SOU 1997:91

SOU 1997:91

Till statsrådet och chefen för

Jordbruksdepartementet

Vid sitt sammanträde den 17 november 1994 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa jaktfrågor.

Den 17 november 1994 förordnade dåvarande chefen för Jordbruksdepartementet, statsrådet Margareta Winberg, före detta riksdagsledamoten Ulla Pettersson som särskild utredare.

Såsom experter förordnades den 10 april 1995 avdelningsdirektören Christer Borgh, Nina Edlund, jägmästaren Karl Henriksson, direktören Gunilla Kärrbrand, förbundsjuristen Bernt Lindqvist, länsjaktvårdskonsulenten Britt- Marie Nordquist, distriktsordföranden Irene Olsson, dåvarande förbundsordföranden Jan-Olof Pettersson, ombudsmannen Börje Waldebring och kanslirådet Bjarne Örnstedt.

Den 12 januari 1995 förordnades hovrättsassessorn Christer Ganelind att fr.o.m. den 1 mars 1995 vara sekreterare i utredningen.

Utredningen, som antagit namnet Utredningen om vissa jaktfrågor (Jo 1994:06), får härmed överlämna betänkandet Jaktens villkor – en utredning om vissa jaktfrågor.

Utredningsarbetet är härmed avslutat.

Stockholm den 30 juni 1997

Ulla Pettersson

/Christer Ganelind

SOU 1997:91

Innehållsförteckning

Sida

Sammanfattning .........................................................................................
13

Författningsförslag ....................................................................................
19

1.
Förslag till Lag om ändring i jaktlagen (1987:259) .......................
19

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårds-

områden ..........................................................................................
22

3.
Förslag till Lag om jaktkortsregistret och jägarexamens-

registret ...........................................................................................
38

4. Förslag till Lag om ändring i lagen (1980:895) om ändring

i lagen (1938:274) om rätt till jakt ................................................. 40

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om sam-

äganderätt ....................................................................................... 41

6. Förslag till Förordning om ändring i jaktförordningen

(1987:905) ...................................................................................... 42

7. Förslag till Förordning om ändring i förordningen

(1980:896) om jaktvårdsområden .................................................. 45

8. Förslag till Förordning om jaktkortsregistret och jägar-

examensregistret ............................................................................. 47

9. Förslag till Förordning om bidrag ur jaktvårdsfonden

till jägarorganisationer .................................................................... 49

10. Förslag till Förordning om ändring i fastighetsregisterkun-

görelsen (1974:1059) .....................................................................
51

1
Utredningsarbetet ..........................................................................
53

1.1
Utredningsuppdraget ......................................................................
53

1.2
Hur utredningsuppdraget har bedrivits ..........................................
54

1.3
Dispositionen av betänkandet ........................................................
55

SOU 1997:91

2
Viltvård ...........................................................................................
57

2.1
Inledning .........................................................................................
57

2.2
Olika begrepp .................................................................................
57

2.3
Åtgärder för att främja viltvården respektive jaktvården
...............
59

2.4
Slutsatser ........................................................................................
62

3
Fler jakttillfällen ............................................................................
65

3.1
Utredningens överväganden och förslag i sammanfattning ...........
65

3.2
Utredningens direktiv .....................................................................
67

3.3
Redovisning av utredningens undersökningar ...............................
69

3.3.1
Jaktmarker ..........................................................................
69

3.3.2
Jägare ..................................................................................
94

3.3.3
Presumtiva jägare ...............................................................
101

3.4
Överväganden och förslag ..............................................................
106

3.4.1
Inledning .............................................................................
106

3.4.2
Behov av fler jakttillfällen ..................................................
107

3.4.3 Jaktmarkerna och deras möjlighet att ge fler jakttill-

fällen ...................................................................................
110

3.4.4
Att fånga upp de nyblivna jägarnas jaktintresse ..................
127

4
Jakt på allmänt vatten ....................................................................
129

4.1
Sammanfattning av utredningens förslag .......................................
129

4.2
En kort historik ............................................................................... 130

4.3
Gällande lagstiftning ......................................................................
133

4.3.1
Jakt på enskilt vatten ..........................................................
133

4.3.2
Jakt på allmänt vatten m.m. ................................................
134

4.3.3
Allmänt vatten och enskilt vatten .......................................
136

4.3.4
Jägarexamen ........................................................................
140

4.4 Kort om jaktformer för sjöfåglar (ur boken Att jaga av Karl

Henning) .........................................................................................
141

4.4.1
Simänder .............................................................................
141

4.4.2
Dykänder ............................................................................
142

4.5
Länsstyrelsernas tillståndsgivning ..................................................
143

4.5.1
Insjöar .................................................................................
143

4.5.2
Hav.......................................................................................
144

4.6
Utvärderingar gjorda av länsstyrelser ............................................
150

4.6.1
Länsstyrelsen i Västerbottens län .......................................
150

SOU 1997:91

4.6.2
Länsstyrelsen i Blekinge län ...............................................
151

4.6.3
Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län ............................
152

4.7 Naturvårdsverkets beslut den 8 augusti 1996 som över-

lämnats till utredningen för beaktande ........................................... 152

4.8 Sammanställning från Lantmäteriverket beträffande svenska

kronoholmar ...................................................................................
154

4.9
Överväganden och förslag ..............................................................
156

4.9.1
Inledning..............................................................................
156

4.9.2
Överväganden .....................................................................
157

4.9.3
Förslag ................................................................................
164

4.9.4
Konsekvenser i allmänhet ...................................................
165

4.10
Miljökonsekvensbeskrivning .........................................................
166

5
Avgifter för upplåtelse av nyttjanderätt till jakt m.m. ....................
171

5.1
Utredningens överväganden och förslag i sammanfattning ........... 171

5.2
Inledning .........................................................................................
172

5.3 Standardavtal för jaktupplåtelser och värderingsmallar som

grund för avgiftsberäkningen .........................................................
172

5.4
Undersökningar ..............................................................................
173

5.4.1
Skogsbolag ..........................................................................
173

5.4.2
Kyrkan .................................................................................
179

5.4.3
Kommuner ..........................................................................
183

5.4.4
Enskilda fastighetsägare .....................................................
186

5.4.5
Jägarna ................................................................................
188

5.5
Överväganden .................................................................................
189

5.5.1
Utvecklingen på prisområdet .............................................
189

5.5.2
Metoden med anbudsförfarande vid jaktupplåtelser
.......... 198

6
Besittningsskydd vid upplåtelse av jakträtt m.m. ...........................
201

6.1
Utredningens förslag i sammanfattning .........................................
201

6.2
Inledning .........................................................................................
202

6.3
Kort historisk bakgrund till nu gällande lagstiftning .....................
203

6.4
Gällande lagstiftning ......................................................................
205

6.4.1 Bakgrund till besittningsskyddsreglerna i jorda-

balken (ur Folke Grauers, Lärobok i nyttjanderätt)
........... 205

6.4.2 Bakgrund till besittningsskyddsreglerna i lagen

(1957:390) om fiskearrenden .............................................
206

SOU 1997:91

6.4.3
Bakgrund till besittningsskyddsreglerna i jaktlagen .......... 207

6.4.4
Bestämmelser om upplåtelse av jakträtt .............................
208

6.5
Några statistiska uppgifter ..............................................................
217

6.5.1
Inledning .............................................................................
217

6.5.2
Skogsbolag .........................................................................
217

6.5.3
Kyrkan .................................................................................
220

6.5.4
Kommuner ..........................................................................
227

6.5.5
Enskilda fastighetsägare .....................................................
232

6.5.6
Jägare ..................................................................................
233

6.6
Överväganden och förslag ..............................................................
241

6.6.1
Besittningsskyddet ..............................................................
241

6.6.2
Långa avstånd till jaktmarken ............................................
254

7
Viltvårdsområden ...........................................................................
257

7.1
Utredningens förslag i sammanfattning .........................................
257

7.2
Inledning .........................................................................................
260

7.3
Historisk bakgrund .........................................................................
261

7.4
Gällande lagstiftning ......................................................................
266

7.4.1
Inledning .............................................................................
266

7.4.2
Allmänna bestämmelser .....................................................
267

7.4.3
Villkor för bildande ............................................................
271

7.4.4
Verksamhet .........................................................................
273

7.4.5
Förfarandet vid bildandet ...................................................
279

7.4.6
Stadgar ................................................................................
280

7.4.7
Organisation .......................................................................
281

7.4.8
Jaktvårdsområdes bestånd ..................................................
284

7.4.9
Ansvar m.m. .......................................................................
286

7.5
Några statistiska uppgifter om jaktvårdsområden ..........................
288

7.5.1
Utvecklingen av jaktvårdsområden ....................................
288

7.5.2
Kostnader ............................................................................
292

7.5.3
Enkätundersökningar ..........................................................
294

7.6 Överväganden beträffande vissa huvudpunkter i utred-

ningens förslag ...............................................................................
301

7.6.1
Varför skall begreppet jaktvård ersättas med

viltvård? ..............................................................................
304

7.6.2
Tvångssamordning för att främja viltvården ......................
306

SOU 1997:91

7.6.3
Vilken befogenhet/bestämmanderätt bör en viltvårds-

områdesförening ha inom ett viltvårdsområde? ................. 329

7.6.4
Följdinskränkningar i anledning av områdes-

jakt och gemensamhetsjakt ................................................. 338

7.6.5 Viltvårdsområdesföreningarnas bestämmanderätt i frågor om jakt och viltvård i förhållande till

regeringsformen...................................................................
344

7.6.6
Ersättning vid rådighetsinskränkningar ..............................
349

7.6.7
Europakonventionen och domstolsprövning ...................... 353

7.6.8
Majoritetskravet vid bildande av viltvårdsområden

i särskilt ägosplittrade områden ..........................................
356

7.7
Övriga överväganden och förslag
..................................................
360

7.7.1
Inledning .............................................................................
360

7.7.2
Lagens rubrik och allmänna bestämmelser ........................
360

7.7.3
Villkor för bildande ............................................................
365

7.7.4
Verksamhet .........................................................................
368

7.7.5
Förfarandet vid bildandet ...................................................
374

7.7.6
Stadgar ................................................................................
374

7.7.7
Organisation .......................................................................
376

7.7.8
Viltvårdsområdes bestånd ..................................................
378

7.7.9
Överklagande m.m. ............................................................
381

7.7.10
Bemyndiganden ..................................................................
382

8
Begreppet jaktvård utmönstras i lagstiftningen .............................
383

9
Administrationen av jakten ............................................................
385

9.1
Utredningens förslag i sammanfattning ..........................................
385

9.2
Utredningens direktiv......................................................................
387

9.3
Inledning .........................................................................................
388

9.4
Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna och jägar-

organisationerna liksom mellan jägarorganisationerna ................. 389

9.4.1
Beskrivning av myndigheternas och organisation-

ernas ansvar för och arbete med jaktfrågor och vilt-

vårdsfrågor ..........................................................................
389

9.4.2 Uppdraget till Svenska jägareförbundet att leda den

praktiska viltvården och jakten ...........................................
423

SOU 1997:91

9.4.3 Myndigheters och organisationers syn på att frivilligorganisationer fullgör administrativa uppgifter inom

jakt och viltvård ..................................................................
437

9.4.4
Statskontorets utredning .....................................................
445

9.4.5
Överväganden och förslag ..................................................
449

9.5
Jaktkortsregistret och jägarexamensregistret .................................
463

9.5.1
Inledning .............................................................................
463

9.5.2
Jaktkortsregistret .................................................................
463

9.5.3
Jägarexamensregistret .........................................................
467

9.5.4
Överväganden och förslag ..................................................
470

9.6
Informations- och upplysningsverksamheten .................................
477

9.6.1
Inledning .............................................................................
477

9.6.2 De centrala myndigheterna ................................................. 478

9.6.3
Länsstyrelserna ...................................................................
482

9.6.4
Skogsvårdsstyrelserna ........................................................
483

9.6.5
Organisationerna .................................................................
486

9.6.6
Överväganden och förslag ..................................................
491

9.7
Länsviltnämndernas arbetsuppgifter ..............................................
495

9.7.1
Länsviltnämnden ................................................................
496

9.7.2 Myndigheters och organisationers inställning till läns-

viltnämndernas arbetsuppgifter ..........................................
498

9.7.3
Överväganden och förslag ..................................................
499

9.8
Riksviltnämnd ................................................................................
500

9.8.1 Förslaget från Jägarnas riksförbund – Organisation av

faunavård och jakt ..............................................................
500

9.8.2
Remissinstanserna ..............................................................
503

9.8.3
Överväganden och förslag ..................................................
510

10
Konsekvenserna av förslagen ........................................................
513

10.1
Inledning .........................................................................................
513

10.2
Avsnitten fler jakttillfällen och jakt på allmänt vatten ...................
513

10.3 Avsnittet avgifter för upplåtelse av nyttjanderätt till

jakt m.m. .........................................................................................
514

10.4
Avsnittet besittningsskydd vid upplåtelse av jakträtt .....................
515

10.5
Avsnittet viltvårdsområden ............................................................
515

10.6
Avsnittet administrationen av jakten ..............................................
517

SOU 1997:91

11
Författningskommentar ..................................................................
519

11.1
Förslaget till lag om ändring i jaktlagen (1987:259) .....................
519

11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:894) om

jaktvårdsområden ........................................................................... 520

11.3 Förslaget till lag om jaktkortsregistret och jägarexamens-

registret ........................................................................................... 532

11.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:895) om ändring

i lagen (1938:274) om rätt till jakt ................................................. 537

11.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om

samäganderätt ................................................................................. 537

11.6 Förslaget till förordning om ändring i jaktförordningen

(1987:905) ...................................................................................... 537

11.7 Förslaget till förordning om ändring i förordningen

(1980:896) om jaktvårdsområden .................................................. 538

11.8 Förslaget till förordning om jaktkortsregistret och jägar-

examensregistret .............................................................................
539

11.9
Förslaget till förordning om bidrag ur jaktvårdsfonden till

jägarorganisationerna .....................................................................
540

11.10
Förslaget till förordning om ändring i fastighetsregister-

kungörelsen ( 1974:1059) ...............................................................
543

Bilagor

1 Utredningens direktiv

2 Naturvårdsverkets uppdrag att följa och studera verksamheten med bildandet av jaktvårdsområden

3 Vissa jaktfrågor som berör privata markägare

4 Presumtiva jägare samt jägare – attityder och preferenser

5 Underlag till värderingsmallar och standardavtal för jaktupplåtelser m.m.

13

SOU 1997:91

Sammanfattning

Utredningen behandlar i detta betänkande vissa jaktfrågor. Frågorna kan med utgångspunkt från direktiven sammanfattas i följande punkter.

– Undersöka hur fler personer skall kunna ges möjlighet att jaga.

– Analysera utvecklingen på prisområdet för jaktupplåtelser.

– Utvärdera besittningsskyddet vid upplåtelse av jakträtt.

– Utveckla jaktvårdsområdena så att de utgör en bas för lokalt inflytande under demokratiska former.

– Se över ansvarsfördelningen mellan myndigheterna och jägarorganisationerna liksom mellan organisationerna.

Fler jakttillfällen

I kapitel 3 och 4 analyserar utredningen behovet av fler jakttillfällen och tillgången på jaktmark.

De undersökningar utredningen gjort bland jägare och vad utredningen valt att kalla presumtiva jägare visar att det finns behov av fler jakttillfällen. Genom bl.a. enkätundersökningar har utredningen undersökt hur jaktmarkerna utnyttjas i dag och vilka möjligheter det finns att skapa fler jakttillfällen där.

Utredningen konstaterar att småviltjakten på statens mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen redan i dag gör det möjligt för ett stort antal marklösa jägare att bedriva småviltjakt. När det gäller våra nationalparker och naturreservat gör utredningen den bedömningen att det inte är möjligt att skapa fler jakttillfällen där. I fråga om statlig mark som förvaltas av Försvarsmakten föreslår utredningen att reglerna vad gäller jaktupplåtelser ses över. Utredningen föreslår utökade möjligheter att jaga fågel och mink på allmänt vatten.

14
Sammanfattning
SOU 1997:91

Utredningens undersökning av de sex största skogsbolagens mark och den kyrkliga marken visar att all jaktbar mark utnyttjas för jakt men att det finns utrymme för fler jägare i befintliga jaktlag. Även när det gäller den kommunala marken är marken i det närmaste fullt utnyttjad och det finns endast ett litet utrymme för fler jakttillfällen. Resultatet från undersökningen av de privata brukningsenheterna visar att dessa utnyttjas i mycket hög grad för jakt.

Enligt utredningen är det möjligt att tillskapa fler jakttillfällen inom jaktvårdsområdena. Detta kan ske genom att ägare till små fastigheter får tillbaka rätten att upplåta jakträtten på sin fastighet. Varje fastighetsägare skall enligt utredningen ha rätt att genom upplåtelse av sin jakträtt sätta en annan person i sitt ställe.

Utredningen föreslår att jägarorganisationerna får i uppdrag att verka för införande av ett faddersystem.

Avgifter för upplåtelse av nyttjanderätt till jakt

I kapitel 5 redovisas de undersökningar utredningen utfört för att utröna vilka priser som gäller vid upplåtelse av jakt i dag. Utredningen har jämfört materialet med de undersökningar Jakt- och viltvårdsberedningen gjorde år 1979 och 1980. Utredningen kommer fram till att nuvarande avgifter för upplåtelse av nyttjanderätt till jakt är på en acceptabel nivå samt att utvecklingen på avgiftsområdet sedan 1979/1980 följt konsumentprisindex. Utredningen anser att utvecklingen är godtagbar.

Metoden med anbudsförfarande är, enligt utredningens undersökningar, ytterst ovanlig i dag. Därför finns det inte skäl att föreslå några särskilda åtgärder för att arbeta bort anbudsförfarandet som metod för prissättning på jaktupplåtelser.

Besittningsskyddet

Utredningen föreslår i kapitel 6 att reglerna i 17 § jaktlagen (1987:259), om nyttjanderättshavarens rätt till förlängning av ett jakträttsavtal i vissa fall, skall upphöra. För att främja längre upplåtelsetider vill utredningen införa

SOU 1997:91
Sammanfattning
15

andra tvingande regler. Utredningen föreslår att huvudregeln skall vara att tidsbestämda jakträttsavtal upphör att gälla först efter uppsägning och att det införs en lagstadgad uppsägningstid på tolv månader.

Bestämmelsen i nuvarande 15 § enligt vilken ett avtal som inte sägs upp inom rätt tid anses förlängt på en tid som motsvarar upplåtelsetiden – dock längst fem år – blir kvar oförändrad.

Viltvårdsområden

Utredningen föreslår i kapitel 7 relativt omfattande förändringar av den nuvarande jaktvårdsområdeslagstiftningen och döper samtidigt om institutet jaktvårdsområde till viltvårdsområde. Bland annat har det äganderättsskydd som gäller enligt 2 kap. regeringsformen och den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) föranlett vissa förändringar. Nedan sammanfattas de viktigaste förändringarna punktvis.

– Lagen föreslås omfatta hela landet. Det undantag som gällt för kronomark ovanför odlingsgränsen och mark på renbetesfjället upphör.

– Villkoren för att tvångsvis kunna bilda ett viltvårdsområde skärps. Området får bildas bara om det tillgodoser ett för viltvården angeläget allmänt intresse samt om fyra femtedelar av fastighetsägarna, vilka skall äga minst fyra femtedelar av viltvårdsområdets areal, medger det. I mycket starkt ägosplittrade områden införs en särbestämmelse.

– Fastigheter som genom avtal eller på annat sätt samordnat viltvården får inte anslutas till ett viltvårdsområde utan ägarens samtycke.

– Verksamheten inom ett viltvårdsområde regleras tydligare. Vad som får respektive inte får beslutas av en viltvårdsområdesförening skall tydligt framgå av lag eller underlydande författning.

– De möjligheter som finns i dag för en förening att inskränka jaktutövningsrätten minskar. Generella inskränkningar i rätten att jaga inom ett viltvårdsområde får endast gälla älg, kronhjort och dovhjort samt avse regler om områdesjakt, gemensamhetsjakt och avskjutningens omfattning.

– Beträffande småvilt får viltvårdsområdesföreningen alltjämt besluta om områdesjakt och upplåtelse av sådan jakt. Föreningens beslut omfattar inte fastighet som motsätter sig områdesjakt på småvilt.

16
Sammanfattning
SOU 1997:91

– Den möjlighet som finns i dag att inskränka vissa fastighetsägares rätt att förfoga över jakträtten genom upplåtelse försvinner.

– Systemet med jakträttsbevis lagfästs.

– Det blir möjligt att i vissa fall undanta en fastighet från områdesjakt om den ombildas eller nybildas.

– Det införs en bestämmelse i lagen som innebär att beslut med stöd av lagen inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastighet.

– Beträffande stadgarna ändras kravet på vad de skall innehålla.

– Röstningsreglerna ändras så att rösträtt tillkommer endast fastighetsägarna i viktiga frågor som innebär inskränkningar i jakträtten.

– Ett viltvårdsområde skall upplösas om fler än en femtedel av antalet fastighetsägare eller fastighetsägare som äger mer än en femtedel av viltvårdsområdets areal på två på varandra följande ordinarie föreningsstämmor uttalar sig för en upplösning.

– Bestämmelsen att ett område inte får upplösas innan tio år har förflutit från bildandebeslutet försvinner.

– Möjligheten att utesluta en fastighet ur ett viltvårdsområde utökas.

– Straffbestämmelsen i lagen utgår och ersätts med en möjlighet för föreningen att besluta om tillfällig avstängning från områdesjakt.

– Den prövning som länsstyrelsen och förvaltningsdomstol skall göra vid ett överklagande förändras. Länsstyrelsen och allmän förvaltningsdomstol skall i fortsättningen inte pröva bara beslutets laglighet utan även dess lämplighet.

Administrationen av jakten

I kapitel 9 behandlar utredningen vad som kan kallas administrationen av jakten.

Utredningen föreslår att Svenska jägareförbundet inte skall ha statsmakternas uppdrag att ensamt ansvara för ledningen av den praktiska viltvården och jakten. Det bör i stället vara en gemensam uppgift för berörda myndigheter, - markägare, jägare och andra intressenter att i sin verksamhet verka för att målen för jakten och viltvården uppnås.

SOU 1997:91
Sammanfattning
17

Ett fortsatt aktivt engagemang från medlemmarna i de båda jägarorganisationerna är av allmänt intresse. Ett medlemsrelaterat bidrag skall därför utgå till jägarorganisationerna för deras oegennyttiga allmänna verksamhet i frågor om jakt och viltvård. Utredningen föreslår att en förordning om bidrag ur jaktvårdsfonden till jägarorganisationerna införs. I bidragsbeslutet skall preciseras vilka verksamheter jägarorganisationerna skall främja för att erhålla bidrag. För verksamheten bör fastställas mål och riktlinjer som fortlöpande kan utvärderas. Jägarorganisationerna skall i sin ansökan om bidrag redovisa hur denna verksamhet bedrivits. Utöver organisationsbidrag grundat på antal medlemmar skall det vara möjligt att ge bidrag ur jaktvårdsfonden till jägarorganisationerna för vissa specifika uppdrag.

Av informations-, rättssäkerhets- och konkurrensskäl bör, enligt utredningen, en myndighet vara registeransvarig för jaktkortsregistret och jägarexamensregistret. Utredningen föreslår att Naturvårdsverket, som statlig tillsynsmyndighet för faunavård innefattande jakt och viltvård, ansvarar för dessa register.

Utredningen kommer fram till att det finns ett behov av opartisk information på jaktens och viltvårdens område. Det finns vidare ett behov av att informationen sprids bredare. Utredningen föreslår att Naturvårdsverket och skogsvårdsorganisationen får en mer aktiv roll inom detta område. Regeringen bör därför ställa medel ur jaktvårdsfonden till myndigheternas förfogande för informationsinsatser.

Utredningen föreslår den förändringen beträffande länsviltnämnderna att organisationsrepresentationen i nämnden kompletteras med en politisk företrädare.

SOU 1997:91
19

Författningsförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i jaktlagen (1987:259)

Härigenom föreskrivs i fråga om jaktlagen (1987:259) dels att 17-22 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 15 § skall ha följande lydelse, dels att 15 och 16 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Upplåtelse av jakträtt i vissa
Upplåtelse av jakträtt

fall

15 § 1

Har jakträtt upplåtits mot ersättning och gäller avtalet för viss tid som överstiger ett år, skall uppsägning alltid ske för att avtalet skall upphöra att gälla vid avtalstidens utgång. Sådan uppsägning skall ske på det sätt som gäller för uppsägning enligt 8 kap. 8 § jordabalken. Vill fastighetsägaren eller nyttjanderättshavaren att villkoren för avtalet ändras för en ny upplåtelseperiod, skall han meddela motparten detta i den ord-

I fråga om avtal, varigenom någon mot ersättning upplåter jakträtt åt annan, skall utöver vad som beträffande nyttjanderätt i allmänhet följer av 7 kap. jordabalken, gälla vad som sägs i 16 §. 16 § omfattar dock inte upplåtelser på två månader eller kortare tid om inte upplåtelsen på grund av förlängning eller eljest fortlöper under längre tid än två månader. Förbehåll som strider mot 16 § är utan verkan.

1 Senaste lydelse 1996:1554

20
Författningsf örslag
SOU 1997:91

Nuvarande lydelse

ning som gäller för uppsägning av avtalet. Uppsägning och begäran om villkorsändring skall ske senast två månader före avtalstidens utgång.

Om avtal som avses i första stycket inte sägs upp inom rätt tid, anses det förlängt på en tid som motsvarar upplåtelsetiden, dock längst fem år, eller, om begäran om villkorsändring har gjorts, på den tid och de villkor i övrigt som bestäms enligt 19 §.

Första och andra stycket gäller inte upplåtelser med stöd av rennäringslagen (1971:437). För upplåtelser som ingår i arrende eller hyra gäller särskilda bestämmelser.

16 §

Föreslagen lydelse

Första stycket gäller inte upplåtelser med stöd av rennäringslagen (1971:437). För upplåtelser som ingår i arrende eller hyra gäller särskilda bestämmelser.

Förbehåll som strider mot 15 § första eller andra stycket eller mot 17-22 §§ är utan verkan mot nyttjanderättshavaren eller den som har rätt att träda i hans ställe.

Vid upplåtelse på viss tid skall uppsägning alltid ske för att jakträttsavtal skall upphöra att gälla vid avtalstidens utgång.

Jakträttsavtal på bestämd tid överstigande ett år skall, om inte längre uppsägningstid avtalats, sägas upp senast tolv månader före upplåtelsetidens utgång. Om avtalet inte sägs upp inom rätt tid anses det förlängt på en tid som motsvarar upplåtelsetiden, dock längst fem år.

Jakträttsavtal på bestämd tid om ett år eller kortare och jakträttsavtal på obestämd tid, som fortlöpt mer än ett år, kan tidigast sägas upp för att upphöra att gälla vid det månadsskifte som inträffar närmast tolv månader från uppsägningen. För jakträttsavtal som fortlöpt ett år eller

SOU 1997:91
Författningsf örslag
21

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

kortare gäller två månaders

uppsägningstid.

Uppsägning skall ske på det

sätt som gäller för uppsägning

enligt 8 kap. 8 § jordabalken.

_______________

1. Denna lag träder i kraft den

2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet, och som

omfattas av de äldre bestämmelserna i 15-22 §§, gäller de nya bestämmelserna först efter den tidpunkt då upplåtelsetiden för avtalet förlängts efter ikraftträdandet.

22
Författningsf örslag
SOU 1997:91

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:894) om jaktvårdsområden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:894) om jaktvårdsområden

dels att nuvarande 7, 8, 11 och 12 §§ skall betecknas 8, 7, 12

respektive 12 a §§,

dels att rubriken till lagen samt 1-5, nya 7 och 8, 9-11, 12-17, 19-21, 23-29 och 31-33 §§ samt rubrikerna närmast före 26 och 32 §§ skall ha

följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 10 a och 35 §§ samt närmast före 10, 11, 12 och 35 §§ fyra nya rubriker, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag om jaktvårdsområden Lag om viltvårdsområden

Allmänna bestämmelser

1 §

I syfte att främja jaktvården och jakträttsinnehavarnas gemensamma intressen genom en samordning av jakten och viltvården kan enligt denna lag två eller flera fastigheter eller delar av fastigheter sammanföras till ett jaktvårdsområde och jakträttsinnehavare inom detta bilda en jaktvårdsområdesförening .

Enligt denna lag kan beslutas att ägare till fastigheter inom ett visst område (viltvårdsområde) skall samordna den jakt och de övriga åtgärder inom området som behövs för att främja viltvården . För genomförande av sådan samordning skall ägarna av de fastigheter som ingår i området bilda en viltvårdsområdesförening .

2 §

Ett jaktvårdsområde får inte omfatta mark, där samerna har rätt till jakt enligt rennäringslag-

Bildande av viltvårdsområden och verksamheten inom dessa får inte inskränka samernas rätt till

SOU 1997:91
Författningsf örslag
23

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

en (1971:437) , såvitt fråga är
jakt enligt rennäringslagen

om kronomark ovanför odlings-
(1971:437).

gränsen som står under statens

omedelbara disposition eller

mark på renbetesfjällen. Beträf-

fande annan mark, där samerna

har rätt till jakt enligt rennä-

ringslagen, får någon inskränk-

ning inte ske i denna rätt genom

bildande av jaktvårdsområden .

3 §

Den som äger mark som ingår i ett jaktvårdsområde är medlem i jaktvårdsområdesföreningen .

Den som på grund av upplåtelse har rätt att under minst ett jaktår (den 1 juli-den 30 juni) jaga på mark som ingår i ett jaktvårdsområde skall på begäran antas som medlem i jaktvårdsområdesföreningen under upplåtelsetiden, om inte särskilda skäl föranleda annat.

4 §

Den som äger fastighet som helt eller delvis ingår i ett viltvårdsområde är medlem i viltvårdsområdesföreningen .

Den som på grund av upplåtelse har rätt att under minst ett

år jaga på fastighet eller del av fastighet som ingår i ett viltvårdsområde skall på begäran antas som medlem i viltvårdsområdesföreningen under upplåtelsetiden, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Beslut om bildande av ett jaktvårdsområde meddelas av länsstyrelsen, som i samband därmed skall fastställa stadgar för jaktvårdsområdesföreningen i de hänseenden som anges i 21 §.

Beslut om bildande av ett viltvårdsområde meddelas av länsstyrelsen, som i samband därmed skall fastställa stadgar för viltvårdsområdesföreningen i de hänseenden som anges i 21 §.

5 §

Om värdet av upplåten jakträtt minskas genom bildandet av ett jaktvårdsområde , skall ersättningen för nyttjanderätten nedsättas med skäligt belopp. Vill

Om värdet av upplåten jakträtt minskas genom bildandet av ett viltvårdsområde , skall ersättningen för nyttjanderätten sänkas till skäligt belopp. Vill nyttjan-

24
Författningsf örslag
SOU 1997:91

Nuvarande lydelse

nyttjanderättshavaren säga upp avtalet med anledning av bildandet, får han göra det. Innebär bildandet av jaktvårdsområdet att nyttjanderättens värde ökas, får fastighetsägaren säga upp avtalet, om nyttjanderättshavaren inte medger skälig höjning av ersättningen.

Talan om nedsättning av ersättningen skall väckas inom två månader från det nyttjanderättshavaren erhöll del av lagakraftvunnet beslut om bildande av jaktvårdsområdet . Den som vill säga upp avtalet skall göra det inom samma tid från det han fick del av beslutet. Iakttas inte tiden, är rätten till talan eller uppsägning förlorad.

Föreslagen lydelse

derättshavaren säga upp avtalet med anledning av bildandet, får han göra det. Innebär bildandet av viltvårdsområdet att nyttjanderättens värde ökas, får fastighetsägaren säga upp avtalet, om nyttjanderättshavaren inte medger skälig höjning av ersättningen.

Talan om sänkning av ersättningen skall väckas vid fastighetsdomstol inom två månader från det nyttjanderättshavaren erhöll del av lagakraftvunnet beslut om bildande av viltvårdsområdet . Den som vill säga upp avtalet skall göra det inom samma tid från det han fick del av beslutet. Iakttas inte tiden, är rätten till talan eller uppsägning förlorad.

Villkor för bildande

7 §

Ett jaktvårdsområde får bildas endast om en majoritet av fastighetsägarna medger det. Majoriteten skall utgöra minst två tredjedelar av antalet fastighetsägare och dessa skall äga minst hälften av den mark som det är fråga om.

För att ett viltvårdsområde skall få bildas krävs att bildandet

1. främjar vården av berörda viltstammar,

2. är lämpligt med hänsyn till områdets belägenhet och omfång samt viltstammarna.

8 §

För att ett jaktvårdsområde skall få bildas krävs att bildandet

är lämpligt med hänsyn till markområdets belägenhet och omfång, viltstammen samt förhållandena i övrigt.

Om fastighetsägarna inom området inte är överens får ett viltvårdsområde bildas endast om

1. det tillgodoser ett för viltvården angeläget allmänt intresse och

SOU 1997:91
Författningsf örslag
25

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

I ett jaktvårdsområde får inte tas in någon fastighet som med hänsyn till omfång eller användning eller av annan orsak saknar betydelse för jaktvård .

Mark som har samma ägare och som lämpligen bör bestå som en enhet för sig för jaktvård , får inte anslutas till ett jaktvårdsområde utan ägarens samtycke.

2. en majoritet av fastighetsägarna medger det.

Majoriteten skall utgöra minst fyra femtedelar av antalet fastighetsägare och dessa skall äga minst fyra femtedela r av viltvårdsområdets areal. I ett omarronderingsområde enligt 1 § jordförvärvslagen (1979:230) gäller i stället att majoriteten skall utgöra minst hälften av antalet fastighetsägare och dessa skall äga minst hälften av viltvårdsområdets areal.

Vid omröstning har varje fastighetsägare, oavsett om han äger en eller flera fastigheter, en röst. Personer som äger fastighet med samäganderätt har en röst tillsammans.

9 §

I ett viltvårdsområde får inte tas in någon fastighet eller del av fastighet som med hänsyn till omfång eller användning eller av annan orsak saknar betydelse för verksamheten i viltvårdsområdet .

En fastighet eller flera med samma ägare som lämpligen kan bestå som en enhet för viltvård , får inte anslutas till ett viltvårdsområde utan ägarens samtycke.

Detsamma gäller då flera fastigheter med skilda ägare genom avtal eller på annat sätt samordnat viltvården.

26
Författningsf örslag
SOU 1997:91

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Verksamhet

S t o r a r o v d j u r o c h

k l ö v v i l t

10 § 1

För upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt inom ett jaktvårdsområde får föreskrivas krav på tillstånd av jaktvårdsområdesföreningen.

Tillstånd får vägras endast

1. om den till vilken jakträtten upplåts eller överlåts inte förfogar över mark inom jaktvårdsområdet av sådan storlek som föreskrivs i föreningens stadgar,

2. om upplåtelsen eller överlåtelsen annars kan anses olämplig med hänsyn till jaktvården eller på annat sätt är till avsevärd olägenhet för medlemmarna.

Jaktvårdsområdesföreningen får upplåta rätt till jakt som skall bedrivas gemensamt inom jaktvårdsområdet, om det finns föreskrifter om sådan upplåtelse

i stadgarna.

Om det behövs med hänsyn till viltvården får en viltvårdsområdesförening beträffande jakt efter älg, kronhjort och dovhjort vid föreningsstämma besluta

1. att jakten får bedrivas inom hela viltvårdsområdet oberoende av fastighetsgränserna (områdesjakt),

2. att områdesjakt inte får bedrivas enskilt utan endast tillsammans med övriga jakträttshavare (gemensamhetsjakt) eller

3. om avskjutningens omfatt-

ning .

En viltvårdsområdesförening får, utöver vad som sägs i första stycket, besluta om

1. områdesjakt och gemensamhetsjakt beträffande stora rovdjur och övrigt klövvilt när det uppenbart behövs för att begränsa skador av sådant vilt,

2. avskjutningens omfattning beträffande rådjur när det uppenbart behövs för bevarandet av rådjursstammen.

10 a §

Om områdesjakt enligt 10 § första stycket skall bedrivas inom området får en viltvårdsområdesförening vid förenings-

1 Senaste lydelse 1984:377

SOU 1997:91
Författningsf örslag
27

Nuvarande lydelse
stämma

Föreslagen lydelse

besluta regler om att

1. det krävs tillstånd (jakt-

rättsbevis) för att utöva sådan

jakt,

2. föreningen får upplåta rätt

till områdesjakt.

I fråga om jakträttsbevis får

föreningen uppställa krav på

minsta arealinnehav för att fler

än ett bevis skall utfärdas per

fastighet. I övrigt får jakträtts-

bevis inte vägras fastighetsägare

eller jakträttshavare .

S m å v i l t

11 §

På begäran av en fastighetsägare som av ideella skäl motsätter sig jakt skall hans fastighet undantas från jakt som inom jaktvårdsområdet skall bedrivas gemensamt.

I fråga om småvilt får en viltvårdsområdesförening vid föreningsstämma besluta regler om

1. områdesjakt,

2. jakträttsbevis och upplåtelse av områdesjakt enligt 10 a §.

Beslut enligt första stycket gäller inte fastighet vars ägare anmält till föreningen att han inte vill delta i områdesjakt på småvilt.

A l l m ä n n a r e g l e r

12 §

En jaktvårdsområdesförening
På begäran av en fastighets-

får bestämma att avgifter skall
ägare som av ideella skäl mot-

betalas för jakten inom
sätter sig jakt skall hans fastighet

jaktvårdsområdet och för ville-
undantas från områdesjakt.

bråd som fälls.
Fastighet som ombildas eller

nybildas genom fastighetsbild-

ning får undantas från områdes-

jakt om fastigheten inte har så-

28
Författningsf örslag
SOU 1997:91

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

dan storlek som bestäms i före-

ningens stadgar.

12 a §

En viltvårdsområdesförening

får bestämma att avgifter skall

betalas för jakten inom viltvårds-

området och för vilt som fälls.

För fastighet som undantagits

från områdesjakt med stöd av

11 § får avgift endast tas ut för

stora rovdjur och klövvilt. Med-

lem vars fastighet undantagits

från jakt av ideella skäl får inte

omfattas av avgiftsskyldighet.

Föreningens medel får an-

vändas endast till verksamhet

som är förenlig med det ändamål

som föreningen skall tillgodose.

Kan inte föreningens medels-

behov täckas med sådana av-

gifter som avses i första stycket

får föreningen ta ut andra av-

gifter av medlemmarna, om det

finns bestämmelser om det i stad-

garna.

13 §

En fastighetsägare är skyldig att tåla att anläggningar som behövs för viltvården utförs på hans mark inom jaktvårdsområdet, om det inte medför olägenhet av betydelse.

En viltvårdsområdesförening får inte driva verksamhet som är främmande för det ändamål som föreningen skall tillgodose. Föreningen skall vid förvaltningen tillgodose fastighetsägarnas och andra medlemmars gemensamma bästa. Vid förvaltningen skall enskilda intressen beaktas i skälig omfattning .

Beslut med stöd av denna lag får inte vara så ingripande att pågående markanvändning av-

SOU 1997:91
Författningsf örslag
29

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

sevärt försvåras inom berörd del

av fastighet inom området.

Förfarandet vid bildande

14 §

Ansökan om bildande av ett jaktvårdsområde får göras av den som äger en fastighet som avses ingå i området. Ansökan skall göras hos länsstyrelsen.

Ansökan om bildande av ett viltvårdsområde får göras av den som äger en fastighet som avses ingå i området. Ansökan skall göras hos länsstyrelsen.

15 §

Ansökningshandlingarna skall innehålla

1. uppgift om vilka fastigheter som avses ingå i jaktvårdsområdet , deras areal och ägarnas namn och adresser samt karta

över jaktvårdsområdet ,

2. förslag till stadgar för jaktvårdsområdesföreningen ,

3. utredning om fastighetsägarnas inställning till frågan om jaktvårdsområdets bildande.

Ansökningshandlingarna skall innehålla

1. uppgift om vilka fastigheter som avses ingå i viltvårdsområdet , deras areal och ägarnas namn och adresser samt karta

över viltvårdsområdet ,

2. förslag till stadgar för viltvårdsområdesföreningen ,

3. utredning om fastighetsägarnas inställning till frågan om viltvårdsområdets bildande.

16 §

Frågan om bildande av ett jaktvårdsområde skall utredas vid en förrättning under ledning av en förrättningsman, om det inte är uppenbart att förutsättningar för bildandet saknas.

Länsstyrelsen får dock utan föregående förrättning besluta att bilda ett jaktvårdsområde , om alla fastighetsägare är ense om detta eller om förrättning annars inte anses nödvändig.

Frågan om bildande av ett viltvårdsområde skall utredas vid en förrättning under ledning av en förrättningsman, om det inte är uppenbart att förutsättningar för bildandet saknas.

Länsstyrelsen får dock utan föregående förrättning besluta att bilda ett viltvårdsområde , om alla fastighetsägare är ense om detta.

30
Författningsf örslag
SOU 1997:91

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17 §

Förrättningsmannen
skall
Förrättningsmannen
skall

med ledning av ansökningshand-
med ledning av ansökningshand-

lingarna och vad som i övrigt
lingarna och vad som i övrigt

har förekommit göra upp ett
har förekommit göra upp ett

förslag till vilken mark som bör
förslag till vilka fastigheter som

ingå i jaktvårdsområdet
och
bör ingå i viltvårdsområdet och

vilka stadgar som bör gälla för
vilka stadgar som bör gälla för

jaktvårdsområdesföreningen .
v iltvårdsområdesföreningen .

Förslaget skall behandlas vid sammanträde inför förrättningsmannen.

19 §

Vid förrättningen skall förut-
Vid förrättningen skall förut-

sättningarna för bildande av
sättningarna för bildande av vilt-

jaktvårdsområdet utredas.

vårdsområdet utredas.

Fastighetsägarna skall få till-
Fastighetsägarna skall få till-

fälle att yttra sig och förebringa
fälle att yttra sig och lägga fram

utredning i frågor som är av be-
utredning i frågor som är av be-

tydelse för bildandet.

tydelse för bildandet.

20 §

Förrättningsmannen skall av-
Förrättningsmannen
skall

ge ett utlåtande om jaktvårdsom-
lämna ett utlåtande om viltvårds-

rådet bör komma till stånd.
området bör komma till stånd.

Finner förrättningsmannen att det
Finner förrättningsmannen att det

bör ske, skall han i utlåtandet ta
bör ske, skall han i utlåtandet ta

in förslag i fråga om vilken mark
in förslag i fråga om vilka fastig-

som området skall omfatta och
heter som området skall omfatta ,

förslag till stadgar för jaktvårds-
karta och förslag till stadgar för

områdesföreningen .

viltvårdsområdesföreningen .

Förrättningen avslutas genom att utlåtandet och övriga förrättningshandlingar läggs fram för fastighetsägarna på tid och plats som bestämts vid sammanträde. Handlingarna hålls härefter tillgängliga för granskning under en månad.

Efter utgången av denna tid skall förrättningsmannen översända förrättningshandlingarna och de erinringar som kan ha framställts till länsstyrelsen.

SOU 1997:91
Författningsf örslag
31

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Stadgar

21 §

Av stadgarna för en jaktvårdsområdesförening skall framgå

1. i vilken utsträckning jakten skall bedrivas gemensamt inom jaktvårdsområdet och grunderna i övrigt för jakten och viltvården,

Av stadgarna för en viltvårdsområdesförening skall framgå

1. om områdesjakt och gemensamhetsjakt skall bedrivas,

2 . om föreningen skall ha bestämmanderätt i övriga frågor som avses i 10-12 §§,

3. de förutsättningar som skall gälla för föreningens beslut i frågor som avses i 10-12 §§,

2 . vilka riktlinjer i övrigt som skall gälla för föreningens verksamhet,

3 . grunderna för bestämmandet av avgifter till föreningen.

4 . vilka riktlinjer i övrigt som skall gälla för föreningens verksamhet,

5 . grunderna för bestämmandet av avgifter till föreningen,

6. grunderna för beslut om tillfällig avstängning från områdesjakt.

Organisation

23 §

För jaktvårdsområdesföre-
För
viltvårdsområdesföre-

ningen skall finnas en styrelse. Innan styrelsen har utsetts kan föreningen inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Styrelsen företräder föreningen mot tredje man.

ningen skall finnas en styrelse. Innan styrelsen har utsetts kan föreningen inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Styrelsen företräder föreningen mot tredje man.

24 §

Medlemmarnas rätt att delta i handhavandet av jaktvårdsområdesföreningens angelägenheter utövas på jaktstämma .

Medlemmarnas rätt att delta i handhavandet av viltvårdsområdesföreningens angelägenheter utövas på föreningsstämma .

32
Författningsf örslag
SOU 1997:91

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

25 §

I fråga om rösträtt och beslut
I fråga om rösträtt och beslut

på jaktstämma gäller, om inte
på föreningsstämma gäller, om

annat följer av särskild bestäm-
inte annat följer av särskild

melse i denna lag,
bestämmelse i denna lag,

1. att varje medlem har en
1. att i frågor som avses

röst i frågor som rör åtgärder
under 10-12 a §§ rösträtt till-

för viltvården och de närmare
kommer endast medlem som är

föreskrifterna för jaktutövningen
fastighetsägare, som därvid har

med undantag för föreskrifter om
en röst, om inte någon sådan

avskjutningen,
medlem begär att röstetalet i

stället skall beräknas efter fastig-

heternas areal,

2. att i övriga frågor rösträtt
2. att varje medlem har en

tillkommer endast medlem som
röst i övriga frågor,

är fastighetsägare, som därvid

har en röst, om inte någon sådan

medlem begär att röstetalet i

stället skall beräknas efter fastig-

heternas areal,

3. att ingen får för egen del
3. att ingen får rösta för mer

rösta för mer än en femtedel av
än en femtedel av det på stäm-

det på stämman företrädda röste-
man företrädda röstetalet,

talet,

4. att den mening som har fått det högsta röstetalet gäller som stämmans beslut,

5. att vid lika röstetal val avgörs genom lottning och i andra frågor den mening gäller som biträds av de flesta röstande eller, om även antalet röstande är lika, av stämmans ordförande,

6. att beslut om ändring av
6. att beslut om ändring av

stadgarna inte är giltigt, om det
stadgarna är giltigt om det har

inte biträds av en majoritet av
fattats på två på varandra föl-

fastighetsägarna som skall ut-
jande stämmor och inte bestrids

göra minst två tredjedelar av
av mer än en femtedel av antalet

antalet fastighetsägare och äga
fastighetsägare eller av fastig-

minst hälften av den mark som
hetsägare som äger mer än en

ingår i jaktvårdsområdet .
femtedel av viltvårdsområdets

areal,

7. att beslut om ändring av

stadgarna är giltigt endast om

ändringsförslaget funnits med i

kallelsen till stämman .

SOU 1997:91
Författningsf örslag
33

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

Jaktvårdsområdes bestånd
Viltvårdsområdes bestånd

26 §

Länsstyrelsen kan besluta att en jaktvårdsområdesförening skall upplösas.

För beslut enligt första stycket fordras att flertalet av de röstande fastighetsägarna på en jaktstämma uttalat sig för en upplösning och att detta flertal antingen utgör mer än en tredjedel av antalet fastighetsägare eller äger mer än hälften av den mark som ingår i jaktvårdsområdet.

Saknas styrelse för jaktvårdsområdesföreningen , får länsstyrelsen föranstalta att jaktstämma hålls för behandling av frågan om upplösning av föreningen.

Beslut om upplösning av en jaktvårdsområdesförening får inte meddelas innan tio år har förflutit från det beslutet om bildande av jaktvårdsområdet vann laga kraft.

27 §

Ett viltvårdsområde skall upphöra och dess förening upplösas om fler än en femtedel av antalet fastighetsägare eller fastighetsägare som äger mer än en femtedel av viltvårdsområdets areal på två på varandra följandeordinarieföreningsstämmor uttalat sig för en upplösning . Vid omröstning gäller 8 § tredje stycket.

Beslut enligt första stycket fattas av länsstyrelsen efter anmälan. Anmälan skall innehålla uppgift om områdets totala areal, totala antalet fastighetsägare, vilka fastighetsägare som uttalat sig för en upplösning och den totala areal de företräder.

Om viltvårdsområdesföreningen saknar styrelse eller föreningen allvarligt missköter förvaltningen av området skall länsstyrelsen upplösa föreningen varvid viltvårdsområdet upphör .

På ansökan av styrelsen för
På ansökan av styrelsen för

de
jaktvårdsområdesföreningar
de
viltvårdsområdesföreningar

som
berörs kan länsstyrelsen
som
berörs kan länsstyrelsen

besluta att
besluta att

1. föra samman flera jakt-
1. föra samman flera vilt-

vårdsområden till ett jaktvårds-
vårdsområden till ett viltvårds-

område ,
område ,

2. dela upp ett jaktvårdsom-
2. dela upp ett viltvårdsom-

råde i flera jaktvårdsområden .
råde i flera viltvårdsområden .

För sådan ombildning gäller
För sådan ombildning gäller

villkoren för och förfarandet vid
villkoren för och förfarandet vid

bildande av jaktvårdsområde .
bildande av viltvårdsområde .

34
Författningsf örslag
SOU 1997:91

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

28 §

På ansökan av jaktvårdsom-
På ansökan av viltvårdsom-

rådesföreningens
styrelse
får
rådesföreningens
styrelse får

länsstyrelsen besluta att en fas-
länsstyrelsen besluta att en fas-

tighet skall anslutas till jakt-
tighet skall anslutas till viltvårds-

vårdsområdet . För sådan anslut-
området . För sådan anslutning

ning
fordras
medgivande
av
fordras medgivande av fastig-

fastighetens ägare och, om fas-
hetens ägare och, om fastigheten

tigheten ingår i ett jaktvårds-
ingår i ett annat viltvårdsom-

område , av jaktvårdsområdes-
råde , av viltvårdsområdesfören-

föreningen för det området.

ingen för det området.

29 § 2

Om en fastighet, som ingår i
På
ansökan av
fastighetens

ett jaktvårdsområde , på grund av
ägare

eller
viltvårdsområdes-

ändrad användning eller annars
föreningen
skall
länsstyrelsen

väsentligen saknar betydelse för
utesluta en fastighet ur viltvårds-

jaktvården samt fastighetsägaren
området

och jaktvårdsområdesföreningen
1. om fastigheten på grund av

är ense om att fastigheten skall
ändrad användning eller annars

uteslutas
ur jaktvårdsområdet ,
väsentligen saknar betydelse för

får
föreningen
besluta detta.
verksamheten i viltvårdsområdet

Föreligger inte
sådan
enighet,
eller,

skall
frågan
om
uteslutning
2.
om
fastigheten uppfyller

prövas av länsstyrelsen.

vad som sägs i 9 § andra stycket

Föreningen skall genast un-
och
övriga
fastigheter
inom

derrätta
länsstyrelsen
om
sitt
området utgör ett lämpligt vilt-

beslut att utesluta en fastighet ur
vårdsområde.

jaktvårdsområdet .

Om
fastighetsägaren
och

föreningen är ense får föreningen

besluta
om
uteslutning.
Före-

ningen
skall
genast underrätta

länsstyrelsen om sitt beslut.

31 §

Vid
upplösning
av
en
Vid upplösning av en vilt-

jaktvårdsområdesförening gäller
vårdsområdesförening
gäller

bestämmelsen i 62 § lagen

bestämmelsen i 62 § lagen

2 Senaste lydelse 1987:262

SOU 1997:91
Författningsf örslag
35

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

(1973:1150) om förvaltning av
(1973:1150) om förvaltning av

samfälligheter.
samfälligheter.

Är en viltvårdsområdesfören-

ing försatt i konkurs och av-

slutas denna utan överskott är

föreningen utan hinder av första

stycket upplöst när konkursen

avslutas.

Ansvar m.m.
Överklagande m.m.

32 §

Bryter den som har rätt att jaga inom ett jaktvårdsområde mot de regler som enligt stadgarna eller jaktstämmans beslut gäller för jakten inom området döms till böter, om inte gärningen är belagd med straff i annan lag eller författning.

Sådant brott får åtalas av åklagare endast efter angivelse av målsägande. Som målsägande anses även jaktvårdsområdesföreningen.

Fälls eller fångas villebråd genom brott som avses i första stycket, skall villebrådet eller värdet därav förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt. Förverkat villebråd tillfaller jaktvårdsområdesföreningen.

33 §

En föreningsstämma får besluta att medlem eller jakträttshavare, som bryter mot en regel som beslutats med stöd av 10-11 och 35 §§, tillfälligt skall avstängas från områdesjakt. För att ett sådant beslut skall vara gällande krävs att det av stadgarna framgår i vilka avseenden stämman får bestämma i sådana frågor.

Vilt som dödats i strid mot viltvårdsområdesföreningens avskjutningsregler tillfaller föreningen.

Anser en medlem vars rätt
Beslut av föreningsstämman

berörs av beslut på jaktstämma
eller viltvårdsområdesförening-

eller beslut av jaktvårdsområdes-
ens styrelse får överklagas hos

föreningens styrelse att beslutet
länsstyrelsen av medlem eller

inte har tillkommit i behörig
den vars rätt berörs av beslutet.

ordning eller att det strider mot

denna lag eller annan författning

eller mot stadgarna eller kränker

36
Författningsf örslag
SOU 1997:91

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

hans enskilda rätt , får han överklaga beslutet hos länsstyrelsen genom besvär. Den som fått avslag på en begäran enligt 3 § andra stycket om medlemskap får anföra besvär mot avslagsbeslutet.

Besvärshandlingen skall ha inkommit till länsstyrelsen inom fyra veckor från dagen för beslutet. I fråga om besvär mot styrelsens beslut räknas dock besvärstiden från den dag klaganden fick del av beslutet.

Jaktstämmans eller styrelsens
Föreningsstämmans eller

beslut skall gälla utan hinder av
styrelsens beslut skall gälla även

att det har överklagats, om inte
om det har överklagats, om inte

länsstyrelsen förordnar annat.
länsstyrelsen beslutar annat

Bemyndiganden

35 §

Regeringen
eller myndighet

som regeringen
bestämmer får

meddela närmare föreskrifter i

frågor om områdesjakt och ge-

mensamhetsjakt.

_______________

1. Denna lag träder i kraft den

2. Jaktvårdsområde som bildats enligt äldre föreskrifter eller lagen (1938:274) om rätt till jakt skall anses som ett viltvårdsområde bildat enligt de nya föreskrifterna. För ett jaktvårdsområde och en jaktvårdsområdesförening som bildats före denna lag trätt i kraft gäller de nya föreskrifterna med de undantag som anges nedan.

3. Den särskilda forumregeln i 5 § gäller inte i de fall talan väckts vid tingsrätt före ikraftträdandet.

4. Om en förenings stadgar strider mot de nya föreskrifterna får stadgarna i dessa delar inte tillämpas. Styrelsen skall utan dröjsmål lägga fram förslag till föreningsstämman om ändring av stadgarna så att de över-

ensstämmer med de nya föreskrifterna.

5. Bestämmelsen i 12 § andra stycket gäller inte fastigheter som ombildats eller nybildats genom fastighetsbildning före lagens ikraftträd-

SOU 1997:91
Författningsf örslag
37

ande.

6. Om de nya föreskrifterna innebär ändrade förutsättningar för upplåten jakträtt och värdet av upplåtelsen därigenom minskas får nyttjanderättshavaren säga upp avtalet. Den som vill säga upp avtalet skall göra det inom tre månader från det denna lag trätt i kraft. Iakttas inte tiden är rätten till uppsägning förlorad.

38
Författningsf örslag
SOU 1997:91

3. Förslag till

Lag om jaktkortsregistret och jägarexamensregistret

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § För de ändamål som anges i 2 och 3 §§ skall med hjälp av automatisk databehandling föras register benämnda jaktkortsregistret och jägarexamensregistret.

Registerändamål

2 § Jaktkortsregistret skall innehålla jaktkortsanknuten information om personer som erlagt jaktvårdsavgift enligt 49 § jaktförordningen (1987:905).

Personuppgifter i jaktkortsregistret får behandlas endast för

1. verksamhet som enligt lag eller annan författning åligger staten,

2. forskning och statistik,

3. information om viltvård och jakt,

4. uttag av urval av personuppgifter (urvalsdragning).

3 § Jägarexamensregistret skall innehålla jägarexamensanknuten information om personer som avlagts prov enligt 2 kap. 4 § vapenförordningen (1996:70).

Personuppgifter i jägarexamensregistret får behandlas endast för

1. verksamhet som enligt lag eller annan författning åligger staten,

2. forskning och statistik,

3. information om viltvård och jakt,

4. uttag av urval av personuppgifter (urvalsdragning).

Registerinnehåll

4 § Jaktkortsregistret och jägarexamensregistret får innehålla endast de personuppgifter som behövs för att ändamålet med registret skall tillgodoses. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vilken jaktkorts- och jägarexamensanknuten information registren skall innehålla.

Registeransvar, m.m.

5 § Regeringen bestämmer vilken myndighet som skall vara registeransvarig för jaktkortsregistret och jägarexamensregistret.

SOU 1997:91
Författningsf örslag
39

6 § Den myndighet som är registeransvarig skall särskilt beakta att otillbörligt intrång i registrerads personliga integritet och risker från säkerhetssynpunkt inte uppkommer. Myndigheten får därvid ställa upp ytterligare villkor än de som anges i 7 §.

Urval och bearbetningar

7 § Uppgifter om personnummer eller födelsetid får inte sammanställas och utlämnas om de skall användas för adresserad direktreklam.

Om en person anmält att han inte önskar adresserad direktreklam, får uppgift om honom inte lämnas ut till någon som avser att använda uppgiften för sådan reklam.

Utlämnande på medium för automatisk databehandling

8 § Uppgifter får utlämnas på medium för automatisk databehandling endast om det följer av lag eller annan författning eller om uppgiften skall användas för forskning eller framställning av statistik.

Avgifter

9 § Användning av jaktkortsregistret och jägarexamensregistret får vara avgiftsbelagd, om inte annat föreskrivs. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om avgifter.

______________

Denna lag träder i kraft den

40
Författningsf örslag
SOU 1997:91

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1980:895) om ändring i lagen

(1938:274) om rätt till jakt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:895) om ändring i lagen

(1938:274) om rätt till jakt att tredje punkten övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla.

______________

Denna lag träder i kraft den

SOU 1997:91
Författningsf örslag
41

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1904:48 s.1) om samäganderätt

Härigenom föreskrivs att i 19 § lagen (1904:48 s.1) om samäganderätt ordet "jaktvårdsområde" skall bytas ut mot "viltvårdsområde".

______________

Denna lag träder i kraft den

42
Författningsf örslag
SOU 1997:91

6. Förslag till

Förordning om ändring i jaktförordningen (1987:905)

Härigenom föreskrivs i fråga om jaktförordningen (1987:905)

dels att i 34 § ordet "jaktvårdsområde" skall bytas ut mot "viltvårdsom-

råde" och ordet "jaktvårdsområdesföreningen" bytas ut mot "viltvårdsom-

rådesföreningen",

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 48 a §, av följande

lydelse,

dels att 46-48 och 50 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

46 § 1

En länsviltnämnd består av nio ledamöter utom i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län där tio ledamöter ingår i nämnden. Länsstyrelsen utser ledamöterna för högst tre år. En ledamot utses efter förslag av skogsvårdsstyrelsen och två ledamöter efter förslag av jägarnas organisationer för länet. I länsviltnämnden i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län skall en ledamot representera renägarna i länet och utses efter förslag av Sametinget. Av de övriga ledamöterna skall två representera frilufts- och naturvårdsintresset. En ledamot skall ha särskild kunskap i frågor om trafiksäkerhet och vilt. De återstående tre ledamöterna skall företräda ägarna av jordbruksmark och skogsmark. Bland

En länsviltnämnd består av tio ledamöter utom i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län där elva ledamöter ingår i nämnden. Länsstyrelsen utser ledamöterna för högst tre år. En ledamot utses efter förslag av skogsvårdsstyrelsen och två ledamöter efter förslag av jägarnas organisationer för länet. I länsviltnämnden i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län skall en ledamot representera renägarna i länet och utses efter förslag av Sametinget. Av de övriga ledamöterna skall två representera frilufts- och naturvårdsintresset. En ledamot skall ha särskild kunskap i frågor om trafiksäkerhet och vilt. En ledamot utses efter förslag från landstinget och skall vara ordförande. De återstående tre leda-

1 Senaste lydelse 1994:108

Nuvarande lydelse

ledamöterna utser länsstyrelsen en ordförande. Nämnden utser inom sig vice ordförande. För varje ledamot finns en personlig suppleant som utses i samma ordning som ledamoten.

SOU 1997:91
Författningsf örslag
43

Föreslagen lydelse

möterna skall företräda ägarna av jordbruksmark och skogsmark. Nämnden utser inom sig vice ordförande. För varje ledamot finns en personlig suppleant som utses i samma ordning som ledamoten.

Vid handläggning av ärenden som kräver särskild sakkunskap får nämnden anlita lämplig person som sakkunnig.

Naturvårdsverket fastställer arbetsordning för länsviltnämnden.

47 §

Genom beslut i det enskilda fallet eller genom föreskrifter får länsstyrelsen meddela tillstånd till jakt på sådant allmänt vatten och sådana holmar, klippor och skär som avses i 12 § andra stycket jaktlagen (1987:259).

När jakttillstånd meddelas, bör företräde ges åt personer som är fast bosatta i skärgården eller vid kusten och som har erfarenhet av jakt och goda kunskaper om djurlivet och naturförhållandena i dessa områden.

På sådant allmänt vatten och sådana holmar, klippor och skär som avses i 12 § andra stycket jaktlagen (1987:259) skall länsstyrelsen upplåta rätt till jakt på fågel och mink. Länsstyrelsen får dock genom föreskrifter begränsa rätten till sådan jakt av hänsyn till den bofasta befolkningen, naturvården, turismen eller friluftslivet.

Länsstyrelsen får, i de områden som avses i 12 § andra stycket jaktlagen (1987:259), upplåta rätt till jakt även på annat vilt än fågel och mink. Om det finns skäl att begränsa antalet sådana upplåtelser skall företräde ges åt personer som är bofasta i upplåtelseområdet.

48 § 2

Jakttillstånd enligt 47 § bör avse en viss tid som inte överstiger tre år. Tillståndet får begränsas till att avse visst område eller vissa djurarter.

Jakt enligt 47 § får upplåtas endast till den som avlagt jägarexamen. För upplåtelsen får länsstyrelsen ta ut en avgift som gäller ett jaktår för

2 Senaste lydelse 1992:238

44
Författningsf örslag
SOU 1997:91

Nuvarande lydelse

Avgift tas ut för prövning av en ansökan enligt 47 § första stycket enligt bestämmelserna i 9-14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass tre skall tillämpas.

Föreslagen lydelse

1. administrationen av den enskilda upplåtelsen,

2. åtgärder för viltvård och

3. jaktbevakning.

48 a §

Naturvårdsverket meddelar närmare föreskrifter om upplåtelser på sådant allmänt vatten och sådana holmar, klippor och skär som avses i 12 § andra stycket jaktlagen (1987:259).

50 §

Jaktvårdsavgiften betalas in till ett postgirokonto som disponeras av kammarkollegiet.

Kammarkollegiet skall bokföra influtna jaktvårdsavgifter på jaktvårdsfonden. Efter bokföringen skall kollegiet lämna

Svenska jägareförbundet uppgift om vilka som har betalt avgiften.

Jaktvårdsavgiften betalas in till ett postgirokonto som disponeras av kammarkollegiet.

Kammarkollegiet skall bokföra influtna jaktvårdsavgifter på jaktvårdsfonden. Efter bokföringen skall kollegiet lämna

Naturvårdsverket uppgift om vilka som har betalt avgiften.

______________

1. Denna förordning träder i kraft, i fråga om 47-48 a §§ den 1 januari 1999, och i övrigt den

2. Kravet på avlagd jägarexamen i 48 § gäller inte person som vid förordningens ikraftträdande antingen var fast bosatt i skärgården eller vid kusten eller hade tillstånd att utöva jakt genom beslut i det enskilda fallet enligt 47 § i sin äldre lydelse.

SOU 1997:91
Författningsf örslag
45

7. Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1980:896) om

jaktvårdsområden

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1980:896) om jaktvårds-

områden att rubriken till förordningen samt 1 och 2 §§ skall ha följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordning om jaktvårdsom-
Förordning om viltvårdsom-

råden
råden

1 § 1

Länsstyrelsen skall föra ett register över sina beslut enligt lagen (1980:894) om jaktvårdsområden i enlighet med föreskrifter som meddelas av Statens naturvårdsverk.

Länsstyrelsen skall föra ett register över sina beslut enligt lagen (1980:894) om viltvårdsområden i enlighet med föreskrifter som meddelas av Statens naturvårdsverk.

2 §

Ur jaktvårdsfonden betalas
Ur jaktvårdsfonden
betalas

kostnader för
kostnader för

1.
bildande av jaktvårdsom-
1. bildande av viltvårdsom-

råden
enligt lagen (1980:894)
råden enligt lagen (1980:894)

om jaktvårdsområden ,
om viltvårdsområden ,

2.
upplösning av jaktvårds-
2. upplösning av viltvårdsom-

områdesföreningar enligt 26 §
rådesföreningar enligt
26 §

nämnda lag,
nämnda lag,

3.
ombildning av, anslutning
3. ombildning av, anslutning

till eller uteslutning ur jaktvårds-
till eller uteslutning ur viltvårds-

områden enligt 27-29 §§ nämnda
områden enligt 27-29 §§ nämnda

lag,

lag,

4. ombildning av jaktvårds-

1 Senaste lydelse 1992:427

46
Författningsf örslag
SOU 1997:91

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

områden bildade enligt äldre bestämmelsertilljaktvårdsområden enligt nämnda lag,

5. förlängning av giltighetstiden för jaktvårdsområden bildade enligt äldre bestämmelser.

Bidrag enligt första stycket får lämnas även om en i 1- 5 angiven åtgärd föranlett kostnader utan att kunna genomföras.

______________

Bidrag enligt första stycket får lämnas även om en i 1- 3 angiven åtgärd föranlett kostnader utan att kunna genomföras.

1. Denna förordning träder i kraft den

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om kostnader som uppkommit före ikraftträdandet.

3. Finns det särskilda skäl får länsstyrelsen bevilja bidrag avseende

kostnad för fastighetsutredning som inte kan beviljas enligt de nya före-

skrifterna. Bidrag lämnas endast efter särskilt medgivande och om ut-

redningen påbörjats inom två år från denna förordnings ikraftträdande.

SOU 1997:91
Författningsf örslag
47

8. Förslag till

Förordning om jaktkortsregistret och jägarexamens-

registret

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om jaktkortsregistret och jägarexamensregistret, som förs med stöd av lagen (0000:00) om jaktkortsregistret och jägarexamensregistret.

Registerinnehåll

2 § Jaktkortsregistret får innehålla uppgifter om personer som erlagt jaktvårdsavgift enligt 49 § jaktförordningen (1987:905). För en sådan person får anges

1. personnummer,

2. namn,

3. adress,

4. uppgift om betalning av jaktvårdsavgift.

3 § Jägarexamensregistret får innehålla uppgift om personer som avlagt prov enligt 2 kap. 4 § vapenförordningen (1996:70). För en sådan person får anges

1. personnummer,

2. namn,

3. adress,

4. godkänt prov,

5. provdatum,

6. provledare,

7. provbana.

Registeransvar

4 § Statens naturvårdsverk är registeransvarig för jaktkortsregistret och jägarexamensregistret.

Avgifter

5 § Naturvårdsverket meddelar närmare föreskrifter om avgifter.

48
Författningsf örslag
SOU 1997:91

Föreskrifter

6 § Ytterligare föreskrifter för verkställigheten meddelas av Naturvårdsverket.

______________

Denna förordning träder i kraft den

SOU 1997:91
Författningsf örslag
49

9. Förslag till

Förordning om bidrag ur jaktvårdsfonden till jägaror-

ganisationer

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande föreskrifter

1 § I denna förordning meddelas föreskrifter om bidrag ur jaktvårdsfonden till kostnader för jägarorganisationers verksamhet.

2 § Med jägarorganisation förstås i denna förordning en organisation som har till främsta uppgift att tillvarata jägarnas intressen för jakt, vilt och viltvård.

3 § Bidrag ur jaktvårdsfonden lämnas för ett år i sänder i mån av tillgång på medel. Ett bidragsår avser det statliga budgetåret.

Villkor för bidrag ur jaktvårdsfonden

4 § Bidrag ur jaktvårdsfonden lämnas till jägarorganisationer som uppfyller de villkor som anges i 5-7 §§ och som främjar jakt och viltvård på sätt regeringen beslutar i bidragsbeslutet.

5 § Varje enskild person som delar jägarorganisationens grundvärderingar och mål samt godtar dess stadgar skall kunna ansluta sig till organisationen.

6 § Jägarorganisationen skall ha fler än 5 000 medlemmar.

Med medlem förstås i denna förordning den som under det närmast föregående budgetåret var ansluten till en lokalorganisation inom organisationen och som därvid har haft stadgeenliga möjligheter att påverka organisationens verksamhet, inriktning och uppbyggnad. För att räknas som medlem krävs dessutom att hon eller han fyllt eller under kalenderåret fyller 15 år och har erlagt stadgeenlig medlemsavgift till organisationen för det verksamhetsår som upphörde under det närmast föregående budgetåret.

7 § Jägarorganisationen skall ha lokalavdelningar i minst två tredjedelar av landets landsting. Med landsting jämställs härvid kommun som inte ingår i landsting.

Med lokalavdelning förstås i denna förordning sådan avdelning av en

50
Författningsf örslag
SOU 1997:91

jägarorganisation för vilken gäller att medlemmarna och organ, som utses av medlemmarna, beslutar om avdelningens verksamhet. För att räknas som lokalavdelning krävs dessutom att avdelningen har genomfört minst två sammankomster under det verksamhetsår som upphörde under det närmast föregående budgetåret.

8 § När antalet medlemmar och lokalavdelningar i en jägarorganisation skall bestämmas skall hänsyn tas till förhållandena den dag då organisationens verksamhetsår upphörde under det närmast föregående budgetåret.

Bidragens storlek

9 § Bidrag ur jaktvårdsfonden skall lämnas i form av ett grundbidrag och ett medlemsrelaterat bidrag. Grundbidraget utgår med 1 500 000 kr. Det medlemsrelaterade bidraget utgår med ett av regeringen bestämt belopp per medlem. Bidrag kan därutöver utgå till jägarorganisation för särskilda uppdrag.

10 § Ansökan om bidrag ur jaktvårdsfonden enligt denna förordning prövas av regeringen. Ansökan skall göras skriftligen och senast den 1 oktober närmast före budgetårets början.

En jägarorganisation skall till sin ansökan foga organisationens stadgar och en verksamhetsberättelse med av organisationens revisor bestyrkt kostnadsredovisning för det senaste verksamhetsåret. Organisationen är skyldig att lämna också andra uppgifter som krävs för prövningen av ansökningen.

______________

Denna förordning träder i kraft den

SOU 1997:91
Författningsf örslag
51

10. Förslag till

Förordning om ändring i fastighetsregisterkungörelsen

(1974:1059)

Härigenom föreskrivs att i 33 och 48 §§ fastighetsregisterkungörelsen

(1974:1059) ordet "jaktvårdsområden" skall bytas ut mot "viltvårdsområden".

______________

Denna förordning träder i kraft den

SOU 1997:91
53

1 Utredningsarbetet

1.1 Utredningsuppdraget

Regeringen beslöt den 17 november 1994 direktiv för utredningen (dir.

1994:127). Direktiven finns fogade till detta betänkande som bilaga 1.

Sammanfattningsvis kan sägas att utredningen haft följande huvuduppgifter:

– Överväga vilka åtgärder som behövs för att öka möjligheterna att jaga till rimliga priser.

– Utvärdera besittningsskyddet vid upplåtelse av rätt till jakt.

– Se över formerna för samverkan mellan markägare och jägare.

– Utvärdera den statliga administrationen av jakten och rollfördelningen mellan myndigheter och jägarorganisationer.

Den 15 februari 1995 beslöt regeringen att till utredningen överlämna ett av Statens naturvårdsverk redovisat uppdrag att följa och studera verksamheten med bildandet av jaktvårdsområden till utredningen för beaktande i det fortsatta utredningsarbetet. Naturvårdsverkets beslut finns fogat till detta betänkande som bilaga 2.

I beslut av den 31 oktober 1996 förlängde regeringen tiden för slutförande av utredningens uppdrag till den 30 juni 1997.

Regeringen beslöt den 21 november 1996 att till utredningen överlämna Naturvårdsverkets redovisning av uppdraget att göra en översyn av bestämmelserna om jakt på allmänt vatten för beaktande i det fortsatta utredningsuppdraget. Sammanfattning av Naturvårdsverkets redovisning finns i avsnitt 4.

54
Utredningsarbetet
SOU 1997:91

1.2 Hur utredningsuppdraget har bedrivits

För att inhämta underlag för utredningens ställningstaganden i förekommande frågor har utredningen gjort en rad undersökningar. Bl.a. har följande utredningar utförts under nedan preciserade perioder.

– Utredningen gav i juni 1995 Statskontoret i uppdrag att dels beskriva och följa upp hur Svenska jägareförbundet använder de medel förbundet erhåller från staten i bidrag för att leda den praktiska jakten och viltvården, dels klargöra förutsättningarna för bidraget till Jägarnas riksförbund. Uppdraget redovisades i maj 1996.

– Myndigheter och organisationer har, mellan oktober 1995 och januari 1996, inkommit med svar på en skrivelse från utredningen med frågor om arbetsuppgifter m.m. rörande jakt och viltvård.

– I samarbete med Owe R Hedström, Handelshögskolan i Umeå, och pensionerade högskolelektorn Sven August Svensson har utredningen, under tiden december 1995 till mars 1996, utfört två omfattande enkätundersökningar i frågor om jakt och viltvård. En riktad till ett urval av

2 000 jaktkortslösande jägare under år 1995. Den andra till ett urval av 2 000 i Sverige boende personer med ett eventuellt intresse av att börja jaga. Uppdraget redovisades i juni 1996.

– De sex största skogsbolagen, landets samtliga stift samt samtliga kommuner har, mellan oktober 1995 och februari 1996, deltagit i en undersökning och ombetts svara på frågor om bl.a. jakt och viltvård.

– I samarbete med Statistiska centralbyrån och Skogsstyrelsen har utredningen, under tiden december 1995 till mars 1996, utfört en enkätundersökning till ett urval av 750 privata markägare i frågor om jakt och viltvård. Uppdraget redovisades i april 1996.

– Med hjälp av Kammarkollegiet och landets länsstyrelser har utredningen under september 1996 undersökt vad som utbetalats ur jaktvårdsfonden till olika jaktvårdsområden under tiden juli 1995 till juni 1996.

– Länsstyrelserna har under november 1996 till utredningen redovisat statistiska uppgifter beträffande landets jaktvårdsområden.

– Utredningen har under oktober och november 1996, med hjälp av landets länsstyrelser, undersökt i vilken omfattning det förekommer jakt på allmänt vatten.

SOU 1997:91
Utredningsarbetet
55

Utredningen har under arbetets gång haft möten eller sammanträffanden med samt i övrigt hjälp i utredningsarbetet från bl.a.

– Naturvårdsverket

– Skogsstyrelsen

– Lantmäteriverket

– Länsstyrelser

– Skogsvårdsstyrelser

– Lantmäterimyndigheter

– Svenska kyrkan

– Kommuner

– Svenska jägareförbundet

– Jägarnas riksförbund - Landsbygdens jägare

– Sveriges jordägareförbund

– Skogsbolag

– Naturvårdsorganisationer

Utredningen har därutöver deltagit i en rad offentliga möten arrangerade av bl.a. jägare. Vidare har utredningen mottagit en rad olika skrifter i frågor om jakt och viltvård från myndigheter, organisationer och allmänhet.

1.3 Dispositionen av betänkandet

Utredningsuppdraget inbegriper en rad olika frågor inom jaktens område. I det inledande avsnittet 2 ger utredningen sin syn på olika begrepp med anknytning till ordet viltvård. Just begreppet viltvård har visat sig vara ett svårdefinierat begrepp. Utredningen har därför funnit det lämpligt att inledningsvis nämna något om detta för jaktlagstiftningen centrala begrepp.

I avsnitt 3 och 4 redovisar utredningen en rad olika undersökningar som utförts i syfte att klarlägga vilket behov det finns av ytterligare jaktmark och i vilken omfattning det finns outnyttjad jaktmark. Utredningen redovisar här sina överväganden hur fler personer kan ges möjlighet att jaga.

Utredningen har, vad gäller jaktupplåtelser, undersökt och analyserat utvecklingen på prisområdet. De omfattande undersökningar utredningen utfört i denna del redovisas i avsnitt 5 . I detta avsnitt redovisas vidare vilken

56
Utredningsarbetet
SOU 1997:91

omfattning metoden med anbudsförfarande har i dag. I avsnittet redovisas också det arbete som jägarna och markägarnas organisationer sedan några

år bedriver för att ta fram underlag för avtalsutformning och bestämning av avgifter. Översyn pågår och hittillsvarande föreliggande arbetsmaterial redovisas i en bilaga till detta betänkande.

I avsnitt 6 redovisar utredningen sina utvärderingar av besittningsskyddet och överväger vilka åtgärder som behöver vidtas för att åstadkomma längre upplåtelsetider. Avsnittet innehåller en utförlig redovisning av det underlag utredningen samlat in i frågor med anknytning till besittningsskyddet.

Nu gällande lagstiftning och statistik beträffande jaktvårdsområden redovisas utförligt i avsnitt 7 som har rubriken Viltvårdsområden. Avsnittet innehåller ingående överväganden om vilket behov det finns av förändringar i denna lagstiftning. Viltvården och dess innehåll är här av avgörande betydelse.

I avsnitt 8 föreslår utredningen att begreppet jaktvård skall utmönstras ur lagstiftningen.

Den omfattande bakgrundsinformation utredningen samlat in vad gäller nuvarande administration av jakten redovisas utförligt i avsnitt 9 . I detta avsnitt lämnar utredningen förslag till hur verksamheten bör organiseras i framtiden.

I avsnitt 10 redovisar utredningen vilka konsekvenser utredningens förslag får i olika avseenden. Avsnitt 11 innehåller författningskommentarer.

I varje avsnitt med överväganden finns inledningsvis en kort sammanfattning av utredningens överväganden och, i förekommande fall, förslag. Efter sammanfattningen följer i korthet de direktiv som gäller för avsnittet.

SOU 1997:91
57

2 Viltvård

2.1 Inledning

Viltvård är ett centralt begrepp i jaktlagstiftningen. Trots begreppets betydelse härvidlag har utredningen kunnat konstatera att det är svårt att avgränsa. För utredningens vidkommande har intresseavvägningar mellan allmänna och enskilda intressen med beaktande av detta begrepp kommit att bli betydelsefulla. Inför dessa avvägningar i kommande avsnitt vill utredningen försöka definiera vad som är viltvård och vilka åtgärder som kan anses främja sådan vård.

2.2 Olika begrepp

Att de viltarter som tillhör vårt lands fauna skall bevaras och vårdas på lämpligt sätt torde alla vara överens om. Det råder dock oenighet om vilka

åtgärder som är nödvändiga för att bevara och vårda våra viltarter. Vissa

åtgärder är otvetydigt nödvändiga från faunavårdssynpunkt. Andra åtgärder får dock anses vara mer tveksamma från bevarandesynpunkt och kommer främst till utförande för att främja det jaktliga intresset.

Uttrycket viltvård används i många sammanhang och ofta i kombination med ordet jakt. Vad som avses med viltvård varierar dock. Inte sällan används uttrycket synonymt med jaktvård och även, men mera sällan, med faunavård. Enligt utredningens uppfattning bör begreppen kunna skiljas åt på följande sätt.

Som beteckningen anger omfattar faunavård alla frilevande djurarter, medan viltvård endast omfattar vilt, dvs. alla frilevande däggdjurs- och fågelarter.

58
Viltvård
SOU 1997:91

Skillnaden mellan viltvård och jaktvård är inte lika självklar. I exempelvis

Jägarens Uppslagsbok från 1963 (G. Asplunds förlag) sägs, att jaktvård,

"Omfattar i dag alla de åtgärder som görs för att förbättra och förstärka våra viltstammar, såväl kvantitativt som kvalitativt.", och om viltvård,

"Alla åtgärder som syftar att under hänsynstagande till skogsbrukets och lantbrukets även som andra näringars intressen öka viltstammarna såväl kvalitativt som kvantitativt, är viltvård.". Av detta skulle man således kunna dra den slutsatsen att viltvård kräver lite mer hänsynstagande än jaktvård, men att de annars avser samma åtgärder.

I ett mer neutralt uppslagsverk, Bra Böckers Lexikon, sägs viltvård omfatta, "åtgärder till viltets skydd och fortbestånd,--", medan jaktvård,

"innefattar alla åtgärder som syftar till att förbättra och förstärka viltstam- marna,--". Här framstår viltvård som en mer "oegennyttig" åtgärd för att bevara och slå vakt om en naturlig utveckling av befintliga arter, medan jaktvården syftar till en så art- och individrik viltförekomst som möjligt.

Svenska Jägareförbundets kursbok för jägarutbildning, "Jägarskolan", nämner över huvud taget inte uttrycket jaktvård. Viltvård anses här vara: "att bevara och gynna en artrik fauna", "att hålla viltbestånden på lämplig nivå med hänsyn till övriga intressen" och "att främja tillgången på jaktbart vilt." Viltvård omfattar i detta fall även sådana åtgärder som tidigare hänförts till jaktvård, och intresset är främst inriktat på att stötta jaktbara arter för att ge utökade möjligheter till jakt och en bättre köttavkastning.

I 4 § jaktlagen (1987:259) stadgas att viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd och att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet får skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. För att åtgärderna utförs och anpassning sker svarar markägaren och jakträttshavaren. Här finns således i första hand krav på ett bevarande, men också på att under visst hänsynstagande främja en lämplig utveckling av viltstammarna.

Sammanfattningsvis borde begreppen viltvård och jaktvård lämpligen kunna ges följande definitioner.

SOU 1997:91
Viltvård
59

Viltvård omfattar alla åtgärder som syftar till att bevara våra viltstammar i naturliga bestånd och att i möjligaste mån, under hänsynstagande till allmänna och enskilda intressen, sörja för att dessa inte utvecklas negativt på grund av mänskliga aktiviteter.

Jaktvård omfattar alla sådana åtgärder som syftar till att hålla bestånden av jaktbart vilt på högsta möjliga lämpliga nivå med hänsyn till övriga berörda intressen. Då huvudsyftet med jaktvården är att skapa fler jakttillfällen och en högre köttavkastning, är avsikten med vidtagna åtgärder att i möjligaste mån få till stånd en art- och individtäthet av jaktbart vilt, som åtminstone lokalt och från tid till annan överstiger den naturliga nivån.

2.3 Åtgärder för att främja viltvården respektive jaktvården

Viltvård och jaktvård för i dagligt tal tanken främst till utfodring av rådjur, utsättning av saltsten och kanske produktionsanpassad avskjutning. Men hit hör också biotopvård, rovdjurskontroll, uppfödning och utsättning av vilt, skyddsåtgärder m.fl. Nedan beskrivs dessa åtgärder.

Biotopvård

Bevarandet av lämpliga biotoper är den utan jämförelse viktigaste åtgärden i viltvården. En djurart är framför allt beroende av tillgång på föda inklusive vatten, skydd och möjlighet till reproduktion. Vill man behålla en djurart krävs att dess biotop rymmer dessa komponenter. Med beaktande av detta krävs vissa hänsynsregler vid utövningen av de näringar som påverkar faunan, främst jord- och skogsbruk men även renskötsel och fiske. Därtill krävs också hänsyn i många andra verksamheter såsom vid planering för rörligt friluftsliv, vägdragning och annan samhällsplanering. Det är med dessa hänsynstaganden en verkligt betydelsefull viltvård kan och måste bedrivas. När dagens krav på rationellt drivna näringar gör en negativ påverkan på viltbiotoperna svår att undvika, måste i möjligaste mån kompensatoriska åtgärder vidtas. Det kan ske i form av skyddsplanteringar, viltstängsel, viltåkrar, viltvatten, uppsättning av boholkar m.m.

60
Viltvård
SOU 1997:91

Stödutfodring

Det är framför allt rådjur som blir föremål för denna omsorg, men även beträffande exempelvis hjort, fälthare, fasan och rapphöns förekommer utfodring i varierande omfattning. Värdet av denna verksamhet är mycket diskuterad och kontroversiell. Stödutfodring kan tveklöst hjälpa många individer att överleva en hård vinter och därigenom lokalt motverka djupa svackor i vilttillgången, men det för en arts utveckling och sundhet så viktiga naturliga urvalet utsätts samtidigt för en negativ påverkan. Likaså kan denna verksamhet medföra att ett stort antal individer flockas till en utfodringsplats varigenom dels artens predatorer får större möjligheter att ta byte, dels risken för spridning av parasiter ökar.

Utfordringen kan aldrig ha en avgörande betydelse som åtgärd för en populations fortbestånd annat än mycket lokalt och under exceptionella omständigheter. Den måste därför främst hänföras till jaktvård.

Beskattning

De flesta torde i dag vara överens om att jakten har ingen eller ytterst ringa inverkan på småviltet. Deras reproduktionskraft är mycket stor och andra faktorer än jakten är normalt helt avgörande för populationernas storlek. För större vilt är dock jakten en viktig del av viltvården. Genom en på biologiska grunder riktigt genomförd jakt kan dessa stammars numerär regleras så att jaktlagens krav på bevarande och främjande uppfylls.

Skyddsåtgärder

Mänskliga aktiviteter innebär ofta ett hot mot viltet. Det är hot som naturen annars inte skulle utsätta viltet för. Både samhället och enskilda måste därför vara beredda att vidta åtgärder som minskar effekterna av dessa hot.

Så kan exempelvis antalet trafikdödat vilt, åtminstone vad avser större vilt, reduceras genom uppsättning av viltstängsel och siktröjning. Giftdöden kan minskas genom reglering av kemikalieanvändningen och minskning av giftutsläpp. Störningar i olika former kan motverkas genom kanalisering av det rörliga friluftslivet och avsättning av skyddsområden m.m. I detta

SOU 1997:91
Viltvård
61

sammanhang kan också nämnas utsättning av saltsten, då detta troligen bidrar till att hålla viltet borta från saltade vintervägar.

Åtgärder av detta slag torde ha stor betydelse totalt sett och kan lokalt vara avgörande för en arts överlevnad.

Rovdjurskontroll

Även detta är en kontroversiell åtgärd då den utgör ett mänskligt ingrepp i ett naturligt ekosystem. Men där mänskliga aktiviteter har stört det naturliga samspelet mellan predator och bytesdjur, kan givetvis ett efterhållande av predatorn vara en motiverad kompensatorisk insats under förutsättning att bytesdjuret är ett "högvilt". Sådana förhållanden uppstår dock sällan eller aldrig och förhållandet småvilt-predator kan knappast påverkas alls genom jakt annat än under mycket speciella förhållanden.

Att det råder jämvikt mellan rovdjur och bytesdjur betyder inte att förhållandet är konstant. Stora svängningar sker naturligt. Risken för att en rovdjursart skulle göra slut på sina bytesdjur är dock obefintlig.

Utsättning

Utsättning kan avse två vitt skilda åtgärder, dels inplantering av främmande arter, dels utsättning efter uppfödning i fångenskap i syfte att förstärka eller återinföra naturligt förekommande arter.

Inplantering av främmande arter har skett avsiktligt eller oavsiktligt i flera fall under sen tid. Exempel på detta är fasan, fälthare, vildkanin, bisam, kanadagås, mink och på Gotland rådjur. Avsiktliga inplanteringar gjordes i den då vällovliga avsikten att berika vår fauna. I dag kallas dessa inplanteringar för faunaförfalskning och skall ej längre få förekomma. Tvärtom föreskriver konventionen om biologisk mångfald att införda arter i möjligaste mån skall utrotas eller i vart fall förhindras att sprida sig vidare.

Uppfödning och utsättning av exempelvis fasan, rapphöns, änder och hare i syfte att mer långsiktigt förstärka redan befintliga arter har tidigare förekommit i varierande omfattning. All erfarenhet visar att dessa åtgärder inte

62
Viltvård
SOU 1997:91

ger avsett resultat. Nyinsatta individer blir bortmotade och dör vanligtvis på ett eller annat sätt inom kort. En viltbiotop producerar och håller det antal individer den är lämpad för.

Undantag från denna regel gäller när en art utrotats eller undertryckts till följd av hårt jakttryck eller att dess biotop förstörts genom mänsklig påverkan. I dessa fall kan en återutsättning ge effekt under förutsättning att biotopen fortfarande är eller åter har gjorts lämplig. Exempel på lyckade

återetableringar är bäver, vildsvin, berguv.

I södra delarna av landet tillämpas på många håll uppfödning och utsättning av fasaner och rapphöns i syfte att skapa flera jakttillfällen.

Detta ger givetvis avsedd effekt under förutsättning att inplanteringen sker strax före jakten, så kallad "put and take". Sådan verksamhet är dock att hänföra till jaktvård.

Övrigt

En god viltvård bygger på förståelse för samspelet i naturen och viljan att ta den hänsyn som människans uppträdande där kräver. Avfall skall exempelvis tas tillvara på rätt sätt. Taggtråd, plastförpackningar och annat kan ställa till stor skada för viltet. Vår allemansrätt ger rika tillfällen till rörligt friluftsliv, men detta medför också stora risker för störningar genom okunskap och nonchalans.

2.4 Slutsatser

Med den ovan angivna definitionen på viltvård och jaktvård kan konstateras, att viltvården har ett mycket stort allmänt intresse, medan jaktvården ligger mer i berörd markägares och jakträttshavares intresse.

Bland nämnda viltvårdsåtgärder har jakten en avgörande betydelse när det gäller att hålla bestånden av större vilt på lämplig nivå genom en på biologiska grunder riktigt genomförd beskattning. Likaså blir jakt en nödvändig insats i den mån en beskattning av rovdjur behöver ske till skydd för annat vilt eller tamdjur. Som tidigare framhållits är det emellertid

SOU 1997:91
Viltvård
63

mycket sällan en beskattning av rovdjur till skydd för annat vilt behöver genomföras av viltvårdsskäl.

Övriga viltvårdsåtgärder är inte jägarspecifika även om jägarkåren, genom sitt stora intresse för det vilda, i praktiken genomför en mycket stor del av dessa eller på annat sätt verkar för att de genomförs.

För att beskattning av högvilt och rovdjurskontroll skall kunna ske effektivt, är det av stor betydelse att jakten på mindre enheter samordnas inom tillräckligt stora jaktområden. Övriga viltvårdsåtgärder kan normalt genomföras även på mycket små arealer.

SOU 1997:91
65

3 Fler jakttillfällen

3.1 Utredningens överväganden och förslag i sammanfattning

Utredningens förslag syftar till att ge de jaktintresserade som i dag saknar jaktmark möjlighet att jaga.

De undersökningar utredningen gjort bland jägare och vad utredningen valt att kalla presumtiva jägare visar dels att ett relativt stort antal jägare uppger att bristen på jaktmark har betydelse för deras möjlighet att jaga i den omfattning de önskar, dels att det finns ett relativt stort antal svenskar som är intresserade av att börja jaga men som uppger att tillgången till jaktmark hindrar dem. Således kan vi konstatera att det finns ett behov av att tillskapa fler jakttillfällen. Utredningen redovisar ingående hur efterfrågan ser ut vad gäller bl.a. småviltjakt, älgjakt, antal jaktdagar, kostnader för jakt, avstånd till jaktmark m.m.

Genom bl.a. enkätundersökningar har utredningen undersökt hur jaktmarkerna utnyttjas i dag och vilka möjligheter det finns att skapa fler jakttillfällen där.

Utredningen konstaterar att småviltjakten på statens mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen redan i dag gör det möjligt för ett stort antal marklösa jägare att bedriva småviltjakt. Tillgången på jakttillfällen torde vara mycket god på dessa marker.

Utredningen har undersökt om det finns utrymme för fler jakttillfällen i våra nationalparker och naturreservat. Enligt utredningen är nuvarande jaktpolicy som utarbetats av Statens naturvårdsverk (Naturvårdsverket) invändningsfri. Utredningen gör den bedömningen att det finns inga eller

66
Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

små möjligheter att hitta ytterligare jakttillfällen inom landets nationalparker och naturreservat.

Utredningen anser att den allmänna principen bör råda på statens mark att marken inte skall vara tillgänglig enbart för den förvaltande myndighetens anställda utan öppen även för allmänheten när så är möjligt. Mot bakgrund härav föreslår utredningen att Försvarsmakten ges i uppdrag att utforma regler som öppnar möjligheter för envar jaktkunnig person att nyttja jakt på statlig mark som förvaltas av Försvarsmakten.

När det gäller utvidgad jakt på allmänt vatten hänvisar utredningen till avsnitt 4 Jakt på allmänt vatten.

Utredningens undersökning av de sex största skogsbolagens mark och den kyrkliga marken visar att all jaktbar mark utnyttjas för jakt men att det finns utrymme för fler jägare i befintliga jaktlag.

Den kommunala marken är i det närmaste fullt utnyttjad och det finns endast ett litet utrymme för fler jakttillfällen. Utredningen har dock funnit att det finns goda exempel att hämta från några kommuners verksamhet när det gäller att bereda presumtiva jägare, ungdomar och marklösa jägare tillfälle att få jaga. Flera kommuner upplåter jakträtten till föreningar med anknytning till frivillig jägarorganisation. Mot att få nyttja den kommunala marken ansvarar föreningen för utbildning och fortbildning av jägare. Utredningen anser att ytterligare kommuner borde kunna använda sin jaktbara mark på detta sätt till gagn för presumtiva och marklösa jägare.

Resultatet från undersökningen av de privata brukningsenheterna visar att dessa utnyttjas i mycket hög grad för jakt. Utredningen anser att det inte finns vare sig möjligheter eller skäl att försöka vidta åtgärder beträffande de fastigheter som inte utnyttjas för jakt i dag. Det finns dock utrymme för ytterligare jakt på relativt stora arealer av den mark som redan utnyttjas. Av de som i dag inte upplåter sin fastighet för jakt är det endast en mycket liten andel som är intresserade av att upplåta fastigheten. Utredningen anser att insatser i form av information och upplysning kan vara verksamma för att förmå jägarna att dela med sig av de jakttillfällen jaktmarken erbjuder.

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen
67

Det bör ankomma på jägarorganisationerna att verka för en sådan attitydförändring.

Enligt utredningen är det möjligt att tillskapa fler jakttillfällen inom jaktvårdsområdena. Detta kan ske genom att ägare till små fastigheter får tillbaka rätten att upplåta jakträtten på sin fastighet. Varje fastighetsägare skall enligt utredningen ha rätt att genom upplåtelse av sin jakträtt sätta en annan person i sitt ställe. Nyttjanderättshavaren får då utöva jakträtten under samma villkor som gäller för fastighetsägaren. Om fastighetsägaren upplåter sin jakträtt till annan uppkommer inte någon ökning av antalet personer som äger utöva jakträtt inom jaktvårdsområdet. Däremot kan lediga jakttillfällen frigöras till marklösa jägare.

Utredningen anser att man får ett bättre utnyttjande av jaktmarkerna om marken upplåts till grupper av jägare i stället för till enskilda personer.

Sådana grupper av jägare bör helst vara organiserade som ideella föreningar med stadgar. Utredningen anser därför att det finns skäl att förorda upplåtelser till föreningar, framför enkla bolag och enskilda personer, när det gäller att främja fler jakttillfällen och skapa utrymme för fler jägare i befintliga jaktlag.

Utredningen föreslår att jägarorganisationerna bör få i uppdrag att verka för införandet av faddersystem där en van jägare tar med sig blivande eller nyblivna jägare på jakt. Allmänt ägd mark bör enligt utredningen kunna utnyttjas i större utsträckning för sådant ändamål.

3.2 Utredningens direktiv

Jakt är en av människans äldsta kulturyttringar. Jakten har en bred och djup folklig förankring i vårt land. För åtskilliga människor, särskilt på landsbygden, är jakt en väsentlig del av livskvaliteten. Möjligheterna att fritt vistas i naturen och att i samband därmed jaga är för många en viktig faktor vid val av bostadsort. Den svenska samhällsstrukturen har sedan

1900-talets mitt förändrats starkt. Förr i tiden var en mycket stor del av befolkningen bosatt på landsbygden och jakten var för många människor en nödvändig del i försörjningen. För dagens landsbygdsbor är jakten

68
Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

fortfarande en viktig och integrerad del av tillvaron. Tyngdpunkten i den svenska jägarkåren har dock med tiden förskjutits från landsbygd till stad.

För stadsbor är jakten i stället ett rekreationstillfälle av hög kvalitet.

Det finns över 320 000 jägare i Sverige. Intresset för jakt är således stort.

Det är angeläget att det natur- och miljöintresse som dessa personer har tas till vara. De nyblivna jägarna har emellertid ofta svårt att komma in i jaktgemenskapen. Deras jaktintresse måste fångas upp på ett bättre sätt än i dag. Det gäller inte minst kvinnor och ungdomar. Enligt direktiven bör därför utredningen överväga vilka åtgärder som behöver vidtas för att så blir fallet.

Av de svenska jägarna uppger så många som 50 000 att de har brist på jaktmark. Ytterligare ungefär 100 000 svenskar uppger i undersökningar att de är intresserade av att börja jaga men att de inte har tillgång till jaktmark. Det gäller i synnerhet människor som bor i tätorter. Tillgången på jaktmark begränsas på olika sätt. Först och främst sätter den fysiska begränsningen stopp. Dessutom vill markägarna av naturliga skäl först tillgodose sina egna och familjens jaktintressen. I prop. 1986/87:58 om ny jaktlag m.m. konstaterades att det inte finns någon helt outnyttjad älgjaktmark. Däremot finns det utrymme för fler jägare på den mark som används för jakt. Detta konstaterande har fortfarande giltighet. För att få en bättre balans mellan tillgång och efterfrågan på jaktmark skall utredningen lämna förslag till hur fler personer, särskilt de som saknar egen mark, kan ges möjlighet att jaga. Exempelvis bör förslag lämnas om hur markägare som själva inte utnyttjar sin mark i större utsträckning än i dag skall kunna förmås att upplåta mark för jakt åt andra. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt möjligheterna att upplåta den allmänt ägda marken, som t.ex. kommunala och kyrkliga marker.

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen
69

3.3 Redovisning av utredningens undersökningar

3.3.1 Jaktmarker

Inledning

Sverige omfattar lite drygt 41 miljoner ha landareal, varav knappt 23 miljoner ha är produktiv skogsmark, drygt 5,5 miljoner ha impediment (myrmark eller berg) och drygt 3,5 miljoner ha jordbruksmark. Det är främst dessa marker som utgör de svenska jaktmarkerna. När det gäller skogsmark och impediment visar den senaste statistiken (Källa: Skogsstyrelsen och riksskogstaxeringen) att av 28,2 miljoner ha skogsmark (22,5 miljoner ha produktiv och 5,7 miljoner. ha impediment) äger det allmänna knappt 3 miljoner ha, aktiebolag drygt 11 miljoner ha och övriga privata drygt 14 miljoner ha. Aktiebolagens marker har störst omfattning i Norrland medan det allmännas mark är relativt jämt fördelat över landet.

Även övriga privatas marker har en relativt jämn fördelning över landet.

Störst relativ omfattning har de enskildas marker i Götaland.

Utredningen har bl.a. genom olika enkäter försökt utröna hur stora delar av den ovan redovisade marken som används för jakt i dag. Nedan redovisas utfallet från dessa undersökningar och annat insamlat material.

Statens fastighetsverk

Statens fastighetsverk är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att förvalta viss del av statens fasta egendom såsom utrikesfastigheter, de kungliga slotten, Djurgårdsmarken, regeringsbyggnaderna, vissa av statens kulturfastigheter, gamla fästen, monument, vissa älvsträckor och markområden samt vissa donationsfastigheter. Verket skall förvalta fastighetsbeståndet på ett sätt som bl.a. innebär god resurshushållning och hög ekonomisk effektivitet samt långsiktigt tar till vara, vårdar och utvecklar fastigheternas värden.

Fastighetsverket ansvarar för fastigheter med en sammanlagd markyta som uppgår till cirka 6 miljoner ha. Av denna mark bedöms cirka 500 000 ha vara produktiv brukningsbar skogsmark. Fastighetsverkets markinnehav

70
Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

finns nästan uteslutande ovanför odlingsgränsen eller på renbetesfjällen.

Utanför dessa områden förvaltar verket 15 fastigheter som sammanlagt har en areal uppgående till 10 000 ha.

Enligt Fastighetsverket utnyttjas all jaktbar mark för jakt.

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket skall vara samlande och pådrivande i miljövårdsarbetet nationellt och internationellt. Verket skall inom sitt verksamhetsområde föreslå och genomföra ändamålsenliga och kostnadseffektiva åtgärder för att uppnå de av statsmakterna beslutade miljöpolitiska målen. Naturvårdsverket har bl.a. till uppgift att medverka till att säkerställa skyddsvärd natur. I det arbetet ingår att förvärva mark för att skydda den, samt ansvara för förvaltning av mark. Markåtkomsten sker bl.a. på initiativ av länsstyrelser. Naturvårdsverket antingen köper berörd mark eller betalar intrångsersättningar till markägaren.

Naturvård bedrivs på många sätt. Ett är att vara skonsam då naturresurser utnyttjas, att ta hänsyn till ekologiska förhållanden i samband med jord- och skogsbruk, vid energiproduktion och mineralbrytning m.m. Med lagens hjälp kan värdefulla områden skyddas. Nationalpark är den skyddsform som flertalet människor känner till. Vanligast är emellertid naturreservat. Båda skyddsformerna är inskrivna i naturvårdslagen (1964:822) och syftet är allmänt detsamma att bevara värdefull natur. Nationalparken är en kraftfullare och mer uppmärksammad skyddsform än naturreservat.

Urvalet av områden är olika för nationalpark och naturreservat. Nationalparker måste ligga på statens mark och riksdagen fattar beslut om dem. Det skall vara stora orörda områden som representerar svenska landskapstyper. Parkerna kan också vara tillgängliga för friluftslivet. Naturreservat är en mer flexibel skyddsform. Den kan också ge skydd åt en starkt kulturpåverkad miljö. Innehållet kan skifta från till ytan små geologiskt eller botaniskt intressanta platser till att täcka större variationsrika områden. Marken i reservaten är privat eller offentligt ägd, ibland både och, och beslut om dem fattas av länsstyrelsen eller kommunen.

SOU 1997:91

Fler jakttillf ällen
71

Nedan redovisas vilka nationalparker som finns, var de är belägna samt hur

stora de är.

Tabell 3.1

Nationalpark
Län
Beslutsdatum
Total areal (ha)
Landareal (ha)

Abisko
BD
1909-05-24
7 700

6 877

Stora sjöfallet
BD
1909-05-24
127 800
118 700

Sarek
BD
1909-05-24
197 000
193 100

Pieljekaise
BD
1909-05-24
15 340
13 988

Sånfjället
Z
1909-05-24
10 440
10 400

Hamra
X
1909-05-24
29

28

Ängsö
AB
1909-05-24
188

73

Garphyttan
T
1909-05-24
111

111

Gotska sandön
I
1909-05-24
4 500

3 638

Dalby söderskog
M
1918-06-07
37

37

Vadvetjåkka
BD
1920-03-01
2 630

2 852

Blå jungfrun
H
1926-02-05
191

66

Norra kvill
H
1927-05-06
111

109

Töfsingdalen
W
1930-03-29
1 615

1 613

Muddus
BD
1942-03-24
49 340
47 880

Padjelanta
BD
1962-05-09
198 400
167 100

Store mosse
F
1982-05-06
7 850

7 491

Tiveden
R,T
1983-03-17
1 352

1 216

Skuleskogen
Y
1984-05-10
2 950

2 650

Stenshuvud
L
1986-04-30
302

242

Björnlandet
AC
1991-02-07
1 130

1 095

Djurö
R
1991-02-07
2 400

315

Tyresta
AB
1993-07-01
1 970

1 880

Haparanda skärgård
BD
1995-01-01
6 000

770

Tresticklan
P
1996-05-07
2 909

2 722

Summa

642 295
584 693

Nedan redovisas hur många naturreservat som fanns den 31 december 1996, i vilka län de är belägna samt deras areal. Vidare redovisas i hur många reservat det råder inskränkningar i jakträtten respektive totalt jaktförbud. Arealen redovisas i ha.

72
Fler jakttillf ällen

SOU 1997:91

Tabell 3.2

Län

Antal
Total areal
Landareal
Inskränkning i
Totalt jaktförbud

jakträtten

Antal
Areal
Antal
Areal

AB

149
64 700
20 489
12
11 639
15
15 609

C

56
22 361
13 750
3
2 433
8
1 100

D

58
33 427
9 738
1
997
18
19 904

E

65
39 209
9 070
1
2 206
16
11 714

F

44
4 668
4 246
0
0
2
423

G

53
9 565
5 305
0
0
7
3 026

H

87
24 927
7 733
1
77
11
1 832

I

53
70 145
5 462
0
0
12
3 657

K

58
10 642
5 095
0
0
19
3 256

L

40
5 916
5 603
0
0
8
785

M

102
54 826
10 422
1
85
25
4 904

N

101
10 615
7 793
1
66
18
2 235

O

113
38 630
18 715
5
4 483
47
16 363

P

63
9 358
7 944
2
98
11
2 011

R

85
12 511
10 402
5
280
4
652

S

49
88 974
34 784
2
260
9
1 931

T

67
6 909
4 661
4
1 033
7
666

U

72
25 760
12 064
3
2 861
9
9 318

W

105
206 723
201 103
10
4 415
11
3 819

X

52
15 118
7 011
0
0
1
450

Y

65
13 726
9 895
1
10
7
1 513

Z

33
413 310
387 639
0
0
9
286

AC

61
747 252
681 169
2
550 922
11
2 676

BD

62
804 466
733 152
14
325 796
3
1 231

Summa

1 693
2 749 538
2 223 884
70
907 540
285
109 343

Fortifikationsverket och Försvarsmakten

Enligt förordningen (1994:643) med instruktion för Fortifikationsverket är verket central förvaltningsmyndighet med huvuduppgift att förvalta statens fastigheter avsedda för försvarsändamål (ändamålsfastigheter). Fastigheterna skall förvaltas så att god hushållning och hög ekonomisk effektivitet uppnås, ändamålsenliga mark-, anläggnings- och lokalresurser kan tillhandahållas på konkurrenskraftiga villkor samt att fastigheternas värde långsiktigt tas till vara. Fortifikationsverket har reglerat samverkansformerna med de stora hyresgästerna, t.ex. Försvarsmakten, genom ramavtal. Enligt ramav-

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen
73

talet med Försvarsmakten sköter Försvarsmakten drift och löpande underhåll på uppdrag av Fortifikationsverket. Av ramavtalet, under rubriken Jakt och fiske, framgår vem som tecknar arrendekontrakt med berörda jaktklubbar och att jakt är förbehållet personal enligt Försvarsmaktens bestämmande.

Försvarsmakten har den 5 maj 1995, efter samråd med Fortifikationsverket, utfärdat interna bestämmelser om upplåtelse av jakträtt på mark som nyttjas av Försvarsmakten. Enligt föreskrifterna skall jakträtt upplåtas på statens

ändamålsfastigheter som nyttjas av Försvarsmakten om fastigheterna är lämpliga för jakt. Jakträtt skall upplåtas till en jaktklubb som har anpassat antalet medlemmar i förhållande till områdets storlek och i sina stadgar bereder anställda i Försvarsmakten och andra som främjar Försvarsmaktens intressen möjlighet till kortjakt. Jakträtten skall upplåtas för en tid av högst fyra år till en jaktklubb på förband och skolor m.m. inom Försvarsmakten.

Av allmänna råd för upplåtelse av jakträtt på av Försvarsmakten nyttjade fastigheter framgår att syftet med upplåtelse av jakträtt är följande.

"Möjlighet till jakt är av stor betydelse för rekrytering och behållande av personal. Alla möjligheter i och utom tjänsten skall utnyttjas för att skapa trivsel i anställningen. Jakträttsupplåtelser skall därför utformas så, att bredast möjliga personalvård kan tillgodoses samtidigt som jakt och viltvård skall kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt. Vissa upplåtelser bör förbehållas kommenderad personal."

I svar på en enkät från utredningen redovisar Försvarsmakten sitt fastighetsinnehav och hur fastigheterna används för jakt. I svaret säger Försvarsmakten att vid konkurrens mellan olika intressen om tillträde till övnings- och skjutfält har alltid primärproduktionen, dvs. utbildning och övningsverksamhet, företräde. Detta medför att tillgängligheten till mark för jakt kan vara starkt begränsad. För vissa fält är jaktmöjligheterna begränsade till att omfatta 10-15 dagar inklusive älgjakt. En annan form av begränsning är när endast en mindre del av fältet är tillgänglig för jakt. Nedan redovisas svaren på utredningens enkät.

74
Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

Tabell 3.4 (Areal redovisas i ha)

Län
Inägo-
Produktiv

Norrbotten
1 360
11 746

Västerbotten
30
1 650

Jämtland
-
-

Västernorrland
340
3 430

Gävleborg
-
1 800

Kopparberg
4
803

Värmland
158
5 492

Örebro
50
300

Västmanland
-
-

Uppsala
-
-

Stockholm
1 275
3 751

Södermanland
510
1 620

Östergötland
3 249
5 540

Skaraborg
3 359
3 249

Göteborg och
138
1 962

Bohus

Älvsborg
668
1 654

Jönköping
350
3 000

Kalmar
-
-

Gotland
-
-

Kronoberg
1 576
1 480

Halland
-
-

Blekinge
-
-

Skåne
316
2 817

Summa
13 225
50 294

Impedi-
Flygfält o
Total areal
Jaktbar

7 138
1 436
21 680
13 988

415
1 800
3 895
3 800

-
-
6 153
5 300

1 113
-
4 643
4 035

800
-
2 600
2 300

338
51
1 196
986

6 498
1 118
13 266
13 057

-
-
350
300

-
-
-
-

-
-
-
-

1 078
261
13 737
9 915

2 147
175
4 502
3 884

90
480
9 359
8 893

1 193
580
8 381
4 442

3 146
302
5 548
4 350

1 006
-
2 660
2 595

1 800
-
5 150
5 150

-
-
-
-

-
-
6 104
5 775

135
-
3 191
3 178

-
-
6 098
6 098

-
-
935
935

4 042
700
7 876
6 884

30 939
6 903
127 324
105 865

Jaktmark upplåts endast till jaktklubbar som i sina stadgar har inskrivet att man skall vara anställd vid ett visst förband för att ha rätt att vara medlem.

Försvarsmakten har cirka 50 jaktklubbar till vilka all jaktbar mark upplåts.

Vissa mindre områden på cirka 1 500 ha upplåts till enskilda. Enligt Försvarsmakten utnyttjas all jaktbar mark.

Ledigbliven jaktmark lämnas aldrig ut till öppet anbudsförfarande med civila jaktklubbar som intressenter. Anpassning av jakten till övnings- och skjutverksamheten på fälten fordrar enligt Försvarsmakten ett nära samband mellan jaktklubbarnas medlemmar och förbanden.

Det finns för varje jaktklubb en lång kö av anställda som söker medlemsskap. I Försvarsmaktens allmänna råd för upplåtelse av jakträtt finns

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen
75

en rekommenderad arealstorlek per jägare. I de sydligaste länen och på

Gotland är den 75 ha per medlem, i Norrbotten och Västerbotten 200 ha per medlem och övriga landet 100 ha per medlem.

De sex största skogsbolagen

I den första tabellen (3.5) nedan redovisas hur skogsbolagens markareal (i ha) är fördelad på län och ägoslag. Vidare redovisas hur stor areal bolagen bedömt som jaktbar mark och i vilken omfattning marken ingår i jaktvårdsområde (jvo). Slutligen redovisas hur stor markareal (i ha) per jägare som bolagen eftersträvar vid upplåtelse av rätt till jakt inom respektive län.

I den andra tabellen (3.6) redovisas i vilken omfattning bolagen utnyttjar sin mark för jakt, om den upplåts till utomstående eller för anställda inom bolaget och i vilken omfattning upplåtelse till utomstående sker till enskilda eller jaktlag.

Tabell 3.5

Län
Inägo-

mark

Norrbotten
1 243

Västerbotten
1 2 171

Jämtland
1 1 131

Västernorrland
1 1 423

Gävleborg
2 832

Kopparberg
3 433

Värmland
2 887

Örebro
1 946

Västmanland
4 013

Uppsala
6 262

Stockholm
1 008

Södermanland
1 130

Östergötland
3 350

Skaraborg
2 217

Göteborg och

Bohus
843

Älvsborg
1 328

Jönköping
1 415

Kalmar
2 290

Gotland
0

Kronoberg
857

Produktiv
Impedi-
Total areal
Jaktbar mark
Mark som
Markareal

skogsmark
ment

ingår i Jvo
per jägare

1 815 275
814 788
2 631 306
2 532 508
233 643
100-500

1 658 917
1 499 547
2 203 374
2 189 417
499 921
100-400

1 326 538
1 427 721
1 767 430
1 897 342
192 418
100-400

865 863
1 141 284
1 027 445
1 190 353
91 840
100-400

699 738
106 798
809 368
791 571
130 717
50-400

818 215
223 125
1 044 773
1 035 294
160 586
40-300

460 294
83 625
546 836
544 100
145 275
50-100

222 804
17 422
242 172
241 136
1 059
100-125

116 693
22 530
139 223
135 104
0
50-200

145 542
16 206
168 010
166 068
165
50-200

20 618
4 057
25 683
23 737
0
60-100

37 416
6 702
45 248
42 260
0
60-100

1 53 574
1 8 285
120 691
119 770
3 000
80-100

34 321
4 875
41 413
41 229
0
70-100

10 348
4 875
16 050
16 050
0
70-100

43 508
4 585
49 421
49 333
0
50-100

52 959
8 883
63 257
63 158
0
70-100

1 85 410
1 14 580
110 926
110 650
4 000
80-100

0
0
0
0
0
-

67 840
7 863
76 196
75 896
10 000
60-100

76
Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

Län
Inägo-

mark

Halland
281

Kristianstad
1 015

Blekinge
109

Malmöhus
420

Summa
1 43 604

Produktiv
Impedi-
Total areal
Jaktbar mark
Mark som
Markareal

skogsmark
ment

ingår i Jvo
per jägare

15 829
2 287
18 397
18 178
0
60-80

16 496
1 244
18 755
18 755
0
60-80

4 898
161
5 168
5 168
0
60-80

2 895
256
3 571
3 571
0
60-80

1 8 571 614
1 2 421 713
11 174 713
11 013 700
1 459 524
40-500

1
Uppgift saknas från ett bolag

Tabell 3.6

Bolag

1

2

3

4

5

6

Summa

Utnyttjas
Hur stor
Mark som
utnyttjas för
Bolagets
upplåtelser av jakträtt
fördelat på

all jaktbar
markareal
jakt används för

mark för
utnyttjas
inom före-
upplåtelser
enskilda
jaktklubbar/lag

jakt
inte

taget an-
till utom-

Antal
Areal
Antal
Areal

ställda
stående

(1 000 ha)

(1 000 ha)

1 Nej
323 419
841 000
3 430 000
380
949
3 139
2 892

3
3
3
3

Ja
0
200 000
100 000

Ja
0
160 000
498 000
0
0
626
658

2 Nej
4 000
(Högvilt)
(Högvilt)
3 703
978
512
978

423 098
899 083

(Småvilt)
(Småvilt)

542 094
780 087

Ja
0
552 750
1 658 250
4 350
380
5 650
1 565

Ja
0
604 000
1 316 000
356
70
1 226
1 522

327 419
2 780 848/
7 901 333/
4 789
2 377
6 153
7 615

2 899 844
7 782 337

1 Anledningen till att marken inte utnyttjas är att den ingår i reservat, används för renskötsel eller ligger inom eller äran tätbebyggt område.

2 Vissa arealer inom Uppsala, Stockholm och Östergötland utnyttjas inte på grund av att de är tätortsnära och utgör industrimark.

3 Sifferuppgift saknas.

4 De enskilda bildar tillsammans med andra jägare ett jaktlag.

5 Kortområden.

Av tabellen ovan framgår att all mark som är tillgänglig för jakt utnyttjas. Bolagen har också uppgivit att inga ytterligare marker kommer att upplåtas på ett- eller flerårskontrakt.

Bolagen har redovisat huruvida det förekommer korttidsjaktupplåtelse, dvs. upplåtelse av jakt per dag eller vecka, på deras marker, hur många kortjaktområden bolagen har, hur stor areal dessa omfattar, vilken jakt korten ger rätt till och hur många kort av varje typ som såldes jaktåret 1994/95.

Tre bolag har uppgivit att det inte förekommer korttidsjaktupplåtelser på

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen
77

Tabell 3.7

Bolag

1

2

3

Summa

deras marker. Inte något bolag avser att förändra hanteringen av och inställningen till korttidsupplåtelser.

Nedan följer en sammanställning över bolagens uppgifter om korttidsjakt.

Sammanställningen omfattar hela landet. Korttidsjakt förekommer i följande län: Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland, Gävleborg,

Kopparberg, Värmland, Örebro, Jönköping, Kalmar, Kronoberg, Kristianstad och Malmöhus.

Kortområden

Antal sålda kort som berättigar till jakt på

Antal
Ha
Allt vilt
Älg
Rådjur
Småvilt
Annat

36
141 160
30
60
740
1 672
340

651
1 561 000

6 500

6
6 346

492

693
1 708 506
30
60
740
8 664
340

Bolagen har även svarat på frågor om det finns utrymme för ytterligare jägare på deras marker i befintliga jaktlag, orsaken till att detta eventuella utrymme i så fall inte utnyttjas, vilka åtgärder bolagen kan göra för att fylla utrymmet och vilka andra åtgärder som kan tänkas.

Fyra bolag uppger att det finns utrymme för fler jägare i befintliga jaktlag när det gäller jakt efter älg, rådjur och småvilt. Ett bolag att det även finns utrymme för jakt på bäver och predatorer. Av de två kvarvarande bolagen har ett svarat att det inte finns utrymme för fler jägare medan det andra svarat att det inte vet.

Orsaken till att fler jägare inte tas in i jaktlagen trots att det finns utrymme kan, enligt bolagen, vara många. Vanligaste uppfattningen är dock att jaktlagen, som redan är etablerade, har en ovilja att ta in fler jägare. Andra skäl som uppgivits är "förgubbning" i jägarkåren där många uppehåller en plats utan att jaga aktivt, att jaktvårdsområden ibland blockerar nya jägare, ojämnt jakttryck, långa resor samt minskande älgstam.

Att försöka påverka jaktlagen till en attitydförändring och pröva ekonomisk stimulans är två åtgärder som bolagen uppgivit att de kan vidta för att fylla utrymmet. Information är dock den allra vanligaste föreslagna åtgärden.

78
Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

Andra åtgärdsförslag som bolagen kan tänka sig vidta är att dela på arrendena på älg och småvilt, individuella upplåtelser och krav på ett visst jägarantal i upplåtelsen.

Bolagen har även kommit med synpunkter på vilka andra åtgärder som kan tänkas vidtas för att få in fler jägare i jaktlagen. Förslagen är att jägarorganisationerna agerar för en ökad rekrytering och bättre utnyttjande av jaktmöjligheterna, nya medlemmar i jaktlagen får prövoår, fri uppsiktsjakt med kortlösare till jaktintresserad ungdom, ständig påverkan av jaktlagen för att jakttillfällen skall kunna tillvaratas, högre arrende och ungdomsplatser i jaktklubbarna.

Kyrkan

I den första tabellen (3.8) nedan redovisas hur kyrkans (stiftens) markareal

(i ha) är fördelad på län och ägoslag. Vidare redovisas hur stor areal stiften bedömt som jaktbar mark och i vilken omfattning marken ingår i jaktvårdsområde (jvo). Slutligen redovisas hur stor markareal (i ha) per jägare som stiften eftersträvar vid upplåtelse av rätt till jakt inom respektive län.

I den andra tabellen (3.9) redovisas i vilken omfattning kyrkan utnyttjar sin mark för jakt, om den upplåts till utomstående eller för anställda inom kyrkan och i vilken omfattning upplåtelse till utomstående sker till enskilda eller jaktlag.

Tabell 3.8

Län
Inägo-

mark

Norrbotten
122

Västerbotten
174

Jämtland
1 865

Västernorrland
1 070

Gävleborg
1 401

Kopparberg
399

Värmland
2 133

Örebro
1 2 066

Västmanland
2 2 448

Uppsala
6 260

Stockholm
3 4 065

Produktiv
Impedi-
Total areal
Jaktbar mark
Mark som
Markareal

skogsmark
ment

ingår i Jvo
per jägare

17 421
14 099
31 642
31 642
6 933
-

20 807
6 527
27 508
27 508
6 432
-

44 541
16 303
62 709
62 709
15 817
200-250

23 770
4 350
29 190
29 190
9 171
75-200

24 916
2 147
28 464
28 394
11 827
100

23 705
4 624
28 728
28 728
12 487
40 och uppåt

32 582
5 262
39 977
39 771
15 002
ca. 100

1 23 720
1 2 028
1 27 814
27 814
1 129
40-100

2 9 581
2 1 250
2 13 279
13 266
3 370
40-66

10 906
988
18 154
18 064
507
86

3 8 834
3 1 054
3 13 953
11 692
810
30-75

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen
79

Län
Inägo-

mark

Södermanland
3 476

Östergötland
6 750

Skaraborg
10 476

Göteborg och
1 672

Bohus

Älvsborg
4 2 871

Jönköping
5 3 426

Kalmar
6 4 611

Gotland
2 598

Kronoberg
1 643

Halland
7 2 444

Kristianstad
2 600

Blekinge
650

Malmöhus
11 500

Summa
76 720

Produktiv
Impedi-
Total areal
Jaktbar mark
Mark som
Markareal

skogsmark
ment

ingår i Jvo
per jägare

9 420
680
13 576
13 576
2 715
ca. 45

13 700
1 380
21 830
21 393
-
ca. 100

17 598
2 010
30 084
29 991
979
80-100

3 584
1 639
6 895
6 700
-
-

4 17 093
4 2 483
4 22 447
21 900
930
ca. 75

5 21 742
5 3 347
5 28 515
28 300
5 965
45-100

6 19 783
6 1 991
6 26 385
26 100
1 000
45-100

6 998
2 000
11 596
10 000
0
ca. 20

21 648
3 045
25 336
26 336
1 000
45

7 8 975
7 1 550
7 12 969
12 700
0
2 45

5 250
600
8 450
7 600
-
-

2 039
163
2 852
2 500
-
-

1 362
40
12 902
11 600
-
-

389 975
79 560
546 255
537 474
-
-

1

2

3

4

5

6

7

Marken ingår i Skara, Karlstads, Västerås och Strängnäs stift. Marken ingår i Uppsala och Västerås stift.

Marken ingår i Strängnäs, Uppsala och Stockholms stift. Marken ingår i Karlstads, Skara och Göteborgs stift. Marken ingår i Växjö, Linköpings och Skara stift. Marken ingår i Växjö och Linköpings stift.

Marken ingår i Göteborgs och Växjö stift.

Tabell 3.9

Utnyttjas
Hur stor
Mark som

utnyttjas för
Stiftets

upplåtelser av jakträtt fördelat på

Stift
all jaktbar
markareal
jakt används för

(Stiftens
mark för
utnyttjas

inom

upplåtelser
enskilda
jaktklubbar/lag

jaktbara
jakt
inte

stiftet an-

till utom-

mark i ha)

ställda

stående
Antal

Areal
Antal
Areal

Luleå
Ja
0
1 043

58 107
6

2 2 100
129
58 679

(59 150)

Härnösand
Ja
0
2 000

89 800
278

75 123
47
22 414

(91 899)

Uppsala
Ja
0
5 247

51 320
326

41 279
28
15 288

(56 567)

Västerås
Ja
0
4 500

48 458

Uppgift saknas

(52 958)

Karlstad
Ja
0
10 670

41 872
91

8 605
84
33 267

(52 542)

Stockholm
Ja
0
0

3 540
32

2 300
6
1 154

(3 540)

Strängnäs
Ja
0
950

19 192
168

20 142
0
0

(20 142)

80
Fler jakttillf ällen

SOU 1997:91

Utnyttjas

Hur stor
Mark som
utnyttjas för
Stiftets
upplåtelser av jakträtt fördelat på

Stift

all jaktbar

markareal
jakt används för

(Stiftens
mark för

utnyttjas
inom
upplåtelser
enskilda
jaktklubbar/lag

jaktbara
jakt

inte

stiftet an-
till utom-

mark i ha)

ställda
stående
Antal
Areal
Antal
Areal

Linköping
Ja
0
1 500
39 500
175
35 500
10
5 500

(41 000)

Skara

Ja
0
1 1 698
1 37 373
249
22 896
71
16 175

( 1 38 794)

Göteborg
Ja

0
400
30 175

Uppgift saknas

(30 575)

Växjö

Ja

0
6 750
54 355
75
10 000
275
51 105

(61 105)

Visby (ca.
Ja
0
0
10 000
57
4 700
21
5 293

10 000)

Lund (ca.
Ja
0
900
20 900
165
20 700
3
1 000

21 800)

Summa

0
35 658
504 592
1 622
243 345
674
209 875

(540 072)

1 Det föreligger en skillnad på 277 ha mellan uppgiven jaktbar mark och den areal som utnyttjas för inom stiftet anställda eller upplåts till utomstående.

2 Varav småvilt på 1 629 ha på vilken areal älgjakten arrenderas av jaktlag. Därav summan större än 59 150 ha.

Av tabellen ovan framgår att all mark som är tillgänglig för jakt utnyttjas.

Stiften har vidare uppgivit att inga ytterligare marker kommer att upplåtas på ett- eller flerårskontrakt.

Stiften har redovisat huruvida det förekommer korttidsjaktupplåtelse, dvs. upplåtelse av jakt per dag eller vecka, på deras marker, hur många kortjaktområden stiften har, hur stor areal dessa omfattar, vilken jakt korten ger rätt till och hur många kort av varje typ som såldes jaktåret 1994/95. Elva stift har uppgivit att det inte förekommer korttidsjaktupplåtelser på deras marker.

Det förekommer således korttidsupplåtelse endast inom två stift. Det är

Karlstad och Skara som vardera har ett korttidsjaktområde. De är belägna i Värmlands och Skaraborgs län och är cirka 1 000 ha stora. I det ena förekommer endast småviltjakt och i det andra endast älgjakt.

Stiften har redovisat om det finns utrymme för ytterligare jägare på deras marker i befintliga jaktlag. Endast ett stift uppger att det finns utrymme för

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen
81

fler jägare i befintliga jaktlag när det gäller jakt efter älg, rådjur och småvilt. Ytterligare tre stift anser att det finns utrymme för fler jägare när det gäller jakt efter småvilt. Fyra stift anser att det inte finns något ytterligare utrymme medan resterande stift är osäkra.

Kommunerna

Av landets 288 kommuner har 242 stycken besvarat enkäten. Av dessa 242 kommuner har 75 redovisat att de inte äger mark som kan utnyttjas för jakt. Svaren nedan bygger alltså på svar från 167 kommuner. Endast 15 kommuner har 5 000 ha jaktbar mark eller mer. Genomsnittsarealen för de kommuner som uppgivit att de äger mark som kan utnyttjas för jakt är omkring 1 800 ha. Den sammanlagda arealen som berörs av någon form av upplåtelse är cirka 250 000 ha.

Det bör anmärkas att vissa kommuner underlåtit att besvara vissa delfrågor i utredningens enkät. Det har fått till följd att siffrorna nedan inte alltid "går ihop".

82
Fler jakttillf ällen

SOU 1997:91

Tabell 3.10

Län

Jaktbar mark
Markareal som ingår
Mark som utnyttjas

för jakt används för

i JVO
inom kommunen

upplåtelser till utom-

anställda

stående

Norrbotten

17 608
10 078
139

16 622

Västerbotten

33 549
12 399
5 895

19 805

Jämtland

25 415
10 289
0

24 015

Västernorrland

20 753
8 500
1 116

18 834

Gävleborg

19 590
10 231
1 160

12 710

Kopparberg

30 287
18 614
2 051

14 551

Värmland

16 841
7 078
835

10 499

Örebro

4 409
0
874

2 671

Västmanland

11 822
9 370
1 504

10 252

Uppsala

5 673
5 354
1 185

5 466

Stockholm

14 141,4
4 361
3 518

14 749

Södermanland

9 984
2 510
1 071

9 745

Östergötland

9 404
1 044
464

8 670

Skaraborg

4 320
200
503

3 025

Göteborg och Bohus

20 037
6 630
105

23 578

Älvsborg

17 716
7 773
0

17 444

Jönköping

10 690
-
452

5 438

Kalmar

10 664
562
1 000

9 833

Gotland

200
-
0

0

Kronoberg

9 946
4 192
276

9 670

Halland

450
-
0

450

Kristianstad

2 285
0
100

1 512

Blekinge

2 805
136
317

3 415

Malmöhus

9 150
0
180

8 131

Summa

307 419
119 321
22 745

251 085

Av de tillfrågade kommunerna uppger 70 stycken att all jaktbar mark inte utnyttjas för jakt. Orsaken till att de inte används är många. Omkring 45 kommuner anger något eller några av följande skäl till varför den outnyttjade marken inte kan användas: marken är tätortsnära, ingår i ett fritids- eller rekreationsområde eller ingår i ett naturreservat. Endast 18 kommuner uppger att de kommer att upplåta ytterligare marker för jakt.

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen
83

När det gäller jakten på befintliga marker anser 8 kommuner att det finns utrymme för ytterligare jägare på deras mark i befintliga jaktlag beträffande

älg, 12 kommuner beträffande rådjur och 14 kommuner beträffande småvilt.

Korttidsupplåtelse av jakt är inte vanlig på den kommunala marken. Endast

15 kommuner uppger att det förekommer sådan jakt. De kommuner som uppgivit att det förekommer korttidsupplåtelser är följande: Piteå i Norrbottens län, Vilhelmina i Västerbottens län, Berg, Krokom, Ragunda och

Strömsund i Jämtlands län, Gävle i Gävleborgs län, Haninge och Österåker i Stockholms län, Vänersborg i Älvsborgs län, Jönköping i Jönköpings län,

Västervik i Kalmar län, Karlskrona och Olofström i Blekinge län samt

Malmö i Malmöhus län.

Enskilda markägare

Genom en enkät till ett slumpmässigt urval av privata markägare, enskilda personer och dödsbon, i hela landet har utredningen försökt utröna hur marken utnyttjas i fråga om jakt. Utgångspunkt för urvalsramen har varit Skogsstyrelsens skogsdataregister. Registret innehåller samtliga fastigheter som är taxerade som jordbruksfastighet. Ramen utgjordes av 240 897 brukningsenheter med en sammanlagd areal på drygt 14 miljoner ha.

Nedan kommer resultatet från undersökningarna att redovisas på regioner och storleksklasser. När det gäller regionerna ingår följande län.

– Stockholmsområdet: Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län

– Göteborgsområdet: Hallands och Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs län utom Dalsland

– Södra Sverige: Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län

– Övriga Götaland: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands och Skaraborgs län samt Dalsland

– Övriga Svealand: Värmlands, Örebro, Kopparbergs och Gävleborgs län

– Norrland: Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län

Undersökningen visar tydligt att det absoluta flertalet brukningsenheter är förhållandevis små från jaktsynpunkt. I tabellen nedan redovisas antalet

84
Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

brukningsenheter i olika storleksgrupper dels uppdelat på regioner, dels sett

över hela landet. De regioner som skiljer sig mest åt är Sydsverige och

Norrland. Procentuellt finns det fler små brukningsenheter i Sydsverige än i Norrland.

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen
85

Tabell 3.11

______________________________________________________________________________________________________

Storleksgrupper (total areal)

100
200
400
1 000

- 24 ha 25-49 ha 50-99 ha -199 ha
-399 ha
-999 ha
-4 999 ha 5 000 ha - Totalt

______________________________________________________________________________________________________

Region
Antal brukningsenheter (BE)

Stockholms-

området
7 103
3 678
3 329
1 837
596
214
38
0
16 885

Göteborgs-

området
12 853
6 641
4 655
1 698
328
54
9
0
26 238

Sydsverige
8 569
3 166
2 391
868
170
57
15
0
15 236

Övriga Götaland
24 200
14 634
13 206
6 216
1 715
366
34
0
60 379

Övriga Svealand
32 332
11 842
9 119
5 067
1 751
366
34
0
60 511

Norrland
21 328
10 982
12 105
9 736
5 376
1 895
224
2
61 648

-----

Hela landet
106 361
51 033
44 805
25 621
10 335
3 951
5 361
2
240 897

Nästan 85 procent av brukningsenheterna är mindre än 100 ha och så stor andel som 44 procent är mindre än 25 ha. Antalet små fastigheter indikerar ett behov av samordning. Emellertid saknas uppgifter om geografisk struktur, dvs. var stora och små enheter ligger i terrängen, vilket gör det omöjligt att bedöma de egentliga behoven.

När det gäller Sydsverige är 93 procent av brukningsenheterna mindre än

100 ha och 56 procent mindre än 25 ha. I Norrland är endast 73 procent mindre än 100 ha och 35 procent mindre än 25 ha. Skillnaden indikerar att samordningsbehovet är större i södra Sverige än i Norrland. Om antalet jaktvårdsområden tas som ett mått på samordningsbehovet är dock förhållandet tvärtom. Det högsta antalet jaktvårdsområden finns i Norrland, det lägsta i Sydsverige.

Utredningen har frågat de enskilda markägarna om de har upplåtit jakt till utomstående under år 1995. Markägarna har svarat på följande sätt; först uppdelat på regioner i landet därefter på fastighetsstorlek.

86 Fler jakttillf ällen SOU 1997:91

Tabell 3.12

______________________________________________________________________________________________

Bruknings-
Region (område)

enheter (BE)
Stock-
Göte-
Södra
Övriga
Övriga
Norr-
Hela

holm
borg
Sverige
Götaland
Svealand
land
riket

______________________________________________________________________________________________

Antal (BE)

med upplåtelse
3 325
11 542
4 182
26 333
20 264
21 987
87 544

ingen upplåtelse
13 604
14 696
11 054
32 151
40 214
38 112
149 830

---------

areal i ha

med upplåtelse
308 769
562 676
211 394
1 439 633
1 359 206
2 878 138
6 759 815

ingen upplåtelse
699 050
501 966
363 719
1 794 407
1 389 913
2 797 815
7 546 870

------

Uppgift saknas, BE
46
0
0
1 895
33
1 549
3 523

Tabell 3.13

_________________________________________________________________________

Bruknings-
Areal mark i ha

enheter (BE)

25
100

Hela

- 24
-99
- 399
400-
riket

_________________________________________________________________________

Antal (BE)

med upplåtelse
29 959
38 729
17 052
1 804
87 544

ingen upplåtelse
75 081
55 461
17 944
1 344
149 830

----------

areal i ha

med upplåtelse
367 290
1 868 470
3 232 193
1 291 862
6 759 815

ingen upplåtelse
628 169
3 030 605
3 010 558
877 538
7 546 870

-------

Uppgift saknas, BE
1 344
1 648
362
168
3 523

Undersökningen visar att på 37 procent av antalet fastigheter är jakträtten upplåten medan den inte är upplåten på 63 procent. Om man i stället jämför hur stor areal som är upplåten respektive inte är upplåten blir procentsiffrorna 47 respektive 53. Arealmässigt är det alltså inte stor skillnad på mark som är upplåten respektive inte är upplåten.

Större brukningsenheter har genomgående högre frekvens upplåtelser än mindre. Jämför man t.ex. gruppen fastigheter mindre än 25 ha med gruppen fastigheter större än 400 ha visar det sig att endast 29 procent av fastigheterna i den första gruppen är upplåtna medan det för den senare gruppen

är så stor andel som 57 procent som är upplåtna.

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen
87

Sett över regioner finns det inte lika klara tecken på skillnader. Undersökningen får dock anses visa att andelen fastigheter som är upplåtna är mindre i Stockholmsområdet och södra Sverige än i övriga landet. Förhållandet är detsamma om man utgår från areal.

Sett över hela landet synes andelen fastigheter som är upplåtna ha ökat sedan början av 1980-talet. Jakt- och viltvårdsberedningen kom fram till att endast 23 procent av de enskilt ägda fastigheterna i landet var upplåtna till utomstående (SOU 1983:21 s. 104). Motsvarande siffra i dag är 37 procent.

När det gäller förekomsten av samarbete mellan fastigheter har utredningen försökt utröna vilka samarbetsformer som förekommer och omfattningen av dessa. Andelen brukningsenheter som inte svarat på just denna fråga är mycket stor. När det t.ex. gäller frågan om en fastighet ingår i ett jaktvårdsområde har en tredjedel av de som besvarat enkäten underlåtit att svara. Resultatet är därför svårt att tolka. Att man underlåtit att svara på frågan om jaktvårdsområden tyder närmast på att man inte förstått frågan, vilket i sin tur kan förklaras med att man inte är med i ett jaktvårdsområde och därför inte vet vad ett jaktvårdsområde är. Av de som besvarat frågan uppger ungefär hälften att deras fastighet är med i ett jaktvårdsområde. Det är tydligt att samarbetsformen är vanligare i norr än i söder. Inom storleksgrupperna är andelen fastigheter som ingår i jaktvårdsområden störst bland fastigheter som är mellan 25 och 99 ha.

När det gäller övriga samarbetsformer framgår att frivilligt samarbete kring älgjakten är vanlig. Resultatet tyder på att denna samarbetsform är vanligare än jaktvårdsområden. Frivilligt samarbete kring älgjakten förekommer på knappt 65 procent av de brukningsenheter som besvarat frågan. Sett över olika regioner i landet är förhållandena desamma utom i Blekinge, Kristianstad och Malmöhus län där samarbete kring älgjakt är mindre vanligt. Sett över storleksklasser på fastigheterna är tendensen densamma som för jaktvårdsområden.

När det gäller frivilligt samarbete kring småviltjakten är det partiella bortfallet stort och uppgifterna är således osäkra. Av de som besvarat frågan framgår att det förekommer frivillig samverkan på en tredjedel av brukningsenheterna. Sådant samarbete synes vara vanligast i regionerna Norr-

88
Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

land, övriga Götaland och Stockholmsområdet. Sett över storleksklasser kan ingen större skillnad skönjas.

Utredningen har försökt utröna i vilken omfattning jakt förekommer på de enskilda fastigheterna och, om jakt förekommer, vem som bedrev jakten.

Utfallet redovisas nedan.

Tabell 3.14

________________________________________________________________________________________________

Vem jagar?
Region (område)

Stock-
Göte-
Södra
Övriga
Övriga
Norr-
Hela

holm
borg
Sverige
Götaland
Svealand
land
riket

________________________________________________________________________________________________

Antal bruknings-

enheter (BE)

Ägare
9 613
11 482
7 622
22 788
34 624
26 835
112 964

Nyttjanderätts-

havare
2 256
10 325
2 785
20 558
12 780
13 034
61 738

Ägare/Nyttjande-

rättshavare
1 029
1 217
1 398
5 079
7 517
9 072
25 311

Ingen jakt

bedrevs
3 987
3 213
3 428
9 363
5 590
11 143
36 723

------

Uppgift saknas
0
0
4
2 592
0
1 565
4 160

------

Totalt antal BE
16 885
26 238
15 236
60 379
60 511
61 648
240 897

-------

Total areal i ha

Ägare
577 077
474 118
342 734
1 612 185
1 349 927
2 513 836
6 869 877

Nyttjanderätts-

havare
192 278
414 136
121 800
929 133
624 915
945 570
3 227 832

Ägare/Nyttjande-

rättshavare
133 364
148 540
89 594
488 200
757 282
1 980 417
3 597 397

Ingen jakt

bedrevs
116 012
27 848
18 852
182 222
39 986
216 786
601 706

-----

Uppgift saknas
0
0
2 133
73 649
0
215 348
291 130

-----

Summa areal
1 018 731
1 064 641
575 113
3 285 389
2 772 110
5 871 957
14 587 941

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen
89

Tabell 3.15

___________________________________________________________________________

Vem jagar?
Areal mark, ha

25
100

Hela

-24
-99
-399
400-
riket

___________________________________________________________________________

Antal bruknings-

enheter (BE)

Ägare
45 970
48 156
17 638
1 201
112 964

Nyttjanderätts-

havare
26 141
27 636
7 261
700
61 738

Ägare/Nyttjande-

rättshavare
3 818
10 396
9 837
1 260
25 311

Ingen jakt

bedrevs
29 112
7 305
306
0
36 723

Totalt antal BE
105 041
93 513
35 042
3 161
236 737

------

Uppgift saknas
1 344
2 345
316
155
4 160

------

Total areal i ha

Ägare
445 682
2 657 004
2 964 939
802 251
6 869 877

Nyttjanderätts-

havare
310 688
1 349 474
1 184 808
382 862
3 227 832

Ägare/Nyttjande-

rättshavare
56 602
496 697
2 058 296
985 801
3 597 397

Ingen jakt

bedrevs
182 487
373 600
45 619
0
601 706

Summa areal
995 459
4 876 775
6 253 663
2 170 914
14 296 811

Av totalt cirka 241 000 brukningsenheter förekommer det inte jakt på knappt 37 000. Detta motsvarar i det närmaste 600 000 ha mark. Det är alltså knappt 16 procent av landets privata brukningsenheter som inte utnyttjas för jakt. Arealmässigt är det endast drygt 4 procent som inte utnyttjas för jakt.

Av de knappt 37 000 brukningsenheter där jakt inte bedrivs är drygt

36 000 mindre än 100 ha. Sammanlagt motsvarar dessa mindre fastigheter en areal på knappt 560 000 ha. Den absoluta merparten av arealen där jakt inte bedrivs är alltså brukningsenheter mindre än 100 ha. Arealandelen där ingen jakt bedrivs är förhållandevis jämt fördelad över landet. En något högre grad av outnyttjande kan dock skönjas i Stockholmsområdet.

Av undersökningen framgår också i vilken omfattning ägare av fastighet jagar tillsammans med nyttjanderättshavare. Räknat i antal brukningsenheter är det betydligt vanligare att nyttjanderättshavare jagar ensamma än att jakt bedrivs tillsammans med ägare. Sett i arealtermer är det däremot

90
Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

ungefär lika vanligt. Slutsatsen är att det är vanligare att jaga tillsammans på större enheter än små.

Utredningen har frågat de enskilda markägarna dels hur många personer som jagat på fastigheten under år 1995, dels hur många dagar (antalet jägare gånger antalet jaktdagar) man jagade på fastigheten under år 1995.

Nedan redovisas utfallet.

Tabell 3.16

________________________________________________________________________________________

Antal
Region (område)

jägare
Stock-
Göte-
Södra
Övriga
Övriga
Norr-
Hela

holm
borg
Sverige
Götaland
Svealand
land
riket

________________________________________________________________________________________

1 - 5
5 412
10 946
8 913
19 315
22 810
12 892
80 289

6 - 10
4 014
4 083
1 039
7 455
3 042
6 325
25 959

11 - 20
596
2 031
1 325
5 272
1 116
7 592
17 932

fler än 20
504
1 560
81
2 215
7 346
5 931
17 638

Antal BE med

uppgift
10 526
18 620
11 358
34 258
34 316
32 741
141 818

Antal jägare

per BE
8
7
5
7
20
12
11

*Areal per jägare

i ha
33
24
31
39
26
11
21

----------

Uppgift saknas
2372
4 405
451
16 758
20 606
17 765
62 356

----------

* Gäller endast brukningsenheter (BE) där jakt bedrivits men utan någon samarbetsform

Tabell 3.17

_________________________________________________________________________

Antal
Areal mark i ha

jägare

25
100

Hela

- 24
-99
- 399
400-
riket

_________________________________________________________________________

1 - 5
26 933
41 056
11 731
569
80 289

6 - 10
7 135
11 543
6 488
793
25 959

11 - 20
6 750
2 712
7 922
548
17 932

fler än 20
4 578
7 900
4 278
882
17 638

Antal BE med

uppgift
45 395
63 211
30 420
2 792
141 818

Antal jägare

per BE
11
10
13
21
11

*Areal per jägare

i ha
10
13
66
71
21

----------

Uppgift saknas
31 878
25 322
4 632
524
62 356

----------

* Gäller endast brukningsenheter (BE) där jakt bedrivits men utan någon samarbetsform

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen
91

Vid analys av de båda tabellerna ovan samt de två närmast nedan skall beaktas att på de enheter där jaktligt samarbete förekommer kommer skattningen av antalet jägare att inkludera samtliga jägare på samtliga enheter, t.ex. om fem enheter jagar tillsammans med totalt 8 jägare kommer antalet redovisade jägare att bli 8x5=40 jägare.

Man kan notera att det inom samtliga regioner och inom samtliga storleksklasser upp till 399 ha är vanligast att det finns en till fem jägare på brukningsenheten. Medelantalet jägare per brukningsenhet skattas för hela riket till 11 jägare. Observera dock att här ingår den ovan beskrivna effekten av samarbetsformer. Som väntat finns det en klar trend mot fler jägare per brukningsenhet ju större enheten är. Även areal per jägare har beräknats, dock enbart för brukningsenheter utan någon samarbetsform. I genomsnitt har varje jägare i den gruppen 21 ha mark. Även här finns en klar trend mot att arealen per jägare ökar med enhetens areal.

Över regioner finns ingen klart uttalad trend. Det finns vissa regioner som skiljer sig från andra. Resultatet kan nämligen tyda på att man är fler jägare per brukningsenhet i regionen övriga Svealand och att man i Norrland har mindre areal per jägare att jaga på.

Tabell 3.18

__________________________________________________________________________________________

Antal
Region (område)

jaktdagar
Stock-
Göte-
Södra
Övriga
Övriga
Norr-
Hela

holm
borg
Sverige
Götaland
Svealand
land
riket

__________________________________________________________________________________________

1 - 10
1 200
2 531
4 422
5 213
8 011
2 779
24 157

11 - 20
1 598
5 616
1 723
7 746
4 881
5 584
27 149

21 - 50
3 875
2 994
3 946
8 328
6 163
8 736
34 043

fler än 50
1 745
1 878
255
3 980
6 848
7 694
22 399

Antal BE med

uppgift
8 419
13 019
10 346
25 268
25 902
24 794
107 748

Antal jaktdagar

per BE
45
31
24
35
191
97
86

*Areal / antal

jaktdagar i ha
8
6
7
4
4
9
6

----------

Uppgift saknas
4 480
10 006
1 462
25 748
29 019
25 711
96 426

----------

* Gäller endast brukningsenheter (BE) där jakt bedrivits men utan någon samarbetsform

92
Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

Tabell 3.19

____________________________________________________________________________

Antal
Areal mark i ha

jaktdagar

25
100

Hela

- 24
-99
- 399
400-
riket

____________________________________________________________________________

1 - 10
12 524
9 432
2 174
27
24 157

11 - 20
6 720
17 276
3 090
63
27 149

21 - 50
10 465
13 250
9 917
411
34 043

fler än 50
4 578
7 090
9 136
1 596
22 399

Antal BE med

uppgift
34 286
47 048
24 316
2 097
107 748

Antal jaktdagar

per BE
119
65
77
127
86

*Areal / antal

jaktdagar i ha
6
3
11
11
6

----------

Uppgift saknas
42 987
41 485
10 736
1 219
96 426

----------

* Gäller endast brukningsenheter (BE) där jakt bedrivits men utan någon samarbetsform

Det bör noteras att det partiella bortfallet är högt när det gäller antalet jaktdagar. Dessutom tillkommer det faktum att jaktligt samarbete förekommer på fastigheterna. Det går således inte att säga något om det totala antalet jaktdagar i landet, i en region eller för en storleksklass.

Sett över landet och även inom regionerna synes det vara vanligast att brukningsenheten har 21-50 jaktdagar. Enda undantaget är Göteborgsområdet. Sett över storleksklasser tyder resultatet på att antalet jaktdagar per brukningsenhet ökar med storleken på brukningsenheten.

Utredningen har försökt utröna vilket utrymme det finns för ytterligare jakt på enskilda marker. De tillfrågade har angett om det finns utrymme för ytterligare jakt på den tillfrågades mark avseende älg, rådjur och övrigt vilt. Resultatet redovisas nedan.

SOU 1997:91

Fler jakttillf ällen
93

Tabell 3.20

______________________________________________________________________________________________

Utrymme för
Region (område)

ytterligare jakt
Stock-
Göte-
Södra
Övriga
Övriga
Norr-
Hela

holm
borg
Sverige
Götaland
Svealand
land
riket

______________________________________________________________________________________________

Älg

Utrymme finns,

antal BE
690
1265
910
6 247
1 487
3 991
14 590

areal i ha
105 890
122 941
34 471
372 274
195 673
696 487
1 527 736

Utrymme saknas,

antal BE
15 471
17 291
11 582
41 697
47 640
45 076
178 757

Vet ej, antal BE
725
4 377
1 431
4 588
7 908
5 545
24 573

Rådjur

Utrymme finns,

antal BE
3 812
4 568
2 617
12 378
1 768
1 573
26 716

areal i ha
270 270
190 507
124 660
1 007 597
312 766
405 291
2 311 091

Utrymme saknas,

antal BE
12 343
13 250
11 165
34 697
42 449
43 155
157 060

Vet ej, antal BE
730
5 115
1 429
5 278
11 582
6 390
30 524

Övrigt vilt

Utrymme finns,

antal BE
2 639
748
1 531
9 881
1 474
6 740
22 944

areal i ha
248 007
107 585
81 204
755 802
385 444
1 620 830
3 198 872

Utrymme saknas,

antal BE
12 097
14 867
11 340
36 098
41 774
36 465
152 640

Vet ej, antal BE
1 209
5 153
1 891
6 968
11 005
9 337
35 563

Tabell 3.21

____________________________________________________________________________

Utrymme för
Areal mark i ha

ytterligare jakt

25
100

Hela

- 24
-99
- 399
400-
riket

____________________________________________________________________________

Älg

Utrymme finns,

antal BE
4 033
4 691
5 554
311
14 590

areal i ha
65 878
221 042
1 080 153
160 664
1 527 736

Utrymme saknas,

antal BE
77 556
74 334
24 111
2 755
178 757

Vet ej, antal BE
14 014
8 137
2 415
7
24 573

Rådjur

Utrymme finns,

antal BE
9 287
9 446
7 594
389
26 716

areal i ha
107 200
499 844
1 403 324
300 722
2 311 091

Utrymme saknas,

antal BE
69 926
66 204
18 989
1 942
157 060

Vet ej, antal BE
17 247
8 875
4 155
247
30 524

Övrigt vilt

Utrymme finns,

antal BE
4 890
6 373
10 930
751
22 944

areal i ha
48 917
324 301
2 135 430
690 224
3 198 872

Utrymme saknas,

antal BE
71 391
62 708
16 954
1 587
152 640

Vet ej, antal BE
19 108
12 042
4 081
333
35 563

94
Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

Av cirka 241 000 brukningsenheter finns det utrymme för ytterligare jakt på knappt 15 000 beträffande älg, 27 000 beträffande rådjur och 23 000 beträffande övrigt vilt. Omräknat till areal motsvarar brukningsenheterna drygt 1,5 miljoner ha, 2,3 miljoner ha och 3,2 miljoner ha.

För samtliga viltarter förefaller merparten av arealen avse mellanstora enheter från 100-399 ha. Fördelat på regioner, syns för älg inga stora variationer. För rådjur återfinns knappt halva arealen i övriga Götaland. När det gäller övrigt vilt står Norrland för cirka halva arealen.

Utredningen har frågat fastighetsägarna om deras intresse för att upplåta jakt till utomstående. Som framgår nedan anger en överväldigande majoritet knappt 200 000 av cirka 241 000 att de saknar intresse för att upplåta jakt till utomstående. Uppgift saknas från drygt 20 000 enheter.

Tabell 3.22

______________________________________________________________________________________________

Intresse för
Region (område)

upplåtelse till
Stock-
Göte-
Södra
Övriga
Övriga
Norr-
Hela

utomstående
holm
borg
Sverige
Götaland
Svealand
land
riket

______________________________________________________________________________________________

Intresse finns
1 558
1 845
52
7 308
4 189
5 943
20 895

Intresse saknas
15 287
20 215
15 003
48 041
51 864
45 774
196 183

Uppgift saknas
40
4 178
182
5 030
4 458
9 931
23 819

Tabell 3.23

__________________________________________________________________________

Intresse för
Areal mark i ha

upplåtelse till

25
100

Hela

utomstående
- 24
-99
- 399
400-
riket

__________________________________________________________________________

Intresse finns
2 961
9 420
7 676
838
20 895

Intresse saknas
88 961
80 764
24 477
1 981
196 183

Uppgift saknas
14 463
5 654
3 205
489
23 819

I tabellerna nedan har gjorts en specialbearbetning av de som i dag inte har upplåtit sin mark för jakt men som är intresserade. Totalt rör det sig om cirka 2 500 brukningsenheter med en total areal på drygt 550 000 ha. Medelfelen för dessa skattningar torde vara relativt höga. Den slutsatsen torde dock kunna dras att av de som i dag inte upplåter sin fastighet för

SOU 1997:91

Fler jakttillf ällen
95

jakt är det endast en mycket liten del som är intresserad av att upplåta sin

fastighet.

Tabell 3.24

______________________________________________________________________________________________

Fastighet utan upplåtelse med utrymme för ytterligare jakt och intresse för upplåtelse

hos ägaren
Region (område)

Stock-

Göte-
Södra
Övriga
Övriga
Norr-
Hela

holm

borg
Sverige
Götaland
Svealand
land
riket

______________________________________________________________________________________________

Areal i ha

Älg
60 714

28 854
0
104 896
51 055
0
245 520

Rådjur
60 714

33 291
4 526
116 817
31 724
21 312
268 384

Övrigt vilt
8 514

1 940
4 526
151 516
104 090
210 215
480 810

Total sådan areal
60 714

33 219
4 526
163 437
104 090
210 215
576 273

--------

Antal sådana BE
537

255
21
931
474
451
2 699

Övriga BE
16 348

25 983
15 215
59 448
60 037
61 197
238 228

Tabell 3.25

__________________________________________________________________________

Fastighet utan upplåtelse med utrymme för ytterligare jakt och intresse för upplåtelse

hos ägaren

Areal mark i ha

25
100

Hela

- 24
-99
- 399
400-
riket

__________________________________________________________________________

Areal i ha

Älg

0
42 801
173 186
29 532
245 520

Rådjur

0
42 801
177 713
47 870
268 384

Övrigt vilt

0
0
329 979
150 822
480 801

Total sådan areal
0
42 801
366 546
166 926
576 273

---------

Antal sådana BE
0
476
1 972
222
2 669

Övriga BE
106 385
95 362
33 386
3 094
238 228

3.3.2 Jägare

Undersökningen till jägarna riktade sig till ett urval av jaktkortslösande jägare i åldrarna 18 till 50 år. Av de svarande var 93,3 procent män och

6,7 procent kvinnor. Av dessa män och kvinnor ägde en tredjedel helt eller delvis lantbruksfastighet medan övriga två tredjedelar inte ägde sådan fastighet.

96
Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

Utredningen har inte funnit att det föreligger några skillnader mellan

åldersklasser. Tidigare undersökningar utredningen har att jämföra med visar samma utfall. I beräkningarna nedan av antalet jägare har utredningen utgått från hela populationen jaktkortslösare.

Med hänsyn till att andelen kvinnor är få i undersökningen får utredningens redovisning fördelat på kön anses vara osäker. När markanta skillnader förekommer indikerar detta dock att en skillnad föreligger i uppfattning mellan könen. Sådana skillnader, som dock förekommer sällan, redovisas nedan.

Eftersom uppgiftslämnarna till över 93 procent består av män skiljer sig inte männens svar nämnvärt från samtliga tillfrågades. Utredningen redovisar därför inte männens uppgifter särskilt.

Utredningen har frågat såväl jägarna som ett urval av den svenska befolkningen om deras föräldrar eller svärföräldrar jagar. Skillnaden mellan de båda grupperna är markant. Bland jägarna uppgav 74 procent att deras föräldrar eller svärföräldrar jagade. Motsvarande siffra för den svenska befolkningen i samma åldersgrupp var 30 procent. Bland gruppen jaktkortslösande kvinnor uppger så många som 84 procent att deras föräldrar eller svärföräldrar jagade. Resultatet från jägarundersökningen tyder på att traditionen inom familjen har en stor betydelse för att en person jagar.

Av de jaktkortslösande jägarna uppger två procent att de inte jagar längre. Av övriga tillfrågade jägare uppger drygt 58 procent att de har jagat mer än tio år, 32 procent att de jagat mellan tre och tio år samt sju procent att de jagat två år eller mindre.

Av de jägare som slutat jaga angav knappt hälften att de inte har tid, en femtedel att de förlorat intresset och en tiondel att de förlorade jaktmarken. Tre procent uppgav att orsaken var för långa resor eller att det var för dyrt. Övriga tjugo procent uppgav annan orsak. Det kan noteras att det är enbart män som uppgivit att de slutat.

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen
97

Utredningen har frågat jägaren hur stor andel av dennes eller dennes jaktlags normala jaktområde för älg respektive småvilt som disponerades genom avtal under år 1995. Svaren fördelade sig på följande sätt.

Tabell 3.26

Älgjakt
Småviltjakt

Enbart egen mark
17 %
22 %

Mindre än 50 %
14 %
12 %

Mer än 50 %
13 %
13 %

Allt
29 %
29 %

Vet ej
27 %
24 %

Jägarna har fått besvara vad som huvudsakligen gäller för hans eller hennes möjligheter att jaga älg respektive småvilt. De har besvarat frågan på följande sätt.

Tabell 3.27

Småvilt
Älg
Alternativ

Upplåtelse
9,1 %
19,2 %
Jagar i ett jaktlag eller motsvarande genom

upplåtelse från enskild markägare

7,2 %
13,7 %
Jagar i ett jaktlag eller motsvarande genom

upplåtelse från skogsbolag, kommun, kyrka

etc.

9,8 %
10,5 %
Jagar i ett jaktvårdsområde genom upplåtelse

från enskild markägare

9,2 %
4,6 %
Jagar i ett jaktvårdsområde genom upplåtelse

från skogsbolag, kommun, kyrka etc.

9,5 %
1,1 %
Jagar ensam på mark som disponeras genom

avtal

3,2 %
0,9 %
Jagar genom att köpa korttidsupplåtelse

Summa:
48,0 %
50,0 %

Ägande
19,3 %
8,0 %
Jagar ensam eller med familjemedlem/ägare

på mark som jag/vi äger

13,5 %
14,4 %
Jagar i ett jaktlag eller motsvarande genom

att äga mark som ingår i detta

7,3 %
11,1 %
Jagar i ett jaktvårdsområde genom att äga

mark som ingår i detta

Summa:
40,1 %
33,5 %

Övrigt
2,9 %
12,5 %
Blir bjuden på jakt

9,0 %
4,0 %
Jagar efter löfte från markägare

Summa:
11,9 %
16,5 %

Sammanlagt:
100,0 %
100,0 %

98
Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

Undersökningen visar att omkring hälften av jägarna, vare sig det gäller småvilt eller älg, jagar på mark de nyttjar genom någon form av upplåtelse.

Omkring 12 procent av småviltjägarna och 16 procent av älgjägarna blir antingen bjudna på jakt eller jagar efter löfte från markägaren. Övriga jagar på mark de äger.

Av undersökningen framgår att jägarna jagar mest småvilt. Drygt 55 procent uppger att de jagar mest småvilt. Av de övriga jagar 26 procent lika mycket älg som småvilt och 18 procent mest älg. Av kvinnorna uppger

42 procent att de jagar mest småvilt, 17 procent att de jagar lika mycket

älg som småvilt samt 41 procent att de jagar mest älg.

När det gäller antalet jaktdagar uppger 19 procent av jägarna att de inte jagade älg över huvud taget under år 1995. 20 procent jagade 1-3 dagar,

29 procent 4-7 dagar, 19 procent 8-14 dagar och 13 procent mer än 14 dagar. Motsvarande fråga beträffande småvilt gav följande resultat. Nio procent uppger att de inte jagat småvilt under år 1995, 12 procent hade 1-3 jaktdagar, 18 procent 4-7 jaktdagar, 23 procent 8-14 jaktdagar och 38 procent mer än 14 jaktdagar. Undersökningen tyder på att kvinnorna jagar småvilt mindre än männen gör. Av kvinnorna svarade nämligen 28 procent att de inte jagade alls och endast 18 procent att de hade mer än 14 jaktdagar på småvilt. Övriga siffror skilde sig inte nämnvärt från hela populationens svar.

Utredningen har också undersökt hur jägarens intresse för jakt förändrats de senaste åren. Omkring 50 procent uppger att deras intresse är oförändrat för såväl älgsom småviltjakt. När det gäller småviltjakt uppger 12 procent att intresset ökat mycket och 26 procent att intresset ökat något. Ett något minskat intresse finns hos 10 procent och endast 2 procent uppger att deras intresse minskat mycket. Motsvarande siffror för älgjakten visar att för 6 procent har intresset ökat mycket, för 17 procent ökat något, för 21 procent minskat något och för 6 procent minskat mycket. När det gäller intresset för älgjakt har 13 procent av kvinnorna uppgivit att deras intresse ökat mycket medan endast en procent uppger att intresset minskat mycket. Även i denna delen tyder resultatet på att kvinnorna har en något annan attityd till älgjakten än männen. Det kan också tyda på att fler kvinnor börjat på senare tid.

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen
99

Jägarna har även redovisat hur antalet jaktdagar förändrats under de senaste

åren. Av jägarna uppger 7 procent att antalet jaktdagar ökat mycket, 21 procent ökat något, 35 procent oförändrat, 29 procent minskat något och

8 procent minskat mycket.

För det fall intresset för jakten har förändrats har jägaren angivit följande orsak såsom den viktigaste.

Tabell 3.28

Ökade kostnader
9 %

Minskad tillgång på vilt
11
%

Svårare få tag på mark
7 %

Avstånd till jaktmark ökat
4
%

Har blivit äldre
6
%

-----

Minskade kostnader
0 %

Ökad tillgång på vilt
7
%

Lättare att få tillgång till mark
6
%

Avstånd till jaktmark minskat
5
%

-----

Annan orsak
41%

Utredningen har undersökt vad ökad tillgång till mark skulle ha för betydelse för jägarens vilja att jaga fler dagar per år.

Tabell 3.29 Hur många fler dagar per år skulle du vilja jaga älg/småvilt om du hade tillgång till ytterligare mark?

Älg
Småvilt

Ingen
54 %
38 %

1-3 dagar
12 %
8 %

4-7 dagar
17 %
12 %

8 dagar eller mer
17 %
42 %

Utredningen har försökt ta reda på vilka kostnader jägaren har för jakt.

100 Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

Tabell 3.30 Vilka kostnader i kronor har du haft för att bedriva jakt på älg/småvilt år 1995?

Ingenting
1-500
500-2 000
Mer än 2 000

Kostnader f ör

Resor
22%/25%
47%/43%
25%/25%
6%/7%

Mark, fallavgifter, jakt-

kort
13%/21%
34%/45%
33%/22%
20%/13%

Ingenting
1-200
200-500
Mer än 500

Viltvård
35%/44%
33%/29%
22%/18%
10%/9%

Undersökningen uppdelat på kön tyder på att kvinnorna har lägre kostnader för jakten. När det gäller kostnader för resor uppger 31 procent att de inte hade några kostnader alls för resor i samband med älgjakt och 43 procent att de inte hade några i samband med småviltjakt. Motsvarande procentsiffror för kostnader för viltvård var 52 respektive 63 procent.

Jägarna fick besvara frågan hur mycket de skulle kunna tänka sig att betala per år (inklusive köttandel) för att få tillgång till mera mark för älg/småvilt. 60 procent svarade att de inte behövde mera mark för älg eller småvilt. Övriga jägares svar, dvs. 40 procent motsvarande nästan 130 000 jägare, fördelade sig på följande sätt.

Tabell 3.31

Ingenting
1-500
500-2 000
Mer än 2 000

Kostnader f ör

Resor
39%/29%
29%/35%
27%/30%
5%/6%

Mark, fallavgifter, jakt-

kort
35%/25%
17%/23%
35%/37%
13%/15%

Ingenting
1-200
200-500
Mer än 500

Viltvård
31%/24%
20%/24%
30%/32%
19%/20%

Undersökningsresultatet fördelat på kön tyder på att drygt hälften av kvinnorna inte är beredda att betala något alls för att få tillgång till mera mark för älgjakt. Knappt hälften uppger att de inte är beredda att betala något alls för att få tillgång till mer småviltjakt.

Av jägarna anser 7 procent att kostnaderna för jakt är låga jämfört med kostnaderna för andra fritidsaktiviteter, 38 procent att de är varken låga eller höga och 43 procent att kostnaderna är höga. Övriga 12 procent har ingen uppfattning.

Utredningen har frågat jägaren vilken kategori jaktintresserade som denne skulle kunna tänka sig att ta in permanent i det jaktlag han eller hon är

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen 101

medlem i. En stor del av jägarna, 60 procent, har svarat att de inte är intresserade av att ta in ytterligare personer. Av de övriga ser de flesta hellre att den nye medlemmen är nybörjare än erfaren jägare.

Jägarna har ombetts att ange de tre viktigaste skälen till varför han eller hon bedriver jakt. Jägarna har haft tio olika alternativ att välja mellan.

Rangordnat efter antal svar blev resultatet följande.

Tabell 3.32

Skäl
Antal svar

Naturupplevelser
995

Kamratskap
672

Avkoppling
655

Spänning
626

Intresse för hundar
329

Viltvårdsintresse
270

Ger jaktbyte/kött
254

Kontakt med släktingar

och bygden där jägaren har

rötter
199

Nöje
160

Intresse för skytte
114

Jägarna har fått redogöra för vilken viltvård de bedriver på den mark som han eller hon disponerar för jakt. När det gäller mark som disponeras för

älgjakt är den i princip enda förekommande viltvårdsåtgärden utsättning av saltstenar. Beträffande mark som disponeras för småviltjakt ser rangordningen, efter antal svar, ut på följande sätt: Utsättning av saltstenar, vinterutfodring, viltåkerodling, rovdjurskontroll, uppsättning av holkar, iordningställande av viltvatten, övrigt, skyddsplanteringar samt utsättning av fasaner, rapphöns m.m.

Utredningen har undersökt hur jägarna fått tillgång till sina nuvarande jaktmarker på älg respektive småvilt. Svaren från jägarna fördelar sig på följande sätt.

32 %

68 %

102 Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

Tabell 3.33

Älg
Småvilt

Genom bekanta
30,6 %
29,4 %

Äger marken
27,9 %
27,4 %

Annat sätt
20,1 %
20,8 %

Genom erbjudande från

markägare
13,5 %
14,2 %

Genom anställning
3,9 %
4,2 %

Genom kölista
3,0 %
3,1 %

Genom anbud
0,4 %
0,3 %

Genom egen annonsering
0,3 %
0,4 %

Genom att svara på annons
0,2 %
0,1 %

Utredningen har för år 1995 undersökt intresset för korttidsjakt och kostnaderna för sådan jakt. Svaren på nedanstående frågor fördelade sig på följande sätt.

Tabell 3.34 Bedrev du korttidsjakt under 1995 (köp av korttidsupplåtelse, typ dag eller vecka)?

Nej
83,4 %

Ja och kostade mindre än 500 kr
10,7 %

Ja och kostade 500-1 000 kr
3,7 %

Ja och kostade 1 001-2 000 kr
1,2 %

Ja och kostade mer än 2001 kr
0,9 %

Tabell 3.35 Skulle du vara intresserad att bedriva mera korttidsjakt kommande år till 1995 års kostnader?

Ja

Nej

3.3.3 Presumtiva jägare

Enligt direktiven finns det i Sverige ett stort antal människor som skulle vara intresserade av att börja jaga men som av olika anledningar inte gjort det. I ett försök att utröna vilket intresse dessa presumtiva jägare har utförde utredningen under slutet av år 1995 och början av år 1996 en enkätundersökning. Undersökningsgruppen skulle representera i Sverige boende individer med ett eventuellt intresse av att börja jaga. Den undersökta populationen är i Sverige boende i åldern 18-50 år. Resultatet från undersökningen redovisas nedan.

Enligt direktiven skall utredningen företrädesvis titta på de som är intresserade av att börja jaga men som är förhindrade till det eftersom de inte har tillgång till jaktmark. Nedan redovisar utredningen, i anslutning till

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen 103

övriga resultat, vad denna grupp har svarat. I förhållande till hela referensgruppen visar resultaten att gruppen som saknar jaktmark är överrepresenterad i Norrlands tätorter, på glesbygden i Svealand och mindre tätorter i Götaland.

I jämförelse med redovisningen i föregående avsnitt (jägarna) föreligger en relativt stor skillnad mellan jägare och den svenska befolkningen som helhet vad gäller jakttraditioner. Det föreligger dock ingen skillnad mellan könen. Däremot föreligger stora skillnader mellan könen vad gäller intresse av att avlägga jägarexamen.

Tabell 3.36 Den svenska jakten sägs bygga på traditioner. Jagar/jagade några av dina

föräldrar/svärföräldrar?

Alla
Män
Kvinnor

Ja
30,3 %
32 %
29 %

Nej
68,7 %
68 %
71 %

Tabell 3.37 Har du avlagt eller håller du på att avlägga jägarexamen?

Alla
Män
Kvinnor
Saknar jaktmark (138 000 stycken)

Ja
7,6 %
12 %
3 %
20 % (27 600)

Nej, och är inte

intresserad
77,3 %
66 %
89 %
24 % (33 100)

Nej, men är

intresserad
15,1 %
22 %
8 %
56 % (77 300)

Tabell 3.38 Deltog du i jakt under år 1995?

Alla
Män
Kvinnor

Ja
6,5 %
11 %
1,3 %

Nej
93,5 %
89 %
98,7 %

De som deltog i jakt under år 1995 ombads att avbryta enkäten eftersom studien inriktades på gruppen som inte jagar. Hela populationen 18-50 år bestod av 3 926 000 individer. Bortfallet var 35 procent och utredningen utgår från ett antagande som innebär att denna grupp helt saknar intresse av jakt. Detta innebär att 65 procent av populationen, dvs. 2 560 000 personer utgör jämförelsegrupp. Mot bakgrund av att könsfördelningen i populationen är helt jämn finns det 1 280 000 män och lika många kvinnor. Som konstaterats ovan hade 11 procent av männen och 1,3 procent av kvinnorna deltagit i jakt under år 1995. Dessa saknar relevans och har plockats bort från studien. Av männen återstår således 1 139 000 och bland kvinnorna 1 263 000.

104 Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

Studien visar att det finns knappt 400 000 män och 150 000 kvinnor som

är intresserade av att jaga om förutsättningar funnits. Fördelningen vad gäller intresse av olika slags jakt visas i följande tabell.

Tabell 3.39 Om förutsättningar funnits skulle du vara intresserad av att jaga?

Alla
Män
Kvinnor
Saknar jaktmark

Älg
3,6 %
4 %
3 %
9 %
(12 400)

Småvilt
6,2 %
10 %
3 %
31 %
(42 800)

Både älg/småvilt
13,0 %
20 %
6 %
57 %
(78 700)

Ingetdera
77,1 %
66 %
88 %
3 %
(4 100)

En väsentlig fråga för utredningen är vilka hinder som föreligger för att delta i jakt. Nedanstående tabell redovisar fördelningen på olika svarsalternativ. Inom parantesen i tabellen har de relativa frekvenserna överförts till absoluta tal. Det mest frekventa svaret bland annat skäl var familjesituationen.

Tabell 3.40 Vad är det som hindrar dig från att delta i jakt?

Alla
Män
Kvinnor

Saknar intresse
78,2 %
67,0 %
89,0 %

Har inte tid
8,7 %
13,0 %
4,7 %

(207 000)
(148 000)
(59 000)

Saknar jaktmark
6,0 %
9,6 %
2,3 %

(138 000)
(109 000)
(29 000)

Har inte råd
2,2 %
3,6 %
1,0 %

(54 000)
(41 000)
(13 000)

För långa resor

till jaktmarken
0,4 %
0,7 %
0,2 %

(11 000)
(8 000)
(3 000)

Vet inte vart jag

skall vända mig
1,3 %
2,7 %
-

(31 000)
(31 000)

Annat skäl
3,2 %
3,6 %
2,8 %

(76 000)
(41 000)
(35 000)

Utredningen har särskilt intresserat sig för den grupp som uppgivit att avsaknaden av jaktmark hindrar dem från att delta i jakt.

Nedan redovisas vad den presumtiva jägaren har för uppfattning om antal jaktdagar per år, reseavstånd till jaktmark, avtalstid vid upplåtelse samt kostnader för jakt. Siffran inom parentes anger antalet presumtiva jägare.

SOU 1997:91

Fler jakttillf ällen
105

Tabell 3.41 Hur många dagar per år skulle du vilja jaga älg/småvilt?

Älg

Småvilt

Alla
Män
Kvinnor
Saknar
Alla
Män
Kvinnor
Saknar

Jaktmark

Jaktmark

Ingen
30,4 %
27 %
39 %
31 %
13,9 %
11 %
24 %
7 %

(163 000)
(105 000)
(58 000)
(42 800)
(79 000)
(43 000)
(36 000)
(9 700)

1-3 dagar
29,2 %
29 %
32 %
26 %
18,3 %
18 %
21 %
9 %

(162 000)
(113 000)
(49 000)
(35 900)
(101 000)
(70 000)
(31 000)
(12 400)

4-7 dagar
24,8 %
27 %
18 %
20 %
21,4 %
21 %
20 %
23 %

(136 000)
(109 000)
(27 000)
(27 600)
(116 000)
(85 000)
(31 000)
(31 700)

8 dagar eller mer
15,6 %
17 %
11 %
23 %
46,4 %
50 %
35 %
61 %

(86 000)
(69 000)
(17 000)
(31 700)
(250 000)
(198 000)
(52 000)
(84 200)

Tabell 3.42 Vilket är det längsta avstånd (enkel resa) till jaktmarken för älg/småvilt som du kan tänka dig?

Älg

Småvilt

Alla
Män
Kvinnor
Saknar
Alla
Män
Kvinnor
Saknar

Jaktmark

Jaktmark

- 5 mil
36,0 %
35 %
38 %
48 %
43,3 %
43 %
45 %
50 %

(196 000)
(139 000)
(57 000)
(66 200)
(238 000)
(170 000)
(68 000)
(69 000)

5-15 mil
36,4 %
36 %
36 %
28 %
37,0 %
37 %
37 %
38 %

(197 000)
(143 000)
(54 000)
(38 600)
(203 000)
(147 000)
(56 000)
(52 400)

16-30 mil
14, 5 %
15 %
15 %
9 %
11,3 %
12 %
9 %
5 %

(92 000)
(59 000)
(23 000)
(12 400)
(62 000)
(48 000)
(14 000)
(6 900)

mer än 30 mil
13,2 %
14 %
11 %
15 %
8,4 %
8 %
9 %
7 %

(72 000)
(55 000)
(17 000)
(20 700)
(46 000)
(32 000)
(14 000)
(9 700)

Tabell 3.43 Många jägare saknar i dag egen jaktmark eller har inte tillräckligt mycket egen jaktmark och skriver därför avtal om att få disponera annans mark – vilken avtalstid anser du vara lämpligast?

Alla
Män
Kvinnor
Saknar jaktmark

1
år
19,7 %
20 %
20 %
12 %

(108 000)
(78 000)
(30 000)
(16 600)

2
år
28,3 %
31 %
21 %
36 %

(155 000)
(123 000)
(32 000)
(49 700)

3-4 år
31,1 %
31 %
31 %
24 %

(170 000)
(123 000)
(47 000)
(33 100)

5
år eller mer
20,9 %
18 %
28 %
28 %

(114 000)
(72 000)
(42 000)
(1 400)

106 Fler jakttillf ällen SOU 1997:91

Tabell 3.44 Hur mycket skulle du kunna tänka dig att maximalt betala för att delta i älgjakt/småviltjakt under sju dagar under förutsättning att du får behålla bytet eller del därav?

Kostnad
Älg

Småvilt

Alla
Män
Kvinnor
Saknar
Alla
Män
Kvinnor
Saknar

Resor

jaktmark

jaktmark

Ingenting
13,6 %
12 %
18 %
11 %
15,0 %
11 %
25 %
15 %

(75 000)
(48 000)
(27 000)
(15 200)
(82 000)
(44 000)
(38 000)
(20 700)

1-500 kr
60,9 %
63 %
55 %
62 %
62,1 %
66 %
50 %
61 %

(333 000)
(250 000)
(83 000)
(85 600)
(337 000)
(262 000)
(75 000)
(84 200)

500-2 000 kr
23,8 %
24 %
24 %
26 %
20,4 %
21 %
20 %
23 %

(131 000)
(95 000)
(36 000)
(35 900)
(113 000)
(83 000)
(30 000)
(31 700)

Mer än 2 000 kr
1,7 %
1 %
3 %
1 %
2,5 %
2 %
5 %
1 %

(9 000)
(4 000)
(5 000)
(1 400)
(16 000)
(8 000)
( 8 000)
(1 400)

Mark m.m.

Ingenting
14,7 %
13 %
19 %
9 %
17,2 %
15 %
23 %
11 %

(81 000)
(52 000)
(29 000)
(12 400)
(94 000)
(59 000)
(35 000)
(15 200)

1-500 kr
40,1 %
44 %
32 %
42 %
48,9 %
48 %
51 %
49 %

(222 000)
(174 000)
(48 000)
(58 000)
(267 000)
(190 000)
(77 000)
(67 600)

500-2 000 kr
40,9 %
39 %
47 %
41 %
30,5 %
33 %
24 %
35 %

(226 000)
(155 000)
(71 000)
(56 600)
(167 000)
(131 000)
(36 000)
(48 300)

Mer än 2 000 kr
4,3 %
5 %
2 %
8 %
3,4 %
4 %
2 %
5 %

(23 000)
(20 000)
(3 000)
(11 000)
(19 000)
(16 000)
(3 000)
(6 900)

Kostnad
Älg

Småvilt

Alla
Män
Kvinnor
Saknar
Alla
Män
Kvinnor
Saknar

jaktmark

jaktmark

Viltvård

Ingenting
17,6 %
17 %
15 %
14 %
14,3 %
14 %
18 %
12 %

(100 000)
(67 000)
(23 000)
(19 300)
(82 000)
(55 000)
(27 000)
(16 600)

1-200 kr
31,9 %
32 %
33 %
26 %
37,1 %
36 %
40 %
30 %

(177 000)
(127 000)
(50 000)
(35 900)
(203 000)
(143 000)
(60 000)
(41 400)

200-500 kr
37,4 %
39 %
35 %
45 %
33,3 %
36 %
24 %
40 %

(208 000)
(155 000)
(53 000)
(62 100)
(179 000)
(143 000)
(36 000)
(55 200)

Mer än 500 kr
13,0 %
12 %
17 %
15 %
15,3 %
14 %
18 %
18 %

(74 000)
(48 000)
(26 000)
(20 700)
(82 000)
(55 000)
(27 000)
(24 800)

Utredningen har undersökt vad den presumtiva jägaren tycker om faddersystem och hur denne helst skulle vilja jaga älg respektive småvilt. Nedan redovisas frågorna och hur de besvarats. Siffrorna inom parentes anger det ungefärliga antalet personer.

SOU 1997:91 Fler jakttillf ällen 107

Tabell 3.45 Om jägarorganisationerna skulle arrangera ett s.k. faddersystem (en van jägare tar med en blivande jägare på jakt)

– skulle du vara intresserad av ett sådant arrangemang?

Alla
Män
Kvinnor
Saknar jaktmark

Ja, till priset av högst 300 kr per dag
59,7 %
61 %
56 %
64 %

(326 000)
(242 000)
(84 000)
(88 300)

Ja, till priset av högst 500 kr per dag
14,8 %
14 %
17 %
6 %

(81 000)
(55 000)
(26 000)
(8 300)

Ja, till priset av högst 1 000 kr per dag
1,2 %
2 %
-
3 %

(8 000)
(8 000)
-
(4 100)

Nej, inte intresserad över huvud taget
24,3 %
23 %
27 %
27 %

(132 000)
(91 000)
(41 000)
(37 300)

Tabell 3.46 Vilket av följande alternativ stämmer bäst överens med din uppfattning av hur du vill jaga älg/småvilt?

Älg

Småvilt

Alla
Män
Kvinnor
Saknar
Alla
Män
Kvinnor
Saknar

jaktmark

jaktmark

Jag vill jaga
12,9 %
16 %
3 %
17 %
49,6 %
54 %
39 %
58 %

ensam
(68 000)
(63 000)
(5 000)
(23 500)
(273 000)
(214 000)
(59 000)
(80 000)

Jag vill jaga i ett
66,7 %
62 %
83 %
69 %
36,9 %
33 %
48 %
35 %

jaktlag
(371 000)
(246 000)
(125 000)
(95 200)
(203 000)
(131 000)
(72 000)
(48 300)

Jag vet inte
20,4 %
22 %
14 %
14 %
13,6 %
13 %
13 %
8 %

(108 000)
(87 000)
(21 000)
(19 300)
(72 000)
(52 000)
(20 000)
(11 000)

3.4 Överväganden och förslag

3.4.1 Inledning

I likhet med andra naturresurser betraktas den vilda faunan som en hela svenska folkets angelägenhet. Vid förvaltningen av vår vilda fauna måste hänsyn tas till alla partsintressen. Ökad möjlighet att jaga förutsätter därför att det med hänsyn till samtliga berörda intressen finns ett utrymme för ytterligare jakt.

Ett ökat antal jakttillfällen får inte äventyra en långsiktig ekologisk balans, en art- och individrik fauna eller hota nuvarande skydd för utrotningshotade arter. En förutsättning för en utvidgning av jakten är att utökningen inte skadar viltstammarna i deras egenskap av förnyelsebar resurs. Naturmiljöer, biotoper, måste tryggas så att arter som förekommer naturligt får chansen att leva vidare under ursprungliga förhållanden och i tillräckligt antal.

Jakten är accepterad som en del av samhällslivet. Debatten om jakten är ofta intensiv, förmodligen beroende på att detta är ett område där åsikterna

108 Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

i bland går vitt isär oberoende av lojaliteter i övrigt. Liksom man i debatten i jaktfrågor skall ge utrymme för både jaktvänner och de som är skeptiska måste utredningen i sina överväganden och förslag ta hänsyn till dessa olika åsiktsinriktningar.

Jakten är en av människans äldsta kulturyttringar och har en bred folklig förankring. För många människor är jakt, liksom andra fritidsaktiviteter, en väsentlig del av livskvaliteten. Jakten kräver att man har förmågan till någon form av fysisk prestation och bidrar tveklöst till det som i dag kallas friskvård. Jakten i sig bidrar alltså till bättre fysisk och mental hälsa.

Jakten erbjuder dessutom en viktig social funktion.

Jakt, liksom andra friluftsaktiviteter, som på nu beskrivna sätt främjar den enskilda individen har ett allmänt intresse. Från det allmännas sida finns skäl att främja sådana aktiviteter. Utredningens överväganden och förslag siktar mot att ge så många som möjligt tillfälle att nyttja de goda förutsättningar till jakt som vårt vidsträckta land erbjuder. Som framgår ovan får detta inte ske till vilket pris som helst utan avvägningar måste göras mot andra intressen.

Nedan redovisar utredningen vilket behov det finns av fler jakttillfällen, jaktmarkerna och deras möjlighet att ge fler jakttillfällen samt avslutningsvis förslag på hur de nyblivna jägarnas jaktintresse kan fångas upp.

3.4.2 Behov av fler jakttillfällen

Av utredningens direktiv framgår att 50 000 av de svenska jägarna uppger att de har brist på jaktmark. Ytterligare ungefär 100 000 svenskar uppger i undersökningar att de är intresserade av att börja jaga men att de inte har tillgång till jaktmark. Utredningen har genom undersökningar riktade till jägarna och de presumtiva jägarna försökt utröna vilket behov av fler jakttillfällen som föreligger och vad som efterfrågas i fråga om jakt.

Undersökningen riktad till jägarna visar att omkring hälften av jägarna har ett oförändrat intresse för såväl småviltsom älgjakt. Bland övriga jägare har främst intresset för småviltjakt ökat. Sett utifrån antal jaktdagar uppger

28 procent att antalet jaktdagar ökat under de senaste åren, 35 procent att

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen 109

antalet dagar är oförändrat och 37 procent att antalet jaktdagar minskat.

Mycket tyder på att det samlade intresset för jakt bland de jaktkortslösande jägarna inte förändrats mycket. I sammanhanget är viktigt att notera att det

är ungefär lika många jägare som uppger att det blivit svårare (7 procent) respektive lättare (6 procent) att få tag på mark och att det är detta som påverkat deras intresse för jakten. Resultatet tyder på att brist på jaktmark sällan är orsaken till ett minskat jaktintresse.

En ökad tillgång till mark för den enskilde jägaren har dock betydelse för dennes vilja att jaga fler dagar per år. När det gäller älgjakt tyder undersökningsresultatet på att en sådan ökad tillgång skulle ha mindre betydelse för jägaren. Däremot skulle en ökad tillgång på mark påverka jägarens vilja att jaga småvilt. För drygt 40 procent av jägarna skulle sådana ändrade förhållanden kraftigt påverka antalet jaktdagar.

Resultatet i denna delen skall dock ställas i relation till vad jägaren är beredd att betala för att få tillgång till ytterligare mark. Utredningens undersökning visar att 60 procent av de jaktkortslösande jägarna inte behöver mer mark för älg eller småvilt. Det betyder att det finns i det närmaste 130 000 jägare i Sverige som vill ha tillgång till mera mark.

En stor del av dessa 130 000 jägare är dock inte beredda att betala något för att få tillgång till ytterligare mark. Undersökningsresultatet visar t.ex. att ungefär 45 000 älgjägare och 32 000 småviltjägare är intresserade endast om marken är gratis. Vidare framgår att ett stort antal av dessa jägare som vill ha tillgång till ytterligare mark inte är beredda att betala mer än 500 kr per år för ytterligare mark. Sålunda framgår att ungefär hälften av jägarna, dvs. 65 000, inte är villiga att betala något eller högst 500 kr per år för upplåtelseavgift m.m. för att få tillgång till ytterligare mark. Vidare framgår att omkring 85 000 jägare inte är beredda att betala något eller högst 500 kr per år i ökade resekostnader för att få tillgång till ytterligare mark. Endast knappt 10 000 jägare kan tänka sig att betala mer än 2 000 kr i resekostnader för att få tillgång till ytterligare mark. När det gäller kostnader för upplåtelseavgifter och fallavgifter m.m. kan knappt 20 000 jägare tänka sig att betala mer än 2 000 kr.

110 Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

Det anförda leder till slutsatsen att det finns drygt 100 000 jägare i Sverige som uppger att de är i behov av ytterligare mark. Kostnaderna synes ha stor betydelse för dessa jägare. Ett stort antal av de drygt 100 000 jägare som är i behov av ytterligare mark har sådana krav härvidlag att deras behov inte kan realiseras. Det är t.ex. osannolikt att tro att man kan få ytterligare mark gratis. Endast en mindre del av jägarna kan tänka sig att betala mer än 2 000 kr för mark eller resor för att få tillgång till ytterligare mark. Majoriteten av jägarna kan tänka sig att betala högst 500 kr per år för resor eller mark m.m. Intresset av att få tillgång till ytterligare mark torde för dessa vara beroende av att marken är belägen nära jägarens bostadsort samt att jaktmarken är billig.

Med hänsyn till vad jägarna svarat på frågan vad ökad tillgång till mark har för betydelse för jägarens vilja att jaga är det sannolikt att en ökad tillgång till jaktmark främst påverkar jägarens intresse för småviltjakt.

I Sverige finns det knappt 400 000 män och 150 000 kvinnor i åldrarna 18- 50 år som inte jagar men som är intresserade av jakt. Den vanligaste orsaken till att man trots ett intresse inte jagar är att man inte har tid. Ungefär 100 000 män och 30 000 kvinnor anser att brist på jaktmark är orsaken till att de inte deltar i jakt. Det är denna grupp som utredningen skall ägna särskild uppmärksamhet åt.

Undersökningen visar att drygt 30 000 av dessa inte är intresserade av att avlägga jägarexamen. Det torde innebära att deras möjlighet att börja jaga är små. När det gäller hur många dagar dessa presumtiva jägare skulle vilja jaga är det tydligt att småviltjakten är intressantast. Drygt 100 000 skulle vilja jaga fyra dagar eller mer. Endast ett fåtal vill inte alls jaga småvilt. När det gäller motsvarande siffror för älgjakt är det drygt 50 000 som vill jaga 4 dagar eller mer och så många som drygt 40 000 som inte vill jaga älg över huvud taget.

Omkring hälften av de presumtiva jägarna kan inte tänka sig att ha längre avstånd än 5 mil till jaktmarken. När det gäller småviltjakten uppger 70 000 att de inte vill ha längre än 5 mil och ytterligare drygt 50 000 att de kan tänka sig att åka högst 15 mil. Undersökningen får anses visa att

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen 111

en stor del av de presumtiva jägarna endast kan tänka sig att jaga i närheten av bostadsorten.

Av de presumtiva jägarna, som uppgivit att brist på jaktmark är orsaken till att de inte jagar, är omkring 100 000 villiga att betala högst 500 kr för resor och drygt 80 000 högst 500 kr för jaktmark m.m. Resultatet tyder på att en mycket stor del av denna grupp inte kan eller inte vill lägga ut några större kostnader på jakten.

Sammantaget konstaterar utredningen att ett relativt stort antal jägare uppger att bristen på jaktmark har betydelse för deras möjlighet att jaga i den omfattning de önskar. Likaså finns det ett relativt stort antal svenskar som är intresserade av att börja jaga men som uppger att tillgången till jaktmark hindrar dem. Mot bakgrund härav drar utredningen den slutsatsen att det utifrån dessa utgångspunkter finns ett behov av att tillskapa fler jakttillfällen. Utredningen har därför undersökt vilka möjligheter det finns att få till stånd fler jakttillfällen i landet.

3.4.3 Jaktmarkerna och deras möjlighet att ge fler jakttillfällen

För att få en bättre balans mellan tillgång och efterfrågan på jaktmark skall utredningen enligt direktiven lämna förslag till hur fler personer, särskilt de som saknar egen mark, kan ges möjlighet att jaga. Utredningen bör lämna förslag till hur markägare som själva inte utnyttjar sin mark i större utsträckning än i dag skall kunna förmås att upplåta mark för jakt åt andra. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt möjligheten att upplåta den allmänt ägda marken. Nedan redovisar utredningen sina överväganden och förslag härvidlag.

Mark som förvaltas av Fastighetsverket

Som redovisats inledningsvis är Fastighetsverket den största förvaltaren av statens fasta egendom. Bl.a. förvaltas statens mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen av detta verk. Enligt uppgift från verket utnyttjas i dag all jaktbar mark för jakt. Det finns sålunda inte någon outnyttjad mark under Fastighetsverkets förvaltning.

112 Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

Småviltjakten ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen har varit föremål för en omfattande utredning från det allmännas sida. En intensiv debatt har förekommit såväl i massmedia som mellan olika intressegrupper. Ut- redningen har inte haft anledning att granska detta upplåtelsesystem närmare men vill ändå utifrån de aspekter utredningen har att ta hänsyn till säga följande.

Den totala arealen som är tillgänglig för småviltjakt på statens mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen uppgår till 6 231 000 ha (Utredningen av småviltjakten och handredskapsfisket ovan odlingsgränsen och på renbetesfjället s. 27 ff.). Det är därmed fråga om mycket stora arealer som gjorts tillgängliga för allmänheten. Utredningen konstaterar att nuvarande upplåtelsesystem således gör det möjligt för ett stort antal jägare att bedriva småviltjakt. Även de jägare som saknar egen jaktmark ges här möjlighet att bedriva jakt. Tillgången på jakttillfällen, med nuvarande upplåtelsesystem, torde alltså vara mycket god.

Med utgångspunkt från vad jägarna uppgivit sig vara beredda att betala för jaktkort och resor för att få tillgång till jakt torde nu aktuell jakt trots allt inte vara tillgänglig för det stora flertalet. För den som bor nära upplåtelseområdet lär de avgifter som tillämpas vara på acceptabel nivå. Den jägare som inte bor nära upplåtelseområdet har dock svårt att utnyttja denna jakt. Rent allmänt kan konstateras att det torde vara en kostsam friluftsaktivitet för den som inte bor på orten.

Nationalparker och naturreservat

Mark som tillhör staten kan avsättas till nationalpark i syfte att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick. För varje särskild nationalpark meddelas de föreskrifter som behövs för att ändamålet med parken skall kunna tillgodoses. Sådana föreskrifter får meddelas av Naturvårdsverket efter samråd med länsstyrelsen. Även föreskrifter om vården och förvaltningen av parken meddelas av Naturvårdsverket efter samråd med länsstyrelsen.

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen 113

Syftet med nationalparkerna är att åt samtid och eftervärld såsom en hela nationens tillhörighet skydda sammanhängande större områden, vilka utgör karakteristiska prov på ursprungliga eller av kulturinflytelser relativt oberörda landskapstyper med tillhörande ytbildning, växtvärld och djurvärld.

Parkerna är tänkta att bilda centralhärdar för vetenskaplig forskning; här framträder alltmer deras roll som orörda referensområden för forskningen.

Men de skall också i princip stå öppna för envar (SOU 1951:5 s. 85).

Naturvårdsverket har utarbetat en policy för jakten i nationalparker. Denna policy följs när nationalparker inrättas i dag. Naturvårdsverkets grundinställning är att nationalparker skall ge skydd åt både flora och fauna. I en idealisk park förekommer inte jakt. De viktigaste motiven för detta är följande.

– Nationalparkens höga status som skyddade områden

– Historiskt konsekventa svenska regler

– Internationella regler

– Nationalparkernas funktion som orörda referensområden för forskning och miljöövervakning

– Etiska motiv

– Hänsyn till annat friluftsliv

– Strävan efter så låg nivå av störningar och påverkan som möjligt

Denna grundinställning vägs dock i vissa fall mot andra aspekter. Dessa aspekter är följande.

– Fördelarna med att nationalparken accepteras lokalt och får lokal förankring

– Eventuellt fördelar från naturvårdssynpunkt av jakt på en djurart

I nationalparker bör, enligt Naturvårdsverkets policy, vissa undantag från jaktförbud kunna ges åt lokalbefolkning eller tidigare ägare så länge de är verksamma, eller boende i anslutning till området. Alternativt kan vissa undantag ges under en bestämd övergångsperiod. Eventuella undantag och villkoren härför får bestämmas från nationalpark till nationalpark.

Som framgår ovan är nationalparker områden vars natur fått ett särskilt kvalificerat skydd. De syften nationalparkerna har innebär givetvis att intresset av fler jakttillfällen på dessa områden väger mycket lätt. Den

114 Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

policy Naturvårdverket utarbetat beträffande jakten på dessa särpräglade områden är enligt utredningens uppfattning så generös man kan begära.

Utredningen anser således inte att man kan eller bör tillåta jakt i nationalparker i större utsträckning än vad Naturvårdsverkets policy medger. Om man bortser från samernas jakt i vissa områden förekommer jakt i ett par parker. Detta synes stämma väl överens med den policy Naturvårdsverket utarbetat.

Nationalparker kan bara bildas på statens mark. På både enskild och statlig mark kan däremot bildas naturreservat. Institutet naturreservat skall endast användas om skyddet av ett område kräver sådana begränsningar av markutnyttjandet att det inte kan kombineras med pågående markanvändning. Länsstyrelsen kan förklara ett område som naturreservat om det behöver särskilt skydd eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet eller eftersom området är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv.

Länsstyrelsen får föreskriva de inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheten som är nödvändiga för att trygga ändamålet med reservatet. Bildande av naturreservat med nödvändiga föreskrifter förutsätter att det finns ett starkt allmänt intresse som motiverar denna åtgärd (prop. 1985/86:90 s. 176 f.).

Naturvårdsverket har utarbetat en policy för jakten i naturreservat. Denna policy följs när naturreservat inrättas i dag. Naturvårdsverkets policy för jakt i naturreservat är följande och redovisas i punktform.

– Syftet med ett naturreservat skall vara avgörande för om jakt skall tillåtas eller inte inom reservatet. Är syftet t.ex. att skydda en rik flora eller en värdefull geologisk formation erfordras således inte något jaktförbud.

– Har området stort värde för djurlivet, t.ex. en mindre sjö av stort värde för rastande sjöfågel, och kan jaktutövningen inom reservatet påtagligt försämra detta värde är det rimligt att inskränkningar i jakten tillgrips.

– Jaktförbud behöver dock inte nödvändigtvis vara totala. Jakten kan i stället anpassas så att förbud endast berör de arter som behöver särskilt skydd eller att jakten enbart får förekomma under viss tid på året, viss del av dygnet eller endast får ske inom vissa delar av reservatet osv.

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen 115

– Anpassning av jakten kan ibland få tillgripas även för att undvika konflikter med övrigt friluftsliv. Anpassningen kan ibland också gälla jaktmetoder eller jaktmedel.

Som exempel kan nämnas förbud mot fällfångst på små marker eller områden med mycket friluftsfolk, användning av blyhagel i grunda vattenområden, förbud mot att sätta upp jakttorn i områden där sådana inte behövs av säkerhetsskäl, förbud mot siktgator inom områden som skall lämnas till fri utveckling framför allt urskogsområden, förbud mot att transportera ut fällda djur med barmarksfordon i myrmarker där oacceptabel spårbildning kan befaras, förbud mot användande av drivande hund på alltför små markområden för att undvika irritation osv.

– Är inskränkningar i jakten inte nödvändiga för att skydda faunaintresset eller för att undvika påtagliga konflikter med annat friluftsliv skall jaktförbud inte tillgripas inom reservatet vare sig detta är av intrångskaraktär eller ägt av staten och bokfört på naturvårdsfonden. Detta innebär bl.a. att jakt skall ske utan inskränkningar i enlighet med regeringens jakttidsbestämmelser. Någon jakt får dock inte ske under artens yngeltid.

– Skyddsjakt för att skydda en eller flera djurarter mot andra skall inte förekomma annat än i rena undantagsfall. Sådana ingripanden är i allmänhet föga meningsfulla eftersom de ofta har kortvarig effekt.

– Jakten skall ske enligt långtidsupplåtelser, vanligen fem år. Valet av nyttjanderättshavare skall vara noggrant. Korttidsjakt skall inte förekomma inom naturreservat.

Utredningen anser att Naturvårdsverkets policy vad gäller jakt inom naturreservat är väl avvägd utifrån de ändamål naturreservaten skall främja. Policyn är sådan att det är möjligt att tillåta jakt när naturreservatets syften så tillåter. Därutöver bör självfallet inte jakt tillåtas.

Utredningen har med bistånd från Naturvårdsverket tagit fram statistik rörande nationalparker och naturreservat. Med hjälp från Naturvårdsverket har en större mängd föreskrifter för naturreservat granskats och bedömts. Utredningen noterar att det råder jaktförbud endast på mindre än fyra procent av naturreservatens areal. På 33 procent, eller drygt 900 000 ha, av marken råder det inskränkningar i jakträtten. Av dessa drygt 900 000 ha är

116 Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

det två reservat, Vindelfjällens naturreservat och Sjauna naturreservat, som står för huvuddelen av arealen, nämligen drygt 835 000 ha.

Av föreskrifterna för Vindelfjällens naturreservat (drygt 550 000 ha) framgår att inskränkningarna i jakträtten endast gäller förbud att jaga andfågel och vadare och att inskränkningarna därför måste betraktas som marginella i detta reservat.

Sjauna naturreservat är, tillsammans med nationalparkerna Padjelanta,

Sarek, Stora sjöfallet och Muddus samt naturreservatet Stubba, Europas i särklass största sammanhängande yta med så gott som orörd natur.

Området innehåller bl.a. rika naturtyper där växter och djur förekommer i stor mångfald. Tack vare denna orörda och storslagna natur, områdets rika biologiska liv och dess historiska värde för samekulturen har det år 1996 av FN-organet UNESCO utnämnts till världsarv, World Heritage Site.

Namnet är Lapplands världsarv och utmärkelsen förpliktar Sverige att bevara det i orört skick för kommande generationer.

Utredningen har med assistans från Naturvårdsverket genomfört ett relativt stort antal stickprovsundersökningar och på detta sätt försökt plocka fram exempel på reservat där jaktförbudet eller inskränkningarna kan anses tveksamma eller omotiverade. Utredningen har inte lyckats finna några sådana exempel.

Utredningen gör sålunda den bedömningen att det finns inga eller små möjligheter att hitta ytterligare jakttillfällen inom landets nationalparker och naturreservat.

Mark som förvaltas av Fortifikationsverket och Försvarsmakten

Enligt gällande lagstiftning ankommer det på Fortifikationsverket att förvalta mark som används för militära ändamål. Genom avtal har bl.a. rätten att nyttja jakten överlåtits på Försvarsmakten. Försvarsmakten förfogar sålunda över drygt 100 000 ha jaktbar mark. Marken är relativt jämt fördelad över landet. I Kalmar, Västmanlands och Uppsala län finns ingen jaktbar militär mark.

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen 117

Av den undersökning utredningen låtit göra framgår att det råder speciella förhållanden på denna mark. Marken har primärt annat syfte och används som övnings- och skjutfält. Av förklarliga skäl kan jakt inte bedrivas på marken under perioder då den används för sitt huvudsakliga ändamål. Mot bakgrund av detta har Försvarsmakten beslutat att marken skall upplåtas till jaktklubbar där anställning vid ett förband är ett krav för medlemskap.

Enligt utredningen kan man ifrågasätta om det är lämpligt att jakten på nu aktuell mark endast förbehålls anställda inom Försvarsmakten. Om andra statliga myndigheter tilläts tillämpa motsvarande regelverk skulle t.ex. all jakt på mark som förvaltas av naturvårdsfonden upplåtas till Naturvårdsverkets anställda. Skulle ett sådant synsätt bli utbrett skulle stora jaktmarksarealer gå förlorade för den breda allmänheten.

En allmän princip för statligt ägd mark bör vara att den inte är tillgänglig enbart för statligt anställda utan öppen även för allmänheten när så är möjligt. Kan jakt, med hänsyn till det ändamål marken har i statlig ägo, bedrivas torde det också vara möjligt att hitta lösningar som tillåter att allmänheten får jaga. Utredningen inser att det råder särskilda förhållanden på mark som nyttjas av Försvarsmakten. Det kräver sannolikt att jakten, såsom i dag, administreras av jaktklubbar med nära anknytning till förbanden i landet. Som utredningen ser det finns det emellertid inget som hindrar att även de som inte är anställda vid försvarsmakten skulle kunna bli medlemmar i dessa klubbar och bedriva jakt under överinseende av de medlemmar som är anställda vid Försvarsmakten. Det innebär att delar av föreningens medlemmar i jaktklubben skulle kunna vara marklösa jägare boende inom förbandets närområde.

Den närmare utformningen av ett sådant system bör handhas av Försvarsmakten så att hänsyn kan tas till de speciella förhållanden som råder. Utredningen föreslår att Försvarsmakten får i uppdrag att utforma regler som öppnar en möjlighet för allmänheten att nyttja jakt på statlig mark som används av Försvarsmakten.

118 Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

Allmänt vatten

Regeringen har i beslut den 21 november 1996 beslutat att utredningen i sitt arbete skall beakta ett av Naturvårdsverket redovisat uppdrag om jakt på allmänt vatten. I beslutet sägs att en utvidgad jakt på sådana områden kan vara ett sätt att förbättra tillgången på jaktmark. Arbetet i denna del har krävt särskilda överväganden och blivit så omfattande att utredningen funnit det lämpligt att redovisa sina förslag och överväganden i ett särskilt avsnitt. Utredningens förslag innebär att fler personer får möjlighet att jaga på allmänt vatten. Förslaget redovisas i avsnitt 4. För många marklösa jägare som efterfrågar jaktmark nära bostadsorten innebär förslaget utökade jaktmöjligheter.

Mark som förvaltas av kyrkan

Utredningens undersökning visar att kyrkan förfogar över knappt 540 000 ha jaktbar mark. Enligt kyrkan utnyttjas all jaktbar mark för jakt. Därav används 500 000 ha för upplåtelser till utomstående. Endast ett mindre markinnehav används av anställda inom kyrkan. Undersökningen visar också att det inom vissa stift finns utrymme för ytterligare jägare i befintliga jaktlag. Det framgår att det främst gäller jakt på småvilt. Utredningen återkommer till denna fråga nedan i avsnittet Utrymme för ytterligare jägare i befintliga jaktlag.

Mark som förvaltas av kommuner

Av landets 288 kommuner har 242 besvarat utredningens enkät. Undersökningen visar att 75 av dessa kommuner inte äger någon mark som kan utnyttjas för jakt. Övriga 167 kommuner har tillsammans drygt 300 000 ha jaktbar mark. I 70 kommuner utnyttjas inte all jaktbar mark. Hur stora arealer det rör sig om som inte utnyttjas är osäkert eftersom de flesta kommunerna inte lämnat upplysning om detta. Mycket tyder dock på att marken är svår att göra tillgänglig för allmänheten. De vanligaste orsakerna till att marken inte används är nämligen att den är tätortsnära, ingår i fritids- eller rekreationsområde eller ingår i naturreservat.

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen 119

Mindre än 20 kommuner uppger att de kommer att upplåta ytterligare marker för jakt. Arealmässigt är det fråga om små enheter. Sammantaget ger undersökningen anledning att tro att den kommunala marken i det närmaste

är fullt utnyttjad och att det endast finns ett litet utrymme för fler jakttillfällen.

Utredningen anser att flera goda exempel finns att hämta från kommunernas verksamhet när det gäller att bereda presumtiva jägare, ungdomar och marklösa jägare tillfälle att få jaga. Flera kommuner upplåter nämligen jakträtten till föreningar med anknytning till en frivillig jägarorganisation.

Ändamålet med sådant samarbete torde i flertalet fall vara att bereda föreningen ökade möjligheter att utbilda jaktintresserade personer i jakt och viltvård. Mot att få nyttja den kommunala marken ansvarar föreningen för utbildning och fortbildning av jägare. Ofta ansvarar föreningen också för erforderligt fältarbete med viltvården.

Utredningen anser det vara önskvärt om flera kommuner kunde använda sin jaktbara mark på detta sätt till gagn för presumtiva och marklösa jägare inom kommunen. Förutom att man ger sina kommunmedlemmar möjlighet att bedriva en meningsfull och berikande friluftsaktivitet kan kommunen dra fördelar av ett sådant förfarande. Kommunerna kan på ett, från både ekonomisk och praktisk synpunkt, fördelaktigt sätt avlastas det viltvårdsansvar som åvilar markägaren.

Mark som förvaltas av de sex största skogsbolagen

Utredningens undersökning visar att de sex största skogsbolagen förfogar över drygt 11 miljoner ha jaktbar mark. Enligt bolagen utnyttjas all jaktbar mark för jakt. Omkring en fjärdedel av denna mark utnyttjas av anställda inom bolagen. Övrig mark upplåts till utomstående. Majoriteten av bolagen uppger att det finns utrymme för fler jägare i befintliga jaktlag när det gäller jakt efter älg, rådjur och småvilt. Utredningen återkommer till denna fråga nedan i avsnittet Utrymme för ytterligare jägare i befintliga jaktlag.

120 Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

Mark som förvaltas av enskilda fastighetsägare

Utredningens undersökning visar att de fastigheter som ägs av enskilda utnyttjas i hög grad. Av landets privata brukningsenheter är det endast fyra procent, eller 600 000 ha, som inte utnyttjas för jakt. Av dessa 37 000 brukningsenheter är 29 000 mindre än 25 ha och drygt 36 000 mindre än

100 ha. Antalsmässigt är det därmed knappt 16 procent av landets privata brukningsenheter som inte utnyttjas för jakt. Arealandelen där ingen jakt bedrivs är förhållandevis jämt fördelad över landet. En något större grad av outnyttjande kan dock skönjas i Stockholmsområdet.

Medelarealen på de knappt 30 000 fastigheter som är under 25 ha är 6 ha.

Enligt utredningens uppfattning torde dessa fastigheter vara svåra att utnyttja för jakt utan samverkan med andra fastigheter. De är emellertid spridda över hela landet och de fall där samverkan kan bli aktuell måste vara ytterst få. Att omkring 95 procent av arealen för landets privata brukningsenheter utnyttjas för jakt får från jaktlig synpunkt anses vara mycket bra. Utredningen anser att resultatet från undersökningen härvidlag visar att de privata brukningsenheterna utnyttjas för jakt i mycket hög grad och att man inte kan begära mycket mer. Det finns, enligt utredningen, inte vare sig möjligheter eller skäl att vidta några åtgärder beträffande de fastigheter som inte utnyttjas för jakt i dag.

När det gäller vilket utrymme det finns för ytterligare jakt på enskilda marker visar utredningens undersökningar att det finns utrymme för ytterligare jakt på en relativt stor areal. Intresset för att upplåta sin mark till utomstående är dock litet. Utredningen drar den slutsatsen att av de som i dag inte upplåter sin fastighet för jakt är det endast en mycket liten del som är intresserad av sådana upplåtelser.

När det gäller fastigheter som i dag upplåts och där det finns utrymme för ytterligare jakttillfällen anser utredningen att det finns få åtgärder som kan vidtas. Den åtgärd som kan vara verksam är information och upplysning för att ändra jägarnas attityd. På så sätt kan dessa förmås att dela med sig av det överskott på jakttillfällen deras jaktmark har. För större enskilda markägare som upplåter jaktmark vill dock utredningen hänvisa till vad som sägs nedan under rubriken Utrymme för fler jägare i befintliga jaktlag.

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen 121

Jaktvårdsområden

Flertalet fastigheter i Sverige har en från jaktlig synpunkt mindre lämplig form och storlek. Olika former av samverkan har vuxit fram under åren genom initiativ från fastighetsägare som upplevt ägosplittringens negativa konsekvenser och insett behovet av samarbete. Syftet med samarbetet har varit att skapa sämja mellan jaktutövande fastighetsägare samt få till stånd bättre ordning vid utövandet av jakten. Den samverkan som här avses har ofta byggt på frivilliga initiativ från fastighetsägarnas sida och privata

överenskommelser dem emellan.

Motivet med jaktvårdsområdesinstitutet kan i ett historiskt perspektiv sägas vara att försöka samordna jaktutövningen mellan ägare till mindre och splittrade fastigheter genom att föra ihop dem till större sammanhängande jaktområden. Det primära syftet med att bilda ett jaktvårdsområde är att främja viltvården och att skapa möjligheter till positiv samverkan mellan fastighetsägarna. Avgörande för om en viss åtgärd skall anses falla inom ramen för jaktvårdsområdets ändamål är alltid om viltvården främjas.

Jaktvårdsområden har och har haft stor betydelse för möjligheterna att jaga och att tillskapa jakttillfällen. Mindre områden som annars inte kunnat utnyttjas för jakt har med syftet att främja viltvården slagits samman till större områden och därigenom skapat goda tillfällen till jakt och viltvård.

Jakten är ett friluftsintresse. Det finns från det allmännas sida ett uttalat intresse av att främja friluftslivet i allmänhet. Exempelvis innehåller lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. särskilda hänsynsregler om mark- och vattenområden som har stor betydelse för friluftslivet. Ut- redningen vill med detta understryka att skapandet av jakttillfällen visserligen har ett allmänt intresse men att det även finns andra lika tungt vägande friluftsintressen som det allmänna har att främja.

Genom jaktvårdsområdesinstitutet kan jaktintresset främjas med tvångsåtgärder om det intresset sammanfaller med främjandet av viltvården. Med gällande lagstiftning kan även beslut som inte rör viltvården fattas inom ett jaktvårdsområde och bli bindande för samtliga medlemmar. Det innebär att

122 Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

det rena jaktintresset ibland ges större tyngd än friheten för en fastighetsägare att förfoga över sin fastighet.

Förfogandefriheten för en fastighetsägare innebär bl.a. att denne skall vara fri att avgöra om han eller hon vill jaga på sin fastighet. Markägaren skall också vara fri att bestämma vem som skall jaga på fastigheten och fritt kunna överlåta denna rätt till annan.

I avsnitt 7 föreslår utredningen relativt genomgripande förändringar av det nuvarande jaktvårdsområdesinstitutet. Detta är gammalt och har inte följt med den senare tidens utveckling på lagstiftningsområdet. Bl.a. har

Sveriges inkorporerande av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och förändringarna av äganderättsskyddet i regeringsformen inneburit ändrade förutsättningar som berör jaktvårdsområdesinstitutet. Utredningen är av den bestämda uppfattningen att de

ändringar utredningen föreslår ger förutsättningar för att det skall kunna skapas fler jaktmöjligheter på goda villkor. Sammantaget innebär förslaget att jaktvårdsområdena utvecklas så att de utgör en bas för lokalt inflytande under demokratiska former.

Utredningen vill i detta sammanhang särskilt peka på en förändring som påverkar antalet jakttillfällen.

I dag finns en möjlighet för en jaktvårdsområdesförening att upplåta rätt till jakt inom jaktvårdsområdet om det finns föreskrifter om sådan upplåtelse i föreningens stadgar. En förutsättning är dock att jakten skall bedrivas gemensamt inom jaktvårdsområdet. Enligt utredningen är det svårt att avgöra vilken effekt denna bestämmelse har haft för antalet jakttillfällen. Utredningen anser emellertid att det finns vissa möjligheter att mäta effekten samt dessutom avgöra vilken möjlighet systemet innebär för marklösa jägare att få tillgång till jaktmark.

Landets jaktvårdsområden är, med få undantag, medlemmar i Svenska jägareförbundet. Svenska jägareförbundet har sedan 1966 i tidskriften Svensk jakt publicerat sitt register över korttidsupplåtelser Någonstans att jaga. Jaktmarksutredningen har i sitt betänkande Jaktmarker (SOU 1974:80) redovisat antalet jakttillfällen som utbjudits genom jaktvårdsområdenas

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen 123

försorg och som registrerats av Svenska jägareförbundet. Uppgifterna i utredningen är från 1973 års register.

I detta sammanhang är det viktigt att betona att vid denna tid förutsatte en upplåtelse av jakt att samtliga fastighetsägare var ense därom. Numera kan en enskild fastighetsägare inte förhindra sådana upplåtelser. En majoritet av fastighetsägarna kan i dag besluta om sådana regler mot minoritetens vilja.

Utredningen har jämfört jaktvårdsområdenas utbud av jaktmark i dag med jaktmarksutredningens resultat. År 1973 fanns det 1 480 jaktvårdsområden i landet med en total areal på 6,3 miljoner ha. I 1973 års register fanns det

42 jaktvårdsområden som erbjöd jakt åt jaktintresserade, bl.a. marklösa jägare. Av dessa jaktvårdsområden fanns 2 i Värmland, 5 i Jämtland, 33 i Västerbotten, 1 i Norrbotten och 1 i Västernorrland. År 1996 fanns det

1 890 jaktvårdsområden med en total areal på 7,3 miljoner ha. I Svensk jakt nummer 8 för år 1996 har Svenska jägareförbundet senast redovisat registret Någonstans att jaga. Av sammanställningen framgår att det år 1996 fanns sammanlagt 28 jaktvårdsområden som erbjöd jakt. Av dessa fanns 3 i Norrbotten och 25 i Västerbotten.

Utredningen konstaterar utifrån innehållet i Svenska jägareförbundets register att antalet jakttillfällen som erbjuds intresserade jägare och då även marklösa jägare är få. Jämförelsen med förhållandena år 1973 visar dessutom att antalet jakttillfällen som på detta sätt offentligt utbjuds till bl.a. marklösa jägare minskat. Detta är förvånande om man betänker att antalet jaktvårdsområden och dess sammanlagda areal ökat kraftigt under samma period och att jaktvårdsområdesföreningarna dessutom fått möjlighet att med tvång upplåta rätt till jakt för att just kunna erbjuda fler jakttillfällen.

Enligt utredningen behöver det införas förändringar i jaktvårdsområdesinstitutet så att de jakttillfällen som inte utnyttjas verkligen kommer ut till den jaktintresserade allmänheten. Den nuvarande möjligheten för en förening att upplåta jakt bör finnas kvar dock med vissa justeringar som redovisas i avsnittet Viltvårdsområden. Utredningen föreslår emellertid följande för-

ändringar i syfte att skapa fler jakttillfällen och som, i enlighet med utredningens direktiv, innebär att markägare som inte själva utnyttjar sin

124 Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

mark kan förmås upplåta mark för jakt åt andra. Jaktvårdsområdesinstitutet hindrar nämligen i dag markägare att upplåta sin mark för jakt.

I dag tillämpas ett system med jakträttsbevis inom jaktvårdsområdena. Det innebär att i jaktvårdsområden där man får jaga utan hänsyn till fastighetsgränserna fördelas jaktutövningsrätten med arealinnehavet som fördelningsgrund. Innehav av jakträttsbevis erfordras för att få jaga inom jaktvårdsområdet. Varje fastighetsägare har, oavsett storleken på sitt fastighetsinnehav, rätt till minst ett jakträttsbevis. För att en fastighetsägare skall kunna få fler jakträttsbevis fordras mer än ett visst arealtal som skall anges i stadgarna.

Om det t.ex. i stadgarna anges att en jakträttshavare har rätt att lösa ett bevis för varje påbörjat 100-tal ha så har en fastighetsägare med 100 ha eller mindre rätt till ett jakträttsbevis. En fastighetsägare som har mer än

100 ha men mindre än 200 ha får lösa två jakträttsbevis osv. I exemplet innebär det alltså att två familjemedlemmar inte kan jaga samtidigt om deras fastighetsinnehav understiger 100 ha. Arealtalet är således avgörande för antalet jägare inom jaktvårdsområdet och reglerar därmed jakttrycket.

I lagen om jaktvårdsområden har sedan den 15 juni 1984 funnits regler som inskränker fastighetsägarens rätt att avtala om upplåtelser. För upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt inom ett jaktvårdsområde får föreskrivas krav på tillstånd av jaktvårdsområdesföreningen. Tillstånd får vägras om den till vilken jakträtten upplåts eller överlåts inte förfogar över mark inom jaktvårdsområdet av sådan storlek som föreskrivs i föreningens stadgar. För att den som har jakträtt på grund av avtal skall ha rätt att få ut ett jakträttsbevis fordras att denne disponerar jakt på minst det antal hektar som anges i stadgarna. Om arealtalet är satt till 100 ha innebär det att en fastighetsägare med mindre mark som själv inte utnyttjar sin mark för jakt inte kan upplåta jakträtten på fastigheten till annan.

Systemet med jakträttsbevis i kombination med nu aktuell inskränkning kan få egendomliga konsekvenser. Om det i stadgarna anges att fastighetsägare har rätt att lösa ett jakträttsbevis för varje påbörjat 100-tal ha så innebär det att en fastighetsägare med en fastighet vars areal uppgår till 103 ha har rätt att lösa två jakträttsbevis. Denne fastighetsägare har möjlighet att upplåta jakten på 100 ha eller att upplåta rätten att lösa jakträttsbevis för denna areal och själv utnyttja den överskjutande arealen på 3 ha som berättigar

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen 125

honom till jakt inom hela området. I praktiken kan man dock lika gärna se det som att fastighetsägaren upplåter 3 ha mark och behåller resten själv.

En fastighetsägare som har 80 ha har dock ingen möjlighet att upplåta jakträtten eller upplåta rätten att lösa jakträttsbevis.

Antalet presumtiva jägare inom ett jaktvårdsområde regleras genom reglerna om jakträttsbevis. Genom att tillåta en jaktvårdsområdesförening att bestämma arealkrav för rätt till jakträttsbevis överlåts åt föreningen att bestämma jakttrycket inom området. Att därutöver inskränka fastighets-

ägarens möjligheter att förfoga över sin fastighet är inte behövligt från viltvårdssynpunkt. Dessutom hindrar dessa regler en fastighetsägare som själv inte utnyttjar sin mark att upplåta sin mark för jakt åt andra. Ett hinder som gäller oavsett om jakten skall bedrivas gemensamt inom området eller ej.

Enligt utredningen går det inte annat än i undantagsfall att motivera ett ingrepp i den enskilde fastighetsägarens rätt att utnyttja sin egendom på sätt nu beskrivits. Det är svårt att finna att det föreligger en rimlig balans mellan vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar på grund av inskränkningen. Det allmänna intresset av att det inte förekommer ett för högt jakttryck inom jaktvårdsområdet regleras redan genom reglerna om jakträttsbevis. Enligt utredningens direktiv finns det ett allmänt intresse av att tillskapa fler jakttillfällen. Detta kan inom jaktvårdsområdesinstitutet ske genom att ägare till små fastigheter får tillbaka rätten att upplåta jakträtten på sin fastighet.

Utredningen föreslår att varje fastighetsägare i ett jaktvårdsområde skall ha rätt att genom upplåtelse av sin jakträtt sätta en annan person i sitt ställe under samma villkor som gäller för honom eller henne själv. Om fastighetsägaren upplåter sin jakträtt till annan uppkommer inte någon ökning av antalet personer som äger utöva jakträtt inom jaktvårdsområdet. Upplåtelsen kan därför inte heller anses medföra men för övriga fastighetsägare inom området.

126 Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

Utrymme för fler jägare i befintliga jaktlag

Undersökningarna riktade till olika markägargrupper visar att i princip all jaktbar mark utnyttjas men att det på många håll finns utrymme för fler jägare på jaktmarken. En vanlig uppfattning är att jaktlag som är etablerade har en ovilja att ta in fler jägare. Även tidigare jaktutredningar har funnit att jaktmarkerna på många håll utnyttjas av ett betydligt lägre antal jägare

än vad som är motiverat med hänsyn till viltet och de jagandes behov av jaktmöjligheter. Man har även funnit att jaktmarkerna används ensidigt, t.ex. att stora arealer inte utnyttjas för annan jakt än älgjakt (se t.ex. SOU

1983:21 s. 299). Det är uppenbart att detta problem kvarstår trots att man tidigare föreslagit åtgärder för att komma till rätta med detta.

Det torde alltså vara så på många håll att etablerade jaktlag undviker att ta in nya medlemmar när befintliga medlemmar av en eller annan anledning slutar att jaga. Utredningens undersökning visar att hela 60 procent av jägarna inte är intresserade av att ta in permanenta medlemmar i det jaktlag där jägaren är medlem.

Utredningen anser att det behöver komma till stånd en attitydförändring hos många jägare för att nyblivna jägare skall få det lättare att komma in i jaktgemenskapen. Det ligger dessutom i jägarnas egna intressen att värna om och ta med nya jägare. Bl.a. skulle en större generositet från deras sida troligen medföra mindre efterfrågan på jaktmark och därvid påverka prisnivån på jaktupplåtelser. Det arbete som bedrivits hittills har inte varit tillräckligt för att få till stånd en attitydförändring.

För att kunna bryta denna trend är det inte tillräckligt med informationsinsatser från jägarorganisationerna. Stora markägare torde ha goda möjligheter att vid upplåtelse av mark, omförhandling av avtal m.m. kunna ställa sådana krav på nyttjanderättshavaren att denne låter nya jägare komma in i jaktgemenskapen när utrymme finns. Utredningen är av den uppfattningen att en förening med styrelse och stadgar är den lämpligaste avtalsparten om man som markägare vill försäkra sig om att jaktlaget har en vilja att ta tillvara de jakttillfällen jaktmarken erbjuder.

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen 127

Utredningen anser således att det finns skäl att förorda upplåtelser till föreningar, framför enkla bolag och enskilda personer, när det gäller att främja fler jakttillfällen. En viktig skillnad mellan ett enkelt bolag och en förening är nämligen det förhållandet att bolaget är en sluten och föreningen en öppen association. Typiskt för bolaget är sålunda att det i detta ingår ett visst bestämt antal bolagsmän, medan det är ett kännetecken för en förenings organisation att medlemsantalet kan växla utan att alla kvarvarande medlemmar behöver samtycka och att en ändring av antalet medlemmar inte påverkar föreningens juridiska struktur.

För att en ideell förening skall äga rättssubjektivitet och alltså anses som en juridisk person krävs enligt rättspraxis att den valt styrelse och antagit stadgar om hur beslut i föreningens angelägenheter fattas, föreningens namn och ändamål (se NJA 1973 s. 341 och 1987 s. 394).

Det finns fördelar att vinna om föreningar i större utsträckning än hittills skulle användas som avtalsparter vid upplåtelse av jaktmark. Detta gäller främst större marker med plats för många jägare. Om jägare med skilda intressen ges medlemskap i föreningen kommer jaktmarken att utnyttjas för jakt efter olika slags vilt och jakten bedrivas i flera olika former.

Utredningen anser att upplåtelser av jakt på allmän mark – utredningen menar då upplåtelser som i juridisk mening är att betrakta som nyttjanderättsavtal – bör upplåtas företrädesvis till föreningar. Endast undantagsvis bör andra upplåtelser förekomma. Krav skall därvid ställas på skriftliga stadgar så att föreningens ändamål kan bedömas. Därvid bör företräde ges åt föreningar som dels har intresse att främja all jakt dels villiga att erbjuda ungdomar och marklösa jägare medlemskap när utrymme finns för fler jägare. Utredningen anser att detta kan vara ett sätt att utnyttja den allmänt ägda marken till fullo och samtidigt öppna plats åt ungdomar och marklösa jägare som har svårt att komma in i jaktgemenskapen. Nyttjanderättsavtalen bör dessutom villkoras på sådant sätt att föreningen förpliktas att följa sina ändamål. Eftersom kvinnor är underrepresenterade i jägarkåren bör också jaktföreningarna kunna stimulera deras jaktdeltagande.

128 Fler jakttillf ällen
SOU 1997:91

Utredningen anser att även bolag, kyrkan och andra större markägare i större omfattning än hittills borde kunna upplåta sina jaktmarker till jaktlag som är mera fast organiserade som föreningar.

Det bör även i framtiden ligga i de båda jägarorganisationernas intresse att verka för att jaktlagen organiseras som föreningar. Som framgått ovan finns det ett sådant intresse från det allmännas sida. Enligt utredningen bör därför denna verksamhet vara en del i jägarorganisationernas åtaganden för att erhålla organisationsbidrag från staten. Jägarorganisationerna bör i sin verksamhet även bistå sina medlemmar med förslag till föreningsstadgar.

3.4.4 Att fånga upp de nyblivna jägarnas jaktintresse

Som anges i utredningens direktiv är det angeläget att de nyblivna jägarna ges möjlighet att komma in i jaktgemenskapen och att deras jaktintresse fångas upp på ett bättre sätt än i dag. Utredningen anser att jägarorganisationerna har en avgörande roll i dessa frågor. Utan en aktiv insats från dessa folkrörelseorganisationer kan inte dessa mål uppnås. Enligt utredningen är det huvudsakligen på lokal nivå som detta arbete kan bedrivas.

Inom flera kommuner förekommer i dag att delar av den kommunala jaktmarken upplåts till jägarorganisationerna för att bl.a. kunna fånga upp nyblivna jägares jaktintresse.

Utredningens undersökning till vad utredningen kallar presumtiva jägare visar att en mycket stor andel av de som skulle vilja börja jaga är intresserade av ett faddersystem där en van jägare tar med en blivande jägare på jakt. Enligt utredningen bör jägarorganisationerna verka för ett sådant faddersystem.

Utredningen är vidare av den uppfattningen att den allmänt ägda marken bör kunna utnyttjas i större utsträckning för sådant ändamål. Mark kan i sådant fall upplåtas till lokal förening med anknytning till jägarorganisation mot att föreningen åtar sig att verka för att utbilda nya jägare och ge marklösa jägare tillgång till jaktmark. Utredningen gör den bedömningen att den kommunala marken är särskilt lämplig för detta ändamål. Ett skäl till varför utredningen anser detta är att en mycket stor del de presumtiva jägarna vill ha nära till jaktmarken och därmed lokal anknytning. Dessutom

SOU 1997:91
Fler jakttillf ällen 129

synes flera kommuner redan tillämpa liknande system i dag vilket talar för

att utredningens uppfattning är riktig.