliga:

1) köksförestånderskor av l:a graden,

2) » > 2:a »

3) tvättförestånderskor av l:a graden,

4) köksförestånderskor av 3:e graden, tvättförestånderskor av 2:a

graden, bageriförestånderskor av l:a graden och arbetsförestånderskor,

5) bageriförestånderskor av 2:a graden,

6) köksförestånderskornas närmaste biträden,

7) tvättförestånderskornas och bageriförestånderskornas närmaste

biträden samt sömmerskor och väverskor.

33

Vad angår ekonomipersonalen, hava åtskilliga önskemål i avseende

å avlöningsförhållandena framställts såväl från personalsammanslutningar

som från särskilda befattningshavare.

Så har en genom kungl. remiss den 8 december 1920 till kom- Manliga bemittén

överlämnad framställning föreningen för maskinmästare och ma- hajare.''

skinister vid statens hospital föreslagit, att vid blivande lönereglering Maskinvid

statens anstalter för sinnessjuka lönerna till maskinister och maskin-ZalhnisTer.

mästare måtte utgå enligt kommunikationsverkens lönereglering av den

19 juni 1919 med följande lönegrader:

maskinist av 2:a graden lönegrad A 7 (d. v. s. = förste maskinist

vid statens vattenfallsverk),

maskinist av l:a graden lönegrad A 9 (= lokomotivmästare, andre

maskinist å ångfärja),

maskinmästare av 2:a graden lönegrad A 11 (= övermaskinist å

Köpenhamnsfärjan),

maskinmästare av l:a graden lönegrad A 12 (= övermaskinist å

Sassnitzfärj an).

Utan att i minsta mån vilja förringa betydelsen för hospitalen av

ifrågavarande befattningshavare och deras uppgifter, anser kommittén

emellertid den av föreningen framställda begäran om jämnställdhet med

förenämnda befattningshavare vid statens järnvägar och vattenfallsverk

synnerligen överdriven.

Kommittén kan för sin del ej tillstyrka högre placering än att i

vederbörande löneplan i avlöningsreglementet för befattningshavare vid

statsdepartement m. fl. verk maskinmästare av l:a (högsta) klass — 9

till antalet — sättas i lönegraden B 7, maskinmästare av 2:a klass — 5

i B 6 samt maskinister av l:a klass i B 5 och maskinister av 2:a

klass i B 4.

Innan kommittén ingår på frågan om antalet maskinister och deras

fördelning på de två särskilda klasserna, må här erinras om följande

vid 1921 års riksdag behandlade och i vissa delar till kommittén remitterade

ärende.

3—212742. Lönereglering skommitténs bet. LXV.

34

I underdånig skrivelse den 31 augusti 1920 hade medicinalstyrelsen

— med föranledande av framställningar från en del hospitalsdirektioner

— hemställt om vissa ändringar i avseende å det antal befattningshavare,

som finnes upptaget i gällande avlöningsreglemente för sjukvårds-

och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka. 1

enlighet med styrelsens förslag gjorde Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen

till 1921 års riksdag hemställan om nämnda ändringar.

Vissa av de riksdagen förelagda förslagen blevo godkända; beträffande

andra däremot framhöll riksdagen i skrivelse den 17 juni 1921

(nr 5 A), att med hänsyn till att av medicinalstyrelsen framlagt förslag

om lönereglering för hospitalpersonalen för det dåvarande vore under

1902 års löneregleringskommittés prövning, vilken prövning antogs komma

att slutföras under år 1921, riksdagen icke funnit skäl föreligga att biträda

förslagen om vissa befattningshavares uppförande å ordinarie stat

eller uppflyttning i högre lönegrad.

Detta gällde uppförande å ordinarie stat av en extra maskinist av

andra graden vid Östersunds hospital och en extra hantverksföreståndare

av samma grad vid Göteborgs hospital samt uppflyttande i högre lönegrad

av en maskinist vid Nyköpings hospital och en hantverkare och en eldare

vid Lunds hospital.

Genom kungl. remiss den 9 september 1921 överlämnades nämnda

ärende i nyssberörda delar till kommittén för att tagas i övervägande

vid fullgörandet av det kommittén lämnade uppdraget att avgiva utlåtande

rörande hospitalspersonalens avlöningsförhållanden.

I sin ovannämnda skrivelse den 31 augusti 1920 anförde medicinalstyrelsen

i de hänseenden, om vilka nu närmast är fråga, hurusom

hospitalsdirektionen i Östersund hemställt, att en extra maskinist av andra

graden, vilken anställts i samband med genomförande av åtta timmars

arbetsdag för ekonomipersonalen, måtte uppföras på ordinarie stat; att

hospitalsdirektionen i Nyköping hemställt, att befattningen såsom maskinist

av andra graden vid därvarande hospital måtte överföras till första

graden, enär de med nämnda befattning förenade avlöningsförmåner vore

lägre än de, som tillkomme den därsammastädes anställda smeden,

d. v. s. hantverksföreståndares av 2:a graden, och dessa befattningsha

-

3f>

vare syntes böra vara åtminstone järnnställda i avlöningshänseende, då

maskinisten på sätt och vis vore förman för smeden; samt att direktionen

för Lunds hospital och asyl hemställt, att en eldare av första graden

måtte uppflyttas till maskinist av andra graden, enär den befattning,

nämnde eldare innehade, vore förenad med sådana göromål, som i regel

tillkomme maskinist av andra graden.

Medicinalstyrelsen har tillstyrkt bifall till dessa framställningar.

Efter inhämtande av vidare upplysningar dels om det stadigvarande

behovet av omförmälda maskinistbefattning vid Östersunds hospital

och om den nämnda eldarens vid Lunds hospital och asyl tjänsteställning

och göromål, dels ock att vid Nyköpings hospital ej finnes

någon maskinmästare och ej heller annan maskinist än den nu ifrågavarande,

har kommittén ansett sig kunna tillstyrka bifall till vad i angivna

hänseenden blivit framställt.

För närvarande utgör antalet maskinister av första grad 13 och

av andra grad 16; detta antal skulle tillökas med en i l:a klass och en

i 2:a klass, antalet skulle alltså bliva 14 resp. 17.

Hantverksföreståndare äro för närvarande uppdelade i två grader;

i den° första graden äro upptagna skrädderi-, skomakeri- och snickeriföreståndare

vid de större hospitalen, i andra graden alla övriga hantverksföreståndare.

Beträffande dessa befattningar har dels i flera framställningar

yrkats, att de nuvarande två graderna skulle sammanslås, dels

ock av eller för vissa hantverksföreståndare i lägre graden begärts deras

uppflyttning i den högre graden.

Redan vid 1918 års lagtima riksdag föreslogs i avgivna motioner,

att alla hantverksföreståndare skulle höra till en och samma grupp och

uppbära samma avlöning som hantverksföreståndare av första graden.

I sitt underdåniga utlåtande den 9 november 1918 i anledning av

riksdagens skrivelse den 15 juni samma år nr 414 har medicinalstyrelsen

föreslagit, att någon ändring i den för hantverksföreståndare fastställda

graderingen för det dåvarande icke måtte vidtagas. Det syntes

nämligen styrelsen ej kunna förnekas, att de hantverksföreståndare, som

uppförts i första (högsta) graden, jämförda med dem av andra graden

Hantverks

förestån

dare.

36

vid samma anstalt, hade avsevärt större förråd att ansvara för och måste

besitta personliga egenskaper, som gjorde dem lämpliga att handhava

ett ofta avsevärt antal patienter i arbetet.

Såväl från svenska hospitalspersonalens förbund i skrivelse till

chefen för civildepartementet den 14 september 1918 och skrivelse till

Konungen den 9 januari 1919 som ock vid flera tillfällen från svenska

hospitalens ekonomipersonals förbund — upprepat av förbundets representant

inför kommittén, hantverksföreståndaren Mobert hava framställts

erinringar mot graderingen av bantverksföreståndarna.

I underdånig ansökning den 17 juli 1920 gjorde hantverksföreståndaren

av andra graden vid Lunds hospital och asyl målaren G. Forsberg

framställning om uppflyttning i den högre graden. Direktionen tillstyrkte

bifall, men medicinalstyrelsen avstyrkte i utlåtande den 31

augusti 1920.

Styrelsen anförde i sådant hänseende, bland annat, följande.

Anledningen till att vissa skräddare och skomakare vid genomförandet

av den nya avlöningsstaten uppfördes såsom hantverksföreståndare

av första grad var den, att dessa befattningshavare förutom sitt hantverk

hade att handleda patienter i arbetet på verkstäderna. Det vore visserligen

sannt, att även målaren kunde hava patienter till hjälp i sitt arbete,

men dessa patienter vore vanligen så pålitliga och rediga, att någon

direkt handledning i arbetet ej erfordrades, då däremot de patienter,

som sysselsattes på skrädderi- och sko m åkeri ver kstäd ern a, ofta vore mycket

svårskötta. Ett uppförande av målaren vid Lunds hospital och asyl

i högre lönegrad skulle givetvis hava till följd, att samtliga övriga målare

vid statens anstalter för sinnessjuka skulle med fog kunna begära att

likaledes bliva uppflyttade i högre grad, d. v. s. ett bifall till hans framställning

skulle betänkligt rubba principerna för grupperingen inom den

nya avlöningsstaten. Det syntes därför styrelsen vara klokare, att denna

fråga behandlades i sammanhang med en eventuell omreglering av samtliga

avlöningar för hospitalspersonalen.

Från ekonomipersonalens förbundsavdelning X, Lund, bär hemställts,

att utöver den hantverksföreståndare för skrädderi och den för skoma

-

37

keri, som funnes vid Lunds hospital och asyl, måtte från hantverkare

till hantverksföreståndare uppflyttas en av vartdera slaget.

I sin ovannämnda skrivelse den 31 augusti 1920 har medicinalstyrelsen

anfört, hurusom direktionen för Göteborgs hospital, med erinran

att, i anledning av genomförandet av åtta timmars arbetsdag, därstädes

erfordrats en extra hantverksföreståndare av andra graden, elektriker,

hemställt, att denna befattning måtte uppföras på ordinarie stat; och har

styrelsen tillstyrkt bifall därtill. Direktionen för Lunds hospital och asyl

hade hemställt, att en hantverkare vid anstalten, plåtslagare, måtte uppflyttas

till hantverksföreståndare av andra grad; och har i detta hänseende

medicinalstyrelsen i nyssnämnda skrivelse framhållit, att övriga vid

statens anstalter för sinnessjuka anställda plåtslagare vore uppförda i

den nya avlöningsstaten som hantverksföreståndare av andra grad, vadan

det syntes styrelsen rättvist, att även plåtslagaren vid Lunds hospital

och asyl uppfördes i denna grad.

Att nu upphäva den vid 1918 års lagtima riksdag godkända indelningen

av hantverksföreståndarna i två särskilda grader eller klasser och

sammanföra dem alla i en gemensam grupp kan kommittén för sin del

ej tillstyrka, även om kommittén måste finna den indelningsgrund, som

kommit i tillämpning, icke i allo tillfredsställande.

Spörsmålen om uppflyttning av vissa hantverksföreståndare från

2:a till l:a graden och uppflyttning av en del hantverkare till hantverksföreståndare

synas emellertid kommittén vara ur principiell synpunkt så

pass betydelsefulla, att de i flera hänseenden fordra en mera ingående

och omfattande utredning än som i förevararande ärende lämpligen kan

ske. Vid denna utredning, som torde böra verkställas genom medicinalstyrelsens

försorg, synes även böra komma i- betraktande, huruvida ej —

jämte vissa befattningars uppflyttande från lägsta till högsta tjänsteklassen

— en del befattningar tilläventyrs må böra överföras från högsta

till lägsta klass av hantverksföreståndare.

I sammanhang därmed eller, om så anses lämpligt, fristående för

sig torde ock böra komma under övervägande, huruvida ej den förenämnda

extra hantverksföreståndarbefattningen vid Göteborgs hospital,

38

Trädgårdsmästare,

befallningsmän.

Hantverkare,

chaufförer,

eldare

av l:a graden.

vid sysslans eventuella uppförande å ordinarie stat, må kunna och böra

där upptagas såsom allenast hantverkare.

Vid nu angivna förhållanden har kommittén fördenskull i tjänsteförteckningen

för hospital och asyler upptagit antalet hantverksföreståndare

i de särskilda klasserna i överensstämmelse med vad som nu gäller;

och har kommittén hänfört hantverksföreståndare av l:a klass (27) till

lönegraden B 5 och hantverksföreståndare av 2:a klass (85) till B 4.

För närvarande äro trädgårdsmästare (14) och befallningsmän (11)

i avlöningshänseende jämnställda med hantverksföreståndare av högsta

graden.

Från befallningsmän föreligger en den 10 november 1920 till kommittén

inkommen framställning om deras likställande i avlöningshänseende

med uppsyningsmän av högsta grad inom sjukvårdspersonalen.

Från ekonomipersonalens förbund har hemställts, att såväl hantverksföreståndare

som trädgårdsmästare och befallningsmän måtte placeras

i lönegraden B 6.

Kommittén har ansett att, med bibehållande av den år 1918 godkända

likställigheten mellan hantverksföreståndare av högsta grad samt

trädgårdsmästare och befallningsmän, även dessa båda sista slagen av

befattningshavare böra likasom hantverksföreståndare av l:a klass hänföras

till B o.

För närvarande äro hantverkare, chaufförer och eldare av l:a graden

med varandra likställda i avlöningshänseende.

Från ekonomipersonalens förbund har hemställts, att samtliga ifrågavarande

befattningshavare måtte placeras i lönegraden B 5.

Kommittén har med fästat avseende å deras nuvarande avlöningsförhållanden

och efter skärskådande av vad som blivit bestämt för vissa

befattningshavare inom andra verk, som härvid kunnat komma i betraktande,

funnit sig icke kunna föreslå högre placering än i lönegraden B 2.

Beträffande antalet av dessa befattningshavare torde, vad angår

eldare av l:a grad, böra erinras, att kommittén i det föregående tillstyrkt

bifall till gjord framställning att en eldare av första graden vid

39

Lunds hospital och asyl måtte uppflyttas till maskinist av 2:a klass. Vid

godkännande därav skulle antalet eldare av l:a klass minskas från 16

till 15.

I antalet hantverkare (78) har, såsom i det föregående synes, kommittén

ej velat tillstyrka någon förändring för närvarande, och i antalet

chaufförer (9) har ej ifrågasatts någon ändring.

Magasinsföreståndare (8) äro för närvarande i avlöningshänseende Magasinsställda

en löneklass under hantverkare, chaufförer och eldare av första utT

graden. Med avseende emellertid å betydelsen för hospitalens ekonomi

av de magasinsföreståndare åliggande uppgifter att utöva tillsyn över

de icke obetydliga förråden av proviant och andra förnöden hetsartiklar,

att verkställa in- och utleveranser och däröver föra journal samt att ansvara

för förrådens noggranna skötsel synes det kommittén berättigat att hänföra

magasinsföreståndare till lönegraden B 3.

Från ekonomipersonalens förbund har föreslagits inrättande av en

ny ordinarie befattning »trädgårdsförman», jämnställd i lönehänseende med

hantverkare.

Kommittén har icke kunnat tillstyrka detta, likasom ej heller ett

från samma förbund framkommet förslag om uppförande å ordinarie

sfat i samma lönegrad som chaufför m. fl. — av motorbåtsförare.

Förutom eldare av l:a graden finnas vid hospital och asyler ytter- Övriga

Ägare två grader eldare, 2:a och 3:e gradens. eldare.

Det har synts kommittén, att dessa eldare lämpligen kunna sammanföras

i en klass, placerad i lönegraden B 1.

Hela antalet dylika eldare, skulle, om hänsyn tages till vad för

närvarande är fallet beträffande sammanlagda antalet eldare av 2:a och

3:e graden, bliva 69.

Till samma lönegrad, B 1, anser kommittén ock böra hänföras Föreståndaföreståndare

i stall, ladugård och svinstall (26), varemot post- och stads- ^Jgirdoch

svinstall.

Post- och

stadsbud.

40

Vissa manliga

befattningar,

som

anses höra

förändras

från ordinarie

till ickeordinarie.

Kvinnliga

befattnings

havare.

Köksförest

änder skor

bud (16) med hänsyn till arten av deras tjänstgöring synas skäligen

kunna hänföras till lönegraden B 2.

Att, såsom från personalhåll ifrågasatts, post- och stadsbud skulle

berättigas till särskild ersättning för betjänande med vaktmästargöromål

åt vederbörande hospitalsdirektion, kan kommittén ej tillstyrka.

För närvarande räknas till ordinarie befattningshavare även nattvakter

(18) samt manliga biträden i trädgård och jordbruk (24).

Sedan emellertid numera även med extra ordinarie anställning anses

kunna följa åtskilliga av de förmåner, som äro beskärda ordinarie tjänstemän,

såsom avlöning under sjukdom, kostnadsfri ledighet motsvarande

semester samt förhöjning av avlöningen efter viss tids tjänstgöring, varjämte

riksdagen i ej ringa omfattning plägat tilldela ålderdomsunderstöd

åt dylika befattningshavare efter långvarig tjänst, synes det kommittén

som om med hänsyn till hela karaktären av nu ifrågavarande nattvaktsoch

biträdesbefattningar vid hospitalen det vore riktigare att hänföra

dem till icke-ordinarie befattningar.

Vid nu angivna förhållanden har kommittén funnit sig böra föreslå,

att de icke vidare må uppföras bland ordinarie befattningar.

Under den avdelning av detta betänkande, som behandlar övergångsanordningar,

kommer kommittén att yttra sig rörande vissa åtgärder

beträffande nuvarande innehavare av befattningarna i fråga.

Med den ståndpunkt, kommittén intager i nu berörda hänseende,

är det tydligt, att kommittén icke kan tillstyrka från ekonomipersonalens

förbund framställda önskemål, att till ordinarie befattningar skulle

hänföras även sysslorna såsom köks-, ekonomi- och kördrängar, renhållare,

kollämpare och djurskötarnas biträden (förslagsvis under benämning

»ekonomibiträde») ävensom yttre portvakt.

Av köksförestånderskor förekomma för närvarande tre grader; till

tredje graden höra endast de vid Visby hospital och Malmö asyl. Dessa

anser kommittén böra hänföras till icke-ordinarie befattningshavare; varvid

emellertid de nuvarande innehavarna av befattningarna komma i

41

betraktande under den avdelning av detta betänkande, där övergångsanordningar

behandlas.

Övriga köksförestånderskor synas böra likasom hittills placeras i

två grupper.

Ekonomipersonalens förbund har ansett högsta (l:a) graden böra

placeras i lönegraden C 5 och 2:a graden i C 4 för kvinnliga befattningshavare.

Kommittén anser för sin de! högsta (l:a) klassen böra, till ett antal

av 11, placeras i C 4 och 2:a klassen (4) i C 3.

Tvättförestånderskor (15) äro fördelade i två grader; till den lägre Tvättföregraden

höra förestånderskorna vid hospitalen i Nyköping, Växjö, Härnö- stånde,skm

sand och Piteå. Vid de tre sistnämnda hospitalen äro, enligt vad kommittén

inhämtat, tvättavdelningarna utrustade med moderna maskiner,

vilkas användning och skötsel fordrar sakkunskap och erfarenhet från

vederbörande förestånderskas sida. Det synes därför kommittén, att tvättförestånderskorna

vid dessa hospital böra tillhöra den högre graden och

endast förestånderskan vid Nyköpings hospital höra till den lägre graden.

Den högre graden, till ett antal av 14, torde böra hänföras till C 3 och

den lägre till C 2.

Bageriförestånderskor äro för närvarande fördelade i två grader Bageriföremed

2 i första och 9 i andra graden. Dessa synas .höra sammanföras Arbetsföre-''

till en grad med placering i C 3. Till samma lönegrad synas ock ar- ^ånderskor.

betsförestånderskorna (13) böra hänföras.

Under åberopande av vad i det föregående anförts beträffande Vissa kvinnvissa

manliga befattningar, som ansetts böra förändras från ordinarie till nmgar^slm

icke-ordinarie, hemställer kommittén, att till icke-ordinarie kvinnliga be- V18™ ¥ra

o o i a ° jorandras

fattningar matte förändras, förutom ovannämnda köksförestånderskor av till icke3:e

graden, köks-, tvätt- och bageriförestånderskornas närmaste biträden, befatt-**

tillhopa 36, samt sömmerskor och väverskor, tillhopa 28. ningar.

I avseende å vissa åtgärder beträffande de nuvarande innehavarna

6—212742. Lönereglering skommitténs bet. LXV.

42

av befattningarna i fråga yttrar sig kommittén under den avdelning av

betänkandet, vari övergångsanordningar behandlas.

Med den ståndpunkt, kommittén intagit i nu berörda hänseende,

kan kommittén naturligen ej tillstyrka från ekonomipersonalens förbund

framställda önskemål, att på ordinarie stat jämväl skulle uppföras telefonist

(inre portvakt), kokerska, strykerska och maskintvätterska.

I sitt i det föregående avgivna förslag beträffande sjukvårdspersonalen

har kommittén upptagit antalet överskötare resp. översköterskor

samt skötare resp. sköterskor lika med nuvarande antal dylika befattningar.

Vid granskning av den avsedda fördelningen av dessa befattningshavare

å de olika hospitalen och med ledning av vad som inhämtats

vid de av kommittéledamöter avlagda besök å vissa hospital har kommittén

emellertid ej kunnat underlåta att fästa sin uppmärksamhet dels

å den olikartade fördelningen av befattningar vid anstalter med ungefär

lika platsantal, dels ock å det stora antalet skötare och sköterskor inom

vissa avdelningar.

Även om tillämpningen i viss mån av lagen om åtta timmars

arbetsdag medfört ett behov av förhöjt antal sjukvårdare, synes det dock

kommittén, att antalet befattningar i vissa fall skulle kunna undergå

någon minskning, exempelvis i de s. k. fasta paviljongerna vid Västerviks

och Säters hospital, med 30 patienter i vardera paviljongen. Där

tjänstgöra nämligen på vartdera stället 2 första skötare och 18 skötare.

Utan att anse sig nu kunna avgiva något förslag till förändring

i nämnda hänseenden har kommittén dock funnit sig böra framhålla

vad kommittén sålunda uppmärksammat.

43

Avlöning1 till icke-ordinarie befattningshavare.

Då vid 1885 års riksdag för första gången av Kungl. Maj:t framlades

förslag till avlöningsstat för vissa befattningshavare vid hospital

och sådan avlöningsstat av riksdagen godkändes, voro å staten uppförda

allenast läkare och sysslomän.

I överensstämmelse med vad Kungl. Maj:t hemställt anvisade emellertid

riksdagen ett särskilt maximibelopp att utgå av förslagsanslaget

till hospitals underhåll till arvoden åt vissa angivna befattningshavare,

vilka icke voro i avlön ingsstaten upptagna.

Urspungligen var detta anslagsbelopp upptaget till högst 16,000

kronor. Enligt beslut av 1921 års riksdag utgör beloppet högst 35,500

kronor. De befattningar, som efter 1922 års ingång erhålla avlöning

från nämnda anslagsbelopp, äro en amanuens vid Stockholms hospital,

„ predikanter samt hos vederbörande hospitalsdirektioner anställda sekreterare.

Det synes kommittén icke finnas någon anledning till vidare bibehållande

av dylikt särskilt anslagsbelopp utan torde avlöningar till dessa

befattningshavare böra fastställas i enlighet med vad som enligt det nya

avlöningsreglementet kommer att gälla för andra icke-ordinarie befattningshavare

vid hospital och asyler. I sådant hänseende torde 34 § i

reglementet böra komma till användning och således grunderna för avlöningsförmånerna

fastställas av Kungl. Maj:t, där ej i särskilda fall

Kungl. Maj:t överlåter detta på vederbörande verk (= medicinalstyrelsen).

Det torde i detta sammanhang böra erinras, att beträffande all

ordinarie personal vid statens hospital och asyler en viss tids provtjänstgöring

finnes stadgad, för läkar- och kontorspersonal fastställd till tre

44

år, för sjukvårdspersonal till fyra år, för ekonomipersonalen, beträffande

befattningar, vilkas antal bestämts av Kungl. Maj:t och riksdagen, till ett

år och beträffande befattningar, vilkas antal bestämmes av Kungl. Maj:t,

till tre år. Under sådan provtjänstgöring avlönas läkar- och kontorspersonal

med belopp, som fastställts av Kungl. Maj:t och riksdagen,

övrig personal enligt grunder, som fastställts av Kungl. Maj:t.

Till vikarier å läkartjänster vid vakans, tjänstledighet för sjukdom,

semester m. m. utgår ersättning, som är fastställd av Kungl. Maj:t och

riksdagen.

Vidare finnes anställd annan extra personal, som avlönas i enlighet

med av Kungl. Maj:t godkända grunder.

För vissa befattningar utgå arvoden enligt grunder, som av medicinalstyrelsen

varje år fastställas.

I samtliga nu nämnda, m. fl. hithörande fall torde den förenämnda

34 § i avlöningsreglementet komma i tillämpning.

Att, såsom i 33 § i reglementet förutsättes kunna ske, i stat specifikt

angiva arvodesbelopp för vissa icke-ordinarie befattningshavare,

därtill synes, vad personalen vid hospital och asyler angår, anledning ej

förefinnas.

45

Avlöningsreglementet in. ni.

Enligt 2 § i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

m. fl. verk kunna för tjänstemän vid vissa verk jämte reglementets

stadganden gälla särskilda, av Kungl. Maj:t och riksdagen

beslutade avlöningsbestämmelser.

Samtidigt med utfärdandet den 22 juni 1921 av nämnda avlöningsreglemente

(sv. f. s. nr 451) har ock utfärdats kungörelse (nr 452), innefattande,

bland annat, dylika särskilda bestämmelser beträffande tjänstemän

vid vissa angivna verk.

Även för befattningshavare vid hospital och asyler torde i vissa

hänseenden sådana speciella föreskrifter böra fastställas.

Bland villkoren för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt gällande

avlöningsstat för läkar- och kontorspersonalen vid statens hospital och

asyler ingå ock de bestämmelserna, att överläkare icke må utom hospital

och asyl samt läkaren vid Visby hospital icke utom Visby stad utöva

enskild praktik mot betalning, utom vad rör nerv- eller sinnessjukdomar,

samt att med sysslomansbefattning icke må förenas anställning såsom

sekreterare hos vederbörande hospitalsdirektion.

Beträffande bestämmelsen i fråga om vissa läkares praktik synes

någon ändring icke önskvärd. Vad åter angår bestämmelsen om förbud

för syssloman att med sin befattning förena anställning såsom sekreterare

hos hospitalsdirektion, har denna bestämmelse tillkommit på en tid,

då till sysslomansbefattningen hörde anstaltens hela kassarörelse; det

ansågs under sådana förhållanden olämpligt, att expeditionen av direktionens

kassarapporter till medicinalstyrelsen och innehavande av anstaltens

kassa tillhörde samma person. Sedan emellertid numera särskilda

46

kassörskebefattningar tillkommit vid alla statens anstalter för sinnessjuka

undantagandes de små anstalterna i Visby och Malmö, har det ansetts

obehövligt att bibehålla ett bestämt förbud för syssloman att med denna

tjänst förena befattning såsom sekreterare hos hospitalets direktion.

Från föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän har ock framställts

begäran om förbudets upphävande.

Under erinran att, i händelse av förbudets borttagande, skulle på

förevarande fall tillämpas bestämmelsen i 3 § 2 mom. i avlöningsreglementet

för statsdepartement m. fl. verk och alltså ankomma på prövning

av vederbörande myndighet (här medicinalstyrelsen), huruvida med sysslomanstjänst

finge tills vidare förenas sekreterarbefattning hos vederbörande

direktion, får kommittén tillkännagiva, att kommittén ej velat motsätta

sig förbudets borttagande; vadan detsamma ej upptagits uti de ifrågavarande

särskilda bestämmelserna.

I 19 § 1 mom. i avlöningsreglementet angivas de grunder, enligt

vilka vikariatsersättning bör beräknas i de uti paragrafen omförmälda fall.

Denna vikariatsersättning utgår med ett belopp för dag räknat,

motsvarande skillnaden mellan i 16 § 1 mom. angivet tjänstledighetsavdrag

i lägsta löneklass för, å ena sidan, den högre befattningen och,

å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst, dock med minst 50 öre

om dagen.

Med hänsyn till den särskilda ställning i avlöningshänseende (i

följd av bostadsförmånen) och i samband därmed jämväl i pensionshänseende,

som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma överläkare vid

hospital och asyler, anser kommittén, att bland särskilda bestämmelser

beträffande befattningshavare vid hospital och asyler även bör intagas

föreskrift därom, att vid bestämmande av vikariatsersättning enligt de i

19 § 1 mom. angivna grunder överläkarbefattning av l:a klass skall

anses lika med befattning i lönegraden B 20 och överläkarbefattning av

2:a klass lika med befattning i lönegraden B 19.

Enligt 22 § i förenämnda avlöningsreglemente gäller såsom allmän

regel, att den tjänsteman, åt vilken såsom bostad anvisas lägen

-

47

het, som disponeras av statsverket, skall därför på angivet siitt erlägga

ersättning, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning,

om sådan finnes anordnad. Likaså skall enligt 23 § i angivna fall

och på angivet sätt erläggas ersättning för eljest erforderligt bränsle.

Såsom kommittén i sitt betänkande delen LXII angående statsdepartement

m. fl. verk (sid. 60, 61) erinrat, givas emellertid inom vissa

grenar av förvaltningen sådana förhållanden, som kunna motivera en

begränsning av nyssberörda allmänna regel beträffande tjänstebostad,

vare sig så att bostaden bör upplåtas utan ersättning eller mot en efter

andra grunder än för flertalet befattningshavare beräknad ersättning.

Efter vad i det föregående av nu förevarande betänkande omförmäles,

föreligga beträffande överläkarna vid hospital och asyler sådana

särskilda förhållanden, att de enligt kommitténs mening fortfarande böra

jämte kontant avlöning bibehållas vid fri bostadsförmån. Övriga befattningshavare

vid hospital och asyler skulle däremot, vid tillämpning

av det nya avlöningssystemet, ej vidare åtnjuta fria naturaförmåner.

Med överläkares bostadsförmån är ock förenad förmånen av bränsle

ävensom elektrisk belysning, där sådan anordnats, med skyldighet emellertid

för dem att själva bekosta armatur och lampor. Även denna förmån

skulle, enligt kommitténs mening, bibehållas.

Jämte de närmare föreskrifter, som äro eller varda meddelade

rörande bostadslägenhetens begagnande, torde även beträffande överläkarna

böra gälla vad i nämnda 22 § c) och d) finnes för innehavare av tjänstebostad

eller, om han avlidit, hans dödsbo föreskrivet angående avträdande

av bostad samt i fråga om upplåtande av nödigt utrymme i bostaden

för vikarie eller efterträdare.

För närvarande är föreskrivet, att överläkare, som åtnjutit tjänstledighet

under längre tid än ett år i följd på grund av sjukdom av sådan

art, att han finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, skall vara

skyldig att, efter medicinalstyrelsens omprövning, avstå från den honom

tillkommande bostad och övriga naturaförmåner mot en kontant ersättning

av 1,500 kronor för år.

En bestämmelse i sådant hänseende synes fortfarande vara av behovet

påkallad, dock torde, med avseende å bostadsförmånernas olika

48

inbördes värden vid olika hospital, lämpligen höra åt Kungl. Maj:t överlämnas

att bestämma det ersättningsbelopp, som i förekommande särskilda

fall må anses skäligt.

För undvikande av missförstånd torde ock i de särskilda bestämmelserna

böra stadgas, att, då åt befattningshavare bland hospitalspersonalen,

mot ersättning i behörig ordning, anvisas tjänstebostad, de i

22 § i avlöningsreglementet givna eller avsedda föreskrifter skola lända

till efterrättelse, vare sig bostaden är försedd med möbler och sängkläder

eller ej.

Likaså torde böra föreskrivas, att de i 23 § i avlöningsreglementet

innefattade bestämmelser i fråga om bränsle skola, beträffande andra

befattningshavare vid hospital och asyler än överläkare, tillämpas, då

för tjänstebostad erforderligt lyse tillhandahålles befattningshavare. De

för befattningshavarna vid hospital och asyler avsedda bostäderna äro

nämligen i allmänhet utrustade med elektrisk belysning. I

I 10 § av gällande avlöningsreglemente för sjukvårds- och ekonomipersonalen

vid statens anstalter för sinnessjuka meddelas föreskrifter

i fråga om befattningshavares skyldighet att från anstalten mottaga kost

in natura samt om gottgörelse för mottagen kost.

Även för framtiden anses särskilda föreskrifter böra finnas i detta ämne.

Enligt kommitténs mening böra i allmänhet ogifta befattningshavare

vid hospital och asyler vara pliktiga att från anstalten mottaga kost

in natura; dock att vederbörande direktion må, när skäl därtill föreligga,

kunna medgiva ogift befattningshavare att själv sörja för sitt kosthåll.

Gift befattningshavare bör i regel själv få handhava sitt kosthåll,

men vara skyldig att mottaga kost in natura från anstalten i fall, då

sådant enligt direktionens beprövande finnes av omständigheterna påkallat.

För mottagen kost skall befattningshavare hava att utgiva gottgörelse

medelst avdrag å den kontanta avlöningen i enlighet med de närmare

bestämmelser, som fastställas av Kungl. Maj:t.

49

Vid avfattandet av dessa bestämmelser torde böra komma under

övervägande upphävande av en nu gällande bestämmelse angående vissa på

angivet sätt utbildade sköterskors rätt att erhålla personalkost av l:a

klass mot gottgörelse för dylik kost av 2:dra klass.

Jämlikt 11 § i gällande avlöningsreglemente för sjukvårds- och

ekonomipersonalen må förmånen av fri tvätt tillkomma befattningshavare

i enlighet med grunder, som medicinalstyrelsen äger bestämma.

Även vissa befattningshavare tillhörande läkar- och kontorspersonalen

äro för närvarande tillförsäkrade förmånen av fri tvätt.

Nämnda förmån bör i och med det nya avlöningsreglementets tillämpning

upphöra, varefter ersättning för tvätt bör utgå enligt av medicinalstyrelsen

fastställda grunder.

Genom 24 § i stadgan angående sinnessjuka den 14 juni 1901 har

inom anstalten boende tjänstemän och betjäning tillerkänts rätt att i

händelse av sjukdom därstädes kostnadsfritt åtnjuta den vård, varav de

äro i behov och som lämpligen kan dem vid anstalten beredas.

Enligt 12 § i avlöningsreglementet för sjukvårds- och ekonomipersonalen

äger befattningshavare kostnadsfritt åtnjuta den läkarvård,

som lämpligen kan beredas honom av anstaltens läkare. Har befattningsnavaie

bostad i anstaltens hus, tillkommer sådan vard jämväl hans hustru

och hemmavarande oförsörjda barn. Finner anstaltens läkare vård å

offentligt sjukhus för befattningshavare erforderlig, må kostnaden för

sådan vård å allmän sal bestridas av de för anstalten anvisade medel.

Jämlikt 25 § i det nya avlöningsreglementet för statsdepartement

m. fl. verk erhåller tjänsteman allenast vid skada till följd av

olycksfall i tjänsten på vederbörande myndighets bekostnad erforderlig

läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medfört förlust eller

nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande

nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t

meddelar.

I den mån vid vissa verk en utvidgad rätt i förenämnda hänseende

7—212742. Löneregleringskommitténs bet. LXV.

50

anses böra ifrågakomma, skall lända till efterrättelse vad Kungl. Maj:t

och riksdagen därutinnan besluta.

Med tillämpning av bestämmelsen i sistberörda hänseende har ock

enligt kungörelsen den 22 juni 1921 (sv. f. s. nr 452) medgivits, att

tjänstemän i fångvårdsstaten och vid statens tvangsarbetsanstalter, tillhörande

någon av angivna lägre lönegrader, må även i andra fall än

vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t

meddelade närmare bestämmelser, erhålla erforderlig läkarvård jämte

läkemedel på fångvårdens resp. vederbörande tvångsarbetsanstalts bekostnad,

dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt

icke må vid sådant sjukdomsfall bestridas av fångvårdens resp.

tvångsarbetsanstalts medel under tid, då tjänstemannen åtnjuter oavkortad

lön.

I anslutning härtill och med beaktande jämväl av vad nu enligt

stadgan angående sinnessjuka är medgivet inom hospital och asyl boende

befattningshavare uti förenämnda hänseende torde föreskrifter i ämnet

böra ingå i de särskilda bestämmelserna beträffande befattningshavare vid

hospital och asyler. I de närmare bestämmelser, som i sådant hänseende

varda meddelade av Kungl. Maj:t, torde böra innefattas föreskrift i fråga

om skyldighet för vid hospital och asyl anställda läkare att kostnadsfritt

lämna därstädes anställd personal den läkarvård, som lämpligen kan beredas

av anstaltens läkare.

Befattningshavare bland sjukvårdspersonalen, åt vilken ombetrotts

att särskilt ansvara för handhavandet av sjukvård, förråd m. m. inom

viss avdelning, må — enligt 13 § i nu gällande avlöningsreglemente för

sjukvårds- och ekonomipersonalen — tilldelas särskilt ansvarsarvode, som

bestämmes av medicinalstyrelsen, dock högst 200 kronor för år.

Vid de placeringar i lönegrader, varom kommittén i det föregående

hemställt för överskötare och översköterskor, har kommittén, såsom där

angivits, förutsatt, att nämnda särskilda ansvar för handhavandet av

sjukvård, förråd m. m. inom viss avdelning skulle utan särskilt arvode

ingå i vederbörande överskötares resp. översköterskas åligganden.

Emellertid gäller för närvarande, att nämnda ansvar vid tillfälligt

Öl

förfall för den ordinarie befattningshavaren och vid tider, då denne med

stöd av fastställd arhetstidsordning är fri från tjänstgöring å avdelningen,

utövas av annan befattningshavare därstädes; för sådan extra tillsyn

av annan befattningshavare än överskötare eller översköterska synes det

kommittén, att ersättning bör utgå enligt grunder, som fastställas av

Kungl. Maj:t.

Enligt den nämnda 13 § utgår för tjänstgöring å s. k. fast avdelning1

särskilt arvode, beräknat efter 120 kronor för år. Detta arvode

synes alltjämt höra utgå och beloppet skäligen höjas till 180 kronor

för år.

I vad nu ej blivit särskilt föreslaget att intagas i blivande speciella

bestämmelser torde beträffande befattningshavare vid statens hospital

och asyler böra tillämpas avlöningsreglementet för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen.

1 Fasta paviljonger finnas 2:ne till antalet, en vid Västerviks och en vid Säters

hospital; de äro avsedda för vård av särskilt samhällsvådliga och farliga, för rymning benägna

sinnessjuka män; antalet befattningshavare, som åtnjuta ifrågavarande arvode, äro: 2 förste

skötare samt 18 skötare i varje paviljong.

52

övergångsanordningar och pensionsförhållanden.

Anordning Med föranledande av den ändrade anordning, som enligt det nya

VXtil\7fUr-9 lönesystemet skall gälla beträffande avlöningens fördelning i lön och

tlnin^av tjänstgöringspenningar samt hela avlöningens utbetalande i efterskott,

hela avis- jiar en särskild anordning funnits nödig vid övergången till den nya utningen.

. .

betalningsordmngen.

I sådant hänseende har av riksdagen enligt skrivelse den 22

februari 1921 nr 55 beslutats, att, där tjänsteman, å vilken det nya avlöningsreglementet

skulle äga tillämpning, enligt dittills gällande avlöningsbestämmelser

ägt uppbära någon del av avlöningen — såväl i

stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring i förskott, vid ingången

av januari månad 1922 — vid vilken tidpunkt det nya avlöningsreglementet

skall träda i kraft för de i kungl. kungörelse den 22 juni

1921 (sv. f. s. nr 452) angivna verk — till honom skall på statsverkets

bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen

skulle hava i den befattning, han vid utgången av år 1921 innehade, i

förskott uppburit för januari månad 1922, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna

då fortfarande varit gällande, vilket belopp för

tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjöte fri bostad jämte fritt

bränsle eller fri bostad jämte fri uppvärmning och fri belysning, bör

ökas med värdet, enligt vederbörande myndighets uppskattning, av denna

förmån för en månad.

Kostnaderna för berörda övergångsanordning må bestridas av de

i vederbörande stater upptagna anslagsposterna till avlöning åt ordinarie

tjänstemän.

Vad sålunda bestämts bör ock i motsvarande mån gälla statens

hospital och asyler från den tidpunkt det nya avlöningsreglementet kommer

att tillämpas å desamma.

53

Då jämväl i övrigt skulle erfordras vissa föreskrifter i avseende å Särskilda

övergången till de nya avlöningsbestämmelserna, angav kommittén i be- Hämnteher.

tänkandet delen LXII med utredning och förslag beträffande ny definitiv

lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala

ämbetsverk (sid. 109—110) vissa allmänna principer i sådant hänseende,

som enligt kommitténs mening borde gälla tjänstemän, å vilka det föreslagna

avlöningsreglementet skulle äga tillämpning.

Kommittén förutsatte därvid, att det skulle ankomma j)å Ivungl.

Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med de av kommittén i nämnda

betänkande angivna grunder, meddela erforderliga föreskrifter i avseende

å övergången till de nya avlöningsbestämmelserna.

Bland de av kommittén därvid angivna grunderna må erinras om

följande.

De nya avlöningsbestämmelserna borde i allmänhet omedelbart efter

deras ikraftträdande varda gällande för samtliga ordinarie befattningshavare,

såsom om bestämmelserna varit tillämpade under vars och ens

hela tjänstetid i oavbruten följd.

Tjänsteman må icke genom tillämpningen av det nya avlöningsreglementet

vid övergången till ny stat lida minskning i de löneinkomster,

som enligt dittills gällande stat och i övrigt särskilt meddelade

bestämmelser skulle vid tiden för den nya statens ikraftträdande hava

tillkommit honom.

Så länge nuvarande befattningshavare kvarstår i den tjänst, han innehar

vid tidpunkten för den nya löneregleringens ikraftträdande, må han

personligen varda bibehållen vid den större förmån beträffande semester,

som enligt hittillsvarande bestämmelser kan hava varit honom tillerkänd.

Det torde även böra uppmärksammas, hurusom kommittén i berörda

betänkande förutsatte, att för den personal, å vilken det ifrågavarande

nya avlöningsreglementet skulle äga tillämpning, dyrtidstillägg

må bestämmas enligt enahanda grunder som för kommunikationsverken.

Vid å senare tider vidtagna löneregleringar för en del verk hava Befatt

i

vissa fall åtskilliga befattningshavare blivit uppförda å övergångsstat; ^''övergångsstat.

54

Pensionsförhållanden.

de hava därvid fått bibehålla dem dittills tillkommande avlöningsförmåner,

varjämte i regel tillfällig löneförbättring, därest sådan dittills till

dem utgått, tillerkänts dem.

Yad hospital och asyler angår, torde det bliva nödigt att uppföra

en särskild övergångsstat.

Då nämligen enligt kommitténs i det föregående framställda förslag

de nu såsom ordinarie tjänster upptagna befattningarna såsom köksförestånderskor

av 3:e graden (2), nattvakter (18), manliga biträden i

trädgård och jordbruk (24), köks-, tvätt- och bageriförestånderskornas

närmaste biträden (36) samt sömmerskor och väverskor (28) skulle förändras

till icke-ordinarie befattningar, torde de nuvarande innehavarna

av ifrågavarande befattningar böra lämnas tillfälle att, om de så önska,

å övergångsstat bibehålla sina hittillsvarande avlöningsförmåner, till vilka

emellertid ej hört tillfällig löneförbättring.

Genom kungl. kungörelse den 29 juni 1921 (sv. f. s. nr 456)

har förordnats, att för en var ordinarie tjänsteman, vilken tillsättes

genom förordnande på viss tid eller genom fullmakt eller konstitutorial

och å vilken avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare

vid statsdepartement och vissa andra verk tillhörande den

civila statsförvaltningen äger tillämpning, skola i fråga om rätt till pension

samt skyldighet att avgå från tjänsten tills vidare och intill dess

annorledes varder förordnat gälla de i sistnämnda kungörelse meddelade

bestämmelser.

Därav föranledda ändringar i den civila pensionslagen angivas i

en den 29 juni 1921 utfärdad lag (sv. f. s. nr 455).

Då avlöningsreglementet kommer i tillämpning å befattningshavare

vid statens hospital och asyler, bliver därav självfallet en följd, att även

nyss omförmälda pensionsbestämmelser varda för dem gällande.

Därvid bör emellertid — vid bifall till vad kommittén i det föregående

föreslagit beträffande avlöningsförmånerna för överläkare iakttagas,

att för överläkare av l:a klass skall gälla samma särskilda pensionsunderlag

som för tjänstemän, tillhörande lönegraden B 20 i av

-

55

löningsreglementet, d. v. s. 6,996 kronor, samt för överläkare av 2:a klass

samma särskilda pensionsunderlag som för tjänstemän, tillhörande lönegraden

B 19, d. v. s. 6,684 kronor; i följd varav pensionsavgiften

skall, för år räknat, utgå:

för överläkare av l:a klass med 420 kronor,

» » » 2:a » » 399 kronor.

Vid 1919 års lagtima riksdag bestämdes för den ordinarie sjukvårdspersonalen

vid statens anstalter för sinnessjuka åldern för erhållande

av hel pension till 60 levnads- och 30 tjänstår för manliga befattningshavare

samt 55 levnads- och 25 tjänstår för kvinnliga befattningshavare,

alltså i bägge hänseendena tidigare än för manliga och kvinnliga befattningshavare

i allmänhet i statens tjänst.

Att nu, såsom från personalhåll ifrågasatts, vidtaga åtgärd för

ytterligare nedsättning av pensionsåldern för nämnda personal, anser

kommittén icke höra ifrågakomma.

56

Stater.

De kontanta avlöningarna till den ordinarie hospitalspersonalen

utgå, beträffande läkar- och kontorspersonalen enligt den av riksdagen

antagna avlöningsstaten och beträffande sjukvårds- och ekonomipersonalen

i enlighet med det för dem gällande avlöningsreglementet.

Avlöningsbeloppen bestridas från det å riksstaten upptagna förslagsanslaget

till hospitals underhåll, undantagandes ålderstillägg till

läkare och kontorstjänstemän, vilka ålderstillägg utgå ur femte huvudtitelns

förslagsanslag till ålderstillägg.

Kommittén har i det föregående erinrat under avdelningen avlöning

till icke-ordinarie befattningshavare om belopp, som utgå till vissa

i stat ej upptagna befattningshavare (amanuens, predikanter, sekreterare),

ävensom om en del andra ersättningar till extra personal m. m. Samtliga

dessa ersättningsbelopp jämte åtskilliga andra utgifter (hyresersättningar

m. m.) utgå av det stora anslaget till hospitals underhåll.

Därest, såsom avsett är, det nya avlöningsreglementet skall vinna

tillämpning å hospital och asyler, betingas därav förändrade anordningar

beträffande stater för dessa institutioner. Därvid torde, vad avlöningsstat

beträffar, böra, i den mån och på sätt ske kan, beaktas de allmänna

grunder, som finnas angivna i kommitténs betänkande delen LXII, sid.

130—133.

Sålunda skulle kostnaderna för avlöningar till de ordinarie befattningshavarna

angivas i en anslagspost, varifrån jämväl skulle bestridas

de i lönerna ingående belopp, som motsvara nuvarande ålderstillägg.

Anslagsposten skulle erhålla förslagsanslags natur, vilket, vad hospital

och asyler beträffar, måste vara så mycket mera nödvändigt, som möj

-

57

ligliet måste förefinnas att kunna i avsevärd utsträckning företaga omplaceringar,

varigenom dilferenser i avlöningsbelopp kunna uppstå till

följd av ortsgrupperingen.

Då från den ifrågavarande anslagsposten skulle bestridas jämväl de i

lönerna ingående, nuvarande ålderstillägg motsvarande belopp, skulle

femte huvudtitelns gemensamma förslagsanslag till ålderstillägg ej vidare

behöva anlitas för avlöningsförhöjningar till läkare och kontorspersonal

vid hospital och asyler.

I fråga om statsdepartement, ett flertal centrala ämbetsverk, fångvårdsstaten

m. fl. har beräkningen av storleken av anslagsposterna för

avlöningar till ordinarie tjänstemän i enlighet med av kommittén angivna

grunder skett sålunda, att kostnaden för en var ordinarie tjänsteman

beräknats efter avlöningen i näst högsta löneklassen inom vederbörande

lönegrad, varvid ortsgruppen bestämts efter den av Kungl. Maj:t

för kommunikationsverken fastställda gruppering.

Ett dylikt beräkningssätt torde emellertid ej kunna i allo användas

beträffande den ordinarie hospitalspersonalen; beräkningen skulle då bliva

missvisande.

Omsättningen bland den kvinnliga personalen är nämligen mycket

stor; med hänsyn härtill har denna personal vid beräkning av kostnaderna

för dess avlöning placerats i näst lägsta löneklassen inom vederbörande

lönegrader; manliga befattningshavare hava däremot placerats i

näst högsta löneklassen av resp. lönegrader. Vidare har kommittén vid

placering i ortsgrupp räknat med ett medeltal; med tillämpning av den

för kommunikationsverken fastställda grupperingen har därvid använts

ortsgruppen E.

Enligt nu angivna beräkningsgrunder har kommittén upptagit anslagsposten

»avlöningar till ordinarie befattningshavare» till förslagsvis

7,000,000 kronor.

Från denna anslagspost torde ock, i enlighet med vad bestämt

blivit för statsdepartement m. fl. verk, böra bestridas begravningshjälp

och eventuell kostnad för läkarvård.

8—212742. Löneregleringskommitténs bet. LXV.

58

Vidare bör å avlöningsstat för hospital och asyler uppföras en

särskild anslagspost till vikariatsersättningar åt vikarier å ordinarie befattningar.

Med de i avlöningsreglementet angivna grunder för dylika

ersättningar kunna emellertid även vad beträffar vikarier, som själva äro

ordinarie tjänstemän, kostnaderna härför endast approximativt beräknas;

och då det torde ankomma på Kungl. Maj:t att vid bestämmande av

grunder för avlöningsförmåner åt icke-ordinarie personal även giva föreskrifter

rörande vikariatsersättningar åt icke-ordinarie befattningshavare,

vilka vikariera å ordinarie tjänster, måste kommitténs beräkning uti

ifrågavarande hänseende betraktas såsom helt och hållet provisorisk.

Under alla förhållanden bör ifrågavarande anslagspost hava förslagsanslags

natur.

Med ledning av en uppgjord beräkning angående kostnaderna uti

ifrågavarande hänseende år 1920 och med fästat avseende vid den avsevärda

ökning av semestertiderna för en mängd befattningshavare, som

är att förvänta vid tillämpning av det nya avlöningsreglementet, har

kommittén ansett sig böra beräkna nu ifrågavarande anslagspost — till

vikariatsersättningar åt vikarier å ordinarie befattningar till 225,000

kronor.

Slutligen bör å avlöningsstaten för hospital och asyler upptagas en

anslagspost till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare m. m.

Då emellertid antalet sådana befattningshavare — redan i och för

sig mycket stort — måste i viss mån rätta sig efter antalet och beskaffenheten

av patienterna och sålunda kan komma att undergå avsevärda

växlingar samt därtill kommer att grunderna för avlöningsförmånerna för

icke-ordinarie befattningshavare skulle fastställas av Kungl. Maj:t, kan

anslagsposten i fråga, som givetvis maste hava förslagsanslags natur,

icke begränsas till ett högsta belopp.

Kostnaden för övertidsarbete, där sådan förekommer, skulle, i enlighet

med vad för dylika fall blivit beträffande vissa andra verk bestämt,

bestridas av den nämnda anslagsposten till avlöningar åt ickeordinarie

befattningshavare m. m.

Bland de särskilda bestämmelser, om vilka kommittén i det föl

-

59

jande framställer förslag, innefattas i punkterna 9 och 10 föreskrifter i

fråga om dels ersättning för visst extra arbete beträffande ansvar för

handhavandet av sjukvård, förråd m. m. inom viss avdelning, dels arvode

för tjänstgöring å s. k. fast sjukvårdsavdelning. Bifalles förslaget i

dessa hänseenden, torde även sådan ersättning och sådant arvode böra

utgå av anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare

m. m.

Med ledning av uppgifter för åren 1920 och 1921 samt med hänsyn

till den höjning av avlöningsbelopp, som måste föranledas därav att

befattningshavare ej vidare skulle åtnjuta fria naturaförmåner utan

måste erlägga hyra för möblerade rum med värme och lyse m. m., har

kommittén ansett förslagsanslaget till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare

ej kunna beräknas lägre än 1,090,000 kronor.

Till den ordinarie staten för hospital och asyler skulle naturligen

höra, förutom avlöningsstaten, även en omkostnadsstat för övriga ordinarie

utgifter för hospitals underhåll.

Beträffande denna omkostnadsstat har, på kommitténs uppdrag,

förste revisorn i medicinalstyrelsen Helge Burman gjort följande beräkning,

mot vilken kommittén för sin del icke har någonting att erinra.

Till hospitals underhåll har såsom förslagsanslag anvisats

för år 1922 .............kronor 10,000,000

Av detta belopp beräknas åtgå till avlöningar i runt

tal.......................» 5,000,000

Sålunda skulle till övriga omkostnader återstå . . . kronor 5,000,000

Av allt att döma, och därest samma beräkningsgrund

för bestämmande av patientavgifterna, som tillämpats

de senaste åren, fortfarande kommer att tillämpas,

torde sistnämnda belopp icke behöva överskridas, utan

torde på detsamma någon besparing antagligen kunna

göras. Då därtill kommer, att statsverket, med tilllämpning

av löneregleringskommitténs förslag beträffande

avlöningsförhållandena för personalen, kommer

»

60

att tillföras en inkomst för hyror m. m. för bostäder,

vilkas upplåtelse nu utgår i form av naturaförmåner,

och denna inkomst bör tillgodoföras omkostnadsanslaget,

så bör ovanstående belopp än ytterligare kunna

minskas. Nämnda inkomst kan approximativt beräknas

till 750,000 kronor och förenämnda besparing

till 250,000 kronor. Ovanstående anslag skulle sålunda

kunna minskas med............kronor 1,000,000

eller, med andra ord, till hospitals underhåll, oavsett

avlöningar, torde kunna beräknas ett förslagsanslag

av..................kronor 4,000,000

Det torde i förevarande sammanhang böra erinras, att enligt kungl.

kungörelsen den 22 juni 1921, med vissa föreskrifter i anledning av ny

definitiv lönereglering från och med år 1922 för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

(sv. f. s. nr 453), de i avlöningsreglementets 26 och 27 §§

omförmälda kostnader (ersättningar för tjänsteresor in. m. ävensom ersättningar

för flyttningskostnader och därmed sammanhängande utgifter)

skola bestridas av vederbörande huvudtitels anslag till rese- och traktamentspenningar

resp. flyttningsersättning, för så vitt ej resekostnads- och

traktamentsersättning för närvarande utgår av särskilt i staten för vederbörande

verk uppfört anslag, vilket ej är fallet beträffande hospital och

asyler.

Såsom i det föregående angivits, måste ock för hospital och asyler

finnas en särskild övergångsstat.

Utgifterna å densamma hava förslagsvis beräknats till 122,520

kronor.

Godtages vad kommittén sålunda i olika hänseenden föreslagit,

skulle staterna för hospital och asyler få följande utseende:

G1

Ordinarie stat.

A. Avlöningsstat.

Avlöningar till ordinarie befattningshavare, förslagsanslag

..................

Yikariatsersättningar, förslagsanslag........

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare in. in.,

förslagsanslag...............

7,000,000 kronor

225,000 »

1,090,000 »

B. Omkostnadsstat.

Övriga kostnader för hospitals underhåll, förslagsanslag 4,000,000 kronor

Summa förslagsanslag 12,315,000 kronor.

Övergångsstat.

Nuvarande

avlöning

Medelav-

löning.

Summa.

lägst.

högst.

1 köksförestånderska av 3:e graden.......

1,140

1,650

1,380

1,380

1 köksförestånderska av 3:e graden . .......

1,140

1,650

1,380

1,380

1 nattvakt..............

1,020

1,650

1,260

1,260

17 nattvakter..............

1,020

1,650

1,260

21,420

1 manligt biträde i trädgård och jordbruk..........

1,020

1,650

1,260

1,260

23 manliga biträden i trädgård och jordbruk .......

1,020

1,650

1,260

28,980

1 köksförestånderskans närmaste biträde.....

960

1,380

1,140

1,140

12 köksförestånderskornas närmaste biträden . . .

960

1,380

1,140

13,680

1 tvättförestånderskans närmaste biträde . . .

900

1,260

1,020

1,020

12 tvättförestånderskornas närmaste biträden.......

900

1,260

1,020

12,240

1 bageriförestånderskans närmaste biträde.......

900

1,260

1,020''

1,020

9 bageriförestånderskornas närmaste biträden........

900

1,260

1,020

9,180

1 sömmerska resp. väverska...........

900

1,260

1,020

1,020

27 sömmerskor och väverskor............

900

1,260

1,020

27,540

Summa förslagsanslag

—

—

—

122,520

Därtill komma natura- och andra förmåner i enlighet med avlöningsreglementet för sjukvårdsoch

ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka den 28 juni 1918.

62

Kostnadsberäkning.

Till ledning vid bedömandet av den kostnadsökning, som tillämpning

av kommitténs förevarande förslag till ny definitiv lönereglering

beträffande personalen vid statens hospital och asyler m. m. skulle kunna

anses medföra, tillåter sig kommittén meddela nedanstående uppgifter.

I riksstaten för år 1922 är för hospitalsstaten

uppfört, bland andra anslag, om vilka nu ej är fråga,

till hospitals underhåll förslagsanslag....... 10,000,000 kronor

Läggas därtill kostnaderna för

1) ålderstillägg åt läkar- och kontorspersonal vid

hospitalen, beräknade efter förhållandena år 1921 till

omkring.................... 20,000

2) tillfällig löneförbättring åt vissa ordinarie

tjänstemän, omkring............... 20,100 »______

erhålles en totalsumma av......... 10,040,100 kronor.

De av löneregleringskommittén framlagda nya

staterna, övergångsstaten däri inberäknad, sluta å ett

sammanlagt belopp av.............. 12,437,520

Oberäknat den kostnadsökning, som första året

för den nya avlöningsstatens tillämpning föranledes

av löneökningen vid övergång till efterskottsutbetalning

av hela avlöningen, skulle kommitténs förslag sålunda

kunna anses medföra en merkostnad av omkring . . 2,400,000 kronor.

Härvid har emellertid hänsyn ej tagits till dyrtidstillägg och de bestämmelser,

i utjämningssyfte, som av riksdagen år 1921 vidtagits och

tilläventyrs även under följande ar kunna varda vidtagna beträffande

dyrtidstillägg för befattningshavare vid nvreglerade och dyrtidstillägg för

befattningshavare vid icke-nyreglerade verk.

63

Kommitténs hemställan.

Under åberopande av vad förut i detta betänkande anförts hemställer

kommittén, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1922 års riksdag

dels besluta, att avlöning sreglementet för befattningshavare vid statsdepartement

och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

skall från och med den 1 januari 1923 äga tillämpning å befattningshavare

vid statens hospital och asyler;

dels besluta, att uti den till samma reglemente hörande tjänsteförteckning

må under femte huvudtiteln införas följande:1

Avdelning

Avdelning

Verk och befattningar.

och löne- grad enligt

Verk och befattningar.

och löne- grad enligt

löneplanen.

löneplanen.

Femte huvudtiteln.

13 bokhållare...........

B 8

15 kassörskor...........

C 5

(manliga ....

B 4

Statens hospital och asyler.

8 kameralbiträden ! eller

(kvinnliga . . .

C 3

I. Läkarpersonal.

12 kanslibiträden.........

C 3

11 överläkare av l:a klass......

B 191 2

4 överläkare av 2:a klass......

B 18*

III. Sjukvårdspersonal.

1 läkare vid Visby hospital ....

B 16

18 uppsyningsman av l:a klass . . .

B 7

21 hospitalsläkare av l:a klass . . .

B 18

16 uppsyningsman av 2:a klass . . .

B 5

27 hospitalsläkare av 2:a klass ....

B 16

131 överskötare ...........

B 4

672 skötare ............

B 2

II. Kontorspersonal.

17 förestånderskor av l:a klass . . .

C 6

2 syssloman av l:a klass......

B 15

26 förestånderskor av 2:a klass . . .

C 4

7 syssloman av 2:a klass......

B 14

191 översköterskor.........

C 3

6 syssloman av 3:e klass......

B 13

761 sköterskor...........

C 2

1 Huru de i tjänsteförteckningen uppförda befattningshavarna äro avsedda att fördelas

på de särskilda anstalterna för sinnessjuka, framgår av den vid detta betänkande

fogade bilagan 3.

2 Jämte boställsvåning med bränsle ävensom elektrisk belysning, där sådan anordnats,

med skyldighet emellertid för överläkare att själv bekosta armatur och lampor.

64

Verk och befattningar.

Avdelning

och löne- grad enligt

löneplanen.

Verk och befattningar.

Avdelning

och löne- grad enligt

löneplanen.

IV. Ekonomipersonal.

9 chaufförer............

B 2

16 post- och stadsbud........

B 2

9 maskinmästare av l:a klass ....

B 7

15 eldare av l:a klass........

B 2

5 maskinmästare av 2:a klass ....

B 6 "

69 eldare av 2:a klass........

B 1

14 maskinister av l:a klass.....

B 5

26 föreståndare i stall, ladugård och

17 maskinister av 2:a klass.....

B 4

svinstall ............

B 1

27 hantverksföreståndare av l:a klass.

B 5

11 köksförestånderskor av l:a klass . .

C 4

85 hantverksföreståndare av 2:a klass.

B 4

4 köksförestånderskor av 2:a klass . .

C 3

14 trädgårdsmästare.........

B 5

14 tvättförestånderskor av l:a klass . .

C 3

11 befallningsman........

B 5

1 tvättförestånderska av 2:a klass . .

C 2

8 magasinsföreståndare.......

B 3

11 bageriförestånderskor.......

C 3

78 hantverkare...........

B 2

13 arbetsförestånderskor.......

C 3

dels godkänna följande särskilda bestämmelser att från och med den

1 januari 1923 lända till efterrättelse beträffande befattningshavare vid

statens hospital och asyler:

1. Såsom tillägg till 3 § i avlöningsreglementet skatt gälla, att överläkare

icke må utom hospital och asyl samt läkaren vid Visby hospital icke

utom Visby stad utöva enskild praktik mot betalning, utom vad rör nervetter

sinnessjukdomar.

2. Vid bestämmande av vikariatsersättning enligt de i 19 § 1 mom.

i avlöningsreglementet angivna grunder skall överläkarbefattning av l:a

klass anses lika med befattning i lönegraden B 20 och överläkarbefattning

i 2:a klass lika med befattning i lönegraden B 19.

3. Överläkare äger, utan hinder av föreskrifterna i 22 § a) och b)

i avlöningsreglementet, åtnjuta fri bo ställsvåning med bränsle ävensom elektrisk

belysning, där sådan anordnats, med skyldighet emellertid att själv

bekosta armatur och lampor.

Jämte de närmare föreskrifter, som åro eller varda meddelade rörande

boställslägenhetens begagnande, skatt dock även beträffande överläkare gälla

vad i nämnda 22 § c) och d) finnes för innehavare av tjänstebostad eller,

om han avlidit, hans dödsbo föreskrivet angående avträdande av bostad samt

i fråga om upplåtande av nödigt utrymmme i bostaden för vikarie eller

efterträdare.

Därest överläkare på grund av sjukdom av sådan art, att han finnes

för framtiden till tjänstgöring oförmögen, åtnjutit tjänstledighet under längre

tid än ett år i följd, skall lian vara skyldig att, efter medicinalstyrelsens

omprövning, avstå från den honom tillkommande bostad och övriga naturaförmåner

mot en kontant ersättning till det belopp, som Kung!. Maj:t finner

skäligt.

4. Då åt befattningshavare bland hospital spersonalen, mot ersättning

i behörig ordning, anvisas tjänstebostad, skola de i 22 § i avlöning sreglementet

givna eller avsedda föreskrifter lända till efterrättelse vare sig bostaden

år försedd med möbler och sängkläder eller ej.

5. De i 23 § i avlöningsreglementet innefattade bestämmelser i fråga

om bränsle skola, beträffande andra befattningshavare vid hospital och asyler

än överläkare, tillämpas, då för tjänstebostad erforderligt lyse tillhandahålles

befattningshavare.

6. Ogift befattningshavare är pliktig att från anstalten mottaga kost

in natura, dock äger direktionen, när skäl därtill föreligga, medgiva honom

att själv■ sörja för sitt kosthåll.

Gift befattningshavare handhave själv sitt kosthåll; vare dock skyldig

att mottaga kost in natura från anstalten i fall, dä sådant enligt direktionens

beprövande finnes av omständigheterna påkallat.

För mottagen kost har befattningshavaren att utgiva gottgörelse medelst

avdrag å den kontanta avlöningen i enlighet med de närmare bestämmelser,

som fastställas av Kungl. Maj:t.

7. Verkställes vid anstalten tvätt för befattningshavares enskilda räkning,

skall befattningshavaren därför utgiva ersättning i enlighet med grunder,

som medicinalstyrelsen äger bestämma.

8. Befattningshavare, tillhörande någon av 1—7 lönegraderna under

avdelning B eller 1—6 lönegraderna under avdelning C enligt avlöningsreglementets

9 §, må även i andra fall än vid skada till följd av olycksfall

i tjänsten erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel på vederbörande

hospitals bekostnad, dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik

vårdanstalt icke må vid sådant sjukdomsfall betalas av hospitals medel under

9—212742. Lönereyleringslcommitténs bet. LXV.

66

tid, då befattningshavaren åtnjuter oavkortad lön; och ma även andi a inom

hospital eller asyl boende befattningshavare i händelse av sjukdom därstädes

kostnadsfritt åtnjuta den vård, varav de äro i behov och som lämpligen kan

dem vid anstalten beredas; allt emellertid enligt av Kungl. Maj:t meddelade

närmare bestämmelser.

9. Har åt annan befattningshavare bland sjukvårdspersonalen än överskötare

eller översköterska ombetrotts att särskilt ansvara fou handhavandet

av sjukvård, förråd m. m. inom viss avdelning vid tillfälligt förfall för överskötare

eller översköterska och vid tider, då överskötare eller över sköter ska

med stöd av fastställd arbetstidsordning är fri från tjänstgöring å avdelningen,

må för sådant extra arbete ersättning utgå enligt grunder, som fastställas

av Kungl. Maj:t.

10. För tjänstgöring å s. k. fast avdelning utgar till befattningshavare

bland sjukvårdspersonalen särskilt arvode, beräknat efter 180 kronoi föi åi,

dels medgiva, att kostnaderna för de förmåner, som omförmälas i punkterna

9 och 10 i nyssberörda särskilda bestämmelser, må bestridas av anslag

till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare m. m.;

dels besluta, att för överläkare av l:a klass skall gälla samma särskilda

pensionsunderlag som för tjänstemän, tillhörande lönegraden B 20 i

förenämnda avlöningsreglemente, eller 6,996 kronor, samt för överläkare av

2:a klass samma särskilda pensionsunderlag som för tjänstemän, tillhörande

lönegraden B 19, eller 6,684 kronor, och att i följd därav pensionsavgiften

skall, för år räknat, utgå för överläkare av l:a klass med 420 kronor och

för överläkare av 2:a klass med 399 kronor;

dels ock godkänna det av kommittén framlagda förslag till stater för

hospital och asyler.

<57

inlaga 1.

Förteckning

å

till 1902 års löneregleringskommitté inkomna handlingar i ärendet

rörande reglering av avlöningsförhållanden m. m. för personal

vid statens hospital och asyler.

Kungl. remiss den 24 januari 1919 å

1) medicinalstyrelsens skrivelse den 9 november 1918 angående ändring i

avlöningsstaterna för personalen vid statens hospital och asyler m. m. (med tillhörande

handlingar),

2) styrelsens skrivelse den 17 december 1918 angående en framställning

från föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän (med tillhörande handlingar),

3) civildepartementets skrivelse den 20 januari 1919 i anledning av en

framställning från svenska hospitalspersonalens förbund.

_ Med denna remiss överlämnades tillika av kommittén vid föregående behandling

av ärendet prövade handlingar.

För att tagas i övervägande vid avgivandet av det genom ovanberörda

remiss infordrade yttrandet hava till kommittén genom kungl. remisser eller remisser

från vederbörande statsdepartement följande framställningar överlämnats

nedannämnda dagar:

den 1 mars 1919 från föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän;

den 5 och 18 mars 1919 från vissa förste skötare;

den 18 mars 1919 från svenska hospitalens ekonomipersonals förbund;

den 7 juli 1919 från maskinmästare vid hospitalen;

den 3 september 1919 från medicinalstyrelsen angående en av sköterskor vid

statens anstalter för sinnessjuka gjord framställning rörande förlängd semesterledighet;

den

19 september 1919 från svenska hospitalens ekonomipersonals förbund;

den 1 oktober 1919 från hospitalens uppsyningspersonals förening;

den 10 oktober 1919 från överläkare vid hospitalen;

den 14 oktober 1919 från föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän;

den 14 oktober 1919 från svenska hospitalspersonalens förbund;

den 3 november 1919 från hospitalens förste skötarepersonals förening;

den 25 oktober 1920 från samma förening;

den 8 december 1920 från föreningen för maskinmästare och maskinister

vid statens hospital;

68

den 10 december 1920 från svenska hospitalspersonalens förbund och svenska

hospitalens ekonomipersonals förbund;

den 22 januari 1921 från hantverksföreståndaren av andra graden vid Lunds

hospital och asyl Gr. Forsberg; .

den 1 februari 1921 från hospitalens förste skötarepersonals förening;

den 28 februari och 3 mars 1921 från föreningen hospitalsförvaltningens

tjänstemän,^ fr§,n svenska hospitalens ekonomipersonals förbund;

den 11 maj 1921 från medicinalstyrelsen i vad angår överinspektörens för

sinnessjuk vår den i riket löneförmåner;

den 20 maj 1921 från psykiatriska föreningen;

den 1 juni 1921 från föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän; samt

den 9 september 1921 från medicinalstyrelsen angående ändring i antalet

av vissa befattningshavare vid statens anstalter för sinnessjuka.

Vidare hava till kommittén genom medicinalstyrelsen eller direkt inkommit

framställningar från

1) svenska hospitalens ekonomipersonals förbund;

2) sagda förbunds avdelning X i Lund; . .

3) avd. VI av svenska hospitalspersonalens förbund och Uppsala-avdelningen

av samma förbund;

4) hospitalens uppsyningspersonals förening;

5) .hospitalens förste skötarepersonals förening;

6) sagda förenings avd. 2 i Säter;

7) vissa förste skötare vid hospital;

8) förestånderskan vid Växjö hospital Sandra Enquist;

9) föreningen för maskinmästare och maskinister vid statens hospital;

10) maskinmästare vid hospitalen;

11) vissa befallningsman vid hospitalen;

12) sysslomannen vid Uppsala hospital och asyl O. T. Nordsjö;

13) sjukskötaren vid Vadstena hospital och asyl W. Svensson; samt

14) hantverksföreståndare av andra graden vid Säters hospital.

Utlaga 2.

Transumt

av

avlöningsreglemente den 22 juni 1921 för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila

statsförvaltningen.

1 avd. Ordinarie tjänstemän.

3 kap. Ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial.

9 §•

Löneplan.

Avdelning'' A. För manliga tjänstemän i cliefs- eller därmed jämförlig ställning.

70

Avdelning B. För andra manliga tjänstemän.

Lönegrad.

Löne-

Ort

s g r

upp.

klass.

A.

B.

C.

D.

E.

F.

Q.

1

kr.

1,980

kr.

2,070

kr.

2,160

kr.

2,250

kr.

2,340

kr.

2,430

kr.

2,520

2

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

l:a lönegraden ......

3

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144 !

’

2

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676 :

.

3

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832 1

j 3:a lönegraden......

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300 1

O

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988 |

| 3:e lönegraden......<

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

i

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988 |

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144 :

4:e lönegraden......

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

5:e lönegraden......<

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

9

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

10

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

9

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

; 6:e lönegraden......;

10

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

71

Lönegrad.

Lönc-

klas8.

Ort

h g r

n p p.

A.

B.

C.

B.

E.

F.

G.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

10

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

Z:e lönegraden ......

.12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

1 13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

4.260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

|

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

8:e lönegraden......

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

15

4,560

4,746

4,932

5.118

5,304

5,490

5,676

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

9:e lönegraden......

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

15

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

10:e lönegraden......

15

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

*

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

17

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

14

4.260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

15

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

ll:e lönegraden......

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

IT

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

1 18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

16

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

I2\e lönegraden......,

17

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

72

Lönegrad.

Löne-

Ort

s g r

upp.

klass.

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

17

kr.

5,160

kr.

5,370

kr.

5,580

kr.

5,790

kr.

6,000

kr.

6,210

kr.

6,420

13:e lönegraden.......

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

20

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

18

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

14:e lönegraden.......

19

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

20

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

x

21

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

20

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

15:e lönegraden.......

21

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

22

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

23

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

22

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

16:e lönegraden.......

23

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

24

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

23

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

17:e lönegraden.......

24

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

26

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

24

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

18:e lönegraden......J

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

26

9,060

9,300

9,540

'' 9,780

10,020

10,260

10,500

27

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

|

25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

19:e lönegraden......t

26

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

27

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

! |

28

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

73

Lönegrad.

20:e lönegraden

Löne

-

klass.

tåg

P P

-

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

11,700

11,940

Avdelning C. För kvinnliga tjänstemän.

Lönegrad.

Löne-

klass.

Ort

s g r

upp.

---

A.

B.

C.

D.

1 K

F.

G.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

1,440

1,500

1,560

1,620

1,680

1,740

1,800

l:a lönegraden .......

2

1,560

1,620

1,680

1,740

1,800

1,860

1,920

3

1,680

1,740

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

4

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

2,100

2,160 |

4

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

2,100

2,160

2:a lönegraden.......

5

1,920

1,983

2,046

2,109

2,172

2,235

2,298

6

2,040

2,106

2,172

2,238

2,304

2,370

2,436

7

2,160

2,229

2,298

2,367

2,436

2,505

2,574

7

2,160

2,229

2,298

2,367

2,436

2,505

2,574 :

3:e lönegraden.......

8

2,280

2,352

2,424

2,496

2,568

2,640

2,712

9

2,400

2,475

2,550

2,625

2,700

2,775

2,850

10

2,550

2,628

2,706

2,784

2,862

2,940

3,018

|

8

2,280

2,352

2,424

2,496

2,568

2,640

2,712

4:e lönegraden......J

9

2,400

2,475

2,550

2,625

2,700

2,775

2,850 i

10

2,550

2,628

2,706

2,784

2,862

2,940

3,018

11

2,700

2,784

2,868

2,952

3,036

3,120

3,204 |

[

U

2,700

2,784

2,868

2,952

3,036

3,120

3,204

5:e lönegraden......''

12

2,850

2,940

3,030

3,120

3,210

3,300

3,390

13

3,030

3,126

3,222

3,318

3,414

3,510

3,606

10—212742. Löneregler

14

ngskomn

3,210

litténs bet.

3,312 |

LXV.

3,414

3,516

3,618

3,720

3,828

74

Lönegrad.

Löne-

klass.

Ort

s g r

upp.

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

kr.

kr.

kr.

kr.

•

kr.

kr.

kr.

12

2,850

2,940

3,030

3,120

3,210

3,300

3,390

13

3,030

3,126

3,222

3,318

3.414

3,510

3,606

ii:e lönegraden......

14

3,210

3,312

3,414

3,516

3,618

3,720

3,828

1

15

3,390

3,501

3,612

3,723

3,834

3,945

4,056

.

15

3,390

3,501

3,612

3,723

3,834

3,945

4,056

16

3,600

3,714

3,828

3,942

4,056

4,170

4,284

7:e lönegraden.......

17

3,810

3,927

4,044

4,161

4,278

4,395

4,512

18

4,020

4,140

4,260

4,380

4,500

4,620

4,740

18

4,020

4,140

4,260

4,380

4,500

4,620

4,740

19

4,260

4,380

4,500

4,620

4,740

4,860

4,980

8:e lönegraden.......

20

4,500

4,620

4,740

4,860

4,980

5,100

5,220

21

| 4,800

4,920

5,040

5,160

5,280

5,400

5,520

75

Bilaga 3.

Fördelning å de särskilda anstalterna för sinnessjuka av de i

tjänsteförteckning upptagna befattningshavare.

I. Läk,-u-personal.

Överläkare av l:a klass.

Stockholm 1, Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1,

Lund 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1 = 11.

Överläkare av 2:a klass.

Nyköping 1, Göteborg 1, Härnösand 1, Piteå 1 = 4.

Läkare vid hospital.

Visby 1.

Hospitalsläkare av l:a klass.

Stockholm 1, Uppsala 2, Strängnäs 2, Vadstena 2, Växjö 1, Västervik 2,

Lund 2, Göteborg 1, Vänersborg 2, Kristinehamn 2, Säter 2, Östersund 1, Piteå 1

Hospitalsläkare av 2:a klass.

Stockholm 1, Uppsala 4, Strängnäs 2, Vadstena 2, Växjö 2, Västervik 2,

Lund 4, Göteborg 1, Vänersborg 2, Kristinehamn 2, Säter 2, Härnösand 1, Östersund

2 = 27.

II. Kontorspersonal.

Sysslomän av l:a klass.

Uppsala 1, Lund 1 = 2.

Sysslomän av 2:a klass.

Strängnäs 1, Vadstena 1, Västervik 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1,

Östersund 1 = 7.

76

Syssloman av 3:e klass.

Stockholm 1, Nyköping 1, Växjö 1, Göteborg 1, Härnösand 1, Piteå 1 = 6.

Bokhållare.

Stockholm 1, Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1,

Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1, Pitea

1 = 13.

Kassörskor.

Stockholm 1, Uppsala 1, Nyköping 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1,

Västervik 1, Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Härnösand

1, Östersund 1, Piteå 1 = 15.

Kameralbiträden (manliga eller kvinnliga).

Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Västervik 1, Lund 1, Vänersborg 1,

Kristinehamn 1, Säter 1 = 8.

Kanslibiträden.

Stockholm 1, Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1,

Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1 = 12.

III. Sjukvårdspersonal.

Manliga.

Uppsyningsmän av l:a klass.

Stockholm 1, Uppsala 2, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 2, .Västervik 2,

Lund 2, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn<1, Säter 2, Östersund 1, Pitea

1 = 18.

Uppsyningsmän av 2:a klass.

Uppsala 2, Nyköping 1, Vadstena 1, Västervik 2, Malmö 1, Lund 2, Vänersborg

1, Kristinehamn 1, Säter 2, Härnösand 1, Östersund 1, Piteå 1 = 16.

Överskötare.

Stockholm 2, Uppsala 12, Nyköping 4, Strängnäs 7, Vadstena 12, Växjö 10,

Västervik 11, Visby 1, Lund 12, Göteborg 6, Vänersborg 11, Kristinehamn 11,

Säter 15, Härnösand 5, Östersund 6, Piteå 6 = 131.

77

Skötare.

Stockholm 20, Uppsala 75, Nyköping 17, Strängnäs 20, Vadstena 41, Växjö

51, Västervik 72, Visby 5, Malmö 6, Lund 55, Göteborg 26, Vänersborg 72,

Kristinehamn 56, Säter, 72, Härnösand 14, Östersund 39, Piteå 31 = 672.

Kvinnliga.

För estunder skår av l:a klass.

Stockholm 1, Uppsala 2, Strängnäs 2, Vadstena 1, Växjö 2, Västervik

1, Lund 2, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1,

Piteå 1 = 17.

Förestånderskor av 2:a klass.

Uppsala 3, Nyköping 1, Strängnäs 1, Vadstena 2, Växjö 3, Västervik 2,

Visby 1, Malmö 1, Lund 2, Göteborg 2, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 2,

Härnösand 2, Östersund 1, Piteå 1 = 26.

Över sköterskor.

Stockholm 8, Uppsala 18, Nyköping 5, Strängnäs 13, Vadstena 16, Växjö 5,

Västervik 17, Visby 1, Lund 21, Göteborg 10, Vänersborg 17, Kristinehamn 18,

Säter 17, Härnösand 6, Östersund 11, Piteå 8 = 191.

Sköterskor.

Stockholm 29, Uppsala 112, Nyköping 14, Strängnäs 20, Vadstena 57,

Växjö 31, Västervik 70, Visby 7, Malmö 8, Lund 92, Göteborg 40, Vänersborg 70,

Kristinehamn 59, Säter 60, Härnösand 19, Östersund 49, Piteå 24 = 761.

IV. Ekonoinipersonal.

Manliga.

Maskinmästare av l:a klass.

Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Västervik 1, Lund 1, Vänersborg 1,

Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1 = 9.

Maskinmästare av 2:a klass.

Stockholm 1, Växjö 1, Göteborg 1, Härnösand 1, Piteå 1 = 5.

Maskinister av l:a klass.

Uppsala 2, Nyköping 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1,

Lund 1. Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1, Piteå

1 = 14.

78

Maskinister av 2:a klass.

Stockholm 2, Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 2, Västervik 1,

Malmö 1, Lund 2, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Härnösand 1, Östersund

1, Piteå 1 = 17.

Hantverksföreståndare av l:a klass.

Uppsala 3, Strängnäs 3, Vadstena 3, Västervik 3, Lund 3, Vänersborg 3,

Kristinehamn 3, Säter 3, Östersund 3 = 27.

Hantverksföreståndarc av 2:a klass.

Stockholm 4, Uppsala 7, Nyköping 4, Strängnäs 6, Vadstena 6, Växjö 6,

Västervik 6, Lund 5, Göteborg 7, Vänersborg 8, Kristinehamn 5, Säter (i, Härnösand

3, Östersund 5, Piteå 7 = 85.

Trädgårdsmästare.

Stockholm 1, Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1,

Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamu 1, Säter 1, Härnösand 1, Östersund

1, Piteå 1 — 14.

Befallning smän.

Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1, Lund 1. Göteborg

1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1 — 11.

Magasinsföreståndare.

Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Västervik 1, Vänersborg 1, Säter 1,

Östersund 1, Piteå 1 = 8.

Hantverkare.

Uppsala 10, Strängnäs 7, Vadstena 6, Växjö 5, Västervik 8, Lund 11, Göteborg

1, Vänersborg 9, Kristinehamn 5, Säter 10, Östersund 4, Piteå 2 = 78.

Chaufförer.

Uppsala 1, Västervik 2, Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg 1. Kristinehamn 1,

Säter 1, Östersund 1 = 9.

Post- och stadsbud.

Stockholm 1, Uppsala 1, Nyköping 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1,

Västervik 1, Malmö 1, Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1,

Härnösand 1, Östersund 1, Piteå 1 = 16.

79

ridare av l:a klass.

Stockholm 1, Uppsala 2, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1, Visby 1, Lund

1, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 2, Östersund 1, Piteå 1 = 15.

Eldare av 2:a klass.

Stockholm 4, Uppsala 9, Nyköping 2, Strängnäs Ö, Vadstena 4, Växjö 3,

Västervik 6, Malmö 1, Lund 7, Göteborg 3, Vänersborg 5, Kristinehamn 5, Säter

4, Härnösand 2, Östersund 4, Piteå 4 = tJ9.

Föreståndare i stall, ladugård eller svinstall.

Stockholm 1, Uppsala 2, Strängnäs 1, Vadstena 2, Växjö 2, Västervik 2,

Lund 3, Göteborg 1, Vänersborg 3, Kristinehamn 3, Säter 3, Östersund 1, Piteå

A = Jj O.

Kvinnliga.

Köksförestånderskår av l:a klass.

Stockholm 1, Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1, Västervik 1, Lund 1,

Goteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1 = 11.

Köksförestånderskor av 2:a klass.

Nyköping 1, Växjö 1, Härnösand 1, Piteå 1=4.

Tvättförestånderskor av l:a klass.

Stockholm 1, Uppsala 1, Strängnäs 1, Vadstena 1. Växjö 1, Västervik 1.

Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 1, Härnösand 1, Östersund

1, Piteå 1 = 14.

Tvättfärestånd erska av 2:a klass.

Nyköping 1 = 1.

Bag eriförestånder skor.

Strängnäs 1, Vadstena 1, Växjö 1, Västervik 1, Lund 1, Göteborg 1, Vänersborg

1, Kristinehamn 1, Säter 1, Östersund 1, Piteå 1 = 11.

Arbetsförestånderskor.

Uppsala 2, Strängnäs 1. Vadstena 1, Västervik 1, Lund 1, Göteboro- 1

Vänersborg 1, Kristinehamn 1, Säter 2, Östersund 1, Piteå 1 = 13.

80

Särskilda yttranden.

Utdrag av protokoll, hållet hos 1902 års löneregleringskommitté

den 31 oktober 1921.

Närvarande: Herr ordföranden samt herrar

Ekman, August Nilsson, Bernhard Nilsson,

Edbom och Stenbeck ävensom representanterna

för personalen vid statens hospital och asyler,

överläkaren E. K. Lauritzen, sysslomannen

O. T. Nordsjö, sjukskötaren W. Svensson och

hantverksföreståndaren C. E. Mobert.

§ 2.

Företogs till behandling frågan om ny definitiv lönereglering för

personalen vid statens hospital och asyler; och beslöt kommittén att med

underdånig skrivelse denna dag avgiva utlåtande i ämnet.

I detta ärende avgåvos de särskilda yttranden, som finnas återgivna

här efteråt:

av herr Lauritzen, som anförde:

»Beträffande läkarnes vid hospitalen avlöning har psykiatriska föreningen

i sin i kommittébetänkandet refererade underdåniga framställ

-

81

ning av den 18 maj 1921 påvisat, att eu höjning av denna avlöning är

i sinnessjukvårdens intresse av nöden, för att icke eu tillfredsställande

rekrytering av nämnda läkarekår må äventyras. Föreningen har därvid

livligt betonat otillräckligheten särskilt av överläkarnes avlöning och föreslagit

en placering av dessa tjänster i lönegraden B. 20 med bibehållna

naturaförmåner och därutöver årliga arvoden av 2,000 kronor vid de

större hospitalen och 1,500 kronor vid de mindre.

Jag har inför kommittén i första hand förordat detta förslag.

Men även om man för överläkarne blott avser en med den nuvarande

avlöningen jämställd placering, synes mig den av kommittén

föreslagna vara för låg, i jämförelse med vad som av statsmakterna fastställts

för nuvarande 3:e gradens tjänstemän inom den centrala administrationen,

med vilka överläkarne vid de större hospitalen hittills varit

. likställda ifråga om kontant avlöning, om man bortser från ett ortstillägg

för de förra i Stockholm av 600 kronor.

Detta framträder isynnerhet ifråga om de överläkartjänster, som

komma att placeras i de lägre ortsgrupperna. Under det att sålunda en

3:e gradens tjänsteman i Stockholm får en begynnelselön, som med 1,400

kronor överstiger den nuvarande, ortstillägget inberäknat, skulle motsvarande

siffra för överläkaren vid Växjö hospital enligt kommitténs förslag

bliva endast 320 kronor. Och då ifrågavarande överläkartjänster skulle

komma i relativt låga ortsgrupper, nämligen 1 i B-gruppen, 3 i C-gruppen,

3 i D-gruppen och 3 i E-gruppen, bleve deras placering i den nya löneskalan

enligt kommitténs förslag avgjort ogynnsam i förhållande till den

ställning i avlöningshänseende, de för närvarande intaga, så mycket mera

som ortsgrupperingen beträffande överläkartjänsterna på grund av naturaförmånernas

bibehållande icke innebär fullt samma rättvisa i avlöningens

avvägande tjänsterna emellan som beträffande övriga befattningar, till

nackdel för de i de lägre ortsgrupperna placerade överläkartjänstema.

Endast ifråga om överläkaren vid Stockholms hospital, vilken av

kommittén föreslagits placerad i samma lönegrad, B 19, som överläkarne

vid de större hospitalen, ''överläkare av l:a klass’, skulle den tidigare

proportionen mellan dessa överläkares och 3:e grads tjänstemännens avlöning

bibehållas.

11—212742. Lönereglei''ingskommittcns bet. LXV.

82

På o-rund av det anförda anser jag, att, då avlöningsförhöjning i

eldighet med psykiatriska föreningens förslag icke vunnit kommitténs

förord, överläkarne vid de större hospitalen i Uppsala, Strängnäs, Vadstena

’ Västervik, Växjö, Lund, Vänersborg, Kristinehamn, Säter och

Östersund bort placeras som överläkare av l:a klass i lönegraden B. 20

och vid de mindre hospitalen i Stockholm, Nyköping, Göteborg, Härnösand

och Piteå som överläkare av 2:a klass i lönegraden B. 19, samtliga,

såsom av kommittén föreslagits, med bibehållna naturaförmåner.

Ja- förutsätter därvid, att överläkaren vid Stockholms hospital förmedelst

°sin avlöning jämväl såsom professor vid Karolinska institutet i

allt fall erhåller den högre avlöning än övriga liospitalsöverläkare, vilken

utan tvivel bör tillkomma honom.

Beträffande placeringen av övrig personal i löneskalan finnei jag

densamma i åtskilliga fall väl låg, men har, närmast på grund av svårigheten

att inom ramen av den givna gradskala!! uppnå en fullt rättvis

inbördes placering av befattningarne, ansett mig hora inskränka mig ti

att för dels sysslomännen, dels skötarne påyrka uppflyttning i närmast

högre lönegrad än den av kommittén föreslagna»;

av herr August Nilsson, som yttiade.

»Beträffande överläkarnes placering i lönegrad instämmer jag i det

av herr Lauritzen avgivna särskilda yttrandet så till vida, att jag anser,

att överläkarne i Uppsala, Strängnäs, Vadstena, Växjö, Västervik, Lund,

Vänersborg, Kristinehamn, Säter och Östersund böra placeras i tjugonde

lönegraden och att överläkarna i Stockholm, Nyköping, Göteborg, Härnösand0

och Piteå böra placeras i nittonde lönegraden. Dessa tjänstemäns

vetenskapliga kompetens och verksamhet samt deras vittomfattande och

maktpåliggande administrativa ämbetsutövning gör en sådan placeringfullt

berättigad, varjämte hänsyn till den bekymmersamma rekryteringen

är ägnad att göra eu placering enligt kommitténs förslag, som innebaren

relativ sänkning av överläkarnas lönenivå, än mera betänklig. Ävenledes

finner jag det skäligt, att samtliga överläkare pensioneras efter

tjugonde lönegraden.»

83

av herr Nordsjö, som anförde:

>1 föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemäns framställning den

2ö maj 1921 rörande den förestående löneregleringen har påvisats, att

av föreningen föreslagen placering av sysslomännen i löneskalan — 16:e,

lo:e och 14:e lönegraderna — är väl berättigad, och att en lägre placering,

med hänsyn till penningvärdets fall oavsett kristiden, skulle innebära

försämring av den ekonomiska ställning, sysslomännen tilldelats vid

de större anstalternas tillkomst, eu försämring så mycket mer oförtjänt,

da dessa tjänstemäns arbetsbörda under tiden i hög grad ökats och då

befattningshavare i likvärdig ställning vid andra statens verk och inrättningar,

där lönereglering genomförts enligt de principer, som nu skola

tillämpas för hospitalspersonalen, ej blott kompenserats för penningvärdets

fall under samma tid, utan även i de flesta fall erhållit avsevärd

förbättring i sin ekonomiska ställning.

Oaktat dessa förhållanden och trots i tidigare uttalanden såväl av

samtliga hospitalsdirektioner som av kungl. medicinalstyrelsen (den 28

juni 1917) och löneregleringskommittén (den 24 april 1918) framhållits

den ekonomiska betydelsen för staten av att sysslomanstjänsterna kunna

besättas med verkligt dugande krafter och att avlöningen till dessa befattningar

därför ej bör sättas för lågt, har kommittén ej ansett sig kunna

godtaga föreningens förslag, utan tillstyrkt att dessa tjänster hänföras

till respektive 15:e, 14:e och 13:e lönegraderna.

Kommittén har därvid erinrat, hurusom i den centrala statsförvaltningen

endast ett mindretal av nuvarande andra normalgradens

tjänstemän hänförts till 16:e lönegraden, under det att det stora flertalet

upptagits i 15:e lönegraden. Detta förhållande synes mig ej tala mot

föreningens förslag, utan fastmer stödja detsamma, som blott hänför

tjänsterna vid de båda största anstalterna till 16:e graden och de övriga

7, det stora flertalet, inom den nuvarande högre lönegruppen, vars syssloman

i betraktande av deras naturaförmåner i avlöning shänseende varit jämnställda

med tjänstemän i andra normalgraden, till 15:e lönegraden. I varje

fäll motiverar detta förhållande ej uppförandet av de nämnda 7 sysslomännen

i 14:e lönegraden.

"Vidare erinrar kommittén, att kamrerarna vid det stora central

-

84

fängelset å Långholmen och vid den betydande tvångsarbetsanstalten vid

Svartsjö hava upptagits i 14:e lönegraden. Även om dessa anstalter i

och för sig äro stora och betydande, äro de det knappast i jämförelse

med de större hospitalen, även om jag därvid ej räknar med de allra

största av dessa, de i Uppsala och Lund, vilket i viss mån framgar av

följande sammanställning, där jag använt mig av uppgifter för år 1919,

de senaste för mig tillgängliga från fångvården.

Mede

1 t a 1

På år 1919

belöpande

patienter per

fångar per

utgifter

dag 1919

dag 1919

Medeltal inom grupp hospital, vars sysslomän skulle

tillhöra klass 2...............

818

1,463,717: 4 L

Centralfängelset ä Längholmen..........

—

645

1,064,835: 43

Tvångsarbetsanstalten å Svartsjö.........

229

274,355: 95

Men härtill kommer, att dessa av kommittén åberopade rent kamerala

tjänster ifråga om tjänstgöringens art ej äro jämförbara med

sysslomansbefattningen vid ett större hospital, där de kamerala göromålen

blott äro en mindre del av sysslomannens tjänsteåligganden och dennes

viktigaste uppgifter äro förvaltningsgöromål, som vid de ifrågavarande

anstalterna å Långholmen och Svartsjö utföras av direktörerna.

Den av föreningen föreslagna placeringen är även i avseende å

skillnaden mellan avlöningsbeloppens storlek i de olika lönegraderna

bättre avvägd än den av kommittén förordade. Den senare innebär

särskilt för sysslomän av blivande klass 2 en stor besvikelse, då densamma,

på grund av skillnaden i dyrtidstillägg och pensionsavgifter å

nuvarande och nyreglerade löner samt förlusten av fria bostäder med

bränsle och lyse, i stället för att medföra en löneförbättring skulle åstadkomma

en ytterligare försämring av dessa befattningshavares avlöningsförmåner.

Då det även i statens eget intresse är av vikt, att sysslomännen

erhålla en ekonomiskt oberoende ställning, böra dessa a löneskalan bliva

placerade i enlighet med föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemäns

85

förslag. Denna min mening har ock inför kommittén vnnnit kraftigt

understöd av läkarepersonalens representant, överläkaren E. Lauritzen.

Är det emellertid ej möjligt att ernå denna placering, hemställes, att

samtliga syssloman inom nuvarande högsta gruppen, utan att uppdelas

på sätt föreningen föreslagit, måtte hänföras till 15:e lönegraden samt

övriga syssloman till 14:e graden.

I en framställning i lönefrågan år 1914 anhöll meranämnda förening,

att sysslomännens tjänstetitel måtte ändras till ''hospitalsintendent’.

Löneregleringskommittén framhåller i sitt föreliggande betänkande, att

flertalet hospitalsdirektioner avstyrkte denna titelförändring, medicinalstyrelsen

likaså, samt att kommittén i sitt betänkande den 24 april 1918

för egen del fann några bärande skäl till förändringen ej anförda och

därför ansåg titeln syssloman böra bibehållas.

Sedermera har emellertid föreningen i underdånig skrivelse till

Konungen den 29 augusti 1919 upprepat sin tidigare hemställan i titelfrågan

och därvid ingående belyst de förhållanden, som föranlett framställningen.

Då föreningen tillmäter denna fråga stor betydelse, och de

sakskäl, vilka förebragts i sistnämnda framställning, ej blivit prövade av

kungl. medicinalstyrelsen, varest föreningen tror sig hava anledning nu

kunna förvänta större förståelse än vid behandlingen av 1914 års kortfattade

framställning, får jag hemställa, att förenämnda skrivelse av den

29 augusti 1919 före frågans avgörande måtte underställas prövning av

såväl medicinalstyrelsen som av sakkunnige för verkställande av revision

av stadgan angående sinnessjuka m. m.

Beträffande bokhållare av l:a graden anför löneregleringskommittén

i sitt ovannämnda betänkande den 24 april 1918 (sid. 150) följande:

''Vad då först beträffar bokhållare av l:a graden, torde, med hänsyn till

fordringar på utbildning och tjänsteverksamhet, det kunna anses till

fyllest, om de avlönas med samma belopp som assistenter vid strafffängelser,

vilkas kontanta avlöning utgöres av 2,100 kronor med två

ålderstillägg å 400 kronor efter 5 och 10 år’. Denna avlöning blev även

fastställd för dessa bokhållare, vilka, i likhet med assistenter vid strafffängelser,

från och med år 1919 tillerkändes tillfällig löneförbättring med

86

525 kronor. Om man bortser från att hospitalen äro mycket större anstalter

än straffängelserna, synes mig, just med hänsyn till tjänsteverksamhetens

beskaffenhet, jämnställandet av dessa tjänstemän lämpligt och

lyckligt valt, och har även föreningen hospitalsförvaltningens tjänstemän

hemställt, att dessa bokhållare måtte hänföras till 9:e lönegraden, som

av innevarande års riksdag bestämts för ifrågavarande assistenter.

Att efter blott 3 år frångå konsekvenserna av ovan citerade uttalande

och nu föreslå dessa bokhållares hänförande till 8:e lönegraden,

’motsvarande vid kommunikationsverken placeringen av manlig postexpeditör,

förrådsbokhållare vid telegrafverket samt manlig kontorsskrivare

vid statens järnvägar och vattenfallsverk’, synes mig obilligt. Dessa senare

tjänstemäns åligganden äro ej så omfattande som förste bokhållarens

vid ett hospital, vilken måste vara förtrogen med ej blott samtliga kamerala

göromål å kontoret utan även, för att kunna funktionera såsom

sysslomannens ställföreträdare, med de förvaltningsgöromål, som åligga

denne. Enligt min uppfattning är det därför rättvist, att bokhållare av

l:a graden fortfarande jämställas med lägsta gradens assistenter vid

fångvården och sålunda uppföras i 9:e lönegraden.

Kommitténs förslag ifråga om placeringen av kassörskor samt kvinnliga

bokhållare av 2:a graden och skrivbiträden skulle, i händelse av

fastställelse, med hänsyn till de nuvarande naturaförmånerna och det

mindre dyrtidstillägget å nyreglerade löner, såväl relativt som absolut,

innebära en sänkning av de avlöningsförmåner, som av 1919 års riksdagtillerkänts

dessa befattningshavare. De erhöllo nämligen då samma kontanta

avlöning som kvinnliga biträden av respektive 3:e och 2:a graderna

inom den civila statsförvaltningen, av innevarande års riksdag uppförda

i C 5 resp. C 3, samt åtnjuta dessutom fri möblerad bostad med bränsle

och lyse samt fri tvätt. Då det är rimligt, att förlusten av dessa naturaförmåner

i någon mån ersättes, böra kassörskor och skrivbiträden i enlighet

med föreningens förslag uppföras i C 6 resp. C 4, till vilken sistnämnda

lönegrad jämväl kvinnliga bokhållare av 2:a grad böra hänföras,

då kommittén ej ansett sig kunna tillstyrka, att samtliga dessa tjänster

förbehållas manliga tjänstemän.

87

Manliga innehavare av samma bokhållaregrad, vilka enligt föreningens

mening böra uppföras i B 6, har kommittén hänfört till B 4

samt därjämte förordat en ytterligare försämring i de nuvarande bokhållames

av 2:a graden ställning genom sitt förslag, att dessa skola benämnas

kameralbiträden. Därmed skulle degraderingen av den ene av

de större hospitalens tvenne bokhållare bliva fullständig. Man måste få

den uppfattningen, att kommittén föreslagit denna titelförändring för att

kunna placera bemälde befattningshavare så lågt å löneskalan som skett.

Detta förslag kan jag ej biträda, enär det numera måste ställas stora

fordringar även på dessa tjänstemän, vilka, särskilt vid de största anstalterna,

måste utföra självständigt arbete i stor omfattning, och då för

dem gälla avsevärt högre kompetensfordringar än för av kommittén åberopade

kontorsbiträden vid statens järnvägar, utan anser jag, att manliga

bokhållare av 2:a graden med oförändrad titel böra uppföras i B (i.

Maskinmästare av l:a graden har av kommittén hänförts till samma

lönegrad som uppsyningsman av l:a graden, B 7, samt maskinmästare

av 2:a graden till lönegrad B 6. Maskinisten vid Stockholms stads sinnessjukhus

vid Långbro, motsvarande maskinmästare av l:a graden, är

placerad tre grader högre än uppsyningsmannen därstädes. Maskinmästarne

synas mig, med hänsyn till dessa tjänstemäns utbildning —

numera fordras i allmänhet övermaskinistexamen — till de stora ekonomiska

värden, som av dem handhavas, samt till deras ansvar för anstalternas

omfattande maskinella drift, ej böra placeras lägre än i B 8 resp. B 7.»

av herr Svensson, som avgav följande yttrande:

»l:o) Rörande den till avlöningsreglementet fogade tjänsteförteckningen.

Då hospitalspersonalen av 1918 års riksdag uppfördes på ordinarie

stat, företogs en uppdelning av sjukvårdspersonalen i två olika grupper

nämligen skötare respektive sköterska samt l:a skötare respektive l:a

sköterska.

Från de personalgrupper, som jag närmast representerar, har gjorts

gällande, att denna uppdelning ur flera synpunkter anses otillfredsstäl

-

88

lande, och från Sv. Hospitalspersonalens förbund har ju också framställning

gjorts i syfte att en sammanslagning av sagda personalgrupper

borde ske.

Denna personalens uppfattning delar jag till fullo, och som skäl

härför tillåter jag mig anföra, att mångårig erfarenhet såsom skötare

givit mig den uppfattningen, att det för såväl personalen själv som ur

ren sjukvårdssynpunkt vore lyckligare med endast en grupp av skötare

respektive sköterska, vilka då borde erhålla eu så grundlig och allsidig utbildning,

så att de kunde utföra allt arbete inom en sjukavdelning, som

ej fordrar läkarekompetens. Ty, att endast giva grundlig utbildning åt

en eller två på varje avdelning, anser jag vara meningslöst på grund av,

att varje skötare och sköterska bör i rätta ögonblicket kunna ingripa och

handla på rätta sättet i varje särskilt fall. Dessutom är vår tjänstgöring

ordnad så, att samma personal ej kan vara närvarande på en avdelning

samtidigt.

I löneregleringskommitténs motivering för bibehållande av uppdelning

av sjukvårdspersonalen i två grupper anföres bland annat, att en

utbildning av all personal skulle vara ett obehövligt och kostsamt arbete.

Vad det förra beträffar, så torde det inte ur sjukvårdssynpunkt

vara obehövligt, att giva personalen en sådan utbildning, att den på ett

rätt sätt kan fylla de uppgifter och fordringar, som ställas på en god

sinnessjukvårdare.

Vad så kostnadsfrågan beträffar, så torde det inte behöva medföra

så stora merutgifter, tv enligt nuvarande utbildningsplan för l:a skötarepersonalen

avser ju kursen för densamma eu utbyggnad av elevkursen,

och är denna senare den mest kostsamma.

Genom eu sammanslagning utav sagda kurser, skulle troligen kostnadsökningen

icke bliva så synnerligen stor, och de merutgifter, som

möjligen skulle förekomma, uppvägas ju av den högre utbildningen, som

odelat kommer sinnessjukvården till godo. Vidare anför kommittén, att

det bör strävas efter att i sinnessjukvården få personer anställda, som

erhållit förutgående utbildning i vård av kroppsligt sjuka. Däremot har

jag intet att invända, men vill dock påpeka, att detta nära nog uteslutande

gäller den kvinnliga personalen, ty det är så gott som uteslutet

89

för manlig personal att kunna skaffa sig denna utbildning vid sjukhus

för kroppsligt sjuka.

Och i övrigt anser jag ej heller denna kommitténs synpunkt utgöra

något motiv för eu uppdelning av personalen i tvenne grupper.

På grund av vad ovan anförts, anser jag, att det endast bör förekomma

en grupp av skötare respektive sköterska, men med ett lämpligt

avvägt arvode för dem som ansvara för förråd, medicin in. m.

2:o) Angående placering i lönegrader.

Kommittén åberopar i sitt yttrande, att vid tjänsternas placering

i lönegrader hänsyn tagits till de särskilda förhållanden, under vilka

personalens tjänstgöring äger rum, samt de särskilda kvalifikationer, som

måste ställas på dylika befattningshavare.

Enligt mitt förmenande har icke tillräcklig hänsyn tagits till berörda

omständigheter, då det gällt placering i löneplanen av skötaregruppen.

Jag anser nämligen, att vårt arbete är av både svårare och obehagligare

art än det med oss jämnställda befattningshavare i statens

övriga verk hava att utföra, i detta fall tänker jag särskilt på fångvårdspersonalen,

med vilken vi jämförts vid placering i lönegrad, men

anser jag, att arten av vårt arbete berättigar oss till en förmånligare

placering i lönehänseende än nämnda personal, ty ett mera krävande

och rent psykiskt irriterande arbete torde knappast kunna påvisas.

På grund av ovan anförda skäl anser jag, att skötaregruppen bort

placeras i lönegrad B 3 i det av kommittén föreslagna avlöningsreglementet.

3:o) Angående pensionsåldern.

På grund av att statsmakterna så sent som år 1919 fastställde

pensionsåldern för personalen vid statens anstalter för sinnessjuka, så

anser sig kommittén ej nu kunna upptaga till behandling frågan om en

ändring av pensionsbestämmelserna.

Men som frågan om sjukvårdspersonalens pensionsålder är av synnerligen

vital betydelse, och det från personalen vid upprepade tillfällen

12—212742. Löner eg ler ing skommitténs bet. LXV.

90

gjorts gällande, att den nuvarande pensionsåldern är för hög, så anser

jag mig böra framställa det önskemålet, att även frågan om pensionsåldern

upptages till förnyad behandling.

Erfarenheten har nämligen visat, att redan med den före 1919

gällande pensionsåldern, 55 levnads- och 25 tjänsteår för manlig, och

53 levnads- och 25 tjänsteår för kvinnlig befattningshavare, befattningshavarna

under de sista tjänsteåren endast i enstaka fall besuttit nödig

fysisk hälsa och andlig vakenhet för vidare tjänstgöring.

En jämförelse med pensionsåldern vid övriga statens verk blir

missvisande därför, att sinnessjukvårdspersonalen intar en särställning

på grund av tjänstens krav på den individuella spänstigheten ävensom

tjänstens förmåga att undergräva befattningshavares själs- och kroppskrafter.

Kungl. medicinalstyrelsen har ju också i underdånig skrivelse

av den ll:e november 1918 hos Kungl. Maj:t understrukit dessa mina

här anförda synpunkter samt förordat bifall till den lägre pensionsåldern.

I yttrande till kungl. medicinalstyrelsen hava också de flesta hospitalsdirektioner

tillstyrkt denna lägre pensionsålder. Slutligen tillåter

jag mig hänvisa till Stockholms stadsfullmäktiges innevarande år fastställda

pensionsålder för skötare till 25 tjänste- och 55 levnadsår och

för sköterska till 25 tjänste- och 52 levnadsår.

På grund av vad här ovan anförts, anser jag, att pensionsåldern

för skötare bör fastställas till 55 levnadsår och 25 tjänsteår och för

sköterska till 53 levnads- och 25 tjänsteår.»

av herr Mobert, som anförde:

»Uti det föreliggande förslaget har kommittén ansett den nuvarande

uppdelningen av hantverksföreståndarne i l:a och 2:a grad böra bibehållas,

under uttalande, att den ej kunnat tillstyrka att nu upphäva

1918 års riksdagsbeslut härutinnan, varemot kommittén funnit, att eu

utredning borde komma till stånd angående olika tjänsters placering.

Jag har ansett en sammanslagning av de två graderna mer rättvis an

den bestående uppdelningen, men med hänsyn till vad kommittén anfört

särskilt beträffande betänkligheterna mot att nu upphäva 1918 års

riksdagsbeslut — en betänklighet, som jag hoppats även skulle få gälla

91

(leu ifrågasatta ändringen av vissa befattningar från ordinarie till extra

ordinarie — har jag funnit mig höra avstå från något yrkande i denna

fråga.

Jag har dock ansett den föreslagna placeringen i lönegrader för

lag i jämförelse med motsvarande befattningar vid kommunikationsverken.

Under det bokbinderiförman, tryckeriförman vid postverket, förste

reparatör vid telegrafverket och statens järnvägar äro placerade i B 5,

har hantverksföreståndare av 2:a grad av kommittén hänförts till B 4.

Hantverksföreståndarne, som äro föreståndare för sina respektive yrken

och verkstäder, måste således, synes det mig, ha en självständigare och

därmed fullt så ansvarsfull ställning som de nämnda befattningshavarne

vid kommunikationsverken, men icke dess mindre hava de av kommittén

placerats eu lönegrad lägre än dessa. Hantverksföreståndarne av l:a

grad synas mig fullväl kunna jämföras med linjeförman vid telegrafverket

och förste montör vid vattenfallsverken, vilka äro placerade i B 6.

Skulle befattningshavarnes placering slutgiltigt komma att bestämmas

enligt kommitténs förslag, skulle detta därjämte innebära, att ett

flertal finge vidkännas minskning av sina löneförmåner, något som personalens

strävan att få ett enhetligt lönesystem till stånd givetvis minst

av allt avsett.

På anförda skäl har jag därför inom kommittén yrkat, att hantverksföreståndare

av 2:a graden placeras i B 5 och hantverksföreståndare

av l:a graden i B 6.

Trädgårdsmästarna hava uti förslaget av kommittén hänförts till

5:e lönegraden, avdelningen B. Jag har ansett dem böra jämnställas med

trädgårdsmästarne vid statens järnvägar och vattenfallsverken, vilka äro

placerade i 6:e lönegraden. Denna jämförelse har synts mig ligga synnerligen

nära till hands. Förutbildningen är densamma. Vid hospitalen

förekommer därjämte, förutom parkanläggningars och gruppers vård, drivhus

samt dessutom en betydande köksväxtodling. Om över huvud taget

en jämförelse med kommunikationsverken kan och skall göras, något

som detta förslaget ju avser, anser jag på anförda grunder en jämförelse

ligga väl till hands. Därtill kommer, att 2:a gradens uppsyningsmän i

förslaget placerats i samma grad som trädgårdsmästare, och dessa upp

-

92

syningsmän hava i regel de i trädgårdsanläggningarna sysselsatta patientlagen

om hand och äro vid sådant förhållande hänvisade att taga order

av trädgårdsmästaren, respektive befallningsman. Jag har därför inom

kommittén yrkat, att trädgårdsmästare och befallningsman må placeras i

lönegrad B 6.

Hantverkare, chaufförer och eldare av l:a grad hava placerats i

B 2. Jag har ansett exempelvis hantverkare böra jämföras med reparatör

vid statens järnvägar och vattenfallsverk. I enlighet härmed har jag

inom kommittén yrkat på dessa befattningars uppförande i 3:e lönegraden.

Jag anser starka skäl tala härför även ur rekryteringssynpunkt.

Skulle avlöningsförhållandena vara desamma i den privata företagsamheten,

är jag övertygad om, att hantverket skulle do bort. Ty få skulle

offra 4 å 5 års möda på inlärandet av ett yrke, som ej gav någon ersättning

i ökad inkomst. Jag har därför inom kommittén yrkat på, att

hantverkare borde placeras i lönegraden B 3. Till samma lönegrad anser

jag även chaufför och l:e eldare böra hänföras.

Föreståndare i stall, ladugård och svinstall hava av kommittén

hänförts till lönegraden B 1. Då dessa föreståndare äro i viss mån

självständiga (stallföreståndaren får därjämte i vissa fall tjänstgöra som

chaufför), har jag ansett dem böra placeras i B 2.

Från ekonomipersonalens förbund har hemställts att till ordinarie

befattningar skulle hänföras även sysslorna köks-, ekonomi- och kördrängar,

renhållare, kollämpare och djurskötares biträde av manlig personal

samt telefonist, kokerska, strykerska och maskintvätterska av kvinnlig

personal. Kommittén har emellertid ansett sig ej endast böra avstyrka

denna framställning utan därjämte föreslå, att från nu innehavd

ordinarie tjänst skulle avföras biträde i trädgård och jordbruk, yttre

nattvakter, 3:e gradens köksföreståndarinnebefattning, köks-, tvätt- och

bageriförestånderskans närmaste biträde samt sömmerska och väverska.

Jag har självfallet ej kunnat biträda denna kommitténs mening, då ett

avförande från ordinarie anställning innebär eu försämring för personalen,

och, som jag i annat sammanhang anfört, personalens strävan att

komma fram till denna reglering av avlöningsförhållandena, som pågår,

givetvis ej avsett något dylikt. Om kommittén ej ansett sig kunna till

-

93

styrka förevarande framställning om uppförande på ordinarie stat av

nämnda befattningar, synes det niig som om kommittén med hänsyn till

att dessa befattningar, som nu föreslås avförda från ordinarie stat, så

sent som vid 1918 års lagtima riksdag uppfördes på ordinarie stat ej

bort föreslå någon ändring härutinnan.

Jag har därför ansett mig böra inom kommittén allvarligt yrka,

att ingen ändring i syfte att avföra någon befattning från ordinarie stat

nu vidtages.»

In fidem:

Olof Ekeroth.