Sök i Ratio Lex

Kommunerna, landstingen och Europa betänkande. Bilagedel

339 sidor, varav 305 med tryckt sidnummer


Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

KB:s pdf

Citera

SOU 1994:2, Kommunerna, landstingen och Europa betänkande. Bilagedel

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

Ur KB:s samlingar
Digitaliserad år 2015

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2

BILAGEDEL

Kommunerna,
Landstingen och
Europa

EG/EU-KONSEKVENSUTREDNINGARNA:

KOMMUNER OCH LANDSTING

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

l
Statens offentliga utredningar
WW 1994:2
PL Civildepartementet

Kommunerna,
Landstingen och

Europa

Bilagedel

Bilagedel till betänkandet av EG/EU-konsekvens-
utredningarna: Kommuner och landsting
Stockholm 1994

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar
av SOU och Ds svarar
Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst
106 47 Stockholm
Fax: 08-20 50 21
Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13511-6
Stockholm 1994 ISSN 0375-25OX

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

Förord

EG/EU-konsekvensutredningarna: Kommuner och landsting C 1993:02
tillsattes under våren 1993 för att analysera konsekvenserna för
kommuner och landsting vid olika former av medverkan i den
västeuropeiska integrationen.
Inom ramen för kommittéarbetet har sex särskilda expertrapporter
utarbetats. Dessa redovisas i denna bilagedel till betänkandet,
Kommunerna, Landstingen och Europa SOU 1994:2. Författarna

svarar själva för innehållet i rapporterna.

Stockholm den 12 januari 1994

Sören Häggroth

/Meta Boêthius
Eila Atilius

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Innehållsförteckning

Innehållsförteckning

Bilaga 2 Kommunsystem i Europa
Anders Lidström och
Christin Johansson

Bilaga 3 Subsidiaritetsprincipen och den
kommunala självstyrelsen
Magnus Jemeck 123
. . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 4 EG:s rättsordning och den svenska
kommunala självstyrelsen
Lena Marcusson med biträde
l 173
av Olle Lundin . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 5 Regionalt utvecklingsarbete i EG
Lena Ramfelt och Karin Eckerdal 219
. . . . . .

Bilaga 6 Hur påverkar EG kommunernas och lands-
tingens ekonomi
Komrev AB genom Göran Andersson
och Per Dahlgren 261
. . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 7 EG-konsekvenser för danska kommuner
Kurt K1audiKlausen 297
. . . . . . . . . . . . . .

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 7

Bilaga 2

Kommunsystem i Europa

Anders Lidström

Christin Johansson

Umeå Universitet

s. 8 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

8 Bilaga 2
SOU 1994:2

Förord

Utarbetandet av denna rapport har skett på uppdrag av Civil-
departementet och EG/EU-konsekvensutredningen C 1993:02:
Kommuner och landsting. Arbetet har bedrivits i anslutning till det av
Humanistisk-Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet finansierade
forskningsprojektet Demokrati förändring.
Inom
ramen för
uppgiften har Christin Johansson självständigt
ansvarat för avsnitten om de östeuropeiska och post-sovjetiska
systemen. Anders Lidström har utfört översikterna beträffande övriga
system och svarar också för övergripande analyser.
Många har bidragit med upplysningar och synpunkter under arbetets
gång, för vilket är tacksamma. För kommentarer till en preliminär
version av rapporten vill särskilt tacka professor Gunnel Gustafsson
och docent Jan-Åke Dellenbrant, Umeå universitet, docent Björn
Beckman, Lunds universitet samt docent Evert Vedung, Uppsala
universitet. Ett tack även till ñl dr Kerstin Kolam vid Umeå universitet
som välvilligt ställt sitt material om kommunsystem i Norden till vårt
förfogande.

Umeå den ll november 1993

Anders Lidström Christin Johansson
fil dr doktorand

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2

Innehåll

Förord

Innehåll

Inledning

Introduktion
Kategorier av kommunsystem

2. Nordeuropeiska system

Sverige
Norge
Danmark
Finland
Island

3. Brittiska system

Storbritannien
Irländska republiken

Mellaneuropeiska system

Tyskland
Osterrike
Schweiz

5. Napoleanska system

Frankrike
Nederländerna
Belgien
Luxemburg
Spanien
Portugal
Italien
Grekland

s. 10 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

10 Bilaga 2 SOU 1994:2

6. Östeuropeiska system

Polen
Tjeckiska republiken
Slovakien
Ungern
Rumänien
Bulgarien
Albanien

7. Post-sovj etiska system

Ryssland
Vitryssland
Ukraina
Estland
Lettland
Litauen

8. Kommunsystemens variationer

Kommunsystemens skillnader och
likheter
Idealtypiska kommunsystem

9. Källor

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 ll

l Inledning

Introduktion

De lokala och regionala nivåerna för medborgerligt självstyre har under
de senaste åren tilldragit sig allt mer uppmärksamhet. Detta hänger inte
bara samman med att de i de flesta västeuropeiska stater svarar för en
avsevärd del av de offentliga finanserna och utgör förverkligare av
nationella välfärdssystem. Det har också att göra med deras ställning
som företrädare för den lokala folkviljan i en föränderlig tid för de
europeiska politiska systemen.
Europa av idag präglas av en ekonomisk och politisk integrations-
process, i vilken förväntningar riktas mot regioner och kommuner att i
högre grad utgöra bas i det europeiska samarbetet. Samtidigt pågår
också ett sorts sönderfall, i och med att starka krav på etniskt själv-
bestämmande leder till att tidigare stabila nationalstatsstrukturer luckras
Även i denna spelar kommuner och regioner en viktig roll
upp. process
genom att ofta utgöra de institutioner som kanaliserar självstyret.
Parallellt med detta genomgår de Östeuropeiska staterna genom-
gripande förändringar. Efter de kommunistiska systemens fall har ett
uppbygge av en ny struktur för politik och förvaltning inletts. En viktig
komponent i detta utgörs av etablerandet av ett lokalt självstyre. Detta
är förstås inte problemfritt, men det finns en tydlig ambition hos de som
utformar de nya staternas styrelseskick att skapa utrymme för demokra-
tiskt förankrade kommuner och regioner att utöva självstyre.
Den europeiska kommunkartan är alltså i högsta grad i omdaning.
Samtidigt har den, genom omvandlingen i Östeuropa, kommit att vid-
gas. Lokalt självstyre med demokratisk förankring utövas i dag i fler
stater än någonsin tidigare i Europa. Men trots pågående förändringar
finns ett starkt element av kontinuitet och tradition i Europas kommun-
system. I många länder kom kommuner till före staten. De förvaltnings-
system som infördes under tidigt l800-tal har fortfarande återverkningar
kommunsystemens utformning på många håll. Östeuropeiska
kommunsystem byggs upp inte bara under inspiration av västeuropeiska
kommuners ställning utan också på basis av egna traditioner.
Behovet av en översiktlig bild av de europeiska kommunsystemen,
deras karaktäristika och variationer, är därmed tydligt. Någon aktuell
svenskspråkig genomgång existerar inte, annat än som inslag i mer
övergripande framställningar. Den engelskspråkiga litteraturen har
dessutom hittills i stort sett varit inriktad på analyser av kommunsystem
i Västeuropa.
Ambitionen med denna skrift är att svara för en sådan översikt. Två
frågeställningar står därvid i fokus:

s. 12 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

12 Bilaga 2
SOU 1994:2

- Vad kännetecknar de olika europeiska staternas kommunsystem

- Vilka skillnader och likheter råder mellan systemen och hur ser
variationsbredden ut

Det måste på en gång understrykas att
en rad begränsningar fått införas
för att göra uppgiften hanterlig. Studien är
av översiktlig karaktär,
vilket medför att analysen sker på bredden
snarare än djupet. Antalet
stater som behandlas har också fått begränsas. Totalt finns idag 45
stater i Europa som förklarat sig självständiga. Vår studie omfattar 31
av dessa. De som exkluderats utgörs av ett antal småstater, såsom San
Marino, Vatikanstaten och Malta, vidare Moldavien, Turkiet och
Cypern samt de stater som utgör f.d. Jugoslavien. Avsaknad av en
kommunal nivå, brist på information eller på annat sätt allmänt oklara
förhållanden är de kriterier som varit vägledande vid denna avgräns-
ning. De fjorton stater som exkluderats har emellertid bara 5 %
av
Europas befolkning, varför studien ändå kan
anses vara heltäckande.
Studien behandlar kommunsystem i Europa. För att
en företeelse
skall anses vara en kommunal enhet bör följande kriterier
vara upp-
fyllda: den verkar inom ett avgränsat geografiskt område inom
en stat
eller inom en delstat i en federativ statsbildning; den åtnjuter
en viss
grad av autonomi eller självstyrelse; den har vissa auktoritativa
befogenheter gentemot sina medborgare och den har beslutsfattare
som
utses genom direkta och demokratiska val. Denna definition exkluderar
delstater i federala stater, men innefattar regionala
organ. Den regionala
nivån i Spanien och Belgien, som har
en delstatsliknande ställning,
betraktas emellertid inte som kommuner i denna översikt.
I denna framställning uppfattas kommunsystem som en företeelse
som karaktäriserar staten. Vi utgår således ifrån att man i de studerade
staterna kan identifiera 31 kommunsystem. I praktiken kan dock de
inomnationella variationema vara nog så stora, inte minst i federala
stater. Detta betyder t.ex. att de skillnader som råder i fråga
om de
schweiziska kommunernas ställning i olika kantoner visserligen
upp-
märksammas, men inte i särskilt hög grad, utan fokus riktas på de
förutsättningar för den kommunala självstyrelsen
som är gemensamma.
I anslutning till varje kommunsystem belyses följande aspekter:
Inledningsvis behandlas statens och kommunsystemets grundläggande
struktur. Detta innefattar generella kännetecken hos staten, antalet
nivåer hos kommunsystemet och kommunernas storlek. Därefter nämns
något om självstyrelsens reglering, vilket gäller förekomst av konstitu-
tionella och andra regler samt statlig kontroll
av kommunernas verksam-
het. Här diskuteras också stat-kommunala relationer. Efter detta följer
en översikt av kommunernas organisation och uppgifter. De vikti-
gaste beslutsfattande och verkställande organen samt ålagda och fri-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 13

villiga uppgifter redovisas. Kommunernas finansiella förhållanden
uppmärksammas därefter, bl.a. vad gäller verksamhetens ekonomiska
omfattning och olika former för finansiering av kommunal verksamhet.
Ett avsnitt behandlar den lokala självstyrelsens demokratiska for-
ankring och berör valsystem, valperioder,
förekomst av folkomröst-
ningar, m.m. Slutligen nämns något
om kommunala utvecklings-
tendenser, bl.a. i fråga om pågående reformarbete och regionalise-
ringstendenser.
I framställningen har kommunsystemen grupperats i sex kategorier.
Indelningen presenteras och motiveras utförligare på de följande
sidorna. Fyra av kategorierna gäller västeuropeiska kommunsystem;
nordeuropeiska, brittiska, mellaneuropeiska och napoleanska. Till detta
har fogats ytterligare två kategorier; östeuropeiska och post-sovjetiska.
Kommunsystemen beskrivs i kapitel 2-7. Kapitel 8 ägnas åt en analys av
kommunsystemens variationer, varvid olika kommunsystem och katego-
rier av kommunsystem jämförs med varandra. Kapitlet avslutas med en
diskussion om ett idealtypiskt angreppssätt vid jämförande studier av
kommunsystem. Kapitel 9 innehåller en redogörelse för studiens vik-
tigaste källor.
Något nämnas om metod och språkproblem.
bör slutligen Över-
sikten bygger huvudsakligen på en bearbetning och analys av engelsk-
språkig litteratur men även på information från personer med insikter i
olika staters kommunsystem. Där så varit möjligt har uppgifter
kontrollerats i flera källor. Ibland har det varit svårt att finna lämpliga
termer på svenska som ger läsaren avsedda associationer. I många fall
återfinns därför även orginalspråkets beteckningar. Läsaren kommer
också att notera att behandlingen av förhållandena i de tidigare
kommuniststyrda staterna i öst är kortfattad. Detta gäller i synnerhet de
stater som tidigare ingick i Sovjetunionen. Anledningen
är dels att
befintlig information är knapphändig eller svårtillgänglig,
dels att om-
fattande förändringar just nu pågår och det därför inte alltid är lätt att
veta hur systemen kommer att se ut. Inte minst är det svårt att skilja det
som angivits formellt från det som kan komma att ske reellt.

Kategorier av kommunsystem

Att kategorisera kommunsystem är, om inte annat, nödvändigt för att
kunna sortera och hantera all den information som ryms i en översikt av
detta slag. Kraven blir särskilt viktiga när översikten har ambitionen att
vara heltäckande. Men en kategorisering har också betydelse för att
kunna förstå hur system kommit till och utvecklats. De säger något om

s. 14 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

14 Bilaga 2 SOU 1994:2

vad som under årens lopp varit viktiga influenser och varifrån man lånat
sina förebilder.
Inte minst av det senare skälet har frågan
om hur kommunsystem
kan grupperas varit ett återkommande tema i den internationella jäm-
förande forskningen kring kommuner och kommunsystem. De fram-
växande kommunsystemen i Östeuropa är alltför nya för att ännu ha
underkastats analys av forskarna. Bland västeuropeiska kommuner har
man emellertid normalt gjort en indelning i tre eller fyra kategorier. Så
skiljer exempelvis Hesse 1991, i anslutning till en omfattande genom-
gång av 20 kommunsystem, mellan tre grupper;
en fransk, en engelsk
och en nord- och mellaneuropeisk variant. I hans indelning har således
de nordiska staterna lagts samman med de mellaneuropeiska federa-
tionema.
Även i denna framställning har det varit
en viktig uppgift att försöka
identifiera olika huvuddrag bland kommunsystemen. Eftersom vårt urval
av kommuner omfattar i det närmaste hela Europa, och därmed även
rymmer de nya demokratiema i öst, är uppgiften särskilt utmanande.
Såsom redan tidigare nämnts har därvid
en indelning i sex kategorier
använts. Till skillnad från Hesse, men i likhet med Alan Norton i
Batley Stoker 1991, skiljer vi mellan fyra typer av västeuropeiska
kommunsystem; nordeuropeiska, brittiska, mellaneuropeiska och
napoleanska system. Även om det finns likheter mellan de nord-
europeiska och mellaneuropeiska systemen är en avgörande skillnad att
de senare befinner sig i en federala kontext. Vi gör till sist också
en
distinktion mellan östeuropeiska och post-sovjetiska system i de tidigare
kommuniststyrda staterna i öst. I det följande summeras några viktiga
kännetecken hos dessa kategorier.
I Nordeuropeiska system, som omfattar Sverige, Norge, Danmark,
Finland och Island, har kommunerna en framträdande position, vilket
bl.a. kommer till uttryck
i att de svarar för en avsevärd andel av den
offentliga verksamheten.
Förverkligandet av välfärdspolitiken sker i hög
grad genom kommunernas försorg. De har vidare långtgående
egna
befogenheter och kan utöva ett stort mått
av självstyre, vilket delvis
hänger samman med att deras verksamhet i hög grad finansieras
av
lokal inkomstskatt. Med undantag för Island, med sina speciella för-
hållanden, är kommunerna förhållandevis stora, till följd
av att genom-
gripande sammanläggningsreformer genomförts. Beslutsfattandet i
kommunerna sker genomgående i kollektiva former.
En andra kategori utgörs av Brittiska system, som innefattar
Storbritannien och Irländska republiken. Eftersom Irland först år 1922
blev självständigt har de båda staterna en gemensam historia, vilket satt
spår i Irlands system för politik och förvaltning. I denna kategori är
kommunerna genomgående stora. Befolkningsmässigt är de i genomsnitt
de största i Europa, men de saknar den finansiella tyngd
som de nord-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 15

europeiska kommunerna har. I Storbritannien, men inte i Irland, fyller
kommunerna betydelsefulla uppgifter i välfårdspolitiken, trots att viktiga
områden, framför allt hälso- och sjukvården,men även andra delar av
socialtjänsten, ligger utanför deras ansvarsområde.
Den kommunala självstyrelsen i Storbritannien och Irland anses vara
starkt kringskuren. Den saknar konstitutionellt skydd och den grund-
läggande kompetensregeln, ultra vires, innebär att kommunerna bara
har rätt att bedriva verksamhet som de fått uttryckligt tillstånd till av
parlamentet. I båda staterna har dessutom staten successivt urholkat
kommunernas ställning under det senaste decenniet. Storbritannien
betraktas allmänt som det avvikande fallet i förhållande till den
decentraliseringstrendsom kännetecknat förvaltningssystemen på konti-
nenten. Det är kanske betecknande att såväl Storbritannien som Irland
vägrat underteckna Europarådets konvention om lokalt självstyre. V å r
tredje kategori är Mellaneuropeiska system, vilket utgör gemensam
beteckning på kommunsystemen i Tyskland, Österrike och Schweiz.
Dessa kännetecknas alla av att de ingår i en federal struktur, vilket
medför att statsmakten är delad mellan en federal och en delstatlig nivå.
Delstatema har bl.a. rätt att i egna kommunallagar närmare reglera
villkoren för kommunerna inom sitt område. I en stat som Schweiz
medför detta att man snarare bör tala om 26 olika kommunsystem, dvs
Även i andra
en för varje kanton, än om ett enhetligt schweiziskt. av-
seenden skiljer sig Schweiz från de övriga två staterna i kategorin. Dess
styrelseskick, med en inbyggd balans mellan de politiska beslutsfattarna
och medborgarna och med starka direktdemokratiska inslag, är unikt i
Europa.
Den sista av de kategorier som gäller de västeuropeiska kommun-
systemen har betecknats Napoleanska system. Denna kategori omfattar
ett stort antal stater i Väst- och Sydeuropa, nämligen Frankrike,
Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Spanien, Portugal, Italien och
Grekland. Beteckningen betingas av deras gemensamma förvaltnings-
politiska historia. Statemas förvaltningssystem har ursprungligen byggts
upp under napoleansk överhöghet eller, som i Grekland, under inspira-
tion av detta system. De kännetecknades då av en stark centralmakt och
detaljerad statlig kontroll av kommunernas verksamhet. Denna utövades
bl.a.av statliga regionala tjänstemän, prefekter, men också genom att
den viktigaste lokala företrädaren, borgmästaren, utsågs av och tjänade
staten.
De napoleanska systemen har under de senaste decennierna för-
ändrats pâ ett genomgripande sätt genom omfattande åtgärder för att
decentralisera ansvar och befogenheter. Kommunerna har dock, utom i
Belgien och Nederländerna, motstått försök till sammanslagningar,
vilket bl.a. hänger samman med att de är uttryck för en mycket stark
lokal identitet. Detta innebär också att kommunerna i genomsnitt är

s. 16 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

16 Bilaga 2
SOU 1994:2

mycket små. Vanligt är vidare
att det under staten finns tre själv-
styrande nivåer, en kommunnivå, en mellannivå departement, provin-
ser samt en regional nivå. Etablerandet av
en regional nivå, vilket är
en sentida skapelse, har framför allt i Spanien och Belgien kommit att
utvecklas till ett mycket långtgående regionalt självstyre.
Bland de napoleanska systemens alltjämt framträdande kännetecken
märks också den viktiga roll som borgmästaren spelar på lokal
nivå.
Han är inte bara den viktigaste lokala företrädaren i kommunen
med
ansvar för att bereda och verkställa de kommunala besluten. Han
svarar
också för en rad uppgifter åt staten, bl.a. i frågor
som gäller lokalt
befolkningsregister och ordning.
Trots att dessa kommunsystem sammanförts i
en kategori finns det
stora variationer mellan dem. Portugal och Grekland har ännu inte
infört regioner men planerar att göra detta. Belgiska
och i synnerhet
nederländska kommuner har lånat många drag från mellan-
och nord-
europeiska system. Bl.a. gäller detta det omfattande
ansvaret för väl-
färdsuppgifter och en något
mer kollektivt präglad beslutsstruktur.
Bland de tidigare kommuniststyrda staterna har två kategorier av
kommunsystem identifierats. Det första av dessa, Östeuropeiska
system, omfattar Polen, Tjeckiska republiken, Slovakien, Ungern,
Rumänien, Bulgarien och Albanien. Dessa präglas av att de inlett
arbetet med att reformera kommunstrukturen,
om än i olika takt, och att
de därvid ofta har tidigare traditioner att falla tillbaka
på. I samtliga
Östeuropeiska system har fria och hemliga val till kommunerna
genom-
förts under perioden 1990-92.
Den sista kategorin, Post-sovjetiska system, omfattar Ryssland,
Vitryssland, Ukraina, Estland, Lettland och Litauen. Dessa skiljer sig
från de föregående genom att de ingick i Sovjetunionen
och därmed
starkare präglats av det sovjetiska systemet. I dessa
stater påbörjades
frigörelseprocessen senare än i Östeuropa och de förefaller ha det
svårare i den omstöpningsprocess inletts. De präglas
som av en stark
institutionell tröghet genom att gamla strukturer fortfarande verkar
parallellt med att nya system för lokalt självstyre byggs
upp. I synnerhet
Ryssland, men även Vitryssland och Ukraina, befinner sig
ännu i ett
mycket inledande skede i demokratiseringsprocessen och därmed
också
i uppbygget av den lokala demokratin. I dessa
stater sker också ett
påtagligt inre sönderfall. Däremot har de baltiska
staterna hunnit längre
i utvecklingen. Med undantag för i Estland har emellertid
fria lokalval
i västeuropeisk mening ännu genomförts i de post-sovjetiska
systemen.
Distinktionen mellan Östeuropeiska och post-sovjetiska
system måste
uppfattas som preliminär.Dessa skulle lika gärna kunna
ses som två
varianter av system som befinner sig i ett post-kommunistiskt
utveck-
lingsskede. När staterna och kommunsystemen funnit
sina former blir

s. 17 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 17

det aktuelltatt ånyo överväga klassificeringen och då i större utsträck-
ning ta hänsyn till det som blev resultatet av förändringsprocessen.
De följande kapitlen ägnas åt en närmare beskrivning av de
kommunsystem som ingår i var och en av den nu redovisade katego-
nerna.

s. 18 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

18 Bilaga 2
SOU 1994:2
2 Nordeuropeiska system

Till nordeuropeiska system räknas i denna framställning Sverige,
Norge, Danmark,
Finland och Island. Några grundläggande karak-
täristika hos dessa stater summeras i tabell

Tabell 1 Stater med nordeuropeiska kommunsystem

Befolkning Areal inv/km2
miljl990 1000 km2 1990

Sverige 8,6 450 19
Norge 4,2 324 13
Danmark 5,1 43 120
Finland 5,0 338 15
Island 0,3 103 3

Sverige

Grundläggande struktur

I denna framställning inkluderas
Sverige framför allt för att underlätta
läsarens jämförelser mellan
dess och andra staters kommunsystem.
Sverige är en enhetsstat som fortfarande är socialt och etniskt relativt
homogent. Välståndet är i termer
av BNP per capita är bland de högsta
i världen och dessutom förhållandevis jämnt fördelat. Det svenska
offentliga välfárdssystemet har åtminstone tidigare
av många ansetts
utgöra en modell för omvärlden, men detta befinner sig
nu i omdaning.
Ekonomisk stagnation har tillsammans med bl.a. tilltagande sociala
klyftor och etniska spänningar lett till att Sverige
nu i allt mindre grad
anses avvika från det allmänna kontinentala mönstret.
Det svenska kommunsystemet består
av två nivåer. Det finns 23
landsting, som huvudsakligen svarar för hälso- och sjukvård
samt 286
kommuner, som har ett mer brett spektrum uppgifter. Landstingen
av
har i genomsnitt 346 000 invånare. Gotlands, Göteborgs och Malmö
kommuner ingår inte i något landsting, utan
svarar själva för landstings-
uppgifterna.
De svenska kommunerna, som vid sin tillkomst år 1862
var ca 2
500 st, minskades i antal genom två sammanläggningsreformer, först till
ca l 050 st 1952, därefter till 277 st 1977. Några kommundelningar

s. 19 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 19

under senare år har dock medfört att antalet ökat något. Idag är den
genomsnittliga kommunstorleken 29 800 invånare, men antalet varierar
från Bjurholms 2 900 invånare till Stockholms 685 000 invånare.
De svenska kommunerna har sitt ursprung i den medeltida socken-
strukturen. Denna var ett uttryck för fria bönders rätt att bestämma om
gemensamma angelägenheter, främst av kyrklig art. Efterhand tog man
emellertid på sig ansvar för även t.ex. fattigvård och skola. År 1862
skildes de kyrkliga frågorna från de världsliga, varvid dagens
kommuner uppstod. Även landstingen bildades vid denna tidpunkt.

Självstyrelsens reglering

Kommunernas rätt till självstyrelse i Sverige har skrivits i grundlag.
I regeringsformens första paragraf anges att folkstyrelsen förverkligas

genom den kommunala självstyrelsen, tillsammans med ett representa-
tivt och parlamentariskt styrelseskick. Regeringsformen anger vidare att
kommuner och landsting har beskattningsrätt och att besluten skall fattas

av valda representanter.
De närmare bestämmelserna om kommuners och landstings organi-
sation och verksamhet anges därefter i kommunallagen. De ges i denna

en allmän kompetens, som emellertid i huvudsak bygger på rättspraxis.
Det finns också ett antal speciallagar som reglerar de verksamheter som
kommunerna anses utföra på uppdrag åt staten.
Den statliga kontrollen av kommunernas verksamhet utövas i hög
grad genom att medborgare överklagar beslut som de är missnöjda med.
Beslut inom ramen för kommunernas allmänna kompetens prövas i
fråga om laglighet och de som fattas på basis av speciallagar också när
det gäller lämplighet. Förvaltningsdomstol eller i lag angiven central
eller regional myndighet utför bedömningen. För att prövning skall ske
av beslut inom den allmänna kompetensen krävs dock att någon
kommunmedlem överklagar beslutet i fråga. När det gäller den special-
lagsreglerade kompetensen är det endast den som berörs av beslutet som
kan överklaga. Inom det senare kompetensomrâdet svarar också statliga
centrala och regionala organ för övervakning.

Kommunernas organisation och uppgifter

De svenska kommunernas högsta beslutande organ utgörs av ett direkt-
valt kommunfullmäktige. Hos landstingen kallas detta landstingsfull-
mäktige. består av minst 31 och högst 149 ledamöter
Fullmäktige
Stockholms Dess sammanträden är offentliga.
läns landsting.
Beredande och verkställande organ utgörs av styrelser och nämnder.
Dessa utses av fullmäktige för tre år i taget och är i princip samman-
satta i proportion till partiernas representation i fullmäktige. En nyckel-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

20 Bilaga 2
SOU 1994:2

roll intas därvid av kommun- resp landstingsstyrelsen. I princip skall
alla ärenden som behandlas i fullmäktige beredas
av styrelsen. Styrelsen
har också ett övergripande
ansvar att verkställa besluten och för
kommunens löpande verksamhet. Styrelsens ordförande är kommunens
främste politiske företrädare och är heltidsengagerad. Även andra
ledande politiker kan ha sina uppdrag på heltid.
Utöver styrelsen utser kommuner och landsting också nämnder
som
sköter beredning och verkställighet, antingen inom en viss sektor eller
inom en kommundel. Man har numera stor frihet att själva avgöra
nämndorganisationens utformning.
Kommunerna svarar för ett stort antal varierande uppgifter, men
tyngdpunkten ligger på välfárdssystemen inom grund- och gymnasie-
skola samt socialtjänst inklusive barn- och äldreomsorg. Kommunerna
har också hand om fysisk planering, miljö- och hälsoskydd
samt brand-
skydd. Dessa utgör de viktigaste
av de speciallagsreglerade uppgifter,
som formellt utförs på uppdrag åt staten. Övriga verksamheter,
som
faller inom den allmänna kompetensen, gäller bl.a. fritids- och kultur-
verksamhet, näringslivsstöd samt industriell och teknisk verksamhet.
Huvuddelen av landstingens verksamhet är speciallagsreglerad. Det
gäller t.ex. ansvaret för hälso- och sjukvård, tandvård och
omsorger om
psykiskt utvecklingsstörda, vilket svarar för ca 85 % av deras utgifter.
Landstingen har också vissa lagreglerade utbildningsuppgifter. Bland de
fakultativa uppgifterna märks
ansvar för regional kultur och kollektiv-
trafik.
Kommunerna kan samarbeta i kommunalförbund, vilket dock efter
kommunsammanläggningama blivit ovanligt. För närvarande finns
endast ca 25 sådana.

Finansiella förhållanden

Kommuner och landsting i Sverige svarar tillsammans för 39 %
av de
offentliga utgifterna 1990. De spelar därmed en framträdande roll,
vilket inte minst hänger samman med deras ställning i de offentliga
välfárdssystemen. Kommunernas viktigaste inkomstkällor 1990 utgörs
av skatt 48 %, statsbidrag 26 % och avgifter 16 %. Landstingen är
i högre grad beroende av skatteinkomster 68 % och får
även medel
från bl.a. statsbidrag 19 % och avgifter 16 %.
Skatteinkomstema härrör i huvudsak från en proportionell
kommunal inkomstskatt. I princip har kommuner och landsting
själva
rätt att avgöra skattesatsens storlek, i praktiken har denna
men varit
starkt kringskuren under senare år. Under 1980-talet träffades flera
överenskommelser mellan staten och kommunförbunden
om frivilliga
skattestopp. Under senare år har ett lagstiftat skattestopp varit i
kraft.
Detta hävs från och med 1994,
men ersätts av en ekonomisk stimulans

s. 21 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 21

till de kommuner som avstår ifrån skattehöjningar. Av den beskattnings-
bara inkomsten betalade svenskarna i genomsnitt 19 % i kommunal
inkomstskatt och 12 % i landstingsskatt år 1991.
Av statsbidragen är de kommunala till 84 % och de landstings-
kommunala till 31 % specialdestinerade. Av de generella statsbidragen
utgörs huvuddelen av ett skatteutjämningsbidrag, som bl.a. syftar till att
utjämna förutsättningarna för kommunal verksamhet i olika delar av
landet. Även de speciella statsbidragen har emellertid under senare år
kommit att bli allt mer generella till sin karaktär.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Ledamöterna i kommunernas och landstingens fullmäktige utses i all-
männa val och har en mandatperiod om tre år. Valen sker vid samma
tillfälle som riksdagsvalen. Valdeltagandet vid de lokala valen uppgår
till ca 85 %, vilket är ungefär samma som i riksdagsvalen. Ett propor-
tionellt valsystem tillämpas. I princip är samma partier som på nationell
nivå verksamma i kommunalpolitiken, men ett ökat inslag av lokala
partier har kunnat märkasunder det senaste decenniet. Kvinnornas
andel uppgår till 32 % i kommunfullmäktige och 37 % i landstings-
fullmäktige.
Kommunala folkomröstningar av rådgivande karaktär har kunnat
anordnas sedan 1977. Folkomröstningar har varit vanligast i fråga om
förslag till kommundelningar. Deltagandet har i allmänhet varit något
lägre än i kommunalvalen.

Kommunala utvecklingstendenser

Bland annat till följd av allmänna samhällsekonomiska problem har den
offentliga sektorns expansion bromsats upp. Kommuner och landsting
har därvid ställts inför nya krav att ompröva och effektivisera verk-
samheter. Nya styrsystem och föreställningar om hur kommuner skall
skötas har lånats från den privata sektorn. I någon män har verksam-
heter privatiserats.
Parallellt med detta pågår även försök med att fördjupa demokratin.
Detta har bl.a. skett genom inrättandet av kommundelsnämnder och
genom försök att förändra politikerrollen. Vissa kommuner har dess-
utom på prov fått status av frikommuner, vilket inneburit att de befriats
från vissa statliga regleringar.
Landstingens framtida existens är ifrågasatt. Kommunernas före-
trädare menar att de borde få ta över huvuddelen av landstingens verk-
samhet. Men samtidigt finns strömningar som förespråkar en ny region-
indelning med större geografiska enheter än de nuvarande landstingen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

22 Bilaga 2
sou 1994:2

Norge

Grundläggande struktur

Norge är en ung stat men ett gammalt land. Språkligt och kulturellt
har
det djupa rötter men fick sin självständighet först i och med
att unionen
med Sverige upplöstes år 1905. Före 1814 utgjorde Norge
en del av
Danmark, vilket tydligt återspeglas i dess förvalmingspolitiska
tradi-
tioner. Till skillnad från Sverige och Finland,
men i likhet med
Danmark, kan de norska ministrarna ingripa även vid verkställandet
av
enskilda ärenden.
Den kommunala självstyrelsen i Norge har djupa rötter och
grundar
sig på det traditionella självbestämmandet i byn. Norges långsträckta
och bergiga karaktär har inneburit att staten haft svårt
att kontrollera de
lokala enklaverna. Det har också sedan länge funnits
en traditionell
motsättning mellan centrum och periferi i Norge.
Det norska kommunsystemet består
av två nivåer. Kommunerna,
som för närvarande är 439 st, har genom sammanläggningar minskat
från 744 st år 1950. Kommunerna har
en genomsnittlig befolkning om
9 000 invånare, som dock varierar från 230 till 460 000 invånare.
Den
andra nivån består av 19 fylkeskommuner. Dessa etablerades så sent
som 1976 på basis av ett då existerande kommunalförbundsliknande
samarbete mellan kommuner. Från och med detta år fick fylkes-
kommunerna direktvalda beslutsfattare
samt något senare också rätt att
utta skatter. Oslo utgör både kommun och fylkeskommun.

Självstyrelsens reglering

Den kommunala självstyrelsen i Norge saknar skydd i grundlagen.
Den första kommunallagen fastställdes år 1837. Den
nu gällande
antogs år 1992 och ersätter separata lagar för kommuner och fylkes-
kommuner. Denna gemensamma lag reglerar huvuddragen
i fråga om
organisation, procedurer och beslutsfattande, finansiering
samt statens
styrning. Ytterligare reglering
av kommunernas uppgifter sker i special-
lagar.
Den statliga företrädaren på regional nivå, fylkesmannen,
har bl.a.
tilluppgift att tillse att kommunerna håller sig inom
ramen för den
allmänna kompetensen och inte bryter
mot lagar. Men för att gransk-
ning av ett beslut skall komma till stånd måste först
minst tre full-
mäktigeledamöter anmäla detta för prövning. Medborgarna kan dess-
utom få lagligheten i kommunala beslut prövad
genom att vända sig till
det ansvariga departementet på central nivå. Myndigheten
avgör dock

s. 23 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 23

om sådan prövning skall ske. I fråga om speciallagsreglerade uppgifter
förekommer dock fortfarande omfattande kontroll på statligt initiativ.

Kommunernas organisation och uppgifter

Högsta beslutsfattande organ i såväl kommuner som fylkeskommuner
utgörs av ett fullmäktige, som i kommunerna kallas kommune- eller
bystyre och i fylkeskommunema fylkesting. Ledamöterna är valda på
fyra år. Hos detta organ ligger all beslutsfattande makt, men delar av
den kan delegeras till en styrelse, ett formannskap fylkesutvalg i
fylkeskommunema, och till andra styrelser och nämnder. Kommuner
och fylkeskommuner har stora möjligheter att själva besluta om sin
organisation, men styrelser för hälso- och sociala frågor resp byggnads-
frågor är obligatoriska. Såväl fullmäktiges som styrelser och nämnders
möten är offentliga.
Sedan 1987 har Oslo tillämpat ett parlamentariskt system och i den
nya kommunallagen ges alla kommuner och fylkeskommuner som så
vill, möjlighet att införa ett sådant. För ett beslut i denna riktning krävs
dock 2/3 majoritet i bystyret. I ett parlamentariskt system utses en
kommunstyrelse av bystyrets majoritet, vilket innebär att den inte be-
höver vara proportionellt sammansatt. Om bystyret röstar emot dess
förslag måste dock styrelsen avgå. I detta system har också kommun-
styrelsen en starkare ställning gentemot de anställda förvalmingstjänste-
männen än i övriga kommuner.
De norska kommunerna har en allmän kompetens, som emellertid
inte finns inskriven i någon lagstiftning. Principen är att kommuner och
fylkeskommuner har rätt att bedriva all verksamhet som inte enligt lag
tillkommer annan institution. Fylkesmarmen avgör om kommunala
beslut ligger inom ramen för den allmänna kompetensen.
Bland kommunernas uppgifter märks ansvar för grundskolor,
primärvård, social omsorg, stadsplanering, miljöskydd samt kultur- och
fritidsverksamhet. Fylkeskommunemas viktigaste uppgifter utgörs av
byggnad och drift av sjukhus samt av tandvård, Specialistvård, ansvar
för gymnasieskola och vuxenutbildning. Fylkeskommunerna sköter
också regional planering och näringspolitiskt stöd samt har ett över-
gripande ansvar för kommunikationer.

Finansiella förhållanden

Kommuner och fylkeskommuner svarar tillsammans för 38 % av de
offentliga utgifterna Tyngdpunkten ligger på kommunerna, vars
1986.
andel är ungefär dubbelt så stor som fylkeskommunernas. De viktigaste
inkomstkälloma utgörs av en skatt 46 %, generella statsbidrag 29 %,
specifika statsbidrag l2 % och avgifter ll %.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

24 Bilaga 2
SOU 1994:2

Skatten utgörs huvudsakligen
av en kommunal inkomstskatt.
Kommuner och fylkeskommunerhar emellertid begränsade möjligheter
att själva påverka storleken på denna eftersom Stortinget varje år fast-
ställer dess maximi- och miniminivåer, angivet i förhållande till den
beskattningsbara inkomsten. Maximinivån för kommunerna är för när-
varande 7,5 % och för fylkeskommunema 13,5 %. Alla kommuner och
fylkeskommuner utnyttjar det maximalt tillåtna utrymmet.
Statsbidragen är huvudsakligen generella till sin karaktär. Dessa
ger
de kommunala nivåerna ett allmänt resurstillskott
men syftar också till
att utjämna skillnader mellan olika landsdelar. År 1992 fanns det 110
olika specialdestinerade statsbidrag till kommuner och fylkeskommuner.
Staten avgör mer i detalj vad dessa skall användas till.
För att kommuner och fylkeskommuner skall få uppta lån krävs
tillstånd. Fylkesmannen prövar kommuners önskemål, medan
regeringen
tar ställning till fylkeskommunemas. Bedömningen gäller endast huru-
vida man har de ekonomiska förutsättningarna att betala framtida
räntor
och amorteringar. Fylkesmannen har också till uppgift att granska
att
kommunerna följer kommunallagens regler i fråga
om budget. Varje år
ogiltigförklaras ett antal budgetar som av dessa skäl ansetts strida mot
kommunallagens regler.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Ledamöterna i kommunernas och fylkeskommunemas fullmäktige väljs
i allmänna val och har en mandatperiod
om fyra år. Utländska med-
borgare har rösträtt om de varit bosatta i landet i minst
tre år, för
nordiska medborgare räcker det dock med två år. Ett proportionellt
valsystem i flermansvalkretsar tillämpas. Väljaren gör ett val mellan
partier. Det finns dessutom, till skillnad från i Sverige, vissa
möjlig-
heter att påverka vilka personer skall väljas. Valdeltagandet
som i de
lokala valen år 1991 var 63 %, vilket är ungefär 20 %-enheter
lägre än
i de senaste stortingsvalen. Av ledamöterna i kommunernas fullmäktige
är 31 % kvinnor. Motsvarande andel i fylkeskommunema uppgår till 41
%.
Det finns ingen reglering i fråga
om kommunala folkomröstningar,
men kommuner anses ändå ha möjlighet att genomföra sådana. Dessa
kan emellertid endast vara rådgivande. Folkomröstningar hålls vanligen
om förslag om att lägga samman kommuner, men har också förekommit
i andra frågor, t.ex. vid avgöranden
om vilket skriftspråk som skall
användas i grundskolan.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 25

Kommunala utvecklingstendenser

De försök med frikommuner som bedrivits även i Norge har permanen-
tats i en särskild lag om experiment i offentlig verksamhet. Numera kan
bl.a. kommuner och fylkeskommuner ansöka om att befrias från regle-
ring. Avsikten är att finna bättre organisationsformer och effektivare
resursanvändning.
Erfarenheterna från det parlamentariska beslutssystemet i Oslo har i
allmänhet varit positiva och man kan nu förvänta sig att även andra
större kommuner och fylkeskommuner kommer att följa detta exempel,
när den nya kommunallagen nu gör detta möjligt.

Danmark

Grundläggande struktur

I likhet med Norden i övrigt har Danmark hög välståndsnivå och en
levnadsstandard som är förhållandevis jämnt fördelad. Det är språkligt
och etniskt homogent, men präglas av en viss politisk instabilitet. Ett
stort antal partier, ett strikt proportionellt valsystem och koalitions-
regeringar i minoritet har bidragit till detta.
Det danska kommunsystemet består av två nivåer - kommuner och
amtskommuner. Kommunerna uppgår f.n. till 273 st, vilket är en
kraftig reducering i förhållande till 1960-ta1et, då deras antal var 1 390
st. Kommunernas genomsnittsstorlek är 18 800 invånare, vilket dock
varierar från 2 400 till 463 000 invånare. Det finns 14 amtskommuner,
med en genomsnittlig befolkning Även deras
om 329 000 invånare.
antal minskades i samband med sammanläggningama under 1960-ta1et.
Köpenhamn och Frederiksberg är specialfall genom att de utgör både
kommuner och amtskommuner.
I denna framställning behandlas inte de självstyrande områdena
Färöarna och Grönland.
Dessa har egna beslutsorgan för självstyret,
men har också en kommunal nivå. Färöarna är indelad i 50 kommuner
och Grönland i 18.
En viktig skillnad mellan Danmark och övriga nordiska länder
utgörs av de starka inslagen av brukardeltagande på lokal nivå. Före-
trädare för olika berörda grupper deltar i den lokala förvaltningen av en
verksamhet. Mest framträdande är detta inom skolsektorn. Varje skola
leds av ett råd, i vilken föräldrar, elever, lärare och skolledare är repre-
senterade.
De danska städerna har en lång tradition av självstyre. Redan på
1200-talet ñck de första städerna sina privilegier, även ställ-
om/deras

s. 26 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

26 Bilaga 2
SOU 1994:2

ning försvagades under tider av envälde under 1600- och 1700-talen.
Den självstyrande organiseringen på landsbygden är av senare datum. I
dessa områden var lokal förvaltning länge
en uppgift för feodalherrarna
och först i början av 1800-talet lades där grunderna till kommunalt
självstyre.

Självstyrelsens reglering

De kommunala nivåemas självstyre är inskrivet i den danska grund-
lagen. Dessa ges där rätt att oberoende,
men under statligt Överin-
seende, sköta sina egna angelägenheter i enlighet med vad
som anges i
lag. Närmare reglering av kommuners och amtskommuners verksamhet
sker i en kommunallag, senast ändrad 1992. Det finns också en speciell
lag för kommunstyret i Köpenhamn. I dessa lagar regleras bl.a.
kommunernas organisation, hur budgeten skall utformas och hur den
kommunala verksamheten övervakas.
Såväl kommuner som amtskommuner har både en allmän och en
speciallagsreglerad kompetens. Den allmänna kompetensen är emellertid
inte lagfäst i kommunallagen. Speciallagama skiljer sig åt i fråga
om
det handlingsutrymme dessa ger kommunerna.
Kontrollen av kommunernas verksamhet
utövas i huvudsak av ett
tillsynsråd på amtsnivå. Detta består
landshövdingen statsamts-
av
manden samt fyra personer som amtskommunen utser bland sina leda-
möter. Tillsynsrädet har rätt att upphäva kommunala beslut
som strider
mot gällande lag. Detta kan ske antingen på eget initiativ eller efter
anmälan av medborgare eller en minoritet i kommunens fullmäktige.
Utöver detta finns också särskilda kontrollsystem inom speciallags-
reglerade områden.

Kommunernas organisation och uppgifter

Kommunernas och amtskommunemas högsta beslutande
organ utgörs av
ett fullmäktige. I kommunerna kallas denna kommunalbestyrelse, utom
i större städer, där den betecknas byråd. Ledamöterna har fyraåriga
mandatperioder. I allmänhet är dessa organ mindre än sina svenska
motsvarigheter och har mellan 5 och 55 ledamöter beroende på befolk-
ningsunderlag.
En skillnad i förhållande till övriga nordiska kommunsystem är
att
borgmesteren har en framträdande roll som ansvarig för beredning,
verkställighet och löpande verksamhet i kommunen. Denne,
som är
heltidsengagerad, utses av kommunalbestyrelsen. Borgmesteren är
vidare ordförande i ñnanskomnrittén,
som svarar för utarbetande av
förslag till budget, upprättande
av ekonomisk och fysisk planering samt
ansvar för förvaltningspersonalen. Utöver ñnanskommitté kan det också

s. 27 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 27

finnas en eller flera s.k. stående udvalg. Alla dessa
organ är samman-
satta i proportion till partiernas ställning i kommunalbestyrelsen och
dess ledamöter måste samtidigt ingå i denna.
I de fyra största kommunerna Århus, Aalborg och
- Köpenhamn,
Odense tillämpas ett annat system. Kommunens löpande verksamhet
-
leds av en styrelse, som består av borgmesteren och 5-7 övriga leda-
möter. Tillsammans avspeglar dessa kommunalbestyrelsens parti-
sammansättning. Styrelseledamötema har ansvar för var sin sektor av
den kommunala verksamheten.
Kommunernas tyngsta uppgifter gäller ett brett spektrum av sociala
verksamheter, hälso- och sjukvård utanför sjukhusen samt grundskola
och vuxenutbildning. Kommunerna svarar också för bl.a. kultur och
fritidsverksamhet, väghållning, vatten och avlopp samt energiverk.
Amtskommunemas uppgifter avser framför allt ett övergripande ansvar
för hälso- och sjukvård, inklusive drift av sjukhusen, gymnasial utbild-
ning och regional planering. Före 1970 hade dessa mer begränsade
uppgifter.

Finansiella förhållanden

De danska kommunerna och amtskommunema svarar tillsammans för
65 % av de totala offentliga utgifterna. Kommunerna har emellertid
en
roll som förmedlare av bl.a. pensioner. För att erhålla ett värde
som är
jämförbart med andra staters kommunsystem, bör dessa därför exldu-
deras, varvid andelen blir 47 %.
Av inkomsterna är de viktigaste skatter 53 %, generella stats-
bidrag 14 % och specifika statsbidrag 9 %. Skatterna utgörs i huvud-
sak av lokala inkomstskatter. Kommuner och amtskommuner har for-
mellt själva rätt att avgöra storleken pâ dessa. I praktiken har dock
kostnadsutvecklingen bromsats upp genom överenskommelser mellan
kommunförbunden och regeringen. Kommuner som brutit mot dessa har
kunnat bestraffas. De specifika statsbidragen utgår uteslutande till
kommunerna medan de generella ges till såväl kommuner
som amts-
kommuner. Generella statsbidrag fyller delvis ett utjämnande syfte.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Valen till de kommunala och amtskommunala fullmäktigeförsamlingarna
sker vart fjärde år. Utländska medborgare, som bott i Danmark under
minst tre år, har också rösträtt i de lokala valen. Ett proportionellt
valsystem tillämpas. Väljaren har möjlighet att rösta antingen på parti
eller på en speciell kandidat. Valdeltagandet i de lokala valen uppgår till
ca 70 %, vilket är ca 15 %-enheter lägre än i folketingsvalen. Det är
vanligare att väljarna röstar på speciella kandidater lokalt än nationellt.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

28 Bilaga 2 SOU 1994:2

Av kommunernas fullmäktigeledamöter är 26 % kvinnor medan deras
andel i fylkeskommunemas fullmäktige uppgår till 29 %.
Det finns inga regler i fråga om kommunala folkomröstningar,
men
kommunerna anses ha rätt att anordna sådana så länge de är rådgivande
till sin karaktär.

Kommunala utvecklingstendenser

De danska reformsträvandena inom det kommunala området har inne-
hållit påtagliga
inslag av brukardeltagande inom många områden. Ett
system av brukarinflytande tillämpas redan för skolor men diskuteras
även inom andra verksamhetsområden.
Det har vidare pågått en debatt om amtskommunernas existens-
berättigande.Från vissa håll har det ansetts att Danmark är tillräckligt
litet och homogent för att klara sig utan en mellankommunal nivå.
Förslagen har emellertid ännu inte lett till några beslut om att dessa
skall avskaffas.

Finland

Gnmdläggande struktur

Finland blev är 1917 en självständig stat, efter fem sekler av svenskt
och drygt ett sekel av ryskt inflytande. Inte minst har den svenska tiden
avsatt spår i det finländska förvaltningssystemet. Indelningen i 12 län
och en statlig länsförvaltning härrör från denna tid. Den förvaltnings-
politiskaprincipen om självständiga ämbetsverk är också gemensam för
Sverige och Finland.
Den kommunala självstyrelsen har en mer obruten tradition i
Finland och Sverige än i t.ex. Norge och Danmark. I stor utsträckning
bygger den på samma sockensjälvstyre som de svenska kommunerna
räknar som sitt ursprung.
Det finns endast en kommunal nivå i Finland. Kommunerna kunta
uppgår till 455 st och har en genomsnittlig befolkning om 10 900
invånare. En viss sammanslagning av kommuner har skett sedan 1950-
talet, men den planerade reformen genomfördes aldrig fullt ut, vilket
medfört att konsekvenserna inte blivit lika genomgripande
som i t.ex.
Sverige och Danmark. Den minsta kommunen har 113 invånare och den
största 492 000 invånare.
Åland har på grund
av sin språkliga, kulturella och geopolitiska
särart givits en särställning i Finland. Ön utövar betydande självstyre

s. 29 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 29

inom områden som hälso- och sjukvård, undervisning och kultur och
styrs av ett direktvalt lagting. Åland är vidare indelat i 16 kommuner.
Finland saknar mellankommunal nivå, men i stället har ett om-
fattande samarbete i form av samkommuner tidigare kommunal-
förbund etablerats. Samkommuner,
som införts fr.o.m. 1993, har något
friare arbetsformer än de tidigare kommunalförbunden.
Samkommunerna saknar beskattningsrätt och finansieras
av sina med-
lemskommuner. Vissa av dem är lagstadgade medan andra är frivilliga.
Det finns lagstadgade samkommuner för bl.a. större sjukhus och
mentalsjukvård. I Helsingsforsområdet finns en särskild samarbets-
delegation för de fyra huvudstadskommunerna
som svarar för trafik-,
miljö- och avfallshanteringsfrågor. Frivilliga samkommuner handhar
bl.a. mindre sjukhus och yrkesutbildning. Antalet samkommuner uppgår
till ca 370 st.

Självstyrelsens reglering

I den finländska grundlagen konstateras att Finland har kommuner som
är grundade på medborgerlig självstyrelse. Den kommunala själv-
styrelsen har därmed en konstitutionell garanti. I övrigt hänvisas till
vanliga lagar för den närmare regleringen.
Den nu gällande finländska kommunallagen är från 1976,
men en ny
lag är under utarbetande. En delreform genomfördes vid årsskiftet
1992/93 och en helt ny kommunallag beräknas träda i kraft 1995 eller
1997. Grundläggande villkor för den kommunala självstyrelsen
anges
också i de särskilda lagarna om det åländska självstyret samt
om styret
av huvudstadsområdet. Kommunallagen reglerar bl.a. huvuddragen i
kommunernas inre organisation.
På samma sätt som i Sverige kan kommunala beslut överklagas.
Kommunalbesvär, som avser beslut fattade inom ramen för den all-
männa kompetensen, prövas på länsnivå, men endast i fråga
om
beslutens laglighet. Förvaltningsbesvår tillämpas på beslut inom det
speciallagsreglerade området, och prövning sker då också beträffande
beslutets lämplighet.Länsstyrelsen har tidigare haft ett generellt
ansvar
för att övervaka beslutsfattandet i kommunerna, men detta har be-
gränsats under senare år. Länsstyrelsen har dock fortfarande kvar rätten
att utdöma viten mot kommunala organ eller individuella beslutsfattare
som fattar olagliga beslut.

Kommunernas organisation och uppgifter

Högsta beslutande organ i de finländska kommunerna utgörs av
kommun- eller stadsfullmäktige som består av 13-85 ledamöter. I
princip ligger all beslutsmakt hos fullmäktige, i praktiken har
men

s. 30 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

30 Bilaga 2 SOU 1994:2

många beslut delegeratstill andra organ. Fullmäktige utser ett verk-
ställande organ, en kommunstyrelse, bestående av minst sju ledamöter.
Till skillnad från kommunfullmäktige, som har fyraåriga mandat-
perioder, väljs kommunstyrelsen endast för två år i taget. Utöver
kommunstyrelse finns också styrelser och nämnder, av vilka vissa är
frivilliga och andra obligatoriska.
Kommunerna har såväl en allmän som en speciallagsreglerad kom-
petens. Bland de speciallagsreglerade uppgifterna är de viktigaste utbild-
ning samt hälso- och sjukvård. Inom ramen för den allmänna kompeten-
sen bedrivs bl.a kultur- och fritidsverksamhet.

Finansiella förhållanden

Kommunernas andel av de totala offentliga utgifterna uppgår till 43 %
1985. De viktigaste inkomstkälloma utgjordes 1992 av skatter 36 %,
statsbidrag 24 %, avgifter 14 % och lån 6 %.
Den kommunala i huvudsak av en inkomstskatt.
skatten utgörs
Kommunerna avgör själva skattesatsens storlek, vilken för närvarande i
genomsnitt uppgår till 17 % av den beskattningsbara inkomsten. Stats-
bidragen, som till 63 % är generella, svarar framför allt för finansie-
ringen av hälso- och sjukvård samt utbildning. Utjämning av skillnader
mellan kommuner sker både genom specifika och generella statsbidrag.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Ledamöterna i kommun- och stadsfullmäktige utses i allmänna val för
en mandatperiod om fyra år. Utländska medborgare har rätt att delta i
valen. Medborgare från övriga nordiska länder måste dock ha bott i
Finland i minst två år och utomnordiska medborgare i minst tre år. I
Finland röstar man på enskilda kandidater,som dock nomineras av
partier eller andra organisationer. Det krävs minst 10 personer för att
en nominering skall vara giltig. Ett proportionellt valsystem tillämpas. I
de lokala valen deltar ca 75 % av de röstberättigade, vilket är ungefär
samma andel som i riksdagsvalen. 27 % av fullmäktigeledamöterna i
Finland är kvinnor.
Kommunallagen ger kommunerna rätt att genomföra rådgivande
lokala folkomröstningar, men endast i frågor som ligger inom ramen för
kommunernas allmänna kompetens.
Ett speciellt drag i finländsk lokal demokrati utgörs av medborgar-
initiativ, vilket ger medborgarna möjlighet att hos de kommunala
beslutsfattarna initiera förslag om åtgärder
man anser bör vidtas.
Kommunen måste årligen redovisa hur man ställt sig till initiativen och
vad man gjort med anledning av dem.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 31

Kommunala utvecklingstendenser

Arbetet med att utforma
en ny kommunallag pågår. Avsikten är därvid
att minska regleringen
av kommunerna och öka deras möjligheter till
flexibilitet.
Förhoppningen är att såväl effektivitet
som demokrati där-
med skall förbättras. En annan tanke är att kommunerna i högre grad
skall ansvara för lokala verksamheter,
men inte nödvändigtvis själva
bedriva dem.
Frågan om inrättandet av en mellankommunal nivå har ständigt varit
på den finländska politiska dagordningen. Införandet
av landsting har
varit aktuellt men motståndarna har hävdat att Finlands storlek inte
motiverar något sådant. Etablerandet av samkommuner samt en ny
förvaltningsnivå i form av landskap, i vilka kommunerna skall ha ett
visst inflytande, pågår i stället. Landskapen skall överta vissa uppgifter
från länsstyrelserna, bl.a. regional utvecklingsplanering.

Island

Gnmdläggande struktur

Island är inte bara den befolkningsmässigt minsta av de nordiska
staterna, utan även den yngsta. Slutlig självständighet uppnåddes först
år 1944, sedan den union som år 1918 ingåtts med Danmark upplösts.
Island kännetecknas av en osedvanligt lång tradition
av lokalt självstyre.
Det isländska tinget förekom som forum för lokalt beslutsfattande redan
under andra halvan av 900-talet. En
annan skillnad mellan Island och
övriga Norden är att den offentliga sektorn har en förhållandevis liten
omfattning.
Island är indelat i 196 kommuner. Man skiljer mellan städer baer
eller kaupstadur och landsbygdskommuner hreppur. För att räknas
som stad måste man ha minst l 000 invånare, vilket år 1990 gällde för
33 av kommunerna. Städer har ett något vidare kompetensområde än
landsbygdskommuner.
Kommunernas genomsnittliga storlek uppgår till l 300 invånare,
vilket gör dem till de minsta i hela Europa. Undantas huvudstaden
Reykjavik, som med sina 100 000 invånare svarar för 2/5 av statens
befolkning, är den genomsnittliga storleken för de återstående endast
770 invånare. Den minsta kommunen har bara sju invånare. Alltinget
beslöt år 1970 om en kommunsammanläggningsreform och i kommunal-
lagen stadgas att kommuner skall ha minst 50 invånare. Om detta
uppfylls skall staten ta initiativ till att lägga
samman denna kommun
med en angränsande. Vissa sammanläggningar har skett, men mot-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

32 Bilaga 2 SOU 1994:2

ståndet från kommunerna har varit starkt. I många av de minsta tillhör
invånarna samma släkt och sammanläggningar av kommuner har därför
uppfattats som en sammanslagning av släkter. I jämförelse med övriga
Norden spelar kommunerna på Island en begränsad roll och har även
mindre vittomfattande uppgifter.
Kommunerna i stor utsträckning
samarbetar med varandra i
kommunalförbund for att lösa gemensamma angelägenheter. Detta är
vanligt i fråga om äldreomsorg, kultur och idrottsaktiviteter, avfallshan-
tering samt drift av grund- och musikskolor.

Självstyrelsens reglering

Den kommunala självstyrelsen är inskriven i den isländska grundlagen.
I denna anges att kommunerna har rätt att sköta sina egna angelägen-
heter, under regeringens överinseende och inom lagens gränser.
Kommunallagen, som i sin nuvarande version gäller från år 1986,
svarar därefter för den närmare regleringen. Av denna framgår att
Island år indelat i kommuner och att dessa är självstyrande. Kommunal-
lagen reglerar också bl.a. grunddragen i den interna organisationen,
förfarande vid kommunsammanläggningar och kommunpolitikemas
arbetsvillkor. I någon mån gäller olika regler för kommuner av olika
storlek.
Kontroll utövas i huvudsak genom att de som anser sig förfördelade
av ett kommunalt beslut överklagar till kommundepartementet eller till
ett angivet organ eller domstol.

Kommunernas organisation och uppgifter

Högsta beslutande organ utgörs av ett kommunfullmäktige, som i
städerna kallas baejarstjom och i landsbygdskommunema hreppsnefnd.
Antalet ledamöter varierar från 3 till 27. Om fullmäktige har fler än
fem ledamöter kan det utse en kommunstyrelse som svarar för de
beredande och verkställande uppgifterna. Denna skall bestå av full-
mäktigeledamöter och väljs för ett år i taget.
De isländska kommunerna har generellt mer begränsade uppgifter
än sina motsvarigheter i övriga nordiska
stater. Många uppgifter hand-
has dessutom lokalt av stat och kommun gemensamt, eller av flera
kommuner i kommunalförbund. En orsak är förstås den ringa kommun-
storleken som innebär att kommunerna är alltför små för att kunna
utgöra underlag för det moderna välfärdssamhällets alla uppgifter.
Under de senaste årtiondena har dessutom statens makt och inflytande
ökat på kommunernas bekostnad. Städer har dock en något vidare kom-
petens än landsbygdskommunema.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 33

Bland de kommunala uppgifterna, som alltså i varierande mån utförs
på egen hand eller i samarbete med andra, märks utbildning, social
välfärd, fysiskt planering, vatten och avlopp, parker, fritidsanläggningar
och turism.

Finansiella förhållanden

Kommunerna på Island svarar tillsammans för 23 % av de offentliga
utgifterna. 58 % av inkomsterna kommer från skatter, framför allt från
en lokal inkomstskatt och en omsättningsskatt. Staten anger gränser För
kommunernas Skattesatser. Många kommuner, framför allt de allra
minsta, får också en stor del av sina resurser från en särskild statlig
utjämningsfond.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Val till kommunernas fullmäktige sker i allmänna val året före
parlamentsvalen. Mandatperioden uppgår till fyra år. Medborgare från
övriga Norden, som varit bosatta i Island under minst tre år har rösträtt
i de kommunala valen. I kommuner med fler än 300 invånare tillämpas
ett proportionellt valsystem. Valet sker där mellan partiets kandidat-
listor. I mindre kommuner finns inga i förväg nominerade kandidater,
utan alla valbara medborgare, utom de som uttryckligen avsagt sig, står
till förfogande och kan väljas. Om 20 väljare eller 10 % av valmans-
kåren så begär skall emellertid även en mindre kommun tillämpa ett
valsystem med listor. Valdeltagandet var i 1986 års lokalval 82 %,
vilket är obetydligt lägre än i alltingsvalen.
Kommunallagen ger kommunerna rätt att hålla rådgivande lokala
folkomröstningar. Beslutande folkomröstningar måste dock hållas i
kommunindelningsfrågor. Förslag om sammanläggningar med annan
kommun och andra ändringar av kommunens gränser skall underställas
de berörda kommuninvånarna för avgörande. Vid sammanläggningar av
kommuner med färre än 50 invånare krävs dock inga folkomröstningar.
En traditionell
form av kommunalt beslutsfattande utgörs av det
allmänna mötet.
Inte minst i landsbygdskommuner är sådana vanliga.
Dessa är endast rådgivande, men i de flesta fall följer fullmäktige
mötets råd, om det finns grund för att dess mening är representativ för
alla kommunmedborgares uppfattning.

Kommunala utvecklingstendenser

En ständigt aktuell fråga på Island har varit reformeringen av den
kommunala strukturen. Trots ambitioner att lägga samman kommuner
har detta skett i endast begränsad omfattning. Den pågående inflytt-

2 13-1366
Bilagedel

s. 34 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

34 Bilaga 2 SOU 1994:2

ningen till städerna har gjort frågan ännu mer brännande genom att de
små kommunernas befolkningstal ytterligare urholkats. Ett beslut har
nyligen fattats om att inleda en omfattande reformering av det isländska
kommunsystemet, varvid de mindre skulle slås samman till större och
uppgifter överflyttas från staten till kommunerna. Ett medgivande från
befolkningen i folkomröstningar är dock en förutsättning för att den nya
indelningen skall kunna genomföras. Dessa folkomröstningar genomförs
hösten 1993.
Under de senaste decennierna har ansvar och befogenheter flyttats
från kommunal till statlig nivå och Island utgör därför, tillsammans med
Storbritannien, ett undantag från den i övrigt generella västeuropeiska
decentraliseringstrenden. Den rikliga förekomsten av små kommuner
utgör även i detta avseende en förldaring.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 35

3 Brittiska system

De brittiska kommunsystemen begränsar sig till två, nämligen
Storbritannien och Irländska republiken. Tabell 2 anger några grund-
läggande karaktäristika för dessa stater.

Tabell 2 Stater med brittiska kommunsystem

Befolkning Areal inv/km2
milj 1990 1000 km2 1990

Storbritannien 57,4 242 234
Irländska republiken 3,5 70 50

Storbritannien

Gnmdläggande struktur

Storbritannien är en enhetsstat bestående av fyra delar England,
-
Wales, Skottland och Nordirland. De olika delarna utövar inget själv-
styre och statsmakten är därmed inte delad. Nordirland har emellertid
varit en självständig del inom det brittiska riket, bl.a. med eget parla-
ment 1921, men denna status upphörde år 1972 när, på grund av de
politiska oroligheterna, direktstyre från London infördes.
I Storbritannien finns parallellt fem olika kommunsystem,
som vart
och ett gäller inom olika geografiska områden. Dessa system skiljer sig
åt i fråga om struktur, men också beträffande kommunernas funktioner.

I Londonområdet sköts samtliga kommunala angelägenheter av 32
london boroughs. Någon övergripande kommunal nivå för hela London
finns inte sedan 1986, då the Greater London County Council GLC
avskaffades.

2. Ett liknande system existerar i sex storstadsområden i andra delar av
England. Det gäller West Midlands, Greater Manchester, Merseyside,
West Yorkshire, South Yorkshire och Tyne and Wear. Även här finns
bara en kommunal nivå, men med beteckningen metropolitan district
och dess funktioner skiljer sig i några smärre avseenden från de som
tillkommer london boroughs. Totalt finns 36 metropolitan districts.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

36 Bilaga 2 SOU 1994:2

3. I övriga England och i Wales är de kommunala uppgifterna delade
mellan två organ, county och district. Counties 47 st täcker ett större
geografiskt område och har ett mer omfattande ansvarsområde än
districts 333 st.

4. Kommunsystemet i Skottland har en motsvarande uppbyggnad med
två nivåer av kommunala organ, men med beteckningarna region
resp
district. Skottland rymmer regions inklusive tre ögrupper och 53
districts.

I Nordirland finns endast en nivå med 26 districts. Deras funktioner
är mer begränsade eftersom många tidigare kommunala uppgifter år
1972 överfördes till den brittiska centralregeringen.

De brittiska kommunerna är genomgående avsevärt mycket större än
sina motsvarigheter i andra europeiska stater. I England och Wales har
districts inklusive london boroughs i genomsnitt 128 000 invånare och
counties exklusive storstadsområdena 690 000 invånare 1989. Men
de största variationerna råder i Skottland. Den minsta brittiska
kommunen är Nairn, ett skotskt district med 10 200 invånare och den
största Strathclyde, en skotsk region med 2,4 miljoner invånare 1987.
Det brittiska kommunsystemets rötter kan spåras ända till medeltida
former av relativt självstyre, i t.ex. städerna. Med industrialismen
ställdes emellertid nya krav på fungerande lokala enheter
som kunde
tillhandahålla infrastruktur och andra kollektiva nyttigheter.

Självstyrelsens reglering

Storbritannien saknar skriven konstitution och därmed konstitutionella
regler för den kommunala självstyrelsen. Kommunerna regleras i stället
uteslutande av lagar
som fastställs av parlamentet, vilket anses ge
kommunerna en svagare rättslig ställning än i kommunsystem konti-
nenten. I fråga om de brittiska kommunernas kompetens gäller prin-
cipen om ultra vires. Denna innebär att kommunerna endast får företa
sig sådant som uttrycklingen är tillåtet enligt lag. Något friområde, i stil
med den allmänna kompetens som de svenska kommunerna åtnjuter,
existerar inte.
För att kontrollera efterlevnaden av parlamentets lagstiftning har
centralregeringen tillgång till en rad redskap, bl.a. administrativa
kontroller och granskningar av kommunernas resursanvändning. Någon
regional kontrollstruktur, motsvarande t.ex. prefekterna i Frankrike,
finns emellertid inte.
Traditionellt har kommunernas ställning gentemot centralmakten
varit svag, särskilt jämfört med länder som Sverige. Det senaste

s. 37 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 37

decenniet med konservativa regeringar har emellertid varit remarkabelt.
Relationerna mellan stat och kommuner har varit mycket spända och
konfliktfyllda. Regeringen har anklagat kommunerna för ineffektivitet
och slöseri och för
att överträda sina befogenheter. En lång rad
reformer har genomförts som successivt urholkat kommunernas ställ-
ning.

Kommunernas organisation och uppgifter

Enligt lag är det högsta beslutande organet i kommunerna dess full-
mäktige the council. Detta fattar de principiella och övergripande
besluten for kommunen. The council
utser ett antal nämnder som var
och en svarar för
beslutsfattandet inom ett funktionellt avgränsat
område. Vissa av dessa skall finnas enligt lag, andra är frivilliga. De
flesta kommuner har inrättat en särskild nämnd, med övergripande
ansvar för policyfrâgor Policy Committee.
Nämndema är normalt sammansatta i proportion till partiernas
styrka i fullmäktige, och kan endast bestå av ledamöter som redan sitter
i fullmäktige. Ordföranden i policy committee utgör i de flesta fall
fullmäktigemajoritetens främste företrädare.
De brittiska kommunernas uppgifter
spänner över ett vitt fält av
olika lokala åtaganden. I ekonomiska termer är ansvaret för skola och
utbildning det viktigaste, följt av bostadsbyggande och ett ansvar för
den lokala miljön i vid bemärkelse. Social service, polis och person-
transportsystem ingår också i kommunernas uppgifter. Uppgiftsfördel-
ningen mellan olika kommunala nivåer varierar mellan olika delar av
Storbritannien. Det bör återigen understrykas att kommunerna endast
får åta sig uppgifter som man i lag givits uttryckligt tillstånd att ägna
sig åt.

Finansiella förhållanden

Kommunerna svarar för ca 28 % av de totala offentliga utgifterna i
Storbritannien 1990. Deras inkomster utgörs 1988 av statsbidrag 41
%, skatter 32 %, avgifter, m.m. 15 % och lån 13 %.
Den ena halvan av statsbidragen består av generella bidrag medan
den andra utgår för specifika ändamål. Vid beräkningen av de generella
statsbidragen utgår man från ett stort antal demografiska och ekono-
miska karaktäristika hos kommunen.Avsikten är att kommuner med
större sociala problem och svagare resursbas i någon mån skall erhålla
kompensation för detta. De specifika statsbidragen tillför resurser för
avgränsade verksamheter såsom polis, bidrag till högskolestuderande
och utveckling av statskärnoma.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

38 Bilaga 2 sou 1994:2

Frågan om kommunalskattens utformning har varit föremål för
ständiga kontroverser under det senaste decenniet. År 1988 ersatte
Thatcher-regeringen den lokala fastighetsskatten rates, med en
inkomstskatt community charge, vanligtvis kallad poll tax. Denna var
inte inkomstrelaterad, utan betalades med ett visst belopp av varje med-
borgare över 18 år. Efter starkt missnöje, som f.ö. bidrog till Margaret
Thatchers fall som premiärminister, avskaffades denna skatt år 1991.
Den kommunalskatt som nu gäller council tax innebär en återgång till
tidigare principer eftersom den bygger på fastighetsinnehavets värde.
Denna har dock till effekt att kommunernas skatteinkomster har
minskat.
Utöver denna kommunalskatt finns en lokal företagsskatt. Sedan
1989 hanteras denna av regeringen, även om resurserna senare överförs
till kommunerna. Trots att ca 32 % av kommunernas inkomster utgörs
av skatter har man numera inte längre kontroll över mer än ca 14 %.
År 1984 infördes
en lag som gav den brittiska regeringen möjlighet
att sätta ett tak för kommunalskattens storlek. Detta var framför allt ett
uttryck för den konservativa regeringens ambition att reducera de
kommunala utgifterna, framför allt de labour-kontrollerade
kommunernas. Kommunerna
svarar själva för skatteuppbörden men de
som tar ut mer skatt än den angivna gränsen straffas av regeringen
genom att deras statsbidrag reduceras och genom att skadestånd utkrävs
av de kommunfullmäktigeledamöter som deltagit i beslutet.
Kommunerna kan visserligen fortfarande påverka storleken av sina
inkomster, men bara om man håller sig under det av regeringen angivna
skattetaket.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Kommunernas fullmäktigeförsamlingar består av ledamöter, som väljs
genom majoritetsval i enmansvalkretsar. Mandatperioden är fyra år.
Vissa districts i England och Wales tillämpar en successiv förnyelse
av
fullmäktige, varvid val sker till 1/3 av dess platser under tre på
varan-
dra följande är. I övriga kommuner väljs samtliga ledamöter vid ett och
samma tillfälle. I Nordirland används ett proportionellt valsystem i de
lokala valen.
Valdeltagandet är i allmänhet lågt. I brittiska parlamentsval deltar
70-80 % av valmanskåren medan i genomsnitt endast 40-50 % röstar i
kommunalvalen. De stora nationella partierna dominerar även på lokal
nivå. Bland de valda ledamöterna i engelska county councils uppgår
kvinnornas andel till 21 % medan andelen i district councils är 19 %.
Lokala folkomröstningar av rådgivande karaktär kan anordnas, men
är ovanliga i de brittiska kommunerna. Omröstningar som har
genom-
förts har bl.a. gällt kommungränser och pubarnas öppethållandetider.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 39

Kommunala utvecklingstendenser

I den internationella litteraturen pekar man ofta på de brittiska
kommunerna som "det avvikande fallet". Medan starka decentrali-
seringstendenser präglade de kontinentala kommunsystemen under 1980-
talet, fick de brittiska kommunerna se sin autonomi beskuren, sina
uppgifter reducerade och sin position försvagad. Thatcherregeringens
avoga inställning till framför allt de labour-dominerade kommunerna
ledde bl.a. till hårdare finansiell reglering och att kategorier av
kommuner helt enkelt avskaffades. Vissa uppgifter kom i detta samman-
hang att överföras till administrativa enheter som saknade lokal
demokratisk förankring. Storbritannien är tillsammans med Irland de
enda EG-länder som ställt sig bakom Europarådets konvention om
den kommunala självstyrelsen.
För närvarande diskuteras en omfattande refonnering av hela den
brittiska kommunstrukturen. En process pågår som antagligen kommer
att leda till att districts slås samman till större enheter och att county-
nivån även utanför storstäderna avskaffas. En enhetlig ennivästruktur
skulle därmed upprättas, varvid Europas
största genomsnittligt
kommuner skulle bli ännu större. Vissa tecken tyder dock på att den
nuvarande tvånivåstrukturen bibehålls på några håll.
I Storbritannien finns också en tendens att förskjuta kommunernas
funktion till att i större utsträckning bli vad man kallar för "enabling".
Detta innebär att kommunerna skall tillhandahålla ramar och resurser,
men att verksamheten fullgörs av privata företag eller andra uppdrags-
tagare på entreprenad.

Irländska republiken

Grimdläggande struktur

Irländska republiken blev en självständig stat år 1922, även om det
skulle dröja ända till 1948 innan republiken formellt konstituerades.
Irland är EG:s minsta och glesast befolkade medlem. Katolicismen
utgör en viktig komponent i den irländska identiteten och omfattar ca 95
% av befolkningen. Trots ambitioner att markera den irländska särarten,
präglas samhällslivet, och inte minst politik och förvaltning, fortfarande
i hög grad av den historia irländarna har gemensam med Storbritannien.
Detta gäller också landets kommunstruktur. Fram till 1922 var
systemet i stort sett likadant som det brittiska, men sedan har den
irländska utvecklingen gått sin egen väg. Detta kommer bl.a. till uttryck

s. 40 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

40 Bilaga 2 SOU 1994:2

i den starka ställning som kommunens ledande tjänsteman har och i det
proportionella valsystemet.
Det irländska kommunsystemet består av två nivåer i städerna och
en nivå på landsbygden. Irland är indelat i counties, som antingen är en
county borough council 5 st eller en county council 29 st. County
boroughs omfattar de fem största städerna med omnejd; Dublin, Cork,
Galway, Limerick och Waterford, medan county councils täcker åter-
stoden av Irland. Den genomsnittliga befolkningsstorleken bland
counties uppgår till 103 000 invånare. På denna nivå handhas de vikti-
gaste kommunala funktionerna, vilka omfattar 90 % av de totala
kommunala utgifterna.
Inom städerna finns dessutom en andra nivå bestående av någon av
borough corporations 7 st, urban district councils 49 st eller town
commissions 30 st. De två första handhar samma uppgifter county
councils, men för en speciñk stad. Town commissions har dock mer
begränsade uppgifter.

Självstyrelsens reglering

Till skillnad från Storbritannien
har Irland en skriven konstitution, men
den innehåller ingen reglering
av kommunernas ställning. Villkoren för
den kommunala verksamheten anges i stället i lag. I likhet med de
brittiska kommunerna gäller principen om ultra vires, dvs kommunerna
får endast befatta sig med uppgifter som de fått tillstånd till i lag.
Det irländska kommunerna anses i allmänhet vara starkt kringskurna
och kontrollerade av staten. Något friområde utöver ultra vires existerar
inte. Kommunerna kan inte heller på egen hand besluta om investe-
ringar utan är beroende av medgivande från ett statligt låneorgan. Dess-
utom har kommunerna under de senaste decennierna blivit av med
uppgifter som flyttats över till andra organ.

Kommunernas organisation och uppgifter

Kommunens ledande tjänsteman city eller county manager innehar
en
stark ställning i de irländska kommunerna. I lagstiftningen görs en
distinktion mellan reserverade och verkställande uppgifter. De reser-
verade faller inom de lokala politikernas beslutsområde och gäller i
huvudsak övergripande policyfrågor, såsom beslut om budget, för-
ändringar i kommunens egendomsinnehav och val av kommunala
representanter i olika organ. Alla uppgifter som inte reserverats för
politikerna anses vara verkställande och tillkommer den ledande tjänste-
mannen. Detta ger chefstjänstemannen en viktig position, i praktiken
även vid utformningen av policies. I hög grad fungerar denne också
som statens förlängda arm. Detta understryks inte minst av tillsåttnings-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 41

förfarandet. Det är en kommission med statlig anknytning, och inte
kommunen, som utser tjänstens innehavare. Den ledande tjänstemännen
kan heller inte avsättas av den egna kommunen. Med
en lyhörd chefs-
tjänsteman kan dock politikerna ha möjlighet att påverka även verksam-
hetens detaljer.
Förutom att fatta beslut i fullmäktige ingår politikerna också i
nämnder med olika ansvarsområden. Deras roll i dessa är emellertid i
huvudsak begränsad till att lämna råd till chefstjänstemannen och andra
tjänstemän. Fullmäktigeledamöterna utgör dock kontaktlänk mellan
enskilda medborgare och kommunen.
Kommunernas uppgifterär mer begränsade på Irland än i de flesta
andra västeuropeiska stater. Välfardspolitikens förverkligande på lokal
nivå är i Irland i ytterst liten utsträckning uppgift för kommunerna.
en
Skolväsende, hälso- och sjukvård och socialtjänst handhas
av statliga
organ. I stället är de viktigaste kommunala uppgifterna byggande och
tillhandahållande av bostäder, vägförvaltning och trafiksäkerhet samt
ansvar för vatten- och avloppssystem.

Finansiella förhållanden

År 1986 svarade de irländska kommunerna för 16 %
av de totala offent-
liga utgifterna. Deras andel har emellertid halverats från 1960, vilket
bl.a. beror på att de blivit av med väsentliga uppgifter, såsom ansvaret
för hälso- och sjukvården.
Huvuddelen av de kommunala inkomsterna utgörs 1984 av stats-
bidrag 64 %. Denna andel har ökat medan skatternas del 12 %
minskat till följd av att en kommunal fastighetsskatt avskaffats. Åter-
stoden 24 % består bl.a. av olika avgifter. Statsbidragen utgörs huvud-
sakligen av riktade bidrag, som betalas för att kommunerna skall utföra
vissa ålagda uppgifter. Generella statsbidrag spelar
en mer undanskymd
roll. Den kommunalskatt som återstår är en fastighetskatt
som betalas
av ägare till industrifastigheter. Staten sätter emellertid ett tak för hur
hög denna kan vara. Kommunerna har dock möjlighet att själva avgöra
storleken på sina avgifter.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Fullmäktigeledamöterna i de irländska kommunerna väljs i proportio-
nella val vart femte år. De lokala valen kan emellertid i vissa lägen
uppskjutas av parlamentet. 1965 års kommunalval senarelades till 1967
för att inte kollidera med parlamentsvalen 1965 och presidentvalet 1966.
Det uppfattas alltså som en nackdel om flera val skulle hållas samtidigt
eller ens under samma år. Valen år 1991 skulle ha hållits året före,
men uppsköts på grund av att man då avsåg att reformera kommunernas

s. 42 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

42 Bilaga 2 SOU 1994:2

ställning.Valdeltagandet uppgår till mellan 55 och 60 %, att jämföra
med ett deltagande om ca 70 % i de nationella valen. De politiska
partierna på nationell nivå dominerar även i den kommunala politiken.
Utländska medborgare har rätt att rösta i lokala val.
De irländska kommunerna saknar rätt att genomföra lokala folk-
omröstningar.

Kommunala utvecklingstendenser

Irland och Storbritannien är de enda av EG:s medlemsländer som inte
undertecknat Europarådets konvention om lokalt självstyre. En grund-
läggande fråga kring det irländska kommunsystemet är ifall det finns
några utsikter att kommunernas funktioner och självständighet kan
komma att öka under de närmaste åren. Hittills har statsmakterna
tenderat att lyfta ut uppgifter som man inte ansett kommunerna för-
mögna att hantera, i stället för att reformera kommunsystemet så att det
blir bättre anpassat till de krav moderna välfárdssystem ställer.
En expertutredning föreslog emellertid
år 1990 en reformering av
den irländska kommunstrukturen, varvidett enhetligt trenivåsystem,
bestående av 8 regioner, 34 counties och 151 districts skulle införas. I
samband med detta skulle även uppgifter överföras från staten till dessa
organ och klarare ansvarsgränser etableras mellan stat och kommun. En
ny kommunallag antogs år 1991, som emellertid endast marginellt
förändrat det nuvarande systemet. En indirekt vald regional nivå har
dock införts och avsikten är att denna så småningom skall direktväljas.
Regionernas uppgifter
skall vara att samordna offentlig verksamhet och
att fungera som mottagare av utvecklingsstöd från EG.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 43

4 Mellaneuropeiska system

Tre staters kommunsystem har hänförts till de mellaneuropeiska, näm-
ligen federationema Tyskland, Österrike och Schweiz. I tabell 3 redo-
visas några grundläggande uppgifter om dessa stater.

Tabell 3 Stater med mellaneuropeiska kommunsystem

Befolkning Areal inv/km2
milj 1990 1000 km2 1990

Tyskland 79 8 357 224
Österrike ,
7,7 83 93
Schweiz 6,8 41 164

Tyskland

Grundläggande struktur

Förbundsrepubliken Tyskland
är sedan återföreningen i oktober 1990
den befolkningsmässigt största staten i EG. Vid detta tillfälle påbörjades
ett införande av huvuddragen av den västtyska strukturen för ekonomi,
politik och förvaltning i de tidigare östtyska delarna.
Tyskland är en federativ stat, med statsmakten delad mellan för-
bundsniván bund och 16 delstater länder. Av dessa ingick fem i f.d.
Östtyskland och av de återstående utgör tre städer, nämligen Berlin,
Bremen och Hamburg.Den tyska grundlagen grundgesetz reglerar
bl.a. ansvarsfördelningen mellan de bägge nivåerna. På förbundsnivå
stiftas lagar som gäller t.ex. försvar, utrikespolitik, finanspolitik och
annat av övergripande nationellt intresse. I princip har delstaterna rätt
att stifta lagar om allt annat, så länge man håller sig inom de ramar som
dragits upp på förbundsnivå. En viktig grundsats i den tyska federativa
statsbildningen, som dock inte är grundlagsfást, är principen om sub-
sidiaritet.
Problem skall lösas på lägsta möjliga nivå. Endast
om de inte
kan hanteras lokalt skall en högre nivå ta över ansvaret.
Det tyska kommunsystemet uppvisar stora variationer i de flesta
avseenden mellan olika delstater. Den grundläggande strukturen och
kommunernas allmänna kompetens är emellertid densamma, men i
övrigt avgör delstaterna själva systemets utformning. I hela förbunds-
republiken gäller dock att den lägsta nivån utgörs av gemeinde. I det

s. 44 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

44 Bilaga 2 SOU 1994:2

återförenade Tyskland ñnns totalt ca 16 000 gemeinde med i genomsnitt
5 000 invånare. Vissa av dem utgörs av storstäder, men många är
väldigt små; de minsta har bara en handfull invånare. Ett omfattande
mellankommunalt samarbete har därför utvecklats. Mellan 1965 och
1977 reformerades gemeinde i f.d. Västtyskland genom att mindre
enheter slogs samman till större. Ett sådant arbete pågår för närvarande
i östra Tyskland.
Nästa kommunala nivå kallas kreis,
av vilka det finns nära 300.
Dessa har dels uppgiften att övervaka gemeinde inom sitt område, dels
handha andra, specificerade uppgifter. Ca 100 större städer ingår inte i
kreis-strukturen utan har status av kreisfreie städte. Dessa är befriade
från den övervakning kreis svarar för men har i övrigt samma funk-
tioner som dessa.
Utöver dessa grunder har kommunsystemen utformats på olika sätt
i de olika delstatema. I några av de större städerna finns t.ex. ytter-
ligare en indelning i bezirke. Kommunernas uppgifter varierar också
starkt mellan delstatema till följd av att dessa valt att delegera uppgifter
i olika utsträckning. Ett speciellt förhållande är vidare att Bremen,
Hamburg och Berlin både är delstater och gemeinde.
Det kommunala självstyret i Tyskland har djupa rötter. Småstaten,
som visserligen var en feodal enhet, dominerade under hundratals år
den tyska politiska geograñn. Efter Napoleonkrigen i början på 1800-
talet befástes den lokala självstyrelsens roll. Ockupationsmakterna efter
andra världskriget har också bidragit med influenser till den nuvarande
utformningen av systemBet.

självstyrelsens reglering

I den tyska konstitutionen regleras de grundläggande villkoren för den
kommunala självstyrelsen.
Här anges t.ex. att kommunerna skall styras
demokratiskt och att de har en allmän kompetens. I princip ger
kompetensregeln gemeinde rätt att fatta beslut inom alla områden som
inte uttrycklingen reserverats för förbunds- eller delstatsnivåerna. Kreis,
däremot, har endast rätt att handa uppgifter de uttryckligen tilldelats i
lag. Inom ramen för dessa grunder har därefter varje delstat i sina
konstitutioner specificerat villkoren för de egna kommunernas verksam-
het.
Delstaterna följer på olika sätt upp hur kommunerna sköter sina
uppgifter. Detta sker i hög grad genom kreis, som har detta som en
viktig uppgift. I de sex största delstatema finns dessutom en särskild
statlig administrativ organisation, regierungsbezirke, med övervakande
uppgifter. Övervakningen gäller i huvudsak kommunernas lagefter-
levnad.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 45

Kommunernas organisation och uppgifter

I alla tyska kommuner utgörs det högsta beslutande organet av ett
direktvalt fullmäktige.
I gemeinde kallas detta gemeinderat och i kreis
kreistag. I de flesta gemeinde utgörs den politiska ledningen
av en
bürgermeister eller en oberbürgerrneister. Även
om variationsrikedomen
är ansenlig, kan en grov distinktion göras mellan kommunerna i
norr
och i söder. I nordtyska kommuner väljs borgmästaren
av gemeinderat
och denne har uppgifter som är separerade från ansvaret för den
löpande administrativa verksamheten, vilket i stället ligger hos en för-
valtningschef. I södra Tyskland, däremot, görs inte samma distinktion.
Borgmästaren, som här är direktvald för en sex-årsperiod, svarar för
ledningen av både den politiska och administrativa verksamheten. Mot-
svarande distinktion mellan norr och söder i fråga om borgmästarens
valsätt och uppgifter gäller också för kreis, men i dessa har borg-
mästaren beteckningen landrat. De nya delstatema i östra Tyskland har
i huvudsak anammat den sydtyska borgmästarmodellen.
Kommunernas uppgifter varierar mellan delstatema. De viktigaste
utgörs dock av social välfärd, utbildning, hälso- och sjukvård och
fritidsverksamhet. Till grund för gemeindes ansvarsområde ligger, som
tidigare nämnts, en grundlagsskyddad allmän kompetens. Utöver detta
utför de uppgifter som delegerats från förbundsstatsnivå eller från del-
staten. Kommuner som är alltför små måste samarbeta med andra i
kommunalförbund för att driva verksamheter. Vissa uppgifter kräver
emellertid ett ännu större befolkningsunderlag, vilket medfört att del-
statema flyttat över ansvar från gemeinde till kreis. Denna tyngdpunkts-
förskjutning har varit framträdande under det senaste decenniet.
Det är ovanligt att en nivå har ett renodlat ansvar för
en sektor. I
stället delar man ofta på uppgifterna, vilket exempelvis kan innebära att
gemeinde tillhandahåller skollokaler och utrustning medan delstaten
svarar för skolpersonalen.

Finansiella förhållanden

Av de offentliga
utgifterna i Västtyskland svarade kommunerna år 1988
för ca 25 % 1988. De viktigaste inkomstkällorna i det återförenade
Tysklands kommuner utgjordes år 1991 av skatter 22 %, statsbidrag
45 % och avgifter 16 %. Stora skillnader i inkomststruktur råder
emellertid mellan östra Tyskland och det tidigare Västtyskland. Det
svagare skatteunderlaget i öst kompenseras med en större andel stats-
bidrag, som år 1991 uppgick till 73 %.
Gemeinde har en grundlagsskyddad rätt att uppbära skatt. Den
viktigaste beskattningen sker av företags tillgångar och vinster, viss
egendom samt av lokal konsumtion. Man avgör själva skattesatsens

s. 46 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

46 Bilaga 2 SOU 1994:2

storlek, men i exceptionella fall kan delstaten påverka dessa genom sin
rätt att lägga veto mot den kommunala budgeten. En del av dessa
skatteinkomster överförs till federal och delstatsnivå. I gengäld får
gemeinde del av den inkomstskatt som dess medborgare betalar till
delstaten.Denna skatt används också för att utjämna skillnader mellan
kommuner genom att kompensera de som har svagt skatteunderlag och
höga kostnader.
Det finns en tydlig tendens att förbundsnivâns och delstatemas
kontroll av gemeindes finanser Ökar. Sedan år 1967 har såväl
förbundsregeringen som delstaterna möjlighet att lägga in veto mot
större projekt som gemeinde önskar genomföra.
Statsbidragen utgår formellt från delstaten. Grundlagen anger
mycket strikta villkor för direkta finansiella transaktioner mellan för-
bundsnivån och kommunerna och dessa bidrag måste därför förmedlas
av delstaterna. Statsbidragen består av både en generell del och av
specifika bidrag för olika verksamheter. Deras utformning varierar
mellan delstaterna. Statsbidragen fyller delvis en utjämnande funktion.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

I den tyska grundlagen anges att kommunerna i riket skall styras av ett
fullmäktige som består av ledamöter, utsedda i fria val. Som tidigare
nämnts väljs borgmästaren direkt i de sydtyska kommunerna. Val-
systemens utformning skiljer sig åt mellan de olika delstaterna men de
har alla inslag av proportionalitet. Exempelvis har väljarna i Bayern och
i de nya länderna i östra Tyskland tre röster var att fördela bland före-
slagna kandidater. Mandatperiodernas längd varierar mellan fyra och
sex år. De första fria lokalvalen i östra Tyskland efter återföreningen
hölls i maj 1990 med ett valdeltagande om 75 %, att jämföra med de 93
% som två månader tidigare deltog i de första riksdagsvalen.
Åtta delstater
ger kommunerna möjligheter att hålla beslutande
lokala folkomröstningar bürgerentschied i viktigare frågor. Initiativ
kan tas av antingen gemeindenrat eller en viss andel av befolkningen.
För att gälla som beslut måste en bestämd del av de röstberättigade
medborgarna rösta för det. Denna andel varierar mellan olika delstater.

Kommunala utvecklingstendenser

En aktuell uppgift i det tyska kommunsystemet utgörs av en omstruk-
tureringav kommunerna i östra Tyskland. Detta arbete, som för när-
varande pågår, innebär bl.a. att mindre enheter läggs samman till
större.
Det finns en tydlig tendens att gemeindes position urholkas. Dels
har funktioner överflyttats antingen till mellankommunala organ eller till

s. 47 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 47

kreis, dels har den finansiella kontrollen
av gemeinde ökat. Det stora
beroendet av statsbidrag anses också reducera gemeindes självständig-
het.
De tyska kommunernas framtida roll är också beroende av utgången
av den debatt om gränserna för det offentliga âtagandet, som även pågår
i Tyskland. Skall kommunerna begränsa sig till att tillhandahålla de
uppgifter som marknaden inte själv klarar eller skall de även ägna sig åt
att styra och omfördela

Österrike

Grtmdläggande struktur

Österrike uppstod i sin nuvarande form efter första världskriget och den
Habsburgska dubbelmonarkins fall. Efter 10 år av ockupation i anslut-
ning till andra världskriget återfick det sin självständighet år 1955.
Österrike är förbundsstat och statsmakten är delad mellan förbunds-
en
nivån bund och nio delstater länder. Varje land styrs av en
enkammarrepresentation, som också väljer en guvernör landeshaupt-
mann och en delstatsregering. Grundlagen reglerar ansvarsfördelningen
mellan bund och land. I princip gäller att delstatema kan fatta beslut i
alla frågor som inte uttrycklingen reserverats för den federala nivån
eller för kommunerna. De österrikiska delstatema anses dock ha en
mindre självständig ställning än sina motsvarigheter i Tyskland.
Varje land är dessutom indelat i en statlig undemivå, bezirk,
som
leds av en bezirkshauptmann. Detta organ sköter delegerade statliga
uppgifter, men ansvarar också för att övervaka kommunernas verksam-
het.
Det österrikiska kommunsystemet
har sitt ursprung i den flodvåg av
liberala strömningar som i mitten på 1800-talet drog över Europa. I det
Habsburgska enväldet förde detta med sig ett första etablerande av
kommunal självstyrelse. Den kommunala nivån i Österrike utgörs av
gemeinde. Wien är den största gemeinde med 1,5 milj invånare, och är
samtidigt delstat, men i allmänhet är kommunerna små. De 2 301
gemeinde har i genomsnitt 3 200 invånare. Den minsta har 50 invånare
och endast 66 av kommunerna har mer än 10 000 invånare 1992. En
gemeinde med minst 20 000 invånare kan ansöka om att bli statutär-
stadt. Om detta beviljas av såväl förbundsregeringen som delstaten får
kommunen ta över delegerade statliga uppgifter från bezirk.
Gemeinde kan sluta sig samman i kommunalförbund, gemeinde-
verbände, under förutsättning att bezirk ger sitt medgivande. Dessa

s. 48 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

48 Bilaga 2 SOU 1994:2

kommunalförbund får emellertid endast svara för en uppgift, varvid de
vanligaste är avfallshantering, avloppssystem och skolbyggnader.

Självstyrelsens reglering

Gemeindes status i den österrikiska samhällsstrukturen och dess rätt till
kommunalt självstyre finns inskrivet i den österrikiska grundlagen.
Denna ger kommunerna bl.a. vissa beslutsbefogenheter och rätt att
själva fastställa sin budget och ta ut skatter.
Kontrollen av kommunernas verksamhet sker i huvudsak genom
bezirks försorg. I kommuner som är statutärstadt är det delstaten
som
har denna uppgift. Kontrollen avser kommunernas lagefterlevnad och att
enskilda medborgares rätt kränks. Bezirk har i sådana fall möjlighet
att upphäva det kommunala beslutet.
Kommunernas relationer med den federala och den delstatliga nivån
präglas i hög grad av integration. Många uppgifter löses gemensamt,
varvid olika nivåer bidrar till finansieringen. I praktiken tycks detta
dock ha skett på de andra nivâemas villkor, varför kommunernas själv-
ständighet reducerats och deras beroende av de andra ökat. Under 80-
talet har dessutom relationerna kommit att bli mer spända till följd av
krympande resurser.

Kommunernas organisation och uppgifter

Alla gemeinden leds av ett direktvalt fullmäktige, gemeinderat, som
består av ll till 60 ledamöter, beroende på kommunens storlek. Full-
mäktige utser inom sig nämnder med ansvar att förbereda beslut
som
skall fattas i gemeinderat. Dessutom utses en kommunstyrelse
gemeindevorstand, i större städer stadtsenat med rätt att fatta beslut i
mindre frågor. Kommunstyrelse och nämnder är sammansatta i propor-
tion till
partiernas ställning i fullmäktige. Ansvarsfördelningen inom
kommunen mellan dess olika organ varierar dock mellan delstater.
Det politiska ledarskapet i gemeinde utövas av en bürgermeister. I
vissa delstater utses denne av fullmäktige, i andra allmänna val.
genom
Borgmästaren har en rad viktiga funktioner; han representerar
kommunen utåt, han fattar beslut i mindre frågor men framför allt
svarar han för den del av kommunens verksamhet som den utför på
uppdrag åt bund eller land. Det gäller t.ex. organisering
av allmänna
val och folkomröstningar, ansvar för folkbokföringsregister samt vissa
naturskydds- och smittskyddsfrågor.
Gemeinde har dels ett eget kompetensområde, dels uppgifter
som de
utför på uppdrag åt bund eller land. Det kompetensområdet kan
egna
ses som en kombination av ultra vires och en allmän kompetens i
svensk mening. Bund och land har i lagstiftning pekat ut de områden

s. 49 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 49

som ingår i kommunernas egna kompetens. Det gäller t.ex. hälsoinspek-
tion, trafikpolis och lokal planering. Kommunerna har därefter stor
självständighet att utföra dessa uppgifter utan inblandning från statliga
organ. De uppgifter som utförs på uppdrag av delstaten varierar mellan
kommunerna. Dessa kan innefatta hälso- och sjukvård, skolor, kultur-
institutioner och fritidsverksamhet. Generellt har kommunernas upp-
gifter i frågor om social välfärd ökat, medan polis- och inspektions-
uppgifter minskat.

Finansiella förhållanden

Gemeindes andel av de offentliga utgifterna i Österrike uppgår till 37 %
1986. Av inkomsterna utgör 22 % lokala skatter, 29 % statsbidrag i
form av andelar av nationella skatter, 20 % avgifter och 15 % stats-
bidrag till investeringar 1988, Wien exkluderat.
Det österrikiska skattesystemet består av ett stort antal olika former
av skatter. Vissa av dessa går oavkortat till en viss nivå, andra delas
mellan flera nivåer. Den närmare utformningen och fördelningen av
resurserna är ett resultat av förhandlingar i vilka federala, delstatliga
och kommunala intressen medverkar. Den överenskommelse som träffas
ligger till grund för en federal lag som fastställs att gälla under en
period om fyra till sex år.
Vissa skatter, företrädesvis konsumtionsskatter och en arbetsgivar-
avgift, reserveras enligt dessa principer för kommunerna. Eftersom
skattenivåema fastställs i förhandlingarna, och kommunerna inte har rätt
att ta ut några andra skatter än de överenskomna, har de enskilda
kommunerna inte några möjlighet att påverka storleken av sina
inkomster.
Kommunerna får också del av andra skatter. En del av dessa över-
förs direkt till kommunen,
annat fördelas genom beslut av delstaten.
Hänsyn tas därvid till skillnader i behovsstruktur och resursbas mellan
kommuner. Delstaten kan också använda medlen för bidrag till speciella
lokala projekt. Kommuner måste ha tillstånd av det statliga övervak-
ningsorganet, bezirk, för att få uppta lån.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Fullmäktigeledamöterna väljs genom proportionella val. Valperiodens
längd regleras
av delstaten och uppgår till fem eller sex år. I vissa
delstater väljs också borgmästaren i allmänna val.
I de flesta delstater har kommunerna rätt att anordna folkomröst-
ningar. Dessa kan initieras av gemeinderat eller en viss andel röst-
berättigade medborgare.

s. 50 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

50 Bilaga 2 SOU 1994:2

Kommunala utvecklingstendenser

Österrikes ansökan
om medlemskap i EG har aktualiserat frågan om
delstaternas ställning i ett europaperspektiv. De österrikiska delstaterna
vill ha lagändringar genomförda som gör det möjligt för dem att delta i
ett eventuellt framtida skapande av en europeisk union. Detta skulle
ytterligare förstärka delstaternas självständighet.

Schweiz

Grundläggande struktur

Schweiz har av historiska och topograñska skäl
en djupt decentraliserad
samhällsstmktur. Styrelseskicket har ända sedan edsförbundets tillkomst
år 1291 vilat på lokala enheter med stark
egen identitet. Staten utgör en
federation av 26 kantoner som var och en utövar ett långtgående själv-
styre. Kantonernas självständighet bottnar också i de språkliga,
kulturella och religiösa skillnader som råder i Schweiz. Befolkningen är
i huvudsak fördelad på tre språkgrupper, nämligen de som talar tyska
65 %, franska 18 % och italienska 10 % 1990. Schweiz bekänner
sig till en strikt neutralitet, vilket bl.a. innebär att
man inte anser sig
kunna vara medlem av varken FN eller EG.
Det schweiziska styrelseskicket är i många avseenden ett
excep-
tionellt undantag från det generella europeiska mönstret. Någon parla-
mentarism tillämpas inte utan staten styrs i stället
av en ständig sam-
regering i vilken alla större partier är representerade. De sju regerings-
medlemmarna innehar posten som förbundspresident ett år i taget.
Regeringsmaktens starka ställning och i praktiken frånvaron av elektoral
konkurrens balanseras i stället av medborgarnas direkta medverkan i
beslutsprocessen, framför allt genom de mycket ofta återkommande
folkomröstningarna.
Inom vissa av förbundsnivån angivna ramar reglerar kantonema
själva den kommunala nivåns struktur. Kommunernas organisation och
uppgifter varierar därför starkt mellan de olika kantonema. Det är
därför rimligare att tala om 26 olika kommunsystem, än om ett enda
schweiziskt.
I Schweiz finns totalt ca 3 000 kommuner gemeinde/commun. De
varierar i storlek från ett 20-tal invånare till Zürichs 360 000. I
genom-
snitt har de 2 300 invånare, vilket innebär att de schweiziska
kommunerna hör till de mindre i Europa. De har undgått den
samman-
läggningsvåg som berörde kommunerna i Nordeuropa under 1960- och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 5l

70-talen. Det är vanligt att framför allt mindre kommuner samarbetar i
kommunalförbund.

Självstyrelsens reglering

I en vanlig federal lag anges de grundläggande förutsättningarna för de
schweiziska kommunerna. Enligt denna skall det finnas kommuner
och
dessa har själva rätt att utforma sin struktur inom ramen för de regler
som anges av kantonen. Vidare har kommunerna beskattningsrätt och en
allmän kompetens inom alla områden som inte tillkommer kantonen
eller federationen.
Kontrollen av kommunernas verksamhet är olika omfattande i de
olika kantonema. I exempelvis kantonen Geneve måste alla beslut i
kommunens fullmäktige underkastas kantonen för godkännande. I andra
kantoner utövas en mer begränsad kontroll.
Kommunernas relationerna med federation och kanton har tidigare
kännetecknats av en strikt funktionsuppdelning men i allt större
utsträckning har dessa nivåer kommit att vävas samman i ett komplext
system av samarbete.

Kommunernas organisation och uppgifter

Som tidigare nämnts anger kantonen ramarna för de schweiziska
kommunernas organisation och uppgifter, vilket medför variationer
mellan kantonema. Kommunerna leds emellertid ofta av ett direktvalt
fullmäktige, även om den närmare utformningen av den politiska orga-
nisationen skiljer sig åt. Verkställande organ utgörs vanligtvis av en
styrelse, med en ordförande som i vissa kommuner utses i direkta val.
Mätt i verksamhetens ekonomiska omfattning utgörs de schweiziska
kommunernas viktigaste uppgifter av ansvar för skolväsende, hälso- och
sjukvård, social välfärd, kulturverksamhet och miljöskydd. Kommunal-
förbund, som sköter uppgifter gemensamt för flera kommuner, har
framför allt inrättats för att svara för utbildning, vatten och energi,
miljöskydd och fysisk planering.

Finansiella förhållanden

Den kommunala andelen av de totala offentliga utgifterna i Schweiz
uppgår till 35 % 1984. Av inkomsterna utgör 51 % skatter, 25 %
avgifter och 15 % bidrag från förbund och kanton.
I federal lag har kommunerna givitsrätt att uppta skatter för att
finansiera sin verksamhet. Kantonerna beslutar om närmare regler och
avgör i vad mån kommunerna själva kan bestämma skatteuttagets stor-
lek. Kommunalskattema utgörs i huvudsak av skatt på inkomst. Stats-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

52 Bilaga 2 SOU 1994:2

bidragens utformning
varierar också mellan kantonema. Det finns ett
utjämningssystem som ger viss kompensation till kommuner med svag
resursbas, vilket framför allt kommer de i alpområdet till del.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Det som mer än annat kännetecknar schweizisk demokrati är det starka
inslagen av direkt demokrati. På federal och kantonal nivå kommer
detta framför allt till uttryck i folkomröstningar och medborgarinitiativ,
men i några av de minsta kantonema och i mindre kommuner också
genom att de röstberättigade samlas till stormöten.
Kommunala folkomröstningar hålls bl.a. om en viss angiven del av
befolkningen är missnöjd med ett beslut som fattats i kommunens full-
mäktige. I sådana fall överlåter man det slutliga avgörandet till med-
borgarna. Medborgarinitiativ innebär att en minoritet av befolkningen
har rätt att kräva att ett förslag de ställer behandlas av kommunens
fullmäktige. I många fall leder även detta i slutändan till folkomröst-
ning. I genomsnitt
har den schweiziske medborgaren möjlighet att i
folkomröstningar ta ställning till ett trettiotal federala, kantonala eller
kommunala frågor varje år. I praktiken deltar dock endast ca 30-40 %
av de röstberättigade.
Den tredje formen av direktdemokrati, kommunalstämma, tillämpas
i åtskilliga av de mindre kommunerna. Alla röstberättigade
invånare
samlas för att gemensamt välja representanter och fatta beslut i viktigare
kommunala frågor. Utöver dessa former för direkt demokrati, väljer
kommunmedborgarna också representanter till kommunala beslutande
församlingar. Hur detta närmare är utformat varierar dock mellan
kantonema. Det vanliga är emellertid att ett proportionellt valsystem
tillämpas.

Kommunala utvecklingstendenser

Det har funnits en ambition under 70-talet att skapa ett system av
regioner med utgångspunkt från städerna och deras omgivande
kommuner. Något förverkligande av dessa ambitioner har emellertid
ännu inte kommit till stånd.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 53

5 Napoleanska system

De napoleanska kommunsystemen är en gemensam beteckning åtta
system längs atlant- och medelhavskustema. De omfattar Frankrike,
Nederländerna, Belgien, Luxemburg, Spanien, Portugal, Italien och
Grekland. Tabell 4 anger några grundläggande karaktäristika för dessa
stater.

Tabell 4 Stater med napoleanska kommunsystem

Befolkning Areal inv/km2
milj 1990 1000 km2 1990

Frankrike 56,7 544 105
Nederländerna 15 34 444
Belgien 10,0 31 328
Luxemburg 0,4 3 149
Spanien 39,3 505 77
Portugal 9,9 92 106
Italien 57,7 301 192
Grekland 10,0 132 78

Frankrike

Grundläggande struktur

Frankrike har ett förvaltningssystem som fortfarande är starkt präglat av
den centralistiska struktur som sedan många århundraden kännetecknat
det franska samhällssystemet, men som med Napoleon Bonaparte i
början av 1800-talet fick en enhetlig utformning. Trots att Frankrike
alltså betraktas som något av en prototyp för ett västerländskt
centraliserat samhälle finns emellertid ett tydligt utrymme för lokalt
självstyre. Decentraliseringsreformer, framför allt den som genomfördes
år 1982, har dessutom medfört att tyngdpunkten förskjutits nedåt i den
franska samhällsstmkturen.
I det franska kommunsystemet räknar man normalt med tre nivåer;
region, departement och kommun commune. Regionerna tillkom 1964
som en statlig förvaltningsnivå med ansvar för i huvudsak nationell
ekonomisk planering. Sedan 1986 har dessa emellertid fått en lokal
förankring i och med att dess beslutsfattare utses i allmänna val, sam-

s. 54 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

54 Bilaga 2 sou 1994:2

tidigtsom de givits ytterligare uppgifter. Frankrike är indelat i 22
regioner och dessutom har fyra områden på andra kontinenter
Guadelope, Martinique, Franska Guayana och Reunion status av
region. Det egentliga Frankrikes regioner varierar i storlek från 250
000 invånare Korsika till 10,6 miljoner invånare Ile-de-France.
Departementen tillkom efter franska revolutionen med uppgift att
svara för statlig förvaltning inom ett mindre geografiskt område. Staten
utsåg dess ledande befattningshavare, prefekten,
som hade långtgående
maktbefogenheter, inte minst när det gällde kontrollen av kommunernas
verksamhet. 1982 års decentraliseringsreform förändrade dock depar-
tementens roll. Ett valt fullmäktige fick större befogenheter, medan
prefektens ställning försvagades. Frankrike har idag 96 departement
med befolkningstal varierande från 73 000 till 2,5 miljoner invånare.
Till skillnad från regioner och departement
var kommunerna inte
från början någon skapelse av statsmakten. De bygger på en mång-
hundraårig församlingsstruktur men fick sin formella status som
kommuner efter revolutionen. Det finns för närvarande drygt 36 000
kommuner, av vilka några är stora men de allra flesta mycket små.
Genomsnittligt omfattar de 1 600 invånare 1990, vilket innebär att de
franska kommunerna, tillsammans med de isländska, är de minsta i
Västeuropa. Trots att ca 1 000 kommuner har färre än 50 invånare har
lokalt motstånd förhindrat alla planer på omfattande sammanläggningar.
På grund av den rikliga förekomsten av små kommuner,
men också
med syftet att lösa gemensamma problem i storstadsområdena, är det
vanligt med interkommunalt samarbete i Frankrike. Det finns för
närvarande drygt 18 000 kommunalförbund av olika slag. Nästan alla
har inrättats på frivillig basis och utgörs enfunktionsförbund,
av men det
finns också sådana som sköter flera verksamheter.

Självstyrelsens reglering

Den konstitutionella regleringen av de franska kommunerna är mycket
sparsam. Grundlagen anger att det skall finnas kommuner och att dessa
skall styra sig själva genom valda församlingar. Det sägs också att den
närmare regleringen skall specificeras i lag. De viktigaste
av dessa lagar
utgörs av kommunallagen och dess motsvarighet för departement och
regioner. Kommunallagen anger att kommunerna har rätt att sköta alla
uppgifter av lokalt intresse. De har därmed i princip
en allmän kompe-
tens, även om denna inskränks av stadganden om att staten måste god-
känna vissa typer av beslut.
Prefekten på departementsnivå svarade tidigare för en närgången
kontroll av kommunernas verksamhet. Bl.a. krävdes förhandsgod-
kännande av honom innan kommunala beslut kunde vinna laga kraft
tutelle. Sedan 1982 är emellertid hans roll begränsad till att i efterhand

s. 55 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 55

granska lagligheten av besluten. Om han finner ett beslut olagligt hän-
förs frågan tillen förvaltningsdomstol för avgörande. Han bör dock
dessförinnan ha tagit kontakt med den berörda kommunen för att få
denna att ändra beslutet.
I en traditionellt centraliserad politisk struktur som den franska har
kommunernas relationer med staten i hög grad varit en fråga om att
vinna tillträde till regeringskorridorerna i Paris. Det är därför viktigt för
lokala beslutsfattare att ha goda kontakter på central nivå. Inte minst av
detta skäl är det mycke: vanligt att framträdande politiker samtidigt har
uppdrag på flera nivåer cumul des mandats. Sedan 1985 regleras
emellertid detta i lag, vilket
medfört att man nu bara får ha två upp-
gifter samtidigt,
eller tre om den tredje utövas i en kommun med färre
än 20 000 invånare. I stället förväntas partierna en starkare ställning
som kanal mellan stat och kommuner.

Kommunernas organisation och uppgifter

Högsta beslutande organ på regional nivå är regionens fullmäktige
conseil regional. I denna fattas övergripande beslut av policykaraktär.
Fullmäktige utser en regionpresident, som svarar för den verkställande
makten. Tidigare låg denna hos en statlig tjänsteman, en regionprefekt.
Regionemas uppgifter avser regional planering, ekonomisk utveckling,
vuxenutbildning samt viss kultur- och fritidsverksamhet.
Departementen är organiserade
på ett likartat sätt med ett full-
mäktige conseil générale
och en president. De ansvarar för social-
tjänst, vissa sociala förmåner, vissa skolor, Skolskjutsar på landsbygden
samt planering och viss infrastruktur. Prefekten har numera en
koordinerande uppgift, men kvarstår också som statens förlängda arm,
med bl.a. övervakande uppgifter.
Även i kommunerna är ett fullmäktige conseil municipal högsta
beslutande organ. Detta utser en borgmästare maire, som svarar för
beredning och verkställighet och även vissa av fullmäktige delegerade
uppgifter. Borgmästaren innehar en tydlig nyckelroll i kommunen och i
dess relationer med andra nivåer. En borgmästare i en stor stad kan
t.ex. samtidigt spela en framträdande roll i nationell politik. Till skill-
nad från regionemas och departementens presidenter utför borgmästaren
dessutom en rad uppgifter åt staten. Det innefattar ansvar för lokal polis
och befolkningsregister samt organiserandet av allmänna val.
Kommunernas kompetens innefattar såväl obligatoriska som fakul-
tativa uppgifter. De obligatoriska utgörs av ansvar för skolbyggnader,
mindre vägar, polis, brandförsvar, fysisk planering och beviljande av
byggnadstillstånd. De fakultativa uppgifterna avser bl.a. kultur, turism
och kommunikationer. Kommunerna har således en allmän kompetens,
men deras möjligheter att utöva den är i hög grad avhängigt av deras

s. 56 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

56 Bilaga 2 SOU 1994:2

storlek. I anslutning till 1980-talets decentraliseringsreformer fick
kommunerna, departementen och regionerna ytterligare uppgifter.
Det bör understrykas att uppgiftsfördelningen mellan de olika
nivåerna inte är helt entydig. Ansvaret för att bedriva
en verksamhet är
normalt delad mellan flera nivåer och dessutom avgör kommunens
storlek vilken uppsättning verksamheter man kan
svara för. I praktiken
är det endast inom ett fåtal områden som kommunerna har ett eget och
självständigt ansvar.

Finansiella förhållanden

Regioner, departement och kommuner står för ungefär 19 % av de
kommunala utgifterna 1988. Tyngdpunkten ligger därvid på
kommunerna, medan regioner i finansiellt hänseende spelar en undan-
skymd roll. Av inkomsterna kommer 44 % från skatter, 26 % från
statsbidrag och återstoden från lån och avgifter 1985.
Regioner, departement och kommuner har länge varit kraftigt kring-
skurna i finansiellt hänseende. Detta kvarstår fortfarande i hög grad,
trots vissa lättnader under 1980-talet. Möjligheterna att själva påverka
skatteinkomstemas storlek har ökat, vilket dock förutsätter
en kompli-
cerad process som i praktiken endast är öppen för de större
kommunerna. Budgetprocessen på de olika kommunala nivåerna är
också underkastad statlig granskning, varvid
man bl.a. kontrollerar att
kommunerna sköter sina obligatoriska uppgifter.
De främsta skatteinkomstema kommer från beskattning av fastig-
heter och företag. Statsbidragen är i huvudsak generella och kan i hög
grad användas av kommuner, departement och regioner efter
eget gott-
fmnande, så länge man utför de obligatoriska uppgifterna. Statsbidragen
år till en del utformade för att kompensera kommuner med svagt skatte-
underlag.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Valen till regionerna sker med ett proportionellt valsystem. En fem-
procentspärr utestänger de minsta partierna från representation. Depar-
tementens fullmäktige väljs i enmansvalkretsar kantoner i två
omgångar. För att bli vald i första omgången krävs dels absolut majo-
ritet i valet, dels att man har stöd
av minst en fjärdedel av de röst-
berättigade. I andra omgången gäller enkel majoritet. I kommunerna
tillämpas olika valsystem i stora och i små kommuner. De med färre än
3 500 invånare använder samma system
som i departementsvalen,
medan man i de större tillämpar en kombination
av majoritetsval och
proportionella val i två omgångar. För att bli representerad krävs dock
minst 5 % av rösterna.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 57

På alla nivåer är mandatperioden
sex år. I departementen väljs halva
fullmäktige vart tredje år, medan regionemas och kommunernas
beslutande församlingar
förnyas helt vart sjätte år. Valdeltagandet
brukar uppgå till mellan 65 och 80 %, vilket är ungefär
samma som i
val på nationell nivå. Andelen kvinnor i de beslutande församlingarna är
i regionerna 10 %, departementen 5 % och kommunerna 17 %.
År 1992 öppnades möjligheter för kommunerna att rådgöra med
sina väljare vilket innebär att
man nu kan genomföra konsultativa
kommunala folkomröstningar.

Kommunala utvecklingstendenser

Decentraliseringsreformema och tillskapandet av en regional nivå har
på avgörande sätt förändrat det franska kommunsystemet. Bland utveck-
lingstendenser märks dels en tilltagande lokal variation mellan olika
kommuner, dels en förstärkning
av regionemas ställning i ett EG/EU-
perspektiv.

Nederländerna

Gnmdläggande struktur

Nederländerna, som är en enhetsstat, är inte bara en av Europas utan
även en av världens mest tätbebyggda stater. Den urbaniserade kärnan
utgörs av Randstad-området, som innefattar Rotterdam, Haag,
Amsterdam och Utrecht.
Det nederländska kommunsystemet har en enhetlig struktur över
hela landet. Det ingick i ett av Napoleon etablerat centralistiskt styrelse-
skick men har också präglats starkt
av återkommande decentraliserings-
reformer. Systemet består av två nivåer, kommuner gemeente och
provinser provinces. Den ekonomiska och verksamhetsmässiga tyngd-
punkten ligger hos de 647 kommunerna. Dessa varierar i storlek mellan
993 och 702 000 invånare med ett genomsnitt på 23 200 invånare
1991. De 12 provinserna har mer begränsade
egna uppgifter, men
fyller en viktig koordinerande funktion. Den minsta provinsen har 221
000 och den största 3,2 miljoner invånare. Genomsnittsstorleken uppgår
till 1,2 miljoner invånare.
Till skillnad från de flesta andra kommunsystemmed napoleanskt
ursprung har de nederländska kommunerna lagts
samman. De har
successivt reducerats i antal från 1 200 i mitten på 1800-talet till dagens
647 st. Förslag om ytterligare sammanläggningar till
ca 400 st har dock
avvisats.

s. 58 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

58 Bilaga 2 SOU 1994:2

Självstyrelsens reglering

Den nederländska konstitutionen innehåller grundläggande regler om
kommunsystemets struktur och kompetens. Kommunerna har en allmän
kompetens och har därigenom i princip rätt att bedriva de verksamheter
inom sitt territoriumsom staten inte uttryckligen reserverat för sig eller
för provinserna. Konstitutionen anger också vilka poster som skall
tillsättas i de lokala valen. Den viktigaste lagtexten utgörs av
kommunallagen, som bl.a. reglerar kommunernas interna organisation.
En ny kommunallag trädde i kraft år 1993. För provinserna finns en
motsvarande provinslag.
En omfattande administrativ kontroll utövas över kommuner och
provinser. Staten följer provinsernas verksamhet och tillsammans över-
vakar dessa kommunerna. Provinsguvernören har därvid en viktig roll
att övervaka det kommunala beslutsfattandet. Granskningen avser
beslutens laglighet. Medborgare kan överklaga kommuners och
provinsers beslut, i vissa fall till ett statligt organ, i andra fall till sär-
skilda domstolar. Kommunens ledande företrädare, borgmästaren, har
också rätt att vägra verkställa kommunala beslut som han anser strider
mot lag eller "det allmänna intresset". Har därefter inte regeringen
inom 30 dagar upphävt beslutet måste borgmästaren verkställa det.
Det hävdas ibland att kommunerna i Nederländerna är starkt styrda
av staten. För detta talar bl.a. att kommunerna får nästan alla sina
resurser från staten och att huvuddelen av dessa utgår i form av
specifika statsbidrag. Borgmästarens beroende av staten och relativa
oberoende av den egna kommunen understryker detta förhållande.

Kommunernas organisation och uppgifter

Både kommuner och provinser har en likartad ledningsstruktur. Högsta
beslutande organ är ett fullmäktige, utsett i allmänna val. Beroende på
befolkningsstorlek uppgår kommunernas fullmäktige till 9-45 ledamöter
och provinsernas till 39-89 ledamöter. Beredande och verkställande
organ utgörs av kommunens resp provinsens styrelse. Denna består av
en borgmästare Burgemeester resp en provinsguvernör Commisaris
van de Koningin samt ett antal politiker, 2-8 i kommuner och 3-9 i
provinser. Borgmästaren och provinsguvernören spelar en nyckelroll i
nederländsk lokal politik.Denne utses av regeringen efter samråd med
berört fullmäktige och ges ett sexårigt förordnande, som emellertid kan
förlängas flera perioder. Borgmästaren kan inte avsättas av fullmäktige.
Politikerna i styrelsen utses av fullmäktige.
Borgmästarens och provinsguvernörens huvuduppgift är att över-
gripandeansvara för beredning, verkställighet och koordinering av
kommunens resp provinsens verksamhet. I denna egenskap är han eller

s. 59 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 59

hon ordförande i fullmäktige, dock utan rösträtt, och ordförande i
styrelsen, med utslagsröst vid lika röstetal. Borgmästaren har också
ett
eget ansvarsområde, bl.a. som polischef.
Kommunerna har en brett spektrum
av uppgifter, omfattande bl.a.
utbildning, kultur, rekreation, social välfärd och bostäder. Huvuddelen
av dessa handhas på uppdrag av staten, medan en mindre del ryms inom
den allmänna kompetensen. Provinsemas ansvarsområde är mindre
omfattande och gäller bl.a. fysisk och regional ekonomisk planering
samt miljöskydd. Provinsemas viktigaste funktion är emellertid att
samordna verksamheten inom sitt territorium, vilket inte bara innefattar
deras egen och kommunernas verksamhet utan också sådan
som bedrivs
av lokala statliga organ och t.ex. avser arbetsmarknad och utbildning. I
praktiken är nämligen många uppgifter delade mellan
ett kommunalt,
provinsiellt och statligt ansvar.
Interkommunalt samarbete är vanligt i fråga om brandförsvar,
ambulanstransporter, avfallshantering och vuxenutbildning. I mitten av
1980-talet fanns det nära 2 000 interkommunala samarbetsorgan. Sam-
arbetet är frivilligtoch de ingående kommunerna väljer själva vilka
verksamheter det skall omfatta. Staten reglerar dock formerna och sätter
gränser för vilka som får samarbeta med varandra. Detta måste ske
inom de 62 territoriella Samarbetsområden som Nederländerna indelats

Finansiella förhållanden

De nederländska kommunerna och provinsema svarar tillsammans för
ca 33 % 1985 av de offentliga utgifterna.
Av detta står kommunerna
för ca 90 %. Finansieringen av nederländska kommuner och provinser
avviker på ett avgörande ifrån det allmänna västeuropeiska
sätt
mönstret: De är i osedvanligt
hög grad beroende av statsbidrag. Endast
7 % av inkomsterna utgörs
av skatter, medan generella statsbidrag
svarar för 26 %, specifika statsbidrag för 62 % och avgifter för ca 5 %
1991. Under efterkrigstiden har de specifika statsbidragens andel ökat.
Bland lokala och regionala skatter är
en lokal fastighetsskatt totalt
dominerande. Staten reglerar vilka skatter
som får uttas och har också
satt ett tak på fastighetsskatten och flera av de övriga. De specifika
statsbidragen dominerar som inkomstkälla. Det finns f.n. mer än 200
sådana, varav de viktigaste bidrar till kommunernas kostnader för polis,
utbildning, äldrebostäder, skyddad sysselsättning, transportväsende och
bostäder. De generella statsbidragen är utformade för
att kompensera
skillnader i behovsstruktur mellan kommunerna.

s. 60 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

60 Bilaga 2 SOU 1994:2

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Val av ledamöterna till kommunernas och provinsernas fullmäktige sker
vid fyraåriga intervall med ett proportionellt valsystem. I Nederländerna
får även utländska medborgare rösta, om de bott i landet i mer än fem
år och i övrigt uppfyller de rösträttsregler som gäller. De är då också
valbara. Deltagandet i de senaste valen uppgick till 62 % i kommunal-
valen 1990 och 52 % i provinsvalen 1991, att jämföra med 80 % i
parlamentsvalen 1989. Av fullmäktigeledamöterna är 22 % kvinnor.
Kommuner och provinser har rätt att anordna rådgivande folk-
omröstningar.

Kommunala utvecklingstendenser

En strävan under senare år att fördjupa den lokala demokratin har bl.a.
kommit till uttryck i att kommunerna blivit skyldiga att anta en stadga
om medborgarinflytande. Denna skall innehålla bestämmelser om hur
medborgarna om kommunala frågor, hur man kan
skall få information
framföra invändningaroch protester och hur intressen och organisa-
tioner skall konsulteras under policyprocessen.
En process pågår för närvarande för att etablera nya regionala organ
i de sju största urbaniserade områdena. Dessa börjar som obligatoriska
kommunalförbund, varvid bl.a. ansvaret för fysisk planering, industri-
politik, arbetsmarknad och kommunikationer flyttas över från de
berörda kommunerna. Avsikten är att de nya regionerna så småningom
skall kopplas loss från sina kommunala band och i stället bli regionala
statliga organ. Kommunernas funktioner i dessa områden blir därmed
mer begränsade än i övriga Nederländerna.

Belgien

Grundläggande struktur

Belgien är en mångkulturell stat, i princip uppdelad i två språk- och
kulturområden, det flamländsktalande Flandern i norr och det fransk-
språkiga Vallonien i söder. I båda regionerna finns det andra språket
representerat som en minoritet. Vallonien rymmer dessutom en tysk-
talande enklav. Huvudstaden Bryssel, som ligger inom Flandern, är
tvåspråkigt, men med dominans av de fransktalande.
För att kunna hantera dessa förhållanden har man sedan 1970-talet
successivt genomfört en federalisering av landet. Denna process, som
ännu inte är avslutad, har bl.a. inneburit en förskjutning av tyngd-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 61

punkten från en tidigare nationell dominans till ett regionalt inflytande.
Statsmakten är nu delad mellan nationella organ och ett för Belgien
specifikt sätt att samtidigt organisera
en regional och en språkgrupps-
baserad autonomi. På nationell nivå handhas
gemensamma angelägen-
heter för hela nationen, såsom utrikespolitik, försvar, valutapolitik samt
lag och ordning.
Belgien är indelat i tre regioner
- Vallonien, Flandern och Bryssel-
området. Dessutom finns tre språkliga gemenskaper communautés
- en
fransktalande, en flamlänsktalande och en tysktalande. De språkliga
gemenskaperna utövar självstyrelse i frågor
om kultur, utbildning,
hälsovård och social välfärd. Regionerna är däremot självstyrande i
sociala och ekonomiska frågor, vilket bl.a. inkluderar planering, miljö-
skydd, ekonomisk politik och arbetsmarknadspolitik.
Såväl regionerna som de språkliga gemenskapema
styrs av för-
samlingar bestående av de ledamöter i det nationella parlamentet
som
valts från respektive region och språkgrupp. Ofta sammanfaller region
och språk, vilket t.ex. gäller i Flandern,
som alltså har ett gemensamt
organ som svarar för såväl kultur- och utbildningsfrågor som sociala
och ekonomiska frågor. I Vallonien, däremot, har den tyska språk-
gruppen självstyre i kulturfrågor, m.m., men lyder under Vallonien i
avseende på regionernas ansvarsområde. Brysselregionen är
en renodlad
region utan kompetens i kulturfrågor.
I det federala Belgien som avses etableras är avsikten bl.a.
att
regionernas och språkgemenskapernas beslutsforsamlingar skall direkt-
väljas. Dessutom skall dessa få direkt representation i parlamentet
genom att utse företrädare i dess andra kammare. Vidare skall uppgifts-
fördelningen mellan central, regional och lokal nivå förändras. Enligt
planerna skall ett federalt Belgien snarast förverkligas.
Trots den i det närmaste federala strukturen är det belgiska
kommunsystemet enhetligt. Det består av två nivåer, provinser och
kommuner gemeente, commun. Det finns nio provinser,
som varierar
i storlek från 232 000 till 2,3 miljoner invånare 1991. Kommunerna
uppgår till 589 st, med en genomsnittlig storlek
om 17 000 invånare.
De 19 kommunerna i Brysselområdet har sedan 1971 ingått i
en sorts
överkommun, styrt av ett direktvalt fullmäktige. Detta är emellertid
under avveckling och dess funktioner håller på att överföras till det
regionala organet, som täcker samma territorium.

älvstyrelsens reglering

Den belgiska konstitutionen
anger de grundläggande reglerna för
kommuner och provinser. I
denna anges bl.a. att deras högsta
beslutande organ skall utses i allmänna val och
att de har rätt att fatta
beslut i frågor av kommunalt
resp provinsiellt intresse, så länge ingen

s. 62 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

62 Bilaga 2 SOU 1994:2

lag förbjuder dem, dvs man har en allmän kompetens. Kommuners och
provinsers ställning regleras dessutom i särskilda kommunal- och
provinslagar.
Kontrollen av verksamheten sker på många sätt. Regionen har
huvudansvaret av provinsernas och kommunernas
för övervakningen
verksamhet. Granskningen av beslut avser såväl laglighet och överens-
stämmelse med "det allmänna intresset" som beslutens lämplighet.
Lämplighetsbedömningen i fråga om provinsernas beslut gäller dock
endast vissa typer av frågor. En del beslut skall underställas regionen
eller det språkliga samfundet för godkännande.

Kommunernas organisation och uppgifter

Såväl provinser som kommuner har ett fullmäktige som högsta
beslutande organ. De verkställande och beredande uppgifterna i provin-
sen fullgörs av en provinsguvernör, som utses av regeringen, samt av
en styrelse Députation permanente, bestående av sex personer som
fullmäktige utser bland sig. Provinsguvemören behöver inte vara leda-
mot av provinsens fullmäktige. Även i kommunerna utses en styrelse
College des Echevins, bestående av en borgmästare och ett antal
övriga ledamöter. Styrelsens ledamöter, normalt även borgmästaren,
ingår i fullmäktige. Fullmäktige föreslår borgmästare, som dock
formellt utses av regeringen, medan övriga ledamöter väljs direkt av
fullmäktige.
Provinsguvemören och borgmästaren har ett tydligt dubbelt mandat,
ett från nationen, regionen och språksamfundet och ett från de lokala
medborgarna. Som företrädare för de överordnade nivåerna är deras
uppgift att verkställa beslut av dessa organ som berör den egna
provinsen eller kommunen. De har dessutom skyldighet att till staten
anmäla om den egna provinsen resp kommunen fattat beslut som man
inte har rätt till. Provinsguvemören och borgmästaren har vidare ansvar
för upprätthållandetav lag och ordning inom sitt territorium. Men dessa
personer har också ett lokalt mandat. Tillsammans med styrelsen, som
de är ordförande för, har de ansvar för beredning, verkställighet och
löpande verksamhet. De är också ordförande i fullmäktige.
Gränserna för kommunernas och provinsernas
uppgifter anges av
det mycket allmänt stadgande som säger att de
hållna konstitutionella
får handha uppgifter i frågor av kommunalt resp provinsiellt intresse, så
länge inget förbud finns i lag. I praktiken har detta kommit att innebära
att såväl provinser som kommuner har ett brett spektrum av åtaganden.
Med utgångspunkt från verksamheternas ekonomiska omfattning är de
viktigaste uppgifterna för provinsema utbildning över grundskolenivä,
näringslivsstöd och vägar. Provinserna har dessutom ett generellt upp-
drag att samordna kommunernas verksamhet inom sitt område.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 63

Provinsemas betydelse
har dock minskat under 1980-talet.
Kommunernas viktigaste
ansvarsområden är social välfärd och utbild-
ning. De sociala frågorna handhas dock egentligen
av ett organ Centres
Publics dAide Sociale som har anknytning till kommunen, men
åtnjuter viss autonomi. Gränsdragningen är emellertid oklar inom
många områden, varför de båda nivåerna i många fall utför
samma
uppgifter.
Interkommunalt samarbete förekommer i olika former och regleras
i en särskild lag. Det kan omfatta en eller flera verksamheter och kan
etableras mellan kommuner, men också mellan kommuner och privata
organ.

Finansiella förhållanden

Kommunernas och provinsemas verksamhet utgör 14 % 1984 av de
totala offentliga utgifterna i Belgien. De belgiska kommunerna finan-
sieras av skatter 34 %, generella statsbidrag 25 % och specifika
statsbidrag 13 % och övrigt, t.ex. avgifter 28 % 1989. Såväl
provinser som kommuner bestämmer själva storleken på sina skatter.
Man har också rätt att, inom vissa ramar, introducera
nya skatter.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Ledamöterna i kommunernas och provinsemas fullmäktige utses i all-
männa val med ett proportionellt valsystem. Ledamöterna i
kommunernas fullmäktige
väljs för sex år. Provinsledamöterna,
däremot, väljs vid samma tidpunkt som parlamentsledamöterna och har
samma mandatperiod som dessa. Denna kan uppgå till högst fyra år,
men förkortas om parlamentet upplöses i förtid. Röstplikt råder i
belgiska val, alltså även de provinsiella och kommunala. I provinsvalet
år 1991 deltog 94 % och i kommunalvalet år 1988 93 % av de röst-
berättigade.
Kommuner eller provinser har ingen laglig rätt att anordna folk-
omröstningar.

Kommunala utvecklingstendenser

Den federalisering som Belgien genomgått har stärkt regionerna och
språkgrupperna på bekostnad av den nationella nivån. Däremot har
decentraliseringen knappast gått vidare till provinser och kommuner. Ett
officiellt mål med den pågående regionaliseringsprocessen år att för-
ändra Belgien till en federal stat med endast två självstyrande nivåer
under den federala, nämligen regioner/språkgemenskaper och
kommuner. Regionaliseringstendensema år därmed mycket tydliga.

s. 64 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

64 Bilaga 2 SOU 1994:2

Dessa är emellertid inte i första hand ett uttryck för en anpassning till
EG, utan bör ses som ett sätt att hantera de etniska och språkliga klyftor
som kännetecknar det belgiska samhället. I det nya systemet skulle
därmed provinserna bli överflödiga.

Luxemburg

Gnmdläggande struktur

Storhertigdömet Luxemburg är EG:s minsta medlemsstat. Det är en
konstitutionell monarki med enkammarrepresentation och parlamen-
tariskt förankrad regering.
Kommunsystemet i Luxemburg har en enhetligt struktur i hela
landet. Det består av 118 kommuner communes, som i allmänhet är
mycket små. Den genomsnittliga storleken uppgår till 2 900 invånare
och endast tre har fler än 10 000 invånare 1992.

Självstyrelsens reglering

Den luxemburgska konstitutionen anger villkoren för den kommunala
självstyrelsen och huvuddragen i kommunernas organisation.
Kommunerna har rätt att handha egna angelägenheter, men inom de
Även i fråga
ramar som anges av vanliga lagar. om organisationen
anges de närmare detaljerna i vanlig lag.
Övervakningen av kommunernas verksamhet är till en del en uppgift
för de tre statliga regioner som Luxemburg indelats Kontroll utförs
även av organ på nationell nivå. Granskningen är begränsad till en
bedömning av beslutens laglighet och deras överensstämmelse med "det
allmänna intresset". Skulle inte något av detta vara uppfyllt kan besluten
upphävas. Ändamålsenligheten i övrigt skall inte granskas av staten.
Statliga organ utför också revision av kommunernas räkenskaper.

Kommunernas organisation och uppgifter

Kommunernas högsta beslutande organ utgörs av ett fullmäktige, som
utses i allmänna val. Antalet ledamöter varierar mellan 7 i de befolk-
ningsmässigt minsta och 27 i de största kommunerna. Beredande och
verkställande organ utgörs av en styrelse, som består av en borgmästare
och två eller flera ledamöter, beroende på kommunens storlek. Alla i
styrelsen måste ingå i fullmäktige men de utses till sina poster av den
nationella regeringen. Styrelsen har en tydlig dubbel funktion. Förutom
att ansvara för den löpande kommunala verksamheten är den företrädare

s. 65 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 65

för staten. Som sådan skall den verkställa vissa beslut som fattas av
regeringen. Borgmästaren är ordförande i såväl fullmäktige som i
styrelsen. Han har också speciella uppifter som har att göra med polis-
och ordningsväsendet.
Kommunerna i Luxemburg har obligatoriskt ansvar för framför allt
skolväsende, fysisk planering, avfallshantering och Vattenförsörjning.
Tillsammans med staten delar man dessutom på ansvaret för hälso- och
sjukvård, socialtjänst, miljöskydd samt byggande och underhåll av
vägar. Inom ramen för kommunernas frivilliga åtaganden bedrivs ofta
kultur- och fritidsverksamhet.
Interkommunalt samarbete förekommer på frivillig basis i fråga om
bl.a. Vattenförsörjning, sjukhus och avfallshantering.

Finansiella förhållanden

Av de totala offentliga utgifterna
svarar kommunerna för 34 % 1984.
Kommunernas inkomster
utgörs till ca en tredjedel av en beskattning av
företags vinster och kapital; en tredjedel kommer från andra skatter och
vissa riktade statsbidrag och en tredjedel från generella statsbidrag.
Kommuner i tätbebyggda områden får en större andel av sina inkomster
från foretagsskatten,
medan landsbygdskommuner i högre grad är
beroende av statsbidrag.
Kommunerna får själva avgöra storleken på skatterna och också
införa nya skatter, så länge statsmakterna inte anser detta strida mot
"det allmänna intresset". Kommunerna har rätt att uppta lån, men om
dessa är stora krävs tillstånd från inrikesministern.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Valen av ledamöter till kommunernas fullmäktige sker vart sjätte år.
Olika valsystem tillämpas i olika kommuner. I de största väljs leda-
möterna med ett proportionellt valsätt, medan majoritetsval används i de
små kommunerna. Endast 8 % av fullmäktigeledamöterna är kvinnor.
Kommunerna får hålla rekommenderande folkomröstningar. Dessa
kan initieras av antingen kommunfullmäktige eller en viss del av väljar-
kåren. I kommuner under 3 000 invånare uppgår denna andel till en
fjärdedel, medan det räcker med en femtedel av väljarna i de större
kommunerna.

Kommunala utvecklingstendenser

Den luxemburgska kommunallagen trädde i kraft 1989 och några revi-
deringar är därför för närvarande inte aktuella.

Bilagcdel
3 13-1366

s. 66 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

66 Bilaga 2 SOU 1994:2

Spanien

Grundläggande struktur

Spanien genomgick en genomgripande modernisering efter Francos död
år 1975. Diktaturens samhällsstruktur hade varit starkt centraliserad.
Centralmaktens kontroll av lokala förhållanden
var omfattande. Viktiga
kommunala beslutsfattare tillsattes och avsattes av staten och
kommunerna hade endast begränsade handlingsmöjligheter. Någon
självstyrande regional beslutsnivå existerade ej.
Den nya konstitution som antogs 1978 innebar etablerandet inte bara
av en parlamentarisk demokrati utan även av ett starkt regionalt själv-
styre. Spanien har visserligen sedan nära trehundra år varit politiskt
enat, men rymmer trots detta väsentliga skillnader mellan olika
regioner. Dessa rör inte bara ekonomiska förhållanden. De språkliga
och kulturella variationema år påfallande mellan t.ex. Baskien,
Katalonien och Galicien. Strävandena mot regional autonomi har fram-
för allt i Baskien varit förknippat med omfattande oroligheter.
I det nya statsskick som etablerades efter Franco var ambitionen att
försöka hantera dessa skillnader i regional identitet. Därför etablerades
en ny nivå, bestående av 17 regioner Communidades Autönomas. De
styrs av regionala institutioner; president, parlament och regering.
Regionerna har rätt att stifta lagar och besluta bl.a. i frågor
som rör
bostadspolitik, kommunikationer och social välfärd. Sju av regionerna
har 1988 ett mer omfattande självstyre än de andra och svarar även
för utbildning och hälso- och sjukvård, vilket i de övriga handhas
av
staten. Spanien är alltjämt en enhetsstat, men med ett långtgående
regionalt självstyre. Av detta skäl hanteras regionerna i denna fram-
ställning som delstater och betraktas således som en kommunal nivå.
Det spanska kommunsystemet utgörs i princip av tvâ nivåer;
kommuner municipio och provinser provincia. Kommunerna, som
existerat långt före Spaniens enande, är sedan århundraden ett uttryck
för varje bys ansvar för sina egna gemensamma angelägenheter. Som
mest fanns drygt 9 200 kommuner i början på seklet, men efter vissa
sammanläggningar uppgår antalet för närvarande till 8 056 1989. De
allra flesta år mycket små. Ungefär 60 % av dem har färre än l 000
invånare och 85 % har under 5 000 invånare. Den genomsnittliga stor-
leken uppgår till 4 700 invånare.
Provinserna tillkom i början
av 1800-talet på statligt initiativ och
med fransk administration som förebild. Det finns 50 provinser, men av
dessa har sju samma territorium som en region och har därför uppgått i
denna. Invånarantalet i provinserna varierar mellan 99 000 och 4,7 milj
invånare. De har huvudsakligen komplementära och koordinerande

s. 67 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 67

uppgifter i förhållande till kommunerna.
Provinserna anses allmänt ingå
i det spanska kommunsystemet trots att de i ett viktigt avseende inte
uppfyller de kriterier som i denna översikt används för att avgränsa
kommunbegreppet. Deras beslutande församling utses nämligen inte
direkt av väljarna utan indirekt av kommunernas fullmäktige.
Utöver dessa principer finns det också regionala variationer i fråga
om kommunsystemets utformning. Katalonienhar infört en särskild nivå
mellan kommuner och provinser, s.k. comarcas. I Barcelona har två
överlappande storkommuner etablerats som svarar för vatten och avlopp
respektive kommunikationer i storstadsomrâdet. I Valencia finns en
storkommun som handhar flera uppgifter av urban karaktär. I några av
de största kommunerna har kommundelsorgan inrättats. Kanarieöarna
och Balearerna har ersatt sina provinser med självstyrande organ för
varje större ö. Kommunerna har vidare möjlighet att på frivillig grund
samarbeta i kommunalförbund, s.k. mancommunidades. År 1987 fanns
emellertid endast 287 sådana.

Självstyrelsens reglering

Den spanska konstitutionen är förhållandevis utförlig när det gäller
regionemas ställning, men behandlar kommunerna mer kortfattat. Den
innehåller dock en garanti för kommunernas existens och autonomi.
Vidare ges dessa möjlighet att samarbeta med varandra och har i princip
rätt till resurser för sin verksamhet.
Som ett led i modemiseringsarbetet antogs en ny kommunallag år
1985. Denna preciserar i många avseenden de allmänna riktlinjer som
anges av konstitutionen. Det gäller kommunens territorium, interna
organisation och funktioner. Kommunallagen
ger vidare kommunerna en
allmän kompetens, dvs en generell
rätt att engagera sig i uppgifter av
lokalt intresse. Det överlåts därefter till regionerna att stifta lagar som
närmare specificerar villkoren för dess kommuner.
Relationerna mellan stat och kommuner och den statliga kontrollen
har i väsentliga avseenden förändrats sedan francotiden. Staten
befrämjar nu samarbete och samordning mellan olika nivåer. Den stat-
liga kontrollenav kommunernas verksamhet har minskat drastiskt och
omfattar nu endast de kommunala beslutens laglighet.

Kommunernas organisation och uppgifter

I varje kommun utser väljarna ett fullmäktige pleno del ayuntamiento,
bestående av minst fem ledamöter. Ju större kommunerna är, desto fler
ledamöter skall väljas. Dessa utser sedan en borgmästare alcalade,
som även ingår i fullmäktige. Fullmäktige är kommunens högsta
beslutande organ. Borgmästaren har vissa egna beslutsbefogenheter men

s. 68 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

68 Bilaga 2 sou 1994:2

ansvarar också för att fullmäktigebesluten verkställs samt utgör ledning
för kommunens administration. I kommuner med fler än 5 000 invånare
skall det dessutom finnas en styrelse, som utses av borgmästaren och
assisterar honom i hans uppgifter. Samtliga ledamöter kan, om borg-
mästaren så önskar, hämtas från samma parti. I kommuner med färre än
100 invånare finns vissa inslag av direkt demokrati i form av
kommunala beslutsmöten med deltagande av de röstberättigade i
kommunen.
Provinserna har en beslutsorganisation uppbyggd efter samma prin-
ciper som de större kommunerna, med ett fullmäktige och en styrelse,
men med en president i stället för en borgmästare. Fullmäktige är dock
indirekt valt av de kommunfullmäktige som finns inom provinsens
territorium.
Kommunerna har skyldighet att utföra en rad uppgifter. Samtliga
kommuner skall bl.a. tillhandahålla gatubelysning, begravningsplats,
vatten och avlopp samt viss väghållning. I större kommuner tillkommer
fler obligatoriska uppgifter: De som har fler än 5 000 invånare skall
bl.a. ha park, bibliotek och avfallssystem; de som överstiger 20 00
invånare svarar för social välfärd och brandförsvar och om man har fler
än 50 000 invånare tillkommer ansvar för kommunikationer och miljö-
skydd. Utöver dessa uppgifter får kommunerna, inom ramen för den
allmänna kompetensen, också bedriva andra verksamheter som tillgodo-
ser lokala behov och ta på sig uppgifter som delegeras från staten eller
provinsen.
Provinsemas funktioner varierar mellan regionerna men en huvud-
uppgift är att samordna kommunernas verksamhet och stödja de små
kommunerna inom sitt område genom att svara för verksamheter som
dessa är för små för att själva bedriva.

Finansiella förhållanden

Decentraliseringsrefonnerna har inneburit
att de spanska kommunernas
och provinsemas andel av de totala offentliga utgifterna ökat, men
uppgår trots detta endast till ca 14 % provinser 3 %, kommuner ll %
1989. Regionemas andel är ca 21 %.
År 1989 utgjorde kommunernas viktigaste finansieringskällor skatt
på bl.a. egendom och företag 32 %, avgifter 24 %, generella stats-
bidrag 25 % och bidrag från bl.a. regionen ll %. Kommunerna har
möjlighet att inom vissa, av staten satta gränser, själva bestämma hur
mycket skatt man vill ta ut. Provinserna finansieras huvudsakligen av
statsbidrag, men till en del också av den kommunala företagsskatten.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 69

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Ledamöterna i kommunernas fullmäktige utses i allmänna val med ett
proportionellt valsystem. Mandatperioden är fyra år och det första valet
hölls i april 1979. I regel är det samma partier som deltar i de lokala
som i de nationella valen. Konservativa partier har sina styrkefåsten i de
små glesbygdskommunema medan socialistema dominerar i de stora.
Andelen kvinnor i de valda församlingarna uppgår till 7,3 %, vilket är
lågt i
en västeuropeisk jämförelse. Valdeltagandet
i de spanska
kommunalvalen uppgår till ca 70 %, vilket i stort sett är i nivå med de
nationella valen.
I de minsta kommunerna utövas demokratin i direkta former, varvid
medborgarna vid möten fattar alla viktiga beslut och även utser borg-
mästare.

Kommunala utvecklingstendenser

Behovet att effektivisera Spaniens kommuner och önskemål att decentra-
lisera ansvaret för fler uppgifter står ständigt på dagordningen och kan
mycket väl leda till kommunsammanläggningar eller andra reformer i
framtiden. Det finns emellertid påtagliga hinder på en sådan väg.
Kommunerna är sprungna ur en djupt rotad lokal identitet. Den
begränsade omfattningen av interkommunalt samarbete antyder dess-
utom att man inte ser större enheter som något nödvändigt.
De senaste åren har präglats av en mycket stark regionalisering av
den politiska makten i Spanien. Huruvida ytterligare steg är aktuella
återstår att se. En överflyttning av fler uppgifter från statlig till regional
nivå skulle i förlängningen innebära ytterligare ett steg mot etablerandet
av en federativ statsbildning.

Portugal

Gnmdläggande struktur

Portugal är EG:s fattigaste medlemsstat, med en BNP per capita som,
efter justering för köpkraft, endast är ungefär hälften av Sveriges. Nära
femtio år av diktatur upphörde i och med kuppen i april 1974, varvid
grunderna lades för en parlamentarisk demokrati. I synnerhet under
åren av diktatur, men även dessförinnan, hade landets styrelseskick
präglats av kraftigt centralistiska
drag. Bland annat reglerade staten i
detalj kommunernas uppgifter och organisation.
Den avgörande makten
på lokal nivå låg hos en av centralmakten utsedd borgmästare.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

70 Bilaga 2 SOU 1994:2

Efter diktaturens
fall har utvecklingen gått i riktning mot en
decentralisering
av ansvar och befogenheter i den portugisiska samhälls-
strukturen. Kommunerna har givits större självständighet, vilket befästs
i den nya konstitution som började gälla år 1976. Denna ger också
utrymme för att tillskapa en regional nivå, även om någon sådan ännu
etablerats. De båda ögruppema Madeira och Azorerna åtnjuter dock
regionalt självstyre och har bl.a. egna parlament och verkställande
organ.
Det portugisiska kommunsystemet
består av två nivåer, kommuner
municipios och församlingar freguesias.
Den kommunala nivån kan
spåra sitt ursprung ända till den portugisiska statens tillblivelse under
medeltiden. Kommunerna uppgår för närvarande till 305 st med i
genomsnitt 32 000 invånare. Församlingsnivån, som inrättades vid
seklets början, har mer begränsade uppgifter. De 4 200 församlingarnas
genomsnittstorlek är 2 300 invånare.

Självstyrelsens reglering

Den portugisiska konstitutionen
har ett särskilt kapitel om den lokala
självstyrelsen. Bland
annat garanteras kommuners och församlingars
existens samt deras finansiella autonomi. De ges vidare en allmän
kompetens, vilket innebär att de får bedriva verksamheter
av lokalt
intresse så länge ingen annan nivå har uttryckligt ansvar för uppgiften.
Konstitutionens regler har preciserats och vidareutvecklats i den
kommunallag som antogs år 1977, vilken innehåller regler bl.a. om
kommuners och församlingars uppgifter och organisation samt om
relationer mellan olika nivåer.
Den statliga kontrollen
av kommuner och församlingar är begränsad
till frågor
om beslutens laglighet. Staten tillhandahåller också stöd i
form av bl.a. teknisk och ekonomisk expertis. Dessa är knutna till 50
kommunblock, som utgör stöd- och samordningsorgan för de ingående
kommunerna.

Kommunernas organisation och uppgifter

Högsta beslutande organ i församlingarna är ett fullmäktige, direkt valt
av de egna medborgarna. Fullmäktige utser en styrelse junta, med
verkställande uppgifter.
Den fullmäktigeledamot som står först på den i
valet populäraste listan utses automatiskt till ordförande. Församlingar
med färre än 200 invånare har möjlighet att fatta beslut vid stormöten i
stället för i ett fullmäktige.
I kommunerna består fullmäktige dels av ordföranden från de för-
samlingar som verkar inom kommunen, dels av direktvalda fullmäktige-
ledamöter. De senare uppgår alltid till en fler än församlings-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 7l

ordförandena. Fullmäktige fattar beslut i övergripande frågor och om
kommunens planer och budget. Kommunens styrelse câmara municipal
ansvarar för beredning och verkställighet av fullmäktiges beslut. Även
styrelsen utses i allmänna val. Detta medför inte sällan samarbets-
problem, eftersom både fullmäktige och verkställande organ har samma
demokratiska legitimitet. Inte minst kan det bli svårigheter om de
politisk majoritetsförhållandena skulle skilja sig åt mellan de bägge
organen. Styrelseordförande blir den som toppar den lista som är mest
framgångsrik i styrelsevalet. Om kommunen så vill kan den inrätta en
särskild rådgivande kommitté, bestående av representanter för lokala
organiserade ekonomiska, sociala, kulturella och professionella
intressen.
Församlingarna har mycket begränsade uppgifter. De har visserligen
en allmän kompetens, men små resurser för att bedriva verksamheter på
eget initiativ. De svarar normalt för skötsel av marknadsplatser och
kyrkogårdar samt turist- och fritidsverksamhet. Ytterligare uppgifter kan
delegeras från kommunen.
Tyngdpunkten i det portugisiska kommunsystemet ligger hos
kommunerna. Även dessa har
en konstitutionellt skyddad allmän kom-
petens. De bedriver ett brett spektrum av verksamheter, innefattande
ansvar för gator och vägar, brandförsvar, vatten och avlopp, gas och
elektricitet, skolväsende och kulturinstitutioner, fritid och rekreation
samt fysisk planering.
Kommuner kan på frivillig grund bilda kommunalförbund. Det är
vanligt att dessa har ansvar för regional planering, vatten, elektricitet,
avfall och avlopp. Flera av de kommunblock som nämndes ovan har
ombildats till kommunalförbund.

Finansiella förhållanden

I Portugal svarar församlingar och kommuner för 8 % 1983 av den
offentliga sektorns utgifter. Kommunerna finansieras till ca 12 % av
skatter och 70 % av generella statsbidrag 1988. Skatt uttas på bl.a.
egendom och fordon men kommunerna kan inte själva besluta vare sig
om vad som skall beskattas eller skattens nivå. De är i detta avseende
fortfarande starkt beroende av centralmakten. Statsbidragen förmedlas i
huvudsak av en särskild statlig fond, varvid kommuner med svag
resursbas ges särskild kompensation. Specifika statsbidrag spelar en
marginell roll.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Val av ledamöterna till kommuners och församlingars fullmäktige samt
till kommuners styrelse sker vid ett och samma tillfälle. Ett propor-

s. 72 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

72 Bilaga 2
SOU 1994:2

tionellt valsystem med listor tillämpas
och mandatperioden är fyra år.
De första lokala valen hölls
i december 1976. Samma partier
som
verkar på nationell nivå dominerar de lokala valen. I församlingar med
färre än 200 invånare kan fullmäktige ersättas med ett allmänt möte i
vilket alla röstberättigade församlingsmedborgare får rösta.
Kommuner och församlingar saknar rätt att hålla folkomröstningar.
Sådana är visserligen tillåtna enligt konstitutionen,
men parlamentet har
ännu inte stiftat den lag som måste finnas och
som skall ange de
närmare villkoren.

Kommunala utvecklingstendenser

Det som fascinerar betraktaren av det portugisiska kommunsystemet är
det sätt som man på bara några få år byggt
upp en demokratiskt för-
ankrad institutionell struktur för lokalt självstyre som uppenbarligen
fungerar tillfredsställande.
Trots att konstitutionen ger möjlighet till det, har ännu inte någon
regional nivå inrättats. Avsaknaden av regional tradition och de
komplexa regler som konstitutionen anger för att etablera regioner, har
bidragit till
att fördröja reformens genomförande. Bland annat måste
alla regioner etableras samtidigt och inrättandet accepteras
av en
majoritet av kommunerna i varje regions territorium. Att det uppstått
rivalitet mellan tilltänkta regionhuvudstäder har heller inte underlättat
processen.

Italien

Grundläggande struktur

Italien är en stat som uppvisar mycket stora inre variationer. Kulturellt
och ekonomiskt råder väsentliga skillnader mellan det industrialiserade
och relativt rika norditalien och det fattiga, jordbruksdominerade
Sicilien. Politiskt präglas staten av instabilitet och komplexitet. Val-
systemet har frambringat bräckliga koalitionsregeringar, med en genom-
snittlig livslängd om lO månader. En författningsrevision pågår dock för
närvarande, vilket bl.a. inkluderar förändringar i valsystemet, syftande
till att öka den politiska stabiliteten.
Det italienska kommunsystemet består i princip
av tre nivåer,
regioner regione, provinser provincia
och kommuner comune.
Huruvida regionerna skall anses
vara en kommunal nivå kan diskuteras.
Det självstyrelse som utövas genom denna är dock inte
av federal art,
varför det får ingå i denna översikt.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 73

De tjugo regioner som Italien är indelat i kom till först år 1970 och
har bidragit till att modifiera bilden av Italien
som en starkt centrali-
serad statsbildning. Fem av dem, tre i Alperna samt Sardinien och
Sicilien, har emellertid, på grund av språkligt/kulturella eller geogra-
fiska skäl, ett något mer omfattande självstyre än de övriga. Visserligen
utses regionemas beslutsfattande organ i allmänna val, men regionerna
har ändå sin självständighet starkt kringskuren, bl.a.
genom sitt starka
finansiella beroende av staten.
Även provinsema är
en sentida skapelse. De är f.n. 95 till antalet
och tillkom efter Italiens enande år 1861. Provinserna varierar i storlek
från Milanos 4 miljoner till Isemias 93 000 invånare. Provinserna utgör
både enheter för lokalt självstyre och statliga administrativa
organ. I
den senare egenskapen svarar de bl.a. för övervakning kommunernas
av
verksamhet. Provinserna har mindre tyngd än kommunerna och har
dessutom under senare år förlorat uppgifter till både regioner och
kommuner.
Tyngdpunkten i det italienska kommunsystemet ligger på den lägsta
nivån. Kommunernas rötter går tillbaka till 1300-talet och bygger på
en
stark lokal identitet. Visserligen har indelningarna ändrats,
men några
heltäckande sammanläggningsreformer har inte genomförts. För när-
varande 1990 fmns 8 066 kommuner, av vilka de allra flesta, särskilt
i Norditalien, är små. Men variationen är samtidigt påtaglig.
Mortarone,med bara 50 invånare, utgör den ena extremen, medan
Rom, med en befolkning på nära tre miljoner utgör den andra. Genom-
snittsstorleken uppgår till 7 200 invånare. Även ytmässigt råder stor
variation. Den minsta kommunen täcker ett territorium
om endast 0,1
kmz.
Utöver dessa tre nivåer finns det också andra typer
av kommunala
enheter. Sedan 1976 har större kommuner möjlighet att dela in sig i
distrikt och kan även inrätta direktvalda distriktsfullmäktige consigli di
quartieri. Efter en lagändring år 1990 blev det vidare tillåtet att skapa
storstadskommuner inom urbana områden.
Kommunerna samarbetar i kommunalförbund av vilka vissa är
obligatoriska medan andra
upprättas på frivillig basis. Bland annat
inrättades år 1978 obligatoriska kommunalförbund för hälso- och sjuk-
vården.
Vid sidan av den kommunala organisationen finns också en statlig
förvaltning på lokal nivå. I många fall överlappar deras ansvarsområden
de kommunala organens.

Självstyrelsens reglering

Den konstitution som antogs 1947 anger allmänt provinsernas och
kommunernas roller i det italienska styrelseskicket och garanterar där-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

-74 Bilaga 2 sou 1994:2

vid deras autonomi. De tre nivåerna kan inte avskaffas och deras all-
männa uppgifter kan inte förändras utan ändringar i konstitutionen.
Trots Italiens i många avseenden heterogena karaktär är det rättsliga
systemet för kommunerna enhetligt. År 1990 antogs en ny kommunal-
lag, som bl.a. givit kommunerna större frihet att besluta om den egna
organisationen, men samtidigt klargjort uppgifterna för de organ som
kan ingå. I kommunallagen anges dessutom att kommunerna har en
allmän kompetens, även om denna är inskränkt av den statliga kontroll-
apparaten.
Ansvaret för statens kontroll av kommuner och provinser har under
senare år i allt högre grad Överflyttats till regionerna. I varje region
finns en särskild kontrollkommitté som skall godkänna alla kommunala
beslut innan de får verkställas.
Detta avser inte bara beslutens laglighet
utan även om de överensstämmer med "god administration". Även
provinsema övervakar kommunernas verksamhet. Kommunerna har
emellertid vissa möjligheter att utöva inflytande över statliga besluts-
fattare, något som framför allt kanaliseras via partierna. De kommunala
borgmästamas partikontakter är därvid avgörande. Det ñnns dock ett
uttryckligt förbud mot att samtidigt inneha vissa poster på flera nivåer.
Man får t.ex. inte kombinera ett uppdrag som parlamentsledamot med
att vara borgmästare i en kommun.

Kommunernas organisation och uppgifter

Regionema leds av en vald församling. Denna utser ett verkställande
organ som ansvarar för den regionala förvaltningen.
Kommuner och provinser har en likartad inre organisation. Högsta
beslutande organ utgörs av ett fullmäktige consiglio, som fattar beslut
om policies, kommunala regler och budget. Dessutom utser det en
styrelse giunta, som ansvarar för beredningen av besluten. Styrelsens
ledamöter assessori ansvarar för var sitt sakområde och behöver inte
vara fullmäktigeledamöter. Styrelsen har tidigare tvingats avgå om den
förlorat en omröstning i fullmäktige, vilket skapat instabilitet i det
kommunala beslutsfattandet. Sedan 1990 krävs emellertid att en alter-
nativ styrelse finns tillgänglig för att den sittande skall kunna fällas.
I kommunerna utser fullmäktige dessutom en borgmästare sindaco,
som har det övergripande ansvaret för löpande förvaltning och som
leder styrelsens arbete. Borgmästaren har vidare en funktion som statlig
befattningshavare genom att å centralmaktens vägnar svara för bl.a. lag
och ordning, hygien och befolkningsregister. I praktiken tenderar borg-
mästaren att dominera det kommunala beslutsfattandet i små kommuner,
medan fullmäktige har denna roll i de medelstora kommunerna och
styrelsen i de största.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 75

Uppgiftsfördelningen mellan regioner, provinser och kommuner är
inte helt entydig. Överhuvud taget kännetecknas det italienska systemet
för offentlig förvaltning
av oklara gränsdragningar och komplexa
institutionella lösningar.
I många fall fullgör olika organ likartade upp-
gifter och ofta delas ansvaret mellan olika nivåer. Det är ovanligt att
kommuner har ett renodlat eget ansvar för en verksamhet. I princip
gäller att kommuner av större storlek har fler och mer omfattande
funktioner än de mindre. Kommunerna har dock ett huvudansvar för
befolkningsregister, lokal polis, hygien och visst miljöskydd och har
tillsammans med staten ansvar för utbildning. Regionerna svarar
ensamma för bl.a. kommunikationer, jordbruksstöd och Vattenförsörj-
ning. Vissa uppgifter delas mellan flera nivåer. Kommuner och regioner
svarar för bl.a. fysisk planering och social välfärd medan alla tre
nivåerna ansvarar för bl.a. vägar och civilförsvar. Provinserna har
dessutom till uppgift att övervaka kommunernas verksamhet.

Finansiella förhållanden

År 1985 svarade de tre nivåerna tillsammans för 29 % av de offentliga
utgifterna. Den finansiella tyngdpunkten ligger i första hand på
kommunerna men även regionerna är betydelsefulla. Provinser svarar
för en mindre andel. Centralmakten utövar en mycket omfattande
kontroll av de italienska kommunernas finanser. Detta sker bl.a. genom
att man anger ett tak för storleken på kommunernas utgifter.
Regionerna utgör i finansiellt hänseende genomströmningssystem.
De får 98 % av sina inkomster från staten och 86 % av deras utgifter är
transfereringar till andra 1989. Även provinser och kommuner
är
finansiellt beroende av staten, om än i mindre grad. De får 72 % av
sina inkomster från staten och 9 % från lokala skatter medan återstoden
bl.a. utgörs av avgifter 1985. Även de lokala skatterna kontrolleras
emellertid sedan 1970-talets början av staten, bl.a. i fråga om deras
storlek.
Statsbidragen utgår både i form av generella och specifika bidrag.
De generella bidragen har inslag av utjämning I mellan kommuner.
börjanav 1980-talet infördes en lag som gjorde det obligatoriskt för
kommunerna att avgiftsbelägga en rad av sina tjänster. Tekniska verk-
samheter skall fullt ut finansieras av sina användare medan t.ex. nyttjare
av sociala tjänster betalar en tredjedel.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

I kommuner med färre än 5 000 invånare sker valen med ett majoritets-
valsystem medan ett proportionellt valsystem tillämpas i de större
kommunerna. I de mindre kommunerna får dock inget parti ha fler

s. 76 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

76 Bilaga 2
SOU 1994:2

kandidater
än fyra femtedelar av platserna i fullmäktige. Därmed för-
hindras
att fullmäktige endast består av ett parti. Mandatperioden i
regioner, kommuner och provinser är fem år. Valdeltagandet i lokal-
valen uppgår till ca 80-90 %, vilket är
samma nivå som i nationella val.
Kvinnor är starkt underrepresenterade i de italienska kommunerna. Bara
7 % av fullmäktigeledamöterna och 3 % av borgmästarna är kvinnor.
Sedan1990 får provinser och kommuner genomföra rådgivande
folkomröstningar.

Kommunala utvecklingstendenser

I Italien förs det en debatt om provinsernas roll och framtida existens,
aktualiserad av dels regionerns tillkomst och utveckling, dels överflytt-
ningen av uppgifter från provinser till regioner och kommuner.
Det är troligt att regionernas ställning kan komma att stärkas
ytter-
ligare, bl.a. genom att de tillförs mer
resurser och att de ges representa-
tion i landets centrala styre. Från ett separatistiskt parti i Norditalien,
Lega Nord, framförs vidare krav på att Italien skall delas i
tre delar,
som var och en skulle utöva långtgående självstyre.

Grekland

Grundläggande struktur

I den europeiska kontexten är Grekland ett fattigt med en land
BNP/capita som är mindre än hälften
av Sveriges 1990. Det är förstås
i ett avseende urhemmet för den lokala demokratin. Även
om den
athenska demokratin för 2 500 år sedan exklusivt reserverad för de
var
fria männen, och därmed inte omfattade slavar och kvinnor, innebar
detta styrelseskick etablerandet av demokratin både
som idé och prak-
tisk företeelse.
Efter den grekiska statens tillkomst under 1830-talet byggdes den
offentliga förvaltningen i hög grad upp efter fransk, napoleansk, före-
bild. Detta kommer fortfarande till uttryck i bl.a. en stark roll för
centralmakten, små kommuner och förekomsten av en prefekt på
departementsnivâ med uppgift att övervaka och kontrollera
kommunernas verksamhet.
Under senare år har emellertid denna
struktur modifierats
av strävanden mot decentralisering.
Det grekiska kommunsystemet består egentligen endast
av en nivå,
även om parlamentet fattat principbeslut
om att inrätta en andra se
nedan. På den nu existerande nivån skiljer
man mellan två typer av
kommuner, som lämpligen kan betecknas småkommuner koinotites

s. 77 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 77

och storkommuner demoi. För att klassificeras som demoi krävs att
något av tre kriterier är uppfyllt. Man skall ha fler än 10 000 invånare,
den statliga prefekten Nomarchis skall ha sitt säte i kommunen, eller
kommunen skall ha historiskt intresse. De som inte uppfyller något av
dessa krav utgör koinotites. Det finns för närvarande 361 storkommuner
och 5 561 småkommuner 1992. Den genomsnittliga storleken uppgår
till l 700 invånare,
men 80 % av kommunerna har färre än 1 000
invånare. Ungefär en tredjedel av befolkningen bor i koinotites.
I Athen, Pireus och Thessaloniki har kommundelsorgan i form av
direktvalda distriktsråd inrättats. För övriga demoi är detta frivilligt.
Distriktsrådens funktioner
och resurser är dock ytterligt begränsade.
Kommunerna har möjlighet att samarbeta med varandra i kommunal-
förbund. Dessa kan ansvara för endast en eller för flera verksamheter.
Parallellt med den kommunala strukturen finns en statlig organisa-
tion för regional förvaltning i två nivåer, bestående av dels de nyligen
inrättade regionerna 13 st, dels departement nomoi 51 st.

Självstyrelsens reglering

Den konstitution som efter diktaturens fall antogs år 1975 reglerar
övergripande kommunernas verksamhet. Den garanterar förekomsten av
en lägsta kommunal nivå, dvs koinotites och demoi, men tillåter därut-
över att andra nivåer etableras. Kommunerna anses ha fått sin makt från
staten men ges ändå en allmän kompetens att "sköta lokala angelägen-
heter". Konstitutionen ställer bl.a. också krav på att beslutsfattande
organ skall utses i allmänna val. Närmare bestämmelser finns i ett antal
lagar och presidentdekret.
Prefekten Nomarchis på departementsnivå svarar för en allmän
övervakning av kommunernas verksamhet. Denna avser i första hand
beslutens laglighet men i frågor som berör budget och försäljning av
mark även deras ändamålsenlighet. Kommunens inre organisation skall
också fastställas av prefekten.

Kommunernas organisation och uppgifter

Högsta beslutande organ i såväl småkommuner som storkommuner
utgörs av ett fullmäktige. Beredande och verkställande funktioner utförs
i småkommunema av dess president, som ingår i fullmäktige. l stor-
kommunerna fullgörs denna uppgift av en borgmästare demarchos,
som emellertid ingår i fullmäktige. Borgmästaren är också förvalt-
ningschef. I sina verkställande uppgifter assisteras borgmästaren av en
av fullmäktige vald kommunstyrelse, som dock framför allt ansvarar för
kommunens budget och ekonomi.

s. 78 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

78 Bilaga 2 SOU 1994:2

När det gäller kommunernas uppgifter skiljer
man mellan exklusiva
och delade. De exklusiva har kommunerna själva hand
om, medan de
delade kan handhas av staten eller kommunerna. I samband med
decentraliseringsrefonner under 1980-talet tillkomen rad nya delade
uppgifter. Kommunerna kan, i enlighet med sin allmänna kompetens,
själva ta initiativ till verksamheter som
gynnar dess invånare, men i
slutändan kan staten ändå avgöra vad som skall gälla för varje enskild
kommun. I praktiken skapar detta ofta oklarheter i gränsdragningen
mellan statligt och kommunalt ansvar. Större kommuner har emellertid
mer omfattande uppgifter än de mindre. Skillnader råder också mellan
urbana och rurala kommuner.
Exklusiva uppgifter utgörs av ansvar för vatten, avlopp och ren-
hållning, mindre vägar, parkeringsplatser och marknadsplatser,
kommunikationer, parker och fritidsanläggningar samt gemensam betes-
mark. Delade uppgifter innefattar bl.a. konstbevattning, miljöskydd,
social omsorg, kultur, lokal ekonomisk utveckling och fysisk planering.

Finansiella förhållanden

Av de totala offentliga utgifterna svarar de grekiska kommunerna för ca
7 % 1984, vilket
är en mindre andel än i någon annan stat i
Västeuropa. Av inkomsterna utgörs 11 %
av skatter, 43 % av stats-
bidrag, 23 % av avgifter och återstoden av bl.a. lån 1984.
Kommunernas skatteinkomster härrör från ett antal mindre skatter,
vars nivå i princip regleras av staten. Kommunerna har emellertid rätt
att själva avgöra storleken på några av sina avgifter. Statsbidragen utgår
i huvudsak i form av generella bidrag
men eftersom dessa är relaterade
till kommunens befolkningstal fyller de ingen utjämnande funktion. Det
finns dessutom möjlighet att erhålla särskilda statsbidrag, bl.a. för
investeringar och kulturaktiviteter. Vilka kommuner som kommer i
åtnjutande av dessa följer inte generella kriterier utan är i hög grad
resultatet av en politisk prioritering av regeringen. Det medför också
att
borgmästare och kommunpresidenter kan lägga ner stor möda på att
påverka beslutsfattarna i Athen.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Fullmäktige i kommunerna har fyra-åriga mandatperioder och väljs från
partilistor i ett proportionellt valsystem. Valen gäller också samtidigt
president resp borgmästare.
I småkommunema koinotites utgör det
första namnet på listan partiets presidentkandidat. I storkommunerna
demos skall partiets kandidat till borgmästarposten redovisas på val-
sedlama, trots att denne skall ingå i fullmäktige. För att väljas till
president/borgmästare räcker det med relativ majoritet i kommuner med

s. 79 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 79

färre än 5 000 invånare. Det krävs dock absolut majoritet i de större
kommunerna, i annat fall hålls en andra valomgång mellan de två
största kandidaterna. Kommunala folkomröstningar är tillåtna i
grekisk lag.

Kommunala utvecklingstendenser

Parlamentet beslöt redan 1986 att införa ytterligare en kommunal nivå i
Grekland. I vart och ett av de 51 departementen nomos skall en över-
gripande kommuntyp nomarchiakes autodioikjseis inrättas, med ett valt
fullmäktige och en president. Avsikten är att dessa skall överta upp-
gifter från departementen, och därmed inte från kommunerna. Förverk-
ligandet av beslutet har dock av flera skäl försenats.
Det finns tydliga regionaliseringstendenser även inom den statliga
administrationen. De grekiska regionerna, som tillkom år 1986, leds av
en regionprefekt och ett regionråd, som består av företrädare för depar-
tement och kommuner samt organisationer inom regionen. Dess huvud-
uppgift är planering och regional utveckling. Några planer på att ge
dessa en starkare lokal förankring t.ex. genom införandet av allmänna
val till regionrådet, finns ej.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

80 Bilaga 2 SOU 1994:2

6 Östeuropeiska system

Till kategorin östeuropeiska system räknas Polen, Tjeckiska republiken,
Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien och Albanien. De har alla
under efterkrigstiden varit under kommunistiskt styre men har i början
av 1990-talet inlett en frigörelseprocess. Några kännetecken hos staterna
summeras i tabell 5.

Tabell 5 Stater med östeuropeiska kommunsystem

Befolkning Areal inv/km2
milj 1990 1000 km2 1990

Polen 38 l 304 123
,
Tjeckiska republiken 10,3 79 131
Slovakien 5 49 108
Ungern 10,3 93 l 11
Rumänien 22,8 238 96
Bulgarien 9,0 11 1 81
Albanien 3 3 29 115
,

Polen

Grtmdläggande struktur

Man kan ha olika meningar om när frigörelseprocessen i öst inleddes,
men att bildandet av den fria fackföreningsrörelsen Solidaritet var ett
viktigt steg på vägen är uppenbart. Polen var således tidigt ute och har
också, i jämförelse med övriga stater i Östeuropa och f.d.
Sovjetunionen, hunnit långt i processen mot demokrati. Det första fria
valet i Östeuropa sedan frigörelsen hölls i Polen år 1989. Även etable-
randet av ett kommunalt självstyre har hunnit långt. Polen var även den
första stat i Östeuropa som höll fria lokalval, vilket skedde i maj 1990.
Polen har en statlig territoriell indelning i 49 regioner och 267
distrikt powiat. Den kommunala nivån består av 2 459 kommuner
gmina, vilket även innefattar ca 800 städer. Städerna har i grunden
samma uppgifter som kommunerna men regionerna och distrikten har
möjlighet att delegera ytterligare ansvar till dessa. Vissa kommun-
delningar har skett under senare år. Den genomsnittliga kommunstor-
leken uppgår f.n. till 15 600 invånare.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 81

Kommunerna har rätt att samarbeta i kommunalförbund. Ett krav är
dock att regionen informeras om dessa förbunds existens. Hittills har ca
200 förbund etablerats, med ansvar for bl.a. vatten, avlopp och avfall.
Särskilda samarbetsorgan kan dessutom inrättas i de fem största stor-
stadsområdena i Polen. Detta har hittills endast skett i Warszawa, där
ett sådant organ har övergripande ansvar för bl.a. kommunikationer,
vatten, avlopp och renhållning.
Polens historiska traditioner i fråga om lokalt självstyre går tillbaka
flera århundraden. Inte minst har distrikten spelat en viktig roll. Men
efter andra världskriget kom Polen, i likhet med övriga östeuropeiska
stater, att anamma det sovjetiska systemet. Mellan 1950 och 1973
delades landet in i 17 regioner, 300 distrikt och 4000 kommuner. Denna
struktur reformerades dock, med början år 1973, varvid antalet
kommuner reducerades till det nuvarande. De olika nivåerna kom i
praktiken att fungerasom verkställare
av de centrala beslut som
fattades. Detta system kom, med några få mindre förändringar, att bestå
fram till kommunistsystemets fall 1989.

Självstyrelsens reglering

Grundläggande regler om det polska kommunsystemet finns i konstitu-
tionen. Närmare reglering sker i 1990 års lag om lokalt självstyre samt
i annan lagstiftning, t.ex. en vallag, en lag om kommunal personal samt
en lag om fördelning av makt och befogenheter mellan det nationella
parlamentet och kommunerna. Högsta domstolen har som en av sina
uppgifter att slå vakt om kommunernas oberoende.
Kommunernas verksamhet granskas av de statliga regionerna, ledd
av en regionguvemör voivod. Dessa övervakar att kommunerna
handlar lagenligt. Av detta skäl måste kommunens styrelse underrätta
regionen om alla beslut inom sju dagar. Beslut som fattas på delegation
från staten bedöms dock även i fråga om lämpligheten. Regionen har
möjlighet att ändra på sådana beslut.

Kommunernas organisation och uppgifter

Kommunfullmäktige är högsta beslutsfattande organ i kommunen och
består av 15-40 direktvalda ledamöter. I städer med mer än 100 000
invånare skall dock 45-100 ledamöter väljas. Utöver att anta budget och
besluta om lokala skatter, väljer man också en kommunstyrelse om
högst sju ledamöter, i vilken en borgmästare ingår. Styrelsen sköter
beredning och verkställighet samt har ett löpande ansvar för
kommunens verksamhet. Kommunstyrelsens ledamöter måste vara
fullrnäktigeledamöter men detta krav gäller inte for borgmästaren.

s. 82 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

82 Bilaga 2 SOU 1994:2

Utöver kommunstyrelsen kan även andra nämnder inrättas för perma-
nenta eller tillfälliga uppgifter.
När det gäller de polska kommunernas uppgifter pågår en översyn
av dessa. För närvarande gäller dock att man skiljer mellan egna och
från staten delegerade uppgifter. Bland de egna uppgifterna ingår ansvar
för utbildning, hälsovård, socialtjänst, bostäder, tillhandahållande av
vatten, renhållning och lokaltrafik, marknader, kultur och fritidsanlägg-
ningar. Kommunerna kan även bedriva affärsverksamhet om de kan
visar att det är nödvändigt och att inte behovet kan tillgodoses av någon
annan. De äger också företag som i Västeuropa skulle varit i privat ägo.
Staten har dessutom ålagt kommunerna en rad uppgifter som de måste
utföra i enlighet med givna instruktioner. Det rör sig bl.a. om ansvar
för befolkningsregister samt utfárdande av ID-kort och körkort.

Finansiella förhållanden

Kommunernas utgifter uppgick år 1992 till 17 % av den totala offent-
liga budgeten. Bland de kommunala inkomstkälloma är lokala skatter
21 %, andelar i nationella skatter 25 % och statsbidrag 27 % de
viktigaste. Kommunerna får själva bestämma
om sina skatter och
avgifter, dock inom ramen för en av staten fastställd övre gräns. De
lokala skatterna utgörs bl.a. av skatt på land, egendom, fordon, arv och
gåvor. Om befolkningen i en folkomröstning ger sitt medgivande kan
dock nya, lokala skatter införas.
Statsbidragen består till ungefär lika delar av generella och specifika
bidrag. De generella fungerar i någon mån utjåmnande eftersom
kommuner med speciella problem stora städer, hamnar, städer med
allvarliga miljöproblem får större andelar. Kommunerna
kan också ta
lån utan att det behövs tillstånd från staten. Man har emellertid svårig-
heter med sin finansiella planering eftersom den höga inflationen och de
ekonomiska problemen gör att det är svårt att överblicka framtida
inkomster och utgifter.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Det första fria kommunalvalet i öst hölls i Polen den 27 maj 1990. I
valet kandiderade 147 389 personer till 52 037 fullmäktigeplatser med
en mandatperiod om fyra år. Valdeltagandet uppgick till 42 %. En stor
andel av de valda representerar inte någon av de nationella partierna
utan har valts som företrädare för lokala grupper eller som oberoende
kandidater. Många av dessa har dock en bakgrund i den tidigare
kommunistiska maktstrukturen. Olika valsystem tillämpas i små och
stora kommuner. I kommuner med färre än 40 000 invånare väljs leda-
möterna genom majoritetsval i enmansvalkretsar medan ett proportio-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 83

nellt system används i de större kommunerna. År 1990 var andelen
kvinnor i parlamentet 13 % och i kommunfullmäktige 11 %.
De polska kommunerna har sedan 1991 rätt att ordna folkornröst-
ningar i lokala frågor. Förslag om att införa nya skatter eller att upplösa
fullmäktige före mandatperiodens slut måste enligt lag underkastas lokal
folkomröstning.

Kommunala utvecklingstendenser

Etablerandet av kommunalt självstyrelse och demokratiska beslutsformer
har visat sig vara en process med många hinder. Det finns i Östeuropa
en utbredd misstro mot all form av politisk auktoritet vilket även fått
återverkningar på valda organs legitimitet. Lokala politikers ovana vid
att, utan direktiv uppifrån, själva ta ansvar för och handskas med lokala
problem skapar ytterligare svårigheter.
En annan central fråga gäller den framtida territoriella indelningen.
Det finns förslagom att inrätta ytterligare en lokal självstyrelsenivå
tillsammans med en reform av den statliga regionala nivån. De distrikt
som nu finns kan komma att förändras till att bli en kommunal nivå,
styrd av direktvalda representanter. Tanken är att dessa organ skall få
ansvar för verksamheter som kommunerna är för små för att hantera.
Detta innefattar sjukhus, gymnasial utbildning, hälsocentraler och
Vattenförsörjning.

Tjeckiska republiken

Grundläggande struktur

Den 25 november 1992 beslöt det Tjeckoslovakiska parlamentet att
upplösa federationen varvid Tjeckiska republiken och Slovakien
upp-
stod. Tjeckoslovakien har i sig en kort historia och kom till som själv-
ständig statsbildning först efter Versaillesfreden. Dessförinnan hade det
ingått i Österrike-Ungem. Efter andra världskriget etablerades ett
kommunistiskt styrelseskick som bestod fram till i november 1989.
Därefter inleddes arbetet med att etablera pluralistisk demokrati och
marknadsekonomi. Tjeckiska republiken uppstod sedan år 1993. Den
karaktäriseras av en riklig förekomst av små byar, samhällen och
medelstora städer. Endast ett fåtal städer har mer än 100 000 invånare.
I det kommunistiska system som etablerades 1945 inrättades
nationella kommittéer med ansvar för beslutsfattandet på kommunal,
distrikts och regional nivå. Dessa bestod av ett valt organ och en för-
valtning som emellertid i praktiken var underordnade såväl det lokala

s. 84 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

84 Bilaga 2
SOU 1994:2

kommunistpartiet som det högre administrativa organet. Kommunist-
partiets företrädare kunde när som helst ingripa i beslutsprocessen. Alla
viktigare beslut som rörde den lokala utvecklingen fattades på det
centrala ministeriet, vilket också tillhandahöll
resurserna. Relationerna
mellan den statliga administrationen och den lokala strukturen följde
principerna om demokratisk centralism.
Omedelbart efter den gamla maktstrukturens kollaps i november
1989 inleddes arbetet med att reformera Tjeckoslovakien. Till att börja
med inträffade förändringarna på central nivå, men ganska snart kom
även den lokala nivån att beröras. Detta skedde i två steg: Våren 1990
bröts kommunistpartiets lokala maktmonopol genom att det, efter lokala
förhandlingar, delade med sig av inflytandet till andra lokala politiska
krafter. Detta följdes i november 1990
av kommunala val, varvid
kommunistpartiets ställning ytterligare försvagades. Under tiden hade
också en ny kommunallag antagits,
som reglerade villkoren för den nya
strukturen. Denna lag gäller fortfarande i såväl Tjeckiska republiken
som i Slovakien.
Tjeckiska republiken har en nivå av kommunalt självstyre,
bestående av 5 769 kommuner. Antalet kommuner har ökat starkt under
senare år till följd av att tidigare tvångsmässigt sammanslagna lands-
bygdskommuner givits möjlighet att dela sig. Den genomsnittliga
kommunstorleken uppgår f.n. till l 800 invånare. Ungefär 20 % av
kommunerna har status som städer. Det finns också
en regional nivå,
men denna har endast statliga förvalmingsuppgifter. Förslag finns dock
om att även denna skall få status som självstyrande organ med demokra-
tisk förankring.

Självstyrelsens reglering

Den kommunala självstyrelsen regleras dels i den nya republikens
grundlag, dels i det tidigare Tjeckoslovakiens kommunallag som nu
gäller för Tjeckiska republiken. Kommunallagen definierar kommunerna
som juridiska personer med eget ansvar och anger också deras upp-
gifter.
De statliga regionerna har till uppgift att övervaka den kommunala
verksamheten. Inte minst omfattar detta hur de sköter de uppgifter
som
staten anses ha överfört till kommunerna.

Kommunernas organisation och uppgifter

Högsta beslutande organ i kommunerna är kommunfullmäktige
som är
direktvalt av medborgarna. Fullmäktige har 7-80 ledamöter beroende på
invånarantalet i kommunen. De verkställande uppgifterna och den
löpande verksamheten sköts av kommunstyrelsen och borgmästaren.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 85

Dessa väljs av fullmäktige bland sina medlemmar och har 5-13 leda-
möter. Borgmästaren leder styrelsens möten och representerar
kommunen utåt.
Kommunernas kompetens består av en oberoende och en Överförd
del. Den oberoende kompetensen innebär att lagen anger ett antal
områden som kommunerna skall eller kan sköta, men kommunerna ges
ansvar att själva avgöra hur detta skall gå till. Den överförda kompe-
tensen anses kommunerna sköta på uppdrag åt staten och här är regle-
ringen striktare.
Inom den allmänna kompetensens ramar skall kommunerna upp-
rätthålla den allmänna ordningen, driva för- och grundskolor, fullgöra
vissa sociala välfardsfunktioner, svara för lokala kommunikationer,
gatubelysning och renhållning. Kommunerna kan vidare bl.a. etablera
högre utbildning samt svara för kultur- och sportverksamhet.

Finansiella förhållanden

Kommunerna får sina inkomster
från egen egendom och egna företag,
från lokala skatter och övriga avgifter. De får även del i statliga skatter
och statsbidrag. Det är aktuellt att införa ett nytt skattesystem som
kommer att påverka den kommunala inkomststrukturen.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Vid valen den 24 november 1990 valdes ledamöter till kommunernas
fullmäktige. Ett system med proportionell representation tillämpas. Det
är partier som nominerat kandidater men medborgarna har möjlighet att
välja parti eller person eller en kombination av dessa. Valdeltagandet
uppgick till 75 % och de största framgångarna nådde Medborgarforum
och oberoende kandidater som fick över 40% av rösterna. Kommunist-
partiet fick 17 %.
Lokala folkomröstningar är tillåtna.

Kommunala utvecklingstendenser

Kommunerna i Tjeckiska
republiken står inför en rad problem som har
med övergången till det nya systemet att göra. En del av dessa kan
uppfattas som barnsjukdomar vid etablerandet av ett civilt samhälle i en
tidigare totalitär samhällsstruktur. Det gäller
t.ex. orealistiska förvänt-
ningar från medborgare och politiska partier
i fråga om kommunernas
förmåga samt kvarvarande influenser från det gamla systemet. Men
problemen är också av finansiell karaktär. Kommunernas budgetar är
svaga och resurserna fördelas alltjämt i hög grad från central nivå.

s. 86 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

86 Bilaga 2
SOU 1994:2

Slovakien

Grundläggande struktur

Slovakien utgör den andra delen av det tidigare Tjeckoslovakien, vilket
upphörde att existera vid utgången av år 1992. Det är också den mindre
och ekonomiskt svagare halvan av federationen. Se Tjeckiska
republiken för ytterligare uppgifter.
Den kommunala självstyrelsen
har en likartad struktur i Slovakien
som i Tjeckiska republiken, eftersom det i praktiken är samma
kommunallag som reglerar bägge staters kommunsystem. Det finns
dessutom i Slovakien en statlig indelning i 38 regioner och 121 under-
regioner. I Slovakien utövar dock endast städer och kommuner obece
självstyre och deras antal uppgår för närvarande till 2 826
st med i
genomsnitt 1 900 invånare. Huvudstaden Bratislava och staden Kosice
har speciell status. I dessa finns dels
en övergripande kommunal nivå
för hela staden, dels självstyrande kommundelar 17 i Bratislava och 22
i Kosice med egna valda fullmäktige och borgmästare.
Kommunerna har rätt att samarbeta med varandra i frågor
av
gemensamt intresse, t.ex. ansvar för vattensystem och avloppshantering.

Självstyrelsens reglering

Att landet skall ha ett lokal självstyre fastställs i Slovakiens konstitution
från 1992, samt i den tidigare nämnda tjeckoslovakiska lagen
om lokalt
självstyre från 1990. Kommunerna i denna bl.a. rätt besluta
ges att om
lokala angelägenheter. Vidare anges att kommunen är en juridisk
person, som under förhållanden stadgade i lag, oberoende sköter sin
egendom och sina egna finansiella resurser.
Staten utövar kontroll över att de kommunala
organens beslut är
lagenliga.

Kommunernas organisation och uppgifter

Kommunens fullmäktigehar mellan 9 och 60 direktvalda ledamöter och
mandatperioden är 4 år. Borgmästaren svarar, tillsammans med ett antal
vice borgmästare, för verkställigheten av fullmäktiges beslut och
representerar kommunen utåt. Även dessa utses i allmänna val.
På samma sätt som i Tjeckiska republiken skiljer man mellan
kommunernas oberoende och överförda kompetens. Den oberoende
avser t.ex. Vägunderhåll, miljövård, kultur, sport, reglering av affärers
öppettider, kommunala utvecklingsplaner, allmän säkerhet m.m. Under
1993 har ett par nya uppgifter tillkommit, t.ex. ansvar för daghem,

s. 87 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 87

grundskola och vård av patienter utanför sjukhus. Större städer har
dessutom fått rätt att lämna planeringstillstånd, vilket tidigare varit en
statlig uppgift. Staten har emellertid endast överfört ett fåtal funktioner
till kommunerna eftersom staten, genom de 121 underregionema, även
bedriver egen lokal verksamhet.

Finansiella förhållanden

Kommunerna i Slovakien svarar för 9 % av de totala offentliga
utgifterna 1992. Av inkomsterna utgör lokala skatter 31 %, andelar av
statliga skatter 42 %, statsbidrag 14 % samt inkomster från egen verk-
samhet 11 %.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Val till kommunerna hölls redan i november 1990 inom ramen för den
Tjeckoslovakiska statsbildningen. Vid detta tillfälle valdes såväl borg-
mästare som fullmäktigeledamöter. Valperioden är fyra år.
Lokala folkomröstningar är tillåtna.

Kommunala utvecklingstendenser

Den kommunala självstyrelsens framtid i Slovakien står inför samma
problem som övriga östeuropeiska stater. Det gäller t.ex. svag ekono-
misk bas, kvardröjande strukturer från det kommunistiska systemet och
svårigheteratt introducera demokratiska beslutsformer i en stat som
under decennier varit totalitärt styrd.

Ungern

Gnmdläggande struktur

Liksom i övriga östeuropeiska stater sker i Ungern en övergång från
statssocialism till pluralistisk demokrati. Processen i Ungern har dock
varit mer utdragen än i de flesta andra östeuropeiska stater och inleddes
med försiktiga reformer i början av 80-talet. De första fria valen efter
kommunistepokens slut hölls år 1990. Parlamentsvalen hölls på våren
och lokala val på hösten. En av det nya parlamentets första beslut gällde
hur ett nytt system för lokalt självstyre skulle utformas. Avsikten var
därvid att uppnå två mål. För det första ville man ha ett system som
liknade de demokratiska västländemas, dvs. ett system som följde den
europeiska konventionen om kommunal självstyrelse från 1985. För det

s. 88 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

88 Bilaga 2 SOU 1994:2

andra ville man slå vakt om det som var unikt för Ungern när det gällde
historia, kultur och tradition.
Den lokala självstyrelsen i Ungern utövas via 179 städer och 2 927
kommuner önkormányzat, vilka styrs av direktvalda organ. Den
genomsnittliga storleken uppgår till 3 300 invånare. Dessutom finns
en
regional nivå med lokal förankring, men dess högsta beslutsorgan
utses
av de kommuner som ingår. Genom att den därmed endast är indirekt
vald av medborgarna faller den utanför den avgränsning
av kommun-
begreppet som skett i denna översikt. Av städerna har 20 st region-
status, vilket givit dem utökade befogenheter. I Budapest finns två
kommunala nivåer, bestående av dels staden Budapest, och dels 22
självstyrande kommundelar.
Sedan 1987 har det öppnats möjligheter för de kommundelar
som så
vill att bilda egna kommuner. Nybildningen har framför allt skett på
landsbygden och har totalt medfört en fördubbling av antalet
kommuner. Åtgärderna skall ses som reaktion mot okänsliga
en
kommunsammanläggningar som genomfördes under 1960- och 1970-
talen. Eftersom de ungerska kommunerna därför i allmänhet är relativt
små - 1 720 av dem har färre än 1 000 invånare
- kan de gå samman i
kommunalförbund. Hittills har över 1 400 kommuner gjort detta och
därvid skapat 506 förbund.
De historiska
rötterna för det lokala självstyret i Ungern följer
utvecklingen av det nationella politiska systemet i landet. Redan under
1800-talet utvecklades ett system
av lokalt självstyre. Detta bibehölls
även efter första världskriget, men sattes ur spel
av det fascistiska styret
under 30-talet. Vid slutet av andra världskriget inleddes i Ungern
arbetet med att utveckla ett flerpartisystem med
en form av lokal själv-
styrelse. En koalition av demokratiska partier fick makten och tog
viktiga steg på denna väg. Från krigsslutet inleddes emellertid den
sovjetiska dominansen, vilket medförde att tanken om lokalt självstyre
förbjöds och att själva termen ansågs vara borgerligt belastat. Under
sovjettiden etablerades ett system av tre nivåer,
som kallades organ för
folkets makt. Dessa var emellertid i praktiken kontrollerade av
kommunistpartiet. Efter ungemrevolten år 1956, följt av en tid av
repressalier, började dock systemet lösas
upp något. En ny lag år 1971
innehöll inslag av lokalt självstyre,
men blev dock inte annat än en
pappersprodukt.
I det system som nu växer fram har stor vikt lagts vid lokal själv-
styrelse. Genom en lag som antogs i augusti 1990 har de folkvalda
församlingarna fått utökade befogenheter och eget budgetansvar. I
många frågor kan beslut fattas genom lokala folkomrösmingar.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 89

älvstyrelsens reglering

Den konstitutionella grundvalen för det lokala självstyret
utgörs av den
ungerska konstitutionen. Dessutom finnsen rad lagar som närmare
reglerar kommunernas verksamhet. Dessa har en allmän kompetens,
vilket innebär att de kan bedriva verksamheter som inte är förbjudna
enligt lag. Staten har inte rätt att utöva direkt inflytande
kommunerna.
Statliga regionala företrädare svarar för kontrollen av kommunernas
verksamhet. De granskar de kommunala beslutens laglighet. Beslut som
fattas på grundval av den allmänna kompetensen, och som är olagliga,
skall av denna statliga företrädare hänskjutas till en förvaltningsdomstol
för prövning. Statsrepresentantens möjligheter att ändra på sådana beslut
är dock större i frågor som kommunerna sköter på delegation från
staten.

Kommunernas organisation och uppgifter

Högsta beslutsfattande organ i städerna och kommunerna är kommun-
fullmäktige, som utses i allmänna val. Vissa av dess uppgifter kan
delegeras till borgmästaren eller till nämnder. Borgmästaren företräder
kommunen utåt och svarar också för verkställighet av beslut och för en
del statliga uppgifter. Han är dessutom chef för den anställda
personalen. Borgmästaren utses direkt av medborgarna i kommuner med
färre än 10 000 invånare och i övriga kommuner av fullmäktige.
Kommunerna har dels uppgifter som staten delegerat, dels en allmän
kompetens som ger möjlighet att bedriva verksamhet man själv anser är
viktig. De tjänster som kommunerna måste tillhandahålla är bl.a. offent-
lig belysning, vatten, kyrkogårdar, grundskolor, daghem, bassjukvård
samt grundläggande socialtjänst. På eget initiativ sysslar kommunerna
dessutom med kultur, renhållning, bibliotek, miljövård, lokal ekonomisk
utveckling, m.m.

Finansiella förhållanden

Kommunerna svarar för 23 % av de totala offentliga utgifterna 1989.
Regioners och kommuners viktigaste inkomstkällor utgörs av statsbidrag
48 % och andelar i nationella inkomstskatter 15%. Egna skatter
svarar endast för 3 % av inkomsterna. Av statsbidragen är ca 4/5
generella.
Kommunerna har stora problem med att de inte får de inkomster
de förväntar sig via de nationella inkomstskattema, vilket sätter djupa
spår i deras förutsättningar att bedriva verksamhet.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

90 Bilaga 2 SOU 1994:2

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Det senaste lokala valen, som omfattade fullmäktigeledamöter i samtliga
kommuner och borgmästare i de små, hölls på hösten 1990. Valdel-
tagandet var lågt, endast 40 % av de röstberättigade deltog. I
kommuner med färre än 10 000 invånare tillämpas ett proportionellt
valsystem, medan ett blandsystem mellan proportionella och majoritets-
val används i de större. Mandatperioden är fyra år. På landsbygden
tenderar oberoende kandidater att väljas som fullmäktigeledamöter och
borgmästare, medan partierna dominerar i städerna. Många av de
oberoende kandidaterna var dock gamla kommunister.

Kommunala utvecklingstendenser

Trots ambitionerna att stärka den kommunala självstyrelsen finns en
klar trend under senare år att staten inrättar egna organ för lokal för-
valtning. Inom områden som hälsovård, miljöskydd, jordbruk,
konsumentskydd och regional trafik har staten etablerat en egen struk-
tur, i stället för att anlita den kommunala. Detta ses inte med blida ögon
av kommunernas företrädare.
Ett intryckär att den politiska förändringsprocessen går lång-
sammare på lokal nivå än på nationell i Ungern. Att kommunerna har
problem med den politiska legitimiteten är uppenbart, och framgår av
det låga Valdeltagandet. Problemen har förstärkts av lokala maktstrider.
Bl.a. har mellan 80 och 100 tidigare kommunister, som valts till borg-
mästare, hindrats att tillträda. Trots att kommunerna har rätt att ta ut
skatter har man i många fall inte vågat detta, eftersom man inte vill att
det redan ansträngda förhållandet till befolkningen skall bli värre.
Konflikter har också uppstått mellan valda politiker och den tjänste-
mannastruktur som övertagits från den kommuniststyrda epoken.

Rumänien

Gnmdläggande struktur

I Rumänien liksom i andra östeuropeiska stater befinner man sig i en
övergång från ett kommunistiskt styre till demokratisk pluralism. Efter
långdragna förhandlingar hölls de första lokala valen år 1992.
Rumänien är indelat i 40 regioner judets samt 2 951 kommuner
municipu och städer. Direkta val hålls endast till kommunerna.
Kommunerna i Rumänien har i genomsnitt 7 700 invånare. Regionernas
beslutande organ är indirekt valda genom att de utses av fullmäktige-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 91

ledamöterna inom dess territorium och betraktas av detta skäl som en
kommunal nivå i detta sammanhang. Regionerna står inte i något
hierarkiskt förhållande till kommunerna utan i stället har man fördelat
olika funktioner mellan de bägge nivåerna.
Huvudstaden Bukarest har en särskild organisation. Förutom att den
utgör stad är den också uppdelad i sju självstyrande kommundelar.

Självstyrelsens reglering

Rumänien fick en ny konstitution vid en folkomröstning den 8 december
1991. Principerna för det kommunala systemet regleras i en särskild lag
om offentlig förvaltning. I denna anges att kommunerna skall åtnjuta
lokal autonomi, att offentlig service skall decentraliseras, att besluts-
fattarna skall utses i fria val och att medborgarna kan konsulteras i
viktigare frågor.
Staten kontrollerar kommunernas
verksamhet framför allt genom
den prefekt som finns på regionnivå och som utses av staten. Han skall
granska lagligheten hos kommunala beslut. Av detta skäl skall alla
kommunala beslut översändas till honom inom 10 dagar. Om prefekten
anser att beslutet strider mot lag skall han hänskjuta det till en förvalt-
ningsdomstol för avgörande. En annan viktig uppgift för prefekten är att
utse chefstjänsteman i varje kommun, som därmed får en tydlig knyt-
ning till staten.

Kommunernas organisation och uppgifter

Kommunens fullmäktige har mellan ll och 35 medlemmar beroende på
kommunens storlek. Borgmästaren,som också utses direkt av med-
borgarna,
ansvarar för den administrativa verksamheten tillsammans
med kommunens chefstjänsteman. Fullmäktige väljer också en eller
flera vice borgmästare, som assisterar borgmästaren i dennes arbete.
Såväl staden Bukarest som dess sju självstyrande kommundelar har
direktvalda fullmäktige och borgmästare.
Kommunernas främsta uppgifter är ekonomisk utveckling och social
välfärd, kollektivtrafik, civil ordning, skolor, hälsovård, kultur,
ungdomsaktiviteter, miljövård och stöd för privata ekonomiska initiativ,
m.m.

Finansiella förhållanden

I lagen om lokalt självstyre står det att kommunerna har rätt att besluta
om sina egna budgetar samt utta skatter, inom ramen för de gränser
som lagen anger. Kommunerna svarar dock för en mycket begränsad
del av de totala offentliga utgifterna.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

92 Bilaga 2 SOU 1994:2

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

På den kommunala nivån och på kommundelsnivå i huvudstaden
Bukarest väljs både fullmäktige och borgmästare direkt av med-
borgarna. Vid borgmästarvalen tillämpas majoritetsval medan full-
mäktigeledamöter väljs med ett proportionellt system i flermansval-
kretsar. Väljarna röstar därvid på parti och inte på person. För att
fullmäktigevalen skall vara giltiga krävs att minst hälften av dess väljar-
kår deltar. Om detta inte uppfylls hålls emellertid en andra valomgång
vid vilken inga sådana kvalifikationsregler gäller. Valperioden uppgår
till fyra år.

Kommunala utvecklingstendenser

Det förefaller inte sannolika att några territoriella ändringar kommer att
genomföras inom den närmaste framtiden. Däremot är avsikten att Öka
de statliga bidragen till kommunerna för att därigenom stärka deras
finansiella bas.

Bulgarien

Grundläggande struktur

Sedan Bulgarien frigjorde sig från det Ottomanska riket år 1879 har den
inre territoriella indelningen
ändrats 15 gånger. Trots att även
kommunerna berörts av dessa ändringar har de ändå svarat för en tradi-
tionell och grundläggande stabilitet. En mellanliggande distriktsnivå
fanns under mer än 70 år, huvudsakligen mellan 1882 och 1956. Dess-
utom har länge en regionnivå, med mer övergripande uppgifter funnits.
Idag indelas Bulgarien
i 9 regioner och 255 kommuner obshtina.
Grundlagen ger dessutom möjlighet att inrätta en distriktsnivå mellan
kommuner och regioner, vilket dock ännu skett. Regionerna har
endast uppgifter som statliga förvaltningsorgan. Det lokala självstyret
utövas i kommunerna, som med en genomsnittlig befolkning om 35 200
invånare är förhållandevis stora. Kommunernas invånarantal varierar
dock från den största, Sofia, som har 1,2 miljoner invånare till den
minsta med l 500 invånare. En kommun med mer än 300 000 invånare
har möjlighet att dela upp kommunen i kommundelar, som i sig också
kan ha valda fullmäktige.
Kommunerna har rätt att samarbeta i kommunalförbund, men hittills
har detta endast skett i begränsad omfattning. De som förekommer har

s. 93 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 93

ofta ansvar för flera uppgifter, av vilka gemensamma infrastruktur-
projekt och planering är de viktigaste.

Självstyrelsens reglering

Enligt konstitutionen,som antogs den 12 juli 1992, skall republiken
Bulgarien vara en enhetsstat med lokalt självstyre. Grundlagen reglerar
förutsättningarna för den kommunala självstyrelsen. Bl.a. anges att
kommunen är den grundläggande enheten för självstyre och att den skall
styras av ett direktvalt fullmäktige. Närmare bestämmelser återfinns i
vanlig lag, framför allt i en lag om lokalt självstyre och lokal
administration från 1991.
En guvernör på regional nivå har som en uppgift att övervaka den
kommunala verksamheten. Han skall framför allt kontrollera legaliteten
i besluten. När en distriktsnivå etablerats, kommer även denna att över-
vaka kommunerna.

Kommunernas organisation och uppgifter

Det högsta beslutsfattande organet i kommunen utgörs av kommunfull-
mäktige oshtinski savet, som består av 9-101 ledamöter, beroende på
kommunens storlek. Borgmästaren kmed ansvarar för att verkställa
fullmäktiges beslut
och utser även kommunens chefstjänsteman.
Kommunfullmäktige kan besluta utse lokala företrädare, en sorts vice-
borgmästare, som i kommunens namn svarar för
en rad uppgifter i en
by eller kommundel. Uppgiften kan dock innehas av fullmäktige-
ledamöter.
Kommunerna har givits uppgifter
inom en rad områden. Dessa har
preciserats till
att bl.a. omfatta upprätthållande av lag och ordning i
samarbete med polisen, ansvar för förskolor och grundutbildning, viss
lokal sjukvård, socialt stöd till handikappade och vissa andra utsatta
grupper, kommunala bostäder, vatten, avlopp och renhållning, skötsel
av parker och kyrkogårdar, brandförsvar, kulturinstitutioner, sport- och
fritidsverksamhet. Kommunen har vidare möjlighet att utfärda bindande
regler för sina egna medborgare. Utöver dessa finns möjligheter för
staten att delegera uppgifter till kommunerna, men detta har med något
undantag ännu inte skett.

Finansiella förhållanden

Kommunerna har rätt att äga egendom, engagera sig i ekonomiska
aktiviteter, anta budget samt starta kommunala företag. Kommunernas
inkomster utgörs till 54 % av skatter, bl.a. på inkomster och företags-
vinster samt av avgifter. Den övervägande delen av skatteinkomsterna

s. 94 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

94 Bilaga 2 SOU 1994:2

härrör dock från egna skatter utan utgör kommunala andelar av
nationella skatter. Statsbidragen täcker de återstående 46 %.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Lokala val hölls samtidigt med parlamentsvalen den 13 oktober l99l.
Fullmåktigeledamöter väljs med ett proportionellt valsätt medan borg-
mästare utses via majoritetsval. Mandatperioden är fyra år. I stort sett
samma partier deltog i de kommunala valen som i det nationella. De
största på bägge nivåerna var Föreningen för demokratiska krafter och
Bulgariska socialistpartiet f.d. kommunistpartiet.
Kommunerna i Bulgarien har rätt att anordna folkomröstningar.

Kommunala utvecldingstendenser

Liksom alla östeuropeiska stater befinner sig Bulgarien i en övergång
från ett kommunistiskt totalitärt styrelseskick till någon form av
demokrati. Den kommunala självstyrelsen har därvid givits en viktig
roll. I arbetet med att utforma denna har erfarenheter från både den
egna statens traditioner och andra länders system, tillsammans med
Europarådets konvention om kommunal självstyrelse, varit vägledande.
Ekonomiska problem försvårar dock modellens förverkligande.
För närvarande övervägs ett förslag om att öka antalet regioner och
kommuner. Kommunerna skulle enligt detta komma att uppgå till ca
300-350 st. Det pågår också en debatt om att införa självstyre
regional nivå. De beslutande organen skulle dock komma att utses av
kommunernas fullmäktige och inte direkt av väljarna.

Albanien

Grundläggande struktur

Albanien var den sista staten i Östeuropa som övergav den
kommunistiska styrelseformen och ärnumera en parlamentarisk
republik. Första valen till parlamentet hölls den 22 mars 1992 och
vanns av det demokratiska partiet. Albanien hör till de allra fattigaste
staterna i Europa. De senaste åren har inneburit att de ekonomiska
problemen tilltagit på ett dramatiskt sätt. Produktionen har rasat och
ligger nu på ungefär en fjärdedel av sin tidigare nivå. I de större
städerna är ca 70 % arbetslösa. En växande del av befolkningen lever
under svältgränsen.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 95

I anslutning till det kommunistiska styrelseskickets avskaffande
reformerades även statens territoriella indelning. Tidigare bestod den av
31 lokala enheter, som dock var kontrollerade av kommunistpartiet.
Efter reformeringen har i princip ett system med två kommunala nivåer
etablerats och bägge dessa nivåer åtnjuter långt större självständighet än
tidigare. Albanien är nu indelat i 37 regioner rrethet
samt 44 städer
bashki och 314 kommuner kommune. Huvudstaden Tirana har
speciell status som både region och kommun. Städerna/kommunerna har
i genomsnitt 9 200 invånare.

Självstyrelsens reglering

Arbetet med att utforma
en ny konstitution för Albanien pågår för när-
varande. I avvaktan
på denna sker den främsta regleringen av
kommunernas verksamhet i vanliga lagar, bl.a. i
en lag från 1992 om
kommunernas organisation och ansvar.
Regionerna har visst ansvar för att övervaka lagligheten i de
kommunala besluten.

Kommunernas organisation och uppgifter

Det högsta
beslutande organet i såväl kommuner och städer som
regioner utgörs av ett direktvalt fullmäktige. En borgmästare har ett
övergripande verkställande ansvar och väljs direkt av befolkningen i
städer och mindre kommuner. I samband med etablerandet av den nya
kommunstrukturen har inslag från en äldre tradition återinförts. Bl.a. är
det nu möjligt att utse en ålderman för varje by.
Kommunernas viktigaste uppgifter är att
svara för utbildning, hälso-
vård, renhållning, offentlig belysning och bostäder. Dessa räknas till
kommunernas egna uppgifter. Utöver dessa har de också delegerats
ansvar och befogenheter från staten. Någon klar gräns mellan regioners
och kommuners ansvarsområden finns ej, men man kan säga att
regionernas huvudsakliga uppgift är att koordinera kommunernas verk-
samhet och att se till att de beslut som fattas är lagenliga.

Finansiella förhållanden

Kommunerna har rätt att besluta om sina egna budgetar och ta ut
skatter. Inkomsterna
består av skatter, avgifter och inkomster från
kommunal egendom, vilket inkluderar förtjänster från
egen affärsverk-
samhet. Dessutom utgår statsbidrag till investeringar och social väl-
fårdsverksamhet.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

96 Bilaga 2 SOU 1994:2

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Kommunernas, städernas och regionernas fullmäktige väljs av med-
borgarna med ett proportionellt valsystem. Borgmästarna i städerna och
ordförandena i de mindre kommunerna är också direktvalda. I
regionerna väljer fullmäktige sin egen ordförande. Valperioden är fyra
ar.
De första lokala valen i Albanien hölls den 26 juli 1992 och
markerade börjanför det nya decentraliserade kommunsystemet. Val-
deltagandet uppgick till 71 %, vilket i jämförelse med de flesta övriga
östeuropeiska stater är en hög andel. Det innebar dock en påtaglig
minskning jämfört med parlamentsvalet tre månader tidigare. I detta
deltog 95 % av de röstberättigade. I de lokala valen fick det
demokratiska partiet 43% av rösterna och det socialistiska, f.d.
kommunistiska partiet 41 %. Det tidigare kommunistpartiets framgångar
har förklarats med ett tilltagande missnöje över de ekonomiska villkoren
i dagens Albanien.

Kommunala utvecklingstendenser

De ekonomiska problemen för hela det albanska samhället utgör ett
hinder för att kommunerna skall kunna fullgöra den roll de tilldelats i
det nya systemet. Utan en tillräcklig resursbas i form av ett skatte-
underlag kan man inte räkna med att reformen skall kunna förverkligas
fullt ut. Den närmaste framtiden innehåller inte några större hopp om
förbättringar i detta avseende.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 97

7 Post-Sovjetiska systern

De post-sovjetiska systemen omfattar stater som det f.d. Sovjetunionen
sönderfallit nämligen Ryssland, Vitryssland, Ukraina, Estland,
Lettland och Litauen. Några kännetecken hos dessa redovisas i tabell 6.

Tabell 6 Stater med post-Sovjetiska kommunsystem

Befolkning Areal inv/km2
milj 1990 1000 km2 1990

Ryssland eur0p.del 107,3 3 956 27
Vitryssland 10,2 208 50
Ukraina 51 604 86
Estland 1,6 45 35
Lettland 2,7 65 40
Litauen 3,7 65 58

Det som startade år 1985 med Gorbatjovs tillträde slutade på nyårsafton
1992 i och med Sovjetunionens upplösning och kommunismens fall. I
upplösningsprocessens slutskede förklarade sig också de tidigare sovjet-
republikerna självständiga,även om detta skedde i olika takt för olika
republiker. Sovjetunionen hade bestått av 15 republiker. Av dessa hörde
sju till Europa, nämligen Ryssland delvis, Vitryssland, Ukraina och
Moldavien samt de baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen.
P.g.a.bristande tillgång till information utelämnas Moldavien från den
kommande framställningen. Enligt den sovjetiska konstitutionen var
Sovjetunionen en federal och multinationell stat grundad på principen
om federal socialism. Den territoriella indelningen var komplex men i
huvudsak kan administrationen sägas ha varit fördelad på fyra nivåer.
Den lägsta nivån utgjordes av 42 312 landssovjeter, 3 961 städer samt 1
881 städer med distriktsstatus. Nästa nivå bestod av 3 224 administra-
tiva distrikt och 982 städer med status som region, territorium eller
republik. På den tredje nivån fanns 149 territorier och regioner, 8
autonoma regioner, 10 autonoma områden samt 7 städer. Den fjärde
nivån utgjordes av de 15 sovjetrepublikerna.
Sovjetunionens politiska struktur kännetecknades av en hierarkisk
befälsordning enligt den demokratiska centralismens principer. Denna
var baserad på valda sovjeter, rangordnade från de lokala sovjetema
upp till högsta sovjet. De lokala sovjetema kom att spela en viktig roll
som statliga administrationsorgan. Den högsta nivån utgjordes av

Bilagedcl
4 13-1366

s. 98 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

98 Bilaga 2
SOU 1994:2

ministerrådet som hade ett flertal ministerier till sitt förfogande. På
varje nivå var man ansvarig för utvecklingen inom sitt område. Lokalt
var de huvudsakliga uppgifterna ekonomi, social och kulturell utveck-
ling, fastställande av den lokala budgeten, upprätthållande
av lag och
ordning, miljövård samt lösandet av andra problem
av lokal karaktär.
Då kommunistpartiet var det enda partiet och listorna till valen inte gick
att ändra är det naturligt att det var dess medlemmar som besatte alla
poster i de olika nivåernas beslutsorgan. Något lokalt självstyre
existerade därför inte. De lokala enheterna fungerade
som instrument
för de beslut som fattades i Moskva, både med avseende på politik och
ekonomi.
Om det i övriga Östeuropa funnits traditioner
av lokalt självstyre
saknas detta i hög grad i de forna sovjetrepublikerna. Under 1600-talet
fanns visserligen vissa självstyrelsetendenser. Revolutionen innebar ett
hopp från en feodal maktstruktur till
en kommunistisk och ingen av dem
gav utrymme för lokalt självstyre. De baltiska staterna var visserligen
självständiga under mellankrigstiden. Men i huvudsak måste man börja
från grunden när man i dessa länder
nu bygger upp såväl nationell som
lokal demokrati. Det gamla systemet är så djupt rotat hos de människor
som nu lever att det kan vara svårt att få dem att engagera sig i gemen-
samma angelägenheter. Trots det sovjetiska systemets formella
avskaffande lever de gamla strukturerna i hög grad vidare. De baltiska
staterna ligger dock steget före de övriga, mycket till följd av de starka
influenserna från väst.

Ryssland
Ryssland utgör huvuddelen av det tidigare Sovjetunionen. I denna
stat
pågår för närvarande, liksom i de övriga tidigare sovjetrepublikerna,
en
övergångsprocess som gör att situationen är mycket komplex och svår-
överblickbar. Idag består staten av 21 republiker, 10 autonoma kretsar,
l autonomt län, 6 territorier, 49 län samt 2 städer med ställning som
län. Det nya federationsavtal som undertecknades år 1992 samt en
ändring i författningen har givit de olika enheterna inom den ryska
federationen större självständighet. De gamla strukturerna finns emeller-
tid kvar samtidigt som nya byggts
upp. Det nuvarande systemet präglas
alltjämt av att funktionärer är utsedda,
snarare än valda.
Det finns tydliga tecken på att de lokala och regionala nivåerna
förstärkts då den centrala inte fungerar. Inte minst kan de etniska
spänningar som finns inom Ryssland komma att kanaliseras i sådana
institutioner. Även
om det råder kaos och såväl institutioner som
individer lider brist på det mesta råder ändå ett visst mått
av ordning.
Barn går i skolan och människor får någon slags vård. Avsaknaden
av

s. 99 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 99

delegerade rättigheter har medfört att republiker, territorier och län helt
enkelt har tagit saken i egna händer. Auktoritetsförhållandena är oklara
och det är högst osäkert att dekret från Moskva åtlyds lokalt. Många av
de lagar och förordningar som antagits på regional nivå står i direkt
strid mot den federala lagstiftningen.
I oktober 1993, i anslutning till att Jeltsin upplöste det ryska parla-
mentet, beordrade presidenten även att de regionala och lokala besluts-
organen, sovjeterna, skulle upplösas. Huruvida dessa, som i likhet med
parlamentet var kvarlevor från sovjettiden, verkligen upplösts varierar
dock starkt mellan olika delar av Ryssland. Nyval till de nya organ,
dumas, med avsevärt färre ledamöter, planeras emellertid hållas den 12
december, i anslutning till de första demokratiska valen till parlamentet.
Vid detta tillfälle genomförs också en folkomröstning om ett förslag till
rysk konstitution. I denna föreslås bl.a. att Ryssland skall utgöra en
federal statsbildning med stark presidentrnakt. Federalismen skall vila
på 21 republiker, 66 regioner och de två storstadsområdena Moskva och
Szt Petersburg. Det system som nu existerar kommer med all säkerhet
att förändras, men det är oklart hur det nya kommunsystemet kommer
att se ut.

Vitryssland
Vitryssland förklarade sig självständigt den 27 juli 1990 och blev en
oberoende stat den 25 augusti 1991. Ambitionen är att man skall bli en
demokratisk enhetsstat. Detta skall framgå av den nya konstitution som
för närvarande utarbetas och som skall ersätta den gamla sovjetiska.
Enligt denna är det högsta beslutsfattande organet på nationella nivå
Soim, som består av 160 deputerade, valda på fyra år. Soim utser
regeringschef. Avsikten är att en president med långtgående makt-
befogenheter också skall väljas i allmänna val. Han kommer att ha en
fem-årig mandatperiod.
Den 1 januari 1993 etablerades
ny indelning av staten i 117
distrikt, 99 städer,
av vilka 25 har status som distrikt, 11 samhällen
med stadsstatus och l 502 landsbygdskommuner.
I den planerade konstitutionen
avses garantier införas för ett lokalt
självstyrelsesystem. Kommunerna
skall ledas av ledamöter, som väljs av
medborgarna för en fyraårig mandatperiod. Val planeras hållas på
nationell nivå och troligen även på lokal nivå under 1994. Kommunerna
skall dels kunna besluta i frågor av lokalt intresse för medborgarna, dels
verkställa beslut av högre statliga organ. Verkställigheten sköts under
ledning av en borgmästare. Även denna skall väljas av medborgarna
och ha en mandatperiod om fyra år. Borgmästaren får en stark ställning
bl.a. genom att denne kommer att utse all administrativ personal. Skulle

s. 100 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

100 Bilaga 2
SOU 1994:2

kommunala beslut strida mot lagen kan de upphävas
av en högre nivå
eller av Soim. Kommunerna avses också rätt att anordna lokala folk-
omröstningar och allmänna medborgarmöten.
Den förslagna konstitutionen medger att kommunerna upprättar
egna
budgetar. De lokala enheter som
nu existerar är i stor utsträckning
beroende av att lokala företag bidrar till finansieringen
av såväl upp-
byggnad som drift av infrastrukturen. Företagen är således tydligt
integrerade i den lokala förvalmingsstrukturen, vilket får betraktas som
en kvarleva från sovjetperioden. Förväntningar om tilltagande ekono-
miska problem för dessa företag kan dock medföra
att detta finan-
sieringssätt inte kommer att lika betydelsefullt i en framtida
vara
kommunstruktur. Någon skatteñnansiering denna del
av av
kommunernas verksamhet har förekommit.

Ukraina

Liksom i de övriga staterna i det forna Sovjetunionen är Ukraina i färd
med att bygga sina egna institutioner. Ukraina förklarade sig själv-
ständigt den 24 augusti 1991. Det är en parlamentarisk republik men
med en president vars maktbefogenheter är långtgående. De senaste
valen till Ukrainas högsta sovjet och de lokala församlingarna hölls
1990 för en fyra-årsperiod. Presidenten, som har en femårig mandat-
period, valdes i december 1991.
Ukraina har en territoriell indelning i 24 regioner samt republiken
Krim. Nästa nivå utgörs av 567 distrikt,
som i sin tur är indelade i 8
585 landsbygds- och samhällskommuner, vilka utgör den minsta
administrativa enheten. På varje nivå finns det direkt valda besluts-
fattande organ. Lokala val har emellertid inte ägt
rum efter 1991, vilket
innebär att de som valdes under sovjettiden fortfarande sitter kvar.
Strukturen är dessutom alltjämt starkt centraliserad. Lägre organ är
ansvariga inför högre och presidenten utser statliga
representanter till
regionerna och distrikten samt till städerna Kiev och Sevastopol.
I Ukraina förbereder man en ny konstitution
som skall ersätta den
gamla sovjetiska. Den mest kontroversiella frågan i konstitutions-
debatten gäller presidentens roll och kommunernas status. Det hävdas
att de presidentrepresentanter som idag finns är ett slags ståthållare i
länen och att detta är odemokratiskt. Det är emellertid uppenbart att
Ukraina har en lång väg kvar att gå innan
man kan tala om lokalt själv-
styre under demokratiska former.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 l0l

Estland

Estland är den minsta av de baltiska staterna. Av befolkningen utgörs
62 % av ester och 30 % av ryssar. Estland erkändes som suverän stat i
augusti 1991. Estland var den första av de baltiska staterna att hålla
demokratiska val till parlamentet, vilket inträffade hösten 1992, Den 17
oktober 1993 höll man också de första fria lokala valen i Baltikum.
Det estländska statsskicket befinner sig i en genomgripande
omstöpning. En ny konstitution godkändes genom folkomröstning den
28 juni 1992 och ersatte den tidigare sovjetiska. Alla lokala och
regionala strukturer i landet befinner sig därför i en övergångsfas.
Enligt den nya konstitutionen skall lokala frågor handhas av kommuner
och städer. Dessa skall åtnjuta självstyre inom ramen för lagen. Ytter-
ligare självstyrelseorgan kan inrättas med vanlig lag. Kommuner och
städer skall styras av fullmäktige, som väljs i allmänna och hemliga val
med en treårig mandatperiod. Kommuner och städer skall vidare ha rätt
att upprätta budget och utta skatt. Avsikten är vidare att de regioner
som nu finns skall omvandlas till renodlade statliga organ.
Den nu gällande territoriella indelningen präglas fortfarande starkt
av sovjettiden. Estland är nu indelat i 15 regioner, 6 städer med region-
status och 249 mindre städer och kommuner. I ett övergångsskede, och
för att förbereda sig på den nya rollen, fick städer och kommuner
ansöka om att tilldelas självständig status. En förutsättning för att detta
skulle beviljas var dock att man visat förmåga att utfärda kommunala
regler och kan förete ett kommunalt socialt och ekonomiskt program.
Statsmaktema ville med detta försäkra sig om att städer och kommuner
skulle kunna ansvara för sina egna beslut.
Vid valen till de nya kommunfullmäktige i oktober 1993 var den
etniska konflikten mellan ester och ryssar framträdande. Alla estniska
medborgare samt icke-medborgare som varit bosatta i kommunen i
minst fem år hade rösträtt. Valdeltagandet var i allmänhet större bland
ryssar, vilket på många håll medförde att ryska partier blev starkt över-
representerade i fullmäktigeförsamlingarna.
Kommunerna har hittills svarat för en mycket stor del av den
estländska ekonomin. År 1991
var dess andel av de totala offentliga
utgifterna 41 %. Under senare år har emellertid kommunernas finan-
siella ställning urholkats kraftigt. Detta hänger dels samman med att
staten delegerat en lång rad uppgifter, dels med den problematiska
ekonomiska situation som råder. Inkomstema täcker numera endast
mellan 10 och 40 % av kommunernas utgifter. Uppenbart försvårar
dessa problem etablerandet av ett system med kommunalt självstyre.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

102 Bilaga 2 SOU 1994:2

Lettland

I Lettland utgörs befolkningen till 52 % av letter och till 34 % av
ryssar. Staten fick sin självständighet den 4 maj 1990 och befinner sig i
ett tydligt transformeringsskede. Den gamla lettiska konstitutionen från
1922 gäller nu. Regler i den sovjetiska konstitutionen, som inte strider
mot den lettiska, är också fortfarande giltiga. För närvarande finns det
två nivåer av lokalt självstyre, bestående av 567 kommuner och 23
regioner.
Det första steget mot lokalt självstyre togs år 1991 då kommunerna
fick rätt att organisera sina egna verksamheter relativt fritt. Detta inne-
bär att kommunerna skiljer sig en del vad gäller den interna
strukturen. I nästa
steg begränsades regionemas möjligheter att
kontrollerakommunerna, vilket dittills framför allt skett i fråga om
kommunernas ekonomi.
En ny lag om kommunernas ekonomi, som antogs 1990, innehåller
stora förändringar vad gäller finansieringen av kommunerna. För första
gången blev kommunernas budgetar helt separata från den statliga.
Kommunernas största inkomstkällor utgörs idag av andelar av statliga
skatter och statsbidrag. Egna kommunalskatter svarar bara för en blyg-
sam del av inkomsterna.
År 1989 hölls vad
som någorlunda liknar allmänna, hemliga och
direkta val i såväl kommuner som regioner. Nya val är planerade till i
början av 1994. Dessa kommer att ske på basis av den nya
konstitutionen samt en del nya lagar.
Ytterligare reformeringar av kommunsystemet planeras. Förslag
finns om att minska antalet kommuner till 120-150. De kommuner
som
då skapas kommer att ha avsevärd storlek och i genomsnitt omfatta 20
000 invånare. Det är emellertid inte helt klart om detta system skall
bestå av en eller två nivåer.
Det största problemet för kommunerna i Lettland utgörs av den
retarderande ekonomiska utvecklingen och den starka inflationen. Dess-
utom råder brist på utbildad och kompetent personal, vilket utgör en
svårighet när det gäller att effektivt administrera och driva kommunala
verksamheter.

Litauen

Av republiken Litauens befolkning är 80 % litauer och 10 % ryssar.
Litauens nya konstitution,
som ersatte den gamla sovjetiska, antogs av
parlamentet i mitten av oktober 1992 och genom folkomröstning något
senare. Det senaste valet till parlamentet hölls den 25 oktober och 15
november 1992 och resulterade i en absolut majoritet för ex-
kommunisterna.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 103

Den nya konstitutionen anger två nivåer under den statliga, näm-
ligen kommuner och regioner. Det finns f.n. 400 kommuner och 55
regioner. Kommunerna har i genomsnitt 9 000 invånare. Enligt den nya
konstitutionen skall kommunerna styras av fullmäktige, som utses i
allmänna val och har en tvåårig mandatperiod. Några val har ännu inte
hållits.
Ett arbete pågår med en kommunindelningsreform. Det finns två
förslag som diskuteras, som bägge bygger på en struktur från mellan-
krigstidens självständighetsperiod. Antalet kommuner skulle reduceras
till 123 eller 84 och antalet regioner till 16 eller 10. Avsikten är att
skapa enheter med sådan bärkraft att de kan handha ytterligare och mer
omfattande uppgifter, framför allt med avseende på den lokala infra-
strukturen. Det gäller exempelvis kraftsystem, vattentillförsel och
avfallshantering.
I den nya konstitutionen och i en lag från 1990 har kommunerna
givits rätt till självstyre. Någon lag som på basis av konstitutionen
preciserar kommunernas organisation och uppgifter har dock ännu
utarbetats. Staten har numera endast begränsade möjligheter att ingripa
i kommunernas beslut.
Kommunernas högsta beslutande organ än dess fullmäktige. Verk-
ställande uppgifter
handhas av borgmästaren i större städer och en
kommunchef i mindre städer och landsbygdskommuner. Dessa utses av
fullmäktige som även tillsätter och avsätter chefer för förvaltningarnas
avdelningar. De olika beteckningarna på den person som har det verk-
ställande ansvaret är för övrigt den enda skillnaden mellan städer och
landsbygdskommuner. I praktiken finns emellertid stora klyftor mellan
stad och landsbygd. Landsbygden är starkt jordbruksdominerad och den
allmänna bristen på kapital gör där att privatiseringsprocessen går lång-
sammare än i städerna.
Kommunerna har ansvar för skolor, social välfärd, barnhem, ålder-
domshem, lag och ordning, kultur, miljövård, förvaltning av statlig
egendom samt icke-privatiserade bostäder. Regionerna har bl.a. till
uppgift att ge vägledning till kommunerna och att övervaka att de beslut
dessa fattar är lagliga.
Kommunernas andel av den totala offentliga konsumtionen uppgår
till ca 8 % 1992. Man är starkt beroende av resurser från staten, både
i form av andelar i nationella skatter och av statsbidrag. Den höga
inflationen
skapar stora problem för kommunernas möjligheter att full-
göra sina
uppgifter. Dessa förväntas tillta ytterligare eftersom
kommunerna kommer att få ansvar för den femtedel av bostadsbeståndet
som avses att privatiseras och som idag förvaltas av staten.

s. 104 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

104 Bilaga 2 SOU 1994:2

8 Kommunsystemens variationer

Kommunsystemens skillnader och likheter
Hur ser de europeiska kommunsystemens huvuddrag ut och vilka
variationer finns det I detta avslutande kapitel dras trådarna
samman
från de tidigare kapitlens beskrivningar. Vi inleder med att summera
viktiga skillnader och likheter mellan olika kommunsystem. Kapitlet
avslutas sedan med ett resonemang om hur dessa kan analyseras med
utgångspunkt från idealtypiska kommunsystem.

Grundläggande struktur

De grundläggande förutsättningarna för kommunsystemen i Europa
varierar starkt. Inte minst har statsbildningens karaktär som federation
eller enhetsstat betydelse. Bland de federala staterna ger själva stats-
bildningen utrymme for olika landsdelar att sätta sin prägel på politik
och förvaltning, medan detta i enhetsstatema endast sker inom ramen
för kommuner och regioner. En federal statsbildning
ger också större
utrymme för olika lösningar när det gäller att organisera och bedriva
den kommunala självstyrelsen. Så har t.ex. borgmästaren en annan
position i dc nordtyska delstatema än i de sydtyska. En mellanform
utgörs av de regionaliserade enhetsstatema, till vilka framför allt
Spanien och Belgien, men ibland även Italien, brukar räknas. Dessa,
som formellt är enhetsstater, har en regional nivå som utövar avsevärt
självstyre.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 105

Tabell 7 Kommunsystemens grundläggande struktur

Antal kom Grundkommunemas
nivåer beteckning
genom-
sn bef
Nordeuropeiska
system

Sverige 21 kommun 286 29 800
Norge 21 kommun 439 9 000
Danmark 21 kommun 273 18 800
Finland 12 kunta 455 10 900
Island 1 baer/hreppur 196 1 300

Brittiska system:

Storbr. 21 district 480 120 000
Irl republ 12 county 34 103 000
. .

Mellaneuropeiska
system:

Tyskland 21 Gemeinde 16 000 5000
Osterrike Gemeinde 2 301 3200
Schweiz Gemeinde/ 3 000 2300
Commun

Napoleanska
system:

Frankrike 3 commun 36 000 1600
Nederländ. 2 gemeente 647 23 200
Belgien 28014 gemeente/ 589 17000
commun
Luxemburg l commun 118 2900
Spanien 2311 municipo 8 056 4700
Portugal 2 municfpo 305 32000
Italien 34 commune 8 066 7200
Grekland 1 koinotites/ 5 922 1700
demoi

Östeuropeiska
system:

Polen gmina 2 459 15600
Tjeckiska rep. obec 5 769 1800
Slovakien obece 2 826 1900

s. 106 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

106 Bilaga 2 SOU 1994:2

Ungern 12 önkormá-
nyzat 3 106 3 300
Rumänien 12 municipu 2 951 7 700
Bulgarien l 2 obshtina 255 35 200
Albanien 2 1 bashki/
kommune 358 9 200

Anmärkningar:
Huvudprincipen i fråga om antalet nivåer anges först. Inom parentes
redovisas antal kommunala nivåer som inom vissa delar av staten utgör
undantag från denna princip.
Med grundkommun avses den lägsta kommunala nivå som täcker
hela statens territorium. Portugal utgör dock ett undantag, som har en
ännu lägre nivå freguesias, men dess uppgifter är synnerligen
begränsade.
* Regioner har räknats som kommunal nivå i Belgien eller
Spanien.

Några grundläggande karaktäristika hos kommunsystemen summeras i
tabell 7. De post-sovjetiska systemen ingår dock eftersom
förhållandena i dessa stater är så oklara. Tabellen visar bl.a. att
kommunsystemen i Europa består en, två, tre och i något fall t.o.m. av
fyra nivåer. Ennivåsystem finns i allmänhet i de små staterna, t.ex.
Luxemburg och Island, men även i de federala staterna Schweiz och
Österrike samt i vissa medelstora enhetsstater såsom Finland och
Grekland. I de flesta östeuropeiska system finns ännu bara en
kommunal nivå, men man överväger på många håll, t.ex. i Polen och
Tjeckiska republiken, att införa ytterligare en. En enhetlig ennivå-
struktur övervägs också i Storbritannien som redan idag endast har en
nivå i storstadsområdena. Två nivåer är den vanligaste modellen i norra
Europa, t.ex. i Skandinavien, Nederländerna, Tyskland och i huvud-
delen av Storbritannien, men har också införts i Albanien. Trenivå-
modellen kännetecknar de napoleanska systemen i Frankrike och Italien,
samt i de regionaliserade enhetsstaterna Spanien och Belgien om den
regionala nivån inkluderas. I Italien finns dessutom en fjärde nivå i
större städer. Bland östeuropeiska stater är det vanligt att huvudstads-
området har en särskild två-nivåstruktur. I Bratislava, Budapest och
Sofia finns dels en kommunal nivå för hela staden, dels självstyrande
kommundelar. I Sovjetunionen var den territoriella organisationen
mycket komplex, vilket fortfarande präglar Ryssland. Ambitionen har
emellertid varit att skapa enhetligare kommunsystem i anslutning till att
dessa reformeras, men svårigheten ligger i att den nu rådande indel-
ningen delvis återspeglar olika etniska gruppers krav på självstyre.
Under 1970- och 80-talen tillkom i många stater ytterligare en nivå
av kommunalt självstyre, nämligen regioner. Detta skedde i de flesta
napoleanska system, t.ex. i Belgien, Frankrike, Italien och Spanien.
Portugal och Grekland har i princip beslutat införa regioner men har
ännu inte genomfört detta. Även Norge har etablerat en regional nivå

s. 107 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 107

och detta övervägs för närvarande i bl.a. Irland, Polen och Tjeckiska
republiken. Generellt förefaller regioner ha etablerats i stater som varit
mindre framgångsrika med att slå samman kommuner till större och
mer bärkraftiga enheter, även om Norge är ett undantag i detta
avseende. Regionernas tillkomst och utveckling måste också förstås mot
bakgrund av de inre etniska spänningar som råder i t.ex. Spanien och
Belgien. Under senare år har dessutom EG:s orientering gentemot
regioner bidragit till att deras roll i kommunsystemen förstärkts.
Regionernas framväxt i de napoleanska systemen har inte medfört att
några andra nivåer avvecklats, även om sådant förts tal. En debatt i
sådana frågor har pågått även i andra länder, i Sverige beträffande
landstingen och i Danmark när det gäller amtskommunerna. I
Västeuropa har under senare år kommunala nivåer endast avskaffats i
Londonområdet och i sex andra storstadsområden i Storbritannien.
Kommunernas storlek varierar starkt mellan Europas stater se tabell
7. I allmänhet finner man de största kommunerna i Storbritannien
medan de minsta finns på Island, i Sydeuropa och i Östeuropa. En
kommun kan omfatta allt från flera miljoner medborgare till endast ett
tjugotal, från stora städer till små byar. Trots att samma term används
år det således fråga om företeelser med mycket varierande förutsätt-
ningar och innehåll.
Omfattande kommunsammanläggningar har ca 1950-1970 genom-
förts i åtskilliga nordeuropeiska och östeuropeiska stater, samt i bl.a.
Storbritannien, Tyskland, Nederländerna och Belgien. Avsikten har
varit att skapa enheter som kunnat bära de moderna välfärdssystemens
mångfasetterade funktioner. Kommuner i andra stater, framför allt i
medelhavsområdet, men även i t.ex. Island, har dock motstått sådana
förändringar. I stället har det interkommunala samarbetet och ofta även
en regional nivå utvecklats.
I Östeuropa har antalet kommuner i framför allt Tjeckiska
republiken och Ungern ökat dramatiskt under senare år, och därmed har
också den genomsnittliga storleken minskat. I Bulgarien finns förslag
om att dela kommuner. Dessa förändringar utgör en reaktion mot de
tvångsmässiga kommunsammanläggningar som genomfördes under
kommunistiskt styre, huvudsakligen på landsbygden. Statsmakterna har
nu gjort det möjligt för de som så vill att återgå till tidigare indelningar.
Men tendensen är inte enhetlig. I östra Tyskland pågår sammanlägg-
ningar för att anpassa kommunstrukturen till den som gäller i förbunds-
republiken i övrigt. I Lettland och Litauen finns förslag om att lägga
samman kommuner när den nya strukturen etableras.
Slutligen måste den historiska dimensionens betydelse understrykas.
I många stater i såväl Syd- som Nordeuropa finns kommunsystem
som
ser sitt ursprung i lokala sjålvstyrelseformer från tider långt före
nationalstatens tillkomst. De strukturer som byggts upp i förindustriella
samhällssystem har på många håll haft en märklig förmåga att fort-
farande prägla de moderna systemen. Detta kan jämföras med det
upp-
bygge av nya lokala självstyrelseformer som för närvarande sker i de
tidigare kommuniststyrda staterna i Östeuropa och i det tidigare
Sovjetunionen. Även här gör sig dock historien gällande i form
av en

s. 108 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

108 Bilaga 2 SOU 1994:2

centralistisk tradition, även om ambitionen är att dels försöka knyta an
till de spår av tidigare lokalt självstyre som förekommit i några öst-
europeiska stater, dels hämta inspiration från västeuropeiska system. I
Ryssland, Vitryssland och Ukraina har man emellertid långt kvar innan
man kan hävda att ett lokalt demokratiskt självstyrelsesystem etablerats.

Självstyrelsens reglering

I de flesta europeiska stater finns en konstitutionell reglering av den
kommunala självstyrelsen. Norge, Storbritannien, Irland och Schweiz
utgör dock undantag. Storbritannien saknar skriven konstitution medan
de övriga inte nämner kommunerna i sina grundlagar. Men regleringens
omfattning varierar. I vissa stater, såsom Frankrike, nöjer man sig med
att övergripande ange att det skall finnas kommuner medan man i
andra, t.ex. Portugal, mer utförligt preciserar grunderna för den
kommunala självstyrelsen. I den pågående reformeringen i Östeuropa
och staterna i det tidigare Sovjetunionen är utarbetandet av en ny
konstitution ett led i frigörelseprocessen från det kommunistiska
systemet. I dessa finns normalt villkoren för den kommunala själv-
styrelsen inskriven. I de stater som ännu inte har nya konstitutioner,
t.ex. Ryssland, är avsikten att detta skall ingå. Den närmare regleringen
av kommunernas verksamhet sker sedan i särskilda kommunallagar. I
federala stater antas separata sådana för varje delstat.
En principiell skiljelinje går mellan de kompetensprinciper som
tillämpas. I de flesta staterna består den kommunala kompetensen av två
komponenter; dels obligatoriska uppgifter som kommunerna åtminstone
formellt anses sköta på uppdrag åt staten, dels en allmän kompetens
som är ett uttryck för kommunernas frihet att, inom vissa gränser,
bedriva självvalda uppgifter. Ofta är denna formulerad negativt:
Kommuner har rätt att bedriva verksamheter som inte uttryckligen
reserverats för andra. Detta system är det vanligaste bland de
europeiska staterna och finns bl.a. i Skandinavien, Italien och
Frankrike. De sydeuropeiska kommunerna tycks dock i detta avseende
vara något mer omgärdade av restriktioner. Det bör också noteras att en
allmän kompetens inte automatiskt ger större handlingsutrymme efter-
som bristande resurser eller andra begränsningar kan förhindra
kommunerna att ta vara på de möjligheter som annars skulle finnas.
Kontrasten mot en allmän kompetens utgör principen om ultra vires,
vilken tillämpas i Storbritannien och på Irland och som innebär att
kommunerna bara har rätt att bedriva sådan verksamhet som parla-
mentet givit uttryckligt tillstånd till. I vissa stater finns kombinationer
av dessa principer. I Tyskland har gemeinde en allmän kompetens
medan kreis bara får handha uppgifter de uttryckligen tilldelats i lag. I
Osterrike preciseras kommunernas allmänna kompetens till att omfatta
ett begränsat antal områden, medan de har frihet att utföra dessa upp-
gifter på egen hand. Detta system tycks också vara det dominerande i
Östeuropa.
I alla stater finns en statlig kontroll av kommunernas verksamhet.
Denna tar sig dock olika uttryck. I många stater i den nordliga halvan

s. 109 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 109

av Europa har särskilda organ på regional nivå övervakande uppgifter
men denna tenderar vara av mer övergripande karaktär. I den klassiska
napoleanska styrelsemodellen, såsom den tillämpades i Frankrike, var
kommunernas frihet starkt kringskuren, bl.a. genom att den statliga
övervakaren, prefekten, skulle ge sitt godkännande innan kommunala
beslut kunde vinna laga kraft. Visserligen har detta modifierats, men
prefekten har fortfarande en övervakande roll genom att i efterhand
granska beslutens laglighet. I napoleanska system är det också vanligt
att borgmästaren har som en uppgift att se till att kommunens beslut är
lagliga. I dessa stater är det också vanligare med detaljkontroll. I rela-
tion till detta framstår kontrollen av de svenska kommunerna, och inte
minst deras tillämpning av den allmänna kompetensen, som ytterligt
begränsad. I bl.a. Sverige förutsätts det i princip att en kommun-
medlem överklagar ett sådant beslut för att dess laglighet skall prövas.
Även relationerna mellan stat och kommuner har olika karaktäristika
i olika delar av Europa. I en översiktlig analys Page Goldsmith
1987 görs därvid en distinktion mellan kommunsystem i nord och i
syd. I Storbritannien och de skandinaviska staterna kanaliseras rela-
tionerna i huvudsak via kollektiva intresseorganisationer, i Sverige bl.a.
Svenska kommunförbundet. I Frankrike, Italien och Spanien å andra
sidan spelar de personliga kontakterna en mer framträdande roll.
Visserligen kan personkontakter ha betydelse även i Nordeuropa, men
förefaller ändå inte ha samma tyngd som de klient-patron-liknande
förhållanden som noterats i Sydeuropa.

Kommunernas organisation och uppgifter

När det gäller kommunernas organisation finns det ett stort mått av
enhetlighet i Europa utanför f.d. Sovjetunionen. I alla kommuner i
dessa stater finns ett fullmäktige, bestående av ett antal politiker, valda
i allmänna, fria och hemliga val. I de post-sovjetiska systemen är det
endast i Estland som detta kommit till stånd. Fullmäktige fattar beslut
om principiella riktlinjer för kommunens verksamhet. I några av de
allra minsta kommunerna i stater som Island, Schweiz, Spanien och
Portugal tillämpas dock direktdemokratiska beslutsformer. Några andra
undantag från regeln har också kunnat noteras. De spanska provinsernas
fullmäktige utses av de kommunfullmäktige som finns inom provinsens
territorium. Detta är också en vanlig modell för den andra nivån i
Östeuropa, t.ex. i Ungern och Rumänien. I Portugal utses
en del av
kommunens fullmäktigeledamöter indirekt genom att församlingarnas
ordförande ingår. Dessutom utses även kommunens styrelse i Portugal i
allmänna val vilket kan skapa konflikter i fråga om vem som har ett
demokratiskt mandat från folket.
När det gäller verkställande organ finns två huvudmodeller
representerade bland de europeiska kommunerna. I den ena modellen,
som tillämpas i bl.a. de flesta nordeuropeiska kommunsystem och i
Storbritannien, läggs ansvaret för beredning och verkställighet på
kollektiva organ, normalt en kommunstyrelse och andra nämnder. I den
andra modellen betonas däremot borgmästarens roll som lokal stark

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

l lO Bilaga 2 SOU 1994:2

person. Visserligen kan denne assisteras av en styrelse, men huvud-
ansvaret ligger ändå normalt på en person. Borgmästaren har dessutom
i många fall starka band till staten. Ibland utses han av staten, i andra
fall utför denne uppgifter som statlig befattningshavare. Den senare
modellen förekommer framför allt i de napoleanska kommunsystemen.
Men även i Östeuropa är borgmästarmodellen dominerande.
Ett intressant konstaterande, som åtminstone tycks vara giltigt för
Västeuropa, är att borgmästarmodellen kännetecknar den katolska
världen medan mer kollektiva former för verkställighet används i
protestantiska stater. För denna iakttagelse talar också att borgmästaren
i Tyskland har en starkare ställning i det katolska söder än i det
protestantiska norr. Notabelt är också att en liknande modell efter själv-
ständigheten införts på Irland i form av en city eller council manager
och är en av de företeelser som skiljer detta land från kommunsystemet
i Storbritannien. Är detta bara ett Sammanträffande eller finns det
ett
samband mellan religiös organisering och kommunala förvaltnings-
principer
Normalt väljs de verkställande organen för samma mandatperiod
som fullmäktige. I Finland och på Island utses de dock för kortare
perioder. I Italien och i vissa av de största norska kommunerna
tillämpas ett parlamentariskt system som gör det möjligt att avsätta
kommunstyrelsen under pågående mandatperiod.
När det gäller kommunernas uppgifter har skillnader i kompetens-
principer redan diskuterats. Dessa ger kommuner i olika system olika
möjligheter att själva avgöra vilka uppgifter man vill bedriva, I alla
system utövar dock staten någon form av reglering. Det finns således
inga kommuner som helt på egen hand bestämmer vad man skall göra.
Kommunernas uppgifter uppvisar påtaglig variation. Många deltar i
förverkligandet av den nationella välfárdspolitiken inom hälso- och
sjukvård, socialpolitik och utbildningssystem. Vissa fullgör statliga
funktioner i fråga om övervakning av t.ex. den lokala miljön, samt när
det gäller polis och lokal ordning. I de napoleanska systemen
svarar
vanligtvis borgmästaren för det lokala befolkningsregistret.
Kommunerna sköter vidare ofta planering, byggnadstillstånd och väg-
byggande. Dessutom handhar man ofta verksamheter som
avser teknisk
service, t.ex. vattentillförsel, avlopp och avfallshantering. Till sist
brukar kommuner svara för uppgifter inom kultur, fritid och turism.
Inom många stater är ansvaret för flertalet verksamheter delat mellan
flera nivåer. Ibland är emellertid kompetensgränserna otydliga och det
förekommer att kommunala organ på flera nivåer bedriver
samma eller
konkurrerande verksamhet.
Det vanliga förhållandet bland europeiska kommuner är att
man har
ansvar för flera olika typer av uppgifter och därmed knappast kan upp-
fattas som sektorsorgan. Enuppgiftskommuner är synnerligen ovanliga
men har påträffats i Barcelonaområdet, där två överlappande stor-
kommuner etablerats med ansvar för vatten och avlopp respektive
kommunikationer. Däremot finns det förstås åtskilliga kommunal-
förbund med detta slags begränsade ansvar. Det är också mycket säll-
synt med kommuner som har en verksamhet som starkt dominerar bland

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 lll

dess uppgifter. I detta avseende innehar därför de svenska landstingen
en särställning i ett europeiskt perspektiv.
Den regionala och andra mellanliggande nivåers relationer till den
lägsta kommunala nivån varierar starkt och ofta sköter man uppgifter
såsom hälso- och sjukvård och gymnasieutbildning, som anses kräva ett
större befolkningsunderlag. I många länder är dessa nivåer relativt
oberoende av varandra i den meningen att de har väl avgränsade
kompetensområden. Detta är fallet i t.ex. de skandinaviska länderna. I
andra stater, företrädesvis inom de napoleanska systemen, har den
högre nivån dessutom ansvar för att å statens vägnar övervaka de lägre
nivåernas verksamhet. En tredje modell är att den högre nivån har en
koordinerande uppgift. I bl.a. Nederländerna samordnar provinserna
inte bara de ingående kommunernas, utan även lokala statliga organs
verksamhet. I en fjärde modell, slutligen, har den högre nivån komp-
lementära uppgifter. I t.ex. Spanien fyller provinserna denna funktion
genom att tillhandahålla vissa verksamheter i de områden där
kommunerna är för små för att klara dessa på egen hand.

Finansiella förhållanden

Variationen i de europeiska kommunernas finansiella förhållanden är, i
jämförelse med många andra aspekter på den kommunala verksamheten,
svår att överblicka. Detta hänger inte minst samman med att tillgången
på tillförlitliga data från de Östeuropeiska och post-sovjetiska kommun-
systemen är begränsad. Men det har också att göra med svårigheten att
jämföra finansiella förhållanden i olika stater. Man kan inte vara helt
säker på att de ekonomiska måtten rymmer samma saker och detta gör
att jämförelser får företas med försiktighet. Valet av mått är också
viktigt. I detta sammanhang har kommunernas betydelse i den offentliga
sektorn angetts som dess andel av de kommunala utgifterna, helt enkelt
därför att dessa uppgifter finns tillgängliga i internationell statistik.
Medveten om dessa problem summeras ändå ett par ekonomiska
indikatorer för de västeuropeiska staterna och kommunsystemen i tabell
Utan att göra anspråk på att varje siffra är den exakt rätta kan det
konstateras att den kommunala verksamhetens ekonomiska tyngd i den
offentliga sektorn varierar starkt mellan olika stater. Den har starkast
position in de nordeuropeiska kommunsystemen, utom Island, medan
kommuner har en relativt svag ställning i t.ex. Irlands, Portugals och
Greklands offentliga system. I de regionaliserade enhetsstaterna Belgien
och Spanien är kommunsystem visserligen svaga, men i dessa till-
kommer i gengäld en regional nivå.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

112 Bilaga 2 SOU 1994:2

Tabell 8 Välståndsnivå, offentliga sektorns storlek och
kommunernas andel av denna i västeuropeiska
kommunsystem

Köpknjust. Offent1.utg. Kommunernas
BNP/capita andel av andel av de
PPP$ 1989 BNP 1990 offentl.utg.

Nordeuropeiska
system:

Sverige 17 014 61 % 39 % 1990
Norge 16 028 55 % 38 % 1986
Danmark 16 781 58 % 47 % 1986
Finland 16 446 41 % 43 % 1985
Island 16 496 38 % 23 % 1989

Brittiska
system:

Storbritannien 15 804 42 % 28 % 1990
Ir1.republiken 10 589 43 % 1989 16 % 1986

Mellaneuropeiska
system:

Tyskland väst 18 213 46 % 25 % 1988
Osterrike 16 504 50 % 37 % 1986
Schweiz 20 874 31 % 35 % 1985

Napoleanska
system:

Frankrike 17 405 50 % 19 % 1988
Nederländerna 15 695 56 % 33 % 1985
Belgien 16 381 55 % 14 % 1984
Luxemburg 19 244 51 % 1986 34 % 1984
Spanien 11 723 42 % 1989 14 % 1989
Portugal 8 770 43 % 8 % 1983
Italien 15 890 53 % 29 % 1985
Grekland 7 366 51 % 7 % 1984

Anm: Regioner ingår i beräkningen av kommunernas andel av de
offentliga utgifterna i Belgien och Spanien.

Källor: United Nations Development Programme: Human Development
Report 1993; OECD Economic Outlook December 1992; Mourtizen
Nielsen: Handbook of Comparative Urban Fiscal Data, 1988; Batley
Stoker: Local Government in Europe, 1991, m.fl.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 113

Förs analysen ett steg vidare kan det också konstateras att omfattande
kommunal verksamhet är vanligast i stater med utbyggd offentlig verk-
samhet. De stora välfårdssystemen, i t.ex. Skandinavien, Nederländerna
och Österrike byggdes i hög grad upp på kommunal basis. Följaktligen
fyller kommuner en mer begränsad roll i stater med liten offentlig
sektor, vilket bl.a. är fallet i Portugal, Irland och Frankrike. Tendensen
är emellertid inte helt undantagslös: Finlands offentliga sektor är liten,
men man har ändå en stor kommunal andel. I Grekland är förhållandet
det omvända; den offentliga sektorn är stor och staten dominerar inom
denna.
Dessutom hänger kommunernas ställning samman med den allmänna
välståndsnivån i en stat. Där befolkningen är mer välsituerad svarar
kommunerna för en större andel av den offentliga verksamheten än i
stater med resurssvagare invånare. Man skulle kunna tänka sig att detta
hade att göra med att den offentliga sektorn skulle vara större i rika
stater, men faktum är att något sådant samband mellan BNP/capita och
den offentliga sektorns storlek inte existerar, åtminstone inte i ett
begränsat västeuropeiskt sammanhang. Att kommunerna är mer fram-
trädande i de rika staterna i Västeuropa måste ha andra förklaringar.
Kommunsystemens finansiella förhållanden skiljer sig emellertid åt
även i andra avseenden än i fråga om den kommunala verksamhetens
omfattning. De viktigaste inkomstkälloma utgörs av skatter, specifika
och generella statsbidrag samt avgifter, men den relativa betydelsen av
dessa varierar. Danmark och Island har hög andel skattefinansiering,
Nederländerna får huvuddelen av sina inkomster från specifika stats-
bidrag medan Irland och Portugal är starkt beroende av generella stats-
bidrag.
Alla studerade kommunsystem, möjligtvis med undantag av några
av de post-sovjetiska, vars förhållanden är svåra att överblicka, har
inslag av finansiering via lokala skatter. De italienska regionerna får
dock nästan uteslutande sina resurser från statsbidrag. Skattesystemen
skiljer sig emellertid mellan kommunsystemen. Det finns olika typer
av skatter, men de vanligaste är kommunal inkomstskatt och lokal
fastighetsskatt. Därutöver finns det stor variationsrikedom i fråga om
vad som beskattas. Bland övriga skatter kan nämnas konsumtions-
skatter, företagsskatter och olika punktskatter. Det är också vanligt att
kommuner erhåller andelar av statliga skatter, vilket kan sägas utgöra
en gränsform mellan skatt och statsbidrag. I de östeuropeiska och post-
sovjetiska systemen förekommer fortfarande att företag är integrerade i
den kommunala verksamheten och därmed bidrar till dess finansiering.
Skattesystemen skiljer sig också åt i fråga om det handlingsutrymme
dessa ger för kommunerna. I Sverige, Finland och Belgien har
kommunerna rätt att själva besluta om skattenivåns storlek, även om
inskränkningar förekommit under senare år. Ett tak för skatteuttaget
existerar i många länder, t.ex. Island, Storbritannien, Nederländerna,
Spanien och Polen. I bl.a. Portugal och Italien anger staten skattesatsen.
I Osterrike förekommer regelbundna förhandlingar mellan stat och
kommuner för att avgöra skattesatsemas storlek. I Polen krävs folk-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

l l4 Bilaga 2 SOU 1994:2

omröstning för att införa nya skatter. I alla kommunsystem får
kommunerna bidrag från staten, ofta för att finansiera speciallags-
reglerad verksamhet. I de flesta stater innehåller dessutom statsbidrags-
systemet utjämnande inslag, varigenom kommuner med svagare resurs-
bas och särskilda problem kompenseras.
I de flesta europeiska stater har kommunerna under
senare år upp-
levt att resurserna blivit knappare samtidigt som behoven kvarstår eller
ökat. De östeuropeiska och framför allt de post-sovjetiska systemen har
särskilda problem med att kommunernas inkomster är osäkra och att
inflationen är hög.

Den lokala självstyrelsens demokratiska förankring

Som tidigare nämnts har i stort sett samtliga kommuner ett fullmäktige
som högsta beslutande organ. Att på detta sätt ha en lokal demokratisk
förankring är normalt ett kriterium för att man skall kunna tala om
självstyrande kommuner. Detta markeras inte minst
av Europarådet i sin
konvention om lokalt självstyre. Utöver val
av fullmäktige förekommer
också direktval av borgmästare i Sydtyskland samt i
en läng rad öst-
europeiska system, t.ex. i Slovakien, Rumänien och Bulgarien. I
Portugal väljs kommunstyrelsens ledamöter direkt.
Samtliga östeuropeiska stater har genomfört val under perioden
1990-92: Polen, Tjeckoslovakien och Ungern år 1990, Bulgarien år
1991 samt Rumänien och Albanien år 1992. Bland de post-sovjetiska
systemen har fria lokala val hittills endast förekommit i Estland 1993.
Principerna för hur ledamöterna i kommunernas fullmäktige utses,
och mandatperiodens längd, varierar. I princip tillämpas dock
samma
valsystem på såväl nationell som lokal nivå. I Storbritannien utom
Nordirland används majoritetsval i enmansvalkretsar, medan lokalvalen
är proportionella i bl.a. Sverige, Tyskland, Portugal och Tjeckiska
republiken. Olika kombinationer av valsystem på lokal nivå tillämpas i
t.ex. Frankrike, Italien, Island och Ungern.
Mandatperioderna varierar mellan tre år Sverige och sex år vissa
tyska och österrikiska delstater, Frankrike, Luxemburg. I Litauen
planeras mandatperioden bli tvâ år. I Belgien sker val av provins-
ledamöter vid samma tillfälle som parlamentsval. Upplöses parlamentet
i förtid nyväljs därför även ledamöterna i provinsernas fullmäktige. I
Irland kan parlamentet förlänga den normalt femåriga mandatperioden,
t.ex. för att inte de lokala valen skall sammanfalla med de nationella.
Vanligaste mandatperioden, i synnerhet i Nord- och Östeuropa, är fyra
ar.
Genomgående domineras de lokala valen
av de stora nationella
partierna. I mindre kommuner och på landsbygden finns dock ett visst,
ibland t.o.m. omfattande utrymme för politiskt oberoende kandidater. I
Östeuropa har valen i många system domineras av de oberoende
kandidaterna, även om en stor del av dessa i praktiken utgjorts
av
tidigare kommunistiska funktionärer. Valdeltagandet i lokalvalen ligger
i de flesta stater på ungefär samma nivå
som i de nationella valen. Detta
är t.ex. fallet i Belgien som har röstplikt, Spanien, Sverige, Frankrike

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 ll5

och Island. Avsevärt lägre valdeltagande i lokalval förekommer dock i
bl.a. Storbritannien, Irland, Norge och Nederländerna. I flera av valen
i Östeuropa har deltagandet varit anmärkningsvärt lågt. Framför allt har
detta gällt i Polen 42 % och Ungern 40 %. Även i Storbritannien
ligger Valdeltagandet under 50 %.
Någon heltäckande bild av kvinnorepresentationen i de kommunala
församlingarna i Europa har kunnat erhållas. Utifrån uppgifter om
vissa stater förefaller det dock som att representationen är störst i de
nordeuropeiska och lägst i de napoleanska kommunsystemen.
Kommunala folkomröstningar är i många länder ett komplement till
den representativa demokratin. I Schweiz samt i åtta tyska delstater är
dessa beslutande, men det förutsätts då att en viss andel av de röst-
berättigade stöder det förslag som vinner. I Polen måste folkomröst-
ningar hållas om man vill införa nya lokala skatter eller upplösa
kommunens fullmäktige. På Island är folkomröstningar obligatoriska
och beslutande vid förslag om sammanläggning av större kommuner.
Rådgivande folkomröstningar kan hållas i bl.a. Sverige, Österrike,
Frankrike och Bulgarien. I Portugal är rådgivande folkomröstningar
tillåtna enligt konstitutionen, men den lag som skall precisera hur folk-
omröstningama skall gå till har ännu inte stiftats. De irländska och
belgiska kommunerna saknar rätt att anordna folkomröstningar. I
Finland får dessa endast hållas i frågor som faller inom kommunernas
allmänna kompetensområde.
Direktdemokratiska inslag i form av beslutande kommunala stor-
möten är vanliga i såväl de mindre kantonerna som i kommunerna i
Schweiz. De förekommer också i de små kommunerna i Spanien,
Portugal och Island.
Storbritannien och Irland tycks avvika från det allmänna europeiska
mönstret inte bara i fråga om den försvagning av den kommunala själv-
styrelsen som kunnat noteras under l980-talet. Dessutom är själv-
styrelsen i vissa avseenden sämre förankrad hos de brittiska och
irländska medborgarna. Lågt valdeltagande och, i Irland, förbud mot
kommunala folkomröstningar, är uttryck för detta.

Kommunala utvecklingstendenser

Vad är det som händer med den europeiska kommunkartan och hur kan
man förvänta sig att kommunerna kommer att utvecklas under den
närmaste framtiden
Ett genomgående drag har att göra med att de offentliga systemen
inte längre expanderar. I de flesta stater har omfattande bantningar skett
och detta har självfallet påverkat förutsättningarna för kommunernas
verksamhet. Expansionsmöjligheterna är begränsade och den politiska
uppgiften går ut på att åstadkomma kostnadsreduceringar, om möjligt
med bibehållen servicenivå. I de centraleuropeiska och framför allt de
post-sovjetiska kommunsystemen är problemen ännu mer accentuerade
till följd av en allmän kollaps av samhällsekonomin. Under den
närmaste framtiden finns det inte mycket som talar för annat än att
kommunerna får fortsätta att leva under hårda finansiella villkor.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

116 Bilaga 2
SOU 1994:2

En annan utvecklingstendens hänger samman med den tilltagande
integrationsprocessen i Europa. Såväl ekonomiskt som politiskt har
kontinentens olika delar kommit närmare varandra under det
senaste
decenniet. Detta har redan manifesterats i form
av långtgående institu-
tionellt samarbete. Huruvida det utmynnar i skapandet
av en europeisk
union är dock fortfarande en öppen fråga. Under alla förhållanden finns
det en tendens för kommunerna att i högre grad orientera sig
mot för-
hållanden utanför den egna nationens gränser. Detta är i sig
en effekt av
integrationsprocesserna, men bidrar också till att förstärka dem.
Kommuner öppnar, ensamma eller i samarbete med andra, informa-
tionskontor i Bryssel. Nya samarbetsregioner etableras tvärs över
nationernas gränser.
I anslutning till detta kan man också konstatera det skett
en allmän
förstärkning av den regionala nivån i åtskilliga europeiska stater.
Införandet i framför allt napoleanska system
av regionalt självstyrelse
skedde innan man inom EG började tala
om en förväntad försvagning
av nationalstaten och en förstärkning av regionerna. Regionaliseringen
skall i stället ses som en ambition att decentralisera beslutsbefogenheter
till en nivå som är tillräckligt slagkraftig för att kunna svara för verk-
samhet med hög effektivitet. I många stater, främst Spanien och
Belgien, har regionerna stärkts för att
ge utrymme för språkligt och
etniskt självstyre inom ramen för enhetsstatens struktur. Det finns tyd-
liga tecken på att regionemas ställning kan komma att utvecklas
ytter-
ligare under de närmaste åren. EG:s orientering mot regioner kommer
säkerligen att förstärka denna tendens.
Något bör också nämnas om den pågående och förväntade utveck-
lingen i de tidigare kommuniststyrda staterna i Östeuropa. Det reform-
arbete som syftar till etablerandet
av demokratiska strukturer har i hög
grad skett med västeuropeiska system
som förebilder, men har också
lånat vissa drag från förkommunistisk tid. Detta gäller också införandet
av lokalt självstyre. Men reformprocessen är tydligt skakig. Detta har
inte bara att göra med djupa ekonomiska svårigheter och etniska
mot-
sättningar utan påverkas även av öppet motstånd från företrädare från
den tidigare kommunistiska maktstrukturen. I dessa stater pågår också
en fragmentiseringsprocess: Kommuner delar sig i mindre enheter och
regioner strävar efter större självstyre och ibland fullständig frigörelse.
I Östeuropa och de post-sovjetiska staterna råder dessutom
en tydlig
legitimitetskris som kommer till uttryck i en utbredd misstro mot alla
former av politisk auktoritet. Inte minst kan det genomgående låga
valdeltagandet i t.ex. de polska och ungerska lokalvalen tolkas i sådana
termer. Det är också tydligt att demokratiseringsprocessen går med
olika takt i olika delar av de berörda staterna. Bland de östeuropeiska
staterna är det främst i Polen, Tjeckiska republiken, Slovakien och
Ungern som lokalt självstyre håller på att etableras. Inom det tidigare
Sovjetunionen sker detta företrädesvis i de baltiska
staterna.
Inom många områden av offentlig verksamhet har forskare tyckt sig
kunna observera att system i olika länder blir allt
mer lika varandra.
Detta, som kallas policykonvergens, har noterats i fråga om bl.a. hälso-
och sjukvård och utbildning. Bakom detta kan ligga att problemen är

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 ll7

eller upplevs allt mer likadana. Men det hänger förstås också samman
med ett ökat utbyte av erfarenheter och idéer över nationsgränserna.
Man lär av varandras misstag men lånar också framgångsrika modeller.
Det finns mycket som tyder på att en sådan process även pågår när det
gäller villkoren för den kommunala självstyrelsen. Ett ökat intresse hos
kommunala politiker och administratörer för förhållanden i andra
länder, framväxten av internationella fora där praktiker och forskare
från olika länder utbyter erfarenheter, en tillväxt av forsknings-
litteraturen i fråga om jämförelser av kommunsystem samt Europarådets
funktion som standardiserare genom utarbetandet av en europeisk
konvention om kommunalt självstyre, har därvid varit betydelsefullt.
Inte minst i de framväxande kommunsystemen i Östeuropa märks
influensema tydligt. Huruvida tendensema till konvergens är starkare än
det historiska inflytandet eller speciella nationella förhållanden i
Europas kommunsystem återstå att se.

Idealtypiska kommunsystem

Det år betecknande att huvudfåran bland tidigare publicerade
jämförande analyser av kommunsystem har haft en utgångspunkt i
faktiskt existerande system och bland dessa försökt finna kategorier
eller kluster. Detta har varit en ambition även i denna studie, men
utöver detta vill också försöka finna alternativa sätt att analysera
skillnader och likheter mellan staters kommunsystem.
Vi gör detta genom att lyfta blicken en aning från de system som
finns och i stället fundera på några bakomliggande principer hos dessa
kommunsystem. Avsikten är därvid att försöka identifiera ett par grund-
läggande karaktäristika med vars hjälp man kan formulera tänkta eller
idealtypiska kommunsystem. Det är alltså inte nödvändigt att dessa
system existerar i praktiken men en sådan analys kan säga oss något om
vad som är det möjliga utfallsrummet när man konstruerar ett kommun-
system i en europeisk kontext.
Den potentielle konstruktören av ett kommunsystem har en rad
avgöranden att träffa i fråga om antal nivåer, inre organisation, finan-
sieringsformer, m.m. Systemets utformning blir också beroende av de
förutsättningar som för övrigt råder i staten i form av befolkningstal och
traditioner. Ett politiskt beslut av detta slag färgas också av de maktför-
hållanden som råder i samhället.
Det förefaller emellertid som att två avgöranden av övergripande
natur har särskild principiell vikt eftersom de på ett avgörande sätt
kommer att påverka kommunernas ställning i det nationella systemet.
Det första gäller den statliga regleringen av kommunernas verksam-
het, som är en aktuell fråga oberoende av antalet kommunala nivåer och
befolkningens storlek. Regleringen kan utföras med hjälp av instrument
såsom rättsregler och statsbidragssystem, men också genom utnäm-
ningar, information och påtryckningar. Kommunerna kan emellertid i
praktiken, trots statens styrambitioner, ha förmåga att hantera dessa och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

l l8 Bilaga 2 SOU 1994:2

därmed kunna besitta stora möjligheter att bestämma över sitt territo-
rium. Kommunerna kan också på olika sätt påverka de statliga besluts-
fattarna och därigenom förutsättningarna för den statliga styrningen.
Nettoeffekten av statens styrning och kommunernas hantering
av denna
betecknar vi kommunernas handlingsutrymme.
Ett andra avgörande har att göra med på vilken nivå tyngdpunkten i
den offentliga verksamheten skall ligga. Skall staten sköta det
mesta
själv eller skall kanske kommunerna ha huvudansvaret för den offentliga
serviceproduktionen Frågan gäller alltså fördelningen av uppgifter och
resurser mellan olika nivåer och refererar till detta som den kommu-
nala verksamhetens tyngd.
Dessa avgöranden kan uppfattas representera två grundläggande
dimensioner med vars hjälp olika tänkta eller idealtypiska kommun-
system kan genereras. Genom att renodla dem i vardera två kategorier
och därefter kombinera dimensionerna får man ett utfall i form
av fyra
typer av kommunsystem figur l.

Figur l Fyra idealtypiska kommunsystem

Kommunernas handlingsutrymme

Den kommunala verk- Begränsat Omfattande
samhetens tyngd:

Tung Reglerade Autonoma
välfärds- välfärds-
kommuner kommuner

Lätt Reglerade Autonoma
marginal- marginal-
kommuner kommuner

Välfärdskommunerna svarar för omfattande uppgifter som antagligen
domineras av åtaganden kring de stora välfárdssystemen. I de reglerade
välfárdskommunerna är dock den statliga inblandningen omfattande.
Man får räkna med att verksamheten i huvudsak sköts på uppdrag åt
staten, medan kommunernas möjligheter att själva besluta både vad
man
skall göra och hur detta skall gå till är starkt kringskurna.
I de autonoma välfárdskommunerna avgör man dock själva sin
verksamhets omfattning och innehåll. Man kan anta att vissa uppgifter
sköts på statligt uppdrag, men dessa är endast reglerade i sina huvud-
drag. En generös allmän kompetens medför dessutom att kommunerna
själva har möjlighet att ta på sig omfattande uppgifter.
Till skillnad från välfärdskommunerna bedriver marginal-
kommunerna endast begränsad verksamhet och har därför små
resurser
till sitt förfogande. Huvuddelen av det offentliga åtagandet handhas
av
staten. I de reglerade marginalkommunema är dessutom de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 1l9

begränsade uppgifter man tilldelats föremål för närgången statlig styr-
ning.
De autonoma marginalkommunema är i en mening en paradox:
Någon form av statlig reglering av nivån på det kommunala åtagandet
måste finnas. Men utöver detta åtnjuter kommunerna stor frihet att
själva handha sina begränsade uppgifter.
Det är frestande att undersöka ifall några av de faktiskt existerande
kommunsystem som påträffat i Europa påminner om dessa fyra ideal-
typiska kategorier. Även om dessa inte uppträder i den renodlade form
som beskrivits ovan kan det finnas drag hos dem som skulle kunna
motivera att de placerades i en kategori, snarare än i en annan. Efter-
som de östeuropeiska kommunsystemen ännu är förhållandevis outveck-
lade, väljs exemplen från Västeuropa.
Ett exempel på ett system med reglerade välfárdskommuner skulle
då kunna utgöras av Nederländerna. En tredjedel av dess offentliga
utgifter ligger på kommun- och provinsnivå, och av detta svarar
kommunerna för nära 90 %. På kommunerna ligger ansvaret för ett
brett spektrum av välfárdsuppgifter. Men kommunerna anses allmänt
vara starkt styrda av staten. Deras inkomster domineras påtagligt av
specifika statsbidrag och endast 7 % utgörs av skatter. Provins-
guvemören har en prefektliknande ställning vid övervakningen av den
kommunala verksamheten. Den nederländske borgmästaren, som har en
central roll i det kommunala beslutsfattandet, utses av staten och är
stark beroende av denna. Det nederländska kommunsystemets
karaktärisering som reglerade välfärdskommuner måste dock omges
med en reservation. Det finns bedömare som hävdar att dessa
kommuner, trots den strikta regleringen, har stort utrymme för själv-
ständigt handlande.
Som autonom välfärdskommun skulle man, med risk för att vara
hemmablind, ändå vilja välja Sverige. Den kommunala verksamheten
utgör nära 40 % av de samlade offentliga utgifterna och väsentliga
välfárdsuppgifter hanteras av kommuner och landsting. Kommunerna
har beskattningsrätt, som visserligen numera är starkt kringskuren, men
ändå ger dem möjlighet att själva bestämma storleken på sina
inkomster. Under senare år har dessutom de generella statsbidragen
kommit att inta en framträdande plats, medan de specifika minskat i
motsvarande grad. Den statliga styrningen har i högre grad kommit att
präglas av generella riktlinjer, målangivelser och uppsättande av ramar.
Besvärssystemets roll när det gäller att sätta gränser för den allmänna
kompetensen bör också framhållas.
Overgår vi sedan till marginalkommunala system är det svårare att
finna passande empiriska motsvarigheter. Irland skulle dock kunna
utgöra exempel på en reglerad marginalkommun. De irländska
kommunerna svarar för 16 % av de offentliga utgifterna. De har endast
begränsade uppgifter sedan ansvaret för välfärdssystemen successivt
fråntagits dem och överflyttats till staten. Kommunerna i Irland anses
dessutom vara mycket starkt reglerade av staten. Principen om ultra
vires gäller, vilket innebär att det inte finns något friområde som i
andra stater motsvaras av en allmän kompetens. Något konstitutionellt

s. 120 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

120 Bilaga 2 sou 1994:2

skydd existerar inte. Huvuddelen av inkomsterna kommer i form
av
specialdestinerade anslag. Beskattningsrätten är starkt kringskuren av
centralmakten. Vidare fyller kommunens chefstjänsteman,
som utses av
staten, en central roll i kommunalt beslutsfattande.
Om vi till sist skall försöka finna ett empiriskt exempel på
en
kommun som skulle kunna placeras i den sista kategorin, autonoma
marginalkommuner, kan Portugal passa. De bägge kommunala
nivåemas andelar av de totala offentliga utgifterna uppgår tillsammans
till endast 8 %. Deras uppgifter är begränsade och
avser i hög grad
ansvar för tekniska verksamheter, men innefattar även skolväsende och
kulturinstitutioner. De portugisiska kommunerna åtnjuter emellertid stor
frihet i förhållande till staten. Kommunerna har
en allmän kompetens,
vilket innebär att de får bedriva verksamheter
av lokalt intresse så länge
ingen annan nivå har uttryckligt
ansvar för uppgiften. Staten
kontrollerar endast de kommunala beslutens laglighet. Finansieringen
sker till drygt 2/3 genom generella statsbidrag och i någon mån även
via skatter.
Såsom detta resonemang visat kan en idealtypisk analysram
användas för att sortera existerande kommunsystem. Men den kan
dessutom hjälpa oss att lyfta blicken från det
som finns för att ge
utrymme för funderingar kring vad som skulle kunna finnas i ett
kommunsystem. Analysen har också visat på ett uppenbart behov
av
fortsatt forskning kring jämförelser av kommuner och kommunsystem.
Tillkomsten av de nya demokratiema i öst tillsammans med de för-
ändringar som de västeuropeiska kommunerna genomgår ställer krav på
fortsatt kunskapsutveckling inom detta område. Att därvid utgå både
från kluster av kommunsystem och från ett resonemang baserat på
idealtyper har, som visats i denna översikt, varit fruktbara instrument
för att analysera skillnader och likheter mellan olika kommunsystem.
Inte minst är uppgiften att både teoretiskt och empiriskt ytterligare
utveckla ett idealtypiskt angreppssätt på analysen
av kommunsystem i
Europa uppfordrande.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 2 121

9 Källor

Denna översikt av kommunsystem i Europa bygger i huvudsak på en
bearbetning av annan litteratur, företrädesvis engelskspråkig sådan. I
stället för noter och källhänvisningar i texten redogörs här för de vik-
tigaste av de källor som använts.
Ett mycket betydelsefullt källmaterial har utgiorts av de beskriv-
ningar av olika kommunsystem som utförts av Council of Europe
Europarådet. För många av de studerade staterna ñnns summeringar
utgivna år 1992 eller 1993 med titeln Structure and Operation of
Local and Regional Democracy. Europarådet utgav dessutom år 1993
en särskild översikt över kommunsystem i Östeuropa och f.d.
Sovjetunionen: Development of Local and Regional Self-Govemment
in Central and Eastern European Countries. Dessa beskrivningar
tenderar visserligen att fokusera på den formella strukturen och inne-
håller många oklarheter, men har ändå varit värdefulla källor. Ett annat,
något äldre arbete, som mycket översiktligt beskriver 29 europeiska
kommunsystem är Harloff, EM: The Structure of Local Government
in Europe. International Union of Local Authorities, The Hauge,
Netherlands, 1987.
Den Statsvetenskapliga forskning som ägnar sig åt att jämföra
kommunsystem har under senare år utmynnat i en rad studier. Förutom
att dessa introducerar kommunsystem i ett antal länder har de också
ambitionen att försöka generera mer generell kunskap om kommuner
och kommunsystem. Dessa studier har framför allt fokuserat på väst-
europeiska förhållanden. Bland viktigare sådana under senare år märks
Hesse, JJ ed: Local Government and Urban Affairs in
International Perspective. Nomos Verlagsgesellschaft, Baden-Baden,
1991; Batley, R Stoker, G eds: Local Government in Europe.
Macmillan, Houndsmills, 1991 och Chandler, JA ed: Local
Government in Liberal Democracies. Routledge, London New
York, 1993. Jämförande studier har även avsett relationer mellan stat
och kommuner. Två exempel är Page, EC Goldsmith, MJ eds:
Central and Local Government Relations. Sage, London, 1987 och
Page, EC: Localism and Centralism in Europe. Oxford University
Press, Oxford, 1991. En studie som huvudsakligen gäller den regionala
nivån är Sharpe, LJ ed: The Rise of Meso Government in Europe.
Sage, London, 1993. Finansiella förhållanden analyseras på ett systema-
tiskt sätt i Mouritzen, PE Nielsen, KH: Handbook of Comparative
Urban Fiscal Data. Dansk Data Arkiv, Odense Universitet, 1988.
Kommunsystemen i några av de nya östeuropeiska demokratierna
behandlas i Elander, I Gustafsson M eds: The Re-emergence of
Local Self-Govemment in Central Europe: the First Experience.
Högskolan i Örebro, 1991.
Utöver dessa översiktliga verk har även litteratur om varje enskilt
lands kommunala system använts. Som komplement har dessutom
kontakter tagits med åtskilliga personer i Sverige och utomlands med
insikter i olika staters kommunsystem.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

-

s. 123 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 123

Bilaga 3

Subsidiaritetsprincipen och den kom-
munala självstyrelsen

Magnus J erneck

Lunds Universitet

s. 124 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

124 Bilaga 3 SOU 1994:2

Inledning

hded uürycket subsüüarüet har det rnoderna poüüska språket i
Västeuropa berikats med ett starkt symbolladdat honnörsord. Som poli-
tisk term har den sina rötter i katolsk socialläraf Som modern politiskt
princip har subsidiariteten lanserats som ett instrument för regleringen
av makt inom EG/EU beträffande relationen mellan EG/EUs institu-
tioner och de enskilda medlemsländerna. Den har blivit ett nyckel-
begrepp i den integrationsprocess, som med Maastrichtavtalet som
grund syftar till att åstadkomma en politisk och ekonomisk union under
1990-talet. Subsidiaritetsprincipens innebörd och reella samhälleliga
betydelse är knappast oomtvistad; i likhet med EG-begrepp som
demokratiskt underskott, transparens och cohesion har den blivit före-
mål för motstridande uttolkningar
Syftet med uppsats är att analysera subsidiaritets-
föreliggande
principen så att den får relevans och i praktiken kan omsättas för de
svenska kommunernas och landstingens agerande. Utgångspunkten för
undersökningen är den bestämning av principen som görs i Maastricht-
fördraget från 1991/1992 och i de dokument, som utfärdats i samband
med Europeiska Rådets möten 1992 och 1993. En central uppgift blir
att diskutera principens politiska innebörd och framtida tillämpning
inom EG/EU. Eftersom subsidiaritetens betydelse för EG/EUs fortsatta
integrationsprocess är föremål för skiftande bedömningar, kommer olika
utvecklingsscenarier att behandlas. Med dessa som grund görs sedan ett
försök att avgöra vilka direkta respektive indirekta konsekvenser sub-
sidiariteten kan få för den kommunala självstyrelsen i ett kortsiktigt
respektive långsiktigt tidsperspektiv.
Subsidiaritetsprincipens moderna uttolkning inom EG/EU kan inte
ses fristående från den samhällsanalys, som utvecklats av den romersk-
-katolska kyrkan under mellan- och efterkrigstiden. Kyrkans syn på
maktsfärsproblematiken har varit en inspirationskälla för den europeiska
integrationens arkitekter, vilka i betydande grad präglats av den krist-
demokratiska idétraditionen

Det skall dock påpekas att subsidiaritetens
grundläggande tankegångar inom katolicismen har en
motsvarighet i den kalvinska doktrinen. Se t ex
Hoetjes 1993 och Burgess 1993.

2 Emiliou 1992 och Veggeland 1993.

3 se t ex Johansson 1993, Burgess 1993 och
Bergquist 1992.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 125

Den katolska socialläran

Subsidiariteten
- en samhällsordnande princip 4

Principen fick
en framträdande uttolkning i påve Pius XIs encyklika
"Quadragesimo anno" från 1931.5 Utgångspunkten är den romersk-
-katolska socialetikens strävan att balansera de två
- som det uppfattades
- extrema motsatsema individualism och kollektivism, företrädda av de
två ideologiema liberalism och socialism. Genom att etablera
en medel-
väg söker man, via en elastisk tillämpning, samtidigt tillvarata statens
intressen och den enskildes autonomi. Utan att vilja förgripa sig på
individens självständighet är grundprincipen att människan som social
varelse ens sociale når sin fulländning endast genom gemenskapen.
Samhället, som i metaforiska termer tecknas som
en kropp eller orga-
nism, ses som en differentierad, men samtidigt harmoniskt och naturligt
uppbyggd onhüng.
Som vägledande princip för kompetensfördelningen mellan stat och
individ utgår man från en bild av samhället
som pyramid- eller trapp-
stegsformat, där basen utgörs av familjenf i realiteten storfamiljen,
kompletterad med yrkesgemenskaper, fackföreningar mm, medan
pyramidens övre, avsmalnande delar består av lokala, regionala,
territorial-statliga respektive överstatliga myndigheter.7 Individen är

4 Framställningen utgår i allt väsentligt från
Poell 1973. Se även Hoetjes 1993 respektive Burgess
1993.

5 Ideerna fanns redan utvecklade i påve Leo
XIIIs encyklika Rerum Novarum från 1891, i vilken
den sk sociala frågan diskuteras. Kyrkan accep-
terade här nationalstaten och grânslinjen mellan
det andliga och det världsliga. Subsidiariteten som
maktdelningsprincip fick sin första utformning
redan pâ 1200-talet av teologen och filosofen
Thomas av êquino inom ramen för ett naturrätts-
tänkande. Aven filosofen Althusius utvecklade på
1600-talet ett politiskt tänkande, som föregrep det
mer sentida katolska tankegodset. Se Quadragesimo
anno 1931, Hoetjes 1993 och Burgess 1993.
° Bergquist 1992
.
7 som exempel kan nämnas att den i huvudsak
nationellt definierade subsidiaritetsprincipen i
takt med ett växande behov av internationell-
-politisk samverkan åren efter andra världskriget
av påve Pius XII 1939-1958 även fick en explicit
internationell dimension; övernationella eller
mellanstatliga organ skall tillskrivas samma sub-
sidiåra funktion gentemot staten som staten har
gentemot mindre enheter. I ett statsförbund måste

s. 126 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

126 Bilaga 3 SOU 1994:2

omsluten av en serie koncentriska ringar med familjen som den centrala
organisatoriska enheten. Mellan den enskilde och staten finns en hel
serie funktionellt ordnade sociala och politiska instanser med väl
avgränsade inbördes skyldigheter och rättigheter. Varje enskild enhet
har sitt speciella kompetensområde inom ramen för denna pluralistiska,
nerifrån konstrueradesamhällsorganisation, samtidigt som de större
enheterna har ett visst koordinationsansvar för de mindres verksamhet.
Även
om bestämmanderätten är funktionellt uppdelad mellan
enheterna, fordras ett samspel mellan enheterna för samhällslivets och
allmänintressets fortbestånd. Konkret innebär det att större enheter som
kommunen eller staten har en plikt att stödja och hjälpa mindre enheter
vid behov. Biståndet får dock inte på något sätt inskränka den mindre
enhetens ansvar och grundläggande funktion. Detta innebär att staten
skall skydda medborgarens rättigheter och underlätta hans möjligheter
att agera på eget initiativ - det rör sig om hjälp till Självhjälp På mot-
svarande sätt måste enskilda gruppers och organisationers autonoma
existens garanteras, dock utan att allmänintresset "det gemensamma
goda" äventyras. Personen och gemenskapen står i enligt med den sk
"solidaritetstanken" i ett ömsesidigt, dialektiskt förhållande till
varandra.
Statens, regionens eller kommunens insatser skall inte primärt riktas
in mot själva funktionen, utan endast gälla bäraren av denna. Även i de
undantagsfall, där staten övertar vissa funktioner från en enskild enhet,
skall insatsen ses som ett komplement i en situation, där den naturliga
kapaciteten att upprätthålla funktionen gått förlorad, eller när den
mindre enheten nått gränsen för sin förmåga.

Positiva och negativa tolkningsregler

Enligt denna samhällsñlosoñ blir statens roll i huvudsak subsidiär, eller
understödjande; ur maktsynpunkt kommer den i andra hand.
Den
mindre enhetens rätt till bistånd och den större, eller överordnade orga-
nisationens skyldighet, eller plikt, att effektuera detta bistånd, är enligt
den romersk-katolska läran att betrakta som en positiv tolkning av sub-
sidiaritetsprincipen. I syfte att förhindra centralism och statsdirigism och
skydda den enskildes autonomi bör denna emellertid balanseras av en
negativ tolkningsregel, som uttryckligen förbjuder statliga eller över-
ordnade ingripanden gentemot lägre enheter när behov inte föreligger.

den enskilde medlemsstatens autonomi och suverä-
nitet i grunden respekteras i analogi med den
respekt som råder mellan lägre enheter och staten.
Se Burgess 1993 och Poell 1973.

3 Bergquist 1992
.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 127

Samtidigt som ett aktivt samhällsengagemang är önskvärt, får det
inte legitimera ingrepp mot individen eller de mindre gemenskaperna.
Subsidiaritetsprincipens negativa aspekt, som kan ses som en variant av
en allmän "non-interventionsprincip", innebär att överordnade ingri-
panden gentemot lägre enheter skall tillämpas restriktivt. Staten skall
vara medveten om sin maktbegränsning. Subsidiaritetsprincipen är
emellertid inte endast ett skydd mot den enskilde eller den mindre
enheten eller gruppen; den är också i hög grad ett instrument, med
vilket staten kan undgå att syssla med ting av underordnad betydelse.
Subsidiaritetsprincipen skall ses som en forrnalprincip eller analys-
modell för regleringenav olika, historiskt definierade maktsfárer. Där-
emot kan subsidiaritetsprincipen svårligen användas för att konkret
avgränsa de kompetensområden eller funktioner, som skall gälla för
olika samhällsenheter vid olika tidpunkter. Gränsdragningen mellan
deras inbördes ansvarsområden
eller gebit definieras utifrån samhälle-
liga förhållanden och kontexter.
Mot den bakgrunden kan subsidiariteten
ses som en elastisk och dynamisk princip, applicerbar på olika tidsför-
hållanden och samhällsomständigheter.

Subsidiaritetsprincipens utformning och tillärnp-
ning i EG/EU

subsidiariteten som modem politisk princip

Som politisk princip fick subsidiaritetstanken
ett betydande genomslag
under efterkrigstiden, då inte primärt
men som en regel för maktför-
delningen mellan individ och stat, utan snarare
som ett instrument för
avvägningen mellan olika politisk-institutionella sfárer. Den kom att
stå som vägledande norm för maktdelningen mellan delstaterna och
förbundsstaten i det demokratiska, federalt organiserade efterkrigs-
tyskland.

9 Detta har dock inte inneburit subsidia-
att
ritetsprincipen som en regleringsmekanism för för-
hållandet mellan individen och det offentliga
saknat betydelse för utformningen av enskilda
politikområden; inom den socialpolitiska sfären har
katolska länder av tradition lagt ansvaret på
individen och familjen snarare än stat och kommun.
m Se t ex Emiliou 1992, Teasdale 1993 och
Cramêr 1993. Den tyska konstitutionen rymmer en
särskild subsidiaritetsparagraf artikel 72, som
reglerar de konkurrerande lagstiftningskompe-
tenserna mellan de två beslutsnivåerna. De krist-
demokratiskt orienterade tyska grundlagsfâderna har

s. 128 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

128 Bilaga 3 SOU 1994:2

Som rättesnöre för EGs integrationsprocess återfanns subsidiaritets-
principenredan i Romtraktaten, även om den där inte uttryckligen
nämns vid namn. Subsidiaritetsprincipen som rättsligt styrinstrument
för maktutövningen i EG-systemet har intagit en successivt allt mer
framträdande position i de konstitutionella diskussionerna inom organi-
sationen från mitten av 1970-talet och framåt för att slutligen få primär-
rättslig status i 1991/1992 års Unionsfördrag.
Den behandlades i den sk Tindemansrapporten från 1975 och låg
till grund för det fördragsförslag om en Europeisk Union,
som Europa-
parlamentet lanserade 1984 i syfte att klarlägga den vertikala makt-
delning mellan medlemsstaterna och de gemensamma institutionerna.
Primärrättslig status, om än starkt begränsad, fick subsidiaritets-
principen då den införlivades i 1987 års Europeiska enhetsakt. Konkret
knöts principen till samarbetet på det miljöpolitiska området; subsidiari-
teten blev härigenom ett medel för utvecklingen av ett sekundärrättsligt
regelverk. I det politiska efterspelet från Maastricht har dess funktion
och innebörd blivit föremål för ytterligare preciseringar och klar-
lägganden.

Subsidiaritetsprincipen i Maastrichttraktaten

Subsidiaritetsprincipen kommer klarast till avuttryck i den del
Maastrichttraktaten, som rör ändringar av Romtraktaten i syfte att
etablera den Europeiska Unionen, nämligen artikel 3b i Avsnitt II.
Artikeln består av tre komponenter, som från olika utgångspunkter
sätter gränser för de gemensamma institutionemas maktutövning.
I artikelns förstastycke slås fast, att gemenskapernas kompetens inte
går utanför de ramar och befogenheter som förlänats dem av Rom-
fördraget. Detta är innebörden av den sk legalitetsprincipen. I för-

emellertid också vâgletts av de egna historiska
erfarenheterna från nazismen; en maktdelning ansågs
nödvändig för att förhindra framväxten av en
absolut stat. Jfr. Burgess 1993.

The Subsidiarity Principle, s. 118. Det rör
sig här om den sk EEG-traktaten.

Cass 1992; Teasdale 1993.

Cramér 1993; Teasdale 1993.

Avsnittets rubrik lyder: Provisions amending
the Treaty establishing the European Economic
Community with a view to establishing the European
Community. Treaty on European Union 1992:3-4.
Subsidiaritetsprincipen finns även på andra ställen
i Maastrichtfördraget; se preambeln och artikel A,
Avsnitt I. Treaty on European Union 1992:2, 3.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 129

hållande till Romfördraget rymmer Maastrichtfördragets skrivning två
preciserande nydaningar: dels att det är gemenskaperna som helhet, och
inte endast dess institutioner, som skall respektera legalitetsregeln, dels
att gemenskaperna i sitt arbete skall följa de bemyndiganden och mål-
sättningar, som lagts till den nya traktaten. Skrivningen i artikel 3b,
stycke kan ses som ett erkännande av idén att medlemsstaterna över-
för kompetens till de gemensamma organen the principle of attribution
of powers, samtidigt som gemenskapens kompetens inskränks till de
områden, där en överföring har skett.
I artikelns andra stycke stadgas följande, innovativa aspekt av
subsidiaritetsprincipen:
På de områden där gemenskapen
inte ensam år behörig skall den i
överensstämmelse med närhetsprincipen agera endast om och i den mån
som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan
uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade
åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan genomföras av gemen-
skapen.
Fördragstexten säger att principen endast är tillämplig på de
områden, där både EG och dess medlemsländer har kompetens att
agera; det rör sig således om sk delade eller konkurrerande kompe-
tenser eng concurrent competences.
Gemenskapsinstitutionema har i EEG-fördraget getts förhållandevis
omfattande, men samtidigt diffust avgränsade kompetensområden. Ett
fåtal av dessa är exklusiva, medan resterande är potentiella. Det
senare
innebär att medlemsländemas lagstiftningskompetens kvarstår tills en
reglering på gemenskapsnivå har upprättats. I de fall ett ianspråktagande
av den potentiella kompetensen sker i form av lagstiftning på gemen-
skapsnivå kan en exklusiv kompetens upprättas i förhållande till med-
lemsländema, som därmed förlorar sin lagstifmingskompetens. Sub-
sidiaritetsprincipen äger inte giltighet för de politikområden, där EG/EU
har exklusiv kompetensfs dvs områden där EG-rätten helt utesluter

Se Hvidbog om Danmark og Maastricht-
-Traktaten 1992:13.

° Cramér 1993
.
" Observera att den svenska översättningen
från 1993 använder nârhetsprincipen för
som synonym
subsidiaritetsprincipen. Det samma gäller den
dansksprâkiga utgåvan. I den engelskspråkiga
versionen av fördragstexten används däremot endast
uttrycket "subsidiarity". Treaty on European Union
1992:4. Senare har dock uttrycket "närhet" blivit
EG-doktrin. Jfr. not 34.

I förarbetet strävade Storbritannien efter
att subsidiariteten även skulle omfatta den
exklusiva kompetensen.

5 13-1
366Bilagedel

s. 130 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

130 Bilaga 3 SOU 1994:2

självständiga legislativa åtgärder på medlemsstatsnivå. Som exempel
kan nämnas jordbruks- och ñskeripolitiken, transportpolitiken,
konkurrenspolitiken och handelspolitiken. Subsidiaritetsprincipen
gäller inte heller frågor, som rör själva gemenskapen, t ex EG/EUs
budget eller de områden, där medlemsländerna har exklusiv kompe-
tens.
Däremot är principen ofta underförstådd på de många områden, som
är indragna under EG och där nationella, regionala eller lokala organ
även fortsättningsvis spelar en väsentlig roll. De är alla områden,
som inkluderas i den första av de tre pelare den sk EG-pelaren, som
skall konstituera den Europeiska Unionen.
Det faktum att de gemensamma institutionerna enligt en fördrags-
bestämmelse får rätten att fatta bindande beslut inom ett politiskt sak-
område är inte omedelbart liktydigtmed att denna kompetens är
exklusiv. Att den potentiella gemenskapskompetensen tas i anspråk i
form av en kompetensöverföring till gemenskapens institutioner innebär

Cramér 1993.

Pâ jordbruksområdet får medlemsländerna
endast agera på bemyndiganden från gemenskapen. Här
rör det sig en återdelegation från gemenskapen.
Transportpolitiken år exklusiv når det gäller etab-
lerandet av en gemensam transportmarknad. Man kan
dock notera att det danska utrikesministeriet häv-
dar att t ex jordbruk och fiskeripolitik omfattas
av principen når det kan anses befogat att en
nationell reglering år att föredra. Se Hvidbog om
Danmark og Maastrcht-Traktaten 1992:12.

se Hvidbog om Danmark og Maastricht-
-Traktaten 1992:12.

Nedergaard Petersen 1992:32. Se även
Hvidbog om Danmark og Maastricht-Traktaten 1992:12.

Subsidiaritetsprincipens andemening anses
emellertid också gälla för de övriga två pelarna i
Unionen. Detta tycks vara den officiella danska
uppfattningen; se Hvidbog om Danmark og
Maastricht-Traktaten 1992:12. De tre pelarna är det
fortsatta och utvidgade EG-samarbetet, inklusive
Kol- och Stålunionen och Euratom, det utvidgade
utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet samt ett
helt nyinrâttat samarbetsområde gällande rättsliga
och inre angelägenheter. I unionstraktaten omfattar
pelare 1 avnitten II, III och IV, artiklarna
G,H,I, pelare 2 avsnittet V artikel J och pelare
3 avsnitt VI art K. Traktatens inledning,
avsnitt I artikel A-F utgör den sk "överligga-
ren", medan traktatens avslutning, avsnitt VII
artikel L-S utgör den sk "underliggaren." Se
Nedergaard Petersen 1992:15-17.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 l3l

inte i samtliga fall att medlemsstaternas lagstiftningskompetens helt
försvinner. Om så vore fallet skulle subsidiaritetsprincipen var över-
flödig eller irrelevant.
Avgörande för om den centrala gemenskapsapparaten ser sig nöd-
sakad att ytterligare binda medlemsstaternas handlingsutrymme genom
att föra upp besluten på gemenskapsnivå, dvs ta i anspråk en potentiell
kompetens, blir huruvida den statliga eller den överstatliga nivån anses
bäst lämpad för ett förverkligande av unionens målsättningar. Bedöm-
ningen skall ske i förhållande till vad medlemsstaterna kan uträtta med
tillgängliga instrument, exempelvis nationell lagstiftning och
administrativa instruktioner. En prövning av en lagstiftningsfråga i
enlighet med subsidiaritetsprincipen skall således utgå från ett efelati-
vitetsresonemang.
De kriterier
som här kommer ifråga är problemets gränsöver-
skridande eng transfrontier karaktär, dvs om det berör fler stater,
kostnaden för ett uteblivet handlande, behovet av "kritisk massa" för ett
genomförande, de förmodat negativa effekterna av att vissa länder
vidtar åtgärder medan andra avstår osv.
Det andra steget i prövningen gäller frågan om intensiteten i gemen-
skapens agerande. Här förutsätts att förslaget om en gemenskapsâtgärd
klarat kravet på komparativ effektivitet. Intensitetsprövningen gäller
frågan om omfattningenav gemenskapens insatser, dvs hur stora
åtgärder som kan anses absolut nödvändiga." Härmed inträder subsi-
diaritetsprincipens tredje komponent, den sk proportionalitetsprincipen.
Enligt sista stycket, artikel 3b, skall gemenskapen endast handla
...i den omfattning, som är nödvändigt för att uppnå målen för denna
Trakmt
I likhet med legalitetsprincipen är denna princip inte någon nyhet i
EG-rätten. EG/EU skall inte reglera verksamheten
mer än vad som
krävs för att uppnå integrationsmâlen; härigenom blir proportionalitets-
principen ett komplement till subsidiariteten. Den gäller dock först

Neunreither 1993.

25 Emiliou 1992.

Neunreither 1993. Se även The Subsidiarity
Principle, s. 122.

The Subsidiarity Principle, s. 122-124.

Proportionalitetsprincipen anses emellertid
också böra gälla inom EGs exklusiva kompetens; se
Christoffersen 1992:46.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

132 Bilaga 3 SOU 1994:2

när en prövning enligt 3b 2 fastställt att en handling på gemenskaps-
nivå är nödvändig eller önskvärd.
En precisering av proportionalitetsprincipen såsom den uttryckts av
Europeiska Rådet vid dess möte i Edinburgh 1992 har följande kompo-
nenter. Utgångspunkten är att gemenskapens insatser i möjligaste mån
skall lämna medlemsstaterna rätt att välja formen för de åtgärder som
krävs i syfte att förverkliga gemenskapens målsätmingar. Det innebär
att gemenskapens beslut om standarder olika områden så långt möj-
ligt skall vara minimistandarder, vilka ger medlemsstaterna möjligheten
att behålla eller införa mer avancerade nationella regler om så önskas.
Vidare skall gemenskapens åtgärder uppträda i enklast möjliga form
för att det åsyftade resultatet skall nås. Det betyder att direktiv skall
prioriteras framför förordningar, och att ramdirektiv skall användas
framför mer detaljerade direktiv. Även icke-bindande rättsakter i form
av rekommendationer och sk frivilliga uppförandekoder skall användas
när så kan anses rimligt.

Subsidiariteten som ett politiskt balansinstrument

Såväl i tidigare diskussioner
som i det förarbete som föregått
Maastrichtfördraget har
subsidiaritetsprincipen uppfattats som ett
instrument att upprätta en balans mellan gemenskapens makt och de
enskilda medlemsstaternas inflytande i en situation, där ökad integration
som ett medel att kompensera för staternas försvagade beslutskraft på
olika politikområden ställts mot medlemsstaternas krav på fortsatt själv-
bestämmanderätt inom enskilda politikområden.
Det primära målet har inte varit att öka makten på en beslutsnivå på
den andres bekostnad; subsidiaritetsprincipen skall ses som ett centralt
instrument för att att jämka olika beslutskompetenser inom ramen för
en
strävan att åstadkomma en politisk och ekonomisk union. Härigenom
har EG-debatten kommit att ligga nära den katolska doktrinens dubbla
tolkning av subsidiaritetsprincipen, vilken utifrån ett solidaritetstänkande
säger att staten inte skall intervenera med mindre än att det är nöd-

The Subsidiarity Principle, s. 119-120; se
även Cramêr 1993.

m Conclusions of the Presidency, Edinburgh
1992.

3 Däremot kan subsidiariteten inte ses som ett
horisontellt balansinstrument, som kan påverka jäm-
vikten mellan EGs institutioner. Se Neunreither
1993 och Cramér 1993.

Huruvida subsidiariteten bidrar till en
federalisering av Gemenskapen har diskuterats. Se t
ex Cass 1992.

s. 133 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 133

vändigt den negativa tolkningen, men också att staten skall intervenera
om det är nödvändigt den positiva tolkningen.33

Subsidiañteten som närhetsprincip

Subsidiaritetsprincipen är basen i en samhällsteori, som stipulerar att
beslut fattas på lägsta möjliga nivå; i den meningen kan den sägas vara
uppbyggd nerifrån-0ch- upp bottom up och inte tvärtom top down.
Denna observation har föranlett reflexionen att subsidiaritetsprincipen i
en EG/EU-kontext skall tolkas som en närhetsprincip i betydelsen att
den policy-formulerande och normgivande kompetensen primärt skall
ligga hos medlemsstaterna, och att gemenskapen endast skall agera när
det är nödvändigt och väsentligt för att kunna förverkliga de angivna
målen. Denna hållning utgår från ett strängt, eller maximalistiskt,
kriterium när gemenskapshandlingar skall rättfärdigas.
Uppfattningen återspeglar en negativ reaktion på att gemenskapens
maktbefogenheter gradvis utökades och stärktes under andra halvan av
1980-talet i samband med den inre marknadens förverkligande. Sub-
sidiaritetens införlivande och stärkta position i Maastrichtfördraget ses
som en åtgärd att moderera maktkoncentrationen till Bryssel och att
begränsa EG-institutionemas verkningsfált, särskilt Kommissionens.
Den i artikel 3b 2 stipulerade
regeln att beslut om möjligt skall fattas
på medlemsnivå har därför tolkats som en politisk bekräftelse på att EG
i framtiden inte har ambitionen att lagstifta om samtliga samhällsfrågor
av relevans för integrationsprocessen.
England och Tyskland såg t ex bägge subsidiaritetsprincipens
införande i unionstraktaten som ett absolut villkor för att de potentiella
gemenskapskompetenserna inom ramen för pelare l skulle kunna
utvidgas, dels med nya politiska sakområden som kultur, hälsa, utbild-
ning och yrkesutbildning, konsumentskydd, stora infrastrukturer,
industripolitik, utvecklingssamarbete och ekonomisk och social

cass 1992, Emiliou 1992; jfr. Poell 1973.

I Birminghamdeklarationen efter Europeiska
Rådets extramöte i oktober 1992 görs subsidiari-
teten liktydig med närhet "nearness". Presidency
Conclusions, s. 5.

Teasdale 1993:187, 190.

Nedergaard Petersen 1992:32. subsidiari-
tet, S. 15.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

134 Bilaga 3 SOU 1994:2

"cohesion", dels med utbyggda kompetenser gällande miljö, forskning
och utveckling samt socialpolitik.
Strävan att begränsa EG-institutionemas maktutövning har också
kopplats till ambitionen att skapa en tätare union, i vilken besluten skall
tas så nära medborgarna som möjligt, en målsättning som kommer till
uttryck i Maastrichtfördragets preambel, liksom artikel A, Avsnitt I.
Betraktad som en närhetsprincip har subsidiariteten knutits till önske-
målen om förstärkta demokratiska kontrollprocedurer inom EG/EU i
syfte att häva det omtalade och efterhand starkt kritiserade "demokra-
tiska underskottet." Idén att besluten inte skall tas på högre nivå än
nödvändigt har i det sammanhanget tillskrivits en betydande politisk
symbolkraft. Subsidiaritetsprincipen har därmed fått en komplementär
funktion till kraven på transparens och ökat folkligt inflytande i sävål
EG/EUs som medlemsländemas beslutsprocess.
Den romersk-katolska sociallärans syn på maktsfársproblematiken
har bl a tolkats så att subsidiaritetsprincipen inte direkt kan förknippas
med begrepp som decentralisering i betydelsen överföring av makt-
befogenheter från central till regional, lokal eller individuell nivå.
Tvärtom har subsidiaritetsprincipen ansetts stå "bortom" den politiska
dynamik, som en sådan rörelseriktning representerar. Enligt ett natur-
rättstänkande besitter de mindre nivåerna redan från början, i
ursprungsläget, oantastliga befogenheter, som inte förlänats dem av en
överordnad, världslig makt. Den i federalismlitteraturen använda termen
"non-centralization" snarare än decentralisering har därför setts som den
adekvata benämningen på detta tillstånd.
Detta har dock inte hindrat att principen i den löpande EG-diskursen
mycket tydligt har kopplats till begreppet decentralisering för att

Jfr. Jachtenfuchs 1992. England har dock
ställt sig utanför det socialpolitiska samarbetet.
För en historik över förarbetet till Maastricht, se
Christoffersen 1992.

Preambelns engelska ordalydelse âr:
"Resolved to continue the process of creating an
ever closer union among the peoples of Europe in
which decisions are taken as closely as possible to
the citizen in accordance with the principle of
subsidiarity".
Ordalydelsen i artikel A, Avsnitt I år följande:
"This Treaty marks a new stage in the process of
creating an ever closer union among the peoples of
Europe, in which decisions are taken as closely as
posible to the citizen".

Bergquist 1992:53.

° Johansson 1993, Emiliou 1992.

Subsidiaritet, s. 15.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 135

beskriva de komplicerade och dynamiska maktrelationerna mellan
EG/EU och dess medlemsstater. En reallokering
av maktbefogenheter
från EG/EU till dess medlemmar, t ex i enlighet med tanken om ett
återupprättande av medlemsstaternas "naturliga" kompetenssfärer i
förhållande till gemenskapen, kan uppfattas som nödvändig för att åter-
skapa en eftersträvad jämvikt mellan olika maktsfárer.
I det sammanhanget har frågan rests om inte närhetsaspekten också
bör innefatta subnationella
beslutsnivåer, t ex regioner och kommuner.
Formuleringen att "...besluten skall fattas så nära medborgarna som
möjligt...." har åberopats som stöd för en sådan tolkning.
Till skillnad från England, som främst såg subsidiariteten som ett
instrument att reglera medlemsstaternas rättigheter gentemot gemen-
skapen, ville Tyskland efter återföreningen 1989/90 se principen i ett
federalistiskt perspektiv, i vilket de tyska delstaternas beslutskompetens
blev stadfást inom ramen för den Europeiska Unionen. Den tyska håll-
ningen var föranledd av hänsyn till de tyska förbundsländernas intressen
i EG-samarbetet. Subsidiariteten skulle förhindra unionen att ingripa på
områden, där medlemsländer och subnationella myndigheter har kompe-
tens. Maastrichtöverenskommelsen innebar dock att subsidiariteten
stannade "vid nationsgränsen" då den uttryckligen reglerar maktför-
hållandena inom de enskilda medlemsländerna. Detta utesluter dock inte
möjligheten av att principen på längre sikt omfattar även de sub-
nationella beslutsnivåerna. Det går också att göra gällande att
inrättandet av den Regionala Kommittén i EG/EU, om än i indirekt
form, är ett uttryck för att subsidiariteten även omfattar politiskt-
-administrativa nivåer under den nationella. Under alla omständigheter
kan subsidiariten komma att tolkas som ett legitimeringsinstrumenz för
subnationella självständighetssträvanden inom flera EG-länder.

Subsidiaritet som fjärrprincip

Den katolska socialteorins betoning av en vertikal tvåvägsrelation
mellan större, eller överordnade, och mindre, eller underordnade,

Art. A, Maastrichtfördraget. Se Draft Report
on the role of local authorities in the political
and institiutional structure of the European Union:
the Principle of subsidiarity and the Committee of
the Regions; Rapporteur: Arbeloa Muru, 20 April
1993:6-7.

Jfr Teasdale 1993:189-190. Se även
Nedergaard Petersen 1992:32 och Jachtenfuchs
1992. I Burgess Gress 1993 finns en allmän dis-
kussion av de tyska delstaternas ställning i den
europeiska integrationsprocessen.

Jfr. not 139.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

136 Bilaga 3 SOU 1994:2

enheter visar emellertid att subsidiaritetsprincipen ävenledes inkluderar
en jjärrdimension. Det väsentliga är att besluten inte leder till makt-
koncentration och att de åtnjuter legitimitet. Grundregeln är att prinici-
pen åsidosätts eller kränks om de mindre nivåerna hamnar i ett för stort
beroendeförhållande till de större. Större enheter, dvs gemenskapen, bör
därför tillåtas agera när handlingar på supranationell nivå bättre till-
godoser integrationens målsättningar än om de hade utförts på nationel
nivå. Utifrån ett sådant minimalistislct kriterium" för gemenskaps-
handling har det
ansetts att subsidiaritetsprincipens tillämpning i
EG/EU-sammanhang kan komma fungera som ett rättfårdigande av en
utökad besluts- och initiativrätt på gemenskapsnivå, t ex för att begränsa
effekterna av långtgående lokala och regionala självständighets-
strävanden och ökad politisk fragmentering/S
Sammanfattningsvis har subsidiariteten, genom att gemenskapens
centrala apparat blir analog med det katolska statsbegreppet, kommit att
fungera som ett tänkt sanktionsinstrument för såväl statsingripanden
som
dess motsats. Maastrichtfördragets skrivningar i artikel A, avsnitt I och
artikel 3b 2 i avsnitt är, tillsammans med Europeiska Rådets anvis-
ningar, att betrakta som utslag av en kompromiss, vars hybridkaraktär
knappast tillgodoser samtliga parters intressen fullt ut. I och med
detta har diskussionen också tydligt visat på svårigheterna att finna en
avvägningspunkt mellan centraliserande och decentraliserande inslag,
mellan enhet och mångfald.

Subsidiariteten i ett framtida EG/EU några utvecklingslinjer
-

I princip är det två, intimt sammankopplade avvägningsproblem, som
står i fokus när det gäller maktrelationerna mellan gemenskapen och

Jfr Johansson 1993.

4° Teasdale 1993:191 refererar till villkoret
"better achieved" som praktiskt kriterium.

Teasdale 1993:187.

Man kan inte bortse från möjligheten att en
ökad lokal multicentrism i kombination med intensi-
fierade transregionala kontakter över nations-
gränserna på sikt kan utgöra ett hot mot EG/EU som
ett supranationellt integrationsprojekt. Jfr. t ex
Veggeland 1993.

Teasdale 1993:191; Jachtenfuchs
1992:281-282. Se även Christoffersen 1992 och
Everling 1992.

Jfr. Jachtenfuchs 1992.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 137

dess medlemsstater i en kommande europeisk union. Det första är huru-
vida närhetsaspekten skall dominera över fjärraspekten eller tvärtom.
Om närhetsaspekten får prioritet, betyder det att ytterligare gemen-
skapsinsatser anses onödiga och att de nationella beslutsprocessernas
allmänna inriktning inom ett visst givet politikområde anses stå i
harmoni med gemenskapens övergripande integrationsprogram.
Om jiärraspelden överväger, är det liktydigt med att integrations-
processens mål tolkas som överordnade de mer snävt
nationellt definierade målen, eller annorlunda uttryckt, att allmän-
intressets fortbestånd har prioritet i förhållande till det nationella, egois-
tiska egenintresset. Därmed aktualiseras det andra avvägnings-
problemet, nämligen i vilken omfattning,
som statsintervention i form
av ökad centralisering till gemenskapsorganen kan rättfärdigas.
Vilken riktning som utvecklingen kommer att ta är ytterst svår-
bedömt; någon praxis har knappast hunnit utvecklas. Utfallet blir en
återspegling av vilken kraft i spänningsfáltet mellan Överstatlighet och
mellanstatlighet som för tillfället är förhärskande; här blir avvägningen
mellan majoritetsbeslut och enhällighetsbeslut intressant, inte minst mot
bakgrund av att Maastrichtfördraget uttryckligen stipulerar ett utvidgat
bruk av kvalificerad majoritet i flertalet ärenden i EG/EU-
-samarbetetsf Vidare är det väsentligt att påpeka att normhierarki
en
inom EG ännu inte upprättats. I enlighet med en sådan tanke skulle
Europaparlamentet ägna sig åt den övergripande nivån, dvs lagar av
allmän karaktär, medan lägre lagkomplex i fallande skala, dvs för-
ordningar respektive direktiv, skulle delegeras till Kommissionen och
medlemsstatema. Avsaknaden av en normhierarki inom EG/EU inne-
bär att man fortfarande blandar detaljregleringar med övergripande
normer; frågan huruvida
en normhierarki efter nationell modell går att
åstadkomma inom EG/EU skall sannolikt prövas igen på regerings-
konferensen 1996.55
En annan central fråga gäller avvägningen mellan potentiella och
exklusiva kompetenser. Problemet är här att fenomenet exklusiv kompe-

Vid utövande av medlemslândernas lagtsift-
ningskompetens skall de i princip vara bundna av en
lojalitet mot de i tratktaten fastställda målen.

Det gäller t ex jordbruk och fiske, handel,
inre marknad, transporter, EMU, bistånd, hälsovård
och konsumentfrågor.

Se The Subsidiarity Priniciple, s. 124.

Genom en sådan normhierarki ville tyskarna
återföra kompetensen till delstaterna.

The Subsidiarity Principle, s. 124 respek-
tive Treaty on European Union 1992, "Declaration on
the Hierarchy of Community Acts", s. 53.

s. 138 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

138 Bilaga 3 SOU 1994:2

tens inte är entydigt definierad i EG-rätten eller i de politiska
diskussioner om principens tillämpning som förts i Maastrichts efter-
följd. Någon förteckning över vilka sakfrågor som skall ligga på stats-
nivå respektive gemenskapsnivå har inte kunnat upprättas, liksom
heller någon prioriteringsordning för gemenskapsåtgärder.
Bristen på klara fördragsbestämmelser formella kriterier och poli-
tiska anvisningar gör att EG/EU-institutionernas kompetens inte är
statisk; dess yttre gränser kan inte anges exakt. De måste därför
ständigt bli föremål för en fortlöpande prövning och diskussion.
Vidare kan prövningsförfarandet av tänkta lagstiftningsåtgärder utifrån
olika effektivitetskriterier ge upphov till motstridande resultat.
Subsidiariteten bör primärt betraktas
som ett politiskt begrepp.
Frågan är vilka institutioner,som ytterst får en tolknings- och Över-
vakningsfunktion av principens tillämpning inom Unionen. Subsidiari-
tetens klara politiska dimensioner implicerar att dess tillämpning främst
skall ske på grundval av lämplighetsbedömningar i samspel mellan
EG/EUs politiska institutioner och medlemsstaterna; ett inter-institutio-
nellt samarbete mellan
Ministerrådet, Kommissionen och Europa-
parlamentet skall etableras i detta syfte.
EG-domstolens skyldighet att i efterhand övervaka principens inne-
börd och efterlevnad så att inte för mycket går till gemenskapsnivå
proportionalitetsaspekten, innebär samtidigt att en rättslig prövning
bortom de politiska inmanserna rned aü sannolikhet kommer an äga
rum. Hur denna utvecklas är i mångt och mycket oklart; frågan är
om subsidiariteten överhuvudtaget är judiciabel justiciable, dvs lämpar
sig för en rättsprövning när enhetliga kriterier saknas. Kritiker har bl a
gjort gällande att Domstolen vid en uttolkning av principen närmast

Cramêr 1993.

Toth 1992.

I princip följer man de förslag till
procedurregler, Europaparlamentet lagt fram. se
Draft Interinstitutional Agreement, 1992/93.
Tyskland har emellertid också strävat efter att
åstadkomma ett avtal i substansfrågorna. F n
hösten 1993 blockerar Europaparlamentet arbetet
genom att förknippa en lösning med tillgodoseende
av kraven på transparens och demokrati. Europa-
parlamentet kan sågas vara avvaktande till subsi-
diariteten, då den riskerar att minska dess
inflytandesfâr.

Jfr. Hvidbog om Danmark og Maastricht-
-Traktaten 1992 respektive Nedergaard Petersen
1992:32.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 139

automatiskt överskrider sina befogenheter när den rör sig in i den poli-
tiska sfären.°°

En dominans for närhetsaspekten

Det som talar for att närhetsaspekten kommer att vara ett riktmärke för
det fortsatta arbetet i EG/EU är det förhållandet att flera medlems-
länder, däribland Danmark och England, men även Tysklandf önskar
begränsa de överstatliga inslagen i integrationsprocessen, samt att bevis-
bördan för gemenskapsâtgärder ligger hos EG artikel 3b 2 är negativt
formulerad.°2 Birminghamdeklaraüonens likställande av subsidiari-
teten med "neamessm kan också ses som ett stöd för en sådan tolk-
ning, liksom den politiska viljeinriktning, som uttrycks av Europeiska
Rådet vid dess möte i Lissabon i juni 1992. Där sägs bl a att
...harmonious developmentof the Union over the coming years depends
to a considerable degree on the strict application to existing and future
legislation of the principle of subsidiarity by all the Institutions.°4
Även
om en betoning av ljärraspekten skulle vara förhärskande, kan
en närhetsregel göra sig gällande i meningen att Kommissonens detalj-
regleringsambitioner begränsas till ett minimum, t ex genom att binda
staterna till en målsättning, samtidigt som man låter dem fritt välja
formerna och medlen for hur denna skall förverkligas.
Det kan noteras att de många politikområden, som efter Maastricht
dels är föremål för sk samordnad politik på gemenskapsplanetf dels
är exempel på sk utvecklad kompetens eller fördragsutfyllnad enligt

Jachtenfuchs 1992:282-283; Siebert Koop
1993:27. För en utförlig diskussion av denna
kritik, se Emiliou 1992:402-405.

Vad beträffar den tyska uppfattningen, se
Författningsdomstolens i Karlsruhe utlåtande om
Maastrichtfördraget. Bundesverfassungsgericht,
Oktober 1993.

Christoffersen 1992; Nedergaard Petersen
1992:32.

Jfr. not 31.

Conclusions of the Presidency, Lisbon
1992:5.

Jfr. proportionalitetsprincipen i artikel 3b
3 som säger att Gemenskapen inte skall falla för
frestelsen att överregulera verksamheten, utan för-
söka uppnå sina mâl med ett minimum av interven-
tion. Se Neunreither 1993.

Innebörden år att den nationella politiken
samordnas på gemenskapsnivå.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

140 Bilaga 3 SOU 1994:2

artikel 235 i Romfördraget, inte genomgående regleras med bindande
rättsakter, utan snarare blir föremål för ramprogram, minimistandarder
och rekommendationer. Total lagharmonisering är t ex helt utesluten
vad beträffar kultur, hälsovård och utbildning. Även inom det ekono-
miska och monetära samarbetet, där det långsiktiga
målet är att skapa
en gemensam valuta, laboreras med allmänna riktlinjer snarare än
bindande beslut. Samtidigt som majoritetsregeln utvidgats kraftigt,
kvarstår enhällighetsregeln dock på många av de områden, som
omfattas av subsidiariteten.
En uttrycklig betoning av närhetsaspelcten aktualiserar en politisk
reallokering av beslutsrätt från gemenskapsnivå till medlemsstaterna i
syfte att återupprätta eller stärka deras ursprungliga kompetens, eller för
att öka graden av demokrati eller i framtiden stärka det regionala eller
lokala inslaget i den nationella beslutsprocessen.
Man kan med detta som bakgrund notera att Europeiska Rådet vid
mötet i Lissabon i juni 1992 uppmanade EG-kommissionen och
Ministerrådet att inför det planerade toppmötet i december 1993 preci-
sera hur
existerande och framtida gemenskapslagstifming kunde
anpassas till subsidiaritetsprincipen. Inventeringsarbetet inleddes
hösten 1992. I samband med Europeiska Rådets möte i Edinburgh i
december 1992 upprättades en lista över de tänkbara nya eller vilande
rättsakter acquis communautaire, som på subsidiaritetsgrunder
antingen kan bli föremål för tillägg och ändringar i form av minskad
detaljstyrning eller som utan komplikationer för EG/EUs fortsatta
integrationsprocess med fördel skall kunna dras tillbaka.
Under sommaren och hösten 1993 har Kommissionen inför topp-
mötet i december l993 också arbetat med att förteckna de gamla rätts-
akter, som inte kan förenas med subsidiariteten och därför bör gallras
ut. I princip rör det sig 25% av de existerande acquis communautaire,

I fallande normskala talas det om
Legislative measures, Joint measures, Supportive
measures och Complementary measures. Neunreither
1993. Se även Subsidiaritet, s. 20-21.

Hit hör delar av miljöpolitiken och det
sociala protokollet, ekonomisk och social
"cohesion", industri, kultur och ramprogram för
forskning. För en utförlig redovisning av gällande
kompetens- och beslutsregler för olika politik-
områden efter Maastricht, se Rösiö 1993-05-19.

Jfr Cass 1992.

M Conclusions of the Presidency, Lisbon
1992:5.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 141

varav huvuddelen är de, som härrör från Kommissionens lagstiftnings-
kompetens."
En generös betoning av subsidiaritetsprincipens närhetsaspelcz har av
integrationsförespråkare uppfattats som ett långsiktigt hot mot Gemen-
skapens unionsplaner; en åternationalisering av gemenskapskompetens
kan stimulera eller rättfärdiga mer långtgående ambitioner hos mindre
entusiastiska samarbetsförespråkare
att "rulla tillbaka" den europeiska
integrationsprocessen mot mindre övernationalitet
i riktning och mer
mellanstatlighet och stärkt nationell suveränitet på centrala områden, t
ex när det gäller miljön.
Mot detta kan anföras att den nationella självbestämmanderätten blir
kringskuren, då subsidiariteten saknar relevans på de områden, som
omfattas av EGs exklusiva kompetens och där bindande regleringar
redan upprättats på Ministerrådsnivå; dessutom kan en långsiktig för-
ändring av EGs lagkomplex få destabiliserande effekter." Centrala
delar av Pacquis communautaire kan därför väsentligen förbli oberörda
av subsidiaritetsprincipen.

En dominans for fjärraspekten

Ett centralt
argument för tolkningen att subsidiaritetens fjärraspekt
kommer att dominera är att den sekundära EG-rättens "spärrverkan"
upprättandet av exklusiv kompetens hittills utnyttjats för att förhindra
att luckor bildas i EGs regelsystem. Erfarenheterna visar att den
exklusiva kompetensen gradvis förstärkts och utvidgats när den poten-
tiella lagstiftningskompetensen utnyttjats." Frågan är här vad det reellt
sett betyder att Kommissionen på uppmaning av Europeiska Rådet skall
pröva nya lagstiftningsförslag i enlighet med subsidiariteten. Huruvida
initiativet skall betraktas som politisk retorik "political
window-dressing"75 eller intemåste vara oklart mot bakgrund av
svårigheterna att entydigt fastställa Kommissionens långsiktiga politiska
viljeinriktning. Iakttagare har dock gjort gällande att Kommissionens
återhållsamhet med nya förslag blivit märkbar som en följd av

" Sammanlagt rör det sig om fjärdedel av de ca
45.000 sidorna lagtext i EG. Se Rösiö 1993-06-18.

" se tex Toth 1992; Neunreither 1993:211-212;
Cass 1992. J. Delors har bestämt tagit avstånd från
tanken att principen skall kunna användas som ett
instrument att ta tillbaka åtaganden, man redan
skrivit under.

" Neunreither 1993:215-216.

" Jfr. Cramér 1993.

Teasdale 1993:195.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

142 Bilaga 3 SOU 1994:2

Edinburghmötets rekommendationer. Erfarenheterna av Kommissionens
ambition att utvidga den rättsliga basen för sina förslag genom att för-
orda åtgärder på områden, t ex gällande hälsa och sociala frågor, där
majoritetsbeslut är möjligt, talar samtidigt för att Kommissionen fram-
gent kommer att vara en stark integrationsförespråkare. I det sam-
manhanget inställer sig frågan om inte också de sk effektivitetskraven,
i synnerhet de som berör transnationella aspekter på problemen, kan
verka i centraliserande riktning."
En springande punkt är i vilken utsträckning den tänkta
reallokeringen av beslutskompetens till medlemsstaterna verkligen inne-
fattar politiskt tunga sakfrågor." De förslag, som framförts vad avser
förbättringar eller utrensningar av vilande eller nya rättsakter omfattar
såväl tunga politiska sakfrågor t ex sekretess eller offentlighet för vissa
EG-handlingar som mer lättviktiga djurhållning i zoozs.
Tolkningen av subsidiariteten som en ljärrprincip med centralise-
rande inslag kan även hämta stöd i den sk legalitetsprincipen, artikel 3b,
l; här anges att EGs institutioner i realiteten kan få en utvidgad kom-
petens om det anses nödvändigt för att förverkliga de stadgade målen i
fördraget. Lagstiftningskompetensen hos EGs institutioner kan emel-
lertid enligt Maastrichtfördragcts uttolkning av Romtraktatens artikel
235 den sk "utfyllnads"- eller "gummiparagrafen"8° också breddas
till de områden, som enligt fördragstexten inte omfattas av Kommissio-
nens och Ministerrådets uttryckliga kompetens. Villkoret är här att
besluten i fråga har anknytning till förverkligandet av den gemensamma
marknaden, till vilken också den inre marknadens fyra friheter skall
rälmasf Mot bakgrund av att EG i hög grad varit ett ekonomiskt

Teasdale 1993 195.

" Jfr. Cramér 1993.

Neunreither 1993:215-216.

Pâ detta sätt får den av EG-domstolen
utvecklade prinicpen om implicerad makt implied
powers konstitutionell status Jfr. Cramér 1993.

Se c ex Lemberg 1992:27 och Everling 1992.

Kommissionen âr vanligtvis av den uppfatt-
ningen att frågorna fått ett starkt râttsskydd i
och med att de reglerats av den inre marknaden.
Denna tolkning delas dock inte av t ex Danmark.
Observera samtidigt att de områden, som efter
Maastricht år exempel på fördragsutfyllnad enligt
artikel 235 inte genomgående förmodas bli reglerade
med bindande rättsakter. Se avsnittet En dominans
för nârhetsaspekten ovan.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 143

integrationsprojekt, kan en sådan utveckling av gemenskapskompetensen
knappast anses osannolik.
EGs rättsliga regler kan således utvidgas till områden, som är funk-
tionelltdefinierade i förhållande till de kompetensomrâden, som är
nedlagda i fördragstexten. Politiskt krävs det att Ministerrådet, efter
majoritetsstöd från Europaparlamentet, fattar ett sådant beslut med
enhällighet. Rådet kan emellertid på enhällighetens grund fastställa att
det slutliga avgörandet kan träffas med kvalificerad majoritet. Utifrån
ett sådant resonemang kan artikel 235 bana väg för villkorliga utvidg-
ningar av EGs maktbefogenheter.
I det sammanhanget kan det diskuteras om Europeiska Rådets för-
slag till intern beslutsmekanism vid subsidiaritetsprövningen i Minister-
rådet kan verka i en för närhetsaspekten inskränkande riktning. För-
slaget är att prövningen skall ske samtidigt med ett substansbeslut i den
för sakfrågan relevanta ministerkretsen och att beslutsreglema skall vara
de samma som de som gäller för sakbeslutet i fråga. Det betyder att det
inte blir fråga om en parallell eller förberedande beslutsfas, i vilken mer
stringenta eller strikta subsidiaritetsvillkor avseende minoritetens möjlig-
heter att blockera ett beslut tillåts slå igenomf Europeiska Rådet har
därmed avfört att endast en eller tvâ stater kan stoppa ett
möjligheten
beslut. Den minoritet av stater t ex Danmark och England, som i en
majoritetsomröstning önskar förhindra en centralisering till gemen-
skapen i för dem känsliga frågor med hänvisning till subsidiariteten som
en närhetsprincip, kan få betydande svårigheter att göra sin röst hörd.
Obenägenheten att tillmötesgå kraven på lägre trösklar vid bedöm-
ningen av subsidiariteten har föranlett den något pessimistiska
reflexionenatt en beslutskultur, präglad av respekt för minoritets-
måste utvecklas ytterligare inom gemenskapens beslutande
positioner,
organ om någon radikal förändring av den maktpolitiska situationen i
EG/EU skall komma till stånd som en följd av subsidiaritets-
principen.

Det kan här också noteras att Rådet 1972
uppmanade EG-organen att tillämpa artikel 235 så
vidsträckt som möjligt.

Lemberg 1992 27.

Teasdale 1993:195-196.

Det år symptomatiskt för den danska håll-
ningen att subsidiaritetsprincipen i den danska
fördragstexten översätts med nârhetsprincipen. se
tex Hvidbog om Danmark och Maastricht-Traktaten
1992; se även Nedergaard Petersen 1992 och
Teasdale 1993.

Jfr. Teasdale 1993:195-196.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

144 Bilaga 3
SOU 1994:2

Slutligen måste utvecklingen av subsidiariteten
ses i ljuset av Dom-
stolens agerande när den skall fylla principen med ett rättsligt innehåll.
Å
ena sidan har Domstolen en reaktiv roll, då den först kan agera när
besluten redan är fattade
- den kommer in som sista instans. Det inne-
bär att den kan ge rekommendationer om handling till enskilda med-
lemsländer. Å andra sidan har Domstolen
av tradition värnat om de
övergripande integrationsmålen. Mot den bakgrunden kan man förutspå
att Domstolen, i syfte att stärka gemenskapsnivån, kommer att bedöma
subsidiaritetsprincipen i centraliserande riktning. En översyn av
existerande lagstiftning i kombination med en strikt tolkning av de
politiska instansema har emellertid setts
som metod att begränsa Dom-
stolens potentiella aktionsradie.
Mot bakgrund av att den europeiska integrationen är
en dynamisk
process måste subsidiariteten sammanfattningsvis ses som en elastisk
och evolutionär princip, som kan rättfärdiga ökad gemenskaps-
kompetens, men också dess motsats. Avgörande för vilken aspekt på
subsidiariteten som lyfts fram vid en viss tidpunkt är bl a hur makt-
relationerna mellan EGs stora respektive små stater yttrar sig. I dags-
läget synes flertalet stora stater förespråka subsidiaritetens närhets-
aspekt, medan flera av de mindre ser ökad gemenskapskompetens
som
ett skydd för deras nationella intressen i enlighet med tanken att för-
stärkt integration begränsar de större staternas handlingutrymme.

Subsidiaritetsprincipens konsekvenser för den
kommunala självstyrelsen

Utgångspunkten för denna del av undersökningen är följande över-
gripande fråga:

- blir subsidiariteten en garant för eller ett hot mot den kommunala
självstyrelsen, eller saknar den praktisk betydelse
Analysen kommer att ta hänsyn till
om subsidiariteten tolkas som en
närhetsprincip eller en jjärrprincip och i det sammanhanget vad en

Hvidbog om Danmark og Maastricht-Traktaten
1992:12. Enligt artikel 228 kan Domstolen dock, på
begäran av Rådet och Kommissionen, för-
avge ett
handsyttrande i samband med upprättandet av inter-
nationella avtal, dâr Gemenskapen år en av
parterna. Detta var t ex fallet i EES-frågan.

Jfr. Cramér 1993.

Framför allt britterna har verkat för
sådan en
linje. se t ex Rösiö 1993-05-12.
W Emiliou 1992:402-405, Veggeland 1993.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 145

eventuell utvidgning av principen till att även omfatta subnationella
nivåer betyder för den kommunala självstyrelsen. Konsekvenserna
kommer att diskuteras i termer av direkta och indirekta respektive kort-
och långsiktiga effekter.
En undersökning av subsidiaritetsprincipens betydelse för den
kommunala självstyrelsen måste ta sin utgångspunkt i en precisering av
vad denna självstyrelse innebär. Dess närmare innebörd är dock
knappast helt entydig eller oomtvistad. I Grundlagsutredningen inför
EG diskuteras detta problem. Utredningen konstater att en entydig
definition av "kommunal självstyrelse" saknas i förarbetena till RE
men också att en precisering av begreppet i princip saknas i regeringens
grundlagsproposition från 1973.

Den kommunala självstyrelsen i Sverige

Den kommunala självstyrelsen är ett honnörsord i svensk politik. Vid
sidan av parlamentarismen och det representativa statsskicket har den i
RF 1:1 angivits
som ett instrument att förverkliga folkstyrelsen.
Kommunal självstyrelse kan därför i någon mån ses som ett överordnat,
närmast demokratifrämjande värde. Tanken är att medborgarna genom
medverkan i det kommunala livet fostras till att intresserera sig för och
ta ett ansvar i samhällsfrågor av olika slag. Den politiska participationen
blir här central, liksom rätten att välja sina egna representanter.
En vital lokal demokrati i självständiga kommuner är en grund-
komponent i en pluralistisk demokratisyn, som i motsats till den monoli-
tiska demokratiuppfattningen betonar värdet av folklig kontroll även på
andra beslutsnivåer än den centrala statsmaktens. Härigenom knyts

Holmberg Stjernquist 1980:41.

sou 1993:14, s. 104-106.

sou 1993 14, s. 105. Se även Holmberg
Stjernquist 1980:42.

Det hävdas där att det "...varken är lämp-
ligt eller möjligt att en gång för alla dra orubb-
liga och preciserade gränser i grundlag kring en
kommunal självstyrelsesektor." Citerad i SOU
1993:14, s. 105.

Gidlund 1993 och Holmberg Stjernquist
1980:20, 30, 41.

Den pluralistiska demokratisynen förutsätter
också ett civilt samhälle med en mångfald av själv-
ständiga institutioner och aktörer. Petersson
1992:12; Se Gustafsson 1988:72-73 för en diskussion
av det politiska ansvarsutkrävandet. se även SOU
1993:90, s. 68-75.

s. 146 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

146 Bilaga 3 SOU 1994:2

självstyrelsebegreppet till besläktade företeelser som decentralisering,
delegering, självförvaltning 0 likn.
Decentraliseringstanken är sedan länge förankrad i den svenska
politiska traditionen i meningen
att beslut skall fattas så nära med-
borgarna som möjligt, en föreställning som bl a kommer till uttryck i
den svenska hälso-och sjukvårdslagstiftningen°s men också i länsbered-
ningens principdiskussion om arbetsfördelningen mellan stat och
kommun. Retrospektivt har en av utredningens kämformuleringar
kommit att betraktas som uttryck for ett svenskt subsidiaritets-
tänkande Ett sådant tänkande finns också klart, om än indirekt,
uttryckt i 1978 års decentraliseringsutredningfm
Arbetsfördelningen av viktiga samhällsuppgifter
i riket mellan staten
och kommunerna regleras i lag. Den kommunala verksamheten i den
svenska enhetsstaten sker i princip på grundval av en delegering från
Riksdagen. Den svenska kommunala självstyrelsen skall därför ses i ett
sk top down-perspektiv. Utgångspunkten är att den kommunala
självstsyrelsen måste vara relativ, baserad på en uppgiftsfördelning
mellan stat och kommun. 1°3 Den kommunala kompetensen, den
allmänna respektive den specialreglerade, är angiven i flera rätts-
käHorÅ
Kämpunkten i den
kommunala självstyrelsen är den allmänna
kompetensen, vars grundprincip är att kommuner och landsting själva
får vårda eller ombesörja sina angelägenheter. Den sk fria sektorn är
här central, då den under vissa förutsättningar ger utrymme för en

Petersson 1992:11-16; se även Johansson
1993.

Gidlund 1993.

sou 1974:84.

lm "En uppgift bör ej ligga på högre besluts-
nivå än nödvändigt i förhållande till dem som
berörs av besluten." SOU 1974:84, s. 20. Se även
Petersson 1992:16 och Gidlund 1993.

1 sou 1978:52.

W Jfr not 159.

1 Ds 1988:48, s. 42-45.

M Den allmänna kompetensen är angiven i
Kommunallagen. Den sk specialreglerade kompetensen
åligganden l
som stadgar särskilda för kommuner och
landsting, styrs av speciallagar, varav vissa går
under benämningen smålagar. Se t ex Jerneck 1993.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 147

kommunal initiativrätt på en serie områden. Den kommunala be-
skattningsrätten kan sägas höra samman med den kommunala självsty-
relsen i meningen att den fria självbestämmanderätten förutsätter ekono-
miska resurser för genomförandet av beslut.1°° Detta innebär dock
inte att kommuner och landsting helt obundet kan bestämma skatteutta-
gets storlek. Ett statligt angivet skattetak är därför möjligt. Samtidigt får
den kommunala beskattningsrätten inte helt regleras av staten; även om
ett begränsat skatteutrymme inte nödvändigtvis kan ses som en begräns-
ning av kommunernas möjligheter att sköta sina uppgifter, bör staten
iakttaga stor varsamhet i sin reglering.
Även inom den specialreglerade sektorn finns ett kommunalt hand-
lingsutrymme. Kommunförbundet har framhållit, att även detta område
i princip skall vila på den kommunala självstyrelsens grund. Samtidigt
som statsmakterna har en vidsträckt kompetens att meddela mer detalj-
betonade föreskrifter om kommuners organisation och verksamhets-
former påkallas, av hänsyn till den kommunala självstyrelsen, en åter-
hållsamhet när det gäller graden av detaljstyming. Så länge de allmänna
målen följs, avgör kommunerna ofta på egen hand hur man skall gå
tillväga i de enskilda fallen.
Samtidigt är det ett problem att entydiga och varaktiga gränser för
den kommunala självstyrelsen inte kunnat dras upp. Medan den fria
beslutanderätten som princip kan sägas vara garanterad i grundlagen
RF 1:1, är den fria sektorns gränser inte klart angivna Likaledes
är gränsen mellan statlig verksamhet och specialreglerad verksamhet
rörlig, liksom gränsen mellan kommunernas fria sektor och den special-
reglerade verksamheten. Graden av statlig styrning varierar således
betydligt mellan områden och över tid. Konklusionen är att kompetens-
fördelningenmellan stat och primär- och sekundärkommun i hög grad
måste vara en fünktion av samhällsutvecklingen. Den kommunala

1 Initiativrâtten kan bl a utövas så länge
den knyts till ett kommunalt intresse, tillgodoser
komunmedlemmarnas egna behov, beaktar andra
kommunala och statliga organs kopmpetens, inte
bryter mot likstâllighetsprincipen och lokalise-
ringsprincipen eller strider mot lag eller annan
författning.

1% sou 1993:14, s. 106.

W Holmberg Stjernquist 1980:20, 54.

1 Holmberg Stjernquist 1980:43. Jfr. sou
1993 14, s. 105-106.

1 Prop 1973:90, s. 190; se även Holmberg
Stjernquist 1980:42.

s. 148 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

148 Bilaga 3 SOU 1994:2

självstyrelsen måste därför betraktas som ett föränderligt fenomen, vars
gränser successivt utvidgats, tidvis på det lagligas gräns.
I ljuset av Sveriges närmande till EG/EU och de konsekvenser detta
medför kan den kommunala självstyrelsens
demarkationsproblem få en
ny och komplex innebörd utöver den, som den rent inomnationella
utvecklingen ger upphov till.

Analysuppläggning

Den fortsatta diskussionen kommer att kretsa kring tre interrelaterade
nyckelbegrepp, som alla knyter an till centrala aspekter på den
kommunala självstyrelsen och
som därmed berör för lokalmakten
centrala inflytandeproblem: autonomi, politiskt strategival samt
demokrati. Begreppen autonomi och politiskt strategival hänför sig i
huvudsak till frågan om maktforhållandena mellan kommuner och lands-
ting och deras omvärld; demokrati är kämpunkten i frågan om
makten i det lokala eller regionala politiska systemet, men har också
bäring på den första maktdimensionenf
Den kommunala autonomin består av två komponenter, dels hand-
lingsfrihet, handlingskapacitet.
dels Vad avser handlingsfriheten
står begrepp som initiativrätt, policyutformning och tillämpning i fokus.
För frågan om kommunernas handlingskapacitet är bl a de finansiella
resurserna centrala.
Det politiska strategivalet
berör problemet hur det kommunala och
regionala inflytandet
skall kanaliseras och institutionaliseras i form av
inom- och utomnationella allianser och transregionala kontakter.
Den kommunala självstyrelsens demokratiaspekt knyter an till frågor
gällande politiskt ansvarsutkrävande, grad av offentlig insyn och bredd

1 Ett kommunalt beslut vinner laga kraft, och
blir därmed också bindande för kommunmedlemmarna,
oavsett om det tillkommit i laga ordning eller
inneburit ett överskridande av den kommunala kompe-
tensen, så länge det inte överklagats. Det
kommunala besväret blir således det egentliga
kontrollmedlet i kombination med kammarrättens och
regeringsrâttens prövning.

Begreppet "omvärld" innefattar såväl inom-
nationella som utomnationella aktörer på olika
nivåer, t ex staten, lokala/regionala myndighteter
och organisationer, eller EGs institutioner. Det
skall också här påpekas att kommuner och landsting
betraktas som enhetliga aktörer.

m Jfr. Jerneck 1993.

1 Jerneck 1993:283.

s. 149 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 149

i lekmannainflytandet, men också förhållandet mellan lokala demokrati-
värden och centralt definierade effektivitets- och jämlikhetsvärden.
Enligt syftet med denna undersökning skall subsidiaritetsprincipens
konsekvenser studeras utifrån tre olika situationer: en då Sverige är
medlem i EG/EU, en då Sverige inte är medlem i EG/EU, men i EES,
och slutligen en då Sverige varken är medlem i EG/EU eller EES. Vi
inleder med den första av de tre varianterna.

Sverige i EG/EU

Utgångspunkten är att subsidiariteten är en princip som reglerar För-
hållandet mellan EG/EUs institutioner och dess medlemsstater, medan
ländernas nationella, interna maktdelning inte direkt berörs. Detta
kommer att vara den inledande premissen för det följande resone-
inanget
Samtidigt har det framförts krav, bl a från Europaparlamentets
utskott för regionala frågor och Assembly of European Regions
AER,5 att principen i framtiden även skall omfatta olika subnatio-
nella beslutsnivåer, dock utan att gemenskapen tillskrivs rätten att
besluta hur medlemsländemas interna maktdelning ser ut.° Förslaget
har burits fram av en strävan att stärka det regionala inflytandet inom
EG/EU-sfáren, men också det lokala inflytandet i de enskilda medlems-
länderna och skall ses som ett uttryck för uppfattningen att subsidiari-
teten i dess nuvarande skepnad inte reellt sett beaktar Unionsfördragets
målsättningar att besluten skall tas så nära medborgarna som möjligt.

Europaparlamentets utskott för regional-
politik har utvidgat sitt arbetsfält till att även
omfatta kontakter med regionala och lokala myndig-
heter. Därmed kommer det också att få tätare
kontakter med EGs Regionala Kommitté. Beträffande
dess syn på subsidiariteten, se t ex Draft Report
of the Committee on Regional Policy, Regional
Planning and Relations with Regional and Local
Authorities on Political and financial intervention
by the Community in implementing local development
programmes for greater economic and social
cohesion; rapporteur Pack, 15 April 1993:3, pkt I.
Se även Draft Co-report on local autonomy: repre-
sentation of citizens and forms of local government
in the Member States; rapporteur Vandemeulebroucke,
16 April 1993.

Landstingen och EG, s. 8. AER bildades
1987. Se Burgess Gress 1993.

Draft Co-report on local autonomy: repre-
sentation of citizens and forms of local government
in the Member States; rapporteur Vandemeulebroucke,
16 April 1993:8.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

150 Bilaga 3 SOU 1994:2

Den föreslagna åtgärden skall också ses som ett skydd mot ökad
gemen-
skapskompetensm Europaparlamentet kräver att subsidiariteten som
vertikal ordningsprincip från gemenskapsnivån till den lokala skall
införas i EGs konstitution i samband med regeringskonferensen
1996.1 Kravet är samtidigt en parallell till önskemålet att införliva
Europarådets konvention om kommunal självstyrelse från 1988 i
EG-rätten. 19
För den händelse att EG/EU i framtiden hörsammar denna begäran
kan det därför finnas anledning att också reflektera över vad en sådan
utveckling kan innebära för den kommunala självstyrelsen i Sverige.
Detta sker i en andra analysetapp.

Subsidiaritetsom en maktfördelningsprincip mellan EG/EU och
dess medlemmar

Subsidiariteten som ett maktbalansinstrument i förhållandet mellan
EG/EU och dess medlemsstater innebär i princip att subsidiariteten
stannar vid nationsgränserna.
Så länge som en ändring av detta förhållande inte kommer till stånd,
innebär det sannolikt att Subsidiariteten varken får kortsiktiga eller
långsiktiga direkta konsekevenser för den kommunala självstyrelsen.
Det är snarare troligtatt de kompetens- och maktförskjutningar som kan
uppstå skall ses som exempel på indirekta effekter av samspelet mellan
den svenska staten och EG/EU. Graden av tex kommunal autonomi blir
därför i princip en fråga om en inomnationell avvägning mellan stats-
makt och lokalmakt. Arbetshypotesen här är att maktspelets utveckling
är avhängig frågan huruvida subsidiaritetens närhetsaspekt eller färr-

Det år dock inte givet att utökade Gemen-
skapshandlingar är till nackdel för den subnatio-
nella makten. Tvärtom kan en förstärkt beslutskraft
på EG/EU-nivå bidra till att stärka regionernas och
kommunernas intressen och ställning i frågor, där
de enskilda nationalstaterna år ovilliga att gå
enskilda regioner och kommuner till mötes, t ex när
det gäller infrastrukturella insatser.

1 Draft Report on the role of local
authorities in the political and institutional
structure of the European Union: the Principle of
Subsidiarity and the Committee of the Regions;
rapporteur Arbeloa Muru, 20 April 1993:3, pkt E,
3-4, samt s. 6-8.

9 Draft C0-report on local autonomy: repre-
sentation of citizens and forms of local government
in the Member States; rapporteur Vandemeulebroucke,
16 April 1993:8; se även Cass 1992:1120.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 151

dimension kommer att dominera inom de områden, som täcks av den
gemensamma kompetensen.
Om närhetsaspelcten överväger, dvs att medlemsstaterna bibehåller
merparten av sin beslutanderätt, blir de indirekta verkningarna av
EG/EUs beslut på den kommunala självbestämmanderätten troligen
ytterst begränsade inom de områden, som inte omfattas av den exklu-
siva kompetensen. Det förefaller rimligt att hävda att avgränsningen av
kommuners och landstings autonomi endast i begränsat antal frågor kan
hänföras till utvecklingen inom EG/EU. Däremot kan självstyrelse-
problemen naturligtvis
aktualiseras mot bakgrund av de anpassningskrav
på det svenska samhället, som internationaliseringen mer allmänt ger
upphov till.
Ett tänkbart konfliktämne med anknytning till EG/EU är dock den
nationella hanteringen av en fortsatt reallokering av beslutsbefogenheter
till medlemsstaterna. Vilken roll lokala eller regionala myndigheter här
skall spela kan leda till framtida meningsskiljaktigheter. Det är på intet
sätt givet hur ett sådant problem kommer att hanteras av de inblandade
parterna; det räcker med att konstatera att kommuners och landstings
handlingsfrihet som en följd av en "åtemationaliseringsprocess" inte
nödvändigtvis behöver följas av en utvidgning av den kommunala kom-
petensen.
De eventuella begränsningar av den kommunala självstyrelsen, som
subsidiariteten kan ge upphov till, är dock sannolikt mest framträdande
i de fall, då gemenskapens institutioner agerar i centraliserande riktning,
dvs när den tolkas strikt som en färrprincip. Resterande del av detta
avsnitt ägnas åt en analys av subsidiaritetens effekter utifrån ett sådant
perspektiv. Resonemanget kommer att ta sin utgångspunkt i de tre
tidigare nämnda begreppen autonomi, politiskt strategival och
demokrati.
Subsidiariteten har ofta tydliga implikationer för lokalmakten i och
med att de beslut, som fattas i EG/EU i själva verket ofta berör lokala
eller regionala myndigheters ansvarsområde. En viktigt problem för den
kommunala självstyrelsens utveckling gäller den författningsmässiga
grunden för självstyrelsemm Den övergripande frågan är här om
statens åtgärder inom ramen för ett EG/EU-samarbete kan komma i
konflikt med den kommunala autonomin när det synes föreligga ett hot
om en uttunning av de svenska statsfunktionema i förhållande till
EG/EU.
Frågan rymmer tre möjliga utvecklingstendenser. Den första säger
att spelutrymnzet för de kommunala och regionala aktörerna ökar när
centralmakten blir uppbunden av förhandlingar med EG/EUJ" vilket
innebär att den tyngdpunktsförskjutning, som skett pga en allmän

1 Jfr. sou 1993:90, s. 93-115.

m Se ex Landstingen och EG, s. 7.

s. 152 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

152 Bilaga 3
SOU 1994:2

decentralisering ramlagar och målstyrning framför detaljstyrningy
och nationalstaternas försvagning statsmakten "mellanhand"m
kommer att fortsätta. Den andra utvecklingstendensen
innebär att
staten, t ex för att värna om det nationella intresset, beskär den
kommunala aktionsradien, den tredje att staten väljer en samarbets-
strategi visavi kommunerna för att hantera de problem,
en maktför-
skjutning till EG/EUs centrala organ innebär.
Det första scenariet är givetvis av godo för kommuner och lands-
ting; frågan är emellertid om staten på lång sikt kan tillåtas lämna de
subnationella nivåerna fred" vid en långtgående mellanstatlig integra-
tionsprocess. Risken är knappast försumbar att staten,
genom en centra-
liseringsstrategi, begränsar såväl kommuners initiativrätt och policy-
utformning som deras möjligheter att fritt tillämpa statliga direktiv och
beslut. En centralisering kan vara en återspegling
av en allmän strävan
att skydda det svenska samhället mot ingripanden från ett EG/EU, som
rör sig i riktning mot central dirigism eller som domineras
av ett fåtal
större statenm Toleransen för subnationell handlingsfrihet kan bl
särskilt begränsad i ett läge då den svenska staten
anser sig tvingad att
kraftsamla sina resurser i syfte att skapa en enhetlig front i
en fientlig
eller delvis antagonistisk beslutsmiljöÄ Därmed aktualiseras det
andra utvecklingsscenariet.

Statlig centralisering

Ett förespråkande för en statlig centralisering kan motiveras utifrån
en
allmän svensk strävan att visa följsamhet mot vissa EG/EU-direktiv i
syfte att uppnå förhandlingsvinster gentemot EG/EU på andra områden.
Annorlunda uttryckt kan en defensiv makt offras på vissa politik-
områden i förhoppningen att en offensiv makt på andra fält kan uppnås.
Utgångspunkten för resonemanget är föreställningen att förmågan att
påverka andra aktörer i den internationella politiken i form av t ex

1 Se t ex Mellbourn 1990; Ekstedt Henning
1988.

23 Se c ex Jerneck 1993, men även Ds 1992:10.

Det har diskuterats att de mindre staternas
"oproportionerliga" inflytande i EG skall
reduceras, t ex genom förändrade beslutsregler och
begränsade möjligheter att utse kommissionårer.
Vidare har det håvdats att endast de större
staterna skall tillåtas besâtta EGs ordförandestol.
Beslut om traktatândringar förutsätter dock
enhâllighet i Rådet.

Jfr. Stenelo 1990.

s. 153 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 153

idémaktm förutsätter reciprocitet, dvs följsamhet gentemot tidigare
träffade uppgörelser. Ett dåligt internationellt rykte i detta avseende kan
inverka negativt på statens externa maktpotential. För den händelse
en
kommunal självständighet i t ex implementeringen av beslut kan leda till
icke önskvärda konsekvenser och därmed bidra till att staten inte
upp-
fyller sina åtaganden kan en begränsning av den kommunala handlings-
friheten vara av nöden.
Det kan också vara så att partner- eller klientskapet mellan
Kommissionen och enskilda lokala myndigheterm kan uppfattas
som
störande ur ett centralmaktsperspektiv om det riskerar att öka de sub-
nationella nivåemas självständighet på bekostnad av nationalstatens. En
utvecklingmot EG/EU-centralism snarare än decentralism innebär inte
med nödvändighet att lokalmaktens förbindelser med Kommissionen
minskar, snarare tvärtom. I dagens EG/EU försöker regioner och
kommuner att aktivt bearbeta de centrala EG/EU-organen
Kommissionen och Parlamentet direkt istället för att gå via sina egna
regeringar, t ex när det utnyttjandet av EG/EUs regionala fond-
medeLm Dessutom kan det inte uteslutas att Kommissionen väljer att
ingå alianser med regionala/lokala aktörer i syfte att stärka den egna
positionen gentemot de enskilda medlemsstaterna.
En utveckling mot centralmaktsdominans synes plausibel i ett läge,
då subsidiariteten tolkas i riktning mot stark EG/EU-centralism, men
också då närhetsprincipen balanserar fjärrprincipen genom att begränsa
regleringsambitionen från EG/EUs sida. Även i frågor där minimi-
standards, ramdirektiv mm lämnar ett stort nationellt spelrum kan den
svenska staten i syfte att undvika anklagelser om bristande följsamhet
mot gemensamt beslutade EG/EU-normer vilja begränsa den fria
tillämpningsrätten på kommunal nivå.
Mot detta kan hävdas att EG/EU-samarbetet inom ramen för både
gemenskapskompetensen och den tillväxande exklusiva kompetensen
kommer att röra ett begränsat antal sakområden, och att dessa, t
ex med

N Se Stenelo Hansson 1990 och Jerneck 1990.
1" Draft Co-Report of the Committee on
Regional Policy, Planning and Relations with
Regional and Local Authorities on Urban problems
and Community techniques for local development,
Part A, rapporteur G. Fitzgerald, 15 April 1993:4,
pkt 14, respektive Draft Co-Report of the Committee
on Regional Policy, Planning and Relations with
Regional and Local Authorities on Community
cooperation schemes and methods including those for
preserving the environment and culture, rapporteur
V. Bettini, 5 May 1993:2, pkt 2, 3.

28 Haaland Matlary 1993; Balme 1991.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

154 Bilaga 3 SOU 1994:2

undantag för kommunala stödåtgärder och kommunal upphandlingf
endast i marginell utsträckning berör den fria kommunala sektorn.
Utifrån ett sådant perspektiv skulle snarare det första scenariet om
utökat subnationellt handlingsutrymme få förnyad relevans.
I den mån som utvecklingen mot en ekonomisk och monetär union
berörs av subsidiaritetsprincipen kan emellertid en centraliseringssträvan
från statens sida teoretiskt sett leda till ytterligare inskränkningar i den
kommunala beskattningsrätten. EG/EUs konvergenskrav på ekonomisk
åtstramning i form av exempelvis ett begränsat budgetunderskott i med-
lemsländemam kan få subnationella följder i och med att staten
gentemot EG/EU även har ansvaret för landstingens och kommunernas
finanser; vid bedömningen av underskottets storlek gör EG/EU ingen
åtskillnad mellan den offentliga sektorns olika delar i ett medlems-
land Mot denna bakgrund kan konsekvensen bli att den kommunala
beskattningsrätten inskränks, t ex i form av ett skattetak.
Det kan dock här göras gällande att en sådan inskränkning inte
specifiktbehöver vara knuten till just EG/EUs krav, utan likavälkan
vara ett led i en allmänt stram ekonomisk politik, motiverad av ett
inhemskt behov av att effektivisera och sanera den offentliga
sektorn I det sammanhanget kan det noteras att samtliga EG/EU-
-länder, låt vara i varierande grad, drivs av en sådan ambition och att
de subnationella nivåerna i allmänhet delar denna strävan. I den mån
som utvecklingen i Sverige redan är likartad med den som finns inom
EG/EU och pågår med samma intensitet kan denna aspekt av EG/EU-
-samarbetet knappast någon särskild betydelse för den kommunala
självstyrelsen Problemet med den kommunala finansieringen är
dessutom starkt kopplat till frågan om skattebasens rörlighet och
utformning,liksom möjligheterna att öka inslaget av avgiftsfinansiering.
För den händelse att EG/EUs krav dock leder till en stramare
ekonomisk politik i Sverige i form av ett minskat skatteuttag har det,

Kommunal upphandling och kommunala stöd-
átgárder regleras redan EES-avtalet,
av som inte
omfattas av subsidiariteten. Se avsnittet Sverige
står utanför EG.

N sou 1993 14, s. 107.

Enligt artikel 1 i Protocol on the
Excessive-Deficit Procedure får det samlade budget-
underskottet inte överstiga 3% av BNP och stats-
skulden inte vara högre än 60% av BNP. Se SOU
1993:14, s. 106.

1 Landstingen och EG, 8-9.
s.
1 sou 1993 14, s. 108.

Landstingen och EG, s. 9.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 155

med hänvisning till den kommunala beskattningsrättens grundlagsskydd,
gjorts gällande att kommuner och landsting inte primärt skall ta ansvaret
för en anpassning, utan att det i förstone måste vara det statliga skatte-
utrymmet som bör ge vika. Ytterst är det fråga om ett nationellt
val.

Statliga samarbetsstrategier

Det tredje scenariet innebar att staten väljer en samarbetsstrategi visavi
kommunerna för att hantera de problem, en maktförskjutning till
EG/EUs centrala organ innebär.
Kravet på enighet utåt behöver inte nödvändigtvis innebära att staten
begränsar det kommunala handlinsgutrymmet. Tvärtom kan staten
uttryckligen vilja harmonisera det nationella handlandet inom ramen för
en pågående förhandling med de subnationella nivåerna, t ex För att
bättre kunna förankra de svenska kämfrågoma inför EG/EU-förhand-
lingarna. Här berörs direkt problemet med kommuners och landstings
politiska strategival, dvs hur de skall tillvarata sina intressen i den
nationella beredningsprocess, som föregår ett svenskt agerande
EG/EU.3° Kommuner och landsting kommer sannolikt att ha ett stort
behov av att påverka den nationella hållningen, inte minst mot bakgrund
av att de nationella EG/EU-förhandlarna med sin bakgrund i en utrikes-
politisk departementskultur tidvis kan sakna kännedom om lokala
intressen och realiteter.Problemet är dock här vem som slutligen skall
representera detta intresse, men också hur intresset skall artikuleras
inom det kommunala kollektivet.
Samtidigt som den subnationella nivån kan erbjudas möjlighet att
medverka i förberedelsearbetet, torde villkoret vara att det kommunala
handlandet inte öppet strider
mot det som man uppfattar som det
svenska intresset. De signaler,
verbala som icke-verbala dvs enskilda
konkreta handlingar, som sänds ut från kommunalt håll måste vara
uttryck för en nationellt definierad linjef Under alla omständigheter,
men särskilt när gemenskapskompetensen utvidgas, torde EG/EU
påkräva att Sverige i möjligaste mån talar med en röst när det skall
förhandla i Bryssel.
En samarbetsstrategi med kommunerna kan för statens del
vara av
stort intresse när frågor skall bevakas direkt på plats i Bryssel. En
svensk kommunal medverkan i den Regionala Kommitté,
som i och

1 sou 1993:14, s. 108. Se även sou 1993:90.

Oavsett om Sverige träder in i gemenskapen
eller endast kvarstår i EES torde emellertid ett
sådant förfarande ha aktualitet.

V Jerneck 1990; även sou 1993:80, 183.
se s.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

156 Bilaga 3 SOU 1994:2

med Maastrichtfördragets ikraftträdande skall inrättas i Brysself
kan bana väg för såväl ett mer specifikt subnationellt intresse som ett
övergdpande naüoneüt
I takt med intemationaliseringen har kommuners och landstings
aktiviteter utanför nationsgränsema ständigt vidgats.° Enligt ett sam-
arbetstänkande kan de kommunala "utrikespolitiska" aktiviteterna i form
av t ex av transregionala allianser med subnationella myndigheter i
andra länder, sk trans-europeiska grupperingarf vara en tillgång för
nationen, såväl ur ett välstånds- som suveränitetsperspektiv. L 0 k a l
-
makten kan ofta ombesörja de internationella förbindelserna med större
flexibilitet och snabbhet än vad som i regel är möjligt för central-
makten. Omvänt kan den centrala statsmakten delvis verka som koordi-
nator av och vägröjare för dessa kontakter.
Lokalmakten har också goda förutsättningar att känna av väsentliga
utvecklingstendenser i det internationella närområdet och kan fungera
som en viktig förbindelselänk mellan centralmakten och regionala centra
utanför det nationella territoriet. Härigenom kan kommuner och lands-
ting fâ en väsentlig roll som diffusionsagenter, dvs spridare och
inhämtare av ideer. Detta gäller såväl inåt, mot den nationella miljön,
som utåt mot omvärlden. Det senare är inte minst viktigt mot bakgrund
av antagandet om ett ökat idéflöde inom EG/EU med en tilltagande
"lösningskonkurrens" mellan länder och kommuner.
I en situation, då subsidiariteten tolkas i centraliserande riktning
inom EG/EU, bör det rimligtvis finnas ett starkt lokalt och centralt
innesse av an göra de svenska synsänen gäüande för an på så säu
påverka det internationella idémönstret i en för Sverige och svenska
kommuner gynnsam riktning. Slutligen kan ett transregionalt samarbete

m Maastrichtfördraget trädde formellt ikraft
den 1 november 1993.

1 Artikel 198, Treaty on European Union.
Kommittén skall ha 189 medlemmar, dvs samma antal
som Ekonomiska och Sociala Kommittén. Dess funktion
skall vara rådgivande. Se Ds 1992:10 respektive
Johansson 1993. I Ds 1992:10 används genomgående
benämningen Regionala Rådet. Se även SOU 1993:90,
s. 108-109.

° Jerneck 1993
.
Draft Co-Report of the Committee on
Regional Policy, Planning and Relations with
Regional and Local Authorities on Urban problems
and Community techniques for local development,
Part A, rapporteur G. Fitzgerald, 15 April 1993:4
pkt 13. Se även Ds 1992:10 för I
en översikt över
olika samarbetsprojekt.

42 Jfr. Schmidt 1986.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 157

mellan kulturellt näraliggande regioner dämpa eller förhindra den
kulturella likriktning, som annars tenderar att följa i spåren av breda
och omfattande integrationsprocesser.
Denna form
av närmast informell kommunal integration med det
omgivande Europa kan emellertid ses som en funktion av en allmän
internationalisering lika gärna som ett resultat av ett svenskt medlem-
skap i EG/EU, låt vara att det senare accentuerar utvecklingen ytter-
ligare. Omfattningen och intensiteten av denna verksamhet från
kommuners och landstings sida kan, trots dess förmodat
gynnsamma
effekter på det svenska samhället i stort, på lång sikt utgöra ett poten-
tiellt hot mot den svenska statsmaktens auktoritet och stymingsfunk-
üoneL
Om så blir fallet, kan man återigen riskera att staten vidtar åtgärder
i centraliserande riktning för att stävja utvecklingen. Att sådana insatser
i detlânga üdsperspeküvetkan ha någon avsedd verkan ien av Hans-
nationella nätverk uppbyggt EG/EU kan dock ifrågasättas. Frågan är
här hur starka de rent rättsliga hindren i form av Kommunallagens
förbud mot subnationell "utrikespolitik" kommer att vara på längre
südÃ
En besvärande omständighet för en fortsatt informell, transnationell
integration på lokal nivå är avsaknaden av tillräckliga ekonomiska
resurser, särskilt bland landsortskommuner och mindre landsting.
Begränsningar i skatteuttaget kan här sätta effektivt stopp för de trans-
regionala förbindelsema. Den lösning som det innebär att flera
kommuner och landsting slår sig samman om t
ex bevakningsposter i
Bryssel kan leda till subnationell centralisering och minskat
inflytande för de mindre enheterna.
En ytterligare komplikation är att
det politiska meritvärdet
av internationellt arbete genomgående är svagt,
särskilt för förtroendevalda på lokal nivå
Slutligen frågan om subsidiaritetsprincipens betydelse for den
demokratiska komponenten i den kommunala självstyrelsen.
I
ett starkt intemationaliserat och omvärldsberoende land som
Sverige har den lokala och regionala nivån setts som skyddszoner för

Jfr. Stenelo 1990 och Jerneck 1990 respek-
tive 1993.

1 Det är intressant att notera att de danska
kommunernas EG-engagemang hittills stärkt
snarare
den lokala autonomin i förhållande till den danska
staten och centraladministrationen. Se Klaudi
Klausen 1993.

1 Jfr. Jerneck 1993. Se även Marcusson 1993.

Se t ex Ds 1992:10; Jerneck 1993.
7 Jerneck 1990 respektive 1993.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

158 Bilaga 3 SOU 1994:2

demokratin när den riskerar att åderlåtas på nationell nivå i takt med att
tidigare nationell beslutskompetens förs över till internationella
arenor Ett svenskt medlemskap i EG/EU har i förstone inte ansetts
förändra innebörden
av denna tes, vilket diskussionen om ett inför-
livande av Europarådets konvention om den kommunala självstyrelsen i
EGs rättsordning väl illustrerar. Frågan är emellertid hur realistiska
dessa antaganden
Den kommunala demokratin påverkas troligen inte direkt av sub-
sidiaritetsprincipensåsom en maktfördelningsprincip mellan EG och
dess medlemsstater. De eventuella problem, som kan uppstå, hänför sig
delvis till det inrikespolitiska
strategival, kommuner och landsting gör
för att hävda sig mot statsmaktens centraliseringsambitioner, men kan
också ha sui grund i det fakunn, au konununer och landsüng i aut
högre grad väljer att verka på den internationella arenan, t ex i form av
lobbyknr
På samma sätt som nationalstaten kan tvingas till intern kraftsamling
för att hävda sina intressen utanför landets gränser, kan kommuner och
landsting se sig nödsakade att stärka den interna sammanhållningen,
såväl inom enskilda kommuner som inom den större enhet, som t ex
Kommunförbundet utgör. På samma sätt som statliga effektivitetsvärden
kan verka inskränkande på den kommunala handlingsfriheten kan
kommunala effektivitetssträvanden leda till begränsningar av den
kommunala demokratin.
Här kan uppstå ett dilemma i meningen att de folkligt formulerade
kraven på ett framgånsgrikt hävdande av den kommunala självtändig-
heten gentemot statsmakten eller utomnationella aktörer kan bana väg
för strategier, som hämmar kommunala demokratiska kvaliteter som
öppen debatt, brett lekmannaninflytande, politiskt ansvarsutkrävande,
demokratisk förankring mm. Annorlunda uttryckt finns det risk för att
den nårhetsaspekt, som den kommunala pluralistiska demokratisynen
förespråkar, kan äventyras när kommuner och landsting måste kraft-
samla sina resurser gentemot staten eller utomnationella kraftcentra som
t ex Bryssels institutioner.
Av studier om intemationaliseringens inverkan på det nationella
beslutsystemet framgår att sekretess, ökad tjånstemannamakt och till-
tagande elitisering inom politikergruppen, fenomen som ofta förknippas
med avancerade välfårdsdemokratier, inte sällan kan förstärkas eller
ytterligare understrykas när det nationella intresset skall hävdas i fora
utanför landets gränser. I den mån som kommuner och landsting
för att skydda sin självbestämmanderätt blir internationellt aktiva eller
deltar i känsliga nationella beredningsprocesser löper de risk att drabbas

Stenelo 1990; Jerneck 1993.

Jerneck 1990; Stenelo 1990.

s. 159 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 159

av samma problem. Invändningen kan här vara att dessa problem redan
finns.
Motargumentet är att ett EG/EU-medlemskap accentuerar dem
ytterligare,bl a därför att endast en mindre krets av politiker, till-
sammans med tjänstemännen, kan behärska den internationella proble-
matiken, men också för att känsligheten i de frågor, som är under
beredning, är extremt stor, då de närmast per definition berör det natio-
nella intresset, och således inte lämpar sig för större öppenhet. De
demokratiska motstrategier som kan appliceras i form av exempelvis
kommunal "partidiplomati",5° har dessutom sin uppenbara begräns-
ning i och med det internationella arbetets svaga inhemska politiska
meritvärde. m
Mot bakgrund av ovanstående situationsbeskrivning kan tesen att
den kommunala nivån blir demokratins skyddszon när den uttunnas på
central nivå ifrågasättas. Frågan är emellertid om en tolkning av sub-
sidiariteten som ett multidimensionellt, vertikalt maktfördelnings-
instrument bl a kan försvaga denna negativa prognos för den
kommunala självstyrelsens demokratiaspekt.

Subsidiariteten som ett flerdimensionellt balansinstrument inom EG

Ett förverkligande av kraven på att utöka principens tillämplighet till att
även gälla subnationella myndigheter bör i förstone vara av godo för
svenska kommuner och landsting, då en sådan skulle kunna bana väg
för en "multiplicering" av beslutscentra inom unionen och ytterligare
stärka regionernas roll i EG/EUs beslutsprocessÅ Härigenom skulle
utvecklingen inom EG/EU kunna stärka den tendens mot tilltagande
multicentrism, som innebär att sk icke-suveränitetsbundna aktörer
kommuner, partier, intresseorganisationer, företag stärker sin ställning
gentemot de suveränitetsbundna staterna
En utökning av subsidiaritetsprincipens tillämplighet skulle sannolikt
innebära en yttre legitimering av den internationellt sett mycket starka
kommunala självstyrelsen i Sverige och eventuellt på sikt kunna gynna
spridningen av den nordiska självstyrelsemodellen i det övriga

1 Jfr. Stenelo 1990; Jerneck 1993.

Jerneck 1990 respektive 1993.

Det samma kan sägas om Europarådskonven-
tionen blir EG-rätt. Beträffande regionernas roll i
EG, se Balme 1991.

Jfr. Rosenau 1990.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

160 Bilaga 3 sou 1994:2

EG/EUÃ Härigenom kan subsidiariteten ytterligare stimulera utveck-
lingen mot mer självständiga kommuner och regioner.
Frågan är emellertid hur starka de direkta, positiva effekterna kan
bli för den lokal autonomin, såväl på kort som lång sikt, men också om
dessa kan riskera att uppvägas av långsiktiga, negativa konsekvenser.
I princip kan det göras gällande att subsidiaritetsprincipen endast har
direkt tillämplighet på de myndighetsnivåer, där det finns explicit lag-
stiftnings- eller normgivningskompetens. En utvidgning av subsidiari-
teten till att omfatta även subnationella nivåer inom EG/EU skulle
därför primärt kunna gynna delstater och regioner i de enskilda med-
lemsländema t ex Tyskland och Belgien.155 Däremot är det oklart i
vilken grad kommuner skall kunna inbegripas. Den avgörande frågan
för svensk del är här om den kommunala beskattningsrätten kan lik-
ställas med normgivningskompetens eller inte. Om detta kriterium
gäller, kan man inte utesluta att den kommunala beskattningsrätten som
en följd av en bredare tolkning av subsidiariteten får ett starkare skydd
gentemot statliga ingripanden. Återigen kan dock internationella hänsyn
väga tyngre än kommunal självbestämmanderätt när de offentliga
utgifterna skal harmonieras till EG/EU-standard.
Ett annat orosmoln, som möjligen kan skönjas, är om det på lite
längre sikt kan uppstå ett konkurrensförhållande mellan statsmakt och
lokalmakt men också mellan kommuner och landsting i samband med
eventuella tolkningstvisterhur långt "närhetsdimensionen" skall drivas i
ett inrikespolitiskt sammanhang. Frågan är här om landstingen skall få
formen av "regionala" myndigheter med direktvalda församlingar
parallellt med sin sjuk- och hälsovårdsfunktionf Överhuvudtaget
aktualiseras frågan om Sveriges regionala indelning. Möjliga besvärande
effekter blir det sättet primärt av mer indirekt karaktär, och då
främst genererade av en inomnationell maktsfärsproblematik.
Det skall vidare noteras att Europaparlamentet i huvudsak ser
regionerna som den förbindande länken mellan gemenskapen och dess
medborgare, vilket diskussionen om representationen i EG/EUs nyin-
rättade regionala kommitté belyser. Ett upprättande av en lokal

l För en analys av den kommunla själv-
styrelsen i Europa, se Hesse 1991 och Lidström
Johansson 1993.

Emiliou 1992:386 hävdar t ex att subsi-
diariteten endast "...can be fully understood and
defined within the context of federalism".

Ett problem som ventilerats i den svenska
debatten âr i vilken utsträckning de svenska
regionerna motsvarar den regionindelning NUTS,
som EG laborerar med för utbetalning av regionalt
stöd. För en översikt över NUTS-systemet respektive
det regionala mönstret i Europa, se Ds 1992:10.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 l6l

kommitté i EG/EU, parallellt med den regionala,
har avvisats som
icke-önskvärt av Europaparlamentet,
då en sådan knappast anses kunna
balansera EG/EUs övriga institutioner på ett effektivt sätt mot bakgrund
av den kommunala strukturens starkt skiftande karaktär i EG/EUs med-
lemsländenm Först när regionala myndigheter saknas, skall uppgiften
ombesörjas av den lokala nivån Utifrån detta perspektiv kan man
inte utesluta att subsidiariteten indirekt stimulerar till en intern makt-
kamp mellan svenska kommuner och landsting. Mot detta talar emeller-
tid det faktum,
att Kommun- och Landstingsförbunden ingått ett infor-
mellt samarbetsavtal om representationen i den Regionala
Konunüénd
Vidare skall det påpekas att Europaparlamentet, bl a genom för-
slaget att inrätta en andra kammare med regional representation, synes
vilja slå en bro mellan sig själv och de regionala/lokala myndigheterna
i syfte att staternas makt i EG/EU-systemetm
begränsa I den
meningen kan även
en multidimensionell subsidiaritetsprincip på
indirekt väg skapa en konfliktsituation i förhållande till den svenska
staten, en konflikt som kan inverka negativt på t ex svenska kommuners
möjligheter att hävda sig i det svenska politiska systemet. En sådan
utveckling kan komma att likna den, som diskuterades i föregående

1 Jfr. Hesse 1991 och Lidström Johansson
1993.

l Draft Co-report on local autonomy: repre-
sentation of citizens and forms of local government
in the Member States; rapporteur Vandemeulebroucke,
16 April 1993:5, 8-10.

l Frågan införlivande
om ett av Europarådets
konvention om kommunal sjâlvstyrelse i EG-rätten
kan också ses i perspektivet av indirekta natio-
nella effekter genererade av externa faktorer.
Konventionen bygger i princip på tanken att de sub-
nationella nivåerna äger oantastliga, naturrâtts-
ligt definierade befogenheter; detta år ett synsätt
som strider mot den svenska râttstraditionen, vars
grundsats år att kommuners och landstings rättig-
heter skall ses som uttryck för en delegering från
staten ett sk top down-perspektiv. Detta problem
aktualiseras dock knappast först när EG eventuellt
inkorporerar Europarådskonventionen i EG-rätten;
det finns anledning erinra om att Sverige som
Europarâdsmedlem redan ratificerat konventionen.
Konventionstexten finns återgiven i Petersson 1992.
Se även SOU 1993:90, S. 104-106.
1 Jfr. Draft Report on the role of local
authorities in the political and institutional
structure of the European Union: the Principle of
Subsidiarity and the Committee of the Regions;
rapporteur Arbeloa Muru, 20 April 1993:6.

6 134366Bilagedcl

s. 162 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

162 Bilaga 3 SOU 1994:2

avsnitt, och som innebär att toleransen för subnationell handlingsfrihet
blir särskilt begränsad i ett läge då den svenska staten
anser sig tvingad
att kraftsarnla sina resurser i syfte att skydda sig mot ett EG/EU präglat
av centralism eller stonnaktdominans.
Slutligen frågan om den lokala demokratins utveckling. Å ena sidan
kan självstyrelsens allmänna demokratiska dimensioner bli ytterligare
manifesterade, bl a i ljuset av kravet på ett hävande av det demokratiska
underskottet i EG/EU. Som tidigare påpekats har subsidiariteten inte
endast betraktats som ett medel att maximera den politiska besluts-
effektiviteten, utan också setts som ett instrument att involvera med-
borgarna i den politiska beslutsprocessen, bl a lokalt Den lokala
nivån har här setts som den viktigaste för medborgarinflytandet inom de
enskilda länderna. Å andra sidan kan behovet av nya inflytande-
strategier i ett transnationellt Europa såsom tidigare påpekats på längre
sikt resultera i begränsad demokratisk kontroll, ökad sekretess och
förstärkta inslag av elitisering. Att subsidiariteten blir en princip för
regleringen av de inomstatliga relationerna i de enskilda EG/EU-
-ländema förändrar knappast detta sakförhållande i grunden; snarare
kan en sådan utformning av principen ytterligare understryka behovet
av
kommunal mikrodiplomatim i form av självständiga kontakter över
nationsgränsema. I realiteten torde subsidiaritetens dubbla innebörd
effektivitet
och demokrati kunna lägga grunden för en spänning mellan
lokala demokrativärden och lokala effektivitetsvärden, även när den får
formen av ett flerdimensionellt balansinstrument.

Sverige står utanför EG

Oavsett om Sverige endast träder in i EES eller helt står utanför både
EES och EG/EU kan subsidiariteten sägas sakna omedelbar och direkt
relevans för svenska primär- och sekundärkommuner. Däremot kan det
fortfarande vara tal om en långsiktig, indirekt anpassning som följd av
en allmän internationalisering och nationella strategival.
Ett utanförskap med avseende på EG/EU innebär att Sverige i
princip är helt exkluderat från EG/EUs interna beslutsprocess med
följden att Sveriges möjligheter att påverka EG/EUs inriktning i stort

Draft Report of the Committee on Regional
Policy, Regional Planning and Relations with
Regional and Local Authorities on Political and
financial intervention by the Community in
implementing local development programmes for
greater economic and social cohesion; rapporteur
Pack, 15 April 1993:3-4, pkt G, 3 och 9. Se även
Draft Report on European Citizenship, local
Elections and other measures of participation;
rapporteur Rosmini, 15 April 1993.

1 Jfr. Jerneck 1993.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 163

sett är obefintliga. Vid ett svenskt inträde i EES ser situationen
något annorlunda ut i meningen att EG inom ramen för den Gemen-
samma EES-kommittén har samrådsplikt med EFTA-statema. Här-
igenom skapas ett utrymme för svenskt inflytande. Även om det uppstår
en beslutsmässig gråzon mellan EG/EU och EFTA är detta dock inte
liktydigtmed att EGs lagstiftningskompetens delas med de övriga
EES-ländema. I realiteten måste EFTA-ländema sannolikt nöja sig med
att i ejierhand acceptera de beslut om nya gemenskapsregler, som
Ministerrådet fattar på grundval av Kommissionens förslag. Det faktum
att de i EES ingående EFTA-länderna saknar reell lagstiftnings-
kompetens visavi EG/EU innebär därför att subsidiariteten som en
princip för att reglera maktbalansen mellan lagstiftande aktörer inte är
tillämplig vid ett EES-avtal.
Detta är dock inte det samma som att EES-avtalet saknar betydelse
för den kommunala självbestämmanderätten,°° t ex när det gäller
reglerna för offentlig upphandling och kommunala stödåtgärderÃm
Där har den svenska anpassningen till EGs normer redan inneburit att
man frångår den kommunala laglighetsprövningen till förmån för en
överprövning av svensk domstol och ytterst accepterar en Övemationell
granskning i EES-regi. I och med detta uppstår en ny form av stat-
lig uppsikt över kommuner och landsting. Härigenom har också frågan
om den kommunala besvärsrätten aktualiserats.
Ett annat problem är att ett regionalt samrådsorgan motsvarande det,
som Unionsfördraget föreskriver, inte upprättats inom EES.
Problemet är att svenska kommuner och landsting även vid ett
EES-avtal sannolikt måste finna vägar för externt inflytande. Mot bak-
grund av konununers och landsüng süävan an bevaka dna innessen
utanför landets gränser för att t ex komma i åtnjutande av EG/EUs
regionala fondmedel eller för att bedriva idémakt är ett svenskt EG/EU-
-medlemskap därför klart att föredra.

m Se Jerneck 1990 för ett: resonemang om
detta.

Nilsson 1993, Bilaga: EES-avtalet, s.
96-97.

Jfr. Nilsson 1993.

Se Nilsson 1993 för en översikt.

W Nilsson 1993; Bilaga: EES-avtalet, artikel
61.

Jerneck 1993:237-238; se även Nilsson;
Bilaga: EES-avtalet, artikel 62.

Nilsson 1993:8.

s. 164 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

164 Bilaga 3
SOU 1994:2

Avslutande reflexioner

Inledningsvis i detta avsnitt ställdes frågan om subsidiariteten blir
en
garant eller ett hot mot den kommunala självstyrelsen i Sverige, eller
om den saknar praktisk betydelse. Vad det senare beträffar beträffar,
synes det vara uppenbart att konsekvenserna inte är försumbara.
Den centrala frågan är emellertid hur mycket ett EG/EU-medlem-
skap specifikt betyder i förhållande till den allmänna intemationali-
seringen av Sverige, en process som rimligtvis kommer att fortgå,
oavsett om Sverige blir medlem av gemenskapen eller inte. Mycket
talar dock för att EG/EU-medlemskapet, och därigenom subsidiariteten,
har en mer konkret betydelse för den kommunala självstyrelsen på
en
serie punkter än en generell internationalisering
av Sverige utanför
EG/EU skulle få, bl a mot bakgrund av den
mer omfattande institutio-
nella anknytningen.
Följdfrågan är om de positiva aspekterna väger tyngre än de
nega-
tiva, eller tvärtom. Någon entydig nettobalans
av fördelar och nackdelar
går knappast att formulera, därtill är prognoserna för osäkra. Det skall
här påpekas att de resonemang, som förts utifrån olika scenarier, ytterst
måste karaktäriseras som kvalificerade gissningar.
Genom ett medlemskap i EG/EU träder Sverige och de svenska
kommunerna i politisk dynamik, som karakteriseras av en mångfald
aktörer och intressegrupperingar, vars inbördes relationer präglas av
starka konflikter men också långtgående samarbetsträvanden. Antalet
möjliga alliansbildningar är betydande, samtidigt som utfallet av de
ständigt pågående förhandlingarna mellan EG/EUs institutioner, dess
medlemsstater och subnationella och transnationella aktörer är i det
närmaste omöjligt att förutsäga med någon grad
av precision. Det inne-
bär också att de maktaspekter, som subsidiariteten
rymmer, blir ytterst
svårfångade, inte minst som de prognosticerade mönstren i själva verket
tycks kunna vara exempel på mycket komplexa kedjereaktioner i flera
led.
Givet dessa reservationer kan dock några huvuddrag skönjas. Inled-
ningsvis tycks olika utvecklingslinjer kunna leda till delvis samma resul-
tat; oavsett om subsidiariteten tolkas som en närhetsprincip eller fjärr-
princip finns risker för statlig centralism,
men också det omvända; det
samma tycks också gälla även för det läge, då den förblir ett balans-
instrument mellan EG/EU och dess medlemsstater respektive tolkas
som
en vidare princip för den vertikala maktdelningen mellan stater och
deras subnationella nivåer. I motsvarande tenner kan det politiska
strategivalet, liksom den kommunala demokratins funktionssätt,
beskrivas. En skillnaden förefaller emellertid
vara om de stipulerade
effekterna är direkta eller indirekta.
Återstår så att söka bedöma huruvida de stipulerade
effekterna till
övervägande del skall betraktas som gynnsamma eller besvärande för

s. 165 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 165

den kommunala självstyrelsen utveckling i olika tidsperspektiv.
Utgångspunkten måste självfallet vara att EG/EUs verksamhet på olika
sätt har en potentiell bäring på den kommunala verksamheten.
Om så
inte bedöms vara fallet, måste subsidiaritetsprincipen som sådan
betraktas som mindre relevant överhuvudtaget.
I grova drag synes en subsidiaritetsprincip tolkad i närhetstermer, bl
a inkluderande en vidare innebörd än den rent mellanstatliga, vara till
störst fördel för kommuner och landsting. Även tolkad som en fjärr-
princip inom ramen för den nuvarande innebörden balansinstmment
mellan EG/EU och dess medlemsstater har den kommunala autonomin
dock goda möjligheter att hävda sig. Under alla omständigheter ger den
Regionala Kommittén en viktig kontaktyta vid ett medlemskap. Det som
också talar för den lokala autonomin är att staten på lång sikt snarare
behöver samarbeta med lokalmakten än begränsa den om Sveriges
långsiktiga intressen i ett EG/EU-sammanhang skall kunna tas tillvara
utan intern söndring.
I och med detta kan också ett stort utrymme lämnas åt kommunerna
att engagera sig internationellt, även om detta också blir nödvändigt i
händelse av en mindre positiv utveckling eller kan ses som en naturlig
följd av att det nationella territoriet partiellt förlorar sin funktion som
markör for det politiska handlandets gränser Det väsentliga här är
emellertid att stat och kommun kan samverka även på detta område om
staten väljer en samarbetsstrategi.
Givet att en stats makt i EG/EU bl a år en funktion av förmågan att
tidigt identifiera kommande utspel och åtgärder,t ex från
Kommissonens sida, blir samspelet mellan centrahnakt och lokalmakt
ytterst väsentligt; förmågan att upptäcka och påverka problem i tidiga
skeden av beslutsprocessen ökar, fler bevakningsposter som står till
förfogande.
Oaktat vilken utveckling
som gör sig gällande, kan dock de
demokratiska aspekterna
av den kommunala självstyrelsen hamna i
farozonen, då en framgångsrik medverkan i komplexa beslutsprocesser
av såväl nationell som transnationell och internationell karaktär i viss
utsträckning synes förutsätta intern kraftsamling baserad på begränsad
öppenhet och långt driven elitisering.
Å andra sidan kan den politiska medvetenheten
om denna risk hos
förtroendevalda och medborgare leda till större vaksamhet och stärkta
krav på regelbunden informationsåterföring och demokratisk förankring.
I beaktande av att intemationaliseringsprocesser allmänt sett kan utgöra
en besvärande omständighet for demokratin, torde ett medlemskap i
EG/EU med dess institutionaliserade beslutsprocess snarare ge bättre
förutsättningar för en demokratisk bevakningsstrategi än om Sverige
står utanför Unionen. Detta gäller såväl på nationell
som lokal nivå.

W Jfr Ds 1992:10, 92.
s.

s. 166 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

166 Bilaga 3 SOU 1994:2

Sammantaget måste EG/EU snarare ses som en möjlighet än en
begränsning för svenska kommuner och landsting. Det avgörande blir
ytterst den kommunala viljan och förmågan att ta initiativ och fatta
beslut om ett aktivt deltagande i de delar av EG/EUs integrations-
process, som berör lokalmaktens villkor
Slutligen en reflexion kring en annan, icke tidigare berörd aspekt av
subsidiariteten. I analogi med den katolska tolkningen har prinacipen
länge i flera av EG/EUs medlemsländer använts för att i bred mtening
legitimera en välfárdspolitik baserad på individ, familj och företag
snarare än på offentliga stödåtgärder och monopol. Mot bakgrund av
den sociala dimensionens tilltagande betydelse som instrument att
balansera den inre marknadens negativa effekter kan frågan ställas
vilken välfárdsmodell
som kommer att dominera framgent, den nord-
europeiska eller den "latinska."72 Skulle den senare vinna terräng på
den förras bekostnad, har det hävdats att konsekvenserna kan bli
betydande för det i kommunal regi drivna svenska välfárdssystemuet. Å
andra sidan är det knappast troligt att de nordiska välfárdssysttemen
riskerar att konkurreras ut av alternativa modeller; snarare är det fråga
om en sammansmältning av element från de olika traditionerna. Under
alla omständigheter kan en sådan utveckling bana väg för ett fruktbart
nytänkande, som på sikt lägger grunden för ökad pluralism i utIform-
ningen av olika omsorgsfonner.

1" Jfr. Klaudi Klausens 1993 diskussion mm
reaktiva kontra proaktiva kommunala scenarier.

ln Den "latinska" välfârdsmodellen omfattas
inte endast av länderna vid Medelhavet, utan gäller
också delvis i Benelux-länderna.

s. 167 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 167

Källor och litteratur

Offentligt tryck, officiella skrifter, departementspromemorior mm

Bundesverfassungsgericht, 2 BvR 2134/92, 2 BvR 2159/92. Verkündet
am 12. Oktober 1993.

Conclusions of the Presidency. European Council in Lisbon. 26/27 June
1992.

Conclusions of the Presidency. European Council Edinburgh 11/12
December 1992.

Draft lnterinstitutional Agreement between Parliament, the Council and
the Commission on the the procedures for implementing the subsidiarity
principle. The European Parliament, 1992/93 .

Draft Report on European citizenship, local elections and other
means
of participation; rapporteur F. Rosmini, 15 April 1993, European
Parliament.

Draft Co-report on local autonomy: representation of citizens and forms
of local
government in the Member States; Co-rapporteur
Vandemeulebroucke, 16 April 1993. European Parliament.

Draft Report of the Committee
on Regional Policy, Regional Planning
and Relations with Regional
and Local Authorities on Political and
financial intervention by the Community in implementing local
development programmes for greater economic and social cohesion;
rapporteur D. Pack, 15 April 1993. European Parliament.

Draft Co-Report of the Committeeon Regional Policy, Planning and
Relations with Regional and Local Authorities on Urban problems and
Community techniques for local development, Part A, rapporteur G.
Fitzgerald, 15 April 1993. European Parliament.

Draft Report
on the role of local authorities in the political and
institutional structure of the European Union: the principle of
subsidiarity and the Committee of the Regions, rapporteur V.M.
Arbeloa Muru, 20 April 1993. European Parliament.

Draft Co-Report of the Committee
on Regional Policy, Planning and
Relations with Regional and
Local Authorities on Community
cooperation schemes and methods including those for preserving the

s. 168 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

168 Bilaga 3 SOU 1994:2

environment and culture, rapporteur V. Bettini, 5 May 1993. European
Parliament.

Ds 1988:48Kommunal självstyrelse och jämlika kommuner. Ett
problem som är till för att lösas. Sammanfattning av rapporten Ds
1988:36 Den kommunala självstyrelsen, jämlikheten och variationerna
mellan kommunerna. Stockholm: Civildepartementet.

Ds 1992:10 EG och den kommunala självstyrelsen
- en institutionell
analys. Stockholm: Civildepartementet.

Hvidbog om Danmark og Maastricht-Traktaten. Oktober 1992.
København: Undenrigsministeriet.

Landstingen och EG. Konsekvenser. Sammanfattning. 1992. Stockholm:
Landstingsförbundet.

Precidency Conclusions. European Council, Birmingham, 16 October
1992.

Quadragesimo anno om den sociala frågan, Påve Pius XI, 1931.

Rösiö, N. Aktuellt läge för tillämpningen om subsidiaritetsprincipen.
Promemoria, 1993-05-12. Svenska EG-delegationen, Bryssel.

Rösiö, N. Inför EG-konsekvensutredningarna: Subsidiaritet.
Promemoria 1993-05-19, Nr 321. Svenska EG-delegationen, Bryssel.

Rösiö, N. "25% skall bort"
- Kommissionens utrensning av rättsakter
som bedöms onödiga enligt subsidiaritetsprincipen. Promemoria,
1993-06-18, Nr 373. Svenska EG-delegationen, Bryssel.

SOU 1974:84 Stat och kommun i samverkan. Betänkande av läns-
beredningen.

SOU 1978:52 Lägg besluten närmare människorna Principbetänkande
av Decentraliseringsutredningen.

SOU 1993:14 Grundlagen och EG. Betänkande av Grundlagsutred-
ningen inför EG.

SOU 1993:80 statsförvaltningen och EG. Betänkande av Utredningen
om statsförvaltningen och EG.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 169

SOU 1993:90 Lokal demokrati i utveckling. slutbetänkande av Lokal-
demokratikommittén.

Subsidiaritet
- maktfördelningsprincip inom EG. Industriförbundets serie
om Sverige och EG, No Stockholm: Industriförbundet.

The Subsidiarity Principle. Bulletin of the European Communities,
25:10. Commission.

Treaty on European Union. Maastricht 7 February 1992.

Maastrichtfördraget. Fördraget om Europeisk Union. 1993. Stockholm:
Utrikesdepartementets handelsavdelning.

Litteratur

Balme, R., 1991. EEC Regional Policies and Policy Networks in the
member States. Paper to the European Consortium for Political
Research, Essex March 22-28 1991, workshop on Political Integration
and Institutional Change towards the EC.

Bergquist, L., 1992. Den heliga pyramiden. Påven, Vatikanen och
himmelrikets nycklar. Stockholm: Timbro.

Burgess, M., 1993. The European Tradition of Federalism: Christian
Democracy and Federalism, i Burgess, M A-G. Gagnon eds
Comparative Federalism and Federation. Competing traditions and
future directions. New York/London: Harvester Wheatsheaf.

Burgess, M. Gress, F., 1993. The
Quest for a Federal Future:
German Unity
and European Union, i Burgess, M A-G. Gagnon
eds Comparative Federalism and Federation. Competing traditions and
future directions. New York/London: Harvester Wheatsheaf.

Cass, D.Z., 1992.The Word that saves Maastricht The Principle of
Subsidiarity and the Division of Powers within the European
Community, Common Market Law Review, 29, ss 1107-1136.

Cramér, P., 1993. Noteringar rörande subsidiaritetsprincipens
tillämpning i EG-rätten, Svensk Juristtidning No 6/7, s. 533-547.

Christoffersen, P.S., 1992. Konferencen vedrörende Traktaten om den
europasiske Union. Jurist-og okonomforbundets Forlag.

s. 170 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

170 Bilaga 3 SOU 1994:2

Ekstedt, E. Henning, R, 1988. Statsmakt på mellanhand.
Globalisering och lokal mobilisering. Stockholm: SNS.

Emiliou, N. 1992. Subsidiarityz An Effective Barrier Against "the
Enterprises of Ambition", European Law Review, s. 383-407.

Everling, U. 1992. Reflections on the Structure of the European
Union, Common Market Law Review, 29, s. 1053-1077.

Gidlund, J .,1993. Den komplexa regionen, I blickpunkten
- Tidskrift
från arbetsgruppen för forskningsfrågor, Civildepartementet, No
ss14-20.

Gustafsson, A., 1988. Kommunal självstyrelse. Kommunerna i det
politiska systemet. Malmö: Liber.

Hanson, G. Stenelo, L-G. red, 1990. Makt och internationalisering.
Stockholm: Carlssons förlag.

Haaland Matlary, 1993. "Now You See It; Now You Dont:
Exposé and Critique of Approaches
to the Study of European
Integration°, i Tiilikainen, T. Damgaard Pedersen, I eds The
Nordic Countries and the EC. Copenhagen: Political Studies Press.

Hesse, J ed 1991. Local Government and Urban Affairs in
.
International Perspective. Analyses of Twenty Western Industrialised
Countries. Baden-Baden: Nomos Verlagsgesellschaft.

Hoetjes, B. S., 1993. The European Tradition of Federalism: The
Protestant Dimension, i Burgess, M A-G. Gagnon eds
Comparative Federalism and Federation. Competing traditions and
future directions. New York/London: Harvester Wheatsheaf.

Jachtenfuchs, v. M., 1992. Die EG nach Maastricht. Das
Subsidiaritätsprinzip und die Zukunft der Integration, Europa-Archiv,
47, Folge 10, ss 279-287.

Jemeck, M., 1990. Internationalisering och svensk partidiplomati, i
G. Hansson L-G. Stenelo red Makt och internationalisering.
Stockholm: Carlssons förlag.

Jemeck, M., 1993. Malmö
- porten till kontinenten En maktstudie av
en intemationaliserad storstad, i Stenelo, L-G. B. Norrving red,
Lokal makt. Lund: Lund University Press.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 3 171

Johansson, K.M., 1993. Subsidiaritet och flemivåspel. Federalisering,
transnationalisering, regionalisering och demokratisering mot bakgrund
av subsidiaritetsprincipen. Bidrag till Regionberedningen. Lund:
Statsvetenskapliga Institutionen.

Klaudi Klausen, K., 1993. EG-konsekvenser för danska kommuner.
Rapport till EG/EU konsekvensutredningar; Kommuner och landsting.

Lemberg, K. 1992. Fra nordisk velfasrds-demokrati til delstat i
EF-Unionens korporative superstat, i Lemberg, K.red Unionen og
Danmark. Demokrati, ökonomi og miljö. Akademisk Forlag.

Lidström A. Johansson, C., 1993. Kommunsystem i Europa. Rapport
till EG/EU konsekvensutredningar; Kommuner och landsting.

Marcusson, L., 1993. EG:s rättsordning och den kommunala
självstyrelsen. Rapport till EG/EU konsekvensutredningar; Kommuner
och landsting.

Mellboum, A. 1990. Kommunal självständighef, i Nordin m
Statsmakt och suveränitet. Stockholm: SNS.

Nedergaard, P. Petersen, N., 1992. Det nye EF. Traktaten om den
Europaâiske Union. København: CO Metal, Industriens Arbejdsgivere
och Den danske Europabevaegelse.

Neunreither, K., 1993. Subsidiarity as a Guiding Principle for
European Community Activities, Government and Opposition, 28:2, ss
206-217.

Nilsson, A., 1993. Kommunerna EES-avtalet. Stockholm:
Kommunförbundet/Kommentus förlag.

Petersson, 0.,1992. Kommunalpolitik. Stockholm: Publica.

Poell, LH., 1973. Subsidiaritetsprincipen. Acta Academica Aboensis,
Ser. A. v01 44:1. Åbo: Åbo Akademi.

Rosenau, J., 1990. Turbulence World Politics. A Theory of Change
and Continuity. New York/London: Harvester Wheatsheaf.

Schmidt, S. 1986. Pionjärer, efterföljare och avvaktare. Innovationer
och deras spridning bland svenska primärkommuner. Lund:
Kommunfakta Förlag.

s. 172 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

172 Bilaga 3 sou 1994:2

Siebert, H. Koop, M.J., 1993. Institutional Competition versus
Centralization: Quo Vadis Europe, Oxford Review of Economic
Policy, 9:1, ss 15-30.

Stenelo, L-G., 1990. Den intemationaliserade demokratin, i G.
Hansson L-G. Stenelo red Makt och internationalisering.
Stockholm: Carlssons förlag.

Teasdale, A.L., 1993. Subsidiarity in Post-Maastricht Europe, The
Political Quarterly, 64:2, ss 187-197.

Toth, A.G., 1992. The Principle of Subsidiarity the Maastricht
Treaty, Common Market Law Review, 29, ss 1079-1105.

Veggeland, N., 1993. Subsidiaritetsprinsippets fem ansikter, Nordrevy
3/4, s. 30-32.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 173

Bilaga 4

EG:s rättsordning och den svenska
kommunala självstyrelsen

Lena Marcusson

med biträde av Olle Lundin

Uppsala universitet

s. 174 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

174 Bilaga 4 SOU 1994:2

Innehåll

EG:s rättsordning och den svenska kommunala
självstyrelsen

Inledning
Rapportens syfte och uppläggning
1.2 Terminologiska frågor

2 Den svenska kommunala självstyrelsen
2.1 Inledning
2.2 Självstyrelsen i grundlag och kommunallag
2.3 Den kommunala kompetensen
2.4 Kommunernas internationella kompetens
2.5 Rättslig styrning och kontroll
2.6 Den europeiska konventionen om kommunal
självstyrelse

3 EG:s rättsordning
3.1 Primärrätten
3.2 EG:s kompetens
3.3 Sekundärrätten
3.4 EG och medlemsstaternas rättsordningar

4 EES-avtalets innebörd

5 Hur påverkas olika sidor av kommunal verksamhet
5.1 Inledning
5.2 Kommunal upphandling
5.3 Offentligt stöd till företag
5.4 Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd
5 Miljöskydd
5.6 Arbetstagares skydd vid överlåtelse av företag
eller verksamheter

6 Sammanfattande analys
6.1 De tre alternativen
6.2 Den allmänna kompetensen
6.3 Den reglerade kompetensen
6.4 Avslutande reflexioner

s. 175 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 175

Källförteckning
7.1 Offentligt tryck
7.1.1 Propositioner och övrigt riksdagstryck
7.1.2 Offentliga utredningar
7.1.3 Departementsserierna
7.2 Litteratur

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

T76 Bilaga 4
sou 1994:2

1 Inledning

1.1 Rapportens syfte och uppläggning

Rapporten innehåller
en analys av de rättsliga konsekvenserna för själv-
bestämmande, beslutsfattande och genomförande
av beslut i kommuner
och landsting vid ett EG-medlemskap, ett ikraftträdande
av EES-avtalet
eller ett s k noll-altemativ, dvs det fallet att Sverige skulle säga
upp
EES-avtalet och stå utanför EG.
I rapporten beskrivs först innebörden
av den svenska kommunala
självstyrelsen och de utvecklingstendenser
som kan sägas utmärka regle-
ringen av kommunal verksamhet under senare år 2. Därefter
behandlas EG:s rättsordning och EES-avtalets innebörd 3 och 4. Hur
olika sidor av kommunal verksamhet påverkas
av internationalisering
och integration beskrivs i avsnitt varefter slutligen avsnitt 6 inne-
håller en sammanfattande analys av den påverkan på den rättsliga
regleringen av kommunal självstyrelse i Sverige
som de ovan angivna
alternativen kan tänkas föra med sig för Sveriges del.
Syftet med rapporten är främst att belysa hur den kommunalrätt
som
är avgörande för den kommunala självstyrelsen förändras. Kommunal-
rätt kan definieras som den rättsliga struktur
som reglerar kommunerna
och landstingen i deras egenskap särskilda offentligrättsliga aktörer.
av
I de fall lagstiftaren riktar sig till dessa aktörer och reglerar deras verk-
samhet på ett sätt som kan urskiljas från den reglering
som gäller för
andra aktörer, kan tala om kommunalrättslig reglering. Rättsregler
som riktar sig till enskilda, som individer eller arbetsgivare, eller till
aktiebolag, stiftelser och andra privaträttsliga juridiska
personer, är inte
kommunalrättsliga, trots att de ibland blir tillämpliga på kommuner och
landsting. Det betyder att även
om regleringen kan omfatta kommuner
och landsting, när dessa uppträder
som arbetsgivare eller näringsidkare,
är det inte fråga om kommunalrätt i dessa fall.
Detta kan illustreras med följande exempel: Om riksdagen
bestämmer att de kommunalt anställda skall omfattas
av regleringen i
lagen om offentlig anställning i större utsträckning än i dag, blir
detta
en offentligrättslig reglering som direkt tar sikte på kommunerna och
landstingen som offentligrättsliga subjekt, och därmed en reglering
som
hör till kommunalrätten. Om däremot riksdagen lagstiftar
om arbets-
givares ansvar generellt vid uppsägning, är detta en arbetsrättslig
reglering som inte behandlar kommuner och landsting annorlunda
än
andra arbetsgivare.
Sådan förändringar
i kommunernas och landstingens rättsliga miljö,
som alltså sammanhänger med förändringar för företagande generellt,
kommer därför inte att behandlas här, med ett undantag:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 l77

Om de rättsliga förutsättningarnaför just kommunalt agerande på ett
visst område påverkas, hör detta till analysen av självstyrelsens inne-
börd. Om det på ett område visar sig att kommunens eller landstingets
möjligheter att agera som företagare och/eller arbetsgivare förskjuts i
förhållande till vad som gällt tidigare /gäller för privata aktörer/ skall
det behandlas.
Kommunen eller landstinget som arbetsgivare påverkas givetvis av
t ex arbetsgivaravgiftemas storlek eller av arbetsmiljöregler och
semesterbestämmelser. Men sådana förhållanden verkar på i princip
samma sätt för statliga eller privata arbetsgivare. Men om rätten att
välja om verksamhet skall drivas i egen regi eller genom entreprenad
påverkas är detta betydelsefullt ur självstyrelsesynpunkt. Likaså om de
faktiska möjligheterna sådan verksamhet som det är legalt
att privatisera
att privatisera, beskärs genom nya regler för överföring av verksamhet.

1.2 Terminologiska frågor

I rapporten används normalt i fortsättningen ordet kommun med sam-
mansåttningar för att beteckna kommuner och landsting. Därför används
också gängse begrepp som kommunal, kommunalrätt, kommunalbesvär
och kommunal självstyrelse med underförstått innefattande av lands-
tingen.

s. 178 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

178 Bilaga 4 SOU 1994:2

2 Den svenska kommunala självstyrelsen

2. l Inledning

Den kommunala självstyrelsen
i Sverige är historiskt präglad av tre
särskilt betydelsefulla faktorer:
kommunernas öppet angivna allmänna
befogenheter, kommunmedlemmarnas rätt att överklaga kommunala
beslut och slutligen kommunernas rätt att ta ut skatt för skötseln
av
verksamheten.
De kommunala allmänna befogenhetema grundas på
en general-
klausul med innebörden att kommunerna själva får sköta de angelägen-
heter som kan anses vara i kommunmedlemmarnas intresse och
anknyter till det kommunala området. Kommunmedlemmama kontrol-
lerar denna verksamhet själva, utan att något överordnat
organ kan ta
initiativ, genom att påkalla en laglighetsprövning i de fall där de anser
det befogat. Beskattningsrätten anses innebära
en rätt för kommuner och
landsting att själva avgöra det procentuella skatteuttagets storlek.
Vid sidan av dessa tre faktorer utmärks också den svenska kommu-
nala verksamheten av den demokratiska och representativa styrelse-
forrnen, av långtgående administrativt och ekonomiskt ansvar för en
mycket stor del av det svenska välfärdssystemet, av att förvaltningen
principiellt leds av förtroendevalda samt av en långtgående samverkan
mellan staten och den kommunala sektorn.
Här skall beskrivas hur självstyrelsen i dag kommer till uttryck i
regeringsformen RF och i den nya kommunallagen KL. Vidare skall
den övriga rättsliga styrning av kommuner och landsting som före-
kommer beskrivas översiktligt och systematiskt. Jag skall också skildra
de olika typer av kontroll av kommunal verksamhet som för närvarande
förekommer i det svenska systemet. Slutligen skall detta
system jäm-
föras med de principiella förutsättningar som formulerats i Europa-
konventionen om kommunal självstyrelse.

2.2 Självstyrelsen i grundlag och kommunal-

lag

Stadgandena i RF:s första och åttonde kapitel bildar i dag utgångs-
punkten för en bedömning av kommunernas och landstingens rättsliga
ställning. Enligt den s k portalparagrafen RF 1:1 förverkligas den
svenska folkstyrelsen
genom ett representativt och parlamentariskt
styrelseskick och genom kommunal självstyrelse min kurs. I första
kapitlet anges också att det i riket finns primärkommuner och lands-
tingskommuner, att beslutanderätten i dessa tillkommer valda för-

s. 179 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 179

samlingar samt att kommunerna och landstingen får ta ut skatt för
skötseln av sina uppgifter RF 1:7.
I regeringsformens 8 kapitel framgår att föreskrifter om kommunal
verksamhet i vissa fall skall ha lagform, varvid på särskilda områden
regeringen eller myndighet under regeringen eller kommun kan få
bemyndiganden att meddela föreskrifter på lägre nivå än lag, dvs reger-
ingsförordningar, myndighetsföreskrifter eller kommunala föreskrifter.
Primärt krävs lagform vad gäller föreskrifter om grunderna för
ändringar i kommunindelningen, grunderna för kommunernas organisa-
tion och verksamhetsformer samt för den kommunala beskattningen,
liksom för kommunernas befogenheter i övrigt och deras åligganden
RF 8:5.
I vilken utsträckningkan man då säga att dessa grundlagsstadganden
innebär ett reellt skydd för den kommunala självstyrelsen enligt svensk
rätt
Av förarbetena till RF framgår
att självstyrelsen uppfattas som
"principen om en självständig och inom vissa ramar fri bestämmanderätt
för kommunerna". Grundläggande för kompetensen anses vara att kom-
munerna har en fri sektor vid sidan av sina särskilda åligganden, en fri
sektor som kännetecknas av initiativrätt och självständig beslutande-
rätt.1 Man kopplar alltså samman självstyrelsebegreppet med den
allmärma kommunala kompetensen. Samtidigt uttrycks också att all
kommunal kompetens i grunden bygger på riksdagens rätt att delegera
uppgifter till kommunerna, inte på en uppfattning om att kommunerna
till sin natur har rätt att utöva vissa befogenheter
Att kommunala åligganden måste bestämmas i lag eller ha stöd i
bemyndiganden innebär
ett skydd mot regeringens och de statliga
myndigheternas maktutövning, men detta säger alltså inte mer än att
kommunerna alltid ytterst är beroende av riksdagen. Någon fast upp-
giftsfördelning mellan den fria sektorn och de kommunala åliggandena
anges inte heller. I brist på en sådan tycks det åtminstone inte finnas
några hinder att på redan tidigare reglerade områden föreskriva nya
skyldigheter. I samband med att primärkommunema ålades att anslå
vissa medel till de s k friskolorna, uttalade lagrådet att sådana begräns-
ningar av den kommunala rörelsefriheten är tillåtna enligt regerings-
formen. Man hänvisade särskilt till att skolväsendet sedan länge hör till
den statligt reglerade delen av kommunal verksamhet och inte till den
fria sektom
Betoningen av den kommunala självbestämmanderätten hänger nära
samman med principen om beskattningsrätten, eftersom det i praktiken
blir meningslöst att tala om en allmän kompetens inom en fri sektor, om

Prop 1973:90, s 190 ff.
2 Holmberg stjernquist, s 41.
3 1991/92:UbU22, bil 1, s 28.

s. 180 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

180 Bilaga 4
SOU 1994:2

inte kommunerna tillerkänns någon rätt att uttaxera medel för verksam-
heten. I diskussionen kring skattestoppen 1991-1993 har från regerings-
håll hävdats att RF 1:7 är ett principstadgande,
som inte medför en helt
fri beskattningsrätt ens i den meningen att
en kommun helt obunden
skulle kunna bestämma skatteuttagets storlek. Ett skattetak
ses som
grundlagsenligt men också som ett ingrepp som måste användas var-
samti Lagrådet har hävdat att beskattningsrätten har
ett nära samband
med självstyrelsen och måste bedömas mot bakgrund
av att denna i
regeringsformen anges som en av grundstenama i vårt styrelseskick.
Inskränkningar i beskatmingsrätten får göras men framstår som mer
betänkliga i högre grad de innebär en faktiskt begränsning
av det
utrymme en kommun får för att handha sina uppgifter. Frågan ansågs
dock, inom vissa ramar, som snarare politisk än rättslig. Lagrådet
accepterade det två-åriga skattetaket I samband med det senaste
skattestoppet för 1993 markerade regeringen att staten har ett över-
ordnat ansvar för samhällsekonomin och att detta måste medföra
en rätt
att fastställa finansiella ramar även för kommunema.° I en senare ut-
redning av frågan har professor Hans-Heinrich Vogel tolkat RF 1:7
mot
bakgrund av bl a de olika ingripanden i kommunalbeskattningsfrågor
som skett sedan l970-talet. Hans slutsats är att det år svårt att
identifiera konstitutionella gränser för riksdagens lagstiftnings-
kompetens, medan det är helt klart att de politiska gränserna är reella.7
Sammanfattningsvis kan sägas att riksdagen inom den
ram som RF
fastslår kan göra inskränkningar i självstyrelsen utan att detta uppfattas
som grundlagsstridigt eller odemokratiskt. Grundlagsstadgandena utgör
ett ganska bräckligt rättsligt skydd. Lagrådet accepterar ingrepp
genom
nya åligganden, med betonande av att det gäller den statligt reglerade
sektorn, men har samtidigt inte heller avgörande betänkligheter
mot
andra ingrepp som avser den fria sektomf
I och med 1991 års kommunallag har den kommunala självstyrelsen
för första gången kommit till direkt uttryck i kommunallagstifmingen,
här dock enligt förarbetena med en något vidare innebörd än regerings-
formens formulering antyder. Principen i KL 1:1
anges gälla all kom-
munal verksamhet och beskriva relationen mellan staten och den kom-
munala sektom. Självstyrelsen får därmed sägas ha två sidor. Kommu-
nerna har för det första rätt att själva besluta om och finansiera de
uppgifter som är av intresse just för den enskilda kommunen. Här
framstår beskattningsrätten som central, än osäker. Om det lokala
om
självbestämmandet, p g a att skatteintäkter och statsbidrag helt är in-

Prop 1989/90:150, bil 4, s 12.
Prop 1989/90:150, bil 4, s 32f.
Prop 1989/90:150, del II, s 11.
Vogel, FT 1993 s 109 f.
Marcusson, s 36.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 181

tecknade, endast kan rikta sig mot förvaltningen av de av staten ålagda
uppgifterna, framstår självstyrelsens ur demokratiskt
värde synpunkt
som relativt begränsad. När det gäller självstyrelsens andra sida, rätten
till självbestämmande inom den av staten reglerade sektorn, är denna
naturligen ganska kringskuren, men formerna för lagstiftning och annan
styrning och kontroll påverkar här utrymmet. Kravet på lagform eller
riksdagsbemyndigande för åliggandena framstår här som det i praktiken
viktigaste skyddet

2.3 Den kommunala kompetensen

I kommunallagen har de övergripande reglerna om den kommunala
kompetensen samlats i andra kapitlet. Här uttrycks förutsättningarna för
den allmänna kompetensen, nämligen allmänintresset och anknytningen
till det kommunala området, i första paragrafen. I övrigt erinras om att
det finns särskilda föreskrifter om kommunernas och landstingens
befogenheter och skyldighet på vissa områden. Kommunens allmänna
kompetens omfattar tex allmänt näringsfrämjande åtgärder och fritids-
och kultursatsningar. Ibland förutsätts från riksdagens sida att kommu-
nerna engagerar sig på ett område, även om ingen rättslig skyldighet
föreligger. Detta kan anses utmärka konsumentrådgivningen och
biblioteksverksamheten. Den reglerade kompetensen är enligt för-
arbetena omfattande och mycket skiftande till sin karaktär. Den delas
upp i tillskottskompetens, t ex enligt lagen om internationell katastrof-
hjälp,° och kompetens som innefattar att vissa angelägenheter görs
obligatoriska,tex socialtjänsten. Ur självstyrelsesynpunkt är det viktigt
att notera de tendenser till mer uttunnade obligatoriska uppgifter för
kommunerna inom det specialreglerade området. Preciserade skyldig-
heter har ersatts av rambestämmelser och målformuleringar. De
kommunala åliggandena innebär ibland huvudmannaskap för ett visst
område utan klart angivande av enskildas rättigheter. Det kan to m
vara fråga om ett förväntat ansvar utan möjlighet att utkräva någon
pliktuppfyllelse. Här framstår lagstiftningen som kommunala ansvars-
lagar snarare än rättighetslagar. Men utvecklingen är långt ifrån
entydig. Inom socialtjänstens område tycks tendensen för närvarande
innebära mer preciserade uppgifterför kommunerna både vad gäller
socialbidrag, barnomsorg och handikappservice. Även strävan efter

9 Marcusson, s 36 f.
10 Lag 1991:901 om rätt för kommuner, lands-
ting och kyrkliga kommuner att lämna internationell
katastrofhjâlp och annat humanitârt bistånd.
Marcusson, s 122, 132 och 157. i boken
diskuteras och ifrågasätts övergripande den gängse
indelningen i allmän och specialreglerad kompetens.

s. 182 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

182 Bilaga 4 SOU 1994:2

ökad konkurrens i kommunal verksamhet kan leda till ny reglering just
för att åstadkomma mångfald. Den "specialreglering" som det är
fråga om är alltså i själva verket av mycket varierande intensitet och
omfattning. Detta i sin tur har naturligtvis betydelse för hur själv-
styrelseinslaget bör värderas.

2.4 Kommunernas internationella kompetens

Kommunallagen tillåter i princip
inte ett kommunalt engagemang i
verksamhet som berör andra länder i den mån uppgiften tillkommer
staten. Utrikespolitiken anses som en uppgift förbehållen staten. Enligt
kompetensutvidgande lagar och viss rättspraxis är dock verksamhet
tillåten i någon utsträckning.
Samarbete som klart har anknytning till det allmänna intresset för
kommun eller landsting, t ex i frågor om gemensamma kommunika-
tioner, är möjligt. Likaså har kontakter i form av vänortsförbindelser
godtagits. Vidare medger lagarna om katastrofhjälp och tjänsteexport
viss begränsad verksamhet, som nyligen föreslagits bli utvidgad.

2.5 Rättslig styrning och kontroll

För att göra det möjligt att bedöma eventuella nya ingripanden i kom-
munal verksamhet till följd av internationalisering och integration skall
här ges en mycket kortfattad översikt av de former i vilka den kommu-
nala verksamheten hittills
styrts och kontrollerats.
Den rättsliga styrningen av kommunal verksamhet utgörs främst
av
lagstiftning och andra föreskrifter och statsbidragsvillkor. I den rättsliga
styrningen ingår regleringen av den kommunala indelningen på två
nivåer, gränsdragning mellan
enskilda kommuner och landsting och
tillåtelse eller påbjudande
av olika samarbetsformer mellan existerande
enheter. Andra former av styrning sker genom utbildning och överens-
kommelser mellan statsmakterna och de inflytelserika kommun-
förbunden. Statsbidrag används inte bara för att tvinga fram verksamhet
utan också för att påverka och stimulera till olika åtgärder.
Helt entydiga tendenser vad gäller lagstiftningens utformning kan
man inte finna på kommunalrättens område som ovan påpekats, men
avreglering och målstyming har trots allt länge varit de metoder
som
lyfts fram i försöken att förnya den offentliga sektorn. Införandet
av det

Marcusson, s 159.
Paulsson m fl, s 65.
Se sou 1993 77.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 183

generella statsbidragssystemet innebär också att en mängd detaljvillkor
försvinner. Möjligheten att ha särskilda bidrag som stimulans för viss
kommunal aktivitet, tex hemspråksundervisning, har härmed för-
svunnit. Metoden att styra genom att hålla inne eller minska statsbidrag
har generellt avvisats som ett medel att påverka kommunerna.
I den specialreglerade verksamheten finns i viss utsträckning rätts-
medlet förvaltningsbesvär
att tillgå för att kontrollera sådana
kommunala beslut som berör enskildas rättigheter och skyldigheter.
Kontrollen innebär att prövningsinstansen gör en allsidig prövning av
både laglighet och lämplighet och dessutom kan sätta ett eget beslut i
stället för det överklagade. Denna kontrollfonn är alltså tämligen
ingripande och innebär en väsentlig begränsning av den kommunala
självbestämmanderätten.
Kontrollen av att den kommunala verksamheten begränsas till de
områden som täcks av den allmänna kompetensen, och av att de grund-
läggande rättsprinciper som där gäller iakttas, sker genom kommunal-
besvär eller,som kommunallagen nu kallar det, laglighetsprövning. En
sådan prövning initieras av kommunmedlemmarna själva, och ett
kommunalt beslut kan av domstolen upphävas eller fastställas men
däremot inte ändras. Domstolens prövning är begränsad till de särskilda
aspekter av lagenlighet som anges i KL och till de bestämda omständig-
heter som den klagande anför inom besvärstiden. Om inget över-
klagande sker, betraktas det kommunala beslutet som lagligt. Men
kommunalbesvär är ibland också det enda tillgängliga rättsmedlet inom
specialreglerade områden, vilket innebär ett sämre rättsskydd för den
enskilde, eftersom laglighetsprövningen är begränsad och någon positiv
ändring av ett beslut inte går att uppnå. Laglighetsprövningen är ett
medel för kommunmedlemmarna att bevaka att de ekonomiska
resurserna används till lagliga ändamål och innebär ett mindre ingrepp
i självstyret än förvaltningsbesvärsprövningen.6
Kontroll i form av obligatorisk fastställelse av kommunala beslut är
numera sällsynt. Både Justitieombudsmännen och Justitiekanslern har
till uppgift att utöva tillsyn över kommunal verksamhet och kan ingripa
med åtal för tjänstefel. Detta ansvar är emellertid begränsat till nämnd-
ledamöter och tjänstemän och omfattar endast försummelser som har
samband med myndighetsutövning. Frågan om personligt juridiskt
ansvar i övrigt för kommunalt verksamma har diskuterats länge, och i
dagarna läggs fram ett förslag till nya ansvarsregler. Slutligen utövas
viktiga kontroll- och tillsynsfunktioner av de statliga myndigheterna och
även av regeringen i vissa fall inom olika specialreglerade områden.

5 Marcusson, s 60 med där gjorda hån-
visningar.
w Riberdahl, s 47 f.

s. 184 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

184 Bilaga 4 SOU 1994:2

Tendensema på detta område är inte entydiga. Å ena sidan har det
tidigare vanliga understållningsinstitutet i princip avskaffats.
Kommunala beslut blir gällande utan någon fastställelse
av länsstyrelsen
eller annan statlig myndighet. Å andra sidan betonas
numera starkt
tillsynsmyndighetemas skyldighet att följa upp och utvärdera kommunal
verksamhet. Särskilda kontrollmedel finns inom plan- och byggområdet.
Det förekommer också att regeringen kan besluta om ändring i
kommunala planer räddningstjänsten eller att statliga myndigheter kan
ta över kommunala uppgifter Oiälsoskydd. Enligt en ganska färsk be-
stämmelse i skollagen får regeringen på kommunens bekostnad vidta
åtgärder som behövs, om kommunen grovt eller under längre tid åsido-
satt sina skyldigheter.

2.6 Den europeiska konventionen kom-
om
munal självstyrelse

Den av Sverige godkända europeiska konventionen om kommunal
självstyrelse utgår från att kommunerna är en av de viktigaste grund-
stenarna i varje demokratiskt styrelseskick och uttrycker att med-
borgarnas rätt att delta i den offentliga verksamheten kan utövas
mest
direkt på lokal nivå. Konventionsbestämmelsema har ansetts uppfyllda i
det svenska rättssystemet.
Konventionen föreskriver bl a att självstyrelsen som princip bör
vara inskriven i nationell lag och om möjligt i grundlagen art 2.
Kommunerna skall vidare ha rätt till egna ekonomiska resurser mot-
svarande de uppgifter som tilldelats dem, och en del av resurserna skall
komma från lokala skatter och avgifter som kommunen kan bestämma
nivån på art 9. Kommunerna skall vidare ha rätt att reglera en
väsentlig del av de offentliga angelägenheterna i den lokala befolk-
ningens intresse art 3 och deras befogenheter och åligganden skall
fastställas i grundlag eller annan lag art 4.
I konventionen anges också att kommunerna skall ha rätt
att anlita
ett judiciellt förfarande för att säkerställa ett fritt utövande
av sina
befogenheter och respekt för de principer
om kommunal självstyrelse
som finns fastlagda i grundlagen eller den nationella lagstiftningen art
ll. Den extraordinära resningsmöjligheten enligt svensk rätt ansågs av
regeringen uppfylla konventionens krav,
men detta framstår som tvek-

Sterzel, s 168 ff.
18 se prop. 1988/89:119.Enligt konventionen
omfattas alla kategorier av kommuner inom partens
territorium art 13. I detta avsnitt används
endast ordet kommun.

s. 185 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 185

samt. I jämförelse med Tyskland är det judiciella skyddet lägre i
Sverige.
Konventionen har inte ratiñcerats av alla Europarådets medlemsstater.
EG har inte möjlighet att för egen del ratiñcera konventionen.

Paulsson m fl, s 26 f.
N se c ex Lysén III, s 102.

s. 186 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

186 Bilaga 4 SOU 1994:2

3 EG: s rättsordning

l Primärrätten

EG-rätten består av primärrätt och sekundärrätt. Primärrätten är de
fördrag som gemenskapens arbete bygger på, såsom Romtraktaten.
Sekundärrätten utgörs av de rättsregler som härleds ur fördragen, tex
förordningar och direktiv.
Den konstitutionella för EG/EU består av de tre EG-för-
grunden
dragen EKSG, EURATOMoch EEG Enhetsakten från 1985 och
Unionsfördraget 1993 Maastrichtfördragetyn Fördragen har i stor
utsträckning karaktären av ramfordrag, som fylls ut av sekundärregler
eller domstolspraxis. I artikel 2 i Romfördraget anges numera efter
ändringarna i Maastricht gemenskapens mål som omfattande:

-en harmonisk utveckling av den ekonomiska verksamheten genom
upprättande av en gemensam marknad och en ekonomisk och monetär
union och med de medel som avses i art 3 och 3a,
-en fortgående och balanserad tillväxt som är skonsam mot miljön
-en hög grad av ekonomisk konvergens
-en hög nivå av sysselsättning och socialt skydd
-en höjning av levnadsstandarden och livskvaliteten
-ekonomisk och social sammanhållning och solidaritet mellan medlems-
stater.

EG/EU är en överstatlig rättsordning med egna rättskällor och är
överordnad medlemsstaternas nationella rättsordningar i den omfattning
som fördragen medför. Medlemskapet innebär att en stat avstår från
vissa delar av sin regleringskompetens, sin suveränitet, till förmån för
gemenskapens rättsordning. En grundläggande princip i EG-rätten är
lojalitetsprincipen art 5 i Romfördraget, som innebär att medlems-
staterna är skyldiga att göra allt för att säkerställa att förpliktelserna

21 Förkortningarna står för Europeiska Kol-
och stålgemenskapen, Europeiska atomenergi-
gemenskapen och Europeiska ekonomiska gemenskapen.
Till primârrâtten hör också andra fördrag
som gäller EG:s samarbete, t ex fusionsfördraget
och budgetfördraget. Jfr Pålsson m fl, s 26 f.
De övergripande målen för unionen anges i
unionsfördragets artikel B, vari kan noteras en
gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, införande
av unionsmedborgarskap och ett nära samarbete i
rättsliga och inrikes frågor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 l87

fullgörs. Detta är i stor utsträckning
avgörande för ett genomförande av
EG-rätten i de enskilda staterna, där EG saknar institutioner eller medel
för verkställighet. Enligt art 7 i Romfördraget är staterna också skyldiga
att behandla varandras medborgare rättvist efter samma grunder som
sina egna medborgare, icke-diskrimineringsprincipen.
EG-Domstolen spelar en viktig roll inom EG-rätten och har bidragit
aktivt till integrationens fördjupning och fortskridande.
Domstolen har
som främsta uppgift att se till att EG-rätten tolkas enhetligt och att
avgöra dess innebörd. Tolkningsmetoden som används är företrädesvis
funktionellt präglad och ändamålsorienterad.
Fördragets bestämmelser, som ofta är generella och vaga, tolkas i
ljuset av gemenskapens mål. Sekundärrätten tolkas i överensstämmelse
med primärrätten.
Domstolen har en mängd olika uppgifter inom EG. Den dömer i
mål mellan medlemsstaterna och inbördes mellan EG:s institutioner.
Den dömer vidare i mål mellan Kommissionen och medlemsstater samt
mellan enskilda och medlemsstater. Domarna är bindande för
adressaterna. Domstolens olika uppgifter gör att ett antal rättegångs-
förfaranden utvecklats. Fördragsbrottstalan innebär att Kommissionen
eller medlemsstat kan väcka talan mot annan medlemsstat för fördrags-
brott. Domstolen kan då endast slå fast att fördragsbrott föreligger, den
har hittills inte haft några befogenheter att meddela sanktioner mot den
felande staten. Enligt Romfördraget med dess ändrade lydelse som
följd av Maastüchfördraget har dock Domstolen efter framställning av
Kommissionen fått en ny möjlighet att bötfälla en medlemsstat som inte
rättat sig efter ett tidigare domsutslag art 171.
En annat är ogüüghewudan. Räüsmner ut
färdade av Rådet eller Kommissionen kan av Domstolen förklaras
ogiltiga om de inte står i överensstämmelse med fördraget. En viktig
uppgift för Domstolen är att på begäran av nationella domstolar lämna
förhandsbesked om EG-reglemas innebörd. Förhandsbeskeden är
bindande för den domstol som begärt beskedet. Nationella domstolar
är ibland skyldiga att inhämta förhandsbesked från EG-Domstolen. Det
handlar oftast om fall då EG-rättsliga spörsmål uppkommer i en
domstol, vars beslut inte kan överklagas. Möjligheten att ge förhands-

En teleologisk tolkningsmetod, vilket
innebär att syftet med regeln avgör tolkningen.
Pålsson m fl, s 118.
Pålsson m fl, s 104-110.
27 Fördragsbrottstalan regleras i art. 169-171
Romfördraget, se Pålsson m fl, s 110.
Ogiltighetstalan regleras i art. 173 Rom-
fördraget.
T ex rättsfallet Benedetti 52/76 1977
ECR 163.

s. 188 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

188 Bilaga 4 SOU 1994:2

besked anses ibland som den viktigaste formen av kontroll av medlems-
staternas fördragsefterlevnad.
Enligt Maastricht-överenskommelsen inrättas en ny institution,
Regionala kommittén, med rådgivande status, där regionala och lokala
organ i medlemsstaterna skall vara representerade.

3.2 EG: s kompetens

De grundläggande reglerna om EG:s kompetens återfinns i artikel
Romfördraget. EG-institutionemas arbete bygger pä legalitets-
principen, vilket innebär att deras verksamhet måste bygga på de be-
fogenheter som fördraget ger dem. Varje åtgärd som en institution
vidtar måste ha stöd i gemenskapsfördragen.
Det skall genast sägas att gemenskapsrätten inte som t ex Tysklands
förbundsförfattning innehåller någon klar uppdelning av förbundsnivåns
och delstatsnivåemas kompetenser, ett förhållande som skapat problem
bland annat vid försöken att fastställa subsidiaritetsprincipens betydelse.
Denna princip skall nämligen inte enligt art 3b tillämpas i frågor där
EG har exklusiv kompetens. Det brukar sägas att EG har sådan
kompetens direkt på grundval av fördraget, alltså av primärrätten, vad
gäller jordbruk,transport, konkurrens och handelspolitik, vilket skulle
innebära att gemenskapen i princip ensam kan utfärda regler på dessa
politikområden, medan medlemsstaterna har ett mycket litet utrymme,
som aktualiseras i den mån gemenskapen inte utnyttjat sin
kompetens. EG kan använda full kompetens om det är nödvändigt för
att förverkliga något av gemenskapens syften inom den gemensamma
marknaden, men det är i sista hand Domstolen som avgör var gränserna

3° Pålsson m fl, har även
s 117. Domstolen
andra uppgifter än de som nämnts här, den handhar
t ex mål om skadeståndsersättning till enskilda.
Art 198 a-c Romfördraget.
32 Förutom de tidigare verksamhetsområden som
angivits i Romfördraget, gemensam handels-, jord-
bruks-, transport- och konkurrenspolitik m m, till-
kommer enligt Maastricht-fördraget bl a politik-
områdena utbildning, forskning, hälsoskydd, konsu-
mentskydd, energi, räddningstjänst och turism.
Art. 4 Romfördraget.
34 En presentation av EG:s institutioner kan
av utrymmesskâl inte göras här. En lättillgänglig
redogörelse för de viktigaste institutionerna
Ministerrådet, Parlamentet, Kommissionen och
Domstolen återfinns t ex hos Allgârdh m fl,
s 95 ff.
M Pålsson m fl, s 127 f.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 189

går, och någon katalog av konkurrerande kompetenser finns inte.
Men medlemsstaternas lagstiftningskompetens kvarstår så länge inte
gemenskapen antagit tvingande regler. På de områden av art 3b, där
redan bindande normer antagits, blir däremot subsidiaritetsprincipen inte
tillämplig.
Kompetensfördelningen är alltså inte given en gång för alla, men
samarbetsområdet har vidgats betydligt genom unionsfördraget. Som
nya politikområden har införts bl a utbildning, kultur och konsument-
skydd, och reglerna om införande av den ekonomiska monetära unionen
innebär också en stark ökning av samarbetet.
För att gemenskapens mål ska förverkligas
strävar EG mot upp-
rättandet av en gemensam marknad
samt ett närmande av medlems-
ländernas politik, främst den ekonomiska. Den gemensamma marknaden
innebär en fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital. Man
ska kunna handla och byta tjänster, investera och producera, arbeta och
flytta under lika och ostörda konkurrensförhållanden, precis som på en
hemmamarkna En förutsättning för att den gemensamma
marknaden ska utvecklas är att medlemsstaternas olika regler på
området harmoniseras. Detta innebär att skillnaderna mellan de natio-
nella rättssystemen ska utjämnas så att den fria rörligheten får fritt
spelrum. EG:s rätt att utfärda direktiv om harmonisering anges direkt i
Romfördraget.
Om fördragen inte innehåller någon särskild regel som ger EG:s
institutionerrätt att i ett visst läge agera, kan det trots detta vara möjligt
att vidta en åtgärd. Romfördraget innehåller en bestämmelse som ger
institutionerna denna rätt om åtgärden är nödvändig för att uppnå ett av
fördragets mål inom ramen för den gemensamma marknaden. Om dessa
förutsättningar är uppfyllda kan institutionerna agera utan att fördraget
ger ett bemyndigande i det särskilda fallet. Förfarandet kallas fördmgsutfyllnad.

36 Hallstöm, s 185f
37 Cramêr, s 539 f.
38 Pålsson m fl, s 35.
39 Romfördraget innehåller ett antal regler om
harmonisering. För vissa områden inom EG-samarbetet
finns speciella harmoniseringsbemyndiganden, t ex
art. 49 om arbetskraftens fria rörlighet. Dessutom
finns i art. 100-101 generella harmoniserings-
bemyndiganden. Dessa bemyndiganden ger rådet rått
att utfärda direktiv för harmonisering av natio-
nella regler som påverkar den gemensamma marknaden.
Art. 235 Romfördraget ger EG möjlighet till
fördragsutfyllnad. Artikeln har bl a använts till
att vidga EG:s uppgifter på vissa politikområden, t
ex forskningspolitik och utbildningspolitik. Genom
enhetsakten har detta minskat då denna medfört att
Eçzs uppgifter på nya politikområden ökat i omfatt-
ning.

s. 190 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

190 Bilaga 4 SOU 1994:2

3.3 Sekundärrätten

EG-regler som direkt skall gälla i medlemsländerna på samma sätt som
nationellt utfärdade lagar kallas förordningar och dessa utfärdas av
Rådet eller Kommissionen. En förordning är direkt tillämplig i med-
lemsländema, och det innebär, enligt domstolens praxis, att dess ikraft-
trädande och tillämpning till förmån eller till nackdel för den som är
underkastad dess bestämmelser inte är avhängiga av nationella inför-
livandeåtgärderf Sådana får inte heller vidtas. Förordningen gäller
direkt inom EG, för medlemsländerna och deras myndigheter samt för
fysiska och juridiska personer.
Direktiv är en typ av bindande rättsakter som utfärdas av Rådet
eller Kommissionen. Till skillnad mot en förordning är ett direktiv inte
direkt tillämpligt i medlemsländerna. Det är dock bindande för varje
medlemsland som det riktar sig till vad gäller det avsedda resultatet.
Form och medel för att uppnå detta överlämnas till staten, som kan
välja mellan att behålla, anpassa eller ändra de nationella reglerna så att
resultatet uppnås. I direktivet anges hur lång tid en stat har på sig att
genomföra anpassningen, vanligen mellan 6 och 24 månader. Om denna
tidsfrist löper ut och anpassning är genomförd, kan direktiv vars
bestämmelser är klara och tydliga användas med direkta verkningar till
förmån for enskilda rättssubjekt gentemot staten. Det har dock inga
verkningar mellan enskilda, d v s ett direktivs bestämmelser kan inte bli
direkt tillämpliga mellan enskilda rättssubjekt.
Både Rådet och Kommissionen kan utfärda beslut som vanligen
riktar sig till
en begränsad skara medlemsstater eller enskildaf
Besluten är bindande för adressaten och direktverkande om det är en
enskild som beslutet riktar sig till. Sådana beslut meddelas vanligen av
Kommissionen och handlar ofta om konkurrensfrågor. Om en med-
lemsstat är adressat, får beslutet inga omedelbara rättsverkningar för
enskilda. Beslutets innehåll måste först omsättas i nationell lag. Gränsen
mellan direktiv och beslut är i sådana fall flytande.
Själva Romfördraget har också rättsverkningar för medlemsstaterna och
dess medborgare, oavsett om den nationella lagstiftningen anpassats
härtill. Domstolen har slagit fast att vissa artiklar i fördraget grundar
rättigheter och skyldigheter for enskilda. Artikeln ifråga måste dock
uppfylla vissa krav. Den måste vara entydig, fullständig och ovillkorlig

4 Art. 189 Romfördraget, rättsfallet Variola
34/73 1973 ECR 981
Z .
Art. 189 Romfördraget.
Râttsfallet Marshall 152/84 1986 ECR
723
.
Art. 189 Romfördraget.
45 Pålsson m fl, s 52 f.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 191

och innebära förbud riktade mot medlemsländerna. Ett exempel på en
sådan regel finns i artikel 85 som förbjuder konkurrensbegränsning.
Artikeln kräver inga nationella lagstifmingsåtgärder utan skall tillämpas
direkt av nationell domstol. Man brukar säga att primärrätten, d v s i
princip Romfördraget, i vissa fall är direktverkande/w

3.4 EG och medlemsstaternas rättsordningar

Ett medlemskap i EG innebär att staten accepterar dess strävanden och
mål samt underställer sig fördragen och övriga gemensamma regler.
EG-rätten utgör därmed en del av medlemsstatens rättsordning. En stat
som blir medlem i EG avsäger sig i och med detta lagstiftningsbefogen-
heter inom de områden som gemenskapens samarbete berör. Dessa
områden blir då upptagna av EG-rätten, och det blir inte längre tillåtet
att stifta egna nationella lagar vid sidan av denna. EG-rättens för-
hållande till den nationella rätten bygger på två principer som domstolen
slagit fast. Den ena är principen om fördragets och EG-rättens direkta
tillämplighet i medlemsländerna med verkan också i förhållande till
enskilda rättssubjekt. Den andra är principen om EG-rättens före-
träde framför nationell rätt. Dessa båda principer är inte reglerade i
fördraget utan en frukt av domstolens praxis och de utgör grundstenarna
i tillämpningen av EG-rätten.
Det är i första hand medlemsstaterna
som genomför EG-rätten i sina
egna länder. De får i princip använda den egna rättsordningens förvalt-
ningsmässiga medel. Procedurregler, verkställighetsmedel och rätts-
medel lämnas alltså i första hand åt medlemsstaternas egna rättsord-
ningar att reglera. Men även på detta område finns en tendens att
gemenskapsrätten slår igenom på nya områden. För en effektiv verk-
ställighet av gemenskapsrätten får inte nationella regler stå hindrande i
vägen. Utvecklingen i riktningmot likformighet förstärks också av EG-
rättens krav på likabehandling, likvärdighet och neutralitet/i Slutligen
innebär genomförandet av de fyra frihetema att förvalmingsbeslut i ett

46 Pålsson m fl, på andra
s 136 ff. Exempel
artiklar som har direkt verkan år art. 7 om sär-
behandling p g a nationalitet Kenny 1/76 1977
ECR 741 och art. 52 om etableringsrätt Reyners
2/74 1974 ECR 631.
7 Râttsfallet 26/62
van Gend en Loos 1963
ECR 1.
Rättsfallet Costa ./. ENEL 6/64 1964 ECR
585.
EG-rätten skall genomföras på ett lik-
värdigt sätt i alla staterna. Procedurregler måste
tillämpas neutralt i förhållande till EG-rätten.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

192 Bilaga 4 SOU 1994:2

land blir giltiga i ett annat: beslut om tillstånd, kontroll och registrering
i ett EG-land skall anses likvärdiga med inhemska beslut.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 193

4 EES-avtalets innebörd

EFTA-länderna och EG har genom ett avtal om införande av ett euro-
peiskt ekonomiskt samarbetsområde EES väsentligt ökat sitt sam-
arbete. Målet är att varor, kapital, tjänster och personer ska kunna röra
sig fritt över gränserna inom EES-området. Avtalet ska även utveckla
och bredda samarbetet på angränsande områden, tex miljö, forskning,
utbildning och konsumentskydd. EG:s regelverk ska i relevanta delar
integreras i EES-avtalet och även i EFTA-ländernas rättsordningar.
Enhetliga regler ska följaktligen gälla inom hela EG-EFTA området.
Härigenom skapas en gemensam rättslig ordning som inom avtalets
räckvidd är lika med EG-rättens. Till EES-avtalet har också fogats
särskilda bestämmelser om EFTA-ländemas egen oberoende över-
vakningsmyndighet, ESA, och en EFTA-domstol.
Avtalet innebär för EFTA-ländema en folkrättsligt grundad skyldig-
het att införa avtalet i de nationella rättsordningama och ge det en
verkan som i möjligaste mån överensstämmer med EG:s regler inom
EG. De EG-regler som EES-avtalet berör ska också införas i EFTA-
ländemas nationella rättsordningar. Genom lagvalsregeln i 5 § EES-
lagen skall garanteras att Sveriges förpliktelser enligt avtalet upp-
fylls.5 Däremot överför inte EES-statema någon lagstiftnings-
kompetens till EG. Om avtalet skall utvidgas krävs alltså enighet mellan
alla EG:s och EES medlemsstater. Tanken med samarbetet är dock att
det skall utvecklas så att homogena regler skapas i alla de berörda
ländernafz
Eftersom avtalet
till stor del bygger på EG:s regler inom de
områden som berörs är skillnaden mellan ett EES-avtal och ett EG-
medlemsskap alltså inte så stor. Vid ett medlemskap får EG:s regler
mer direkt rättsverkan, både för medlemsstaten och för enskilda. EG:s
rättsordning anses inte vila på folkrättslig grund, och regelverket får
därför i vissa delar direkt genomslagskraft i medlemsstaten
utan att
reglerna införlivas i den nationella rätten. Dessutom innebär naturligtvis
ett medlemskap i motsats till EES-avtalet direkt inflytande i besluts-
processen inom EG på alla plan. EES-avtalet medför tex inget repre-
sentantskap i Regionala kommittén.

W Se prop. 1991 92 170 bil. 6, s 2 f, bil. 9
s 1 f. Förhållandet berörs på ett antal ställen i
propositionen, se också Ds 1992:14, s 11-18 för
mera sammanfattande resonemang.
EES-avtalet, protokoll 35, och lag om ett
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde SFS
1992:1317, EES-lagen, 5 §. Se också prop
1991/92:170, bil 1, s 136 ff och Pålsson m fl,
s 290.
52 Allgårdh m fl, s 410 f.

7 I3-l366Bilagcdcl

s. 194 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

194 Bilaga 4 SOU 1994:2

Vissa områden som EG:s samarbete berör omfattas inte av EES-avtalet,
t ex jordbrukspolitiken och EG:s tullunion. Detta innebär bl a att
EFTA-ländernas gränstullar inte påverkas av avtalet. Vidare omfattar
inte EES-avtalet tillgång till strukturfondema eller anslutning till den
gemensamma ekonomiska politiken. EG:s samarbete bygger till stor de
på att länderna är skyldiga att samordna sin ekonomiska politik. Detta
är alltså inte fallet inom EES-samarbetet, som inte omfattar gemensam
beskattningspolitik eller valutapolitik.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 195

5 Hur påverkas olika sidor av kommunal

verksamhet

5.1 Inledning

I detta avsnitt skall endast några få effekter av internationalisering och
integration beskrivas. Avsikten är att belysa områden där förändringar
av den rättsliga regleringens och kontrollen av kommunal verksamhet är
särskilt påfallande. De förändringar som här beskrivs blir underlag för
analysen i det avslutande avsnittet 6.

5 .2 Kommunal upphandling

Den kommunala upphandlingen är en del av den offentliga. Men medan
den statliga upphandlingen är författningsreglerad genom upphandlings-
förordningen, är den kommunala i dag oreglerad. Endast kommunal-
lagens regler behöver beaktas, tex KL 8:1 om god ekonomisk hus-
hållning. Det är i princip respektive kommun och landsting
som
utformar upphandlingen
efter eget önskemål. I praktiken är dock de
flesta kommuner anslutna till det upphandlingsreglemente som Kom-
munförbundet utformat. Enligt detta ska upphandling ske med ut-
nyttjande av de konkurrensmöjligheter som finns, med iakttagande av
affärsmässighet och objektivitet. Reglementet är i övrigt inte särskilt
detaljerat, armonskrav saknas tex. Alla landsting har antagit Lands-
tingsförbundets upphandlingsreglemente som följer upphandlingsfor-
ordningen och förbjuder
gynnande av det lokala näringslivet.
Kommunerna har hittills
ansetts ha viss möjlighet att styra upphand-
lingen så att den verkar stödjande på lokal sysselsättning och näringsliv,
men rörelsefriheten begränsas av förbudet mot individuellt företagsstöd
och regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Beslut om
upphandling kan överklagas genom kommunalbesvär. Rätten att
överklaga tillkommer varje enskild kommunmedlem, men över-
prövningen av kommunala upphandlingsbeslut är begränsad till en lag-
lighctsprövning.
De förändringar av upphandlingen som här skall beröras följer
redan av EES-avtalets ikraftträdande. Ett medlemskap innebär alltså
inga ytterligare förändringar materiellt. EG:s regler avser att åstad-
komma en konkurrensutsatt upphandling för att på så vis skapa en

Ds 1992 4, s 46.
Prop. 1992/93:88, s 33.

s. 196 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

196 Bilaga 4
SOU 1994:2

öppen marknad. Ingen leverantör får särbehandlas vid upphandling.
EG:s krav på öppenhet tillgodoses
genom annonseringskravet, och
kravet på affärsmässighet är grunden till den regel
som säger att det
lägsta eller det mest fördelaktiga anbudet ska antas. Alla betydande
sektorer omfattas av EG:s upphandlingsdirektiv. Varor, tjänster och
byggentreprenader inbegrips, och dessutom finns upphandlingsdirektiv
avseende försörjningssektorerna, dvs. vatten, energi, transporter och
telekommunikation. Upphandlingar som berörs är köp, hyra och sale-
och leaseback mellan leverantör och upphandlande myndighet. Det är
inte alla upphandlingar som detaljregleras av lagen, utan vissa lägsta
värden finns angivna, sk tröskelvärden. För varu- och tjänsteupp-
handling är detta värde satt till 200.000
ecu. Vid upphandling av
byggentreprenad är tröskelvärdet 5 miljoner
ecu. Inom vatten-, energi-,
transport- och telekommunikationsområdena gäller samma värden,
förutom på varor, där värdet är satt till 400.000 eller för telekom-
ecu
munikation till 600.000 ecu.
Övervakningsorgan för att direktiven efterföljs inom EG är
Kommissionen som både agerar på egen hand och tar emot anmälningar
om regelbrott och underlåtenhet från medlemsstaternas sida. För att
stärka kontrollen av att upphandlingsreglema följs har man tillskapat
särskilda rättsmedelsdirektiv. Där stadgas bl a att den som har eller har
haft intresse av att erhålla ett kontrakt och
som har skadats eller
riskerar att skadas ska ha möjlighet att via nationella procedurer granska
upphandlingen. Denna granskning kan av medlemsstaten överlämnas till
domstol eller annan rättslig institution. Det nationella kontrollorganet
ska vidare kunna undanröja rättsstridiga beslut och förhindra
en på-
gående felaktig upphandling. Det ska också finnas möjlighet att utdöma
skadestånd.
I Sverige har en ny lag om offentlig upphandling LOU antagits
men ännu inte trätt i kraft. När EES-avtalet träder i kraft, börjar också
lagen gälla. Det nya regelverket är delvis
en transformering av EES-
avtalets bestämmelser som i sin tur bygger de EG-direktiv som
behandlar offentlig upphandling. Men LOU innehåller regler även
för den offentliga upphandling som inte omfattas av EES-avtalet.
Lagens huvudprinciper tillämpas också på upphandling under tröskel-
värdena. Lagen är tillämplig
då stat, kommun, landsting och kyrkliga
kommuner gör inköp av varor och tjänster och därmed uppträder
som
upphandlande enheter. Som sådana enheter räknas också bolag,
föreningar, samfälligheter och stiftelser som fullgör uppgifter i det

Prop. 1992/93:88, s 36 f.
Ds 1992 4, s 65.
W Direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG.
58 Prop. 1992/93:88, s 38 f.
SFS 1992:1528, LOU 1:2.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 197

allmännas intresse. Kommunala bolag hör följaktligen
till den grupp
som berörs av lagen i den mån de inte
en har
industriell eller
kommersiell karaktär. Utgångspunkt vid denna avgränsning är dels
vilken verksamhet som bedrivs, dels vilket inflytande det allmänna
harf Tröskelvärden, förfarandefonnema och annonseringskraven m
m är i princip likadana som i ovan beskrivna EG-direktiv. Upphand-
lingen blir genom närmandet till EG mer detaljstyrd. Kommunerna
var
förr fria att utforma sin upphandling som de ville, även om de flesta
kommuner, och alla landsting, antagit ett upphandlingsreglemente. EG:s
direktiv kräver
en betydligt mer detaljerad reglering. Hela upphand-
lingsprocessen blir sannolikt mer tidskrävande, vilket åtminstone in-
ledningsvis medför ökade kostnader. Det är dessutom så att den kom-
mun som inte följer de nya reglerna riskerar att få stora skadeståndsan-
språk riktade mot sig. De kommunala bolagen kommer att omfattas av
upphandlingsreglema, vilket för deras del också sannolikt innebär en
ökning av kostnaderna inledningsvis. Tidigare kunde de utforma sin
upphandling som de ville. Inte ens det frivilliga upphandlingsr-
eglementet omfattade kommunala bolag, även om de naturligtvis kunde
bü anshnna. Fördyñngen för konununerna konuner noügen an upp-
vägas av de lägre priser som kommer att följa av den ökade
konkunensen.
För kommunmedlemmarna innebär de nya regleringama att deras
möjlighet att överklaga kommunala beslut beskärs. När LOU träder i
kraft är det inte längre möjligt att överklaga kommunala upphandlings-
beslut med kommunalbesvär. Besvärsrätten flyttas från kommun-
medlemmarna till leverantörema. För kommunen kan det innebära
att antalet överklagade beslut ökar, då kretsen av besvärsberättigade får
större personligt intresse av beslutens korrekthet. Den statliga kontrollen
av kommunerna ökar. Kommunala upphandlingsbeslut,
som tidigare
endast kunde angripas med laglighetsbesvär
kan med det nya regel-
verket överprövas i länsrätten. Om upphandlingen är lagstridig, ska
rätten besluta att den ska göras om eller att den inte får avslutas innan
rättelse sker. Den upphandlande enheten ska ersätta leverantörens
upp-
komna skada.
Vid sidan av de nationella rättsmedlen finns ett särskilt övemationellt
rättelseförfarande som motsvarar EG-rättens. Efter anmälan eller eget
beslut behandlar ESA en konkret överträdelse
av reglerna under en
pågående upphandling. ESA begär då rättelse av den berörda staten,

LOU 1:6.
61 Prop 1992/93:88, s 60. Nämnden för
offentlig upphandling ska, om en upphandlande enhet
begär det, granska enhetens rutiner angående upp-
handling och bedöma deras lagenlighet.
LOU 6:5.
LOU 6:1-2 och 6:6-7.

s. 198 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

198 Bilaga 4 SOU 1994:2

som inom tre veckor skall bekräfta att rättelse har skett. EFTA-d0m-
stolen kan överpröva ESA:s beslutf
Ytterligare betonas
vikten av konkurrens även i offentlig företags-
verksamhet genom den nya konkurrenslagens bestämmelser, som kan
gälla kommunal verksamhet om det inte rör sig om myndighetsut-
övning, och genom förslaget till ingripanderätt mot otillbörligt beteende
avseende offentlig upphandling, som avses träda i kraft samtidigt som
EES-avtalet.

5.3 Offentligt stöd till företag

Den svenska kommunallagen medger att kommunerna och landstingen
engagerar sig i näringslivet i följande fall. Ett allmänt främjande av
näringslivet är tillåtet, t ex genom tillhandahållande av mark till
förmånligt pris, satsningar på infrastruktur och kontaktverksamhet,
konsultservice etc, i den mån verksamheten har en kollektiv
inriktning Kommunerna får också bedriva viss näringsverksamhet i
egen regi eller genom kommunala bolag och stiftelser. Sedvanlig
kommunal affärsverksamhet,
som består av att tillhandahålla kollektiva
anläggningar av något slag, t ex elverk, renhållningsverk och buss-
företag, är också tillåtet. Det huvudsakliga syftet med företaget får inte
vara att bereda kommunen ekonomisk vinst." Stöd till enskilda
näringsidkare får endast ges, om det finns synnerliga skäl. Bidrag till
nödvändig serviceverksamhet som hotar att bortfalla, tex bensinmack
och livsmedelsaffår, har ansetts kompetensenligt. Det kan också i
extrema "nöd"-situationer anses ligga i ett allmänt intresse att
kommunen eller landstinget stöder ett enskilt företag för att rädda
sysselsättningen
Genom EES-avtalet införs EG:s regler om offentliga stödåtgärder i
svensk lag. Ett EG-medlemskap innebär alltså inte några ytterligare
konsekvenser på detta område. Huvudregeln inom EG är att stöd från

Prop 1991/92 170, bil 1, s 142 f och 155 f.
Konkurrenslagen 1993:20 och prop
1993/94:35.
KL 2:8 1 st reglerar allmänt näringslivs-
frâmjande åtgärder, se prop. 1990/91:1l7, s 152.
M KL 2:7 reglerar kommunal affärsverksamhet,
se prop. 1990/91:117, s 33.
KL 2:8 2 st. Den nya kommunallagen innebär
att synen på företagsstöd skárpts i ytterligare
restriktiv riktning, se prop. 1990/9l:117, s 32 f
och 152 f.
Se EES-avtalet, art 61, och EES-lagen, 6-
8 §§ lag om ett europeiskt ekonomiskt samarbets-
område SFS 1992:1317.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 199

offentliga medel som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen
inom näringslivet är förbjudet i den mån det påverkar handeln mellan
medlemsstaterna. Begreppet "statsstöd" har i Kommissionens praxis
givits
en mycket vid tolkning. Bistånd från kommunala medel likställs
med statsstöd." Det behöver inte vara fråga om en positiv åtgärd som
utgivande av direkt bidrag. Avgörande för bedömningen är om mot-
tagaren kommit i åtnjutande av fördelar som inte motsvaras av en
jämförlig uppoffring,
t ex då en vara eller tjänst säljs alltför billigt eller
om staten ger en skatterabatt eller en garanti."
Särskilda typer av stöd kan i vissa fall anses förenligt med direk-
tiven. Det som främst är aktuellt är regionstöd, som kan utdelas för att
hjälpa vissa regioner inom EG som är ekonomiskt utsatta, och sektor-
stöd som ges till vissa industrisektorer som behöver utvecklas.
Vissa godkända former av stöd finns klart angivna i fördraget.
Dessa är:
a stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, under
förutsättning att det inte innebär någon diskriminering beträffande
varornas ursprung,
b stöd som utgör katastrofbistând."
Det finns dessutom en uppräkning av olika sorters stöd som i
princip kan anses tillåtna. Sådant bistånd som faller in i dessa kategorier
är tillåtet, beroende på en prövning av det enskilda fallet. Det gäller
stöd som
a främjar den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnads-
standarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på syssel-
sättning,
b främjar genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt
intresse eller avhjälper en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi,
c underlättar utvecklingen av viss näringsverksamhet eller vissa
regioner, i den mån stödet inte påverkar handeln i negativ riktning i en
omfattning som strider mot det gemensamma intresset,

W Art. 92.1 EEG-fördraget.
7l Allgårdh m fl, s 278 f. Se även prop
1991/922170, bil 1 s 156 f.
n Det tyska regeringen har i ett fall av
Kommissionen ålagts att se till att Daimler-Benz
betalade 34 milj mark till Berlins stad, eftersom
företaget förvärvat mark av staden till ett alltför
lågt pris beslutet publicerat i EGT L 263,
9.9.1992. Se Allgårdh m fl, s 278 f.
Se Allgårdh m fl, s 284-288 för en mer
detaljerad genomgång av dessa stödtyper.
" Art. 92.2 EEG-fördraget. Ytterligare en
punkt finns i uppråkningen, men den saknar
betydelse här och torde snart bli obsolet. Den
handlar om möjligheten att ge bidrag till Tyskland
p g a landets delning.

s. 200 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

200 Bilaga 4 SOU 1994:2

d avser annat stöd som Rådet godkänner efter förslag från
Kommissionen.
Allt stöd från det offentliga omfattas inte av regleringen, utan vissa
tröskelvärden finns, under vilkastödet i princip är tillåtet och
Kommissionen har fri prövningsrätt. Detta gäller statsstöd till företag
med högst 250 anställda och antingen en årsomsättning
som inte över-
stiger 20 miljoner ecu eller totala tillgångar inte överstiger lO
som
miljoner ecu. Företaget får inte till mer än 25 % ägas
av ett eller flera
större företag. Statsstöd till sådan verksamhet godkänns i allmänhet,
om
stödet motsvarar högst
7,5 % av investeringskostnaden,
3.000 ecu per arbetstillfálle som skapas, eller
200.000 ecu totalt om stödet inte åsyftar
vare sig en investering eller att
skapa sysselsättning.
Det är dessutom tillåtet att utdela stöd till företag, oberoende
av
storlek, om stödet inte överstiger 50.000 ecu sammantaget under en
treårsperiod.
En medlemsstat måste anmäla nya planer på stöd till Kommissionen
som är EG:s övervakningsorgan. Sådant som bedöms ha liten effekt på
handeln mellan EG-länderna behandlas enligt
en förenklad procedur.
Kommissionen kan kräva
att utgivet stöd återbetalas. Den kan dock
endast agera mot medlemsstaten och inte direkt mot företaget.
För EES-staterna regleras övervakningen på motsvarande sätt.
övervakningsorganet, ESA, skall fortlöpande granska alla befintliga
former av stöd som utges eller ska utges inom de avtalsslutande
staterna." EES-lagen föreskriver vidare att kommuner och landsting
är
skyldiga att lämna upplysningar till regeringen eller till det svenska
övervakningsorganet om alla former av stöd som planeras och som kan
bli föremålför ESA:s prövning. Om ESA prövar ett kommunalt beslut
om stöd och finner detta stå i strid med EES-avtalet får regeringen
upphäva beslutet. Detta gäller dock inte om en svensk myndighet,
tex
en kammarrätt, redan prövat beslutet och funnit det vara förenligt med
avtalet.
De olika former och tillfällen, då det enligt EG-rätten är tillåtet
att
utdela stöd från det offentliga till företag, är tämligen talrika, i alla fall
om det görs en jämförelse med kommunallagens regler om utdelande av

Art. 92.3 EEG-fördraget.
76 Allgårdh m fl, s 279 f. Mer generösa regler
gäller för mindre utvecklade områden. T ex kan
stödet motsvara upp till 15 % av investerings-
kostnaden.
" Art. 62.1 i EES-avtalet som enligt 2 § EES-
lagen gäller som svensk lag.
W 7 och 8 §§ EES-lagen, 1991/92:170,
se prop.
bil. 1 s 160 f.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 201

stöd till företag. I de flesta fallen handlar det om stöd för att främja
vissa regioner eller skapa arbetstillfällen. Enligt KL är det inte tillåtet
att vid sådana tillfällen stödja företag. I det avseendet innebär det nya
regelverket ingen materiell reduktion av befogenhetema.
Kommunala bolag, som är tämligen vanliga inom den del av närings-
livet som ofta benämns den kommunala sektorn, kan medföra vissa
svårigheter. Bolagen betraktas med samma ögon som ett privatägt före-
tag, och det kan därför bli svårt för kommunen eller landstinget att
skjuta till kapital till sina bolag när detta är nödvändigt. Sådana kapital-
tillskott betraktas
i princip som företagsstöd och får endast ges vid de
tillfällen som uppräknats ovan. Undantag är de tillskott som understiger
tröskelvärdena.
Det nya regelverket innebär ett ingrepp i det kommunala självstyret.
EES-lagen ger regeringen rätt att upphäva ett kommunalt beslut om stöd
till företag om ett övervakningsorgan befunnit detta strida mot EES-
avtalet.Detta är en utvidgning av statens befogenheter gentemot kom-
munerna. Det införs också en kommunal skyldighet att rapportera om
de olika former av stöd som planeras. I förarbetena hänvisar regeringen
på denna punkt till en motsvarande befogenhet för regeringen när det
gäller civil luftfart. Regeringen hävdar att en rätt för regeringen att
upphäva kommunalt beslut, som står i strid med folkrättsliga åtaganden
och med svensk lag, inte kan anses utgöra en oacceptabel inskränkning
av den kommunala självstyrelsen.

5.4 Kommunal tjänsteexport och inter-

nationellt bistånd

Som en följd av EES-avtalet kommer svenska kommuner och landsting
att kunna lämna anbud på konsultverksamhet vid de utvecklingsprojekt
som finansieras med EG:s regionalfonder exempelvis i Sydeuropa.
Detta försvåras dock av den nuvarande svenska lagstiftningen. Denna
ger bara en begränsad rätt att tillhandahålla kommunala tjänster för
export. En kommun kan bedriva tjänsteexport som underleverantör till
svenskt exportföretag eller staten. Efter dispens från regeringen kan
kommun få bedriva tjänsteexport på egen hand. Vid behandling av
dispensansökan beaktas att inga onödiga risker tas med det kommunala

Lag1992:138 om tillämpning av avtal
mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart, se
prop 1991/922170, s 162. Regeringens ingripande kan
endast ske i de fall då tolkningen av art 61 inte
kommit under svensk domstols prövning.
W Prop 1991/92:17o, s 162.

s. 202 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

202 Bilaga 4 SOU 1994:2

kapitalet. Exporten
ska också bedrivas på ett ekonomiskt försvarbart
sätt. Kommunerna ges enligt förslaget ökade möjligheter att bedriva
kommunal tjänsteexport på egen hand. Kravet på dispens försvinner.
Motivet till detta är att kommuner och landsting själva är bättre
lämpade att bedöma den ekonomiska risken än regeringen. Förslaget
innebär vidare att exporten ska balanseras ekonomiskt under viss tid
samt särredovisas i den kommunala bokföringen. Prissättningen ska ske
på affärsmässiga grunder, och kontinuerligt tillskott av skattemedel eller
investeringar för tjänsteexport får göras. Regeringen kan dock bevilja
tillstånd till detta
Svenska kommuner och landsting har möjlighet att ge humanitärt
bistånd till utlandet om en nödsituation uppstått. Endast utrustning som
kan avvaras får dock skänkas, d v s utrustning får inte köpas in får ett
sådant ändamål. Ett lagförslag har upprättats som ger kommunerna
möjlighet att anskaffa ny utrustning som sedan används till bistånd.
Rådgivning, konsultverksamhet, utbildning m m kan också ges. Sådant
bistånd får dock endast ges till stat som också erhåller bistånd från
svenska staten. Kompetensutvidgningen är främst avsedd att ge svenska
kommuner och landsting möjlighet att hjälpa till vid uppbyggandet av
kommuner i Östeuropa.
De utökade befogenhetema inom både tjänstexport- och bistånds-
området är en följd av den intemationaliseringsprocess som accelererat
i samband med utvecklingen i Östeuropa, EES-avtalet och den svenska
ansökan om EG-medlemskap. De svenska kommunerna och landstingen
har fått ett starkt ökat intresse för internationella frågor, och lag-
förslagen ger dem ökade möjligheter att agera på den internationella
scenen.

5.5 Miljöskydd

En utgångspunkt vid de svenska förhandlingarna om EES-avtalet var att
den svenska miljölagstiftningen i praktiken uppfyllde EG:s miljökrav.
Endast formella ändringar ansågs nödvändiga för att uppfylla dessa
krav. Men det kommunala miljöarbetet kommer att påverkas av EES-
avtal och EG-medlemskap. Vissa ändringar har föreslagits av miljö- och
naturresursdepartementet. Här skall behandlas miljökonsekvens-
beskrivningar MKB och luftmätningar.
En MKB är en tämligen omfattande bedömning av hur en rad
faktorer, tex människor, mark och vatten, påverkas av ett visst projekt.

81 se SOU 1993:77, s 56 ff och 72-77.
82 SOU 1993:77, s 14 f och 79-82.
Ds 1992 43, s 3.

s. 203 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 203

Enligt EG:s regler ska en MKB göras då ett projekt kan antas medföra
betydande påverkan på miljön. Detta antagande kan grundas på
projektets art, storlek eller lokalisering. Departementets lagförslag
innebär att utövaren av verksamhet som enligt svensk lagstiftning är
tillståndspliktig, t ex ett vägbygge, också ska utföra en MKB avseende
verksamheten.
Plan- och bygglagen SFS 1987:10 föreslås ändras så att miljö-
analyser skall göras i större omfattning. Miljöanalysen innebär att
kommunen redovisar att EG:s miljöregler inte kränks i samband med
projektet,tex att gränsvärden för buller och utsläpp överskrids.
Något generellt lagstadgat krav på att MKB ska ingå i underlaget för
den fysiska planeringen
uppställs inte. Däremot ska MKB upprättas då
kommunen planerar vissa i lagen angivna projekt t ex industriområden
och fxitidsbyar. Detta lagkrav är helt nytt och innebär för kom-
munernas del sannolikt ökade kostnader i samband med den fysiska
phneñngen.
EG:s regler om luftkvalitet innebär att mätningar av luftkvaliteten
ska utföras regelbundet. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen
om de resultat som erhålls. Enligt ett svenskt lagförslag skall kom-
munerna kunna åläggas att utföra mätningar för att utröna förekomsten
av farliga föroreningar i luften. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får i den utsträckning det är nödvändigt för att
uppfylla EG:s regler om gränsvärden för vissa luftföroreningar meddela
föreskrifter. Om det kan antas att gränsvärdena kan komma att över-
skridas, skall en kommun kunna åläggas att utföra mätningar. Tillsyns-
myndigheten får utfärda föreskrifter om mätmetoder och redovisning.
Pâ detta område innebär således EES/EG ökade statliga tillsynsbefogen-
heter.
EG:s miljöreglerskiljer sig från de svenska på det viset att exakta
gränsvärden ofta anges. Den svenska miljölagstiftningen anger snarare
kraven i mer allmänna ordalag. Plan- och bygglagen anger exempelvis
att en god bostadsmiljö ska upprätthållasf EG:s exakta miljöregler
kan komma att innebära en ökning av antalet mätningar av luft- och

84 Rådets direktiv 85/337/EEG om bedömning
av inverkan på miljön av vissa offentliga och
privata projekt.
Ds 1992:43, s 41-45 .
86 Prop 1992/93:60, s 27.
87 Se exempelvis direktiv 82/884/EEG om
gränsvärde för bly i luften och direktiv
85/203/EEG om luftkvalitetsnormer för
kvâvedioxider.
Prop 1992/93:60, s 185 ändring i hälso-
skyddslagen
89 .
PBL 2 : 1.

s. 204 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

204 Bilaga 4 SOU 1994:2

Vattenkvalitetetc. Detta är positivt för miljön men betyder också ökade
kostnader för kommunalt miljöskydd och en utökad statskontroll.

5.6 Arbetstagares skydd vid Överlåtelse av

företag eller verksamheter

När en kommunal verksamhet överförs till arman, exempelvis då
barnomsorgen tas över av privata företag, anger inte svensk lagstiftning
hur detta påverkar de tidigare kommunalt anställda inom verksamheten.
Deras anställningsavtal övergår inte automatiskt till förvärvaren. Det
nya anställningsförhållandet med förvärvaren kan ha ett helt annorlunda
innehåll i fråga om lön, arbetstider m m. Arbetstagares skydd vid
övergång av företag eller verksamhet är således tämligen svagt. EG:s
regler i fråga om arbetstagares skydd vid överlåtelse av företag eller
verksamhet består av ett direktiv som antogs 1977. Direktivet
innebär ett tämligen långtgående skydd för arbetstagare i sådana
situationer. I EES-propositionen ansågs det dock att den svenska
lagstiftningen uppfyllde direktivet. Direktivet ska tillämpas vid
överlåtelse av företag, verksamhet eller del av verksamhet till annan
arbetsgivare genom lagenlig överlåtelse eller fusion. Vid bedömningen
av om överlåtelse skett är det väsentliga om verksamheten bevarat sin
identitet. Det är således inte nödvändigt att tillgångar överlåts. Över-
låtarens rättigheter och skyldigheter på grund av ett anställningsavtal
skall gå över till förvärvaren. Syftet med bestämmelserna är att i
möjligaste mån säkra att anställningsförhållandet skall fortsätta oför-
ändrat under den nye arbetsgivaren. Överlåtelsen får inte i sig utgöra
skäl för en förändring av anställningsvillkoren eller uppsägning av
arbetstagaren.
Vid en jämförelse med EG:s regler och den svenska arbetsrätten
noteras en viss skillnad i fråga om arbetstagares skydd vid överlåtelse
av företag eller verksamhet. Det har dock ansetts att den svenska rätten
uppfyller EG:s krav i det här avseenden Men skiljaktiga röster har

°° SOU 1993:32, s 324 f.
Direktiv 77/187/EEG om tillnârmning av
medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbets-
tagares rättigheter vid överlåtelse av företag,
verksamheter eller delar av verksamheter.
Prop. l991/92:170, bil. 9 S 25.
93 Direktiv 77/187/EEG, se också SOU
1993:32, s 317-321.
se prop. 1991/922170, bil. 9 s 25 och SOU
1993:32, s 326 f.

s. 205 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 205

också höjts. Om svensk rätt verkligen uppfyller EG:s krav är således
inte klarlagt, och detta kan ytterst prövas av EG-domstolen.
EG-direktivets regler kan dock innebära en svårighet för kommunerna.
En regel som ger arbetstagaren bibehållet anställningsavtal vid en verk-
samhetsövergång kan göra det svårare för privata näringsidkare att
överta kommunal verksamhet och göra denna lönsam. De tidigare kom-
munalt anställda med sina gamla anställningsvillkor måste då bibehållas
i verksamheten. Detta medför naturligtvis kostnader och andra problem,
varför benägenheten hos privata näringsidkare att överta kommunal
verksamhet därför kan minska om EG:s regler på detta område slår
igenonr

Bouvins reservation i sou 1993:32, s 943-
948. Vid ett svenskt EG-medlemskap kan EG-domstolen
pröva frågan. När EES-avtalet blir gällande, kan
EFTA-domstolen avgöra frågan.

s. 206 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

206 Bilaga 4 SOU 1994:2

6 Sammanfattande analys

l De tre alternativen

Mot bakgrund
av översikterna av kommunal självstyrelse, EG:s
rättsordning och specifik påverkan på olika delar av kommunalrätten
skall nu analyseras effekter av EG-medlemskap, EES-avtal respektive
noll-altemativ. Effekter kan urskiljas med ett kortsiktigt perspektiv
genom studium av redan beslutade ändringar med anledning av EES-
avtalet eller med hjälp av tankeoperationen att antingen redan gällande
EG-rätt införs
i Sverige eller att den svenska rätten i sin nuvarande
utformning mer eller mindre tas för given.
En rättspolitisk bedömning måste dock också bygga på att svensk
rätt förändras, även om landet inte direkt deltar i integrationen.
Internationalisering av handel och ekonomi m m måste därför liksom
EES-avtalets effekter och EG-rättens struktur vara utgångspunkter.
Bedömningen med ett mer långsiktigt perspektiv är naturligtvis än
vanskligare. Här måste den troliga utvecklingen
av integrationsarbetet i
EG också finnas med, liksom hypoteser
om hur den svenska nationella
nivån kommer att reagera på EG:s utveckling. Här kan det endast bli
fråga om redovisning av troliga utvecklingsaltemativ. Slutligen kan en
uppdelning också göras mellan direkt inträdande effekter och
mer
indirekt påverkan på den kommunala självstyrelsen
som en del av rätts-
systemet i Sverige.
Som tidigare antytts är det effekterna på den svenska kommunal-
rätten i två avseenden som står i förgrunden: För att bedöma den kom-
munala självstyrelsens utveckling studeras ändringar i den rättsliga
styrningen och i den rättsliga kontrollen
av kommuner och landsting.
Analysen kommer att sammanfattas i två scheman, där bedöm-
ningarna av förändringarnas betydelse för den kommunala självstyrelsen
grovt anges. Varje aspekt som tas upp till bedömning skall behandlas i
förhållande till de tre alternativen EES-avtal, EG/EU-medlemskap och
O-alternativet.

6.2 Den allmärma kompetensen

Den allmänna kompetensen
riskerar att minska i praktiken om
beskattningsrätten urholkas,
vilket är avhängigt av dels den ekonomiska
situationen i landet, dels integrationens krav på anpassning
av den
ekonomiska politiken. Vid samtliga alternativ ligger det i riksdagens
hand att fördela skattetrycket. På den statliga nivån avgörs
var skatte-

s. 207 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 207

sänkningar skall drabba och vilka krav på utgiftsminskningar som skall
ställas. Grundlagsskyddet för den kommunala beskattningsrätten är som
sett bräckligt. EES innebär inget direkt krav på sänkt skattetryck,
men den fria rörligheten kan leda till att Sverige faktiskt tvingas sänka
skattetrycket för att vara konkurrenskraftigt. EG/EU förstärker denna
tendens, medan 0-alternativet antagligen inte medför en lika snabb
anpassning men ändå på sikt får liknande effekter. En beskuren beskatt-
ningsrätt är naturligtvis, betraktad isolerat, negativ för självstyrelsen.

Hur är det då med övriga kommunala befogenheter inom den allmänna
kompetensen

Befogenheten att sköta den ekonomiska verksamheten genom köp av
varor och tjänster blir reglerad både i EES och EG/EU-alternativet
genom kraven på den offentliga upphandlingen, medan 0-alternativet
formellt medger att dc nya upphandlingsreglema aldrig träder i kraft
eller upphävs, om EES-avtalet sägs upp. Den allmänna inriktningen på
ökad konkurrens och affärsmässighet i kommunal verksamhet kan dock
tänkas leda till högre krav på upphandlingsförfarandet, även i det senare
fallet.
Reglerna om statsstöd införlivas med svensk rätt genom EES-avtalet
med i princip samma innebörd som i EG/EU. För kommunal kompetens
innebär de en ny form av detaljreglering. Jämfört med den mycket
restriktiva inställningen till individuellt näringsstöd i kommunallagen är
reglerna dock mer flexibla. Hänsyn tas till andra faktorer, och det
framstår inte som uteslutet att en subvention till enskild näringsidkare,
som skulle ha upphävts vid en prövning i kammarrätten, inte berörs av
EG-direktiven eller skulle godkännas
vid en prövning enligt EG-
reglerna. Det är då inte fråga
om en ökning av den allmänna
kompetensen utan svensk rätt kvarstår oförändrad. Det är bara så att
ingen rättslig prövning aktualiserats. Om däremot ett stöd godkänts av
svensk domstol, med tillämpning först av EG-reglerna, och i den mån
dessa anses "friande",av de svenska reglerna, kan ESA inte kräva att
den svenska regeringen upphäver det kommunala beslutet. Ett upp-
hävande skall däremot ske om ESA prövar beslutet och finner det strida
mot EG-rätten. Det kan knappast påstås att de kommunala
befogenheterna i sig att utge näringsstöd minskar i något av
alternativen. En reservation måste dock på denna punkt lämnas för
kommunala stöd till egna bolag. Däremot förstärks kontrollen av de
kommunala besluten i de båda europa-altemativen jämfört med O-alter-
nativet. En tänkbar utveckling
på sikt är att riksdagen vill förenkla
regelsystemet genom en anpassning till EG-rätten som innebär att de
svenska regler om näringsstöd som vid en jämförelse framstår som
enbart interna luckras upp.

s. 208 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

208 Bilaga 4 SOU 1994:2

De nya krav och möjligheter i kommunal verksamhet
som en ökad
internationell samverkan generellt ställer har redan kommit till uttryck i
förslag om en utvidgad kompetens vad gäller tjänsteexport och interna-
tionell katastrofhjälp. Vänortsutbyte blir allt vanligare även utanför
Norden. EES medför ökade krav på språkkunskaper och internationell
orientering liksom ökad betydelse
av samverkan lokalt och regionalt
över gränserna för att åstadkomma ett konkurrenskraftigt näringsliv.
EG/EU-medlemskap medför därutöver tillfälle att konkurrera om
regionala strukturmedel.
De tendenser till kontakter över gränserna och
nya samarbetsformer
inom och utom landet som internationaliseringen i sig innebär kommer
förstärkas genom EES och blir än mer påtagliga och verkningsfulla med
EG/EU. I sistnämnda fall är det inte osannolikt att dessa utökade
möjligheter leder till
en ökad kommunalrättslig kompetens. Den
allmärma kompetensen skall tolkas av domstolarna i enlighet med
utvecklingen och förändrade samhällsförhållanden. Ett allmänt intresse
kan i framtiden medge mer aktiva samarbetsformer över gränserna.
Regionalt samarbete kan tänkas få friare former, som kan utnyttjas efter
behov. I ett längre perspektiv, om EG/EU leder till en samordnad
utrikespolitik som ersätter nationalstaternas, kan utrymmet för
kommunalt engagemang tänkas bli större. På detta område tycks alltså
den kommunala självstyrelsen kunna bli förstärkt framför allt i
händelse av ett medlemskap. Men i framtidsbilden finns också andra
faktorer, som kan leda till en utveckling åt motsatt håll,
en förstärkning
av den nationella nivån gentemot de regionala, för att åstadkomma en
gemensam nationell anpassning till Europa.
Någon direkt påverkan på regler om kommunal indelning eller
regionalt samarbete följer inte av integrationen. Detta framgår redan
av
EG-ländemas mycket skiftande organisering på regionala och lokala
nivåer. Vare sig EG eller EES förutsätter någon bestämd regional
indelning, storlek av lokala enheter eller vertikal uppgiftsfördelning
inom medlemsländerna. Däremot kan indirekta effekter väntas
genom
att det krävs en anpassning till den nya situationen. Ett pågående
intensivt utredande och diskuterande
om den regionala indelningen i
Sverige illustrerar detta.
Vad gäller kommunal inre organisation och verksamhetsformer kan
det också bli fråga om endast indirekta verkningar. En effektivt
fungerande offentlig sektor
är i sig en konkurrensfördel, när
marknaderna vidgas och den fria rörligheten slår igenom. Detta skulle
tala för en utveckling mot att självstyrelsen ökar och
att kommunalt
agerande tillåts bli mer konkurrensinriktat. Å andra sidan medför den
överstatliga styrningen att den svenska staten kan bli förpliktad att styra
kommuner och landsting så att konkurrens och öppenhet ökar, vilket vi
redan sett, när det gäller upphandlingen.

s. 209 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 209

En spegelbild av begränsningar av befogenheter inom den allmänna
kompetensen är nya åligganden. Som redan konstaterats innebär upp-
handlingsreglerna ett nytt åliggande. EG:s konkurrensregler innebär
också att förutsättningarna för kommunal verksamhet ändras. När det
gällerinternationellt samarbete kan riksdagen göra bedömningar som
medför begränsning av kommunal handlingsfrihet. I stället för frihet i
samarbetsformerna kan nya samarbetsmönster etableras genom lag. Den
kommunala självstyrelsen är som alltid avhängig av riksdagens åtgärder.
Nya tillsynsformer och ny kontroll har införts genom EES vad
gäller upphandling och offentliga stödåtgärder. Den kommunala
besvärsprövningen har tagits bort
vhd upphandüngsbeshu, och rege-
ringen har givits
en ny möjlighet att kontrollera kommuner, genom
rätten att upphäva beslut om stödåtgärder. EG/EU medför i sig inga nya
åtaganden som i dag kan urskiljas inom den allmänna kompetensens
ram. Vad som kan förutses är nya statliga ingripanden i den mån den
fria rörligheten och konkurrensen hotas. Här måste medlemsstaterna
införa de regler som behövs för ett genomdrivande av EG-rätten. På
andra områden kan man däremot tänka sig att tillämpning av tankarna
bakom subsidiaritetsprincipen dämpar de styrande inslagen på lokal och
regional nivå. Även vid ett O-altemativ kan staten för övrigt tänkas ha
behov av nya regleringar för att garantera ökad konkurrens och val-
frihet.
Av betydelse för den allmänna kompetensen är också kommun-
medlemmarnas möjligheter
att påverka. Här ska endast helt kort
nämnas tre områden som påverkas av EES-avtal och EG-medlemskap
och berör kommunmedlemmama: besvärsrätten, rösträtten och subsidia-
ritetsprincipen.
Rätten
för en kommunmedlem att kunna besvära sig över kom-
munala beslut
utan särskild partsställning är unik för Sverige och
anses som en viktig demokratisk medborgarkontroll. Avsikten är att
kommunmedlemmen i sin egenskap av skattebetalare ska kunna få
prövat om hans skattepengar går till lagliga ändamål. Kommunerna kan
i det avseendet betraktas som ett slags association av medborgare,som
skall ha en viss kontroll av denna sammanslutning. I samband med
Sveriges anpassning till EG-rätten minskar kommunalbesvärens tillämp-
ningsområde. Kommunmedlemmama får inte längre möjlighet att
besvära sig över kommunala beslut angående upphandling. Besvärs-
rätten flyttas från kommunmedlemmama till de blivande leverantörerna.
hdoüvet nu dena är den eñeküvare konuon soni anses uppnås on1
leverantörerna ges rätt att överklaga i stället för kommunmedlemmama.

96 Se ovan vid not: 65.
97 Sverige âr inte helt ensamt om kommunal-
besvâren, dessa står också att finna i det finska
rättssystemet.
Riberdahl, S47 f.

s. 210 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

210 Bilaga 4 SOU 1994:2

Den kommunala besvärsrätten anses ha spelat ut sin roll på upphand-
lingsområdet. Laglighetskontrollen ersätts av en mer ingripande dom-
stolsprövning, vilket i sig innebär en minskad självstyrelse.
Den kommunala rösträtten regleras i kommunallagen För
rösträtt krävs att man är folkbokförd i kommunen och har fyllt 18 âr på
valdagen. Svensk medborgare som inte är bosatt i landet saknar kom-
munal rösträtt. Den som inte är svensk medborgare kan ha rätt att rösta
om han, förutom att han uppfyller folkbokföringskrav och ålderkrav,
varit folkbokförd i Sverige den 1 november de tre åren närmast före
valåret. Ett
förslag till EG-direktiv angående kommunal rösträtt är
upprättat, och detta innebär att medborgare i ett medlemsland ska ha
rösträtt om han begär att bli upptagen i rösträttslängden och har bott i
kommunen minst en mandatpeñod.° De svenska rösträttsreglema
uppfyller de krav från EG som är aktuella i samband med förslaget.
Någon lagändringi kommunallagen behövs därför inte. Den ökade
rörlighet som kan uppstå vid ett EES-avtal och ett framtida EG-med-
lemskap innebär sannolikt att antalet utländska medborgare som har rätt
att rösta i kommunala val ökar. Konsekvensen av detta är dock svår att
förutse. Kanske resulterardet i ett ökat internationellt medvetande hos
kommunerna med bl a ett ökat utbyte med utländska vänorter som följd.
subsidiaritetsprincipen har fått en ytterligare belysning i EG-rätten
genom Unionsfördraget. Principen innebär sammanfattningsvis att inga
samhällsfrågor skall föras till en högre nivå än nödvändigt. Med andra
0rd ska en fråga lösas på en högre nivå, endast om det är effektivare
och ett bättre resultat erhålls på det viset.°3 Den lägsta nivån som
subsidiaritetsprincipen medger år individen och familjen. De beslut och
verksamheter som bäst kan förläggas där ska också handhas av individ
och familj. Principen skulle kunna medföra att förhållandet mellan
kommun och kommunmedlem i viss mån förändras.
Förarbeten till kommunallagen
anger att utvecklingen inom det
kommunala området präglas av ökad decentralisering, tydligare ansvars-
förhållanden och bättre uppföljningw Detta har tolkats så att kom-
munal service ska ges när denna är effektivare än enskildas
insatser Det motsatta bör då också gälla. När enskildas besluts-
fattande och insatser är effektivare än kommunens bör dessa ha före-
träde. I en tid av ekonomisk knapphet ligger det nära till hands att flytta
över kommunal verksamhet till familj och individ. Det är inte särskilt

Prop. 1992/93:88, s 48.
°° KL 4:2-4 reglerar den kommunala röstråtten.
m Om förslaget till EG-direktiv, Paulsson
se
s 166.
1 Prop. 1990/91:117, s 141.
103 Stenberg, s 191.
sou 1990:24, s 44.
m5 Stenberg, s 191.

s. 211 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 211

svårt att flytta över ansvaret för äldrevården från kommunen till de
anhöriga. Man skulle kunna åberopa subsidiaritetsprincipen som stöd
för en sådan politik. Ett ökat genomslag av principen skulle således
kunna öka individens och familjens ansvar gentemot kommunen. Men
principen gäller i första hand förhållandet mellan EG:s institutioner och
den enskilda medlemsstaten, och den senare kan i stor utsträckning
själva avgöra hur uppgiftsfördelningen inom landet skall utformas. Den
skisserade möjliga utvecklingen kan antagligen bara aktualiseras
på
längre sikt som en indirekt påverkan av mönster i andra länder.
En förenklad sammanfattning av det hittills sagda skall redovisas
med hjälp av följande schema, där
+ står för ökat självstyre, - för
minskat självstyre och för status qou ej att förväxla med O-altemati-
vet. Varje aspekt som tas upp till bedömning skall behandlas i för-
hållande till de tre alternativen EES-avtal, EG/EU-medlemskap och 0-
alternativet.

Alternativ/ EES EG 0-alt
Aspekter

Allmän kompetens

Befogenheter:
Beskattning
Upphandling
Statsstöd ° ° ll
Intemat.komp + + Il
Organisation II II

Åligganden:
Upphandling
- -
Statsstöd
- -

Tillsyn:
Upphandling
- -
Statsstöd
- -

Kontroll:
Upphandling
- -
Statsstöd
- -

Den kommunala självstyrelsen
som den kommer till uttryck i den
allmänna kompetensen berörs
mest ingripande av reglerna om upp-
handling och offentligt stöd. Det är viktigt att här hålla i minnet att
största delen av den kommunala "fria sektorn" inte alls berörs på något
direkt eller negativt sätt. När det gäller energiföretagen i kommunerna

s. 212 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

212 Bilaga 4 SOU 1994:2

har det lagts förslag om att kommmunala företag skall få konkurrera
utanför kommunens område och inte vara bundna av hävdvunna kom-
munalrättsliga principer utan få agera affärsmässigt. Här leder alltså
förändringen till en utvidgad kompetens för kommunalt driven verk-
samhet.°°

3 Den reglerade kompetensen

En undersökning av EES-avtalets effekter och EG-rättens inriktning
hittills får till
resultat att kommunal verksamhet berörs direkt och
indirekt på många områden, tex transporter, läkemedel, samhälls-
planering. Samtidigtstår det klart att de främsta primärkommunala
uppgifterna påverkas i mindre utsträckning, åtminstone på kort sikt. Det
gäller skola och socialtjänst. Det är inte heller alltid så att effekterna
kommer till uttryck i den typ av rättslig reglering som här har studerats.
Men påfallande effekter på det reglerade områdets styrning och kontroll
kan ses inom miljölagstiftningen. Här visar genomgången i avsnitt 5.5
att nya åligganden införs genom ökade krav på miljökonsekvens-
beskrivningar och luftmätningar, och nya statliga tillsynsbefogenheter
vittnar om ökade statliga kontrollbehov. Föreskriftsrätten för den
statligamyndigheten blir ganska vid. Resultatet blir alltså på detta
avgränsade område att självstyrelsen blir kringskuren.

Altemativ/ EES EG 0-alt
Aspekter

Reglerad kompetens

Befogenheter
- -
Åligganden
- -
Tillsyn
- -
Kontroll
- -

På läkemedelsområdet har den svenske lagstiftaren redan föregripit
integrationen genom nya den läkemedelslagen. På detta område
liksom på flera andra som berör kommunal verksamhet sker harmonise-
ringen inom EG med hjälp av standardiseringsarbete. Produktkontroller
skall utföras av läkemedelsverket och handelshinder skall avvecklas.
För landstingen medför den nya läkemedelslagen indirekta effekter.

°° sou 1993:68.
°7 Prop 1991/92:107, s 30.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 213

Ett exempel på en generell reglering som indirekt kan påverka
kommunernas inflytande är den ändring i begränsningsförordningen som
föranleds av EES-avtalet. Den nya regeln innebär att en myndighet,
som utfärdar föreskrifter till uppfyllande av Sveriges förpliktelser enligt
EES-avtalet, inte behöver inhämta regeringens medgivande, innan
regeln beslutas, även om föreskriften kan antas leda till icke oväsentligt
ökade kostnader för bl a kommunerna. Kommunförbundets före-
trädare befarar att nya regleringar på detta sätt utan politisk prövning
och diskussion kan införas av statliga myndigheter KommunAktuellt nr
31/1993.
Direkta effekter
av integrationen i form av ny lagstiftning om nya
kommunala åligganden eller begränsningar av kompetensen inom det
reglerade området är ännu inte så framträdande. Utvecklingen kan dock
komma att innebära ytterligare statlig tillsyn och kontroll liksom en
förändrad uppgiftsfördelning stat-landsting-kommun. Men sådana för-
ändringar har alltid präglat kommunal verksamhet,
och i stor ut-
sträckning kommer det även i fortsättningen vara riksdagen som väljer
hur integrationen mellan statliga och kommunala uppgifter utformas.
På det reglerade området blir EG-rättens påverkan på den nationella
rätten i stort mer central än vad gäller den fria sektorn, där regle-
ringen avviker från det "normala". EG-rättens särdrag kan alltså för-
väntas bli viktigare här. En jämförelse med svenska legislativa tradi-
tioner visar att ramlagstiftning är vanlig i båda rättsordningama men att
EG-rätten i ännu högre grad än den svenska tenderar att "fylla ut
ramarna" med ganska detaljerade föreskrifter. De största skillnaderna
finns nog snarare när det gäller rättstillämpning och tolkning. EG-
rättens avsaknad av förarbeten är väl känd, och likaså EG-domstolens
integrationspådrivande sätt att tolka enskilda bestämmelser i ljuset av
grundläggande syften och allmänna rättsprinciper. Betydelsen av rätts-
praxis och rättsvetenskap vid rättstillämpningen måste också under-
strykas. Det ofta
komplicerade rättsliga materialet och EG-rättens
judiciella prägel
gör också att juridisk expertis lätt får större genom-
slagskraft och att arbetet i domstolar och myndigheter präglas av
juridiska tankesätt. Genomförandet av EG-rätten sker också i hög grad
med hjälp av domstolar.
I förlängningen kan det svenska rättssystemet påverkas på det sättet
att lekmannainslagen i domstolar och myndigheter blir mindre viktiga
och att politiska överenskommelser ersätts eller styrs av juridiska
lösningar. En betydelsefull faktor för kommunalt inflytande blir utform-
ningen av den interna beslutsprocessen i Sverige och även Regionala
kommitténs ställning och inflytande i det framtida EG-samarbetet.

m SFS 1993:1042 med förordning om ändring i
begränsningsförordningen 1987:1347.

s. 214 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

214 Bilaga 4 SOU 1994:2

6.4 Avslutande reflexioner

Av de tre alternativ som skall bedömas i förhållande till den svenska
kommunala självstyrelsen kan i första hand O-alternativet
te sig som det
enklaste att bedöma. Både EG-rätten och EES-rätten utmärks
av en
dynamik och en strävan efter homogenisering
av rättsförhållandena som
gör dem svåra att överblicka på mer än kort sikt. Men O-alternativet är
inte detsamma som status quo. Staten
som idag visar sig så ivrig att
genomföra EG-rätten på område efter område, till och med innan EES-
avtalet trätt i kraft, skulle säkert inte plötsligt vända på klacken. Därtill
är Sveriges beroende av omvärlden alltför stort. T
o m på områden som
inte berörs av EES sker redan i dag
en anpassning till EG-förhållanden.
En mer allmän inriktning mot konkurrens, marknadseffektivitet och
internationalisering kanske skulle föra med sig att tex upphandlings-
regler för kommunal verksamhet skulle införas även utan EES
På kort sikt skulle dock ett O-altemativ innebära ganska begränsad
påverkan på självstyrelsen, om man bortser från de ekonomiska
eñékwnm.
-
Både EES-avtaletoch EG-medlemskap innebär däremot påtagliga
direkta effekter som här har visats. Vid sidan av dessa blir det på längre
sikt av betydelse hur subsidiaritetsprincipen kan konkretiseras och på
vilka sätt nya metoder för "tillnårmning" mellan medlemsstaterna på de
nya politikområdena kommer att utformas.
Exemplet Danmarktyder på att den kommunala självstyrelsen inte
skadats hittills men att verksamheten påverkas i stor omfattning, fram-
för allt vad gäller den tekniska och ekonomiska förvaltningen och
sysselsättningspoliüken. På längre sikt blir troligen den mest påfallande
verkan att omvärldsberoendet kraftigt ökar och därmed nya samarbets-
mnnm%ds
Men det går inte att blunda för att en anpassning till EG-rätten
ställer krav på medlemsstaten att inför EG garantera att effektiv verk-
ställighet sker på decentraliserad nivå. Staten är formellt fri
att fördela
uppgifterna men kontroll och samordning blir viktigare. Organisatorisk
och funktionell autonomi inom staten begränsas alltså av kraven på
lojalt uppfyllande av gemenskapsrätten. Statsrättsliga garantier för kom-
munal självstyrelse eller delegering
av beslutanderätt är knappast enligt
EG-Domstolen skyddade gentemot gemenskapsrätten.°9 Allt beror på
hur långt denna sträcker sig och vilken inriktning den får i ljuset
av t ex
subsidiaritetsprincipen. I detta perspektiv tycks det vara en rimlig
strategi att arbeta för att europakonventionen
om kommunalt självstyre

1°9 Om EG-ráttens förhållande till medlems-
staternas konstitutioner, se Lysén I, s 62.

s. 215 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 215

ratificeras av alla EG-länder och därmed så småningom kanske kan få
ställning av en rättskälla i EG-rättenf
De rättsliga förändringarna för den kommunala självstyrelsen i
Sverige bör dock inte dramatiseras i överkant. Det är inget nytt i svensk
kommunalrätt att tyngdpunkten förskjuts i den ständigt pågående
interaktionen och integrationen mellan statliga och kommunala upp-
gifter. Förändringar i avvägningarna mellan reglering och avreglering,
ramlag och detaljerade föreskrifter har skett upprepade gånger i de
svenska kommunernas historia. Den senaste tendensen
nya till
detaljerade åligganden kan illustreras av den nya lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade och den föreslagna lagen om barn-
omsorg. Ingendera är lagstiftningsomrâden som är utsatta för någon
direkt EG- eller EES-påverkan. Den svenska riksdagen kommer även i
fortsättningen framstå som den främsta garanten och det främsta
hotet mot kommunal självstyrelse. Den nya komponenten är det allt
starkare omvärldsberoendet, som växer oavsett vilket av de tre ut-
vecklingsaltemativen som förverkligas.

"° Jfr Lysén II, s 98, där det hävdas att
Europakonventionen om mänskliga rättigheter utgör
en råttskâlla som EG-domstolen stöder sig på. I
Maastricht-fördraget stadgas att unionen skall
respektera grundläggande rättigheter enligt konven-
tionen och konstitutionella traditioner i medlems-
staterna Art F:2.

s. 216 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

216 Bilaga 4
SOU 1994:2

7 Källförteckning

7.1 Offentligt tryck

7.1.1 Propositioner och övrigt riksdagstryck

Prop. 1973:90. Förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning
m m.
Prop. 1988/89:119. Om europarådskonventionen
om kommunalt själv-
styre.
Prop. 1989/90:l50. Kompletteringspropositionen.
Prop. 1990/912117. Ny kommunallag.
Prop. l99l/92:l07. Förslag om ny läkemedelslag m
m.
Prop. 1991/92:l70, del bil Om Europeiska ekonomiska samarbets-
området EES.
Prop. 1992/93:60. Ändring i miljöskyddslagen m m.
Prop. 1992/93:88. Om offentlig upphandling.
Prop, 1993/94:35. Ingripande mot otillbörligt beteende avseende offent-
lig upphandling.
1991/92:UbU22. Fristående skolor.

7.1.2 Offentliga utredningar

SOU 1990:24. Ny kommunallag.
SOU 1993:32. Ny anställningsskyddslag.
SOU 1993:68. Elkonkurrens med nätmonopol
SOU 1993:77. Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd.
7. l Departementsseriema
Ds 1992:4. Om offentlig upphandling
Ds 1992:14. EES-avtalets införlivande
m m.
Ds 1992:43. EES-avtalet och den svenska miljöskyddslagstiftningen.

7.2 Litteratur

Allgårdh O., Jacobsson J., Norberg S., EG och EG-rätten, Stockholm,
1993 cit. Allgårdh m fl.
Cramér P., Noteringar rörande subsidiaritetsprincipens tillämpning i
EG-rätten, Svensk Juristtidning 1993,
s 533-547, cit. Cramér.
Hallström P., Några tankar
om subsidiaritetsprincipens tillämpning i
framtidens EG/EU, Svensk Juristtidning 1992, s 177-187, cit.
Hallström.
Holmberg, E Stjemquist, N., Grundlagama med tillhörande
författningar. Stockholm, 1980 cit. Holmberg Stjemquist.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 4 217

Lysén G., Introduktion till EG-rätten, 2 uppl, Uppsala 1989 cit. Lysén
I.
Lysén G., Europas grundlag. Europakonventionen om mänskliga
rättigheter, Uppsala 1992 cit. Lysén H.
Lysén, G., EG och dess institutioner: Ett statsrättsligt perspektiv, 2
uppl, Uppsala 1992 cit. Lysén III
Marcusson L., Mot en ny kommunalrätt, Uppsala 1992 cit.
Marcusson.
Paulsson I., Riberdahl C., Den kommunala självstyrelsen och lagen,
Älvsjö, 1991, cit. Riberdahl.
Paulsson I., Riberdahl C., Westerling P., Den nya kommunallagen,
Älvsjö, 1993, cit. Paulsson m fl.
Pålsson S., Quitzow C. M., EG-rätten, ny rättskälla i Sverige,
Stockholm, 1993, cit. Pålsson m fl.
Stenberg H., EG och kommunerna i EG och i Sverige, uppsats ur
Kommunerna på 90-talet, red. Sterzel F., Rättsfondens skriftserie 28,
Uppsala, 1993, cit. Stenberg.
Sterzel F., Kommunernas skyldigheter, uppsats ur Kommunerna på 90-
talet, red. Sterzel F., Rättsfondens skriftserie 28, Uppsala, 1993, cit.
Sterzel.
Vogel, Hans-Heinrich: Om den kommunala beskattningsrätten,
Förvalmingsrättslig Tidskrift 1993 s 59 cit. Vogel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

âivå
#233
aaah z

s. 219 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 219

Bilaga 5

Regionalt utvecklingsarbete i EG

Lena Ramfelt
Karin Eckerdal
NUTEK

s. 220 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

220 Bilaga 5 SOU 1994:2

1 Inledning

Läsanvisningar
Strukturfondema innehåll och arbetsformer
-
Strukturfondemas målsättningar
Arbetsgång inom strukturfondema

Sammanfattning av studien "Regionalt utvecklingsarbete
i EG. En studie av strukturfondsarbete i sex regioner"

2.1 Inledning
2.2 Begreppet "Regional utveckling" har en bred betydelse
2.3 Programtänkandet är centralt
2.4 Den regionala nivån har betydelse
2.5 Relationerna med Bryssel är viktiga
2.6 Den regionala nivån kommer att påverkas även i Sverige
2.7 Den nationella nivån måste finna sin roll
2.8 Avslutning

Analys av lokala nivåns arbete med EGs strukturfonds-
program

3.1 Inledning
Det "nationella perspektivet"
Det "regionala perspektivet"
3.2 Den lokala nivåns arbete
Typer av organisationer på lokal nivå
Samverkansmönster på lokal nivå
3.3 Handlingsutrymmet och dess restriktioner
3.4 Friktionsytor

4 Reflektioner för Sveriges vidkommande

4.1 Inledning
4.2 Möjligheter för svenska kommuners arbete
4.3 Interorganisatorisk samverkan
4.4 Handlingsutrymmet
4.5 Restriktioner
4.6 Friktionsytor
4.7 Avslutning

5 Slutord

Källförteckning

s. 221 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 221

1 Inledning

EGs regionala strukturfonder använder stora resurser till att utjämna
skillnader mellan svaga och starka regioner inom gemenskapen. Svaga
regioner utgörs av områden som genom sitt geografiska läge, låg
BNP/capita, hög arbetslöshet eller dåliga tillväxtförutsättningar har svårt
att med egen kraft nå upp till den levnadsnivå som för övrigt råder
inom EGs medlemsländer.
NUTEK har under hösten 1993 tagit fram en rapport
som syftar till
att beskriva hur strukturfondsarbetet har utförts på regional nivå i ett
flertal europeiska länder, med ett organisationsteoretiskt fokus. Såväl
analysen som beskrivningar fokuserades på tre aspekter av program-
arbetet; rollfördelning, inflytande och samverkan. De sex regioner
som
beskrevs i det föregående arbetet ligger i följande länder; Irland en sk
mål 1 region, Danmark, Frankrike, Holland, Italien, Storbritannien
samtliga med strukturomvandlingsproblem vilket givit dem mål 2 status.
I den tidigare studien fann vi att planerings- och programarbetet
kring strukturfondsprogrammen i dessa regioner till allra största del
skedde på en regional nivå. Den regionala nivån beskrivs analytiskt
som
den nivå som befinner sig mellan den nationella och den lokala, också
kallad mesolevel. Eftersom arbetet till stor del centreras till den regio-
nala nivån så innebär det också att det är denna nivå
som skapar möjlig-
heter och begränsningar för framförallt den lokala nivåns agerande inom
strukturfondsprogrammen och arbetet med regional utveckling i stort i
dessa regioner. Föreliggande studie,
som behandlar hur den lokala
nivån arbetar med EGs strukturfonder, skall följaktligen ses som en
påbyggnad av föregående studie.
Utifrån iakttagelserna i den föregående studien inleddes arbetet med
föreliggande rapport. Fördjupade fallbeskrivningar, fokuserade på lokalt
utvecklingsarbete, gjordes i tre av de regioner som vi tidigare besökt:

Nord-Jylland Danmark
Lirnburg Holland
Strathclyde Skottland

Vi vill dock redan inledningsvis
betona att det finns en ganska bety-
dande skillnad mellan
det som inom EGs medlemsländer utgör den
lokala nivån och våra svenska kommuner. Svenska kommuner är i
förhållande till den lokala nivån i de länder vi besökt, betydligt
"starkare" i termer av ekonomiska
resurser - som de till stor del också
kan kontrollera användningen av. Ett starkt svenskt decentraliserat
system har också möjliggjort att svenska kommuner kan arbeta bredare

s. 222 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

222 Bilaga 5 sou 1994:2

än den lokala nivån i de regioner
vi besökt. Svenska kommuner har
således kunnat utveckla en bredare kompetens på många områden. Det
bör dock påpekas att det givetvis finns en "spännvidd" mellan
regionerna vad beträffar den lokala nivåns ställning: de danska
kommunerna är inte särskilt förvånande den lokala nivå som
- -
liknar Sverige mest. Holländska kommuner kan också utgöra underlag
för jämförelse. Dock är den lokala nivån i framförallt Italien och
Frankrike av sådan art att jämförelser kan vara svårare att göra.
Utifrån dessa premisser vill vi därför att det som presenteras i
föreliggande rapport skall förstås utifrån den analys och de slutsatser
som drogs i den föregående studien "Regionalt utvecklingsarbete i EG.
En studie av strukturfondsarbete i sex regioner" NUTEK B 1993:8.

Läsanvisningar

Rapporten består av fem kapitel. I föreliggande kapitel ges en kortare
presentation av det regelverk som utgör ramen för arbetet med regional
utveckling i EG, inom de sk strukturfondema. I kapitel 2 ges en längre
sammanfattning av den inledningsvis omtalade studien "Regionalt ut-
vecklingsarbete i EG. En studie av strukturfondsarbetet i sex regioner".
I kapitel 3 presenteras en analys av hur vi anser att den lokala nivån i
de regioner som vi har besökt arbetar med strukturfondema i synnerhet
och med regional utveckling i allmänhet. I kapitel 4 ges några reflek-
tioner för vad vår analys kan innebära för svenskt vidkommande. I detta
kapitel presenteras också de reflektioner som gjordes i den föregående
studien. I ett avslutande kapitel 5 görs en kortare sammanfattning av
rapporten.

Strukturfondema - innehåll och arbetsformer

Regionala utvecklingsinsatser
inom EG finansieras dels av de enskilda
medlemsländerna med nationella medel, dels genom kommissionen med
medel ur EGs egen budget via de s k strukturfondema. Dessa fonder
reformerades 1988 i syfte att öka effektiviteten i deras arbete.
Tanken är att strukturfondsinsatsema skall utgöra ett komplement
till de insatser som görs inom medlemsländerna. För att minska risken
för att strukturfondema ersätter satsningar som annars skulle ha gjorts
inom de enskilda länderna kräver kommissionen att ländernas ekono-
miska insatser utvecklas i samma takt som de medel som kommissionen
ställer till förfogande Additionalitetsprincipen.
Strukturfondema består av tre olika fonder; Regionalfonden
ERDF, Socialfonden SF och Jordbruksfonden EAGGF. Regional-
fonden administreras på EG-kommissionen av DG XVI, Socialfonden
av DG V och Jordbruksfonden av DG XXII.

s. 223 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 223

En region kan få del av ekonomiska medel från strukturfondema
genom att uppfylla vissa sk "hårda kriterier" såsom; BNP/capita, arbets-
löshet samt industrisysselsättning. Regioner som kan erhålla medel från
strukturfondema genom de "hårda kriteriema" definieras utifrån infor-
mation hämtad från EUROSTAT. Information är uppbyggd på en
klassificering på 3 nivåer benämnd NUTS 77ze Nomenclature of Terri-
torial Units for Statistics i tre nivåer. Det statistiska underlaget inbe-
griper fakta av typen; demograñsk profil, ekonomiska räkenskaper,
sysselsättningsstruktur och arbetslöshet.
Klassificeringen bygger på redan existerande administrativa
om-
råden inom de olika medlemsländerna. Den högsta nivån är NUTS
regioner, vilka delas upp i NUT S II-regioner,
som i sin tur delas upp i
NUTS III-regioner. För närvarande finns inom EG totalt 66 regioner på
NUT S I-nivån, 176 på NUTS II-nivån och 829 regioner på NUTS III-
nivån.
I tillägg till de "hårda kriterierna", finns sk "mjuka kriterier" som
också kan utgöra underlag för att definiera regioner
som får stöd från
strukturfondema. I de "mjuka kriteriema" beaktas t ex framtida ned-
gång eller kriser inom en region, nettoemigration och strukturen på
arbetslösheten. De mjuka kriterierna har kritiserats då många
anser att
de ger en hög grad av politiskt inflytande över val
av regioner. Kritik
har dock även framförts mot att målstatusen i hög grad definierats i
kvantitativa termer.

Strukturfondemas målsättningar

EG har nu fastställt sex olika mål för strukturfondemas insatser. Tre av
dessa har en regionalpolitisk karaktär och de tre andra är inriktade mot
att bekämpa arbetslöshet. De tre strukturfondema har under innevarande
programperiod arbetat för att uppnå följande målsättningar:

Mål 1 Att främja utvecklingen i svagt utvecklade regioner

Under innevarande femårsperiod 1988 -1993
går ca 65% av pengarna
från strukturfondema till insatser
kan placeras in under denna
som
målangivelse. Stöd från mål 1 utgår till regioner
som under en treårs-
period har en BNP/capita som är 25% längre än EGs genomsnitt. Beslut
om vilka regioner som skall erhålla mål 1-status fattas av ministerrådet.
För kommande programperiod 1994-1999 har hela Grekland, Irland,
Portugal mål l-status. Förutom dessa har alla andra medlemsländer,
förutom Danmark och Luxemburg någon del med mål l-status. Alla tre
fonderna kan användas för att göra insatser i dessa regioner.

s. 224 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

224 Bilaga 5 SOU 1994:2

Mål 2 Att omstrukturera regioner med industrier på tillbaka-
gang

Bidrag ges till regioner som har högre arbetslöshet än EGs genomsnitt,
där andelen industrisysselsatta ligger högre än EGs genomsnitt eller där
antalet sysselsatta inom industrin minskat markant. Beslut om mål 2-
regionerfattas av kommissionen. Mål 2-regionema får omfatta max
15% av EGs befolkning. För att göra insatser inom dessa regioner
används regional- och socialfonden.

Mål 3 Att bekämpa långtidsarbetslöshet

Stöd for detta mål lämnas till åtgärdsprogram som riktar sig till
personer över 25 år som har varit arbetslösa i mer än ett år. Medel
erhålls från socialfonden.

Mål 4 Att underlätta ungdomars inträde på arbetsmarknaden.

Mål 4 riktar sig till ungdomar under 25 år som har avslutat sin obliga-
toriska skolgång. Medel erhålls från socialfonden.

Mål 5a Att omstrukturera jord- och skogsbruk

Målet är att med insatser under 5a skall påskynda arbetet med omstruk-
tureringen av jordbruket inom EGs medlemsländeLSamtliga medlems-
länder erhåller stöd för detta ändamål. Medel erhålls från jordbruks-
fonden.

Mål 5b Att underlätta utvecklingen i jordbruksbygder

Medel utbetalas till regioner där andelen sysselsatta i jordbrukssektorn
är stor, där inkomsterna från denna verksamhet är låg och till sådana
regioner som har en låg BNP/capita. Frankrike
är det största mottagar-
landet. Syftet är att bidra till utveckling av landsbygden inom andra
näringar än jordbruket. Medel erhålls från jordbruksfonden.
Underkommande programperiod 1994-1999 har det som ovan
definierats som mål 3 och mål 4 slagits samman och ett "nytt" mål 4
har skapats. Det "nya mål 4 har till syfte att underlätta anpassning för
människor verksamma inom sektorer som står inför industriell föränd-
ring eller förändring i produktionssystemet. "Nya" mål 4 skall finan-
sieras inom ramen för socialfonden.
Genom strukturfondema finansieras också de s k Kommissions-
initiativen, vilka inte kommer att behandlas i denna studie.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 225

Arbetsgång inom strukturfonderna

De program och projekt som utvecklas inom strukturfondsarbetet skall
inrymma ett aktivt deltagande från både regional och lokal nivå inom de
regioner som erhåller medel s k Partnerskap.
För att en region skall erhålla medel måste man följa en väldefinie-
rad arbetsgång. Arbetsgången kan indelas i fyra olika faser:

Medlemsstaten förelägger en utvecklingsplan för kommissionen
gällande den enskilda regionen Regional development plan. I denna
-
anges vilka problem och möjligheter, hot och svagheter som regionerna
har. Här specificeras också strategier, resursbehov och prioriterade
sakomrâden inom regionen. Planen lämnas formellt in av den nationella
nivån till kommissionen.

2. Kommissionen reagerar och återför sina synpunkter till den natio-
nella och regionala nivån. En förhandling sker mellan kommissionen å
ena sidan och medlemsstatens regering å andra sidan. Resultatet av
förhandlingarna inryms i en Community support framework CSF. Däri
återfinns de ekonomiska ramarna som kommissionen påtagit sig i för-
handlingar med den nationella nivån.

Den nationella nivån i samverkan med den enskilda regionen läm-
nar till kommissionen ett Operational programme OP. Utifrån för-
handlingarna i fas två anges i detta vilka åtgärder som kommer att
vidtas. Planer för att implementera, följa upp och utvärdera ingår ock-
så.

4. Implementering av programmet i form av projekt. Projekten följs
upp och utvärderas kontinuerligt.

Under kommande programperiod kommer fas l och fas 3 att "kopplas
samman" så att medlemsländerna endast behöver förhandla med kom-
missionen en gång.

8 134366Bilagedel

s. 226 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

226 Bilaga 5
SOU 1994:2

2 Sammanfattning studien
av "Regionalt
utvecklingsarbete i EG. En studie av struktur-

fondsarbete i sex regioner"

2. 1 Inledning
I följande kapitel kommer boken "Regionalt utvecklingsarbete i EG. En
studie av strukturfondsarbetet i sex regioner" NUTEK B 1993:8 att
sammanfattas. Denna studie bildar en grund för det arbete
som presen-
teras i föreliggande rapport. Den analys som gjordes i "Regionalt
utvecklingsarbete i EG" hade några grundteman. Det första handlade
om inflytande. Vilka hade inflytande
över vad som utvecklades inom ett
strukturfondsprogram Hur utövades detta inflytandet
Det andra temat handlade om samordning. Eftersom studien behand-
lade frågor som är av interorganisatorisk karaktär, där flera aktörer
förväntas arbeta ihop, var samordningsbegreppet betydelsefullt. Det
tredje temat var rollfördelningen. Organisationer på fyra nivåer lokal,
regional, nationell nivå och EG-kommissionen deltar på olika sätt i
arbetet. Helt naturligt påtar sig de olika organisationerna skilda roller
och får därigenom olika betydelser i arbetet. Analysens slutsatser
sammanfattas i fyra rubriker:

Begreppet "regional utveckling" har en bred betydelse

Programtänkandet är centralt

Den regionala nivån har betydelse

Relationer med Bryssel är viktiga

Studien innefattade också ett reflektionskapitel, där viktiga slutsatser
från analysen diskuterades utifrån Sveriges vidkommande, vid
ett even-
tuellt svenskt EG medlemsskap. Kapitlet avslutas med en kortare
summering av dessa reflektioner.

2.2 Begreppet "Regional utveckling" har en
bred betydelse
Det finns två dimensioner som är intressanta när begreppet "regional
utveckling" används i samband med strukturfondsprogrammen. För det
första har begreppet "regional development" i sig en bred betydelse.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 227

Inom programmen betonas i betydande utsträckning sysselsättnings-
dimensioner och "planeringsdimensioner". Intrycket
om den breda
betydelsen förstärks ytterligare om man betänker att strukturfonderna
egentligen består av tre olika fonder regional, social och jordbruk,
vilka tillsammans bildar ett ramverk för arbetet med regional utveck-
ling.
För det andra handlar regional utveckling inte bara om att utveckla
perifera regionereller delar av medlemsländema.Vi har t ex ofta sett
exempel på hur strukturfondsprogrammen används för att restaurera
citykärnor eller Det råder dock en lägre grad av
innerstadsområden.
samsyn mellan de olika medlemsländerna ifråga om vad som bör
prioriteras. Flera länder har ett uttalat intresse av att flytta industrier
och företag från citykämor och städer till mer glest befolkade områden.
Andra länder ser ett bibehållande och en upprustning av städerna som
en viktigare målsättning. Enligt vår uppfattning kommer EGs arbete
med regional utveckling inom storstäderna framgent att bli en upp-
märksammad frågeställning.

2.3 Programtänkandet är centralt

En viktig del av både de formella reglerna och det reella arbetet med
strukturfondsprogrammen handlar om att metodologiskt utveckla och
anta program för de olika regionerna. I denna arbetsprocess enas
involverade aktörer på de olika nivåerna kring en gemensam problem-
beskrivning och strategi för regionen, en strategi som sedan utvecklas
ett program. Arbetsmetoden
till kan många gånger te sig byråkratisk
med sina väl definierade regler. Många anser också att det tar långt tid
att lära sig arbetsprocessen. Det är dock mycket viktigt att de som
deltar i arbetet med att utforma planer, program och evaluerings-
dokument lära sig att följa denna arbetsgång.
De regioner och de länder som traditionellt har haft ett utvecklat
planeringssystem med ett tvärsektoriellt förhållningssätt verkar ha haft
lättare för att utveckla program i enlighet med intentionerna i struktur-
fonderna. Mycket tyder på att detta arbete bidragit till att man, i de
regioner vi besökt, också fått ett mer sektorsövergripande synsätt i sitt
arbete, liksom att interlokalt och regionalt samarbete har utökats både
vertikalt mellan de olika nivåerna och horisontellt fler organisationer
på respektive nivå engageras i arbetet med regional utveckling.
De formella reglerna kring strukturfondsprogrammen ställer be-
tydande krav på hur de inomnationella nivåerna organiserar sitt arbete.
För flera av de regioner vi har besökt har det varit något av en "läro-
process" många gånger under stor tidspress. Flera som vi intervjuat
anser att det inledningsvis var svårt att etablera konkreta rutiner och

s. 228 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

228 Bilaga 5
SOU 1994:2

utveckla kontakter mellan de som berörs av programarbetet. Detta har
inneburit att flera regioner ägnat mycket lång tid själva framtagandet
av programmet, vilket i sin tur medfört att det varit svårt att hinna
genomföra tilltänkta projekt inom den definierade programperioden.
Under intervjuerna betonades också att den förankringsprocess
som
programarbetet inneburit, på alla administrativa nivåer som deltar i
arbetet, varit betydelsefull för att öka intresset för frågor kring regional
utveckling. Det är vårt intryck att det finns en strävan efter att
genom
strukturfondsprogrammen få olika organisationer på skilda nivåer att få
en mer utpräglad samsyn kring vad som skulle kunna omtalas som en
"strategi" för den egna regionen. Vår uppfattning är att
man på regional
och lokal nivå har lyckats tämligen väl med att, många gånger
utan att
tidigare ha arbetat på detta sätt, få till stånd samverkan mellan olika
organisationer. Till det positiva samarbetsklimatet har med all sannolik-
het också bidragit att man tillskapat
gemensamma kommittéer för pro-
gram- och projektarbetet enligt av kommissionen uppställda föreskrifter.
Evaluering, d v s uppföljning och utvärdering av program och
projekt, har visat sig vara ett olöst problem i arbetet med struktur-
fonderna. Det finns mycket klara riktlinjer och definierade rutiner från
kommissionen för hur olika program och projekt kvantitativt skall följas
upp. Vår uppfattning är också att mycket tid och pengar satsas på att få
till stånd en så fullständig redovisning
som möjligt av var pengarna har
gått i projekten. Det finns dock stora brister när det gäller kvalitativ
utvärdering för att svara på frågan; "Vad har satsningen programmet
betytt för regionens utvecklingen" Detta problem har även uppmärk-
sammats kommissionen.
Vi fann att det huvudsakligen finns tvâ sätt som programarbetet
relaterats till det mer konkreta implementeringsarbetet i form av pro-
jekt. Det första är att de båda är organisatoriskt relativt frikopplade från
varandra i meningen
att en organisation genomför och har huvud-
ansvaret för planeringen av och framtagandet av programmet, medan
andra organisationer svarar för själva projektarbetet. Detta innebär
att
när programmen är framtagna går "programorganisationen"
ut med vad
som kan betecknas som en "marknadsföringskampanj" för att på så sätt
intressera företag och andra organisationer för de medel som finns att
söka inom ramen för programmen.
Det andra sättet är att den organisation
som har huvudansvaret för
programmen, även i implementeringsstadiet har en viktig roll genom att
man själv driver projekt inom ramen för programmet. Här fullföljs
programtänkandet på ett tydligare sätt även i ett implementeringsskede.
Vilken organisationstyp man väljer är ofta en funktion av hur de
olika länderna tidigare arbetat med regional utveckling.

s. 229 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 229

2.4 Den regionala nivån har betydelse
Strukturfondema har fokus på den regionala nivån. Från kommissionen
markeras att någon typ av regional nivå bör finnas för att intentionerna
med strukturfondema skall kunna fullföljas på ett så effektivt sätt som
möjligt. regional nivå gavs en vid betydelse i studien mot
Begreppet
bakgrund av att det empiriska materialet utgjordes av sex regioner i
olika länder. I andra sammanhang har begreppet "mes0 level" används
för att förtydliga att begreppet används för att definiera ett "besluts-
utrymme" som placeras på en nivå mellan den lokala och den nationella
nivån. Enligt vår uppfattning har arbetet med strukturfondsprogrammen
i mälregionerna inneburit ett utökat beslutsutrymme för den nivå som
analytiskt kan sägas ligga mellan den lokala och den nationella nivån. I
många fall har det vidare inneburit en decentralisering av såväl infly-
tande som befogenheter till denna nivå, från den nationella nivån.
Att den regionala nivån för närvarande har fått ett relativt stort
genomslag kan också förklaras av att kommissionen visat denna nivå ett
stort intresse och själv valt att etablera ett flertal informella kontakt-
vägar för att höra regionemas åsikter om bl a arbetet inom struktur-
fondsprogrammen och Kommissions-initiativen.
Det är intressant att titta på vilken typ av inflytande som ökat då
regionerna börjat sitt arbete med strukturfondsprogrammen. Det finns
t ex i våra intervjuer lite som talar för att politikerna på regional nivå
har fått ett ökat inflytande över regional utveckling genom struktur-
fondsprogrammen. De formella besluten kring programmen fattas på
nivåer "över" den regionala, i dialogen mellan den nationella nivån och
kommissionen. Det inflytande som den regionala nivån har i denna,
med politiska förtecken definierade förhandling, utövas framförallt
genom de tjänstemän som deltagit i programarbetet.
Det är däremot planeringsområdet som den regionala nivån har
fått ökat utrymme för beslut inom strukturfondema. Framförallt är det
tjänstemän med hög professionell kompetens universitetsexamina och
lång erfarenhet inom arbetet med regional utveckling som fått ett ökat
reellt inflytandet över programarbetet. Genom sitt aktiva deltagande vad
avser utarbetandet av programmen, kan de professionella
givetvis också
i stor utsträckningpåverka vad som skall komma ut av programmen. På
den regionala nivån lägger de professionella planerarna dessutom ner
mycket tid på att arbeta med programmen.
Den ökande fokuseringen på den regionala nivån kan resultera i en
polarisering av inflytandet där, samtidigt som regionerna får mer att
säga till om, vilket kan leda till att kommissionen får möjlighet att utöva
större inflytande. Den nationella nivån hamnar då emellan. Detta kan
bidra till att vissa spänningar kommer att uppstå framöver mellan å ena
sidan den nationella nivån i medlemsländerna, å andra sidan såväl den

s. 230 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

230 Bilaga 5 SOU 1994:2

regionala nivån som kommissionen. Under våra intervjuer har bl
a den
nationella nivåns ansvar kring att säkerställa additionaliteten diskuterats.
Så länge den nationella nivån har det finansiella ansvaret för delar
av
strukturfondsprogrammen vill de även utöva ett betydande inflytande
över programarbetet och dialogen rörande EGs arbete kring regional
utveckling i det egna landet. Den regionala nivån kan dock hävda att
där återfinns den professionella kompetensen för att hantera frågeställ-
ningarna inom programmet. Här intar kommissionen en intressant
"mellanställning
Utifrånvårt empiriska material ansåg vi att det finns två förkla-
ringar till
att den lokala nivån inte fått större betydelse. Den första
bottnar i att strukturfondsprogrammen är för breda och omfattande för
att den lokala nivån geografiskt och resursmässigt skall kunna hantera
frågorna. Den andra förklaringen är att den lokala nivån i Europa är
mycket lite decentraliserad jämfört med svenska kommuner och därför
inte har det beslutsutrymme och den egna makt
som krävs för att få
större inflytande över programmen.
Den lokala nivåns arbete med strukturfondsprogrammen, sker enligt
vår uppfattning enligt anvisningar från den regionala nivån. Vanligtvis
deltar den lokala nivån utifrån givna uppdrag från den regionala nivån,
vad avser att t ex samla statistik, föra ut information om struktur-
fondsprogrammen, genomföra egna projekt och liknande. Rent formellt
deltar den lokala nivån också i den organisationsstruktur
som byggts
upp för att administrera och följa programmen. Initiativet ligger dock
hos den regionala nivån Den lokala nivån förefaller i stort sett
vara
nöjd med sin roll.

2.5 Relationerna med Bryssel är viktiga
Det inflytande som utövas vad avser strukturfondsprogrammen ligger
bl a i att de som på olika nivåer i medlemsländerna arbetar med dem
har aktuell information och goda kontakter med kommissionen i
Bryssel. Vad avser informationsströmmarna har uppfattat att det finns
två problem, dels produceras alltför mycket information i Bryssel, dels
upplever många att informationen kvalitativt sett ibland är bristfällig.
Följden av detta har blivit att en mängd olika organisationer etablerat
sig i Bryssel för att hantera informationsströmmarna och tolka dem
utifrån olika aktörers behov.
Företrädare för kommissionen som vi har talat med säger att de
lobbyister, "fulltidsrepresentanter" och nationella experter som mer
formellt är inordnade inom administrationen i Bryssel, uppskattas av
kommissionens företrädare. Inom kommissionen finns ett intresse
av att

s. 231 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 231

höra deras åsikter för att på så sätt hålla sig ä jour med olika organisa-
tioners åsikter.
Kommissionen beskrivs, ur ett informationsperspektiv, på två skilda
sätt av de som intervjuats. Antingen betraktas kommissionen som en
byråkratisk organisation där regler och former för kontakter många
gånger ter sig viktigare än innehållet. Eller som en "öppen organisa-
tion", där det är relativt lätt att förmedla budskap och erhålla informa-
tion. En tolkning av detta kan vara att med rätt kontakter och med tidig
information uppfattas kommissionen som lättillgänglig. Med bristande
kontakter och sen information är intrycket nästan det omvända och den
byråkratiska karaktären blir mer framträdande.
Iblandsynes det också finnas en känsla av att den regionala och
lokala nivåns "mentala avstånd" till den nationella nivån är längre än till
kommissionen i Bryssel. Det verkar helt enkelt lättare för många regio-
ner att antingen prata direkt med företrädare på kommissionen eller via
lobbyister och "fulltidsrepresentanter" ta kontakt med Bryssel, än att
kontakta den nationella nivån för att på så sätt föra fram budskapen.

2.6 Den regionala nivån kommer att påverkas
även i Sverige

De regioner som i Sverige skulle bli föremål för EGs strukturfonder vid
ett eventuellt svenskt medlemskap, måste identifiera en organisation
vilken får ett betydande ansvar för att hantera arbetet med struktur-
fondsprogrammen. Denna organisation bör ligga på det som preciserats
som en regional nivå.
Två organisationstyper har kunnat urskiljas i de studerade regioner-
na. Dessa kan benämnas "programorganisation" och "implementerings-
organisation". Den förstnämnda ansvarar för att den del av processen
som förknippas med att utarbeta det övergripande programmet och den
andra inbegriper de aktörer som implementerar projekt inom ramen för
vad som angivits i programmen. Organisationerna kan fungera fri-
kopplat från eller mer integrerat med varandra.
Ett särskiljande mellan en program- och en implementerings-
organisation kommer utifrån intentionerna med strukturfonderna att
resultera i en utvidgning
av vad som i en tidigare rapport från NUTEK
omtalats som "det regionala utvecklingskomplexet" NUTEK 1993:8.
Inom detta komplex skulle temporära och mer permanenta konstella-
tioner genomföra projekt i enlighet med intentioner som lagts fast i
Community Support Framework. Förmågan att hantera dessa typer av
implementeringsorganisationer kommer att ställa stora krav på den
organisationsom ges ett programansvar. Arbetet med strukturfonderna
kan dessutom antingen placeras inom "det ordinarie beslutssystemet",

s. 232 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

232 Bilaga 5 sou :9942

och därigenom organisatoriskt integreras i de arbete som för Övrigt
pågår i Sverige kring regional utveckling, eller så kan en separat
organisationsstruktur byggas upp för att hantera just strukturfonds-
programmen.
Termen programorganisation som den använts i studien behöver inte
nödvändigtvis innebära att en helt ny organisation inom eller utanför
"det ordinarie beslutssystemet" tillskapas. Man kan mycket väl tänka sig
att man utgår ifrån en befintlig organisationsstruktur där man avsätter
personella resurser som mer fristående har att ansvara för program-
arbetet. Det bör dock påpekas att organisationen i övrigt då kan delta i
arbetet som en del av det som tidigare omtalats som implementerings-
organisationer.
I föregående studie var det vår bedömning att länsstyrelserna skulle
kunna utgöra den organisation på regional nivå som skulle kunna hante-
ra strukturfondsprogrammen i eventuella målregioner. Länsstyrelsernas
kompetens på det tidigare definierade territoriella området i form av
planering och regionalt
utvecklingsarbete var främsta motiveringen
hårtill. Länsstyrelsen,
eller den del av länsstyrelsen som avses i detta
resonemang, borde i så fall kunna utgöra embryot till det som tidigare i
resonemanget har omtalats som en programorganisation. Denna organi-
sations arbetsuppgifter, förutom att utveckla program blir, då att arbeta
med de mer praktiska frågorna kring projektbeslut och, icke att för-
glömma, hantera samverkan med alla andra organisationer som deltar i
arbetet. Märk väl att här inte tar ställning till vilka politiska följd-
verkningar som detta synsätt innebär.
Det år viktigt att den "frikoppling" som finns mellan program-
organisation och projektprocessen, vilken presenterats i sammanfatt-
ningen av analyskapitlet, minimeras och de s k implementerings-
organisationerna ges ett inflytande över själva programarbetet. Detta
innebär att partnerskapstanken bör utvecklas tidigt i planeringsarbetet.
Därigenom binds de aktörer som i tidigare rapport omtalats
som aktörer
inom "det regionala utvecklingskomplexet", upp till de övergripande
intentionernasom anges i programmen. Detta innebär en möjlighet att
tidigt
också hantera och reglera vilka krav på projekt som sedermera
kommer att realiseras.

2.7 Den nationella nivån måste finna sin roll
Det är angeläget att den nationella nivån i Sverige finner
en väl marke-
rad roll för det egna agerandet inom stiukturfondsprogrammen. Den
nationella nivån synes många gånger reellt sett har en något perifer roll
i förhållande till många gånger starkt engagerade och välartikulerade
regionala nivåer. Kommissionen uppmuntrar detta agerande då de,

s. 233 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 233

vilket den själv betonar, etablerar direktkontakter med företrädare för
den regionala nivån för att få ett bättre uppfattning om vilka problem
och möjligheter som kännetecknar de olika regionerna.
Vårt intryck är emellertid att den nationella nivån, utöver sin for-
mella roll, kan spela en viktig roll för att få till stånd väl anpassade
program för de olika regionerna. Den nationella nivåns kompetens
består framförallt i att tillhandahålla analysverktyg och analysmetoder
för att regionerna skall kunna fullfölja ett långsiktigt inriktat prognos-
och programarbete.
Välartikulerade regionala nivåer kommer
med all sannolikhet att
kunna påverka hur kommissionen reagerar på deras önskemål. Regioner
med mindre egen kompetens och med otydlig uppfattning om problem
och möjligheter, kommer därigenom att få mindre uppmärksamhet. En
uppgift för den nationella nivån är att se till att uppmärksamheten för-
delas jämt mellan de olika regioner som kan komma ifråga för stöd från
strukturfondema.

2.8 Avslutning
Den viktigaste slutsatsen av den studie som ovan presenterats kanske
inte är hur vi i Sverige skall bete oss för att vid ett eventuellt medlem-
skap i EG få tillgång till ekonomiska medel från strukturfondema.
Framförallt bör studien kunna utgöra ett underlag för en diskussion
kring möjligheterna att vidareutveckla tankar kring hur vi i Sverige
skall arbeta med regional utveckling i framtiden.

s. 234 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

234 Bilaga 5 SOU 1994:2

3 Analys av lokala nivåns arbete med EGs

strukturfondsprogram

l Inledning
Möjligheterna för den lokala nivån att arbeta med strukturfondsprogram
avgörs till del av hur man på den regionala nivån organiserar arbetet
med fonderna. Den regionala nivån "anger tonen" för samarbetet mellan
lokal och regional nivå vertikalt men också, som analysen kommer att
visa, för samarbetet mellan olika aktörer på lokal nivå horisontellt.
Det är dock viktigt att påpeka att de subnationella regionala och
lokala nivåernas arbete med regional utveckling, primärt styrs
av den
nationella nivån och dess förhållningssätt till de subnationella nivåer.
För att förstå hur den lokala nivån arbetar med regionalt utvecklings-
arbete dels förknippat med strukturfonderna, dels med arbetet i allmän-
het, måste dess agerandet såväl också betraktas ur ett nationellt perspek-
tiv.
Analysen kommer att delas upp i två huvuddelar; i den första
skisseras ramverket för den lokala nivåns aktiviteter, d v s den natio-
nella respektive den regionala nivåns förhållningssätt i arbetet med
regioners utveckling. Fokus i analysens första del ligger på den regio-
nala nivån, där olika
typer av organisationsformer kring arbetet med
strukturfonderna beskrivs. I den andra presenteras vilka olika typer
av
organisationer som på lokal nivå arbetar med regional utveckling, hur
samverkansmönster mellan de olika organisationerna
ser ut och lokala
nivåns handlingsutrymme, restriktioner för handling samt friktionsytor
mellan olika organisationer på denna nivå.

Det "nationella perspektivet

När det gäller den nationella nivåns förhållningssätt, är utgångspunkten
att denna nivå i de regioner som har strukturfondsmedel fått ökade
möjligheter att "inkludera" organisationer på regional och lokal nivå,
d v s att man sett det som nödvändigt att inleda olika typer
av sam-
arbete med subnationella nivåer.
Att ett "inkluderande" förhållningssätt blivit naturligt förstås fram-
förallt utifrån
de regler kring strukturfondsarbetet som presenterats i
kapitel där det framgår att den nationella nivån anmodas att i stor
utsträckning involvera regional och lokal nivå i arbetet, d
v s att efter-
leva den s k partnerskapsprincipen.
Analysen kommer dock att visa att det finns
en spännvidd i hur pass
"inkluderade" den regionala och lokala nivån faktiskt är, då detta i hög
grad är en funktion av tidigare praxis, grad av decentralisering etc.

s. 235 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 235

Klartär dock att arbetet med strukturfondema ställer nya krav på hur
man på regional och lokal nivå organiserar arbetet med dessa frågeställ-
ningar:

"Relations between local government and the state, between central and
subcentral territorial units have changed signijicantly. Superior-sub-
ordinate relations and the hierarchical allocation of jâmctions have
become more problematic. New demands for communication and co-
operation have changed the routines of intergovernmental policy-
making. Despite its sometimes still limitedscope of action, the local
level has gained ground and has become-as an agent of implementa-
tion, co-ordination,
integration and even innovation-an increasingly
important part of national policy-making and problem-solving. " Hesse
Sharpe 1991:617

Det "regionala perspektivet"

Vi fann i den tidigare studien att man i arbetet med strukturfondema
analytiskt kan skilja på tvâ huvudmodeller att organisera arbetet på
regional nivå;
arbetet placeras inom en existerande organisation eller
utanför en existerande organisation. Detta återges schematiskt i en
matris som utvecklades i den förra studien.

Förhållande mellan program- och
projektorganisation

Förhållande till "det
ordinarie besluts-
systemet Frikopplat Samordnat

Inom Nord-Jylland Lorraine

Utom Strathclyde Limburg

Bild 1 Identifierade organiseringsformer i strukturfondsarbetet
"Regional utveckling i EG. En studie av strukturfondsarbete i sex regio-
ner, sid 126

Arbetet med strukturfondsprogrammen kan därefter ske frikopplat eller
samordnat. Med frikopplat avses att det är en organisation som ansvarar
för planerings- och programarbetet men att projektimplementeringen
sedan är skild frikopplad från detta arbete. Med samordnat menas att
- -

s. 236 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

236 Bilaga 5 SOU 1994:2

samma organisation som gör planerings- och programarbetet också har
möjlighet att själv initiera och driva projekt.
Det system som funnit i Nord-Jylland karaktäriseras till stor del
av matrisens första kvadrat där på regional nivå amten formulerar visio-
ner som sedan förväntas fullföljas av andra aktörer i något av en "köp-
sälj-relation" mellan länsstyrelserna och implementeringsaktörer. I
Nord-Jylland administreras arbetet med strukturfondsprogrammen av ett
sekretariat erhvervssekretariatet på amtet.
I matrisens andra kvadrat påtar sig den organisation
som utvecklar
strukturfondsprogrammen ett utökat ansvar och väljer själva att i sam-
verkan med andra även implementera projekt. Exempel på detta för-
hållningssätt tycker vi att har funnit i Lorraine där organisationer på
regional nivå inom ramen för det ordinarie planeringsarbetet också
arbetar med strukturfondsprojekten. I Lorraine ingår planerings- och
programarbetet kring strukturfondema som en integrerad del i ett för
övrigt mycket omfattande planeringsarbete som redan sker på regional
nivå. Det sker då hos det folkvalda regionala rådet le Conseil
Regional jmf länsstyrelsen, som har den formella makten i landets 22
regioner och som också arbetar med planeringsfrågoma. Det är seder-
mera regionprefekturen, dvs statens administrativa representant i regio-
nen som tar det formella ansvaret för det konkreta arbetet med planer
och program och som för statens del säkrar additionaliteten.
I matrisens tredje kvadrant återfinns den variant där arbetet med
strukturfondsprogrammen inte inkorporeras i "det ordinarie besluts-
systemet", istället tillskapa
en organisationsstruktur
som verkar
parallellt, dock inte nödvändigtvis
autonomt från vad som för övrigt
pågår inom regional utveckling med nationella medel. I de studerade
sex regionerna är det tydligaste exemplet på detta arbetssätt Strathclyde
i Skottland.
Före 1989 administrerades alla strukturfondsprogram
i Skottland av
Scottish Office of Industry. Scottish Office
sorterar under Secretary of
State of Scotland, vilket är det departement i Storbritannien som i stort
sett handhar alla frågor som direkt rör Skottland. För programperioden
1989
- 1993 ñck regionen Strathclyde så stora ekonomiska medel från
strukturfondema att en särskild organisation - S IDO Strathclyde
Integrated Development Operation Programme tillskapades för att
såsom en neutral part i regionen hantera det plan- och programarbete
som kan relateras till EGs strukturfonder. Arbetet syftar till en hög grad
av öppenhet och delaktighet bland organisationer som visar intresse för
frågor som handlar om regional utveckling. Bakom den regionala ut-
vecklingsplan läggs för programperioden 1994
som - 1999 står 140
organisationer. Intressenter i S IDO är Strathclyde Regional Council
-
det organ som på regional nivå för övrigt arbetar med regionens ekono-
miska utveckling, kommunerna i målområdet samt regionala och lokala

s. 237 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 237

utvecklingsbolag. För närvarande pågår en diskussion om alla de orga-
nisationer som erhåller stöd från strukturfondema skall avsätta 1,5% av
bidraget till S IDOs administration.
I matrisens fjärde kvadrant ligger arbetet utanför det ordinarie be-
slutssystemet, där kan samma organisation vara ansvarig för både pro-
gram- och projektarbete. Exempel på detta har vi funnit i Limburg i
Holland där provinsen lagt ut ett uppdrag på en fristående konsult-
organisation att genomföra allt arbete med strukturfondema.
När den södra delen av Limburg i Holland blev föremål för ett
strukturfondsprogram, delegerade den nationella nivån ansvaret för
programmet till provinsen i Limburg. Provinsen är det folkvalda organ
på regional nivå som dels verkställer den nationella politiken inom en
rad områden, dels arbetar mer självständigt kring frågor som samhälls-
planering, regional utveckling och miljöfrågor. Provinsen delegerade
ansvaret vidare då programmet endast berörde en mindre del av provin-
sens geografiska yta. Det var tre s k regioner interkommunala
sammanslutningar i provinsen som berördes av programmet. Provinsen
valde att delegera ansvaret till East-South Limburg
- den av de tre
regionerna där behovet av insatser var störst. Regionen valde att bygga
upp ett fristående sekretariat, Streekgewest Zuid Limburg Sterk
Europa, för att hantera strukturfondsprogrammet. I denna organisation
arbetar tre konsulter med att utforma program, implementera och ut-
värdera projekt. Arbetet sker i nära samarbete med berörda kommuner,
regioner, Provinsen Limburg, handelskammare och utvecklingsbolaget
i provinsen LIOF Limburg Institut voor Ontwikkeling en
--
Financiering.
Av kommande resonemang framgår att det sätt som man på regional
nivå organiserar arbetet i de två dimensioner som presenterats i matri-
sen har betydelse för den lokala nivåns möjlighet att engagera sig i
regionalt utvecklingsarbete. Den lokala nivåns möjligheter att påverka
och aktivt delta i strukturfondsprogrammen kan till en stor del förklaras
av det valda organisationssättet på den regionala nivån.

3.2 Den lokala nivåns arbete

Innan man börjar diskutera vilka typer av samverkansmönster vi funnit
på lokal nivå i olika europeiska regioner, finns det anledning att be-
skriva de tre olika typer av lokala aktörer, organisationer, som be-
traktar som en del i det lokala samverkansmönstret och som deltar i
arbetet med regional utveckling.

s. 238 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

238 Bilaga 5 SOU 1994:2

Typer av organisationer på lokal nivå

Man kan schematiskt säga att det finns tre typer av organisationer
som
arbetar med verksamhet som anknyter till arbetet med regional utveck-
ling på lokal nivå;
Den första typen är organisationer inom den offentliga sektorn
som
på lokal nivå har ett samhällsuppdrag att arbeta med frågor
som kan
relateras till regional utveckling, såsom samhällsplanering, smâföretags-
frågor och utbildning. Här är det oftast fråga om kommuner.
I flera av de regioner vi studerat har kommuner gått samman och
bildat gemensamma strukturer för att hantera frågor kring regional
utveckling. Exempel finns i Danmark, Holland och på Irland.
I Nord-Jylland finns exempel på flera samverkanskonstellationer
mellan olika kommuner som bildats som en följd av att regionen blivit
mål 2 region, och där indirekta effekter av detta arbete med program-
men har varit en totalt sett utökad samverkan mellan kommunerna. En
kommunrepresentant säger angående denna samverkan: "Just nu har vi
ett samarbete med fyra närkommuner - ett näringspolitiskt samarbete.
Vi samarbetar t ex för att utveckla turismen i vårt område. Men det
svårt att samarbeta, vi är inte vana. Vi borde inte tävla om att få hit
företag till enskilda kommuner. Det är egentligen egalt vilken
kommun de hamnar i."
I Holland är alla kommuner organiserade i sk regioner
- en icke-
formell administrativnivå, vilket kan betraktas som ett interkommunalt
samarbete för att främja gemensamma intressen. Detta samarbete moti-
veras av att holländska kommuner är mycket små enheter med starkt
begränsad makt. Tidigare har kommunerna i regionerna främst
sam-
arbetat när det gäller frågor som sophantering och brandförsvar, där det
funnits storskalefördelar. I södra Limburg har de tre regioner som
berörs av strukturfondsprogrammen fått ökat inflytande på det regional-
ekonomiska området. Borgmästaren i en av kommuner säger: "Det
första samarbetet mellan kommunerna i samband med den regionala
planen var inte lätt. Jag sitter som ordförande i kommittéen. Vi hade
stora diskussioner innan vi kunde komma överens, men vi växte i den
processen. Vi har kommit att samarbeta även inom andra områden."
På Irland, i regionen Mid-West finns en organisation etablerad
av
den irländska regeringen redan 1959: Shannon development Company.
Denna organisation ansvarar för den regionala utvecklingen för fem sk
counties i regionen. Organisationen är främst inriktad på att arbeta med
frågor som rör turism och industriutveckling. I styrelsen sitter två rep-
resentanter från varje county.
Den andra huvudgruppen av organisationer vars arbete är inriktat på
regional utveckling,
utgörs av representanter från det privata närings-
livet. Exempel på detta finns i Holland och Frankrike. I södra Limburg

s. 239 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 239

utgör Handelskammaren en viktig aktör när det gäller regionala utveck-
lingsfrågor genom de projekt man driver med små- och medelstora
företag. Handelskammaren är en av de organisationer som spelar en
nyckelroll när det gäller att implementera projekt inom ramen för stmk-
turfondsprogrammet i syd- Limburg.
Den tredje huvudgruppen utgörs av "gräns0rganisationer" mellan
den privata och den offentliga sektorn. Dessa finansieras av medel både
från det offentliga och den privata sidan. Den duala finansieringen
medför att gränsorganisationer ibland kan utsättas för ett "k0rstryck"
mellan den offentliga sektorn och det privata näringslivet. Genom dessa
möts dock privata och offentliga intressen vilka kan relateras till frågor
kring regional utveckling, såsom etablering och rådgivning till små och
medelstora företag jämte arbetsmarknadsfrågor. Exempel finns i
Skottland samt i Holland, Italien och Danmark.
Sedan ett antal år tillbaka har den brittiska staten försökt avveckla
det offentliga monopolet över olika samhällsområden, bl a genom priva-
tiseringav olika sektorer samt bildandet av s k QUANGOS Quasi
Autonomous Non-govemmental Organisations. Dessa bygger på en
föreställning om att bättre resultat genereras om man minskar graden av
direkt statligt engagemang. För arbete med näringslivsutveckling har i
Skottland sk Local Enterprise Companies LEC tillskapats. LECs är
lokalt förankrade och kan betecknas som självständiga utvecklingsbolag.
LEC arbetar bl a med företagsrådgivning, arbetsmarknadsutbildning,
stadsfömyelse/fysisk planering, företagsstöd. De skotska LEC erhåller
huvuddelen av sin finansiering från två nationella organ, men även från
privata finansiärer kommer bidrag. Verksamheten bedrivs i aktiebolags-
form. Styrelseledamöter hämtas från det privata näringslivet. I styrelsen
finns även lokala distxicts representerade.
I områden med särskilt stora problem hög arbetslöshet, perifert
belägna glesbygdsomräden, nedslitna innerstadsområden mm verkar,
flera håll i Skottland, särskilda samverkansorganisationer kallade
Initiatives. Dessa organisationer
syftar till att "samla aktörerna" för att
genomföra gemensamma aktiviteter i dessa områden utifrån en gemen-
samt framtagen policy. Bakom Initiatives står berörda districts,
Regional Council, LEC som arbetar i området, andra organisationer
som arbetar med näringslivsutveckling, det lokala näringslivet, större
nationella företag som är etablerade i området, nationella sektorsorgan
m fl. De deltagande organisationerna stöttar verksamheten både finan-
siellt och med personal, lokaler och egna interna resurser för företags-
rådgivning och information.
I Strathclyde, liksom
i andra delar av Skottland finns också s k
Community enterprises.
Dessa utgör en särskild Organisationsform som
verkar inom APT-områden Areas of Priority Treatment. Verksam-
heten har som syfte att hjälpa människor som lever i "utsatta områden"

s. 240 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

240 Bilaga 5 SOU 1994:2

hög arbetslöshet, förslummade innerstadsområden,
glesbygdsområden
att gå samman i kollektivoch starta samhällsägda verksamheter/företag
som kan erbjuda service och tjänster inom dessa geografiska områden.
Exempel utgörs av städföretag, flaggtillverkare och vaktbolag.
Community Enterprise drivs utan vinstintressen. Organisationen erhåller
merparten av sin finansiering från Strathclyde Regional Council, Andra
finansiärer är Local Enterprise Companies.
I Limburg finns också exempel på "gränsorganisationer" som bildats
sedan området blev mål 2 område. European Business Center EBC i
Heerlen är en sådan organisation. EBC startades 1989 och är ett
s k
BIC Business Innovation Center som hanterar projekt som bedrivs
inom ramen för strukturfondsprogrammet, men som också bedriver
egna projekt. EBC ägs till l/3 av fyra kommuner inom mål 2 området,
1/3 av banker och privata företag samt l/3 av det regionala utvecklings-
bolaget LIOF Limburg Institut voor Ontwikkeling en Financiering i
Limburg. EBC har till uppgift att ge företagsservice till entreprenörer
och till nystartade småföretag i form av t ex marknadsföringsåtgärder,
att formulera affársplaner och att skapa utbildningsplaner.
I Toscana finns exempel på en gränsorganisation i den regionala
utvecklingsbyrân FIDI Toscana. FIDIs aktiekapital ägs till 35% av
Regionala Rådet i Toscana jmf länsstyrelsen, medan övriga aktier
fördelas mellan ett stort antal banker i regionen. FIDI Toscana arbetar
med frågor som rör små- och medelstora företag i regionen
genom
rådgivning, konsulting och genom att garantera statliga lån och krediter.
I Nord-Jyllands amt finner man exempel på gränsorganisationer i de
sk Erhverskontoret där man inom enskilda kommuner arbetar dels med
frågor relateradetill strukturfondsprogrammen, dels med att förmedla
information om lagar, internationalisering, nationella stödprogram etc
till existerande eller nya företag inom kommunen. Dessa kontor finan-
sieras till 90% av kommunen och 10% av företagarföreningen i
kommunen siffrorna gäller för Dronninglunds kommun. Kommunerna
anser att Erhvervskontoren utgör en viktig del i arbetet med struktur-
fonderna. Flera företag tar redan på idéstadiet till projekten kontakt med
kontoren och ber om råd. En representant för ett Erhvervskontor säger:
"Vårt arbete ute i kommunerna handlar mycket
om att marknadsföra
den här möjligheten till stöd." En representant för
en annan kommun
säger: "Vår kommun skapar projekt i nära samarbete med kommunens
näringsliv. Det är oftast kommunen som tar initiativet till samarbete
med näringslivet, därefter sker en dialog."
En slutsats man kan dra av resonemanget är att variationsrikedomen
av organisationer som engagerar sig i regionalt utvecklingsarbete år
stort. Det finns många organisationer som inte ingår i det ordinarie
beslutssystemet på lokal nivå men som ändock
engagerar sig i fråge-
ställningarna. Om man vill göra en distinktion mellan de olika besökta

s. 241 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 241

regionerna kan man säga att i nord-Jylland synes knytningen till det
ordinarie beslutssystemet vara starkast, medan man i södra Limburg
finner organisationer som har en starkare knytning till det privata
näringslivet. "Gränsorganisationer" verkar vara vanligast i Strathclyde.

Samverkansmönster på lokal nivå

För att mer övergripande beskriva de förhållningssätt kring regional
utveckling som vi har återfunnit på lokal nivå utnyttjas en matris som
bygger på en modell utvecklad av Pierre:

Det lokala beslutssystemets
förhållningssätt

Autonomi Integration

Autonomi Nattväktar- Styrnings-
modell modell
Förhållningssätt för
övriga organisationer
på lokal nivå
Integration Beroende- Mobilise-
modell ringsmodell

Bild 2 Modeller av lokala politiska ekonomier

I kommande resonemang utgår vi ifrån att ansvaret, och stora delar av
de initiativ på lokal nivå som tas kring frågor relaterade till regional
utveckling sker inom "det lokala beslutssystemet". I detta begrepp
inbegrips de organisationer som har ett övergripande samhällsuppdrag
att arbeta med frågor kring regional utveckling, oftast är det fråga om
kommuner. Med "övriga organisationer" förstås organisationer inom det
privata näringslivet och "gränsorganisationema" vilka omtalats tidigare
i analysen.
Modellen fokuserar således på organisationer på den lokala nivån,
och tar sin utgångspunkt i en kommuns förhållningssätt till arbete med
regional utveckling. Man kan då analytiskt skilja mellan ett autonomi-
och ett integrationsförhållningssätt. När det lokala beslutssystemet arbe-
tar enligt ett förhållningssätt som karaktäriseras av autonomi innebär
detta att de har en passiv hållning till regional utveckling. Samma för-
hållningssätt från övriga organisationer på lokal nivå innebär att man

s. 242 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

242 Bilaga 5 SOU 1994:2

ställer små krav på att det ordinarie beslutssystemet skall göra något för
att befrämja regional utveckling.
Ett förhållningssätt karakteriserat av integration innebär å andra
sidan att det lokala beslutssystemet aktivt arbetar för att ha god
sam-
verkan med övriga organisationer och att det lokala beslutssystemet
engagerar sig i frågor som handlar om regional utveckling. För övriga
organisationer innebär en förhållningssätt kring integration att de ställer
betydande krav på det lokala beslutssystemets arbete med regional
utveckling.
Utifrån modellen identifieras följande fyra förhållningssätt för arbe-
tet med regional utveckling på lokal nivå:
"Nattväktarmodellen" innebär att det lokala beslutssystemet har ett
passivt förhållningssätt vis-â-vis andra lokala aktörer. För övriga organi-
sationer innebär det att de ställer begränsade krav på vad det lokala
beslutssystemet skall göra för dem. Modellen innebär således att både
det lokala beslutssystemet och övriga organisationer har ett ömsesidigt
passivt förhållande till varandra.
I "Stymingsmodellen" är det lokala beslutssystemet aktivt, formule-
rar program och strategier för att arbeta med regional utveckling men
övriga organisationer deltar inte i arbetet utan förhåller sig passiva.
I "Beroendemodellen" finns flera övriga organisationer vilka är
aktiva och gärna engagerar sig i regional utveckling, men där finns
också ett lokalt beslutssystem som saknar intresse och/eller
resurser att
mer aktivt arbeta med frågeställningarna.
I "Mobiliseringsmodellen" slutligen ställer det lokala beslutssystemet
och övriga organisationer ömsesidigt krav på varandra och förväntar sig
betydande engagemang från den andra parten. Båda parter strävar efter
samordning.
Av tidigare resonemang i rapporten ha framgått att kommissionen
genom regelverket för arbetet med strukturfondema definierat ett upp-
drag formellt till den nationella nivån i de olika medlemsländerna, reellt
till den regionala nivån att arbeta enligt ett förhållningssätt karakteri-
serat av integration. Integrationen är uttalad genom den tidigare om-
talade partnerskapstanken vilket innebär:

långsiktig och formaliserad samverkan.

Det som inledningsvis är en tämligen ostrukturerad samverkan mellan
olika organisationer som arbetar med ett konkret projekt,
ges över tiden
en mer fast struktur med siktet inställt på en långsiktig samverkan
vilken sträcker sig över en flerårsperiod och handlar inte bara
om konk-
ret projektimplementering utan även om att utveckla mer övergripande
planer och program för den egna regionen.

s. 243 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 243

inflytandet utövas med goda idéer och argument.

De organisationer som deltar i partnerskapet utövar inflytande med
hjälp av idéer och argument. Beslut om planer, program och konkreta
projekt som skall startas fattas vanligtvis genom konsensus.

ömsesidigt intresse och frivillighet

Deltagandet i partnerskapet bygger på frivillighet och ett ömsesidigt
intresse bland olika organisationerna att tillsammans arbeta med frågor
kring regional utveckling.
Genom den uttalade partnerskapstanken är det vår utgångspunkt för
det fortsatta resonemanget att det lokala beslutssystemet förhållningssätt
definieras av "Integration". Således kan den lokala nivåns arbete med
strukturfondsprogrammen beskrivas en stymings- och mobilise-
utifrån
ringsmodell, där delaktigheten från övriga organisationer kan variera.
Vårt intryckär att man i de sex studerade regionerna kan se en
tendens till ett förhållningssätt att mobilisera, där man finner att olika
organisationer, visserligen i olika hög grad, har börjat arbeta med
regional utveckling. Man har blivit medveten om att nya krav på sam-
arbete nu ställs inte bara från kommissionen, utan även från inomnatio-
nella nivåer. Många påtalar också fördelarna med ett mer integrerat
regionalt utvecklingsarbete, samt att man önskar att denna process om
möjligt skall fortgå även utan fortsatt tilldelning från fonderna.
Det empiriska materialet från den lokala nivån i de regioner vi
besökt visar att samtliga befinner sig i en situation som analytiskt kan
beskrivas med hjälp av "styrningsmodellen" eller "mobiliserings-
modellen". En tentativ slutsats är att graden av en lokal mobilisering
som kännetecknas av delaktighet från både det lokala beslutssystemet
och övriga organisationer, dvs "Mobiliseringsmodellen", ökar i de
regioner som valt att lägga strukturfondsarbetet i separata organisations-
strukturer, således utanför det ordinarie beslutssystemet.
Dock finner vi det poängriktatt göra en distinktion mellan en lokal,
ömsesidig mobilisering av proaküv och reaktiv karaktär. Det vanligaste
mönstret för delaktighet på lokal nivå är en mobilisering av en reaktiv
karaktär, dvs den lokala nivån reagerar genom projektansökningar och -
implementering på de planerings- och programarbete som fastlagts på
den regionala nivån. Dock finns också ett visst mått av proaktivt
agerande från den lokala nivån vilket innebär att man från både det
lokala beslutssystemet och övriga organisationer försöker öka styrbar-
heten över det egna geografiska området genom att i större utsträckning
delta även i planerings- och programarbetet. Möjligheterna för ett pro-
aktiv mobiliserande förhållningssätt synes öka om separata organisa-
tionsstrukturer byggts upp på regional nivå.

s. 244 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

244 Bilaga 5 SOU 1994:2

Det finns ytterligare anledningar till att man finner
en ökad grad av
lokal mobilisering i strukturfondsregionema; Först och främst förefaller
det som om de finansiella medel som har tilldelats de olika regionerna
via strukturfondema har bidragit
till att en samarbetsprocess satt igång.
Fokuseringen på regioner
som primära bidragstagare, och inte enskilda
företag eller organisationer, bidrar till att organisationer i målregionerna
aktivt måste arbeta med planering och programmering för att få tillgång
till pengarna. Den lokala nivån måste följaktligen, åtminstone i projekt-
fasen, mobilisera personella och ekonomiska
resurser för att någon
finansiell tilldelning från strukturfondema:

"we can expect formal and informal networks of municipalities ana
regions to emerge, supported in part by EC funds as part of the
mowes
towards integration, but with the objectives of lobbying Brussels for
support ana of providing information and technical assistance to munici-
palities and regions seeking EC support" Goldsmith 1991:9

Ytterligare en förklaring till ökad lokal mobilisering kan vara vad Pierre
1992 kallar för "den lokala politiska ekonomins logik", vilken innebär
att den ena parten, i detta fall kanske framförallt det lokala besluts-
systemets strävan efter integration, uppmuntrar det lokala näringslivet
och andra organisationer att engagera sig i frågeställningarna. Detta ger
början till en "samverkansloop", där samverkan foder samverkan.
Det ovan förda resonemanget stärker intrycket
av att det har stor
betydelse för hur arbete med strukturfondema organiseras på regional
nivå. För det första har det betydelse för hur man "inom" den regionala
nivån på ett effektivt sätt organiserar själva plan- och programarbetet.
För det andra har det betydelse för om och i så fall vilken typ
av mobi-
lisering som uppnås på den lokala nivån.
En ökad lokal mobiliseringen till följd av arbetet med strukturfonds-
programmen genererar som ovan nämnts olika grad av ökad lokal sam-
verkan. Samverkansmönstren kan i sig delas upp i två huvudtyper:
horisontell och vertikal samverkan.
Horisontell
samverkan innebär arbetskonstellationer där olika orga-
nisationer på lokal nivå deltager. Det organisatoriska mönster
ser på
den lokala nivån kan bl a förklaras av att arbetet med strukturfondema
har inneburit att organisationer på denna nivå fått ett större "innehålls-
mässigt fält" att arbeta inom, vilket i sig skapar
nya incitament för
samverkan och nya samarbetskonstellationer. Med "innehållsmässigt
fält" åsyftas att den lokala nivån har fått ett bredare arbetsområde
att
verka inom, från att tidigare endast förknippat regional utveckling med
nåringslivsfrågor och små- och medelstora företag, har man via
strukturfondema fått utökade möjligheter att även beakta bl
a samhälls-
planering och arbetslöshetsproblematik frågeställningarna
- som man

s. 245 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 245

på lokal nivå redan tidigare arbetade med, men som inte haft en
direkt "tankemässig" koppling till regionens utveckling.
Att det innehållsmässiga fältet ökat beror delvis på de ekonomiska
medel som tillförs via strukturfonderna, delvis beror det på den vida
definitionen som vi vill tillskriva begreppet "regional utveckling" i sig.
Att det "innehållsmässiga fältet" har ökat kan också förklaras av att det
förhållningssätt karakteriserat av mobilisering som beskrivits ovan, i sig
har lett till en ökad grad av horisontell samverkan. Motiven till att man
på lokal nivå etablerar horisontell samverkan med såväl andra kommu-
ner som andra organisationer verksamma inom den egna kommunen är
bl a att de uppfattar att de "enskilt opererar" på för små geografiska
ytor. De enskilda kommunerna söker därigenom kontakt med andra
vilka genom det gemensamma agerandet så småningom utvecklas till
vad som brukar kallas för "funktionella regioner", där t ex enskilda
kommuner har intresse av att finna gemensamma lösningar på regionala
problem.
Dock har denna, låt oss kalla det "sakmässiga arbetsberikning",
endast i mindre omfattning givit upphov till någon utvidgning av lokalt
inflytande vis-á-vis främst den regionala nivån. Detta innebär att även
om det finns många tecken på att den lokala nivån har fått möjligheter
att arbeta och verka inom fler sektorer, så har dess frihet att välja
arbetsmetoder och inriktning på arbetet inte utökats. Frånvaron av ett
mer direkt inflytande beror främst på bristen på kompetens och del-
aktighet i plan- och programarbetet. Detta kan förklaras utifrån nedan-
stående resonemang kring bristen på vertikal samverkan.
Ett problem vi funnit i samband med en ökad lokal mobilisering är
dock att trots att strukturfondsarbetet ger den lokala nivån ett utökat
utrymme, framförallt vid samverkan, för både argumentation kring den
egna regionens utveckling och möjligheter att understödja densamma
med hjälp av ekonomiska medel, så har den lokala nivåns kompetens på
området inte kunnat förstärkas. Här har, vilket framkom tydligt även i
den förra studien, istället den regionala nivån kunnat utöka sin kompe-
tens, antingen genom att bilda organ för att hantera frågeställningarna
eller genom att utöka den administrativa kapaciteten inom redan exi-
sterande strukturer på den regionala nivån.
I Nord-Jylland säger en representant från amtet: "Kommunerna har
hittills inte deltagit speciellt aktivt i arbetet med planer och program."
Det verkar vara en envägskommunikation där amtet informerat kommu-
nerna. Den regionala nivån söker inte heller ett mer nära samarbete
med kommunerna eftersom: "de ser inte längre än till sin egen
kommungräns. "
I Lorraine säger man på den statliga regionprefekturen att kontak-
terna med både det regionala rådet som har den formella makten
och kommunerna i fråga om strukturfondsprogrammets utformning har

s. 246 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

246 Bilaga 5 SOU 1994:2

varit tämligen begränsad och mer formell, men att
man inför kommande
programperiod mer aktivt kommer att involvera företrädare för den
politiskt styrda regionala och lokala nivån. På den lokala nivån
upp-
fattar man detta som någonting positivt, då
man anser att man inte har
involverats i planeringsarbete i någon större omfattning under inne-
varande programperiod.
Vad avser södra Lirnburg menar man på den nationella nivån att det
är svårt att hålla kontakt med företrädare for olika regionala och lokala
organisationer, därför har man valt att främst hålla kontakt med
provinsema: "vi är vana att arbeta med provinsen och det kommer vi
att fortsätta med, sen får provinsen delegera ner programansvaret i sin
tur hur de vill, bara vi i Haag är informerade om vad som pågår."
I Holland förefaller det som om framförallt de små kommunerna
arbetar med projekt relaterade till regional utveckling
genom regioner-
na. Detta kan delvis förklaras av att Provinsen inte går och finan-
sierar projekt som bara bäring på en specifik kommun projekten
-
måste påverka hela regionens utveckling. På Streekgewest Sterk in
Europa säger man också att man i frågor kring strukturfondsarbetet
egentligen bara har kontakt med de stora stadskommunema. Då samlas
en liten skara människor som känner varandra väl sedan tidigare. Det
hör till ovanligheten att Streekgewest Sterk in Europa har enskilda
möten med enskilda kommuner. Vanligtvis sker dialogen med kommu-
nen via regionen.
I Toscana, som i de flesta italienska regioner, har samarbetet mellan
den regionala administrationen och kommunerna varit begränsat. Inför
kommande programperiod är dock ambitionen att samarbetet skall
utökas så att både representanter för de största kommunerna och
näringslivet får möjligheter att i större utsträckning delta i planerings-
och programarbetet. En representant på en kommun säger att dessa nya
samarbetssignaler utgör ett tecken på Glasnost i den italienska admini-
strationens hierarki, och uttrycker spänd förväntan på hur detta
sam-
arbete skall arta sig.
Man kan konstatera att i de regioner där man på den regionala
nivån byggt upp fristående organisationer vilka befrämjar samverkan
har integrationen av lokala aktörer varit lättare. Detta kan i för-
längningen ge ett effektivare arbete med regional utveckling.
I linje med den tidigare nämnda partnerskapstanken, ligger arbetet
inom strukturfondemas styrkommittéer. Kommissionens regelverk för
strukturfondsprogrammet stipulerar att det i varje målregion skall finnas
en styrkommittée med representanter från EG, nationell, regional och
lokal nivå med uppgift att följa arbetet med
programmen och dess pro-
jekt. Detta samarbete utgör vad kan klassificera
man som en formell
vertikal samverkan.

s. 247 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 247

En representant för en kommun på Nord-Jylland säger: "Det år
amtet som gör programmen sedan finns det en s k styrgrupp som ska
kontrollera att programmen följs. I den gruppen är de sex kommunernas
borgmästare representerade.
Styrgruppen är överflödig, de möts någon
gång ibland och får något gott att äta. En gång försökte en borg-
mästaren ändra ett nej i forremingsudvalget ämbetsmannakommittén,
förf. komm till ett ja, det gick inte."
Styrkommittéemas arbete kan betraktas som en samverkan som sker
enligt uppställda regler, en arbetssamverkan som i mångt och mycket
begränsar sig till s k "skrivbordsmonitoring" av programmen. Svårare
verkar det
vara att etablera en vertikal samverkan utanför styr-
kommittéemas formella struktur, d v s att etablera samarbetskonstella-
tioner mellan den lokala, regionala och nationella nivån inom vilka
konkret projektarbete utförs.

3.3 Handlingsutrymmet och dess restriktioner

En av de slutsatser som drogs i förra avsnittet var att strukturfonderna
ger de subnationella nivåerna ett innehållsmässigt bredare arbetsfält och
ett ökat handlingsutrymme, genom möjligheten att formulera gemen-
samma satsningar som både kan täcka in större geografiska områden
och kan få en mer sektorsövergripande karaktär.
För att mer effektivt kunna utnyttja detta utökade handlings-
utrymme, har flera organisationer på lokal nivå inom det ordinarie
beslutssystemet valt att skapa nya, och för ändamålet mer anpassade
organisationer för att mer flexibelt och målinriktat kunna hantera frågor
kring regional utveckling, framförallt näringslivspolitiska frågor. Detta
synes bl a förklaras av att man med en ny organisation
upplever att man
kan öka graden av flexibilitet men också, som flera påpekat, möjlig-
heterna att "hålla politikerna på avstånd". Dessutom kan man genom de
separat strukturerna bygga upp organisationer som täcker den tidigare
omtalade "funktionella regionen". Exempel på detta finns i Danmark
och Italien.
I de danska kommunerna ligger ofta frågor kring näringslivsutveck-
ling i separata organisationer, vilka beskrivits i avsnitt 3.2. Dock pågår
i Danmark en diskussion om att föra tillbaka dessa frågor till den ordi-
narie strukturen inom kommunerna. Till detta anför man följande skäl:

Kommunerna betalar en stor del av kostnaderna för arbetet och vill
därför ha bättre kontroll över arbetet

Rådgivning till företag och andra kräver en bredare kompetens än
vad som finns inom de separata strukturerna.

s. 248 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

248 Bilaga 5 SOU 1994:2

Synen på regional utveckling
är på väg att breddas vilket gör att
kommunerna totaltsett kan komma att arbeta mer sektorsöver-
gripande. Detta medför att en separat struktur just för dessa frågor
inte behövs.

På kommunen i Livorno i Toscana,
bildade man nyligen en separat
enhet inom kommunen för
att hantera implementeringsarbetet med
strukturfondema, Ujficio Reperimento Risorse. Enheten har sex an-
ställda och har till uppgift att informera lokala organisationer och före-
tag om möjligheterna att erhålla ekonomiska medel från struktur-
fonderna.
Förekomsten av utanför det ordinarie beslutssystemet etablerade
organisationer eller separata enheter har vissa nackdelar: Inom det
ordinarie beslutssystemet ñnns ett "sammanhang" kommunerna har t ex
sektorskompetens inom en mängd områden som kan tillfogas frågor
kring regional utveckling. Då frågorna läggs i separata strukturer går
man miste om denna möjlighet till en övergripande bild av regionen/-
kommunen och man kan få en hög grad av sektorisering kring frågorna.
Oavsett om man lagt frågorna inom eller utanför den ordinarie
strukturen menar flera att det finns betydande restriktioner för den
lokala nivåns handlingsutrymme i frågor som kan knytas till regional
utveckling. Det är framförallt följande fyra restriktioner som omnämns:

Brist på kompetens och personella resurser även när samverkan
mellan olika organisationer har valts.

EGs regler och olika fonder. Många vi har intervjuat har påtalat att
reglerna för att få t ex strukturfondsmedel är så snåriga att en del
organisationer, trots att tilltänkta projekt uppfyller de formella
kriterierna för arbetet, inte söker pengar. Ytterligare ett problem
s o m
påpekats är att utbetalningen av medlen kommer så sent att vissa organi-
sationer får likviditetsproblem i sina strukturfonds- projekt. Något större
organisationer kan överleva denna likviditets brist genom banklån.

Brist på "fria pengar" för att arbeta medlregional utveckling inom
det ordinarie beslutssystemet. Deras arbete finansieras till största
delen genom bidrag från den nationella nivån. Dessa pengar är
dessutom i många fall destinerade för specifika lokala uppgifter. Detta
medför att den lokala nivån till mycket liten del har ett eget "finansiellt
rörelseutrymme" för att t ex initiera arbete kring regional utveckling.

Ytterligare en restriktion som vi anser ñnns i den lokala nivåns
handlingsutrymme är bristen på ett sektorsövergripande tänkesätt.
Det framkom i den förra studien att begreppet regional utveckling

s. 249 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 249

hade en bred betydelse i de fall där kopplingen till strukturfonds-
programmen var påtaglig läs: i de regioner där man erhållit
betydande ekonomiska medel från strukturfondema.

Intrycketav brist på sektorsövergripande tänkesätt förstärks i arbetet
med den lokala nivån där kunnat studerat mer konkreta projekt.
Arbetet med långtidsarbetslösa, att slussa in handikappade och kvinnor
på arbetsmarknaden, restaurera innerstadskärnor, förnya husfasader på
butiker, utöka möjligheterna för människor att äga sitt hem, liksom att
finna "konkurrenskraftiga" arbetsmarknadsutbildningar är exempel på
konkreta projektsatsningar. Detta leder till att man på den lokala nivån
sällan tänker i termer som direkt kan relateras till regionernas hela
utveclding. Istället har man ett sektorstänkande som kan handla om mer
isolerade åtgärder i form av arbetsmarknadsutbildning, satsningar på
små- och medelstora företag, turism och liknande.
Förklaringen till detta sektorstänkande kan sannoliktfrämst ses som
en konsekvens av att dessa organisationer i mindre omfattning deltar i
planerings- och programarbetet kring regional utveckling. De deltar i
arbetet med att implementera de konkreta projekt som emanerar ur ett i
och för sig sektorsövergripande tänkande.
Konkret medför bredden att det finns utrymme i regionerna att
implementera många olika typer av projekt. Det sektorsövergripande
tänkandet sker dock mer på den regionala nivån genom plan- och
programarbetet, än på den lokala. För den sistnämnda nivån handlar det
framförallt om att implementera konkreta projekt.

3.4 Friktionsytor
I ovan presenterade avsnitt framkommer att samverkan mellan olika
organisationer leder till ökat handlingsutrymme då såväl det geografiska
området som kompetensen för att göra insatser vidgas. Dock för
interorganisatoriska relationer samtidigt alltid med sig att olika typer av
friktioner uppstår mellan organisationer. I de studerade regionerna har
vi funnit friktionsytor av olika typer mellan de olika organisationerna.
För det Forsta finns en friktion mellan stora och små kommuner.
Även
om samarbetskonstellationer dem emellan finns, är det påtagligt
att den stora kommunen uppfattar att den mindre är beroende av den
stora kommunens goda vilja och den stora kommunen önskar också
-
helt naturligt en resurskoncentrering till den egna kommunen. Det
-
tidigare omtalade partnerskapet kan i detta avseende bli svårare då
arbetet kring regional utveckling handlar om att se till hela regionens
bästa, inte bara till den egna kommunens geografiska område.

s. 250 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

250 Bilaga 5 SOU 1994:2

Friktionen kan också förklaras av ett ökat "gap" mellan stora och
små kommuner där de förstnämnda, kanske framförallt beroende på
större resurser kan hålla sig väl informerade om vad som utvecklas
inom de olika sakområden som kan relateras till regional utveckling. De
stora kommunerna har t ex många gånger egna lobbyister i såväl
Bryssel som på den nationella nivån. Vi har dock funnit att även de små
kommunerna, genom alltmer utvecklade samarbetsformer med större
kommuner, börjat
acceptera satsningar på stora kommuner eller
kommuncentra, grundat på argument att regionen som helhet stärks.
Den andra friktionsytan är mellan de stora kommunerna och
den regionala nivån. I vissa fall är den stora kommunen så pass "stor"
att denna kan sägas befinna sig i en mer eller mindre uttalad kon-
kurrenssituation med den regionala nivån. En representant för den stora
kommunen på Nord-Jylland säger: "Vi har problem med amtet, de
tycker vi får för mycket pengar. Därför har de verkat för att inte stötta
en del av våra projekt. De på Erhvervssekretariatet har stor makt, de
ansökningar de är med i mer aktivt får alltid pengar. De som tar direkt
kontakt med Erhvervssekretariatet får alltid mycket pengar."
Ytterligare en friktionsytasom har framkommit vid intervjuerna rör
förhållandet mellan politiker och tjänstemän som arbetar med frågor
som relateras till näringspolitik. Även
om inte, vilket påpekats tidigare
dessa frågor är av någon större politisk betydelse i de regioner
studerat så finns framförallt när det gäller enskilda projekt ett intresse
från politikerna att lämna synpunkter och delta i beslutsfattandet. Detta
påverkar enligt flera vi intervjuat arbetet med näringslivsfrågor negativt.
En kommuntjänsteman i Holland säger angående politiker: "De förstår
inte vikten av dessa frågor och de förstår inte heller vad som håller på
att hända inom EGs regionalpolitik."

s. 251 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 251

4 Reflektioner för Sveriges vidkommande

4.1 Inledning
Som påpekades redan i inledningen till rapporten så baseras denna
studie på erfarenheter hämtade från strukturfondsregioner. Utgångs-
punkten i analysen är att arbetet kring regional utveckling i dessa mål-
regioner är mer eller mindre fokuserat på strukturfondsarbetet.
Det
planerings- och programarbete som initieras genom strukturfonderna
påverkar således i stor utsträckning mycket av det arbete som, med en
bred definition kan sägas knyta an till regional utveckling. De krav som
EG-kommissionen ställer på de regioner som erhåller stöd återfinns i
den arbetsprocess som beskrevs i kapitel Fundamentet för arbetet
med regional utveckling utgörs således av en Regional Development
Plan, ett gemensamt kontrakt för sakmässiga och finansiella insatser
från medlemslandet och kommissionen genom ett Community Suppon
Framework samt i s k Operational Programmes.
EG-kommissionen lägger sig inte i hur de olika medlemsländerna
organiserar programarbetet, eller vilka aktörer som står som huvud-
ansvariga för att fullfölja arbetet, så länge länderna följer den uppgjorda
arbetsprocessen och kravet att arbetet skall involvera lokala och regio-
nala aktörer. I föregående studie liksom i denna har vi också visat att
variationen för att organisera arbetet är betydande; allt ifrån att den
nationella nivån utnyttjar sina regionala organ för att fullfölja arbetet
eller att arbetet sköts av ett redan existerande interlokalt samarbete, till
att man bygger på nya regionala strukturer för att fullfölja arbetet.
Följaktligen är det en öppen fråga hur arbetet inom eventuella svenska
målregioner skall organiseras, vilket kan ge en betydande variation. Det
finns också stora möjligheter att välja olika organiseringsformer för de
regioner som erhåller status som målområden.
När det gäller reflektioner för svenska kommuners vidkommande av
ovan sagda, är det viktigt att återigen poängtera de skillnader som råder
när det gäller ansvar och befogenheter mellan den lokala nivån, kom-
muner, i Sverige och i andra europeiska länder. Det finns framförallt
tre skäl som bidrar till att det kan vara svårt att dra alltför långtgående
slutsatser kring vad svenska kommuner kan göra vad avser frågor som
kan relateras till regional utveckling i förhållande till vad man i andra
länder på lokal nivå gör inom samma område:

Svenska kommuner har en stark formell ställning med ett själv-
ständigt politiskt styre och är finansiellt starka utifrån egen
beskattningsrätt.

s. 252 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

252 Bilaga 5 SOU 1994:2

Svenska kommuner har ett högt utvecklat professionellt kunnande
inom många verksamhetsområden som kan relateras till regional
utveckling i den vidare bemärkelse som vi funnit när studerat
regional utveckling inom EG. jmf Pierre 1992

I de regioner har besökt har organisationer med uppdrag att
arbeta med regional utveckling på lokal nivå en annan ställning än
svenska kommuner. Den är svagare, både kompetensmässigt och i
termer av eget finansiellt rörelseutrymme. För den lokala nivån i de
regioner besökt har tillskottet i form av strukturfondsmedel inne-
burit möjligheter till utökat eget agerande i form av projekt. Den
lokala nivån ställer dock mycket små krav på att utöva inflytande
över och strategiskt agera i planerings- och programarbetet.

4.2 Möjligheter för svenska kommuners arbete

Dock kan vi slå fast att det finns vissa krav som kommer att ställas på
den organisation som erhåller uppdraget att arbeta med planerings- och
programarbete, oavsett var den placeras.
För det första krävs kompetens kring att hantera regionala utveck-
lingsfrågor. Att utveckla
en trovärdig argumentation baserad på analy-
ser, prognoser och statistik medför att man till den organisation som ges
ansvar för att hantera frågorna också fogar vad vi i tidigare studie har
omtalat som en "professionell kunskap" kring frågor av regional utveck-
lingskaraktär. I detta arbete måste man också finna former för att arbeta
sektorsövergripande
- åtminstone i planerings- och programfaserna.
För det andra måste en programorganisation kunna hantera ett inter-
organisatoriskt arbetssätt där horisontell och vertikal samverkan och
partnerskap med andra organisationer
ges en framträdande plats.
Om endast beaktar arbetet kring regional utveckling är det följ-
aktligen vårt intryck att den lokala nivån i de regioner vi studerat endast
i begränsad omfattning påverkar regionens långsiktiga planeringsarbete.
Istället är det den regionala nivån som erhållit denna uppgift. I följande
avsnitt kommer vi att diskutera kring svenska kommuners möjlighet att
arbeta med regional utveckling i de regioner som erhåller målstatus
inom ramen för strukturfondsarbetet. Resonemang kan sammanfattas i
följande fyra punkter:

samverkan kommer att öka
handlingsutrymmet kommer att öka
restriktioner finns
friktioner mellan länsstyrelser och kommuner kan uppstå

s. 253 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 253

4.3 Interorganisatorisk samverkan

Enskilda svenska kommuner kommer i de allra flesta fallen att utgöra
ett alltför litet geografisktområde för att kunna arbeta med regional
utveckling och att det också finns för liten kompetens att arbeta med
planering- och program för regionens övergripande utveckling. Efter-
som EG-kommissionen också kräver en gemensam plan för ett område
som åtminstone i de regioner vi har studerat spänner över ett större
område än enskild lokal nivå så måste ett samarbete institutionaliseras.
Det är vårt intryck att svenska kommuner i en målregion kan
ges
utökade finansiella möjligheter och skyldigheter
att arbeta med fråge-
ställningar som rör regional utveckling genom diverse projekt
som ryms
inom programmet. Detta innebär inte att det innehållsmässiga fältet
kommer att öka, svenska kommuner arbetar redan idag med frågor
som
är starkt relaterade till näringspolitik, liksom samhällsplanering, miljö-
frågor m m kan dock inrymmas i ett regionalt utvecklingssammanhang.
Dock kommer troligtvis kraven på ett tvärsektoriellt tänkande mellan de
olika sakområdena att öka. Man måste också inom kommunerna kunna
hantera en utökad samverkan för det första med andra offentliga aktörer
på lokal, regional,
nationell och övemationell nivå som arbetar med
frågeställningarna, för det andra med företrädare för näringslivet, för
det tredje med andra kommuner.
Ett kollektivt agerande genererar också ett resursberoende mellan de
organisationer som deltar. Beroendet avser både "hårda" resurser i form
av pengar, personal och information, och "mjuka" resurser. Det
"mjuka" resursberoendet betyder att kommunerna i ökad utsträckning
måste inse att de ingår i ett s k organisatoriskt fält, där de tillsammans
med andra organisationer med angränsande uppgifter måste formulera
gemensamma strategier, ha en gemensam profil samt får en gemensam
image.
Av tidigare studier Pierre 1992 framkommer att kommuner inom
ramen för näringspolitiken ofta ser varandra som konkurrenter framför-
allt vad gäller möjliga företags-etableringar. Den samverkan som sker
mellan kommuner kanaliseras
genom kommunalförbund och avser
problemområden där
kommunerna ser ett intresse av gemensamt
agerande mot tredje part, där det finns stordriftsfördelar
av ett sam-
ordnat agerande, eller där kommunerna ser ett värde att samordna sina
krav inför staten bl a i samband med regionalpolitiska stödåtgärder. Ett
exempel på det sistnämnda som Pierre ger är Bergslagspaketet. Av
analysen och av tidigare studie, har framkommit att näringspolitik inom
EG betraktas som en del av regional utveckling vilket möjligtvis kan
innebära att svenska kommuner förväntas samverka även inom för dem
tidigare konkurrensområden.

s. 254 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

254 Bilaga 5 SOU 1994:2

Kommunerna i en svensk málregion skulle förmodligen i mer eller
mindre utsträckning arbeta enligt den modell som i analyskapitlet om-
talades som "Mobiliseringsmodell". Detta skulle innebära ett utökat
handlingsutrymme och rörelseutrymme för kommuner, liksom för andra
organisationer som arbetar med regional utveckling. Dock kan detta
möjligen leda till att kommuner och andra organisationers individuella
möjligheter att agera enskilt kommer minska.
Detta resonemang medför att regionbegreppet används för att be-
teckna en geografiskt avgränsad yta, "befolkad" med olika organisa-
tioner som arbetar med det som i bred bemärkelse handlar om regional
utveckling kommer att bli viktigt. Den territoriella dimensionen på
regional utveckling kommer att ges ökad tyngd vilket kommer att inne-
bära att lösningar baseras på gemensamma uppfattning om en regions
framtid och en regional/lokal resursmobilisering. För att tillvarata och
kunna argumentera för regionens utveckling gentemot organisationer på
den nationella och övemationella nivån är det troligt att någon typ av
institutionellt mönster kommer att utvecklas. Detta mönster kommer
med stor sannolikhet att baseras dels på samverkanskonstellationer som
redan idag finns, dels kommer andra konstellationer att bildas inom de
regioner som erhåller målstatus. En slutsats som också stärks av
Regionberedningen:

"Allt tyder på att de administrativa gränserna i framtiden kommer att
betyda allt mindre i det sk gränslösa Europa. Möjligheter att utnyttja
komparativa fördelar genom samverkan och koalitioner med olika part-
ners på längre eller närmare håll kan komma att forma strukturer som
avviker från det hittills varit vana att betrakta som naturligt och
självklart. SOU 1992:63, sid 75

4.4 Handlingsutrymmet
Av analyskapitlet framkom att vårt intryck i de regioner vi studerat var
att handlingsutrymmet för organisationer på lokal nivå att arbeta med
regionala utvecklingsprojekt hade ökat genom att regionerna blivit
mâlregioner. Detta berodde på att man fått nya finansiella medel
ämnade till regional utveckling, samt att man inlett en högre grad av
samverkan.
Vårt intryck är att svenska kommuners
handlingsutrymme, som vi
redan kommenterat, i termer av sakområden inte kommer att öka nämn-
värt, svenska kommuner verkar redan idag inom ett ganska brett fält,
inom många sektorer. Dessutom är man redan finansiellt starka.
Däremot kommer man att kunna bedriva ett ökat antal projekt inom de
områden man redan nu har kompetens inom, t ex näringslivsprojekt,

s. 255 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 255

genom tillgång till medfinansiering från strukturfondsprogrammen. Det
är också viktigt att poängtera att kommuners legitimitet att arbeta med
näringslivsprojekt skulle öka genom att EGs regionala utvecklingsarbete
till en mycket stor del är fokuserat på frågor kring näringslivsutveck-
ling.
Däremot
tror vi att potentialen för ett utökat handlingsutrymme för
svenska kommuner kommer att kunna ligga i att de i större utsträckning
än idag skulle behöva samverka dels med andra kommuner, dels med
andra organisationer som verkar för regional utveckling. Vi vill
markera att handlingsutrymmet till stor del definieras genom det plane-
rings- och programarbete somomtalats vid ett flertal tillfällen tidigare.
Således är det genom att delta i detta arbete som kommunerna kan öka
sina möjligheter att utöva inflytande på regionens utveckling. Vårt
intryck av tidigare studier avseende arbete i Sverige kring regional
utveckling "Länsstyrelsemas regionala projektverksamhet
- En kart-
läggning NUTEK R 1992:21, "Regional utveckling
- en fråga om
strategiskt tänkande", NUTEK R 1992:32, "Det regionala utvecklings-
k0mplexet" NUTEK R 1993:8 är att strategiarbete kring regionernas
utveckling läs: länens utveckling till stort del har skett genom läns-
styrelsernas arbete kring ämnesområdet. Kommunerna har spelat en
mycket liten roll när det gäller planering och programarbete, medan
man i större utsträckning utifrån sam- eller särintressen ägnar sig åt
konkret projektarbete. Detta förhållande kan alltså komma att
se annor-
lunda ut i framtiden.

4.5 Restriktioner

I analysen listade vi fyra restriktioner för den lokala nivåns agerande
inom sakområdet regional utveckling. Vårt intryck är att svenska
kommuner i flera avseenden inte kommer att möta
samma typer av
restriktioner för sitt agerande som de lokala nivåerna i de andra
länderna. Den brist på kompetens och personella resurser
som återfinns
på den lokala nivån inom de besökta regionerna är inte
en brist som vi
anser kännetecknar svenska kommuner. Vi tror heller inte att EGs
regler för att erhålla stöd eller de beskrivna utbetalningsrutinema för
stöden kommer att utgöra något större problem. Svenska kommuner har
dessutom i större utsträckning den typ av "fria pengar"
som diskuterats
i analyskapitlet vilket gör att kommunerna har i förhållande till EG
ländernas lokala nivåer relativt stora möjligheter att initiera aktiviteter.
Dock ställer vi oss frågande till, vilket också framkommit tidigare i
kapitlet, huruvida en enskild kommun har tillräcklig kapacitet att arbeta
med planerings- och programdimensionema för en hel regions utveck-
ling. Vårt intryck är att arbetet med regional utveckling framförallt kan

s. 256 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

256 Bilaga 5 SOU 1994:2

betraktas som en fråga för "de professionella" och att den till lägre grad
i de regioner vi har besökt har betraktats som politiska spörsmål.
Den höga grad av decentralisering som råder i Sverige kan dock i
sig utgöra en restriktion för arbete kring regional utveckling. Behovet
eller intresset hos kommuner att etablera samverkan med andra synes i
ett decentraliserat system vara lågt då handlingsutrymmet hos enskilda
kommuner redan är relativt stort, annat än i de fall där investeringar av
strategisk art är för handa, typ infrastruktur.

4.6 Friktionsytor
Den friktionsyta som vi framförallt vill lyfta fram i detta kapitel handlar
om kommunernas förhållande till länsstyrelserna och i viss mån även till
landstingen. Såsom framgått av tidigare resonemang lägger sig
kommissionen till mycket liten del i hur man inom målområdena
organiserar arbetet med regional utveckling.
För att hantera framförallt planerings- och programarbetet kan man
analytiskt skilja på två möjligheter; ett interlokalt samarbete som
omfattar den territoriella region som erhåller "målstatus" eller att läns-
styrelsen såsom den nationella nivåns regionalt baserade utvecklings-
organ påtar sig denna uppgift. Här har utvecklat vårt resonemang i
förhållande till den förra studien där vi framförallt argumenterade för
att länsstyrelserna skulle kunna utgöra planerings- och programorgan
för arbetet med strukturfonderna.
Här tror vi inte att kommissionen, inte heller den nationella nivån,
behöver eftersträva konformitet mellan olika målregioner inom ett och
samma land. Om en jämförelse med de andra länderna görs har vi
funnit att man där från den nationella nivån har accepterat olika
konstellationer av organisationer vilka fått i uppdrag att ansvara för
planerings- och programarbetet, det finns alltså möjlighet till att olika
typer av organisationsstrukturer bildas i svenska regioner.

4.7 Avslutning
Rapporten bygger på ett resonemang som är relevant vid ett svenskt
EG-medlemskap. Det är vårt intryck att innehållet i vad som kan anses
vara arbete med regional utveckling kommer att förändras vid ett
svenskt EG-inträde. För att hantera ett förändrat och utökat innehåll bör
också formen för arbetet på lokal nivå i viss mån förändras. Här gäller
det att finna organisatoriska mönster och institutionella strukturer där
man i ökad grad kan hantera partnerskap, sektorsövergripande förhåll-
ningssätt och långsiktigt tänkande. Dock måste formen på lokal nivå
korrespondera med mönster och strukturer på regional och nationell

s. 257 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 257

nivå. Vårt intryck är att svenska kommuner vid ett eventuellt EG-in-
träde kommer att engagera sig alltmer i frågor kring regional utveck-
ling. De kommer att arbeta mer med konkret projektimplementering
relaterat till strukturfondsprogram. Genom strukturfonderna kommer det
att bli alltmer legitimt för svenska kommer att arbeta med regional
utveckling.

9 3-1366Bilagcdel

s. 258 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

258 Bilaga 5
SOU 1994:2

5 Slutord

Följande diskussion
kan betraktas dels som en sammanfattning
av det
resonemang som förts i rapporten, dels som en mer fri reflektion kring
den analys som gjorts och de reflektioner
som givits kring vad ett even-
tuellt svenskt medlemskap i EG kan betyda för svenska kommuner.
Det är viktigt att poängtera att vårt intryck är att svenska kommuner
i många avseenden inte har så mycket att lära
av sina motsvarigheter på
lokal nivå i EGs medlemsländer i termer av inflytande och roller.
Svenska kommuners höga grad av självständighet, den karaktär av
decentralisering som kännetecknar det svenska förvaltningssystemet och
kommunernas finansiella styrka medför att den institutionella struktur
som återfinns på lokal nivå i de regioner vi besökt endast till mindre
grad kan "översättas" till ett svenskt kommunalt sammanhang.
Vad som dock är tydligt utifrån studierna är att det för arbetet med
regional utveckling, enligt EGs modell, krävs
en regional nivå. En nivå
som kan hantera problemställningar och framtidsfrågor för det som i
denna rapport har omtalats som en funktionell region. Begreppet "funk-
tionell region" används av oss på samma sätt
som Henning Liljenäs
1992:

En funldionell region eller en centrerad region består alltså av en
centralort ibland flera
- - och dess omland. Den är funktionell genom
att dess avgränsningar återspeglar människors rörelser och beteende-
mönster över en yta. Den funktionella regionen, t ex ett naturligt pend-
lingsomland och lokal arbetsmarknad, har kommit att bli basen för
planeringsregioner och därmed också en lämplig territoriell indelnings-
grund för kommunerna. Ett problem med detta regionbegrepp har varit,
och är fortfarande, att fastställa en lämplig storlek för en region. " sid
19

En regional nivå kan utifrån det resonemang som förts i rapporten
utgöras av länsstyrelser eller av ett interlokalt samarbete mellan olika
kommuner och andra organisationer som arbetar med frågor kring
regional utveckling. Den regionala nivån behöver inte heller utifrån
ett
strukturfondsperspektiv, se likadan ut över hela landet. Det finns möj-
ligheter att välja strukturer vilka är anpassade till det
som tidigare om-
talats som den funktionella regionen. Vårt intryck från de regioner vi
studerat är att blotta tanken på strukturfondsprogram
genererar för
ändamålet mer eller mindre väl anpassade organisationsstruktur.
EGs intresse är som tidigare påtalats begränsat vad
avser hur arbetet
organisatoriskt utformas i de olika regionerna med målstatus, så länge
arbetet med regionala planer och program fullföljs enligt kommissionens
intentioner.

s. 259 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 5 259

Den struktur som kännetecknar de regioner besökt bygger
relativt svaga lokala nivåer och i förhållande till dessa starka regionala
nivåer. Utifrån detta kan vi se möjliga friktioner mellan de förhållande-
vis starka kommuner har i Sverige och den regionala nivå som idag
existerar i form av länsstyrelser och landsting. Här gäller det att finna
en institutionell struktur vertikalt som, om Sverige blir medlem, innebär
att flera olika organisationer olika nivåer får möjlighet att utifrån sin
kompetens och sin synvinkel påverka arbetet kring regional utveckling.
Inom det lokala beslutssystemet i de regioner
har besökt har man
upplevt att handlingsutrymmet för att arbeta med regional utveckling
har ökat. Deltagandet i konkret projektimplementering har inneburit att
det lokala beslutssystemet i dessa regioner uppfattar att de har fått
utökad grad
av inflytande över kanske framförallt näringspolitiska
spörsmål som man tidigare inte haft möjlighet att arbeta med då man
fått en ökad "pondus" genom de finansiella medel som erbjuds. Vi har
svårt att tänka oss att svenska kommuner skulle "nöja" sig med att
ytterligare ekonomiska medel att genomföra regionalpolitiska projekt.
Svenska kommuner i viss mån i motsats till sina motsvarig-
kommer,
heter i EG-ländema, att ställa större krav på delaktighet och inflytande
även över arbetet i planerings- och programstadiet.
Till sist vill också återigen betona den låga grad av politiska
dimensioner som regional utveckling synes ha inom de regioner vi har
besökt. Intrycket från den förra studien av att regional utveckling är en
professionell fråga, många gånger hanterad av en professionell
"regional utvecklingselit" har förstärkts i denna studie. I ett svenskt
sammanhang är det vår uppfattning att frågor kring regional utveckling,
även i dess snävaste bemärkelse -
regionalpolitik
-
kommer att ha
större politiskt intresse.
I slutordet i den förra studien hävdade att analys och reflektioner
kring arbetet med strukturfondsprogram inte bara var intressant utifrån
ett eventuellt EG-medlemskap. Att liksom i strukturfondsprogrammen
arbeta långsiktigt, sektorsövergripande, prioriterat, i partnerskap och att
utvärdera gjorda insatser har bäring även på arbetet med regional ut-
veckling utan ekonomiskt tillskott från strukturfondema.
Denna slutsats kvarstår även efter arbetet med denna rapport. Vi
skulle också till detta vilja tillfoga att samverkan horisontellt och verti-
kalt på lokal nivå mellan kommuner och mellan olika organisationer
-
sannolikt kommer att öka vid ett svenskt medlemskap. Detta, parat med
att regional utveckling kommer att ges en bredare betydelse, kommer
att ställa ytterligare krav hur man på lokal nivå organiserar det egna
arbetet och organiserar sina kontakter med andra.

s. 260 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

260 Bilaga 5 SOU 1994:2

Källförteckning
Anderson, 1992. Power-dependence and regional economic crisis. I
europe of the Regions. An Intergovemmental Perspective, Reader Eras-
mus Pa Network

Goldsmith, M. 1991. Beyond the blue banana the single European
market and local government in the 1990s: a British view. ECPR
Workshop

Hesse, Sharpe, L. 1991. Local Government International
Perspective: Some Comparative Observations. ILOcal Government and
Urban Ajfairs in International Perspective. Red Hesse J

Pierre, 1992. Kommunerna, näringslivet och näringspolitiken Malmö:
SNS Förlag

NUTEK R 1992:2l"Länsstyrelsemas regionala projektverksamhet
- En
kartläggning"

NUTEK R 1992:32 "Regional utveckling en fråga om strategiskt
-
tänkande"

NUTEK R 1993:8 "Det regionala utvecklingskomplexet"

NUTEK B 1993:9 "Regionalt utvecklingsarbete i EG. En studie av sex
regioner"

SOU 1992:64 "utsikt mot framtidens regioner. Sju debattinlägg. Bilaga
l till betänkade av regionutredningen.

s. 261 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 261

Bilaga 6

Hur påverkar EG kommunernas och
landstingens ekonomi

Per Dahlgren
Göran Andersson
Komrev AB

s. 262 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

262 Bilaga 6 SOU 1994:2

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning
Sammanfattning

1 Inledning
1.1 Bakgrund
1.2 Syfte
l Avgränsningar
l .4 Tillvägagångssätt
1.4.1 Svårigheter och osäkra faktorer
1.4.2 Angreppssätt
1.4.3 Arbetsmetodik
1.5 Rapportens uppläggning

2 Offentlig upphandling
2.1 Lag om offentlig upphandling
2.1.1 Sammanfattning av den nya lagen
2.1.2 Den nya lagen i jämförelse med dagens
upphandlingsregler
2.2 Ekonomiska konsekvenser
2.2. 1 Merkosmader
2.2.2 Förväntade besparingar
2.2.3 Vad blir nettot
2.3 Erfarenheter från Danmark

3 Andra ekonomiska konsekvenser
3.1 Inledning
3.2 Exempel på möjliga ekonomiska konsekvenser
3.2.1 Ekonomiska konsekvenser till följd av frivilliga
åtaganden
3.2.2 Ekonomiska konsekvenser till följd av "de fyra
friheterna
3.2.3 Ekonomiska konsekvenser till följd av tvingande
regler

4 Avslutning

Litteraturförteckning

s. 263 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 263

Sammanfattning

Hur ett svenskt EG-medlemskap påverkar svenska kommuners och
landstings ekonomi är det svårt att svara på. Vi får nöja oss med att
försöka uppskatta vilka förändringar som EG:s regler och lagar ger
upphov till. Vi får också försöka uppskatta i vilken utsträckning de
förväntade reala förändringarna får effekt på ekonomin.
Att vi talar om uppskattningar beror på att många av förändringarna
är svåra att förutse då de beror på i vilken utsträckning EG:s fyra
friheter ger upphov till en ökad migration. EG utvecklas också hela
tiden vilket innebär att inte till fullo vet vilket EG som Sverige blir
medlem
En del av förändringarna får konsekvenser direkt på kommunernas
och landstingens ekonomi, medan andra får konsekvenser indirekt via
förväntade ökade krav från staten. Vi kan också tala om konsekvenser
på mycket kort sikt och konsekvenser på längre sikt som beror på en
förändrad näringslivsstruktur och infrastruktur till följd av en förändrad
konkurrenssituation för företagen i olika länder.
Vad som är minst vanskligt att beräkna är de ekonomiska konse-
kvenserna av förändringarna i den offentliga upphandlingen. Inte heller
på detta området är det solklart om det verkligen är EG som bidrar till
de förväntade vinsterna. Den stora skillnaden blir nu att EG, via lagen
om offentlig upphandling, tvingar kommunerna och landstingen att
agera på ett sätt som redan tidigare, i stora delar, varit tillåtet.
Erfarenheter från danska kommuner och landsting visar att man kan
spara pengar genom att tillämpa EG:s upphandlingsregler. Vinsterna år
beroende på hur aktivt inköparen bearbetar marknaden. som Inköpare
varit passiva tjänar mest på att handla upp enligt EG:s regler,
tidigare
medan redan professionella inköpsorganisationer tjänar mindre. Arbets-
mässigt innebär de nya reglerna förändringar. Det blir fler regler att
hålla reda på, administrationen kring upphandlingarna ökar och inkö-
parna måste vara ute i god tid, eftersom upphandlingarna tar längre tid.
Reglerna bedöms dock av många inköpare som i grunden sunda,
vilket innebär att varje professionell inköpsorganisation redan arbetar på
liknande sätt. De ökade kostnaderna för handläggningen är försumbara.

s. 264 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

264 Bilaga 6 SOU 1994:2

Svenska beräkningar pekar på besparingar på den kommunala och
landstingskommunala upphandlingen på tolv till 19 miljarder kronor.
Detta bygger på antagandet att ca 80 procent av all upphandling
kommer att utsättas för EG-konkurrens. Vidare bygger det på antag-
andet att besparingen vid varje upphandling är tio till 15 procent. Vi är
något försiktigare i vår bedömning. Det är nämligen svårt att få
en bild
av hur stor andel av den kommunala upphandlingen som kommer att
överstiga EG:s tröskelvärden. Företrädare för samma kommun/landsting
kan till exempel ha olika uppfattning om hur stor andelen är. Men även
om man gör en försiktig bedömning är de förväntade vinsterna avse-
värda.

s. 265 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 265

l Inledning

1.1 Bakgrund
Civildepartementet har fått regeringens uppdrag att utreda konsekvenser
för kommuner och landsting vid olika former av svenskt deltagande i
den västeuropeiska integrationen. Civildepartementets uppdrag redovisas
i Kommittédirektiv 1993:49.
En del av uppdraget går ut på att analysera vilka ekonomiska kon-
sekvenser ett svenskt medlemskap i EG/EU kan få för kommunerna och
landstingen. Detta deluppdrag skall primärt fokusera ekonomiska effek-
ter av EG:s upphandlingsregler, till exempel i form av översättnings-
arbete och administrativa kostnader. Komrev AB har fått Civil-
departementets uppdrag att genomföra denna analys.

1.2 Syfte
Projektet som redovisas i denna rapport syftar primärt till att analysera
vilka ekonomiska konsekvenser EGrs regler om oüzntlig upphandling får
för de svenska kommunerna och landstingen. Som en jämförelse redo-
visas danska kommuners och landstings faktiska erfarenheter.
Syftet är också att ge andra exempel på hur EES-avtalet och ett
svenskt medlemskap i EG kan komma att påverka kommunerna och
landstingen ekonomiskt.

1.3 Avgränsningar
Projektet skall i första hand fokusera sådana ekonomiska konsekvenser
som följer av tvingande regler och bestämmelser, det vill säga som
följer av åtaganden som kommunerna och landstingen måste vidta.
Ekonomiska konsekvenser av frivilliga åtaganden, till exempel intresse-
bevakning och marknadsföring, skall inte analyseras.
De av EG:s tvingande regler som generellt sett är mest påtagliga för
kommunerna och landstingen idag är de som har med den offentliga
upphandlingen att göra. Därav också uppdragets och projektets fokus på
upphandlingsreglema och dess ekonomiska konsekvenser.
Vi analyserar konsekvenser av EG" men gör ingen åtskillnad
mellan konsekvenser av EES och EG/EU.
Analysen och resonemanget utgår från ett kommunalekonomiskt
perspektiv. Kommunernas och landstingens roll i samhällsekonomin
behandlas inte mer än i förbigående.

s. 266 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

266 Bilaga 6 SOU 1994:2

Det finns många böcker, rapporter och informationsskrifter som
ingående beskriver EG och dess regler på olika områden. Vi utelämnar
därför den typen av beskrivningar och går i stället rakt på sak.

1.4 Tillvägagångssätt
1.4.1 Svårigheter och osäkra faktorer

De ekonomiska konsekvenserna låter sig inte fångas i en handvändning.
Analysen av såväl ekonomiska som andra konsekvenser är behäftad med
en rad svårigheter och osäkra faktorer.
För det första är samarbetet inom EG en dynamisk process. Saker
och ting förändras över tiden. Nya regler och överenskommelser till-
kommer ständigt, vilket i sin tur för med sig nya konsekvenser. Med all
säkerhet är det så att den europeiska gemenskap eller union som Sverige
eventuellt blir medlem i inte är densamma som EG av idag. Det är inte
otroligt
att också EES-avtalet förändras över tiden, till såväl innehåll
som omfattning.
För det andra så har konsekvenserna av EG inte enbart med
själva medlemskapet att göra. I vissa fall är det snarare EES-avtalet som
är det intressanta och avgörande. Exempelvis införlivas EG:s direktiv
om offentlig upphandling i EES-avtalet, och i svensk rätt genom lagen
om offentlig upphandling.
För det tredje kan det vara svårt att skilja mellan konsekvenser av
ett svenskt medlemskap i EG/EU och konsekvenser av kommunernas
och landstingens internationella engagemang i övrigt. Alla aktiviteter
som sker på det internationella planet har inte med EG att göra.
De konsekvenser som är lättast att identifiera är de som påverkar
kommunerna och landstingen direkt och på kort sikt. Det är frågan om
konsekvenser av EG:s bindande juridiska regler. Men också dessa
konsekvenser är svåra att sätta kronor och ören på.
För det första är gränsen flytande mellan vad som absolut skall
göras enligt EG:s tvingande regler och vad som kan och bör göras av
andra skäl. Politikers och tjänstemäns beteende, kunskaper och ambi-
tioner påverkar de ekonomiska konsekvenserna i såväl positiv som
negativ riktning. För det andra beror det ekonomiska utfallet också på
respektive kommuns och landstings storlek, lokalisering, karaktär och
organisation.
Sammanfattningsvis är det i dagsläget svårt att renodla eller över-
blicka alla konsekvenser av ett svenskt närmande till EG/EU. Detta
faktum bildar grogrund för diverse teorier, hypoteser och subjektiva
förväntningar, varav vissa är mer välgrundade än andra. Man skall ha
de osäkra faktorerna i åtanke, om inte förr så när man beräknar de

s. 267 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 267

ekonomiska återverkningarna. Vilka parametrar eller faktorer är fakt-
iska och deñnitiva och vilka är grundade på hypoteser eller önsketänk-
ande

1.4.2 Angreppssätt

Svårighetema och de osäkra faktorerna som nämns i avsnitt 1.4.1 har
påverkat vårt sätt att angripa syftet och frågeställningarna. Vi har inte
sett det som meningsfullt att göra renodlade ekonomiska kalkyler och
beräkningar av de ekonomiska konsekvenserna. I stället analyserar vi de
ekonomiska konsekvenserna
genom att föra ett resonemang om vilka
faktorer som påverkar kommunernas och landstingens ekonomi i den
ena eller andra riktningen.

1.4.3 Arbetsmetodik

Litteraturstudier har gjorts av relevanta böcker, forsknings- och andra
rapporter samt fackpress och tidningsartiklar i syfte att ringa in olika
typer konsekvenser för kommunerna och landstingen. De mest centrala
publikationema i sammanhanget är Kommunförbundets och Landstings-
förbundets konsekvensutredningar.
Vi har också genomfört intervjuer med personer på
Kommunförbundet, Landstingsförbundet och med företrädare för
kommunala länsförbund samt enskilda kommuner och landsting. Inter-
vjuerna har framför allt kretsat kring konsekvenser för den offentliga
upphandlingen.
Per telefon har intervjuat företrädare för kommuner och lands-
ting, Kommunemes Landsforening, Amtsrådsforeningen, Kommunemes
Revisionsafdeling, Inrikesministeriet samt Amtskommunemes og
Kommunemes Forskningsinstitut i Danmark.
Insamlade data har sammanställts och analyserats utifrån uppdragets
syfte.

1.5 Rapportens uppläggning
Andra kapitlet handlar
om den offentliga upphandlingen. Lagen om
offentlig upphandling
SFS 1992:1528 presenteras kortfattat. Därefter
analyseras vilka praktiska och ekonomiska konsekvenser lagen får för
de svenska kommunerna och landstingen. Avslutningsvis redovisas
några relevanta erfarenheter från Danmark.
I tredje kapitlet ges exempel på andra ekonomiska konsekvenser
som EES-avtalet samt ett eventuellt svenskt medlemskap i EG kan få
för kommunerna och landstingen.

s. 268 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

268 Bilaga 6 SOU 1994:2

2 Offentlig upphandling

2.1 Lag om offentlig upphandling

2.1.1 Sammanfattning av den nya lagen

Riksdagen har antagit en ny lag om offentlig upphandling SFS
1992:1528, ändrad 1993:924. Lagen träder i kraft först i och med
EES-avtalet. Genom upphandlingslagen införlivas EG:s direktiv om
offentlig upphandling i svensk rätt. I det följande sammanfattar vi lagen
om offentlig upphandling LOU kortfattat. Sammanfattningen bygger i
huvudsak på information som Nämnden för offentlig upphandling har
givit ut nyhetsbrev 1993-09-09.

Grundprinciper

Den grundläggande uppfattningen om hur offentlig upphandling skall
ske enligt EG:s direktiv och LOU skiljer sig inte från vad som hittills
gällt i Sverige. Grundprincipema är att upphandling skall göras ajfärs-
mässigt, i konkurrens och på ett icke-diskriminerande objektivt sätt.

Vilka skall följa lagen

Inom EG och enligt LOU gäller reglerna för en utvidgad krets av så
kallade upphandlande enheter. Kommuner och landsting är upphand-
lande enheter. Det är också många kommunala bolag, föreningar,
sam-
fálligheter och stiftelser som inrättats för att fullgöra uppgifter i det
allmännas intresse och som inte har en industriell eller kommersiell
karaktär. Egen regi-verksamhet omfattas inte av lagen.

Gäller EG:s direktiv eller lagen

Upphandlande enheter i Sverige skall följa lagen när den trätt i kraft
och inte EG:s direktiv. Ansvaret för att lagen är förenlig med direktiven
ligger på svenska staten och inte på de upphandlande enheterna.

Tröskel värden

LOU gäller för såväl stora som små upphandlingar. Reglerna krav på
annonsering, bestämda tidsfrister, europeiska standarder m m gäller i
sin helhet för upphandlingar över vissa s k tröskelvärden exklusive
mervärdesskatt:

s. 269 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 269

Varor

1
- .. .. . .
Forsorjmngssektorema utom tele-
2
kommunikation 400 000 ECU
Försörjningssektorn telekommunikation 600 000 ECU
-
Övriga 200 000 ECU
-

Byggentreprenader 5 000 000 ECU

Tjänster 200 000 ECU

1 Vatten-, energi-, transport- samt telekommunikationsområdena.
2 1 ECU 9,465 SEK 93-11-29

Olika typer av tjänster omfattas olika mycket av lagen. Procedur-
reglerna gäller fullt ut vid upphandling av s k A-tjänster. Vid upphand-
ling av så kallade B-tjänster gäller lagens regler endast i begränsade
delar. Tjänsterna klassificeras i bilaga till lagen.
Beträffande upphandlingar
under tröskelvärdena är ett begränsat
antal av lagens regler tillämpliga. Huvudreglerna om affärsmässighet,
konkurrens och objektivitet, vissa bestämmelser för prövning av anbud
samt reglerna om överprövning och skadestånd gäller även vid upp-
handlingar under tröskelvärdena. De offentliga bolagens upphandlingar
under tröskelvärdena omfattas för närvarande inte av lagen. Det finns
dock ett lagförslag Prop. 1993/94:78 som föreslås gälla samtliga
upphandlande enheter, således även bolagen.
Vid tröskelvärdesberäkning för varor och tjänster kan en decentra-
liserad enhet betraktas som självständig enhet om den har förmåga att
träffa egna avtal. Bedömningen måste dock ske från fall till fall. En
upphandling får inte delas upp i syfte att tröskelvärdet skall under-
skridas och lagen därigenom kringgås.

Upphandlingsförfaranden

Endast vissa föreskrivna upphandlingsförfaranden
- öppen, selektiv och
förhandlad upphandlingfår tillämpas och bestämda tidsfrister vid
-
anbudsförfarandet med mera måste följas.
Den öppna upphandlingsformen, som är huvudregel vid upphandling
av varor, innebär att alla intresserade leverantörer får lämna anbud.
Den selektiva upphandlingsformen innebär att anbud endast får lämnas
av vissa inbjudna leverantörer som efter särskild annonsering har anmält
sitt intresse. Vid upphandling av bygg- och anläggningsentreprenader
och av tjänster samt vid upphandling inom försörjningssektorema råder

s. 270 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

270 Bilaga 6 SOU 1994:2

valfrihet mellan öppen och selektiv upphandlingsform. Den förhandlade
upphandlingsformen innebär att beställaren tar upp förhandlingar med
en eller flera tänkbara leverantörer som efter särskild annonsering har
anmält sitt intresse. Rätten att tillämpa denna upphandlingsform är
starkt begränsad.
Tidsfristema för avlämnande av anbudsansökan respektive anbud
räknat från sändandet av armons/inbjudan är i normalfallet vid

Anbudsansökan Anbud
Öppen upphandling 52 dagar
-
Selektiv upphandling 37 dagar 40 dagar
Förhandlad upphandling 37 dagar enligt överens-
kommelse

Inom försörjningssektorema gäller
delvis något kortare tidsfrister.
Angivna tider är minimitider, ofta kan längre tidsfrister behövas. I de
fall en upphandling forhandsannonserats får tiden för anbudslämnande i
vissa fall förkortas.
Vid brådska, som inte orsakats av den upphand-
lande enheten, kan ett påskyndat förfarande med betydligt kortare tids-
frister tillämpas.

Annonsering

Upphandlingar över tröskelvärdena
skall annonseras i de europeiska
gemenskapernas officiella
tidning Supplement to the Official Journal of
the European Communities. Annonseringen skall göras på förhand i
vissa fall, vid anbudsinfordran och i efterhand resultatet av upphand-
lingen. Annonsema, som skall utformas enligt förlagor och
vara skriv-
na på ett officiellt EG-språk, införs också i databasen TED Tenders
Electronic Daily.

Tekniska standarder

Om förfrågningsunderlaget innehåller tekniska beskrivningar skall dessa
hänvisa till europeiska tekniska specifikationer, om sådana finns.
Avvikelser får göras i vissa fall. Om inte europeiska specifikationer
finns, får den tekniska beskrivningen göras med tillämpning av svensk
internationell standard, annan svensk standard eller annan standard, i
nämnd ordning.

Anbudsprövning

Anbudsprövningen kan ske utifrån två kriterier; Enbart lägsta pris eller
det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, varvid anbudsgivaren får

s. 271 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 271

räkna sådana faktorer som pris, driftkostnader, funktion, kvalitet,
service och leveransdatum. De olika faktorerna skall om möjligt rang-
ordnas efter angelägenhetsgrad. Vid "lägsta anbudspris får orimligt
låga anbud förkastas först efter det att den upphandlande enheten begärt
förklaring av anbudsgivaren och inte fått tillfredsställande svar.
Om lägsta pris-kriteriet gäller vid en varuupphandling skall den
upphandlande enheten, om den väljer ett dyrare anbud, ange skälen för
sitt beslut i en rapport till EFTA:s rådgivande kommitté för offentlig
upphandling. Om det är fråga om upphandling av byggentreprenader
eller upphandling inom försörjningssektorerna skall enheten dessutom
avge en rapport till EFTA:s övervakningsmyndighet om vilka anbud
som förkastats.

Sanktioner m m

Sanktioner är knutna till den nya upphandlingslagen. Sanktionerna gäller
även upphandlingar under tröskelvärdena. En leverantör kan vid läns-
rätt, som första instans, begära överprövning av pågående upphandling.
Rätt att påkalla överprövning har den leverantör som anser sig lidit eller
riskerar att lida skada på grund av att upphandlingsbestämmelserna inte
har följts. Kommunal laglighetsprövning förbjuds enligt lagen, d v s
kommunmedlemmar har inte längre rätt att överklaga upphandlingar.
Länsrätten kan då besluta att upphandlingen skall göras om eller att den
får avslutas först sedan rättelse gjorts.
Den leverantör
som anser sig förfördelad kan vidare, inom ett år,
vid tingsrättframföra krav på skadestånd. Leverantören kan få ersätt-
ning för skadeståndsersättning för all skada, inklusive förlorad handels-
vinst. Den som yrkar ersättning har bevisbördan för sitt skadestånds-
krav.
Vid tvister i samband med upphandlingar inom försörjningssektor-
erna kan ett nzedlingsförfarande tillämpas. Upphandlande enhet inom
försöijningssektorerna har dessutom möjlighet att få sina upphandlings-
rutiner granskade av en oberoende granskningsman.

2.1.2 Den nya lagen i jämförelse med dagens upphandlings-
regler

I promemorian Offentlig
upphandling och EES-avtalet" 1993-02-09
jämför förbundsjurist
Ulf Palm på Svenska Kommunförbundet den nya
lagen med dagens regelverk på upphandlingsområdet och konstaterar
därvid följande.

s. 272 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

272 Bilaga 6 SOU 1994:2

"Grundtankarna är desamma, d v s myndigheterna skall utnyttja
befintlig svensk och utländsk konkurrens, de skall vara affars-
mässiga och de skall behandla anbudsgivare lika.

Upphandlingsreglema i lagen är tvingande. Kommunerna och lands-
tingen har inga tvingande regler på upphandlingsområdet idag.

Upphandlingsreglema i lagen är betydligt mer detaljerade.

- Omfattande publiceringsregler
- Minimitider för anbud
- Bestämmelser om viss standard
- Annorlunda utformade upphandlingsformer, som bland annat
begränsar möjligheterna att förhandla med anbudsgivare
- Kriterierna för val av anbud är mer preciserade

Reglerna om överprövning och skadestånd har ingen motsvarighet i
nuvarande upphandlingsregler

Upphandlingsreglema i lagen gäller också för bolag/stiftelser inom
den offentliga förvaltningen dock under tröskelvärdena.

Kommunalbesvären laglighetsprövningen försvinner enligt lagen."

2.2 Ekonomiska konsekvenser
Upphandlingslagen innehåller med andra ord en rad nyheter. I detta
avsnitt skissar vi på vilka de praktiska och ekonomiska konsekvenserna
blir. Vi börjar med att analysera kostnadssidan, därefter intäktssidan
och till sist nettoeffekten.

2.2.1 Merkostnader

Kompetensutveckling

Den omedelbara konsekvensen för inköpama är att de måste sätta sig in
i de nya reglerna och bestämmelserna. Utbildning är förvisso frivilligt,
men bör trots det ses som en nödvändig åtgärd. Dels gäller det att
kunna upphandla på ett regelmässigt sätt, dels är det nödvändigt
att
behärska reglerna för att kunna dra fördel dem, det vill säga kunna
av
öka sina möjligheter att göra effektiva upphandlingar.
Utbildningarnas omfattning, och därmed kostnaderna för dem,
kommer att variera mellan olika kommuner och landsting, bland annat

s. 273 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 273

beroende på vilka ambitioner som finns. Vissa nöjer sig med att bli
förtrogna med reglerna, medan andra också satsar på språkutbildningar
samt kurser alternativt studiebesök för att lära sig andra länders affars-
kultur etc. Reglerna lär man sig dock inte enbart via utbildningar och
kurser, utan också, och framför allt, genom att praktisera dem i det
dagliga värvet. Den arbetstid som går åt för detta är också en form av
kosmad.

Resor, besök på företag och mässor etc

Dessa aktiviteter är frivilliga. Likväl kan de vara nödvändiga för att
kommunerna och landstingen i praktiken skall kunna göra goda affärer.
Alla intressanta
leverantörer och entreprenörer tros inte nappa på
annonserna, varför de måste informeras och stimuleras också på andra
sätt. Personliga sammanträffanden, exempelvis vid besök på företag och
mässor är viktiga, men kostar samtidigt pengar.

Annonsering

Den upphandlande enheten måste vara på det klara med vilka tröskel-
värden som gäller. Planerade upphandlingar måste värdeberäknas och
relateras till trösldama. Upphandlingar över tröskelvärdena skall
utannonseras.
Annonsen skall skrivas på ett officiellt EG-språk och den upphand-
lande enheten får själv svara för översättningen samt de kostnader som
eventuellt uppstår i det sammanhanget. De kommuner och landsting
som väljer att översätta förfrågningsunderlaget till ett officiellt EG-sprâk
och som dessutom tillåter att anbud ges på annat språk än svenska, får
ytterligare kostnader för översättning, såvida man inte redan har erfor-
derlig sprâkkompetens inom den nuvarande organisationen. Blir Sverige
medlem i EG kostar översättningen av annonsen från svenska till ett
ojiiciellt EG-språk ingenting.
De upphandlandeenheter som vill har möjlighet att ansluta sig till
databasen TED. Åtgärden är frivillig.
Kostnaden för en uppkoppling är
för närvarande knappt 10 000 kronor per år. Önskar den upphandlande
enheten ansluta fler terminaler kostar varje ny anslutning 150 kronor
per månad. Maximalt sex terminaler tillåts anslutas. Poängen med att
umgås med TED är att man mer aktivt kan följa vad som sker på mark-
naden. Eventuellt kommer TED i framtiden också att innehålla informa-
tion om gällande bestämmelser för upphandling.

s. 274 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

274 Bilaga 6
SOU 1994:2

Inköpsfimláionens organisation

Varje kommun och landsting är fri att organisera sin inköpsverksamhet
som den vill. Åtgärder som syftar till att kringgå tröskelvärdena är dock
inte tillåtna. Däremot är det tillåtet att vidta åtgärder för
att öka upp-
handlingsvolymerna/-beloppen, exempelvis genom att samordna upp-
handlingsverksamheten inom och mellan kommuner/landsting. Sam-
ordningsförfarandet kan medföra ökade administrativa kostnader. Denna
typ av åtgärd är av frivillig art.

Upphandlingsförfaranden

De upphandlingsfonner lagen föreskriver skiljer sig delvis från dagens
former. Vid många av dagens upphandlingar tillämpas ett förfarande
som närmast kan liknas vid lagens förhandlade upphandlingsform.
Möjligheterna att förhandla med anbudsgivama vid upphandlingar över
tröskelvärdena minskar i och med den nya lagen.
"J u mindre utrymme för förhandlingar, desto mindre möjligheter för
oss att pressa de offererade prisema", varnar vissa inköpare. Andra
hävdar dock att anbudsgivama är väl medvetna
om beställarnas ambi-
tioner att pruta, varför de saltar utgängsbudet motsvarande prutmånen.
Enligt den senare gruppen leder den öppna upphandlingsformen till att
utgångsbuden blir realistiska.
Den öppna upphandlingsformen, som innebär att alla intresserade
leverantörer får lämna anbud, kan medföra att antalet anbud blir fler
per upphandling, vilket i sin tur resulterar i mer administration. Å andra
sidan kan det också innebära att antalet för-manliga" anbud blir fler.
Spekulationema kanske är onödiga med tanke på att är det tillåtet att
tillämpa den selektiva upphandlingsformen
om kostnaderna för att till-
lämpa andra upphandlingsformer inte står i rimlig proportion till värdet
av upphandlingskontraktet.

Kravspecifikationer och standarder

I och med att förhandlingsmöjlighetema minskar så Ökar behovet av ett
tydligt och utförligt
förfrågningsunderlag. Detta tillsammans med
reglerna om att hänvisa till europeiska tekniska specifikationer innebär
ett merarbete för såväl inköpama som för personalen på fackförvalt-
ningarna som ofta medverkar vid framtagandet
av kravspecifikatio-
ner då områdesspeciñka varor eller tjänster skall upphandlas. Men det
man förlorar på gungoma, kan man ta igen på karusellerna. För
tydligare underlaget är, desto större chans att
man slipper problem med
varan, tjänsten eller leverantören - och därmed extraarbete och extra-
kostnader i
- ett senare skede.

s. 275 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 275

Liksom det gäller att lära sig upphandlingsreglerna i stort så gäller
det att lära sig vilka europeiska tekniska specifikationer och standarder
som finns. Insatser för att öka kunskaperna om dessa kan bli nödvänd-
iga. Generellt är det dock så att svensk internationell standard ligger väl
i linje med övrig europastandard. Sverige deltar redan aktivt i det euro-
peiska standardiseringsarbetet.

Tidsfrister

Minimitiderna eller tidsfristerna för anbud är detaljerat reglerade. Tids-
fristema är i regel långa, vilket kräver att den upphandlande enheten
planerar sina inköp i god tid. Framförhållning är viktigt. Snöplogar
upphandlas lämpligen när den sista snön smälter snarare än när den
första snön faller, för att ta ett exempel.
Möjligen kan tidsfristema föranleda vissa kostnader initialt, och då
i form av arbetstid, för att strukturera upp och förbättra planeringen och
inköpsrutinema i övrigt.

Anbudsprövning

Det är inte bara förfrågningsunderlagetsom skall bli tydligare. Kriteri-
erna för val av anbudsgivare skall också preciseras mer noggrant än
idag. De avgörande faktorerna eller omständigheterna skall om möjligt
rangordnas, vilket kräver eftertanke och medvetenhet redan från början.
"Klacksparks-upphandlingar och gynnande av det lokala näringslivet
går inte an i fortsättningen.
Rapporteringen till EFTA:s rådgivande kommitté, i de fall man
väljer ett dyrare anbud vid en lägsta pris-upphandling, innebär mer-
arbete för enheten jämfört med idag.

Sanktioner

I och med den nya lagen tas den kommunala laglighetsprövningen bort.
Regler om överprövning och skadestånd tillkommer. De nya kontroll-
instrumenten förväntas vara effektivare än det gamla. Det kan kosta
kommunerna och landstingen mycket att inte upphandla regelmässigt.
En överprövning innebär att upphandlingsprocessen försenas. Och ett
skadestånd kan bli högt eftersom den som yrkar skadestånd kan få
ersättning s k positiva kontraktsintresset.
för all skada det Det finns
fall där kännbara ekonomiska straff har utdömts.

s. 276 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

276 Bilaga 6
sou 1994:2

Intern dokumentation och information

Det är möjligt att den upphandlande enheten behöver förbättra doku-
mentationen och informationen om inköpsverksamheten, till exempel
genom att föra statistik över gjorda upphandlingar, upprätta register
över befintliga och presumtiva leverantörer samt över kravspecifika-
tioner etc. Man kanske också behöver
se över sina befintliga avtal samt
utvärdera gjorda upphandlingar. Denna typ
av åtgärder är frivilliga.

Sammanfattning

Den offentliga upphandlingen blir mer formaliserad och detaljreglerad i
och med lagen. Administrativa moment tillkommer. Sammanfattningsvis
innebär detta extraarbete för i huvudsak inköpama, åtminstone initialt.
Det är dock omöjligt att exakt säga hur mycket administrationen ökar
och hur stora merkostnadema blir. Kostnaderna beror dels på hur
inköpsverksamheten fungerar i respektive kommun, landsting, bolag
eller stiftelse idag. De beror också på berörda politikers och tjänstemäns
ambitioner och faktiska beteende.
Även
om lagen är tvingande så lämnar den utrymme för egna initia-
tiv. Reglerna anger vad som skall göras,
men inte alltid exakt hur detta
skall ske. Reglerna anger, kan man säga,
en miniminivå. Exempelvis
får förfrågningsunderlaget skrivas på svenska, men det attraherar för-
modligen fler leverantörer om det skrivs på engelska. Utbildning och
kompetensutveckling är heller inget formellt krav, men är en nödvändig
förutsättning dels för att inte riskera överprövningar och skadestånd,
dels för att kunna göra goda affärer.
Exemplen visar att det är svårt att skilja på tvingande respektive
frivilliga åtgärder och konsekvenser. Åtgärder
som synes vara frivilliga
kan vara nödvändiga för att regelverket skall "bära frukt. Frågan är
om dessa åtgärder betalar sig. Är frukten" värd sitt pris Om detta
handlar avsnitten 2.2.2 och 2.2.3.

2.2.2 Förväntade besparingar

Många har försökt att uppskatta vilka besparingar EG:s upphandlings-
regler kan leda till.
Vi ska då hålla i minnet att vissa
av kalkylerna är
baserade på rena rykten och spekulationer. Andra är
mer välgrundade
och baserade på egna och andras faktiska erfarenheter från genomförda
upphandlingar.
En utredning som det ofta hänvisas till är Konkurrensverkets utred-
ning om Kommunala tjänsteentreprenader 1990. I denna hävdas att
man kan spara mellan 10 och 15 procent på tjänsteentreprenader inom
teknisk sektor, socialtjänst, utbildning och fritid. Engelska erfarenheter

s. 277 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 277

Erfarenheter av entreprenader och privatisering i Engelska kommun-
er", KEFU 1992:1 visar besparingar i storleksordningen sex till sju
procent för offentlig verksamhet som konkurrensutsatts.
Som grund för EG:s vitbok som utkom 1985 låg bland annat Paulo
Cecchinis rapport om den offentliga upphandlingen inom EG. Cecchini
räknar i rapporten med att ca 0,5 procent av EG:s samlade brutto-
nationalprodukt kan sparas genom att den offentliga upphandlingen sker
i konkurrens. I Norge uppskattas besparingsmöjlighetema till ca två till
fyra procent av BNP. Larsson, Malmquist och Näslund hävdar i sin
rapport "Offentlig upphandling ett i EES-perspektiv.
Analys och
utvärdering" 1993,
att om besparingarna i Sverige skulle hamna
någonstans mellan de norska och EG:s skulle de bli mellan sju och 45
miljarder kronor per år. De gissar att besparingen snarare blir 45
miljarder än sju. Om antar att den kommunala och landstings-
kommunala upphandlingen är dryga 60 procent av den totala offentliga
upphandlingen skulle det röra sig om 4,5 till 27,5 miljarder kronor per
ar.
Landstingsförbundet räknar i sin bok, Landstingen och EG
1992, med att landstingen kan spara 500 - 1000 miljoner kronor per år
på sin upphandling. Som grund för sina antaganden använder man
Cecchinis beräkningar från 1985.
Konkurrensverkets uppskattning på besparingar i storleksordningen
tio till 15 procent pâ tjänsteentreprenader har ofta överförts
på varu-
sektom. Bland annat hänvisar en artikel i tidningen Kommunaktuellt nr
24 1993 till Konkurrensverkets procentsatser när man anger möjlig
besparing vid offentlig upphandling av varor. I artikeln sägs att bespar-
ingen för kommunerna blir mellan tolv och 19 miljarder kronor, vilket
bygger på antagandet att cirka 80 procent av kommunernas och lands-
tingens upphandling hamnar över tröskelvärdena. Sveriges kommuner
och landsting inklusive bolagen handlar årligen upp för 155 miljarder
kronor.
Om antagandet på 80 procent är för högt eller för lågt vet vi inte.
Efter en rundringning till några kommuner och landsting fick
intrycket att man inte ens i den egna kommunen/landstinget vet hur stor
del av upphandlingen som kommer att hamna över tröskelvärdena. Vi
fick till exempel olika svar från olika personer i samma kommun/-
landsting. Det var inte lika illa ställt över allt, utan några hade gjort
ordentliga förberedelser av olika slag inför den nya upphandlingslagen,
ett EES-avtal och senare ett eventuellt EG-medlemskap.
De kommuner och landsting som har en central upphandlings-
funktion kommer förmodligen i de flesta av sina upphandlingar att
överskrida tröskelvärdena. Även mindre kommuner gått
som samman
med andra kommuner och handlar upp gemensamt kommer över
tröskelvärdena ganska lätt. Mycket små kommuner samt kommuner och

s. 278 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

278 Bilaga 6
SOU 1994:2

landsting med decentraliserade inköp kommer kanske under tröskel-
värdena vid flera upphandlingar.
Vi tror att antagandet på 80 procent är överskattad såvida Sveriges
kommuner och landsting inte medvetet utnyttjar de möjligheter
som
finns för att öka upphandlingsvolymema och få en ökad konkurrens från
anbudsgivarna. Kanske är till och med 60 70
- procent en överskattning.
Vi redovisar en tabell nedan för den
som vill spekulera på egen hand.

Total besparing för Sveriges kommuner, MKR
Andel av upphand-
lingen som berörs, % 5% 10% 15%
100% av 155 MDR 7 750 000 15 500 000 23 250 000
80% av 155 MDR 6200000 12400000 18600000
60% av 155 MDR 4 650 000 9 300 000 13 950 000
40% av 155MDR 3100000 6200000 9300000
20% av 155 MDR 1 550 000 3 100 000 4 650 000

Besparing vid kommunal upphandling i Sveriges kommuner och lands-
ting inklusive bolag, olika antaganden besparingspotential och
om
upphandlad volym, MKR.

Det är viktigt att komma ihåg att besparingar inte enbart kan göras vid
upphandlingar över tröskelvärdena. Besparingar görs
genom ett konsek-
vent affärsmässigt beteende, vid såväl stora som små upphandlingar.
Erfarenheter från Danmark visar att de kommuner och landsting
som har tjänat mest på EG:s upphandlingsregler är de som inte tidigare
utnyttjat marknadens möjligheter", det vill säga konkurrensen mellan
olika leverantörer på marknaden. Detta visar på att det är förekomsten
av konkurrens som är det centrala för om besparingar ska kunna göras.
I vilken mån de nya upphandlingsreglerna bidrar till en ökad konkurrens
eller återstår att se. Det är här också intressant att skilja på reell
konkurrens och någon slags inbillad eller förväntad konkurrens.
Till
exempel visar erfarenheter både från Danmark och Sverige visat
att vid
upphandlingar där nuvarande leverantörer vet att utländska företag har
ombetts lämna anbud, har dessa sänkt sina priser i förhållande till
vad
de tidigare offererat. Även
om svenska kommuner och landsting inte
kommer att köpa varor från utländska leverantörer bidrar dessa
alltså
ändå till en ökad potentiell konkurrens på lokal, regional och nationell
nivå.
I de exempel
som ofta presenteras ska vara försiktiga med att
okritiskt acceptera besparingarna som effekter av EG:s upphandlings-
regler. På många varugrupper har vi de
senaste åren haft en kraftig
prisnedgång, till exempel på persondatorer, vilken beror på teknisk

s. 279 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 279

utveckling, standarder och en ökad internationell konkurrens. Dessutom
har under samma period upplevt en lågkonjunktur av sällan skådat
slag, vilket har bidragit till möjligheten att få bra priser vid upphand-
lingar. Det finns heller ingenting som redan idag hindrar företag,
kommuner att handla på den internationella
och landsting varu- och
tjänstemarknaden. En stor kommun, landsting eller sammanslutningar

av dessa har också möjlighet att sänka priserna genom att handla direkt
hos tillverkaren i Sverige eller utlandet för att sedan själv sköta distri-
butionen till slutanvändaren.
Det är inte alltid som den svenska inköpsavdelningen kan handla
direkt av leverantören i utlandet. En del leverantörer har som princip att
inte leverera direkt om man har en generalagent i Sverige. Inte sällan
skiljer sig priset avsevärd mellan det land som varan tillverkas i och i
Sverige. Det finns sätt att kringgå generalagenten och erhålla det lägre
pris som erbjuds i ursprungslandet, eller ett annat land. Flera kommu-
ner eller enskilda större kommuner och landsting kan bilda inköpsbolag
i det land som man ämnar göra upphandlingen. Om detta är lönt för en
enskild upphandling eller om det krävs återkommande upphandlingar är
något som man får ta ställning till från fall till fall.
Det finns alltså fördelar med att flera kommuner och landsting sluter
sig samman i sin upphandling. Det finns dock några saker som talar för
att inte allt för många parter deltager i en och samma inköpsorganisa-
tion. För det första finns det någon slags avtagande nytta av stora
beställningar. En tillräckligt stor beställning leder till lägre priser, men
ytterligare volymer kanske inte gör att priset sänks. Kanske är det till
och med så att administrationskosmaderna för upphandlingen börjar
kosta för mycket om alltför många aktörer är inblandade på inköps-
sidan. För det andra finns det risk för att alltför stora beställningar blir
konkurrenshämmande på så sätt att endast få större företag eller kar-
teller av företag kan leverera.
Innan man talar sig varm om den förväntade ökade konkurrensen
bör man fundera på om EG över huvud taget medför en ökad kon-
kurrens, eller om EG tvärtom är konkurrenshämmande. Man talar
faktiskt om EG:s inre marknad. Vi har redan sett hur vissa varugrupper
från övriga världen, till exempel bananer från Sydamerika, har stängts
ute från EG i syfte att skydda den egna produktionen. Ett sådant be-
teende leder inte till något annat än ett bevarande av en ineffektiv in-
hemsk produktion med höga priser som följd. Politiker i Sverige och
andra länder som inte är medlemmar anger ofta ekonomiska skäl för ett
medlemskap. Man vill inte riskera att hamna utanför den europeiska
marknaden. Detta borde vara en väckarklocka för envar. Kommer EG
att fortsätta att utvecklas, lite elakt uttryckt, till ett sällskap för inbördes
skydd och beundran eller kommer EG att i framtiden verka för öppen-
het och konkurrens på ett mer internationellt plan Om det förra är sant

s. 280 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

280 Bilaga 6
SOU 1994:2

kommer de eventuella vinster och besparingar
som vi kalkylerar med att
bli relativt kortvariga.

2.2.3 Vad blir nettot

Vi måste understryka att de ekonomiska effekterna på upphandlings-
området är svåra att förutse. Det beror på faktorer
som vi redovisat i
föregående avsnitt. Besparingarna beror helt och hållet på ambitions-
nivån, kunskapen och idérikedomen hos inköpama och politikerna i
Sverige. David White, som företräder EG-kommissionen i frågor om
offentlig upphandling, svarar "Its unpredictable på en direkt fråga
från Kommunförbundets Bengt O Renberg om hur stora besparingarna
blir, Videon Offentlig upphandling, Svenska kommunförbundet.
En annan sak som gör det svårt att uttala sig
om huruvida det är
EG:s upphandlingsregler som är orsaken till besparingarna, är att
svenska kommuner och landsting redan tidigare, i stora delar, haft
möjligheter att göra det som de nu genom lag blir tvingade till. Tjänar
man då på upphandlingsreglema eller är det bara som man har slösat
skattepengar" på dåliga upphandlingsrutiner tidigare
Om vi ändå ska försöka uttala oss om den ekonomiska nettoeffekten
kan vi säga att kommunerna knappast kommer att drabbas av några
större kostnader för den något ökade administrationen
som EG-upp-
handlingen innebär. De inköpsavdelningar vi har talat med säger att
man klarar av det med nuvarande resurser.
Vinstema är, med de förbehåll presenterat, desto större. Om vi
försiktigtvis antar att 60 procent av den kommunala och landstings-
kommunala upphandlingen kommer att komma över EG:s tröskelvärden
och att besparingen vid upphandlingarna är tio procent, så kommer
Sveriges kommuner och landsting att
spara cirka 10 miljarder kronor
per år i dagens penningvärde. Men en sak är säker; Besparingarna
kommer inte automatiskt. Regelverket garanterar inga vinster. Det
ger
möjligheter.

2.3 Erfarenheter från Danmark
I Danmark har det inte utretts vilka ekonomiska konsekvenser EG-med-
lemskapet har fått för de danska kommunerna och landstingen. Effek-
terna av EG:s upphandlingsregler har heller inte utvärderats. De erfa-
renheter redovisar är enskilda personers. Vi har framför allt inter-
vjuat inköpschefer i kommuner och landsting, och företrädesvis
sådana
som är kända för att arbeta aktivt med "EF-udbud, det vill säga upp-
handlingar enligt EG:s regler. Dessa
personer har inte bara likartade er-

s. 281 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 281

farenheter utan i stor utsträckning också gemensamma uppfattningar om
vad som är bra och dåligt med regelverket.
EG:s upphandlingsreglerhar varit verklighet för danskarna sedan
sjuttiotalet.
Men det var först i mitten på åttiotalet, bland annat i sam-
band med informationskampanjer samt upphandlingen beträffande bygg-
andet av Stora Bält-bron, som reglerna uppmärksammades på allvar.
Tabellen nedan visar statistik på antalet offentliga upphandlingar som
har gjorts i Danmark enligt EG-reglerna 1987 och 1991, samt
mellan
hur många kommuner och landsting som använt sig av reglerna under
samma år.

Är Gjorda E G-upphand- Kommuner och landsting
lingar som använder sig av
EG-reglema
1987 21 6
1988 34 10
1989 53 22
1990 142 50
1991 180 41

Ojfentlig upphandling enligt EG-regler i Danmark. Källa: Adam Hey:
"Ofentlige indkøb i EF, hvorfor, hvornår, hv0rdan", 1992 refererad
i "Offentlig upphandling i ett EES-perspektiv. Analys och utvärdering",
1993.

Enligt Adam Hey, konsulent på Amtsrådsforeningen i Danmark, är det
idag dryga femtiotalet kommuner och landsting, av totalt cirka 290, som
praktiserar EG-reglema. Varför inte fler, undrar kanske vän av ord-
ning
Givetvis är det så att vissa kommuner helt enkelt inte berörs på
grund av att deras upphandlingar inte överstiger tröskelvärdena. Men
det har också med attityder att göra. Många personer upplever reglerna
som komplicerade och byråkratiska, vare sig de är bekanta med regler-
na eller inte. Vissa tycker eller tror att det är komplicerat att göra
affärer med företag från andra länder. Andra är rädda för att det lokala
näringslivet skall slås ut i konkurrensen, vilket får negativa effekter för
kommunen och landstinget
i form av arbetslöshet med mera. En av de
intervjuade menar att regelverket och vinstmöjlighetema inte har
marknadsförts ordentligt. En annan tror att dålig efterlevnad också kan
bero på att reglerna, och i synnerhet de om kontroll- och sanktions-
instrumentet, inte har varit tillräckligt stringenta.
En attitydförändring är dock på gång. Allt fler kommuner och
landsting centraliserar sin inköpsverksamhet samt samordnar den med
andra kommuners och landstings. Strategier för att undgå reglerna

s. 282 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

282 Bilaga 6 SOU 1994:2

börjar ersättas av strategier för att utnyttja reglerna som styr- och effek-
tiviseringsinstrument, det vill säga som ett medel för att förbilliga in-
köpen. Att så är möjligt vittnar de intervjuade inköpscheferna om.
Deras erfarenheter av EG-upphandlingarna är sammanfattningsvis föl-
jande:

Anbud från renodlat utländska företag är ovanliga. Än
mer ovanligt
är det att sådana anbud antas.
De utländska företagen agerar oftast via sina agenter i Danmark.
Bara det faktum att man går ut och annonserar på en större marknad
skapar en känsla av ökad konkurrens, vilken har bidragit till att
de danska entreprenörerna och leverantörerna har sänkt sina priser,
alternativt hållit dem på en stabil nivå. En annan effekt är att
servicen från leverantörerna har blivit bättre över lag.
På det stora hela ger EG:s regler mer än vad de kostar. De bespa-
ringar som har gjorts överstiger vida de merkostnader som har
uppkommit.

Flertalet av de intervjuade personerna tycker inte att administrationen
eller byråkratin har ökat nämnvärt. Må vara att reglerna är fler och att
det är mycket nytt man måste lära sig i början, men det mesta blir rutin
så småningom. Kommunemes Landsforening rekommenderar att selek-
tiv upphandlingsform tillämpas så ofta som möjligt. Det förenklar och
förbilligar administrationen kring upphandlingama.
I vissa fall anlitarman externa konsulter för att få hjälp med att
upprätta kravspecifikationer, vilket föranleder externa kostnader. Denna
åtgärd är dock inte tvingande. Det viktiga är att förfrågningsunderlaget
inklusive kravspecifikationerna görs så tydligt som möjligt. Det tjänar
alla parter på i längden. Flertalet av de kommuner och landsting som vi
har varit i kontakt med skriver förfrågningsunderlagen på danska. I och
med detta slipper man arbete och kostnader för översättning, men det
kan också vara en orsak till att så få utländska leverantörer lämnar
anbud.
De relativt
sett långa tidsfristerna föranleder i sig inga extra-
kostnader,men de kräver att inköpen planläggs på längre sikt.
Merkosmaderna är således minimala, och särskilt om man jämför
dem med de besparingar som kommunerna och landstingen har gjort
genom att tillämpa EG:s regler. En kommun har sparat cirka 6 - 12
procent per upphandling ungefär samma siffra nämner företrädarna för
de andra kommunerna och landstingen. I vissa fall har denna kommun
bara tjänat 0,5 procent och i andra fall 20 procent. För tillfället är
kommunen i färd med att upphandla försäkringstjänster och här för-
väntas besparingarna bli hela 30 procent.

s. 283 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 283

"Besparingar" är i det här sammanhanget liktydigt med pressade
priser. Inköpschefen i den aktuella kommunen höjer dock ett vamingens
finger och tillägger
att besparingarna är x procent på någonting. Må
vara att alla besparingar är värdefulla, men det intressanta ur effektivi-
tetssynpunkt är ändå de faktiska kosmadema. Orsaken till att försäk-
ringspremiema kan pressas med hela 30 procent är att försäkringarna,
med flera tjänster, inte har rörts eller upphandlats i konkurrens på flera
år.Inköpschefens uppfattning är att priserna pressas mest vid första
upphandlingstillfállet.
Storleken på besparingarna beror också på hur effektiv inköpsfunk-
tionen varit tidigare. En inköpsorganisation
som tidigare gjort sam-
ordnade inköp, som annonserat såväl nationellt som internationellt och
som aktivt har sökt och bearbetat tänkbara leverantörer, kanske inte
tjänar lika mycket på reglerna som en mindre ambitiös och effektiv
-
organisation kan göra initialt.
Reglerna för upphandling av tjänster är nya i alla EG-länder. De
gäller från och med 93-07-01. Några personer misstänker att kon-
kurrensen från företag i andra länder knappast ökar på tjänstesidan
initialt,
men väl från lokala och regionala företag, vilket kan vara nog
så lönande.
Hur rimmar då danskarnas faktiska erfarenheter med de förvänt-
ningar som finns i Sverige Tidningen Kommunaktuellt gjorde 1992 en
enkätundersökning för att reda på vad inköpschefer och inköps-
ansvariga i Sveriges kommuner anser om de nya upphandlingsreglerna.
Resultatet, som redovisades i en bilaga till Kommunaktuellt nr 39 1992,
var sammanfattningsvis att kommunerna uppvisade ett svagt intresse för
de nya reglerna och att synen på dessa var mera negativ än positiv.
"Mindre flexibelt, pappersexercis, mer arbete, detaljreglering, längre
upphandlingstider och ökad byråkrati" lät de negativa omdömena. De
positiva omdömena avsåg möjligheterna till "lägre priser och ökad
konkurrens".
Larsson, Malmquist och Näslund har i en enkätundersökning frågat
inköpsansvariga i kommuner, landsting
samt statliga myndigheter och
bolag om de förutser några speciella problem i samband med offentlig
upphandling och Sveriges närmande till EG "Offentlig upphandling i
ett EES-perspektiv. Analys och utvärdering", 1993. Några av de van-
ligaste kommentarerna var "ökad byråkrati, längre handläggningstider,
språkproblem, ingen förhandlingsupphandling, problem vid kravspecifi-
kationer, skadeståndskrav, kulturkrockar, krav ökad kompetens,
längre leveranssäkerhet och krav på ökade kunskaper i juridik".
Sammanfattningsvis kan man säga att svenskarnas förväntningar på
lägre priser och ökad konkurrens har infriats i Danmark. De problem
som svenskarna befarar har danskarna till viss del upplevt. Problemen
har dock inte orsakat alltför stora besvär i praktiken.

s. 284 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

284 Bilaga 6 SOU 1994:2

Danskama rekommenderar de svenska kommunerna och landstingen
att tillämpa de nya reglerna så snart och aktivt som möjligt. Reglerna
synes vara svåra och komplicerade vid en första anblick, men anses
förenkla upphandlingsprocessen på sikt. Klara regler är bra och viktigt
för alla parter, såväl för den upphandlande enheten som för leveran-
tören. Och helst bör man agera EG-mässigt vid alla upphandlingar,
även vid de som understiger tröskelvärdena. Tänk på besparings-
möjligheterna Men tänk också på att det inte är någon konst att köpa
billigt. Konsten är att få bra kvalitet och bra service på köpet, på-
minner en person.

s. 285 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 285

3 Andra ekonomiska konsekvenser

1 Inledning
Vi har redan i avsnitt 1.4.1 talat om att de ekonomiska konsekvenserna
för svenska kommuner och landsting av ett svenskt medlemskap i
EG/EU är svåra att överblicka och framförallt att sätta kronor och ören
på. Detta beror på att konsekvenserna är av så olika typ. En del
av
EG:s regler påverkar den kommunala ekonomin direkt medan andra
regler påverkar indirekt.
Exempel på en direkt påverkan är reglerna om offentlig upphand-
ling. Exempel på indirekt påverkan är EG:s krav på skatteuttag, ränte-
nivåer etc som riktar sig mot den totala offentliga sektorn
- statlig som
kommunal. I vilken utsträckning kommer de skärpta kraven på statens
finanser att övervältras på den kommunala sektorn
Också andra regler än de direkt penningmässiga får effekter på
ekonomin. EG:s grundpelare
- de fyra frihetema - i kombination med
regler och direktiv inom till exempel det sociala området ger effekter på
de kommunala budgetama. I vilken utsträckning och i vilken riktning
kan vi bara gissa.
Regionerna förutspås en viktig roll inom gemenskapen. Bland
annat stödet till svaga regioner kommer att påverka infrastruktur och
näringslivsutveckling. Men i vilken takt och i vilken omfattning
kommer detta att ske
Vi får också komma ihåg att många av de förändringar
som ett EG-
medlemskap innebär på något sätt ligger i tiden även utan ett med-
lemskap. De allra flesta av reglerna kommer att aktualiseras i och med
EES-avtalets ikraftträdande. Lagen om offentlig upphandling ställer
krav som motsvarar EG:s krav på upphandling och går till och med
ännu längre i vissa avseenden.
Utrikesdepartementets handelsavdelning påpekar i sin rapport
"Ekonomiska konsekvenser av ett svenskt medlemskap i EG/EU"
1992 vikten av att skilja på statiska och dynamiska effekter på den
svenska ekonomin. Detta gäller naturligtvis även då vi nu talar om
effekterna på den kommunala sektorns ekonomi.
"Kommunala konsekvenser av medlemskap i EG" 1992 heter
Svenska kommunförbundets bidrag till den rika floran av litteratur
om
EG. Skriften har ambitionen att täcka de flesta förändringar
som ett
EG-medlemskap för med sig. Vad gäller de ekonomiska delarna
av sin
analys konstaterar författarna bland annat att kakan blir mindre för
nog
kommunerna vilket förmodligen får följder for de stora primär-
kommunala uppgifterna att vårda och ta hand
om de äldsta och yngsta i
samhället.

s. 286 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

286 Bilaga 6 SOU 1994:2

Landstingsförbundet
har bidragit med boken "Landstingen och EG
-
konsekvenser 1992.
Man har bland annat uppmärksammat följderna
av en gemensam valuta. Valutarisker elimineras och en anpassning till
en europeisk räntenivå är att vänta. Detta gör att landstingen kommer
att kunna spara pengar genom minskade ränteutgifter i framtiden, tror
man.
Såväl Landstingsförbundets, Kommunförbundets och Utrikes-
departementets skrifter kan rekommenderas till läsning
för envar som
vill få en bild av Sverige i ett EG-perspektiv. Det är i huvudsak från de
två förstnämnda skrifterna som vi har hämtat våra exempel i avsnitt
3.2.
Sammanfattningsvis kan konstatera att det finns en rad olika typer
av ekonomisk påverkan på kommunernas och landstingens ekonomi:

Lång - kort sikt
Statiska
- dynamiska ekonomiska effekter
Kommunalekonomiska, statsñnansiella, samhällsekonomiska och
regionala ekonomiska konsekvenser
Direkta indirekta effekter
-
Säkra hypotetiska konsekvenser
-

3.2 Exempel på möjliga ekonomiska
konsekvenser

De ekonomiska konsekvenserna följer av antingen tvingande regler och
bestämmelser eller av åtgärder som kommuner och landsting vidtar för
att de av någon anledning vill göra det. Vad som är frivilliga åtaganden
eller inte kan diskuteras
jämför kapitel 2. En hel del av EG:s så
kallade tvingande regler och standarder är på en sådan nivå att de inte
innebär någon ytterligare standardökning i förhållande till vad är
vana vid i Sverige. Även om då reglerna är tvingande i sig upplevs de
inte som tvång av oss svenskar eftersom i praktiken inte berörs.
Tullfrihet och standarder inom EG medför, är det tänkt, en större
konkurrens på varu- och tjänstemarknaden. Detta kan innebära att redan
idag svaga regioner får det svårt att överleva. Det är ingenting i EG:s
regelverk som tvingar regionerna att vidta åtgärder i konkurrenshöjande
syfte. De som är bosatta i regionen upplever dock med stor sannolikhet
ett tvång att göra någonting för att förbättra regionens attraktionskraft.
Ovanstående exempel pekar på svårigheten att dra en gräns för vad
som är tvingande respektive frivilliga åtaganden. Med tvingande menar
vi sådana åtgärder som måste vidtas enligt EG:s regler. Dessa konsek-
venser beskriver vi i avsnitt 3.2.3 medan vi i avsnitt 3.2.1 och 3.2.2

s. 287 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 287

redovisar troliga ekonomiska konsekvenser vilka inte bygger på några
tvingande regler.

3.2.1 Ekonomiska konsekvenser till följd av frivilliga åtaganden

Subsidaritetsprincipen och Rådet för regioner och kommuner.

Kommunerna i Europa har en egen intresseorganisation, CEMR
Council of European Municipalities and Regions Denna organisation
.
arbetar direkt mot EG-kommissionen för kommunernas gemensamma
intressen. I Maastrichtavtalet 1991 skrevs också subsidaritetsprincipen
in, vilken ger kommuner och regioner ett utökat inflytande. Kommuner
som har ambitionen att påverka EG:s inriktning i frågor som gäller den
kommunala sektorn kan alltså delta i de organisationer som finns för
ändamålet. En viss kostnad för "intressebevakning" kan man alltså
räkna med att en del av Sveriges kommuner kommer att få härvidlag.
Kostnaden för intressebevakningen är beroende på ambitionsnivån. En
del kommuner har egna intressebevakare, lobbyister och marknads-
förare. Man kan också tänka sig att sammanslutningar av kommuner i
en region tar tillvara gemensamma intressen, till en lägre kostnad än om
varje kommun arbetar för sig själv.

E G:s strulaurpolitik

EG ger ekonomiskt stöd för svaga regioner i Europa. Med region
menar man någon slags organisatoriskt och geografiskt avgränsad del av
en nation. För Sveriges del utgörs dessa regioner av länen. Om man
jämför med en del av de geografiska områden som kallas regioner i
nuvarande EG-länder är det inte självklart att varje enskilt län i Sverige
ska utgöra en region. Ur ekonomisk synvinkel är det viktigt hur gräns-
dragningen görs. Med den gränsdragning som är aktuell
nu kommer
Sverige totalt sett att bli en nettobetalare av stmkturpolitiken.

Fattigdomsprogrammet

EG ger ekonomiskt stöd för projekt som syftar till att utveckla
sam-
arbete mellan privata och offentliga institutioner som arbetar med
"utstötta i samhället i någon form. Vakna kommuner och landsting
funderar givetvis ut något sätt att privatisera
en del av den verksam-
het som riktar sig till just denna kategori av hjälpbehövande. Det här
kan då ge kommunen intäkter på sådan verksamhet
som man ändå har
planer på att bedriva. En kostnad blir det dock om själva bidraget gör
så att kommunerna och landstingen startar verksamhet
som de annars

s. 288 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

288 Bilaga 6 SOU 1994:2

inte skulle bedrivit. Det finns alltså en viss risk för överproduktion,
som alltid när verksamheter subventioneras.

3.2.2 Ekonomiska konsekvenser till följd av "de fyra
frihetema"

Strukturomvandling

EG:s fyra friheter kommer att få effekter på konkurrensen inom varu-
och tjänstesektom i Sverige i och med att alla former av handelshinder
avskaffas. Eftersom vi i Sverige har relativt höga löner, åtminstone i
jämförelse med låglöneländema i EG, kommer inte längre att ha råd
att hålla en arbetsintensiv produktion, enligt många bedömare. Detta
innebär att bland annat jordbruken och lågteknologiska företag kommer
att få stryka på foten ytterligare. Men om utnyttjar situationen och
förändrar strukturen i vårt näringsliv kommer vi att gå segrande ur
striden. Svenska studier visar nämligen, enligt Svenska kommun-
förbundets konsekvensutredning "Kommunala
konsekvenser av medlem-
skap i EG 1992, att uppemot 300 000 nya arbetstillfällen kan skapas.
skattepengar att hämta För kommunerna alltså.

Fri rörlighet för personer

Fri rörlighet för människor innebär inte att invandringen är fri. Varje
EG-medlem har dock rätt att under tre månader bosätta sig och söka
arbete i Sverige. Om invandraren får arbete i Sverige har denne också
rätt att bosätta sig. Ökade krav på hemspråksundervisning och informa-
tion på flera språk är att vänta.
Den eventuellt ökade rörligheten förväntas också ge ökade kostnader
för kommunalt bostadstillägg, bostadsbidrag och socialbidrag eftersom
samma regler som idag gäller för svenskar också kommer att gälla för
invandrare som bosätter sig i Sverige.
En fri rörlighet kan stimulera en ökad turism. Sverige säljs redan
idag som turistland med allemansrätten som dragplåster. En utökad
turism kan leda till att skador på skog och mark uppstår. Detta kan i så
fall leda till ökade krav om skadestånd eller ersättningar på kommuner-
na.

Löneskillnader

Arbetskraft med högre utbildning har generellt sett högre löner i övriga
Europa än i Sverige. I vilken mån löneskillnader kommer att påverka
migrationen när gränserna suddas ut vet vi inte. Åtminstone kommer

s. 289 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 289

argumentet att lönerna är högre i utlandet för vissa grupper att användas
i löneförhandlingar i Sverige. Eventuellt kan detta leda till att lönerna i
Sverige ökar. Inte minst kommer detta att ekonomiskt beröra kommuner
och landsting eftersom man har en stor andel akademiskt utbildade
människor som arbetskraft.

"Internationaliseringen "

Den internationalisering som ett EG-medlemskap i sig innebär ställer
vissa krav på kunskaper hos folket i medlemsländerna. På kort sikt blir
det bland annat skolan som får stå för en del av kunskapsfönnedlingen.
Detta i sin tur ställer krav på vidareutbildning av till exempel lärare och
skolledare, syokonsulenter med flera. Även om det knappast kan röra
sig om stora belopp blir det ändå en utgift för kommunerna. Å andra
sidan är det rimligt att kräva att kunskap om EG måste finnas i våra
skolor och vårt samhället oavsett om Sverige är medlem eller ej.
Kontakter med andra EG-länder blir förmodligen vanligare. Detta
innebär att arbetsgivares kostnader för resor nog kommer att öka.

Minskad gränskontroll

Den minskade gränskontrollen kan ge ökade krav och därmed kostnader
för den kommunala livsmedels-och djurskyddskontrollen.
En minskad gränskontroll bör dock även ge vissa besparingar. Man
räknar med att den nuvarande kontrollen gör att importen blir cirka fem
procent dyrare. I och med avskaffande av gränskontrollen bör import-
priserna sänkas med åtminstone en del av dessa procenten.

3.2.3 Ekonomiska konsekvenser till följd av tvingande regler

Anpassning av budgetunderskott, räntenivåer, inflationstakt med flera
krav på finans- och penningspolitisk Iikriktning

EG:s krav på skattetryck, räntenivåer m m gäller för den samlade
offentliga sektorn. Någon direkt "regel för kommuner och landsting är
alltså inte tillämplig här. Men
kan räkna med att om kraven ska
tillgodoses kommer
självklart regeringen, oavsett politisk majoritet, att
tvingas låta kommunerna bära en stor del av omläggningen. Följden blir
att kommunernas finansiella utrymme kommer att minska till följd av
tvingande skattesänkningar och/eller minskade statsbidrag.
För att möta
detta behöver kommunerna antingen skära ner i verksamheten, öka
avgiftsfmansieringsgraden eller utöka sin skattebas.

IO 13-1
36hBilagcdcl

s. 290 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

290 Bilaga 6 SOU 1994:2

Standarder

Standarder är detaljerade föreskrifter om hur en vara ska vara utformad.
Dessa har man infört av olika skäl. Motiven är till exempel att förenkla
kommunikationen mellan tillverkare och den som köper eller använder
produkten. Man säkerställer också att den håller en viss teknisk kvalitet.
Vidare bör, tror man, produkterna bli billigare eftersom marknaderna
blir större och därmed skapar förutsättningar för längre serier. Om det
nu blir så som man tänker sig kommer kommunerna och landstingen,
såväl som vem som helst, att spara pengar genom lägre priser på en del
av sin upphandling.
Standardiseringar inom till exempel räddningstjänsten har också
diskuterats. Tanken
är att standardiserat räddningsmateriel möjliggör
gemensamma upphandlingar vilket bör leda till lägre priser.

A rbetstider

Ett direktiv om arbetstider är under diskussion inom EG. Reglerna
passar dåligt med offentlig verksamhet och verkar vara utformade för
arbetstagare inom industriell produktion.

I korthet går det ut på följande:

maximalt 48 arbetstimmar per vecka
arbetsfri söndag
minst 12 timmars dygnsvila med minst 12 timmars ledighet mellan
arbetspassen
maximalt åtta timmars arbetspass för skiftarbetande
minst fyra veckors semester, fem för skiftarbetande

Framför allt reglerna om arbetsfria söndagar och åttatimmars arbetspass
passar väldigt dåligt på till exempel sjukvård. Om direktivet drivs
igenom och om det inte blir några undantag för viss verksamhet
kommer arbetskraften att fördyras eftersom man troligen måste anställa
fler personer för att hålla igång verksamheten.

Grönbok om stadsmiljö

EG-kommissionen har gett ut en grönbok om stadsmiljö. I denna ger
man direktiv om trafik,
miljö, luftföroreningar m m. I vilken mån plan-
och bygglagen PBL påverkas vet inte idag. Även om PBL påverkas
är det inte säkert att det får några ekonomiska konsekvenser.

s. 291 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 291

Krav om nitrathalt i dricksvatten

Det här kan tyckas vara en futtighet men kan få stora ekonomiska kon-
sekvenser för vissa kommuner. Framförallt gäller detta de södra
kommunerna i Sverige i vilka nitrathalten i grundvattnet är högre än de
gränsvärden som EG diskuterar. Här får vi ökade kostnader dels i form
av kontroll och dels i form av investeringar i reningsanläggningar. För
enskilda kommuner kan det röra sig om mångmiljonbelopp.

Direktiv om upphandling inom försärjningsseldorn

EG ger speciella direktiv om upphandling av vissa varor och tjänster
inom försörjningssektom. När det gäller elektricitet och vatten förut-
sätter en försäljning fysiska ledningar att förmedla produkterna med.
EG:s direktiv innebär till exempel att befintliga ledningar i ett land ska
kunna användas av en leverantör från ett annat EG-land. Genom direk-
tiven hoppas man på en ökad konkurrens och därmed billigare
varor,
tjänster och anläggningar. I övrigt vad gäller offentlig upphandling
hänvisar vi till kapitel 2.

Gemensam valuta

Fasta växelkurser gentemot varandras valutor och senare en gemensam
valuta i syfte att eliminera valutariskema inom gemenskapen
gagnar i
första hand företag med internationell handel men det ger också
kommuner möjlighet att låna i utlandet utan risk. Samtidigt försvinner
dock motivet eftersom räntor och andra makroekonomiska variabler
kommer att likriktas medlen fast växelkurs.

Skattemässig harmonisering

Den skattemässiga harmoniseringen består ett tryck på Sverige att
an-
passa direkta och indirekta skatter till EG-nivå. EG anger en minimi-
nivå för momsen men i princip kan det
vara svårt för ett land att ha
alltför stora skillnader gentemot ett grannland. Om priserna till följd
av
momsskillnaderna blir stor kommer en livlig gränshandel att uppstå. Dä
går det land som har den högre momssatsen miste
om momsintäkter på
gränshandeln. Vi kan med andra ord förvänta
oss en sänkning av mom-
sen om Sverige blir medlem i EG. Följden blir minskade intäkter till
staten.
Kommuner och landsting påverkas inte direkt
av minskade moms-
satser. I skriften Vissa mervärdeskattefrågor offentlig verksamhet m
-
m SOU 1993:75 föreslår man dock att kommunernas och lands-
tingens avdragsrätt för momsen ska dras tillbaka. Detta skulle då
vara i

s. 292 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

292 Bilaga 6 sou 1994:2

linje med vad som gäller i EG-länderna. Där får kommunerna inte dra
av mervärdesskatten. Man räknar med att Sveriges kommuner tjänade
två till tre miljarder kronor på momsreformen. Detta är alltså pengar
som staten nu kanske får tillbaka.

Harmoniseringar av utbildningar

I EG diskuteras för närvarande om man ska kräva pedagogisk utbild-
ning för samtliga anställda inom barnomsorgen. Beroende på hur man
kommer att definiera pedagogisk utbildning skulle detta innebära att en
stor del av barnomsorgens personal måste ha vidareutbildning. Inom
hälso- och sjukvârdssektom kommer bland andra sjuksköterske- och
bammorskeutbildningama att beröras.

s. 293 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 293

4 Avslutning
Det är svårt att sia om de ekonomiska konsekvenserna pâ lång sikt.
Men pâ mycket kort sikt innebär vare sig ett EES-avtal eller ett eventu-
ellt medlemskap i EG någon dramatisk förändring för kommunernas och
landstingens ekonomi. Undantaget är möjligen de förändrade reglerna
för offentlig upphandling.
Reglerna i sig föranleder inte några större extrakostnader. Kostna-
derna påverkas snarare av hur de upphandlande enheterna väljer att
tillämpa reglerna. Detsamma gäller besparingsmöjlighetema. Reglerna i
sig garanterar inga goda affärer eller besparingar, men ger stora möjlig-
heter därtill. Varje upphandlande enhet borde, enligt vår mening, göra
allt för att utnyttja dessa möjligheter,
inte bara därför att den är tvungen
enligt lagen, utan också av hänsyn till skattebetalarna. Erfarenheterna
från Danmark visar att det kan vara väl värt besväret. Sammanfatt-
ningsvis kan man säga att reglerna i hög grad bekräftar hur en pro-
fessionell inköpsorganisation skall fungera.

s. 294 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

294 Bilaga 6 SOU 1994:2

Litteraturförteckning
Bjømbak T: Amterne og det indre marked. Storstrøms amt.

Bryntse K: Erfarenheter av entreprenader och privatisering i engelska
kommuner, Arbetsrapportserie 1992:1. KEFU Skåne, Lund 1992.

Civildepartementet: EG och den kommunala självstyrelsen, Ds 1992: 10.
Allmänna Förlaget, Stockholm 1992.

Hemark H, Larsson E, Malmquist U: Tillvaratagande av inköpsfunk-
tionens stordrzjisfördelar i en decentraliserad organisation, Rapport
93:03. Institutionen för transportteknik, Lunds tekniska högskola, Lund
1993.

Industriförbundet: Ofentlig upphandling och EES. Förlags AB Industri-
litteratur, Stockholm 1992.

Kalmar läns kommunförbund: EGss inverkan på Kalmar läns
kommuner. Kalmar läns kommunförbund, Kalmar 1991.

Klausen K, Jensen L T: Primøerkommunerne og EF. Institut for
erhvervsret og politologi, Odense universitet, Odense 1993.

KommunAktuellt: Bilaga till tidningen K0mmunAktuellt nr 38 1992.

KommunAktuellt: Särtryck november 1990.

Landstingsförbundet: Landstingen och EG. Konsekvenser.
Landstingsförbundet, Stockholm 1992.

Landstingsförbundet: Välfärden och europaintegrationen.
Landstingsförbundet, Stockholm 1993.

Larsson E, Malmquist U, Näslund D: Ofentlig upphandling i ett EES-
perspektiv. Analys och utvärdering, Rapport 93:02. Institutionen för
transportteknik, Lunds tekniska högskola, Lund 1993.

Nilsson A, Svenska Kommunförbundet: Kommunerna och EES-avtalet.
Kommentus Förlag, Stockholm 1993.

Statens pris- och konkurrensverk: Kommunala tjänsteentreprenader
1990, R 1992:4. Statens pris- och konkurrensverk, Stockholm 1992.

s. 295 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 6 295

Svenska kommunförbundet: Kommunala konsekvenser av medlemskap i
EG. Kommentus Förlag AB, Stockholm 1992.

Urikesdepartementet: EES-avtalet i korthet, Fakta Europa 1992:2.
Utrikesdepartementet, Stockholm 1992.

Utrikesdepartementet: Maastricht-fördraget om Europeiska unionen - i
korthet, Fakta Europa, 1992:3. Utrikesdepartementet, Stockholm 1992.

Utrikesdepartementet: Offentlig upphandling i ett nytt Europa, Fakta
Europa 1990:4. Utrikesdepartementet, Stockholm 1990.

Utrikesdepartementets Handelsavdelning: Ekonomiska konsekvenser av
ett svenskt medlemskap i EG/EU. Utrikesdepartementets
handelsavdelning, Stockholm 1993.

Utrikesdepartementets Handelsavdelning: Maastrichtfördraget.
Fördraget om Europeiska unionen. Utrikesdepartementets
handelsavdelning, Stockholm 1993.

Wetterberg, G: Vad kostar det att stå utanför
- En konsekvensutredning
av ett eventuellt nej till svensla EG-medlemskap. Stiftelsen Ja till Europa
Förlags AB, Stockholm 1993.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

s. 297 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 297

Bilaga 7

EG-konsekvenser för danska
kommuner

Kurt Klaudi Klausen
Odense Universitet

s. 298 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

298 Bilaga 7 SOU 1994:2

lndholdsfortegnelse:

Resume

Den offentlige sektor i Danmark
En stor decentral offentlig sektor
Det kommunale selvstyre

Politiske og administrative konsekvenser
af EG i kommuneme

Områder de påvirkes af EG
Tilpasning
Efteruddannelse og rekmttering
af medarbejdere
Nye aktivitetsmønstre
Information og koordination

EG-kontorer i Danmark og Bruxelles

Det handler om økonomi og erhvervspolitik
Forskellige modeller

Nye samarbejdsformer

EG som argument for sammenlazgning
og samarbejde
Mønstre i samarbejdet

Udblik

EG-kontorer i Bruxelles
Reaktioner i andre EG-landes
lokale administrationer

Fremtidig udvikling

Reaktive og proaktive scenarier
Udvalgt litteratur

s. 299 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 299

Resume

EG påvirker idag
stort set alle vigtige politiske og administrative
området i kommuneme. Med etableringen af det indre marked og
vedtagelsen af Maastricht-aftalen blev det kommunale niveau for alvor
inddraget i EG-integrationen.
Påvirkningen fra EG sker såvel direkte som indirekte samt som en
følge af afledte effekter og generelle forandringer. Den direkte
påvirkning sker gennem lovgivning og direktiver rettet specifikt imod
den offentlige sektor og kommuneme, herunder specielt som følge af
EGs udbudsregler, samt med de muligheder der gives for at søge
ñnansiel EG-støtte. Den indirekteog mere gradvise påvirkning sker
med harmoniseringen af regler og policies på stadig flere områder. De
afledte effekter af den øgede internationalisering og integration i EG
generelt stiller nye krav til den ledelsesmzessige og organisatoriske
adfazrd, krav om en intemationalt duelig og konkurrencedygtig
offentlig sektor.
Tilpasningen
til EG drejer sig bl.a. om at forstâ, fortolke og
formidle viden EG, at implementere EG-beslutninger samt initiere og
koordinere nye aktiviteter indenfor EG. I Danmark har integrationen i
EG affødt en rzekke initiativer: der er blevet etableret nye
efteruddannelser og i mindre grad rekrutteret medarbejdere med
speciel viden om EG-forhold; der er skabt nye institutioner og systemer
til opsamling og videregivelse af informationer og nye institutioner og
systemer til at koordinere initiativet herunder bl.a. EG-kontorer i
tilknytning til kommuneme og i Bruxelles; dette har zendret på
samarbejds-relationerne mellem kommuneme indbyrdes, mellem dem,
amteme og staten samt relation til landseksteme samarbejdspartnere.
Til trods for den øgede påvirkning af kommuneme fra EG er det
ikke szerligt store administrative ressourcer, der anvendes på aktiviteter,
som direkte kan henføres til EG-arbejdet. Generelt må man sige, at
implementeringen af love og direktivet fra EG og henstillingen til
anvendelsen af subsidiarits-princippet volder få vanskeligheder i et
decentraliseret system som det danske. Men der er stor forskel, på den
bevågenhed forskellige kommuner har overfor de muligheder og farer,
som integrationen og harmoniseringen indenfor EG rummer. Det er
heller ikke alle steder, man er kommet lige langt med at tilpasse sig den
nye situation. Nogle kommuner kan karakteriseres som tilhørende et
reaktivt scenario, hvor man afventer udviklingen, mens andre

s. 300 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

300 Bilaga 7 SOU 1994:2

kommuner tilhører et proaktivt scenario, der fører an med nye EG-
initiativet.

s. 301 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 301

Den offentlige sektor i Danmark

En stor decentral ofentlig sektor

Den offentlige sektor i Danmark er stor og decentraliseret. De fleste
velfzerdsydelser varetages af offentlige institutioner eller af private og
frivillige organisationer på kontrakt med det offentlige, og
administrationen heraf sker de laveste administrative niveauer.
Den offentlige sektor i Danmark er inddelt i tre administrative
og
politiske niveauer, stat, amt og Staten administrerer
kommuner.
overordnede funktioner som toldvazsen, postvzesen, jembanedrift,
arbejdstilsyn, havnetilsyn, fiskeriinspektion og administration af
statsskove. De 14 amter, som er den regionale inddeling, administrerer
bl.a. hospitalsvzesenet, gymnasier, regional og kollektiv bustrañk,
institutioner for handikappede og andre 24-timers institutioner, regionale
teatre, orkestre og museer, visse miljøforhold, herunder naturfredning,
anlag og vedligeholdelse af det overordnede vejnet samt regional
planlatgning. Kommunerne, der ved kommunalreformen i 1970 blev
reduceret fra ca. 1300 til de nuvaerende 275, administrerer en lang
raekke af de velfaerdsstatslige ydelser. Danmark er, ligesom Sverige, i
sammenligning med de fleste andre lande højt decen-traliseret. Dette
illustreres bl.a. af at kommuneme administrerer 46% af de samlede
offentlige udgifter sml. med 41% i Sverige.
Der kan derfor vaare god grund til fra svensk side, at se nacrmere på
udviklingen i Danmark, som mange måder kan tjene som en
"prøvesten" for en kommende svensk udvikling, uanset om det bliver
inden for et egentligt EG-regi eller i et EøS-regi.

Det kommunale selvstyre

Med kommunalreformen i 1970, omlatgningen af opgavefordelingen
mellem stat og kommuner op gennem 1970erne samt frikommune- og
modemiseringsforsøgene op gennem 1980eme fik kommuneme større
autonomi og økonomisk betydning end hidtil.
Flere opgaver blev decentraliseret fra staten til kommuner og amter.
Man søgte at bløde op for den stramme statslige regulering gennem
vedtagelsen af rammelove. Frikommune-forsøgene, som blev ivzerksat
fra midten af 1980eme, skulle ligeledes muliggøre fritagelse fra en
rzekke statslige
regler, forsåvidt de ikke antastede borgernes
retssikkerhed, sundhed og velfzerd. Kommunerne fik større økonomisk
ansvar og selvstaendighed i og med, at den statslige detail-styring
afløstes af bloktilskud og rammebevillinger, som giver større mulighed

s. 302 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

302 Bilaga 7 SOU 1994:2

for at foretage prioriteringer mellem forskellige udgiftstyper. Dertil
kommer at den modernisering af den offentlige sektor, som blev
ivaerksat af den borgerlige regering fra 1983
og frem, har haft en
afsmittende virkning på kommunalt plan. Tankerne
om en øget service-,
bruger- og markedsorientering, fokus på kvalitet, effektivitet og produk-
tivitet, introduktion af nye ledelsesformer
og selektive lønincitamenter,
udvikling af nye ñnansieringsformer, brug af udlicitering og joint-
venture m.v. i den offentlige sektor, har også ført til aendringer på
kommunalt plan, herunder på mange måder aendret kommunale lederes
syn på den offentlige sektor og ført til en udvidelse af det
ledelsesmzessige råderum.
Det betød dog ikke, at den statslige styring ophørte. Med budget-
og regnskabsreformerne i 1977 søgte man at skabe et ensartet system
for samtlige kommuner og amtskommuner med totalbudget og
bruttoposteringsprincip, og fra begyndelsen af l980erne har staten
gennem henstillinger, lovindgreb og begraensninger i tilskuddene søgt at
begrzense den kommunale udgiftsstigning. Der har bl.a. vzeret tale om
at saztte graznser for budgetternes stigning og skatteprocenternes
størrelse sidstnaevnte som forhandlede frivillige aftaler. Disse indgreb
har bl..a. i den anden halvdel af l980erne ført til, at relationen mellem
staten og kommunerne har vaeret mere konfliktfyldt.
Alt i alt er der tale om, at de danske kommuner har fået overladt et
selvstzendigt ansvar for en meget stor del af den offentlige
velfaerdsadministration. Dette gaelder også i f.eks. Norge og Sverige,
men til forskel herfra er den direkte detaljerede statslige regulering
mindre omfattende.
De opgaver, der bliver varetaget af de danske kommuner,
er ganske
omfattende. Hertil hører skolevaasen og offentlige faciliteter
som parker
og idraetsanlaeg, social bistand, plejehjem aaldreomsorg,
og
bømepasning, bømetandpleje, biblioteksväsen, støtte til kultur og
fritidsaktiviteter, lokalt vejvaesen og infrastruktur, lokal planlaegning,
bygningsinspek-tion, brandvzesen, spildevand og renovation.
Hovedparten, nemlig 55%, af de kommunale indtzegter stammer fra
den kommunale beskattning. Denne udgør i gennemsnit
ca. 20% af
borgernes indkomst. De øvrige indtaegter stammer fra diverse afgifter
og brugerbetalinger 25%, statstilskud 10% statslige
og
refusionsordninger 10%
Den politiske styring varetages af den valgte kommunalbestyrelse
med borgmesteren i spidsen. Borgmestrene i de danske kommuner
er
relativt starke "bykonger", hvilket bl..a. giver sig udslag i at de går
detaljeret ind i forvaltningens arbejde specielt i haste-sager. Stående
politiske udvalg blander sig også i forvalmingens arbejde, blandt disse
er økonomiudvalget af stor betydning, da det fungerer som
en slags
forretningsministerium, og da meget af den partip0litiske koordinering

s. 303 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 303

ñnder sted her. Der er en tendens til specialisering afhzengigt af
kommunernes størrelse. Der er flere politiske udvalg i de større
kommuner, ligesom disse kommuner typisk løser flere opgaver. Den
gennemsnitlige kommunestørrelse i Danmark er 18.000 30.000 i
Sverige.

s. 304 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

304 Bilaga 7 SOU 1994:2

Politiske og administrative konsekvenser af EG i

kommuneme

Områder de påvirkes af EG

De danske kommuner er først fra midten af 1980eme for alvor blevet
påvirket af EG-lovgivning og direktiver. Det er sket som en følge af
vedtagelsen af etableringen af det såkaldte indre marked og denne
proces vil styrkes med vedtagelsen af Maastricht og Edinburgh
aftaleme. Med Mastricht traktaten anerkendes lavere administrative
enheder som regioneme således for første gang direkte gennem
forslaget om etableringen af en Kommitte af Regioner art 198 a-c.
Integrationen i forhold til EG sker på baggrund af lovvedtagelser, og
ved at der kan vaare afsmittende virkninger af udviklingen fra et område
til et andet spill-over effekter. På denne måde er der tale om politisk,
økonomisk, social og retlig integration på samme tid.
På en lang raakke punkter kan man iagttage at kommuneme påvirkes
af beslutninger taget i Bruxelles og af den asndrede situation i
almindelighed. Det kan måske vzere nyttigt at sondre mellem
direkte/umiddelbare og indirekte/gradvise påvirkning samt añedte
effekter af den pågående integration og internationalisering i
almindelighed.
Den direlde/umiddelbare påvirkning hidrører fra lovgivning og
direktivet rettet specifikt imod det offentlige, herunder kommuneme. I
forhold ti virkeliggørelsen af det indre markeds krav om fri
bevzegelighed af varer, tjenesteydelser, kapital og personer, er de
vaesentligste bestemmelser for kommuneme dem, der vedrører
offentlige indkøb
og anlzegsarbejder §§ 81-87 i EG kommissionens
hvidbog om gennemførelse af det interne marked. Med henblik på at
imødegå traditionelle lokale praeferencer skal det sikres, at alle
virksomheder, herunder også offentlige institutioner, i alle
medlemslande kan byde på offentlige indkøb, anlaegsarbejder og
servicekontrakter.
Iflg. direktivet vedrørende offentlige indkøb skal indkøb af varer til
en vxrdi af over 200.000 ECU ca. 2 mio SKI udbydes i EG-licitation
gennem armoncering i det ofñcielle EG-tidende. I direktivet vedrørende
ofentlige arbejder bestemmes det at hzeve grzensen fra 1 til 5 mio ECU
ca 45 mio SKr, før det skal udbydes i EG-licitation. Med til dette
hører, at indgåede kontrakter skal offentliggøres, og at grupper, som er
blevet afvist, har ret til yderligere information. Offentlige anlaeg
indenfor energi, transport, vandforsyning og hvor det drejer sig om
indkøb telekommunikation, sektorer som tidligere var undtaget for
disse regler, er nu efter januar 1993 også underlagt regleme for

s. 305 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 305

EG-licitation. Fra
1993 inddrages også ofentlig service i denne
procedure. Her
gzelder samme regler som for indkøb. De berørte
områder er bl.a. vedligeholdelse og reparation, transport, konsulent
og
forsknings- og udredningsarbejde, rengøring, renovation m.v.
Med til den direkte påvirkning hører også muligheden for at
søge
EGs tre strukturfonder the European Regional Development Fund
ERDF, the European Social Fund ESF og the Guidance Section of
the European Agricultural Guidance and Guarantee Fund EAGGF.
Hensigten med disse fonde er at sikre at tilbagestående
områder/regioner får en mulighed for at udvikle sig socialt, økonomisk
og erhvervsmatssigt. Hertil kan også tjene de lån, man kan ansøge om i
the European Investment Bank EIB. Midleme herfra tildeles ift. 5
formål objectives.
Danmark har ikke kunnet
tiltraakke midler ift. det første af disse
objectives, som har til formål at hjaelpe udvikling og tilpasning i
regioner, der er haagtet af udviklingen og hvor pr. capita indkomsten
er
tatt på 75% af EG gennemsnittet. Men danske kommuner har fået
midler til de andre formål.
I 1989-91 blev det til 30 mio ECU til at
asndre udviklingen i områder prazget af industriel tilbagegang. I 1989-92
blev det til 99 mio ECU til at bekaempe lang-tids arbejdsløshed og
unge
arbejdsløse unge under 25 år, og i perioden 1989-93 blev det til 23
mio ECU til udviklingen af land- og skovbrug.
Den indirekIe/gradvise påvirkning fra EG kommer bl.a. til udtryk
gennem harmoniseringen af en raekke bestemmelser vedrørende arbejde,
varer og tjenesteydelser. Hvor der ñndes tekniske standarder udarbejde
af EG, skal
man referere
til disse ikke til tidligere nationale
standarder. Europasiske standarder udarbejdes af the European
Committee for Standardisation CEN og the European Committee for
Electromechanical Standardisation CENELEC som er etableret i
fxllesskab blandt medlemslandene og EFTA landene undtagen Island.
Hensigten er at undgå tekniske handelshindringer samt at sikre
grundlaaggende forhold vedrørende sundhed, sikkerhed, forbruger-
og
miljøbeskyttelse. Med hensyn til arbejdskraften er bestraebelseme rettet
imod sikringen af den fri bevaege-lighed. Det
ses af EGs hidtidige
arbejde med at udarbejde speciñkke direktiver for udvalgte professioner
og generelt sikre gensidig anerkendelse af kvalifikationer. Dertil
kommer ønsket om at sikre den sociale sikkerhed the social charter.
Af stor betydning bliver sikkert bl.a. de afledte direktiver vedrørende
sundhed og sikkerhed under arbejdet, arbejdsforhold i almindelighed,
arbejdstidsbestemmelser, lighed mellem maend og kvinder m.v.
Med til den mere gradvise påvirkning hører de direktiver som
løbende udarbejdes for at styrke en fzelles EG-miljøpolitik. Disse
vedrører bl.a. krav til og kontrol med vandkvalitet, luftforurening,
forurening af havet, forurening fra industrier, kraftstationer og

ll Bilagedcl
13-1366

s. 306 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

306 Bilaga 7 SOU 1994:2

forbrzend-ingsanstalter, affald m.v. Lovgivningen på dette område
betyder bl.a. at større planlagte arbejder indenfor industri, landbrug og
infrastruktur skal rumme overvejelser over miljømaessige konsekvenser.
En mmngde andre forhold, som f.eks. inden for fødevareområdet,
bliver gradvist gjort til genstand for EG-lovgivning, dvs. efterhånden
som spørgsmålene melder sig. De følger i kølvandet på talen om a
"Peopless Europe" og diverse notater og bøger som kommis-sionens
"Green Paper on Urban Environment".
De afledte ejfekter af den øgede internationalisering og integration i
EG er ganske omfattende, der kan argumenteresfor, at de måske er
de vigtigste og mest revolutione-rende, omend de er vanskeligere at
henholde direkte til love og direktivet. De afledte effekter drejer om,
hvad det betyder for kommunale embedsmaend og politikere, at
kommunerne beñnder sig i et internationalt samfund, i et større europa
og et mere integreret EG; at de i stigende grad skal begynde at se
kommunerne som en del af noget, der er større end deres traditionelle
kommunale, amtslige, regionale og nationale identitet, og at de i
stigende grad skal til at tage initiativet og handle i forhold til nye
magtcentre og i samarbejde med nye partnere. Hvad dette indebaerer
skulle geme fremgâ efter lzesningen af resten af rapporten.
Ser man på, hvad der er sket i de danske kommuner, og på den
rolle som politikere og embedsmzend har haft i denne proces, bliver det
tydeligt, at der langt fra er tale om en ensartet og planlagt proces.

Tilpasning

Med den øgede og accelererede integration i EG øges EG-påvirkningen
på det kommunale plan. Der foreligger
med andre ord en ny situation,
en situation, der stiller nye krav til det politiske og administrative
system, en situation kommunerne må forsøge at tilpasse sig.
Hvis udvildingen skulle svare til det der undervises i på
universiteter og handelshøjskoler, når man analyserer hvordan systemer
kan tilpasse sig og påvirke deres omverden, skulle man forvente at se
en raekke initiativer, som modsvarer den nye situation. Med en rationel
tilpasning skulle
man forvente at se initiativer, der kunne absorbere
usikkerheden i den nye situation og skabe mulighed for handling.
I teorien sker dette typisk ved, at man analyserer på hvilke styrker
og svagheder orga-nisationen har i forhold til det, der krzeves af den i
den nye situation.
Demzest tilpasser og zendrer man eventuelt på
teknologi og medarbejdere, så de er kvaliñcerede til at tackle nye
opgaver og problemer. Samtidig aendres organisationsstrukturen, så
man rationelt kan løse problemer og koordinere initiativer. Endelig sker
dette i en proces, hvor man løbende azndrer strategien, så den svarer til
de muligheder og farer, der rummes i den nye situation.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 307

EG-tilpasningen handler i vid udstrazkning
om at vaere i stand til at
forstå, fortolke og formidle viden og initiativer. Desuden handler EG-
tilpasningen om, at der er opstået en ny markedssituation for den
offentlige sektor såvel som for den private.
Kommunemes opgave er at
tilpasse sig dette,
og tilpasningen har skal ñnde sted både for at
kommunerne selv kan overleve og for at hjälpe det stedlige erhvervsliv
til at overleve og ekspandere.

Det man skulle forvente at se er med andre ord:

nye efteruddannelsesinitiativer
nye rekrutteringsmønstre for medarbejdere
nye aktivitetsmønstre og arbejdsdelinger
nye institutioner/systemer til opsamling og videregivelse af
informationer
nye institutioner/systemer til koordinering af initiativer
nye samarbejdsrelationer
nye strategier for økonomisk og regional udvikling

Nu er det de fxrreste organisationer private som offentlige, der i
virkeligheden er i stand til at lave en sådan rationel tilpasning. I
virkeligheden sker udviklingen
og tilpasningen mere ujzevnt og
tilfzeldigt. Man har ofte
vanskeligt ved at indsamle, analysere og
overskue alle de informationer, som står til râdighed, når man skal
vaelge tilpasningsstrategier.Og når man står overfor nye problemer,
løser man dem ofte ved at falde tilbage på tradition-elle rutiner, man
gør det man plejer at gøre, det som er passende i situationen, eller ved
at imitere hvad andre har gjort i en lignende situation - uanset om dette
nu også er det mest "rationelle". Det er hvad March og Olsen har kaldt
the "logic of appropriateness", og det er hvad der praeger megen
administrativ omstilling under det, der er blevet kaldt den moderne
forhandlingsøkonomi i Norden. Dette praeger også udviklingen i de
danske kommuner i relation til EG.
Med henblik på at undersøge de danske kommuners EG-initiativer
gennemførte Kurt Klaudi Klausen i 1990, i samarbejde med sin
studentermedhjzelper Lars Thore Jensen, en survey i de danske
kommuner. Ca 75%, nemlig 205 ud af 275 kommuner besvarede
surveyen, som er afrapporteret i Klausen og Jensen 1993. Der er siden
foretaget interviews med enkeltpersoner i de stedlige administrationer
specielt i forbindelse med større initiativer og oprettelse af specielle
EG-kontorer. det følgende
I prmsenteres resultater af denne
undersøgelse, og siden inddrages resultatet af et større sammenlignende
europzeisk forskningsprojekt, koordineret af K. K. Klausen, samt af en

s. 308 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

308 Bilaga 7 SOU 1994:2

mindre survey vedrørende kommunale regionale kontorer i
og
Bruxelles.

Efieruddannelse og rekruttering af medarbejdere

Hovedparten af kommuneme mener, de har tilstraakkelig viden og
personel til at tage hånd om deres nuvaerende EG-engagement. Kun 17
ud af de 205 svarkommuner havde ansat personale med speciel viden
om EG-forhold. Man kan altså ikke sige, at EG har sat sig større spor i
rekrutteringen af personale og specialister til kommuneme. Dette billede
er dog under forandring.
Over en tredjedel af kommuneme regner således med, at det i
fremtiden bliver nødvendigt at ansattte eller uddanne personale med
kendskab til EG-spørgsmål. Tilsvarende
har over en tredjedel af
kommuneme sendt personale
på efteruddannelse/kurser, der berører
EG-forhold. Denne tendens er stigende og afspejler sig i de utallige
kurser, som udbydes om EG og det offentlige. Mest benyttet
er kurser
på Den Kommunale Højskole,
men flere kommuner har også sendt
medarbejdere på de kurser,
som Forvaltningshøjskolen udbyder. Dertil
kommer et stigende antal inteme møder og uddannelsesarrangementer,
hvor EG spørgsmål er til debat. Endvidere har bl.a. direktoratet for
statens indkøb og private konsulentñrmaer arrangeret EG-kurser. I flere
kommuner har der også vzeret foretaget landsinteme og -eksterne
studierejser.
Oven i alt dette skal lasgges den øgede bevidsthed,
som følger af
generel omtale samt mere specifikt af f.eks. det informationsarbejde
som EG-kommissionen, Amtsrådsforeningen og ikke mindst
Kommunernes Landsforening står for. Her skal specielt bladet EF
Kom-munerne fremhzeves. Det udgives af forlaget
Kommuneinformation i samarbejde med "Det Fatlleskommunale EF-
sekretariat"der er et samarbejde mellem Kommunernes Lands-forening,
Amtsrådsforeningen samt Frederiksberg og Københavns Kommuner
dette samarbejde er, jzevnfør senere, for nyligt blevet opløst. Man skal
heller ikke undervurdere langtidseffekten af den erfaringsudveksling,
som følger af omfattende personnetvaerk bl.a. i tilknytning til nogle
formelle gruppedannelser under Kommunernes Landsforening således
"Det faelleskommunale EF-sekretariat", "Det Uformelle EF-panel" og
"De Interne EF-grupper". Samme langtjdeffekt kan man vente af, at
højere uddannelsesinstitutioner som universitetet og handelshøjskoler i
stigende grad uddanner kandidater med specialiseret viden om
intemationale forhold i almindelighed og EG i szerdeleshed.
EG har endnu ikke har sat sig større spor i forhold til anszettelser
af nyt personale i almindelighed. Men der er en afsmittende effekt af
den øgede internationalisering og integration. Der stilles f.eks.stadig

s. 309 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 309

større krav om gode sprogkundskaber. Mere omfattande krav om at
personalet skal kunne dokumentere, at de har viden og kvaliñlcationer,
som er nyttige med hensyn til EG-spørgsmål, ser man specielt i
forbindelse med etableringen af egentlige EG-kontorer
i og
erhvervskontorer i almindelighed mere herom senere

Nfye aláivitetsmønstre

Specielt tre forhold er med til at forandre aktivitetsmønstrene hos
kommuneme. Det drejer sig for det første om regleme om, at indkøb
og anlaegsarbejder over en vis tzerskelvaerdi skal udbydes i EG-
licitation. For det andet drejer det sig om de muligheder, der gives for
at søge EG-strukturfondene, og for det tredje om det øgede behov for at
indhente og bearbejde informationer og koordinere initiativer.
Brugen af EG-tidende i forbindelse med indkøb og arllaâgsarbejder
er stigende. Der er således sket en markant stigning i forbindelse med
indkøb i undersøgelsen fra 1 eksempeli 1977 til 14 eksempleri 1990.
Indtil 1990 var det begraanset hvor mange bygge og aimlaegsarbejder, der
var blevet udbudt i EG-licitation et højdepunkt var iflg. undersøgelsen
1989 med 7 projektet. Men der er ingen tvivl om at dette vil zendre
sig.
Dette kan begrundes bådei ledende medarbejderes bl.a.
indkøbschefers udtalelser om fordelene ved at følge disse procedurer
der er penge at tjene ved det og i det forhold, at det bliver
vanskeligere at "snyde" og forbryde sig irnod regleme. I-Iidtil har
mange kommuner enten "glemt" at udbyde indkøb og anlaeg i EG-
licitation eller gjort sig store anstrengelser for at omgâ EGs
udbudsregler f.eks. ved at opstykke indkøb og anlaeg i mindre
enheder. Men der er nu oprettet et klagenzevn til behandling af klager
om overtraadelse af EGs udbudsregler sekretariatsfunktionen er
placeret i Industri-
og Handelsstyrelsen under Industriministeriet.
Dertil kommer,
at EG-direktiveme om indkøb og anlag faktisk har
øget gennemskue-ligheden og muligheden for at overvåge overholdelsen
af bestemmelseme. Der er nemlig fastsat regler for en rmkke forhold,
såsom: proceduren der skal anvendes ved tilbuds-indhentning; om
tidsfrister for tilbudsgivningen og vurderingen af indkomne
om tilbud;
offentliggørelse af udbud og indgåede aftaler i EG-ddende; om tekniske
specifikationer, der skal forhindre, at sâkaldte tekniske
handelshindringer favoriserer bestemte produkter, samt om de
udvaelgelseskriterier, der må benyttes ved valg af tilbud.
Som tidligere omtalt har danske kommuner
søgt og modtaget støtte
fra EGs strukturfonde.
Blandt de undersøgte kommuner var der en klar
stigning i antallet af ansøgninger fra midten af 1980eme og frem. Det
fremgår også af undersøgelsen, at det tidspunkt, hvor der bliver bmgt

s. 310 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

310 Bilaga 7 SOU 1994:2

mange arbejdsressourcer på EG-forhold, er i forbindelse med
udarbejdelse af ansøgninger og administration gennemførelse af
og
projekter med støtte fra stniktur-fondene. Iøvrigt ser det ikke ud til, at
EG-integrationen skaber større arbejdsbyrder for administrationeme
-
der er ikke så stor forskel på de daglige arbejdsrutiner,
og på om
regleme kommer fra Bruxelles eller København.
At det er EGs udbudsregler og mulighedeme for at
søge ñnansiel
støtte, som krzever tid, ser man også af fordelingen af EG-engagementet
i de forskellige dele af den kommunale administration. Det kulturelle
område i kommuneme er det, som i fzerrest tilfaelde har vaeret engageret
i EG-tiltag. Administrationen af det tekniske område har vaeret
involveret i en femtedel af kommuneme og her specielt i forbindelse
med licitationsspørgsmål og ansøgninger om økonomisk tilskud til
forbedring af den kommunale infrastruktur. Tilsvarende har den
økonomiske forvaltning i en ijerdedel af kommuneme vaaret engageret i
EG-tiltag, og også her drejer det sig om støtteansøgninger, offentlige
indkøb og licitationer samt beskzeftigelsesfremme. Sidstmevnte er det
vigtigste arbejdsområde for administrationen på det sociale område,
som
er det område, der er mest engagerat i EG-arbejde, og her er det
specielt indsatsen på beskzeftigelsesområdet og i szerdeleshed
bekaempelsen af ungdomsarbejdsløsheden, der er i centrum.

Information og koordination

Informationerom EG og om direktivet og love med udspring i EG
tilflyder
kommuneme fra en rzekke kanaler. Som i mange andre
sammenhzenge skaber det nemt et informations-overload, der
vanskeliggør muligheden for at skabe overblik og sikre gennemførelsen
af nye tiltag. Problemet er ikke så meget at få fat i de infonnationer,
der udsendes fra danske og intemationale organer,
som at skabe filtre
og procedurer, så de bliver sorterede og videregivet til de rette personer
og instanser.
En fjerdedel af svarkommuneme har, i den kommunale forvaltning,
udpeget en eller flere faste personer med ansvar for EG-spørgsmål. Det
er specielt de mindre kommuner, som ikke har udpeget en saerlig EG-
ansvarlig. I mange kommuner, specielt de største kommuner, er EG-
spørgsmål et fast punkt på dagsordenen ved de tvazrgående møder
mellem forvaltningens topchefer. I mange kommuner
er de sider af EG-
spørgsmålene, som har betydning for det stedlige erhvervsliv overladt
til Erhvervskontorer, hvor der ofte sidder representanter for det
offentlige og det private erhvervsliv. Endelig har nogle kommuner
Aarhus, Aalborg og Odense etableret egentlige EG-kontorer i
tilknytning til den kommunale administration samt EG-kontorer i

s. 311 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 311

Bruxelles og flere er på vej således København og Frederiksberg
kommuner samt Ringkjøbing Amtskommune - mere herom senere.
For at skabe overblik kan man sondre mellem interne og eksteme
aktiviteter dvs. aktiviteter, som har til formål at informere og
koordinere aktiviteter indenfor den kommunale organisation eller
mellem kommunen og andre interessenter kommuner, amter, staten,
stedlige erhvervsdrivende, interesseorganisationer m.v.. Endvidere
skaerper det overblikket at se på den samlede aktivitet indenfor amteme
fremfor at se hver enkelte kommune. Ser man på den samlede
aktivitet med hensyn til intern og ekstern distribution af EG-information
og intern og ekstern koordinering af EG-aktiviteter tegner der sig et
bestemt mønster jaevnfør tabel l.
Det viser sig,
at man er nået laengere med den interne EG-
informationsdistribution nogle steder end andre, og at der er nogle
karakteristiske forskelle mellem aktivitetsniveauet i nogle centre/klynger
af kommuner øst og vest for storebzelt. Med undtagelse af Storstrøms
Amt er aktivitetsniveauet højere på Fyn og i Jylland end på Sjzelland.

s. 312 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

312 Bilaga 7 SOU 1994:2

Tabel Koordination og distribution vedrørende EG-tiltag Klausen og
Jensen 1993: 37
ultag

Intern EF- EkstemEF- Intern EF- Ekstem EF-
inf. distribu- inf. distribu- Koordinering koordinering
tion tion

N Pct. N Pct. N Pct. N Pct.

KøBENHAVNS KOM l 100,0 0 0,0 1 100,0 1 100,0

KøBENHAVNS AMT 7 46,7 0 0,0 2 13,3 0 0,0

FREDERIKSBORG 1 7,7 0 0,0 0 0,0 l 7,7

ROSKILDE 5 71,4 0 0,0 0 0,0 I 14,3

VESTSJ/ELLAND 1 6,3 0 0,0 0 0,0 0 0,0

STORSTRøM 4 26,7 3 20,0 2 14,3 6 40,0

BORNHOLM 1 20,0 0 0,0 0 0,0 1 20,0

FYN 6 25,0 8 33,3 l 4,0 7 28,0

SøNDERJYLLAND 5 27,8 l 5,6 1 5,9 2 11,1

RIBE 3 37,5 l 12,5 1 11,1 0 0,0

VEJLE 4 26,7 2 13,3 3 20,0 4 28,6

RINGKøBING 4 28,6 2 14,3 O 0,0 2 14,3
ÅRHUS 6 28,6 6 28,6 4 19,0 5 23,8

VIBORG 6 46,2 4 30,8 4 30,8 6 46,2

NORDJYLLAND 4 23,5 2 12,5 2 11,8 4 25,0

Total 58 28,7 29 14,5 21 10,4 40 19,8

s. 313 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 313

EG-kontorer i Danmark Bruxelles
og

En af de markante institutionelle nydannelser, der har fundet sted som
følge af integrationen i EG, er etableringen af kontorer og systemer der
formidler viden og koordinerer aktiviteter direkte fra Bruxelles og til
det stedlige private erhvervsliv.

Det handler om økonomi og erhvervspolitik

Det er ingen tilfaaldighed, at det netop er relationen til det private
erhvervsliv, der sattes fokus på. T0 tredjedele af svarkommuneme
betragter primam den kommunale EG-politik som en del af
erhvervspolitikken, og den sidste tredjedel som svarede nej til
spørgsmålet om EG-politik primaert kunne betragtes som en del af
erhvervspolitikken anførte i stedet forhold som indkøb og
byggeentreprise, socialpolitik og beskaeftigelsespolitik. Disse forhold er,
ret beset, alle dele af en lokal erhvervspolitikpolitik.
Det forhold, at EG i kommuneme betragtes som noget, der handler
om økononli/ñnans-iering og erhvervspolitik, kan vaere med til at
forklare, at kommunal EG-politik stort set ingen steder bliver betragtet
som et kontroversielt politisk emne. Kun i 19 af svar-kommuneme
betragtes EG-spørgsmål, som noget der i framtiden kan blive
kontroverser om på lokalt plan denne holdning synes at gazlde i alle
EG-landende jzevnfør senere omtale af survey i EG-kontorer i
Bruxelles. Dette svarer meget godt overens med, at der er i Danmark
gennem l980eme har udviklet sig en almen konsensus om, at visse
samfundsøkonomiske forhold er haavet over debat, fordi de betragtes
som "nødvendige" politiker.

Forskellige modeller

Man ser i Danmark en raekke forskellige modeller for hvordan EG-
kontoreme opbygges og fungerer. Analytisk set går de fra

hjemlige enkeltmandskontorer over
kontorer med en større bemanding i tilknytning til
borgmesterkontoret, det stedlige erhvervskontor eller som
selvstzendige selskaber og til
konstruktioner hvor der i Bruxelles er tilknyttet enten enkelt
personer eventuelt konsulenter eller
egentlige udenlandsk placerede kontorer med en større
bemanding, som er i daglig kontakt med det hjemlige kontor

s. 314 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

314 Bilaga 7 SOU 1994:2

Dette skal illustreres ved kort at referere til tre case-eksempler på,
hvordan dette kan gøres med en hvis succes og et eksempel på, hvordan
man kan sikre, at der intet kommer ud af initiativet: København hvor
der er tale om et enkeltmandskontor; Ringkøbing hvor der er tale om en
selvstzendiggjort A/S-konstruktion med tilknyttet konsulent/kontor;
Aarhus hvor der er tale om et hjemligt kommunalt kontor
og et kontor
i Bruxelles som er i daglig kontakt; samt Odense som eksempel på
hvordan det ikke skal gøres.
Et af de store problemer i Københavns-området
var, at man indtil
slutningen af l980-tallet ikke havde
nogen samlende enheder til
indsarnling og distribution af informationer og koordination af initiativer
vedrørende EG, samt at man ikke havde noget stedligt erhvervskontor.
Dertil kom, at København ikke kunne lade sig repraesentere af
Kommunemes Landsorganisation, fordi man ikke er medlem af KL.
Den nov. 1991 oprettede man, efter godkendelse i
borgerrepraasentationen i København, en tjenestemandsstilling som
kommitteret i økonomidirektoratet til varetagelse af Københavns
Kommunes interesser i forhold til EG. Ud over at "varetage interesser"
var opgaven at formidle viden til kommunens forvaltninger om nye EG-
bestemmelser samt om støttemuligheder via EG-fondsmidler. I første
omgang var posten ret isoleret og uden tillmyming af
sekretariatsbistand, siden er der blevet tilknyttet to fuldtids-sekretaerer.
Umiddelbart efter tiltraedelsen udpegede den kommitterede tre
centrale opgaver: 1 at koordinere og initiere aktiviteter indadtil, 2 at
sikre kontakten udadtil i forhold til EG og 3 i forhold til det stedlige
erhvervsliv.
Det er specielt den første af opgaveme, der har taget tid de første to
år. Der blev således udpeget kontaktpersoner i alle magistrater, som
mødes regelmässigt om EG-sager ca. en gang om måneden
og der er
blevet udarbejdet 17 EG-aviser til internt brug i de første to år.
Kontakten til EG sker mere tilfa-,ldigt og gennem personlige kontakter
bl.a. via Dansk Arbejdsgiver Forening og Dansk Industri
og ligeså med
relationen til det stedlige erhvervskontor som også kun er et par år
gammelt. Ifølge den kommitterede er opgaven ikke så meget at
vaere
"ansvarlig" for kommunens EG-engagement
- det skal man vaere i de
enkelte magistratsafdelinger
- den er naannere at skulle vaare
informator, inspirator og katalysator.
Med hensyn til at Københavns Kommune ikke
er repmsenteret
direkte i Bruxelles, så er der også sket noget på dette felt på det
seneste. For nylig er Det Faalleskommunale EF-sekretariat blevet
opløst, og i kølvandet herpå er det besluttet at Kommunemes
Lansdorganisation fra januar 1994 får sin egen reprzesentation i
Bruxelles, samt at Amtsrådsforeningen Københavns
og og
Frederiksbergs Kommuner laver et faallessekretariat i Bruxelles.

s. 315 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 315

På det tidspunkt hvor København og omegnskommunerne bliver
fzerdige med det regionale arbejde bl.a. omkring en Hovedstads- og
øresundsregion, er der ud fra en funktionel of politisk synsvinkel
meget, der taler for en yderligere opdeling af sidstnzevnte. Funktionelt i
forhold til hvilke geografisk/administrative enheder der skal
repraesenteres, og politisk i forhold til hvilke interesser der skal
varetages der kan nemt opstå situationer hvor saerinteresser kolliderer
med faellesinteresser. Ved en yderligere opdeling kan Køben-havns-
området eventuelt som en region, der inkludere dele af det sydlige
Sverige få sin egen reprzesentation i Bruxelles.
Det er muligt, at en konstruktion som den nuvzerende Københavnske
med et selvstazndigt kontor, er anvendelige i nogle kommuner, men ret
beset vil det nok ofte vaáre en fordel at lzegge EG-sageme i det kontor,
som andre sager vedrørende kommunens relation til det private
erhvervsliv hører under.
Det er hvad man har gjort i Aarhus, Aalborg og Odense kommuner
og ligeså i det seneste initiativ til oprettelse af EG-kontorer nemlig i
Ringkjøbing Amtskommune.
I Ring/qøbing Amt har man ved møde i amtsrådet den 19. oktober
1993 besluttetat etablere et selvstasndigt kontor til back-up af en
udsendt medarbejder. Det selvstzendige kontor etableres som et
"Regionalt Erhvervsudviklingsselskab" efter L383, dvs. et offentligt
aktieselskab. Dette
er ejet af Ringkjøbing Amtskommune, har en
bestyrelse på 6 personer sammensat med reprazsentanter fra arbejdsgiver
og -tager side erhvervsråd og fagbevxgelse og et budget på 3,5 mio
DKr hvert år de nazste fem år, heraf ca. 800.000 DKr om året til
Bruxelles-kontoret. Man har i den anledning opslået en stilling som
direktør for selskabet administrativ leder af kontoret i Danmark. Dertil
kommer, at man har opslået en stilling, som konsulent til at vaere den
udsendte medarbejder i Bruxelles. Kontoret i Bruxelles tzenkes
yderligerebesat med mindst en halvdagssekretwr.
De organisatoriske og økonomiske overvejelser, man har gjort sig i
Ringkjøbing Amt, ñnder sted efter indhentning af erfaringer fra specielt
Aalborg og Aarhus, så der er grund til at se naermere på, hvordan man
har grebet sagen an f.eks. i Aarhus,
I Aarhus Kommune besluttede man at etablere et kontor i Bruxelles
pr. januar 1990. Det skete på baggrund af byrådets erhvervspolitiske
handlingsplaner og som et led i en overordnet erhvervspolitisk
strategiplan, der bl.a. havde til hensigt at skabe 20.000 nye
arbejdspladser i Aarhus-området. Til erfaringeme hørte også, at man
fra 1986 havde haft et lokalt EG-informationskontor i Aarhus, og at
erfaringeme herfra klart pegede på nødvendigheden af, at private
virksomheder havde en direkte kontaktmulighed i Bruxelles.

s. 316 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

316 Bilaga 7 SOU 1994:2

I Aarhus har man lavet en konstruktion med en arbejdsdeling
mellem to kontorer: et i Bruxelles og et i Aarhus. De har samme
målsaeming, nemlig gennem information, opsøgning og konkret
opgaveløsning at servicere og stimulere vaekst i det århusianske
erhvervsliv. Der er to medarbejdere i Bruxelles og to i Aarhus.
Aarhuskontoret startades op som et selvstatndigt kontor, der skulle have
vzeret delvist ñnansieret af private sponsorer. Da det måtte opgives at
finde private investorer blev Bruxelles-medarbejdeme indoptaget i det
stedlige kommunale erhvervskontor hvor der ialt er 10 medarbejdere.
Arbejdsdelingen mellem de to kontorer er itlg. den seneste rapport
fra EG-kontoreme i Bruxelles og Aarhus den, at Bruxelles-kontoret
skaber et intemationalt kontaktnetvzerk og der igennem er i stand til at:

- indhente tidlige informationer om: fonde, forskningsprogrammet,
ñnansieringsmuligheder, lovgivning, licitationer osv.
- fungere som sparringsparmer for virksomheder, der i forbindelse
med et EG-projekt søger samarbejdspartnere fra et andet EG-land
fungere som kontaktcentrum for århusianske virksomheder, som i
-
Bruxelles søger informationer, der kan lede til nye markeder og
afszemingsmuligheder

- arrangere møder mellem de helt rigtige embedsmzend og
virksomheder, när disse i forbindelse med et givent projekt ønsker
en personlig og tatt kontakt til en af EG-institutioneme

Kontoret i Bruxelles er i daglig kontakt med Aarhus-kontoret via telefon
og telefax og orienterer om enkeltopgaver og informationer, som skal
videregives til stedlige interessenter. Der fremsendes også jatvnligt
status-rapporter fra Bruxelles til Aarhus. Kontoret i Aarhus har til
opgave at:

- videreformidle erhvervsrelevante informationer fra Bruxelles-
kontoret og andre EG-kilder til virksomheder og institutioner i
Aarhus

- modtage henvendelser vedr. EG-forhold, og derefter selv behandle
disse eller lade dem gå videre til Bruxelles-kontoret, alt afhzengig af
opgavemes omfang og karakter
- videreformidle alle relevante oplysninger dels fra erhvervslivet
dels fra erhvervsafdelingen til Bruxelles-kontoret
realisere udadrettede aktiviteter med henblik på at gøre en større
-
gruppe virksomheder opmzerksomme på et erhvervsrettet EG-tiltag.

Gennemførelsen af disse aktiviteter sker i tatt samarbejde med
Bruxelles-kontoret. De udadrettede aktiviteter ivasrkszettes sâvel
selektivt som overfor en bredere kreds af virksomheder, og Bruxelles-

s. 317 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 317

kontoret er ofte direkte involveret heri. Således er kontor-chefen på
Bruxelles-kontoret "hjemme" i Aarhus en uge hver måned med henblik
på at sikre den intime kontakt til erhvervslivet og mellem kontoreme.
Denne arbejdsdeling
og gensidige
back-up funktion er helt
afgørende for at forstå succesen bag Aarhus-initiativet. Den er samtidigt
nøglen til at forsta, hvorfor det er gået mindre godt for det initiativ,
man har lavet i Odense Kommune.
I Odense Kommune besluttede man i 1990 i regi af det stedlige
erhvervsråd og med borgmesterens aktive bevågenhed at etablere et
kommunalt ñnansieret kontor i Bruxelles. Odense erhvervsråd er et
mødested for det stedlige erhvervsliv, interessorganisationer og
politikere. Beslutningen blev bl.a. truffet med inspiration fra Aarhus,
men i modsaetning til dette initiativ sikrede man ikke nogen back-up i
hjem-kommunen, og man havde heller ingen nazrmere speciñcerede
krav til den udsendte "lobbyist". Lobbyisme var den betegnelse man
valgte at markedsføre initiativet under. Man udvalgte ganske vist en
kontaktperson i kommunen, men dette samarbejde kom aldrig i gang
som et egentligt EG-arbejde. Valget af "lobbyist" faldt på en aaldre
mand fra det stedlige erhvervsliv, som siden viste sig ude af stand til at
etablere kontakter i Bruxelles,
at holde kontakt med sin hjemkommune
endsige at styre et kontor i Bruxelles.
Ud over bemandingsproblemet har der nok i høj grad vazret tale om
to forhold, som vanskeliggjorde arbejdet: for det første at
målszetningeme har vzeret for brede, og for det andet at man havde en
forkert opfattelse af hvad der var muligt, af hvilken vej initiativeme
skulle komme. Med hensyn til det første fremgår det af alle omtaler af
initiativet, nøgle-ordene
at for arbejdsopgaveme er rådgivning,
information og formidling meget lidt speciñkke og
- opgaver som er
som ikke just er aktiverende for hverken afsender eller modtager. For
det andet har Odense-initiativet i høj grad vaeret praeget af, at man
havde en forestilling om, at Bruxelles-kontoret skulle ñnde egnede
midler og projektet for det stedlige erhvervsliv. Ikkeat man skulle veere
aktive på
"hjemmefronten", og der ñnde/opsøge problemet og
projekter, man så siden muligvis kunne hjaelpe på vej i Bruxelles med
kontaktskabelse og ansøgninger de relevante steder.
Efter snart 3 års virke må det konstateres at Aarhus og Aalborg
kontoreme har vzeret en betinget succes de har betjent et utal af
ñrmaer, etableret kontakter og vaeret med til at sikre EG-fondsmidler til
deres regioner, og at Odense-kontoret har vasret en fiasko, da der ikke
er sket noget af betydning for Fyns erhvervsliv med udgangspunkt i
dette kontor.
Det kan yderligere understreges
at de danske kontoret i Bruxelles
ikke bedriver lobby-virksomhed
i traditionel forstand. De er nzermere at
betragte som permanent udstationerede handelsatachéer.

s. 318 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

318 Bilaga 7 SOU 1994:2

Det kan endvidere konstateres at disse kontorer med fordel kan
betjene større områder end de snaevre kommunegreenser tillader. I alle
tilfaelde er kontorene stillet til rådighed for de omkringliggende
kommuner ligesom flere initiativer og projekter spraenger
kommunegraanserne.

Dette fører også til at man må konstatere, at EG-arbejdet, når det
drejer sig om eksteme kontorer egner sig til samarbejde på
samme
måde, som man i erhvervslivet danner netvaerkssamarbejder i
forbindelse med opgaver af faelles interesse, som overstiger den enkelte
organisations formåen og hvor der ofte vil kunne skabes synergi på
baggrund af komplementazre forhold, som at ressourcer, ekspertise
og
produkt og produktionsproñler supplerer hinanden.
Det skal dog også anføres at sådanne samarbejder, hvor rationelle
og funktionelt fomuftige de end måtte vzere, hurtigt bliver til genstand
for politiske aktiviteter og dermed ikke etableres uden politiske
komplikationer. Politiske
processer og magtkampe ñnder naturligvis
sted til stadighed det er en del af demokratiet - og de afslører at
-
offentlige og politiske besluminger, som bl.a. Harmon og Mayer har
udtrykt det, drejer sig om "wicked problems", fordi der ikke ñndes
klare utvetydige mål, løsninger og evalueringskriterier. Der var
eksempelvist en del politiske tovtrmkkerier i forbindelse med
beslutningen om at etablere et kontor i København samt i forbindelse
med valget af kommitteret. Etableringen af initiativet i Ringkjøbing
Amtskommune ska bl.a. ses på baggrund af et strandet samarbejde med
Ribe Amtskommune om et Export-vest initiativ, og der til kom, at det
har givet anledning til politiske kontroverser i forhold til nogle af
kommuneme bl.a. Heming, som synes EG-arbejdet naturligt hørte
hjemme et andet sted. Odense eksemplet er endvidere eksemplarisk til
illustration af den manglende evne til at samarbejde bl.a. de Fynske
kommuner og mellem kommuneme og amtet idet alle forsøg på at
etablere faelles initiativer er strandet på politisk modstand.

s. 319 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 319

Nye samarbej dsformer

EG som argument for sammenlaegning og samarbejde

I en undersøgelse foretaget i 1992 af Den Kommunalpolitiske
Forskningsgruppe ved Odense Universitet blev topchefeme i alle danske
kommuner spurgt om en ratkke forhold, herunder hvilke hensyn der
taler for en ny kommunal struktur, der baseres på, at de mindre
kommuner bliver genstand for sammenlzegninger. Svarmulighedeme i
forhold l:i1 en ra-,kke hensyn var, at disse kunne tale starkt for større
kommuner, delvist for eller ikke for større kommuner. Tabel 2 er et
vaegtet indeks over svarene.

Tabel: 2 Hvilke hensyn taler for en ny kommunal struktur, der baseres
på, at de mindre kommuner bliver genstand for sammenlzegninger
Den kommunale chefundersøgelse, N 1351, sval-procent: 78

Større handlekraft i forhold til EG 80
Større handlekraft i erhvervspolitikken 66
Mere professionel sagsbehandling 46
Stordriftsfordele i produktionen af
kommunale ydelser 45
Administrative fordele 36
Højere kvalitet i de kommunale ydelser 28
Hensynet til bedre politisk styring 25
Demokratiske hensyn 7

Det er interessant at iagttage, at den højst scorende årsager til at man
kunne overveje strukturaendringer, der skulle føre til sammenlaagning af
mindre kommuner er at det kunne give større handlekraft overfor EG,
og at den mest højeste scorende er, at det ville give større handlekraft i
forhold til erhvervspolitikken erhvervspolitikken som netop ovenfor
-
blev identiñceret som den vigtigste del af EG-politikken. Derimod er
stordriftsfordele med hensyn ül administration og produktion forhold
-
som ofte bliver brugt når eksempelvis private virksomheder
sammenlaegger enheder eller fusionerer og minimerar transaktions-
omkostninger m.m. - ikke vzegtet så højt.
En konsekvens af sådanne overvejelser kunne, som antydet
tidligere, vaere, at EG-spørgsmål egnede sig til at blive udvalgt, som et
område, hvor man samarbejdede mellem mindre kommuner i ind- og
udland og mellem dem og andre interessenter som amtslige og statslige
institutioner. Dvs i stedet for at sammenlasgge kommuner hvilket
-
ifølge ovenrefererede survey ville vare uforeneligt med demokratiske
hensyn og ikke føre til en bedre servicering af borgeme skulle man
-

s. 320 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

320 Bilaga 7 sou 1994:2

etablere egentlige og løbende samarbejds-relationer omkring EG-
spørgsmål.
Som beskrevet i afsnittet om EG-kontorer kunne dette antage alle
former fra løse mindre formaliserede netvaark over periodevist
samarbejde omkring fzelles projektet til etablering af mere formaliserede
og institutionaliserede faelles administrative enheder/kontorer i Danmark
og i udlandet.

Mønstre i samarbejdet

Ser man på samarbejdsrelationerne mellem kommuner indbyrdes,
mellem dem og amtet, samt mellem dem og centraladministrationen
danner der sig et karakteristisk billede af engagement og
aktivitetsniveau tabel 3.

s. 321 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 321

Tabel Kommunernes samarbejde Klausen og Jensen 1993: 40

Samarbej
de med samarbejdemed samarbejdemed
andrekommuner amtet centraladministra.

N Pet. N Pet. N Pet.

KøBENHAVNS KOM l 100,0 - - 1 100,0

KøBENHAVNS AMT 1 6,7 0 0,0 2 13,3

FREDERIKSBORG 0 0,0 0 0,0 1 7,7

ROSKILDE 0 0,0 0 0,0 1 16,7

VESTSJ/ELLAND 2 12,5 l 6,3 0 0,0

STORSTRøM 2 13,3 6 42,9 3 20,0

BORNHOLM 3 60,0 4 80,0 0 0,0

FYN 8 32,0 7 28,0 4 16,0

SøNDERJYLLAND 1 5,6 10 55,6 0 0,0

RIBE 2 22,2 2 22,2 1 11,1

VEJLE 6 40,0 5 33,3 3 20,0

RINGKøBING 5 35,7 4 28,6 2 14,3

ÅRHUS 5 23,8 7 33,3 4 19,0

VIBORG 4 30,8 7 53,8 0 0,0

NORDJYLLAND 5 29,4 9 52,9 5 31,3

Total 45 22,2 62 30,8 27 13,4

Det fremgâr af tabel 3 at det engagements- og aktivitetsmønster, som
kunne iagttages i forhold til hvordan kommuneme behandlede
informationer og koordinerede aktiviteter, også afspejles, når man ser
på kommunemes samarbejdsrelationer. Ser man bort fra kommuneme i
Storstrøms amt samt kommuneme på Bornholm, er der en klar forskel i
aldivitetsmønstret mellem øst og vest Danmark.
Det kan godt vzere, at der, som beskrevet ovenfor, langsomt er
begyndt at forekomme EG-aktivitet i Københavns kommune, men det
afspejles ikke blandt de kommuner, som udgør Københavns amt.
Samarbejde mellem kommuneme indbyrdes forekommer således oftere

s. 322 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

322 Bilaga 7 SOU 1994:2

i vest end i øst Danmark. Samarbejdet med amteme afspejler bl.a. det
forhold, at amteme øst for Storebzelt ikke har udarbejdet materiale og
strategiplaner som inddrager EG-forhold. Siden undersøgelsen i 1990
er
der ud over etableringen af et EG-kontor på Københavns Rådhus,
endvidere sket det at bl.a. Københavns Amt i 1991 har valgt
at
opprioritere det intemationale område.
Det er endvidere bemaerkelsesvzerdigt
- i betragtning af den
ekspertise, der er blevet oparbejdet gradvist i centraladministrationen
vedrørende EG-forhold, og i og med den rolle som flere ministerier,
herunder specielt udenrigsministeriet, har haft som gate-keeper over for
EG-spørgsmål at kommunerne tilsyneladende kun i ringe omfang
-
samarbejder med centraladministrationen om EG-spørgsmål.
Dette afspejler måske det forhold, at EG-politik
er gået fra at blive
betragtet som udenrigspolitik varetaget gennem udenrigsministeriet til
at blive betragtet mere som indenrigspolitiske anliggende, der involverer
alle ministeriet og alle niveauer direkte, og at dette på lokalt og
regionalt plan betinger, at man nu i stigende grad kan forbigå det
centraladministrativesystem i EG-anliggender.
EG-engagementet kan dermed vzere med til at styrke den lokale
autonomi vis-â-vis staten og centraladministrationen et perspektiv som
bl.a. kan diskuteres i relation til forestillinger
om et regionemes
Europa.
Et specielt udtryk
for at der opstår nye samarbejdsrelationer på
baggrund af integrationen
i EG er udviklingen i venskabsby-
samarbejder. Traditionelt har danske kommuner haft
venskabsbysamarbejder med de øvrige nordiske lande, et samarbejde
som har vasret staerkt tilskyndet af bl.a. Foreningen Norden og af
samarbejdet i og omkring Nordisk Råd.
Dette venskabsbysamarbejde mellem de nordiske lande dominerer
stadigvzek billedet. Af
de 562 venskabsbyforbindelser, som Danske
kommuner i 1990 havde i udlandet,
var de 453 oprettet inden for de
nordiske lande, og blandt de resterende
var kun 23 etableret med lande
udenfor EG Aalborg Kommune 1990. Men dette billede er under
forandring.
Tidligere drejede venskabsbysamarbejder sig hovedsagelig om
kulturel og social udveksling. Idag sker udviklingen af
venskabsbysamarbejder typisk som et led i en bevidst erhvervspolitiske
strategi. Kommuner og amter i udlandet udvaelges
som venskabsbyer ud
fra kriterier om eksport og importmuligheder for virksomhedeme i de
danske kommuner, og ud fra muligheden for at etablere fzelles projekter
inden for rammeme af EG. I følge surveyundersøgelsen i 1990 havde
ca 10% af de danske kommuner søgt nye venskabsbyer indenfor EG-
området, og flere kommuner havde planer
om at etablere sådanne
forbin-delser. Samarbejdet mellem danske nordiske kommuner drejer
og

s. 323 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 323

sig også i stigende grad om EG-anliggender, ligesom det nordiske
samarbejde iøvrigt de seneste år i høj grad har focuseret på EG.

s. 324 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

324 Bilaga 7 SOU 1994:2

Udblik

Her skal kort refereres til forskningsresultater fra et projekt om Local
Govemments in the European Integration EUROLOG
- ledet K. K.
Klausen. Der er tale om foreløbige resultatet fra
en mindre survey
foretaget af studentermedarbejder Charlotte Hedegaard, samt et
omfattende komparativt studie foretaget af en rmkke forskere i alle EG-
medlemslande samt de nordiske lande undtaget er dog Spanien,
Luxemburg og Island.

E G-kontorer i Bruxelles

I 1993 blev der ved Odense Universitet foretaget en survey blandt
udvalgte EG-kontorer i Bruxelles. Der var 30 besvarede spørgeskemaer
ud af ca 55 mulige besvarelser
- hvilket er en noget lav
besvarelsesprocent. Kontoreme repraesenterede Danmark, Frankrig,
Holland, Skotland, Spanien, England, Nordirland Tyskland,
og og kan
med visse forbehold godt danne baggrund for generelle iagttagelser
vedrørende organisation og praksis i EG-kontorer. Det efterfølgende er
nogle foreløbige resultater, som her er uddraget til identifikation af
organisations- og aktivitetsmønstre Charlotte Hedegaard, der står for
undersøgelsen, vil i løbet af foråret 1994 udarbejde
en større rapport
om kontoreme i Bruxelles.
Ledeme af kontoreme opfatter samstemmende baggrunden for
oprettelsen af kontoreme som primaert at vaere en del af en økonomisk
udvildingsstrategi. Opgaven består i at vzere med til at skabe flere
arbejdspladser og økonomisk udvikling i deres hjemme-områder.
Alligevel betragter de også udpraâget initiativet,
som et forsøg på at
skabe politisk legitimitet. Men initiativeme ser de under alle
omstzendigheder som en mulighed for, at
vaere med til at forbedre
samarbejdet mellem det offentlige og private. Samtidig opfatter lederne
af kontoreme det sådan, at etableringen af EG-kontorer i Bruxelles kan
vaere med til at styrke den lokale autonomi over for nationale
myndigheder og nationale associationer. Dette ikke mindst vigtigt i
er
lande som Frankrig, der er og har vaaret przeget af en høj grad af
centralisering.
De fleste af kontoreme er ganske
nye. Tre stammer tilbage fra
1984, 85 og 86 resten er etableret
senere, specielt i 1989, 90 og 91.
Det er altså begrzenset hvor megen erfaring
og ekspertise, der endnu
kan vaâre oparbejdet i flere af kontoreme selvom de alle
er bemandet

s. 325 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 325

med højtuddannede ledere, og ofte med medarbejdere der har tidligere
erfaringer med EG-arbejde.
Alle kontorer er offentlige bortset fra to, som anføres at vare
private omend de er offentligt ñnansieret. Alle kontorer er 100%
offentligt ñnansieret, bortset fra ñre, som er finansieret på en 80/20%
basis mellem det offentlige og det private, og de reprzesenterer både
lokale og regionale interesser samt flere lokale og regionale
myndigheder i samarbejde.
Befolkningstallet de reprzesenterer varierer i hovedparten af
tilfzeldene mellem 1 og 5 mio med nogle undtagelser i begge ender
fra nogle 100.000 til 11 mio indbyggere. Naasten alle områder er
praeget af, at der er en overvaegt af service ca 50-60% og industri
omkring 40% samt ganske lidt landbrug og ñskeri, og i alle området
med en undtagelse er der tale om at antallet af arbejdsløse er stigende.
Det er derfor også karakteristisk at over 2/3 af disse området pt. får
støtte fra en eller flere af strukmrfondene nogle af de store kontorer
som Brandenburg, Grand Est og Andalucien kan i vid udstraalcning
deñneres ind under alle "objectives" og er dermed berettigede til støtte
fra stort set alle fondene.
Hovedparten af kontoreme har fra 1 til 4 ansatte med lige så mange
til at betjene dem i hjemlandene dog sådan at der ser ud til at vaere en
relativ underbemanding i Storbritanniens og en relativ overbemanding i
de Franske og Spanske hjemmekontorer. Driftsudgifteme eks.
lønudgifter ligger for nzesten alle kontorer omkring log 2 mio. DKr
Kun de største regioner, som f.eks. de tyske länder, repraasenterer et
større befolkningsunderlag, har flere ansatte og et større budget op til
10 mio DKr.
Kontoreme leverer stort set alle deres serviceydelser til offentlige
såvel som private og nonproñt organisationer herunder også til
universitetet, men det sker hovedsageligt inden for deres eget område.
Et interessant forhold er, at de lokale myndigheder stort set alle
angives at have analyseret konsekvenseme af de indre marked for det
offentlige og private i deres område, men at op mod halvdelen ikke har
udarbejdet nogen egentlige strategiske overvejelser og/eller planer for
deres område, som følge af det indre marked. Det er
bemaarkelsesvazrdigt, fordi det er hvad man skulle forvente kunne danne
baggrund for en mere gennemtaenkt offensiv strategi for den stedlige
erhvervsudvikling.
Kontoreme
har et relativt højt aktivitetsniveau og modtager typisk
mellem 10 og 30 henvendelser hver uge stort set med en nøje
sammenhzeng til størrelsen af de området de repraesenterer. Men
kontoreme er også bemaerkelsesvzerdigt aktive og udadfarende selv med
henblik på at skabe kontakt til virksomheder, offentlige institutioner og
nonproñtorganisationer i deres hjemegne. De foretager fra 5 til 30

s. 326 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

326 Bilaga 7
sou 1994:2

sådanne henvendelser om ugen igen med nogle få undtagelser, idet i
fald et enkelt kontor stort set intet foretager sig
og et par af kontoreme
laver fra 50 til 100 sådanne henvendelser
pr. uge. Kontoreme angiver
samstemmende, at antallet af henvendelser har vzeret voksende, ligesom
de forventer, at det vil vaere voksende i fremtiden.
I forhold til EG-administrationen er det specielt ansatte i
kommissionen, kontoreme har daglig kontakt med, mens man har
ugentlige kontakter med de ansatte i kabinetterne
og parlamentet. I
nogle tilfaelde kontaktes medlemmerne af parlamentet også
regelmaessigt. Det er herunder vaerd at notere, at de offentligt
ansatte
bliver kontaktet både med henblik på at skaffe informationer
og med
henblik på at kommentere på konsekvenser af EG-initiativer for de
områder man reprxsenterer. Det kan endvidere bemaerkes at specielt de
ansatte i kabinetteme og MEPeme kontaktes med henblik på at øve
indflydelse på direktiveme med henblik på ansøgninger
og om
økonomisk støtte. Det ser endvidere ud til at de store regionskontorer
som Andalucien, Bavaria, Birmingham, Bretagne La Loire og
Mecklenburg-Vorpommem i højere grad end de mindre kontorer
forsøger at udnytte alle typer af kontakter fuldt ud. Der
er nogle af
DGeme som bliver kontaktet specielt ofte, først
og fremmest DG XVI
regional politik men også DG I eksteme relationer, V
beskaaftigelse, VI landbrug, XI miljø, forbrugerbeskyttelse m.v.,
XII forskning, XIII telekommunikation og XXIII industri, handel og
turisme.
De fleste kontorer ser iøvrigt ret optimistisk på de inteme marked,
som de finder skaber større økonomiske muligheder end farer for deres
hjemme-områder.

Reaktioner i andre EGJandes lokale administrationer

Det er vanskeligt at sammenligne de muligheder, der ñndes for
handling, og de initiativet som tages på de laveste administrative
niveauer i de forskellige medlemslande. Det haenger
sammen med de
store politiske og administrative forskelle der eksisterer både hvad angår
struktur og opbygning, kompetancefordeling, opgavefordeling og
politisk-administrative traditioner og kulturer.
De Irske counties er f.eks. meget positivt stemt overfor EG
men har
meget lidt kompe-tence, så her overlades meget af det EG-arbejde, der
har at gøre med at søge om midler til de centrale myndigheder.
Dette ville vatre helt utasnkeligt i et land
som Frankrig, som trods
forsøg på decentra-lisering stadig er starkt centralistisk. De mange
meget små kommuner har ingen magt, men også regioneme,
som burde
veere store og magtfulde men har et lille budget og en lille politisk
legitimitet, er udsat en omfattende central styring
og kontrol. Her ses

s. 327 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 327

EG-politikken og integrationen som en mulighed for at omgå den
centrale styring og vende sig mod Paris. Dette vanskeliggøres dog af en
manglende koordinering og staerk konkurrence mellem regioner, byer
og deres respektive politikere. Dermed bliver forskellene mellem de
politisk og industrielt staerke og statrkt integrerede metropoler og
regioner og de svage områder, dvs. mellem center og periferi meget
markante.
Sådanne forhold hersker også i et land som Italien, men her er de
tillige prsegede af de forhold, der har at gøre med nord-syd delingen,
med det forhold at der ofte er tale om lokale politikere som er helt
uinteresserede i EG-forhold og embedsmaend med en meget dårlig
uddannelse. Oven i dette kommer så problememe med korruptionen og
mañaen som iøvrigt skulle have vaaret ret dygtige til at ansøge om og
anvende EG-midler.
Dette blot for at illustrere hvor forskellige ting det er man taler om,
når man skal undersøge EG-konsekvenser på lokalt plan i EG. Da
EUROLOG-projektet endnu ikke er afsluttet, skal der ikke refereres
yderligere til resultateme.
Der er dog ingen tvivl om at projektet vil understrege nogle centrale
paradokser i den europzeiske integration og dermed understrege nogle
helt fundamentale forskelligheder, som ofte glemmes i den politiske
debat.
Det er f.eks. et paradoks, at de lande som Italien, Graekenland og
Frankiig, der politisk er mest varme fortalere for ethvert EG-tiltag,
samtidig er dem, der har vanskeligst ved eller er mindst tilbøjelige til at
efterleve og implementere nye direktiver og love, mens de lande der
som Danmark og England er mest skeptiske overfor EG-tiltag,
alligevel er de første til prompte at gennemføre alle nye direktiver.
Dette understreger betydningen af nationale kulturforskelle og at
udvildingen af den europxiske integration på lokalt plan er bundet til
den politiske og specielt administrative vilje, evne og kapacitet til at
gennemføre love og direktivet fra EG. Her står de danske kommuner,
med deres høje grad af decentralisering og deres administrative
for at gennemføre det der bliver dem pålagt, godt rustede.
traditioner
Et andet forhold som undersøgelsen vil understrege er, at EGs
bevågenhed omkring den ulige regionale struktur og udvikling ikke er
uden grund. Man ser over hele Europa kraftcentre af byer, kommuner
og regioner, som er langt fremme og som er i en positiv udvilding hvad
angår økonomi, beskaaftigelse og EG-integration mens andre sakker
agter ud, og det ser ud til at disse ting haanger sammen.

s. 328 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

328 Bilaga 7 SOU 1994:2

F remtidig udvikling

Rea/Give og proalarive scenarier

Danmarks deltagelse i EG-samarbejdet har i højre grad end noget andet
og tidligere samarbejde givet den offentlige sektor et intemationalt
tilsnit. Denne udvikling ser ud til at fortsatte og forstxrkes med
omfattande politiske og administrative konsekvenser til følge.
/Endringer i de ydre arbejdsvilkår har skabt krav om :endret
organisation og aendrede rollefordelinger i det administrative og
politiske liv. Den aendrede situation og de aendrede arbejdsopgaver
stiller krav om en intemationalt orienteret og intemationalt duelig
offentlig sektor, man kan faktisk tale om, at også den offentlige
sektor skal vare internationalt konkurrencedygtig.
Det gaelder med hensyn til at implementere EG-beslutninger og
gennemføre zendrings-processer som en tilpasning hertil. Det gazlder i
forhold til at føre intemationale forhandlinger og kunne samarbejde med
nye samarbejdspartnere. Og det gaelder når der skal tages strategisk
offensive initiativer, som spränger rammen for den passive tilpasning.
Det gzelder på så godt som alle områder og det gzelder på alle niveauer
centralt såvel som lokalt.
Medens den danske centraladministration har vmret igennem en lang
og gradvis tilpasningsproces i forhold
til EG er de danske kommuner
først for nylig blevet udsat for en massiv påvirkning fm EG. De danske
kommuner blev først fra midten af 1980eme for alvor
en del af den
europaeiske integrationsproces. Det der har accelereret integrationen og
intemationaliseringen af kommuneme er primzert vedtagelsen af
etableringen af det såkaldte indre marked og siden effekteme af
en
vedtagelse af Maastricht/Edinburgh af taleme. Der er med andre ord
tale om at kommuneme på ganske kort tid har skullet tilpasse og
omstille sig til en ny situation, og der er derfor også forskel på, hvor
langt de enkelte kommuner er nået hermed.

s. 329 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 329

Der tegner sig her et billede af to ret forskellige scenarier i de danske
kommuner, det reaktive og det proaktive. For at skxrpe pointen
beskrives de her helt kortfattet:

I det reaktive scenario foretager man sig ikke noget nyt, man ser
tiden an. Man sender ikke medarbejdere på efteruddannelse og
etablere ikke specielle procedurer som kan sikre at informationer
når frem og initiativet bliver koordineret. Man ansaetter ikke
medarbejdere med specialviden om EG og man opretter hverken
kontorer herhjemme eller i udlandet eller indleder samarbejder med
nabokommuner, amtet eller potentielle venskabsbyer i udlandet.
Tvaertimod betragtes nabokommuner med en sund skepsis, mistro
og mistillid, de er fremmede og potentielle konkurrenter og man
har stor erfaring med ikke at kunne samarbejde med dem.

I modsaetning hertil står

-det proaktive scenario hvor man forsøger at forholde sig aktivt og
strategisk til den nye situation. Man analyserer situationen, sine
staerke og svage sider m.v., undersøger hvad andre har gjort og
udarbejder sine organisations- og strategiplaner på baggrund heraf.
Man sender medarbejdere på efteruddannelse
og etablere systemer
og procedurer til informationsdistribution og med henblik på
koordinering af aktiviter. Man ansaetter medarbejdere med
spcialviden om EG, og hvis man er for små til selv at gøre det,
arbejder man sammen med andre om at etablere specielle kontorer
hjemme og i Bmxelles. Man ansøger om midler fra strukturfondene
og forsøger i samarbejde med andre kommuner og regioner hjemme
og i andre lande at lave fzelles projektet, som muliggør dette. Andre
og tilgraensende kommuner betragtes som potentielle
samarbejdspartnereud fra en forestilling om, at der ikke er tale om
et nul-sumsspil, men tvzertimod om, at arbejdspladser et sted
muligvis kan skabe skatte indtaegter et andet sted og øget
handelsmzessig omsaetning et tredje sted, med synergi-effekter for
hele området til følge.

Ifølge de undersøgelser, der er refereret i denne rapport, ser det ud til,
at de initiaver der tages i de danske kommuner i relation til EG i vid
udstrzekning tages af enkeltpersoner og grupper af personer i det
politisk/administrative system. Der er endvidere meget som tyder på,
at embedsmaandene er mere bevidste og aktive omkring disse forhold
end politikerne, og at denne bevidsthed styrkes af personlige netvaerk på
tvaers af administrative, lokale og regionale graenser. Det gaelder f.eks.
ved oprettelsen af kontorer, at initiativet ofte kommer fra

s. 330 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

330 Bilaga 7 SOU 1994:2

embedsstanden, som siden overbeviser det politiske system herunder
specielt borg-mesteren og økonomiudvalget om det ønskelige at man
etablere sådanne institutioner. Noget tilsvarende gør sig gaeldende i flere
andre europaeiske lande både hvad angår EG-engagementet i
almindelighed og hvad angår etableringen af EG-kontorer i saerdeleshed.
Kommunemes integration
i EG og udviklingen af de reaktive og
proaktive scenarier
er med til at saette en raekke forhold og
modszetninger på spidsen. Det drejer sig bl.a. om:

relationen mellem embedsmand og politikere

hvor man må spørge hvem der saatter dagsordenen og om
arbejdsdelingen er klar og utvetydig, og hvor man må konstatere at den
loyale/ikke politiserende embedsmand nogle steder hører fortiden til

relationen mellem centraladministrationen og
lokaladministrationen

hvor man må spørge hvem der kan og skal tage hvilke initiativer og kan
iagttage at kommuner og regioner i vid udstrzekning selv er i fzerd med
at gøre det som tidligere skete via centraladministrationen

relationen mellem det ojfentlige og det private

hvor man må spørge om skellet stadig er ønskeligt og klart
identificerbart, og kan konstatere at kommunale initiativet mange steder
er en forudsattning for, at det private erhvervsliv kan overleve i et
større integreret europaeisk marked, samtidig med at man kan iagttage,
at kommuneme selv må begynde at tanke og handle i forhold til en
skaerpet markedsmaessig international konkurrence.

s. 331 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

SOU 1994:2 Bilaga 7 331

Udvalgt litteratur

Aalborg Kommune 1990: Venskabsbånd mellem Danmark og udlandet,
Aalborg kommunes venskabsbysekretariat

Andersen, Svein S. og Eliassen, Kjell A. 1991: European Community
Lobbying, pp 173-187 in European Journal of Political Research, vol
20

Bennett, Robert ed. 1993: Local Government in the New Europe,
London: Belhaven Press

Bentzon, Karl-Henrik red. 1988: Fra vaekst til omstilling
-
moderniseringen af den ojfentlige sektor, Frederiksberg: Nyt fra
Samfundsvidenskabeme

Bogason, Peter 1988: Organisation og besluming. Ofentlig
administration iDanmark, Heming: Systime

Bogason, Peter 1992: Forvaltning og stat, Viborg: Systime

Bongers, Paul 1992: Local Government in the Single European
Market, Colchester: Longman

Christensen, Jørgen Grønnegård og Christiansen, Peter Munk 1992:
Forvaltning og omgivelser, Viborg: Systime

Det Europaeiske Feellesskab 1993: Traktor
om oprettelse af Det
Europøeiske Fcellesskab med de zendringer,
der følger af Traktaten om
Den Europzeiske Union og Edinburgh-Afgørelsen, redigeret af Leif
Heiselberg Viborg: systime

Finansministeriet, Redegørelser om moderniseringen af den offentlige
sektor, diverse år

Harmon, Michael M. and Mayer, Richard T. 1986: Organization
Theory for Public AdministratiomGlenview, Illinois: Scott, Foresman
and Combany

Klausen, Kurt Klaudi 1992: Danish Research on Europe, Politologiske
Skrifter fra Institut for Erhvervsret og Politologi

s. 332 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

332 Bilaga 7 SOU 1994:2

Klausen, Kurt Klaudi og Jensen, Lars Thore 1993:
Primcerkommunerne og EF, Politologiske Skrifter fra Institut for
Erhvervsret og Politologi, nol/ 1993

Knudsen, Tim ed. 1991: Welfare Administration in Denmark,
København: Finansministeiiet

Tim Knudsen 1993: Den danske stat i Europa, Charlottenlund: Jurist-
og økonomforbundets Forlag

Kommissionen for de Europaaiske Fzellesskaber 1985: Gennemførelse
af de inteme marked. Hvidbog fra Kommissionen til de europøeiske Råd,
samt efterfølgende statusrapporter vedr. gennemførelsen

Kommunernes Landsforening, Projektenheden 199 l:
Internationalisering
- en arbejdsform i Kommunernes Landsforening i
Danmark, København: Kommunernes Landsforening

Lindholm, Berndt 1992: EG och den kommunala självstyrelsen,
Stockholm: Civildepartementet

March, James G. and Olsen, Johan P. 1989: Rediscovering
Institutions. The Organizational Basis of Politics, New York: The Free
Press

Mouritzen, Poul Erik 1991: Den politiske cyklus. En undersøgelse af
vcelgere, oplitikere og bureaukrater i kommunalpolitik under stigende
ressourceknaphed, Aarhus: Politica

Nielsen, Jøm Flohr 1985: Kommunal Organisering, Århus: Politica

Nielsen, Klaus og Pedersen, Ove K. 1989: Forhandlingsøkonomi i
Norden, Charlottenlund: Jurist- og økonomforbundets Forlag

Nordisk Ministerråd 1989: Arbejdsprogram Norden i Europa 1989-
1992, København

Nordisk Råd l989b: Norden i Europa II, Stockholm

Page, Edward C. 1991: Localism and Dentralism in Europe. The
Political ana Legal Bases of Local Self-Government, Oxford University
Press

s. 333 Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

sou 1994:2 Bilaga 7 333

Page, Edward C. and Goldsmith, Michael eds. 1989: Central and
Local Government Relations. A Comparative Analysis of West European
Unitary States, London: SAGE

Sehested, Karina m.fl. 1992: Efekter af strukturcendtinger i
kommuner, København: AKF

Udenrigsministeriet 1992: Hvidbog
om Danmark og Maastricht-
Traktaten, Schultz Frañsk A/S: Udenrigsministeriet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

iäTfjüåiä EQLÃM

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

Ändradansvarsfördelning
för denstatliga
statistiken.Fi.
Kommunerna,LandstingenochEuropa
+ Bilagedel.C.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

Statens offentliga utredningar 1994

Systematisk förteckning

Finansdepartementet
Ändradansvarsfördelning
för denstatligastatistiken.1

Civildepa rtementet
Kommunerna,Landstingenoch Europa.
+ Bilagedel.2

Doktrin (3)

  1. Joakim Nergelius, Några synpunkter på grundlagsskyddet för den kommunala självstyrelsen, FT 1997 nr 1–2 s. 33, på s. 37 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
  2. Ny juridisk litteratur, SvJT 1994 s. 407, på s. 408 · Fritt tillgänglig
  3. Curt Riberdahl, Kommunernas kompetens i fråga om näringslivet, FT 1994 nr 3 s. 153, på s. 167 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Skanning och maskinläst text: Kungliga biblioteket (sou.kb.se). Maskinläsningen innehåller fel; kontrollera mot KB:s pdf.

Hänvisas hit från

31 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (22)

22 kopplingar i 19 dokument.

  1. SOU 2015:58 EU och kommunernas bostadspolitik s. 191 i texten
  2. SOU 2015:24 En kommunallag för framtiden Del A +B, del 1 s. 356 · s. 889 i texten · dokumentnivå
  3. SOU 2012:30 Vital kommunal demokrati s. 563 i texten
  4. SOU 2009:71 EU, Sverige och den inre marknaden - En översyn av horisontella bestämmelser inom varu- och tjänsteområdet s. 433 i texten
  5. SOU 2000:117 Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor s. 73 i texten

Visa alla 19

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 2000 ref. 1 ur registret

Doktrin (8)

8 kopplingar i 6 dokument.

  1. Conradson, Kommuners lag- och domstolstrots, 1995 s. 30 · s. 584 · s. 586 i texten · dokumentnivå
  2. ERT 2015 s. 142 s. 142 i texten · dokumentnivå
  3. ERT 2012 s. 227 s. 227 i texten · dokumentnivå
  4. FT 1997 s. 33 Joakim Nergelius, Några synpunkter på grundlagsskyddet för den kommunala självstyrelsen s. 37 i texten
  5. FT 1994 s. 153 Curt Riberdahl, Kommunernas kompetens i fråga om näringslivet s. 167 i texten

Visa alla 6