SOU 1997:87

Till statsrådet och chefen för Arbetsmark- nadsdepartementet

Genom direktiv 1994:102 den 15 september 1994 beslutades att tillsätta en särskild utredare för att kartlägga och analysera fördel- ningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. Den 19 maj 1995 utsågs landshövding Kristina Persson, Östersund, till utredare. Utredningen har antagit namnet Kvinnomak- tutredningen .

Den 1 augusti 1995 tillkallades såsom vetenskapliga experter Göran Ahrne, professor i sociologi vid Stockholms universitet, Anna G. Jónasdóttir, FD och universitetslektor vid Högskolan i Örebro, Inga Persson, professor i nationalekonomi vid Lunds universitet, Elisabeth Sundin, docent i företagsekonomi och biträdande professor vid tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet samt Eskil Wadensjö, professor i arbetsmarknadspolitik vid Stockholms universitet. Sekreterare i utredningen har varit Anita Nyberg, universitetslektor i nationalekonomi och docent vid tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet, och biträdande sekreterare FK Eva Lindblad.

Inom ramen för Kvinnomaktutredningen publiceras ett antal monografier och antologier. Experterna har i egenskap av redaktörer och monografiförfattare svarat för urval och utformning av de olika skrifterna, medan de enskilda artikelförfattarna ansvarar för inne- hållet i sina egna bidrag. Experter och artikelförfattare har arbetat under vetenskaplig självständighet.

Utredningsarbetet skall vara klart före den 31 december 1997. Skrifter publiceras dock successivt. Föreliggande skrift, Kvinnor, män och inkomster. Jämställdhet och oberoende är den andra i raden. Författare är Anita Nyberg. Kjell Jansson, utredare vid Statistiska centralbyrån, har genom omfattande bearbetningar av databaser tagit fram sifferunderlaget till denna rapport samt bidragit med synpunkter och visst textunderlag.

Östersund och Linköping i juni 1997

Kristina Persson

/ Anita Nyberg

Innehåll

1

Inledning

1

2

Ekonomiskt oberoende och ekonomisk jämställdhet

2

Ekonomiskt oberoende ett besvärligt begrepp

Begreppet ekonomiskt oberoende har olika betydelse

för kvinnor och män

Ekonomisk jämställdhet

3

Studier av hur inkomster fördelas

5

4

Könsarbetsdelning och inkomster

6

Tid är pengar

Pengar är makt

5

Inkomstbildningen

8

6

Jämställda, kvinno- respektive mansdominerade inkomster

10

7

Fler ”kvinnotimmar” och färre ”manstimmar”

12

Vem försörjer sig genom lönearbete?

Äldre mäns uttåg och storbarnsmödrars intåg

Den könssegregerade arbetsmarknaden problemet, inte lönediskriminering Kvinnor och män rationella, inte traditionella

8 Kvinnors och mäns löneinkomster

16

17–18 procent utan löneinkomst

Kvinnolön två tredjedelar av manslön

Unga ekonomiskt jämställda men fattiga

9 Kvinnors och mäns arbetsinkomster

21

Kvinnors inkomst har ökat med 28.000 kr, mäns har minskat med 27.000

Kvinnor mer lika män, män mer lika kvinnor

Färre kvinnor och fler män med låga inkomster

Högavlönade mindre jämställda än lågavlönade

10 Kvinnors och mäns inkomster från välfärdsstaten

27

Välfärdsstatens dubbla karaktär

Löne- och försörjningsrelaterade samt behovsprövade bidrag

Bidragsförskott till kvinnor och arbetsmarknadsstöd till män

Fler skall försörjas på kvinnornas inkomster

Mer lönerelaterade bidrag till kvinnor och mer pensioner till män

11 Är kvinnor mer beroende av välfärdsstaten än män?

34

Minskat beroende av män

12

Minskar välfärdsstaten inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män?

36

Transfereringar eller skatter

Kvinnors trefjärdedelssamhälle på 1970-talet, männens idag

13

Kvinnors och mäns inkomster åren 1975 och 1994

39

14

Sammanboende kvinnors ekonomiska oberoende

41

Enförsörjarfamiljen sällsynt idag

Kvinnor med högre inkomst än mannen

Kvinnors andel av familjeinkomsten

Familjer med och utan barn

15 Kvinnors och mäns pensioner

47

Olika pensionssystem

Nästan alla män och två tredjedelar av kvinnorna har ATP

Allt fler pensionssparar

Pensionssystemet premierar ”manlig” tidsanvändning

16 Går vi mot en fattigdomens feminisering?

52

Kvinnor och män med inkomster under socialbidragsnormen

Alternativa socialbidragsnormer

Kvinnor och män bland socialbidragstagare

17

Är män rikare än kvinnor?

56

Förmögenheten jämnare fördelad än inkomsten mellan kvinnor och män

14 procent av kvinnorna och 24 procent av männen äger aktier

Kvinnors förmögenhet mindre spridd

18

Kvinnliga och manliga företagares inkomster

62

19

Mäns beroende av kvinnors oavlönade hushålls- och vårdarbete

63

Det könssegregerade hemarbetet

Efterfrågan på hemstickade strumpor har minskat …

Hushålls- och vårdarbete i barnfamiljer

Mäns beroende av kvinnors vårdarbete

20

Kvinnor, män och inkomster

67

Lönearbete

Löneinkomster

Lönerelaterade bidrag

Försörjningsrelaterade och behovsprövade bidrag

Ekonomisk jämställdhet och ekonomiskt beroende

Referenslitteratur

76

Om författaren

79

Bilaga. Diagram och tabeller.

80

Diagram och tabeller

Figur 1

Inkomststruktur

10

Tabell 1

Kvinnodominerade, jämställda och mansdominerade inkomstslag,

miljarder kr, samt kvinnors andel av inkomsten, %, 0 år–, 1994

11

Tabell 2

Medelarbetstid per person i befolkningen, timmar per vecka,

1970 och 1992

13

Diagram 1

Andel av sysselsatta kvinnor och män i mansdominerade,

jämställda och kvinnodominerade yrken, 1996

15

Tabell 3

Kvinnors löneinkomst som andel av mäns

och andel med löneinkomst, %, 18–64 år, 1975 och 1994

17

Diagram 2

Fördelning av löneinkomster, i 1994 års prisnivå,

18–64 år, 1975 och 1994

18

Tabell 4

Medellön, kr, och kvinnors medellön som andel av mäns, %,

tjänstemän inom privat sektor efter yrkesnivå, 1994

19

Diagram 3A

Andel med löneinkomst efter ålder och familjesammansättning, 1994 20

Diagram 3B

Löneinkomst i kronor efter ålder och familjesammansättning, 1994

20

Tabell 5

Arbetsinkomst, kr, i 1994 års prisnivå, kvinnors arbetsinkomst

som andel av mäns, %, 20–64 år, 1975 och 1994

22

Diagram 4

Fördelning av arbetsinkomsten, kr i 1994 års priser, 20–64 år,

kvinnor och män, 1975 och 1994

23

Tabell 6

Antal och andel, %, med arbetsinkomst under 40.000 kr

i 1994 års prisnivå, 20–64 år, 1975 och 1994

24

Diagram 5

Arbetsinkomst, medelvärde,1.000-tals kr i 1994 års priser, heltids-

och helårsanställda, 20–64 år utan näringsinkomst, 1975–1995

25

Diagram 6

Kvinnors medelinkomst i procent av männens för arbetsinkomst,

heltids- och helårsanställda, 20–64 år …

26

Tabell 7

Medelinkomsten för samtliga kvinnor och män, kr, samt kvinnors

medelinkomst som andel av mäns, %, 18–64 år, 1994

30

Tabell 8

Löne-, försörjningsrelaterade, behovsprövade och övriga bidrags

andel av de totala transfereringarna, %, 18–64 år, 1975 och 1994

33

Tabell 9

Medelinkomst samt andel av medelinkomsten från marknaden

respektive välfärdsstaten av bruttoinkomsten, 1994

35

Tabell 10

Andel av medelinkomsten från marknaden respektive

välfärdsstaten av bruttoinkomsten, %, 1975 och 1994

35

Tabell 11

Medelinkomsten, kr i 1994 års prisnivå, samt kvinnors inkomst

som andel av mäns, %, 18–64 år, 1975 och 1994

37

Diagram 7

Fördelning av individuell disponibel inkomst,

kr i 1994 års prisnivå, 18–64 år, 1975 och 1994

38

Diagram 8

Fördelning av respektive inkomst i deciler, kvinnor som andel av

befolkningen, 18–64 år, 1975 och 1994

40

Tabell 12

Gifta/sammanboende efter arbetstid och medianvärde av disponibel

inkomst per konsumtionsenhet i procent av medianvärdet för

samtliga gifta/sammanboende,18–64 år, 1975 och 1993

42

Diagram 9

Andel kvinnor med högre förvärvsinkomst än män

inom familjer, %, 1975 och 1993

43

Diagram 10

Kvinnors andel av familjens skattepliktiga inkomster, %,

1975 och 1993

44

Tabell 13

Kvinnans inkomst i procent av familjeinkomsten, medelvärden,

18 år –, 1975 och 1993

45

Tabell 14

Kvinnans inkomst i procent av familjeinkomsten, medelvärden,

18 år–, 1993

46

Tabell 15

Medelpension, kr i 1994 års prisnivå, samt kvinnors medelpension

som andel av mäns, %, 65 år –, 1975 och 1994

48

Diagram 11

Andel personer med enbart folkpension, 65 år –, 1982–1994

48

Tabell 16

Andel med olika pensioner,%, 1994

49

Diagram 12

Olika slag av pensioner, kr, 1994

50

Diagram 13A Andel med privat pensionssparande, 20–64 år, 1984–1995

51

Diagram 13B Årligt genomsnittligt sparbelopp, kr i 1995 års prisnivå, 1984–1995

51

Diagram 14

Andel under socialbidragsnorm, 1975–1995

53

Diagram 15

Andel personer i hushåll med inkomst under socialbidragsnormen,

beräkning med verkliga utgifter, 1994

54

Tabell 17

Andel vuxna personer boende i hushåll med socialbidrag, %,

1985, 1990 och 1995

55

Tabell 18

Fördelning av vuxna med socialbidrag bland kvinnor och män

i olika hushåll, %, 18–64 år, 1975–1995

56

Tabell 19

Tillgångar och skulder, miljarder kr, samt kvinnors andel

av de totala tillgångarna och skulderna, 1992

57

Diagram 16

Nettoförmögenhet till marknadsvärde, medelvärde

och medianvärde efter ålder, 1992

59

Tabell 20

Nettoförmögenhet till marknadsvärde, medelvärden och percentilvärden,

1992

60

Diagram 17

Marknadsinkomst, disponibel inkomst och nettoförmögenhet

i olika åldrar

61

Tabell 21

Kvinnors andel av mäns företagarinkomster, och andel med företagarin-

komster, %, 18–64 år, 1975 och 1994

62

Tabell 22

Arbetsinkomst för heltidsarbetande i eget företag, kr, 20–64 år, 1994

63

Tabell 23

Tid till hemarbete, timmar och minuter per vecka, samt mäns

andel av kvinnors och mäns sammanlagda tid, %, 1990/91

65

Tabell 24

Tid tillsammans med barn, timmar per vecka, samt männens

andel av mäns och kvinnors sammanlagda tid, 1990/91

67

Tabell 25

Medelarbetstid per vecka, per person i befolkningen, 1994

68

Tabell 26

Medelarbetstid per vecka, per person i arbete, 1994

69

Tabell 27

Löneinkomster, kr, 1994

70

Tabell 28

Lönerelaterade bidrag och pensioner, kr, 1994

71

Tabell 29

Försörjningsrelaterade och behovsprövade bidrag, kr, 1994

73

Tabell 30

Nettotransfereringar och disponibel inkomst, kr, 1994

74

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

1 Inledning

Jämställdhetspolitikens mål är att kvinnor och män skall ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. En hörnsten är kvinnors och mäns lika möjligheter till ekonomiskt oberoende och försörjning genom eget lönearbete. Kvinnomaktutredningen har därför fått i uppdrag att kartlägga och analysera fördelningen av inkomster av olika slag mellan kvinnor och män (Dir. 1994:102).

Syftet med denna rapport är att besvara ett antal frågor:

– Vilka inkomster är jämställda, kvinno- respektive mansdomine- rade?

– Hur stora är kvinnors och mäns inkomster och varifrån kommer de?

– I vilken utsträckning är kvinnor och män ekonomiskt jämställda och hur har detta förändrats mellan 1970-talet och 1990-talet?

– I vilken utsträckning får kvinnor och män sina inkomster från marknaden respektive välfärdsstaten?

– Är kvinnor mer beroende av välfärdsstaten än män?

– Ökar eller minskar välfärdsstaten inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män?

– I vilken utsträckning är sammanboende kvinnor ekonomiskt beroende av män?

– Stärker välfärdsstaten kvinnors ekonomiska oberoende i famil- jen?

– Hur påverkar kön och vårdansvar inkomsterna?

– Har kvinnor och män olika inkomster som pensionärer?

– Går vi mot en fattigdomens feminisering?

– Är män rikare än kvinnor?

– Vilka skillnader finns mellan kvinnliga och manliga företagares inkomster?

– I vilken utsträckning är sammanboende män beroende av kvin- nors oavlönade hushålls- och vårdarbete?

Innan vi söker svar på dessa frågor diskuteras begreppen ekono- miskt oberoende och ekonomisk jämställdhet.

1

Anita Nyberg

2 Ekonomiskt oberoende och ekonomisk jämställdhet

Ekonomiskt oberoende ett besvärligt begrepp

Ekonomiskt oberoende är ett besvärligt begrepp. En anledning till detta är att begreppet har olika betydelse för kvinnor och män avhängigt av kvinnors och mäns skilda historiska erfarenheter. Kvinnor har i alla tider fått arbeta. De har arbetat i hushållet, i ladugården, på åkrarna och i arbetsmarknadens utkanter med osäkra, lågt betalda arbeten. Att få arbeta har inte varit kvinnors problem (Nyberg 1989). Problemet har varit att få tillträde till utbildningar och yrken, att få lönearbeta och en lön som är i nivå med mäns och som går att leva på samt att få bestämma över de egna pengarna. Det gäller särskilt gifta kvinnor.

Alltsedan kvinnorörelsens början har dess viktigaste krav varit ekonomiskt oberoende, att kvinnor ska kunna försörja sig själva och därmed ha makt att besluta över sitt eget liv. Det kravet kom före kravet på delaktighet inom det politiska området. Redan år 1873 organiserade sig kvinnor för ekonomiska rättigheter i Föreningen för gift kvinnas äganderätt, medan det dröjde till år 1903 innan de organiserade sig för politiska rättigheter i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.

År 1845 fick kvinnor och män lika arvsrätt, men om kvinnan var gift var det ändå mannen som bestämde över familjens ekonomi. Han kunde med stöd av lagen ta hand om hustruns förtjänst och ensam avgöra vad pengarna skulle användas till. År 1874 kom den lag som gav gifta kvinnor rätt att bestämma över sin lön och år 1884 den lag som gav dem förfoganderätt även över sin förmögenhet. Däremot dröjde det ända till år 1920 innan gifta kvinnor formellt blev myndiga. Först år 1950 fick modern samma bestämmanderätt över barnens ekonomi som fadern, och ända fram till 1960-talet fanns särskilda kvinnolönelistor inom industrin (Hamrin-Thorell 1969; Ohlander & Strömberg 1997).

Män har också alltid fått arbeta, men har inte haft samma problem som kvinnor. De har själva kunnat bestämma över sin inkomst och sin förmögenhet, i den mån de hade någon. De har inte på grund av sitt kön varit utestängda från yrken och utbildningar. De har haft och har högre löner än kvinnor.

Industrialiseringen och urbaniseringen medförde att allt fler män- niskor blev beroende av lönearbete. Nya grupper uppstod i samhället

– industriägare och industriarbetare. De män som inte ägde kapital förväntades sälja sin arbetskraft på arbetsmarknaden på heltid.

2

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Avlönat arbete garanterade dock inte en inkomst hela tiden och hela livet. Vid sjukdom, arbetskada, arbetslöshet och ålderdom riskerade lönearbetaren sitt ekonomiska oberoende. Det behövdes någon form av skyddsnät när försörjningen sviktade. De s.k. arbetarförsäkringar- na

– som skulle garantera ett minimum av inkomsttrygghet – började diskuteras. Syftet var att lönearbetarna inte skulle behöva bli beroende av fattigvården. Den som anlitade fattigvården förlorade sina medborgerliga rättigheter och hamnade under fattigvårdsstyrel- sens förmyndarskap (Olofsson 1996).

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet började de olika system växa fram som blev grunden för det socialförsäkringssystem vi har idag. På 1930-talet, i spåren av den stora depressionen, tog utbyggnaden av välfärdsstaten fart. Åtgärderna hade dock mest en selektiv prägel genom att endast vissa grupper berördes. Under efterkrigstiden började en mer generell välfärdspolitik att bedrivas. Levnadsstandarden hade stigit och nu låg det delvis en annan filosofi bakom utbyggnaden. Strävan var inte endast att garantera en grundtrygghet, utan att utjämna för inkomstbortfall, vid t.ex. sjukdom eller ålderdom. Gemensamt för dessa stöd är att de på olika sätt är kopplade till den löneinkomst man har eller har haft (Ringqvist 1996).

Fram till 1960-talet dominerade den manliga försörjarmodellen som norm för familjen. Mannen och staten skulle i varierande proportioner stå för de ekonomiska insatserna och modern för omsorgsarbetet. Denna syn förändrades under slutet av 1960-talet och 1970-talet. Familjepolitiken omformades och fick som uttryckligt syfte att möjliggöra en ny familjetyp – tvåförsörjarfamiljen (Wennemo 1996).

Begreppet ekonomiskt oberoende

har olika betydelse för kvinnor och män

På grund av kvinnors och mäns olika historiska erfarenheter har begreppet ”ekonomiskt oberoende” olika betydelse beroende på om det syftar på kvinnor eller män. En ekonomiskt oberoende kvinna är en kvinna som lönearbetar och som försörjer sig själv: hon är ekonomiskt oberoende av en man .

Ekonomiskt oberoende män talas det sällan om. När uttrycket förekommer, så syftar det inte på en man som är ekonomiskt oberoende av en kvinna, utan en man som kan försörja sig utan att lönearbeta. Han är ekonomiskt oberoende av lönearbete . Tidigare menades med en ekonomiskt oberoende man, en gentleman med så stor förmögenhet att han kunde leva på den. Alternativet till lönear-

3

Anita Nyberg

bete har dock aldrig, utom för ett mycket litet fåtal, varit en stor förmögenhet, utan ett socialförsäkringssystem som minskar lönear- betarnas beroende av marknaden och arbetsgivarna.

Begreppet ekonomiskt oberoende uttrycks på det viset i klasster- mer när det gäller män, men i könstermer när det gäller kvinnor. Ekonomiskt oberoende män befrias från lönearbete och ekonomiskt oberoende kvinnor genom lönearbete.

I denna rapport är undersökningen i vilken utsträckning kvinnor är ekonomiskt oberoende av män begränsad till att gälla gifta/samman- boende kvinnor. Kvinnors ekonomiska oberoende av män mäts genom att kvinnors andel av familjeinkomsten undersöks. Man kan emellertid även hävda att män är beroende av kvinnors oavlönade hemarbete (hushålls- och vårdarbete). Detta mäts genom att männens andel av familjens hemarbete undersöks.

En annan anledning till att begreppet ekonomiskt oberoende är besvärligt är att det antyder att det faktiskt är möjligt att vara ekonomiskt oberoende. Att i någon absolut mening vara ekonomiskt oberoende är dock inte möjligt. De allra flesta människor, kvinnor och män, lever idag i en kombination av beroenden av marknaden, välfärdsstaten samt eventuellt en partner. Mycket få erhåller, särskilt sett i ett livsperspektiv, sina inkomster enbart från en av dessa källor. Kvinnor som är ekonomiskt oberoende av män är till exempel i stället ekonomiskt beroende av marknaden och/eller välfärdsstaten. Om välfärdsstatens bidrag ökar så minskar beroendet av marknaden och/eller en partner, men beroendet av välfärdsstaten och politiska beslut ökar, och vice versa.

Ekonomisk jämställdhet

Begreppet ekonomisk jämställdhet används när vi undersöker hur stora kvinnors och mäns inkomster är och varifrån de kommer. Det gäller då både de ensamstående och de sammanboende. Ekonomisk jämställdhet föreligger när inkomster fördelas i lika hög grad till kvinnor som till män och när kvinnors inkomster är lika stora som mäns. Detta mäts genom att undersöka hur stor andel av kvinnorna respektive männen som har en särskild inkomst, kvinnors andel av den totala inkomstsumman och kvinnors medelinkomster som andel av mäns. Vi visar t.ex. hur stor andel kvinnor respektive män som har löneinkomster, hur den totala lönesumman fördelas på kvinnor och män samt kvinnors medellöneinkomst som andel av mäns. Även om kvinnor och män i en kategori är ekonomiskt jämställda, betyder det inte nödvändigtvis att de kan försörja sig på denna inkomst. Därför

4

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

kompletterar vi uppgifterna om kvinnors andel av mäns inkomster med inkomstens storlek i kronor räknat.

Vi undersöker hur stora kvinnors och mäns inkomster är och varifrån de kommer: från marknaden respektive välfärdsstaten. Begreppet marknaden används i motsats till välfärdsstaten. Markna- den består av både arbets- och kapitalmarknader, men här är det i första hand arbetsmarknaden och inkomsterna därifrån som intresse- rar oss. Fokus ligger främst på kvinnor och män i arbetsför ålder.

Välfärdsstaten syftar här endast på transfereringarna till hushållen. Den offentliga sektorns tjänsteproduktion och den offentliga sektorn som arbetsgivare tas inte upp i denna rapport, men kommer att analyseras i andra rapporter till Kvinnomaktutredningen.

3 Studier av hur inkomster fördelas

Studier av hur inkomsterna fördelas är relativt vanliga. Kvinnomak- tutredningens undersökning skiljer sig från dessa i två viktiga avseenden. I traditionella fördelningsstudier undersöks inkomstens fördelning mellan olika hushåll och syftet är att mäta den ekonomiska välfärden (t.ex. Gustafsson & Uusitalo 1990; Fritzell 1991; Björklund & Fritzell 1992; Jansson & Sandqvist 1993). Officiell statistik från SCB, som publiceras varje år, visar fördelningen av inkomster mellan hushåll.

Ibland använder man ett individperspektiv, men man utgår då ifrån hushållets samlade inkomster och fördelar dem på alla hushållsmed- lemmar. Vårt syfte är att undersöka kvinnors och mäns individuella inkomster så långt möjligt, inte hushållens.

Kvinnomaktutredningens syfte är inte heller i första hand att undersöka kvinnors och mäns ekonomiska välfärd, utan att studera hur stora kvinnors och mäns inkomster är och varifrån de kommer, den ekonomiska jämställdheten och det ekonomiskt oberoendet, dvs. hur kvinnor och män försörjer sig och i vilken mån de försörjer sig själva oavsett om inkomsterna kommer från marknaden eller välfärds- staten. Alternativt skulle man kunna hävda att ekonomisk välfärd inte endast är en fråga om konsumtionsnivå, utan att rätten till egna inkomster är en väsentlig del av den ekonomiska välfärden.

Vi söker svar på de frågor som nämndes inledningsvis främst med hjälp av data, som SCB tagit fram särskilt för Kvinnomaktutredning- en. Jämförelser görs mellan 1970- och 1990-talen, vilket beror på att vi vill få en övergripande bild av utvecklingen och undersöka hur förändringarna i kvinnors och mäns lönearbete påverkat kvinnors och mäns inkomster samt deras beroende av marknaden, välfärdsstaten respektive partner. 1975 är det första år med inkomstdata som är

5

Anita Nyberg

jämförbara med dagens, och 1994 är det senaste år för vilket data har funnits tillgängliga för denna analys. I slutet av rapporten finns en tabellbilaga.

I kommande rapporter till Kvinnomaktutredningen kommer kvin- nors och mäns avlönade och oavlönade arbete, löner, transfereringar, skatter och mycket mera att analyseras och redovisas mer ingående.

4 Könsarbetsdelning och inkomster

Tid är pengar

Avgörande för kvinnors och mäns inkomster är fördelningen av avlönat och oavlönat arbete mellan könen. Kvinnor arbetar idag mer eller lika mycket som män, men de ägnar mer tid till oavlönat arbete än till avlönat (Rydenstam 1992; Flood & Gråsjö 1995; Nyberg 1996a). Vare sig de lönearbetar eller inte så är det fortfarande kvinnorna som har huvudansvaret för vård av barn och hushållsarbe- te. Männen däremot ägnar sig, i stort sett oavsett familjeförhållanden, i huvudsak åt lönearbete. Könsarbetsdelningen är grundläggande för

inkomstskillnader mellan kvinnor och män. Den begränsar kvinnors möjligheter till ekonomisk jämställdhet och ekonomiskt oberoende av män.

Kvinnor får betalt för färre arbetstimmar än män och har dessutom lägre lön per timme. Därtill kommer att transfereringar ofta är knutna till löneinkomsterna. Lönearbete innebär inte endast att man får en lön, man kvalificerar sig också för sjukpenning, föräldrapenning, pension m.m., dvs. man är berättigad till en inkomst även när man inte lönearbetar. Hushållsarbete, vård av barn och gamla i familjen är däremot oavlönat och berättigar inte heller i allmänhet till någon ersättning när man inte utför det.

Löneinkomster har till att börja med ett samband med hur mycket en person lönearbetar – hur många timmar per dag, hur många dagar per år och hur många år – och för det andra lönen per tidsenhet.

Löneinkomstens storlek påverkar i sin tur rättigheterna i förhållande till välfärdsstaten. Är löneinkomsten låg kan behovsprövade bidrag som bostads- och socialbidrag bli aktuella. Har man barn och därmed försörjningsansvar får man barnbidrag och bidragsförskott. Inkomst- försäkringar som t.ex. ATP-pension och sjukpenning är däremot lönerelaterade. Kvinnor lönearbetar kortare tid och har lägre löneinkomster än män. Sammantaget talar detta för att skillnader i inkomster från lönearbete mellan kvinnor och män återskapas i välfärdssystemen (Persson 1993).

6

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Lönenivån och den tid vi ägnar åt lönearbete spelar således en avgörande roll för våra totala inkomster. Det är framför allt på arbetsmarknaden som rätten till ekonomiska resurser grundläggs. Därmed handlar könsarbetsdelningen inte bara om fördelningen av arbetsuppgifter, utan i allra högsta grad om fördelningen av inkoms- ter. Förhandlingar om tidens användning i familjen gäller i förläng- ningen löneinkomster, pensionspoäng m.m.

Könsarbetsdelningen i familjen, det vill säga det faktum att kvin- nor ägnar mer tid till oavlönat arbete än män och män mer tid till avlönat arbete än kvinnor, påverkar alltså kvinnors och mäns ställning på arbetsmarknaden och i förhållande till välfärdsstatens transfere- ringar. Men påverkan går även i motsatt riktning: villkoren på arbetsmarknaden och transfereringarnas utformning påverkar könsarbetsdelningen mellan oavlönat och avlönat arbete i hemmet. De kan såväl stödja som motverka ekonomisk jämställdhet och kvinnors ekonomiska oberoende av män.

Pengar är makt

Sociologer och ekonomer har betraktat kvinnors ekonomiska beroende som oproblematiskt. Familjesociologer har betonat könsrollerna, där kvinnan specialiserar sig på de emotionella aktiviteterna och män på de instrumentella (Parsons 1942). På liknande sätt har ekonomer förklarat arbetsdelningen inom familjen som ett sätt att maximera den materiella välfärden. Om kvinnor är mer produktiva än män i hemarbetet och lika eller mindre produktiva i lönearbetet (= har lägre lön), så är det gynnsamt för familjens ekonomiska välfärd att kvinnorna specialiserar sig på hemarbete och män på lönearbete. I teorin antas en altruistisk hushållsföreståndare kontrollera resurserna och fatta beslut i hela hushållets intresse (Becker 1965; 1981).

Andra forskare har ifrågasatt dessa teorier. Man har bl.a. undrat hur den man, som på marknaden antas uppföra sig som en egoistisk, konkurrerande Mr Hyde kan förvandlas till en altruistisk, omtänksam Dr Jekyl inom familjen (Ferber 1993). Där finns också ett cirkelreso- nemang. Kvinnor specialiserar sig på oavlönat hemarbete därför att de har lägre lön och har lägre lön därför att de specialiserar sig på hemarbete (Ferber & Birnbaum 1977). Man menar också att synen på familjen som en enhet inte tar hänsyn till intressekonflikter och maktrelationer inom familjen (Folbre & Hartmann 1988; England 1993; Strassman 1993). Sådana förekommer dock. Även om båda parter har intresse av att samarbeta för att maximera den gemensam-

7

Anita Nyberg

ma materiella levnadsstandarden, så kan de ha olika åsikter om hur ”överskottet” ska fördelas (Sen 1985).

Familjen kan ses som en arena för förhandlingar där diskussioner- na bl.a. rör fördelningen av tid och pengar. När parterna tycker olika avgörs frågan genom förhandlingar som antingen slutar i en kompro- miss eller genom att någon ger med sig. Vad resultatet blir är beroende av parternas förhandlingsstyrka. Den part som har den bästa fall back -positionen, dvs. den som klarar sig bäst efter en separation eller skilsmässa, har en starkare förhandlingsposition. Med högre utbildning och en egen inkomst får kvinnor större förhandlingsstyrka, ju högre inkomst mannen har och om det finns barn desto mindre förhandlingsstyrka har hon (Ott 1992). Kvinnors ställning i familjen beror således på deras möjligheter att lönearbeta, men också på tillgång till transfereringar från välfärdsstaten. De har betydelse för kvinnors fall back -position och möjligheterna att försörja sig och eventuella barn vid en separation eller skilsmässa.

Könsfördelningen av avlönat och oavlönat arbete i familjen påver- kar kvinnors och mäns ställning på arbetsmarknaden och rättigheter i förhållande till välfärdsstaten. Men förhållandena på arbetsmarkna- den och välfärdsstatens transfereringar påverkar också kvinnors och mäns situation i familjen. Arbetsmarknaden och välfärdsstatens regelsystem skapar tillsammans de ekonomiska incitament som antingen stärker eller motverkar den ekonomiska jämställdheten och kvinnors ekonomiska oberoende av män.

5 Inkomstbildningen

Innan vi undersöker hur inkomster fördelas på kvinnor och män beskrivs hur inkomsterna byggs upp från löner över bidrag och skatter till egen disponibel inkomst.

Till att börja med erhåller individerna inkomster i form av lönein- komster eller näringsinkomst (= företagarinkomst) samt avkastning på kapital. Dessa inkomster klassificeras som inkomster från marknaden . Ibland kallas de faktorinkomster, dvs. de utgör inkomster från produktionsfaktorerna arbete och kapital.

I nästa steg kommer transfereringar från välfärdsstaten . Kategori- seringen av dessa kan göras och görs på olika sätt. Vårt syfte är att studera fördelningen av inkomster mellan kvinnor och män och vi delar in bidragen i vad vi kallar lönerelaterade bidrag, pensioner, försörjningsrelaterade (generella) och behovsprövade (selektiva) bidrag.

Syftet med de lönerelaterade – sjukpenning, arbetsmarknadsstöd och föräldrapenning – är att utjämna inkomster mellan perioder av

8

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

lönearbete respektive ej lönearbete. Pensionerna är en blandform av lönerelaterade och generella bidrag. ATP-systemet och de kollektiva avtalspensionerna är en form av lönerelaterade bidrag. Man är försäkrad mot inkomstförluster när man går i pension. Folkpensionen och eventuella pensionstillskott är däremot generella bidrag. Själva folkpensionen är lika för alla, alltså oavsett tidigare inkomster. Lönerelaterade bidrag och pensioner är skattepliktiga. I undersök- ningen skiljer vi inte på olika slag av pensioner.

De försörjningsrelaterade bidragen – barnbidrag och bidragsför- skott – har andra syften. Syftet med barnbidraget är dels att utjämna inkomsterna mellan familjer med respektive utan barn, dels att trygga barnens uppväxt eftersom hela samhället är beroende av kommande generationers produktion och skatteinbetalningar. Syftet med bidrags- förskottet är att barn inte skall drabbas vid en separation eller skils- mässa. Om bara den ena föräldern har vårdnaden om det gemen- samma barnet, så har barnet vanligen rätt till underhållsbidrag från den andra föräldern. Om den underhållskyldige inte kan eller vill betala får barnet ändå ett stöd, bidragsförskottet, från staten. Barnbidrag och bidragsförskott ges i form av generella bidrag utan behovsprövning.

Syftet med de selektiva behovsprövade bidragen – social- och bostadsbidrag – är att förstärka köpkraften för människor med låga inkomster och/eller barn. Socialbidragen ska garantera alla medbor- gare en ”skälig levnadsnivå”. Rätten till socialbidrag beror på den sökandes aktuella ekonomiska situation. Bostadsbidraget är inkomst- prövat och beräknas efter hushållens storlek beräknat i antal vuxna och barn och det utgår delvis i relation till bostadskostnaden (Ringqvist 1996).

Barn-, bostads- och socialbidrag har i denna studie, när det gäller gifta/sammanboende par, delats med hälften till kvinnan respektive mannen. Barnbidrag och bidragsförskott registreras på föräldrarna, inte på barnen. Detta gäller även studiebidrag till 16–17-åringar, vilka utgör en liten del av det totala skattefria studiebidraget.

Därtill har vi en kategori, övriga bidrag , som i huvudsak består av skattefria och skattepliktiga studiestöd.

Därefter har vi de negativa transfereringarna . De består främst av inkomst-, fastighets- och förmögenhetsskatt, men inkluderar även återbetalt studielån och underhållsbidrag.

Slutligen har vi den disponibla inkomsten , dvs inkomsterna från marknaden och välfärdsstaten minus negativa transfereringar.

9

Anita Nyberg

Figur 1 Inkomststruktur

Marknaden

+

Löne- och näringsinkomst

(=faktorinkomst)

+

Ränta

+

Utdelning

+

Reavinst

Välfärdsstaten

+

Sjukersättning

Lönerelaterade bidrag

+

Föräldrapenning

(skattepliktiga)

+

Arbetsmarknadsstöd

+

Pensioner

Försörjningsrelaterade bidrag +

Barnbidrag

(skattefria)

+

Bidragsförskott

Behovsprövade bidrag

+

Bostadsbidrag

(skattefria)

+

Socialbidrag

Övriga

+

Skattepliktigt och skattefritt studiestöd

+

Övriga skattepliktiga och skattefria bidrag

Negativa transfereringar

–

Skatt

–

Återbetalt studielån

–

Givet underhållsbidrag

=

Disponibel inkomst

6 Jämställda, kvinno-

respektive mansdominerade inkomster

Tabellen nedan visar olika slag av inkomster uppdelade på kvinno- dominerade, jämställda och mansdominerade inkomstslag. (Som ”jämställda” räknas inkomstslag där inget kön har mindre än 40 procent av inkomsterna). Därefter följer de s.k. negativa transfere- ringarna (skatter, återbetalt studielån m.m.) samt kvinnors respektive mäns egna disponibla inkomst. Samtliga uppgifter gäller kvinnors och mäns samlade inkomster av olika slag, de totala negativa transfere- ringarna och den totala disponibla inkomsten i miljarder kronor i Sverige år 1994.

10

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Tabell 1

Kvinnodominerade, jämställda och mansdominerade inkomstslag, miljarder kr, samt kvinnors andel av inkomsten, %, 0 år–, 1994

Kvinnor

Män

Kvinnors andel

Kvinnodominerade inkomstslag

Bidragsförskott

5,8

0,8

87,9

Föräldrapenning

14,0

3,6

79,5

Bostadsbidrag

13,5

4,5

75,0

Skattepliktigt studiestöd

2,4

1,4

63,2

Övriga skattepliktiga bidrag

3,7

2,3

61,7

Summa

39,4

12,6

75,8

Jämställda inkomstslag

Barnbidrag

10,0

7,2

58,1

Skattefritt studiestöd

7,4

5,9

55,6

Socialbidrag

5,1

4,5

53,1

Sjukersättning

9,5

9,3

50,5

Pensioner

96,2

120,3

44,4

Ränta, utdelningar

16,6

22,6

42,3

Reavinst

24,2

34,9

40,9

Arbetsmarknadsstöd, kontantersättning

14,9

22,1

40,3

Summa

183,9

226,8

44,8

Mansdominerade inkomstslag

Löner

254,7

386,5

39,7

Övriga skattefria bidrag

0,7

1,2

36,8

Arbetsmarknadsstöd,

6,4

11,2

36,4

arbetsmarknadsutbildning

Näringsinkomst

4,7

13,0

26,6

Summa

266,5

411,9

39,3

Negativa transfereringar

Skatt

115,4

184,7

38,5

Återbetalt studielån

1,9

1,5

55,9

Givet underhållsbidrag

0,3

1,8

14,3

Summa negativa transfereringar

117,8

188,1

38,5

Summa disponibel inkomst

372,4

463,5

44,6

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen. (Se även Bilaga, tabell 1–16.)

Tabellen visar att kvinnor får mer än män av bidragsförskott och föräldrapenning (men inte av barnbidrag, som fördelas jämställt). Männen får däremot mer av inkomsterna från arbetsmarknadsutbild- ning och näringsinkomst. Jämställd fördelning har förutom barnbi- dragen även skattefritt studiestöd, socialbidrag, sjukersättning, pensioner, ränta, utdelningar, reavinst och arbetslöshetsersättning.

11

Anita Nyberg

Marknaden står för merparten av de totala inkomsterna för både kvinnor och män. Av 757 miljarder kronor i löner, företagarinkomster och kapitalinkomster går knappt 40 procent till kvinnor och resteran- de 60 procent till män. Minst pengar går till de kvinnodominerade inkomstslagen och mest till de mansdominerade. Det sistnämnda beror dock på att rubriken ”löner” hamnar precis under 40- procentsgränsen för jämställda inkomster.

En mycket stor andel av transfereringarna, 56 procent, består av pensioner, 24 procent av lönerelaterade bidrag, 7 procent av behovsprövade och 6 procent av försörjningsrelaterade. Återstår 7 procent ”övrigt”. Av de negativa transfereringarna, dvs. i huvudsak skatt, står kvinnor för 38,5 procent och männen för resterande 61,5 procent. Av den disponibla inkomsten går 45 procent till kvinnor och 55 procent till män.

7 Fler ”kvinnotimmar” och färre ”manstimmar”

Grundläggande för möjligheterna att försörja sig är att ha ett lönearbete. Det är dock inte helt lätt att avgöra vem som försörjer sig genom lönearbete. De som är ”i arbete”, som termen lyder i arbets- kraftsundersökningar, kan utan tvekan sägas försörja sig genom lönearbete (inklusive företagarinkomster). Men hur skall man se på dem som är frånvarande från sitt arbete med sjuk- eller föräldrapen- ning? Försörjer de sig genom lönearbete?

Vem försörjer sig genom lönearbete?

”Andelen i arbetskraften” används ofta som ett mått på i vilken utsträckning kvinnor respektive män försörjer sig genom lönearbete. Men i arbetskraften ingår inte bara de som är i arbete, utan också de som är arbetslösa, sjuka, föräldralediga eller av någon annan anledning frånvarande från sin arbetsplats. Här använder vi till att börja med en snäv definition av ”att försörja sig genom lönearbete” och undersöker hur den tid kvinnor och män ägnar lönearbete har utvecklats. Det gör vi genom att jämföra medelarbetstiden per kvinna respektive man i befolkningen. Medelarbetstiden beräknas genom att det totala antalet arbetstimmar för personer i arbete divideras med samtliga personer i samma kategori av befolkningen, oavsett om de ingår i arbetskraften eller ej. Därigenom fångar vi upp förändringar både i andelen kvinnor och män i arbete och i arbetstidens längd. Jämförelsen görs mellan åren 1970 och 1992 (jämförbara data för senare år saknas). Kvinnor och män, med och utan barn, särredovisas. ”Kvinnor med barn 7–16 år” i tabellen betyder t.ex. kvinnor med barn

12

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

från och med 7 till och med 16 år, oavsett moderns ålder, och ”män 16–24 år” betyder män i den ålderskategorin utan barn (se Nyberg 1996a).

Tabellen är uppställd så att de kategorier vars arbetstid ökat mest kommer högst upp, och de vars arbetstid minskat mest kommer längst ner.

Tabell 2

Medelarbetstid per person i befolkningen, timmar per vecka, 1970 och 1992

1970

1992

Förändring

Kvinnor med barn 7–16 år

18,0

26,1

8,1

Kvinnor 45–54 år

19,1

26,5

7,4

Kvinnor 55–64 år

11,9

16,5

4,6

Kvinnor med barn 0–6 år

11,4

15,7

4,3

Kvinnor 25–44 år

26,1

27,5

1,4

Män 45–54 år

35,8

33,6

-2,2

Män med barn 7–16 år

39,4

36,4

-3,0

Män 25–44 år

34,0

30,6

-3,4

Män med barn 0–6 år

38,6

33,2

-5,4

Män 16–24 år

21,7

15,6

-6,1

Kvinnor 16–24 år

20,9

14,8

-6,1

Män 55–64 år

31,2

22,8

-8,4

Källa: Nyberg 1996a.

Äldre mäns uttåg och storbarnsmödrars intåg

Av tabellen framgår att medelarbetstiden ökat för kvinnor i samtliga kategorier, utom för de yngsta, medan den minskat för samtliga kategorier män. Både andelen kvinnor i arbete och den tid kvinnor lönearbetar har ökat under perioden, medan utvecklingen varit den motsatta för männen. Minskningen i männens arbetstid beror bl.a. på övergången från 45- till 40-timmarsvecka mellan åren 1966 och 1973, men också på att många män lämnat arbetsmarknaden. Den största minskningen gäller äldre män. Deras uttåg är mycket tydligt och markant. I början av 1960-talet ingick ca 40 procent av männen mellan 65 och 74 år i arbetskraften. Idag finns de knappast alls kvar. Den faktiska pensionsåldern är idag i realiteten inte 65 utan 59 år!

Även för ungdomar har antalet arbetstimmar minskat kraftigt, särskilt under 1990-talet med dess höga arbetslöshet. Detta gäller både unga män och kvinnor. För övriga kvinnokategorier har arbetstiden ökat, mest för kvinnor med stora barn (7–16 år). Det sägs ofta att småbarnsfäder är de som arbetar mest. Det stämmer dock inte med tabellens siffror, som visar att män med stora barn och även män utan barn 45–54 år lönearbetar mer, vilket bland annat beror på att

13

Anita Nyberg

fäder med riktigt små barn har högre frånvaro; de är föräldralediga. Kvinnor i samtliga kategorier lönearbetar kortare tid än män. Mest jämställda med avseende på lönearbetstiden är idag yngre kvinnor och män utan barn och minst småbarnsföräldrar.

1992 års siffror visar att kvinnor och män delar mer lika på det avlönade arbetet idag än på 1970-talet. Det är dock viktigt att uppmärksamma att den ökade jämställdheten i detta avseende inte bara beror på att kvinnorna lönearbetar mer , utan också på att männen lönearbetar mindre .

Det minskade antalet ”manstimmar” hör samman med de stora förändringar som skett på arbetsmarknaden. Produktiviteten har ökat inom varuproduktionen, och därmed behövs mindre arbetskraft trots att produktionen ökar i jordbruket, industrin och b yggnadssektorn. Här har många ”manliga” arbetstillfällen försvunnit. Minskningen av antalet sysselsatta har pågått inom jordbruket åtminstone ända sedan förra seklets slut, inom industrin sedan mitten av 1960-talet och inom byggsektorn sedan 1970.

Samtidigt som industrisektorn minskat i betydelse ur sysselsätt- ningssynpunkt, så har tjänstesektorn ökat i betydelse. Ofta hävdas att den arbetskraft som friställdes från industrin övergick till den offentliga sektorn (se t.ex. Åberg 1996; Sander & Holmer 1996). Det är dock tveksamt om så är fallet. Det är och var framför allt män som arbetade i industrin och det är kvinnor som arbetar i den offentliga sektorn. Många av de män som inte längre fick arbete i den privata sektorn lämnade arbetskraften. De som fick anställning i den offentliga sektorn var kvinnor som tidigare inte lönearbetat. Det är alltså i högre grad en fråga om männens uttåg ur arbetskraften och kvinnornas intåg än ett flöde av individer från stagnerande till expanderande sektorer (Nyberg 1996a). Detta är bakgrunden till ökningen i antalet ”kvinnotimmar”. Sedan 1960-talet har de flesta nya arbetstillfällena tillkommit på områden som sedan länge utgjort kvinnors verksamhetsfält, framför allt undervisning, sjukvård och social omsorg.

Den könssegregerade arbetsmarknaden problemet, inte lönediskriminering

Förändringarna har på ett sätt gjort kvinnor och män mer jämställda, men har på ett annat sätt inte påverkat jämställdheten särskilt mycket. Ett stort antal kvinnor har kommit in på arbetsmarknaden och ett stort antal män har lämnat den. Kvinnor och män finns idag på arbets- marknaden i ungefär lika hög grad. Det betyder dock inte att kvinnor övertagit mäns platser. I praktiken har Sverige i hög grad två skilda

14

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

arbetsmarknader; en för män och en för kvinnor. I en mycket liten ”sektor” däremellan finns de könsmässigt jämställda yrkena (40–60 procent kvinnor). Bara tio procent av de sysselsatta kvinnorna och åtta procent av männen arbetar i jämställda yrken. Över 70 procent av kvinnorna finns i kvinnodominerade yrken (60–100 procent kvinnor), och mer än tre fjärdedelar av männen i mansdominerade (0–40 procent kvinnor).

Diagram 1

Andel av sysselsatta kvinnor och män i mansdominerade, jämställda och kvinnodominerade yrken, 1996

80

70

60

50

Kvinnor

40

Män

30

20

10

0

0-40

40-60

60-100

andel kvinnor i yrket

Källa: Beräknat från AKU.

Den könssegregerade arbetsmarknaden är en av förklaringarna till löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Könssegregeringen är problemet, inte direkt lönediskriminering. Lönerna är låga på de arbetsplatser och befattningar där kvinnor arbetar och högre där männen arbetar (Meyerson & Petersen 1997). När kvinnor och män med likvärdiga kvalifikationer jämförs, får kvinnor högre lön i offentlig sektor och män i privat sektor (Zetterberg 1990; le Grand 1991).

Könssegregeringen efter yrke är mycket tydlig i diagrammet ovan. Ännu tydligare skulle den bli om yrkena också delades in efter offentlig och privat sektor. Vissa yrken är mycket koncentrerade till offentlig sektor t.ex. lärare och vårdpersonal. Andra yrken förekom- mer inom såväl offentlig som privat sektor t.ex. jurister eller ingenjörer. Kvinnliga jurister och ingenjörer återfinns i högre grad än

15

Anita Nyberg

manliga inom den offentliga sektorn. Av samtliga sysselsatta kvinnor arbetade år 1995 56 procent inom den offentliga sektorn och 44 procent i det privata näringslivet. Motsvarande siffror för män är 22 respektive 78 procent (SOU 1996:56 s. 13).

Kvinnor och män rationella, inte traditionella

Varför finns då kvinnorna i så hög grad i den offentliga sektorn och männen i den privata? Flera olika teorier har framförts. En går ut på att det är lättare att kombinera vård av barn och lönearbete i den offentliga sektorn än i den privata och att kvinnors större vårdansvar har mindre betydelse för lön och karriär i offentlig sektor än i den privata. Det s.k. vårdavdraget är lägre i den förstnämnda än den sistnämnda (Nordli Hansen 1997).

Män har sällan huvudansvaret för vård av barn. De kan därför söka sig till högavlönade mansdominerade yrken i den privata sektorn. Även kvinnor har goda möjligheter att få hög lön i mansdo- minerade yrken i det privata näringslivet, men eftersom ”vård- avdraget” är högre gäller detta endast de kvinnor som är mycket inriktade på att göra karriär.

Den offentliga sektorn erbjuder kvinnor relativt höga löner och lägre ”vårdavdrag”. Mycket tyder på att det är så kvinnor uppfattar situationen. Kvinnor med stort eller ökande familjeansvar, mätt med antal barn och barnens ålder, är de som framför allt flyttar till kvinnodominerade yrken i den offentliga sektorn från andra delar av arbetsmarknaden (Nordli Hansen 1997). Dagens kvinnor är mycket mer välutbildade än gårdagens, ändå väljer de i hög grad könstypiska utbildningar som leder till arbeten i den offentliga sektorn. Särskilt lockande är den offentliga sektorns mansdominerade yrken, där kvinnor kan få relativt höga löner och ”vårdavdraget” är lågt. Andelen kvinnor inom sådana yrken, t.ex. domstolsjurist, läkare, psykolog och ekonom, har ökat kraftigt på senare tid. Någon motsvarande ökning återfinns inte inom det privata näringslivet. Kvinnors, och mäns, val är mot denna bakgrund rationella, snarare än som det ofta hävdas, traditionella.

Den offentliga sektorns och det privata näringslivets skilda för- hållningssätt till vårdansvar i familjen bidrar till att styra kvinnor och män till olika sektorer och yrken.

8 Kvinnors och mäns löneinkomster

Om nu dagens kvinnor i högre grad och män i lägre grad lönearbetar än vad som var fallet på 1970-talet, så bör detta ha påverkat förhål-

16

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

landet mellan kvinnors och mäns löneinkomster. Detta har också mycket riktigt förändrats. Den ekonomiska jämställdheten har ökat. Av den totala lönesumman på 641 miljarder kronor år 1994 gick nästan 40 procent till kvinnor och 60 procent till män. År 1975 var motsvarande andelar 30 procent och 70 procent.

Kvinnornas andel av löneinkomsterna har ökat hur beräkningarna än görs. Även om man ser till kvinnors andel av mäns medellön i hela befolkningen eller endast till dem som haft lön under året, så har den ekonomiska jämställdheten ökat.

Tabell 3

Kvinnors löneinkomst som andel av mäns och andel med löneinkomst, %, 18–64 år, 1975 och 1994

1975

1994

Kvinnors andel av mäns medellön

samtliga

45,1

66,5

löntagare

54,7

67,0

Andel med löneinkomst

kvinnor

74,3

82,1

män

90,2

82,8

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen (Se Bilaga tabell 1–16.)

Den nedersta delen av tabellen visar att 1994 har en större andel av kvinnorna idag löneinkomster än 1975, medan männen har det i mindre grad. Nu ligger könen nästan exakt lika, strax över 82 procent.

17–18 procent utan löneinkomst

Diagram 2 nedan visar fördelningen av löner för kvinnor och män åren 1975 och 1994. Mellan de två åren har kraftiga förändringar skett. År 1975 saknade omkring 25 procent av kvinnorna helt löneinkomst, medan motsvarande siffra för män bara var tio procent. År 1994 saknade 17–18 procent av både kvinnor och män helt löneinkomster.

Diagrammet visar två mindre inkomsttoppar för kvinnor år 1975. Den ena ligger vid 100.000 kr och den andra vid 150.000 kr. Den första representerar de kvinnor som lönearbetade deltid och den andra de heltidsarbetande. Männen, som ju i huvudsak arbetar heltid, var koncentrerade omkring 180.000 kr. År 1994 är kvinnors och mäns lönefördelning mer lika. Idag arbetar en större andel kvinnor lång deltid eller heltid. Därmed försvinner de två inkomsttopparna och fördelningen liknar männens, fast på en lägre nivå. De verkligt höga

17

Anita Nyberg

inkomsterna finns fortfarande hos männen. Över sju procent av männen och mindre än två procent av kvinnorna hade 1994 en löneinkomst som översteg 300.000 kr.

Diagram 2

Fördelning av löneinkomster, i 1994 års prisnivå, 18–64 år, 1975 och 1994

1975

Kvinnor

Män

0

100

200

300

400

500

Tusen kronor

1994

Kvinnor

Män

0

100

200

300

400

500 Tusen kronor

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Kvinnolön två tredjedelar av manslön

Även om skillnaden i löneinkomst mellan könen minskat, så är gapet fortfarande stort. Kvinnor har bara omkring tvåtredjedelar av mäns medellön. Huvudskälen till detta är att kvinnor lönearbetar kortare tid än män, att kvinnor i samma yrkeskategori som män ofta har lägre lön, och att kvinnor i högre grad än män återfinns inom yrken med låg lön.

Tabellen nedan, som gäller gruppen tjänstemän i privat sektor, visar detta mycket tydligt. Kvinnors medellön totalt sett uppgår till knappt 16.000 kr/månad, medan mäns uppgår till drygt 20.000 kr. Kvinnorna har inom var och en av de fyra kategorierna lägre lön än männen. Dessutom finns en majoritet av kvinnorna i kategorin ”kvalificerat arbete” där lönen är låg, och en majoritet av männen i kategorin ”självständigt kvalificerat arbete” där lönen är betydligt högre.

18

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Tabell 4

Medellön, kr, och kvinnors medellön som andel av mäns, %, tjänstemän inom privat sektor efter yrkesnivå, 1994

Yrkesnivå

Medelvärden*

Andel

Beräknat antal**

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Ledande ställning

33.080

35.900

92

5.100

29.700

Självständigt kvalificerat arbete

19.450

21.890

89

84.300

235.200

Kvalificerat arbete

14.840

16.480

90

163.900

141.300

Rutinarbete

13.060

13.780

95

85.700

31.900

Totalt

15.970

20.560

78

339.000

438.100

* Heltid

** Heltid och deltid

Källa: SCB, Lönestatistik.

Unga ekonomiskt jämställda men fattiga

I samtliga åldrar 18–64 år är andelen kvinnor och män som har löneinkomst ungefär lika hög. Hur höga kvinnornas inkomster är i förhållande till männens varierar däremot mellan olika ålderskatego- rier (se Bilaga diagram 1). De unga är mest jämställda ekonomiskt sett. I ålderskategorin 18–24 år uppgår kvinnornas löneinkomster till 82 procent av männens. Det handlar dock om ekonomisk jämställdhet på en så låg nivå att löneinkomsterna knappast räcker att leva på: 45.000 kr för de unga kvinnornas del, 55.000 kr för de unga männens. Att inkomsterna är så låga i medeltal beror dels på att många ungdomar studerar, dels på den höga ungdomsarbetslösheten. Ungdomar har idag svårare att försörja sig genom lönearbete än på 1970-talet.

Det är sämre med den ekonomiska jämställdheten bland kvinnor och män över 25 år. Kvinnors löneinkomster i förhållande till mäns uppgår t.ex. endast till 69 procent i ålderskategorin 45–54 år. Här är lönerna i gengäld högre: kvinnornas löneinkomst ligger runt 134.000 kr, männens runt 195.000 kr. Även om kvinnornas andel av männens löneinkomster är lägre, så är deras möjligheter att försörja sig på sin lön betydligt bättre än bland ungdomarna.

19

Anita Nyberg

Diagram 3A

Andel med löneinkomst efter ålder och familjesammansättning, 1994

100 ,0

80,0

60,0

Kvinnor

40,0

Män

20,0

0,0

18- 30- 50-

18- 30- 50-

1 b 2 b

3+

29

49

64

29

49

64

b

Ensamst

Sammanboend e Ensamst Sammanboend e

utan barn

utan barn

med barn

med barn

Diagram 3B

Löneinkomst i kronor efter ålder och familjesammansättning, 1994

200 000

kronor

150 000

100 000

Kvinnor

Män

50 000

0

18- 30- 50-

18- 30- 50-

1 b

2 b

3+

29

49

64

29

49

64

b

Ensamst

Sammanboende

Ensamst

Sammanboende

utan barn

utan barn

med barn

med barn

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Ser man till olika faser i livscykeln visar det sig att en större andel eller lika stor andel kvinnor som män har löneinkomster. Undantagen utgörs bara av två grupper: sammanboende utan barn i åldern 50–64 år och barnfamiljer med tre eller flera barn. Ser vi sedan till kvinnor- nas löneinkomst i procent av männens, så uppmäts inte oväntat de minsta skillnaderna för ensamstående utan barn. Ensamstående kvinnor 30–49 år utan barn har i genomsnitt lika hög löneinkomst som män. Den största skillnaden hittar vi bland gifta/sammanboende med tre eller flera barn, där kvinnorna har mindre än hälften, 46 procent, av männens löneinkomst.

20

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Ensamstående med barn kan tyckas ha större behov av att lönear- beta än sammanboende. Därför kan det verka märkligt att andelen lönearbetare är lägre bland ensamstående mödrar och fäder än bland gifta/sammanboende kvinnor med barn. En delförklaring är att ensamstående föräldrar har högre arbetslöshet än sammanboende.

Sammanfattningsvis kan sägas att kvinnor och män idag är mer ekonomiskt jämställda vad avser löneinkomster än vad som var fallet på 1970-talet. Kvinnor lönearbetar mer och män mindre. Fortfarande har kvinnorna trots allt bara två tredjedelar av männens löneinkoms- ter i medeltal. Ungdomar är relativt jämställda, men har så låga löneinkomster att de knappast kan försörja sig på dem. Medelålders är mindre jämställda, men har betydligt högre inkomster. Det är en sak att vara ekonomiskt jämställd, en annan om inkomsten är hög nog att leva på.

9 Kvinnors och mäns arbetsinkomster

Vi har hittills använt oss av begreppet löneinkomst. Men det finns också ett annat användbart begrepp som ofta förekommer i inkomst- fördelningsstudier, ”arbetsinkomst”. Arbetsinkomsten används om man vill inkludera inte bara dem som är i arbete och har en lön utan också dem som har ett arbete men är tillfälligt frånvarande på grund av t.ex. sjukdom eller för vård av barn. I arbetsinkomsten ingår lön, näringsinkomst, sjuk- och föräldraförsäkring samt ersättningar i samband med militär repetitionsutbildning och civilförsvar. Pensioner och arbetslöshetsförsäkring ingår däremot inte.

Som vi sett ovan har stora förändringar ägt rum på arbetsmarkna- den för såväl kvinnor som män sedan 1970-talet. Antalet kvinnotim- mar har ökat och antalet manstimmar minskat. Därmed har kvinnorna inte endast fått ökade löneinkomster, utan också del av välfärdssta- tens lönerelaterade bidrag.

Kvinnors inkomst har ökat med 28.000 kr, mäns har minskat med 27.000

År 1975 var medelvärdet för samtliga kvinnors arbetsinkomst 44 procent av samtliga mäns (se tabell 5 nedan). År 1994 hade det ökat till 69 procent. Ser vi bara till de kvinnor och män som hade en anställning ökade kvinnors arbetsinkomst dock betydligt mindre, från 62 procent till 70 procent. Och ser vi slutligen endast på dem som hade en heltidsanställning uppgår ökningen bara till en procentenhet, från 76 till 77 procent. De minskade skillnaderna i arbetsinkomster mellan kvinnor och män beror alltså inte i första hand på att kvinnor-

21

Anita Nyberg

nas löner ökat i jämförelse med männens, utan på att kvinnornas sysselsättning ökat och männens minskat.

Tabell 5

Arbetsinkomst, kr, i 1994 års prisnivå, kvinnors arbetsinkomst som andel av mäns, %, 20–64 år, 1975 och 1994

Kvinnor

Män

Andel

Samtliga

1975

83.899

188.814

44,4

1994

112.132

161.950

69,2

Förändring

28.233

–26.864

Del+heltidsanställda

1975

128.556

207.014

62,1

1994

145.153

208.869

69,5

Förändring

16.597

1.855

Heltidsanställda

1975

166.880

220.060

75,8

1994

182.849

238.117

76,8

Förändring

15.969

18.057

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen. (Se även Bilaga, diagram 2–3.)

I kronor räknat var ökningen för samtliga kvinnor något större än minskningen för män, ca 28.000 kr respektive ca –27.000. För kvinnor och män med anställning har dock arbetsinkomsterna ökat för såväl kvinnor som män. Heltidsarbetande män har lyckats höja sina arbetsinkomster mer än heltidsarbetande kvinnor, med ca 18.000 kr respektive ca 16.000 kr.

Kvinnor mer lika män, män mer lika kvinnor

I diagram 4 nedan visas fördelningen av arbetsinkomsten för samtliga kvinnor respektive män 20–64 år för åren 1975 och 1994. Jämför vi diagram 2 (på sidan 18), som visar fördelningen av löneinkomsten, och diagram 4 finner vi vissa likheter. Där finns emellertid en viktig skillnad. Den grupp som i diagram 2 för löneinkomster, helt saknar inkomster försvinner i stort sett i diagram 4, dvs. när sjukersättning och föräldraförsäkring inkluderas. Istället får vi en större inkomsttopp vid låga inkomstnivåer.

År 1975 var fördelningen av arbetsinkomsten mycket olika för kvinnor och män. Männens inkomstfördelning var då nära en s.k. normalfördelad kurva, dvs. med en topp för medelinkomster och färre individer med låga respektive höga inkomster, medan fördelningskur- van för kvinnor visar två inkomsttoppar. Den första representerar de kvinnor som saknade eller hade mycket låga löneinkomster och/ eller

22

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

sjuk- och föräldrapenning, den andra toppen representerar kvinnor som lönearbetade lång deltid eller heltid.

År 1994 är fördelningskurvorna för kvinnor och män ganska lika. Männen har dock fortfarande högre inkomster. Det förefaller som om den första inkomsttoppen i fördelningskurvan för kvinnor år 1975 har tryckts ner och den andra upp, vilket beror på kvinnors ökade lönearbete. För män har det motsatta inträffat. Den enda inkomsttop- pen som visas år 1975 har tryckts ner och ersatts av två mindre inkomsttoppar år 1994. Männens arbetsinkomster har blivit mer lika kvinnornas och kvinnors mer lika mäns. Den ekonomiska jämställd- heten har ökat. Förklaringen är att kvinnorna delvis har ”höjts upp” till männens nivå, men männen har också ”sänkts” till kvinnornas nivå.

Diagram 4

Fördelning av arbetsinkomsten, kr i 1994 års priser, 20–64 år,

kvinnor och män, 1975 och 1994

1975

Kvinnor

1994

<0

20

100

180

260

340

420

500

Tusen kronor

1975

Män

1994

<0

20

100

180

260

340

420

500

Tusen kronor

Källa: SCB, bearbetning av Inkomst- och förmögenhetsundersökningen (IoF), storurval. (Se även Bilaga, tabell 17–18.)

23

Anita Nyberg

Färre kvinnor och fler män med låga inkomster

Det har alltså skett stora förändringar bland dem som har låga arbetsinkomster mellan åren 1975 och 1994. Fler män än tidigare har ingen eller en låg sådan medan fler kvinnor lönearbetar och har en regelbunden arbetsinkomst.

Tabell 6 visar antal och andel kvinnor respektive män som har en låg inkomst, här satt till 40.000 kr om året i 1994 års prisnivå. I mitten av 1970-talet hade 874.000 kvinnor en sådan mycket låg inkomst, vilket motsvarade ca 37 procent av samtliga kvinnor mellan 20 och 64 år. Endast 8 procent av männen hade då lika låg inkomst. År 1994 hade andelen låginkomstkvinnor minskat från 37 till 25 procent. Männen har råkat ut för en dramatisk förändring åt motsatt håll: andelen låginkomstmän har ökat från 8 procent till 22 procent.

Hur skall man förklara dessa förändringar? Det finns flera förkla- ringar, som samtliga mer eller mindre, har ett samband med den höga arbetslösheten. En förklaring är att andelen studerande har ökat, det gäller även vuxenstuderande. Detta kan ses som positivt, men beror också till en viss del på det kärva läget på arbetsmarknaden. En annan förklaring är att vi sedan 1990 har haft en stor flyktinginvandring, och många av dessa invandrare har haft svårt att finna ett arbete. Andelen förtidspensionärer har dessutom ökat från strax under 300.000 personer år 1975 till över 400.000 personer år 1994. Den samlade effekten av denna samhällsutveckling är att andelen män med låga inkomster har ökat. Andelen kvinnor med låga inkomster har dock minskat. Att kvinnor lönearbetar mer, och längre tid, har alltså betytt mer än arbetslösheten, invandringen och förtidspensioneringen.

Tabell 6

Antal och andel, %, med arbetsinkomst under 40.000 kr i 1994 års prisnivå, 20–64 år, 1975 och 1994

Antal

Andel av

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

1975

874.000

191.000

37

8

1994

611.000

560.000

25

22

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Högavlönade mindre jämställda än lågavlönade

Ibland används arbetsinkomsten för heltids- och helårsanställda för att jämföra situationen och utvecklingen för kvinnor respektive män. Å ena sidan har det den fördelen att äpplen jämförs med äpplen i den

24

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

meningen att det är kvinnor och män som lönearbetar lika mycket som jämförs. Effekten av att kvinnor oftare arbetar deltid än män utesluts. En annan fördel är att de verkliga arbetsinkomsterna visas, inklusive övertidsersättning, extraknäck, sjuk- och föräldrapenning med mera.

Å andra sidan innebär det att äpplen jämförs med päron i den meningen att heltids- och helårsarbetande män är betydligt mer representativa för sitt kön än vad de heltids- och helårsarbetande kvinnorna är för sitt. De flesta män arbetar heltid, oavsett familjesitu- ation och utbildningsnivå (Nyberg 1995; SOU 1996:56). Men bara runt 60 procent av kvinnorna. Heltidsarbetande är framför allt storstadskvinnor, ensamstående, utan barn, välutbildade och därmed högavlönade kvinnor – en inte helt representativ grupp med andra ord!

Diagrammen visar att arbetsinkomsten för heltidsanställda har utvecklats i stort sett lika för kvinnor och män mellan åren 1975 och 1995. Heltidsarbetande mäns arbetsinkomster har dock som nämndes tidigare ökat med ca 18.000 kr, medan kvinnors endast ökat med ca 16.000. Minst var skillnaden mellan kvinnor och män i början av 1980-talet. Skillnaden ökade sedan något, men har därefter under 1990-talet legat stilla på samma nivå.

Diagram 5

Arbetsinkomst, medelvärde,1.000-tals kr i 1994 års priser,

heltids- och helårsanställda, 20–64 år utan näringsinkomst, 1975–1995

300,0

Män

200,0

100,0

Kvinnor

0,0

1975

1980

1985

1990

1995

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Det sista av de fyra diagrammen visar läget för de mycket lågavlöna- de respektive de mycket högavlönade. Skillnaden mellan könen är större bland de högavlönade än bland de lågavlönade. Bland de tio procent som har lägst inkomst (percentilvärde 10, P 10), kommer kvinnorna upp i mellan 80 och 90 procent av männens arbetsinkomst. Bland de tio procent som tjänar mest (percentilvärde 90, P 90),

25

Anita Nyberg

kommer kvinnornas arbetsinkomst däremot bara upp i mellan 68 och 73 procent. De lågavlönade kvinnorna tjänar alltså nästan lika mycket som de lågavlönade männen. Medan de högavlönade kvinnorna tjänar väsentligt mindre än de högavlönade männen.

Diagram 6

Kvinnors medelinkomst i procent av männens för arbetsinkomst,

heltids- och helårsanställda, 20–64 år utan näringsinkomst, 1975–1995

100,0

90,0

Median

80,0

70,0

Medelvärde

60,0

1975

1980

1985

1990

1995

100,0

90,0

P 10

80,0

70,0

P 90

60,0

1975 1980 1985 1990 1995

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att den ekonomiska jämställdheten har ökat. Kvinnors och mäns löne- och arbetsinkoms- ter är mer lika idag än de var på 1970-talet. Det beror dels på att kvinnors inkomster idag är mer lika mäns än år 1975, dels på att mäns inkomster idag är mer lika kvinnors. Att kvinnors inkomstförhållan- den blir mer lika mäns innebär att kvinnors arbetsinkomster höjs. Att män blir mer lika kvinnor är mer problematiskt eftersom det kan innebära att mäns villkor har försämrats. Samtidigt som den ekono- miska jämställdheten ökat, har den ekonomiska jämlikheten inom kategorin kvinnor ökat, dvs. skillnaderna mellan kvinnor med hög

26

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

inkomst och kvinnor med låg inkomst är mindre idag än på 1970- talet. Bland männen är det tvärtom. Här är jämlikheten idag mindre än tidigare – skillnaderna mellan män har ökat.

10 Kvinnors och mäns inkomster från välfärdsstaten

I studier av välfärdsstaten är det vanligt att skilja mellan ”institu- tionella” och ”marginella” välfärdsstater (Wilensky & Lebeaux 1958). Stater som klassificeras som marginella bidrar med en begränsad uppsättning bidrag till en begränsad del av befolkningen. Bidragen är knappt tilltagna och behovsprövade. I institutionella välfärdsstater har utvecklats en bred uppsättning bidrag som i princip är generella och tillgängliga för alla. De skandinaviska välfärdsstater- na betraktas som institutionella (Esping-Andersen 1990; Sainsbury 1996).

Framväxten av välfärdsstaten och socialförsäkringssystemen förstås ofta som ett resultatet av arbetarrörelsens kamp för ett mer jämlikt samhälle (Esping-Andersen 1990). Andra förklarar utveck- lingen i termer av modernisering och industrialisering (Wilensky 1975). I båda fallen bortser man ifrån att välfärdsstatens framväxt, industrialiseringen och moderniseringen hade mycket olika effekter för kvinnor respektive män. Männen omvandlades till industriarbetare och kvinnorna till ”hemmafruar”.

Under de senaste decennierna har forskning om välfärdsstaten varit inriktad på att studera inkomstskillnader i olika länder och i vilken utsträckning välfärdsstater minskar dessa. Det är då inkomst- spridningen mellan hushåll som fokuseras. Implicit betraktas familjen som en enhet med gemensamma intressen där inkomsterna läggs i en gemensam pott och fördelas lika mellan familjemedlemmarna (Wilensky 1975; Esping-Andersen 1990; Smeeding m.fl. 1990). Denna utgångspunkt utelämnar inkomstskillnader mellan kvinnor och män och vad välfärdsstaten innebär för dessa.

Förhållandet mellan välfärdsstaten och kvinnorna har dock även det diskuterats och studerats. Amerikanska och europeiska välfärds- statsforskare pekar ofta på de framsteg skandinaviska kvinnor gjort i form av sociala och ekonomiska rättigheter. Vid jämförelser mellan olika välfärdsstater finner man i allmänhet att de skandinaviska länderna är de mest ”kvinnovänliga”. Det gäller oavsett om man delar in välfärdsstaterna efter ”försörjarmodeller”, efter patriarkatets form och graden av patriarkalitet, efter olika slags genuskontrakt eller efter om kvinnors rättigheter i förhållande till välfärdsstaten har sin grund i deras roll som hustrur, mödrar eller arbetare (Lewis 1993; Siaroff 1994; Walby 1994; Duncan 1996; Sainsbury 1994; 1996).

27

Anita Nyberg

Välfärdsstatens dubbla karaktär

Skandinaviska forskare pekar oftare på välfärdsstatens dubbla karaktär i förhållande till kvinnor, vilket innebär att den både har en frigörande potential och reproducerar maktförhållandena mellan kvinnor och män men i ny form. I de skandinaviska länderna lönearbetar kvinnor i hög grad, de har en egen inkomst, den offentliga barnomsorgen är väl utbyggd och i skatte- och transfereringssystemen betraktas kvinnor som individer och arbetare och inte som hustrur och mödrar. Trots det är maktrelationerna mellan kvinnor och män relativt oförändrade. Medborgaren är en manlig ”medborgare– arbetare”, medan kvinnor tills helt nyligen i huvudsak var ”medborgare–mödrar”. Rättigheterna i förhållande till välfärdsstaten bestäms av graden av lönearbete.

Utvecklingen karaktäriseras i termer av att kvinnor har gått från ett beroende av individuella män till ett beroende av välfärdsstaten (Hernes 1987). Andra menar att vi gått från ett ”husmoderskontrakt” på 1930-talet till ett ”jämställdhetskontrakt” på 1970-talet, men att könshierarkin bibehållits och nya former av segregering skapats (Hirdman 1990). Åter andra talar om kvinnorna som ”juniora” partners i den skandinaviska välfärdsstaten. Kvinnor integreras i välfärdsstaten endast om de beter sig som män (Borchorst & Siim 1987). Samma forskare pekar dock även på den skandinaviska välfärdsstatens möjligheter att förändra könsarbetsdelningen, öka jämställdheten och stärka kvinnors ställning. Man talar om den kvinnovänliga staten (Hernes 1987), den ljusa bilden (Hirdman 1990) och att kvinnorna och staten ingått en allians (Siim 1990).

Ovan nämnda författare diskuterar i termer av kvinnors arbets- kraftsdeltagande, kvinnors representation i politiken, vårdens organisering, m.m., inte i termer av transfereringarnas utfall i kronor för kvinnor respektive män. Det förefaller dock troligt att välfärds- statens janusansikte visar sig även där. Välfärdsstaten bidrar till att stärka kvinnors ställning, men premierar framför allt typiskt manliga beteendemönster och manlig tidsanvändning. Avlönat arbete betraktas som viktigare än oavlönat och många av välfärdsstatens transfereringar är knutna till löneinkomster. För maximal utdelning krävs att en individ lönearbetar heltid åtminstone under några decennier. Därmed finns en ojämlikhet mellan kvinnor och män inbyggd i transfereringssystemen, som har sin grund i könsarbetsdel- ningen mellan avlönat och oavlönat arbete och den könssegregerade arbetsmarknaden. Det är detta vi ska studera nedan.

28

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Löne- och försörjningsrelaterade samt behovsprövade bidrag

Välfärdsstatens transfereringar delas ofta in i så kallade inkomstför- säkringar, eller som vi benämner dem lönerelaterade bidrag, som beskattas, och bidrag av mer ”social” karaktär, som inte beskattas. Lönerelaterade bidrag som sjukpenning, föräldrapenning och arbetsmarknadsstöd av olika slag är till för att utjämna inkomsterna mellan perioder av lönearbete och perioder av sjukdom, barnledighet och arbetslöshet. Ersättningarna fungerar alltså som en försäkring under tider då man inte får en lön. Till de lönerelaterade bidragen kan också föras ATP-pensioner och kollektivt avtalade pensioner (men inte folkpensionerna).

Syftet med bidrag av social karaktär, som här benämns försörj- ningsrelaterade och behovsprövade bidrag, är ett annat, nämligen att förstärka köpkraften för människor med låga inkomster och/eller barn. Medan de lönerelaterade bidragen är tänkta att utjämna inkomsten för en och samma individ över tid, så utjämnar de sociala bidragen de ekonomiska villkoren mellan dem som har låga och dem som har höga löneinkomster eller mellan dem som har barn och de utan barn.

Framför allt lönerelaterade bidrag och behovsprövade bidrag skiljer sig åt både vad gäller ersättningsnivåer, legitimitet och myndighetskontroll. Lönerelaterade bidrag är mer generösa än de behovsprövade. De stöds av många och anses som legitima ”förtjänade rättigheter”, medan det finns en djupt rotad misstänksam- het mot exempelvis socialbidrag och socialbidragstagare. Viljan att med skattepengar vara med och finansiera behovsprövade bidrag är ofta låg. Lönerelaterade bidrag betalas ut genom enkla standardruti- ner, medan behovsprövade bidrag innebär minskad integritet för den enskilde, mer kontroll och ett visst mått av godtycke från myndighe- ternas sida (Halleröd 1996).

Män får, kan man anta, som heltidsarbetande och med högre löner än kvinnor, en större andel av de lönerelaterade bidragen. Medan kvinnor som har huvudansvaret för vården av barn och lägre löner är mer beroende av de försörjningsrelaterade och behovsprövade bidragen. Jämförs 1970-talet och 1990-talet kan kvinnors bidrag från de lönerelaterade bidragen antas ha ökat och från de försörjningsre- laterade och behovsprövade bidragen ha minskat eftersom kvinnor lönearbetar i högre grad idag än tidigare.

29

Anita Nyberg

Bidragsförskott till kvinnor

och arbetsmarknadsstöd till män

Tabellen nedan redovisar medelvärdet för olika inkomster som går till kvinnor och män, fördelat på samtliga av respektive kön 18–64 år i Sverige. De summor som betalades ut under 1994 till kvinnor respektive män har dividerats med hela antalet kvinnor respektive män i ålderskategorin.

Tabell 7

Medelinkomsten för samtliga kvinnor och män, kr, samt kvinnors medeli n- komst som andel av mäns, %, 18–64 år, 1994

Kvinnor

Män

Andel

Lönerelaterade bidrag

Sjukersättning

3.644

3.569

102,1

Föräldrapenning

5.400

1.390

388,5

Arbetsmarknadsstöd

8.207

12.774

64,2

därav kontantersättning

5.725

8.457

67,7

arbetsmarknadsutbildning

2.482

4.317

57,5

Summa lönerelaterade bidrag exkl. pension

17.251

17.733

97,3

Pensioner

11.227

12.330

91,1

Summa lönerelaterade bidrag inkl. pension

28.478

30.063

94,7

Försörjningsrelaterade bidrag

Barnbidrag

3.864

2.774

139,3

Bidragsförskott

2.236

302

740,4

Summa försörjningsrelateradebidrag

6.100

3.076

198,3

Behovsprövade bidrag

Bostadsbidrag

2.771

1.341

206,6

Socialbidrag

1.861

1.661

112,0

Summa behovsprövade bidrag

4.632

3.002

154,3

Övriga bidrag

Skattefritt studiestöd

2.711

2.117

128,1

Övriga skattepliktiga bidrag

1.387

732

189,5

Skattepliktigt studiestöd

919

540

170,2

Övriga skattefria bidrag

172

320

53,8

Summa övriga bidrag

5.189

3.709

139,9

Totalt

44.399

39.850

111,4

(inklusive barn- och bidragsförskott)

Totalt

38.299

36.774

104,1

(exklusive barn- och bidragsförskott)

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen. (Se även Bilaga tabell 1–16.)

Medelinkomsten av de lönerelaterade bidragen uppgick i runda tal för både kvinnor och män till 17.000–18.000 kr. Pensionerna uppgick till

30

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

11.000 kr för kvinnor och 12.000 kr för män, de försörjningsrelatera- de till 6.000 kr för kvinnor och 3.000 kr för män och de behovspröva- de till 4.500 kr respektive 3.000 kr.

Resultatet är alltså det förväntade. Kvinnor får mer av de försörj- ningsrelaterade och behovsprövade bidragen och män mer av de lönerelaterade inklusive pensioner. Ser vi till de lönerelaterade exklusive pensioner får dock kvinnor och män ungefär lika mycket. Män får alltså inte högre belopp trots att de lönearbetar mer och trots löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Skälet är att beloppen inte bara beror på lönenivån, utan också på hur stor andel som får sådana inkomster och under hur lång tid.

Vad gäller föräldrapenningen så är andelen kvinnor som får sådan mycket högre än andelen män, kvinnor har den under längre perioder och de får därmed också högre belopp i medeltal. En större andel kvinnor får sjukersättning, men de manliga mottagarna av sjukersätt- ning får högre belopp, medelvärdet för samtliga blir därmed ungefär lika högt.

Av arbetsmarknadsstödet går ett högre belopp till män än till kvinnor. En förklaring till detta är att mäns öppna arbetslöshet var högre än kvinnors år 1994, 9,1 procent respektive 6,7 procent. År 1975 var kvinnors arbetslöshet högre än mäns, 2 procent respektive 1,3 procent. Kvinnor fick då del av arbetsmarknadsstödet i högre grad än män. Båda åren fick dock de mottagande männen högre belopp än de mottagande kvinnorna.

Den transferering som tydligast avspeglar skillnaderna i lönein- komster mellan kvinnor och män är pensionerna. Mäns pensioner är idag mycket högre än kvinnors. Det blir än tydligare om vi inkluderar även de över 65 år. För samtliga i åldern 18–64 år uppgick kvinnors medelpension till 132 procent av männens år 1975 och till 91 procent år 1994. Den höga andelen år 1975 beror på att en större andel kvinnor (12 procent) än män (7 procent) uppbar pension. Andelen kvinnor var högre även år 1994, men nu är skillnaden betydligt mindre, 15 procent respektive 13 procent. Vi återkommer till pensionärerna i ett särskilt avsnitt.

Sammanfattningsvis finns det inget enkelt samband mellan köns- skillnader i löneinkomster och det belopp som kvinnor och män i medeltal under ett år får från olika lönerelaterade bidrag. Männens högre löneinkomster avspeglas i de lönerelaterade bidragen på så sätt att de mottagande männen får högre belopp än mottagande kvinnor vad gäller sjukersättning, arbetsmarknadsstöd och pensioner. Men när det gäller föräldraförsäkringen får kvinnorna högre belopp eftersom en större andel kvinnor får sådana belopp. En större andel kvinnor än män får också sjukförsäkring. Det sistnämnda innebär att sjukförsäk-

31

Anita Nyberg

ringen inte endast omfördelar mellan perioder av lönearbete och ej lönearbete, vilket ju är deras primära syfte. De omfördelar också mellan låg- och höginkomsttagare, och därigenom även mellan kvinnor och män, eftersom risken att drabbas av sjukdom är större bland kvinnor och låginkomsttagare än bland män och höginkomstta- gare. Även arbetsmarknadsstödet omfördelar mellan låg- och höginkomsttagare eftersom risken att bli arbetslös är större bland de förstnämnda än de sistnämnda. Det omfördelar däremot inte mellan kvinnor och män eftersom män i högre grad är arbetslösa än kvinnor. Pensionerna avspeglar tydligast löneskillnaderna mellan kvinnor och män eftersom de bygger på ”manlig” tidsanvä ndning under lång tid. Det bör dock påpekas att de lönerelaterade bidragen, till skillnad mot de försörjningsrelaterade och de behovsprövade, är skattepliktiga.

Fler skall försörjas på kvinnornas inkomster

De lönerelaterade bidragen inklusive pensionerna går alltså, enligt tabell 7, i högre grad till män än till kvinnor. De försörjningsrelatera- de och behovsprövade bidragen går däremot i högre grad till kvinnor än till män. Detta resultat kan dock diskuteras. Frågan är om barnbidraget och bidragsförskottet skall inkluderas i föräldrarnas inkomster

– man skulle även kunna se det som barnens inkomster. Anledningen till att kvinnors inkomster i medeltal är högre för

bidragsförskott och barnbidrag är att det finns fler ensamstående mödrar än ensamstående fäder. Betraktar vi bidragsförskott och barnbidrag som barnens inkomster istället för föräldrarnas blir skillnaden mellan kvinnor och män vad gäller de försörjningsrelate- rade bidragen mycket mindre. Eftersom bidragsförskott går till den förälder som har vårdnaden om den underhållsskyldige föräldern inte kan eller vill betala, skulle man också kunna betrakta bidragsförskot- ten som en subvention till den underhållsskyldige föräldern snarare än som en inkomst till den som har vårdnaden!

Skillnaden mellan kvinnor och män vad gäller behovsprövade bidrag beror främst på att kvinnor får mer i bostadsbidrag än män. Detta har också ett samband med förekomsten av barn. 38 procent av bostadsbidragen i vårt material går till ensamstående föräldrar. Sammantaget innebär det att kvinnor och män totalt sett får ungefär lika höga belopp från välfärdsstaten.

Siffrorna i tabellen är också missvisande i den meningen att de inte tar hänsyn till hur många personer som skall dela på inkomsten. Kvinnors totala medelinkomst från välfärdsstaten uppgår till drygt 44.000 kr och männens till knappt 40.000 kr inklusive bidragsförskott

32

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

och barnbidrag. Det är emellertid fler personer som får del av kvinnornas transfereringar än männens, eftersom de ensamstående mödrarna är betydligt fler än de ensamstående fäderna. De först- nämnda har dessutom i genomsnitt fler barn än de sistnämnda. Ungefär 300.000 fler barn finns bland kvinnorna än bland männen. Eftersom antalet kvinnor mellan 18–64 år uppgår till drygt 2,5 miljoner personer så betyder det att ca tolv procent fler personer skall försörjas på kvinnornas inkomster än på männens. Tar man hänsyn till antal personer som får del av transfereringarna, så blir skillnaden mellan kvinnor och män i den totala inkomsten från välfärdsstaten mycket liten.

Mer lönerelaterade bidrag

till kvinnor och mer pensioner till män

Mot bakgrund av kvinnors ökade och mäns minskade lönearbete kan man förvänta sig att kvinnor idag får en större andel av transferering- arna i form av lönerelaterade bidrag och mindre av behovsprövade än år 1975. Så är också fallet. De lönerelaterade bidragen har ökat i betydelse för kvinnor och är oförändrade för män. Pensionernas betydelse har ökat kraftigt för män och minskat något för kvinnor. De försörjningsrelaterade och behovsprövade bidragen har minskat som andel av transfereringarna för både kvinnor och män.

Tabell 8

Löne-, försörjningsrelaterade, behovsprövade och övriga bidrags andel av de totala transfereringarna, %, 18–64 år, 1975 och 1994

1975

1994

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Lönerelaterade bidrag

33,9

44,5

38,9

44,5

Pensioner

26,0

25,0

25,3

30,9

Försörjningsrelaterade bidrag

19,8

14,5

13,7

7,7

Behovsprövade bidrag

12,5

10,0

10,4

7,5

Övriga bidrag

7,8

6,0

11,7

9,4

Totalt

100,0

100,0

100,0

100,0

Medelvärde i 1994 års prisnivå

21.064

16.683

44.399

39.850

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Utvecklingen beror på att transfereringarna totalt sett ökat i omfatt- ning. De har något mer än fördubblats i fasta priser till både kvinnor och män vid en jämförelse mellan åren 1975 och 1994. Detta beror delvis på den höga arbetslösheten som tar sig uttryck i att arbets- marknadsstödet ökat för båda könen och pensionerna för män.

33

Anita Nyberg

Däremot har sjukersättningarnas andel minskat väsentligt, vilket beror på att korttidsfrånvaro på grund av sjukdom numera ersätts direkt av arbetsgivaren. De första fjorton dagarnas sjukperiod kommer därför inte med i beräkningarna för år 1994. År 1975 var det ca hälften av både kvinnor och män som erhöll sjukpenning någon gång under året.

11 Är kvinnor mer beroende av välfärdsstaten än män?

Ibland hävdas att kvinnor är mer beroende av välfärdsstaten än män. Mäns status, inkomster och inflytande bestäms i hög grad av marknaden, medan staten mer än marknaden skapar och förstärker skillnader mellan kvinnor. Kvinnor har gått från ett beroende av enskilda män till ett beroende av staten och kvinnor är mer beroende av staten än vad män är (Hernes 1987). Man syftar då främst på den offentliga sektorns tjänsteproduktion som har förändrat kvinnors och barns liv mer än mäns. Den offentliga sektorn utgör i hög grad kvinnors arbetsmarknad och är också till stora delar en förutsättning för att kvinnor skall kunna kombinera barn och lönearbete. I andra länder är kvinnor mer beroende av välfärdsstaten för socialbidrag och andra transfereringar. Här undersöker vi om kvinnor är mer ekono- miskt beroende av välfärdsstaten än män i termer av transfereringar och om detta beroende har ökat eller minskat.

Svaret beror naturligtvis på vad som menas med ”beroende”. Kvinnor är mer beroende av välfärdsstaten än män om man ser till den andel av den totala inkomsten som kommer ifrån välfärdsstaten. Det gäller oavsett om vi ser till kategorin 18–64 år eller till samtliga kvinnor och män och det gäller även om barnbidrag och bidragsför- skott ses som barnens inkomster. Detta beror dock på att kvinnors inkomster från marknaden är mycket lägre än mäns, inte på att kvinnor får mycket större belopp i kronor räknat än män från välfärdsstaten.

I antal kronor är det belopp som går till kvinnor 18–64 år högre än mäns. Tar vi hänsyn till att vissa inkomster går till barn även om de utbetalas till kvinnor, eller till antalet personer som skall försörja sig på inkomsterna, så får kvinnor och män 18–64 år i stort sett samma belopp. Utökar vi kategorin till att omfatta samtliga kvinnor och män, dvs. oavsett ålder, går i medeltal högre belopp till män än till kvinnor, 46.000 kr respektive 44.000 kr utan hänsyn taget till barnens inkomster eller hur många som skall dela på inkomsterna. Beaktar vi även detta blir skillnaden större.

34

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Tabell 9

Medelinkomst samt andel av medelinkomsten från marknaden respektive välfärdsstaten av bruttoinkomsten, 1994

18–64 år

0 år–

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Marknaden

Kr

109.575

167.175

70.225

109.096

Andel, %

71

81

61

70

Välfärdsstaten

Kr

44.399

39.850

44.371

46.434

Andel, %

29

19

39

30

Summa

Kr

153.974

207.025

114.596

155.530

Andel, %

100

100

100

100

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.

Minskat beroende av män

Kvinnors ökade lönearbete och mäns minskade borde, kan man tycka, ha inneburit att kvinnors beroende av välfärdsstaten minskat och mäns ökat. Så är dock inte fallet. Transfereringarnas andel av den totala inkomsten har ökat mellan åren 1975 och 1994 för både kvinnor och män, dvs. båda könen får en större andel av sina inkomster från välfärdsstaten idag än tidigare. Ökningen är större för män än för kvinnor.

Tabell 10

Andel av medelinkomsten från marknaden respektive välfärdsstaten av bruttoinkomsten, %, 1975 och 1994

Kvinnor

Män

1975

1994

1975

1994

18–64 år

Marknaden

79

71

92

81

Välfärdsstaten

21

29

8

19

Totalt

100

100

100

100

0 år–

Marknaden

69

61

84

70

Välfärdsstaten

31

39

16

30

Totalt

100

100

100

100

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen. (Se även Bilaga, diagram 4.)

35

Anita Nyberg

Resultatet kan tyckas paradoxalt på flera sätt. För det första lönear- betar kvinnor idag mer än på 1970-talet, men får ändå en större andel av sina inkomster i form av transfereringar. Detta beror bl.a. på att välfärdsstaten har byggts ut sedan 1970-talet och att allt fler får del av de lönerelaterade bidragen.

För det andra kan det förefalla paradoxalt därför att utvecklingen vad gäller lönearbete är helt olika för kvinnor och män, och ändå består bådas inkomster idag i högre grad av transfereringar. Männens löneinkomster har minskat och detta inkomstbortfall har ersatts av transfereringar främst i form av arbetsmarknadsstöd och pensioner. Kvinnors löneinkomster har ökat och de får då del av de lönerelatera- de bidragen.

Sammanfattningsvis är kvinnor mer beroende av välfärdsstaten än män när beroendet uttrycks som andel av den totala inkomsten. Det beror på att kvinnor har lägre inkomster från marknaden än män, inte på att kvinnor får högre belopp i kronor räknat. Ser vi till hela befolkningen får män något högre belopp än kvinnor.

För kvinnornas del har utvecklingen inneburit ökade löneinkoms- ter och ökade bidrag från välfärdsstaten, och därmed minskat beroende av män. Det är en betydande skillnad att vara beroende av välfärdsstaten som löntagare och mottagare av transfereringar än att vara beroende av en enskild man. För männen har den inneburit minskade löneinkomster och ökat beroende av välfärdsstaten.

12 Minskar välfärdsstaten

inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män?

I budgetpropositionen för år 1997 konstateras att spridningen av löneinkomster är den faktor som har störst fördelningspolitisk betydelse och att ett viktigt mål i regeringens politik är att minska inkomstklyftorna (Prop. 1996/97:1 s. 50). Vi vet att skillnaderna i löneinkomster är stora mellan kvinnor och män. Utjämnar välfärds- staten dessa skillnader eller förstärker den dem?

Vi undersöker detta genom att jämföra kvinnors andel av mäns marknadsinkomster med kvinnors andel av mäns disponibla inkomster . Disponibel inkomst är marknadsinkomster plus transfere- ringar minus negativa transfereringar (skatter m.m.).

Med disponibel inkomst menas kvinnors respektive mäns egna disponibla inkomst. Hur sammanboende kvinnor och män fördelar inkomsterna sig emellan och hur de används studeras inte här. Andra rapporter till Kvinnomaktutredningen kommer dock att undersöka detta.

36

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Tabell 11 visar att kvinnornas inkomster från marknaden har ökat med 30.000 kr i fasta priser mellan åren 1975 och 1994, medan männens minskat med 14.000 kr. Kvinnornas medelinkomst från marknaden uppgick år 1975 till 44 procent av männens och den disponibla inkomsten till 58 procent. Välfärdsstaten utjämnade alltså inkomstskillnaderna mellan könen.

År 1994 hade kvinnor 66 procent av männens marknadsinkomster men 78 procent av deras disponibla inkomster, vilket innebär att välfärdsstaten också idag minskar inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män. Det betyder dock inte att kvinnor och män har lika höga inkomster. Män har ca 32.000 kr mer i disponibel inkomst.

Transfereringar eller skatter

Välfärdsstaten utjämnar inkomstskillnaderna mellan könen. Sker detta med hjälp av transfereringar eller skatter? År 1975 betalade kvinnor 4.200 kr mer i skatt än de fick i transfereringar. Trots kvinnors ökade lönearbete på 1990-talet fick de ungefär 5.000 kr mer i transfereringar än de betalade i skatt. Transfereringarna ökade alltså mer än skatten. Männen betalade båda åren mer i skatt än de fick i

transfereringar, men skillnaden minskade mellan åren 1975 och 1994 från –51.000 kr till –20.000 kr bland annat beroende på mäns minskade lönearbete.

Tabell 11

Medelinkomsten, kr i 1994 års prisnivå, samt kvinnors inkomst som andel av mäns, %, 18–64 år, 1975 och 1994

Kvinnor

Män

Andel

1975

Marknaden

79.030

181.168

43,6

+Transfereringar

100.094

197.851

50,6

- Skatter m.m.

= Disponibel inkomst

74.812

130.085

57,5

1994

Marknaden

109.575

167.175

65,5

+ Transfereringar

153.974

207.025

74,4

- Skatter m.m.

= Disponibel inkomst

114.956

146.894

78,3

Källa: SCB, Inkomstfördelningsstudien.

År 1975 hade skatter och transfereringar ungefär lika stor utjämnande effekt mellan kvinnors och mäns inkomster. År 1994 hade transfere- ringarna större betydelse än skatterna. Det beror dels på att kvinnor

37

Anita Nyberg

betalar mer skatt idag än tidigare och männen mindre, dels på skattereformen 1990/91. Den avsågs att vara fördelningsmässigt neutral mellan olika hushåll genom förändringar av både skatte- och bidragssystemen. Det är dock tveksamt om den var fördelningsmäs- sigt neutral ur ett könsperspektiv eftersom kvinnor har lägre löne- inkomster än män – skattesystemets utjämningspotential har nämligen minskat påtagligt. Det har dock motverkats av höjda barn- och bostadsbidrag, vilket innebär att bidragen fått en mer central roll för omfördelningen av inkomster (SOU 1995:104).

Kvinnors trefjärdedelssamhälle på 1970-talet, männens idag

På samma sätt som vi tidigare i diagram 2 och 4 (s. 18 och s. 23) visade löne- och arbetsinkomsternas fördelning för kvinnor respektive män, visar vi nedan motsvarande diagram för disponibel inkomst.

Jämför vi lönefördelningen i diagram 2 på s. 18 med fördelningen av disponibel inkomst, finner vi att den disponibla inkomsten är betydligt mer jämnt fördelad än löneinkomsten.

Diagram 7

Fördelning av individuell disponibel inkomst, kr i 1994 års prisnivå,

18–64 år, 1975 och 1994

Kvinnor

Män

1975

0

100

200

300

400

500

Tusen kronor

38

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Kvinnor

Män

1994

0

100

200

300

400

500

T usen kronor

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Praktiskt taget alla kvinnor och män i åldersgruppen 18–64 år har idag en egen disponibel inkomst. Det gällde också på 1970-talet. Bara omkring 4 procent av kvinnorna saknade disponibel inkomst år 1975. Trots att kvinnor då lönearbetade i mindre utsträckning hade de en egen inkomst i form av t.ex. barnbidrag samt i viss mån också räntor m.m. En mycket stor andel, en fjärdedel, hade dock en disponibel inkomst under 40.000 kr. År 1994 var det knappt 4 procent som hade så låga inkomster. För männen var det ungefär samma andel båda åren, nämligen strax under 4 procent.

Bland män har inkomstspridningen ökat. Fördelningskurvan är flackare år 1994 än år 1975. För kvinnor har det motsatta inträffat. Kurvan för år 1975 med två inkomsttoppar har år 1994 ersatts med en kurva som i stort liknar den som gällde för män år 1975. År 1975 var inkomstspridningen större bland kvinnor än bland män, idag är det tvärtom.

Det hävdas ibland att ”trefjärdedelssamhället” inte bara är på väg

– det är redan här (Sander & Holmer 1996). Att döma av de föränd- ringar som visas i diagram 7 inföll kvinnornas trefjärdedelssamhälle på 1970-talet, medan fördelningen är betydligt jämnare idag. Det är dock möjligt att denna period av relativ kvinnlig jämlikhet blir kort. Skillnaderna mellan män tycks trendmässigt ha ökat sedan början av 1980-talet, medan inkomstspridningen för kvinnor sjönk påtagligt fram till 1988 och var konstant fram till 1990 (Björklund 1992). Vad som hänt mellan åren 1990 och 1994 känner vi inte till. Mot bakgrund av utvecklingen på arbetsmarknaden är sannolikheten stor för att inkomstskillnaderna även mellan olika kategorier av kvinnor har ökat under 1990-talet.

39

Anita Nyberg

13 Kvinnors och mäns inkomster åren 1975 och 1994

Ett annat sätt att visa skillnaderna mellan åren 1975 och 1994 är att dela in befolkningen i tio lika stora decilgrupper, dvs. de tio procen- ten med de lägsta inkomsterna, de tio procenten med de näst lägsta inkomsterna, osv. Därefter undersöker vi hur stor andel av samtliga kvinnor som återfinns i de olika decilgrupperna. En helt jämn fördelning skulle innebära att tio procent av kvinnorna hamnar i varje decilgrupp. I diagrammet representerar den första decilen de tio procenten med de lägsta inkomsterna och den tionde de med de högsta inkomsterna.

40

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Diagram 8

Fördelning av respektive inkomst i deciler, kvinnor som andel av befolknin g- en, 18–64 år, 1975 och 1994

1975

1994

Marknadsinkomst

Marknadsinkomst

20,0

20

15,0

15

10,0

10

5,0

5

0,0

0

Bidrag

Bidrag

20,0

20

15,0

15

10,0

10

5,0

5

0,0

0

Skatter m.m.

Skatter m.m.

20,0

20

15,0

15

10,0

10

5

5,0

0,0

0

Nettotransfereringar

Nettotransfereringar

20,0

20

15,0

15

10,0

10

5,0

5

0,0

0

Egen disponibel inkomst

Egen disponibel inkomst

20,0

20

15,0

15

10,0

10

5,0

5

0,0

0

41

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Diagrammet visar att inkomsterna från marknaden har utjämnats. År 1975 fanns ca 18 procent av kvinnorna i den lägsta decilen. År 1994 var andelen kvinnor i den decilen bara drygt 10 procent, en nästan lika stor andel som män. Andelen kvinnor i den översta decilen ökade från 1,8 procent år 1975 till 4,1 procent 1994. Trots de stora förändringarna vad gäller marknadsinkomster är helhetsintrycket vad gäller transfereringarna att fördelningen av dessa mellan kvinnor och män har förändrats mycket lite mellan åren 1975 och 1994.

I och med att marknadsinkomsterna har blivit jämnare fördelade mellan könen, så blir skatterna det också. År 1975 fanns 18 procent av kvinnorna i den första decilen mot ca 11 procent år 1994. I den översta decilen fanns bara 2 procent av kvinnorna år 1975 och år 1994 hade andelen stigit till 4 procent.

När nettotransfereringarna beräknas, dvs. transfereringar minus skatter, finner vi att kvinnor dominerar bland dem som hade högst netto år 1975. År 1994 är nettotransfereringarna betydligt jämnare fördelade mellan kvinnor och män.

Slutligen finner vi vad gäller disponibel inkomst att det har skett en stor förändring. 1975 fanns 18,3 procent av kvinnorna bland de 10 procenten som hade lägst egen disponibel inkomst. År 1994 hade detta förändrats till 10,4 procent. Kvinnor är alltså idag inte överre- presenterade bland dem som har de allra lägsta inkomsterna.

Sammanfattningsvis utjämnar både transfereringar och skatter inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män. År 1975 hade transfereringar och skatter ungefär lika stor utjämnande effekt. År 1994 har transfereringarna större betydelse än skatterna. Det betyder dock inte att kvinnor och män har lika hög egen disponibel inkomst. Kvinnors disponibla inkomst uppgår idag till 115.000 och mäns till 147.000 kr.

14 Sammanboende kvinnors ekonomiska oberoende

Så här långt har vi undersökt hur stora kvinnors och mäns inkomster är och varifrån de kommer. Vi har utgått från samtliga kvinnor och män, och kvinnornas inkomster har beräknats i procent av männens.

Nu övergår vi till att studera kvinnor och män i familjer och kvinnors ekonomiska oberoende av män. Det gör vi genom att beräkna kvinnans inkomst i procent av familjens, dvs. av båda parters sammanlagda inkomst. Denna kvot används sedan för att beräkna genomsnittsvärden av kvinnans andel till familjeinkomsten åren 1975 och 1993 och i olika familjekategorier. Låt oss emellertid innan vi undersöker inkomsterna och utvecklingen av dessa, se på hur kvinnors och mäns lönearbete har utvecklat sig i familjer.

42

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Enförsörjarfamiljen sällsynt idag

Idag lönearbetar både kvinnan och mannen heltid i omkring 30 procent av hushållen. Andelen har ökat något jämfört med år 1975. Andelen där mannen arbetar heltid och kvinnan deltid är ungefär lika hög båda åren. Den största förändringen har skett vad gäller familjer där mannen arbetar heltid och kvinnan inte lönearbetar. Sådana familjer utgjorde år 1975 nästan en tredjedel av de sammanboende men bara 8 procent idag, trots den ökade arbetslösheten. Vi finner dock också att andelen familjer där mannen inte lönearbetar alls har ökat något.

Under 1970-talet hade de hushåll där både kvinnan och mannen arbetade heltid också en disponibel inkomst som var betydligt högre än för samtliga sammanboende. Medianvärdet för den disponibla inkomsten i sådana familjer var då 38 procent högre än medianvärdet för samtliga sammanboende. År 1993 har medianvärdet minskat och ligger nu 24 procent högre än för samtliga. Detta beror främst på att inkomstnivån totalt har höjts eftersom andelen familjer där hustrun inte lönearbetar har minskat drastiskt.

Man kan också lägga märke till att i familjer där kvinnan arbetar heltid oavsett mannens arbetstid ligger den disponibla inkomsten över medianen år 1993, medan detta inte gäller i familjer där mannen arbetar heltid och kvinnan deltid eller inte lönearbetar alls.

Tabell 12

Gifta/sammanboende efter arbetstid och medianvärde av disponibel inkomst per konsumtionsenhet i procent av medianvärdet för samtliga gifta/sammanboende,18–64 år, 1975 och 1993

Arbetstid för

Andel i procent

Samtliga=100

Mannen

Kvinnan

1975

1993

1975

1993

Heltid

Heltid

22,5

29,9

138

124

Heltid

Deltid

32,1

33,2

106

94

Heltid

0

31,7

8,2

79

90

Deltid

Heltid

2,2

4,9

113

107

Deltid

Deltid

3,4

6,9

96

90

Deltid

0

2,9

3,2

66

85

0

Heltid

1,3

3,6

108

104

0

Deltid

1,7

4,4

86

89

0

0

2,3

5,6

72

77

Samtliga

100,0

100,0

100

100

Källa: Bearbetning av HINK.

43

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Kvinnor med högre inkomst än mannen

Därmed övergår vi till att undersöka inkomsterna i familjer och hur stor andel av kvinnorna som har högre förvärvsinkomster än mannen. Med förvärvsinkomster menas löne- och näringsinkomst, sjuk-, föräldra-, arbetslöshetsförsäkring och pension. Kapitalinkomsterna ingår inte och inte heller barnens inkomster, som i allmänhet är mycket små. Data gäller åren 1975 och 1993 och är hämtade från en särskild (opublicerad) studie (Jansson 1996). Studien har inte upprepats med data för 1994. Vår bedömning är att förändringarna mellan åren 1993 och 1994 är mycket små.

I tio procent av familjerna hade kvinnan högre förvärvsinkomst år 1975. Denna andel ökade till 20 procent år 1993. Det förstnämnda året hade kvinnan i 36 procent av familjerna en förvärvsinkomst som var mindre än en fjärdedel av mannens. Motsvarande andel år 1993 uppgick till 12 procent.

Diagram 9

Andel kvinnor med högre förvärvsinkomst än män inom familjer, %, 1975 och 1993

Procent

50

1975

40

1993

30

20

10

0

18-

25-

34-

45-

55-

65-

75-

Samtliga

24

34

44

54

64

74

Å lder

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Skillnaden är stor mellan olika ålderskategorier. Mönstret är dock detsamma för de båda åren 1975 och 1993. I hela 44 procent av de yngsta familjerna har kvinnan på 1990-talet högre inkomst än mannen. Man kan dock misstänka att deras inkomster är betydligt lägre än i familjer i ålderskategorin 45–54 år, där ca 20 procent av

44

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

kvinnorna har en högre inkomst än männen. I 35–44 årsåldern minskar andelen kvinnor med högre inkomst än mannen, för att därefter åter öka något.

I de äldsta hushållen var andelen familjer där kvinnan hade högre inkomster än mannen större år 1975 än år 1993. Varken kvinnor eller män hade år 1975 i någon utsträckning ATP. Eftersom folkpensionen är lika för alla, så var inkomstfördelningen inom pensionärshushållen jämnare då än idag.

Andelen kvinnor som har högre inkomster än mannen har ökat kraftigt. Kvinnor som är ekonomiskt oberoende av sina män har alltså ökat, liksom andelen män som är ekonomiskt beroende av sina hustrur, mellan 1970-talet och 1990-talet.

Kvinnors andel av familjeinkomsten

Nu övergår vi till att undersöka kvinnornas andel av familjens inkomster i olika familjekategorier. Till att börja med kan vi konstatera att kvinnors andel av familjeinkomsten har ökat i samtliga kategorier. Men skillnaden mellan år 1975 och år 1993 i de yngsta och de äldsta hushållen är mycket liten. De yngsta kvinnorna stod redan år 1975 för drygt 40 procent av familjeinkomsten.

Diagram 10

Kvinnors andel av familjens skattepliktiga inkomster, %, 1975 och 1993

1975

50 Procent

40

30

20

10

0

18-

30-

50-

65-

1

2

>3

0-6

7-

29

49

64

17

Utan barn efter ålder

Antal barn

Yngsta barnets ålder

1993

50 Procent

40

30

20

10

0

18-

30-

50-

65-

1

2

>3

0-6

7-

29

49

64

17

Utan barn efter ålder

Antal barn

Yngsta barnets ålder

45

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

År 1975 påverkade ålder, antal barn och barnets ålder i betydligt högre grad kvinnors andel av familjeinkomsten än idag. År 1993 har barnets ålder ingen betydelse, antal barn inverkar fortfarande något. Pensionsålder är det som ökar kvinnors ekonomiska beroende av män mest.

I tabell 13 nedan undersöker vi hur fördelningen påverkas när vi stegvis lägger på olika inkomster med utgångspunkt från de inkomster som erhålls från marknaden. Till marknadsinkomsterna lägger vi först pensioner och sedan övriga skattepliktiga bidrag; sjuk- och föräldra- penning samt arbetsmarknadsstöd. I nästa steg drar vi ifrån skatterna och övriga negativa transfereringar. Det sista steget är att lägga till skattefria transfereringar som barn-, bostads- och socialbidrag m.m. Dessa bidrag till familjen delas lika mellan mannen och kvinnan. Vi har då fått fram familjens disponibla inkomst. För varje hopsumme- ring av inkomsterna beräknar vi kvinnans andel av den samlade inkomsten och redovisar den genomsnittliga andel som kvinnan bidrar med till familjens inkomst. Uppgår denna andel till 50 procent så innebär det att kvinnan står för lika stor andel som mannen.

Tabell 13

Kvinnans inkomst i procent av familjeinkomsten, medelvärden, 18 år –, 1975 och 1993

1975

1993

Marknadsinkomst

25,0

40,3

+ pensioner

27,1

37,4

+ övriga skattepliktiga bidrag

27,7

39,0

– skatter m.m.

29,8

39,8

+ skattefria individuella bidrag, familjestöd

= Disponibel inkomst

31,1

40,5

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen

År 1975 svarade kvinnorna för en fjärdedel av familjens marknadsin- komster, men hela 40 procent år 1993. När pensionerna läggs till steg kvinnornas andel av familjeinkomsten år 1975, men sjönk 1993. Pensionerna är på 1990-talet ojämnare fördelade mellan kvinnor och män än marknadsinkomsterna. Övriga skattepliktiga bidrag, dvs. sjuk- , föräldrapenning och arbetsmarknadsstöd, innebär att kvinnornas andel åter ökar. Det gäller också skatterna. Skatterna hade en större utjämnande effekt på 1970-talet än på 1990-talet. Skattefria individu- ella bidrag och familjestöd, dvs. barn-, bostads- och socialbidrag, studiestöd och bidragsförskott ökar även de kvinnornas andel något. År 1975 stod kvinnorna för 31 procent av familjens disponibla

46

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

inkomst i medeltal och år 1993 för 40–41 procent. Sammanboende kvinnor är således även mätt på detta sätt mer ekonomiskt oberoende idag än på 1970-talet.

På 1970-talet uppgick kvinnornas marknadsinkomster till en fjärdedel av familjens marknadsinkomster och 31 procent av familjens disponibla inkomster. Det innebär att på 1970-talet stärkte välfärdsstaten – transfereringar och skatter sammantaget – kvinnors ekonomiska oberoende av män i sammanboende familjer. Detta är inte fallet på 1990-talet. Kvinnors andel av familjens marknadsin- komster och deras andel av den disponibla inkomsten är nästan exakt lika höga. Situationen skiljer sig dock åt mellan olika familjekatego- rier.

Familjer med och utan barn

Ser man till samtliga kvinnor och män 18 år och äldre så minskar inte välfärdsstaten inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män. Transfereringar och skatter har dock olika betydelse vid olika tidpunkter under livet. I tabell 14 nedan gör vi samma sak som i tabell 13, men nu uppdelat efter ålder för familjer utan barn, familjer med barn efter antal barn och yngsta barnets ålder.

Tabell 14

Kvinnans inkomst i procent av familjeinkomsten, medelvärden, 18 år–, 1993

Utan barn

Med barn

Antal barn

Yngsta barn

18–

30–

50–

65–

1

2

3+

0–6

7–17

Samtl

29

49

64

barn

barn

barn

barn

iga

Marknads-

45,5

43,0

44,0

45,3

34,4

36,4

34,6

30,2

30,6

39,2

40,3

inkomst

+

Pension

45,7

43,4

40,7

34,2

34,2

36,0

34,6

30,2

30,5

39,1

37,4

+

Skattepliktiga

45,8

43,0

40,3

34,6

38,3

39,8

38,2

35,9

37,7

39,2

39,0

bidrag

–

Skatter m.m.

45,8

43,0

41,0

37,5

38,4

40,0

38,2

36,1

37,8

39,3

39,8

+ Familjestöd Skattefria bidrag

= Disponibel

46,3 43,2 41,2 37,7 39,9 40,8 39,4 39,0 39,5 40,3 40,5

inkomst

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen. (Se även Bilaga, tabell 19–30.)

47

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Kvinnor utan barn bidrar, föga förvånande, i högre grad till familjens samlade marknadsinkomster än kvinnor med barn. När pensioner läggs till finner vi att det har liten betydelse för andra kategorier utom för de som är 50 år och äldre, där kvinnornas andel av inkomsten minskar. När de skattepliktiga bidragen läggs till har det å andra sidan liten betydelse för andra kategorier än för kvinnor med små barn. Föräldraförsäkringen ökar där kvinnors andel av familjeinkomsten.

Även skatterna har liten betydelse, utom för de som är 65 år och äldre. Männen betalar mer i skatt än kvinnorna i denna ålderskategori eftersom de har högre inkomster, vilket innebär att kvinnornas bidrag till familjeinkomsten relativt sett ökar. Slutligen lägger vi till familjestödet och får den disponibla inkomsten. Familjestödet har viss betydelse för kvinnor med barn och kvinnors bidrag till familje- inkomsten ökar i dessa familjer.

I familjer utan barn 18–49 år förändrar inte transfereringar och skatter förhållandet mellan kvinnors och mäns bidrag till familjein- komsten och inte heller om man ser till samtliga familjer, med och utan barn i olika ålderskategorier. Det sistnämnda beror dock på två olika effekter. Å ena sidan ökar välfärdsstatens transfereringar i pensionärshushåll männens inkomster i högre grad än kvinnors. Å andra sidan bidrar välfärdsstaten i barnfamiljer i högre grad till kvinnornas inkomster än mäns genom framför allt föräldraförsäkring-

en och minskar därmed kvinnors ekonomiska beroende av män. Sammanboende kvinnors lönearbete har ökat kraftigt sedan 1970-

talet, männens har minskat. Kvinnors andel av familjens disponibla inkomst har ökat från 31 procent till 40 procent. 40 procent av den disponibla inkomsten kan förefalla relativt mycket. I kronor betyder det dock att kvinnor i medeltal har en egen disponibel inkomst på ca 116.000 kr och män en på 175.000 kr, dvs. en skillnad på nästan 60.000 kr per år.

15 Kvinnors och mäns pensioner

Av välfärdsstatens stöd till hushållen uppgick 56 procent till pensioner, de lönerelaterade bidragen till 25 procent, de behovsprö- vade till 7 procent och de försörjningsrelaterade till 6 procent år 1994. Av detta förstås att pensionerna väger tungt i välfärdsstatens transfereringssystem.

Män har högre pension än kvinnor, och avståndet mellan kvinnliga och manliga pensionärer har ökat. År 1975 var kvinnornas genom- snittliga pension 71 procent av männens, men hade på 1990-talet sjunkit till bara 59 procent! Medan fördelningen mellan kvinnor och män generellt sett blivit jämnare sedan 1970-talet, så har situationen

48

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

blivit den omvända för pensionärerna. Utvecklingen kan förklaras av förändringar i det svenska pensionssystemet.

Tabell 15

Medelpension, kr i 1994 års prisnivå, samt kvinnors medelpension som andel av mäns, %, 65 år –, 1975 och 1994

Kvinnor

Män

Andel

1975

50.380

70.721

71,2

1994

81.820

139.049

58,8

Källa: HINK.

Olika pensionssystem

Det svenska pensionssystemet består i huvudsak av fyra olika delsystem:

– Allmän folkpension

– ATP – allmän tilläggspension

– Kollektiva avtalspensioner

– Privata pensionsavtal.

Den allmänna pensionsåldern är 65 år, men pensionsåldern är rörlig, vilket innebär att man kan välja att ta pension mellan 60 och 70 år. Alla som bott eller arbetat i Sverige minst tre år har rätt till folkpension. Har man ingen eller låg ATP får man s.k. pensionstill- skott.

Diagram 11

Andel personer med enbart folkpension, 65 år –, 1982–1994

Procent

50,0

40,0

30,0

Kvinnor

20,0

10,0

Män

0,0

1982

1984

1986

1988

1990

1992

1994

Källa: SCB, Totalräknad inkomststatistik.

49

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Den allmänna tilläggspensionen ATP infördes år 1960. Full ATP får man efter 30 års förvärvsarbete, och pensionen beräknas på de 15 bästa inkomståren. De första fullvärdiga ATP-pensionärerna pensionerades därför först år 1990.

Till de allmänna pensionssystemen kommer kollektiva avtalspen- sioner som vuxit fram genom uppgörelser mellan parterna på arbetsmarknaden samt – från 1980–talet – eget privat pensionsspa- rande.

Andelen personer som bara har folkpension och pensionstillskott har minskat kontinuerligt. År 1994 var det endast 3 procent av männen 65 år eller äldre och 16 procent av kvinnorna som bara hade folkpension och pensionstillskott (se även Bilaga, tabell 31).

Den allmänna folkpensionen är lika för kvinnor och män, men när ATP och andra avtalspensioner läggs till blir de utbetalade pensio- nerna olika. Genom ATP-systemets fortsatta utbyggnad har pensions- beloppen stigit kraftigt och inkomstskillnaderna mellan kvinnliga och manliga pensionärer ökat.

Nästan alla män

och två tredjedelar av kvinnorna har ATP

Idag har en majoritet av ålderspensionärerna en ATP-pension. Det gäller 96 procent av männen och 67 procent av kvinnorna. Bland de yngre pensionärerna (där fler av kvinnorna hunnit skaffa sig ATP- poäng) är siffrorna 98 procent för männen mot 85 procent för kvinnorna.

Män har avtalspensioner i högre utsträckning och med större belopp än kvinnor. Däremot får dagens pensionärer en mycket liten andel av sin pension från eget privat pensionssparande. År 1994 var det endast 9 procent av samtliga ålderspensionärer som fick en sådan privat pension. Andelen män var dubbelt så stor som andelen kvinnor. Bland de yngre pensionärerna är det fler som har ett privat pensions- sparande, 20 procent av männen och nära 12 procent av kvinnorna.

Tabell 16

Andel med olika pensioner,%, 1994

Samtliga 66 år–

66–69 år

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Folkpension med pensionstillskott

99,5

99,5

99,3

99,3

ATP

67,0

96,4

85,1

97,9

Avtalspension

51,1

71,4

64,6

76,2

Privat pension

6,6

13,4

11,8

20,5

Källa: Bearbetning av IoF 1994, storurval. Bosatta i Sverige hela året.

50

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Även om många har avtalspensioner och somliga också egna privata pensionsförsäkringar, så svarar det offentliga pensionssystemet för merparten av de utbetalda pensionerna. Det är emellertid stora skillnader dels mellan yngre och äldre pensionärer, dels mellan kvinnor och män.

Summan av folkpension och pensionstillskott är högre för kvinnor än för män. Det beror på att pensionstillskottet är högre för kvinnor än för män. Pensionstillskottets syfte är ju att förstärka pensionen för

personer med ingen eller låg ATP, och kvinnor har i medeltal lägre ATP, alltså får kvinnorna högre pensionstillskott.

Diagrammet nedan visar att männen har mycket högre pensioner än kvinnorna. År 1994 uppgick kvinnornas pensioner i medeltal endast till knappt 60 procent av männens. Den ekonomiska ojäm- ställdheten är alltså större bland pensionärer än bland de förvärvsar- betande, där kvinnorna samma år i genomsnitt hade 72 procent av männens inkomst (130.600 respektive 181.200 kr för åldersgruppen 20–64 år). Diagrammet visar också tydligt hur lite det egna privata pensionssparandet betyder för dagens pensionärer.

Diagram 12

Olika slag av pensioner, kr, 1994

180 000

150 000

Privat pension

120 000

90 000

Avtalpension

60 000

ATP

30 000

Folkpension

0

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

66 år -

66-69 år

Källa: SCB, Totalräknad inkomststatistik. (Se även Bilaga, tabell 32–33.)

Allt fler pensionssparar

Det privata pensionssparandet har ökat kraftigt under andra hälften av 1980-talet. År 1980 var det bara 4 procent som sparade i pensionsför- säkringar. År 1995 betalade 1.360.000 personer in egna, avdragsgilla pensionspremier. Mer än var fjärde person mellan 20 och 64 år

51

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

sparade i privata pensionssytem. I åldersgruppen 45–54 år var siffran hela 36 procent. Utöver dessa registerade inbetalningar finns det också privat pensionssparande som arbetsgivaren betalar utanför de kollektiva pensionsavtalen.

Den kraftiga ökningen av sparandet bland kvinnor kan grunda sig i en oro för den egna pensionen. Kvinnor har ju i allmänhet lägre förvärvsinkomster och får därmed lägre ATP och kompenserar detta genom eget pensionssparande.

Diagram 13A

Andel med privat pensionssparande, 20–64 år, 1984–1995

Procent

35

30

Kvinnor

25

20

15

Män

10

5

0

1984

1986

1988

1990

1992

1994

Diagram 13B

Årligt genomsnittligt sparbelopp, kr i 1995 års prisnivå, 1984–1995

25 000

20 000

Män

15 000

10 000

Kvinnor

5 000

0

1984

1986

1988

1990

1992

1994

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Kvinnor sparar lägre belopp, i medeltal 5.900 kr jämfört med männens 7.500 kr år 1995. Å andra sidan börjar de i regel att spara tidigare och har ett mer långsiktigt sparande.

Det genomsnittliga sparbeloppet minskade kraftigt efter 1989 för både män och kvinnor. För männens del är det en tydlig minskning av sparbeloppet, som kan förklaras av försämrade avdragsregler. För kvinnorna kan orsaken vara densamma, men skulle också kunna förklaras av att nytillkomna sparare sparar lägre belopp.

52

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Pensionssystemet premierar ”manlig” tidsanvändning

Pensionssystemet är det som i störst utsträckning gynnar en manlig tidsanvändning. Det är också det som väger tyngst i välfärdsstatens bidrag till hushållen, 56 procent år 1994. Syftet med dagens pensions- system när det infördes år 1960 var att även de äldre skulle få del av den allmänna välfärdsökningen (Ringqvist 1996). Systemet har successivt byggts ut och den offentliga sektorns utgifter för pensioner har mer än tredubblats sedan 1970, räknat i fasta priser. Ökningen beror på att allt fler har fått större ersättningar, att pensionsåldern sänktes till 65 år 1976 och att antalet förmånstagare har ökat genom att antalet äldre stiger, allt fler kvinnor har rätt till ATP-pension, antalet förtidspensionärer har trendmässigt vuxit och en rad sociala förmåner har gjorts pensionsgrundande. Det gäller t.ex. sjukpenning, arbetslöshetsunderstöd och föräldrapenning.

Det svenska pensionssystemet har kritiserats för att sambandet mellan avgifter och förmåner är för svagt. Kritiken resulterade i att en utredning tillsattes år 1991 för att se över pensionssystemet (Ringqvist 1996). Utredningen presenterade ett förslag som skulle innebära att individernas framtida pensionsförmåner i större utsträckning grundas på egna inbetalda avgifter. Utredningen förslog också att hela livsinkomsten skulle vara pensionsgrundande. Ett principbeslut har fattats av riksdagen om att som ett komplement till ett statlig fördelningssystem, typ ATP, skulle en del av löntagarnas pensionsavgifter gå till ett individuellt pensionssparande. Det kommer i princip att fungera som en privat pensionsförsäkring. Hur kommer då detta att påverka den ekonomiska jämställdheten? Å ena sidan innebär det sannolikt att, om nuvarande tidsanvändning mellan kvinnor och män består, skillnaderna i pensioner mellan kvinnor och män åter kommer att öka, dvs. den ekonomiska jämställdheten minskar. Å andra sidan kan det också innebära att kvinnors benägen- het att öka sin lönearbetstid förstärks ytterligare, vilket innebär att den ekonomiska jämställdheten ökar. Det sistnämnda förutsätter dock att det finns en efterfrågan på det utökade utbudet av arbetskraft, vilket inte är fallet idag.

16 Går vi mot en fattigdomens feminisering?

Studier av de fattiga i USA och andra länder gav på 1980-talet upphov till begreppet ”fattigdomens feminisering”. Den ökade andelen kvinnor bland fattiga är ett resultat av att andelen ensamstå- ende mödrar – antingen ogifta eller skilda – har ökat samt kvinnors

53

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

överrepresentation bland de äldre och särskilt bland de mycket äldre. Många har dock påpekat att en överrepresentation av kvinnor bland de fattiga i ett historiskt perspektiv inte är något nytt fenomen (Lewis & Piachaud 1992). Ibland ställs frågan om det har skett en feminise- ring av fattigdomen även i Sverige. Har den ökade ojämlikheten inneburit att kvinnornas andel av låginkomstgruppen har ökat?

Det finns inga officiella mätningar av fattigdom i Sverige. Där- emot kan man belysa inkomsterna ur ett traditionellt låginkomstpers- pektiv. Vi har redan funnit att kvinnor har lägre inkomster än män, men också att andelen män med mycket låga inkomster ökat och andelen kvinnor minskat.

Kvinnor och män

med inkomster under socialbidragsnormen

Ett sätt att mäta i vilken utsträckning kvinnor respektive män är överrepresenterade bland låginkomsttagare är att undersöka om kvinnorna oftare lever i hushåll med låga inkomster, t.ex. i hushåll under socialbidragsnormen. När beräkningarna gjorts för att utröna detta har familjens inkomst delats lika mellan kvinnor och män i sammanboende hushåll.

Diagram 14

Andel under socialbidragsnorm, 1975–1995

20,0

Procent

Män

15,0

Kvinnor

10,0

5,0

0,0

1975

1980

1985

1990

1995

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Diagrammet visar att andelen kvinnor och män under socialbi- dragsnormen är i stort sett densamma. Andelen under normen minskade från 1975 till 1990-talet, med en tillfällig uppgång i början av 1980-talet. Under 1990-talet har sedan andelen åter ökat. Mönstret

54

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

är detsamma för kvinnor och män, och uppgången av andelen låginkomsttagare omfattar också båda könen.

Alternativa socialbidragsnormer

Socialbidragsnormen ovan har beräknats utifrån den norm som fastställdes i mitten av 1980-talet, justerad för prisförändringarna enligt konsumentprisindex exkl. dess boendekomponent. Boendeut- giften har satts till lika med medelhyran för hushåll i lägenheter som är på gränsen till trångboddhet. (En familj räknas som trångbodd om man bor fler än två personer/rum, ett rum oräknat). Uppgifterna är framtagna för Social rapport 1997 från Socialstyrelsen.

För år 1994 har vi gjort en speciell beräkning som ger en mer nyanserad bild av de hushåll som hamnar under socialbidragsnormen. Till att börja med har vi beräknat hushållens verkliga bostadskostna- der. Till dessa har sedan lagts utgifter för barnomsorg, schablonut- gifter för lokala resor samt för fackföreningsavgifter för dem som har en anställning. Slutberäkningen, som alltså bygger på verkliga utgifter i stället för normhyra, ger en något högre andel av befolkningen under socialbidragsnormen och en något högre andel kvinnor än män.

Diagram 15

Andel personer i hushåll med inkomst under socialbidragsnormen, beräkning med verkliga utgifter, 1994

Procent

35,0

30,0

Kvinnor

Män

25,0

20,0

15,0

10,0

5,0

0,0

-17

18-24

25-34

35-44

45-54

55-64

65-74

75-

Å lder

Källa: SCB. Inkomstfördelningsundersökningen.

55

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Diagram 15 visar att andel personer med inkomst under socialbi- dragsnormen, som den här har beräknats, varierar kraftigt med åldern. Så mycket som en tredjedel av ungdomarna mellan 18 och 24 år ligger under socialbidragsnormen. Näst sämst till ligger de äldre kvinnliga pensionärerna.

Att en viss andel hushåll ligger under socialbidragsnormen innebär dock inte automatiskt att dessa hushåll är berättigade till socialbidrag. Ett hushåll kan av många skäl ha inkomster under normen, men ändå inte ha rätt till socialbidrag. När det gäller ungdomar, så har t.ex. många av de ungdomar som är med i beräkningen ännu inte flyttat hemifrån. I vårt material betecknas de ändå – eftersom de är myndiga

– som egna hushåll, och deras inkomster jämförs med andra ensam- ståendes. Andra ungdomar har flyttat hemifrån, men får bidrag från sina föräldrar som gör deras ekonomi bättre än vad som framgår av inkomstmätningarna.

Kvinnor och män bland socialbidragstagare

Kvinnor och män är socialbidragstagare i ungefär samma utsträck- ning. År 1995 fanns det cirka 445.000 vuxna i de hushåll som fick socialbidrag. Knappt hälften av dem var kvinnor. Antalet bidragstaga- re växlar med konjunkturen, men har sedan 1980-talet ökat något oavsett konjunkturen. Ökningen har inte påverkat fördelningen mellan kvinnor och män.

Under 1995 fick 8,5 procent av de vuxna kvinnorna och 8,2 pro- cent av de vuxna männen mellan 18 och 64 år socialbidrag. I dessa hushåll ingick totalt 720.000 personer inkl. barn. En större andel av socialbidragstagarna fanns bland yngre hushåll, och det var stora skillnader beroende på familjesammansättning. Det är vanligast med socialbidrag bland ensamstående föräldrar, både bland kvinnor och män, därefter kommer ensamstående utan barn.

56

SOU 1997:87 Kvinnor, män och inkomster

Tabell 17

Andel vuxna personer boende i hushåll med socialbidrag, %, 1985, 1990 och 1995

1985*

1990**

1995**

Kvinnor

Ensamstående med barn

37,4

35,2

35,4

Ensamstående utan barn

7,1

10,0

13,1

Sammanboende med barn

4,7

4,3

6,2

Sammanboende utan barn

1,6

1,9

2,4

Samtliga kvinnor

5,7

6,6

8,5

Män

Ensamstående med barn

17,0

18,8

16,4

Ensamstående utan barn

11,3

12,4

15,4

Sammanboende med barn

4,7

4,3

6,2

Sammanboende utan barn

1,6

1,9

2,4

Samtliga män

5,9

6,3

8,2

Samtliga kvinnor och män

5,8

6,4

8,3

* 1985 Hushåll 18–74 år, ** 1990 och 1995 hushåll 18–64 år

Källa: Beräkning ur SCB:s och Socialstyrelsens socialbidragsstatistik.

Runt hälften av de vuxna som lever i hushåll med socialbidrag är kvinnor. År 1995 var 49,7 procent av socialbidragstagarna kvinnor och 50,3 procent män, en obetydlig ökning av andelen kvinnor jämfört med år 1975 då motsvarande siffra var 48,6 procent mot 51,4 procent för männen.

Tabell 18

Fördelning av vuxna med socialbidrag bland kvinnor och män i olika hushåll, %, 18–64 år, 1975–1995

1975

1980

1985

1990

1995

Kvinnor

Ensamstående med barn

12,1

14,7

13,8

14,7

13,2

Ensamstående utan barn

14,7

14,3

18,5

18,5

18,9

Sammanboende med barn

15,0

14,0

11,8

12,1

13,0

Sammanboende utan barn

6,8

5,2

5,0

4,7

4,7

Samtliga kvinnor

48,6

48,2

49,1

50,1

49,7

Män

Ensamstående med barn

0,6

1,1

1,3

1,8

1,6

Ensamstående utan barn

29,0

31,4

32,8

31,2

31,0

Sammanboende med barn

15,0

14,0

11,8

12,1

13,0

Sammanboende utan barn

6,8

5,2

5,0

4,7

4,7

Samtliga män

51,4

51,8

50,9

49,9

50,3

Samtliga

100

100

100

100

100

Källa: Beräkning ur SCB:s och Socialstyrelsens socialbidragsstatistik.

57

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Det finns, utifrån andelen kvinnor och män bland socialbidragstagare, inget belägg för att tala om ”feminisering av fattigdomen” i Sverige. Den största enskilda gruppen socialbidragstagare är inte heller kvinnlig utan det är gruppen ensamstående män utan barn. De utgör 31 procent av de vuxna socialbidragstagarna.

17 Är män rikare än kvinnor?

Uppgifter om tillgångar och skulder är betydligt mer begränsade än vad som gäller för inkomster av olika slag. I den officiella statistiken redovisas endast uppgifter om den taxerade förmögenheten. Uppgif- terna om taxerad förmögenhet är dessutom inriktade på att erhålla underlag för taxering och beskattning. De undantar därmed en del tillgångar och de värderar inte tillgångarna till marknadsvärde.

I den statistik som normalt publiceras redovisas uppgifterna endast för hushåll och den är inte uppdelat på kvinnor och män. Orsaken är att den samlade förmögenheten är samtaxerad för gifta och sambe- skattade. Data för år 1992 är de mest tillförlitliga av senare datum. För detta år insamlades uppgifter om tillgångar och skulder till SCB:s ordinarie inkomstfördelningsundersökning. Undersökningen komplet- terades med ett speciellt urval av hushåll med stora taxerade förmögenheter. Syftet var att erhålla säkrare skattningar av hushållens förmögenhetsfördelning. Dessa uppgifter har här använts för att undersöka förmögenhetsfördelningen mellan kvinnor och män.

Förmögenheten jämnare fördelad

än inkomsten mellan kvinnor och män

Studier av förmögenhetens fördelning mellan hushåll visar att förmögenheter är mycket mer ojämnt fördelade än inkomster. Det gäller dock inte fördelningen av förmögenheter mellan kvinnor och män. Förmögenheten är jämnare fördelad än inkomsten från marknaden. Däremot är kvinnors och mäns nettoförmögenhet och egen disponibel inkomst ungefär lika fördelade. Kvinnor ägde år 1992 nästan 47 procent av den privata nettoförmögenheten. Motsva- rande andel av de individuella disponibla inkomsterna var 45 procent år 1994.

58

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Tabell 19

Tillgångar och skulder, miljarder kr, samt kvinnors andel av de totala tillgångarna och skulderna, 1992

Kvinnor

Män

Andel

Bankmedel (ej i näring)

214,4

214,5

50,0

Direktägda aktier

34,1

46,9

42,1

Allemansfonder

20,9

22,9

47,6

Andra aktiefonder

15,8

17,0

48,2

Eget hem

413,6

604,0

40,6

Fritidsfastighet

77,1

87,3

46,9

Bostadsrätt dekl värde

7,8

7,9

49,7

Övriga reala tillgångar

23,9

71,4

25,1

Summa tillgångar

879,4

1221,6

41,9

Skulder

243,1

512,1

32,2

Nettoförmögenhet, privat

636,3

709,5

47,3

Tillgångar i näring

107,6

327,2

24,7

Skulder i näring

31,9

152,0

17,3

Nettoförmögenhet i näring

75,7

175,2

30,2

S:a tillgångar inkl. näringsverksamhet

987,0

1548,9

38,9

Skulder inkl närings verksamhet

275,0

664,0

29,3

Nettoförmögenhet

712,0

884,9

44,6

Taxerad förmögenhet

380,2

336,3

53,1

Studieskuld

33,4

24,1

58,1

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen med extra urval av förmögna hushåll. (Se även Bilaga, tabell 34 och följande.)

Kvinnornas olika tillgångar år 1992 var så gott som alltid något mindre än männens. Knappt 45 procent av den totala nettoförmögen- heten till marknadsvärde registrerades på kvinnor. Det gäller såväl finansiella tillgångar, boendetillgångar som tillgångar i näringsverk- samhet.

14 procent av kvinnorna

och 24 procent av männen äger aktier

De samlade privata tillgångarna på bankkonton var lika för kvinnor och män. Eftersom det finns något fler kvinnor än män i Sverige blir emellertid medelvärdet något lägre för kvinnor än för män.

Kvinnor har sina tillgånger mer koncentrerade till mindre riskfyll- da placeringar än män. Bankmedel, allemansfonder och andra aktiefonder är jämnare fördelade än vad innehavet av börsaktier är.

59

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

14 procent av kvinnorna över 18 år äger aktier och 24 procent av männen.

Det finns fyra gånger fler manliga än kvinnliga företagare. Detta avspeglas i fördelningen av tillgångar och skulder i egen näringsverk- samhet.

Kvinnor har högre värden än män vad gäller två poster. Den ena gäller den taxerade förmögenheten och den andra gäller studieskul- der.

År 1992 hade kvinnor 53 procent av den samlade taxerade förmö- genheten. Flera faktorer förklarar varför kvinnor har en större andel av den taxerade förmögenheten, som uppgår till knappt 45 procent, än av den totala nettoförmögenheten. I beräkningarna av den totala nettoförmögenheten har tillgångarna värderats till marknadsvärde.

Det innebär att aktier och fastigheter får högre värden än när de ingår i beräkningen av den taxerade förmögenheten. Tillgångar i närings- verksamhet är befriade från förmögenhetsbeskattning och ingår därför inte i den taxerade förmögenheten. Eftersom män har större närings- tillgångar och värden på aktier än vad kvinnor har, innebär det att en del tillgångar i större utsträckning saknas i taxerad förmögenhet för män än för kvinnor.

Att ålder har betydelse för förmögenhetsfördelningen visas tydligt i diagram 16. Där både medelvärdet och medianvärdet för kvinnor och män i olika åldrar visas.

Diagram 16

Nettoförmögenhet till marknadsvärde, medelvärde och medianvärde

efter ålder, 1992

Medelvärde

500 000

400 000

Kv

M

300 000

200 000

100 000

0

18-24

35-44

55-64

75-

60

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Medianvärde

500 000

Kv

400 000

M

300 000

200 000

100 000

0

18-24

35-44

55-64

75-

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Resultatet blir mycket olika beroende på om vi betraktar medelvärde eller medianvärde på förmögenheten. För samtliga kvinnor och män är medelvärdet mycket större än medianvärdet. Medianvärdet speglar värdet för den person som befinner sig mitt i fördelningen. När medelvärdet beräknas påverkas det av personer med mycket stora förmögenheter. Både beräkningen med medelvärde och medianvärde visar emellertid på att det är en klar koncentration av nettoförmögen- heten till åldrarna över 40 år.

Kvinnors medelförmögenhet uppgår till 79 procent av männens. Gör vi beräkningen med medianvärdet för kvinnor respektive män får vi att kvinnor har 60 procent högre medianförmögenhet. Dessa två resultat är båda riktiga, men kan förefalla motsägelsefulla. De olika resultaten beror på att spridningen av förmögenhet är mycket större bland män än bland kvinnor.

Kvinnors förmögenhet mindre spridd

En närmare beskrivning av spridningen av förmögenheten bland kvinnor och män finner vi i tabell 20. Den visar att nettoförmögen- heten för män har större spridning än kvinnors. Värdet som avgränsar de 10 procenten med de största förmögenheterna ligger avgjort högre för män än för kvinnor. Det omvända gäller för det värde som avgränsar de 10 procent med de lägsta förmögenheterna. Då har kvinnor högre värden än män, dvs. kvinnor med de minsta förmögen- heterna är inte lika fattiga som män eller snarare de har inte lika stora skulder som män.

61

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Tabell 20

Nettoförmögenhet till marknadsvärde, medelvärden och percentilvärden, 1992

Medel

P10

P25

P50

P75

P90

Kvartil 1

Median

Kvartil 3

Kvinnor

18–64 år

183.379

–63.386

0

47.890

269.476

552.469

65 år–

255.218

6.128

42.818

125.043

306.999

595.225

0 år –

163.125

–22.223

0

31.450

204.030

488.192

Män

18–64 år

212.174

–134.194

–21.340

35.275

278.397

700.332

65 år –

482.997

287

77.224

268.689

631.799

1.037.166

0 år–

206.767

–71.000

0

19.611

237.394

672.085

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen med extra urval av förmögna hushåll.

En jämförelse mellan förmögenhet och marknadsinkomster visar att marknadsinkomsterna är mer ojämnt fördelade mellan kvinnor och män än förmögenheten. Kvinnors marknadsinkomster uppgår till 64 procent av männens, medan kvinnors andel av nettoförmögenheten uppgår till 79 procent av männens, vilket är detsamma som kvinnors andel av mäns disponibla inkomst.

Diagram 17

Marknadsinkomst, disponibel inkomst och nettoförmögenhet i olika åldrar

Marknadsinkomst 1994

250 000

200 000

K

150 000

M

100 000

50 000

0

0-15

18-24

35-44

55-64

75-

Ålder

62

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Disponibel inkomst 1994

250 000

200 000

K

150 000

M

100 000

50 000

0

Ålder

0-15

18-24

35-44

55-64

75-

Nettoförmögenhet 1992

500 000

400 000

K

M

300 000

200 000

100 000

0

Ålder

0-15

18-24

35-44

55-64

75-

Män är rikare än kvinnor och majoriteten av dem som har en mycket stor förmögenhet är män.

18 Kvinnliga och manliga företagares inkomster

Företagande är ett begrepp som ger associationer till makt och män. Företagare har makt genom sina möjligheter att besluta över investeringar, anställningar osv. Manliga företagare uppger att den starkaste drivkraften för att starta eget är viljan att vara sin egen, för kvinnor är det att kunna ta hand om familjen samtidigt som de bidrar till familjens försörjning (Sundin 1989).

Företagande kan emellertid också vara ett uttryck för brist på makt. Svårigheter att finna en anställning leder till att ett alternativ är att starta eget. En tredjedel av männen och närmare en fjärdedel av kvinnorna uppger idag arbetslöshet som motiv för att de startat eget (SCB, Statistiska meddelanden F 15 SM9301).

Mellan åren 1975 och 1994 har andelen kvinnor med företagarin- komster ökat, medan andelen män har minskat. Det sistnämnda beror

63

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

på att antalet jordbrukare minskat kraftigt. Kvinnor får idag en större andel av företagarinkomsterna än tidigare.

Tabell 21

Kvinnors andel av mäns företagarinkomster, och andel med företagari n- komster, %, 18–64 år, 1975 och 1994

1975

1994

Kvinnors andel av företagares totala inkomstsumma

14,6

27,2

Kvinnors andel av mäns företagarinkomster

hela befolkningen

17,5

37,6

de med företagarinkomster

52,2

67,1

Andel med företagarinkomster

kvinnor

4,6

7,0

män

13,8

12,6

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Ett eget företag kan drivas antingen som enskild firma eller som eget aktiebolag. Företagarens inkomst i ett aktiebolag räknas som lön, och företagaren bestämmer själv vilken lön som han eller hon anser rimlig. Den som har en enskild firma kan däremot inte reglera sin inkomst på samma sätt. Här är inkomsten helt enkelt det netto som uppstår då kostnaderna i företaget dragits ifrån intäkterna. Jordbruks- företag drivs som enskild firma.

Det finns idag tre gånger fler manliga än kvinnliga företagare. Kvinnliga företagare bedriver oftare än manliga sin verksamhet på deltid. Bland de företagare som driver sitt företag på heltid hela året är männen fyra gånger så många som kvinnorna. Bland heltidsföreta- garna är kvinnors medelinkomst ca 75 procent av de manliga företagarnas.

I tabell 22 jämförs inkomsten av anställning med inkomsten av olika företagsformer. Bara heltidsarbetande är med, vilket undanröjer effekten av deltidsarbete.

Tabell 22

Arbetsinkomst för heltidsarbetande i eget företag, kr, 20–64 år, 1994

Medelinkomst

Beräknat antal

Kvinnor

Män

Andel

Kvinnor

Män

Enskild firma

88.200

124.500

70,8

29.400

91.600

Aktiebolag

210.400

247.000

85,2

22.100

110.300

Jordbruk

74.300

89.800

82,7

4.400

30.200

Samtliga företagare

135.322

178.197

75,9

55.900

232.100

Anställda

182.849

238.117

76,8

881.700

1.316.700

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.

64

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

När man jämför siffrorna för samtliga företagare med siffrorna för anställda, så ser man dels att skillnaderna mellan kvinnor och män är ungefär desamma, dels att de anställda i genomsnitt har högre inkomster än företagarna.

Skillnaderna inom företagargruppen är emellertid stora. Jordbru- karna har lägst inkomster, därnäst de företagare som har enskild firma. Företagare som driver sin verksamhet som aktiebolag har däremot en högre medelinkomst än vad anställda har.

Bakom företagarnas låga medelinkomster döljer sig en mycket större spridning av inkomsten än vad som gäller de anställda. Det finns företagare som har en mycket inkomstbringande verksamhet, och andra som driver sitt företag trots att det har dålig lönsamhet. Inkomstskillnaden mellan kvinnor och män återfinns i alla dessa grupper, om än något mindre för företagare i eget aktiebolag och jordbrukare.

Bristen på ekonomisk jämställdhet är av ungefär samma storleks- ordning bland företagare som bland anställda. Mest ekonomiskt jämställda är aktiebolagsföretagarna och minst de som driver enskild firma.

19 Mäns beroende av kvinnors oavlönade hushålls- och vårdarbete

Hittills har vi ägnat oss åt avlönat arbete och penninginkomster. Drygt hälften av allt arbete som utförs är emellertid oavlönat. Lönearbete betraktas officiellt som arbete; merparten av det utförs av män. Oavlönat hemarbete (hushålls- och vårdarbete) betraktas inte officiellt som arbete; merparten utförs av kvinnor. Vi vet betydligt mindre om det oavlönade hemarbetet än det avlönade arbetet. Några tidsanvändningsstudier har dock genomförts. I detta avsnitt diskuteras det oavlönade arbetet och mäns beroende av kvinnors hushålls- och vårdarbete.

Det könssegregerade hemarbetet

Mellan 1970-talet och idag har kvinnors medelarbetstid i hemarbete minskat och mäns ökat (Nyberg 1996a). Att kvinnor i medeltal ägnar mindre tid till hemarbete och män mer behöver dock inte betyda att kvinnorna blivit avlastade hemarbete. Även hemarbetet är könssegre- gerat.

I början av 1990-talet var ”vård, tillverkning av kläder”, t.ex. lagning och sömnad av kläder mest könssegregerat. Därefter kommer brödbakning, tvätt och strykning, som kvinnor ägnar sig åt, men få

65

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

män. Å andra sidan ägnar sig kvinnor i liten utsträckning åt reparatio- ner och underhåll av bilen. De aktiviteter som tar mest tid, förutom tvätten, är mer jämställt fördelade. Kvinnor ägnar dock mer än dubbelt så lång tid än män till disk, vård av barn och matlagning. Dessa uppgifter gäller ensamstående och sammanboende sammanlagt. Arbetsfördelningen i sammanboende hushåll, och särskilt sådana med barn, är mer segregerat.

Efterfrågan på hemstickade strumpor har minskat och efterfrågan på tvätt av bil ökat

Sett över en längre tidsperiod har produktionen i hushållen genomgått en strukturomvandling på liknande sätt som den avlönade produktio- nen, dvs. från varuproduktion till tjänsteproduktion beroende på såväl förändrade krav som förändrad efterfrågan. Vi ägnar idag mindre tid till matlagning, disk, städning, lagning och lappning och nysömnad av kläder. Efterfrågan på hemstickade strumpor och hemsydda kläder har minskat dramatiskt. Behovet av städning har minskat i och med att vi vistas mindre i hemmet. Kraven har kanske också minskat i takt med att kvinnors identitet förskjutits från husmor till yrkesarbetande. I vissa kretsar bland välutbildade kvinnor tycks idealet snarare vara att hemmet skall se ut som en ”kreativ intellektuell verkstad” än ett prydligt, putsat och välstädat hem. Vi ägnar mindre tid till matlagning eftersom vi intar fler måltider utanför hemmen: föräldrarna i anslutning till lönearbetet och barnen i skolan och på dagis. Samtidigt har dock kraven på näringsriktig och varierad kost höjts. Kraven vad gäller rena kläder har också ökat. Den tid som idag ägnas tvätt är i stort sett oförändrat sedan 1930-talet trots den tekniska utvecklingen på området eftersom vi byter kläder och linne mycket oftare än förr (Nyberg 1989; 1996a; 1996b).

Efterfrågan på männens tjänsteproduktion i hushållen – underhåll och reparationer – har ökat i takt med att allt fler har skaffat villa, sommarstuga, bil och båt. Den tid som ägnas underhåll och reparatio- ner har ökat helt enkelt därför att vi idag har mer att reparera och underhålla, dvs. nya arbetsuppgifter har tillkommit.

Hushålls- och vårdarbete i barnfamiljer

Sammanboende män utan barn tar en större andel av det oavlönade hemarbetet än män med barn. Detta beror inte på att de förstnämnda ägnar mer tid till hemarbete än de sistnämnda, utan på att kvinnor utan barn ägnar betydligt mindre tid åt hemarbete än de med barn.

66

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Mäns beroende av kvinnors oavlönade hemarbete ökar således, föga förvånande, när barnen kommer.

Tabell 23

Tid till hemarbete, timmar och minuter per vecka,

samt mäns andel av kvinnors och mäns sammanlagda tid, %, 1990/91

Sammanboende småbarns-

Sammanboende

föräldrar

storbarnsföräldrar

Kvinnor

Män

Andel

Kvinnor

Män

Andel

Hushållsarbete

20.24

6.44

25

18.26

6.15

25

Omsorg om egna barn

19.01

8.15

30

3.38

1.36

31

Resor i samband m. hemarbete

4.00

3.04

43

3.26

2.57

46

Inköp av varor och tjänster

3.27

2.10

39

3.20

2.10

39

Underhållsarbete

1.44

4.23

72

2.36

5.24

68

Omsorg om andra

0.25

0.34

58

0.55

0.53

49

Annat hemarbete

0.40

0.44

52

0.39

0.45

54

Hemarbete tot

49.43

25.53

34

33.00

20.00

38

Källa: Beräknat från SCB, 1992. Tidsanvändningsundersökningen 1990/91, tabell 8a och 8b.

Hushållsarbete är, även i barnfamiljer, den aktivitet som kräver mest tid. Männen står för en fjärdedel av kvinnors och mäns samlade insatser och kvinnorna därmed för tre fjärdedelar. Därnäst kommer vård av egna barn, där fäderna står för 30 procent och mödrarna för 70 procent. Denna tid gäller endast aktiv tid med barnen: att mata, byta på, bada, läsa läxor m.m. Därefter kommer resor i samband med hemarbete och inköp av varor och tjänster. Först på femte plats kommer underhållsarbete, där männen står för merparten.

Mäns beroende av kvinnors vårdarbete

Mer aktiv tid ägnas barn idag än tidigare. Trots kvinnors ökade lönearbete ägnar kvinnor mer aktiv tid till barn idag än på 1970-talet. Till viss del beror det på den allt längre föräldraledigheten. De yngsta barnen har oftast en förälder hemma, vanligen modern. Ungefär 90 procent av de barn som ännu inte fyllt ett år har sin mor hemma, vilket innebär att övriga barn i familjen också har tillgång till sin mamma. 43 procent av förskolebarnen var hemma med sina föräldrar.

På 1960-talet räckte det i allmänhet med att modern såg till att barnen fick mat och rena kläder. Hon var närvarande men ägnade sig åt sitt; att laga mat, städa och tvätta. Själva hushållsarbetet var fysiskt tyngre. Idag finns färdiglagad barnmat, lättskötta barnkläder, engångsblöjor, tvättmaskiner och andra hushållsapparater, vilken

67

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

innebär att arbetet blivit fysiskt lättare. Arbetet med vården av barn har emellertid omdefinierats och intensifierats.

Mödrars ansvar har förändrats från att i första hand se till att de var mätta, hela och rena, till att se till att barnen blir självständiga individer, att det går bra för dem i skolan, att de är aktiva på sin fritid osv. Förr fick barnen i högre grad sköta sig själva. Enligt en tidsan- vändningsstudie från 1960-talet ägnades t.ex. ingen tid alls till läxläsning trots att läxläsning fanns med som en särskild aktivi- tetskategori (Nyberg 1996b). Numera menar man allmänt att modern har mycket stor betydelse för barnens intellektuella och emotionella utveckling. Mödrar organiserar idag snarare hushållsarbetet runt barnen än barnen runt hushållsarbetet. Mödrar förväntas vara tillgängliga för sina barn, att bli avbrutna i sitt hushållsarbete och att tidvis ägna sig enbart åt barnen.

För fäderna är förändringen på sätt och vis större. Inte tidsmässigt, men attitydmässigt. På 1960-talet (och tidigare) var det mycket ovanligt att papporna vårdade små barn. Endast 1 procent av fäderna matade, bytte, klädde av och på sina barn och endast 4 procent lekte med dem enligt den ovan nämnda tidsanvändningsundersökningen från 1960-talet. En större andel fäder deltog när barnen blev något större, men fortfarande var andelen mycket låg – 14 procent. En tredjedel av fäderna lekte med sina 4–6-åringar (Nyberg 1996b). På 1960-talet var en man som kunde byta blöjor en raritet, idag är så inte fallet. En pappa som tog sina barn till dagis kunde på 1960-talet hamna på lokaltidningens förstasida, idag är det vardagsmat. Männens ökade deltagande i hemarbetet betyder dock inte att det delas jämnt mellan kvinnor och män.

Småbarnsmödrar ägnar 19 timmar i veckan och småbarnsfäder 8 timmar i veckan till vård av barn, det betyder att fäderna står för 30 procent och mödrarna för 70 procent av den samlade tiden för vård av barn. Men därtill är mödrar och fäder också tillsammans med sina barn medan de ägnar sig åt annat; hemarbete, måltider och fritid. Totalt är småbarnsmödrar ensamma tillsammans med barn 47 timmar i veckan och fäder drygt 18 timmar, dvs. småbarnsfäderna står för 28 procent av den sammanlagda tiden och småbarnsmödrarna för 72 procent.

68

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Tabell 24

Tid tillsammans med barn, timmar per vecka, samt männens andel av mäns och kvinnors sammanlagda tid, 1990/91

Småbarnsföräldrar

Storbarnsföräldrar

Kvinnor

Män

Andel

Kvinnor

Män

Andel

Vård av barn

19.01

8.15

30

3.38

1.36

31

Hemarbete

22.48

7.51

26

5.47

2.33

31

Måltider

2.02

0.38

24

0.58

0.29

33

Fritid

3.18

1.57

37

1.39

1.50

53

Totalt

47.09

18.41

28

12.02

6.28

35

Källa: Beräknat från SCB, 1992. Tidsanvändningsundersökningen, tabell 8a, 8b, 45a och 45b.

Den tid som ägnas barnen minskar kraftigt när barnen blir större för såväl mödrar som fäder. Av tabellen framgår att storbarnsfäders andel av den totala tid som ägnas barnen ökar något. Det beror dock inte på att de ägnar mer tid till barnen, utan på att mödrarna ägnar mindre tid till barn.

I tid räknat är mäns beroende av kvinnors oavlönade hemarbete stort. Sett i ett historiskt perspektiv har deras beroende dock minskat. Idag vet flertalet fäder hur man gör när man byter blöjor, matar och badar barn osv. Det var inte alltid fallet på 1960-talet.

20 Kvinnor, män och inkomster

Kvinnors och mäns inkomster måste ses som ett resultat av vad som sker i familjen, på arbetsmarknaden och i välfärdsstaten. Könsarbets- delningen mellan avlönat och oavlönat arbete innebär att kvinnor ägnar mer tid till oavlönat arbete och mindre tid till avlönat arbete än män. Arbetsmarknaden är könssegregerad och lönen på kvinnodomi- nerade arbetsplatser och befattningar är lägre än på mansdominerade arbetsplatser och befattningar. Kortare lönearbetstider och lägre löner innebär att kvinnor har lägre löneinkomster än män. Fler skall försörjas på kvinnors inkomster. Kvinnor får därför i högre grad än män del av de försörjningsrelaterade och behovsprövade bidragen och män i högre grad än kvinnor av de lönerelaterade bidragen inklusive pensioner. Kvinnors och mäns inkomster skiljer sig åt både vad gäller storleken och varifrån de kommer.

Hittills har vi diskuterat i termer av kvinnor och män. I detta avslutande avsnitt utökar vi kategorierna något och jämför ensamstå- ende och sammanboende kvinnor och män samt kvinnor och män med och utan barn.

69

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Lönearbete

Mäter vi lönearbete i medelarbetstid per person i befolkningen så inkluderas i ”befolkningen” de i arbete, de arbetslösa, de frånvarande och de som inte ingår i arbetskraften. Det innebär att skillnader mellan olika kategorier i alla dessa avseenden fångas upp. Mätt på detta sätt lönearbetar män i samtliga kategorier mer än kvinnor. Men sammanboende kvinnor och män lönearbetar mer än ensamstående i samma kategori och sammanboende kvinnor utan barn i lika hög grad som ensamstående män utan barn.

En orsak till detta är att sammanboende kvinnor och män som kategori har en starkare ställning på arbetsmarknaden än ensamståen- de. De sammanboende ingår i arbetskraften i högre grad än de ensamstående och deras arbetslöshet är lägre.

Traditionellt har gifta kvinnor lönearbetat i lägre utsträckning än ensamstående kvinnor och mindre än män. Mätt som medelarbetstid per person i befolkningen så är detta inte längre fallet. Sammanboen- de kvinnor utan barn har i medeltal större möjligheter att försörja sig genom lönearbete än ensamstående kvinnor utan barn och lika stora möjligheter som ensamstående män utan barn.

Tabell 25

Medelarbetstid per vecka, per person i befolkningen, 1994

Ensamstående

Sammanboende

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Utan barn

25–44 år

23,1

25,1

25,7

30,1

45–54 år

24,4

25,5

25,2

33,0

Med barn

0–6 år

14,7

22,8

15,0

30,8

7–16 år

22,9

30,6

24,6

33,3

Källa: Bearbetning av AKU.

Att vårdansvar har betydelse för arbetstiden syns tydligt genom att kvinnor med barn lönearbetar kortare tid än de utan barn. Bland sammanboende småbarnsmödrar beror det framför allt på att en stor andel av dem har föräldrapenning. De ingår således i arbetskraften, men de är inte i arbete.

Ensamstående fäder, får man utgå ifrån, har huvudansvaret för vård av barn, medan detta inte gäller merparten av de sammanboende fäderna. Ensamstående fäder är en relativt liten grupp, ungefär 31.000 personer, medan de ensamstående mödrarna uppgår till 216.000 (Välfärdsprojektet 1996, s. 22). Ensamstående fäders arbetsmark- nadssituation påverkas av deras vårdansvar. Det gäller särskilt de med

70

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

små barn. Medelarbetstiden per ensamstående småbarnsfar är betydligt kortare än de sammanboendes. En orsak är att en lägre andel av de ensamstående småbarnsfäderna är i arbete och att en mycket högre andel är arbetslösa. Ensamstående fäder förefaller drabbas dels av ”manlig” arbetslöshet beroende på att mansdominerade närings- grenar hittills påverkats mest av öppen heltidsarbetslöshet, dels av ”ensamstående småbarnsföräldrars” arbetslöshet som sannolikt beror på arbetsgivarnas ovilja att idag anställa ensamstående småbarnsför- äldrar.

Begränsar vi oss sedan till att jämföra arbetstiden för de som är i arbete så lönearbetar kvinnor oavsett om de är ensamstående eller sammanboende, om de har barn eller inte, kortare tid än män. Man kan undra hur det kommer sig att ensamstående kvinnor utan barn har kortare arbetstider än män. Utgör arbetstidernas längd och deltidsar- bete en könsstrukturerande faktor på den svenska arbetsmarknaden? Är det så att ”kvinnliga” arbetsplatser och befattningar inte endast erbjuder lägre löner utan också kortare arbetstider? Beror det på kvinnors deltidsarbetslöshet och/eller att kvinnor i högre grad arbetar oregelbundna arbetstider och därför har kortare arbetstid? Om detta vet vi mycket lite.

Vårdansvar påverkar framför allt mödrar och ensamstående fäder med små barn så att deras arbetstider är kortare. Ensamstående fäder, liksom mödrar, deltidsarbetar i högre grad än sammanboende fäder.

Tabell 26

Medelarbetstid per vecka, per person i arbete, 1994

Ensamstående

Sammanboende

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Utan barn

25–44 år

36,1

40,4

36,3

41,5

45–54 år

36,4

40,1

34,3

42,1

Med barn

0–6 år

30,6

37,6

30,0

41,2

7–16 år

35,0

40,9

33,3

42,3

Källa: Bearbetning av AKU.

Sammanfattningsvis påverkar kön situationen på arbetsmarknaden främst på så sätt att kvinnor i arbete har kortare arbetstider än män oavsett om de är ensamstående eller sammanboende, däremot ingår de i arbetskraften i lika hög grad. Vårdansvar minskar arbetstiden. Det gäller såväl småbarnsmödrar som ensamstående småbarnsfäder.

71

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Löneinkomster

Lönearbetstiden påverkar naturligtvis löneinkomsterna. Mäns löne- inkomster är i medeltal i samtliga kategorier högre än kvinnors. Ser vi endast till de som har en lön, löntagarna, så minskar kvinnors löneinkomst som andel av mäns i de flesta fall.

I medeltal för samtliga har sammanboende kvinnor och män, med och utan barn, högre löneinkomster än de ensamstående. En orsak till detta är den högre sysselsättningsgraden och lägre arbetslösheten bland de sammanboende.

Störst möjligheter att försörja sig genom lönearbete har samman- boende män och bland kvinnorna de ensamstående och sammanboen- de utan barn 30–49 år.

Sammanboende mödrar har högre löneinkomster än de ensamstå- ende. Ensamstående mödrar är de som har det svårast att försörja sig på lönearbete av samtliga. Ensamstående fäder har betydligt högre löneinkomster än ensamstående mödrar, men betydligt lägre än sammanboende fäder.

Tabell 27

Löneinkomster, kr, 1994

I medeltal, samtliga

I medeltal, löntagare

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Ensamstående utan barn

18–29 år

55.917

70.208

67.058

86.374

30–49 år

132.616

132.641

153.333

169.508

50–64 år

97.418

115.568

143.480

177.914

Ensamstående med barn

84.883

151.467

112.384

189.908

Gifta/sammanboende utan barn

18–29 år

94.317

121.733

101.471

134.719

30–49 år

134.322

179.750

151.817

211.282

50–64 år

100.947

170.441

134.582

210.549

Gifta/sammanboende med barn

100.210

188.047

115.893

211.252

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Mätt på detta sätt påverkas således löneinkomsten av såväl kön som vårdansvar. I samtliga kategorier har män högre löneinkomster än kvinnor i samma kategori. Huvudansvaret för vården av barn minskar löneinkomsterna. Ensamstående fäder har lägre löneinkomster än sammanboende fäder. Skillnaden i löneinkomst i kronor räknat är större mellan fäder än mellan ensamstående kvinnor och män. Delat vårdansvar i den meningen att man är sammanboende befrämjar däremot löneinkomsterna, vilket visas av att sammanboende mödrar och fäder har högre löneinkomster än ensamstående föräldrar.

72

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Kvinnors och mäns möjligheter att försörja sig genom lönearbete beror dels på kvinnors och mäns familjesituation dels på deras ställning på arbetsmarknaden. Sammanboende och barn tycks stärka mäns ställning på arbetsmarknaden, medan sammanboende, men inte barn, stärker kvinnors. Sammanboende kvinnor med eller utan barn har större möjligheter att försörja sig själva genom lönearbete än ensamstående kvinnor med och utan barn.

Lönerelaterade bidrag

Vi har ovan funnit att kvinnor och män delvis får del av olika slags bidrag från välfärdsstaten. Kvinnor får i högre grad än män del av de försörjningsrelaterade bidragen, som ges lika för alla oberoende av inkomstens storlek, och av behovsprövade bidrag. Dessa bidrag skall garantera en grundtrygg, dvs. en viss minimistandard. Män får framför allt lönerelaterade bidrag inklusive pensioner. De är på olika sätt kopplade till den lön man har eller har haft och den ekonomiska standard man är van vid.

Tabell 28

Lönerelaterade bidrag och pensioner, kr, 1994

Lönerelaterade bidrag

Pensioner

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Ensamstående utan barn

18–29 år

11.714

19.446

1.657

1.219

30–49 år

13.959

22.140

9.309

8.002

50–64 år

7.543

18.973

47.520

38.363

65–74 år

35

37

103.981

133.517

75 år–

0

4

79.220

107.884

Ensamstående med barn

26.859

18.979

8.391

6.033

Gifta/sammanboende utan barn

18–29 år

16.178

18.319

337

337

30–49 år

12.675

15.170

6.126

5.712

50–64 år

9.098

13.456

26.482

39.756

65–74 år

90

113

77.560

158.096

75 år–

0

4

59.113

126.986

Gifta/sammanboende med barn

26.101

16.848

2.470

4.925

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Jämför vi sammanboende och ensamstående kvinnor och män utan barn finner vi att män i samtliga kategorier får högre belopp än kvinnorna. Det gäller däremot inte de som har barn.

Mot bakgrund av att lönerelaterade bidrag antas gynna män, är det något förvånande att mödrar är de som får de största beloppen av de

73

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

lönerelaterade bidragen. För de sammanboende mödrarna beror det på föräldrapenningen. De ensamstående mödrarna får dock mer i arbetsmarknadsstöd än i föräldrapenning. Det gäller i än högre grad de ensamstående fäderna.

När det gäller pensioner så går de naturligtvis i första hand till de äldre. Pensionerna går i hög grad till männen och beloppen är betydligt högre än de lönerelaterade bidragen. Det bör påpekas att en hel del av de lönerelaterade bidragen och av pensionerna återgår till välfärdsstaten i form av skatter.

Män har i allmänhet lönearbetat på heltid under flera decennier. Deras pensioner är därför mycket högre än kvinnors. Sammanboende män 65–74 år har t.ex. i medeltal en pension som är mer än dubbelt så hög som kvinnors i motsvarande kategori: 158.000 kr respektive 78.000 kr.

Pensioner och föräldrapenning har det gemensamt att en mycket stor andel människor berörs. Nästan alla blir vi pensionärer och en mycket stor majoritet blir föräldrar, därigenom omfördelar pensioner och föräldrapenning inkomster mellan perioder av lönearbete och perioder utan lönearbete. Eftersom en så stor majoritet av befolkning- en får del av pensionerna och föräldrapenningen omfördelar de inte i någon större utsträckning mellan hög- och låginkomsttagare. Det gör däremot sjukpenning och arbetsmarknadsstöd. Risken att bli sjuk eller arbetslös är betydligt högre bland de lågavlönade och de ensamstående föräldrarna än bland de högavlönade och sammanbo- ende föräldrarna. Sammantaget innebär det att sjukpenning och arbetsmarknadsstöd omfördelar från högavlönade, sammanboende föräldrar, till lågavlönade, ensamstående föräldrar.

Lönerelaterade bidrag antas förstärka löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Det är riktigt när det gäller pensioner, men det gäller inte generellt. Föräldraförsäkringen är av mycket stor betydelse för såväl sammanboende som ensamstående mödrar, men även arbetsmarknadsstödet är viktigt eftersom ensamstående föräldrar drabbas hårt av arbetslöshet.

Försörjningsrelaterade och behovsprövade bidrag

De försörjningsrelaterade bidragen, dvs. underhållsbidrag och barn- bidrag, går naturligtvis endast till kvinnor och män med barn. Ensamstående föräldrar får sådana bidrag i högre grad än sammanbo- ende, vilket beror på att hela barnbidraget går till en person istället för delat på två som i sammanboende, samt att de ensamstående föräldrarna får bidragsförskott, vilket är ovanligt bland sammanboen- de.

74

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

För de ensamstående är de försörjningsrelaterade bidragen av större omfattning än de lönerelaterade. För de sammanboende är det tvärt om. Föräldrapenningen går i högre grad till sammanboende sannolikt beroende på att deras barn är yngre än de ensamståendes.

Tabell 29

Försörjningsrelaterade och behovsprövade bidrag, kr, 1994

Försörjningsrelaterade bidrag

Behovsprövade bidrag

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Ensamstående utan barn

18–29 år

–

–

4.323

3.248

30–49 år

–

–

6.704

6.162

50–64 år

–

–

6.269

4.453

65–74 år

–

–

11.551

4.000

Ensamstående med barn

32.966

28.299

23.330

12.430

Gifta/sammanboende utan barn

18–29 år

–

–

1.474

1.620

30–49 år

–

–

386

902

50–64 år

–

–

259

110

65–74 år

–

–

366

284

75 år–

–

–

857

653

Gifta/sammanboende med barn

9.826

8.593

2.899

2.961

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Av tabellen framgår att de ensamstående även får relativt stora belopp av behovsprövade stöd, dvs. social- och bostadsbidrag. Det gäller då framför allt bostadsbidrag, vilket även det har ett samband med försörjningsansvar och barn.

Ekonomisk jämställdhet och ekonomiskt beroende

Välfärdsstatens transfereringar till hushållen är ett uttryck för vår välfärdspolitik, dvs. samhällets ambitioner att omfördela resurser mellan olika typer av hushåll och mellan individer i olika åldersgrup- per och mellan dem som har en löneinkomst och de som inte har det på grund av sjukdom, arbetslöshet m.m. Socialpolitiken ska fungera som ett skyddsnät genom att kompensera för inkomstbortfall och trygga försörjningen för ek onomiskt svaga grupper. Syftet är att ge alla människor en möjlighet till ekonomiskt oberoende. Transfere- ringarna går därför i hög grad till dem som inte lönearbetar därför att

de är pensionärer eller arbetslösa samt till de som ensamma har försörjnings- och vårdansvar för barn.

Använder vi kvinnors och mäns egna disponibla inkomst som ett mått på den ekonomiska jämställdheten finner vi att ensamstående

75

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

kvinnor och män är mer jämställda än sammanboende. Det beror emellertid på att ensamstående män har lägre inkomster än samman- boende män. Mest ekonomiskt jämställda är ensamstående kvinnor och män i 30–54-års åldern. Sammanboende kvinnor och män är mer ekonomiskt jämställda ju yngre de är. Där har man dock även de lägsta inkomsterna.

Tabell 30

Nettotransfereringar och disponibel inkomst, kr, 1994

Nettotransfereringar

Disponibel inkomst

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Andel

Ensamstående utan barn

18–29 år

9.924

5.925

72.816

81.484

89

30–49 år

–12.814

–15.504

124.608

133.468

93

50–64 år

14.438

4.808

138.380

143.311

97

65–74 år

87.527

93.727

104.780

120.684

87

75 år –

77.134

81.836

93.677

112.661

83

Ensamstående med barn

63.752

13.418

154.230

178.669

86

Gifta/sammanboende utan barn

18–29 år

–5.454

–13.598

95.623

114.615

83

30–49 år

–27.703

–44.175

121.687

156.292

78

50–64 år

–6.877

–27.462

114.638

182.608

63

65–74 år

58.176

99.262

79.863

138.730

58

75 år–

50.860

87.254

65.012

108.415

60

Gifta/sammanboende med barn

5.892

–35.341

115.751

175.787

66

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Nettotransfereringarna kan ses som ett uttryck för det ekonomiska beroendet av välfärdsstaten. De kategorier där bidragen är större än skatterna i medeltal kan sägas vara beroende, i varierande grad, av välfärdsstaten. Mest beroende av välfärdsstaten är naturligtvis de äldre. Det gäller särskilt de äldre männen, men också de äldre kvinnorna. Därtill kommer också de ensamstående mödrarna som i hög grad är beroende av välfärdsstaten dels därför att de har försörjaransvar dels därför att de i hög grad är arbetslösa. Man skall emellertid komma ihåg att många ensamstående föräldrar blir sammanboende föräldrar efter en tid.

Minst beroende av välfärdsstaten skulle man kunna säga att de är, som betalar mer i skatt än de får i transfereringar. De är istället beroende av arbetsmarknaden. Detta gäller sammanboende utan barn, sammanboende fäder och ensamstående utan barn i ålderskategorin 30–49 år.

Välfärdsstaten har inneburit stora fördelar för kvinnor, men könsarbetsdelningen är inte bruten, vilket visar sig i skillnader i

76

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

inkomsternas storlek mellan kvinnor och män och varifrån de kommer. Kvinnors ekonomiska beroende av män har minskat och deras möjligheter att kunna försörja sig och eventuella barn har ökat.

Kvinnors lönearbete och välfärdsstatens transfereringar betyder att kvinnors fall back -position, dvs. möjligheterna att klara sig vid en separation eller skilsmässa, har ökat väsentligt. Ensamstående mödrar är dock i hög grad beroende av välfärdsstaten och ensamstående mödrars ekonomiska standard är sannolikt i medeltal betydligt lägre än sammanboendes.

Kvinnor har idag tredubbla roller som lönearbetare, försörjare och vårdare av barn. Detta framträder i inkomststrukturen. Kvinnor har högt arbetskraftsdeltagande, men kortare lönearbetstider, lägre löneinkomster, mer försörjningsrelaterade och behovsprövade bidrag än män. Inkomststrukturen för män avspeglar den könssegregerade arbetsmarknaden med högre arbetslöshet och därmed följande arbetsmarknadsstöd och pensioner. Däremot syns mäns föräldraskap i betydligt mindre utsträckning annat än som högre deltagande i lönearbete och högre löneinkomster. Könsrelationerna har förändrats, men uppstått i ny tappning.

Strategier för att förändra dessa förhållanden kräver att val görs och åtgärder vidtas på de tre arenor där ekonomiskt utfall avgörs; nämligen familjen, arbetsmarknaden och välfärdsstaten. Ett ekono- miskt jämställt samhälle kräver förändringar som innebär att köns- arbetsdelningen mellan avlönat och oavlönat arbete minskar och att den könssegregerade arbetsmarknaden bryts upp. Ekonomisk jäm- ställdhet handlar om individuella och samhälleliga val.

77

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Referenslitteratur

Becker, G. (1965) ”A Theory of the Allocation of Time”, Economic Journal , 75 (200), s. 493–517.

Becker, G. (1981) A Treatise on the Family . Cambridge: Harvard University Press.

Björklund, A. (1992) ”Långsiktiga perspektiv på inkomstfördelningen” i Inkomstför- delningens utveckling, Bilaga till Långtidsutredningen 1992 . Stockholm: Fi- nansdepartementet.

Björklund, A. & Fritzell, J. (1992) Inkomstfördelningens utveckling, Bilaga 8 till Långtidsutredningen 1992 . Stockholm: Finansdepartementet.

Borchorst, A. & Siim, B. (1987) ”Women and the advanced welfare state – a new kind of patriarchal power?” i Women and the State . Anne Showstack Sassoon, A. (Red.). London: Hutchinson.

Duncan, S. (1996) ”The Diverse Worlds of European Patriarchy” i Women of the

European Union. The Politics of Work and Daily Life . García-Ramon, M.D. & Monk, J. (Red.), London och New York: Routledge.

England, P. (1993) ”The Separative Self: Androcentric Bias in Neoclassical Assumptions” i Beyond Economic Man: Feminist Theory and Economics , Ferber M.A. & Nelson, J.A. (Red.). Chicago: University of Chicago Press.

Esping-Andersen, G. (1990) The Three Worlds of Welfare Capitalism . Cambridge: Polity Press.

Ferber, M. & Birnbaum, B.G. (1977) ”The ‘New Home Economics’: Retrospects and Prospects”, Journal of Consumer Research, Vol. 4, June, s. 19–28.

Ferber, M. (1993) ”A Feminist Treatise on the Family”, paper presenterat vid ”Out of the Margin. Feminist Perspectives on Economic Theory”, 2–5 June, Amster- dam.

Flood, L. & Gråsjö, U. (1995) ”Changes in Time Spent at Work and Leisure: The Swedish Experience 1984–1993”, paper presenterat vid The 15th Arne Ryde Symposium on ”Economics of Gender and the Family”, Conference Volume I, 18–19 augusti.

Folbre, N. & Hartmann, H. (1988) ”The Rhetoric of Self-Interest: Ideology and Gender in Economic Theory” i The Consequences of Economic Rhetoric . Kla- mer A. McCloskey D.N. & Solow R.M. (Red.), Cambridge: Cambridge Univer- sity Press.

Fritzell, J. (1991) Icke av marknaden allena: Inkomstfördelningen i Sverige . Institutet för Social Forskning, Stockholm: Almqvist & Wiksell International.

Gustafsson, B. & Uusitalo, H. (1990) ”Income distribution and Redistribution during Two Decades: Experiences from Finland and Sweden” i Generating Equality in the Welfare State. The Swedish Experience , Persson, I. (Red.). Oslo: Norwegian University Press.

Halleröd, B. (1996) ”Generell välfärd eller selektiv fattigvård?” i

Generell välfärd.

Hot och möjligheter? Välfärdsprojektet. Kunskap. Fakta

nr 3. Palme, J. &

Wennemo, I. (Red). Stockholm: Norstedts.

Hamrin-Thorell, R. (1969) ”Barriärer som revs” i Kvinnors röst och rätt . Hamrin- Thorell, R. Lindström, U. & Stenberg, G. (Red.). Stockholm: AB Allmänna Förlaget.

Hernes, H. (1987) Welfare State and Women Power . Oslo: Norwegian University

Press.

78

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Hirdman, Y. (1990 ”Genussystemet” i Demokrati och makt i Sverige. SOU 1990:44. Maktutredningens huvudrapport. Stockholm: Allmänna förlaget.

Jansson; K. & Sandqvist, A. (1993) Inkomstfördelningen under 1980-talet. Bilaga 19 till Långtidsutredningen 1992 . Stockholm: Finansdepartementet.

Jansson, K. (1996) Distribution and redistribution of income within and between households in Sweden. Paper prepared for the twenty-fourth General Conferen- ce of the International Association for Research on Income and Wealth, Lille- hammar, Norway, 1824 August. Örebro: SCB.

le Grand, C. (1991) ”Explaining the Male–Female Wage Gap: Job Segregation and Solidarity Wage Bargaining in Sweden”, Acta Sociologica , Vol. 34, No. 4.

Lewis, J. & Piachaud, D. (1992) ”Women and poverty in the Twentieth century” i Women & Poverty in Britain the 1990s . Glendinning, C. & Millar, J. (Red.), Memel Hempstead: Harvester Wheatsheaf.

Lewis, J. (1993) ”Introduction: women, work, family and social policies in Europe” i

Women and Social Policies in Europe: Work, Family and the State . Lewis, J. (Red). Aldershot: Edward Elgar.

Myersen, E.M. & Petersen, T. (1997) ”Är kvinnor utsatta för lönediskriminering?”,

Ekonomisk Debatt , Årgång 25, nr. 1.

Nordli Hansen, M. (1997) ”The Scandinavian Welfare Model: The Impact of the Public of the Public Sector on Gender Equality”, Work, Employment & Society, Volume 11, No. 1, March, s. 83–97.

Nyberg, A. (1989) Tekniken – kvinnornas befriare? Hushållsteknik, köpevaror, gifta kvinnors hushållsarbetstid och förvärvsdeltagande 1930-talet–1980-talet . Linköping: Tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet.

Nyberg, A. (1995) Har arbetsmarknaden blivit mer jämställd? 1987–1993

. Tema-T

Arbetsnotat 134. Linköping: Tema Teknik och social förändring, Linköpings

universitet.

Nyberg, A. (1996a) ”Arbetstider ur jämställdhets- och familjesynpunkt” i

Arbetstid,

längd, förläggning och inflytande. Bilagedel.

SOU 1996:145. Stockholm:

Fritzes.

Nyberg, A. (1996b) ”In i självtjänstesamhället – eller på väg ut?” i

Från symaskin till

cyborg. Genus, teknik och social förändring

. Sundin, E. & Berner, B. (Red.).

Stockholm: Nerenius & Santérus Förlag.

Ohlander, A-S. & Strömberg, U-B. (1997) Tusen svenska kvinnoår. Svensk kvinnohistoria från vikingatid till nutid . Stockholm: Rabén Prisma.

Olofsson, J. (1996) ”Arbetslinjen i historisk belysning” i Bidrag genom arbete – en antologi . Betänkande av Storstadskommittén. SOU 1996:151. Stockholm: Fritzes.

Ott, N. (1992) Intrafamily Bargaining and Household Decisions . New York:

Springer.

Parsons, T. (1942) ”Age and Sex in the Social Structure of the United States”,

American Sociological Review, No. 7, s. 604–16.

Persson, I. (1993) Svenska kvinnor möter Europa. Ekonomisk integration och social harmonisering ur ett kvinnoperspektiv. Bilaga 16 till Långtidsutredningen 1992 . Stockholm: Allmänna förlaget.

Regeringens proposition 1996/97:1. Budgetpropositionen för år 1997. Förslag till statsbudget, finansplan m.m.

79

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Ringqvist, M. (1996) Om den offentliga sektorn. Vad den ger och vad den tar . Stockholm: Publica.

Rydenstam, K. (1992) I tid och otid. En undersökning om kvinnors och mäns tidsanvändning 1990/91. Levnadsförhållanden, Rapport 79. Stockholm: SCB.

Sainsbury, D. (Red.) (1994) Gendering Welfare States. London: Sage.

Sainsbury, D. (1996) Gender, Equality and Welfare States. Cambridge: Cambridge University Press.

Sander, Å. & Holmer, J. (1996) ”Lågkonjunktur eller systemkris – vad betyder det för jobben” i Bidrag genom arbete – en antologi. Betänkande av Storstadskommit- tén. SOU 1996:151 . Stockholm: Fritzes.

SCB, Statistiska meddelanden F 15 SM9301.

Sen, A.K. (1985) Women, technology and sexual divisions. United Nations Conference on Trade and Development, Geneva, United Nations International Research and Training Institute for the Advancement of Women, New York.

Siaroff, A. (1994) ”Work, Welfare and Gender Equality: A New Typology” i Gendering Welfare States. Sainsbury, D. (Red.). London: Sage.

Siim, B. (1990) ”Feministiska tolkningar av samspelet mellan kvinnor och välfärdsstaten” i Kvinnovetenskaplig tidskrift, 11(2), s. 13–25.

Smeeding, T. Rainwater, L. Rein, M. Hauser, R. & Schäber, G. (1990) ”Income poverty in seven countries: initial estimates from the LIS database” i Poverty, Inequality and Income Distribution in Comparative Perspective. Smeeding, T. O'Higgins, M. & Rainwater, L. (Red.). Hemel Hempstead: Harvester Wheatshe- af

Statens offentliga utredningar 1995:104. Skattereformen 1990–1991. En utvärdering.

Stockholm: Fritzes.

Statens offentliga utredningar 1996:56. Hälften vore nog – om kvinnor och män på 90-talets arbetsmarknad. Stockholm: Fritzes.

Strassman, D. (1993) ”Not a Free Market: The Thetoric of Disciplinary Authority in Economics” i Beyond Economic Man: Feminist Theory and Economics, Ferber, M.A. & Nelson, J.A. (Red.). Chicago: University of Chicago Press.

Sundin, E. & Holmquist, C. (1989) Kvinnor som företagare – osynlighet, mångfald, anpassning – en studie. Malmö: Liber-

Walby, S. (1994) ”Methodological and theoretical issues in the comparative analysis of gender relations in western Europe” i Environment and Planning, A 26.

Wennemo, I. (1996) ”Svensk familjepolitik – mot avsedda mål med oavsedda medel”

Generell välfärd. Hot eller möjligheter? Välfärdsprojektet. Kunskap. Fakta nr

3. Palme, J. & Wennemo, I. (Red.). Stockholm: Norstedts.

Wilensky, H. & Lebeaux, C.N. (1958) Industrial Society and Social Welfare. New York: The Free Press.

Wilensky, H., (1975) The Welfare State and Equality. Berkeley : University of California Press.

Välfärdsprojektet, 1996, Kunskap. Fakta. Ensamföräldrarna – en utsatt grupp?

Socialdepartementet, Stockholm.

Zetterberg, J. (1990) Essays on Inter-Sectoral Wage Differentials. Uppsala: Department of Economics, Uppsala University.

Åberg, Y. (1996) Svenska Dagbladet, 22 mars 1996.

80

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Om författaren

A NITA N YBERG

är universitetslektor i nationalekonomi och docent vid tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet. Hennes forskning rör sig inom området avlönat/oavlönat arbete ur ett genusperspektiv. Hon är huvudsekreterare i Kvinnomaktutredningen. Bland hennes arbeten kan i detta sammanhang nämnas ”Arbetstider ur jämställd- hets- och familjesynpunkt”, Bilaga 10, Arbetstid, längd, förläggning och inflytande (SOU 1996:145) och ”BNP, makt och kön” i Familj, makt och jämställdhet (SOU 1997:138).

81

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

82

SOU 1997:87

Kvinnor, män och inkomster

Bilaga. Diagram och tabeller.

Diagram 1A–C Löneinkomst efter ålder, 1994 Diagram 2A Andel med arbetsinkomst, 1994

Diagram 2B Andel med arbetsinkomst, medelvärden efter ålder,1994

Diagram 3 Arbetsinkomst efter inkomstklasser, kr i 1994 års priser, 20–64 år, 1975 och 1994

Diagram 4 Inkomststruktur, medelvärden, kr i 1994 års priser, 1975 och 1994 Tabell 1 Summa inkomster och bidrag, miljarder kronor, 1994

Tabell 2 Medelinkomsten för inkomster och bidrag, 1994

Tabell 3 Medelinkomsten för inkomster och bidrag för de som har inkomst, 1994 Tabell 4 Andel i procent som har olika inkomst, 1994

Tabell 5 Summa inkomster och bidrag, miljarder kronor, 1994 Tabell 6 Medelinkomsten för inkomster och bidrag, 1994

Tabell 7 Medelinkomsten för inkomster och bidrag för de som har inkomst, 1994 Tabell 8 Andel i procent som har olika inkomst, 1994

Tabell 9 Summa inkomster och bidrag, miljarder kronor, 1975 Tabell 10 Medelinkomsten för inkomster och bidrag, kr, 1975

Tabell 11 Medelinkomsten för inkomster och bidrag för de som har inkomst, 1975 Tabell 12 Andel i procent som har olika inkomst, 1975

Tabell 13 Summa inkomster och bidrag, miljarder kronor, 1975 Tabell 14 Medelinkomsten för inkomster och bidrag, kr, 1975

Tabell 15 Medelinkomsten för inkomster och bidrag för de som har inkomst, 1975 Tabell 16 Andel i procent som har olika inkomst, 1975

Tabell 17 Arbetsinkomst, kr i 1994 års prisnivå, 20–64 år, 1975 och 1994 Tabell 18 A Arbetsinkomst för helårs- och heltidsanställda som saknar rörelsein-

komster, 20–64 år, 1975–1995

Tabell 18 B Arbetsinkomst för helårs- och heltidsanställda som saknar rörelsein- komster, 20–64 år, 1975–1995

Tabell 19 Löneinkomst, kr, 1994

Tabell 20 Räntor och utdelningar, kr, 1994 Tabell 21 Marknadsinkomst, kr, 1994 Tabell 22 Sjukersättning, kr, 1994

Tabell 23 Föräldrapenning, kr, 1994 Tabell 24 Arbetsmarknadsstöd, kr, 1994

Tabell 25 Summa skattepliktiga bidrag exkl. pensioner, kr, 1994 Tabell 26 Summa pensioner, kr, 1994

Tabell 27 Summa individuella skattefria bidrag, kr, 1994 Tabell 28 Summa familjestöd, kr, 1994

Tabell 29 Debiterad skatt, kr, 1994

Tabell 30 Individuell disponibel inkomst, kr, 1994 Tabell 31 Folkpensionärer, 65 år och äldre, 1982–1994 Tabell 32 Utbetalda pensioner, kr, 1994

Tabell 33 Utbetalda pensioner, kr, 1994

Tabell 34 Tillgångar och skulder, miljarder kronor, 1992 Tabell 35 Medelvärden för tillgångar och skulder, kr, 1992

Tabell 36 Medelvärden för de som har tillgångar och skulder, kr, 1992 Tabell 37 Andel i procent som har olika tillgångar och skulder, 1992 Tabell 38 Tillgångar och skulder, miljarder kronor, 1992

Tabell 39 Medelvärden för tillgångar och skulder, kr, 1992

Tabell 40 Medelvärden för de som har tillgångar och skulder, kr, 1992 Tabell 41 Andel i procent som har olika tillgångar och skulder, 1992.

83

Diagram 1A–C Löneinkomst efter ålder, 1994

Andel med lö neinkomst 1994

100

Kvinnor

80

Män

60

40

20

0

16-17

18-24

25-34

35-44

45-54

55-64

65-74

75-

Å lder

200 000

Kronor

Lö neinkomst, medelvä rden 1994

Kvinnor

150 000

Män

100 000

50 000

0

16-17

18-24

25-34

35-44

45-54

55-64

65-74

75-

Å lder

Kvinnors lö neinkomst i procent av mä nnens 1994

100

80

60

40

20

0

16-17

18-24

25-34

35-44

45-54

55-64

65-74

75-

Å lder

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Diagram 2A Andel med arbetsinkomst, 1994

Procent

100

80

kvinnor

män

60

40

20

0

15-17

25-29

35-39

45-49

55-59

65-69

75-79

Källa: SCB, bearbetning av IoF storurval..

Diagram 2B Andel med arbetsinkomst, medelvärden efter ålder,1994

Kronor

250000

kvinnor

män

200000

150000

100000

50000

0

15-17

25-29

35-39

45-49

55-59

65-69

75-79

Källa: SCB, bearbetning av IoF storurval.

Diagram 3 Arbetsinkomst efter inkomstklasser, kr i 1994 års priser, 20–64 år,

1975 och 1994

1 9 7 5

Antal

700 000

600 000

500 000

kvinnor

män

400 000

300 000

200 000

100 000

0

<0

20

100

180

260

340

420

500

580

750

950

Tusen kronor

1 9 9 4

Antal

700 000

600 000

500 000

kvinnor

män

400 000

300 000

200 000

100 000

0

<0

20

100

180

260

340

420

500

580

750

950

Tusen kronor

Källa: SCB, bearbetning av IoF storurval.

Diagram 4 Inkomststruktur, medelvärden,

kr i 1994 års priser, 1975 och 1994

1975

Kronor

200 000

150 000

Kv

Män

100 000

50 000

0

-50 000

-100 000

Bidrag

Skatt

Disp. inkomst

Marknad

Kronor

1 9 9 4

200 000

Kv

150 000

Män

100 000

50 000

0

-50 000

-100 000

Bidrag

Skatt

Disp. inkomst

Marknad

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Tabell 1

Summa inkomster och bidrag, miljarder kronor, 1994

Samtliga 0 år –

Kvinnor

Män

Samtliga

Kvinnors andel

i procent

Marknaden

Löner

254,7

386,5

641,2

39,7

Näringsinkomst

4,7

13,0

17,7

26,6

Ränta utdelningar

16,6

22,6

39,2

42,3

Reavinst

24,2

34,9

59,1

40,9

Summa faktorinkomst

300,2

457,0

757,2

39,6

Skattepliktiga bidrag

Sjukersättning

9,5

9,3

18,8

50,5

Föräldrapenning

14,0

3,6

17,6

79,5

Arbetsmarknadsstöd

21,4

33,3

54,7

39,1

därav kontantersättning

14,9

22,1

37,0

40,3

arbetsmarknadsutbildning

6,4

11,2

17,6

36,4

Skattepliktigt studiestöd

2,4

1,4

3,8

63,2

Övriga skattepliktiga bidrag

3,7

2,3

6,0

61,7

Summa skattepliktigt exkl pension

51,0

49,9

100,9

50,5

Summa pensioner

96,2

120,3

216,5

44,4

Skattefria individuella bidrag

Studiestöd

7,4

5,9

13,3

55,6

Bidragsförskott

5,8

0,8

6,6

87,9

Övriga bidrag

0,7

1,2

1,9

36,8

Summa skattefria bidrag

13,9

7,9

21,8

63,8

Familjestöd

Bostadsbidrag

13,5

4,5

18,0

75,0

Barnbidrag

10,0

7,2

17,2

58,1

Socialbidrag

5,1

4,5

9,6

53,1

Övrigt

0,0

0,0

0,0

85,1

Summa familjestöd

28,7

16,4

45,1

63,6

Negativa transfereringar

Skatt

115,4

184,7

300,1

38,5

Återbetalt studielån

1,9

1,5

3,4

55,9

Givet underhållsbidrag

0,3

1,8

2,1

14,3

Summa negativa transfereringar

117,8

188,1

305,9

38,5

Summa disponibel inkomst

372,4

463,5

835,9

44,6

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.

Tabell 2

Medelinkomsten för inkomster och bidrag, 1994

Samtliga 0 år -

Medelinkomsten alla

Kvinnor i

Kvinnor

Män

Samtliga

procent av män

Marknaden

Löner

59 584

92 289

75 769

64,6

Näringsinkomst

1 107

3 093

2 090

35,8

Ränta utdelningar

3 877

5 389

4 625

71,9

Reavinst

5 657

8 325

6 977

68,0

Summa faktorinkomst

70 225

109 096

89 461

64,4

Skattepliktiga bidrag

Sjukersättning

2 219

2 227

2 223

99,6

Föräldrapenning

3 278

864

2 084

379,4

Arbetsmarknadsstöd

4 997

7 952

6 460

62,8

därav kontantersättning

3 490

5 268

4 370

66,2

arbetsmarknadsutbildning

1 507

2 684

2 090

56,1

Skattepliktigt studiestöd

558

336

448

166,1

Övriga skattepliktiga bidrag

868

556

713

156,1

Summa skattepliktigt exkl pension

11 920

11 935

11 928

99,9

Summa pensioner

22 494

28 729

25 580

78,3

Skattefria individuella bidrag

Studiestöd

1 740

1 420

1 581

122,5

Bidragsförskott

1 361

188

781

723,9

Övriga bidrag

166

285

225

58,2

Summa skattefria bidrag

3 267

1 893

2 587

172,6

Familjestöd

Bostadsbidrag

3 151

1 082

2 127

291,2

Barnbidrag

2 346

1 728

2 040

135,8

Socialbidrag

1 184

1 065

1 126

111,2

Övrigt

9

2

6

450,0

Summa familjestöd

6 690

3 877

5 299

172,6

Negativa transfereringar

Skatt

26 992

44 107

35 462

61,2

Återbetalt studielån

450

350

401

128,6

Givet underhållsbidrag

75

437

254

17,2

Summa negativa transfereringar

27 517

44 894

36 117

61,3

Summa disponibel inkomst

87 079

110 636

98 738

78,7

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.

Tabell 3 Medelinkomsten för inkomster och bidrag för de som har inkomst, 1994

Samtliga 0 år –

Medelinkomsten för personer med värde

Kvinnor i

Kvinnor

Män

Samtliga

procent av män

Marknaden

Löner

112 739

164 362

139 068

68,6

Näringsinkomst

21 672

32 247

25 523

67,2

Ränta utdelningar

5 921

8 277

7 083

71,5

Reavinst

57 704

67 538

63 132

85,4

Summa faktorinkomst

84 068

130 394

107 012

64,5

Skattepliktiga bidrag

Sjukersättning

20 266

27 401

23 270

74,0

Föräldrapenning

23 790

9 589

18 245

248,1

Arbetsmarknadsstöd

41 230

58 175

50 125

70,9

därav kontantersättning

33 051

44 724

39 147

73,9

arbetsmarknadsutbildning

28 146

36 587

32 983

76,9

Skattepliktigt studiestöd

38 505

31 754

35 690

121,3

Övriga skattepliktiga bidrag

11 372

11 096

11 264

102,5

Summa skattepliktigt exkl pension

38 847

40 610

39 700

95,7

Summa pensioner

78 649

122 081

98 035

64,4

Skattefria individuella bidrag

Studiestöd

18 305

16 258

17 335

112,6

Bidragsförskott

19 875

16 618

19 422

119,6

Övriga bidrag

12 445

11 729

11 986

106,1

Summa skattefria bidrag

19 456

16 812

18 408

115,7

Familjestöd

Bostadsbidrag

14 281

8 682

12 287

164,5

Barnbidrag

9 908

8 833

9 427

112,2

Socialbidrag

23 148

23 479

23 304

98,6

Övrigt

1 668

2 682

1 764

62,2

Summa familjestöd

17 602

13 737

15 965

128,1

Negativa transfereringar

Skatt

31 039

51 174

40 959

60,7

Återbetalt studielån

4 981

4 875

4 934

102,2

Givet underhållsbidrag

8 314

12 246

11 441

67,9

Summa negativa transfereringar

31 637

52 027

41 684

60,8

Summa disponibel inkomst

96 539

124 031

110 076

77,8

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.

Tabell 4 Andel i procent som har olika inkomst, 1994

Samtliga 0 år –

Kvinnor

Män

Samtliga

Marknaden

Löner

52,9

56,1

54,5

Näringsinkomst

5,1

9,6

7,3

Ränta utdelningar

65,5

65,1

65,3

Reavinst

9,8

12,3

11,1

Summa faktorinkomst

83,5

83,7

83,6

Skattepliktiga bidrag

Sjukersättning

10,9

8,1

9,6

Föräldrapenning

13,8

9,0

11,4

Arbetsmarknadsstöd

12,1

13,7

12,9

därav kontantersättning

10,6

11,8

11,2

arbetsmarknadsutbildning

5,4

7,3

6,3

Skattepliktigt studiestöd

1,4

1,1

1,3

Övriga skattepliktiga bidrag

7,6

5,0

6,3

Summa skattepliktigt exkl pension

30,7

29,4

30,0

Summa pensioner

28,6

23,5

26,1

Skattefria individuella bidrag

Studiestöd

9,5

8,7

9,1

Bidragsförskott

6,8

1,1

4,0

Övriga bidrag

1,3

2,4

1,9

Summa skattefria bidrag

16,8

11,3

14,1

Familjestöd

Bostadsbidrag

22,1

12,5

17,3

Barnbidrag

23,7

19,6

21,6

Socialbidrag

5,1

4,5

4,8

Övrigt

0,6

0,1

0,3

Summa familjestöd

38,1

28,6

33,4

Negativa transfereringar

Skatt

87,0

86,2

86,6

Återbetalt studielån

9,0

7,2

8,1

Givet underhållsbidrag

0,9

3,6

2,2

Summa negativa transfereringar

87,1

86,3

86,7

Summa disponibel inkomst

90,2

89,2

89,7

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen

Tabell 5 Summa inkomster och bidrag, miljarder kronor, 1994

Samtliga 18 –64 år

Kvinnor

Män

Samtliga

Kvinnors andel

i procent

Marknaden

Löner

252,9

381,8

634,7

39,8

Näringsinkomst

4,4

11,7

16,0

27,2

Ränta utdelningar

9,6

14,8

24,4

39,3

Reavinst

17,5

27,0

44,6

39,3

Summa faktorinkomst

284,4

435,3

719,7

39,5

Skattepliktiga bidrag

Sjukersättning

9,5

9,3

18,7

50,4

Föräldrapenning

14,0

3,6

17,6

79,5

Arbetsmarknadsstöd

21,3

33,3

54,6

39,0

därav kontantersättning

14,9

22,0

36,9

40,3

arbetsmarknadsutbildning

6,4

11,2

17,7

36,4

Skattepliktigt studiestöd

2,4

1,4

3,8

62,9

Övriga skattepliktiga bidrag

3,6

1,9

5,5

65,4

Summa skattepliktigt exkl pension

50,9

50,0

100,9

50,4

Summa pensioner

29,1

32,1

61,2

47,6

Skattefria individuella bidrag

Studiestöd

7,0

5,5

12,5

56,1

Bidragsförskott

5,8

0,8

6,6

88,1

Övriga bidrag

0,4

0,8

1,2

33,1

Summa skattefria bidrag

13,2

7,1

20,4

65,0

Familjestöd

Bostadsbidrag

7,2

3,5

10,7

67,3

Barnbidrag

10,0

7,2

17,3

58,1

Socialbidrag

4,8

4,3

9,2

52,8

Övrigt

0,0

0,0

0,0

85,1

Summa familjestöd

22,1

15,0

37,1

59,5

Negativa transfereringar

Skatt

99,1

153,3

252,3

39,3

Återbetalt studielån

1,9

1,5

3,4

56,7

Givet underhållsbidrag

0,3

1,8

2,1

13,9

Summa negativa transfereringar

101,3

156,6

257,8

39,3

Summa disponibel inkomst

298,5

383,0

681,5

43,8

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen

Tabell 6

Medelinkomsten för inkomster och bidrag, 1994

Samtliga 18 –64 år

Medelinkomsten alla

Kvinnor i

Kvinnor

Män

Samtliga

procent av män

Marknaden

Löner

97 447

146 633

122 079

66,5

Näringsinkomst

1 682

4 479

3 083

37,6

Ränta utdelningar

3 691

5 682

4 688

65,0

Reavinst

6 755

10 381

8 571

65,1

Summa faktorinkomst

109 575

167 175

138 421

65,5

Skattepliktiga bidrag

Sjukersättning

3 644

3 569

3 606

102,1

Föräldrapenning

5 400

1 390

3 391

388,5

Arbetsmarknadsstöd

8 207

12 774

10 494

64,2

därav kontantersättning

5 725

8 457

7 093

67,7

arbetsmarknadsutbildning

2 482

4 317

3 401

57,5

Skattepliktigt studiestöd

919

540

729

170,2

Övriga skattepliktiga bidrag

1 387

732

1 059

189,5

Summa skattepliktigt exkl pension

19 557

19 005

19 279

102,9

Summa pensioner

11 227

12 330

11 779

91,1

Skattefria individuella bidrag

Studiestöd

2 711

2 117

2 414

128,1

Bidragsförskott

2 236

302

1 267

740,4

Övriga bidrag

157

317

237

49,5

Summa skattefria bidrag

5 104

2 736

3 918

186,5

Familjestöd

Bostadsbidrag

2 771

1 341

2 055

206,6

Barnbidrag

3 864

2 774

3 318

139,3

Socialbidrag

1 861

1 661

1 761

112,0

Övrigt

15

3

9

500,0

Summa familjestöd

8 511

5 779

7 143

147,3

Negativa transfereringar

Skatt

38 164

58 872

48 535

64,8

Återbetalt studielån

741

564

652

131,4

Givet underhållsbidrag

113

695

405

16,3

Summa negativa transfereringar

39 018

60 131

49 592

64,9

Summa disponibel inkomst

114 956

146 894

130 948

78,3

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.

Tabell 7 Medelinkomsten för inkomster och bidrag för de som har inkomst, 1994

Samtliga 18–64 år

Medelinkomsten för personer med värde

Kvinnor i

Kvinnor

Män

Samtliga

procent av män

Marknaden

Löner

118 655

177 073

148 032

67,0

Näringsinkomst

23 923

35 645

31 447

67,1

Ränta utdelningar

5 810

8 750

7 299

66,4

Reavinst

55 050

65 969

61 194

83,4

Summa faktorinkomst

119 196

180 058

149 826

66,2

Skattepliktiga bidrag

Sjukersättning

20 345

27 715

23 433

73,4

Föräldrapenning

23 790

9 589

18 245

248,1

Arbetsmarknadsstöd

41 312

58 317

50 243

70,8

därav kontantersättning

33 101

44 801

39 216

73,9

arbetsmarknadsutbildning

28 146

36 622

33 001

76,9

Skattepliktigt studiestöd

38 505

31 754

35 690

121,3

Övriga skattepliktiga bidrag

11 553

9 809

10 884

117,8

Summa skattepliktigt exkl pension

39 260

40 912

40 059

96,0

Summa pensioner

73 481

95 268

83 490

77,1

Skattefria individuella bidrag

Studiestöd

21 934

20 115

21 096

109,0

Bidragsförskott

19 883

16 640

19 431

119,5

Övriga bidrag

12 857

11 316

11 782

113,6

Summa skattefria bidrag

21 724

20 082

21 120

108,2

Familjestöd

Bostadsbidrag

12 119

8 345

10 559

145,2

Barnbidrag

9 908

8 835

9 429

112,1

Socialbidrag

23 420

23 463

23 440

99,8

Övrigt

1 668

2 682

1 764

62,2

Summa familjestöd

17 259

13 881

15 705

124,3

Negativa transfereringar

Skatt

39 290

60 877

50 077

64,5

Återbetalt studielån

4 981

4 875

4 934

102,2

Givet underhållsbidrag

8 081

12 269

11 443

65,9

Summa negativa transfereringar

40 152

62 068

51 106

64,7

Summa disponibel inkomst

115 071

146 894

131 051

78,3

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.

Samtliga 18–64 år

Tabell 8

Andel i procent som har olika inkomst, 1994

Kvinnor

Män

Samtliga

Marknaden

Löner

82,1

82,8

82,5

Näringsinkomst

7,0

12,6

9,8

Ränta utdelningar

63,5

64,9

64,2

Reavinst

12,3

15,7

14,0

Summa faktorinkomst

91,9

92,8

92,4

Skattepliktiga bidrag

Sjukersättning

17,9

12,9

15,4

Föräldrapenning

22,7

14,5

18,6

Arbetsmarknadsstöd

19,9

21,9

20,9

därav kontantersättning

17,3

18,9

18,1

arbetsmarknadsutbildning

8,8

11,8

10,3

Skattepliktigt studiestöd

2,4

1,7

2,0

Övriga skattepliktiga bidrag

12,0

7,5

9,7

Summa skattepliktigt exkl pension

49,8

46,5

48,1

Summa pensioner

15,3

12,9

14,1

Skattefria individuella bidrag

Studiestöd

12,4

10,5

11,4

Bidragsförskott

11,2

1,8

6,5

Övriga bidrag

1,2

2,8

2,0

Summa skattefria bidrag

23,5

13,6

18,5

Familjestöd

Bostadsbidrag

22,9

16,1

19,5

Barnbidrag

39,0

31,4

35,2

Socialbidrag

7,9

7,1

7,5

Övrigt

0,9

0,1

0,5

Summa familjestöd

49,2

41,8

45,5

Negativa transfereringar

Skatt

97,1

96,7

96,9

Återbetalt studielån

14,9

11,6

13,2

Givet underhållsbidrag

1,4

5,7

3,5

Summa negativa transfereringar

97,3

96,9

97,1

Summa disponibel inkomst

99,9

100,0

99,9

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.

Tabell 9

Summa inkomster och bidrag, miljarder kronor, 1975

Samtliga 0 år –

Kvinnor

Män

Samtliga

Kvinnors andel

i procent

Marknaden

Löner

45,5

103,4

148,8

30,5

Näringsinkomst

1,5

8,4

9,9

14,9

Ränta utdelningar

2,4

3,6

6,0

39,9

Reavinst (taxerad)

0,2

0,6

0,8

23,0

Summa faktorinkomst

49,5

115,9

165,4

29,9

Skattepliktiga bidrag

Sjukersättning

2,7

4,2

6,9

38,9

Föräldrapenning

1,3

0,1

1,4

89,7

Arbetsmarknadsstöd

0,4

0,5

0,8

42,9

därav kontantersättning

0,2

0,3

0,5

35,1

arbetsmarknadsutbildning

0,2

0,2

0,3

54,0

Övriga skattepliktiga bidrag

0,3

0,0

0,4

88,0

Summa skattepliktigt exkl pension

4,6

4,9

9,5

48,7

Summa pensioner

11,9

13,0

24,8

47,8

Skattefria individuella bidrag

Studiestöd

0,8

0,6

1,4

57,2

Bidragsförskott

0,9

0,2

1,1

82,2

Övriga bidrag

0,0

0,1

0,1

29,8

Summa skattefria bidrag

1,8

0,9

2,6

67,0

Familjestöd

Bostadsbidrag

2,2

1,3

3,5

62,9

Barnbidrag

1,6

1,3

2,9

55,0

Socialbidrag

0,2

0,2

0,4

46,8

Övrigt

0,0

0,1

0,1

33,3

Summa familjestöd

4,0

2,9

6,9

58,3

Negativa transfereringar

Skatt

16,7

45,0

61,7

27,1

Återbetalt socialbidrag

0,0

0,1

0,1

12,6

Givet underhållsbidrag

0,1

0,6

0,7

10,8

Summa negativa transfereringar

16,8

45,7

62,5

26,9

Summa disponibel inkomst

55,0

91,9

146,8

37,4

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.

Tabell 10 Medelinkomsten för inkomster och bidrag, kr, 1975

Samtliga 0 år –

Medelinkomsten alla

Kvinnor i

Kvinnor

Män

Samtliga

procent av män

Marknaden

Löner

11 043

25 262

18 132

43,7

Näringsinkomst

357

2 048

1 200

17,4

Ränta utdelningar

584

882

733

66,2

Reavinst

43

143

93

30,1

Summa faktorinkomst

12 027

28 335

20 158

42,4

Skattepliktiga bidrag

Sjukersättning

655

1 032

843

63,5

Föräldrapenning

310

36

173

861,1

Arbetsmarknadsstöd

87

117

102

74,4

därav kontantersättning

42

78

60

53,8

arbetsmarknadsutbildning

46

39

42

117,9

Övriga skattepliktiga bidrag

75

10

43

750,0

Summa skattepliktigt exkl pension

1 127

1 195

1 161

94,3

Summa pensioner

2 879

3 167

3 023

90,9

Skattefria individuella bidrag

Studiestöd

194

146

170

132,9

Bidragsförskott

226

49

138

461,2

Övriga bidrag

7

16

11

43,8

Summa skattefria bidrag

427

211

319

202,4

Familjestöd

Bostadsbidrag

539

319

429

169,0

Barnbidrag

381

314

347

121,3

Socialbidrag

50

58

54

86,2

Övrigt

7

13

10

53,8

Summa familjestöd

977

704

840

138,8

Negativa transfereringar

Skatt

4 059

10 995

7 517

36,9

Återbetalt socialbidrag

3

19

11

15,8

Givet underhållsbidrag

18

149

83

12,1

Summa negativa transfereringar

4 080

11 163

7 611

36,5

Summa disponibel inkomst

13 357

22 449

17 890

59,5

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.

Tabell 11 Medelinkomsten för inkomster och bidrag för de som har inkomst, kr, 1975

Samtliga 0 år –

Medelinkomsten för personer med värde

Kvinnor i

Kvinnor

Män

Samtliga

procent av män

Marknaden

Löner

23 061

41 170

33 207

56,0

Näringsinkomst

9 890

18 869

16 619

52,4

Ränta utdelningar

1 654

1 723

1 695

96,0

Reavinst

6 475

8 133

7 681

79,6

Summa faktorinkomst

20 193

38 865

30 443

52,0

Skattepliktiga bidrag

Sjukersättning

2 082

3 057

2 585

68,1

Föräldrapenning

6 419

1 373

4 653

467,5

Arbetsmarknadsstöd

3 299

4 043

3 686

81,6

därav kontantersättning

2 564

3 281

2 988

78,1

arbetsmarknadsutbildning

4 041

5 510

4 605

73,3

Övriga skattepliktiga bidrag

7 635

2 906

6 387

262,7

Summa skattepliktigt exkl pension

3 338

3 398

3 368

98,2

Summa pensioner

12 148

16 684

14 159

72,8

Skattefria individuella bidrag

Studiestöd

3 949

3 680

3 829

107,3

Bidragsförskott

4 946

3 589

4 634

137,8

Övriga bidrag

326

1 341

695

24,3

Summa skattefria bidrag

3 776

3 261

3 589

115,8

Familjestöd

Bostadsbidrag

1 940

1 539

1 769

126,1

Barnbidrag

1 475

1 373

1 427

107,4

Socialbidrag

1 970

2 315

2 139

85,1

Övrigt

461

636

564

72,5

Summa familjestöd

2 410

2 059

2 250

117,0

Negativa transfereringar

Skatt

7 645

15 413

12 087

49,6

Återbetalt socialbidrag

1 169

4 008

3 052

29,2

Givet underhållsbidrag

2 136

3 525

3 295

60,6

Summa negativa transfereringar

7 656

15 608

12 202

49,1

Summa disponibel inkomst

17 324

28 525

22 965

60,7

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.

Tabell 12 Andel i procent som har olika inkomst, 1975

Samtliga 0 år –

Kvinnor

Män

Samtliga

Marknaden

Löner

47,9

61,4

54,6

Näringsinkomst

3,6

10,9

7,2

Ränta utdelningar

35,3

51,2

43,2

Reavinst

0,7

1,8

1,2

Summa faktorinkomst

59,6

72,9

66,2

Skattepliktiga bidrag

Sjukersättning

31,4

33,8

32,6

Föräldrapenning

4,8

2,6

3,7

Arbetsmarknadsstöd

2,6

2,9

2,8

därav kontantersättning

1,6

2,4

2,0

arbetsmarknadsutbildning

1,1

0,7

0,9

Övriga skattepliktiga bidrag

1,0

0,4

0,7

Summa skattepliktigt exkl pension

33,8

35,2

34,5

Summa pensioner

23,7

19,0

21,3

Skattefria individuella bidrag

Studiestöd

4,9

4,0

4,4

Bidragsförskott

4,6

1,4

3,0

Övriga bidrag

2,1

1,2

1,6

Summa skattefria bidrag

11,3

6,5

8,9

Familjestöd

Bostadsbidrag

27,8

20,7

24,3

Barnbidrag

25,8

22,9

24,3

Socialbidrag

2,6

2,5

2,5

Övrigt

1,4

2,1

1,7

Summa familjestöd

40,5

34,2

37,4

Negativa transfereringar

Skatt

53,1

71,3

62,2

Återbetalt socialbidrag

0,2

0,5

0,3

Givet underhållsbidrag

0,8

4,2

2,5

Summa negativa transfereringar

53,3

71,5

62,4

Summa disponibel inkomst

77,1

78,7

77,9

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.

Tabell 13 Summa inkomster och bidrag, miljarder kronor, 1975

Samtliga 18–64 år

Kvinnor

Män

Samtliga

Kvinnors andel

i procent

Marknaden

Löner

44,4

100,6

144,9

30,6

Näringsinkomst

1,3

7,5

8,8

14,6

Ränta utdelningar

1,5

2,4

3,9

39,3

Reavinst (taxerad)

0,2

0,5

0,7

23,4

Summa faktorinkomst

47,3

110,9

158,3

29,9

Skattepliktiga bidrag

Sjukersättning

2,7

4,0

6,7

39,9

Föräldrapenning

1,3

0,1

1,4

89,7

Arbetsmarknadsstöd

0,4

0,4

0,8

46,7

därav kontantersättning

0,2

0,2

0,4

40,8

arbetsmarknadsutbildning

0,2

0,2

0,3

53,8

Övriga skattepliktiga bidrag

0,2

0,0

0,3

96,1

Summa skattepliktigt exkl pension

4,5

4,6

9,1

49,8

Summa pensioner

3,3

2,6

5,8

56,3

Skattefria individuella bidrag

Studiestöd

0,7

0,5

1,2

57,7

Bidragsförskott

0,9

0,2

1,1

82,2

Övriga bidrag

0,0

0,0

0,1

37,1

Summa skattefria bidrag

1,6

0,8

2,4

68,7

Familjestöd

Bostadsbidrag

1,4

0,8

2,2

62,2

Barnbidrag

1,6

1,3

2,8

55,0

Socialbidrag

0,2

0,2

0,4

51,5

Övrigt

0,0

0,1

0,1

33,3

Summa familjestöd

3,2

2,4

5,5

57,3

Negativa transfereringar

Skatt

15,1

40,9

55,9

26,9

Återbetalt socialbidrag

0,0

0,0

0,0

26,2

Givet underhållsbidrag

0,1

0,6

0,7

10,9

Summa negativa transfereringar

15,1

41,5

56,6

26,7

Summa disponibel inkomst

44,8

79,7

124,5

36,0

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.

Tabell 14 Medelinkomsten för inkomster och bidrag, kr, 1975

Samtliga 18–64 år

Medelinkomsten alla

Kvinnor i

Kvinnor

Män

Samtliga

procent av män

Marknaden

Löner

18 119

40 173

29 269

45,1

Näringsinkomst

524

2 995

1 774

17,5

Ränta utdelningar

629

952

792

66,1

Reavinst

65

208

137

31,3

Summa faktorinkomst

19 337

44 328

31 972

43,6

Skattepliktiga bidrag

Sjukersättning

1 083

1 598

1 343

67,8

Föräldrapenning

521

59

287

883,1

Arbetsmarknadsstöd

143

160

152

89,4

därav kontantersättning

68

97

83

70,1

arbetsmarknadsutbildning

75

63

69

119,0

Övriga skattepliktiga bidrag

101

4

52

2525,0

Summa skattepliktigt exkl pension

1 848

1 821

1 834

101,5

Summa pensioner

1 341

1 020

1 179

131,5

Skattefria individuella bidrag

Studiestöd

283

203

243

139,4

Bidragsförskott

380

81

229

469,1

Övriga bidrag

9

16

12

56,3

Summa skattefria bidrag

672

300

484

224,0

Familjestöd

Bostadsbidrag

558

332

444

168,1

Barnbidrag

640

511

575

125,2

Socialbidrag

84

77

81

109,1

Övrigt

11

21

16

52,4

Summa familjestöd

1 293

941

1 116

137,4

Negativa transfereringar

Skatt

6 151

16 327

11 296

37,7

Återbetalt socialbidrag

5

12

9

41,7

Givet underhållsbidrag

30

242

137

12,4

Summa negativa transfereringar

6 186

16 581

11 442

37,3

Summa disponibel inkomst

18 305

31 829

25 143

57,5

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.

Tabell 15 Medelinkomsten för inkomster och bidrag för de som har inkomst, kr, 1975

Samtliga 18–64 år

Medelinkomsten för personer med värde

Kvinnor i

Kvinnor

Män

Samtliga

procent av män

Marknaden

Löner

24 371

44 544

35 540

54,7

Näringsinkomst

11 307

21 679

19 116

52,2

Ränta utdelningar

1 388

1 420

1 407

97,7

Reavinst

7 849

8 121

8 055

96,7

Summa faktorinkomst

23 741

45 695

35 796

52,0

Skattepliktiga bidrag

Sjukersättning

2 109

3 024

2 578

69,7

Föräldrapenning

6 436

1 374

4 662

468,4

Arbetsmarknadsstöd

3 349

3 888

3 616

86,1

därav kontantersättning

2 591

2 942

2 788

88,1

arbetsmarknadsutbildning

4 108

5 574

4 676

73,7

Övriga skattepliktiga bidrag

7 955

1 740

6 949

457,2

Summa skattepliktigt exkl pension

3 376

3 345

3 360

100,9

Summa pensioner

11 341

13 883

12 328

81,7

Skattefria individuella bidrag

Studiestöd

6 119

5 769

5 966

106,1

Bidragsförskott

4 946

3 590

4 634

137,8

Övriga bidrag

296

1 705

617

17,4

Summa skattefria bidrag

4 468

4 545

4 492

98,3

Familjestöd

Bostadsbidrag

1 815

1 454

1 659

124,8

Barnbidrag

1 475

1 374

1 428

107,4

Socialbidrag

1 982

2 051

2 015

96,6

Övrigt

461

636

564

72,5

Summa familjestöd

2 410

2 059

2 250

117,0

Negativa transfereringar

Skatt

8 356

17 026

13 308

49,1

Återbetalt socialbidrag

1 169

1 908

1 634

61,3

Givet underhållsbidrag

2 138

3 532

3 299

60,5

Summa negativa transfereringar

8 366

17 238

13 430

48,5

Summa disponibel inkomst

19 028

31 989

25 682

59,5

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.

Tabell 16 Andel i procent som har olika inkomst, 1975

Samtliga 18–64 år

Kvinnor

Män

Samtliga

Marknaden

Löner

74,3

90,2

82,4

Näringsinkomst

4,6

13,8

9,3

Ränta utdelningar

45,3

67,0

56,3

Reavinst

0,8

2,6

1,7

Summa faktorinkomst

81,5

97,0

89,3

Skattepliktiga bidrag

Sjukersättning

51,4

52,8

52,1

Föräldrapenning

8,1

4,3

6,2

Arbetsmarknadsstöd

4,3

4,1

4,2

därav kontantersättning

2,6

3,3

3,0

arbetsmarknadsutbildning

1,8

1,1

1,5

Övriga skattepliktiga bidrag

1,3

0,2

0,7

Summa skattepliktigt exkl pension

54,7

54,4

54,6

Summa pensioner

11,8

7,3

9,6

Skattefria individuella bidrag

Studiestöd

4,6

3,5

4,1

Bidragsförskott

7,7

2,2

4,9

Övriga bidrag

3,2

0,9

2,0

Summa skattefria bidrag

15,1

6,6

10,8

Familjestöd

Bostadsbidrag

30,7

22,8

26,7

Barnbidrag

43,4

37,2

40,3

Socialbidrag

4,3

3,8

4,0

Övrigt

2,4

3,4

2,9

Summa familjestöd

52,1

34,2

37,4

Negativa transfereringar

Skatt

73,6

95,9

84,9

Återbetalt socialbidrag

0,4

0,7

0,5

Givet underhållsbidrag

1,4

6,9

4,2

Summa negativa transfereringar

73,9

96,2

85,2

Summa disponibel inkomst

96,2

99,5

97,9

Källa: SCB, bearbetning av Inkomstfördelningsundersökningen.

Tabell 17 Arbetsinkomst, kr i 1994 års prisnivå, 20–64 år, 1975 och 1994

Antal personer i respektive inkomstklass

1975

1994

Inkomst

Kvinnor

Män

Samtliga

Kvinnor

Män

Samtliga

i tusen kronor

< 0

7 816

4 759

12 575

11 126

20 797

31 923

0

379 200

90 976

470 176

288 025

258 589

546 614

1-39

486 659

95 669

582 328

312 289

281 065

593 354

40

- 79

310 549

110 642

421 191

264 177

177 813

441 990

80

- 119

396 220

173 091

569 311

381 173

170 685

551 858

120

- 159

378 287

346 836

725 123

537 479

272 683

810 162

160

- 199

263 941

658 614

922 555

416 501

464 322

880 823

200

- 239

90 725

400 265

490 990

174 427

350 323

524 750

240

- 279

18 428

212 069

230 497

48 737

209 222

257 959

280

- 319

9 886

102 593

112 479

30 823

97 807

128 630

320

- 359

9 907

61 224

71 131

9 163

56 433

65 596

360

- 399

1 497

38 753

40 250

6 359

41 640

47 999

400

- 439

583

24 317

24 900

3 589

26 579

30 168

440

- 479

762

13 544

14 306

1 983

18 072

20 055

480

- 519

492

10 300

10 792

1 346

10 925

12 271

520

- 559

628

7 453

8 081

1 346

10 097

11 443

560

- 599

469

4 813

5 282

0

4 932

4 932

600

- 699

178

11 249

11 427

336

10 590

10 926

700

- 799

133

7 256

7 389

336

5 048

5 384

800

- 899

44

2 943

2 987

0

3 029

3 029

900

- 999

0

1 120

1 120

0

3 365

3 365

1000 -

44

2 059

2 103

0

4 712

4 712

Samtliga

2 356 448

2 380 545

4 736 993

2 489 215

2 498 728

4 987 943

Medelvärde alla

83 899

188 814

136 624

112 132

161 950

137 089

Medelvärde för de

99 990

196 316

151 679

126 805

180 645

153 961

med inkomst

Medianvärde alla

79 703

182 741

140 535

119 092

167 470

138 584

Gini-koefficient

0,494

0,293

0,418

0,399

0,429

0,430

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Tabell 18 A. Arbetsinkomst för helårs- och heltidsanställda som saknar rörelseinkomster, 20–64 år, 1975–1995

Löpande priser i tkr

Relativa

Kvinnors inkomst

Antal i populationen

Antal

Antal i populationen

Medel

P10

P25

P50

P75

P90

Gini-

kvartil-

i % av männens

(tusental)

i urvalet

KPI

(ental)

värde

koeff

avstånd

Medelv.

Median

Män

Kvinno r

Samtlig a Samtliga

Män

Kvinn or Samtli ga

1975

50,1

33,0

38,8

45,5

55,3

71,1

0,192

0,36

75,8

81,7

1 616

662

2 278

6 515

60,8

1978

68,6

48,0

54,2

62,6

75,0

93,1

0,170

0,33

78,9

83,4

1 552

654

2 206

5 523

82,1

1980

80,4

56,9

64,0

73,1

87,0

111,3

0,170

0,32

80,8

87,3

1 525

677

2 202

5 014

100

1524639

677 115

677 115

1981

86,9

60,8

69,5

79,4

95,4

119,7

0,172

0,33

79,4

84,8

1 458

689

2 146

4 963

112,1

1457 522

688 708

2146 230

1982

93,1

65,8

74,4

85,4

102,0

127,1

0,168

0,32

80,6

86,4

1 440

687

2 127

4 884

121,7

1440 403

686 548

2126 951

1983

100,3

72,3

80,8

93,0

109,0

135,9

0,161

0,30

81,5

85,5

1 477

725

2 202

4 799

132,6

1476 687

724 845

2201 532

1984

108,8

76,9

87,3

101,1

120,0

149,5

0,167

0,32

78,8

84,1

1 398

750

2 148

4 683

143,2

1397 910

749 851

2147 761

1985

117,6

83,0

93,1

106,6

129,3

164,2

0,174

0,34

78,1

83,3

1 395

770

2 166

4 808

153,8

1395 223

770 482

2165 705

1986

127,5

88,1

100,7

115,5

139,8

175,8

0,180

0,34

78,2

84,9

1 413

790

2 203

5 299

160,3

1412 535

790 412

2202 947

1987

135,7

93,8

107,7

123,8

149,3

189,1

0,177

0,34

80,1

85,3

1 437

809

2 245

5 824

167

1436 727

808 702

2245 429

1988

146,2

100,9

114,9

134,3

161,5

203,9

0,177

0,35

78,4

82,5

1 504

844

2 349

6 031

176,7

1504 466

844 232

2348 698

1989

160,4

110,5

125,3

147,2

177,8

224,5

0,178

0,36

76,7

80,4

1 524

889

2 413

7 051

188,1

1523 928

888 840

2412 768

1989-rev

165,9

112,2

127,5

150,9

185,8

237,0

0,185

0,39

74,2

78,8

1 524

889

2 413

7 051

188,1

1523 928

888 840

2412 768

1990-rev

187,9

129,1

144,7

170,3

209,2

259,3

0,174

0,38

77,9

80,4

1 483

862

2 345

6 042

207,6

1483 090

861 644

2344 734

1991

193,6

129,2

147,2

175,9

214,2

272,8

0,192

0,38

76,9

80,4

1 499

951

2 451

6 431

227,2

1499 389

951 246

2450 635

1992

197,6

133,1

151,6

178,5

219,5

280,4

0,191

0,38

77,0

80,9

1 447

917

2 365

8 052

232,3

1447 141

917 378

2364 519

1993

205,7

137,9

155,8

185,0

227,6

294,4

0,197

0,39

76,4

81,3

1 281

868

2 150

8 144

243,2

1281 166

868 413

2149 579

1994

216,0

141,8

162,8

192,5

236,6

309,8

0,204

0,38

76,8

82,7

1 318

882

2 201

5 682

248,5

1318 178

882 363

2200 541

1995

216,5

140,8

163,3

195,2

238,9

310,2

0,200

0,39

77,9

81,0

1 370

905

2 275

8 836

254,8

1370 269

904 659

2274 928

Källa: Bearbetningar av HINK.

Anm: 1989-rev och 1990-rev har beräknats med de basbreddningar i inkomstdefinitioner som införts 1991.

Definitioner: Arbetsinkomst för personer som kodats som minst heltidsarbetande (35 tim/vecka –).

Tabell 18 B. Arbetsinkomst för helårs- och heltidsanställda som saknar rörelseinkomster, 20–64 år, 1975–1995

Belopp i tkr i 1995 års priser

Relativa

Kvinnors inkomst

Antal i populationen

Antal i

Antal i populationen

Medel

P10

P25

P50

P75

P90 Gini- kvartil-

i % av männens

(tusental)

urvalet

KPI

(ental)

värde

koeff

avstånd

Medelv.

Median

Män

Kvinno r

Samtlig a Samtliga

Män

Kvinn or Samtli ga

1975

210,0

138,3

162,6

190,7

231,8

298,0

0,192

0,36

75,8

81,7

1 616

662

2 278

6 515

60,8

1978

212,9

149,0

168,2

194,3

232,8

288,9

0,170

0,33

78,9

83,4

1 552

654

2 206

5 523

82,1

1980

204,9

145,0

163,1

186,3

221,7

283,6

0,170

0,32

80,8

87,3

1 525

677

2 202

5 014

100

1524639

677 115

677 115

1981

197,5

138,2

158,0

180,5

216,8

272,1

0,172

0,33

79,4

84,8

1 458

689

2 146

4 963

112,1

1457 522

688 708

2146 230

1982

194,9

137,8

155,8

178,8

213,6

266,1

0,168

0,32

80,6

86,4

1 440

687

2 127

4 884

121,7

1440 403

686 548

2126 951

1983

192,7

138,9

155,3

178,7

209,5

261,1

0,161

0,30

81,5

85,5

1 477

725

2 202

4 799

132,6

1476 687

724 845

2201 532

1984

193,6

136,8

155,3

179,9

213,5

266,0

0,167

0,32

78,8

84,1

1 398

750

2 148

4 683

143,2

1397 910

749 851

2147 761

1985

194,8

137,5

154,2

176,6

214,2

272,0

0,174

0,34

78,1

83,3

1 395

770

2 166

4 808

153,8

1395 223

770 482

2165 705

1986

202,7

140,0

160,1

183,6

222,2

279,4

0,180

0,34

78,2

84,9

1 413

790

2 203

5 299

160,3

1412 535

790 412

2202 947

1987

207,0

143,1

164,3

188,9

227,8

288,5

0,177

0,34

80,1

85,3

1 437

809

2 245

5 824

167

1436 727

808 702

2245 429

1988

210,8

145,5

165,7

193,7

232,9

294,0

0,177

0,35

78,4

82,5

1 504

844

2 349

6 031

176,7

1504 466

844 232

2348 698

1989

217,3

149,7

169,7

199,4

240,8

304,1

0,178

0,36

76,7

80,4

1 524

889

2 413

7 051

188,1

1523 928

888 840

2412 768

1989-rev

224,7

152,0

172,7

204,4

251,7

321,0

0,185

0,39

74,2

78,8

1 524

889

2 413

7 051

188,1

1523 928

888 840

2412 768

1990-rev

230,6

158,5

177,6

209,0

256,8

318,3

0,174

0,38

77,9

80,4

1 483

862

2 345

6 042

207,6

1483 090

861 644

2344 734

1991

217,1

144,9

165,1

197,3

240,2

305,9

0,192

0,38

76,9

80,4

1 499

951

2 451

6 431

227,2

1499 389

951 246

2450 635

1992

216,7

146,0

166,3

195,8

240,8

307,6

0,191

0,38

77,0

80,9

1 447

917

2 365

8 052

232,3

1447 141

917 378

2364 519

1993

215,5

144,5

163,2

193,8

238,5

308,4

0,197

0,39

76,4

81,3

1 281

868

2 150

8 144

243,2

1281 166

868 413

2149 579

1994

221,5

145,4

166,9

197,4

242,6

317,7

0,204

0,38

76,8

82,7

1 318

882

2 201

5 682

248,5

1318 178

882 363

2200 541

1995

216,5

140,8

163,3

195,2

238,9

310,2

0,200

0,39

77,9

81,0

1 370

905

2 275

8 836

254,8

1370 269

904 659

2274 928

Källa: Bearbetningar av HINK.

Anm: 1989-rev och 1990-rev har beräknats med de basbreddningar i inkomstdefinitioner som införts 1991.

Definitioner: Arbetsinkomst för personer som kodats som minst heltidsarbetande (35 tim/vecka –).

Tabell 19 Löneinkomst, kr, 1994

Medelvärde samtliga

Medelvärde för de med inkomst

Andel med inkomst (%)

Antal personer

Antal observationer

Kvinnor

Män

Kvinnors

Kvinnor

Män

Kvinnors

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

inkomst i

inkomst i

procent av

procent av

männens

männens

Ålder

18-24

44 633

54 652

81,7

55 350

68 869

80,4

80,6

79,4

389 763

382 059

735

650

25-34

86 093

138 139

62,3

101 386

157 948

64,2

84,9

87,5

594 820

619 887

1 551

1 501

35-44

116 175

175 739

66,1

133 580

203 879

65,5

87,0

86,2

573 690

581 536

1 632

1 652

45-54

134 409

195 438

68,8

154 742

233 086

66,4

86,9

83,8

595 653

600 599

1 732

1 777

55-64

85 166

132 659

64,2

127 117

182 092

69,8

67,0

72,9

441 474

419 555

1 318

1 269

Samtliga 18-64

97 447

146 633

66,5

118 655

177 073

67,0

82,1

82,8

2 595 400

2 603 636

6 968

6 849

Ensamstående

utan barn

18 - 29

55 917

70 208

79,6

67 058

86 374

77,6

83,4

81,3

365 408

491 345

550

752

30 - 49

132 616

132 641

100,0

153 333

169 508

90,5

86,5

78,3

179 870

369 244

277

622

50 - 64

97 418

115 568

84,3

143 480

177 914

80,6

67,9

65,0

193 762

170 311

304

297

med barn

samtliga

84 883

151 467

56,0

112 384

189 908

59,2

75,5

79,8

225 580

30 612

350

57

1 barn

89 073

130 592

68,2

117 548

162 516

72,3

75,8

80,4

127 275

15 778

199

30

2+ barn

79 459

173 672

45,8

105 648

219 498

48,1

75,2

79,1

98 305

14 834

151

27

Gifta/sammanboende

utan barn

18 - 29

94 317

121 733

77,5

101 471

134 719

75,3

92,9

90,4

126 622

107 443

387

325

30 - 49

134 322

179 750

74,7

151 877

211 282

71,9

88,4

85,1

222 498

187 524

743

614

50 - 64

100 947

170 441

59,2

134 582

210 549

63,9

75,0

81,0

465 923

432 181

1 646

1 476

med barn

samtliga

100 210

188 047

53,3

115 893

211 252

54,9

86,5

89,0

815 663

817 009

2 711

2 715

1 barn

108 914

186 482

58,4

125 057

212 906

58,7

87,1

87,6

317 899

319 245

1 051

1 055

2 barn

100 066

193 613

51,7

111 900

213 587

52,4

89,4

90,6

340 884

340 884

1 122

1 122

3+ barn

82 886

179 137

46,3

105 215

202 715

51,9

78,8

88,4

156 879

156 879

538

538

Källa: SCB, Inkomstfördelningsundersökningen.

Tabell 20 Räntor och utdelningar, kr, 1994

Medelvärde samtliga

Medelvärde för de med inkomst

Andel med inkomst (%)

Antal personer

Antal observationer

Kvinnor

Män

Kvinnors

Kvinnor

Män

Kvinnors

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

inkomst i

inkomst i

procent av

procent av

männens

männens

Ålder

18-24

1 684

1 616

104,2

3 240

2 948

109,9

52,0

54,8

389 763

382 059

735

650

25-34

2 270

2 401

94,5

4 080

4 317

94,5

55,6

55,6

594 820

619 887

1 551

1 501

35-44

2 387

3 994

59,8

4 196

6 238

67,3

56,9

64,0

573 690

581 536

1 632

1 652

45-54

4 720

9 594

49,2

6 479

13 282

48,8

72,9

72,2

595 653

600 599

1 732

1 777

55-64

7 682

10 972

70,0

9 559

13 937

68,6

80,4

78,7

441 474

419 555

1 318

1 269

Samtliga 18-64

3 691

5 682

65,0

5 810

8 750

66,4

63,5

64,9

2 595 400

2 603 636

6 968

6 849

Ensamstående

utan barn

18 - 29

2 733

1 963

139,2

4 842

3 590

134,9

56,4

54,7

365 408

491 345

550

752

30 - 49

2 471

3 526

70,1

4 444

6 631

67,0

55,6

53,2

179 870

369 244

277

622

50 - 64

5 605

10 240

54,7

7 541

14 370

52,5

74,3

71,3

193 762

170 311

304

297

med barn

samtliga

1 635

3 540

46,2

3 784

6 897

54,9

43,2

51,3

225 580

30 612

350

57

1 barn

1 898

2 215

85,7

3 958

4 473

88,5

47,9

49,5

127 275

15 778

199

30

2+ barn

1 294

4 949

26,1

3 491

9 293

37,6

37,1

53,3

98 305

14 834

151

27

Gifta/sammanboende

utan barn

18 - 29

2 966

2 389

124,2

4 579

3 873

118,2

64,8

61,7

126 622

107 443

387

325

30 - 49

3 812

4 164

91,5

5 556

6 037

92,0

68,6

69,0

222 498

187 524

743

614

50 - 64

7 571

12 303

61,5

9 262

15 095

61,4

81,7

81,5

465 923

432 181

1 646

1 476

med barn

samtliga

2 366

5 328

44,4

3 976

8 021

49,6

59,5

66,4

815 663

817 009

2 711

2 715

1 barn

2 337

5 513

42,4

3 725

8 002

46,6

62,7

68,9

317 899

319 245

1 051

1 055

2 barn

2 495

4 179

59,7

4 156

6 300

66,0

60,0

66,3

340 884

340 884

1 122

1 122

3+ barn

2 143

7 446

28,8

4 137

12 093

34,2

51,8