SOU 1922:6

UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

RÖRANDE

LÖNEREGLERING

FÖR REFATTNINGSHAVARE

VID LOTS- OCH FYRSTATEN

M. M.

AVGIVET AV

»

LOTSSTYRELSEN OCH TILLKALLADE LÖNESAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1922

1SAAC MARCUS* BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

INNEHÅLL.

Skrivelse till Konungen

Utredning och förslag rörande lönereglering för befattningshavare vid lots- och

fyrstaten, m. ......................................... ...........................................................

Organisations- och avlöningsförhållanden...............................................................

1914 års lönereglering .......................................................................................

Nuvarande organisation och avlöningsförhållanden ................................................

Allmänna principer för löneregleringen ...............................................................

Lotsbefälet ......................................................................................................

Personalen å distriktsexpeditionerna..........................................................

Lotspersonalen................................................................................................

Fyrpersonalen ................................................................................................

Personalen å lotsverkets ångfartyg ............................................................

Specialmotivering beträffande förslaget till avlöningsreglemente för befattningshavare

vid lots- och fyrstaten.........................................................................................

Övergångsanordningar ......................................................................................

Pensionsförhållanden.............................................................................................

Förslag till kungörelse med bestämmelser för ordinarie tjänstemän vid lots- och fyrstaten

i fråga om rätt till pension .....................................................................

Förslag till ändrad lydelse av 5 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänsteinnehavares

rätt till pension ..............................................................................

Stater ..................................................................................................................

Kostnadsberäkning................................................................................................

Hemställan........................................................................................................""

Särskilda yttranden..................................................................................................

Bilagor.

Förteckning över lotsplatserna.

» » fyrplatserna.

Förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare vid lots- och fyrstaten.

SID.

3

7

7

7

7

9

10

11

13

19

26

28

38

40

44

46

48

57

59

62

3

«

Till KONUNGEN

Vid föredragning den 7 januari 1921 av frågorna rörande regleringen

för år 1922 av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel

framhöll chefen för handelsdepartementet, att definitiv lönereglering i

4

analutning till de vid kommunikaftonsverken tillämpade nya avlöningspvinciperna

borde, så fort ske kunde, komma till stånd för, bland

andra, personalen vid lots- och fyrinrättningen. Departementschefen

tilläde emellertid, att, då löneregleringsfrågau för lotspersonalens vidkommande’i

viss mån sammanhängde med de den 22 september 1917

tillkallade lotsförfattningskommitterades arbete, någon utredning i ämnet

icke syntes böra igångsättas, förrän kommitterades arbete avslutats.

Sedan kommitterade den 23 mars 1921 inkommit med slutligt

betänkande samt infordrade yttranden däröver avgivits, anmälde ovannämnde

departementschef den 19 augusti 1921 ärendet för Eders Kung!.

Maj:t, och angav departementschefen i yttrande till statsrådsprotokollet

sin ställning till de i betänkandet framlagda huvudförslagen. På

statsrådets hemställan beslöt därefter Eders Kungl. Maj:t uppdraga åt

lotsstyrelsen att verkställa utredning i fråga om de lättnader i gällande

bestämmelser om lotsplikt, som av omständigheterna kunde anses

betingade.

I sitt nyssnämnda yttrande till statsrådsprotokollet den 19 augusti

1921 upptog emellertid föredragande departementschefen även frågan

om lönereglering för personalen vid lots- och fyrinrättningen, och anförde

departementschefen i denna del i huvudsak följande.

Det förhölle sig visserligen beträffande en personalgrupp, nämligen

lotsarna så, att dessa enligt gällande bestämmelser åtnjöte icke blott

avlöning med vissa i stat uppförda belopp utan jämväl ägde sig emellan

fördela 40 procent av de till respektive lotsplatser inflytande lotsavgifterna.

En ändring i systemet för lotsavgifternas utgörande kunde

sålunda tänkas komma att påverka storleken av de s. k. lotslotterna och

därmed också lotsarnas totalinkomster. Emellertid vore att märka, att

något dylikt icke av lotsförfattningskommitterade ifrågasatts. Tvärtom

både kommitterade uttryckligen uttalat sig för, att en av deras förslag

föranledd minskning i lotsningsfrekvensen skulle kompenseras genom

höjning av lotstaxorna. Under sådana omständigheter och då den lönereglering

för lotspersonalen, varom nu vore fråga, givetvis icke skulle

avse annat än att, i likhet med vad som redan skett eller komme att

ske beträffande övriga personalgrupper i statens tjänst, anpassa lotsarnas

i stat uppförda avlöningsförmåner efter de nya löneregleringsprinciperna,

syntes ifrågavarande regleringsspörsmål kunna lösas oberoende av de

frågor, som berördes i lotsförfattningskommitterades betänkande. Med

hänsyn härtill ävensom till angelägenheten av att en enhetlig, lots- och

fyrinrättningens hela personal omfattande lönereglering vid 1922 års

riksdag'' komme till stånd, borde därför den för ändamålet erforderliga

utredningen omedelbart igångsättas.

För utredningen ansåg departementschefen böra gälla samma direktiv,

som givits åt löneregleringskommittén, då kommittén den 3 december

1920, på föredragning av chefen för finansdepartementet, erhållit i uppdrag

att utarbeta förslag till ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid

vissa grenar av den civila statsförvaltningen. Nämnda direktiv inneburo

dels att utredningen i huvudsak skulle inskränka sig till rent lönetekniska

spörsmål och sålunda i regel icke beröra frågor av organisatorisk natur

dels -att det för konununikationsverken gällande avlöningssystemet borde

tjäna till ledning vid utredningsarbetet, varigenom man komme att utgå

från det prisläge, som, att döma av stegringarna i levnadskostnaderna

under åren närmast före världskriget, skulle under normala förhållanden

varit rådande i början av 1920-talet dels att dyrtid stillägg å avlöningarna

borde utgå efter motsvarande grunder som vid kommunikationsverken

dels och att vid utredningen borde tagas under övervägande,

i vilken utsträckning mot löneregleringen svarande åtgärder borde vidtagas

beträffande pensioneringen.

På departementschefens hemställan uppdrog därefter Eders Kungl.

Maj:t likaledes den 19 augusti 1921 åt lotsstyrelsen att med biträde av

två lönetekniskt sakkunniga personer järnte eu sekreterare, vilka Eders

Kungl. Maj:t, på framställning av lotsstyrelsen, ville förordna, skyndsamt,

i enlighet med de av departementschefen angivna riktlinjerna,

verkställa utredning och framlägga förslag till reglering av avlöningsförmånerna

för personalen vid lots- och fyrinrättningen med undantagav

lotsstyrelsen, för vilken senare, i likhet med övriga centrala ämbetsverk,

lönereglering redan genomförts för tiden från och med den 1

januari 1922.

Därefter förordnade Eders Kungl. Maj:t, på framställningar av lotsstyrelsen,

dels den 30 september och den 4 november 1921 ledamoten

av riksdagens första kammare, redaktören N. August Nilsson i Kabbarp

och byråchefen i fångvårdsstyrelsen Elis Theodor Sidenbladh att i egenskap

av sakkunniga biträda lotsstyrelsen vid ifrågavarande utredning

dels ock nämnda den 30 september andre kanslisekreteraren i handelsdepartementet

Karl Lindström att tjänstgöra såsom sekreterare vid utredningen.

Utredningsarbetet, som omedelbart igångsattes inom lotsstyrelsen,

fortgick under år 1921 med sammanträden mellan lotsstyrelsen in pleno

och de lönesakkunniga, varjämte dels ombud för lots- och fyrpersonalen

bereddes tillfälle att framföra sina önskemål beträffande förevarande

6

fråga dels ock besök avlades, förutom å lotskaptensexpeditionen i Stockholm,

jämväl å lotskaptensexpeditionen och lotskontoret i Göteborg samt

å Vinga lotsuppassningsställe och Vinga fyrplats.

Sedermera tillkallade chefen för handelsdepartementet, jämlikt

nådigt bemyndigande den 13 januari 1922, lotskaptenen ijvästra lotsdistriktet

0. H. Stenberg, ombudsmannen i lotsförbundet J. H. Bent,

fyrmästaren å fyrskeppet Grundkallen C. J. Gräsman samt fyrmästaren

å Segerstads fyr C. G. Hagström att såsom representanter för vederbörande

personalgrupper såsom sakkunniga biträda vid löneregleringsarbetet,

med rätt för dem att, utan att deltaga i besluten, få avvikande

meningar antecknade till protokollet.

Till fullgörande av det lotsstyrelsen ävensom undertecknade Nilsson

och Sidenbladh, i egenskap av lönesakkunniga, givna uppdraget

överlämnas härmed utredning och förslag rörande lönereglering lör

befattningshavare vid lots- och fyrstaten, in. in., varvid tillika återställas

från handelsdepartementet genom remisser den 15 september 1921

och den 14 januari 1922 överlämnade handlingar angående vissa ifrågavarande

personal berörande avlönings- och andra förhållanden.

Till lotsstyrelsen från personalhåll ingivna framställningar rörande

löneregleringen närslutas.

Av vissa bland personalrepresentanterna avgivna särskilda yttranden

i ärendet finnas återgivna i ett vid betänkandet fogat protokollsutdrag.

Stockholm den 25 februari 1922.

Underdånigst

ERIK HÄGG.

KNUT CURMAN. FOLKE LUNDEBERG. AUG. NILSSON.

ELIS SIDENBLADH. ARTHUR WIRSTRÖM.

Karl Lindström.

7

Utredning och förslag rörande lönereglering för befattningshavare

vid lots- och fyrstaten, m. m.

%

Organisations- och avlöningsförhållanden.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen

för sjöförsvarsdepartementet den 18, oktober 1912 sakkunniga för

att inom departementet biträda med utredning och avfattande av förslag

beträffande lönereglering för lotsstyrelsen och lots verket jämte i samband

därmed stående frågor. Ifrågavarande sakkunniga (lotsverkets

löneregleringskommission) avgåvo den 15 mars 1913 tryckt betänkande

i ämnet, innefattande jämväl förslag till pensionsreglering. Sedan vissa

yttranden infordrats över betänkandet samt departementschefen, med

hänsyn till att härvid delvis nya synpunkter och uppslag i frågan framkommit,

anlitat biträde av ytterligare sakkunniga, avlät Kungl. Maj:t

till 1914 års senare riksdag proposition, nr 228, angående anslag till

lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna m. in., vilken proposition

bland annat innefattade förslag till lönereglering för personalen.

Propositionen blev av riksdagen i huvudsak bifallen.

Förevarande utredning har i stort sett utgått från den vid

1914 års lönereglering genomförda organisationen. Beträffande tidigare

gällande organisations- och avlöningsförhållanden torde få hänvisas till

den redogörelse härför, som finnes intagen i det vid Kungl. Majrts

berörda proposition fogade utdrag av statsrådsprotokollet.

Överinseendet över lotsverket (lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna)

utövas av lotsstyrelsen, och regleras förhållandena

mellan sjöfarten och lotsverket huvudsakligen genom förordningen den

15 februari 1881 angående lotsverket med i nämnda förordning senare

vidtagna ändringar.

Med avseende å de särskilda lots- och fyrplatserna samt livräddningsstationerna

för skeppsbrutna äro rikets kuster och närliggande farvatten

enligt kung], brev den 30 september 1904 från och med år

19U års

lönereglering.

Nuvarande

organisation

och avlOnings■

förhållanden.

8

1905 indelade i sex lotsdistrikt, vart och ett under befäl av en lotskapten,

som lyder omedelbart under lotsstyrelsen. De olika distrikten

äro följande (platsen för vederbörande lotskaptensexpedition angives

inom parentes):

Övre norra lotsdistrikiet, omfattande kusterna vid Bottniska viken

av Norrbottens och Västerbottens län (Umeå);

Nedre norra lotsdistriktet, omfattande kusterna vid Bottenhavet av

Västernorrlands, Gävleborgs och Uppsala län samt av Stockholms län

intill Väddö sockens norra gräns (Gävle);

Mellersta lotsdistriktet, omfattande Stockholms skärgård med tillhörande

kuster från Väddö sockens norra gräns till gränsen mellan

Bälinge och Tystberga socknar i Södermanlands län, sjöarna Mälaren

och Hjälmaren samt därmed sammanhängande vattenvägar ävensom

Gottland och kringliggande öar (Stockholm);

Östra lotsdistriktet, omfattande kusterha vid Östersjön från gränsen

mellan Bälinge och Tystberga socknar i Södermanlands län till gränsen

mellan Kristianopels och Torhamns socknar i Blekinge län, sjön Vättern,

Östgöta kanal och därmed sammanhängande vattenvägar samt ön

Öland (Kalmar);

Södra lotsdistriktet, omfattande kusterna vid Östersjön, Öresund

och Kattegat av Blekinge län från gränsen mellan Kristianopels och

Torhamns socknar samt av Kristianstads och Malmöhus län (Malmö);

Vä strå lotsdistriktet, omfattande kusterna vid Kattegat och Skagerack

av Hallands samt Göteborgs och Bohus län, sjön Vänern, Västgöta

kanal och övriga med Vänern sammanhängande vattenvägar

(Göteborg).

Från lotsstyrelsens överinseende äro undantagna lotsningarna å

Vä.nern samt å Trollhätte kanal. Den förra lotsningen regleras av

Vänerns seglationsstyrelse, och den senare står under vattenfallsstyrelsens

omvårdnad.

Avlöningsförhållandena för de olika personalgrupperna vid lotsverket,

med undantag av lotsstyrelsen, vilken i likhet med övriga

centrala ämbetsverk nyreglerats från och med år 1922, äro — bortsett

från att under senare år i viss utsträckning utgått tillfällig löneförbättring

och dyr tid stillägg — i huvudsak sådana de, på framställning av

Kungl. Maj:t, fastställdes av 1914 års senare riksdag att gälla från och

med år 1915. Den väsentligaste förändring, som då genomfördes, bestod

däri, att lotspersonalen, vilken tidigare icke åtnjutit någon fast avlöning

från staten utan ägt uppbära och sig emellan fördela de jämlikt fastställd

lotsledsförteckning efter olika taxor utgående avgifterna för verk

-

9

ställd lotsning, de s. k. lotspenningarua, tillförsäkrades vissa fasta avlöningsförmåner

å ordinarie stat. I samband därmed föreskrevs emellertid,

att personalen ägde åtnjuta 40 %'' av de vederbörande lotsplats

tillfallande lotspenningarna, under det att återstoden skulle tillfalla stats„

verket.

Lotsverkets organisation och avlöningsförhållandena därstädes hava,

sedan Kung]. Maj:t år 1914 fastställde stater för verket, med undantag

för lotsstyrelsen undergått endast smärre förändringar. Då emellertid

beloppen av vissa under staterna uppförda särskilda anslag i mera

betydande mån ändrats, har detta föranlett fastställandet av en del

nya stater, nämligen avlöningsstat för befälet vid lotsverket senast år

1919, avlöningsstat för lotspersonalen '' senast år 1921, avlöningsstat

för fyrpersonalen senast år 1921 och avlöningsstat för personalen vid

livräddningsanstalterna senast år 1915 samt omkostnads- och pensionsstater

senast år 1921. Den år 1914 fastställda övergångs- och indragningsstaten

har successivt minskats till följd av vissa i densamma upptagna

personers avgång. Oförändrade sedan löneregleringen äro avlöningsstaten

för personalen å lotsverkets ångfartyg samt staten för

lotsverkets undervisningsanstalter (de s. k. lotsbarnskolorna).

Med föranledande av den år 1914 beslutade löneregleringen utfärdade

Kungl. Mäj:t dels den 1 oktober 1914 kungörelse angående

villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i staterna för befälet vid

lotsverket, för lotspersonalen, för fyrpersonalen och för personalen å lotsverkets

ångfartyg upptagna avlöningsförmåner (nr 270) dels ock den 23

december 1914 förnyat tjänstgöringsreglemente för lotsverket (nr 442),

i vilket reglemente sedermera vidtagits vissa ändringar och tillägg

genom kungörelse den 23 december 1915 (nr 553).

1 enlighet med de för utredningen givna direktiven hava lotsstyrelsen

och de lönesakkunniga vid utarbetandet av sitt i det följande framlagda

förslag till lönereglering för befattningshavare vid lots- och fyrstaten sökt

inpassa de olika personalgrupperna i det vid kommunikationsverken samt

statsdepartementen med liera verk gällande avlöningssystemet. Då det

emellertid visat sig erforderligt att hava tillgång till vissa mellangiifder

mellan en del av de i löneplanerna för nämnda verk upptagna lönegrader

samt då jämväl i övrigt vissa avvikelser från de i avlöningsreglementena

för sagda verk upptagna stadgande]! ansetts påkallade,

bär det synts nödvändigt att för nu ifrågavarande personal uppgöra

förslag till ett. särskilt avlöningsreglemente, vilket dock nära ansluter

sig till nyssnämnda reglementen.

Allmänna

principer för

löneregleringen.

2

10

Lotsbefälet.

Lotsttyrelsen

och de lönetakkunniga.

Lotsbefälet utgöres av, förutom lotskaptenerua, vilka — enligt vad

förut är nämnt — förestå de olika lotsdistrikten, en lotslöjtnant i varje

distrikt med undantag av det mellersta, där två lotslöjtnanter rinnas med

placering en i Stockholm och en i Visby.

Lotskaptenerna i mellersta, södra och västra distrikten åtnjuta i ,

lön och tjänstgöringspenningar en var 5,200 kronor, varjämte lotskaptenen

i mellersta distriktet (Stockholm) är tillförsäkrad ett ortstillägg å

400 kronor. Lotskaptenerna i övre norra, nedre norra och östra distrikten

äga i lön och tjänstgöringspenningar uppbära 4,800 kronor. Samtliga

lotskaptener kunna därjämte erhålla ålderstillägg efter respektive 5, 10

och 15 år, vart och ett å 500 kronor. I tillfällig löneförbättring utgår

till lotskaptenen i Stockholm 950 kronor samt till övriga lotskaptener

900 kronor.

Lotslöjtnanterna hava eu var i lön och tjänstgöringspenningar

tillhopa 3,200 kronor, vartill för lotslöjtnanten i Stockholm kommer ett

ortstillägg å 250 kronor. Lotslöjtnanterna äga därjämte åtnjuta ålderstillägg

i likhet med lotskaptenerna. Såsom tillfällig löneförbättring uppbär

lotslöjtnanten i Stockholm 800 kronor och övriga lotslöjtnanter 750

kronor.

Vid lotskaptensexpeditionerna äro anställda manliga och kvinnliga

biträden för expeditionsgöromål, vilka befattningar‘emellertid icke äro

uppförda å ordinarie stat utan avlönas från ett under avlöningsstaten

för lotsbefälet uppfört särskilt anslag.

I fråga om lotsdistriktens indelning samt lotsbefälets antal och

fördelning mellan de olika distrikten anse sig lotsstyrelsen och de lönesakkunniga

sakna anledning föreslå någon förändring i nu gällande förhållanden.

Beträffande därefter frågan om befälets avlöningsförmåner finnes

visserligen på grund av lotsverkets civila natur ingen direkt anledning

att vid den lönereglering för verket, vilken nu är avsedd att genomföras,

taga hänsyn, till de avlöningar, som från och med år 1922 tilllämpas

vid marinen. Då emellertid lotsbefälet hittills i allmänhet plägat

rekfyteras från flottans officerskår samt det på grund av lotsbefälets

arbetsuppgifter fortfarande måste anses önskvärt, att vid verket må

kunna fästas yngre, dugliga sjöofficerare, torde vid löneregleringen viss

hänsyn böra tagas till de vid flottan gällande nya avlöningarna. För

att möjliggöra en dylik rekrytering torde nämligen med avseende å

den omständigheten att en officer, som inträder i loteverkets tjänst

såsom lotslöjtnant, efter utnämning till lotskapten i regel icke kan på

-

11

räkna någon ytterligare befordran, avlöningsförmånerna för lotsbefälet

böra så avvägas, att en övergång från flottan till lotsverket icke blir

ekonomiskt ofördelaktig.

Vad då lotskaptenerna beträffar, må till en början erinras, att —

frånsett ortstillägget för lotskaptenen * i Stockholm — lotskaptenerna i

mellersta, södra och västra distrikten med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena

åtnjuta något högre avlöning än lotskaptenerna i övre

norra, nedre norra och östra distrikten. En dylik åtskillnad synes även

för framtiden böra bibehållas. För de lotskaptener, som sålunda åtnjuta

lägre avlöning, har lotsstyrelsen och de lönesakkunniga ansett en placering

i 16:e lönegraden enligt kommunikationsverkens löneplan vara

befogad. De till den andra gruppen nu hänförliga lotskaptenerna synas

skäligen böra placeras i närmast högre lönegrad eller den 17:e enligt

kommunikationsverkens löneplan. Det torde böra erinras, att till 16:e

lönegraden vid kommunikationsverken hänföras exempelvis baningenjör

och trafikinspektör samt till 17:e lönegraden förste baningenjör och förste

trafikinspektör vid statens järnvägar, vilka samtliga i regeln äro sektionsföreståndare.

Lotslöjtnanterna, vilka biträda lotskaptenerna med dem åliggande

göromål och vid förfall för dessa senare inträda såsom deras ställföreträdare,

torde lämpligen böra inordnas i 12:e lönegraden enligt kommunikationsverkens

löneplan. Till 12:e lönegraden vid kommunikationsverken

hänföras exempelvis ingenjörsassistent vid telegrafverket samt

underingenjör och underinspektör vid statens järnvägar.

I detta sammanhang torde med anledning av framställning från

lotsbefälets sida höra upptagas frågan om förändrade benämningar å de

hittillsvarande befattningarna såsom lotskapten och lotslöjtnant. Vid

granskning av olika förslag till förändrad benämning för lotskaptenerna

har den av vissa lotskaptener föreslagna titeln »distriktschef» synts på

ett lämpligt sätt avpassad efter vederbörandes såväl befälsställning som

verksamhetsområde. Titeln lotslöjtnant torde med hänsyn till såd^u

befattningshavares ofta förekommande tjänstgöring såsom befälhavare

å chefsångare kunna utbytas mot förslagsvis »distriktskapten».

Utix avlöningsstaten för lotsbefälet finnes uppfört ett bestämt personalen å

vaktmästare å lotskaptens- distrikts

-

ersättning

åt skrivbiträden och

anslag till

expeditionerna. Ifrågavarande anslag, som vid 1914 års lönereglerin

fastställdes till 9,400 kronor, har sedermera genom beslut av 1919 års

riksdag höjts till 17,100 kronor. Från anslaget hava utgått särskilda

expeditio

nerna.

arvoden, avfnissade efter vederbörande expeditioners arbetsbörda

och

Lotastyrelsen

och de fånesakkunniga.

12

den å expeditionerna tjänstgörande personalens kvalifikationer. Å arvodena

har förutom dyrtidstillägg under de senaste åren utgått tillfällig

löneförbättring enligt de för extra personal fastställda grunder.

För närvarande äro å expeditionerna anställda: i Umeå ett kvinnligt

och ett manligt biträde, i Gävle två kvinnliga biträden, i Stockholm

ett kvinnligt och ett manligt biträde, i Kalmar ett manligt biträde, i

Malmö två manliga biträden samt i Göteborg två manliga biträden.

Därjämte utgår ersättning till vaktmästarbiträde å vardera av expeditionerna

i Umeå och Malmö.

Tillika torde böi’a uppmärksammas'', att två ordinarie befattningshavare

vid fvrstateu, de s. k. förrådsmästarna, hava sin huvudsakliga

tjänstgöring förlagd till lotskaptensexpeditionerna i Stockholm och

Göteborg.

För verkställande av åtskilligt expeditionsarbete, såsom förande av

räkenskaper, diarier o. d., förefinnes ett stadigvarande behov av arbetskrafter

å distriktsexpeditionema. Med hänsyn härtill synes billigheten

kräva, att åtminstone eu del av de för sådant ändamål å expeditionerna

tjänstgörande befattningshavarna beredes ordinarie anställning. Omfattningen

av expeditionsarbetet å de särskilda expeditionerna giver vid

handen att distriktsexpeditionema i Stockholm, Malmö och Göteborg

äro i behov av större expeditionspersonal än de övriga expeditionerna.

Lotsstyrelsen och de lönesakkunniga anse därför lämpligt att å var

och en av förstnämnda tre expeditioner anställas två ordinarie biträden

samt å expeditionerna i Umeå, Gävle och Kalmar ett dylikt biträde.

Med hänsyn till såväl de å expeditionerna för närvarande tjänstgörande

biträdena som önskvärdheten av att för framtiden kunna å varje expedition

erhålla för densamma lämpligen avpassad arbetskraft, torde

tjänsterna böra i staten uppföras såsom alternativt manliga eller kvinnliga.

Befattningshavarna, som lämpligen kunna benämnas expeditionsbifräden,

synas böra hänföras, om innehavaren är man, till 4:e lönegraden

för manliga tjänstemän och, om innehavaren är kvinna, till l:a

lönegraden för kvinnliga tjänstemän, allt enligt kommunikationsverkens

löneplan. Dessa befattningar skulle därigenom i lönehänseende likställas

med manliga, respektive kvinnliga kontorsbiträdestjänster And kommunikations

ver ken.

Med den sålunda förordade anordningen skulle å vardera distriktSexpeditionen

i Stockholm och Göteborg den nuvarande förrådsmästaren

ej-sättas av det ena expeditionsbiträdet. På grund härav torde innehavarna

av nämnda förrådsmästartjänster böra beredas tillfälle att i

egenskap av expeditionsbiträden övergå på den nya staten. För den

* 13

händelse forrådsmästare skulle vilja kvarstå å äldre stat bör givetvis

motsvarande expeditionsbiträdesbefattning tillsvidare icke tillsättas

Då utöver de sålunda föreslagna ordinarie expeditionsbiträdesbefattmngarna

åtminstone tidvis torde erfordras ytterligare arbetshjälp

å distnktsexpeditionerna, böra medel för sådant ändamål avses vid beräknande

av anslag till icke-ordinarie befattningshavare.

»^ ^sPersona^ens vidkommande innebar, såsom ovan nämnts,

den ar 1914 genomförda löneregleringen, att lotsarna — som förut uppburit

och emellan sig fördelat lotspenningarna i deras helhet — för

framtiden samtliga tillförsäkrades fast avlöning å stat samt berättigades

uppbära 40 procent av lotspenningarna.

, d den från och med år 1922 gällande avlöningsstaten äro uppförda

18 overlotsbefattningar och 569 lotsbefattningar. Denna personal

ar uppdelad pa de olika lotsplatserna, vilkas antal på grund av indragrnng,

i den mån platserna icke längre ansetts erforderliga för sjöfarten,

sa småningom nedgått och för närvarande utgör 106. Antalet ordinarie

lotspersonal växlar för olika platser mellan 1—23, vartill kommer ickeordinarie

personal. A vederbörande lotsplats utövas närmaste befälet,

varmed ai förenat bestyret med uppbörd, fördelning och redovisning

av tiil platsen inflytande lotspenningar samt tillsyn över lotslärlingars

utbildning in. in., av överlotsar eller lotsar med särskilt förordnande

såsom fotsförmän. A id 18 lotsplatser finnas överlotsar, under det att

de Övriga förestås av lotsförmän.

Avlöningen å stat uppgår för överlots till 2,000 kronor, därav

100 kronor i bek adnadsbidrag, samt för lots till 1,400 kronor, därav

100 krono], i beklädnadsbidrag. Till lotsförmännen utgå, utöver avönmgen

såsom lots, från ett under avlöningsstaten uppfört förslagsanslag

särskilda arliga arvoden av 100, 200 eller 300 kronor. Arvodet brukar

utgöra 100 kronor vid lotsplats med högst 3 lotsar, 200 kronor vid lotsplats

med 4—6 lotsar samt 300 kronor, då lotsarna äro flera än 6.

Intill ett antal, dock ej överstigande hälften av det i stat uppförda antalet

lotsar, kan lots eller lotsforman efter väl vitsordad tjänstgöring i ordinarie

iefattning vid lotsplats under minst 15 år utnämna» till mästerlots,

varmed av förenat ett lönetillägg av 100 kronor årligen, vilket jämväl

medför förhöjning av pensionsunderlaget. För personal med station

och bostad i btockholm tillkommer vidare ortstillägg med 200 kronor

till overlots och 100 kronor till lots. Vid såväl överlots-som lotsbefatt

111

Tina t,ga 8hlt WeU ålder8tiI1ägg å lönen efter 3, 6 och 9 år, varje gång

med 100 kronor. Utöver avlöningen äger lotspersonal enligt vissa grunder

åtnjuta tillfällig löneförbättring, varom nedan närmare förmäles.

Luts

personalen.

14

De avgifter för själva lotsningen, som skola erläggas av sjöfarten,

utgå efter vissa taxor jämlikt fastställd lotsledsförteckning. De i nämnda

taxor angivna avgiftsbeloppen äro emellertid enligt riksdagens beslut flan

och med den 1 juli 1921 med visst undantag tillsvidare höjda med 50

procent. I fråga om fördelningen av personalens ovan omförmälda andel

i dessa avgifter är föreskrivet, att densamma skall fördelas i lika lotter mellan

överlots eller lotsförman och en var av de vid lotsplatsen anställda ordinarie

lotsarna ävensom de extra lotsar, som på eget ansvar lotsa efter uppgjord

tur. Lotslotterna utgå i enahanda ordning som tjänstgöringspenningar.

I detta sammanhang torde böra omnämnas att enligt gällande tjänstgöringsreglemente

överlots, ehuru han äger åtnjuta hel lotslott, icke är intagen

i lotsningstur, men är skyldig deltaga i lotsning på sätt lotskaptenen

bestämmer, för så vitt han icke på grund av särskilda omständigheter blivit

av lotsstyrelsen befriad från lotsningsskyldighet, vilket senare emellertid

icke utgör hinder för honom att, då anledning gives, utföra lotsning.

(jverlotsarna kunna emellertid på grund av omfattningen av dem åliggande

expeditionsarbete och andra särskilda uppgifter endast undantagsvis

verkställa lotsning, •< Beträffande lotsförman åter föresknves i tjänstgöringsreglementet,

att denne efter lotskaptenens bestämmande antingen

skall lotsa i tur med lotsplatsens övriga lotsar eller, då han icke finnes

å turlistan upptagen, ändock skall söka medhinna lika antal lotsningai

som en var bland platsens lotsar.

Lotslotternas storlek vid de särskilda lotsplatserna är synnerligen

varierande. Framför allt har detta Vant fallet under och ettei \ärldskriget.

De olika belopp, till vilka de för helt år beräknade lotslotterna

för ordinarie lotspersonal i medeltal skulle hava uppgått under den

senaste normala femårsperioden 1909—1913, framgå av nedanstående

sammanställning. Ehuru lotsarna under nämnda år ägde uppbära lolspenningarna

oavkortade, har på grund av nu gällande förhållanden ansetts

lämpligt i sammanställningen beräkna lotslotterna till 40 procent av

lotspenningarna. Däremot har hänsyn icke tagits till den häi ovan

omförmälda provisoriska höjningen av lotspenningarna.

Lotslotternas storlek i medeltal för å.r under perioden 1909—1913.

Antal lotslotter.

34......

.................. mindre än 100

kronor

101 .....

101— 500

216......

......... 501—1,000

b

163......

............. 1,001 — 1,500

B

64.....

. .. 1,501—1,800

B

14......

2,052

B

15

1 örutom avgift- för själva lotsningen äger vederbörande lots av

det lotsade fartyget uppbära och för sig behålla s. k. hemvägsersättning,

som är avsedd att bereda ersättning för lotsens inställelse till och hemresa

efter lotsning. Förutom till direkta utgifter i berörda hänseenden

användes hemvägsersättningen jämväl till bestridande av lotsarnas kostnader

för anskaffning, underhåll och drift av tjänstebåtar. Flertalet

tjänstebåtar tillhöra nämligen lotsarna själva och bekostas av dessa.

Emellertid är härvid att märka att i åtskilliga fall utgår bidrag av statsmedel

till underhåll, komplettering och drift av berörda båtar. För

sådant ändamål finnes å lotsverkets omkostnadsstat uppfört ett förslagsanslag,

högst, å för närvarande 100,000 kronor.

I fråga om naturaförmåner finnes för lotspersonalen föreskrivet,

att, då sådana åtnjutas, skall med hänsyn till vederbörande förmåners

värde och förhållandena i orten skäligt avdrag efter lotsstyrelsens bestämmande

göras å avlöningen. Såsom exempel på förmåner, för vilka

dylikt avdrag göres, må nämnas bostad samt andra naturaförmåner till

lotsarna å de sedan äldre tider kvarvarande lotshemmanen, såsom

vedbrand, skogstäkt och mulbete ävensom fiskerättigheter, bland vilka

särskilt märkes hummerfisket vid Väderöarnes lotsplats. Därjämte förekommer

i vissa fall. att kommun förklarats skyldig tillhandahålla lotsar

byggnadsplats m. m. eller till dem utgiva däremot svarande kontant

ersättning. Aven för sådana fäll har avdrag å avlöningen ägt rum.

Såsom förut antytts utgår till lotspersonalen tillfällig löneförbättring.

Därvid bär emellertid hänsyn tagits till vederbörandes inkomst

av lotspenningar. I de för åren 1919—1921 i ämnet utfärdade författningarna

bestämdes löneförbättringen för ordinarie befattningshavare

^överlots och lots) till 800 kronor, men föreskrevs tillika, bland annat,

att avlöningstillägg ej finge utgå med högre belopp, än att det tillsammans

med inkomsten av lotspenningar uppginge till högst 1,000 kronor,

varvid till grund för beräkningen av berörda inkomst skulle läggas

förhållandena under viss föregående tidsperiod.

\ id försök att inordna lotspersonalen i den för kommunikations- LotsHynhen

verken gällande löneplanen har omedelbart uppställt sig frågan, i vad oeh de ^,te_

mån avseende bör fästas därvid att denna personal, förutom fäst av- sakkunni9alöning-,

åtnjuter andel i de vederbörande lotsplatser tillfallande lotspenningarna.

Denna fråga kompliceras ytterligare därigenom, att lotslotterna

vid de särskilda lotsplatserna även under för sjöfarten normala

förhållanden utgå med sins emellan synnerligen olika belopp.

16

Såsom förut nämnts, åtnjuta för närvarande samtliga lotsar

frånsett överlotsar och lotslörmän — enahanda fasta avlöning, om hänsyn

icke tages till den mot ålderstillägg svarande löneförhöjningen för

mästerlots. Den mer eller mindre krävande tjänstgöringen vid de olika

lotsplatserna kompenseras visserligen till en del genom lotslottens större

eller mindre belopp, men det torde med log kunna ifrågasättas, huruvida

denna kompensering i och för sig är tillfyllest. Arbetet vid de

särskilda lotsplatserna ställer sig nämligen till följd av flera samverkande

orsaker mycket skiftande. Under det att a ena sidan tinnes en

del lotsplatser, där vakthållningen och lotsningstjänsten äro mycket omfattande

och betungande, förekommer å andra sidan en del lotsplatser,

där lotsarnas tjänstgöring tidvis är av jämförelsevis lindrig art och kan

lämna befattningshavarna tillfälle till annan sysselsättning vid sidan av

tjänstgöringen. 1 nämnda hänseende torde i detta sammanhang böla

framhållas, att ett flertal dylika mindre lotsplatser under de senaste årtiondena

blivit indragna och att lotsstyrelsen städse har sin uppmärksamhet

fästad på möjligheten att vidtaga ytterligare indragningar samt

minskning av lotsarnas antal vid en och annan lotsplats; men med

hänsyn till sjöfartens berättigade intressen torde man härvid nödgas

framgå med stor försiktighet. I varje fall lärer det även för framtiden

icke kunna undvikas, att en del lotsplatser med mindre krävande tjänstgöring

måste bibehållas. Lotsstyrelsen och de lönesakkunniga föreslå

dock nu, att två nu vakanta lotsbefattningar, en vid Ronehamus lotsplats

och en vid Torekovs lotsplats, från och med år 1923 indragas.

Vid nu antydda förhållanden hava lotsstyrelsen och de lönesakkunniga

ansett det böra tagas under övervägande, huruvida icke även

den fasta avlöningen till lotsar på olika lotsplatser bör i viss män graderas

allt efter tjänstgöringens beskaffenhet, från personalhåll har visser - ligen yrkande framkommit, att samtliga lotsar fortfarande skulle bibehållas

i en enda lönegrupp, men har därvid tillika föreslagits en placering

i löneavseende, som, särskilt med hänsyn därtill att lönegruppen även

skulle omfatta de minst betungade bland lotsarna, måste anses alltför

hög. Genom den ovan ifrågasatta uppdelningen av lotsarna i olika

lönegrupper skulle det däremot kunna bliva möjligt att i skälig man

tillgodose personalintressena genom att bereda vissa personalgrupper

avlöningar, som väl skulle understiga de från personalhåll påyrkade,

men dock i allt fall skulle överstiga vad som vid samtliga lotsars placering

i en och samma lönegrad torde kunna ifrågakomma.

Efter noggrant övervägande av olika på spörsmålet inverkande

omständigheter hava lotsstyrelsen och de lönesakkunniga ansett sig böra

17

till grund för lotspersonalens fördelning i lönegrupper föreslå en klassificering

av de särskilda lotsplatserna i tre olika klasser.

Vid denna klassificering hava följande omständigheter ansetts böra

beaktas, nämligen den vid lotsplatsen anställda ordinarie personalens

storlek, antalet lotsningar och influtna lotspenningar i medeltal för år

under den senaste normala femårsperioden (1909—1913), storleken i

allmänhet av de lotsade fartygen under samma period, antalet lotsuppassningsställen

vid varje lotsplats i förhållande till personalens storlek,

lotsningarnas beskaffenhet i allmänhet samt huruvida nattuppassning

erfordras eller icke. Med ledning av nämnda synpunkter hava för närvarande

synts böra upptagas 37 lotsplatser i l:a (högsta) klassen, 27 i

2:a klassen och 42 i 3:e (lägsta) klassen. De olika lotsplatsernas uppdelning

i klasser framgår av bilaga I. Att framdeles vissa jämkningar

i nämnda gnippering^kunna befinnas erforderliga på grund av förändrade

sjöfartsförhållanden torde ligga i sakens natur.

Här torde få behandlas en organisationsfråga, som sammanhänger

med bestämmandet av antalet befattningshavare å lotsplatser, tillhörande

de särskilda klasserna, samt dessa befattningshavares placering i lönegrader.

Såsom förut omförmälts, äro lotsförmansbefattningarna för

närvarande icke att betrakta såsom ordinarie tjänster utan innefatta

allenast uppdrag för lots (mästerlots) att mot visst arvode utöver lotsavlöningen

tills vidare utföra vissa åligganden. Från personalhåll har

hemställts om förändring av lotsförmansbefattningarna till ordinarie

tjänster. Då vid vissa av de större lotsplatserna motsvarande åligganden,

som vid andra lotsplatser tillkomma lotsförmän, ansetts böra anförtros

åt särskilda ordinarie tjänstemän, överlotsar, har det synts

lotsstyrelsen och de lönesakkunniga billigt, att även lotsförmansbefattningarna

ombildas till ordinarie tjänster. Någon olägenhet av en dylik

åtgärd synes knappast vara att befara. Tillräcklig erfarenhet om vederbörandes

lämplighet att förestå en lotsplats torde nämligen kunna

vinnas tmder föregående tjänstgöring inom lotsverket. Vid förändring

av lotsförmanstjänsterna till ordinarie befattningar bör naturligen antalet

lotsbefattningar minskas i förhållande härtill. Å andra sidan torde

de nuvarande mästerlotsbefattningarna såsom eu särskild avlöningsgrad

icke vidare böra förekomma, då enligt det nya lönesystemet lots skulle

kunna komma i åtnjutande av fyra löneförhöjningar. Vad nu är sagt

avser emellertid icke att tjänstetiteln mästerlots skulle behöva försvinna,

utan torde densamma fortfarande kunna såsom en utmärkelse tilldelas

mera förtjänta lotsar.

Med iakttagande av vad sålunda i skilda hänseenden beräknats

och föreslagits skulle lotspersonalens antal inom olika befattningsgrup

68fi0.

3

18

per komma att utgöra: 18 överlotsar, 19 lotsförmän å l:a klass lotsplatser,

341 lotsar å l:a klass lotsplatser, 27 lotsförmän å 2:a klass

lotsplatser, 87 lotsar å 2:a klass lotsplatser, 42 lotsförmän å 3:e klass

lotsplatser och 51 lotsar å 3:e klass lotsplatser.

Vid avvägandet av lönebeloppen för lotspersonalen må uppmärksammas,

hurusom av en var sådan befattningshavare måste krävas, att

vederbörande redan före befordran till lots förvärvat ett icke obetydligt

mått av kunskaper och erfarenhet i sjömansyrket, i vilket hänseende

kan erinras, att ett stort antal lotsar avlagt styrmans- eller sjökaptensexamen.

Därjämte må framhållas det särskilda ansvar, som är förenat

med lotstjänsten, vartill kommer att befattningshavaren genom sin

tjänstgöring är utsatt för kroppsliga vådor. Nu anförda omständigheter

hava synts lotsstyrelsen och de lönesakkunniga vara av beskaffenhet

att böra tagas i betraktande vid värdesättande av ifrågavarande tjänster.

Med hänsyn härtill har lots å 3:e klass lotsplats ansetts böra

hänföras till 2:a lönegraden enligt den för kommunikationsverken gällande

löneplanen och lotsförmän å sådan lotsplats till närmast högre

grad eller 3:e lönegraden. I samma lönegrad torde böra inordnas lots

å 2:a klass lotsplats samt i 4:e lönegraden lots å l:a klass lotsplats.

Lotsförmän å 2:a klass lotsplats har ansetts skäligen böra placeras i en

lönegrad, som skulle ligga mellan den 4:e och den 5:e enligt kommunikationsverkens

löneplan. Behovet av en dylik mellangrad har föranletts

därav, att steget mellan nämnda 4:e och 5:e lönegrader omfattar

två löneklasser, något som för här ifrågavarande personal ansetts medföra

allt för stor skillnad mellan de olika befattningshavarnas löner.

Den föreslagna mellangraden skulle sålunda komma att omfatta 5:e—

9:e löneklasserna. Jämväl för lotsförmän å l:a klass lotsplats har av

motsvarande anledning befunnits nödigt att föreslå en mellangrad mellan

5:e och 6:e lönegraderna enligt kommunikationsverkens löneplan, vilken

mellangrad skulle omfatta 7:e—ll:e löneklasserna. För överlots torde

lönen lämpligen kunna bestämmas i överensstämmelse med 6:e lönegraden

enligt kommunikationsverkens löneplan. Placeringen av lotsförman

å 2:a klass lotsplats över lots å l:a klass lotsplats samt lotsförman

å sistnämnda klass lotsplats omedelbart under överlots betingas

därav, att, å ena sidan, förmanskapet även å en 2:a klass lotsplats

medför ett icke oväsentligt arbete, och att, å andra sidan, skillnaden

mellan en lotsförmans å l:a klass lotsplats och en överlots’ befälsställning

och expeditionsarbete, särskilt å vissa platser, är jämförelsevis

obetydlig.

Av skäl, som närmare anföras å sid. 24 och 30, skulle personalen

/

19

vid några lotsplatser åtnjuta i 12 § i reglemente förslaget omförmält enslighetstillägg.

Såsom av det föregående framgår förutsätta lotsstyrelsen och de

lönesakkunniga, att lotspersonalen, utöver de sålunda föreslagna lönerna,

alltjämt skall äga uppbära andel i lotspenningar samt vissa nu utgående

ersättningar från sjöfarten, såsom hemvägsersättning o. d.

Fyrpersonalen har sin tjänstgöring i regeln förlagd till fyrskepp

eller fyrar. Bland fyrskeppen, av vilka 20 vid 1923 års ingång skola

vara bemannade, kunna särskiljas tre grupper, nämligen dels 12 ång- eller

motorfyrskepp under befäl av fyrmästare, dels 6 icke maskindrivna fyrskepp

under befäl av fyrmästare och dels 2 mindre likaledes icke

maskindrivna fyrskepp, vartdera under befäl av en fyrvaktare och befälhavare.

Fyrar med ständig bevakning finnas vid 85 fyrplatser, av vilka

17 betecknade såsom »större fyrar» och 53 såsom »mindre fyrar» stå

under befäl av fyrmästare, under det att de 15 minsta fyrplatserna

förestås av uppbördsfyrvaktare. Av fyrplatser med uppbördsfyrvaktare

bör emellertid en kunna indragas på grund därav att Gåsörens fyr förändrats

till fyr utan ständig bevakning. Å fyrskepp och fyrar med

ständig bevakning finnas, förutom vederbörande befäl, anställda sammanlagt

97 fyrvaktare och 108 fyrbiträden ävensom extra personal.

Vid fyrar utan ständig bevakning, vilka i stor utsträckning äro

försedda med agabelysning, utövas tillsyn i allmänhet av s. k. tillsvningsmän.

Härvid är dock att märka, att några av dessa fyrar anses tillhöra

vederbörande fyrplats och att till följd därav tillsynen av sådan

fyr ingår i fyrpersonalens vanliga tjänstutövning. Tillsynen över flertalet

å västkusten belägna agafyrar utövas icke heller av tillsyningsmän

utan av personalen å den åren 1917—1919 uppförda gasstationen

å Erholmen i närheten av Marstrand. Där särskilda tillsyningsman

finnas, åtnjuta dessa mindre arvoden, avpassade efter antalet och beskaftenheten

av de fyrar, tillsynen avser. Såsom tillsyningsmän förordnas

antingen privatpersoner eller ock befattningshavare vid lots- och

fyrstaten.

A gällande avlöningsstat. för fyrpersonalen är vidare såsom ordinarie

befattningshavare uppförd eu i Malmö placerad distriktsfyrmästare,

som har att utöva tillsyn över intagna fyrskepp ocli«reservfyrskepp samt

tjänstgöra såsom befälhavare å s. k. vrakfyrskepp, allt inom södra

distriktet. Slutligen upptager staten, såsom förut nämnts, två förrådsmästare,

eu i Stockholm och eu i Göteborg, med uppdrag att tillse

Fyr

personalen.

20

mellersta respektive västra distriktets förråd samt med tjänstgöring i

övrigt å vederbörande distrikts lotskaptensexpedition.

I lön, tjänstgöringspenningar och beklädnadsbidrag åtnjuta fyrmästare

å ång- eller motorfyrskepp samt distriktsfyrmästaren 2,100

kronor, fyrmästare å större fast fyr 2,000 kronor, fyrmästare å icke

maskindrivet fyrskepp 1,900 kronor, fyrmästare å mindre fast fyr 1,800

kronor, fyrvaktare tillika befälhavare å fyrskepp ävensom förrådsmästare

1,550 kronor, uppbördsfyrvaktare å fast fyr 1,450 kronor, fyrvaktare

1,300 kronor och fyrbiträde 1,200 kronor. Av nämnda belopp utgöra

för samtliga befattningar 100 kronor beklädnadsbidrag. Ålderstillägg

å lönen utgå efter 3, 6 och 9 år till samtliga fyrmästare med 150 kronor

ocli till övrig ordinarie personal med 100 kronor varje gång.

Personal å fyrskepp äger under den tid av månaderna december,

januari, februari och mars, varuuder fyrskeppet är rustat — ej under

ut- eller avrustning — åtnjuta särskild dagavlöning med 2 kronor till

fyrmästare, 1 krona 50 öre till fyrvaktare samt 1 krona till övrig fyrpersonal.

Till fyrvaktare eller fyrbiträde, som tjänstgör såsom styrman

eller maskinist å fyrskepp, utgår ett årligt arvode av 100 kronor. Dagavlöningen

och de särskilda arvodena räknas såsom tjänstgöringspenningar.

I tillfällig löneförbättring erhålla samtliga ordinarie befattningshavare

vid fyrstaten 300 kronor.

Förutom kontant avlöning åtnjuter den vid tast fyr anställda

personalen fri bostad jämte ved och lyse eller, där bostad undantagsvis

icke kan beredas, hyresersättning enligt lotsstyrelsens bestämmande

jämte ved och lyse in natura. Till distriktsfyrmästare och förrådsmästare

samt till personal å fyrskepp utgår hyresbidrag, nämligen med

300 kronor till distriktsfyrmästare och fyrmästare, 250 kronor till förrådsmästare

och fyrvaktare tillika befälhavare samt 200 kronor till fyrvaktare

och fyrbiträde. Samtliga ifrågavarande förmåner utgå i enahanda ordning/

som gäller i fråga om lön. Under tjänstgöring å fyrskepp åtnjuter

personalen dessutom proviant enligt av lotsstyrelsen givna föreskrifter

eller i stället för proviant spisningspenningar enligt lotsstyrelsens bestämmande.

För att vid inträffande tjocka, då skenet från fyrarna icke tjänar

till ledning, kunna varna de sjöfarande äro samtliga fyrskepp samt

vissa å yttre skär belägna fyrar med ständig bevakning utrustade med

mistsignaleringsapparater med mer eller mindre invecklade anordningar.

Vid mistsignalering utgår särskild ersättning med för närvarande

50 öre i timmen, vilken ersättning brukar å fyrskepp fördelas mellan

21

personalen i dess helhet samt vid fyrarna tillfalla dem, som fullgjort

signaleringen, vare sig vederbörande själva äro anställda vid fyren eller,

såsom ofta är fallet, tillhöra någon av personalens familjer. 1 gällande

stat finnes för ifrågavarande ändamål uppfört ett förslagsanslag å 10,000

kronor.

Därjämte må omnämnas, att från ett under avlöningsstaten för

lyrpersonalen uppfört bestämt anslag å för närvarande 9,950 kronor

utgår till personalen å några avlägset belägna fyrar dels provianteringsbidrag,

dels ock ersättning för uppehållande av förbindelse med land.

Därjämte utgår bidrag till fj-rpersonalen å Gotska Sandön för anskaffande

av kofoder.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår äro

såväl fyrskepp som f}Trår med ständig bevakning i avlöningshänseende

fördelade i tre grupper. Bland fyrskeppen skiljes sålunda mellan

maskindrivna och icke maskindrivna, under befäl av fyrmästare, samt

sådana mindre icke maskindrivna, vilka stå under befäl av fyrvaktare.

Fyrarna äro uppdelade i större fyrar och mindre fyrar under befäl av

fyrmästare samt fyrar, som förestås av uppbördsfyrvaktare.

Enligt lotsstyrelsens och de lönesakkunnigas mening synes en dylik

uppdelning av såväl fyrskepp som fjälar i tre klasser vara fullt befogad

med hänsyn till de olika stora krav, som måste ställas åtminstone

på befälet. Vad fyrskeppen beträffar torde den nuvarande klassificeringen

kunna oförändrad bibehållas. Sålunda skulle av fyrskeppen 12 tillhöra

l:a (högsta) klassen, 6 räknas till 2:a klassen och 2 hänföras till 3:e

lägsta) klassen. Däremot synes i fråga om klassificeringen av fyrarna

vissa jämkningar böra vidtagas, i syfte att vinna en lämpligare fördelning

av fyrarna inom de olika klasserna än vad för närvarande torde

vara fallet.

De förhållanden vid de särskilda fyrplatserna, som synts lotsstyrelsen

och de lönesakkunniga böra tagas i betraktande vid klassificeringen,

äro förekomsten av mistsignalapparater, dessas art, storlek och

svårsköttbet, fyrapparaternas storlek och behov av tillsyn, till platsen

hörande byggnaders storlek, anordning och läge i förhållande till varandra

och därav orsakat större eller mindre arbete vid fyring och mistsignalering,

underhållsarbetenas omfattning med hänsyn till byggnadernas

allmänna anordning och bemanningens storlek, fyringstiden samt huruvida

och i vilken grad svårighet förefinnes att skydda platsens båtar

ävensom uppehålla förbindelse med land på grund av dåliga hamnförhållanden

och utsatt belägenhet.

Lotsstyrelsen

och de Innesakkunniga.

22

Från personalhåll liar visserligen uti en till lotsstyrelsen tidigare

ingiven framställning, under förutsättning att särskild ersättning för mistsignalering

icke vidare skulle förekomma, föreslagits en klassificering av

fyrarna, vid vilken avseende fästats så gott som uteslutande vid förekomsten

av dylik signalering eller ej. Då emellertid lotsstyrelsen och

de lönesakkunniga, såsom närmare framgår av speciälmotiveringen till

28 § i förslaget till avlöningsreglemente, ansett ersättning för mistsignalering

fortfarande böra utgå, torde särskilt med nämnda utgångspunkt

en klassificering grundad på de olika förhållanden, som förut

angivits, vara att föredraga.

Efter en i enlighet med angivna grunder företagen undersökningliar

befunnits, att av de 84 fyrar, som fortfarande skulle hava ständigbevakning,

borde uppföras 26 i l:a (högsta) klass, 37 i 2:a klass och

21 i 3:e (lägsta) klass. De olika .fyrplatsernas uppdelning i klasser

framgår av bilaga II.

Vad därefter angår bemanningen å fyrskepp och fyrar må till en

början framhållas, att samtliga befattningshavare, vilka hava att utöva

befäl, synas lämpligen böra benämnas fyrmästare, visserligen med viss

gradering i avlöningshänseende alltefter den klass vederbörande fyrskepp

eller fyr skulle tillhöra. Vid bifall härtill skulle sålunda tjänstetitlarna

»fyrvaktare och befälhavare» å fyrskepp samt »uppbördsfyrvaktare» utbytas

mot benämningarna »fyrmästare å 3:e klass fyrskepp» och »fyrmästare

å 3:e klass fyr».

Fyrvaktarna å såväl fyrskepp som fyrar äro — frånsett nyss omförmälda

»fyrvaktare och befälhavare» — för närvarande samtliga likställda.

Då emellertid i fråga om fyrvaktare å fyrskepp av l:a klass

och å fyr av l:a klass måste ställas ej oväsentligt större fordringar än

å övriga fyrvaktare, vilket förhållande, vad fyrskeppen angår, i viss mån

också redan kommit till uttryck genom det särskilda arvode, vilket utgår

till den som tjänstgör såsom styrman eller maskinist å sådant skepp,

anse styrelsen och de lönesakkunniga, att fyrvaktare å fyrskepp av l:a

klass och å fyr av l:a klass böra föras i en avlöningsgrupp för sig, under

det att övriga fyrvaktare torde kunna tillhöra en och samma grupp.

I likhet ined vad för närvarande är fallet synas samtliga fyrbiträden

kunna innefattas i en avlöningsgrupp.

Med beaktande av förut angivna klassificering av fyrskepp och

fyrar samt med iakttagande av nyssberörda gruppering av den där anställda

personalen har befunnits att antalet ifrågavarande befattningshavare

skulle uppgå till:

23

12

fyrmästare

å

l:a

klass fyrskepp.

26

»

»

l:a

»

fyr.

6

»

2:a

»

fyrskepp.

37

»

»

2:a

»

fyr.

2

»

»

3:e

»

fyrskepp.

21

»

3:e

»

fyr.

24

fyrvaktare

»

l:a

))

fyrskepp.

27

»

»

l:a

»

fyr.

8

»

»

2:a

och

3:e klass fy:

48

»

»

2:a

och

3:e » fy]

99

fyrbiträden

å

fyrskepp och fyr.

Vad därefter angår ifrågavarande personals avlöningsförmåner hava

lotsstyrelsen och de lönesakkunniga kommit till den uppfattningen, att

den fasta avlöningen för befattningshavare å fyrskepp bör vara densamma

som för innehavare av motsvarande befattningar vid fyrar. Härigenom

skulle vinnas den fördelen, att fyrskeppspersonalen, som ej

sällan söker förflyttning till land fyr, skulle kunna erhålla dylik transport

utan att därav skulle föranledas, minskning i lön och sedermera

lägre pension vid avgång från tjänsten, varjämte även ett ur statsverkets

synpunkt i vissa fall önskvärt utbyte av personal mellan

fyrskepp och fyrar skulle kunna underlättas. Då emellertid tjänstgöringen

å ett i öppen sjö till ankars liggande fyrskepp, som dessutom

i regel endast sparsamt kan uppehålla förbindelse med land, otvivelaktigt

måste anses mera betungande än tjänstgöringen å eu landfyr,

har det synts skäligt att, i anslutning till vad som gäller i fråga

om befattningshavare vid marinen, ett särskilt avlöningstillägg utgår

under tjänstgöring ombord. Detta tillägg, som förslagsvis benämnts

fyrskeppstillägg, skulle tillkomma personal å fyrskepp, medan detta

är utlagt å sin station eller på färd till eller från stationen. Fyrskeppstillägget

är avsett att utgå med olika belopp allt efter vederbörandes

tjänstegrad samt fyrskeppets mer eller mindre ensliga stationsort.

På sätt framgår av de i 25 § av förslaget till avlöningsreglemente

intagna bestämmelserna rörande fyrskeppstillägg, skulle fyrskeppen med

hänsyn till stationsortens belägenhet fördelas i tre stationsgrupper, betecknade

A, B och C. Fyrskeppstillägget skulle för de särskilda befattningshavarna

variera inom grupp A mellan 80 öre och 2 kronor 40 öre,

inom grupp B mellan 1 krona 20 öre och 2 kronor 80 öre samt inom

grupp C mellan 1 krona 60 öre och 3 kronor 20 öre. Under tiden

den 16 november—15 mars skulle fyrskeppstillägget utgå med 50

24

procents förhöjning, till följd varav den nuvarande särskilda dagavlöningen

under vintermånaderna icke vidare skulle förekomma.

Såsom en av tjänstgöringens art betingad förmån synes personalen

å fyrskepp fortfarande böra åtnjuta fri kost eller kostpenningar under

tjänstgöring ombord. Det torde i sådant hänseende få erinras, att motsvarande

förmån utgår till befattningshavare å statens järnvägars ångfärjor

och ångfartyg samt till befattningshavare vid marinen enligt

senaste regleringar.

Det må i detta sammanhang påpekas, att, såsom nedan i specialmotiveringen

till 12 § i förslaget till avlöningsreglemente närmare förmäles,

särskilt enslighetstillägg enligt vissa grunder skulle utgå till

tjänsteman, som på grund av sin tjänstgöring nödgas vara bosatt å

sådan ort, där vistelsen till följd av ortens särskilt ensliga belägenhet

kan, frånsett ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter.

Med hänsyn till belägenheten av ett flertal fyrplatser, skulle

sålunda enslighetstillägg komma åtskilliga bland fyrpersonalen till godo.

Då detta tillägg är avsett att vara förknippat med bosättningsorten,

skulle tillägget icke kunna komma ifråga för befattningshavare med

tjänstgöring å fyrskepp, vilka emellertid genom fyrskeppstilläggens bestämmande

till olika belopp med hänsyn till fyrskeppens stationsorters

belägenhet komma att i nämnda hänseende på annat sätt tillgodoses.

Vid inordnande av ifrågavarande personal i den för kommunikationsverken

gällande löneplanen hava lotsstyrelsen och de lönesakkunniga,

som icke ansett sig kunna tillstyrka de från personalhåll framkomna alltför

höga löneanspråken, enats om följande placering: samtliga fyrbiträden

skulle åtnjuta lön enligt l:a lönegraden, fyrvaktare å 2:a och 3:e klass

fyrskepp samt å 2:a och 3:e klass fyr enligt 2:a lönegraden, fyrvaktare

å l:a klass fyrskepp och å l:a klass fyr enligt 3:e lönegraden, fyrmästare

å 3:e klass fyrskepp och å 3:e klass fyr enligt 4:e lönegraden,

fyrmästare å 2:a klass fyrskepp och å 2:a klass fyr enligt 5:e lönegraden

samt fyrmästare å l:a klass fyrskepp och å l:a klass fyr enligt 6:e

lönegraden. Några mellangrader mellan de för kommunikationsverken

gällande särskilda lönegraderna hava icke ansetts erforderliga för fyrpersonalen,

men, då för lotspersonalens vidkommande vissa mellangrader

föreslagits, skulle de lönegrader, som motsvara 5:e och 6:e lönegraderna

enligt kommunikationsverkens löneplan, i den nu ifrågavarande löneplanen

erhålla andra ordningsnummer.

I detta sammanhang bör erinras därom, att tillämpningen av det

nya lönesystemet förutsätter, att vissa hittills utgående förmåner såsom

♦

25

fri bostad med bränsle och lyse eller hyresersättning, provianteringsbidrag

o. d. icke vidare snille förekomma, enär värdet av dylika förmåner

skall anses inbegripet i den efter olika dyrortsförhållanden graderade

lönen. De hittills medgivna särskilda arvodena till befattningshavare,

som tjänstgör såsom styrman eller maskinist å fyrskepp, synas

icke heller erforderliga för framtiden med hänsyn till den högre ställning

i lönegrad, som skulle tillkomma fyrvaktare å l:a klass fyrskepp, vilka

befattningshavare i regeln bestrida dylik styrmans- eller maskinisttjänst.

Förutom nu omhandlade befattningshavare på fyrskepp och fyrar

finnes, såsom förut är nämnt, å avlöningsstaten för fyrpersonalen uppförd

en distriktsfyrmästare. Denne torde, såsom för närvarande är förhållandet,

böra jämnställas med fyrmästare å l:a klass fyrskepp och sålunda

hänföras till 6:e lönegraden enligt kommunikationsverkens löneplan.

Tillika äro i avlöningsstaten för fyrpersonalen upptagna två förrådsmästarbefattningar,

vilka emellertid, såsom redan framhållits vid behandlingen

av distriktsexpeditionerna, skulle utbytas mot expeditionsbiträdesbefattningar.

Å andra sidan synes en del av personalen å Erholmens gasstation

lämpligen höra uppföras å ordinarie stat. Å nämnda gasstation finnas,

förutom ett extra biträde, för närvarande anställda en gasmästare med

samma avlöning som fyrmästare å större fäst fyr samt ett första biträde

och ett andra biträde med avlöning såsom fyrvaktare, respektive fyrbiträde.

Den skedda utvecklingen av agabelysningen vid fyrarna

inom västra distriktet samt den årliga besparing i utgifter, som gasstationen

å Erholmen medför, har synts styrelsen och de lönesakkunniga

väl motivera, att ifrågavarande gasmästare samt första och

andra biträden beredas ordinarie anställning. Såsom ett ytterligare stöd

för denna uppfattning torde kunna åberopas, att vederbörande departementschef

vid framläggande av förslag till 1916 års riksdag om beviljande

av medel till avlönande av personalen vid gasstationen förklarade,

att lotsstyrelsens förslag att ifrågavarande ersättning skulle tagas från

det under omkostnadsstaten uppförda förslagsanslaget till komsumtionsartiklar

för fyrar, mistsignalstationer och livräddningsstationer endast

kunde godkännas såsom en anordning tills vidare, och att fördenskull

lotsstyrelsen borde, sedan anläggningen kommit i gång och erfarenhet

vunnits rörande personalbehovet vid densamma till Kungl. Maj:t inkomma

med definitivt förslag till personalfrågans ordnande. Då personalen å

gasstationen, såsom förut är antytt, jämväl har att utöva den direkta

tillsynen över ett sextiotal agafyrar, synas gasmästarens samt första

6®». A

26

Personalen å

lotsverkets

ångfartyg.

och andra biträdenas benämningar för likformighetens skull lämpligen

böra förändras till respektive fyrmästare, fyrvaktare och fyrbiträde å

gasstation, och torde befattningarna skäligen kunna i avlöningshänseende

likställas med fyrmästare och fyrvaktare å l:a klass fyr samt fyrbiträde.

Såsom lotsverkets ångfartyg pläga betecknas dels det till lotsstyrelsens

disposition stående ångfartyget Vega, som användes till transport-

och prickningsarbeten m. m., dels sex tjänstefartyg s. k. chefsångare,

en för varje lotsdistrikt och benämnda efter vederbörande lotskaptens

förläggningsort, vilka ångare under befäl av lotskaptenen eller

lotslöjtnanten användas vid inspektioner, transporter samt utläggande och

intagande av fyrskepp och bojar m. m., dels ock av lotsångarna Skanör

och Viken, som äro stationerade vid Öresunds södra respektive norra

lotsplats och som begagnas vid lotsuppassningen i Sundet ävensom understundom

vid prickningsarbeten och bogsering av fyrskepp m. m.

Före 1914 års lönereglering var all personal å ångfartygen anställd

mot hyra jämte portionsersättning under tjänstgöring ombord.

Genom löneregleringen uppfördes emellertid å stat såsom ordinarie befattningshavare

befälhavaren å Vega, en maskinist och uppbördsman å samma

fartyg ävensom en maskinist och uppbördsman å var och en av chefsångarna.

Befälhavaren å Vega åtnjuter i lön och tjänstgöringspenningar

3,000 kronor samt i ortstillägg 250 kronor, eller tillhopa 3,250 kronor.

Lönen kan efter 3, 6 och 9 år höjas med 300 kronor för varje gång.

Till maskinist och uppbördsman utgår avlöning med 1,650 kronor i lön,

tjänstgöringspenningar och beklädnadsbidrag, vartill komma ålderstillägg

å 100 kronor efter respektive 3, 6 och 9 år. Dessutom erhålla maskinisterna

å Vega och å chefsångaren Stockholm ortstillägg med 100

kronor vardera.

I tillfällig löneförbättring erhåller befälhavaren å Vega 750 kronor

samt maskinist och uppbördsman 300 kronor.

Under den tid av månaderna december, januari, februari och mars,

då vederbörande fartyg är rustat — ej under ut- och avrustning — utgår

vidare dagavlöning till befälhavaren å Vega med 2 kronor och till

maskinist och uppbördsman med 1 krona 50 öre.

I likhet med personalen å fyrskepp åtnjuter personalen å lotsverkets

ångfartyg under tjänstgöring ombord fri proviant eller spisningspenningar.

Besättningen i övrigt å lotsverkets ångfartyg utgöres av förhyrd

personal.

Fråga om beredande av ordinarie befattning jämväl åt maskinisterna

27

å Skanör och Viken var före vid 1914 års lönereglering men föranledde

då ingen åtgärd, enär det upplystes, att nämnda uppassningsfartyg framdeles

eventuellt komme att utbytas mot motorfartyg.

Vad först angår befälhavaren å Vega torde dennes befattning

praktiskt taget vara att betrakta såsom en sluttjänst. Innehavaren

skall självständigt kunna utföra utsjöprickning och utläggning av bojar

och fyrskepp samt verkställa transport av fyrapparater, maskinerier,

byggnadsmaterialier m. m. till lots- och fyrplatser. Utförandet av dessa

åligganden, som ofta måste ske under synnerligen svåra förhållanden,

fordrar hos befälhavaren ett mycket gott omdöme och kunskap att kunna

noga bestämma rätt plats för respektive prickar, bojar och fyrskepp.

Då lotsstyrelsen och de lönesakkunniga anse, att denne befattningshavare

bör i lönehänseende jämnställas med distriktskapten, föreslås han till placering

i 12:e lönegraden enligt kommunikationsverkens löneplan.

Beträffande maskinisterna å Vega samt å vederbörande chefsångare

vilja lotsstyrelsen och de sakkunniga förorda en placering i 5:e lönegraden

enligt kommunikationsverkens löneplan. Ett inordnande av ifrågavarande

befattningar i denna lönegrad, som enligt förslaget skulle jämnställa

innehavarna med fyrmästare å 2:a klass fyrplats, torde få anses

berättigad med hänsyn till de stora krav, som måste ställas på dessa

maskinister, särskilt vid utläggning och intagning av bojar och andra

större sjömärken, vartill kommer att maskinisterna i ej ringa omfattningfå

utföra reparationsarbete å maskinella och andra mekaniska anordningar

icke blott ombord utan även vid fyrar o. d.

Vid en placering i sålunda föreslagna lönegrader synes någon särskild

vintertidsersättning icke längre böra utgå varken till befälhavaren å Vega

eller till de ifrågavarande maskinisterna. Däremot bör i likhet med fyrskeppspersonalen

befattningshavare å lotsverkets ångfartyg, såsom hittills

varit fallet, under tjänstgöring ombord åtnjuta fri kost eller kostpenningar.

Ett uppförande å ordinarie stat av några ytterligare befattningar

å ångfartygen anse sig lotsstyrelsen och de lönesakkunniga icke för

närvarande böra förorda.

Lotsstyrelsen

och de lönesakkunniga.

Specialmotivering beträffande förslaget till avlöningsreglemente för befatb

ningshavare vid lots- och fyrstaten.

Vid uppgörande av förslag till avlöningsreglemente för befattningshavare

vid lots- och fyrstaten, vilket såsom bilaga III fogats vid detta betänkande,

hava lotsstyrelsen och de lönesakkunniga utgått från det för

lotsstyrelsen gällande avlöningsreglementet för befattningshavare vid

statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen

(nr 451/1921). Härvid må emellertid inledningsvis framhållas,

att några bestämmelser, motsvarande de i 2 kap. av sistberörda reglemente

upptagna, ej erfordras. Övriga väsentligare förändringar i förhållande

till sistnämnda avlöningsreglemente omnämnas här nedan under

vederbörande paragrafer:

Reglementsförslagets 1—4 §§ äro av samma innehåll som motsvarande

paragrafer i avlöningsreglementet för statsdepartemepten.

Den föreslagna paragrafen motsvarar 5 § i avlöningsreglementet

för statsdepartementen.

Då enligt förslagets 5 § 1 mom. 3 stycket förutsättes, att lotsstyrelsen

bestämmer de orter, där tjänstemännen skola anses stationerade,

är detta föranlett av de säregna tjänstgöringsförhållandena vid lotsverket.

I sådant hänseende må erinras, att vid detta verk ej sällan tjänstemannens

normala bostadsort är en annan än tjänstgöringsorten, såsom

förhållandet exempelvis är beträffande fyrskeppspersonal. För sådana

fall torde såsom stationeringsort böra bestämmas den ort, som för utövande

av tjänstgöringen kan anses såsom lämplig bostadsort för vederbörande

tjänsteman, oavsett om han där verkligen är bosatt.

I 3 mom. av samma paragraf hava vissa ändringar måst vidtagas

på grund av innehållet ill och 12 §§ samt tillkomsten av vissa nya paragrafer.

Vid uppgörande av den i 6 § intagna löneplanen hava i huvudsak

tillämpats samma lönegrader och löneklasser, som gälla för kommunika

-

29

tionsverken ock statsdepartementen, men liar därvid, såsom förut är nämnt,

visat sig erforderligt att inskjuta vissa mellangrader. Med hänsyn till sistberörda

förhållande och då i löneplanen med ett undantag upptagits

allenast de lönegrader, i vilka befattningar vid lots- och fyrstaten'' avses

skola placeras, har en delvis förändrad numrering av lönegrader och

löneklasser måst vidtagas. Under den för kvinnliga befattningshavare

avsedda avdelningen B i den nu föreslagna löneplanen har det emellertid

ansetts lämpligt att för eventuellt framtida behov införa en mot den

lägsta kvinnliga lönegraden enligt löneplanen för statsdepartementen

svarande lönegrad.

Här nedan angives, vilka lönegrader och löneklasser, som motsvara

varandra enligt, å ena sidan, reglementsförslaget och, å andra sidan,

kommunikationsverkens och statsdepartementens avlöningsreglementen.

Reglementsförslaget.

Avlöningsreglementena för kommunika- tionsverken och statsdepartementen.

Manliga tjänstemän.

Manliga tjänstemän.

Lönegrad

1

omfattande löneklasserna

1—5

= Lönegrad

1 omfattande löneklasserna 1—5

»

2

»

2—6

- »

2 » »

2—6

»

3

»

»

3—7

=

3 » »

v 3—7

»

4

»

4—8

= »

4 > »

4—8

>

5

»

>

5—9

>

— » »

—

»

6

»

6—10

= »

5 > >

6—10

»

7

»

7—11

— » »

.—

8

»

»

8—12

= >

3 » »

8—12

»

9

»

»

13—16

=

12 » »

16—19

»

10

»

17—20

= »

lf» > >

22—25

»

11

»

18—21

=

17 » »

23-26

Kvinnliga

tjänstemän.

Kvinnliga tjänstemän.

Lönegrad 1 omfattande löneklasserna 1—4

» 2 » » 4—7

Lönegrad 1 omfattande löneklasserna 1—41

I » 2 » » 4—71

Förslagets 7 § är i sak

mentet för statsdepartementen.

1 » 1 » » 1—4“

1 Statsdepartementens löneplan.

2 Kommunikationsverkens löneplan.

likalydande med 10 § i avlöningsregle

-

Bestämmelserna i de föreslagna 8 och 9 §§ äro formulerade i s

enlighet med stadgandena i 11 och 12 §§ i avlöningsreglementet för

statsdepartementen, vilka senare paragrafer, om ock med vissa skiljaktig

-

30

heter, motsvara 10—12 §§.i avlöningsreglementet för kommunikationsverken.

Lotsstyrelsen och de lönesakkunniga hava sig visserligen bekant,

att en revision av berörda bestämmelser i nyssnämnda särskilda reglementen

är ifrågasatt, men torde, i avvaktan på ett avgörande härutinnan,

de föreslagna paragraferna lämpligen kunna avfattas i enlighet

med den nuvarande lydelsen av stadgandena i avlöningsreglementet för

statsdepartementen. För att emellertid underlätta genomförandet av

förändrade föreskrifter i ämnet har en särskild övergångsbestämmelse

intagits i 35 § av innebörd, att tjänsteman skall vara skyldig underkasta

sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade rörande,

bland andra, de i 8 och 9 §§ i förslaget berörda hänseenden.

10 §. Förslagets 10 § motsvarar 13 § 3 och 4 mom. i avlöningsregle

mentet

för statsdepartementen.

11 §■ Den föreslagna 11 § innehåller stadganden om den lotspersonalen

tillkommande rätt till andel i lotspenningar. Bestämmelserna i fråga

ansluta sig till vad hittills i allmänhet gäller i berörda hänseende.

m §■ Kallorts tillägg enligt de i 14 § i avlöningsreglementet för stats

departementen

meddelade grunder hava synts lotsstyrelsen och de lönesakkunniga

icke påkallade beträffande befattningshavare vid lots- och

m fyrstaten. Det torde nämligen icke kunna bestridas, att de av dessa

befattningshavare, som äro stationerade å sådana orter inom de norra

delarna av landet, där eljest kallortstillägg skulle kunna ifrågakomma,

under vintermånaderna i regeln hava lindrigare tjänstgöring än annorstädes.

Däremot synes den synnerligen ensliga belägenhet, som utmärker

några lotsplatser och ett flertal fyrplatser inom olika delar av

landet, väl motivera, att den personal, som nödgas av sin tjänstgöring vara

bosatt å dylik plats, beredes någon särskild gottgörelse för de betydande

olägenheter i skilda hänseenden, som, frånsett ökade levnadskostnader,

medfölja en sådan bostadsort. För nämnda ändamål har det synts

lämpligt att dylik personal tillerkännes enslighetstillägg med belopp

växlande mellan 60 '' och 240 kronor, allt efter graden av enslighet.

Bestämmelser härom äro intagna i 12 .§ i förslaget.

I detta sammanhang torde böra framhållas, att det i 25 § föreslagna

fvrskeppstillägget, vilket under tjänstgöring skulle tillkomma å fyrskepp

placerad personal, jämväl är avsett att i viss mån motsvara nyssberörda

enslighetstillägg.

31

förslagets 13 § överensstämmer i sak med 15 § i avlöningsreglementet

för statsdepartementen. I nu förevarande paragraf meddelas bestämmelser

rörande tjänstemans rätt att under där angivna förhållanden uppbära

oavkortad lön jämte i förekommande fall enslighetstillägg. I fråga

om lotspersonals rätt att åtnjuta den del av avlöningen, som utgöres av

lotslott, återfinnas föreskrifter i förslagets 11 §.

I 14 § uti reglementsförslaget, vilken har sin motsvarighet i 16 §

i avlöningsreglementet för statsdepartementen, hava inryckts bestämmelser

om ersättning för mistad lotslott i vissa fall. I sådant hänseende

gäller för närvarande, att, därest tjänstinnehavare till följd av kroppsskada

eller sjukdom, ådragen under tjänstutövning, blivit tills vidare

oförmögen till tjänstgöring, avlöningen å stat jämte ersättning för

honom till äventyrs tillkommande andel i lotspenningar må kunna efter

lotsstyrelsens beprövande till honom utgå oavkortad under högst sex

månader, och ankommer det, i händelse sådant tjänstgöringshinder efter

utgången av nämnda tid fortfar, på prövning av Kungl. Maj:t till huru

stor del avlöning jämte andel i lotspenningar därefter bör till tjänstinnehavare

utgå.

I fråga om beloppet av det tjänstledighetsavdrag, tjänsteman skall

vara skyldig vidkännas under tjänstledighet i vissa fall,''har en särskild

beräkningsgrund ansetts påkallad beträffande -lotspersonal. Då denna

personal endast under tjänstgöring äger uppbära lotslott, skulle sådan

befattningshavare, därest de vanliga reglerna om tjänstledighetsavdrag

tillämpades å denne, under sådan tjänstledighet, som medför tjänstledighetsavdrag,

komma i eu alltför ogynnsam ställning i avlöningshänseende.

Vid nu . angivna förhållande har det synts skäligt att för lotspersonal

tjänstledighetsavdraget bestämmes enligt den löneklass, som är två

klasser lägre än den vederbörande tillhör, eller, om sådan klass ej

linnes, enligt lägsta förekommande löneklass.

Bestämmelserna i 15 och 16 §§ i förslaget äro i sak lika med

föreskrifterna i 17 och 18 §§ i avlöningsreglementet för statsdepartementen.

Den föreslagna 17 § motsvarar 19 § i avlöningsreglementet för

statsdepartementen. I anslutning till vad som redan stadgats beträffande

personal vid fångvården och statens tvångsarbetsanstalter, torde tjänsteman

vid lots- ocli fyrstaten böra vara skyldig att under viss tid såsom

vikarie bestrida befattning ej blott inom högre utan även inom löne

-

13 §.

14 §.

15 och 16 §§.

17 §.

32

grad, motsvarande den tjänstemannen själv innehar. Att vid ett verk,

sådant som lotsverket, med central förvaltning och därunder lydande lokalförvaltning

tjänsteman tillhörande den senare skall hava skyldighet att

vikariera jämväl iuom det centrala verket, ligger i sakens natur, och torde

härom icke i och för sig krävas någon särskild föreskrift. Då emellertid

för lotsstyrelsen gäller annat avlöningsreglemente än som nu föreslagits

för lots- och fyrstaten, torde det vara lämpligt att för tydlighetens skull

uttryckligen angiva, att dylik skyldighet förefinnes.

Vid bestämmande av de belopp, varmed vikariatsersättning

skall utgå, har bj ansetts lämpligt att taga hänsyn till den i förslagets

14 § angivna särskilda beräkningsgrunden vid tjänstledighetsavdrag

för lotspersonal.

Enligt 19 § 3 mom. i avlöningsreglementet för statsdepartementen

skola stadgande^ om vikariatsersättning äga motsvarande tilllämpning

i fråga om tjänsteman, som erhållit uppdrag att bestrida göromål,

vilka eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad. En

dylik bestämmelse synes icke böra givas beträffande nu ifrågavarande

personal, enär, enligt vad under förslagets 19 § närmare omtörmäles,

för vissa befattningar skulle medgivas tjänstfrihet, motsvarande semester,

allenast under förutsättning att därav icke förorsakas någon

kostnad för statsverket. Detta betingar nämligen i sin ordning, att

tjänsteman skall utan ersättning bestrida, utöver honom eljest i innehavande

befattning tillkommande göromål, jämväl den tjänstfries åligganden.

Ett uteslutande av förberörda bestämmelse bör dock icke förhindra, att,

där i andra fall än nyss angivits tjänsteman erhållit uppdrag att bestrida

göromål, som eljest ankomma på tjänsteman inom högre lönegrad,

särskild gottgörelse må kunna jämlikt 31 § i förslaget av Kungl.

Maj:t medgivas vederböi''ande.

Den i 4 mom. föreslagna bestämmelsen avser, att en tjänsteman,

som eljest är berättigad till lotslott, skall, om så erfordras, kunna utan ekonomisk

uppoffring mottaga vikariatsförordnande å befattning, vilken ej

är förenad med lotslott.

is §. Förslagets 18 § är av samma lydelse som 20 § i avlöningsregle

mentet

för statsdepartementeu.

M §■ Enligt gällande avlöningsbestämmelser för personalen vid lots- och

fyrstaten må semester årligen, då sådant kan ske utan hinder för göromålens

behöriga gång, åtnjutas av maskinist och uppbördsman å lotsverkets

ångfartyg ävensom av tjänstinnehavare vid fast fyr under 15

33

dagar samt av tjänstinnehavare å fyrskepp under tid, växlande från 15

dagar till två och en halv månader, beroende på huru länge skeppets

besättning av lotsstyrelsen beräknas vara påmönstrad under året. Semestertiden

för fyrskeppspersonal utgör sålunda för närvarande:

2 V2 månader, om skeppet beräknas vara påmönstrat under hela året

1 Vs månad » » » » » » 10 månader

1 » » » » » » » 8 »

15 dagar » » » » » mindre än 8 »

Såsom ovan under 17 § antytts, äga för närvarande vissa befattningshavare

vid lots- och fyrstaten icke åtnjuta semester men kunna i

stället tilldelas tjänstfrihet, därest densamma kan beredas utan hinder

för göromålens behöriga gång och utan kostnad för statsverket Sådan

tjänstfrihet må beviljas lotskapten och lotslöjtnant under en och en halv

månad samt befälhavaren å lotsverkets ångfartyg Vega och lotspersonalen

under en månad årligen.

Enligt 19 § 1 mom. av här föreliggande förslag till avlöningsreglemente

har för personalen å fyrar och gasstation — distriktsfyrmästaren

inberäknad — för maskinister ävensom för expeditionsbiträden semester

ansetts böra utgå efter i huvudsak samma grunder, som gälla vid nyreglerade

verk. Vad åter beträffar personalen å fyrskepp har det nuvarande

systemet synts böra bibehållas på grund av denna personals

egenartade tjänstgöringsförhållanden. Då emellertid av fyrskeppspersonalen

uttalade önskemål i fråga om semester ansetts i viss män berättigade,

har i allmänhet en ökning av semestertiderna i förening med

en efter förhållandena mera avpassad uppdelning iakttagits, på sätt

framgår av föreliggande förslag. I anslutning till vad för närvarande

är föreskrivet torde i fråga om semester böra iakttagas, att, där göromålen

under viss del av året äro av väsentligt mindre omfattning än eljest,

semestern bör i skälig utsträckning förläggas till sådan tid, då antingen

tjänsten i fråga eller den tjänst, vars innehavare uppehåller förordnande

å den lediges befattning, lämpligen kan lämnas utan vikarie. Bestämmelse

härom torde dock icke hava sin plats i avlöningsreglementet utan

böra meddelas i annan ordning.

Enligt 2 mom. har tjänstfrihet i stället för semester ansetts böra

bibehållas för samma befattningshavare, som för närvarande äga åtnjuta

ledighet i nämnda form. Då lotskapten och lotslöjtnant eller, som de

enligt förslaget skola benämnas, distriktschef och distriktskapten för beredande

av tjänstfrihet måste jämte egen tjänst bestrida varandras

åligganden, synes billigheten kräva, att bägge även för framtiden kunna

5800 5

34

erhålla tjänstfrihet under lika lång tid, vilken emellertid vid nämnda

förhållande ansetts böra begränsas till 40 dagar. För övriga ifrågavarande

befattningshavare synes tiden för tjänstfrihet kunna bestämmas till

högst 30 dagar, eller samma tid som för dem nu gäller.

På grund av de särskilda förhållandena vid lotsverket har 3 mom.

erhållit en något olika avfattning mot liknande bestämmelse uti 21 §

av avlöningsreglementet för statsdepartementen, vilket emellertid icke

innebär någon ändring i sak.

M §■ Förslagets 20 § har i huvudsak samma lydelse som 22 § i av

löningsreglementet

för statsdepartementen. Ett under b) gjort tillägg

i fråga om beräkning av ersättning för bostad in natura är föranlett

av omöjligheten att i vissa fall, exempelvis då nu ifrågavarande befattningshavare

äro de enda å orten boende, kunna utröna något därstädes

gällande hyrespris.

21 ^ Föreskrifterna i 21 § hava sin närmaste motsvarighet i 23 § i

avlöningsreglementet för statsdepartementen. Likartade skäl, som

kunna åberopas för att staten, när särskilda omständigheter föreligga,

tillhandahåller bränsle, torde, vad särskilt fyrpersonal beträffar, tala för

tillhandahållande av lysämnen i vissa fall, helst lotsverket under alla

förhållanden måste för fyrarna anskaffa sådana ämnen; och har ett härav

betingat tillägg införts i paragrafen. På grund av fyrplatsernas ofta

avlägsna läge och de därav föranledda synnerligen höga transportkostnaderna

för bränsle och lysämnen, har ersättningen för tillhandahållandet

av dylika naturaförmåner ansetts böra beräknas med hänsyn allenast till

verkets inköpspris.

22 §. Förslagets 22 § motsvarar 24 § i avlöningsreglementet för stats

departementen.

23 §. Den föreslagna 23 § motsvarar 25 § i avlöningsreglementet för

statsdepartementen. Enligt sistnämnda avlöningsreglemente erhåller

tjänsteman på vederbörande verks bekostnad läkarvård jämte läkemedel

i regeln allenast vid skada till följd av olycksfall i tjänsten. Dock förutsättes,

att en utvidgad rätt i berörda hänseende skall kunna medgivas

genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen; och har dylikt medgivande

lämnats beträffande vissa befattningshavare vid fångvårdsstaten och statens

tvångsarbetsanstalter. På grund av gällande avlöningsvillkor må

till person, tillhörande besättning å fyrskepp eller å lotsverkets ångfar

-

35

tyg? vilken sjuknar och icke kan vårdas ombord, utgå ersättning för

sjukvårdskostnader enligt lotsstyrelsen bestämmande, och gäller detta

sålunda jämväl, då sjukdomen icke föranletts av olycksfall i tjänsten.

Därjämte är i tjänstgöringsreglementet stadgat, att, därest lotsstyrelsen

finner ersättning för sjukvårdskostnad i andra fall än nu nämnts böra

beredas, frågan härom skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. Med

hänsyn särskilt tagen till tjänstgöringsförhållandena för personal vid

lotsverket, synes densamma böra med viss jämkning bibehållas vid sagda

förmåner, varom ock bestämmelser föreslagits i nu förevarande paragraf.

De föreslagna bestämmelserna i 24 § hava sin närmaste motsvarig- a* §.

het i stadgande^ i 26 § av avlöningsreglementet för statsdepartementen.

Då resor i stor utsträckning ingå i lotsbefälets vanliga tjänstutövning,

har det ansetts lämpligt att bestämmelser rörande reseersättning

under dylika resor meddelas i särskild ordning, varom stadgande intagits

i 2 mom. av förevarande paragraf.

För vissa av tjänsteman i lotsverkets tjänst företagna färder i och

för transport av annan befattningshavare, överbringande av bud o. d.,

vilka resor icke kunna anses innefattade i tjänstemannens vanliga

tjänstutövning, har hittills utgått ersättning enligt särskilda grunder.

Då dessa resor näppeligen kunna betraktas såsom till extra förrättning

hänförliga tjänsteresor, torde särskild föreskrift härutinnan vara erforderlig,

och har sådan intagits i 3 mom.

Enligt bestämmelsen i 4 mom. skulle fri kost eller kostpenningar,

såsom redan i det föregående är nämnt, tillkomma å fyrskepp eller å lotsverkets

ångfartyg anställd befattningshavare under tjänstgöring ombord.

I 5 mom., som motsvarar 3 mom. i 26 § av avlöningsreglementet

för statsdepartementen, är en mindre omformulering vidtagen på grund

därav att vid lotsverket tjänstgöringsorten och stationeringsorten i vissa

fäll icke sammanfalla.

Uti 25 § i förslaget meddelas bestämmelser i fråga om fyrskepps- a5 §•

tillägg. I sådant hänseende hänvisas till vad förut yttrats i sammanhang

med frågan om fyrskeppspersonalens avlöningsförhållanden ävensom

vid motiveringen till reglementsförslagets 12 §.

De föreslagna 26 och 27 §§ hava samma lydelse som 27 och 28 26 och 27 §§.

§§ 1 avlöningsreglementet för statsdepartementen. Huruvida felräkningspenningar

enligt 27 § över huvud taget böra utgå vid lots- och fyrstaten,

torde emellertid fa bliva beroende på framtida prövning.

36

38, 29 oih

30 §§.

De under 28, 29 och 30 §§ föreslagna bestämmelserna sakna motsvarighet

i andra avlöningsreglementen, men innebära allenast bibehållandet

av vissa till fyr- och lotspersonalen sedan gammalt utgående

ersättningar, vilka icke ansetts lämpligen böra innefattas i den fasta

avlöningen.

Det skulle visserligen kunna sättas i fråga, huruvida den särskilda

ersättningen för mistsignalering fortfarande bör utgå.. Från personalens

sida har sålunda föreslagits, att i stället för bibehållande av nämnda

ersättning vid tjänstemännens placering i lönegrader avgörande betydelse

skulle fästas vid det förhållandet, om vid den fyr, vederbörande

tjänstgör, mistsignalering förekommer eller ej. Enligt styrelsens och

de lönesakkunnigas mening böra emellertid, såsom redan nämnts, i viss

mån andra grunder vara bestämmande vid tjänstemans placering i lönehänseende,

då även andra tjänsteåligganden än mistsignalering därvid

böra spela in. Då skyldighet att verkställa mistsignalering i varje fall

medför en särskild bundenhet och ökat arbete, har det synts billigt, att

ersättning fortfarande må utgå för dylik signalering. Beträffande ifrågavarande

ersättning må vidare erinras, att densamma i vissa fall är att

betrakta såsom en gottgörelse åt befattningshavares familjemedlemmar

för erforderligt biträde vid signaleringens utförande. Beloppet av ifrågavarande

ersättning har från och med den 1 juli 1921 höjts från 25 öre

till 50 öre för timme. Uti 28 § 1 mom. har föreslagits bestämmelse

rörande ersättning för mistsignalering och har därvid en timersättning

av 50 öre bibehållits.

Bestämmelsen i 28 § 2 mom. föranledes av den ersättning efter

400 kronor per vinterperiod, som jämlikt kungl. brev den 11 november

1921 från handels- och sjöfartsfonden utgår till föreståndaren för östra

issignaleringsområdet för hans arbete under sön- och helgdagar med

sammanställandet och inlämnandet å centraltelegrafstationen i Stockholm

under de tider av året, då issignal tjänsten är i verksamhet, av radiotelegrafiska

meddelanden om is- och seglationsförhållanden m. m.

Den i 29 § av förslaget omförmälda hemvägsersättningen utgår

enligt bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 27 november 1896,

vilken ersättning för år 1922 enligt Kungl. Maj:ts beslut på visst sätt

förhöjts. Övriga i förevarande paragraf omförmälda till lotspersonalen, från

sjöfarten utgående ersättningar och förmåner utgöras av i §§ 23 och

31 — 36 av förordningen den 15 februari 1881 angående lotsverket omnämnda

ersättningar och förmåner såsom fri kost vid lotsning samt sovplats

ombord i det lotsade fartyget, ävensom ersättningar för meddelande av

upplysningar m.m., då lots genom signaleringtillkallats för sådant ändamål.

37

Vad beträffar den i 30 § i förslaget avsedda prickningsersättningen

gäller enligt § 83 i tjänstgöringsreglementet för lotsverket, att

den ersättning, som tillkommer lotsarna för prickar, vilka av dem skola

anskaffas, utsättas och underhållas, bestämmes av lotsstyrelsen med avseende

ej mindre å de utprickade ställenas än å de utsatta prickarnas

- beskaffenhet. Där utsättning, tillsyn och intagning av bojar, konprickar

m. fl. dylika sjömärken, vilka av kronap anskaffas, åligga lots, åtnjuter

han därför särskild ersättning enligt lotsstyrelsens bestämmande.

I fråga om denna ersättnings natur må hänvisas till vad statskontoret

därom yttrat i samband med 1914 års lönereglering, vilket

yttrande finnes återgivet å sid. 196 i Kungl. Maj:ts proposition, nr 228,

den 20 juni 1914 angående anslag till lots- och fyrinrättningen med

livräddningsanstalterna m. m.

Förslagets 31 och 32 §§ hava sin motsvarighet i 31 och 32 §§ 31

i avlöningsreglementet för statsdepartementen.

Den föreslagna 33 § motsvarar 34 § i avlöningsreglementet för

statsdepartementen. Då i staten icke torde böra uppföras särskilda

arvoden till icke-ordinarie befattningshavare, är någon paragraf av det

i 33 § av sistnämnda reglemente angivna innehåll icke erforderlig.

Då det näppeligen torde vara lämpligt att för en personal av icke

större omfattning än den vid lots- och fyrstaten inrätta en särskild lönenämnd,

hava styrelsen och de lönesakkunniga förutsatt, att de ärenden beträffande

ifrågavarande personalgrupp, som böra behandlas av en lönenämnd,

anförtros åt antingen allmänna civilförvaltningens lönenämnd eller

kommunikationsverkeus lönenämnd, varvid dock vederbörande nämnd

torde vid behov böra på lämpligt sätt förstärkas med representanter för

nu ifrågavarande förvaltningsgren och personal.

Uti förslagets 35 § meddelas i anslutning till 36 § i avlöningsreglementet

för statsdepartementen vissa bestämmelser rörande de nya

avlöningsbestämmelsernas tillämplighet m. m. Härvid torde dock böra

uppmärksammas vad i sådant hänseende här ovan anförts i motiveringen

till 8 och 9 §§.

och 32 §§.

33 §.

34 §.

SB §.

38

Övergång-sanopdning-ar.

Inordnandet av personalen vid lots- och fyrstaten i det nya avlöningssystemet

torde påkalla vissa övergångsbestämmelser. I likhet med

vad som skett beträffande kommunikationsverken samt statsdepartement

ra. fl. verk synes det lämpligen få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda

föreskrifter i ämnet, varvid i huvudsak motsvarande synpunkter

böra beaktas, som kommit till uttryck i de för de nyssnämnda verken

meddelade övergångsbestämmelserna.

I sammanhang med övergång även för lots- och fyrstatens vidkommande

till ett lönesystem med efterskottsutbetalning av hela avlöningen

torde, på sätt medgivits beträffande kommunikationsverken samt

statsdepartement m. fl. verk, böra medgivas, att, där tjänsteman vid lotsoch

fyrstaten enligt dittills gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära

någon del av avlöningen — såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig

löneförbättring — i förskott, må vid ingången av januari månad

1923 till honom, på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp,

motsvarande vad tjänstemannen skulle hava i den befattning, han vid

utgången av år 1922 innehade, i förskott uppburit för januari månad

1923, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit

gällande, vilket belopp för tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjuter

fri bostad jämte fritt bränsle och lyse, bör ökas med värdet, enligt

lotsstyrelsens uppskattning, av denna förmån för en månad. —

Kostnaderna för nämnda övergångsanordning torde kunna bestridas

från den under avlöningsstaten för lots- och fyrstaten avsedda anslagsposten

till avlöning åt ordinarie tjänstemän, vilken anslagspost skulle

erhålla förslagsanslags natur.

För närvarande kvarstå ett antal av lotsjlersonalen och en fyrmästare

å den före år 1915 gällande staten. Då emellertid dessa i

allmänhet torde finna med sin fördel förenligt att övergå på den nu

föreslagna nya staten, synes det, i överensstämmelse med vad som

skett beträffande statsdepartement m. fl. verk, vara lämpligt att av riks

-

39

dagen äska ett generellt medgivande för Kungl. Maj:t att medgiva dylik

övergång.

I fråga om personal, som föredrager att kvarstå på nu gällande

stat, torde i detta sammanhang böra framhållas, att, i anslutning till

vad som gäller beträffande liknande befattningshavare vid statsdepartement

m. fl. verk, nu utgående tillfällig löneförbättring icke bör efter

den nya statens ikraftträdande tillkomma tjänsteman, som anmäler sig

ej vara villig att övergå på denna stat.

40

Pensionsförhållanden.

I fråga om pensionering av ordinarie befattningshavare vid lotsoch

fjrstaten gälla bestämmelserna i lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension med de ändringar i vissa

delar av nämnda lag, varom särskilda författningar utfärdats. Såsom

undantag från vad nu är nämnt gäller emellertid, att de befattningshavare,

vilka kvarstå på äldre avlöningsstat än den från och med år

1915 fastställda, tillhöra flottans pensionskassa.

Enligt förenämnda pensionslags allmänna bestämmelser tjänar för

tjänst, med vilken—jämte lön — tjänstgöringspenningar eller ortstillägg

äro förenade, såsom pensionsunderlag den del''av avlöningen, som utgör lön.

På sätt ock i berörda lag förutsättes kunna ske, hava emellertid för

vissa befattningshavare vid andra verk särskilda pensionsunderlag fastställts

i vederbörande lönestater.

I föreliggande förslag till avlöningsreglemente hava icke införts

några närmare bestämmelser rörande pensionsförhållanden, utan förutsättes,

på sätt framgår av lydelsen av 2 § 4 mom., att särskilda stadganden

skola meddelas angående tjänstemans rätt till pension och

skyldighet att avgå från tjänsten.

Med hänsyn till de i det nu föreslagna avlöningsreglementet innefattade

förändringar icke allenast i fråga om avlöningens uppdelning i

lön och tjänstgöringspenningar utan även i andra avseenden måste de

nya avlöningsbestämmelserna i varje fall föranleda en revision av nu

gällande pensionsföreskrifter för befattningshavare vid lots- och fyrstaten.

I avvaktan på en mera definitiv lösning av pensionsfrågan för de

befattningshavares vidkommande, å vilka den civila pensionslagen äger

tillämpning, torde, på sätt skett i fråga om ett flertal andra nyreglerade

verk, den civila pensionslagens bestämmelser ännu någon tid böra

i huvudsak bibehållas, om ock med vissa kompletterande stadganden.

I sådant hänseende må erinras om de genom kungörelse den 29

juni 1921 (nr 456) meddelade bestämmelser för vissa tjänstemän vid

statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande

41

verk i fråga om rätt till pension. Dessa bestämmelser, vilka Lava provisorisk

natur, äro avsedda att i vissa hänseenden träda i stället för en

del stadganden i den civila pensionslagen, vilken sålunda i Övrigt fortfarande

skall vara gällande.

Vad beträffar nu ifrågavarande tjänstemän vid lots- och fyrstaten,

hava såsom nämnts vissa jämkningar ansetts böra vidtagas i avseende

å de nuvarande pensionsbestämmelserna, och skulle detta i första hand

gälla pensionsbeloppen, för att desamma skulle kunna sättas i rimligt

förhållande till de ökade avlöningar, som skulle utgå enligt det föreslagna

nya avlöningsreglementet. Härvid synes det som skulle för

dessa tjänstemän i allmänhet kunna provisoriskt tillämpas liknande grunder

som de, vilka redan godtagits beträffande tjänstemän vid kommunikationsverken

samt vid statsdepartement med flera verk. Vidkommande

nu ifrågavarande tjänstemän vid lots- och fyrstaten skulle för sådant

ändamål fastställas särskilda pensionsunderlag, vilka i enlighet med nyssberörda

grunder torde i allmänhet böra bestämmas till belopp, motsvarande

två tredjedelar av den för ortsgrupp A bestämda lönen i högsta löneklassen

inom vederbörande lönegrad, dock med erforderlig avrundning

för vinnande av ett med tolv lämpligt delbart belopp.

Då emellertid för lotspersonalen i allmänhet en väsentlig del av avlöningen

utgöres av andel i lotspenningar, torde man rimligtvis icke kunna för

denna personal bestämma pensionsunderlaget allenast med hänsyn tagen

till den del av avlöningen, som utgöres av lön, utan synes jätnväl lotslotten

böra i någon mån få inverka härvidlag. I enlighet härmed hava

styrelsen och de lönesakkunniga tänkt sig, att pensionsunderlagets belopp

för lotspersonal skulle bestämmas till två tredjedelar av lönen å billigaste

ort i den löneklass, som är närmast högre än högsta löneklassen i den

lönegrad vederbörande eljest tillhör.

I fråga om överlots torde dock nämnda beräkningssätt icke utan

vidare kunna tillämpas, enär skillnaden mellan lönen i sista (12:te) löneklassen

för överlots och närmast högre löneklass enligt förevarande

reglementsförslag eller distriktskaptens begynnelseklass är väsentligt större

än som motsvarar skillnaden mellan 12:te och närmast högre (13:e)

löneklass enligt avlöningsreglementena för kommunikationsverken och

statsdepartementen med liera verk. Med hänsyn härtill har beloppet av

pensionsunderlaget för överlots ansetts böra beräknas till två tredjedelar

av lönen å billigaste ort i like löneklassen enligt sistnämnda reglementen

eller sålunda motsvara 3/s av 3,960 kronor = 2,640 kronor.

En följd av den nu ifrågasatta förhöjningen av pensionsunderlagen

för personal vid lots- och fyrstaten bör självfallet bliva, att pensions

5RGO

g

42

avgifterna ökas i förhållande därtill. Härvid torde dessa avgifter för

befattningar med sådana pensionsunderlag, som återfinnas vid kommunikationsverken

samt statsdepartement med flera verk, lämpligen kunna

bestämmas till samma årliga belopp, som i sådant hänseende fastställts

vid dessa verk. För dem av nu ifrågavarande befattningar, vilkas

pensionsunderlag med hänsyn till införandet av nya lönegrader sakna

direkt motsvarighet vid nämnda verk, hava pensionsavgifterna med

ledning av de för närmaste lönegrader vid dessa verk fastställda avgiftsbelopp

beräknats i förhållande till de föreslagna pensionsunderlagen.

I enlighet med vad som redan gäller enligt kommunikationsverkens

pensionslag och förenämnda kungörelse den 29 juni 1921 hava såväl

pensionsunderlag som pensionsavgifter för de särskilda lönegraderna

föreslagits till belopp, som äro lämpligt delbara med tolv. Då detta

jämväl torde böra gälla beloppet av avkortad pension, erfordras en särskild

föreskrift i berörda hänseende.

Enligt 13 § av den civila pensionslagen skall pensionen utgå från

och med månaden näst efter den, under vilken avgång från tjänsten ägt

rum. Då emellertid pensionen i varje fall bör utgå från den tidpunkt,

då tjänstemannens rätt till avlöning upphör, påkallar den föreslagna

efterskottsutbetalningen av lönen ett stadgande därom, att pensionen

skall beräknas från och med dagen näst efter den, då vederbörande avgått

från tjänsten. Ett motsvarande stadgande återfinnes ock i kommunikatiönsverkens

pensionslag och i förenämnda kungörelse den 29

juni 1921.

I fråga om grunderna för beräkning av tjänstår för bestämmande

av pensions belopp innehåller 17 § av den civila pensionslagen generella

föreskrifter. För vinnande av närmare anslutning till vissa bestämmelser

i det nu föreslagna avlöningsreglementet har det emellertid ansetts

lämpligt, att beträdande befattningshavare vid lots- och fyrstaten

i stället för den civila pensionslagens nyssberörda allmänna stadgande

meddelas en särskild föreskrift i berörda hänseende av i huvudsak

samma innehåll som 20 § 1 mom. av kommunikationsverkens pensionslag

och 3 § e) i meranämnda kungörelse.

Enligt 4 § av den civila pensionslagen skall för tjänstinnehavare,

som under kortare tid än fem år innehaft den tjänst, från vilken avgång

äger rum, beloppet av hel pension utgå med ett belopp, som motsvarar

medeltalet av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och

ett av de senast förflutna fem åren varit gällande för tjänstinnehavaren.

Såsom ett övergångsstadgande synes emellertid, såsom skett i fråga

om statsdepartement m. fl. verk, höra medgivas, att, därest vid tillämp

-

43

ning av nyssberörda bestämmelse, hänsyn skall tagas jämväl till pensionsunderlag

för sådan tjänst vid vederbörande verk, som innehafts

före den tidpunkt, då stadgandena i det nya avlöningsreglementet och

därmed också de ifrågasatta provisoriska pensionsbestämmelserna trätt

i kraft för verket, därvid skall så anses, som hade för nämnda tjänst

gällt det pensionsunderlag, vilket enligt de provisoriska pensionsbestämmelserna

är bestämt för samma eller närmast motsvarande befattning.

En föreskrift av enahanda innebörd finnes i 39 § av kommunikationsverkens

pensionslag.

Såsom en allmän regel vid löneregleringar gäller, att icke någon

må genom tillämpningen av nya avlöningsbestämmelser vid övergång

till ny stat lida minskning i de avlöningsförmåner, som förut varit

vederbörande tillförsäkrade. Självfallet bör motsvarande regel gälla jämväl

i fråga om pension. En föreskrift i sistnämnda syfte har ansetts

böra intagas i de provisoriska pensionsbestämmelserna, om också densamma

torde sakna betydelse för personal vid lots- och fyrstaten.

Jämlikt 35 § i förslaget till avlöningsreglemente är tjänsteman, å

vilken reglementet äger tillämpning, skyldig att underkasta sig de

ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade i fråga om pension.

1 de föreslagna provisoriska pensionsbestämmelserna har emellertid för

säkerhets skull införts ett stadgande därom, att ifrågavarande förpliktelse

jämväl innefattar skyldighet för vederbörande att underkasta sig sådana

ändringar i pensionsrätten, som kunna varda fastställda i sammanhang

med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering. Motsvarande

bestämmelse återfinnes såväl i kommunikationsverkens pensionslag som

ofta nämnda kungörelse beträffande statsdepartement m. fl. verk.

Såsom av det föregående framgår, skulle för ordinarie befattningshavare

vid lots- och fyrstaten fortfarande tills vidare gälla den civila

pensionslagens föreskrifter i fråga om, bland annat, pensionsålder och

minsta antalet tjänstår för erhållande av hel pension, vilka bestämmelser

innefattas i 5 § av nämnda lag. Därest emellertid föreliggande

förslag om förändrad benämning å en del tjänster samt om utbyte av

vissa nu befintliga tjänster mot andra 113m sådana skulle vinna bifall,

torde det vara behövligt att vidtaga vissa ändringar i punkterna c), e)

och k) av nyssnämnda paragraf.

Beträffande lotsförman har hittills i hans egenskap av mästerlots

eller lots i fråga om pensionsålder och tjänstår tillämpats föreskrifterna

under nyssberörda punkt c). Då någon ändring i tjänstgöringshänseende

icke avsetts genom lotsförmansbefattningarnas ombildning till

44

ordinarie tjänster, torde lotsförman böra upptagas under ifrågavarande

punkt. Däremot skulle mästerlots utgå.

Den befattningshavare, som i förslaget till avlöningsreglemente

upptagits under benämningen distriktsfyrmästare, motsvarar den i lagen

under punkten e) av 5 § omförmälda reservfyrmästaren, och bör distriktsfyrmästaren

såsom tidtals tjänstgörande å fyrskepp fortfarande likställas

med övrig fyrskeppspersonal. Den i lagen under samma punkt e) likaledes

omnämnda befattningen såsom reservfyrvaktare, för närvarande

benämnd förrådsmästare, skulle enligt förslaget indragas och ersättas

av expeditionsbiträdestjänst, till följd varav befattningen reservfyrvaktare

skulle kunna uteslutas ur punkten.

Under punkten k) av 5 § i lagen äro upptagna befattningshavare

å fast fyr. Med dessa böra likställas de föreslagna nya tjänsterna å

gasstation.

I fråga om övriga ändringar i 5 § av pensionslagen torde icke

erfordras någon särskild motivering.

Under åberopande av vad sålunda anförts få lotsstyrelsen och de

lönesakkunniga framlägga nedanstående förslag till provisoriska pensionsbestämmelser

för ifrågavarande personal ävensom förslag till ändrad

lydelse av 5 § i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension:

Förslag

till

kungörelse med bestämmelser för ordinarie tjänstemän vid lots- och

fyrstaten i fråga om rätt till pension.

För en var ordinarie tjänsteman, å vilken avlöningsreglementet

den för befattningshavare vid lots- och fyrstaten äger

tillämpning, skoja i fråga om rätt till pension samt skyldighet att avgå

från tjänsten tills vidare och intill dess annorledes varder förordnat

gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

stadgas, dock med iakttagande av följande särskilda föreskrifter.

a) För ifrågavarande tjänstemän skola gälla nedan angivna särskilda

pensionsunderlag; och skola av dem erläggas pensionsavgifter till

nedanstående belopp, för år räknat:

45

Distriktsbefäl och personal å distriktsexpedition.

Distriktschef i ll:e lönegraden: pensionsunderlag 6,036 kronor, pensionsavgift 354 kronor

» i 10:e »

: »

5,724

»

»

330

»

Distriktskapten:

»

3,924

»

192

Expeditionsbiträde 1 manhSt:

1,920

»

63

»

V kvinnligt: » 1,440

Lotspersonal.

»

78

»

Överlots:

pensionsunderlag 2,640

kronor, pensionsavgift 102

kronor

Lotsförman i 7:e lönegraden

2,436

»

»

90

» i 5:e >

»

2,160

»

75

»

Lots i 4:e »

2,040

»

>

69

»

» i 3:e »

»

1,920

»

»

63

»

Lotsförman i 3:e »

»

1,920

»

»

63

*

Lots i 2:a » ''

Personal

» 1,824

å fyrskepp och fyr samt å

>

gasstation.

57

»

Fyrmästare i 8:e lönegraden: pensionsunderlag 2,436 kronor, pensionsavgift

90 kronor

Distriktsfyrmästare:

»

2,436

»

90

>

Fyrmästare i 6:e lönegraden

»

2,160

»

»

75

» i 4:e »

»

1,920

»

63

»

Fyrvaktare i 3:e »

»

1,824

»

»

57

»

» i 2:a »

»

1,716

»

»

51

»

Fyrbiträde:

1,644

»

48

>

Personal å lotsverkets ångfartyg.

Befälhavare: pensionsunderlag 3,924 kronor, pensionsavgift 192 kronor

Maskinist: » 2,160 » » 75 »

b) Därest vid beräkning av pensionsbelopp enligt grunderna i

ovanberörda pensionslag beloppet icke är i helt krontal jämnt delbart

med tolv, skall detsamma avrundas till närmast högre sålunda delbara tal.

c) Pensionen utgår från och med dagen näst efter den, då avgång

från tjänsten äger rum, till och med den månad, under vilken pensionstagaren

avlider eller pensionsrätten eljest upphör.

d) Tjänstår beräknas för tid, under vilken tjänsteman efter fyllda

aderton år i statens tjänst innehaft ordinarie eller extra ordinarie befattning

eller annan anställning, som prövas vara därmed jämförlig,

eller ock bestritt förordnande å sådan tjänst. Vid sådan tjänstårsberäkning

skall avdrag göras för tid omfattande minst femton dagar i följd,

under vilken ledighet från tjänsten ägt rum, dock icke för tid, varunder

tjänsteman utan att tjänstgöra å sin befattning ägt uppbära oav

-

46

kortad avlöning eller eljest åtnjutit ledighet på grund av sjukdom,

olycksfall i tjänsten eller offentligt uppdrag eller för fullgörande av

honom åliggande militär tjänstgöring eller för resa, som med vederbörligt

tillstånd företagits till egen utbildning.

e) Därest vid tillämpning av de i 4 § av ovanberörda pensionslag

angivna grunder hänsyn skall tagas jämväl till pensionsunderlag för

sådan tjänst vid lots- och fyrstaten, som innehafts före den tidpunkt,

då bestämmelserna i förenämnda avlöningsreglemente trätt i tillämpning,

skall därvid så anses, som hade för nämnda tjänst gällt det pensionsunderlag,

vilket enligt a) här ovan är bestämt för samma eller närmast

motsvarande befattning.

f) Därest tjänsteman, å vilken denna kungörelse äger tillämpning,

skulle vid avgång från tjänsten hava enligt de för honom, vid förenämnda

avlöningsreglementes ikraftträdande, gällande pensionsbestämmelser

kommit i åtnjutande av högre pensionsbelopp än med tillämpning

av stadgandena i förevarande kungörelse, skall pensionen utgå

med nämnda högre belopp.

g) Den tjänsteman jämlikt 35 § i förenämnda avlöningsreglemente

åliggande skyldighet att underkasta sig de ändrade bestämmelser, som

kunna varda utfärdade i fråga om pension, skall jämväl innefatta skyldighet

att underkasta sig sådana ändringar i pension sr ätten, som kunna

varda fastställda i sammanhang med det statsunderstödda pensionsväsendets

centralisering.

Förslag: till ändrad lydelse av 5 § i lagen den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension.

5 §■

Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder:

c) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat

i Ostasien eller Brasilien minst fem år, för lotsförman och lots samt

— — — — — trettio tjänstår;

e) för fyringenjör och verkmästare vid lotsstyrelsen, å lotsverkets

ångfartyg anställd befälhavare och maskinist, å fyrskepp anställd fyrmästare,

fyrvaktare och fyrbiträde samt distriktsfyrmästare, övermontör,

— — — — — trettio tjänstår;

47

k) för den manliga bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna

och statens tvångsarbetsanstalter, maskinist och förman vid statens uppfostringsanstalt

å Bona, för distriktschef och distriktskapten vid lots- och

fyrstaten, överlots, å fast fyr eller gasstation anställd fyrmästare, fyrvaktare

och fyrbiträde, landsfogde — —---trettiofem tjänstår;

48

Stater.

Förutom anslag till avlöningsstat för lotsstyrelsen å 188,100 kronor,

omkostnadsstat för lotsverket å 1,529,049 kronor och pensionsstat för

lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna å 276,000 kronor

ingå i det å riksstaten för år 1922 för lots- och fyrinrättningen med

livräddningsanstalterna uppförda ordinarie förslagsanslaget å 4,885,114

kronor anslag till följande avlöningsstater för lots- och fyrstaten, nämligen:

dels avlöningsstat för befälet vid lotsverket, för vilken stat anvisats

ett förslagsanslag å 81,150 kronor, därav bestämt anslag 70,150

kronor,

dels avlöningsstat för lotspersonalen, för vilken stat anvisats ett

förslagsanslag å 1,950,200 kronor, därav bestämt anslag 860,900 kronor,

dels avlöningsstat för fyrpersonalen, för vilken stat anvisats ett

förslagsanslag å 741,000 kronor, därav bestämt anslag 461,700 kronor,

dels avlöningsstat för personalen å lotsverkets ångfartyg, för

vilken stat anvisats ett förslagsanslag å 86,750 kronor, därav bestämt

anslag 15,000 kronor,

dels avlöningsstat för personalen vid livräddningsanstalterna, för

vilken stat anvisats ett förslagsanslag å 9,570 kronor,

dels stat för undervisningsanstalterna, för vilken stat anvisats ett

förslagsanslag å 13,000 kronor,

dels och övergångs- och indragningsstat, för vilken stat anvisats

ett bestämt anslag å 10,295 kronor.

Därest det av lotsstyrelsen och de lönesakkunniga föreslagna

nya avlöningsreglementet skall vinna tillämpning från och med år 1923

å lots- och fyrstaten, betingas därav förändrad uppställning av nyssberörda,

nu gällande avlöningsstater. Därvid synas böra tillämpas de

allmänna grunder, som iakttagits vid den år 1921 genomförda nya definitiva

löneregleringen för befattningshavare vid statsdepartement och

centrala ämbetsverk och som finnas angivna i 1902 års löneregleringskommittés

betänkande, delen LXII, sid. 130—133.

I enlighet härmed skulle kostnaderna för löner till de ordinarie

tjänstemännen vid lots- och fyrstaten angivas i en anslagspost,

49

från vilket särskilda anslag jämväl skulle bestridas de i lönerna ingående

belopp, som motsvara nuvarande ålderstilläggen. Denna anslagspost

bör av skäl, som i löneregleringskommitténs nyss åberopade betänkande

angivits, erhålla förslagsanslags natur, vilket måste vara så mycket mer

nödvändigt, som behov förefinnes att kunna företaga omplaceringar av

tjänstemän, varigenom till följd av ortsgrupperingen differenser i avlöningsbelopp

kunna uppstå.

De nu i staterna uppförda anslagen till ålderstillägg och ortstilllägg

skulle däremot icke vidare förekomma. Det föreslagna avlöningsreglementet

innebär därjämte, att följande anslag ej heller skulle vidare

förekomma, nämligen: de å avlöningsstaten för lotspersonalen uppförda

anslagen till lönetillägg åt mästerlotsar samt till förmansarvoden, de å

avlöningsstaten för fyrpersonalen upptagna anslagen till pfovianteringsbidrag

samt särskilda arvoden och ersättningar, till hyresbidrag, till

dagavlöning under vintertjänstgöring å fyrskepp, till arvoden till å fyrskepp

anställda personer, som tjänstgöra såsom styrmän eller maskinister,

samt till kostnader för ved och lyse in natura, ävensom det å

avlöningsstaten för personalen å lotsverkets ångfartyg uppförda anslaget

till dagavlöning under vintertjänstgöring. Vad nu sagts i fråga om

anslaget till »provianteringsbidrag samt särskilda arvoden och ersättningar»

torde emellertid få gälla allenast med den modifikation, som nedan

föreslås.

Vid beräkningen av storleken av anslagsposten för avlöningar till

ordinarie tjänstemän har det i nämnda post ingående beloppet för bestridande

av »lön» i enlighet med nyss åberopade grunder bestämts sålunda,

att kostnaden för en var ordinarie tjänsteman beräknats efter avlöningen

i näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad, varvid ortsgruppen

med tillämpning av den för kommunikationsverken fastställda

gruppering bestämts efter den tjänstgöringsort respektive den bostadsort,

till vilken vederbörande befattningshavare enligt förut i detta betänkande

föreslagna grunder till placering skulle vara att hänföra. Då

emellertid tjänstemän tillhörande lots- och fyrstaten äro till en del placerade

å sådana platser, vilka i dyrortshänseende icke finnas upptagna

i nyssnämnda ortsgruppering, har i sådana fall måst företagas en ungefärlig

uppskattning, vilket medfört, att det slutliga resultatet måst bliva

i viss mån approximerat.

Från ifrågavarande anslagspost torde, i anslutning till vad som

i sådant hänseende gäller beträffande statsdepartement m. fl. verk,

jämväl böra bestridas kostnaderna för i 32 § av förslaget till avlöningsreglemente

omförmäld begravningshjälp vid ordinarie tjänstemans från

6860

-

7

50

fälle ävensom för läkarvård till sådan tjänsteman enligt 23 § i samma

förslag. Vidare synes det lämpligt, att från samma anslagspost bestridas

kostnaderna för de i 12 och 25 §§ i avlöningsreglementet föreslagna

nya avlöningsformerna enslighetstillägg och fyrskeppstillägg.

Enligt nu angivna beräkningsgrunder har anslagsposten »avlöningar

till ordinarie tjänstemän» vid lots- och fyrstaten upptagits till förslagsvis

2,880,000 kronor.

I den mån medel erfordras såväl till fast avlöning åt ordinarie

befattningshavare, vilka kvarstå å äldre eller nu gällande stat, som till

den inkomstfyllnad, vilken, därest lotspersonal å gammal stat icke kommer

att övergå å den nya avlöningsstaten, skall enligt givna bestämmelser

utgå, lärer nyssnämnda anslagspost böra tagas i anspråk. Härvid torde

vara att uppmärksamma, att avlöningar till motsvarande å den nya

staten uppförda befattningar icke skulle under tiden komma att utgå.

Å avlöningsstaten för lotspersonalen finnes upptaget ett förslagsanslag

benämnt »andel i lotspenningar», vilket anslag för år 1922 upptagits

till ett belopp av 720,000 kronor, utgörande 40 procent å beloppet

av de å riksstatens inkomstsida för samma år beräknade lotspenningarna.

Nämnda relation mellan inkomster och utgifter av lotspenningar

bör givetvis jämväl för framtiden iakttagas, varför lotsstyrelsen

och de lönesakkunniga ansett lämpligt, att särskilt anslag upptages å

ifrågavarande avlöningsstat för lotspersonalen tillkommande lotslott,

vilket anslag bör givas natur av förslagsanslag och benämnas »lotspersonalens

andel i lotspenningar». Från anslaget skulle jämväl utgå

likaledes till 40 procent beräknad lotslott till å äldre stat kvarstående

befattningshavare. Återstoden av sådan lotspersonal tillförsäkrad inkomst

av lotspenningar skulle, såsom förut antytts, i form av inkomstfyllnad

utgå av anslaget till avlöningar till ordinarie tjänstemän. — Vid det förhållande

att Kungl. Maj:t efter förslag av lotsstyrelsen i 1922 års statsverksproposition

beräknat inkomsten av lotspenningar för första halvåret

1923 till allenast 750,000 kronor samt lotsstyrelsen och de lönesakkunniga

förty ansett sig böra uppskatta samma inkomst för hela

året 1923 till dubbla beloppet eller 1,500,000 kronor, har anslaget till

lotspersonalens andel i lotspenningar i förslaget till avlöningsstat upptagits

till 600,000 kronor.

Vidare torde böra för lots- och fyrstaten uppföras eu särskild

anslagspost till ersättningar åt vikarier å ordinarie befattningar, från

vilken anslagspost jämväl kostnaden för ersättning för mistad lotslott

lämpligen synes kunna bestridas. Med de i förslaget till avlöningsreglemente

angivna grunder för vikariatsersättningar kunna emellertid

51

även vad beträffar vikarier, som själva äro ordinarie tjänstemän, kostnaderna

härför endast approximativt beräknas. Och då det framdeles

torde ankomma på Kungl. Maj:t att vid bestämmande av grunder för

avlöningsförmåner åt icke-ordinarie personal även meddela föreskrifter

rörande vikariatsersättningar åt icke-ordinarie befattningshavare, vilka

vikariera å ordinarie tjänster, måste de nu gjorda beräkningarna i förevarande

hänseende betraktas såsom helt och hållet provisoriska. Under

alla förhållanden skulle ifrågavarande anslagspost hava förslagsanslags

natur. Anslagsposten har förslagsvis upptagits till 25,000 kronor.

Såsom en fjärde anslagspost i den nya avlöningsstaten för lotsoch

fyrstaten torde böra upptagas ett belopp till bestridande av kostnaderna

för avlöning av icke-ordinarie befattningshavare. Av vad

lotsstyrelsen och de lönesakkunniga föreslagit i fråga om den framtida

organisationen av distriktsexpeditionerna framgår, att även för framtiden

tillgång till extra arbetskrafter å dessa expeditioner måste finnas, varför

medel för sådant ändamål böra beräknas. Vidare förekomma i

de för år 1922 gällande staterna följande anslag, avsedda till avlöning

av icke-ordinarie personal, nämligen i avlöningsstaten för lotspersonalen

ett förslagsanslag till arvoden åt extra lotspersonal, i avlöningsstaten

för fyrpersonalen ett förslagsanslag till arvoden åt extra biträden vid

såväl fasta fyrar som å fyrskepp samt i avlöningsstaten för personalen

å lotsverkets ångfartyg ett förslagsanslag för tillsyn och bemanning i

övrigt å tjänstefartyg samt lotsångarna vid Skanör och Viken.

Då antalet icke-ordinarie befattningshavare med hänsyn till sjöfartens

omfattning under olika tider av året samt under olika år måste

undergå avsevärda växlingar samt då härtill kommer, att grunderna för avlöningsförmånerna

för icke-ordinarie befattningshavare skulle fastställas av

Kungl. Maj:t, så kan anslagsposten i fråga, vilken självfallet måste

hava förslagsanslags natur, icke begränsas till ett högsta belopp.

Vid beräkningen av anslagspostens belopp, vilken beräkning måste

åtminstone för närvarande bliva helt approximativ, har lagts till grund

summan av nyss omförmälda anslag för år 1922. Då emellertid

ifrågavarande anslag under de senare åren visat sig icke vara för sitt

ändamål tillräckliga utan måst överskridas, har nämnda summa ansetts

böra något höjas, varefter densamma, bland annat för ersättande av nu

utgående tillfällig löneförbättring åt dylik personal, ökats med i runt

tal 33 procent. Med hänsyn vidare därtill, att det ansetts lämpligt att

låta såväl den i 28 § 1 mom. av förslaget till avlöningsreglemente upptagna

ersättningen för mistsignalering som ock de kostnader för semester åt

vid lotsverket anställda arbetare, vilka kostnader i 1922 års riksstat be

-

52

stridas från ett under tionde huvudtiteln F VII för ändamålet uppfört

särskilt förslagsanslag å extra stat, utgå från ifrågavarande anslagspost,

har vid beräknande av postens storlek härför avsetts erforderliga medel.

Ifrågavarande anslagspost har förslagsvis uppförts till 400,000 kronor.

Enligt vad förut nämnts, skulle det nu å avlöningsstaten för fyrpersonalen

upptagna anslaget till proviauteringsbidrag samt särskilda arvoden

och ersättningar icke vidare förekomma. Emellertid ingå bland

nämnda ersättningar gottgörelse till fyrpersonal, som har sin tjänstgöring

förlagd till avlägset liggande orter, för bestridande av kostnaderna för

uppehållande medelst egna båtar av förbindelse med land. Då denna

gottgörelse icke torde kunna betraktas såsom någon avlöningsförmån och

då densamma skäligen bör för framtiden utgå i enlighet med hittills tilllämpade

grunder, hava lotsstyrelsen och de lönesakkunniga tänkt sig, att

gottgörelsen, såsom av i viss mån liknande art som den för resekostnad

utgående ersättning, hädanefter lämpligen bör utgå från omkostnadsstatens

förslagsanslag till rese- och traktamentskostnader. Sistnämnda

anslag bör därför erhålla en benämning, som i sig kan innefatta även

ifrågavarande gottgörelse, och föreslås, att anslaget benämnes »rese- och

traktamentskostnader m. m.» Gottgörelse av ifrågavarande art torde

komma att utgå allenast i ett mycket begränsat antal fall och till ringa

belopp.

Å avlöningsstaten för fyrpersonalen finnas uppförda ytterligare

två förut ej berörda förslagsanslag, nämligen ett till »arvoden åt personal

vid mindre fyrar» å 39,000 kronor samt ett till »proviant eller spisningspenningar

till personalen å fyrskepp» å 47,500 kronor. Lotsstyrelsen

och de lönesakkunniga hava funnit, att för omförmälda båda ändamål

särskilda anslagsposter böra uppföras jämväl i den nya avlöningsstaten

om ock med något ändrade benämningar. Då förenämnda anslags belopp

visat sig icke på långt när förslå för avsedda ändamål, torde en

förhöjning av beloppen böra i detta sammanhang vidtagas. I enlighet

härmed föreslås, att i staten uppföras särskilda förslagsanslag »för skötsel

av fyrar utan ständig bevakning» å 50,000 kronor och till »kost

eller kostpenningar till personalen å fyrskepp» å 60,000 kronor.

Slutligen hava lotsstyrelsen och de lönesakkunniga ansett, att i

stället för en särskild avlöningsstat för personalen vid livräddningsanstalterna

samt en särskild stat för undervisningsanstalterna lämpligen

borde i den nya avlöningsstaten uppföras två särskilda anslagsposter

av förslagsanslags natur under benämning »för betjäning av livräddningsanstalterna»

samt »lotsverkets undervisningsanstalter in. m.». För

ifrågavarande stater äro såsom förut nämnts för närvarande anvisade

53

förslagsanslag å respektive 9,570 och 13,000 kronor. Då nu utgående

arvoden för betjäning av livräddningsanstalterna skäligen torde böra

något förböjas, samt anslaget till undervisningsanstalterna under senare

år måst ej oväsentligt överskridas, hava anslagen nu beräknats till

förslagsvis respektive 11,000 och 19,000 kronor.

Vad den för år 1922 gällande övergångs- och indragningsstaten

angår, kan densamma med hänsyn till under år 1921 skedd avgång

från staten, upptagas med ett från 10,295 till 6,875 kronor minskat

belopp.

Såsom förut antytts finnes för lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna

— lotsstyrelsen däri inbegripen — fastställd särskild

pensionsstat, i vilken äro upptagna följande anslag, nämligen:

dels ett bestämt anslag å 15,000 kronor till beredande av understöd åt

vissa förutvarande befattningshavare vid lotsverket eller deras änkor

och barn, dels ett förslagsanslag å 50,000 kronor till pensionering av

lotsstyrelsens och lotsverkets personal i enlighet med bestämmelserna

i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till

pension, från vilket anslag pensionering äger rum till sådana befattningshavare

som med eller efter år 1915 erhållit eller erhålla pension

med undantag av det fåtal personer, som kvarstår å gammal stat eller

tillhör övergångs- och indragningsstat, dels ett förslagsanslag å 199,000

kronor till pensionering genom flottans pensionskassa av lotsstyrelsens

och lotsverkets personal, från vilket anslag pensionering äger rum till

befattningshavare, vilka erhållit pension före år 1915 eller som därefter

erhålla pension, då de avgå från gammal stat eller övergångsoch

indragningsstat, dels och ett förslagsanslag å 12,000 kronor till livräntor

åt änkor och barn efter befattningshavare vid lotsverket enligt

förordningen den 22 oktober 1909.

I fråga om det förstnämnda anslaget å 15,000 kronor föreslås

ingen förändring.

De båda därefter om förmälda anslagen, nämligen de å 50,000 och

199,000 kronor, hava alltsedan år 1914, då de fastställdes, icke undergått

någon förändring. Det har emellertid visat sig, att det förstnämnda

anslaget under årens lopp blivit alldeles otillräckligt för sitt ändamål.

Däremot har det sistnämnda, större anslaget allt mindre behöft tagas i

anspråk till följd av avgång bland pensionärerna. I följande uppställning

meddelas tillgängliga uppgifter rörande de verkliga utgifterna å

de båda anslagen under åren 1918—1921 respektive 1917—1920:

54

År

1918

1919

1920

1921

50,000-kronors anslaget:

................................... kronor 115,781: 87

» 130,872: 24

» 142,337: 02

» 159,002: 6 5

År

1917

1918

1919

1920

199,000-kronors anslaget:

................................... kronor 160,236: 03

» 153,301: 70

» 139,185: 87

» 127,292: 77.

Med hänsyn till den avgång bland pensionärerna, som ägt rum

under år 1921 och som beräknas komma att äga rum under år 1922,

torde det hittillsvarande större anslaget kunna för år 1923 upptagas

till förslagsvis 100,000 kronor. För samma år torde det nuvarande

mindre anslaget lämpligen böra beräknas till förslagsvis 175,000 kronor.

I fråga slutligen om det å pensionsstaten uppförda anslaget till

livräntor åt änkor och barn efter befattningshavare vid lotsverket har

en höjning av anslaget ägt rum vid 1921 års riksdag, varför nu ej

föreslås någon ändring i anslagsbeloppet.

Såsom framgår av det framlagda förslaget till avlöningsreglemente,

skulle — utöver de ordinarie avlöningarna — i vissa fall förmåner och

ersättningar av olika slag utgå till ordinarie tjänstemän. I det föregående

har redan behandlats frågan om från vilken anslagspost å den

nya avlöningsstaten vissa av dessa förmåner och ersättningar skulle

bestridas. Här torde nu allenast böra ytterligare framhållas följande.

Vad beträffar i 24 § omförmäld ersättning för tjänsteresa samt tjänstgöringstraktamente

ävensom i 26 § berörd ersättning för flyttningskostnad,

torde nämnda ersättningar lämpligen böra bestridas av det

förslagsanslag, som må komma att i omkostnadsstaten för lotsverket

upptagas till rese- och traktamentskostnader m. m. Därest den i 27 §

omnämnda förmånen av felräkningspqnningar kommer att tillerkännas

någon tjänsteman, synes härför erforderliga medel kunna utgå av den

såsom förslagsanslag ifrågasatta anslagsposten »avlöningar till ordinarie

tjänstemän». Den i 30 § omförmälda prickningsersättning torde liksom

hittills varit fallet böra utgå från omkostnadsstatens anslag till bojars

och prickars anskaffning, underhåll, utsättning och intagning.

Det i 28 § 2 mom. avsedda arvode för viss befattning med

issignaleringstjänsten synes fortfarande såsom hittills böra utgå från

handels- och sjöfartsfonden.

55

Godtages vad lotsstyrelsen och de lönesakkunniga sålunda i olika

hänseenden föreslagit, skulle avlöningsstaten för lots- och fyrstaten, övergångs-

och indragningsstaten samt pensionsstaten erhålla följande utseende:

Avlöningsstat för lots- och fyrstaten.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag ... kronor 2,880,000

Lotspersonalens andel i lotspenningar, förslagsanslag... » 600,000

Yikariatsersättningar, förslagsanslag ................................ » 25,000

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m.,

förslagsanslag........................................................................ » 400,000

För skötsel av fyrar utan ständig bevakning, förslagsanslag

........................................................................ )) 50,000

Kost eller kostpenningar till personalen å fyrskepp,

förslagsanslag..................................................................... » 60,000

För betjäning av livräddningsanstalterna, förslagsanslag » 11,000

Lotsverkets undervisningsanstalter m. m., förslagsanslag » 19,000

Summa förslagsanslag kronor 4,045,000.

Övergångs- och indragningsstat för lots- och fyrstaten.

Bestämt anslag.

Svenska Högarnas lotsplats, mästerlotsen J. R. Norman...... kronor 350

Furusunds lotsplats, lotsen J. A. Österman

Husarö »

» »

Berghamns »

Kyl ej s »

Håskö »

Torrö »

Botorps »

Bokö »

Kåreholms ))

Långörens »

Pukaviks »

Ångelholms »

Hönö »

mästerlotsen K. A. Sjöberg......

d G. R. Sundström

» J. V. Söderman ..

lotslärlingen O. P. Klintberg...

mästerlotsen A. Kjellberg........

» L. R. Larsson......

» C. A. Sjögren......

» P. V. Boqvist......

lotsen A. T. Holmberg...............

» M. Hansson........................

» O. Ysberg...........................

, mästerlotsen J. A. Svensson

, lotsen H. P. Zachariasson ...

Stora Askeröns lotsplats, lotsen G. Eliasson

Grönskärens )) , mästerlotsen O. B.

Sydkosters » , » G. F. Rödström

Bergström

420

500

500

500

75

220

120

600

270

600

120

40

600

380

380

600

600

Summa bestämt anslag kronor 6,875.

56

Pensionsstat för lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten.

Bestämt anslag.

Till beredande av understöd åt vissa förutvarande befattningshavare

vid lotsverket eller deras änkor och barn kronor

Förslagsanslag.

Till pensionering av lotsstyrelsens samt lots- och fyrstatens

personal i enlighet med bestämmelserna i

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänst

-

innehavares rätt till pension ............. kronor 175,000

Till pensionering genom flottans pensionskassa

av lotsstyrelsens samt lots

och

fyrstatens personal ........................ » 100,000

Till livräntor åt änkor och barn efter

befattningshavare vid lotsverket enligt

förordningen den 22 oktober 1909 » 12,000 j,

Summa kronor

15,000

287,000

302,000.

57

Kostnadsberäkning.

Vid bedömandet av den kostnadsökning, som en tillämpning av

föreliggande förslag till lönereglering m. m. skulle medföra, må följande

sammanställning få tjäna till ledning.

Nedanstående för år 1922 fastställda avlöningsstater sluta å följande

belopp, nämligen:

avlöningsstaten för befälet vid lotsverket... kronor 81,150

» » lotspersonalen ............... » 1,950,200

» b fyrpersonalen.................. » 741,000

» » personalen å lotsver

kets

ångfartyg .......................................... » 86,750

avlöningsstaten för personalen vid livrädd

ningsanstalterna.

......................................... » 9,570

staten för undervisningsanstalterna.............. » 13,000

Läggas härtill kostnaderna för tillfällig löneförbättring till

ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän, beräknade efter

förhållandena år 1922, omkring ............................. kronor

erhålles en totalsumma av kronor

2.881.670.

180,000

3.061.670.

Den nu föreslagna nya avlöningsstaten slutar å ett belopp av kronor

4,045,000.

Vid en jämförelse mellan den näst förut återgivna totalsumman

och det sist angivna beloppet är emellertid att märka följande.

I den för de nuvarande kostnaderna upptagna summan ingår icke

värdet av bostad, som av fyrpersonalen åtnjutes. Beträffande den föreslagna

nya avlöningsstaten bör å andra sidan uppmärksammas, att däri

upptagna avlöningsbelopp komma att i viss mån minskas på grund av

skyldigheten för all personal att hädanefter erlägga ersättning för

tjänstebostad m. m.

Därjämte må beträffande vissa av de i staterna för år 1922 upptagna

poster av förslagsanslags natur framhållas, att de torde komma

att ej oväsentligt överskridas.

6860.

8

58

Vidare må framhållas, hurusom särskilt de för vikariatsersättningar

och avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare av lotsstyrelsen och

de lönesakkunniga beräknade anslag måste, såsom redan förut nämnts,

betraktas såsom synnerligen approximativa.

Ytterligare må erinras, att genom den av lotsstyrelsen och de lönesakkunniga

föreslagna anordning vid övergång till efterskottsutbetalning

av hela avlöningen en kostnadsökning föranledes första året, då den nya

staten börjar tillämpas.

Slutligen är att märka, hurusom vid ovanstående kostnadsberäkningar

hänsyn icke blivit tagen till dyrtidstillägg, vare sig de som nu

utgå, eller de som efter regleringens genomförande kunna antagas komma

att utgå. Genom tillämpning av de för nyreglerade verk nu gällande dyrtidstilläggsgrunderna

skulle emellertid en ej oväsentlig besparing komma

att uppstå, något som i viss män torde böra tagas i betraktande vid nu

ifrågavarande jämförelse.

Till sist torde böra meddelas följande uppställning, utvisande —

vid bifall till vad i detta betänkande föreslagits — storleken av lotsverkets

medelsbehov — omkostnadsstaten undantagen — för helt år

räknat:

Avlöningsstaten för lotsstyrelsen..................... kronor 188,100

» » lots- och fyrstaten......... » 4,045,000

övergångs- och indragningsstat....................... » 6,875

Pensionsstat........................................................... » 302,000

Summa kronor 4,541,975.

Hemställan.

Under åberopande av vad ovan i detta betänkande anförts hemställa

lotsstyrelsen och de lönesakkunniga, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

1922 års riksdag

dels godkänna det vid betänkandet såsom bilaga fogade förslag

till avlöningsreglemente för befattningshavare vid lots- och fyrstaten,

jämte till detta reglemente hörande tjänsteförteckning,

dels bestämma antalet ordinarie befattningshavare vid lots- och

fyrstaten på följande sätt:

Distriktsbefäl och personal å distriktsexpedition.

Avlöningsgrad

3 distriktschefer......................................................... A 11

3 » ....................................................... A 10

7 distriktskaptener.................................................. A 9

9 expeditionsbiträden, manliga.............................. A 4

eller kvinnliga... B 2

Lotspersonal.

18 överlotsar .....

19 lotsförmän å l:a klass lotsplats

27 » » 2:a » »

341 lotsar » l:a » »

87 » » 2:a » »

42 lotsförmän » 3:e - )) »

Öl lotsar » 3:e » »

Personal k fyrskepp och fyr samt å gasstation.

12 fyrmästare å l:a klass fyrskepp...................... A 8

1 distriktsfyrmästare ........................................... A 8

26|fyrmästare å l:a klass fyr ................................. A 8

1 » » gasstation ....................................... A 8

(! » » 2:a klass fyrskepp........................ A 6

A 8

A 7

A 5

A 4

A 3

A 3

A 2

60

Avlöningsgrad

37 fyrmästare å 2:a klass fyr ................................. A 6

2 » » 3:e » fyrskepp........................ A 4

21 » » 3:e » fyr ................................ A 4

24 fyrvaktare » l:a » fyrskepp....................... A 3

27 » » l:a » fyr ................................ A 3

1 » » gasstation ....................................... A 3

8 » » 2:a och 3:e klass fyrskepp......... A 2

48 » » 2:a » 3:e » fyr................. A 2

100 fyrbiträden å fyrskepp, fyr och gasstation ... A 1

Personal å lotsverkets ångfartyg.

1 befälhavare............................................................... A 9

7 maskinister.............................................................. A 6

dels godkänna det i betänkandet intagna förslag till kungörelse

med bestämmelser för ordinarie tjänstemän vid lots- och fyrstaten i

fråga om rätt till pension,

dels antaga det i betänkandet intagna förslag till ändrad lydelse

av 5 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension,

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse

med förut angivna grunder, utfärda nödiga bestämmelser i fråga om

övergång på ny stat för de tjänstemän, å vilka det föreslagna avlöningsreglementet

skulle äga tillämpning,

dels besluta, att, där tjänsteman vid lots- och fyrstaten, å vilken

det föreslagna avlöningsreglementet skulle äga tillämpning, enligt hittills

gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del av avlöningen

— såväl i stat upptagen avlöning som tillfällig löneförbättring — i

förskott, skall vid ingången av januari månad 1923 till honom på statsverkets

bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen

skulle hava i den befattning, han vid utgången av år 1922 innehar,

i förskott uppburit för januari månad 1923, om de dittillsvarande avlöningsbestämmelserna

då fortfarande varit gällande, vilket belopp för

tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjuter fri bostad jämte fritt

bränsle och lyse, bör ökas med värdet, enligt lotsstyrelsens uppskattning,

av denna förmån för eu månad,

dels medgiva, att kostnaderna för senast berörda övergångsanordning

må bestridas av den i avlöningsstaten för lots- och fyrstaten föreslagna

anslagsposten till avlöning åt ordinarie tjänstemän,

61

dels medgiva, att kostnaderna för de förmåner, som omförmälas i

11 och 12 samt 23—30 §§ av förslaget till avlöningsreglemente, må

bestridas i enlighet med de grunder, ovan i betänkandet angivits,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i förekommande fall medgiva, att

det föreslagna avlöningsreglementet må äga tillämpning jämväl å en å

äldre stat än den nuvarande kvarstående tjänsteman, därest denne förklarar

sig villig underkasta sig nämnda reglemente,

dels ock medgiva, att, därest Kungl.Maj:t så finner erforderligt, de

i ovan berörda förslag till avlöningsreglemente omförmälda bostads- och

lönenämnder må redan under år 1922 upptaga frågor rörande lots- och

fyrstaten.

Härjämte hemställa lotsstyrelsen och de lönesakkunniga,

att, i anslutning till vad vid statberäkningen anförts, förslag till

avlöningsstat för lots- och fyrstaten, till övergångs- och indragningsstat

samt till pensionsstat må framläggas för riksdagen till godkännande.

62

Särskilda yttranden.

Utdrag av protokoll, hållet hos lotsstyrelsen vid verkställande av

anbefalld utredning rörande lönereglering för befattningshavare

vid lots- och fyrstaten.

1922 den 25 februari.

. Närvarande:

Generallotsdirektören Hägg, ordförande, herrar Curman, Lundeberg,

Wirström, Nilsson och Sidenbladh, de båda sistnämnda av Kungl.

Maj:t utsedda lönesakkunniga, ävensom för vederbörande personalgrupper

de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande av chefen för handelsdepartementet

tillkallade sakkunniga, nämligen lotskaptenen Stenberg, ombudsmannen

Bent samt fyrmästarna Gräsman och Hagström.

Företogs till behandling frågan om lönereglering för befattningshavare

vid lots- och fyrstaten; och beslöto lotsstyrelsen och de lönesakkunniga

att med underdånig skrivelse denna dag avgiva utlåtande och

förslag i ämnet.

Därvid anfördes av nedan nämnda representanter för personalen

de särskilda meningar i ärendet, som finnas återgivna här efteråt.

Beträffande lotspersonalen

av herr Bent:

»Med utgångspunkt från ett adertonårigt aktivt utövande av lotsyrket

och därunder förvärvad erfarenhet om lotsens uppgift ur sjöfartssäkerhetssynpunkt

måste jag anföra en avvikande mening Irån

lotsstyrelsens och de sakkunnigas förslag beträffande lotsarna.

63

Vad lotsverket beträffar är det tydligt att lotsen är den axel,

kring vilken detta verk rör sig eller i varje fall borde röra sig. Det

är på den individuel^ lotsens yrkesduglighet, ansvarskänsla och förmåga

i det hela att gå i land med sin uppgift, som denna gren av säkerhetstjänsten

för sjöfarten ytterst vilar. De befattningar, tjänster och

organisationer, som ur administrativt intresse behövas, äro uppenbarligen

i det sammanhanget av sekundär vikt. Lotsens kvalifikationer och

personliga egenskaper äro de i denna tjänst viktigaste. Vad beträffar den

delen av sjöfartssäkerhetstjänsten, som representeras av lotsarna, kan den

icke ersättas av än så höga kvalifikationer eller utmärkthet hos det

administrativa befälet, eller av teknisk utrustning, såsom fallet kan vara

på andra områden av statens verksamhet, där de underordnades uppgift

kan reduceras till ett visst schematiskt detaljaktpågivande, och modärna

säkerhetsapparater och annan teknisk utrustning kunna ersätta

eller fullständiga vad som till äventyrs kan brista i det personliga. Vad

lotsningen beträffar är det personliga allt. Lotsarna ha att på eget ansvar

och avlägsnade från auktoritativt befäl, själva träffa sina avgöranden.

Hela tjänstens effektivitet hänger således på den individuelle

lotsens duglighet. Det är på den för tillfället aktuelle lotsen som sjöfarande

blicka för lotshjälp i den internationella uppfattningen av en lots''

uppgifter. Det är summan av dessa individuella lotsar, som för sjöfarten

star som Zofsverket. Lotsarna äro vidare det givna och naturliga

rekryteringsmaterialet till lokalbefälet, och borde i sjöfartssäkerhetens

intresse vara det även för distriktsbefälet.

Det är mot en sådan bakgrund man måste se det avlöningsproblem,

som nu föreligger. Då det gäller att utmäta avlöningsvillkoren åt

lotsar, får man ej slaviskt gå efter de modeller och grunder som äro

naturliga och hävdvunna beträffande statstjänare med ett regelbundet,

ensartat och till tiden såväl som uppgiften begränsat arbete. Lotsarna

veta för det första ej av någon som hälst begränsning av sin arbetstid.

De utföra vidare sin tjänst och sitt arbete på eget ansvar, avskurna

från möjligheten att i kinkiga fall inhämta överordnades råd eller direktiv.

Lotsen måste fatta snabba beslut, ej tveka att på sig ta ansvaret

för åtgärder och handlingar, som, resolut utförda, rädda stora

materiella värden, och vid sina tillfällen även människoliv, värden, som

räddhåga och tveksamhet skulle äventyra. Och först efteråt får han —

om hans åtgärder skulle misslyckas — kritiken från dem, som i lugn

och ro sedermera ha tillfälle att överväga handlingens klokhet.

korn grundval för en sådan individuell resoluthet måste finnas en

ej alltför svag ställning vare sig ekonomiskt eller personligt. Under

64

alltför torftiga eller tryckta förhållanden tvinar beslutsamheten och modet

att något göra och våga. Detta gäller principiellt alla lotsar, även

om värdena, de ha under hand, äro större vid lotsplatser, som trafikeras

av stora fartyg, samt riskerna förekomma oftare, där trafiken är livlig.

Uppdelningen av lotsplatser i klasser har inget stöd sedd ur den synpunkten.

Däremot ligger det ur praktisk synpunkt en rättvisa i att

lotsplatserna uppdelas så, att det merarbete av verklig lotsning, som

förekommer på de livligt trafikerade platserna medför en motsvarande

merinkomst. Men detta kan efter mitt förmenande nås på ett rättvisare

och smidigare verkande sätt genom att öka lotsarnas andel i lotspenningarna

till 50 procent, en andel, som från lotshåll alltid ansetts och

vidhållits som den minsta, vilken borde komma ifråga.

Beträffande lotsstyrelsens och sakkunnigas förslag om lotsarnas

placering i lönegrader måste denna placering, under hänvisning till arten,

beskaffenheten och innebörden av lotsens arbete och uppgift anses för

låg, även med hänsyn tagen därtill att till den fasta avlöningen kommer

ett belopp, andelen i lotspenningarna. Det kan ej vara rimligt att sätta

lotsen, åt vilken praktiskt, om ock ej teoretiskt efter förordningens ordalydelse

fartygets säkerhet är anförtrodd under den tid lotsningen pågår,

i samma lönegrad som rorgängaren på ångfärja, vars uppgift det torde

vara överflödigt nämna ej innefattar något personligt avgörande eller

beslut.

År lotsningarnas antal på någon lotsplats så ringa att man av den

orsaken ej anser sig kunna placera där eventuellt placerad lots eller

lotsar i högre lönegrad, visar detta förhållande att en sådan lotsplats

är mogen för indragning som Zofsplats. Befinnes den ur synpunkten

av livräddning vara av behovet påkallad, bör den organiseras, benämnas

och uppföras som sådan. År sjöfarten alltför liten på en plats, bör

fartyg kunna få lots från någon närgränsande lotsplats. En omreglering

skulle högst antagligt kunna ske, så att några nuvarande lotsplatser

kunde helt dras in som sådana och en inbesparing därmed göras, om

ej omedelbart så dock i en nära framtid. Bemanningen åter på de lotsplatser,

där trafiken är livlig, torde redan nu vara så fåtalig som den

för trafikens tillgodoseende kan vara. Beroende på tidigare — och i

viss mån ännu rådande — avlöningsförhållanden har det legat i lotsarnas

eget intresse att hålla antalet befattningshavare nere vid det minsta

möjliga. Denna synpunkt, det personliga intresset, torde ock vara ett

det starkaste skäl till ej blott bibehållandet utan utvidgandet av lotsarnas

intresse i lotspenningarna.

Lotsarnas ställning nu är emellertid så tryckt, att den ej kan

65

uthärda ett uppskov med förbättringar. Om därför den högre placeringen

på löneskalan, som är berättigad och betingad av lotsens uppgift

och hänsynen till sjö fartssäkerhetens krav på lotsyrkets goda

rekrytering, ej kan på grund av nu rådande ekonomiska förhållanden

genomföras, bör frågan åter tas upp så snart förhållandena medgiva.))

Beträffande personalen å fyrskepp

av herr Gräsman:

»l:o) I föreliggande förslag till lönereglering kan jag ej finna att

kungl. lotsstyrelsen och lönesakkunniga tagit någon hänsyn till de

kompetensfordringar, som äro gällande för fyrmästare å fyrskepp.

Detta förhållande är särskilt påfallande vid betraktandet av motiveringen

i vad det berör lotspersonalen samt befälhavaren å tjänsteångaren

Vega — vilken senare placerats i 12 lönegraden enligt kommunikationsverkens

löneplan — varvid det tydligt framhålles kompetensfordringar,

vilka i ingen mindre mån gäller fyrmästare å fyrskepp särskilt

första klass — som mången gång under långt svårare och synnerligen

kritiska navigeringsförhållanden få visa prov på rådighet och

skicklighet. Det synes mig sålunda, att dessa tjänstemäns ansvarsfyllda

värv ej blivit rättvist bedömt då det gällt placering i lönegrad, varför

jag ej kan biträda kungl. lotsstyrelsens och lönesakkunnigas förslag.

2:o) Beträffande fyrvaktare — styrman och fyrvaktare — maskinist

å fyrskepp, vilka enligt kungl. styrelsens och lönesakkunnigas förslag

placerats i tredje lönegraden, så finner jag all anledning till avvikande

mening i dietta fall. Fyrvaktaren har att vid fyrmästarens

frånvaro uppehålla dennes befattning och skall äga lika kompetens

som fyrmästaren. Maskinisten skall ha samma kompetens som lotsverkets

övriga maskinister, varför de synas mig vara berättigade till placering

i samma lönegrad som dessa. Deras långt obehagligare tjänstgöringsförhållanden

borde ensamt berättiga dem till detta, och vad som

sagts i motiveringen om lotsverkets övriga maskinister gäller ej i mindre

mån för maskinister å fyrskepp, vilka, som naturligt är, få utföra allt

vad till maskinistyrket hörer ombord.

Det synes mig sålunda att fyrskeppspersonalens befattningar undervärderats,

särskilt vid betraktande av lotsverkets övriga befattningshavare,

för vilka vissa examina erfordras, varför jag vördsamt föreslår

följande placering i lönegrader enligt kommunikationsverkens löneplan:

5800 9

66

Fyrmästare å 1 klass fyrskepp i en lönegrad mellan 6—7 lönegraden.

)) » 2 » » 6 »

» » 3 )) » 5 »

Fyrvaktare » 1 » » 4 »

»

»

3

2

»

»

Fyrbiträde 1 »

3:o) Beträffande den för lotsverkets personal och befäl särskilt

uppgjorda löneplanen, tillåter jag mig vördsamt uttala önskvärdheten

av, att sådan särskild löneplan ej framlagts, därför att de lägre befattningshavarna,

som äro placerade över fjärde lönegraden, framstå i

en tämligen god placering inför dem som ej särskilt beakta att löneplanen

är speciell för lotsverket.

Då kungl. styrelsen och dess tjänstemän äro placerade i kommunikationsverkens

löneplan, hade det varit synnerligen önskvärt att densamma

tillämpats för hela lotsverket.»

Beträffande personalen å fyrar

av herr Hagström:

»1) Oaktat jag med kännedom om fyrpersonalens motvilja ifråga

om all klassificering, dock i likhet med kungl. styrelsen och herrar sakkunniga

inser behovet av en sådan, är det förorsakat därav, att vissa

särskilda ersättningar fortfarande komma att utgå. Frågan kommer

därför i ett annat läge än vad personal föreningen tänkt sig och föreslagit.

Det är också tydligt, att en väl belägen och lättskött fyrplats,

som är ur funktion en viss tid under året på grund av isförhållanden,

ej gärna kan jämföras med en större och svårbelägen fyr, som hålles i

funktion året om, och där flera sorters arbete utom den egentliga fyrtjänsten

förekommer. Därav torde också en klassificering av fyrarna

vara behövlig.

Då det sålunda gäller indelning av de olika fyrarna i klasser vore

det önskvärt att endast två sådana inrättades. Enär kungl. styrelsen

och herrar sakkunniga nu föreslagit tre klasser, vill jag biträda detta

förslag. Dock vill jag framhålla önskvärdheten av att i tredje klassen

endast upptagas sådana mindre fyrar, där uppbördsfyrvaktare nu äro anställda,

vilka på sin tid ersatte fyrmästare vid dessa småfyrar.

Skulle nu kungl. styrelsens och herrar sakkunnigas förslag bliva

antaget, i vilket ingår, att även några platser, där fyrmästare och fyr

-

67

vaktare nu äro anställda, skulle tillhöra tredje klass, komma förvisso

fyrmästarna därstädes att befinna sig degraderade, och ej heller erhålla

de någon nämnvärd löneförbättring, vilket de säkert, såväl som alla

övriga, väntat att få. Den skulle i så fall endast utgöra 30 kronor per

år, eller 1.2 procent förhöjning över nuvarande avlöning.

Då jag talat om degradering av dessa fyrmästare, har jag likväl

mycket väl uppfattat, att det är platserna, som skola klassificeras och

ej personalen, men det kan ju ändå icke frångås, att en fyrmästare vid

en tredje klass fyr också kommer att anses som en tredje klass fyrmästare,

och då det ej nu finnes benämningen tredje klass fyr, är detta

än mer påtagligt. Att omnämnda fyrar i mån av de nuvarande fyrmästarnas

avgång kunna nedsättas i tredje klass, är ju intet som hindrar,

ifall det anses nödvändigt, ty ett sådant förfarande har gjort sig gällande

tillförne, då vissa fyrmästarebefattningar i mån av avgång nedsatts

till fyrvaktare med uppbörd, vilka nu få titeln fyrmästare vid

tredje klass fyr. Vad som här framhållits om dessa fyrmästare gäller

även för dem, som nu'' benämnas fyrmästare vid större fyr, och som

föreslagits placerade vid andra klass fyr.

2) Vid betraktande av det framlagda förslaget kan jag ej finna,

att tillräcklig hänsyn tagits till personalens särställning i förhållande

till andra statstjänares; den synnerligen ansvarsfulla tjänst, den utför;

ständigt nattarbete, som på de flesta andra områden betalas 50

procent högre än dagsarbete; de höga transportkostnaderna för livsförnödenheter

och annat, samt den oerhörda kostnaden för barnens uppfostran.

Detta är obestridligt egenartat för fyrpersonalen, jämförd med

andra statstjänare.'' Personalföreningen hade därför till kungl. styrelsen

inlämnat ett väsentligt högre löneförslag än det nu föreliggande, och

hyst den förhoppningen, att kungl. styrelsen skulle vid detta tillfälle

giva sitt erkännande åt sin fyrpersonals betydelsefulla ställning och för

de svårigheter, som äro förenade med livet på fyrplatserna, och såmedelst

lätta de sedan många år tillbaka för personalen så tryckande

ekonomiska bördorna.

Därför vore höjandet av en lönegrad utöver de föreslagna, och

gällande alla de olika befattningshavarna, ingen orimlig begäran från

min sida, men med kännedom om det ogynnsamma finansiella läget för

närvarande, och inför risken, att hela iöneregleringen ytterligare uppskjutes,

är det, som jag i obetydlig grad avviker från kungl. styrelsens

och herrar sakkunnigas förslag. Ovannämnda förhöjning av en lönegrad

skulle ju endast utgöra respektive 120, 150, 360, 420 och 600

68

kronor per år mera för de olika befattningshavarna från fyrbiträde och

upp till fyrmästare vid första klass fyr än vad, som föreslagits.

Ser man även på den förbättring, som därigenom skulle uppstå

utöver nuvarande löneförmåner, blir det endast cirka 32 procent för den

lägsta och 45 procent för den högsta befattningshavaren; en förbättring,

som vore mycket väl motiverad, ej blott av förut åberopade förhållanden

utan även därigenom, att det nu utgående dyrtidstillägget, vilket kan

sägas vara det, man i huvudsak lever på, antagligen kommer att bortfalla,

då grundtalet går ned till 50. Såsom förslaget nu föreligger,

med en förbättring av cirka 20 procent och betydligt lägre för fyrmästare

vid andra klass fyr och för en del vid tredje, skulle personalen

i ovannämnda fall komma i en väsentligt sämre ställning än före

kristiden.

Då sålunda det föreliggande förslaget i huvudsak blivit lagt på

en basis av en förbättring med cirka 20 procent utöver nuvarande löneförmåner,

har detta likväl ej konsekvent kunnat följas, utan befinnes det,

att fyrmästare vid andra klass fyr endast skulle erhålla en förbättringav

cirka 13 V3 procent. För att i lika mån tillgodose dessa, tillåter jag mig

vördsamt föreslå deras uppflyttande i lönegrad mellan 5:e och 6:e enligt

kommunikationsverkens system. De skulle då komma att erhålla ungefär

samma förbättring, alla befattningshavarna.

3) Den nuvarande ersättningen för mistsignalering, som egentligen

ej kan sägas vara någon kännbar inkomstökning, är dock en liten uppmuntran

för det merarbete, personalen utför vid sådana platser, där

mistsignalering förekommer. Den utgår nu med 50 öre per timma att

delas upp av personalen. Att denna ersättning liöjes till det av kungl.

styrelsen år 1920 föreslagna beloppet av 75 öre, är endast en mycket

blygsam begäran, vilken jag föreslår.

4) Någon ändring i nuvarande bestämmelser rörande sjukvårdskostnader

har ej i föreliggande förslag till avlöningsreglemente upptagits.

Det bör dock vara staten angeläget, att fyrpersonalen ej utsättes

för större risk vid sjukdomsfall än andra befattningshavare i

statens tjänst, som nu inneha förmånen av fri läkare- och sjukvård.

Detta är ett gammalt krav från fyrpersonalens sida, vilket väl måste

anses överensstämmande med billighet och rättvisa, ty då andra tjänstemän

ansetts vara i behov därav, är ju fyrpersonalen det än mera,

emedan dess i allmänhet avskilda läge från läkare och sjukhus förorsakar

dem väsentligt större kostnader vid sjukdom; det har till och

med för en del blivit grunden till ekonomisk misär. Det förhållandet,

att fyrpersonalen ej tidigare haft denna förmån, eller att statens

69

finanser för närvarande äro mindre goda, torde ej få utgöra berättigad

orsak till att en bland de minsta tjänstemannakårerna skall ställas utom

denna förmån, då det stora flertalet befattningshavare i statens tjänst

åtnjuter densamma. Med avvikelse från denna punkt i kungl. styrelsens

och herrar sakkunnigas förslag tillåter jag mig vördsamt föreslå,

att fri läkare- och sjukvård tillerkännes befattningshavare vid fyrstaten.

5) De naturaförmåner, bestående av bostad, ved och lyse, som

personalen i alla tider åtnjutit, har nu av kungl. styrelsen och lönesakkunniga

föreslagits skola ersättas av personalen genom vissa avdrag å

avlöningen. Dessa förmåner ha tillförne ansetts böra tillerkännas personalen

på grund av dess särställning och dess i allmänhet avlägsna

och svårbelägna bostadsort. Denna sak framhölls också av statsrådet

Broström vid senaste lönereglering år 1914, vilket föranledde, att riksdagen

biföll framställningen om desammas åtnjutande utan avdrag å

avlöningen.

Enligt mitt förmenande har ingenting inträffat, som kan föranleda

en förändring i detta avseende, varför jag tillåter mig vördsamt föreslå,

att nämnda förmåner fortfarande få åtnjutas av fyrpersonalen.

6) Beträffande lotsverkets löneplan instämmer jag i den uttalade

önskan herr Gräsman gjort i sin reservation.))

In fidem:

Karl Lindström.

70

Bilaga /.

Förteckning över lotsplatserna.

l:a klass lotsplatser.

2:a klass lotsplatser.

3:e klass lotsplatser.

Luleå

Kalix

Salmis

Rönnskär

Malören

Töre

Urs viken

Romelsö

Bjuröklubb

Bredskär

Ratan

Stockviken

Järnäs

Ulvö

Fagervik

Skag

Gåsholma

Örskär

Härnö

Öregrund

Huvudskär

Sundsvall

Svartklubben

Sävösund

Agö

Arholma

Kylej

Lilljungfrun

Söderarm

Slite

Gävle

Mälaren

Härvik

Furusund

Fårösund

Ljugare

Sandhamn

Visby

Ronehamn

Stockholm

Häradskär

Burgsvik

Dalarö

Skäggenäs

Klintehamn

Landsort

Gökalv

Nyköping

Oxelösund

Karlshamn ■

Mem

Norrköping

Sölvesborg

Stedsholmen

Arko

Ystad

Strupö

Idö

Trälleborg

Kråkelund

Oskarshamn

Råå

Figeholm

Kalmar

Höganäs

Påskallavik

Aspö

Varberg

Vållö

Ahus

Dyngö

Mönsterås

Öresund södra

Havstenssund

Timmernabben

Limhamn

Nordkoster

Pataholm

Malmö

Strömstad

Borgholm

Landskrona

— 27

Bergkvara

Hälsingborg

Öresund norra

Halmstad

Vrångö

Brännö

Göteborg

Marstrand

Lysekil

Smögen

= 37

Degerhamn

Långören

Arpö

Tämö

Pukavik

Hanö

Simrishamn

Torekov

Falkenberg

Mönster

Kalvsund

Käringön

Uddevalla

Väderöarna

= 42

71

Bilaga II.

Förteckning över fyrplatserna.

l:a klass fyrar.

Stora Fjäderägg

Holmögadd

Skag

Bremö

Eggegrund

Björn

Understen

Svartklubben

Söderarm—Tjärven

Landsort

Östergarn med Östergarns

västra

Gotska Sandön jämte 2 agafyrar

Stora

Karlsö

Ölands norra udde

Dämman

Grimskär

Ölands södra udde

Utklippan

Sandhammaren

Kullen med bifyr

Tylö

Nidingen

Tistlarna

Vinga med Vinga överensfyrar

Paternoster

Måseskär

=

26

2:a klass fyrar.

Rödkallen

Rönnskär

Bjuröklubb

Högbonden

Härnöklubb

Gran

Agö

Storjungfrun

Örskär

Simpnäsklubb och Näskubben

Svenska

Högarna

Grönskär

Fårö

När

Faludden

Hoborg

Stenkyrkehuk

Hävringe med Västra

Korpen

Häradskär

Storkläppen

Spårö med Stickskär

Högby

Kapelludden

Segerstad

Garpen

Hand

Smygehuk

Falsterbo

Haken

Ven

Hallands Väderö

Morups Tånge

Varberg

Hållö

Klövskär

Väderöbod

Ursholmen

= 37

3:e klass fyrar.

Germundsö med Liljeudden

Ratan

Bergudden

Holmsund med 2 agafyrar

Lungö

Draghällan

Saltviksudde

Djursten

Sandhamn

Huvudskär

Måsknuv

Skansudde

Hallshuk

Femörehuvud

Arko

Skäggenäs

Ystad

Malmö

Hälsingborg

Vard

Islandsberg

= 21

Bilaga III.

Förslag

till

avlön i ngsreglemente

för befattningshavare vid lots- och fyrstaten.

1 avd. Ordinarie tjänstemän.

1 §•

1. De i 1 avd. av detta reglemente avsedda befattningar tillsättas, i enlighet med

därför gällande föreskrifter, antingen genom fullmakt eller genom konstitutorial.

2. Antalet ordinarie befattningar fastställes av Kungl. Maj:t och riksdagen.

2 §.

1. Ordinarie tjänsteman äger åtnjuta avlöning enligt de i detta reglemente givna

föreskrifter och under de i detsamma stadgade villkor.

2. Avlöning utgår, där ej annorlunda i reglementet stadgas, från och med den

dag, tjänsten tillträdes, till och med den dag, tjänstemannen avgår på grund av

avsked, entledigande eller dödsfall.

3. Utbetalning av avlöning sker månadsvis i efterskott.

4. Angående tjänstemans rätt till pension samt skyldighet att avgå från tjänsten

är särskilt stadgat.

3 §.

1. Med ordinarie befattning må icke förenas annan tjänst å rikets eller riksdagens

stat, ej heller, utan att sådant medgivits genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen,

å kommuns stat.

2. Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare sig uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts

oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i

sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag det vara må, så

framt ej lotsstyrelsen efter prövning att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för utövande av statstjänsten, finner uppdraget

eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.

4 §.

Gift kvinna må kunna erhålla ordinarie anställning allenast efter Kungl. Maj:ts

i varje särskilt fall lämnade medgivande.

1—220337.

2*

Därest kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingår äktenskap, skall hon

icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattning, så framt icke lotsstyrelsen

finner det nödigt med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande.

5 §■

1. För ordinarie befattning utgår lön enligt den under 6 § införda löneplan,

vilken för varje lönegrad upptager vissa löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper

fastställda lönebelopp.

I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angives, till vilken lönegrad

varje särskild befattning är att hänföra.

Fördelningen av de orter, där tjänstemännen enligt lotstyrelsens bestämmande

skola anses stationerade, å de uti löneplanen upptagna sju ortsgrupper fastställes av

Kung! Maj:t på grundval av utredning rörande de för orterna gällande allmänna

levnadskostnaderna.

Den löneklass inom lönegraden, enligt vilken tjänstemannens lön skall utgå, fastställes

i enlighet med föreskrifterna i 7—10 §§, och bestämmes lönebeloppet inom

klassen efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsort blivit hänförd.

3. Förutom lön kunna utgå lotslott eller ersättning för mistad sådan enligt stadgandena

i 11, 14 och 17 §§ samt enslighetstillägg enligt bestämmelserna i 12 §

ävensom de särskilda förmäner och ersättningar, som omförmälas i 23—30 §§.

6 §.

Löneplan.

Avdelning A. För manliga tjänstemän.

Lönegrad.

Löne-

klass.

Ort

s g r

upp.

A.

B.

C.

D.

E.

E.

G.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

1,980

2,070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

2

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

l:a lönegraden.......

3

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

1

2

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

1

3

2,220

2,322

• 2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

2:a lönegraden.......

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

6

2,580

’ 2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

3

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

4

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2.880

2,988

3:e lönegraden.......

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

3*

Lönegrad.

Löne-

klass.

Ort

s g r

upp

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

4

kr.

2,340

kr.

2,448

kr.

2,556

kr.

2,664

kr.

2,772

kr

2,880

kr.

2,988

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

4:e lönegraden.......7

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

! 8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

5

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

, 3,180

3,300

5:e lönegraden.......

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

9

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

6

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

6:e lönegraden.......

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

9

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

10

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

7:e lönegraden.......

9

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

10

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

1

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

9

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

8;e lönegraden.......

10

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

11

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

12

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4.440

4.596

13

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

9:e lönegraden.......

14

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

15

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

16

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

4*

Lönegrad.

Löne-

klass.

Ort

s g r

n p p.

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

|

17

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

18

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

10:e lönegraden.......<

19

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

20

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

18

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

19

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

ll:e lönegraden.......

20

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

21

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

Avdelning B. För kvinnliga tjänstemän.

Lönegrad.

Löne-

klass.

Ort

s g r

upp.

A.

B.

C.

D.

E.

F.

G.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

1

'' 1,440

1,500

; 1,560

1,620

1,680

1,740

1,800

2

1,560

1,620

1,680

1,740

1,800

1,860

1,920

l:a lönegraden.......

3

1,680

1,740

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

4

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

2,100

2,160

.

4

1,800

1,860

1,920

1,980

2,040

2,100

2,160

5

1,920

1,983

2,046

2,109

2,172

2,235

2,298

2:a lönegraden.......

6

2,040

2,106

2,172

2,238

2,304

2,370

2,436

7

2,160

2,229

2,298

2,367

2,436

2,505

2,574

I •

1. Vid tillträdandet av ordinarie tjänst erhåller tjänsteman, vare sig han förut

innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till

vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 8, 9 eller 10 § giva anledning till avvikelse

härutinnan.

2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under tre år uppflyttas

tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare tre år till den

därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess den för lönegraden

fastställda högsta löneklassen uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna

i 8—10 §§.

3. Uppflyttning till högre löneklass sker vid ingången av kalenderkvartalet näst

efter det, under vilket den för sådan uppflyttning stadgade tjänstetiden i den lägre

löneklassen tilländagått.

5*

I övrigt gäller såsom villkor för tjänstemans uppflyttning till högre löneklass:

a) att han under minst fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för vinnande

av uppflyttning, skall hava bestritt sin egen eller på grund av förordnande

annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke

skall föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet

med oavkortad lön eller ledighet för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring;

b)

att uppskov med upp flyttningen icke prövats, böra äga rum med hänsyn till

mindre val vitsordad tjänstgöring under den tid tjänstemannen tillhört den lägre

löneklassen; dock att härvid viss i tjänsten begången förseelse, för vilken tjänstemannen

särskilt bestraffats, icke i och för sig må räknas honom till last, utan hänsyn

därtill tagas, endast då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen

i dess helhet; samt

c) att tjänstemannen icke redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han, enligt

vad därom särskilt är stadgat, skall vara skyldig att avgå från tjänsten.

Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas utan att

tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss

tid, minst ett och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske,

om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed.

4. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten b), först

efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må lotsstyrelsen

sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna

förordna, att han för uppflyttning till än högre löneklass skall äga såsom tjänstetid

tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet varat.

fl §•

1. Om den, som tillträder ordinarie befattning, förut i statens tjänst utfört arbete,

som må anses likvärdigt med eller av högre värde än det, han har att utföra å befattningen,

må för bestämmandet av hans begynnelselön i denna befattning och sedermera

för hans uppflyttning till högre löneklass tillgodoräknas honom den tid, han

i statens tjänst utfört sådant arbete; dock att, därest nämnda tid icke varit sammanhängande

eller befattningshavaren under samma tid för arbetet åtnjutit vederlag,

som varit mindre än i allmänhet för detsamma utgående ersättning, på Kungl.

Haj:t skall ankomma att, efter särskild prövning i varje fall, avgöra, om och i vilken

mån sådan tid må räknas befattningshavaren till godo.

2. För samma ändamål, som avses i 1 mom., må befattningshavare, efter prövning

av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, helt eller delvis tillgodoräknas jämväl

den tid, han utom statens tjänst utfört arbete, som ur det allmännas synpunkt må

anses likvärdigt med eller av högre värde än det, han har att utföra å befattningen.

3. Vid sådant tillgodoräknande, varom i 1 och 2 mom. sägs, tages icke hänsyn

till tid, som infallit, innan befattningshavaren uppnått en levnadsålder av 21 år.

ö §■

1. Därest ordinarie tjänsteman vid befordran till tjänst inom högre lönegrad åtnjöt

eller från tiden för'' den högre tjänstens tillträdande skulle i den lägre tjänsten

hava kommit i åtnjutande av lön enligt sådan löneklass, som är gällande jämväl

för den högre lönegraden, skall han vara berättigad att omedelbart erhålla lön enligt

närmast högre löneklass.

Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön enligt löneklass,

som är närmast lägre än den, till vilken lian på grund av nyssnämnda föreskrift

eller stadgandet i 7 § 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger att, för ome

-

6*

delbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig

till godo den tid intill tre år, varunder han tillhört berörda lägre löneklass; dock

att vad sålunda stadgats icke skall gälla, då befordran till tjänst inom högre lönegrad

inträffar före det tre år förflutit från tiden för en föregående befordran, som

medfört dylikt tillgodoräknande.

2. Tjänsteman, som efter egen ansökning förflyttas från tjänst inom högre till

tjänst inom lägre lönegrad, åtnjuter lön enligt den lönegrad, han vid förflyttningen

tillhörde; dock må lönen därvid icke i något fall utgå enligt högre löneklass än

den högsta för den lägre tjänsten gällande.

10 §.

1. Tjänsteman skall vara underkastad såväl bestämmelserna i för lotsverket

gällande instruktion och reglementariska föreskrifter som ock den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden samt den förflyttning till

annan tjänstgöringsort eller till annan befattning vid lots- och fyrstaten eller

inom lotsstyrelsen, som kan bliva honom i behörig ordning ålagd. Varder tjänsteman

utan något sitt förvållande sålunda förflyttad till tjänst inom lägre lönegrad,

skall han likväl åtnjuta lön enligt den lönegrad, han vid förflyttning tillhörde.

Har förflyttning till tjänst inom lägre lönegrad däremot föranletts av något

tjänstemannens förfarande i tjänsten, skall lön till honom utgå enligt de för den

lägre tjänsten stadgade grunder, dock med iakttagande att, om tjänstemannen i

den högre befattningen åtnjöt lön enligt högre löneklass, än som finnes fastställd

för den lägre tjänsten, han skall bibehållas vid den löneklass han förut tillhörde.

Därjämte skall tjänsteman, därest vissa honom åliggande göromål överflyttas

från lotsverket till annat verk, vara pliktig att, med bibehållande av innehavande

lönegrad, efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen

överflyttas.

2- Nedflyttas befattning till lägre lönegrad, äger den, som då innehar tjänsten,

uppbära lön i den lönegrad, befattningen förut tillhörde, intill dess han avgår från

befattningen i fråga.

, . 11 §•

Av de enligt särskilda bestämmelser vederbörande lotsplats tillfallande lotspenningar

skall den vid platsen tjänstgörande lotspersonalen äga åtnjuta fyrtio

procent. Enligt av Kungl. Makt meddelade närmare bestämmelser utgår av den

personalen sålunda tillkommande andel i lotspenningar lotslolt till överlots, lotsförman

och lots.

För tid, varunder här avsedd tjänsteman icke tjänstgör, äger han icke uppbära

lotslott; dock att lotslott må åtnjutas under sådan i 14 § 1 mom. avsedd ledighet,

varunder tjänsteman äger uppbära oavkortad lön, ävensom under i 19 § omförmäld

tjänstfrihet.

Angående ersättning för mistad lotslott i vissa fall är stadgat i 14 och 17 §§.

12 §•

Till tjänsteman, som på grund av sin tjänstgöring nödgas vara bosatt å sådan

ort, där vistelsen till följd av ortens särskilt ensliga belägenhet, kan, frånsett

ökade levnadskostnader, anses medföra avsevärda olägenheter, utgår enslighetstillägg

med nedanstående för fyra olika cnslighetsklasser bestämda belopp för år

räknat, nämligen:

för enslighetsklass I . . . 60 kronor för enslighetsklass III . . . 180 kronor

» » II ... 120 > » IV ... 240 »

7*

Det ankommer på Kung! Maj:t att bestämma de orter, där enslighetstillägg må

utgå, samt dessa orters fördelning å nämnda fyra ensligbetsklasser.

13 §/ .

Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, enslighetstilllägg

icke blott för den tid, ban tjänstgjort å egen eller annan befattning inom verket

eller tjänstgjort såsom lärare vid eller deltagit såsom elev i utbildningskurs vid

verket, utan även för den tid, under vilken ban enligt bestämmelserna i 19 § åtnjutit

semester eller annan med semester jämförlig tjänstfribet, eller vilken han

med vederbörligt medgivande använt för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser

eller idka studier, som kunna tjäna verkets intressen, eller för tid, som

åtgått för fullgörande av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem,

fullmäktig eller revisor i civilstatens änke- och pupillkassa eller statsunderstödd

pensionsanstalt, däri tjänstemannen uti denna sin egenskap är delägare.

14 §.

1. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom, i andra fall än uti 2 mom.

avses, hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande

fall, enslighetstillägg under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att

ledigheten för sjukdom tillika med semester eller därmed jämförlig tjänstfrihet

enligt 19 § icke överstiger 45 dagar eller den längre tid, som för vederbörande

tjänsteman kan vara bestämd såsom längsta semestertid, men skall, så framt ej

Kung! Maj:t för särskilt fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å

lönen vidkännas ett tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår

av nedanstående tabell jämte därvid fogad anmärkning.

B. För kvinnliga tjän

A.

För manliga tjänstemän. stemäu.

Löneklass

enligt 6 §

avd. A.

Tjänstledig-

hetsavdrag.

Löneklass

enligt 6 §

avd. A.

Tjänstledig-

hetsavdrag.

Löneklass

enligt 6 §

avd. B.

Tjänstledig-

hetsavdrag.

kr.

öre.

kr.

öre.

kr.

öre.

1

i

12

2

50

1

__

60

2

i

10

13

3

50

2

—

70

3

i

20

14

3

75

3

—

80

4

i

30

15

4

—

4

—

90

5

i

40

16

4

60

5

A

—

6

i

50

17

6

—

6

1

10

7

i

65

18

6

60

7

1

20

8

i

80

19

7

—

9

i

95

20

7

50

10

2

10

21

8

—

11

2

so

Anmärkning. För överlots, lotsförman och lots bestämmes tjänstledighetsavdraget enligt den löneklass,

som är tvä klasser lägre än den vederbörande tillhör, eller, om sådan klasa oj finnes, enligt löneklass 1.

8

2. Har tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom blivit

hindrad att tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han:

a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande

fall, enslighetstillägg och ersättning för mistad lotslott, så länge sjukdomen varar, samt

b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört under

längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under tiden åtnjuta

de^ under a) angivna avlöningsförmåner, dock högst intill dess sex månader förflutit

från dagen för olycksfallet; men skall tjänstemannen för tid därutöver äga åtnjuta

allenast lön, jämte i förekommande fall enslighetstillägg, dock med avdrag å lönen

av ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så

framt ej Kungi. Maj:t medgiver, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall

ske med lägre belopp än nyss sagts eller att ersättning för mistad lotslott må helt

eller delvis utgå.

3. Har tjänsteman förbjudits att tjänstgöra till förekommande av smittofara,

må han under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, enslighetstillägg

och ersättning för mistad lotslott, dock högst under sex månader; men skall

tjänstemannen för tid därutöver äga åtnjuta allenast lön, jämte i förekommande fall

enslighetstillägg, dock med avdrag å lönen av ett belopp, motsvarande det i 1 mom.

angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej Kungl. Maj:t medgiver, att sådant avdrag

icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts eller att

ersättning för mistad lotslott må helt eller delvis utgå.

4. Föreskrifterna i denna paragraf gälla endast för tid, intill dess, enligt vad

därom är särskilt stadgat, skyldighet att avgå från tjänsten inträder.

m- • 15 §•

Tjänsteman, vilken beviljats ledighet av annan anledning än i 13 och 14 §§ omförmäles

eller är hindrad att bestrida sin tjänst på grund av giltigt förfall, skall

för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 14 § 1 mom. angivna

tjänstledighetsavdrag, samt kan förpliktas att av avlöningen ytterligare avstå, vad

med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt.

16 §.

Har tjänsteman erhållit befrielse från viss del av tjänstgöringen, ankommer på

lotsstyrelsen att bestämma, om och i vad mån avdrag å avlöningen för sådan tid

må äga rum.

17 §• ''

1. Tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig att under sammanlagt

högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning

inom motsvarande eller högre lönegrad såväl vid lots- och fyrstaten som inom

lotsstyrelsen. Omfattar vikariat å tjänst inom högre lönegrad längre tid i

oavbruten följd än sju dagar, äger han för den tid, vikariatet varar, uppbära särskild

vikariatsersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden

mellan vederbörande tjänstledighetsavdrag i lägsta löneklassen för, å ena sidan,"den

högre befattningen och, å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst, dock med

minst 50 öre om dagen. Härvid skall emellertid hänsyn icke tagas till den i

anmärkning vid 14 § 1 mom. föreskrivna särskilda beräkning av tjänstledighetsavdraget.

2. Ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats i 16 § omförmäld befrielse

från viss, del av tjänstgöringen, må, där ej undantagsvis vikariatsersättning

finnes böra utgå enligt de i 1 mom. av förevarande paragraf angivna grunder, bestämmas

till det lägre belopp, som prövas skäligt.

9*

3. Vad i 1 mom. stadgats skall äga motsvarande tillämpning i fråga om tjänsteman,

som uppehåller ledig tjänst.

4. Därest till lotslott eljest berättigad tjänsteman förordnats såsom vikarie å sådan

befattning, som icke är förenad med rätt till lotslott, äger han utöver honom

enligt 1—3 mom. tillkommande vikariatsersättning åtnjuta ersättning för mistad

lotslott.

18. §■

1. Varder tjänsteman avstängd från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall hans

avlöning under tiden innehållas, så framt ej finnes skäligt låta honom uppbära

något därav.

2. Avhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning

erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må han för den tid

icke åtnjuta någon avlöning.

19 §■

1. Semester-må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, under

nedan angivna antal dagar årligen åtnjutas av:

Intill det år,

under vilket

tjänstemannen

fyller 40 år.

Från och med

det år, under

vilket tjänstemannen

fyller

40 år.

Tjänsteman å fyr och gasstation samt distriktsfyrmästare, maskinist och

manligt expeditionsbiträde..................... 20 dagar 30 dagar

Kvinnlig tjänsteman........................ 25 > 35 >

Tjänsteman å fyrskepp, vars besättning beräknas för kalenderår påmönstrad:

12 månader........................... 90 dagar

11 men ej 12 månader..................... 75 >

10 > >11 > 65 >

9 > >10 > 55 >

8 > > 9 > 45 >

7 > >8 > 35 >

6 > >7 > .......''.............. 25 >

mindre än 6 månader...................... 15 >

2. Annan än i 1 mom. avsedd ordinarie tjänsteman må, i den mån sådant kan

ske utan hinder för göromålens behöriga gång och utan kostnad för statsverket,

kunna medgivas tjänst frihet under högst nedanstående antal dagar inom ett och

samma kalenderår, nämligen: distriktschef och distriktskapten 40 dagar samt befälhavaren

å lotsverkets ångfartyg Vega, överlots, lotsförman och lots 30 dagar.

3. Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är pliktig

att, där så av vederbörande överordnade myndighet föreskrives, begagna sig av

semester eller tjänstfrihet å tid, som därvid kan varda bestämd.

20 §•.

Därest åt tjänsteman såsom bostad anvisas lägenhet, som disponeras av statsverket,

skall han vara skyldig att bebo densamma samt iakttaga de närmare föreskrifter,

som, utöver vad här nedan stadgas, kunna varda meddelade rörande lägenhetens

begagnande och underhåll.

2—220337.

10*

a) För begagnande av sålunda anvisad tjänstébostad skall tjänsteman månadsvis

i förskott erlägga ersättning genom avdrag å avlöningen för näst föregående månad.

År bostadsinnehavaren på grund av tjänstledighet eller av annan anledning

icke berättigad att uppbära någon avlöning för föregående månad eller förslår ej

utgående avlöningsbelopp, skall nämnda ersättning eller vad däri brister i stället

kontant inbetalas. Intill dess ersättningens storlek blivit bestämd, på sätt i b)

sägs, skall densamma utgå med det av vederbörande myndighet fordrade beloppet,

med rätt för bostadsinnehavaren att, därest beloppet sedermera nedsättes, återbekomma

vad han erlagt för mycket.

_b) Ersättning för tjänstébostad, däri inbegripen gottgörelse för centraluppvärmning,

om sådan finnes anordnad, bestämmes med hänsyn till det hyrespris, som å

orten i allmänhet gäller för liknande lägenhet, eller, där sådant hyrespris icke kan

utrönas, till skäligt belopp och fastställes genom överenskommelse mellan vederbörande

° myndighet. och tjänstemannen. Kan sådan överenskommelse icke träffas,

skall frågan hänskjutas till en bostadsnämnd med en opartisk ordförande samt representanter

för personal- och förvaltningsintressena. Över nämndens beslut i ärende,

som hänskjutits till densammas avgörande, må klagan ej föras.

Jämkning av fastställd ersättning för tjänstébostad må icke påkallas, förrän minst

ett år förflutit från det ersättningen senast fastställdes.

c) Innehavare av tjänstébostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall, därest

annan överenskommelse icke träffats, avträda bostaden å den fardag, som infaller

näst efter tre månader från det uppsägning skett; dock skall, såvida ej annorlunda

överenskommes, avflyttning ske:

därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas till tjänst, i

vilken ny tjänstébostad anvisas honom, inom skälig tid därefter, men då sådan bostad

ej anvisas honom, å den fardag, som inträffar näst efter tre månader från det

han erhöll kännedom om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen,

därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst på grund av uppnådd pensionsålder,

nästa fardag därefter, samt

därest han av annan anledning avgår ur tjänst eller entledigas, vid den löpande

månadens utgång.

d) Innehavare av tjänstébostad eller, om han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning,

som kan finnas lämplig, och mot skälig gottgörelse upplåta nödigt utrymme

i bostaden för tjänstemannens vikarie eller efterträdare.

21 §.

I de fall, då på grund av särskilda omständigheter prövas skäligt tillhandahålla

tjänsteman för hans bostad bränsle eller lysämnen eller ock såväl bränsle som

lysämnen,. skall ersättning därför, beräknad med hänsyn till verkets inköpspris,

erläggas i den ordning, lotsstyrelsen bestämmer.

x • • 22 §■

År tjänsteman enligt meddelade föreskrifter pliktig att under tjänstutövning

vara iförd tjänstedräkt eller bära tjänstetecken eller påkallar tjänstgöringens art

nyttjandet av särskild beklädnad, må för ändamålet erforderliga klädespersedlar

eller materialier, som anses icke böra utlämnas såsom lån, kunna tillhandahållas

av lotsverket mot ersättning enligt grunder, som meddelas av Kungl. Maj:t.

23 §.

Tjänsteman erhåller vid skada till följd av olycksfall i tjänsten på lotsverkets

bekostnad erforderlig läkarvård jämte läkemedel samt, där olycksfallet medfört för

-

11*

lust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans höjande

nödiga hjälpmedel, allt enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar.

Insjuknar tjänsteman, som är anställd å fyrskepp eller å lotsverkets ångfartyg,

under tjänstgöring ombord, och kan han ej därstädes vårdas, må han även i andra

fall än vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, enligt av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser, av verkets medel'' kunna erhålla ersättning för sjukvårdskostnad;

dock att vård å sjukhus, sanatorium eller annan dylik vårdanstalt icke må vid

sådant sjukdomsfall bestridas av lotsverkets medel under tid, då tjänstemannen

åtnjuter oavkortad lön.

Har tjänsteman i andra fall än nu är sagt ådragit sig sjukdom, som kan anses

hava uppkommit genom utförande av arbete i lotsverkets tjänst, ankommer på

Kungl. Maj:t att bestämma om eller i vad mån ersättning för sjukvårdskostnad må

utgå av verkets medel.

'' ... 24 §.

1. lör tjänsteresa inom riket, vilken är att hänföra till extra förrättning, kan för

sådana fall, då Kungl. Maj:t prövar omständigheterna böra föranleda därtill, utgå

lägre ersättning än enligt gällande resereglemente.

_ 2. För sådana resor, som innefattas i distriktschefs och distriktskaptens vanliga

tjänstutövning, utgår ersättning enligt särskilda bestämmelser, som fastställas av

Kungl. Maj:t.

3. För vissa i lotsverkets tjänst företagna färder eller utförda transporter, som

icke innefattas i tjänstemans vanliga tjänstutövning, må tjänsteman åtnjuta ersättning

enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

4. Under tjänstgöring ombord å fyrskepp eller å lotsverkets ångfartyg må där

anställd tjänsteman enligt av Kungl. Makt fastställda grunder åtnjuta fri kost

eller kostpenningar.

5. Tjänsteman må under tjänstutövning å annan ort än hans stationeringsort

eller vanliga tjänstgöringsort kunna komma i åtnjutande av tjänstgöringstraktamente

enligt av Kungl. Maj:t bestämda grunder, dock icke i något fäll till högre

belopp än den för tjänstemannen enligt resereglementet bestämda traktamentsersättning.

25 §•

Under tjänstgöring å fyrskepp, som är liggande å sin station eller är under färd

till eller från stationen, äga nedanstående tjänstemän åtnjuta fyrskepp stillä g g med

följande för särskilda stationsgrupper bestämda belopp för dag räknat, nämligen:

Stations-

Stations-

Stations-

grupp A.

grupp B.

grupp C.

Kr.

Kr.

Kr.

Fyrmästare ä l:a klass fyrskepp . . .

Distriktsfyrmästare.........

j> 2: 40

2: 80

3: 20

Fyrmästare å 2:a klass fyrskepp . . .

1: 80

2: ‘20

2: 60

» » 3:0 » » ...

1: 40

1: 80

2: 20

Fyrvaktare » l:a » > . . .

1: 80

1: 70

2: 10

» » 2:a och 3:e klass fyrskepp

1: —

1: 40

1: 80

Fyrbiträde.............

0:80 .

1: 20

1: 60

Under tjänstgöring från och med den 16 november och till och med den 15 mars

förhöjas ovan angivna belopp med femtio procent.

12*

Det ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma stationsorternas fördelning å förenämnda

tre grupper.

26 §.

Då tjänsteman utan egen ansökning eller därom uttryckt önskan förflyttas från

en tjänstgöringsort till eu annan eller eljest ålagts förändrad bostadsort, eller då

tjänsteman till följd av befordran eller förordnande att uppehålla högre tjänst

nödgats flytta till annan ort än den förutvarande tjänstgöringsorten, skall han vara

berättigad att erhålla skälig ersättning för flyttningskostnad samt för den ökade

utgift, som för honom må hava uppstått därigenom, att han måst vidkännas kostnad

för bostad å såväl den gamla som den nya tjänstgöringsorten, allt enligt de

närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar.

27 §.

Tjänsteman, som å tjänstens vägnar handhar kontant uppbörd eller verkställer

kontant utbetalning av medel, må kunna enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder

erhålla felräkning spenning ar till belopp, som bestämmes med hänsyn till de omständigheter,

under vilka uppbörd eller utbetalning sker, och i förhållande till den

större eller mindre omfattningen därav. Felräkningspenningar må icke i något fall

till en och samma tjänsteman utgå med sammanlagt högre belopp för år räknat

än 600 kronor. .

För tid, varunder här avsedd tjänsteman åtnjuter semester eller eljest icke tjänstgör,

uppbäras de med tjänsten förenade felräkningspenningar av vikarien.

28 §.

1. För å fyr eller fyrskepp verkställd mistsignalering utgår ersättning med 50 öre

för timme enligt de närmare bestämmelser, som fastställas av Kungl. Maj:t.

2. Till tjänsteman, som under sön- och helgdagar bestrider arbete med sammanställandet

och inlämnandet å telegrafstation av radiotelegrafiska meddelanden rörande

isförhållanden m. m., kan utgå särskilt arvode, beräknat efter högst 400 kronor

för vinterperiod.

29 §.

Tjänsteman tillhörande lotspersonalen må enligt närmare av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser äga åtnjuta hemvägsersättning och andra i gällande förordning

angående lotsverket medgivna, från sjöfarten utgående ersättningar och förmåner.

30 §.

För anskaflhing, utsättning och underhåll av prickar eller för utsättning, tillsyn

och intagning av bojar samt vissa andra flytande sjömärken och fasta prickar

må till tjänsteman utgå prickning sersättning efter grunder, som av Kungl. Maj:t

fastställas.

31 §.

Tjänsteman må icke för tjänstgöring vid lots- eller fyrstaten — annorledes än

såsom gratifikation eller belöning från anslag, som anvisats för sådant ändamål —

åtnjuta ersättning eller annan förmån utöver vad i detta reglemente förutsättes

eller eljest enligt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen må utgå, så framt ej för

fullgörande av visst uppdrag eller arbete, som kan anses falla utom tjänstemannens

vanliga tjänstutövning, anvisats särskilda medel eller Kungl. Maj:t finner

skäl medgiva särskild gottgörelse.

32 §.

Avlider tjänsteman, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett

belopp, motsvarande en tiondel av hans oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet,

13*

dock högst 500 kronor. I nämnda belopp skall den vid dödsfall till följd av olycksfall

i arbetet enligt lag och särskild författning utgående begravningshjälp anses

inbegripen.

2 avd- Icke-ordinarie befattningshavare.

33 §..

Beträffande icke-ordinarie befattningshavare fastställas grunderna för avlöningsförmånerna

av Kungl. Maj:t, där ej i särskilda fall Kungl. Maj:t överlåter detta

på lotsstyrelsen.

3 avd. Lönenämnd.

34 §.

Där det enligt detta reglemente ankommer på Kungl. Haj:t att utfärda allmänna

föreskrifter i ämne, som ombandlas i reglementet, bör, innan sådant ärende till avgörande

företages, yttrande inhämtas från en lönenämnd, i vilken löntagar-, förvaltnings-

och de allmänna intressena böra vara representerade; och bar löneBämnden

jämväl att bereda andra ärenden av huvudsakligen . löneteknisk natur,

vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta till densamma.

4 avd. Reglementets tillämplighet m. m.

35 §.

Innehar tjänsteman omedelbart före den tidpunkt, då detta reglemente träder i

kraft, ordinarie befattning å då gällande stat för lotsverk et, och vill han icke underkasta

sig detta reglementes villkor och bestämmelser, och kan han icke heller därtill

lagligen förbindas, skall han göra anmälan i nämnda hänseende till lotsstyrelsen

före viss av Kungl. Maj:t bestämd tidpunkt. Tjänsteman, som före sistberörda

tidpunkt gjort dylik anmälan, skall varda bibehållen vid honom enligt dittills

gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner samt honom i förekommande

fall tillförsäkrad inkomst av lotspenningar ävensom, i den mån ej annat föranledes

av bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,

vid den rätt till pension, som dittills tillkommit honom.

En var annan, som, utan att tillhöra äldre lönestat, den 1 januari 1923 innehar

ordinarie befattning vid lots- och fyrstaten eller som senare tillträder sådan befattning,

är pliktig att underkasta sig detta reglementes föreskrifter och villkor ävensom

dels de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade rörande i 8, 9 och

11 §§ samt 14 § 3 mom. ävensom 23, 24, 25 och 26 §§ berörda hänseenden samt i

fråga om pension, dels ock minskning i eller upphörande av såväl extra inkomster,

vilka kunna medfölja befattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed, som

de förmåner och ersättningar, vilka omförmälas i 27, 28, 29 och 30 §§.

Detta reglemente skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1923.

14*

Bilaga till avlöning sreglementet.

Tj änsteförteckning

angivande ordinarie befattningar vid lots- och fyrstaten ävensom de särskilda

lönegrader, till vilka de äro hänförliga enligt den i 6 § av avlöningsregle

mentet

intagna löneplan.

Befattningar.

Avdel- ning och

lönegrad

enligt

lönepla- nen.

Befattningar.

Avdel- ning och

lönegrad

enligt

lönepla- nen.

Distriktsbefll och personal å

Personal å fyrskepp och fyr samt å

distriktsexpedition.

gasstation.

Distriktschef i mellersta, i södra och i väs-

Fyrmästare ä l:a klass fyrskepp ....

A 8

tra lotsdistriktet..........

A 11

Distriktsfyrmästare..........

A 8

Distriktschef i annat lotsdistrikt ....

A 10

Fyrmästare ä l:a klass fyr......

A 8

Distriktskapten............

A 9

Fyrmästare ä gasstation........

A 8

f manligt.....

Expeditionsbiträde <

A 4

Fyrmästare ä 2:a klass fyrskepp ....

A 6

l kvinnligt.....

B 2

Fyrmästare å 2:a klass fyr......

A 6

Lotspersonal.

Fyrmästare å 3:e klass fyrskepp ....

A 4

Fyrmästare å 3:e klass fyr......

A 4

Överlots...............

A 8

Fyrvaktare ä l:a klass fyrskepp ....

A 3

Lotsförman å l:a klass lotsplats ....

A 7

Fyrvaktare å l:a klass fyr......

A 3

Lotsförman & 2:a klass lotsplats ....

A 5

Fyrvaktare ä gasstation........

A 3

Lots & l:a klass lotsplats.......

A 4

Fyrvaktare ä 2:a och 3:e klass fyrskepp

A 2

Lots & 2:a klass lotsplats.......

A 3

Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyr . . .

A 2

Lotsförman & 3:e klass lotsplats ....

A 3

Fyrhiträde å fyrskepp, fyr-och gasstation

A 1

Lots & 3:e klass lotsplats.......

A 2

Personal & lotsverkets ångfartyg.

Befälhavare.............

A 9

Maskinist..............

A 6

Stockholm 1922. P. A. Norstedt & Söner. 220387