SOU 1997:118

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 3

STORSTADSKOMMITTÉN

Storstadsutredningen konstaterade i sitt slutbetänakande att segregationen hade ökat i våra storstäder under 80-talet. Utredningen visade bland annat att storstadsområdenas "minst attraktiva" bostadsområden var invandrarna överrepresenterade liksom arbetslösa och personer som var mer eller mindre permanent utslagna från arbetsmarknaden. I dessa områden var många hushåll beroende av socialbidrag. Andelen sådana hushåll ökade snabbare än genomsnittligt i regionerna. Andelen förtidspensionerade, ensamhushåll och ensamma kvinnor med barn var hög. I dessa områden fanns också en stor överrepresenation av personer med dålig hälsa. Sjukskrivningarna var många. Vårdkonsumtionen och dödligheten var högre än genomsnittet i regionerna i Sverige.

Vad har hänt sedan dess? Storstadskommittén har gjort en uppföljning från 1985 fram till 1995.

Situationen är att beteckna som allvarlig. Det handlar om en sammantagen ekonomisk, social, etnisk och demografisk segregation som har förstärkts. Den gängse bilden av att det främst är en etnisk segregation stämmer inte. Utan det är en tydlig ekonomisk och social segregation som har utvecklats.

En analys av hur situationen har utvecklats efter 1990 har gjorts med hjälp av statistikuppgifter från Statistiska Centralbyrån (SCB) insamlade av Institutet för regional analys (Inregia AB) utifrån den bostadsområdesindelning som förra Storstadsutredningen tillämpade.

Analysarbetet har genomförts av Ilija Batljan, departementssekreterare vid Sekretariatet för långsiktigt analysarbete på Socialdepartementet.

Föreliggande rapport innehåller inga ställningstaganden från kommittén. Det är vår förhoppning att den ska bidra till ökad kunskap

4 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

och stimulera till debatt om hur man kan skapa möjligheter för att bryta den strukturella arbetslösheten och socialbidragsberoendet.

Rapporten bildar ett underlag för Storstadskommitténs arbete med sitt slutbetänkande.

Stockholm i september 1997

Kerstin Alnebratt

Ordförande i Storstadskommittén

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 5

Innehåll

1
Inledning ...............................................................................
7

1.1
Den allmänna utvecklingen ..................................................
8

1.1.1 Den ekonomiska bilden 1985-1993 ..................................
10

1.1.2
Inkomstfördelningen, den aktuella bilden ........................
11

1.1.3
Socialbidrag 1985-1993 ...................................................
12

1.2
Ensamföräldrar ....................................................................
16

1.3
Etniska faktorer ...................................................................
18

– Invandrare har svag anknytning till arbetsmarknaden .....
21

2
Segregation ..........................................................................
23

2.1
Områdesindelning ...............................................................
24

2.2
Ekonomisk segregation .......................................................
28

– Stora skillnader mellan ”extremt låg inkomst” -

områden och ”extremt hög inkomst” - områden ...............
34

2.2.1 Socialbidrag ......................................................................
37

– Socialbidrag - utveckling över tiden .............................
39

– Socialbidragsberoendet bland den infödda

befolkningen ..................................................................
44

– Finns det ett positivt samband mellan andelen socialbidragstagare av befolkningen totalt och

andelen socialbidragstagare bland den infödda

befolkningen i ”extremt låginkomst” - områden? ..........
46

2.2.2
Hälsa .................................................................................
46

– Förtidspensionärer/sjukbidragstagare ...........................
49

– Antal sjukpenningdagar ................................................
51

2.3
Etnisk segregation ..............................................................
52

2.4
Demografiska faktorer .......................................................
58

2.4.1 Ensamföräldrar ..................................................................
58

2.4.2 Ålder .................................................................................
61

6 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

3
Sambandet mellan etnisk och ekonomisk respektive

social segregation ................................................................
65

3.1
Hur ser segregationen i Sverige ut i jämförelse med

andra länder? .......................................................................
70

4
Slutsatser och diskussion ....................................................
75

– Är segregationen positiv? ................................................
78

Bilaga A De berörda kommunerna ...........................................
81

Bilaga B Vilka områden har vi studerat? ..................................
89

SOU 1997:118
7

1 Inledning

Vi lever i en tid med stora förändringar. Allting går mycket fort och det är faktiskt bara några hundra dagar kvar till år tjugohundra. Mycket har hunnit hända de senaste hundra åren. Vi har generellt fått det bättre och inkomstskillnaderna har minskat år efter år fram till början av 1980-talet när inkomstfördelningen var som jämnast. Samtidigt har Sverige haft en mycket låg arbetslöshet under en lång period fram till början av 1990-talet. Men 1990-talet kännetecknas av en hög arbetslöshet. De samhällsekonomiska förutsättningarna har förändrats radikalt. Både vad gäller inkomst och den sociala situationen i övrigt växer klyftorna och Sverige håller på att förändras till ett mer kontinentaleuropeiskt land – t.ex. i fråga om arbetslöshetens storlek. Det påstås allt oftare att svenska storstäder och deras förorter alltmer har börjat likna London och New York och att segregationen har ökat och den sociala utslagningen växt. Samtidigt står det dock klart att Sverige fortfarande hävdar sig väl i internationella jämförande studier när det gäller att skapa mest jämlika levnadsvillkor.

Förhoppningen är att i det följande kunna ge en bild av segregationens utveckling i storstadsregionerna under de senaste tio åren. Har vi fått ett samhälle där olika befolkningsgrupper (oavsett om de är definierade utifrån ekonomiska, sociala, etniska eller demografiska principer) ansamlas i olika bostadsområden (fattiga bostadsområden, rika bostadsområden, invandrar-bostadsområden, svenska bostadsområden ...) utan att ha kontakt med varandra? Är det också så – som på kontinenten – att det ofta bara är en gata som skiljer de olika befolkningsgrupperna (dvs. deras bostadsområden) åt? Är "delade" städer den verklighet vi alltmer går emot?

I denna rapport diskuteras segregationen i storstäderna. Utvecklingen under de senaste åren beskrivs. Tyngdpunkten ligger på en belysning

8 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

av förhållandena i de mest utsatta områdena i storstadsregionerna. Data som används i rapporten är framtagna av SCB och insamlade av INREGIA.

Rapporten är indelad i fyra kapitel. Det första inleds med en översiktlig beskrivning av den samhällsekonomiska utvecklingen i Sverige under de senaste åren. Där beskrivs också socialbidragens utveckling och de utsatta grupperna, framförallt invandrare och ensamma mammor. I kapitel två studeras segregationen. Det kapitlets centrala del handlar om levnadsförhållandena i de bostadsområden som är mest utsatta – ekonomiskt och socialt.

Kapitel tre behandlar sambandet mellan ekonomisk respektive social segregation och segregation som bygger på etniska grunder. I kapitlet görs också en del internationella jämförelser.

I ett avslutande kapitel förs en diskussion om segregationen och slutsatserna presenteras.

I bilaga A beskrivs de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö samt de övriga kommunerna som Storstadskommittén samarbetar med (Botkyrka, Haninge, Huddinge och Södertälje). En jämförelse görs av befolkningsutvecklingen, den etniska sammansättningen, åldersstrukturen samt socialbidragsutvecklingen i olika kommuner.

En företeckning över de områden som studerats i rapporten återfinns i bilaga B.

$EN ALLM¤NNA UTVECKLINGEN

Detta är en områdesbaserad studie. Den beskriver förhållandena i storstadsregionerna med avseende på ekonomiska, sociala, etniska och demografiska faktorer. Studien skall också försöka knyta ihop de lokala förhållandena i ett bredare perspektiv på ett regionalt och nationellt plan. Med perspektiv på ett nationellt plan menas direkta jämförelser mellan förhållandena i bostadsområden med den natio-

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 9

nella utvecklingen, men också de makroekonomiska faktorernas genomslag på det lilla bostadsområdet (som verkar leva sitt liv tryggt, opåverkat av de stora makroekonomiska förändringarna).

Samspelet mellan den övergripande samhällsnivån och den lokala nivån blir mycket viktigt utifrån kraven på långsiktighet. Beslut som berör enskilda bostadsområden kan direkt påverkas av vilka förväntningar på det framtida makroekonomiska utfallet som beslutsfattaren (både centralt och lokalt) har. Ett typiskt exempel är att det finns en stor skara bedömare som avvaktar med åtgärder i förväntan att en sjunkande arbetslöshet skulle lösa en stor del av de problem som idag existerar i storstadsregionerna. 1

En sådan förväntning kan, om det visar sig att den är felaktig, försvåra och ibland rentav omöjliggöra insatser som kan vara nödvändiga att göra på ett tidigt stadium.

Det faktum att vi har uppgifter som täcker både en utdragen högkonjunktur och en djup lågkonjunktur kan vara ett bra underlag för att försöka ge stöd till eller göra avkall på den ovannämnda bedömningen. Förhoppningen är att detta i alla fall skall leda fram till en mer nyanserad bild av situationen i de mest ekonomiskt och socialt utsatta områdena i storstadsregionerna.

1 Det är självklart att en lägre arbetslöshet på nationell nivå är oerhört viktigt för alla bostadsområden men det kan inte uteslutas att arbetslösheten i de socialt och ekonomisk mest utsatta områdena framförallt beror på strukturella faktorer och att utvecklingen i de områdena inte påverkas i någon större utsträckning av en högkonjunktur. I ra pporten ”Utesluten från arbetsmarknaden” visade SCB att de

som var arbetslösa under lågkonjunkturen under första hälften av 1980-talet var i stor utsträckning arbetslösa både under högkonjunkturåret 1990 och i den nya lågkonjunkturen i början på 1990-talet. SCB visade att 20 procent av de som var arbetslösa 1985 var det också 1990. Samtidigt var 55 procent av de som var arbetslösa 1990 arbetslösa också 1993. Dessutom visades att risken att bli arbetslös var högre för yngre personer och för de med långa arbetslöshetstider.

10 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

$EN EKONOMISKA BILDEN

Den allmänna ekonomiska utvecklingen har naturligtvis stor betydelse för utvecklingen i storstadsregionerna. Både utvecklingen på arbetsmarknaden men också inkomstfördelningen spelar en avgörande roll för de ekonomiskt och socialt mest utsatta områdena. Därför är det angeläget att beskriva den ekonomiska utvecklingen under de senaste åren, 1985 och framåt, på en nationell nivå.

Högkonjunkturen under 1980-talet kännetecknades av en utdragen tillväxtperiod som i slutet av decenniet övergick i överhettning. Under perioden 1985-1990 pendlade tillväxten i BNP mellan 2 och 3 procent. Den öppna arbetslösheten sjönk under samma period från 2,8 procent 1985 till som minst 1,5 procent 1989. År 1990 låg den på mycket låga 1,6 procent. Sysselsättningsintensiteten, som är en viktig indikator inte minst när det gäller att uppmärksamma dold arbetslöshet, ökade från internationellt sett mycket höga 80,3 procent 1985 upp till 83,1 procent 1990.

Svensk ekonomi gick i början av 1990-talet in i en djup lågkonjunktur. Detta gjorde att de makroekonomiska förutsättningarna från 1990-talets början kom att bli helt annorlunda än de som rådde i slutet av 1980-talet. BNP-tillväxten var negativ under perioden 1991-1993 och BNP sjönk med cirka 5 procent på grund av det kraftiga fallet i sysselsättningen. Det totala antalet sysselsatta sjönk i hela ekonomin under perioden 1990-1993 med 521 000 personer eller med drygt 4 procent i genomsnitt per år. Arbetslösheten ökade kraftigt från 1,6 procent 1990 till 8,2 procent 1993. Samtidigt minskade sysselsättningsintensiteten med 10,5 procentenheter eller med i genomsnitt 3,5 procent per år under perioden 1990-1993.

Ökade inkomstklyftor under perioden 1990-1993 var en naturlig följd av utvecklingen på arbetsmarknaden, eftersom en omedelbar konsekvens av en ökad arbetslöshet är att många individer, respektive hushåll, drabbas av inkomstförluster. 2 En annan faktor som påverkar inkomstklyftorna vid en ökad arbetslöshet är att arbetslös-

2 Denna utveckling gäller de i arbetsför ålder. När det gäller inkomstspridningen totalt motverkas denna effekt av ökade inkomster för de äldre.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 11

heten särskilt drabbar de grupper som redan har låga inkomster. Den snabba ökningen av arbetslösheten mellan 1990 och 1993 drabbade särskilt de unga nytillkomna på arbetsmarknaden. Situationen förvärrades också drastisk för invandrare, funktionshindrade och personer med kort utbildning. De fick svårare att komma in eller att hålla sig kvar på arbetsmarknaden.

)NKOMSTF¶RDELNINGEN DEN AKTUELLA BILDEN

Inkomstklyftorna ökade under perioden 1985-1993. I den fördelningspolitiska redogörelsen till budgetpropositionen (proposition 1996/1997:1) nämns bl.a. följande faktorer som förklaring till den ökade inkomstspridningen:

– Efterfrågan på arbetskraft med hög utbildning har ökat samtidigt som efterfrågan på arbetskraft med låg utbildning har minskat. Detta fenomen är på intet sätt unikt för Sverige.

– Den totala sysselsättningen, inklusive ett ökat antal studerande och förtidspensionärer, har minskat. Särskilt ungdomarnas minskade sysselsättning har bidragit till en ökad inkomstspridning. Den höga öppna arbetslösheten i sig förefaller dock inte direkt ha bidragit till ökningen. Detta torde i första hand förklaras av att trygghetssystemen på ett ganska effektivt sätt skyddat de arbetslösa mot stora inkomstförluster.

– De fortsatt ökade inkomsterna för pensionärer som grupp verkar inte längre inkomstutjämnande. Det finns snarare indikationer på att fortsatt höjda pensioner under krisåren, tillsammans med minskade löneinkomster, kan ha bidragit till ökade inkomstskillnader.

Enligt samma redogörelse påpekas att Sverige och de andra nordiska länderna, även efter de senaste årens förändringar, lyckats bevara en internationellt sett jämn inkomstfördelning och skyddat ekonomiskt svaga grupper. Vidare konstateras att, mer påtaglig än ökningen av inkomstspridning är, de strukturella förändringar som inträffat i fördelningen av ekonomiska resurser.

12 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

Att peka ut ”vinnare och förlorare” är alltid riskabelt. Det som gäller för en grupp gäller inte nödvändigtvis de enskilda hushållen i denna grupp, vidare är orsakerna till att en grupp ”halkat efter” eller ”gynnats” inte helt lätt att bestämma. Det förefaller dock som om de grupper som fått den största försämringen av sin ekonomiska situation de senaste åren är ungdomar och barnfamiljer. Ungdomarnas situation beror inte i första hand på några nedskärningar i trygghetssystemen – grundskyddet måste fortfarande betraktas som gott – utan på att de har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Den grupp som klarat sig bäst genom den ekonomiska krisen är pensionärerna, dock betyder inte detta att de enskilda pensionärerna fått det bättre, utan på att försämringarna för dem som grupp varit relativt små.

3OCIALBIDRAG

Som framgår av avsnittet 1.1.1 har arbetslösheten i Sverige ökat dramatiskt under perioden 1985-1993. Först minskade den mellan 1985 och 1990 för att sedan mellan 1990 och 1993 stiga från några procent (arbetslöshet inkl arbetsmarknadspolitiska åtgärder var 2,9 procent 1990) till drygt 12 procent 1993. Sysselsättningsfallet och den ökade arbetslösheten gjorde att många personer också lämnade arbetskraften. Detta ledde till att även den dolda arbetslösheten 4 ökade. Antalet "dolt arbetslösa" ökade från 37 000 år 1990 till 141000 år 1993. Ökningen har fortsatt och 1996 var 183 000 personer dolt arbetslösa (lika med 4,2 procent av arbetskraften).

En annan slutsats från avsnitt 1.1.1 är att det i första hand är de som har svag anknytning till arbetsmarknaden som drabbas i tider av svåra ekonomiska påfrestningar. Allt detta har naturligtvis påverkat

3 I avsnittet används av Socialstyrelsen publicerad statistik (se bl.a. Socialtjänst 1997:9). Statistiken syftar till att belysa vilka personer och hushåll som fått bidrag under det aktuella året och med vilka belopp.

4 "Dolt arbetslösa" eller "latent arbetssökande" är personer utanför arbetskraften som velat och kunnat ta ett arbete, men inte sökt det under den aktuella mätveckan. Till "latent arbetssökande" förs även heltidsstuderande som sökt arbete.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 13

utvecklingen av socialbidragsberoendet. Socialbidragen har ökat både i antal socialbidragstagare men också utgiftsmässigt under perioden 1985-1993 (tabell 1.1).

4ABELL "IDRAGSTAGARE GENOMSNITTLIG BIDRAGSTID SAMT UTGIVET SOCIALBIDRAG

"IDRAGSTAGARE
!NTAL M¥NADER
5TGIVET SOCIAL

BIDRAG UTG¥TT I
BIDRAG I L¶PANDE

Totalt antal
I % av folk-

MEDELTAL
PRISER MILJONER

mängden

KRONOR

…R

535 557
6,4
4,2
3345,0

516 825
6,0
4,1
4720,6

671 303
7,6
4,6
8712,3

753 109
8,5
5,5
11883,6

Kommentar till siffrorna i tabellen: I uppgifterna för 1985 ingick asylsökande i statistiken. När det gäller uppgifterna för 1993 och 1996 ingår introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa utlänningar. Introduktionsersättning jämställs i statistiksammanhang med socialbidragsstatistik.

Källa: Socialstyrelsen.

Under perioden 1985-1993 hände mycket på det ekonomiska planet. Följderna är tydliga när det gäller utvecklingen av socialbidragen. Antalet hushåll med socialbidrag ökade med drygt 25 procent. Kostnaderna för socialbidrag ökade mycket mer (ca 65 procent i fasta priser). Kostnaderna för svenska hushåll ökade med 34 procent (ca 40 procent av ökningen). För utländska hushåll var ökningen 138 procent (ca 60 procent av ökningen). Det genomsnittliga socialbidraget var ca 30 procent högre i fasta priser 1993 än 1985. Bidragstiden ökade med 10 procent under perioden.

14 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

En tredjedel av bidragstagarna erhöll bidrag både 1985 och 1992. De hushåll som erhöll socialbidrag 1985 fick i genomsnitt bidrag någon gång varje år under ytterligare 4 av 7 år framåt i tiden. Som vi kan se från tabell 1.1 skedde de stora förändringarna under perioden 1990- 1993. Således har kostnaderna för socialbidrag nästan dubblerats från 4,72 till 8,7 miljarder kr. I fasta priser räknat ökade kostnaderna med 57,5 procent. Antalet månader, som socialbidraget utgått i genomsnitt, ökade från 4,1 månader till 4,6 månader.

Socialbidragen utgjorde 1993 ca 1 procent av alla disponibla inkomster. Drygt 7,5 procent av befolkningen, ca 671 000 personer, fick socialbidrag någon gång under året. I genomsnitt fick varje hushåll med socialbidrag 24 000 kr under knappt 5 månader, vilket motsvarade i genomsnitt ca 20 procent av deras disponibla inkomster. Av den totala socialbidragssumman gick knappt hälften till de ca 16 procent av bidragshushållen, som erhöll bidrag 10 månader eller fler under 1993. De mest utsatta grupperna när det gäller socialbidragsberoendet var invandrare och ensamföräldrar. Bidragstagandet var högst hos ensamstående kvinnor med barn, där en av tre fick socialbidrag någon gång under året. Det var framför allt yngre mammor som fick socialbidrag (40 procent av de unga mammorna med ett barn och 60 procent av de med två barn 1992).

Socialbidragstagarna är i stor utsträckning yngre personer. Bidragstagandet avtar sedan successivt med åldern. Bland svenska hushåll är det vanligt att ungdomar erhåller socialbidrag, men ovanligt att ålderspensionärer 5 får det. Det omvända gäller bland utländska hushåll. Där är det en mindre andel ungdomar och en högre andel bland personer över 65 år som erhåller socialbidrag.

Socialbidragstagandet varierar över landet. Storstäderna har högst andel hushåll med socialbidrag och högst genomsnittligt bidrag per hushåll. Lägsta andelen återfinns i norra delarna av Sverige. I glesbygdskommuner är det istället en hög andel som får statliga transfereringar såsom sjukbidrag/förtidspension och arbetslöshetsersättning.

5 En viktig orsak till de observerade skillnaderna är naturligtvis den ekonomiska trygghet som det svenska pensionssystemet ger.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 15

När det gäller inkomster hade 1993 knappt en tiondel av hushållen disponibla årsinkomster under socialbidragsnormen. Av dessa familjer fick en femtedel socialbidrag. Denna femtedel hade genomgående en sämre ekonomisk situation än övriga med inkomster under norm.

Det negativa utvecklingen fortsatte också mellan 1993 och 1996. Kostnaderna för socialbidrag fortsatte att öka i samband med att både antalet socialbidragstagare och antalet månader som socialbidraget utgått i genomsnitt ökade. Antalet socialbidragstagare ökade mellan 1993 och 1996 med 12,2 procent. Samtidigt ökade den genomsnittliga bidragstiden från 4,6 månader till 5,5 månader.

Det finns stora regionala variationer när det gäller utbetalt bidragsbelopp per invånare 1996. Bland länen hade Göteborgs- och Bohus län det högsta bidragsbeloppet per invånare (2203 kr/inv.). Det kan jämföras med Norrbottens län som hade det lägsta bidragsbeloppet (667 kr/inv.). Storstäderna Malmö (3294 kr/inv.) och Göteborg (3019 kr/inv.) hade de högsta utbetalda bidragsbeloppen 1996. Vellinge, den rika förortskommunen till Malmö, hade det lägsta bidragsbeloppet per invånare, 174 kronor, vilket är 19 gånger lägre än Malmö.

Andelen bidragstagare av hela befolkningen var 8,5 procent för hela landet. Den högsta andelen socialbidragstagare hade Botkyrka och Malmö (ca 15 %). Danderyd och Vellinge hade den lägsta andelen socialbidragstagare 1996 (ca 2%).

De unga är starkt överrepresenterade bland socialbidragstagarna i förhållande till deras andel av befolkningen. Av samtliga 20-24 åringar fick ca 21 procent socialbidrag någon gång under 1996. Dessutom är gruppen 20-24 åringar den grupp där andelen personer med socialbidrag ökade mest (15 %) under 1996 jämfört med föregående år. Av de unga i åldern 20-24 som fick socialbidrag under 1996 var 67 procent kvarvarande, dvs. de hade fått socialbidrag någon gång både under 1995 och 1996. Ensamstående kvinnor med

16 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

barn var också starkt överrepresenterade bland socialbidragstagare och mer än var tredje fick socialbidrag (ca 37 %) någon gång under 1996.

%NSAMF¶R¤LDRAR

Ensamföräldrarnas ekonomiska situation och det faktum att ensamföräldrarna befinner sig i ett sämre läge än sammanboende föräldrar har blivit alltmer uppmärksammat under den senaste tiden. Ensamföräldrar har både lägre inkomster och är mer drabbade av arbetslösheten än sammanboende. Deras faktorinkomster 7 , dvs. i första hand inkomster från förvärvsarbete, är betydligt lägre än de sammanboendes – även med hänsyn tagen till hur många personer som skall leva på inkomsten. En följd av detta är att de i väsentligt högre grad blir hänvisade till olika former av bidrag för sin försörjning. Som framgick i avsnitt 1.1.3 utgår socialbidragen i hög grad till ensamföräldrarna. När det gäller faktorinkomster föll dessa för ensamföräldrarna med nästan 10 procent (per konsumtionsenhet räknat) perioden 1991-1993.

Faktorinkomsternas utveckling har i sin tur ett samband med den försämrade utvecklingen på arbetsmarknaden. De ensamstående föräldrarna med barn har förlorat sitt fotfäste på arbetsmarknaden i mycket större utsträckning än samboende med barn under perioden 1991-1993. Värst drabbade är kvinnorna med de yngsta barnen, vars arbetskraftsdeltagande har sjunkit med omkring tio procentenheter sedan slutet av 1980-talet. Även många ensamstående kvinnor med enbart äldre barn har lämnat arbetskraften. Nästan 15 procent stod utanför arbetsmarknaden 1995 mot endast 9 procent 1988. Påfallande är också skillnaderna mellan ensamma småbarnspappor och småbarnsmammor – 9 procent resp. 26 procent ingick ej i arbets-

6 För en utförlig beskrivning av ensamföräldrars situation se ”Ensamföräldrarna

– en utsatt grupp?”, Välfärdsprojektet, Socialdepartementet, 1996.

7 Faktorinkomsten definieras som summan av inkomst från förvärvsarbete och inkomst från kapital.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 17

kraften 1995. Denna skillnad fanns redan 1988, men i båda grupperna har arbetskraftsdeltagandet sjunkit. Andelen som står utanför arbetskraften har ökat i särskilt hög grad bland de yngre ensamstående mammorna. I gruppen 20 - 24 år stod 1995 endast omkring hälften till arbetsmarknadens förfogande.

Andelen arbetslösa bland ensamstående föräldrar är större än bland samboende föräldrar för båda könen och den har ökat kraftigt under den senaste lågkonjunkturen – mycket kraftigare än samboende föräldrars. Påfallande är att den ökade arbetslösheten i så hög grad drabbat småbarnsföräldrar av båda könen. År 1995 var ca 15 procent av de ensamstående småbarnsföräldrarna arbetslösa jämfört med 6-7 procent för de samboende. Även här har de yngre drabbats värre än de äldre – 1995 var en tredjedel av de ensamstående mammorna i åldern 20-24 år arbetslösa.

Sammanfattningsvis finner man att 1995 saknar närmare 40 procent av samtliga ensamstående kvinnor med barn under 7 år förvärvsarbete. Mer än en fjärdedel av dem tillhör över huvud taget inte arbetskraften. Detta är nästan en fördubbling jämfört med 1988 och innebär en dramatisk försämring i möjligheterna till egen försörjning

i gruppen. Även grupperna ensamstående mammor med äldre barn och ensamstående pappor har fått en avsevärt försämrad försörjningssituation till följd av den ekonomiska krisen, men utvecklingen är här inte fullt lika påfallande.

Ensamstående mammor är ingen homogen grupp. Skillnader finns både när det gäller hur de blivit ensamma, hur många barn de har, vilken utbildning de har, vilka inkomster de har och hur de kan bemästra sin situation. Trots detta finns det många gemensamma drag i deras livssituation som härrör just från det faktum att de är ställda att klara försörjning, fostran av barn samt organisation av hemmet och övriga praktiska situationer i livet utan en vuxen livspartner som stöd. Problemen handlar ofta om dålig ekonomi, låg utbildning och dåligt självförtroende, brist på tid och stöd i vardagssituationen, såriga relationer med den andra föräldern och brister i det sociala nätverket. Den samlade effekten är att många mår dåligt. Förekomsten av rökning och bruk av lugnande medel och sömnme-

18 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

del ökar bland ensamföräldrar. 8 Frekvensen självmordsförsök är också betydligt högre i gruppen än för kvinnor i allmänhet. 9

%TNISKA FAKTORER

Det finns ingen entydig och sammanhängande definition av begreppet "invandrare". Oavsett om det gäller olika forskarstudier eller den allmänna debatten använder man ofta olika definitioner och avgränsningar vad gäller vilka individer som omfattas av begreppet. Därför kan det vara svårt att förstå vad som menas med invandrare och vilka de är. För att definiera själva begreppet och för att förstå bakgrunden till invandrargruppens existens är det viktigt att ange några utgångspunkter.

Invandringens karaktär och ursprung har ändrats med tiden. Den första rekryteringen av arbetskraft utomlands genomfördes under 1940-talets högkonjunktur. Manliga yrkesarbetare från Ungern och Italien var bland de första grupperna som kom. Efter krigsslutet skedde en kraftig industriell expansion i Sverige. Detta kom i sin tur att innebära ett stort behov av arbetskraft. Men på grund av de låga födelsetalen under 1930-talet, utbildningsexpansionen efter 1945 samt de förbättrade ålderspensionerna räckte det inhemska arbetskraftsutbudet inte till för denna expansion. Under sådana förhållanden sågs import av arbetskraft som en möjlighet att tillfredsställa industrins arbetskraftsbehov. Att svenska företag bedrev en aktiv rekryteringspolitik blev en naturlig följd.

Svenska staten hjälpte aktivt till med rekryteringen. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) som bildades 1948 och dess föregångare Arbetsmarknadskommissionen fick sluta avtal med olika länder om organiserad överföring av utländsk arbetskraft. Denna rekryterings-

8 ”Ensamma mammor - en rapport om ensamstående mödrars hälsa och livsvillkor”, Folkhälsoinstitutet 1994:24.

9 Se bl.a. ”Flest självmordsförsök bland unga, frånskilda mödrar” artikel av Danuta Wasserman, Social forskning nr 4/90.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 19

politik underlättades genom slopandet av kraven på visering och arbetstillstånd för nordiska medborgare samt 1946 och 1954 års överenskommelser om en fri nordisk arbetsmarknad.

Men oavsett möjligheten för nordisk arbetskraft att flytta till Sverige kvarstod arbetskraftsbristen. Utöver nordiska medborgare kom det under 1950- och 1960- talen invandrare från Jugoslavien, Grekland, Italien och Turkiet samt en rad andra europeiska länder. 10 Under 1950- talet invandrade årligen cirka 25 000 personer och under 1960- talet cirka 40 000 personer. Toppnoteringen vad gäller invandring uppnåddes 1970 när 75 000 personer flyttade till Sverige.

Arbetskraftsinvandringen var den dominerande invandringsformen fram till början av 1970- talet.

Trots att det under 1950-talet kom en större grupp flyktingar från Ungern och i slutet av 1960-talet nya flyktinggrupper från Polen och Tjeckoslovakien svarade flyktingar 11 endast för en liten andel av alla invandrare fram till mitten av 1970-talet. Men redan under 1950- talet var Sveriges insats i flyktingfrågan internationellt mycket uppmärksammad. 12 I och med militärkuppen i Chile 1973 började flyktingar i större utsträckning söka sig till Sverige.

Militärkupper, inbördeskrig, etniska motsättningar och ett stort antal odemokratiska regimer världen över ledde till ökade flyktingströmmar i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Detta bidrog till att många människor flydde till Sverige som de ansåg vara ett demokratisk land som respekterade mänskliga rättigheter. Samtidigt var det svenska folket medvetet om att Sverige hade det bra och ansåg att man solidariskt borde ställa upp för människor som var förföljda

10 Till exempel: Västtyskland, Österrike, Belgien, Holland, Polen och Tjeckoslovakien. Det är intressant att uppmärksamma att invandrare från Polen och Tjeckoslovakien till skillnad från de andra var flyktingar.

11 Som flyktingar räknas, förutom människor som här fått fristad enligt Genevekonventionen s k konventionsflyktingar, personer som beviljats flyktingliknande skäl inkl humanitära skäl och personer som beviljats tillstånd genom tillfälligt ändrad asylpraxis.

12 Se Arbetets marknad, Sven Skogh 1963.

20 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

och sökte skydd. Allt detta låg till grund för den omfattande invandring som har ägt rum de två senaste decennierna. Det största antalet flyktingar kom till Sverige under perioden 1987-1993. Nästan 140 000 människor fick fristad här under denna period, bl.a. tog man emot flyktingar från rest-Jugoslavien och Bosnien-Hercegovina under 1992-93. Efter 1994 har antalet personer som flytt till Sverige reducerats kraftigt.

Arbetskraftsinvandrare har sedan början av 50-talet haft möjlighet att återförenas med sina familjer i Sverige. Även de som kämpade för en reglerad arbetskraftsinvandring tyckte att familjemedlemmar till redan invandrade personer skulle få flytta hit. Detta var en human syn på invandringen (den kan också jämföras med det sk gästarbetaresystemet 13 som tillämpades i Tyskland och Schweiz). Den generösa politiken vad gäller anhöriga till dem som redan hade beviljats uppehållstillstånd fortsatte att tillämpas också i samband med flyktinginvandringen. Utvecklingen efter 1985 innebar att fram till 1993 fick över 20 000 personer årligen uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning. Invandrare p.g.a. familjeanknytning liksom flyktinginvandrare kom huvudsakligen från länder i tredje världen och Östeuropa.

Avgränsningen av vilka individer som omfattas av begreppet "invandrare" beror rimligen på vilken frågeställning som analyseras. Det är förklaringen till att det saknas en allmänt vedertagen definition av begreppet "invandrare". Begreppet används ofta som beteckning för personer med utländskt påbrå. Vad som menas med ut-

ländskt påbrå är dock ingen självklarhet. Det är därför viktigt att det

i rapporten använda begreppet definieras. ) RAPPORTEN AVSES MED INVANDRARE UTLANDSF¶DDA PERSONER (där något annat inte anges). Det

bör dock påpekas att beroende på tillgången av statistiska uppgifter kommer ibland andra definitioner att användas.

Som redan nämnts påverkas inkomstfördelningen kraftigt av hög arbetslöshet. Hög arbetslöshet och låg sysselsättningsgrad är vanlig

13 Gästarbetaresystemet är utformat så att efterfrågeöverskottet på arbetskraft under högkonjunkturerna motverkas genom invandring, medan arbetslösheten under lågkonjunkturerna mildras genom återutvandring.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 21

bland invandrare. En resultat av detta blir låga inkomster och högt socialbidragsberoende.

)NVANDRARE HAR SVAG ANKNYTNING TILL ARBETSMARKNADEN

Arbetslösheten bland utländska medborgare har under hela den studerade perioden generellt varit mer än dubbelt så hög som för befolkningen totalt (tabell 1.2).

4ABELL !RBETSL¶SHETEN

Andel av arbetskraften.

Utländska medborgare
5,2 %
4,0 %
20,8 %
22,4 %

Total befolkningen
2,8 %
1,5 %
8,2 %
8,1 %

+VOTEN
1,86
2,67
2,54
2,77

Källa: SCB, AKU.

Men arbetslösheten är ingen bra indikator på invandrarnas situation på arbetsmarknaden. Detta beror på att ett stort antal invandrare inte alls tillhör arbetskraften.

En bättre bild av invandrarnas situation på arbetsmarknaden fås om man jämför andelen sysselsatta av befolkningen i arbetsför ålder (16- 64 år) för olika invandrargrupper respektive den infödda befolkningen. Invandrare har en låg andel sysselsatta. Bland utomnordiska invandrare var 1994 andelen sysselsatta av befolkningen i arbetsför ålder inte högre än 36 procent att jämföra med 62 procent för invandrare från nordiska länder samt 72 procent för personer med svenskt medborgarskap. Särskilt drabbade är gruppen utomeuropeiska invandrare, där endast drygt en på fyra hade förvärvsarbete

22 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

(29 %). 14 Detta visar att det finns en hög dold arbetslöshet bland invandrare, som är särskilt stor bland utomnordiska invandrare.

14 ”Etnisk boendesegregation i teori och praktik”, Andersson, Roger och Molina, Irene i SOU 1996:55, Vägar in i Sverige.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 23

2 Segregation

Segregationen i städerna har under de senaste åren fått ökad uppmärksamhet. Man brukar tala om segregation när olika befolkningsgrupper är systematisk åtskilda i fråga om bostäder, arbetsplatser, skolor, m. m. I Storstadskommitténs första delbetänkande Att röja hinder (SOU 1995:42) gavs denna definition av segregation:

-ED SEGREGATION MENAS INTE BARA EN SOCIOEKONOMISK OCH ETNISK UPPDELNING AV OLIKA BEFOLKNINGSGRUPPER DET KAN OCKS¥ VARA FR¥GA OM EN UPPDELNING I OLIKA BOENDEMILJ¶ER .¤R DESSA OLIKA UPPDEL NINGAR SAMMANFALLER KAN BOENDESEGREGATIONEN BLI ALLVARLIG

Begreppet segregation kan också användas i betydelsen avsaknad av sociala relationer mellan olika befolkningsgrupper. Även detta kan leda till en ojämn fördelning av människor – socialt, ekonomiskt, etniskt, demografiskt. Brister på kontakter kan resultera i en distans mellan olika grupper som manifesteras genom deras fysiska separation.

Segregation är dock ingen enkel företeelse. Tvärtom har den flera dimensioner. De som vi i det följande kommer att studera är de ekonomiska, sociala, etniska och demografiska. Helheten är viktig men olika dimensioner måste hållas isär. I många fall framträder de olika dimensionerna tillsammans.

I rapporten definieras segregationen som geografiskt separation mellan olika befolkningsgrupper (definierade utifrån ekonomiska, sociala, etniska eller demografiska karakteristika). Den fysiska separationen uppfattas också som en manifestation av social distans mellan olika befolkningsgrupper.

24 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

/MR¥DESINDELNING

För att kunna beskriva levnadsförhållandena i storstäderna på ett lättförståeligt sätt och samtidigt kunna svara på frågan om hur utbredd segregationen är, är det nödvändigt att börja med en kartläggning där olika specifika grupper anges, exempelvis socialbidragstagare eller låginkomsttagare. En förutsättning är då naturligtvis en geografisk avgränsning av de områden som skall analyseras. Områden som man önskar analysera kan återfinnas på alla olika geografiska nivåer. Resultatet av analysen beror på vilken typ av område man studerar. Ju större delområde man väljer desto större är sannolikheten att dess sammansättning blir mer differentierad.

Vid studier av boendesegregation i storstadsområden är förutsätt-

ningarna för det sociala samspelet mellan stadens invånare av central betydelse. Ett delområde bör alltså motsvara ett GRANNSKAP – en

naturlig arena för de mellanmänskliga relationerna och kontakterna. Ett grannskap motsvarar ungefär en stadsdel i "stenstaden" eller ett bostadsområde litet längre bort från stadskärnan. Det finns ett annat viktig skäl till att man i segregationsstudier väljer grannskap. Ett grannskap kan nämligen tillskrivas ett symboliskt värde som är betydelsefullt när människor formar sin sociala identifikation. Varken kommuner, som är mycket större, eller t.ex. kvarter, som är mycket mindre torde ha denna innebörd för sin befolkning.

Det förefaller vara mindre viktigt att välja delområden med avseende på homogenitet vad gäller bostadsbeståndets ålder eller hustyp. Skillnader i dessa avseenden påverkar det sociala samspelet i mindre grad än t.ex. naturliga gränser mellan områdena. Att använda primärområden 15 för segregationsstudier har också den fördelen att de uppfyller de väsentligaste kraven på ett grannskap: Det är ett område som bestäms av ”naturliga gränser”, motsvarande en stadsdel eller ett bostadsområde, som har tillräckligt många invånare för att utgöra underlag för en viss offentlig och privat basservice och som därför betraktas av invånarna som det egna identifikationsområdet.

15 Med ett primärområde avses oftast ett bostadsområde (i vissa fall en stadsdel). Primärområdet uppfyller de väsentliga kraven på grannskap och dess befolkning är oftast mellan fyra och tio tusen invånare.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 25

För att kunna jämföra de olika bostadsområdena i storstadsregionerna har vi använt oss av en likartad områdesindelning i delområden.

Områdesindelningen som skapades för 1989 års Storstadsutredning hade två geografiska nivåer under kommunnivå. De minsta områdena kallades regionområden. Områdesindelningen gjordes efter en homogenitetsprincip med avseende på bostadsbebyggelsens sammansättning (hustyp, byggnadsperiod och ägarkategori). Regionområdena kan betraktas som delar av bostadsområden eller stadsdelar.

För att kunna beskriva segregationen och dess verkningar i våra tre storstadsregioner, både sinsemellan och över tid, har vi valt att omarbeta den förra Storstadsutredningens geografiska indelning av storstadsregionerna i så kallade primärområden. Dessa motsvarar i stort sett bostadsområden. På Storstadskommitténs uppdrag har Institutet för regional analys (INREGIA) dels gjort en uppdatering av den förra Storstadsutredningens primärområden för att få dem så jämförbara som möjligt, dels samlat in statistik för att beskriva den sociala situationen i primärområdena.

För att identifiera vilka stadsdelar som är särskilt utsatta och beskriva deras sociala struktur har en metod valts som utgår från relationen mellan antalet hög- och låginkomsttagare. Som höginkomsttagare har man avgränsat de 20 procent i respektive region som har de högsta inkomsterna. 16 På motsvarande sätt har de 20 procent i regionen som har de lägsta inkomsterna förts till gruppen låginkomsttagare. Bland dem som har låg årsinkomst finns många yngre som på grund av studier inte arbetat hela året eller kvinnor som genom hushållsinkomsten haft ekonomiska möjligheter att arbeta deltid. Årsinkomsterna för dessa grupper är således inte ett särskilt bra mått

på ekonomiska resurser. För att undvika en sådan snedvridning har

16 Med inkomst menas sammanräknad inkomst. Den definierades fram t.o.m. 1990 som summan av inkomst av tjänst, kapital, annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet samt rörelse. I inkomstsummorna ingick skattepliktiga transfereringar. Från 1991 har denna definition förändrats något, men detta torde inte ha någon större betydelse för beräknade inkomstmått och kvoten mellan låg- och höginkomsttagare. Modellen för indelning av bostadsområden har utvecklats av Danuta Biterman och Inregia AB på uppdrag av Storstadskommittén.

26 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

inkomstfördelningen bland män i åldrarna 25-64 år fått ligga till grund för beräkningen av andelen hög- och låginkomsttagare i de olika primärområdena.

Inkomsttagarna delas in i tre klasser, de med låg, hög och mellaninkomst. Låg- och höginkomstgränserna är relativa och beroende av hur inkomsterna förändras. Som framgår av nedanstående tablå har gränserna förskjutits över tiden och är olika för de tre regionerna.

)NKOMSTER SOM GRUND F¶R OMR¥DESINDELNING

–VRE GR¤NS F¶R L¥GINKOMSTTAGARE

3TOCKHOLMS L¤N -ALM¶REGIONEN '¶TEBORGSREGIONEN

1990
112 800
104 200
115 100

1993
106 800
99 800
111 700

.EDRE GR¤NS F¶R

H¶GINKOMSTTAGARE

1990
265 100
238 200
213 500

1993
293 000
254 700
263 000

Mot bakgrund härav blir det naturliga att räkna fram gränserna för hög- och låginkomsttagare för varje region. Härmed kommer primärområdenas relativa situation i regionen att beskrivas. För att kunna beskriva områdena, men också för att kunna jämföra utvecklingen mellan olika områdestyper och över tid har ett klassningssystem använts, som utgår från kvoten mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare i respektive primärområde. Kvotvärdet för höginkomstområden, där höginkomsttagarna är långt fler än låginkomsttagarna, är mycket mindre än ett. Situationen i låginkomstområden är omvänd, dvs. kvoten är mycket högre än ett. I de primärområden, där hög- och låginkomsttagare procentmässigt inte avviker alltför mycket från varandra, är denna kvot omkring ett. Primärområdena har därefter indelats i klasser efter kvotens storlek, kompletterat med vissa gränsvillkor. Åtta områdestyper har särskilts (se tabellen nedan).

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 27

4ABELL /MR¥DESTYPER

/MR¥DESTYP

%XTREMT H¶G INKOMST -YCKET H¶G INKOMST (¶G INKOMST –VER MEDELINKOMST 5NDER MEDELINKOMST ,¥G INKOMST -YCKET L¥G INKOMST %XTREMT L¥G INKOMST

Kvot låginkomsttagare /höginkomsttagare

under 0,25

0,25 - 0,50

0,50 - 0,80

0,80 - 1.25

1,25 - 2,00

2,00 - 4,00

4,00 - 10,00

över 10,00

Primärområden med ”extremt hög inkomst” och ”extremt låg inkomst” är synnerligen homogena med avseende på invånarnas ekonomiska situation. I den ena typen av område är den överväldigande delen av de boende höginkomsttagare och nästan inga låginkomsttagare, medan i den andra typen av område är förhållandet det omvända. Som en illustration kan sägas att kvoten ”över 10" som karaktäriserar ”extremt låg inkomst” - områdena innebär att det bor mer än tio gånger så många låginkomsttagare som höginkomsttagare i dessa områden.

Med utgångspunkt i den ovanstående beskrivna metoden har man valt att särskilt analysera de stadsdelar (eller primärområden) som tillhör gruppen ”extremt låg inkomst” - områden men också i viss mån de som tillhör gruppen ”mycket låg inkomst” - områden (se nedan). I rapporten betecknas de områden som är mest socialt och ekonomiskt utsatta ”extremt låg inkomst” - områden.

28 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

%KONOMISK SEGREGATION

Som det påpekades i inledningen av detta kapital beror resultatet av analysen på vilken slags område (vilken geografisk nivå t. ex. bostadsområde eller primärkommun eller region osv.) man studerar. Detsamma gäller när man försöker aggregera olika typer av områden till en högre nivå. Ju större aggregat som väljs desto större är sannolikheten att dess sammansättning blir mer differentierad och själva bilden av utvecklingen mer oklar. En bra illustration till aggregeringsnivåns betydelse är den i delbetänkandet ”Att växa bland betong och kojor” (SOU 1997:61) använda indelningen.

I detta delbetänkandet gjorde Storstadskommittén en kartläggning av barns och ungdomars uppväxt- och levnadsvillkor i storstädernas utsatta stadsdelar. Kommittén valde att definiera en stadsdel som utsatt när stadsdelens kvotvärdet är över 2,00, dvs. följande områdestyper: Låg inkomst, mycket låg inkomst och extremt låg inkomst. Kommitténs kartläggning visade att det i synnerhet var områdestyperna ”mycket låg inkomst” och ”extremt låg inkomst” som avvek markant från övriga områdestyper. Bland annat mot bakgrund av detta begränsas beteckningen ”utsatta bostadsområden” till områdestyperna ”mycket låg” och ”extremt låg inkomst” i denna rapport. Andra sex typområden kommer i rapporten att betecknas som ”alla andra områden”

Själva indelningen på typområden bygger på inkomsterna. Dessa används som indikator på olika bostadsområdens ekonomiska status. Stora skillnader i var man bor beroende om man är låg- eller höginkomsttagare visar den ekonomiska segregationen.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 29

$IAGRAM !NDELEN L¥GINKOMSTTAGARE RESPEKTIVE H¶GINKOMSTTAGARE I OLIKA OMR¥DESTYPER ¥RS INDELNING

60%
1985

50%
1990

40%
1993

30%

20%

10%

0%

Extremt hög
Mycket hög
Hög
Över
Under
Låg Mycket låg Extremt låg

.
inkomst
inkomst
inkomst medelinkomst medelinkomst inkomst inkomst inkomst

Källa: Storstadskommittén

Som det framgår från diagrammet har andelen låginkomsttagare ökat medan andelen höginkomsttagare har minskat för områden med mycket låga och extremt låga inkomster. För att göra ett jämförelse mellan utvecklingen för olika typområden har man räknat fram hur kvoten mellan genomsnittlig andel låginkomsttagare och genomsnittlig andel höginkomsttagare har förändrats mellan 1985 och 1994 (se diagram 2.2 nedan).

30 $ELADE ST¤DER

SOU 1997:118

$IAGRAM &¶R¤NDRINGEN AV KVOTEN ANDELEN L¥GINKOMSTTAGA

RE ANDELEN H¶GINKOMSTTAGARE I OLIKA OMR¥DESTYPER

50%

Mot mer påtaglig segregation

1985-1993

44%

40%

Mot större utjämning

30%
22%

27%

20%
21%

10%
7%
Mot större utjämning

5%

0%

-4%
-6%

-10%

Extremt hög
Mycket hög
Hög
Över
Under
Låg Mycket låg Extremt låg

.

inkomst
inkomst
inkomst medelinkomst medelinkomst inkomst inkomst inkomst

Källa: Storstadskommittén och egna beräkningar.

Diagrammet visar att förändringarna av kvoten för områden med hög inkomst, över medelinkomst, under medelinkomst och låg inkomst var marginella medan förändringarna för extremt hög inkomst och mycket hög inkomst respektive extremt låg inkomst och mycket låg inkomst var kraftiga. Således ökade kvoten för extremt hög inkomst och mycket hög inkomst med drygt 20 procent mellan 1985 och 1994 vilken kan tolkas som ett steg i riktning mot större utjämning (närmande till andra områden inom gruppen ”alla andra områden”).

En helt annorlunda bild kommer fram om man tittar på områden med mycket låga respektive extremt låga inkomster. Kvoten mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare för områden med mycket låga inkomster har ökat med 27 procent under perioden 1985-1994. Ökningen har varit ännu kraftigare för bostadsområden med extremt låga inkomster, alltså har kvoten för dessa områden ökat med hela 44 procent under perioden. Utvecklingen för bostadsområdena med mycket låga respektive extremt låga inkomster tolkas som ett steg i riktning mot mer påtaglig ekonomisk segregation (avlägsnande från ”alla andra områden”).

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 31

Sammanfattningsvis kan man konstatera att segregationen mellan bostadsområden med mycket låga respektive extremt låga inkomster och ”alla andra områden” har blivit mer påtaglig, medan inom gruppen ”alla andra områden” har en utjämning skett.

Den ovan gjorda analysen utgår ifrån den klassning som gällde 1993 och jämförelsen avser samma områden vid olika tidpunkter. Ett annat sätt att göra analysen skulle kunna vara att testa vilka områden som hade bytt sin ekonomiska status, dvs. vilka område som hade ändrat sin områdestyp under perioden 1985 - 1993. En sådan analys visar också hur stabil själva analysmodellen är (alltså hur stabila de avgränsningar för olika typområden som används i indelningen är). En illustration till avgränsningens betydelse kan vara t.ex. området Gårdstensberget i Göteborg. År 1990 var området räknat som områdestyp ”mycket låg inkomst” (med 3,6 % höginkomsttagare och 33 % låginkomsttagare). Tre år senare betecknas samma område som ”extremt låg inkomst” (med 3,3 % höginkomsttagare och 34 % låginkomsttagare). Alltså området har bytt områdestyp (sänkt sin ekonomiska status) oavsett den marginella förändringen. Det är därför viktigt att kontrollera vilka områden som tillhörde samma typområde både 1985 och 1993, respektive vilka som höjde/sänkte sin ekonomiska status.

En närmare granskning 17 visar att av alla 433 bostadsområden i storstadsregionerna har knappt 75 procent haft samma områdestyp både 1985 och 1993. Detta visar på att områdesindelningen är stabil över tiden men kan också ge antydningar till att förändringarna när det gäller det ekonomiska statuset inte varit stora – relativt sett – för majoriteten av bostadsområdena i storstadsregionerna under den studerade perioden. Dessutom visar det sig att det är fler områden och framförallt bor det fler invånare i de områdena för vilka en sänkning av den ekonomiska statusen har skett jämfört med områden som har fått se sitt ekonomiska status höjt.

17 Analysen av vilka områden som har bytt områdestyp presenterades i PM 1996- 06-06, ”Gruppering och beskrivning av utvecklingen i storstädernas bostadsområden utifrån befolkningens ekonomiska resurser”, Inregia AB på uppdrag av Storstadskommittén.

32 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

Utvecklingen vad gäller områdestyper ”mycket låg inkomst” och ”extremt låg inkomst” visar tydligt vad det handlar om (se figur 2.1). Det bodde fyra och en halv gånger så många invånare i bostadsområden som sänkte sin ekonomiska status från låg inkomst till mycket låg inkomst som de som höjde statusen från mycket låg inkomst till låg inkomst. Samtidigt bodde mer än åtta och en halv gånger så många invånare i bostadsområden som sänkte sin ekonomiska status från mycket låg inkomst till extremt låg inkomst som de som höjde statusen från extremt låg inkomst till mycket låg inkomst. Som läsaren själv kan förmoda förekom det inte någon rörlighet mellan områdestyper extremt låg inkomst och låg inkomst.

&IGUR !NTALET INV¥NARE I BOSTADSOMR¥DEN SOM S¤NKTE RESPEK TIVE H¶JDE SIN EKONOMISKA STATUS MELLAN TYPOMR¥DENA L¥G INKOMST MYCKET L¥G INKOMST OCH EXTREMT L¥G INKOMST

58 285

45 549

Låg

Mycket

Extremt

låg

låg

inkomst
12 909
5 287

inkomst
inkomst

Källa: Inregia AB och egna beräkningar.

I den fortsatta analysen kommer man att utgå ifrån den indelningen som var relevant för 1993.

Av totalt 433 primärområden i storstadsregionerna kunde 49 områden hänföras till kategorin mycket låg inkomst respektive extremt låg inkomst 1994, 37 områden med mycket låg inkomst och 12 områden med extremt låg inkomst. I denna grupp av bostadsområden, bodde sammantaget över 300 000 invånare detta år, vilket motsvarar 12 procent av regionernas samtliga invånare. I Stor- Malmö återfanns den största andelen invånare som bodde i ett bostadsområde med mycket låg respektive extremt låg inkomst, 15 procent, och i Stor-Göteborg var denna andel 17 procent och i Stor- Stockholm 8 procent. I de områden som betecknas som "extrem låg inkomst" - områden, och som visar sig ha en mycket oförmånlig social struktur, bodde över 93 000 personer 1994.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 33

Nedanstående tabell 2.2 visar hur många människor som bodde i de olika områdestyperna.

4ABELL !NTAL INV¥NARE I STORSTADSOMR¥DEN INDELADE I OMR¥DESTYPER

/MR¥DESTYP

Antal invånare

Antal bostads-

områden

%XTREMT H¶G INKOMST
103 277
20

-YCKET H¶G INKOMST
341 745
55

(¶G INKOMST
495 302
80

–VER MEDELINKOMST
488 145
84

5NDER MEDELINKOMST
477 465
79

,¥G INKOMST
402 347
66

-YCKET L¥G INKOMST
214 694
37

%XTREMT L¥G INKOMST
93 068
12

De flesta av bostadsområdena i ”mycket låg inkomst” - områden och ”extremt låg inkomst” - områden finns inom miljonprogrammets bostadsbestånd, dvs. bostäder som byggdes under åren 1965-1975. En stor andel av fastighetsbeståndet i områdena utgörs av hyresrätter och knappt 70 procent av dessa ägs av allmännyttiga bostadsföretag. Allmännyttans ägarandel är störst i områden med extremt låga inkomster. I ”extremt låg inkomst” - områden var närmare 71 procent av fastigheterna byggda under åren 1965-1975. Allmännyttan ägde 64 procent av beståndet. Detta kan jämföras med att andelen små hus var 4 procent av fastighetsbeståndet.

34 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

3TORA SKILLNADER MELLAN EXTREMT L¥G INKOMST OMR¥DEN OCH EXTREMT H¶G INKOMST OMR¥DEN

En fråga, som följer den tidigare presenterade indelningen, är vilket område i respektive storstad som de rika oftast väljer, respektive de fattiga oftast blir hänvisade till och hur stor skillnaden i fördelningen mellan höginkomsttagare och låginkomsttagare är.

4ABELL ! (¤R BOR OFTAST FATTIGA RESPEKTIVE RIKA 3TOCKHOLM

2INKEBY
3¶DRA „NGBY

(¶GINKOMSTTAGARE
1,4 %
64,6 %

,¥GINKOMSTTAGARE
53,3 %
8,2 %

3OCIALBIDRAGSTAGARE

INF¶DDA SVENSKAR
24,7 %
0,3 %

TOTALT
35,7 %
0,5 %

)NVANDRARE
61,6 %
9,1 %

%NSAMF¶R¤LDRAR
28,1 %
6,9 %

…LDER

¥R
42,8 %
37,4 %

W ¥R
5,7 %
13,5 %

"OST¤DER

ALLM¤NNYTTAN
79,4 %
0,0 %

SM¥ HUS
0,1 %
95,8 %

6ALDELTAGANDE KOMMUNALVAL
53,6 %
94,1%

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 35

4ABELL " (¤R BOR OFTAST FATTIGA RESPEKTIVE RIKA '¶TEBORG

(J¤LLBO
(OV¥S

(¶GINKOMSTTAGARE
5,0 %
58,2 %

,¥GINKOMSTTAGARE
50,0 %
12,4 %

3OCIALBIDRAGSTAGARE

INF¶DDA SVENSKAR
25,7 %
1,3 %

TOTALT
44,2 %
1,2 %

)NVANDRARE
66,1 %
8,0 %

%NSAMF¶R¤LDRAR
25,0 %
2,1 %

…LDER

¥R
47,0 %
32,4 %

W ¥R
7,2 %
16,1 %

"OST¤DER

ALLM¤NNYTTAN
91,4 %
0,0 %

SM¥ HUS
8,5 %
97,6 %

6ALDELTAGANDE KOMMUNALVAL
60,0%
92,6%

36 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

4ABELL # (¤R BOR OFTAST FATTIGA RESPEKTIVE RIKA -ALM¶

3¶DRA 2OSEN
-ELLANHEDEN

G¥RD
"ELLEVUE

(¶GINKOMSTTAGARE
1,4 %
50,6 %

,¥GINKOMSTTAGARE
56,1 %
15,5 %

3OCIALBIDRAGSTAGARE

INF¶DDA SVENSKAR
27,8 %
1,9 %

TOTALT
43,9 %
2,2 %

)NVANDRARE
66,8 %
9,7 %

%NSAMF¶R¤LDRAR
27,2 %
8,2 %

…LDER

¥R
49,2 %
27,0 %

W ¥R
6,1 %
25,6 %

"OST¤DER

ALLM¤NNYTTAN
67,4 %
20,1 %

SM¥ HUS
0,9 %
49,4 %

6ALDELTAGANDE KOMMUNAL
55,4 %
86,2 %

VAL

Den bild som framkommer från tabellerna 2.3A-C behöver egentligen ingen kommentar. Det faktum att det rör sig om ytterkantsområden är en bra illustration av vilka påfrestningar för hela samhället som följer i segregationens spår. Segregationen leder till ett valdeltagande som är mellan 30 och 40 procentenheter under de nivåer som Sverige är vant vid och som kännetecknar ett samhälle, som präglas av demokrati, jämlikhet och deltagande i samhällsgemenskapen, som det svenska.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 37

3OCIALBIDRAG

Den förra Storstadsutredningen kom i sina analyser fram till att det fanns ett antal variabler, som beskriver förhållanden som är starkt korrelerade med varandra och alltså uppvisar inbördes mycket höga och stabila samband. Ett antal förhållanden tenderar alltså att uppträda samtidigt i ett visst bostadsområde.

Dessa variabler var andelen socialbidragstagare, andelen utlandsfödda och andelen låginkomsttagare. Som tidigare framgått (avsnitt 1.2) är det vanligare att ensamföräldrar blir bidragsberoende än sammanboende och deras inkomster är också väsentlig lägre. Det är därför som andelen ensamföräldrar också inkluderas i analysen.

En annan variabel som uppmärksammas är andelen infödda svenskar som får socialbidrag. Skälet är att de nämnda områdena oftast betecknas som invandrartäta områden, vilket tolkas som att de flesta problem där uppstår just till följd av invandrarskapet och dåliga kunskaper i svenska. Betydelsen av det sist nämnda för att bekämpa segregationen kan inte nog betonas. Men det är kanske också så att även infödda svenskar som bor i extremt låginkomstområden har sociala och ekonomiska problem.

) EN FORSKNINGSRAPPORT OM BOENDET I S K INVANDRART¤TA BO STADSOMR¥DEN I '¶TEBORG BESKRIVS BEFOLKNINGEN I TV¥ BOSTADS OMR¥DENA S¥ H¤R ) '¥RDSTEN OCH .ORRA "ISKOPSG¥RDEN BOR EN BLANDNING AV OLIKA TYPER AV FAMILJER INVANDRARFAMILJER FR¥N OLIKA KULTURER OCH OLIKA BAKGRUND DELVIS GAMMALDAGS SK¶TSAMMA INVAND RARFAMILJER D¤R FAMILJESAMMANH¥LLNINGEN FORTFARANDE ¤R STARK MEN ¤VEN ROTL¶SA INVANDRARFAMILJER D¤R B¥DA F¶R¤LDRAR ARBETAR I TUNGA SKIFTARBETEN OCH D¤R BARNEN SAKNAR MOR OCH FARF¶R¤LDRAR OCH ANDRA VUXNA SOM HAR TID OCH ORK F¶R DEM ) OMR¥DENA BOR ¤VEN VANLIGA SK¶TSAMMA SVENSKA FAMILJER OCH EN RELATIVT STOR GRUPP SVENSKA PROBLEMFAMILJER OCH SVENSKA MISSBRUKARE (¤R HAR DET SVENSKA SAMH¤LLET INTE BARA SEGREGERAT INVANDRARNA UTAN I H¶G UTSTR¤CKNING ¤VEN DE SVENSKAR SOM HAR SOCIALA PROBLEM

18 ”Integration i invandrartäta bostadsområden?”, sid.29, Kirsti Kuusela 1993.

38 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

Socialbidraget skall fungera som yttersta skyddsnät för de som saknar andra inkomstkällor. Socialbidragsnormen skall sättas så att socialbidragstagaren har en skälig levnadsnivå och således skall kunna betala mat, bostad, hälsovård och andra nödvändiga utgifter. Detta gör att socialbidraget också kan ses som en fattigdomsgräns.

Socialbidragsberoendet är även en viktig indikator på andra sociala problem. Enligt vissa uppskattningar hade omkring en tredjedel av socialbidragstagare under 1980-talet missbruksproblem. 19 Dessutom har socialbidragstagare sämre sociala relationer än övriga. Enligt SCBs ULF-undersökning för 1990-1993 hade nästan en tredjedel av socialbidragstagarna ingen nära vän mot drygt en femte del av befolkningen totalt. Socialbidragstagarnas sociala isolering kunde också utläsas utifrån det faktum att de i större utsträckning än befolkningen totalt var rädda att gå ut och att de hade färre kontakter med nära släkt.

En bearbetning av SCBs ULF-undersökning 1988-1989 som Socialstyrelsen lät göra visade att 29 procent av socialbidragstagarna hade besvär av ängslan, oro eller ångest mot 13 procent av samtliga. Medan 3 procent av totalbefolkningen hade svåra besvär, hade mer än tre gånger så många av socialbidragstagarna det (drygt 10 %).

Oavsett att själva förfarandet vid bedömningen av vem som har rätt till socialbidrag varierar kraftigt och kan vara subjektivt kan man påstå att de hushåll och individer som får socialbidrag verkligen är ekonomiskt och/eller socialt utsatta. Sociala och ekonomiska problem går ofta hand i hand. Detta gör att en bedömning av orsaksambandet är svår att göra.

Attityden till socialbidrag beror i stor utsträckning av det grannskap man har. Dessutom visar det sig att sannolikheten att bli fast i ett socialbidragsberoende ökar ju tidigare man debuterar som socialbidragstagare. 20 Men trots allt finns det fortfarande en skamkänsla

19 ”Socialbidragstagare och socialbidragens utveckling”, Socialstyrelsen 1995:4.

20 Se Tapio Salonen, i Att få bli vuxen – om ungdomars etablering på olika marknader, rapport från barn och ungdomsdelegationen, 1996.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 39

förknippad med att bli utsatt för den granskning som socialbidraget genom den individuella behovsprövningen förutsätter. 21 Och socialbidraget är ofta det sista som individer som hamnar i svåra ekonomiska situationer använder sig av.

Å andra sidan kan många hushåll, som har inkomster under socialbidragsnormen, inte anses som ekonomiskt utsatta beroende på att de har förmögenhet eller likvida tillgångar. En annan förklaring kan vara att många individer inte fullt ut har de ekonomiska svårigheter som ”officiellt” framgår. I vissa fall kan inte svart arbete uteslutas. Dessa faktorer kan anses vara huvudorsaker till att det endast är en liten andel av alla hushåll under socialbidragsnormen som får socialbidrag.

3OCIALBIDRAG UTVECKLING ¶VER TIDEN

Det är viktigt att analysera hur andelen socialbidragstagare utvecklats över tiden. Som vi tidigare visat finns det ett samband mellan andelen socialbidragstagare och en rad andra variabler. Detta gör att en analys av förändringar i socialbidragsberoendet också ger oss en närmare antydan om i vilket riktning utvecklingen går även när det gäller andra faktorer.

Den valda metoden är att söka svar på frågan om en hög andel socialbidragstagare i ett visst område 1985 också innebär hög andel 1990 och 1993. Stabiliteten över tiden kan beräknas genom s. k. korrelationskoefficienter mellan olika år. Korrelationskoefficienten är ett mått på sambandet mellan två olika variabler, men säger ingenting om sambandets kausala riktning. Koefficienten kan anta värden mellan 0 och 1. Ju högre värdet är desto starkare är det studerade sambandet. Korrelationskoefficienten mellan andelen socialbidragstagare 1985 respektive 1993 i hela populationen (alla 433 studerade bostadsområden) är 0,88, vilket indikerar att andelen

21 Se ”Om att leva utan arbete – arbetslösas upplevelse”, Leif R Jönsson, Björn Söderfeldt och Bengt Starrin, i Bidrag genom arbete – en antologi (SOU 1996:151).

40 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

socialbidragstagare 1985 är högt korrelerad med andelen socialbidragstagare 1993, dvs. de områden som hade hög andel socialbidragstagare 1985 hade också en hög andel socialbidragstagare 1993.

Begränsar man analysen till gruppen av bostadsområden, som innefattar låg, mycket låg och extremt låg inkomst område blir resultatet en korrelationskoefficient som är nästan lika med 1 (0,9996)! Det är alltså frågan om en mer eller mindre perfekt korrelation. Tolkningen är att utvecklingen av andelen socialbidragstagare i områden med låga inkomster är stabil över tiden. Man kan också se att den inbördes ordningen, när det gäller andelen socialbidragstagare bland låginkomstområdena, inte har förändrats. De områden bland låginkomstområdena som 1985 hade högst andel socialbidragstagare hade det också 1993.

4ABELL 'ENOMSNITTLIG ANDEL SOCIALBIDRAGSTAGARE EFTER OMR¥DESTYP I STORSTADSREGIONERNA

Andel av befolkningen i procent.

Extremt hög inkomst
1,1 %
0,8 %
1,2 %

Mycket hög inkomst
1,9 %
1,8 %
2,6 %

Hög inkomst
3,2 %
3,0 %
4,3 %

Över medelinkomst
5,2 %
4,7 %
6,3 %

Under medelinkomst
7,2 %
6,7 %
8,6 %

Låginkomst
9,4 %
8,2 %
11,0 %

Mycket låg inkomst
14,8 %
14,1 %
18,5 %

Extremt låg inkomst
24,9 %
23,2 %
29,9 %

Källa: SCB, Inregia.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 41

Tabell 2.4 visar att det är frågan om en mycket klar och tydlig permanent struktur. 22 Detta är i för sig inte någon överraskning att andelen socialbidragstagare följer inkomststrukturen i storstadsregionerna. Men oavsett detta kan man konstatera att det rör sig om stora skillnader mellan olika områdestyper. Extremt höginkomst områdena hade en mycket låg andel socialbidragstagare medan extremt låg inkomst områdena hade tjugotre gånger så stor andel socialbidragstagare 1985. År 1993 hade denna skillnad ökat till tjugofem gånger. Man kan också se att den genomsnittliga andelen socialbidragstagare i olika typområden i stort sett följer den makroekonomiska utvecklingen. Således minskade den genomsnittliga andelen socialbidragstagare i alla typområden mellan 1985 och 1990. Bilden blir delvis annorlunda om man enbart fokuserar på enskilda bostadsområden

med mycket låga inkomster respektive områden med extremt låga inkomster (se nedan). $EN GENOMSNITTLIGA ANDELEN SOCIALBIDRAGSTA GARE I OMR¥DEN MED MYCKET L¥GA OCH EXTREMT L¥GA INKOMSTER F¶RBLEV KVAR P¥ EN H¶G NIV¥ OAVSETT DEN RELATIVA MINSKNINGEN

Under perioden 1990-1993 ökade andelen socialbidragstagare i alla områden. Men skillnaderna mellan olika områden är stora. En annan sak som framkommer är att förändringarna går i samma riktning oavsett vilken grupp av områden man studerar. Detta mönster visar att de makroekonomiska förändringar som har skett under senaste åren, alltså först en utdragen högkonjunktur och efter detta den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet, har haft effekter i samma riktning men med olika styrka på olika grupper av bostadsområden när det gäller utvecklingen av den genomsnittliga andelen socialbidragstagare (här är också viktigt att beakta både nivån och förändringen). Dessutom visar det sig att, trots att den svenska ekonomin i slutet av 1980-talet befann sig på konjunkturtoppen och det rådde mer eller mindre full sysselsättning, fick nästan var fjärde invånare i områden med ”extremt låg inkomst” socialbidrag.

En slutsats av detta kan vara att det som alla hoppas på som lösning på problemet, alltså en ny högkonjunktur med lägre arbetslöshet, inte löser hela problemet för ekonomiskt och socialt utsatta områden.

22 Områdestyper omfattar samma områden under hela perioden (jfr avsnitt 2.2).

42 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

Man kan misstänka att andelen socialbidragstagare kommer att fortsätta att vara relativt stor i de områden som idag betecknas som låginkomstområden oavsett om vi får en lägre arbetslöshet eller ej.

Erfarenheten från högkonjunkturen i slutet av 1980-talet, när man mer eller mindre hade överhettning på arbetsmarknaden, visar att andelen socialbidragstagare är trögrörlig nedåt.

Tabell 2.4 visar också att den sociala segregationen är mycket påtaglig i storstadsregionerna. De slutsatser som man kom fram till när det gäller den ekonomiska segregationen visade sig giltiga också när det gäller den genomsnittliga andelen socialbidragstagare i olika bostadsområden. Det är alltså framförallt bostadsområden med mycket låga inkomster och extremt låga inkomster som skiljer sig kraftigt i relation till andra bostadsområden i storstadsregionerna. Mer om hur de mest ekonomiskt och socialt utsatta områden ser ut, men också hur vissa områden avviker från det generella bilden kommer att presenteras i fortsättningen.

Andelen socialbidragstagare i bostadsområden med "extremt låg inkomst" är, som tidigare nämnts, hög. Nästan var tredje individ är beroende av socialbidrag för sin försörjning, en längre eller kortare period under året. Skillnaderna mellan områdena är dock stora (tabell 2.5). Bostadsområdet Hjällbo i Göteborg hade t. ex. 1993 mer än dubbelt så stor andel socialbidragstagare som bostadsområdet Augustenborg - Lönngården i Malmö som hade den lägsta andelen. Det enda området där andelen socialbidragstagare minskade mellan 1990 och 1993 var Hovsjö i Södertälje kommun. Hälften av alla bostadsområdena i det här gruppen påverkades inte av högkonjunkturen i slutet av 1980-talet. Andelen socialbidragstagare var oförändrat hög eller ökade till och med.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 43

4ABELL !NDEL SOCIALBIDRAGSTAGARE I BOSTADSOMR¥DEN MED EXTREMT L¥G INKOMST

Andel av befolkningen i procent.

Hjällbo (Göteborg)
28,0
27,0
44,2

Södra Rosengård (Malmö)
36,1
38,8
43,9

Rinkeby (Stockholm)
32,3
26,8
35,7

Norra Biskopsgården (Göteborg)
12,9
23,6
35,4

Ö Bergsjön (Göteborg)
23,7
19,9
32,9

Gårdstensberget (Göteborg)
23,4
25,7
32,2

Tensta (Stockholm)
27,3
27,6
31,7

Möllevången (Malmö)
20,9
20,2
23,2

Vårby (Huddinge)
25,2
17,5
22,5

Fittja (Botkyrka)
19,3
13,9
20,6

Hovsjö (Södertälje)
33,8
22,6
18,2

Augustenborg-Lönngården (Malmö)
16,2
14,8
18,0

Källa: SCB, Inregia.

Bostadsområden med "mycket låga inkomster" hade också ett högt genomsnittligt socialbidragsberoende (se tabell 2.4). Den högsta andelen socialbidragstagare i dessa fanns 1993 i Husby i Stockholm kommun (30 %), Holma i Malmö kommun (27 %) och Hammarkullen i Göteborg kommun (27 %).

44 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

3OCIALBIDRAGSBEROENDET BLAND DEN INF¶DDA BEFOLKNINGEN

Generellt sett är andelen socialbidragstagare högre bland invandrare än bland den infödda befolkningen. Att ekonomiska problem drabbar en person, som är född i Sverige och ofta har både släkt och vänner i närheten, annorlunda än en invandrare verkar vara en rimlig delförklaring till att skillnaderna är stora när det gäller vilka grupper som får socialbidrag. Men huvudförklaringen är det faktum att invandrare i genomsnitt har lägre inkomster än den infödda befolkningen.

Den genomsnittliga andelen socialbidragstagare av den infödda befolkningen i bostadsområden med "extremt låg inkomst" var 20 procent 1993 (se diagram 2.3). Variationerna i gruppen var stora, men den generella bilden av en hög andel socialbidragstagare kvarstår. Den största andelen socialbidragstagare av den infödda befolkningen har bostadsområdet Södra Rosengård i Malmö kommun, där cirka 28 procent av den infödda befolkningen, var beroende av socialbidrag. Norra Biskopsgården och Hjällbo i Göteborg kommun med 27 procent respektive 26 procent följde tätt efter. I Stor- Stockholm var det Rinkeby i Stockholm kommun som hade den högsta andelen socialbidragstagare av den infödda befolkningen (25 %).

Den minsta andelen (12 %) socialbidragstagare av den infödda befolkningen av alla bostadsområden med "extremt låga inkomster" återfanns i Hovsjö i Södertälje kommun. Hovsjö är ett intressant område i sammanhanget, eftersom det är det enda av alla bostadsområden med "extremt låga inkomster", som har haft en ständigt minskade andel socialbidragstagare under perioden. Mellan 1985 och 1993 minskade andelen socialbidragstagare i Hovsjö med hela 54 procent.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 45

$IAGRAM 'ENOMSNITTLIG ANDEL SOCIALBIDRAGSTAGARE EFTER ETNICITET INF¶DDA SVENSKAR EFTER OMR¥DESTYP I STORSTADSREGIONERNA

Andel av populationen i procent.

25%

20%

20%

15%

13%

10%

8%

7%

4%
5%

5%

2%

1%

0%

Extremt hög
Mycket hög
Hög
Över
Under
Låg Mycket låg Extremt låg

.
inkomst
inkomst
inkomst medelinkomst medelinkomst inkomst inkomst inkomst

Källa: Storstadskommittén.

I bostadsområden med "mycket låga inkomster" var det i genomsnitt 13 procent av de infödda svenskarna som fick socialbidrag någon gång under 1993. De flesta av bostadsområdena i den här gruppen hade en andel som låg i intervallen 10 till 18 procent. Den största andelen av infödda svenskar, som fick socialbidrag fanns i Eriksbo och Lövgärdet i Göteborg kommun (22 % respektive 21 %). Den minsta andelen, 5 procent, hade Norra Rosengård i Malmö. Andelen socialbidragstagare totalt sett minskade här mellan 1990 och 1993 från 12 procent till 10 procent, samtidigt som andelen utlandsfödda ökade från 35 procent till 43 procent.

46 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

&INNS DET ETT POSITIVT SAMBAND MELLAN ANDELEN SOCIALBIDRAGSTAGARE AV BEFOLKNINGEN TOTALT OCH ANDELEN SOCIALBIDRAGSTAGARE BLAND DEN INF¶DDA BEFOLKNINGEN I EXTREMT L¥GINKOMST OMR¥DEN

Diagram 2.3 visar att andelen socialbidragstagare bland den infödda befolkningen var högst i områden med mycket låga inkomster och extremt låga inkomster. En fråga är därvid om andelen socialbidragstagare av den infödda befolkningen har någon betydelse för att förstå utvecklingen i bostadsområden med extremt låga inkomster? För att svara på frågan gjorde vi ett korrelationstest. Vi testade andelen socialbidragstagare av hela befolkningen totalt och andelen socialbidragstagare av den infödda befolkningen i ”extremt låginkomst” - områden i storstadsregionerna. Testen gav som resultat en korrelationskoefficient som var lika med 0,9 vilket tydde på att det fanns ett starkt och positivt samband mellan andelen socialbidragstagare och andelen socialbidragstagare av den infödda befolkningen.

Tolkningen av detta är inte självklar, men det mesta tyder på att bostadsområden med "extremt låg inkomst" också har stora sociala problem (se avsnitt 2.2.1) och att det är just den ekonomiska och sociala utslagningen, som är den viktigaste gemensamma nämnaren.

(¤LSA

Världshälsoorganisationen (WHO) definierar hälsa på följande sätt: "Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, och ej blott frånvaron av sjukdom eller handikapp." Denna definition avspeglar alla de svårigheter som olika studier om hälsan möts med. Är det det faktum att vi känner oss sjuka eller en medicinsk diagnos som skall bestämma om vi skall uppfattas som sjuka eller ej? Hälsa är ett begrepp med vid tolkning och flera olika dimensioner. Dessutom saknar man information om ett stort antal faktorer som är betydelsefulla för att beskriva hälsoläget (läkemedelsförbrukning, aborter, kronisk värk osv.) på bostadsområdesnivå. Men trots detta är det angeläget att studera och belysa hälsan i de socialt och ekonomiskt mest utsatta områdena. Hur mår människor som bor i områden med ”extremt låg inkomst” och hur är deras hälsa?

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 47

För att försöka ge en någorlunda övergripande bild av hälsoförhållandena i storstäderna skall vi i detta avsnitt begränsa oss till att redovisa följande variabler:

– medellivslängden (för Malmö och Stockholm)

– ohälsotalet (förtidspension/sjukbidrag, sjukpenning)

-EDELLIVSL¤NGD

En indikator för hälsoutvecklingen är medellivslängden. I en undersökning om hälsoförhållandena i Malmö kommun 23 visade det sig att medellivslängden var lägst i de områden som kan betecknas som låginkomstområden. Skillnaden i medellivslängd för kvinnor var drygt 3 år mellan områden med högst respektive lägst medellivslängd och för männen var denna skillnad 6 år. Stora skillnader fanns också när det gäller upplevd hälsa, risken att drabbas av vissa skador och olika hälsorisker. Grunden för dessa skillnader anses vara den sociala situationen. Rapporten visar också att hälsan följer segregationslinjen, dvs. de som bor i låginkomstområdena har sämst hälsa. Detta gällde både utifrån medicinska diagnoser och människors egna upplevelser av hur bra eller dålig hälsa de hade. Utifrån detta och den hittills beskrivna utvecklingen när det gäller den sociala och ekonomiska segregationen blir det ingen överraskning att det är stadsdelen Rosengård, som hade den lägsta medellivslängden för kvinnor och näst lägsta för män.

Att det finns ett negativt samband mellan en hög medellivslängd och en bra hälsoutveckling å den ena sidan och de ekonomiska förutsättningarna å den andra är ingen nyhet. Detta samband har uppmärksammats framför allt i internationella jämförande studier. Där har det visats att det är de länder som har en hög ekonomisk standard och en relativt jämn inkomstfördelning som har den högsta medellivslängden.

23 ”Hur mår Malmö?” Folkhälsorapport 1996, Malmö stad.

48 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

Malmö stads rapport visade också ett klart samband mellan "bristande social förankring", dvs. lågt socialt deltagande, dåligt emotionellt stöd, belastande psykosocial arbetsmiljö och dålig hälsa i de utsatta områdena. Detta ger ytterligare stöd till det redan i avsnitt 2.2 förda resonemanget om sambandet mellan socialbidrag och andra sociala missförhållanden.

När det gäller medellivslängden och hälsan har man observerat samma tendenser i Stockholm som i Malmö. I Folkhälsorapporten från 1991 uppmärksammade man att sociala skillnader i dödlighet och förekomsten av vissa sjukdomar ökade. Folkhälsorapporten om hälsoutvecklingen i Stockholms län från 1994 visade inga tecken på att denna trend brutits. Tvärtom slog man fast att skillnader i medellivslängden i stort sett följer segregationsmönstret och att skillnader i ohälsa är ett uttryck för segregation. (Hälsa följer yrke/inkomst och det faktum att människor med olika yrken och inkomster bor i olika delar av länet avspeglas i skillnader i ohälsa mellan olika kommuner och stadsdelar.)

/H¤LSOTAL

Den andra indikatorn som man kan använda sig av i beskrivningen av hälsoförhållandena är det så kallade ohälsotalet. Det definieras som summan av antalet sjukdagar, dagar med förtidspension/sjukbidrag och dagar med arbetsskadeförsäkring, dividerat med antalet sjukförsäkrade. Ett högt ohälsotal betyder dålig hälsa i befolkningen. I Storstadskommitténs delbetänkande Att växa bland betong och kojor (SOU 1997:61) visades att ohälsotalet var nästan dubbelt så stort i de socialt och ekonomiskt mest utsatta områdena, som genomsnittet för hela landet.

Brister i statistiken gör att det inte går att räkna fram ohälsotalet för alla studerade bostadsområden. Men uppgifterna om antalet sjukdagar och andelen förtidspensionärer/sjukbidragstagare kan ändå ge en tämligen bra bild när det gäller hälsan i de områden som vi studerar.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 49

&¶RTIDSPENSION¤RER SJUKBIDRAGSTAGARE

Förtidspension utges till den som på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan fått sin arbetsförmåga nedsatt med minst en fjärdedel. Om arbetsförmågan inte anses varaktigt nedsatt men bedöms bli bestående en längre tid kan förtidspensionen tidsbegränsas och benämns då sjukbidrag.

En stor majoritet av de som blir beviljade förtidspension, har dock förvärvsarbetat. Bakom en förtidspensionering ligger ofta ett tungt och enformigt arbete eller dålig hälsa under lång tid. Det finns studier som visar att förtidspensioneringen samvarierar på individnivå med yrkesförhållanden, arbetsmiljöförhållanden och arbetslöshetserfarenhet. 24 Dessutom visar det sig att det finns tydliga tecken att hög arbetslöshet på den ort där man bor ökar risken för förtidspensionering. I en annan studie har risken att bli förtidspensionerad beräknats och det visade sig att risken är högst för långvarigt arbetslösa och långvarigt sjuka. 25 Alltså kan man konstatera att ställningen på arbetsmarknaden och ohälsa har en avgörande betydelse för förtidspensionering. Sambandet mellan sociala missförhållanden och ohälsa är också väl dokumenterat. Andelen förtidspensionärer/sjukbidragstagare i områden med ”extremt låg inkomst” är hög som framgår av tabellen 2.5.

24 Se bl.a. Marklund med fl. ”Varför ökar antalet förtidspensionärer? – regelförändringar, yrkesförändringar och arbetslöshet 1980 - 1993", Riksdagen 1993/94.

25 Förtidspension - en arbetsmarknadspolitisk ventil? SOU (1994:148).

50 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

4ABELL !NDEL F¶RTIDSPENSION¤RER SJUKBIDRAGSTAGARE I BOSTADSOM R¥DEN MED EXTREMT L¥G INKOMST

Andel av befolkningen 16-64 år.

(J¤LLBO '¶TEBORG 3¶DRA 2OSENG¥RD -ALM¶ 2INKEBY 3TOCKHOLM

.ORRA "ISKOPSG¥RDEN '¶TEBORG

– "ERGSJ¶N '¶TEBORG '¥RDSTENSBERGET '¶TEBORG 4ENSTA 3TOCKHOLM -¶LLEV¥NGEN -ALM¶ 6¥RBY (UDDINGE &ITTJA "OTKYRKA (OVSJ¶ 3¶DERT¤LJE !UGUSTENBORG ,¶NNG¥RDEN -ALM¶

Källa: SCB, Inregia.

1993

9,9

8,9

10,1

16,0

15,0

12,0

8,4

6,8

8,9

10,9

12,1

14,0

Bostadsområden med "mycket låg inkomst" hade också en hög genomsnittlig andel förtidspensionärer/sjukbidragstagare. Närmare 10,3 procent av befolkningen i arbetsför ålder i de här områdena var förtidspensionärer/sjukbidragstagare 1993, vilket är obetydligt lägre än genomsnittet för områden med ”extremt låg inkomst” som var

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 51

11,1 procent 1993. När det gäller enskilda områden fanns det vissa som hade mycket hög andel förtidspensionärer/sjuk-bidragstagare bland områdena med ”mycket låg inkomst”. Det var framför allt bostadsområdena Södra Biskopsgården i Göteborgs kommun och Norra Rosengård i Malmö kommun, som hade 17,6 respektive 16,8 procent av befolkningen i arbetsför ålder som fått förtidspension/sjukbidrag under 1993.

I områdena med "låg inkomst" var 8,5 procent av befolkningen 16- 64 år förtidspensionerade 1993. Bland de här områdena fanns det område som hade den högsta andelen förtidspensionärer av alla områden med låga inkomster. I bostadsområdet Svartedalen i Göteborgs kommun var nästan var femte person (18 %) i ålder 16-64 år förtidspensionerad 1993.

Enligt Socialstyrelsens sociala rapport (1997) är den åldersstandardiserade andelen förtidspensionärer mer än fem gånger så hög i de fattigaste bostadsområdena som i de rikaste. Mellan 1984 och 1993 ökade den åldersstandardiserade andelen förtidspensionärer i låginkomstområdena med 20 procent och 1993 var den 50 procent högre än regionsgenomsnittet.

Den genomsnittliga andelen förtidspensionärer/sjukbidragstagare för riket som helhet var 7,4 procent 1993.

!NTAL SJUKPENNINGDAGAR

Uppgifter om antalet sjukpenningdagar visar hur sjukförsäkringen utnyttjades. När det gäller områden med "extremt låg inkomst" hade i genomsnitt 13,5 procent av alla sjukpenningförsäkrade 30 eller fler dagar med sjukpenning under 1994. Variationen mellan olika områden var liten och alla bostadsområden i den här gruppen utom Möllevången (8,7 %) hade en andel som var högre än 12 procent. Den högsta andelen hade bostadsområdena Gårdstensberget i Göteborgs kommun med 15,4 procent och Södra Rosengård i Malmö kommun samt Hovsjö i Södertälje kommun med 15,3 procent.

52 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

Områden med "mycket låg inkomst" hade också en hög andel sjukpenningförsäkrade med 30 eller fler sjukpenningdagar under 1994. Genomsnittlig andel sjukpenningförsäkrade, som fick sjukpenning 30 eller fler dagar i den här gruppen var 11,2 procent. Ett stort antal bostadsområden hade över 12 procent och den högsta andelen fanns i bostadsområdet Södra Biskopsgården i Göteborgs kommun (15,4 %).

I bostadsområden med "låg inkomst" var det i genomsnitt 9,2 procent av alla sjukpenningförsäkrade, som fick sjukpenning i 30 eller fler dagar. Högsta andelen hade bostadsområdet Svartedalen. Svartedalen hade alltså både en hög andel förtidspensionärer/sjukbidragstagare och en stor andel långtidssjukskrivna.

Den åldersstandardiserade andelen långtidssjukskrivna är enligt Socialstyrelsen tre gånger större i de fattigaste bostadsområdena än i de rikaste.

Den höga andelen långtidssjukskrivna av alla sjukpenningförsäkrade visar att de som bodde i de socialt och ekonomiskt mest utsatta områdena hade dålig hälsa. Detta kunde tolkas som att det inte bara var de som stod utanför och inte hade något arbete som mådde dåligt, utan också de som hade ett arbete var ofta sjuka.

Den bild som framkommer utifrån uppgifterna om andelen förtidspensionärer och andelen långtidssjukskrivna (personer som fick sjukpenning i 30 eller fler dagar) är slående. Det är ingen tvekan om att befolkningen i bostadsområden med låga inkomster har dålig hälsa.

%TNISK SEGREGATION

Etnisk segregation kan definieras som åtskiljandet av etniska grupper eller som förekomsten av en separering på "svenska-" och "invandrar-" områden. Etnisk segregation är inget nytt fenomen eller inget som är kännetecknande enbart för Sverige. Tvärtom är segregationen en internationell företeelse, som kännetecknar de flesta

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 53

västeuropeiska länder och särskilt USA. I många av USA:s städer finns till och med stora stadsdelar, vars invånare har samma etniska bakgrund. Etniskt segregerat boende i USA började få sina former redan för hundra år sedan. Den berömda "China town" uppstod som ett resultat av kaliforniska städers önskan att begränsa de kinesiska tvätterierna i slutet av 1800-talet. Frågan är om händelserna kring byggandet av de så kallade miljonprogramsområdena men också det kommunala flyktingmottagandet under de senaste åren har haft en likadan effekt för de svenska storstäderna som begränsningen av de kinesiska tvätterierna i USA!

Miljonprogrammets bostadsområden byggdes mellan 1965 och 1974. Ödet för miljonprogrammets bostadsområden kom att bestämmas av ett antal tillfälligheter. Allt började när husen var byggda och skulle ta emot hyresgäster. Det var inte bara det att miljonprogrammets områden för det mesta utgjordes av höga tätt byggda hus, i en "fattig miljö" utan också att den grundläggande servicen inte fungerade från start. En annan omständighet var att inflyttningen i storstäderna vid den här tiden avstannade och befolkningsökningen hejdades. Resultatet blev att det fanns gott om tomma lägenheter i de här områdena när den tredje händelsen som kom att bestämma ödet för dessa områden inträffade. Denna tredje händelse var en invandring av cirka 250 000 utländska arbetare och deras familjer. De här personerna behövde någonstans att bo och i stor utsträckning hamnade de i miljonprogramsområdena. Men samtidigt hänvisades också människor med s k social förtur dit, vilket resulterade i att det under loppet av några år växte upp socialt och ekonomiskt utsatta områden i dessa betongförorter.

De flesta som då flyttade till Sverige var arbetskraftsinvandrare. Till största delen unga människor som snart blev hänvisade till de tomma lägenheterna som fanns i förorterna efter att en del av dem under en tid bott i arbetsbarackerna. De flesta av dem trodde att deras vistelse i Sverige skulle vara tillfällig. Drömmen om att kunna jobba upp sig ur fattigdomen och en längtan att åka tillbaka till hemlandet för att bygga upp en ny och bättre framtid där utgjorde för dem livets innehåll. För många tog det lång tid innan familjen bildades och barnen växte upp och då förstod de så småningom att den gamla

54 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

drömmen skulle spricka. Denna enkla beskrivning kan i många fall förklara att invandrarnas bostadskarriär inte har samma koppling till inkomsterna som de inföddas. Drömmen gjorde också att de tidvis hade två jobb. Något som sedan visade sig resultera i ökade sjukskrivningsperioder och en förtidspensionering, som vida översteg de inföddas. Deras inkomstkarriär är därför svår att direkt jämföra med den svenska.

Förmögenhetsbildning, ålder och försörjningsbörda är andra faktorer som gör att inkomstkarriären inte är relevant för bedömning av invandrarnas bostadsförhållanden i samma mån som för svenskar. Invandrare som flyttat till Sverige har bara undantagsvis haft några ekonomiska tillgångar. Dessutom tar det tid att lära sig språket och de spelregler som gäller på bostadsmarknaden. Inte heller har de haft några vänner eller släktingar som är beredda att gå i borgen för deras lån. Dessa faktorer förklarar det faktum att invandrare med högre inkomster är överrepresenterade i hyreslägenheter. Men oavsett detta visar en rapport från Statens invandrarverk 26 att med växande inkomster ökar andelen invandrare som bor med ägande rätt markant (från knappt 20 procent för de utrikesfödda som befinner sig i kvartil 1 i inkomstfördelningen till knappt 65 procent för de i kvartil 4). Äganderätten är också den upplåtelseform som en majoritet av invandrarna bor i.

Som det redan tidigare nämnts korrelerar andelen invandrare med andelen socialbidragstagare och andelen låginkomsttagare. Man har

inte kunnat observera några generella tendenser att en och samma etnisk grupp bor i "sin stadsdel". !VSAKNADEN AV S¥DANA TENDENSER OCH DET FAKTUM ATT DET OFTA ¤R TIOTALS OLIKA NATIONALITETER SOM BOR TILLSAMMANS SAMTIDIGT SOM EN MYCKET H¶G ANDEL INVANDRARE OCH INF¶DDA SVENSKAR HAR SOCIALA PROBLEM GER INTE FOG F¶R P¥ST¥ENDET ATT DET ¤R VILJAN ATT BO MED SINA LANDSM¤N SOM STYR DEN ETNISKA

26 ”Bo i skilda världar” Roger Andersson i Mångfald och ursprung, rapport från ett multietniskt Sverige, Statens invandrarverk 1997.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 55

SEGREGATIONEN 27 3NARARE VERKAR FINNAS TENDENSER ATT SEGREGATIONEN I F¶RSTA HAND ¤R EN KLASSFR¥GA Att det är fråga om sociala klasser

förstärks av analysen av bidragsberoende bland den infödda befolk-

ningen. Högt socialbidragsberoende i bostadsområden med "mycket låga inkomster" och "extremt låga inkomster" avspeglar EN STRUKTU RELL UTEST¤NGNING FR¥N SAMH¤LLSLIVET 28 Denna utestängning riskerar

redan idag att vara förknippad med permanent bidragsberoende. Det är alltså i första hand de ekonomiska förutsättningarna som bestämmer segregationen (se nedan).

$IAGRAM 'ENOMSNITTLIG ANDEL UTLANDSF¶DDA EFTER OMR¥DESTYP I STORSTADSREGIONERNA

Andel av befolkningen i procent.

60%

53%

50%

40%

32%

30%

19%

20%

13%
16%

11%

9%

10%
8%

0%

Extremt hög
Mycket hög
Hög
Över
Under
Låg
Mycket låg Extremt låg

.
inkomst
inkomst
inkomst medelinkomst medelinkomst
inkomst
inkomst
inkomst

Källa: Storstadskommittén.

27 Med detta inte sagt att en del av invandrarna frivilligt inte väljer att koncentrera sig till vissa bostadsområden. Anledningar till detta kan vara alltifrån emotionella skäl och känslan av etnisk identitet och etnisk samhörighet till tillgång till ett socialt (etniskt sådant) nätverk som kan ge trygghet och stöd (”Den etniska boendesegregationens utveckling i Stockholms län 1970-1990”, Biterman 1996).

28 De av samhället utestängda hamnar i samma bostadsområde. Sedan får bostadsområdet sin egen dynamik som gör att utestängningsprocessen förstärks.

56 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

Den genomsnittliga andelen invandrare är högst i bostadsområden med extremt låga inkomster (se diagram 2.4). Andelen invandrare var 1994 sex gånger så hög i socialt och ekonomiskt utsatta områden som i bostadsområdena med mycket höga och extremt höga inkomster.

$IAGRAM &¶R¤NDRING AV DEN GENOMSNITTLIGA ANDELEN UTLANDS F¶DDA EFTER OMR¥DESTYP I STORSTADSREGIONERNA OCH

25%
1985 - 1990

22%

1990 - 1994

20%

18%
18%

15%

14%

13% 12%
12%
11%

10%
9%
10%

10%
8%

7%

6%

4%
3%

5%

0%

Extremt hög
Mycket hög
Hög
Över
Under
Låg Mycket låg Extremt låg

.
inkomst
inkomst
inkomst medelinkomst medelinkomst inkomst inkomst inkomst

Källa: Storstadskommittén och egna beräkningar.

Den genomsnittliga andelen invandrare har ökat i alla grupper av områden både mellan 1985 och 1990 och mellan 1990 och 1994. Ökningen har varit störst i områden med mycket låga respektive extremt låga inkomster (diagram 2.5). Alltså de områden som redan 1985 hade en hög andel invandrare.

När det gäller enskilda områden fanns det inget område bland områden med "extremt låga inkomster" respektive "mycket låga inkomster", där andelen invandrare minskade mellan 1990 och 1994. Men

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 57

skillnaderna är stora både i nivån och ökningen. Bland områden med "mycket låga inkomster" har Hammarkullen (49,5 %) i Göteborg, Husby (48,6 %) i Stockholm och Holma (43,0 %) i Malmö den högsta andelen invandrare. I bostadsområdena med "extremt låga inkomster" är andelen invandrare genomgående hög för alla bostadsområden (tabell 2.6).

4ABELL !NDEL UTLANDSF¶DDA I BOSTADSOMR¥DEN MED EXTREMT L¥G INKOMST

Andel av befolkningen i procent.

1990
1994

(J¤LLBO '¶TEBORG
50,3
66,1

3¶DRA 2OSENG¥RD -ALM¶
53,3
66,8

2INKEBY 3TOCKHOLM
56,1
61,6

.ORRA "ISKOPSG¥RDEN '¶TEBORG
41,0
56,0

– "ERGSJ¶N '¶TEBORG
34,3
47,3

'¥RDSTENSBERGET '¶TEBORG
44,2
54,5

4ENSTA 3TOCKHOLM
49,3
55,4

-¶LLEV¥NGEN -ALM¶
20,4
28,0

6¥RBY (UDDINGE
37,6
40,4

&ITTJA "OTKYRKA
55,1
58,4

(OVSJ¶ 3¶DERT¤LJE
48,8
50,1

!UGUSTENBORG ,¶NNG¥RDEN -ALM¶
26,9
35,1

Källa: SCB, Inregia.

58 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

-EN SOM DET BETONADES I 3TORSTADSKOMMITT©NS F¶RSTA DELBET¤NKANDE !TT R¶JA HINDER 3/5 S¥ BOR INTE DET STORA FLERTALET INVAND RARE I DE SOCIALT OCH EKONOMISKT MEST UTSATTA OMR¥DENA SOM OFTA BETECKNAS SOM INVANDRART¤TA OMR¥DEN 29

$EMOGRAFISKA FAKTORER

Med demografisk segregation menas i detta sammanhang skillnader i befolkningsstrukturen. Vi fokuserar oss på andelen ensamföräldrar och ålderssammansättning.

%NSAMF¶R¤LDRAR

Ensamföräldrar är en ekonomiskt utsatt grupp. De kan också kallas ensamma mammor, eftersom närmare 90 procent av dem är kvinnor. Äktenskapsinstabilitet och ensamföräldrar är inte någonting som enbart är karakteristiskt för Sverige. Det är resultat av en process som pågår i de flesta OECD-länder. Det som är specifikt för Sverige är att svenska ensamföräldrar är fattiga i mindre utsträckning än ensamföräldrar i andra OECD-länder. Men även i Sverige tenderar ensamföräldrar att vara fattigare än sammanboende. Detta leder till att en del av dem tidvis behöver socialbidrag för att kunna försörja sig och sina barn. Ensamstående mödrar är betydligt vanligare i storstadsområdena än i övriga regioner och andelen ensamma mödrar är högre i invandrarhushåll. Bland ensamföräldrar är bidragsberoendet relativt högt (cirka 37 procent fick socialbidrag någon gång under 1996).

I en undersökning om ensamstående föräldrar i Stockholms län
30

visades att över 13 000 ensamstående mammor fick socialbidrag

29 Av samtliga utrikes födda personer, som bodde i storstadsregionerna 1994, bodde 11,5 procent i ”extremt låg inkomst” - områdena och 16 procent i ”mycket låg inkomst” - områdena.

30 Se Länsstyrelsen i Stockholms län, rapport 1996:14.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 59

någon gång under 1994. Vilket innebar att nästan varannan ensamstående mamma (45 %) var tvungen att söka socialbidrag under någon period under året. När det gäller olika kommuner var det Stockholms kommun (där finns ett stort antal låginkomstområden) som hade den högsta andelen ensamstående föräldrar i länet (27 %).

Det är inte så svårt att gissa att den lägsta andelen (1 %) fanns i den rika Danderyd.

Men hur ser då situationen ut i de studerade bostadsområdena när det gäller andelen ensamföräldrar?

4ABELL 'ENOMSNITTLIG ANDEL ENSAMF¶R¤LDRAR AV ALLA BARNHUSH¥LL

¥R EFTER OMR¥DESTYP I STORSTADSREGIONERNA

Andel av alla barnhushåll i procent.

1985
1990

%XTREMT H¶G INKOMST
4,9 %
8,3 %**

-YCKET H¶G INKOMST
8,4 %
11,8 %**

(¶G INKOMST
11,1 %
12,6 %**

–VER MEDELINKOMST
16,8 %
16,9 %**

5NDER MEDELINKOMST
23,2 %
28,0 %**

,¥GINKOMST
27,3 %
29,3 %

-YCKET L¥G INKOMST
29,3 %
31,8 %

%XTREMT L¥G INKOMST
28,1 %
27,8 %

Anmärkning ( ** ): Siffrorna avser enbart områdena i Stor Stockholm (beroende på den tillgängliga datamaterialet) och är inte direkt jämförbara med andra uppgifter i tabellen.

Källa: SCB, Inregia

60 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

Den genomsnittliga andelen ensamföräldrar av alla barnhushåll var högst 1990 i områden med mycket låga inkomster. Det framkommer också från tabell 2.7 att den genomsnittliga andelen ensamföräldrar av alla barnhushåll är högre i områden med lägre inkomster. Mönstret är i stort sett detsamma som för de tidigare studerade variablerna. Ju högre andel höginkomsttagare desto lägre andel ensamföräldrar.

De osynliga skiljelinjerna går tvärs genom städerna och delar dessa i olika bostadsområden där olika befolkningsgrupper oftast bor var för sig. Där finns rika och fattiga områden, "fina" och brottsbelastade områden etc. Och ibland till och med fina och ännu finare områden.

Samma förhållande gäller för ensamföräldrar. Rika ensamföräldrar bor i rika områden, medan fattiga ensamföräldrar bor i fattiga områden. Haken är den att ensamföräldrarna framför allt utgörs av ensamma lågutbildade mammor med låga inkomster. Således blir det tämligen naturligt att andelen ensamföräldrar också är störst i de områden där de låga inkomsterna dominerar.

Det är intressant i sammanhanget att jämföra två områden i en och samma kommun, Huddinge. Dessa områden är Huddinge C och Huddinge Villastad. Enligt den använda inkomstindelningen klassas Huddinge C som område med "låg inkomst" och Huddinge Villastad som område med "mycket hög inkomst". Det är alltså inte frågan om några ytterkantsområden, varken när det gäller fattigdom eller rikedom. Men bilden som framkommer (se tabell nedan) är slående. Den visar en segregation mellan ensamföräldrar och sammanboende, mellan högskoleutbildade och lågutbildade, mellan socialbidragstagare och de som inte är det. Förenklat sett mellan de som är lite rikare och de som är lite fattigare. Det finns också skäl påpeka att båda områdena har relativ liten andel invandrare 13,9 respektive 9,8 procent.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 61

4ABELL (UDDINGE # OCH (UDDINGE 6ILLASTAD

(UDINGE #
(UDDINGE 6ILLAS

TAD

%NSAMF¶R¤LDRAR
36,1 %
5,5 %

3OCIALBIDRAGSTAGARE

TOTALT
8,9 %
2,0 %

INF¶DDA SVENSKAR
7,2 %
1,7 %

5TBILDNING

H¶GST GRUNDSKOLA
36,4 %
24,4 %

H¶GSKOLEUTBILDNING
19,8 %
32,3 %

"OST¤DER

ALLM¤NNYTTAN
74,8 %
1,7 %

SM¥ HUS
0,9 %
96,0 %

…LDER

Eftersom invandrare i genomsnitt är yngre än den infödda befolkningen leder en hög andel invandrare i ett bostadsområde automatiskt till att andelen äldre i detta område blir låg. Men det är bara en del av sanningen. Som vi kunnat se i avsnitt 2.1 beror boendet till stor del av de ekonomiska förutsättningarna. Det är också viktigt i sammanhanget hur länge man har varit etablerad på den lokala bostadsmarknaden. Ju längre man har haft bostad i storstadsregionen desto större sannolikhet att den är äldre och därmed oftast billig och centralt belägen. Eftersom de flesta äldre kom ut på bostadsmarknaden innan miljonprogramsområdena var färdigbyggda är det naturligt att de områdena har en något lägre andel pensionärer än andra äldre och mer centralt belägna områden (det är inte lätt att flytta på ålderns höst).

En annan faktor som har haft betydelse är den höga inflationen som Sverige hade fram till och med 1991. Den möjliggjorde för dem som

62 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

ägde sin bostad att tillgodogöra sig stora vinster. Detta har lett till att det är de äldre och medelålders som bott länge i storstäderna och gjorde sin boendekarriär för ett antal år sedan som bor i de rika områdena och de mest attraktiva bostäderna.

För att belysa segregationens åldersdimension väljer vi att ta fram andelen barn och ungdomar från 0 till 24 år och andelen äldre än 64 år i olika typer av bostadsområden.

4ABELL …LDERSF¶RDELNINGENEFTEROMR¥DESTYPISTORSTADSREGIONER NA

Andel av befolkningen i procent.

W
W
W

Extremt hög inkomst
36,8
11,6
35,6
12,9
34,3
13,7

Mycket hög inkomst
36,4
10,5
35,2
11,6
34,0
12,1

Hög inkomst
33,7
13,4
32,6
14,0
31,7
14,4

Över medelinkomst

28,9
17,3
28,8
16,6

29,8
16,9

Under medelinkomst

26,3
20,8
27,1
19,5

26,7
21,0

Låginkomst
27,8
19,5
27,5
20,1
28,2
19,1

Mycket låg inkomst
32,2
15,2
31,5
15,8
31,5
15,8

Extremt låg inkomst
40,7
8,6
39,6
8,7
40,8
8,5

Som det framgår av tabell 2.10 var andelen äldre lägst i bostadsområden med "extremt låg inkomst" vilket till stor del kan förklaras som ett resultat av ovannämnda faktorer. Det som är mest intressant

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 63

i sammanhanget var den höga andelen barn och ungdomar i de socialt och ekonomiskt mest utsatta områdena. Dessutom har denna andel varit i stort sett oförändrad under perioden 1985-1994.

$IAGRAM +VOTEN MELLAN ANDELEN ¥R OCH W ¥R EFTER

OMR¥DESTYP I STORSTADSREGIONERNA OCH

5

4,5
1985

1990

4

1994

3,5

3

2,5

2

1,5

1

0,5

0

Extremt hög
Mycket hög
Hög
Över
Under
Låg Mycket låg Extremt låg

.
inkomst
inkomst
inkomst medelinkomst medelinkomst
inkomst inkomst inkomst

Källa: Storstadskommittén och egna beräkningar.

Diagram 2.6 visar att kvoten mellan andelen barn/ungdomar och pensionärer var högst i ”extremt låg inkomst” - områdena. I dessa områden bodde nästan fem gånger så många barn/ungdomar som pensionärer. 31 Den största förändringen under perioden 1985-1994 skedde däremot i höginkomstområdena. Där minskade kvoten under hela perioden. Minskningen var ett resultat av både fallande andel barn/ungdomar och ökade andel pensionärer. I ”extremt hög inkomst” - områdena minskade kvoten med hela 21 procent under perioden 1985-1994. Det var framförallt den starkt ökade andelen pensionärer i dessa områden som påverkade kvoten negativt.

31 Det kan också jämföras med att i riket som helhet bodde 1994 två gånger så många personer i åldern 0-24 år som i åldern 65-w år.

64 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

Vilka konsekvenser det kommer att få för sammanhållningen och förståelsen mellan generationerna att det växer upp generationer av ungdomar i områden där de sällan träffar äldre människor vet vi ingenting om idag. Men att konsekvenserna blir negativa och att de äldres erfarenheter är viktiga för den unga generationens utveckling kan man förmoda.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 65

3 Sambandet mellan etnisk och ekonomisk respektive social segregation

I kapitel två visades att segregationen i storstäderna är mycket påtaglig. Där visades också att alla fyra studerade dimensioner (ekonomisk, social, etnisk och demografisk) i stort sett sammanföll. Till i huvudsak samma slutsats kom Socialstyrelsen fram i sin sociala rapport. Således sammanföll enligt Socialstyrelsen etnisk och ekonomisk segregation i storstäderna. Detta kan tolkas som att den etniska segregationen inte är resultat av fritt val (viljan att bo tillsammans med sina landsmän) utan att denna framförallt är ett resultat av en segregation som bygger på ekonomiska och sociala grunder och som i sin tur avspeglar en strukturell utestängning från samhällslivet.

Tolkningen att det är frågan om social segregation och inte i första hand en etnisk sådan strider mot den gängse uppfattningen framförd av en del forskare att segregation är ett invandrarproblem. Enligt dem uppstår problemet som resultat av invandrarnas strävan att bo nära varandra, för att söka trygghet och behålla sin kultur.

Utgångspunkten för sådana förklaringar är att boendet och den miljö som man bor i är resultatet av ett fritt val (alltså att olika befolkningsgrupper har olika preferenser när det gäller boendet). Den bild som kom fram i kapitel två gav dock inget stöd för antagandet att en majoritet av invandrarna vill ha sitt eget område där de kan bo, vara trygga och utveckla sitt kulturella arv (se nedan). Den amerikanska segregationsmodellen typ ”China town” saknar dessbättre motsvarighet i Sverige. Tvärtom är det ofta så att i ett och samma område bor tiotals nationaliteter som inbördes ofta har olika traditioner och kommer från helt olika världsdelar. Och inte minst bor i dessa områden ett stort antal svenskar.

66 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

Att studera sambandet mellan etnisk och social respektive ekonomisk segregation är viktigt inte minst beroende på att segregationen oftast uppfattas och tolkas just som segregation i boende mellan svenskar och invandrare, alltså etnisk segregation. Detta var också en av de viktigaste faktorerna som ledde till att boendesegregationen började uppmärksammas i början av 1990-talet.

Redan från början observerade man ett antal områden i storstäderna som hade stora sociala problem och en hög andel invandrare (oftast över 50 procent). De områdena betecknades ganska snabbt som invandrartäta områden och invandrarnas vilja att bo tillsammans utpekades som en av huvudfaktorerna bakom den etniska segregationen. När man sedan observerade sociala problem i ”invandrartäta” områden ansågs segregeringen bidra till och befästa en social utslagning baserad på etnisk grund.

Det har framkommit ovan att det oftast är tiotals olika nationaliteter som bor i ett och samma område och att man inte kunde observera några generella tendenser som liknar den amerikanska segregationsmodellen. Dessutom, som vi visade i kapitel två, finns det ett starkt positivt samband mellan socialbidragsberoendet bland den infödda befolkningen och socialbidragsberoendet bland befolkningen totalt i ”extremt låginkomst” - områden.

Segregation som bygger på sociala respektive ekonomiska premisser blir tydlig i analysen av socialbidragsberoendet bland den infödda befolkningen. Tidigare var tyngdpunkten, vad gäller denna analys, satt på de ”extremt låginkomst” - områdena. Men för att få svar på frågan om segregationen i storstäderna framförallt bygger på ekonomiska och sociala grunder eller på etniska grunder testas sambandet mellan andelen invandrare och andelen socialbidragstagare i storstadsregionerna (Stor Stockholm, Stor Malmö och Stor Göteborg).

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 67

Som redan påpekas går de ekonomiska och sociala problem hand i hand och det är oftast mer eller mindre omöjligt att göra en tydligt avgränsning, men det är utan tvekan så att de personer som får socialbidrag är de som är ekonomiskt utsatta 32 , dessutom har en stor andel socialbidragstagare missbruks- och andra slags sociala problem.

Avgränsningen mellan sociala och ekonomiska problem när det gäller socialbidragstagare skulle bokföringsmässigt kunna göras genom att kontrollera vad slags försörjningshinder socialbidragstagare uppges ha. Som en illustration kan vi använda oss av en longitudinell studie gjord av Utrednings- och statistikkontoret i Stockholm. I denna studie har man bl.a. studerat de vanligast förekommande

försörjningshindren för socialbidragstagare. Man kommer fram till att av de 12 000 hushåll som kan betecknas haft ett PERMANENT

bidragsbehov under perioden 1990-1995 dominerade arbetslöshet och sociala-/medicinska skäl som försörjningshinder för sammantaget nära 60 procent av hushållen.

Om man särskiljer svenskar och invandrare visar det sig att av de 6500 svenska hushåll var 41 procent arbetssökande och 35 procent

hade rehabiliteringsbidrag av sociala-/medicinska skäl. När det gäller de 4 800 utomnordiska hushållen med PERMANENT bidragsbehov var

25 procent arbetssökande, 25 procent läste svenska på SFI, 15 procent hade ingen eller låg pension och 9 procent hade rehabiliteringsbidrag av sociala-/medicinska skäl.

Sambandet mellan andelen invandrare och andelen socialbidragstagare testas med hjälp av korrelationskoefficienten. Resultat av testen blir en korrelationskoefficient som är lika med 0,8. Detta resultat tolkas som att det finns ett starkt och positivt samband mellan

32 ” ) EN INTERVJUSTUDIE UTF¶RD AV PROFESSOR "ENGT 3TARRIN OCH MEDARBETARE VID H¶GSKOLAN I +ARLSTAD VISAR MAN HUR ARBETSL¶SA MED H¥RD ANSTR¤NGD EKONOMI S¥ L¥NGT M¶JLIGT UTNYTTJAR DE TILLG¥NGAR MAN HAR INNAN MAN S¶KER SOCIALBIDRAG DRAR IN ¤NNU MER P¥ SINA KOSTNADER OM DET ¤R M¶JLIGT L¥NAR AV SL¤KTINGAR OCH V¤NNER S¤LJER OCH PANTS¤TTER DET MAN HAR AV N¥GOT V¤RDE ALLT I SYFTE ATT UNDVIKA DEN YTTERLIGARE SKAM UPPLEVELSE SOM DET INNEB¤R ATT F¶RUTOM ARBETSL¶S OCKS¥ VARA BIDRAGSBEH¶VANDE ” (Utrednings- och statistikkontoret i Stockholm, 1997).

68 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

andelen invandrare och andelen infödda svenskar som får socialbidrag. Alltså de så kallade invandrartäta områdena är framförallt områden som är socialt och ekonomiskt mest utsatta.

$IAGRAM 3AMBANDET MELLAN ANDELEN INVANDRARE OCH ANDELEN

SOCIALBIDRAGSTAGARE AV DEN INF¶DDA BEFOLKNINGEN I STORSTADSREGIONER

NA

70

60

50

40

30

20

10

0

0
5
10
15
20
25
30

Källa: Storstadskommittén.

Diagram 3.1 visar att andelen invandrare är som högst i de områden där andelen socialbidragstagare av den infödda befolkningen är högst. 33 Alltså i de områden som kan anses socialt och ekonomiskt mest utsatta. Att andelen invandrare är högst i just dessa områden är ingenting anmärkningsvärt med hänsyn till att invandrare har lägre

33 Man kan också se att det finns ett antal områden som avviker från den generella bilden, alltså har en hög andel invandrare och en låg andel socialbidragstagare av den infödda befolkningen. Ett av dessa bostadsområden är det redan tidigare uppmärksammade Norra Rosengård, ett område som karakteriseras av att den totala andelen socialbidragstagare sjönk under perioden 1990-1993, oavsett att andel invandrare ökade (se vidare sid. 39).

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 69

inkomster och är yngre än befolkningen totalt. Dessutom tar det tid för nyinflyttade till Sverige att lära sig både språket och hur samhället fungerar.

Social rapport 1997 visar att segregationen beror på utvecklingen på arbetsmarknaden. Enligt Socialstyrelsen är invandrare och ungdomar (de grupper som försöker etablera sig på arbetsmarknaden) mest utsatta på dagens svenska arbetsmarknad. Dessutom är de sällan berättigade till arbetslöshetsersättning. Men även de ungdomar (framförallt unga kvinnor) och invandrare (framförallt invandrare från länder utanför Norden) som inte är direkt drabbade av arbetslösheten befinner sig i en otrygg situation, dvs. får oftast nöja sig med tillfälliga anställningar. Vidare får personer med omfattande sjukskrivningar efter friskskrivningen allt svårare att återkomma till arbetsmarknaden. Det faktum att andelen långtidssjukskrivna är tre gånger större i de fattigaste än i de rikaste bostadsområdena visar också att utsorteringsmekanismer som verkar på arbetsmarknaden i stort sett bestämmer segregationen (dvs. de som stängs ute hamnar i samma bostadsområde).

Den svenska välfärdsdebatten har under de senaste åren för det mesta handlat om situationen för de som redan är inne i systemet (har en fast förankring på arbetsmarknaden). Medan de som står utanför riskerar att bli glömda. Oftast blir de endast uppmärksammade indirekt i och med de höga socialbidragskostnaderna och det faktum att socialbidragskostnaderna direkt påverkar andra kommunala åtaganden som skolan, äldreomsorgen och dyl.

Detta förstärker bilden av EN I F¶RSTA HAND EKONOMISK OCH SOCIAL SEGREGATION , men visar också att segregationen är ett resultat av

tudelningen mellan de som är etablerade på arbetsmarknaden (detsamma som de som är inne i systemet och utgör välfärdens kärnklass) och de som inte är etablerade på arbetsmarknaden. Det finns klara tendenser att de sista utgör en outsider-klass. Idag som så många gånger tidigare är det arbetsmarknaden som bestämmer klassindelningen. Tidigare var det skillnaden mellan arbetare och tjänsteman som utgjorde klassavgränsningen. Men i och med att gränserna mellan de flesta arbetare och tjänstemän (som har en trygg

70 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

position på arbetsmarknaden och därmed i trygghetssystemen) är på väg att suddas ut (bl.a. beroende på att dagens arbetsmarknad sätter mycket högre krav och att allt fler arbetare hanterar arbetsuppgifter som tidigare skulle betecknats som tjänstemanna uppgifter) blir gränsdragningen mycket mer tydlig och relevant mellan de som är etablerade på arbetsmarknaden respektive de som inte är det. 34

Socialstyrelsen markerade i sin sociala rapport tydligt denna gränsdragningen genom att visa att den majoritet av befolkningen som har en fast förankring på arbetsmarknaden har gått helskinnad genom den värsta perioden i Sveriges ekonomiska historia efter andra världskriget.

(UR SER SEGREGATIONEN I 3VERIGE UT I J¤MF¶RELSE MED ANDRA L¤NDER

Den bild som hittills kommit fram när det gäller segregationen i Sverige är ganska lika utvecklingen i andra industriländer. Problemen och segregationens konsekvenser är mer eller mindre desamma. Den stora skillnaden är att andra länder har upplevt segregationen mycket tidigare än Sverige. En förklaring till detta är det höga arbetskraftsdeltagandet med mer eller mindre full sysselsättning som Sverige hade fram till början av 1990-talet. Men också välfärdsstatens utbyggnad har betytt mycket för att motverka segregationen.

Generellt gäller att segregationen i Sverige inte är så stark rotad som i de flesta andra länder men utvecklingen börjar allt mer likna dessa. Redan i kapitel två har vi jämfört vissa aspekter av den etniska segregationen i Sverige med motsvarande i USA. Slutsatsen var entydigt att det amerikanska etniska segregationsmönstret inte fanns i Sverige. Men det är just när det gäller den höga andelen invandrare som bor i de fattiga bostadsområdena som Sverige utmärker sig i

34 Vi är medvetna om att detta är en stark förenkling av klasstrukturen (de som är etablerade på arbetsmarknaden är ingalunda klasslösa). Men denna förenkling bedöms som nödvändig för att åskådliggöra den ”nya” verklighet som vi lever i.

SOU 1997:118 $ELADE ST¤DER 71

internationella jämförelser. I en studie 35 gjord av OECD visade det sig att både andelen invandrare som bodde i de fattiga områdena och kvoten mellan andelen invandrare som bodde i de fattiga respektive andra bostadsområden var högst i Sverige av alla jämförda länder. 36 När det gäller kvoten var Norge på andra plats, medan när det gäller andelen var det Frankrike som hade näst högsta andelen invandrare som bodde i de fattiga områdena.

I fortsättningen kommer vi att se att den franska utvecklingen också är i hög grad relevant för Sverige, oavsett att man kan förmoda att de franska invandrarna har mindre språksvårigheter (eftersom de i stor utsträckning härstammar från tidigare franska kolonier och som sådana talar franska mer eller mindre som de infödda fransmännen) än de svenska invandrarna.

Loic Waquant 37 har gjort jämförande analyser där man analyserat utvecklingen i Frankrike och USA som utgör exempel på olika typer av utveckling. Jämförelsen visar på väsentliga skillnader mellan den europeiska och den nordamerikanska utvecklingen, trots uppfattningar om att den europeiska nyfattigdomen och de europeiska formerna för segregering i storstäderna skulle visa tendenser till en ”amerikanisering”. Som vi har sett i kapitel två finns det inga generella tendenser i den svenska utvecklingen som motsvarar den amerikanska segregationsutvecklingen.

Socialstyrelsen beskriver Waquants studie och dess relevans för den svenska utvecklingen så här: ” %NLIGT 7AQUANT BEST¥R SKILLNADERNA I ATT DET AMERIKANSKA S K SVARTA B¤LTET I F¶RSTA HAND ¤R LOKALISERAT TILL OMR¥DEN I STORST¤DERNAS K¤RNA MEDAN DET FRANSKA R¶DA B¤LTET I STORT ¤R IDENTISK MED ARBETARF¶RORTER I STORST¤DERNAS PERIFERI 3¥TILLVIDA ¤R DET FRANSKA SEGREGATIONSM¶NSTRET I H¶GSTA GRAD GILTIG F¶R DE SVENSKA STORST¤DERNA 7AQUANTS SLUTSATS ¤R ATT I 53! H¤R

35 Distressed Urban Areas, 1997.

36 Sverige, Norge, Finland, Frankrike, USA, Kanada.

37 Studien refereras i Social rapport 1997, Socialstyrelsen.

72 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

STAMMAR PROBLEMET I HUVUDSAK FR¥N RASOJ¤MLIKHETEN I SAMSPEL MED SVAGHETER I DEN AMERIKANSKA SOCIALPOLITIKEN ELLER RENTAV MED STATENS FR¥NVARO I DESSA OMR¥DEN $ET NORDAMERIKANSKA GETTOT MED SINA SVARTA INV¥NARE HAR EN N¤STINTILL SJ¤LVKLAR UPPDELNING AV STADSRUM MET EFTER RASKRITERIET $ET ¤R ENLIGT 7AQUANT EN RACIAL FORMATION TILL SKILLNAD FR¥N SINA EUROPEISKA MOTSVARIGHETER 6ARDAGEN I DE NORDAMERIKANSKA GETTOOMR¥DENA F¶R INTE S¤LLAN MED SIG EN P¥TAGLIG FYSISK RISK VILKET INTE KAN P¥ST¥S OM DE EUROPEISKA MOTSVARIGHETER NA

) &RANKRIKE ¤R SITUATIONEN ENLIGT 7AQUANT HELT ANNORLUNDA P¥ ¥TMINSTONE TV¥ VIKTIGA PUNKTER &¶R DET F¶RSTA SER HAN DE NORDAFRI KANSKA IMMIGRANTERNAS SITUATION I F¶RORTERNA SOM EN KLASSFR¥GA SNARARE ¤N SOM DISKRIMINERING P¥ ETNISKA RAS GRUNDER &¶R DET ANDRA ANSER HAN ATT I &RANKRIKE ¤R STATEN OCH OFFENTLIGHETEN BETYD LIGT MER N¤RVARANDE I DE UTSATTA BOSTADSOMR¥DENA OCH F¶RS¶KER R¤TTA TILL MISSF¶RH¥LLANDENA OM ¤N MED HITTILLS SVAGA EFFEKTER

$EN SVENSKA SITUATIONEN LIKNAR P¥ FLERA PUNKTER DEN FRANSKA ¤VEN OM PROBLEMEN ALLM¤NT KAN ANSES VARA TYNGRE SV¥RARE I &RANKRIKE OCH ANDRA /%#$ L¤NDER ¤N I 3VERIGE ) &RANKRIKE FINNS ENLIGT 7AQANT TECKEN P¥ EN RELATIVT GOD INTEGRATION AV BARN TILL NORDAFRIKANSKA IMMIGRANTER $ET M¤RKS OCKS¥ EN PROCESS SOM N¤RMAR DEN INVAND RADE DELEN AV BEFOLKNINGEN TILL DEN INF¶DDA I FLERA VIKTIGA AVSEENDEN 4ROTS H¶GRE ARBETSL¶SHET OCH L¤GRE INKOMSTER BLAND INVANDRARE J¤MF¶RT MED DEN INF¶DDA FRANSM¤NNEN B¶RJAR INVANDRARNAS YRKES STRUKTUR MER OCH MER LIKNA DEN INHEMSKA BEFOLKNINGENS ) DE V¤STEU ROPEISKA STORSTADSF¶RORTERNA KAN ETNISKA KONCENTRATIONEN SES SOM ETT UTTRYCK F¶R DE ETNISKA GRUPPERNAS SOCIOEKONOMISKA STATUS I MAJORI TETSSAMH¤LLET

38 Man bör dock reservera sig för att en så kategorisk distinktion bortser från viktiga förändringar i de svartas position i det amerikanska samhället. Ökad social skiktning bland svarta i USA som kommit till uttryck i uppkomsten av en svart medelklass gör att man kan se de svartas getto såväl en rassom en klassfråga.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 73

$ET GEMENSAMMA F¶R 53! &RANKRIKE OCH F¶RMODLIGEN I VISS M¥N F¶R 3VERIGE ¤R INV¥NARNAS UPPFATTNING OM SIG SJ¤LVA SOM UTST¶TTA OCH DEN ALLM¤NNA UPPFATTNINGEN OM VISSA BOSTADSOMR¥DEN SOM KNAPPAST M¤NNISKOV¤RDIGA 3TIGMATISERING AV BOSTADSOMR¥DEN I 3VERIGE YTTRAR SIG T EX I ATT DESS INV¥NARE INTE G¤RNA UPPGER SIN ADRESS OCH I ATT UNGDOMAR MED INVANDRARBAKGRUND S¤GER SIG ¥KA UTOMLANDS N¤R DE F¶RFLYTTAR SIG FR¥N SIN HEMF¶RORT TILL INNERSTADEN 3TIGMATISERINGEN P¥VERKAR I SIN TUR RELATIONERNA MELLAN BOSTADSOMR¥DETS INV¥NARE OCH ARBETSGIVARE POLIS BOSTADSF¶RETAG DOMSTOLAR LOKALA MYNDIG HETER OSV

%N S¥DAN TYDLIG UPPDELNING OCH STIGMATISERING AV VISSA BOENDEMIL J¶ER HAR ENLIGT 7AQUANT MINDRE BETYDELSE F¶R DE SVARTA I 53! S GETTON ¤N F¶R INV¥NARNA I DE FRANSKA PROBLEMF¶RORTERNA 3KILLNADEN BEROR P¥ ATT SOCIAL UTST¶TNING SOCIAL EXCLUSION P¥ GEOGRAFISK BASIS ST¥R I BJ¤RT KONTRAST TILL DEN FRANSKA OCH F¶R DEN DELEN EURO PEISKA TRADITIONEN AV MEDBORGARSKAP J¤MLIKHET OCH DELAKTIGHET I SAMH¤LLSGEMENSKAPEN ”

Att det sista är relevant för den svenska utvecklingen – i minst samma grad som för de andra europeiska länderna – visas av detta att förra Storstadsutredningen tillsattes bl.a. som en följd av att man uppmärksammade ett lågt valdeltagande bland invandrare (jfr. med tabeller 2.3 A-C).

Utöver den höga andelen invandrare i de socialt och ekonomiskt mest utsatta områdena utmärker Sverige sig med ytterligare en faktor i de internationella jämförande studierna, nämligen frågan om ett lågt arbetskraftsdeltagande. OECDs studie visar att kvoten mellan arbetskraftsdeltagandet i de fattiga bostadsområdena och i de andra bostadsområdena i storstäderna är lägst i Sverige. Till en del kan detta förklaras av att Sverige allmänt har ett högt arbetskraftsdeltagande, men oavsett detta kvarstår skillnaden. Detta är ytterligare ett bevis på de etableringssvårigheter på arbetsmarknaden som de som bor i de socialt och ekonomiskt mest utsatta områdena i storstäderna har.

De grupperna som enligt Socialstyrelsen visar sig ha klara etableringsproblem på dagens svenska arbetsmarknad (invandrare, ung-

74 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

domar och ensamma mammor), men också de som har svårigheter att komma tillbaka efter att hamnat utanför arbetsmarknaden (långtidssjukskrivna) är samma grupper som är överrepresenterade i de fattigaste bostadsområdena i storstäderna. Dessa grupper har också lyfts fram som mest sårbara i undersökningar om fattigdomen i andra europeiska länder. 39

39 Se Välfärdens marginaler, Tapio Salonen,1994.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 75

4 Slutsatser och diskussion

Analysen som redovisas i denna rapport har till syfte att beskriva förhållandena i de mest utsatta områdena i storstadsregionerna under de senaste åren och ge en bild av segregationen i storstadsregionerna.

I stora drag skulle man kunna sammanfatta rapportens resultat i följande slutsatser:

– Segregationen i storstäderna kan betecknas som allvarlig. Det handlar om en sammanfallande ekonomisk, social, etnisk och demografisk segregation,

– I grunden för segregationen i storstäderna ligger i första hand en

EKONOMISK OCH SOCIAL SEGREGATION och inte en segregation på etniska

grunder,

– Det finns tendenser till att segregationen i storstäderna handlar om klasskillnader mellan de som är etablerade på arbetsmarknaden (och därmed också i välfärdssystemet) och en outsider-klass.

Vad är det då som karakteriserar dem som bor i de socialt och ekonomiskt mest utsatta områdena i storstäderna? Jo, det är UTANF¶R SKAP som är det mest påtagliga gemensamma draget. Olika etniska grupper anses ofta (av majoriteten) ha valt att leva för sig och inte vilja eller oftast inte kunna (t. ex. till följd av språksvårigheter) ha kontakt med majoriteten av den infödda befolkningen. De här i landet födda, socialt utslagna, har det ännu värre eftersom de inte i nämnvärd utsträckning över huvud taget tycks existera för majoriteten av den infödda befolkningen. (Det är ju invandrarområden eller mer precist invandrartäta områden som det handlar om.) Sambandet mellan utanförskapet och ekonomiska förutsättningar blir mycket tydligt.

76 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

Indelningen i socioekonomiska grupper (eller mer populärt klasser) baseras på föreställningen att det finns skillnader mellan löntagare och företagare, mellan arbetare och tjänstemän och ibland mellan de förvärvsarbetande och de som inte är det, som avspeglas framförallt i skillnader i levnadsförhållanden. Teoretiskt sett har det alltid varit så att olika klasser främst definierats med utgångspunkt i människornas ställning i produktionsprocessen. Detta leder också till att klasstrukturen ständigt är under förändring som en konsekvens av de förändringar som produktionsprocesserna utsätts för.

Automatisering, internationalisering och den fortsatta expansionen av tjänstesektorn är bara några av de processer som nödvändigtvis påverkat klasstrukturen. Men numera kan man framförallt se den största effekten i det faktum att den höga arbetslösheten och de allt större svårigheterna för många människor att etablera sig på arbetsmarknaden skapar stora skillnader mellan de som är etablerade på arbetsmarknaden respektive de som står utanför. 40 Dessa skillnader visas inte minst av Socialstyrelsens sociala rapport 1997 och Storstadskommitténs delbetänkade ”Att växa bland betong och kojor”. I delbetänkandet visade Storstadskommittén på kraftiga skillnader i barnens uppväxtvillkor beroende på om de bodde i områden med mycket låga respektive extremt låga inkomster eller i något av ”alla andra områden”.

En slutsats som går igenom hela rapporten verkar vara att segregationen i första hand handlar om klasskillnader. Det verkar som om vi fått ett förfinat klassamhälle. Förenklat skulle man kunna konstatera att det är frågan om två klasser, å ena sidan en outsider-klass och å andra sidan alla de andra (vars gemensamma nämnare är att de är etablerade på arbetsmarknaden) som utgör välfärdens kärnklass.

Outsider-klassen utgörs av de som inte lyckats etablera sig på arbetsmarknaden eller har blivit utsorterade från denna. Här är fram

40 Situationen blir inte lättare av att trygghetssystemet baseras på positionen på arbetsmarknaden.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 77

förallt ungdomar, invandrare, ensamma mammor, långtidssjukskrivna och personer som har sociala problem och som försörjer sig på socialbidrag överrepresenterade. Att det är frågan om en outsiderklass vittnar inte minst detta att den svenska välfärdspolitiska debatten i början av 1990-talet i hög grad har handlat om effekter av förändringar för de som är inne i de etablerade välfärdssystemen.

Medan villkoren för de delar av befolkningen som helt eller delvis står utanför dessa inte har uppmärksammats i samma utsträckning. 41

Observera att det här använda begreppet outsider-klass inte har samma innebörd som det i USA använda ”underklass” beroende på bl.a. att de passiviserande effekter som olika fattigstöd förmodas skapa inte finns i Sverige. I Sverige finns inte heller passivitet i vid mening i de studerade områdena. Detta visar inte minst den enorma framtidstro som barnen i de här områdena utstrålar. 42

När det gäller segregationen i samhället kan man dra slutsatsen att den inte är på väg att uppstå. Den har existerat under hela den studerade perioden, men den har blivit mer påtagligt under de senaste åren. Medan en utjämning har skett mellan ”alla andra områden” har klyftan ökat mellan områdena med mycket låg respektive extremt låg inkomst och ”alla andra områden”.

Medvetandet om den sociala segregationen finns i de utsatta bostadsområdena. Att medvetandet om den komplexa verkligheten också finns bland de som arbetar i de socialt och ekonomiskt utsatta områdena visar en rapport skriven av polisen. Stockholmspolisen gjorde en kartläggning av ungdomsgäng under hösten 1996. I hela Stockholms län identifierade man 60-70 gäng som för det mesta bestod av pojkar i åldern 14-18 år. Gängen var sällan etniskt homogena och en del av gängen begick våldsbrott och även narkotikamissbruk förekom. Polisens slutsats blev: "Vi kan således konstatera att vi inte har något invandrarproblem, utan ett socialt problem som drabbar invandrargrupperna".

41 Socialstyrelsen, Social rapport 1994.

42 För en närmare beskrivning av barnens uppväxtvillkor i storstäderna se Storstadskommitténs delbetänkande ”Att växa bland betong och kojor”.

78 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

„R SEGREGATIONEN POSITIV

Det är inte sällan att man hör att segregationen kan vara positiv. Det finns till och med dem som beklagar att ordet segregation har dålig

klang. Det är därför av yttersta vikt att lyfta fram och diskutera denna frågan. Inte minst när det finns tendenser att SEGREGATIONEN INTE ¤R TILLR¤CKLIGT UPPM¤RKSAMMAD SOM SAMH¤LLSPROBLEM .

Tanken att alla skall ha en plats i samhället och att alla skall ha rätt till jämlika levnadsvillkor är fortfarande starkt rotad i det svenska samhället och det finns positiva traditioner att ta fasta på. Det är fortfarande så att människor i allmänhet inte accepterar segregation och inte heller vill de ha en permanent outsider-klass. Men det är ofta så att många inte känner någon som bor i de socialt och ekonomiskt mest utsatta områdena. 43 Man har allt mindre möjligheter att träffas (om inte kollektivtrafiken vore så bra utvecklad i svenska storstäder skulle de möjligheterna vara ännu mindre) beroende på att de som bor i områdena med mycket låga respektive extremt låga inkomster allt mer sällan finns på några arbetsplatser (vilka är en av de viktigaste mötesplatserna i dagens svenska samhälle).

Men tillbaka till grundfrågan. Vad är det som gör att segregationen är ett samhällsproblem? Det handlar ytterst om samhällets grundvalar. Samhället behöver helt enkelt gemensamma värderingar för att hålla samman och kunna fungera. Man måste kunna lita på varandra. Man skall inte behöva bygga stängsel och murar eller leja säkerhetsvakter för att kunna gå till jobbet eller åka på semester. Man skall också kunna lita på att det är genom allmänna val som man väljer folkets representanter i kommunernas och rikets styre. Man måste också kunna lita på att all offentlig makt utgår ifrån folket. Ett trettioprocentigt valdeltagande (de socialt och ekonomiskt mest utsatta områden är inte där ännu, men på väg) är inte förenligt med

43 Detta kan jämföras med den situationen som rådde i början av 1900-talet. Det sociala avståndet mellan olika klasser var mycket större då än idag, men det fysiska avståndet är mycket större idag.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 79

något av det ovan nämnda. Ett trettioprocentigt valdeltagande betyder att man inte litar på varandra.

Segregation medför utanförskap och ger upphov till onda cirklar av problem som förstärker varandra. Detta leder till att människor blir utestängda från viktiga delar av samhällslivet. Den sociala isoleringen är ett stort hinder för att kunna skapa ett bra och fungerande kontaktnät som oftast innebär inträdesbiljett till arbetsmarknaden. På det sättet kommer en stor del av de som står utanför sannolikt aldrig att få en vettig möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden och börja ett nytt liv. Så småningom har de förstått att det inte är någon som bryr sig om deras situation vilket kan ofta leda till ytterligare ansamling av problem.

Kriminalitet och bidragsplanering kan bli alternativa utvägar för de socialt utslagna och från det etablerade samhället utestängda. Utanförskapet skapar olika slags fientligheter. Segregation är bas för utanförskap och okunskap. Okunskap om sina medmänniskor som bor på andra sidan gatan.

I Storstadskommitténs delbetänkande "Att växa bland betong och kojor" (SOU 1997:61) har man redan uppmärksammat att det framför allt är barn som far illa till följd av segregationen. Och barn är ju vår framtid. Det är bl.a. därför lämpligt att avsluta denna rapport med en par citat.

80 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

#ITAT UR ARTIKELN 3¥NA ¤R VI S¥NA ¤R DE FR¥N !FTONBLADET

MARS ETT ANTAL P¥ST¥ENDE OM SINA KAMRATER FR¥N ANDRA DELAR AV STADEN

Det här tycker pojkar och flickor från Slottsstaden om sina jämnåriga från Rosengård: " $E HAR DET NOG J¤VLIGT TUFFT MED ALLA G¤NG SOM G¥R OMKRING OCH SP¶AR ALLA SOM G¥R F¶RBI (AN KANSKE BLIR KRIMINELL ELLER K¥KFARARE MEN I V¤RSTA FALL BLIR HAN LANG ARE &RAMTIDSDR¶MARNA F¶R EN TJEJ P¥ 2OSENG¥RD TROR JAG INTE SKILJER SIG FR¥N DE JAG HAR JAG TROR BARA HON F¥R K¤MPA H¥RDARE F¶R ATT DET FINNS S¥ M¥NGA OR¤TTVISOR *AG TROR ATT DE SOM BOR I 2OSENG¥RD LEVER ETT HELT ANNAT LIV ¤N VI „VEN OM VI INTE ALLA T¤NKER P¥ DET HAR VI DET J¤TTEBRA J¤MF¶RT MED EN I V¥R ¥LDER P¥ 2OSENG¥RD *AG TROR ATT DE HAR DET J¤VLIGT TUFFT "

Det här tycker pojkar och flickor från Rosengård om sina jämnåriga från Slottsstaden: " *AG HAR H¶RT ATT EN VANLIG VECKA HINNER DE INTE G¶RA N¥GONTING F¶R DE SITTER HEMMA OCH PLUGGAR /CH P¥ RASTERNA PLUGGAR DE HELA TIDEN 0¥ FRITIDEN TROR JAG ATT DE IDROTTAR ELLER G¥R P¥ PIANOLEKTIONER I ALLA FAL N¥GON SLAGS FRITIDSSYSSELS¤TTNING 0¥ FREDAGS OCH L¶RDAGSKV¤LLAR G¥R DE UT MED SINA V¤NNER OCH FESTAR OCH DRICKER SIG FULLA MEN NARKOTIKA OCH KRIMINALITET TROR JAG ATT DE TAR AVST¥ND IFR¥N *AG TROR ATT DE ¤R SOM VI FAST BAKOM EN FASAD AV "J¶RN "ORG KL¤DER OCH FR¤CKA GULDKLOCKOR RIKA F¶R¤LDRAR *AG TROR ATT DERAS FRAMTID BLIR BRA "

$E BOR I SAMMA STAD MEN DE KAN MYCKET LITE OM VARANDRA $E LITAR INTE P¥ VARANDRA $E ¤R VI OCH DEM $E BOR I DELADE ST¤DER /CH „VEN OM VI INTE ALLA T¤NKER P¥ DET K¤NNER DE ATT DE HAR OLIKA UPPV¤XTVILLKOR OCH OLIKA F¶RUTS¤TTNINGAR ATT LYCKAS I LIVET OCH ATT DE TILLH¶R OLIKA KLASSER

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 81

Bilaga A De berörda kommunerna

Storstadskommittén har valt sju kommuner som man har närmare samarbete med. I detta avsnitt beskrivs utvecklingen i dessa sju av storstadsregionernas 43 kommuner. Följande kommuner ingår i kartläggningen: Botkyrka, Göteborg, Haninge, Huddinge, Malmö, Stockholm och Södertälje. Kommunerna i fråga kommer fortsättningsvis att kallas för ”de berörda storstadskommunerna”. Vi kommer att belysa situationen och utvecklingstendenserna i de här kommunerna lite mer utförligt.

Situationen i ”extremt låginkomst” - områdena har beskrivits ingående i kapitel två. Som där framgår ligger ”extremt låginkomst”- bostadsområdena i de berörda storstadskommunerna. Totalt finns det 49 primärområden i dessa kommuner, som är antingen ”mycket låginkomst”- område eller ”extremt låginkomst” - område. Sammanlagt bodde 287 914 invånare i dessa stadsdelar år 1994, vilket motsvarade 18 procent av de berörda storstadskommunernas befolkning och drygt 95 procent av den sammanlagda befolkning som bodde i ”mycket låginkomst”- och ”extremt låginkomst” - områdena

i storstadsregionerna. En stor del av dessa bostadsområden finns inom miljonprogrammets bostadsbestånd, d.v.s. bostäder som byggdes under åren 1965-1975. Knappt 77 procent av fastighetsbeståndet i områdena utgörs av hyresrätter och omkring 68 procent av dessa ägs av allmännyttiga bostadsföretag. Knappt 6 procent av hela fastighetsbeståndet i områden med mycket låga och extremt låga inkomster utgörs av småhus.

Storstäderna växer fort. Befolkningssammansättningen förändras både med avseende på ålder och etnicitet och den varierar mycket kraftigt mellan de sju studerade kommunerna. Skillnaderna är stora mellan olika kommuner när det gäller andelen invånare som bor i områdena med mycket låga respektive extremt låga inkomster (se

82 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

tabell A1). Den största andelen hade Botkyrka och Malmö. I Botkyrka bodde nästan varannan invånare (39 %) i antingen områden med mycket låga inkomster eller i områden med extremt låga inkomster. Göteborg, Södertälje och Huddinge med var femte invånare boende i de utsatta områdena följer tätt efter. Å andra sidan hade Stockholm en förhållandevis låg andel boende i de utsatta områdena, men beroende på Stockholms stora totala invånarantal rörde det sig om ett stort antal människor som bodde i dessa områden 1994. Haninge är en i sammanhanget intressant kommun. I Haninge fanns inga områden som kunde betecknas som områden med mycket låga respektive extremt låga inkomster.

4ABELL ! 3AMTLIGA INV¥NARE I BER¶RDA STORSTADSKOMMUNER UTSATTA OMR¥DEN OMR¥DESTYPER

)NV¥NARE TOTALT
därav i områdena:

Kommun

MYCKET L¥G
EXTREMT L¥G

INKOMST
INKOMST

Botkyrka
67 373
29 %
10 %

Göteborg
434 767
17 %
5 %

Haninge
59 876
-
-

Huddinge
73 411
12 %
9 %

Malmö
238 056
20 %
10 %

Stockholm
697 361
5 %
5 %

Södertälje
67 820
16 %
6 %

Samtliga
1 638 664
12 %
6 %

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 83

Skillnaderna är stora mellan storstäderna och de fyra fattiga förortskommunerna, när det gäller andelen barn och ungdomar å ena sidan och andelen som är över 65 år.

4ABELL ! …LDERSF¶RDELNING

Andel av befolkningen

0-24
65-w
0-24
65-w
0-24
65-w

Stockholm
25,5
21,3
25,5
21,0
26,5
19,2

Göteborg
28,9
18,9
28,7
19,0
29,3
18,1

Malmö
27,4
20,8
27,5
21,3
28,2
20,5

Huddinge
37,0
8,4
35,0
9,5
34,2
10,4

Södertälje
36,7
11,8
35,1
13,3
33,2
14,1

Botkyrka
41,2
6,3
38,8
7,5
37,2
8,5

Haninge
40,1
6,2
38,2
7,3
36,3
8,4

Storstäderna har som regel fler äldre och färre unga personer i ålder 0 - 24 år, medan för förortskommunerna gäller det omvända. Förortskommunerna har i regel en mycket ung befolkning (se tabellen). När det gäller utvecklingen mellan 1985 och 1994 kan vi se från tabellen att andelen äldre växer i förortskommunerna medan andelen yngre minskar. Den senare är dock fortfarande mycket högre än i storstäderna. Å andra sidan minskar andelen äldre i storstäderna, men är fortfarande relativt hög.

När det gäller befolkningsutvecklingen har vi inte kunnat urskilja något gemensamt mönster för de berörda kommunerna. Befolkning-

84 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

en totalt har ökat mest i Huddinge kommun (8,1 %). Efter Huddinge kommer Stockholm och Malmö där ökningen har varit 6,7 respektive 5,4 procent. Göteborg och Botkyrka har haft en ökning på 4,3 % respektive 4,2 %. Haninge kommun har haft den minsta ökningen (3,4 %), medan Södertälje är den enda av de berörda kommunerna som har haft en befolkningsminskning under den studerade perioden. Den totala befolkningen i Södertälje ökade marginellt mellan 1985 och 1990 för att sedan minska mellan 1990 och 1994. Minskningen under hela perioden 1985 - 1994 uppgick till 1,7 %.

Den etniska sammansättningen har också förändrats under tiden. Också här är skillnaderna mycket stora både mellan enskilda kommuner och mellan storstäderna och förortskommunerna. Antalet invandrare definierade som utlandsfödda har ökat mycket kraftigt i storstäderna och lite mindre i förortskommunerna.

4ABELL ! 5TLANDSF¶DDA

Andel av befolkningen.

Stockholm
13,3 %
14,9 %
16,7 %

Göteborg
12,5 %
14,8 %
17,3 %

Malmö
13,2 %
16,4 %
20,0 %

Huddinge
17,2 %
18,1 %
19,2 %

Södertälje
20,2 %
21,9 %
22,3 %

Botkyrka
26,7 %
28,2 %
29,9 %

Haninge
14,8 %
15,7 %
16,8%

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 85

Det extrema fallet när det gäller ökningen av antalet utlandsfödda är Malmö kommun. Där har antalet invandrare ökat med hela 60,4 % under perioden 1985-1994. Sedan kommer Stockholm och Göteborg med 44,1 % respektive 32,6 % högre antal invandrare 1994 än 1985. Vad gäller förortskommunerna har den största ökningen inträffat i Huddinge kommun (21,1 %). Botkyrka (16,6 %) och Haninge (17,4 %) kommer där efter, medan Södertälje med en ökning med 8,3 % har uppvisat det minsta tillskottet av invandrare. Som man kan se i tabell A.3 hade Södertälje redan tidigare en hög andel utlandsfödda personer. Den utveckling som har skett kan alltså ses mer som en utjämning.

Ett högt socialbidragsberoende är en viktig signal om marginaliserings- och utslagningsprocesser. Som man kunnat se i avsnitt 1.1.3 varierar socialbidragstagandet över landet. Storstäderna har högst andel hushåll med socialbidrag och högst genomsnittligt bidrag per hushåll. Lägsta andelen återfinns i norra delarna av Sverige. Hur har då andelen socialbidragstagare utvecklats i de berörda kommunerna?

86 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

4ABELL ! 3OCIALBIDRAGSTAGARE INKL FLYKTINGAR

Andel av befolkningen.

Stockholm
8,8 %
7,4 %
9,8 %
10,2 %

Göteborg
8,4 %
8,4 %
13,4 %
14,3 %

Malmö
12,1 %
11,4 %
12,7 %
15,4 %

Huddinge
10,1 %
7,8 %
11,3 %
11,0 %

Södertälje
11,3 %
9,1 %
9,8 %
10,3 %

Botkyrka
11,1 %
9,3 %
13,4 %
14,7 %

Haninge
9,9 %
7,7 %
9,8 %
10,8 %

Källa: SCB och Socialstyrelsen

När det gäller utvecklingen under perioden 1985-1993 kan vi se från tabell A.4 att andelen socialbidragstagare ökade mest i Göteborg. Samtidigt hade den minskat under samma period i Haninge och Södertälje. Minskning av andelen socialbidragstagare var kraftig i Södertälje 1 (13 % under perioden 1985-1993).

Under perioden 1993-1996 ökade andelen socialbidragstagare i alla kommuner utom Huddinge. Ökningen var störst i Malmö (21 %). Från tabellen kan man också utläsa en klar skillnad mellan två kommungrupper. Den ena gruppen blir då Malmö, som har den största andelen socialbidragstagare, tillsammans med Botkyrka och Göteborg. I den andra gruppen återfinns de andra fyra kommunerna. Sammanfattningsvis kan man konstatera att det var Göteborg

1 Denna utveckling stämmer väl med den observerade (och i kapitel två beskrivna) utvecklingen i bostadsområdet Hovsjö (som var det enda bostadsområdet från Södertälje kommun som klassats som ”extremt låg inkomst” - området).

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 87

(70,2 %), Botkyrka (32,4 % ) och Malmö (27,3 %) som hade den högsta ökningen av andelen socialbidragstagare under perioden 1985-1996. Göteborg (andelen socialbidragstagare var oförändrat under perioden 1985-1990) och Malmö (andelen socialbidragstagare minskade med 5,8 %, att jämföra med minskningen på 16-23% för de andra fem kommunerna under perioden 1985-1990) var dessutom de två kommunerna som påverkades minst av den höga konjunkturen i slutet av 1980-talet.

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 89

Bilaga B Vilka områden har vi studerat?

3TOR '¶TEBORG

4ABELL " 3TOR '¶TEBORG DE STUDERADE BOSTADSOMR¥DENA

0RIM¤ROMR¥DE
+OMMUN
/MR¥DESTYP

91603
Gårdstensberget
Göteborg
Extremt låg inkomst

91607
Hjällbo
Göteborg
Extremt låg inkomst

91701
N Biskopsgården
Göteborg
Extremt låg inkomst

91306
Ö Bergsjön
Göteborg
Extremt låg inkomst

91401
Brämaregårde
Göteborg
Mycket låg inkomst

91608
Eriksbo
Göteborg
Mycket låg inkomst

91517
Frölunda Torg
Göteborg
Mycket låg inkomst

91301
Gamlestaden
Göteborg
Mycket låg inkomst

91520
Grevegården
Göteborg
Mycket låg inkomst

91606
Hammarkullen
Göteborg
Mycket låg inkomst

91511
Högsbohöjd
Göteborg
Mycket låg inkomst

91601
Lövgärdet
Göteborg
Mycket låg inkomst

91304
N Kortedala
Göteborg
Mycket låg inkomst

91708
S Biskopsgården
Göteborg
Mycket låg inkomst

91303
S Kortedala
Göteborg
Mycket låg inkomst

91102
Sanna
Göteborg
Mycket låg inkomst

91104
Stigberget
Göteborg
Mycket låg inkomst

91305
V Bergsjön
Göteborg
Mycket låg inkomst

91113
Guldheden
Göteborg
Låg inkomst

91512
Högsbotorp
Göteborg
Låg inkomst

91111
Johanneberg
Göteborg
Låg inkomst

91110
Krokslätt
Göteborg
Låg inkomst

91101
Kungsladugård
Göteborg
Låg inkomst

91402
Kvillebäcken
Göteborg
Låg inkomst

91112
Landala
Göteborg
Låg inkomst

91702
Länsmansgården
Göteborg
Låg inkomst

91103
Majorna
Göteborg
Låg inkomst

90 $ELADE ST¤DER

SOU 1997:118

91105
Masthugget
Göteborg
Låg inkomst

91201
Olskroken
Göteborg
Låg inkomst

91710
Sannegården
Göteborg
Låg inkomst

91508
Skattegården
Göteborg
Låg inkomst

91403
Slätta damm
Göteborg
Låg inkomst

91703
Svartedalen
Göteborg
Låg inkomst

91513
Tofta
Göteborg
Låg inkomst

91518
Ängås
Göteborg
Låg inkomst

97314
Gustavsberg
Mölndal
Låg inkomst

98220
Partille C
Partille
Låg inkomst

91604
Angered C-Agnesberg
Göteborg
Under medelinkomst

91108
Annedal
Göteborg
Under medelinkomst

91203
Bagaregården
Göteborg
Under medelinkomst

91212
Björkekärr
Göteborg
Under medelinkomst

91410
Brunnsbo
Göteborg
Under medelinkomst

91507
Guldringen
Göteborg
Under medelinkomst

91515
Järnbrott
Göteborg
Under medelinkomst

91709
Jättesten
Göteborg
Under medelinkomst

91204
Kallebäck
Göteborg
Under medelinkomst

91509
Kaverös
Göteborg
Under medelinkomst

91210
Kålltorp
Göteborg
Under medelinkomst

91208
Lunden-Härlanda
Göteborg
Under medelinkomst

91602
Rannebergen
Göteborg
Under medelinkomst

91202
Redbergslid
Göteborg
Under medelinkomst

91514
Ruddalen
Göteborg
Under medelinkomst

91117
Stampen
Göteborg
Under medelinkomst

95000
Hålta
Kungälv
Under medelinkomst

97301
C Mölndal
Mölndal
Under medelinkomst

97302
Jungfruplatsen
Mölndal
Under medelinkomst

97308
Åby
Mölndal
Under medelinkomst

98310
Björnekullar
Partille
Under medelinkomst

92200
Bohus
Ale
Över medelinkomst

92400
Nol-Alafors
Ale
Över medelinkomst

92300
Nödinge
Ale
Över medelinkomst

92100
Surte
Ale
Över medelinkomst

92600
Älvängen
Ale
Över medelinkomst

91411
Backa
Göteborg
Över medelinkomst

91706
Björlanda
Göteborg
Över medelinkomst

91510
Flatås
Göteborg
Över medelinkomst

91107
Haga
Göteborg
Över medelinkomst

SOU 1997:118

$ELADE ST¤DER 91

91116
Inom Vallgraven
Göteborg
Över medelinkomst

91522
Kannebäck
Göteborg
Över medelinkomst

91407
Kärra
Göteborg
Över medelinkomst

91207
Kärralund
Göteborg
Över medelinkomst

91109
Olivedal
Göteborg
Över medelinkomst

91505
Styrsö
Göteborg
Över medelinkomst

91211
Torpa
Göteborg
Över medelinkomst

91115
Vasastan-Lorensberg
Göteborg
Över medelinkomst

93120
Mönlycke N
Härryda
Över medelinkomst

95150
Kungälv
Kungälv
Över medelinkomst

97312
Bifrost
Mölndal
Över medelinkomst

97820
Lindome Ö
Mölndal
Över medelinkomst

91118
Heden
Göteborg
Hög inkomst

91404
Kärrdalen
Göteborg
Hög inkomst

91705
Nolered
Göteborg
Hög inkomst

91405
Tuve
Göteborg
Hög inkomst

91302
Utby
Göteborg
Hög inkomst

91106
Änggården
Göteborg
Hög inkomst

91206
Överås
Göteborg
Hög inkomst

93210
Landvetter
Härryda
Hög inkomst

94110
Kungsbacka
Kungsbacka
Hög inkomst

94120
Kungsbacka Tölö
Kungsbacka
Hög inkomst

95110
Västra gatan
Kungälv
Hög inkomst

96210
Floda tätort
Lerum
Hög inkomst

96110
Lerum tätort
Lerum
Hög inkomst

97309
Hulelyckan-Papyrus
Mölndal
Hög inkomst

97313
Krokslätt
Mölndal
Hög inkomst

97716
Kållered
Mölndal
Hög inkomst

97819
Lindome C
Mölndal
Hög inkomst

97305
Åbyberg-Solängen
Mölndal
Hög inkomst

98320
Furuskog-Furulund
Partille
Hög inkomst

98410
Jonsered mm
Partille
Hög inkomst

98210
Partille N
Partille
Hög inkomst

98110
S Sävedalen
Partille
Hög inkomst

91523
Askim
Göteborg
Mycket hög inkomst

91504
Grimmered-Hagen
Göteborg
Mycket hög inkomst

91704
Hjuvik
Göteborg
Mycket hög inkomst

91205
Skår
Göteborg
Mycket hög inkomst

91519
Önnered
Göteborg
Mycket hög inkomst

92 $ELADE ST¤DER

SOU 1997:118

93130
Mönlycke S-2
Härryda
Mycket hög inkomst

97818
Lindome V
Mölndal
Mycket hög inkomst

97304
Mölndal NV
Mölndal
Mycket hög inkomst

98120
N Sävedalen
Partille
Mycket hög inkomst

91525
Billdal
Göteborg
Extremt hög inkomst

91506
Bratthammar
Göteborg
Extremt hög inkomst

91501
Fiskebäck
Göteborg
Extremt hög inkomst

91524
Hovås
Göteborg
Extremt hög inkomst

91502
Långedrag
Göteborg
Extremt hög inkomst

91521
Näset
Göteborg
Extremt hög inkomst

93110
Mönlycke S-1
Härryda
Extremt hög inkomst

97311
Toltorpsdalen
Mölndal
Extremt hög inkomst

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 93

3TOR -ALM¶

4ABELL " 3TOR -ALM¶ DE STUDERADE BOSTADSOMR¥DENA

0RIM¤ROMR¥DE
+OMMUN
/MR¥DESTYP

81643
Augustenborg-
Malmö
Extremt låg inkomst

Lönngården.

81108
Möllevången
Malmö
Extremt låg inkomst

81847
Södra Rosengård
Malmö
Extremt låg inkomst

81532
Bellevuegården
Malmö
Mycket låg inkomst

81115
Ellstorp
Malmö
Mycket låg inkomst

81637
Heleneholm
Malmö
Mycket låg inkomst

81534
Holma
Malmö
Mycket låg inkomst

81114
Nobeltorget
Malmö
Mycket låg inkomst

81846
Norra Rosengård
Malmö
Mycket låg inkomst

81641
Nydala
Malmö
Mycket låg inkomst

81111
Sofielund
Malmö
Mycket låg inkomst

81113
Värnhem
Malmö
Mycket låg inkomst

81131
Västra Sorgenfri
Malmö
Mycket låg inkomst

84101
Arlöv
Burlöv
Låg inkomst

82102
Norra Lund
Lund
Låg inkomst

82105
Västra Lund
Lund
Låg inkomst

81217
Kirsebergsstaden
Malmö
Låg inkomst

81644
Lindängen
Malmö
Låg inkomst

81848
Persborg-Hindby
Malmö
Låg inkomst

81218
Segevång
Malmö
Låg inkomst

82101
Lund Centrum
Lund
Under medelinkomst

81101
Gamla staden-
Malmö
Under medelinkomst

Hamnen

81642
Gullvik
Malmö
Under medelinkomst

81528
Lorensborg
Malmö
Under medelinkomst

81107
Rådmansvången
Malmö
Under medelinkomst

81103
Rönneholm
Malmö
Under medelinkomst

81112
Rörsjön
Malmö
Under medelinkomst

81638
Söderkulla
Malmö
Under medelinkomst

83101
Trelleborg centrum
Trelleborg
Under medelinkomst

85101
Kävlinge
Kävlinge
Över medelinkomst

81531
Borgmästaregården
Malmö
Över medelinkomst

94 $ELADE ST¤DER

SOU 1997:118

81216
Bulltofta-Håkanstorp
Malmö
Över medelinkomst

81851
Höja-Almgården
Malmö
Över medelinkomst

81426
Klagshamn
Malmö
Över medelinkomst

81533
Kroksbäck
Malmö
Över medelinkomst

81104
Kronprinsen
Malmö
Över medelinkomst

81535
Kulladal
Malmö
Över medelinkomst

81955
Kvarnby-Ö Skrävlinge
Malmö
Över medelinkomst

81536
Lindeborg
Malmö
Över medelinkomst

81745
Oxie
Malmö
Över medelinkomst

81105
Pildammsstaden
Malmö
Över medelinkomst

81102
Ribersborg
Malmö
Över medelinkomst

81106
S Förstaden
Malmö
Över medelinkomst

88101
Svedala
Svedala
Över medelinkomst

83103
Norra Trelleborg
Trelleborg
Över medelinkomst

83102
Västra Trelleborg
Trelleborg
Över medelinkomst

83104
Östra Trelleborg
Trelleborg
Över medelinkomst

85202
Furulund
Kävlinge
Hög inkomst

86101 Lomma
Lomma
Hög inkomst

82308
Dalby
Lund
Hög inkomst

82512
Genarp
Lund
Hög inkomst

82104
Södra Lund
Lund
Hög inkomst

82106
Torn
Lund
Hög inkomst

82411
Veberöd
Lund
Hög inkomst

82103
Östra Torn-Linnero
Lund
Hög inkomst

81324
Kalkbrottet-Sibbarp
Malmö
Hög inkomst

81952
Riseberga
Malmö
Hög inkomst

81427
Tygelsjö by
Malmö
Hög inkomst

81954
Videdal-Virentofta
Malmö
Hög inkomst

87101
Staffanstorp
Staffanstorp
Hög inkomst

89101
Vellinge
Vellinge
Hög inkomst

84202
Åkarp
Burlöv
Mycket hög inkomst

85303
Löddeköpinge
Kävlinge
Mycket hög inkomst

82207
Södra Sandby
Lund
Mycket hög inkomst

81425
Bunkeflostrand
Malmö
Mycket hög inkomst

81323
Djupadal
Malmö
Mycket hög inkomst

81322
Limhamn-Rosenvång
Malmö
Mycket hög inkomst

89202
Höllviken
Vellinge
Mycket hög inkomst

89303
Skanör-Falsterbo
Vellinge
Mycket hög inkomst

86202
Bjärred
Lomma
Extremt hög inkomst

81321
Mellanheden-Bellevue
Malmö
Extremt hög inkomst

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 95

3TOR 3TOCKHOLM

4ABELL " 3TOR 3TOCKHOLM DE STUDERADE BOSTADSOMR¥DENA

0RIM¤ROMR¥DE
+OMMUN
/MR¥DESTYP

8421
Fittja
Botkyrka
Extremt låg inkomst

831
Vårby
Huddinge
Extremt låg inkomst

217
Rinkeby
Sthlm VästerortExtremt låg inkomst

218
Tensta
Sthlm VästerortExtremt låg inkomst

8534
Hovsjö
Södertälje
Extremt låg inkomst

8424
Alby
Botkyrka
Mycket låg inkomst

8423
Norsborg
Botkyrka
Mycket låg inkomst

838
Flemingsberg
Huddinge
Mycket låg inkomst

837
V Flemingsberg-Hs
Huddinge
Mycket låg inkomst

3021
Sollentuna C
Sollentuna
Mycket låg inkomst

2051
Hagalund-St Frösunda
Solna
Mycket låg inkomst

712
Hökarängen
Sthlm Söderort
Mycket låg inkomst

830
Rågsved
Sthlm Söderort
Mycket låg inkomst

1092
Blackeberg
Sthlm VästerortMycket låg inkomst

2192
Husby
Sthlm VästerortMycket låg inkomst

2142
Hallonbergen
Sundbyberg
Mycket låg inkomst

849
Geneta
Södertälje
Mycket låg inkomst

847
Ronna
Södertälje
Mycket låg inkomst

510
Åkersberga C
Österåker
Mycket låg inkomst

845
Tumba C-Storvreten
Botkyrka
Låg inkomst

728
Jordbro
Haninge
Låg inkomst

840
Huddinge C
Huddinge
Låg inkomst

832
Masmo
Huddinge
Låg inkomst

224
Jakobsberg C
Järfälla
Låg inkomst

414
Hallstavik
Norrtälje
Låg inkomst

412
Rimbo
Norrtälje
Låg inkomst

312
S Märsta
Sigtuna
Låg inkomst

311
Valsta
Sigtuna
Låg inkomst

2012
Ingentingskogen
Solna
Låg inkomst

209
Järva Krog
Solna
Låg inkomst

0321
Eriksdalsområdet
Sthlm Innerstad
Låg inkomst

030
Götgatsområdet
Sthlm Innerstad
Låg inkomst

96 $ELADE ST¤DER

SOU 1997:118

015
Hjorthagen
Sthlm Innerstad
Låg inkomst

0012
Kristineberg
Sthlm Innerstad
Låg inkomst

802
Aspudden
Sthlm Söderort
Låg inkomst

707
Bagarmossen
Sthlm Söderort
Låg inkomst

827
Bandhagen
Sthlm Söderort
Låg inkomst

704
Björkhagen
Sthlm Söderort
Låg inkomst

815
Bredäng
Sthlm Söderort
Låg inkomst

710
Gubbängen
Sthlm Söderort
Låg inkomst

812
Hägerstensåsen
Sthlm Söderort
Låg inkomst

828
Högdalen
Sthlm Söderort
Låg inkomst

803
Liljeholmen
Sthlm Söderort
Låg inkomst

810
Midsommarkransen
Sthlm Söderort
Låg inkomst

817
Skärholmen
Sthlm Söderort
Låg inkomst

8221
Solberga-Älvsjö ind
Sthlm Söderort
Låg inkomst

811
Västberga
Sthlm Söderort
Låg inkomst

814
Västertorp
Sthlm Söderort
Låg inkomst

703
Ö Johanneshov-
Sthlm Söderort
Låg inkomst

Hammarbyhöjden

8072
Östberga
Sthlm Söderort
Låg inkomst

111
Beckomberga
Sthlm VästerortLåg inkomst

118
Hässelby Gård
Sthlm VästerortLåg inkomst

117
Hässelby Strand
Sthlm VästerortLåg inkomst

112
Vällingby-Grimsta
Sthlm VästerortLåg inkomst

2141
Ör
Sundbyberg
Låg inkomst

721
Bollmora
Tyresö
Låg inkomst

229
Bro tätort
Upplands Bro
Låg inkomst

3083
Smedby
Upplands
Låg inkomst

Väsby

3082
Väsby
Upplands
Låg inkomst

Väsby

8422
Hallunda
Botkyrka
Under medelinkomst

725
Brandbergen
Haninge
Under medelinkomst

726
Handen
Haninge
Under medelinkomst

7291
Västerhaninge NV
Haninge
Under medelinkomst

719
Skogås
Huddinge
Under medelinkomst

6091
Fisksätra
Nacka
Under medelinkomst

602
Henriksdal
Nacka
Under medelinkomst

4132
Norrtälje
Norrtälje
Under medelinkomst

4131
Roslagsstaden
Norrtälje
Under medelinkomst

7361 Nv Nynäshamn
Nynäshamn
Under medelinkomst

SOU 1997:118

$ELADE ST¤DER 97

203
Bergshamra
Solna
Under medelinkomst

2052
Vasalund
Solna
Under medelinkomst

101
Essingeöarna
Sthlm Innerstad
Under medelinkomst

0001
Fredhäll
Sthlm Innerstad
Under medelinkomst

0351
Hornstull
Sthlm Innerstad
Under medelinkomst

0352
S Nämndhuset
Sthlm Innerstad
Under medelinkomst

028
Sofiaområdet
Sthlm Innerstad
Under medelinkomst

0039
Stadshagen
Sthlm Innerstad
Under medelinkomst

029
Södra Katarina
Sthlm Innerstad
Under medelinkomst

0032
Thorildsplan
Sthlm Innerstad
Under medelinkomst

036
V Söder-Reimersholme
Sthlm Innerstad
Under medelinkomst

020
Ö Gärdet
Sthlm Innerstad
Under medelinkomst

711
Fagersjö
Sthlm Söderort
Under medelinkomst

715
Farsta
Sthlm Söderort
Under medelinkomst

716
Farsta Strand-Larsboda
Sthlm Söderort
Under medelinkomst

819
Fruängen
Sthlm Söderort
Under medelinkomst

801
Gröndal
Sthlm Söderort
Under medelinkomst

824
Hagsätra
Sthlm Söderort
Under medelinkomst

805
Johanneshov-
Sthlm Söderort
Under medelinkomst

Gullmarsplan

7062
Skarpnäcksfältet
Sthlm Söderort
Under medelinkomst

708
Svedmyra
Sthlm Söderort
Under medelinkomst

816
Sätra
Sthlm Söderort
Under medelinkomst

818
Vårberg
Sthlm Söderort
Under medelinkomst

804
Årsta
Sthlm Söderort
Under medelinkomst

105
Abrahamsberg-Åkeshov
Sthlm VästerortUnder medelinkomst

2191
Akalla
Sthlm VästerortUnder medelinkomst

106
Riksby
Sthlm VästerortUnder medelinkomst

113
Råcksta
Sthlm VästerortUnder medelinkomst

108
Ulvsunda-Mariehäll
Sthlm VästerortUnder medelinkomst

211
C Sundbyberg-Alby
Sundbyberg
Under medelinkomst

2152
Rissne
Sundbyberg
Under medelinkomst

213
Storskogen
Sundbyberg
Under medelinkomst

848
Bergsvik-Brunnsäng
Södertälje
Under medelinkomst

850
Bårstaberget-Blombacka
Södertälje
Under medelinkomst

8532
Saltskog
Södertälje
Under medelinkomst

851
Södertälje C
Södertälje
Under medelinkomst

854
Östertälje
Södertälje
Under medelinkomst

611
Brunn
Värmdö
Under medelinkomst

98 $ELADE ST¤DER

SOU 1997:118

610
Gustavsberg
Värmdö
Under medelinkomst

8461 Tullingeberg
Botkyrka
Över medelinkomst

843
Tuna-Alfa Laval
Botkyrka
Över medelinkomst

724
Kolartorp-Vega
Haninge
Över medelinkomst

730
Tungelsta
Haninge
Över medelinkomst

718
Trångsund-Stortorp
Huddinge
Över medelinkomst

2252 Nibble-Polhem
Järfälla
Över medelinkomst

227
Stäket-Kallhäll
Järfälla
Över medelinkomst

501
Baggeby-Larsberg
Lidingö
Över medelinkomst

6041 Jarlaberg
Nacka
Över medelinkomst

609 Kummelnäs
Nacka
Över medelinkomst

606
Orminge
Nacka
Över medelinkomst

733
Sorunda tätort
Nynäshamn
Över medelinkomst

7362 Sö Nynäshamn
Nynäshamn
Över medelinkomst

735
Ösmo tätort
Nynäshamn
Över medelinkomst

862
Salemstaden
Salem
Över medelinkomst

314
N Märsta-Brista
Sigtuna
Över medelinkomst

2013 Gamla Huvudsta
Solna
Över medelinkomst

202
Haga-Karolinska
Solna
Över medelinkomst

2011 Huvudsta Gård
Solna
Över medelinkomst

207
Råsunda
Solna
Över medelinkomst

204
Solna Centrum
Solna
Över medelinkomst

008
Birkastan-S:T-Eriksplan
Sthlm Innerstad
Över medelinkomst

011
City
Sthlm Innerstad
Över medelinkomst

025
Gamla Stan
Sthlm Innerstad
Över medelinkomst

031
Katarina kyrka
Sthlm Innerstad
Över medelinkomst

006
Kronobergsomr
Sthlm Innerstad
Över medelinkomst

033
Mariaområdet
Sthlm Innerstad
Över medelinkomst

053
Norrtull
Sthlm Innerstad
Över medelinkomst

051
Pontonjärparken
Sthlm Innerstad
Över medelinkomst

0322 Södra Station
Sthlm Innerstad
Över medelinkomst

009
Vasastan Nv Odenplan
Sthlm Innerstad
Över medelinkomst

705
Gamla Enskede
Sthlm Söderort
Över medelinkomst

7061 Kärrtorp
Sthlm Söderort
Över medelinkomst

826
Stureby
Sthlm Söderort
Över medelinkomst

709
Tallkrogen
Sthlm Söderort
Över medelinkomst

859
Järna tätort
Södertälje
Över medelinkomst

8531 Mariekälla
Södertälje
Över medelinkomst

858
Nykvarn tätort
Södertälje
Över medelinkomst

852
Rosenlund-Hagaberg
Södertälje
Över medelinkomst

SOU 1997:118

$ELADE ST¤DER 99

8533 Västergård
Södertälje
Över medelinkomst

723
Tyresö Strand
Tyresö
Över medelinkomst

4071 Roslags Näsby
Täby
Över medelinkomst

4072 Täby C
Täby
Över medelinkomst

2281 Kungsängen-Tibble
Upplands Bro
Över medelinkomst

3081 Runby
Upplands
Över medelinkomst

Väsby

8462 Sö Tullinge
Botkyrka
Hög inkomst

844
Uttran-Vårsta
Botkyrka
Hög inkomst

401
Mörby
Danderyd
Hög inkomst

125
Stenhamra
Ekerö
Hög inkomst

731
Vendelsö-Gudö
Haninge
Hög inkomst

7292 Västerhaninge SO
Haninge
Hög inkomst

836
Fullersta
Huddinge
Hög inkomst

841
Stuvsta
Huddinge
Hög inkomst

220
Barkarby
Järfälla
Hög inkomst

226
Vibblaby-Olovslund
Järfälla
Hög inkomst

605
Björknäs-Eknäs
Nacka
Hög inkomst

607
Boo
Nacka
Hög inkomst

603
C Nacka-Hästhagen
Nacka
Hög inkomst

717
Älta-Kolarängen
Nacka
Hög inkomst

310
Rosersberg
Sigtuna
Hög inkomst

305
Edsberg-Törnskogen
Sollentuna
Hög inkomst

304
Häggvik
Sollentuna
Hög inkomst

307
Rotebro
Sollentuna
Hög inkomst

023
Karlaplan-Strandvägen
Sthlm Innerstad
Hög inkomst

007
Kungsholmen
Sthlm Innerstad
Hög inkomst

034
Södersjukhuset-Tanto
Sthlm Innerstad
Hög inkomst

019
V Gärdet
Sthlm Innerstad
Hög inkomst

010
Vasastan S Odenplan
Sthlm Innerstad
Hög inkomst

018
Östermalm
Sthlm Innerstad
Hög inkomst

806
Enskede Gård
Sthlm Söderort
Hög inkomst

813
Hägersten-Mälarhöjden
Sthlm Söderort
Hög inkomst

821
Långbro-Älvsjö
Sthlm Söderort
Hög inkomst

713
Sköndal
Sthlm Söderort
Hög inkomst

825
Örby
Sthlm Söderort
Hög inkomst

8071 Örby Slott
Sthlm Söderort
Hög inkomst

114
Bromsten
Sthlm VästerortHög inkomst

2193 Kista
Sthlm VästerortHög inkomst

100 $ELADE ST¤DER

SOU 1997:118

103
St Mossen-Traneberg
Sthlm VästerortHög inkomst

2151
Duvbo
Sundbyberg
Hög inkomst

857
Ekeby tätort
Södertälje
Hög inkomst

720
Trollbäcken
Tyresö
Hög inkomst

4091 Hägernäs
Täby
Hög inkomst

2282
Brunna
Upplands Bro
Hög inkomst

3092
Odenslunda
Upplands
Hög inkomst

Väsby

4111
N Vallentuna
Vallentuna
Hög inkomst

4112
S Vallentuna
Vallentuna
Hög inkomst

506
Vaxholm
Vaxholm
Hög inkomst

612
Hemmesta tätort
Värmdö
Hög inkomst

509
Skånsta-Smedby
Österåker
Hög inkomst

403
Danderyds kyrka
Danderyd
Mycket hög inkomst

124
Tappström-Träkvista
Ekerö
Mycket hög inkomst

839
Huddinge Villastad
Huddinge
Mycket hög inkomst

833
Segelt-K Kurva
Huddinge
Mycket hög inkomst

835
Snättringe
Huddinge
Mycket hög inkomst

2232
Lund-Sandvik
Järfälla
Mycket hög inkomst

221
Skälby
Järfälla
Mycket hög inkomst

2231
Viksjö
Järfälla
Mycket hög inkomst

502
Hersby-Hersbyholm
Lidingö
Mycket hög inkomst

504
Islinge-Herserud
Lidingö
Mycket hög inkomst

505
Näset-Bosön
Lidingö
Mycket hög inkomst

5032
S Lidingön
Lidingö
Mycket hög inkomst

608
Saltsjöbaden
Nacka
Mycket hög inkomst

6042
Skuru-Duvnäs
Nacka
Mycket hög inkomst

863
Rönninge
Salem
Mycket hög inkomst

316
Sigtuna
Sigtuna
Mycket hög inkomst

301
Helenelund-Tegelhagen
Sollentuna
Mycket hög inkomst

306
Norrviken-Viby
Sollentuna
Mycket hög inkomst

303
Sjöberg
Sollentuna
Mycket hög inkomst

3022
Tureberg
Sollentuna
Mycket hög inkomst

022
Djurgården
Sthlm Innerstad
Mycket hög inkomst

017
Lärkstaden
Sthlm Innerstad
Mycket hög inkomst

004
Marieberg-Rålambshov
Sthlm Innerstad
Mycket hög inkomst

027
N Hammarbyhamnen
Sthlm Innerstad
Mycket hög inkomst

820
Herräng-Långsjö
Sthlm Söderort
Mycket hög inkomst

1221
N Hässelby villastad
Sthlm VästerortMycket hög inkomst

110
N Ängby-Bromma
Sthlm VästerortMycket hög inkomst

SOU 1997:118

$ELADE ST¤DER 101

115
Nälsta-Flysta
Sthlm VästerortMycket hög inkomst

116
Solhem
Sthlm VästerortMycket hög inkomst

119
Vinsta-Kälvesta
Sthlm VästerortMycket hög inkomst

216
Ursvik-Järva
Sundbyberg
Mycket hög inkomst

856
Pershagen
Södertälje
Mycket hög inkomst

722
Fårdala-Krusboda
Tyresö
Mycket hög inkomst

4092
Gribbylund
Täby
Mycket hög inkomst

408
Näsbypark-Viggbyholm
Täby
Mycket hög inkomst

410
Täby Kyrkby
Täby
Mycket hög inkomst

3093
Bollstanäs
Upplands
Mycket hög inkomst

Väsby

511
Österskär-Margretelund
Österåker
Mycket hög inkomst

404
Djursholm
Danderyd
Extremt hög inkomst

405
Enebyberg
Danderyd
Extremt hög inkomst

402
Stocksund-Tranholmen
Danderyd
Extremt hög inkomst

104
Nockeby-Nbyhov
Sthlm VästerortExtremt hög inkomst

1222
S Hässelby villastad
Sthlm VästerortExtremt hög inkomst

1091
Södra Ängby
Sthlm VästerortExtremt hög inkomst

102
Ålsten-Äppelviken
Sthlm VästerortExtremt hög inkomst

4062
Ella
Täby
Extremt hög inkomst

4063
Ella Gård
Täby
Extremt hög inkomst

4061
Valla-Visinge
Täby
Extremt hög inkomst

102 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 103

2EFERENSER

Aftonbladet (23 mars 1997), 3¥NA ¤R VI S¥NA ¤R DE

Andersson, R. (1997), ”Bo i skilda världar” i -¥NGFALD OCH UR SPRUNG RAPPORT FR¥N ETT MULTIETNISKT 3VERIGE , Statens invandrarverk

Andersson, R. och Molina, I. (1996), ”Etnisk boendesegregation i teori och praktik”, i SOU 1996:55, 6¤GAR IN I 3VERIGE .

Biterman, D. (1996), ”Den etniska boendesegregationens utveckling i Stockholms län 1970-1990” i %TNICITET 3EGREGATION OCH +OMMUNAL 0LANERING , Rapport 1996:1, Nordplan

Folkhälsoinstitutet 1994:24, %NSAMMA MAMMOR EN RAPPORT OM ENSAMST¥ENDE M¶DRARS H¤LSA OCH LIVSVILLKOR

Inregia AB, (PM 1996-06-06), 'RUPPERING OCH BESKRIVNING AV UTVECKLINGEN I STORST¤DERNAS BOSTADSOMR¥DEN UTIFR¥N BEFOLKNINGENS EKONOMISKA RESURSER

Jönsson, R L., Söderfeldt, B. och Starrin, B. (1996), ”Om att leva

utan arbete – arbetslösas upplevelse”, i ( SOU 1996:151), "IDRAG GENOM ARBETE EN ANTOLOGI

Kuusela, K. (1993), )NTEGRATION I INVANDRART¤TA BOSTADSOMR¥DEN , Forskningsrapport Nr 111, Sociologiska institutionen Göteborgs Universitet

Länsstyrelsen i Stockholms län (1996), %NSAMST¥ENDE F¶R¤LDRAR I 3TOCKHOLMS L¤N , Rapport 1996:14.

Malmö stad (1996), (UR M¥R -ALM¶ , Folkhälsorapport

Marklund, S., Lindqvist, R., Stattin, M. och Grape O. (1994), 6ARF¶R ¶KAR ANTALET F¶RTIDSPENSION¤RER REGELF¶R¤NDRINGAR YRKESF¶R¤ND RINGAR OCH ARBETSL¶SHET , Riksdagen 1993/94, Saml Nr

26, Bilaga 3

104 $ELADE ST¤DER
SOU 1997:118

Proposition 1996/1997:1, bilaga 4, &¶RDELNINGSPOLITISK REDOG¶RELSE

Salonen, T. (1994), 6¤LF¤RDENS MARGINALER

Salonen, T. (1996), i !TT F¥ BLI VUXEN OM UNGDOMARS ETABLERING P¥ OLIKA MARKNADER RAPPORT FR¥N EN UNGDOMSFORSKNINGSKONFERENS DEN

NOVEMBER , Rapport från barn och ungdomsdelegationen

SCB (1997), 5TESLUTEN FR¥N ARBETSMARKNADEN !RBETSL¶S P¥

TALET OFTA ARBETSL¶S ¤VEN P¥ TALET Information om utbildning och arbetsmarknad 1997:2

Skogh S. (1963), !RBETETS MARKNAD

Socialstyrelsen (1994:10), 3OCIAL RAPPORT

Socialstyrelsen (1997:14), 3OCIAL RAPPORT

Socialstyrelsen (olika årgångar), 3TATISTIK 3OCIALTJ¤NST

Socialstyrelsen, (1995:4), 3OCIALBIDRAGSTAGARE OCH SOCIALBIDRAGENS UTVECKLING Socialstyrelsen följer upp och utvärderar

SOU (1994:148), &¶RTIDSPENSION EN ARBETSMARKNADSPOLITISK VEN TIL , Rapport från sjuk- och arbetsskadeberedningen samt Arbetsmarknadspolitiska kommittén

SOU (1995:42), !TT R¶JA HINDER , Delbetänkande av Storstadskommittén

SOU (1997:61), !TT V¤XA BLAND BETONG KOJOR Ett delbetänkande om barns- och ungdomars uppväxtvillkor i storstädernas utsatta områden från Storstadskommittén

Stockholms Läns Landsting (1994), &OLKH¤LSORAPPORT OM H¤LSOUT

VECKLINGEN I 3TOCKHOLMS L¤N

SOU 1997:118
$ELADE ST¤DER 105

Wasserman, D. (1990), ”Flest självmordsförsök bland unga, frånskilda mödrar” i 3OCIAL FORSKNING NR

Välfärdsprojektet, Socialdepartementet (1996), %NSAMF¶R¤LDRARNA

EN UTSATT GRUPP