SOU 2003:88

6WUXNWXUELGUDJ

%DNJUXQG

.RPPLWWpQV I|UVODJ 7Yn GHOPRGHOOHU L NRVWQDGVXWMlPQLQJHQ

I|U NRPPXQHU QlULQJVOLYVEHIUlPMDQGH nWJlUGHU RFK VYDJW EH

IRONQLQJVXQGHUODJ XWJnU XU NRVWQDGVXWMlPQLQJHQ RFK VNDSDU

WLOOVDPPDQV PHG GHQ GHO DY XWIDOOHW DY NRPPLWWpQV VDPODGH

I|UVODJ VRP |YHUVWLJHU HQ SURFHQW Sn VNDWWHVDWVHQ HWW Q\WW VWDW

OLJW VWUXNWXUELGUDJ

)|U ODQGVWLQJHQ lU GHW HQ GHOPRGHOO VPn ODQGVWLQJ VRP

XWJnU RFK VNDSDU WLOOVDPPDQV PHG GHQ GHO DY XWIDOOHW DY NRP

PLWWpQV VDPODGH I|UVODJ VRP |YHUVWLJHU SURFHQW Sn VNDWWH

VDWVHQ VRP I|UV VDPPDQ WLOO HWW Q\WW VWDWOLJW VWUXNWXUELGUDJ

6WUXNWXUELGUDJHW I|UHVOnV OLJJD XWDQI|U XWMlPQLQJVV\VWHPHW

RFK ILQDQVLHUDV JHQRP DWW GHQ I|UHVODJQD UHJOHULQJVSRVWHQ VlQNV

PHG PRWVYDUDQGH EHORSS

)DVWD LQI|UDQGHWLOOlJJ LQI|UGHV L XWMlPQLQJVV\VWHPHW I|U DWW PLOGUD GH HNRQRPLVND HIIHNWHUQD I|U GH NRPPXQHU VRP NRP DWW In YlVHQWOLJW OlJUH HUVlWWQLQJ lQ L GHW VWDWVELGUDJVV\VWHP VRP I|UHJLFN XWMlPQLQJVV\VWHPHWV LQI|UDQGH 'HWWD PRWVYDUDU LQWH IDNWLVND VWUXNWXUHOOD VNLOOQDGHU XWDQ DY DYVSHJODU L K|J JUDG WU|JKHWHU L RPVWlOOQLQJHQ

'H EHU|UGD NRPPXQHUQD RFK ODQGVWLQJHQ KDU HPHOOHUWLG HQ I|UK|MG NRVWQDGVQLYn VRP NDQ WD P\FNHW OnQJ WLG DWW DQSDVVD WLOO YDG VRP JlOOHU L |YULJD ODQGHW 'HW NDQ RFNVn YDUD Vn DWW NRPPXQHU VlUVNLOW L JOHVE\JG WYLQJDV WD HWW VW|UUH DQVYDU I|U ORNDOVDPKlOOHWV LQIUDVWUXNWXU RFK XWYHFNOLQJ 'HW lU GlUI|U L K|J JUDG PRWLYHUDW DWW VnGDQD KlQV\Q WDV LQRP QXYDUDQGH XWMlPQLQJV RFK VWDWVELGUDJV V\VWHP

)|U DWW NRPSHQVHUD GH NRPPXQHU VRP HUKnOOLW K|JD ELGUDJV LQNRPVWHU L V\VWHPHQ I|UH PHQDGH 6WUXNWXUNRVWQDGVXWUHG QLQJHQ DWW PDQ VNXOOH LQI|UD HWW VlUVNLOW UHJLRQDOSROLWLVNW VWDWV ELGUDJ 6WDWVELGUDJHW YDU WlQNW DWW XWJn WLOO JOHVE\JGVNRPPXQHU \WVWRUD NRPPXQHU RFK NRPPXQHU PHG HQ VWUXNWXUHOOW EHWLQJDG DUEHWVO|VKHW 'HWWD VNXOOH NRPSHQVHUD I|U OnQJD DYVWnQG DYVDNQD GHQ DY HQ IXQJHUDQGH SULYDW PDUNQDG I|U PnQJD VHUYLFHWMlQVWHU VDPW XWJ|UD HWW ELGUDJ WLOO QlULQJVOLYVEHIUlPMDQGH nWJlUGHU %LGUDJHW I|UHVORJV OlJJDV XWDQI|U XWMlPQLQJVV\VWHPHW RFK ILQDQVLHUDV DY HQ PLQVNQLQJ DY VWDWVELGUDJHW

([SHUWJUXSSHQ I|U I|UHQNODG NRPPXQDO XWMlPQLQJ I|UVORJ L VLWW EHWlQNDQGH DWW PDQ VNXOOH EU\WD XU YLVVD PRGHOOHU XU NRVWQDGV XWMlPQLQJHQ RFK VNDSD HWW VlUVNLOW VWDWVELGUDJ YLG VLGDQ DY XWMlP QLQJHQ , GHW I|UHVODJQD VWDWVELGUDJHW LQJLFN lYHQ PHUSDUWHQ DY GH IDVWD LQI|UDQGHWLOOlJJHQ )LQDQVLHULQJHQ VNXOOH VNH JHQRP DWW GHW JHQHUHOOD VWDWVELGUDJHW PLQVNDGHV PHG PRWVYDUDQGH EHORSS

7DEHOO 6WDWVELGUDJHWV VWRUOHN HQOLJW ([SHUWJUXSSHQV I|UVODJ PLOMRQHU NURQRU

6HNWRU

.RPPXQ /DQGVWLQJ

7RWDOW

%HORSS

7RWDOW VNXOOH VWDWVELGUDJHW XSSJn WLOO FLUND PLOMRQHU NURQRU

gYHUYlJDQGHQ RFK I|UVODJ

.RPPLWWpQ I|UHVOnU DWW YLVVD GHOPRGHOOHU EU\WV XW XU NRVWQDGV XWMlPQLQJHQ .RPPXQHU RFK ODQGVWLQJ NRPSHQVHUDV JHQRP DWW PDQ LQI|U HWW VWDWOLJW ILQDQVLHUDW ELGUDJ HWW Vn NDOODW VWUXNWXUELGUDJ 'HWWD VWDWVELGUDJ I|UHVOnV OLJJD XWDQI|U GDJHQV XWMlPQLQJVV\VWHP

0RWLYHULQJ

.RPPLWWpQ DQVHU DWW GHW lU DQJHOlJHW DWW NRVWQDGVXWMlPQLQJHQ HQGDVW RPIDWWDU VWUXNWXUHOOD NRVWQDGVVNLOOQDGHU 'HW lU GlUWLOO YLN WLJW DWW NRVWQDGVXWMlPQLQJHQ LQWH NDQ SnYHUNDV DY ORNDOD HOOHU UHJLRQDOD SROLWLVND EHVOXW

'HVVXWRP ILQQV GHW JRGD VNlO DWW LQWH XWMlPQD VNLOOQDGHU L SULVVlWWQLQJ Sn ROLND UHJLRQDOD RFK ORNDOD PDUNQDGHU WURWV DWW VnGDQD SULVVNLOOQDGHU QDWXUOLJWYLV SnYHUNDU NRVWQDGVOlJHW I|U GHQ HQVNLOGD NRPPXQHQ 8WMlPQDV VnGDQD NRVWQDGVVNLOOQDGHU ULVNHUDU GH DWW SHUPDQHQWDV RFK I|UGMXSDV 6nOXQGD NDQ HQ ORNDO K|JNRQ MXQNWXU GULYD XSS SULVHU Sn ERHQGH RFK WMlQVWHU 6NXOOH GHWWD XWMlPQDV GYV GHOYLV EHWDODV DY VNDWWHEHWDODUH VRP WYlUWRP EHILQQHU VLJ L HQ ORNDO OnJNRQMXQNWXU Vn VNXOOH µXWMlPQLQJHQµ |ND GH UHJLRQDOD VNLOOQDGHUQD L ODQGHW 'HW NDQ LQWH KHOOHU XWHVOXWDV DWW HQ VnGDQ SURFHVV NDQ GULYD XSS GHW JHQHUHOOD NRVWQDGVOlJHW L NRP PXQDO YHUNVDPKHW

'HW NDQ RFNVn ILQQDV VNlO DWW SnPLQQD RP DWW NRVWQDGVXWMlP QLQJHQ LQWH VNDOO LQJn L ILQDQVLHULQJ DY WLOOYl[WSROLWLNHQ YDUNHQ GHQ VWDWOLJD UHJLRQDOD HOOHU ORNDOD 'HW NDQ MX OLJJD QlUD WLOO KDQGV DWW DQVH DWW EHIRONQLQJVVYDJD NRPPXQHU PHG EHW\GDQGH XWIO\WWQLQJ ERUGH In HQ H[WUD HUVlWWQLQJ I|U DWW EURPVD HQ QHJDWLY XWYHFNOLQJ RFK NXQQD ELGUD WLOO HQ PHU DNWLY WLOOYl[WSROLWLN 'HW NDQ RFNVn YDUD ORFNDQGH DWW KMlOSD WLOOYl[WNRPPXQHU VRP KDU VWRU EHW\GHOVH I|U KHOD ODQGHWV WLOOYl[W PHQ VRP VDPWLGLJW EURWWDV PHG VWRUD HNR QRPLVND SUREOHP RFK HIWHUVDWWD EHKRY DY W H[ XWE\JJG NROOHNWLY WUDILN 6nGDQD nWJlUGHU lU DOOD WLOOYl[WSROLWLVND RFK E|U KDQWHUDV XWDQI|U XWMlPQLQJVV\VWHPHW

$Y GHVVD VNlO RFK lYHQ L V\IWH DWW I|UHQNOD XWMlPQLQJVV\VWHPHW E|U YLVVD GHODU DY GHQ QXYDUDQGH NRVWQDGVXWMlPQLQJHQ EU\WDV XW RFK I|UDV WLOO HWW Q\WW VWDWOLJW VWUXNWXUELGUDJ bYHQ GHQ NRPSHQ VDWLRQ WLOO YLVVD NRPPXQHU I|U RPVWlOOQLQJ IUnQ WLGLJDUH XWMlP QLQJV RFK VWDWVELGUDJVV\VWHP L IRUP DY IDVWD LQI|UDQGHWLOOlJJ E|U EHDNWDV YLG XWIRUPQLQJHQ DY VWUXNWXUELGUDJHW

'HW lU VDPWLGLJW YLNWLJW DWW LQWH I|UD IDNWRUHU VRP IDNWLVNW DYVHU VWUXNWXUHOOD NRVWQDGVVNLOOQDGHU WLOO VWUXNWXUELGUDJHW 6NXOOH GHW VNH InU PDQ WYn V\VWHP I|U DWW XWMlPQD VWUXNWXUHOOD NRVWQDGVVNLOOQDGHU KRV NRPPXQHU RFK ODQGVWLQJ , GHW HQD IDOOHW VNXOOH XWMlPQLQJHQ VNH JHQRP GHW QXYDUDQGH V\VWHPHW PHG VWDWOLJW SnEMXGQD ELGUDJ RFK DYJLIWHU LQRP NRPPXQNUHWVHQ RFK L GHW DQGUD IDOOHW JHQRP HWW YDQOLJW XWJLIWVDQVODJ Sn VWDWVEXGJHWHQ , GHW VLVWQlPQGD IDOOHW VNXOOH

XWMlPQLQJHQ I|U VWUXNWXUHOOD NRVWQDGVVNLOOQDGHU LQJn L HWW VWUXNWXU ELGUDJ WLOOVDPPDQV PHG DQQDQ IRUPHU DY ELGUDJ WLOO NRPPXQHUQD 'lUPHG NDQ LQVODJHQ DY XWMlPQLQJ I|U VWUXNWXUHOOD VNLOOQDGHU L VWUXNWXUELGUDJHW XSSIDWWDV VRP PHU HOOHU PLQGUH JRGW\FNOLJD 'HWWD L NRPELQDWLRQ PHG DWW GHW U|U VLJ RP HQ YDQOLJW XWJLIWVDQVODJ Sn VWDWVEXGJHWHQ VRP RPSU|YDV L nUOLJD EXGJHWI|UKDQGOLQJDU ELGUDU WLOO HQ PLQVNDG VWDELOLWHW RFK WURYlUGLJKHW I|U XWMlPQLQJHQ $Y OLNQDQGH VNlO lU GHW RFNVn YLNWLJW DWW VWUXNWXUELGUDJHW EHJUlQVDV Vn DWW UHODWLYW In NRPPXQHU RPIDWWDV DY GHW

.RPPLWWpQ I|UHVOnU DWW I|OMDQGH GHOPRGHOOHU I|U NRPPXQHUQD OlJJV VDPPDQ WLOO HWW VWUXNWXUELGUDJ XWDQI|U XWMlPQLQJVV\VWHPHW

• QlULQJVOLYV RFK V\VVHOVlWWQLQJVEHIUlPMDQGH nWJlUGHU

• VYDJW EHIRONQLQJVXQGHUODJ VDPW

• GHQ GHO DY XWIDOOHW DY NRPPLWWpQV VDPWOLJD I|UVODJ LQNOXVLYH HIIHNWHQ DY DYVNDIIDQGHW DY GH IDVWD LQI|UDQGHWLOOlJJHQ VRP |YHUVWLJHU HQ NURQD Sn VNDWWHVDWVHQ

)|U ODQGVWLQJHQ I|UHVOnU NRPPLWWpQ DWW I|OMDQGH GHOPRGHOO VNDOO

LQJn L HWW VWUXNWXUELGUDJ XWDQI|U XWMlPQLQJVV\VWHPHW

• VPn ODQGVWLQJ

• GHQ GHO DY XWIDOOHW DY NRPPLWWpQV VDPODGH I|UVODJ LQNOXVLYH HIIHNWHQ DY DYVNDIIDQGHW DY GH IDVWD LQI|UDQGHWLOOlJJHQ VRP |YHUVWLJHU IHPWLR |UH Sn VNDWWHVDWVHQ

1lULQJVOLYV RFK V\VVHOVlWWQLQJVEHIUlPMDQGH nWJlUGHU

, NRVWQDGVXWMlPQLQJHQ I|U QlULQJVOLY RFK V\VVHOVlWWQLQJ NRPSHQ VHUDV YLVVD NRPPXQHU I|U PHUNRVWQDGHU Sn JUXQG NRPPXQHUQDV LQVDWVHU L QlULQJVOLYV RFK V\VVHOVlWWQLQJVEHIUlPMDQGH nWJlUGHU 'H NRPPXQHU VRP XQGHU GHQ VHQDVWH IHPnUVSHULRGHQ KDU KDIW HQ DQGHO DY EHIRONQLQJHQ L nOGHUQ VRP YDULW DUEHWVO|VD HOOHU L NRQMXQNWXUEHURHQGH nWJlUGHU SURFHQWHQKHWHU |YHU ULNVJHQRP VQLWWHW HUVlWWV PHG NURQRU SHU LQYnQDUH SHU SURFHQWHQKHW

(QOLJW 6WDWLVWLVND FHQWUDOE\UnQV ERNVOXWVVWDWLVWLN XSSJLFN NRP PXQHUQDV NRVWQDGHU I|U DUEHWVPDUNQDGVnWJlUGHU WLOO PLOMDUGHU EUXWWR 'UDV LQWlNWHU DY GlU VWDWHQ VWnU I|U GHQ GRPLQHUDGH GHOHQ XSSJnU QHWWRNRVWQDGHQ WLOO PLOMDUGHU NURQRU cWJlUGHU VRP V\IWDU WLOO DWW SnYHUND QlULQJVOLYVVWUXNWXUHQ L NRPPXQHQ WLOO H[HP

SHO GULIWVELGUDJ WLOO QlULQJVOLYVERODJ NRVWDGH PLOMDUGHU EUXWWR RFK PLOMDUGHU QHWWR

7RWDOW VHWW KDU NRPPXQHUQD NRVWQDGHU I|U QlULQJVOLYV RFK V\VVHOVlWWQLQJVEHIUlPMDQGH nWJlUGHU Sn PLOMDUGHU EUXWWR RFK

PLOMDUGHU QHWWR

'HODU PDQ LQ NRPPXQHUQD L VH[ JUXSSHU HIWHU GHQ VWDQGDUG NRVWQDG GH HUKnOOHU L GHQ QXYDUDQGH GHOPRGHOOHQ VHU YL DWW K|JUH HUVlWWQLQJ JHU K|JUH NRVWQDGHU )|U QlULQJVOLYVnWJlUGHUQD JlOOHU GHW I|U DOOD HUVlWWQLQJDU )|U DUEHWVPDUNQDGVnWJlUGHUQD JlOOHU GHW XSS WLOO GH K|JVWD HUVlWWQLQJDUQD 6WRUD GHODU DY GH NRVWQDGHU VRP PRGHOOHQ lU WlQNW DWW NRPSHQVHUD I|U ILQDQVLHUDV H[WHUQW 6WDWHQ VWnU I|U HQ VWRU GHO JHQRP GHW ULNWDGH VWDWVELGUDJHW WLOO DUEHWV PDUNQDGVXWELOGQLQJDU .RVWQDGVXWMlPQLQJHQ lU WlQNW DWW XWMlPQD L QHWWRNRVWQDGVWHUPHU , ILJXU UHGRYLVDV NRPPXQHUQDV QHWWR NRVWQDGHU I|U GH DNWXHOOD YHUNVDPKHWHUQD *LYHW HQ JHQRPVQLWWOLJ NRVWQDG Sn FLUND NURQRU SHU LQYnQDUH WUlIIDU PRGHOOHQ UlWW I|U NRPPXQHU PHG OnJ HOOHU LQJHQ HUVlWWQLQJ )|U NRPPXQHU PHG HQ HUVlWWQLQJ Sn PHOODQ RFK NURQRU SHU LQYnQDUH |YHUVNDWWDV NRVWQDGHQ PHG FLUND NURQRU SHU LQYnQDUH )|U GH nWWD NRP PXQHUQD PHG K|JVW HUVlWWQLQJ |YHUVNDWWDV NRVWQDGHUQD PHG XSS WLOO NURQRU SHU LQYnQDUH

)LJXU 1HWWRNRVWQDGHU I|U DUEHWVPDUNQDGVnWJlUGHU RFK QlULQJVOLYVEHIUlPMDQGH nWJlUGHU NURQRU SHU LQYnQDUH

! "

6YDJW EHIRONQLQJVXQGHUODJ

.RPPXQHUQD NRPSHQVHUDV L GHOPRGHOOHQ I|U PHUNRVWQDGHU Sn

JUXQG DY VYDJW EHIRONQLQJVXQGHUODJ 'HVVD NDQ XSSVWn Sn JUXQG DY

• VlPUH I|UXWVlWWQLQJDU I|U LQWHUNRPPXQDOW VDPDUEHWH

• DWW NRPPXQHQ PnVWH WD HWW VW|UUH DQVYDU L DWW HUIRUGHUOLJ VDP KlOOVVHUYLFH XSSUlWWKnOOV

, RPUnGHQ GlU GHW UHJLRQDOD EHIRONQLQJVXQGHUODJHW LQRP

NLORPHWHU |YHUVWLJHU LQYnQDUH EHG|PV GHW SULYDWD QlULQJVOLYHW NXQQD IXQJHUD Sn NRPPHUVLHOOD JUXQGHU $OOW PLQGUH UHJLRQDOW EHIRONQLQJVXQGHUODJ VNDSDU HWW DOOW VW|UUH EHKRY DY HWW WLOOlJJ VnWLOOYLGD GHW LQWH ILQQV HWW VWRUW ORNDOW EHIRONQLQJVXQGHUODJLQRP NLORPHWHU

6WUXNWXUNRVWQDGVXWUHGQLQJHQ VRP I|UHVORJ PRGHOOHQ VNUHY L VLWW EHWlQNDQGH

*UXQGHUQD I|U DWW IDVWVWlOOD HWW VnGDQW WLOOlJJ EOLU HPHOOHUWLG VXEMHNWLYD HIWHUVRP GHW LQWH JnU DWW YLVD KXU NRVWQDGHUQD PHU SUHFLVW SnYHUNDV DY VNLOOQDGHU L EHIRONQLQJVXQGHUODJ )|UVODJHW DWW LQUlWWD WLOOlJJHW lU Vn OHGHV JUXQGDW Sn HQ UHQW SROLWLVN EHG|PQLQJ 'HQ WHNQLVND NRQVWUXN WLRQHQ lU RFNVn JUXQGDG Sn UHQD EHG|PQLQJDU «

6Pn ODQGVWLQJ

/DQGVWLQJ PHG IlUUH LQYnQDUH lQ InU HWW VlUVNLOW WLOOlJJ L GHOPRGHOOHQ I|U KlOVR RFK VMXNYnUG )\UD ODQGVWLQJ HUKnOOHU

WLOOlJJ VRP YDULHUDU PHOODQ RFK NURQRU SHU LQYnQDUH 7LOOlJJHW lU WlQNW DWW ILQDQVLHUD PHUNRVWQDGHU VRP NDQ XSS

NRPPD QlU G\U XWUXVWQLQJ PnVWH ILQDQVLHUDV DY HWW IlUUH DQWDO LQYnQDUH 'HOPRGHOOHQ E\JJHU GRFN LQWH Sn QnJRW HPSLULVN XQGHU ODJ RFK GHW KDU LQWH SnYLVDWV QnJUD PHUNRVWQDGHU I|U KlOVR RFK VMXNYnUG VRP KlQJHU VDPPDQ PHG DWW YLVVD ODQGVWLQJ lU VPn

'HQ XSSI|OMQLQJ VRP JMRUWV DY KlOVR RFK VMXNYnUGVPRGHOOHQ L ODQGVWLQJVV\VWHPHW YLVDU DWW GHOPRGHOOHQV I|UNODULQJVJUDG I|UElWW UDV SnWDJOLJW RP WLOOlJJHW I|U VPn ODQGVWLQJ WDV ERUW

(NRQRPLVND HIIHNWHU

, GDJHQV V\VWHP lU GHW NRPPXQHU VRP HUKnOOHU ELGUDJ L HQ HOOHU IOHUD DY GHOPRGHOOHUQD QlULQJVOLYVEHIUlPMDQGH nWJlUGHU RFK VYDJW EHIRONQLQJVXQGHUODJ (QOLJW VDPODGH NRPPLWWpQV I|UVODJ EOLU GHW

NRPPXQHU VRP InU HWW XWIDOO VRP |YHUVWLJHU HQ NURQD Sn VNDWWH VDWVHQ 7RWDOW EOLU GHW NRPPXQHU VRP HUKnOOHU HWW VWUXNWXUELGUDJ HIWHU LQI|UDQGHSHULRGHQV VOXW

7DEHOO $QWDO NRPPXQHU LQGHODW HIWHU EHORSS SHU LQYnQDUH

%HORSS NU LQY

$QWDO NRPPXQHU

WLOO

WLOO

WLOO

WLOO

WLOO

WLOO

WLOO

WLOO

gYHU

6XPPD

)|U ODQGVWLQJHQ lU GHW VH[ VW\FNHQ VRP HUKnOOHU HWW VWUXNWXUELGUDJ HIWHU LQI|UDQGHSHULRGHQV VOXW )|U WUH ODQGVWLQJ lU GHW HUVlWWQLQJHQ L GHOPRGHOOHQ VPn ODQGVWLQJ VRP OLJJHU WLOO JUXQG I|U ELGUDJHW )|U WYn lU GHW HIIHNWHQ DY NRPPLWWpQV VDPODGH I|UVODJ VRP OLJJHU WLOO JUXQG I|U ELGUDJHW )|U HWW ODQGVWLQJ lU GHW HQ NRPELQDWLRQ

7DEHOO /DQGVWLQJ PHG VWUXNWXUELGUDJ

/DQGVWLQJ

%HORSS NU LQY

.URQREHUJ

*RWODQG

%OHNLQJH

-lPWODQG

9lVWHUERWWHQ

1RUUERWWHQ

6WUXNWXUELGUDJHW VNXOOH HQOLJW GHWWD I|UVODJ XSSJn WLOO FLUND PLO MDUGHU NURQRU 'HWWD ILQDQVLHUDV JHQRP DWW UHJOHULQJVSRVWHQ PLQVNDV PHG PRWVYDUDQGH EHORSS

7DEHOO 6WUXNWXUELGUDJHWV VWRUOHN PLOMRQHU NURQRU

6HNWRU

%HORSS

/DQGVWLQJ

GlUDY PRGHOOHU

XWIDOO

.RPPXQ

GlUDY PRGHOOHU

XWIDOO

7RWDOW

6 Utfallsförändringar på grund av den löpande uppdateringen i kostnadsutjämningen

Kommitténs bedömning: De årliga förändringarna i bidrag och avgift bör slå igenom fullt ut. Vid översyn av nuvarande delmodeller bör en ökad stabilitet eftersträvas. Kommittén anser att man bör öka kunskapen om att kostnadsutjämningen är ett utjämningssystem och inte ett bidragssystem.

Enligt direktiven skall kommittén analysera stabiliteten i kostnads- utjämningens olika delmodeller mellan åren. Brist på stabilitet tolkas här som att tillägg/avdrag i en delmodell förändras kraftigt åt ett håll för att nästa år förändras kraftigt åt andra hållet.

Inför varje bidragsår uppdateras alla demografiska och socio- ekonomiska variabler i kostnadsutjämningen. Andra variabler såsom tätortsbefolkning uppdateras när tillfälle ges. Detta kan och skall ge förändrat utfall för enskilda kommuner. Om kommunens relativa kostnadsläge gentemot övriga kommuner har förändrats som det beräknas i utjämningsmodellen skall detta återspeglas i en förändrad standardkostnad.

Dessutom görs det en nivåjustering av delmodellerna då den riksgenomsnittliga kostnaden uppdateras. Om kostnaderna i kom- munsektorn ökar mellan åren kommer omfördelningen att öka över tiden. En förändrad standardkostnad behöver således inte betyda förändrade strukturella förutsättningar. Det är förändringen av tillägget/avdraget i respektive delmodell som är intressant att studera.

6.1 Utjämning inte bidrag

Man kan säga att via kostnadsutjämningen fördelas det demo- grafiska trycket lika på alla kommuner. De kommuner som har en utveckling som är kraftigare än riket får ett ökat bidrag/minskad

237

Utfallsförändringar på grund av den löpande uppdateringen i kostnadsutjämningen

SOU 2003:88

avgift. Kommuner med en svagare utvecklingen får vara med och betala via ökad avgift/minskat bidrag.

På grund av en allt äldre befolkning och fler elever i grund- och gymnasieskolan i riket i allmänhet de senaste åren har kostnads- utjämningen ofta beskyllts för att vara orättvis. Finansieringen av det ökade trycket på kommunal service i landet som helhet löses inte via kostnadsutjämningen utan via tillskott i det generella stats- bidraget eller genom ökade skatteintäkter.

6.1.1 Exemplet grundskolan

Under de senaste åren har andelen skolelever ökat i riket som hel- het. Det finns dock kommuner som minskat sin andel samtidigt som det finns kommuner vars andel ökat betydligt snabbare än genomsnittet.

Via kostnadsutjämningen och då främst delmodellen för grund- skolan justeras tillägg/avdrag utifrån kommunens relativa läge. I figur 6.1 nedan redovisas utvecklingen av andelen skolelever i tre kommuner samt i riket.

Figur 6.1. Utvecklingen av andelen skolelever i några utvalda kom- muner samt riket 1999 2001

14,0%

13,5%

13,0%

12,5%

12,0%

11,5%

11,0%

10,5%

1999

2000

2001

Upplands Väsby

Sigtuna

Lekeberg

Riket

238

SOU 2003:88 Utfallsförändringar på grund av den löpande uppdateringen i kostnadsutjämningen

Sigtuna kommun har upplevt en kraftig ökning av andelen skolbarn under perioden 1999 till 2001 Ökningen har dessutom varit kraf- tigare än i riket. Detta har resulterat i ett ökat tillägg i delmodellen för grundskolan då Sigtunas ”ogynnsamma” åldersstruktur blivit allt mer ogynnsam under perioden (plus 456 kronor per invånare mellan 2000 och 2003).

I Upplands Väsby kommun har andelen skolelever också ökat, om än i en något lugnare takt. Ökning är ungefär den samma som den i riket, vilket gett en liten ökning av tillägget (plus 16 kronor per invånare 2000 till 2003). Kommunen får alltså fler elever men inte mer pengar då det handlar om en utjämning.

Elevantalet i Lekebergs kommun har minskat kraftigt under perioden. Det gör att kommunen får ett minskat tillägg, kom- munens tidigare ogynnsamma struktur har närmat sig nivån i riket. Minskningen av tilläget är dock inte bara kopplad till den egna minskningen utan även en effekt av att genomsnittet i riket ökar. Totalt har kommunen fått en minskning av tillägget med 299 kro- nor per invånare mellan 2000 och 2003.

6.2 Marginaleffekter vid in- respektive utflyttning

Nedan redovisas effekterna av att personer i olika åldrar flyttar in till Tranås kommun. Som det visar sig i tabellen varierar utfallet kraftigt beroende på den flyttande personens ålder. Utjämnings- systemets grundtanke är att omfördelningen av resurser vid in- och utflyttning i genomsnitt skall motsvara de förändringar av kostna- derna som befolkningsförändringen antas generera. Detta gäller vid genomsnittlig avgifts-, ambitions- och effektivitetsnivå.

239

Utfallsförändringar på grund av den löpande uppdateringen i kostnadsutjämningen

SOU 2003:88

Tabell 6.1. Effekter på skatter och statsbidrag vid inflyttning i Tranås kommun, några valda grupper

Ålder

Inkomst

Kön

Skatte-

Inkomst-

Generellt

Ålders-

Kostnads-

Totalt

intäkter

utjämning

statsbidrag

baserat

utjämning

stats-

bidrag

19–64

0’

man/kvinna

0

28 061

2 970

0

-25 657

5 374

19–64

300’

man/kvinna

64 650

-29 479

2 970

0

-25 657

12 484

1–2

0

man/kvinna

0

28 061

2 970

0

24 941

55 972

10–15

0

man/kvinna

0

28 061

2 970

2 621

35 723

69 375

16–18

0

man/kvinna

0

28 061

2 970

3 371

53 292

87 694

65–74

150’

kvinna

32 325

-709

2 970

365

-16 675

18 276

75–84

150’

man

32 325

-709

2 970

1 864

9 568

46 018

85+

150’

kvinna

32 325

-709

2 970

6 873

149 151

190 610

Kostnadsutjämningen försämras med knappt 26 000 kronor när en person i åldern 19 64 år flyttar in i kommunen. Generellt kan man säga att om det flyttar in en person i åldern 19 64 år minskar andelen barn, ungdomar, äldre och utomnordiska medborgare av den totala befolkningen. Därför kommer kostnadsutjämningen för dessa verksamheter att försämras (se tabell 6.2). Sambandet gäller även vid utflyttning. En person mindre i åldern 19 64 genererar ett tillskott i kostnadsutjämningens övriga delmodeller.

Tabell 6.2. Effekten på kostnadsutjämningens olika delmodeller vid inflyttning av person i åldern 19–64 år i Tranås kommun

Tranås

Barnomsorg

-4 387

Individ- och fam.omsorg

-2 590

Äldreomsorg

-7 351

Grundskola

-7 628

Gymnasieskola

-2 916

Övriga

-785

Summa

-25 657

240

SOU 2003:88 Utfallsförändringar på grund av den löpande uppdateringen i kostnadsutjämningen

6.3 Förändringar i kostnadsutjämningen till följd av den årliga uppdateringen

Kostnadsutjämningen

Kostnadsutjämningen innefattar utjämningsmodeller för 16 verk- samheter eller kostnadsslag för kommunerna och tre utjämnings- modeller för landstingen. De utjämningsmodeller som omfördelar mest resurser är de traditionella kärnverksamheterna. Dessa verk- samheter står också för störst andel av kommunernas och lands- tingens kostnader.

Den årliga förändringen i kostnadsutjämningen beror på att underlaget uppdateras. Sådana förändringar bör slå igenom då de motsvaras av en motsvarande förändring i den faktiska relativa kostnadsstrukturen. Den årliga förändringen av kostnadsutjäm- ningen bör därför tillåtas slå igenom fullt ut vid de årliga upp- dateringarna. Något som också kan ge stora effekter vid uppdate- ringar är om nivån på någon enskild uppgift passerar en uppsatt gräns vilket gör att kommunens bidrag/avgift förändras på ett till synes omotiverat sätt. Sådana gränser finns exempelvis i del- modellerna för vatten och avlopp, befolkningsminskning (delen som beaktar elevförändringarna), samt administration och rädd- ningstjänst.

Kommittén anser att man i den mån det är möjligt bör utforma delmodellerna så att dessa effekter kan undvikas. I delmodellen för befolkningsminskning föreslår kommittén en sådan lösning. När det gäller vatten och avlopp föreslår kommittén att denna del- modell utgår.

När det gäller de årliga förändringarna ligger 50 till 60 procent av kommunerna inom intervallet plus/minus 200 kronor för kostnads- utjämningen totalt. Andelen inom detta intervall ökar under perioden 2000 2003, från 51 till 62 procent. För 34 procent av kommunerna har bidraget/avgiften sammantaget förändrats med mer än plus 600 kronor per invånare mellan 2000 och 2003. För endast 4 procent av kommunerna har bidrag/avgiften sammantaget förändrats med mer än minus 600 kronor per invånare mellan 2000 och 2003.

241

Utfallsförändringar på grund av den löpande uppdateringen i kostnadsutjämningen SOU 2003:88

Figur 6.2. Total förändring i kostnadsutjämningen 2000 2003. Antal kommuner per intervall

50

46

45

40

38

34

34

33

35

kommuner

30

30

25

18

Antal

20

15

11

11

10

5

7

6

6

4

4

2

5

0

800- till 000 1-

600- till 800-

400- till 600-

200- till 400-

0 till 200-

200 till 0

400 till 200

600 till 400

800 till 600

000 1 till 800

200 1 till 000 1

400 1 till 200 1

600 1 till 400 1

800 1 till 600 1

000 2 till 800 1

000 2 över

Tabell 6.3. Antal kommuner med stora förändringar

Årlig förändring

Ett år

Två år

varav i följd

Tre år

<–200

45

12

8

2

>+200

76

79

53

23

En årlig förändring på 200 kronor per invånare bör en kommun kunna hantera utan större problem. De nuvarande införande- reglerna bygger på detta antagande. Det motsvarar cirka 14 öre på skattesatsen för genomsnittskommunen.

T abell 6.4. Maximal förändring i kostnadsutjämningen

2000 till 2001

2001 till 2002

2002 till 2003

2000 till 2003

Max

1 293

1 196

949

2 142

Min

-553

-644

-605

-952

De maximala bidragsförändringarna redovisas i tabell 6.4.

242

SOU 2003:88 Utfallsförändringar på grund av den löpande uppdateringen i kostnadsutjämningen

Det är 23 kommuner som har haft en positiv förändring på mer än 200 kronor per år. Samtliga kommuner utom en är mindre än mediankommunen (cirka 15 200 personer). De flesta kommuner erhåller i utgångsläget ett bidrag, endast 3 kommuner betalar en avgift. Merparten av den positiva förändringen kan härledas till ökad ersättning i delmodellen befolkningsminskning och ett ökat bidrag i delmodellen för äldreomsorgen. Flertalet kommuner har också fått en ökad ersättning i delmodellen för gymnasieskolan.

Det är 14 kommuner som har haft en negativ förändring på mer än 200 kronor två eller tre år. Hälften av dessa kommuner har fler än 30 000 invånare. Merparten av kommunerna betalar i ut- gångsläget en avgift. Endast en kommun ligger i skogslänen. Orsaken till den negativa förändringen är blandad, ökad avgift i delmodellerna för äldreomsorg, grundskola och gymnasieskolan, men även inom övriga verksamheter.

6.3.1 Förändring i kostnadsutjämningens olika delar

Figur 6.3. Total positiv förändring över 200 kronor i kostnads- utjämningen 2001, 2001 och 2003 antal kommuner per modell

Antal kommuner

140

121

120

100

93

97

85

78

80

60

54

40

33

25

24

22 16

21

18 20

18

20

9

2

4

4

1

1

0

1

0

0

2000/2001

2001/2002

2002/2003

Bo

Grsk

Gysk

Äo

Ifo

Bef.minsk

övrigt

Totalt

243

Utfallsförändringar på grund av den löpande uppdateringen i kostnadsutjämningen

SOU 2003:88

Figur 6.4. Total negativ förändring över 200 kronor i kostnads- utjämningen 2001, 2001 och 2003. Antal kommuner per modell

Antal kommuner

35

31

29

30

26

25

20

20

15

13

10

7

7

8

7

8

10 10

9

8

5

4

3

3

5

2

2

2

1

0

0

0

2000/2001

2001/2002

2002/2003

Bo

Grsk

Gysk

Äo

Ifo

Bef.minsk

övrigt

Totalt

Stor negativ förändring

• För kommuner med sammantaget stora förändringar i kost- nadsutjämningen från ett år till ett annat går förändringarna åt samma håll i två eller flera modeller, framförallt i delmodellen i äldreomsorgen.

• Vissa kommuner får också stora förändringar i delmodellen gymnasieskolan. I flera fall förklaras förändring i gymnasie- modellen av förändringar i programvalsfaktorn.

• I några kommuner som tidigare haft en kraftigt minskande folkmängd har ersättningen minskat som en följd att befolk- ningsminskningen har planat ut.

• I delmodellen för näringsliv och sysselsättning utgår ersättning för de kommuner som har en andel arbetslösa som överstiger riket med 2 procentenheter. Om andelen uppdateras och kom- munen kommer under gränsen försvinner hela bidraget.

244

SOU 2003:88 Utfallsförändringar på grund av den löpande uppdateringen i kostnadsutjämningen

6.3.2 Kostnadsutjämningen och kommungrupperna

En analys av förändringen på kommungruppsnivå visar att det skett relativt stora omfördelningar. Det har skett en omfördelning från storstäder till främst industri-, landsbygds- och glesbygdskom- muner. Förorterna har vunnit på vissa delar samtidigt som man förlorat på andra delmodeller.

Figur 6.5. Förändring i kostnadsutjämning 2000 2003 per kom- mungrupp och delmodell, kronor per invånare

2 000

invånare

1 500

1 000

per

500

Kronor

0

-500

-1 000

Storstäder

Förortskommuner

Större städer

Medelstora städer

Industrikommuner

Landsbygdskom.

Glesbygdskom.

Övriga, större

Övriga, mindre

Barnomsorg

Grundskola

Gymnasieskola

Äldreomsorg

Individ- och familjeomsorg

Befolkningsminskning

Övrigt

Totalt

I tabell 6.5 redovisas de totala avgifts- och bidragsbeloppen år 2000 och 2003. Här syns tydligt den omfördelning som skett under de senaste åren. Omfördelningen är en effekt av de demografiska förändringar som skett de senaste åren där ett stort antal yngre vuxna sökt sig till storstadsområdena.

Stockholmsregionen har tappat till övriga Sverige, främst till Norrlandslänen. När det gäller kommunstorlek finns ett samband mellan förändringen i kostnadsutjämningen och storleken på kom- munen. De mindre kommunerna har haft en positiv förändring.

245

Utfallsförändringar på grund av den löpande uppdateringen i kostnadsutjämningen

SOU 2003:88

Tabell 6.5. Utfall i kostnadsutjämningen 2000 och 2003 samt nettoförändring per kommungrupp

2000

2003

Nettoförändring

Avgift

Bidrag

Netto

Avgift

Bidrag

Netto

Storstäder

0

2 131

2 131

0

1 702

1 702

-429

Förorts-

-1 009

102

-907

-1 158

98

-1 060

-153

kommuner

Större städer

-2 213

47

-2 166

-2 792

32

-2 760

-593

Medelstora städer

-719

205

-514

-686

325

-361

153

Industri-

-396

171

-225

-205

378

173

398

kommuner

Landsbygdskom.

-59

283

224

-58

404

346

122

Glesbygdskom.

0

1 319

1 319

0

1 497

1 497

178

Övriga, större

-256

237

-19

-223

369

146

166

Övriga, mindre

-123

271

148

-124

391

267

119

Totalt

-4 777

4 766

-5 247

5 195

6.3.3 Kostnadsutjämningen och befolkningsminskning

När folkmängden minskar i en kommun kompenseras kommunen för detta genom att ersättningen i delmodellen för befolknings- minskning ökar. För närmare beskrivning se kapitlet om befolk- ningsförändringar.

Något som kanske inte är lika känt är att när folkmängden minskar, exempelvis genom utflyttning av personer i åldern 20 till 30 år ökar ersättningen i de åldersberoende delmodellerna. Detta genom att andelen barn och andelen äldre ökar vilket ger en högre standardkostnad. Se exempel i tabell 6.6.

246

SOU 2003:88 Utfallsförändringar på grund av den löpande uppdateringen i kostnadsutjämningen

Tabell 6.6. Effekten på kostnadsutjämningens olika delmodeller vid utflyttning av person i åldern 19 64 år i Örnsköldsviks kom- mun

Örnsköldsvik

Barnomsorg

4 387

Ifo

2 449

Äldreomsorg

7 296

Grundskola

7 305

Gymnasieskola

2 763

Befminskning

8 957

Övriga

184

Summa

33 341

Den totala effekten på kommunens inkomster blir knappt minus 3 200 kronor när hänsyn tagits till att skatteintäkter och statsbidrag minskar vid utflyttning.

I figur 6.6 redovisas förändringen av kostnadsutjämningen bidrag/avgift för samtliga kommuner. En gruppering är gjord utifrån befolkningsutvecklingen 1991 till 2001. De 10 procent av kommunerna med den största befolkningsminskningen, mer än 11,5 procent, redovisas i stapeln längst till vänster.

Ju större minskning av befolkningen desto större är den positiva förändringen i kostnadsutjämningen. Kommunerna har fått ett ökat bidrag i delmodellen som kompenserar för befolknings- minskning.

Men betydligt större inverkan har den positiva förändringen i delmodellen för äldreomsorg. Antalet personer över 80 år har ökat med 10 procent sedan 1991. Motsvarande förändring i riket är 25 procent. Men då den totala folkmängden har minskat med över 11 procent ökar andelen personer över 80 år kraftigare än den gör i riket. Detta resulterar i en positiv förändring av kostnadsutjäm- ningen.

247

Utfallsförändringar på grund av den löpande uppdateringen i kostnadsutjämningen

SOU 2003:88

Figur 6.6. Förändring i kostnadsutjämning 2000 till 2003 per

befolkningsförändringsdecil och delmodell

2 000

1 500

invånare

1 000

500

kronor per

0

-500

-1 000

<-11,5

<-8,63

<-6,84

<-5,01

<-3,47

<-1,06

<1,88

<5,04

<8,93

<39,16

Barnomsorg

Grundskola

Gymnasieskola

Äldreomsorg

Individ- och familjeomsorg

Befolkningsminskning

Övrigt

Totalt

Tabell 6.7. Befolkningsförändring, procent

1991

2001

Föränd.

Antal 80+

Decil 1

16 745

18 453

10,2 %

Riket

369 578

464 211

25,6 %

Andel 80+

Decil 1

5,42 %

6,87 %

26,8 %

Riket

4,30 %

5,22 %

21,3 %

Skillnad

1,12 %

1,65 %

248

SOU 2003:88 Utfallsförändringar på grund av den löpande uppdateringen i kostnadsutjämningen

6.3.4 Kostnadsutjämningen och stabiliteten

Stabilitet har här definierats som att summan av en kommuns för- ändring av avgiften/bidraget i kostnadsutjämningen under perioden 2000 till 2003 är större än nettoförändringen. Går förändringen av avgiften/bidraget åt samma håll vid varje uppdatering kan det ses som en effekt av en förändrad relativ behovsstruktur i kommunen. Sådana förändringar bör kunna förklaras och accepteras. Men när avgiften/bidraget förändras fram och tillbaka mellan åren kan det vara svårt att förstå logiken i kostnadsutjämningssystemet.

För att kostnadsutjämningen skall anses instabil måste kommu- nen ha haft minst en positiv och en negativ förändring på 200 kro- nor. Totalt är det 25 kommuner som upplevt detta under perioden 2000 till 2003. För flera av dessa kommuner har dock nettoföränd- ringen under perioden varit liten.

Om det är en enstaka delmodell som svänger fram och tillbaka kan det finnas anledning att försöka öka stabiliteten i samband med att kostnadsutjämningen ses över. Är det däremot så att flera enskilda delmodeller förändras åt samma håll får detta ses som en naturlig effekt av den demografiska utvecklingen i kommunen.

Figur

6.7.

Förändring i kostnadsutjämningen årligen 2000 2003

samt totalt under perioden 2000 2003

1500

1000

per invånare

500

Kronor

0

-500

-1000

Nykvarn

Östhammar

Oxelösund

Kinda

Vadstena

Valdemarsvik

Mullsjö

Bromölla

Dals-Ed

Essunga

Karlsborg

Munkedal

Sotenäs

Stenungsund

Eda

Storfors

Askersund

Laxå

Nora

Skinnskatteberg

Malung

Smedjebacken

Vansbro

Norsjö

Vännäs

2000 till 2001

2001 till 2002

2002 till 2003

Netto

249

Utfallsförändringar på grund av den löpande uppdateringen i kostnadsutjämningen

SOU 2003:88

Gör man motsvarande analys per delmodell kan det konstateras att det är ytterst få fall där en enskild modell förändras kraftigt åt olika håll under perioden. Det rör sig om en till tre kommuner per del- modell. Undantaget är delmodellen för gymnasieskolan där det är något fler kommuner som har upplevt stora svängningar.

En orsak till stora förändringar mellan åren kan vara att kom- munens värde passerar en uppsatt gräns i någon modell och på så sätt förlorar ersättning. I det senare fallet blir effekten desto mer kännbar ju högre den lägsta ersättningsnivå är. Börjar ersättningen vid noll är det inget problem. Dylika gränser finns i delmodellerna för:

• befolkningsminskning 7 18 år

• vatten och avlopp

• administration, räddningstjänst med mera

• kollektivtrafik

I delmodellen för befolkningsminskning finns ett generellt villkor att den totala befolkningen skall ha minskat med två procent för att ersättning skall utgå för minskat antal elever. Uppfylls inte den gränsen utgår ingen ersättning oavsett om antalet skolelever fort- farande minskar. Eftersom ersättningen per elev är högt satt blir förlusten stor om kommunen inte längre uppfyller det generella villkoret.

I delmodellen för vatten och avlopp finns det 11 olika standard- kostnadsklasser allt beroende vilken bebyggelsestruktur samt vilka markförhållanden som råder i kommunen. När bebyggelsestruk- turen (mäts genom tätortsgraden) uppdateras kan kommunen få en förändrad ersättning. Då det skiljer 50 kronor mellan de olika klasserna blir förändring minst detta belopp vid byte av ersättning. Sedan 2000 har bebyggelsestrukturen uppdaterats en gång, inför bidragsåret 2003. Detta resulterade i att 10 kommuner fick föränd- rade ersättningar, merparten negativa sådana. För den enskilde kommun kan dessa förändringar te sig konstiga då deras kostnader inte förändras på samma sätt.

I delmodellen för administration, räddningstjänst med mera finns det åtta olika standardkostnadsnivå från 150 till 850 kronor per invånare. Standardkostnaden räknas fram med hjälp av folk- mängden, antalet invånare per kvadratmeter samt tätortsgraden. Befolkning uppdateras varje år, tätortsgraden när tillfälle ges. Stora

250

SOU 2003:88 Utfallsförändringar på grund av den löpande uppdateringen i kostnadsutjämningen

förändring kan uppstå vid uppdateringar, som mest plus/minus 650 kronor.

I delmodellen för kollektivtrafik mäter man andelen personer som bor i tätorter med fler än 20 000 invånare. Vid uppdatering kan det, om en eller fler tätorter i ett län kommer under denna gräns, bli en minskad ersättning för länet vilket drabbar samtliga av länets kommuner.

6.4 Överväganden och förslag

Kommittén anser att man inte bör införa någon begräsning på hur mycket en kommuns avgift/bidrag får förändras mellan åren. Att flertalet modeller förändras åt samma håll vissa år vilket samman- taget ger en stor effekt för den enskilde kommunen är det en effekt av valet av metod. Varje delmodells standardkostnad räknas ut separat och skall spegla den relativa strukturen i den enskilda verk- samheten.

För att minska stora förändringar bör man istället söka öka stabiliteten i de olika delmodellerna.

Kommittén förslår exempelvis i utvärderingen av delmodellen för gymnasieskolan att programvalsfaktorn skall räknas på ett tvåårsgenomsnitt. Ett sådan förändring minskar förändringarna mellan åren.

När det gäller delmodellen för befolkningsminskning föreslår kommittén att nuvarande kompensation förändras. Nuvarande spärr på den totala folkmängden tas bort samtidigt som ersätt- ningen sänks.

Delmodellen för vatten och avlopp förslås utgå ur kostnads- utjämningen.

Delmodellen för räddningstjänst, administration m.m. skall en- ligt kommittén förslag slås samman med ett antal andra del- modeller inom ramen för kostnadsutjämningen.

251

7 Vissa verksamhetsövergripande aspekter

7.1 Kommunernas faktorkostnader

Ett vanligt synsätt när man studera kommunernas kostnader är verksamhetsperspektivet, t.ex. vad grundskolan kostar. Utjäm- ningssystemets struktur bygger till största del på detta synsätt. Vissa inslag av att kompensera för kostnader som förekommer i produktionen av de flesta verksamheter, så kallad faktorkostnader, görs i delmodellen för uppvärmning där kommunerna kompenseras för de skillnader i lokalkostnader som beror på klimatet. Vidare kompenseras vissa kommuner för kvardröjande merkostnader i löneläget på grund av det tidigare kallortstillägget.

Analyserar man kostnaderna utifrån de olika kostnadsslagen kan man se att den enskilt största kostnaden är den egna personalen, som tar i anspråk 53 procent av kommunernas resurser. Till detta kommer personalrelaterade kostnader i delar av kommunernas verksamhet som inte bedrivs i egen regi. Om man lägger till dessa tjänster utgör de personalrelaterade kostnaderna för kommunerna som helhet knappt 70 procent.

De resterande 30 procenten av de totala kostnaderna består till största delen av lokalkostnader (10 procent), inköp av varor (6 pro- cent) och transfereringar (6 procent) varav hälften går till enskilda personer.

253

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

SOU 2003:88

Figur 7.1. Fördelning av kommunernas kostnader på kostnadsslag år 2001, cirka 350 miljarder kronor

Kalkylerade

Fördelade kostnader

kapitalkostnader

8%

7%

Externa lokalhyror

3%

Bidrag o

transferingar

6%

Personalkostnader

Övriga tjänster

53%

6%

Köp av verksamhet

11%

Externa varor

6%

Källa: SCB.

De faktorkostnader som utgör den större delen av kommunernas verksamhet och är intressanta ur ett strukturellt perspektiv är personal- och lokalkostnader.

7.1.1 Personalkostnader

Personalkostnaderna består dels av löner till de anställda, dels av arbetsgivaravgifter. De senare utgörs till största del av de lag- stadgade arbetsgivaravgifterna, en mindre del är avtalsenliga.

Personalkostnadsandelen skiljer sig mellan olika verksamheter. Barn- och äldreomsorg är de verksamheter med högst andel, 80 respektive 81 procent. Se tabell 7.1.

254

SOU 2003:88 Vissa verksamhetsövergripande aspekter

Tabell 7.1. Personalkostnadsandel per verksamhet år 2000

Verksamhet

Personalkostnadsandel, %

Barnomsorg

80

Grundskola

73

Gymnasieskola

65

Äldreomsorg

81

Totalt

68

Källa: Svenska Kommunförbundet.

Den del av skillnaden i personalkostnader mellan kommunerna som beror på skillnader i åldersstrukturen kompenseras i respektive verksamhets delmodell.

Personaltäthet

En hög personaltäthet ger höga personalkostnader som i sin tur ger höga verksamhetskostnader, detta givet en viss lönenivå.

Personaltätheten kan också ses som ett servicemått och i viss mån vara en indikator på skillnader i verksamhetens kvalitet. Den kan också vara av strukturell karaktär. En högre andel äldre kräver mer personal, är de äldres hälsa dessutom sämre krävs det ytter- ligare personal.

Ska man jämföra skillnader i personaltäthet mellan olika kom- muner bör man försöka eliminera eventuella skillnader som beror på strukturella faktorer såsom åldersstruktur. Detta görs enklast genom att mäta personaltätheten per brukare, exempelvis per elev. Strukturella skillnader som beror på geografiska faktorer kan vara svårare att sortera bort.

Barnomsorg

Inom barnomsorgen, här kommunal förskola, är den genom- snittliga personaltätheten 5,3 barn per årsarbetare. Den enda kom- mungrupper som väsentligt avviker från genomsnittet och övriga grupper är glesbygdskommunerna. I denna grupp går det endast 4,7 barn per årsarbetare. Skillnaderna mellan grupperna har minskat under de senaste åren.

255

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

SOU 2003:88

Figur 7.2. Personaltäthet i förskolan 2001, barn per årsarbetare

7,00

6,00

5,6

5,1

5,6

5,4

5,7

5,4

5,4

5,4

5,5

5,4

5,4

5,6

5,3

5,4

5,1

5,6

5,3

5,6

5,3

årsarbetare

5,00

4,7

4,00

Barn per

3,00

2,00

1,00

0,00

Storstäder

Förortskommuner

Större städer

Medelstora städer

Industrikommuner

Landsbygdskommuner

Glesbygdskommuner

Övriga mindre

kommuner

Övriga större

kommuner

Samtliga kommuner

Barn per årsarbetare, enskild förskola Barn per årsarbetare, kommunal förskola

Källa: Skolverket.

Inom fritidsverksamheten är skillnaderna större. Det är framför allt förorter, större och medelstora städer som har fler barn per an- ställda än genomsnittet. Fritidsverksamheten utgör dock en mindre del av barnomsorg varför detta inte slår igenom i kostnaden.

Grundskola

Vid en analys av antalet lärare per elev kan konstateras att det är två kommungrupper som avviker från övriga – storstäderna och gles- bygdskommunerna. I storstädernas fall beror skillnaden på bety- dande undervisning i modersmål och svenska som andraspråk. Exkluderas denna personalkategori hamnar lärartätheten för stor- städer i nivå med övriga grupper. Glesbygdskommunernas högre värde förklaras delvis av att de av geografiska skäl bedriver mindre skolor med mindre antal elever per klass vilket i sin tur ger en högre lärartäthet.

256

SOU 2003:88

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

Figur 7.3. Personaltäthet i grundskolan 2001, lärare per 100 elever

10

8,5

9

8,2

7,5

7,7

7,7

7,9

7,8

7,7

7,7

7,8

elev

8

7

100

6

5

per

4

Lärare

3

2

1

0

Storstäder

Förortskommuner

Större städer

Medelstora städer

Industrikommuner

Landsbygdskommuner

Glesbygdskommuner

Övriga mindre kommuner

Övriga större kommuner

Samtliga kommuner

Lärare (heltidstj.) per 100 elever

Källa: Skolverket.

Den skillnad i lärartäthet och kostnad som beror på att glesbygds- kommunerna är tvungna att bedriva mindre skolenheter kompen- seras i tillägget för små skolor och skolskjutsar. Skillnaden för storstäderna som beror på en större omfattning av modermåls- undervisning och undervisning av svenska som andraspråk kom- penseras i tillägget för modermålsundervisning.

Gymnasieskola

Lärartätheten i gymnasieskolan skiljer sig mer mellan kommun- grupper än vad fallet är i grundskolan. Storstäderna har den lägsta lärartätheten medan glesbygdskommuner har den högsta. En för- klarande faktor kan vara elevernas val av program. Praktiska program har en högre lärartäthet än teoretiska. Desto fler elever som väljer praktiska program ger allt annat lika en högre lärar- täthet. Glesbygdskommunerna har den dyraste programvalsstruk- turen och högst andel elever på praktiska program. Detta ger en hög lärartäthet.

257

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

SOU 2003:88

Figur 7.4. Personaltäthet i gymnasieskolan 2001, lärare per 100 ele- ver

12,0

9,7

10,9

9,9

100 elev

10,0

8,0

8,0

8,5

9,4

8,6

9,0

8,0

6,9

6,0

per

Lärare

4,0

2,0

0,0

Storstäder

Förortskommuner

Större städer

Medelstora städer

Industrikommuner

Landsbygdskommuner

Glesbygdskommuner

Övriga mindre

kommuner

Övriga större

kommuner

Samtliga kommuner

Lärartäthet per 100 elev inkl gymnasieförbund (258 k:n)

Källa: Skolverket.

Tabell 7.2. Antal elever per elev och skola 2001 efter kommun- storlek

Folkmängd

Lärartäthet

Antal elever per skola

0– 4 999

9,9

54

5 000–9 999

10,5

127

10 000–14 999

9,2

249

15 000–19 999

8,8

482

20 000–29 999

8,4

727

30 000–49 999

8,1

899

50 000–99 999

8,0

896

100 000–199 999

7,9

837

200 000–800 000

7,0

777

Källa: Skolverket.

Det finns också ett samband mellan kommunens storlek och lärartätheten, ju mindre kommun desto högre lärartäthet. Detta gäller ner till de allra minsta kommunerna. De större kommunerna

258

SOU 2003:88

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

kan ha fler elever per skola, hålla ett bredare programurval samt fylla sina klasser. Detta ger samordningsvinster och verksamheten behöver inte samma lärartäthet. Det motsatta förhållandet gäller i mindre kommuner.

Den skillnad i lärartäthet och kostnad som beror på elevernas programval kompenseras i tillägget för programvalet. Någon kom- pensation för små gymnasieskolor utgår inte. Kommuner med ett lite elevunderlag och stort avstånd till andra gymnasieorter får ersättning för resekostnader och inackordering oavsett om kom- munen bedriver gymnasieutbildning eller inte. För de kommuner som bedriver en egen gymnasieskola trots ett litet elevunderlag fungerar denna ersättning som en kompensation för små gymnasie- skolor.

Äldreomsorg

Personaltätheten inom äldreomsorgen, här mätt som antal årsarbe- tare per vårdtagare, för storstäderna avviker nedåt från övriga kom- mungrupper och genomsnittet i riket.

Figur 7.5. Personaltäthet inom äldreomsorg 2001, endast verk- samhet och vårdtagare i egen regi

0,80

0,66

0,69

0,67

0,68

0,68

0,71

0,67

vårdtagare

0,70

0,61

0,65

0,60

0,49

0,50

per

årsarbetare

0,40

0,30

0,20

Antal

0,10

0,00

Storstäder

Förortskommuner

Större städer

Medelstora städer

Industrikommuner

Landsbygdskom.

Glesbygdskom.

Övriga, större

Övriga, mindre

ovägt medelvärde

Antal årsarbetare per vårdtagare

Källa: Skolverket: Vad kostar verksamheten i din kommun 2001, SCB.

259

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

SOU 2003:88

Personaltätheten påverkas av vilken mix av ordinärt och särskilt boende kommun väljer. Den senare är mer personalintensiv. En högre andel med hjälp i ordinärt boende ger allt annat lika en lägre personaltäthet. Storstäderna har valt en fördelning mellan verk- samheterna där man i åldersgruppen över 80 år väljer att hjälpa personerna i hemmet i stället på någon form av boende. Se ta- bell 7.3. Detta förklarar delar av skillnaden i personaltätheten mellan storstäder och övriga kommungrupper.

Vissa skillnader i val omsorgsform kan vara orsakade av struk- turella förhållanden. De orsaker som beror på de äldres hälsa kom- penseras genom en högre normkostnad i delmodellen för äldreomsorg. Finns det av geografiska skäl, och inte främst av hälsoskäl, behov att samla de äldre till någon form av boende kom- penseras kommunerna i den del i delmodellen för äldreomsorgen som beaktar behovet av institutionsboende i glesbygd.

Tabell 7.3. Andel personer med omsorg 80+ uppdelat på omsorgs- form 2001, procent

Kommungrupp

Hemtjänst, 80+

Särskilda boendeformer, 80+

Storstäder

19,5

18,1

Förortskommuner

17,5

19,9

Större städer

18,0

20,0

Medelstora städer

18,4

20,5

Industrikommuner

16,1

21,2

Landsbygdskommuner

17,4

20,5

Glesbygdskommuner

19,9

23,5

Övriga, större

17,9

20,6

Övriga, mindre

17,1

21,2

Riket

17,6

20,9

Källa: Socialstyrelsen.

Löner

Kommittén har med underlag från Kommunförbundets personal- och lönestatistik följt upp löneutvecklingen i kommunerna. Löne- nivåerna har gjorts mer jämförbara genom att lönenivån för olika personalgrupper per kommun har viktats efter den genomsnittliga personalstrukturen inom respektive sektor i landet som helhet. Bearbetningar har gjorts för åren 1993, 1997, 2001 och 2002.

260

SOU 2003:88

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

Lönenivåerna i kommunerna som 1993 var högst i Norrbottens län är under senare år högst i Stockholms län. De relativa löne- nivåerna har sjunkit mest i de tre nordligaste länen. Men även i andra län utan kallortskommuner har likartade förändringar ägt rum.

I nuvarande kostnadsutjämning utgår en ersättning till de före detta kallortskommunerna. Den uppföljning som kommittén gjort visar att de inte finns några större kvardröjande kostnader för detta i de aktuella kommunerna. Kommittén föreslår därför att den aktuella delmodellen skall utgå, se avsnitt 4.12.

Det finns skillnader i lönenivå mellan olika regioner. Kom- munerna i Stockholms län har en genomsnittlig lönenivå som ligger 6 till 7 procent över riksgenomsnitt. Den verksamhet som ligger högst är teknik samt vård och omsorg. Den senare gruppen utgör en större personalgrupp och påverkar därmed genomsnitt mer. För övriga grupper är skillnaden inte lika stor. De är främst inom vård och omsorg som det varit en bristsituation i Stockholmsregionen de senaste åren. Detta kombinerat med flera konkurrerande arbets- givare (exempelvis bemanningsföretag) har drivit upp lönerna i regionen. Samma konkurrens om personalen finns inte i samma utsträckning på andra håll i landet.

Hur mycket av den högre nivån som är en effekt av bristsitua- tionen och hur mycket som är en självvald nivå är svårt att veta. Sedan är det inte självklart att nuvarande skillnader kommer att bestå över tiden. Kommittén menar att det är riskfyllt att införa en kompensation för löneläge då den i hög grad är påverkbar och eventuellt tillfällig.

7.1.2 Lokalkostnader

Kommunerna äger och förvaltar cirka 50 miljoner kvadratmeter lokalyta. Kostnaderna för detta uppgår till drygt 30 miljarder kro- nor. Lokalinnehavet varierar mellan kommungrupperna, per person har glesbygdskommunerna mest lokaler medan förortskommuner- na har minst. Lokalinnehavet säger dock inte hela sanningen om kommunernas lokalanvändning. Vissa kommuner hyr ut lokaler de inte har behov av till företag eller egna bolag. Andra kommuner behöver hyra lokaler från egna bolag eller på den öppna marknaden för att täcka sina behov.

261

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

SOU 2003:88

I genomsnitt kostar lokalerna cirka 3 000 kronor per invånare, motsvarande 26,5 miljarder kronor. Denna kostnad innehåller både kostnader för de lokaler som kommunerna själva äger och förvaltar och kostnader för inhyrda lokaler.

Kostnaden för kommunernas lokaler har minskat de senaste åren, utan att den genomsnittliga lokalytan har minskat. Det har skett en kostnadseffektivisering samtidigt som räntekostnaderna har minskat de senaste åren. Många kommuner har också arbetat medvetet med att sänka sina lokalkostnader. 1

Barnomsorg

Kostnader för lokaler och inventarier inklusive fastighetsskötsel och städning uppgick 2001 till 11 000 kronor per heltidsbarn. Högst kostnad har större städer följt av glesbygdskommunerna. Låga kostnader jämfört med snittet har förortskommunerna och landsbygdskommunerna. Kostnaderna för lokalerna påverkas av fördelningen av omsorgsformer. En hög andel familjedaghem ger exempelvis mindre lokaler och lägre lokalkostnader. Hur mycket kommunen äger själv eller hyr kan också påverka kostnaden.

1 Förvaltningsnyckeln 2002, Svenska Kommunförbundet.

262

SOU 2003:88

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

Figur 7.6. Lokalkostnad per heltidsbarn i barnomsorg 2001

Kronor per heltidsbarn

16 000

10629

6429

11 923

10593

16110

0629

11 561

11162

01410

10433

10 000

14 000

12 000

8 000

6 000

4 000

2 000

0

Storstäder

Förortskommuner

Större städer

Medelstora städer

Industrikommuner

Landsbygdskommuner

Glesbygdskommuner

Större övriga

kommuner

Mindre övriga

kommuner

Samtliga kommuner

Lokalkostnad

Källa: Vad kostar verksamheten i din kommun 2001, SCB.

Figur 7.7. Lokalyta per heltidsbarn i barnomsorg 2001

12

10,3

heltidsbarn

10

8,3

9,5

8,8

9,5

8,8

8

7,2

7,8

6,5

6

per

Kvadratmeter

4

2

Uppgift

saknas

0

Storstäder

Förortskommuner

Större städer

Medelstora städer

Industrikommuner

Landsbygdskommuner

Glesbygdskommuner

Större övriga

Kvadratmeter per heltidsbarn

kommuner

Mindre övriga

kommuner

Samtliga kommuner

Källa: Svenska Kommunförbundet, förvaltningsnyckeln 2002.

263

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

SOU 2003:88

När det gäller lokalytan inom förskoleverksamheten finns det skill- nader mellan kommungrupperna som kan förklara delar av skillna- derna i kostnaderna. Landsbygdskommunerna har få kvadratmeter per heltidsbarn vilket förklarar den låga lokalkostnaden. Gles- bygdskommunerna och de större städerna hade relativt höga lokal- kostnader och har en lokalyta som överstiger genomsnittet.

Grundskola

Kostnader för lokaler och inventarier inklusive fastighetsskötsel och städning uppgick 2001 till 11 400 kronor per elev. Högst kost- nad har storstäderna följt av glesbygdskommunerna. Övriga kom- mungruppers värden ligger kring genomsnittet.

Figur 7.8. Lokalkostnad i grundskolan 2001, kronor per elev

18 000

400

16 000

15

11 700

12 800

14 000

10 900

10 300

10 000

10 700

10 300

10 900

11 400

elev

12 000

10 000

per

Kronor

8 000

6 000

4 000

2 000

0

Storstäder

Förortskommuner

Större städer

Medelstora städer

Industrikommuner

Landsbygdskommuner

Glesbygdskommuner

Övriga mindre

kommuner

Övriga större

kommuner

Samtliga kommuner

Lokalkostnad

Källa: Skolverket.

Höga lokalkostnader per elev beror antingen på stor lokalyta per elev eller på hög kostnad per kvadratmeter eller en kombination av båda.

264

SOU 2003:88

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

Den högre lokalkostnaden för glesbygdskommunerna förklaras av större lokalyta per elev. Kostnaden per kvadratmeter ligger i nivå med genomsnittet. Den större lokalytan i glesbygdskommunerna förklaras av att antalet elever per skola är färre. I delmodellen för grundskolan kompenseras kommunerna för små skolor.

Figur 7.9. Kvadratmeter per elev samt lokalkostnad per kvadrat- meter i grundskolan 2001

25

1 200

Kvadratmeter per elev

20

1 000

Kronor per kvadratmeter

15

800

600

10

400

5

200

0

0

Storstäder

Förortskommuner

Större städer

Medelstora städer

Industrikommuner

Landsbygdskommuner

Glesbygdskommuner

Övriga mindre kommuner

Övriga större kommuner

Samtliga kommuner

Lokalyta

Kostnad per kvm

Källa: Skolverket.

Tabell 7.4. Antal elever per grundskola 2001

Kommungrupp

Antal elever per skola

Storstäder

330

Förortskommuner

284

Större städer

233

Medelstora städer

209

Industrikommuner

194

Landsbygdskommuner

167

Glesbygdskommuner

111

Större övriga kommuner

183

Mindre övriga kommuner

166

Källa: Skolverket.

265

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

SOU 2003:88

Storstäderna har däremot en yta per elev som ligger i nivå med genomsnittet. Den högre lokalkostnaden förklaras av en högre kostnad per kvadratmeter. Även förortskommunerna har en högre kostnad per kvadratmeter. Detta är en effekt av högre markkost- nader och en högre hyresnivå i storstadsregioner. Någon kom- pensation för detta utgår inte i kostnadsutjämningen.

Gymnasieskola

För gymnasieskolan är situationen likartad den inom grundskolan. Skillnaderna i lokalkostnader är dock inte lika stora. Storstäderna har en hög kostnad per kvadratmeter men då lokalytan per elev är lägre ger detta en mindre skillnad i lokalkostnader. Glesbygds- kommunerna utmärker sig inte inom gymnasieskolan. Anledningen till detta är förekomsten av små gymnasieskolor inte är lika vanligt som fallet med grundskolan. Större skolenheter ger lägre lokal- kostnader.

Figur 7.10. Lokalkostnad i gymnasieskolan 2001, kronor per elev

25 000

20 000

17 600

17 300

16 800

15 300

16 000

16 000

15 900

15 200

elev

15 000

12 200

per

10 000

Kronor

5 000

0

Storstäder

Förortskommuner

Större städer

Medelstora städer

Industrikommuner

Landsbygdskommuner

Glesbygdskommuner

Övriga mindre

kommuner

Övriga större

kommuner

Lokalkostnad

Källa: Skolverket.

266

SOU 2003:88

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

Figur 7.11. Kvadratmeter per elev samt lokalkostnad per kvadrat- meter i gymnasieskolan 2001

25

1400

20

1200

elev

1000

Kvadratmeter per

15

800

Kronor per elev

10

600

400

5

200

0

0

Storstäder

Förortskommuner

Större städer

Medelstora städer

Industrikommuner

Landsbygdskommuner

Glesbygdskommuner

Övriga mindre kommuner

Övriga större kommuner

Lokalyta

Kostnad per kvm

Källa: Skolverket.

Äldreomsorg

Lokalkostnaderna inom äldreomsorgen per person över 65 år varierar mycket mellan kommungrupperna. Glesbygdskommuner- na har mer än dubbelt så höga lokalkostnader som storstäderna. Men eftersom servicenivån, det vill säga hur många som får hjälp i särskilt boende, skiljer sig mellan kommungrupperna är antalet personer över 65 år mindre lämplig som målgrupp. Mäts lokal- kostnaderna per vårdtagare inom särskilt boende minskar skillna- derna. Storstäderna är dock fortfarande den grupp med den lägsta lokalkostnaden, även medelstora städer och övriga mindre kommu- ner har låga lokalkostnader. Glesbygdskommuner och förorts- kommuner är de grupper med den högsta lokalkostnaden.

267

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

SOU 2003:88

Figur 7.12.

Lokalkostnad i äldreomsorg 2001, kronor per vård-

tagare

60 000

48 766

48 091

45 132

45 896

48 390

50 000

37 939

41 180

43 255

41 136

44 816

vårdtagare

40 000

30 000

per

Kronor

20 000

10 000

0

Storstäder

Förortskommuner

Större städer

Medelstora städer

Industrikommuner

Landsbygdskom.

Glesbygdskom.

Övriga, större

Övriga, mindre

ovägt medelvärde

Lokalkostnad, netto

Källa: Vad kostar verksamheten i din kommun 2001, SCB.

7.1.3 Överväganden

Genom att regionala skillnader i lönenivåer inte längre avgörs genom centralt reglerade avtal kan eventuella merkostnader för högre löneläge inte längre betraktas som en helt opåverkbar faktor för den enskilda kommunen. Kommittén är medveten om att löne- nivåerna i kommuner i olika delar av landet kan påverkas av den lokala och regionala arbetsmarknaden. Genom att kommuner och landsting själva förhandlar om lönerna på den lokala och regionala nivån kan man dock inte utesluta att kommuner och landsting själva kan påverka lönenivån i sina organisationer. Kommittén anser därför att skillnader i lönenivåer inte skall beaktas i kostnadsutjäm- ningen.

När det gäller lokalkostnaderna finns vissa skillnader som skulle kunna vara en effekt av en högre hyresnivå och högre markpriser. Skillnader i lokalkostnader beaktas i någon mån i kostnadsutjäm- ningen genom delmodellen byggkostnader.

268

SOU 2003:88

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

Det finns skillnader i både lokal- och personalkostnader som är en effekt av dåliga geografiska förutsättningar. I flertalet av dagens verksamhetsdelmodeller kompenseras kommunerna för dessa mer- kostnader.

7.2 Utbudsnivå och kostnader

En av de grundläggande tankarna för nuvarande system, liksom i de förändringar som kommittén föreslår, är att utjämningen enbart skall avse strukturellt betingade kostnadsskillnader.

Strukturella skillnader kan dels bero på skillnader i behov av service och stöd, dels på strukturellt betingade skillnader i kost- nader för att tillgodose dessa behov. Kostnadsutjämningen skall således inte kompensera för skillnader i utbudsnivå, avgiftssättning, kvalitet och effektivitet.

Kommittén har velat belysa hur utbudsnivå och kostnader inom skilda verksamheter kan se ut jämfört med utredningens beräkning av standardkostnader och de behov som ligger till grund för dessa.

I analysen av kostnadsutjämningens olika delmodeller har för- klaringsgraden mot kostnaden använts som ett mått på modellens träffsäkerhet. Ett sätt att utvärdera träffsäkerheten i olika utjäm- ningsmodeller är att jämföra de beräknade standardkostnaderna med de faktiska kostnaderna enligt kommunernas redovisning. Genom att beräkna förklaringsgraden får man en uppfattning om hur stor del av variationerna i de faktiska kostnaderna som kan förklaras av de variabler som ingår i utjämningsmodellen. Den del som inte förklaras beror på andra faktorer, t.ex. skillnader i service- grad och effektivitet, eller skillnader i gränssnitt för huvudmanna- skap mellan kommunerna och landstingen.

En låg förklaringsgrad behöver således inte betyda ett det är en dålig modell utan att variationerna i de faktiska kostnaderna till stor del beror på skillnader i servicegrad och effektivitet etc. Däremot, om förklaringsgraden är hög är det rimligt att anta att modellen är träffsäker, såvida det inte finns ett samband mellan de valda faktorerna och servicegraden/effektiviteten.

Totalt sett förklarar nuvarande strukturkostnad cirka 75 procent av kostnadsskillnaderna kommunerna emellan. De resterande 25 procent förklaras således av skillnader i utbudsnivå, avgiftssätt- ning, gränssnitt mot landstinget, kvalitet och effektivitet. Även skillnader i sättet att beräkna och redovisa kostnader kan vara en

269

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

SOU 2003:88

delförklaring. Alla verksamheter ingår inte i utjämningen och skill- nader i icke ingående verksamheter, exempelvis fritid- och kultur kan påverka jämförelsen.

En skillnad mellan redovisad kostnad och strukturkostnad som går att mäta är den som ges av en högre eller lägre utbudsnivå än genomsnittet. Svenska kommunförbundet har utvecklat en metod för att översiktligt beskriva utbudsnivån. Detta index ger en bild av hur omfattande kommunens verksamhet är i relation till antal personer i respektive brukargrupp (skolbarn, ålderspensionärer etc.). Serviceindex beaktar dock inte skillnader i behov inom t.ex. barnomsorgen som beror på föräldrarnas förvärvsfrekvenser.

Alla kommunala verksamheter ingår inte i modellen. Det gäller sådana verksamheter där höga kostnader sannolikt mer beror på strukturella förhållanden än servicenivå. Bland annat ingår inte arbetsmarknadsåtgärder, gator och vägar samt individ- och familje- omsorg.

Figur 7.13. Utbudsnivå 2001, index riket=100

Utbudsindex (riket=100)

140

120

100

80

60

40

20

0

Storstäder

Förortskommuner

Större städer

Medelstora städer

Industrikommuner

Landsbygdskom.

Glesbygdskommuner

Övriga, större

kommuner

Övriga, mindre

kommuner

skola

barnomsorg

äldreomsorg

fritid o kult

Källa: Svenska Kommunförbundet.

270

SOU 2003:88

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

Serviceindex varierar kraftigt mellan kommunerna. I ovanstående figur har index beräknats på kommungrupper. Trots den utjämning som då sker, finns det påtagliga skillnader mellan kommun- grupperna. En viktig förklaring till varför utbudsnivån varierar mellan kommunerna är att behoven ser olika ut. Inom barn- omsorgen kan skillnaderna i stor utsträckning förklaras av andelen barn med förvärvsarbetande föräldrar. Inom äldreomsorgen kan skillnaderna i utbudsnivå delvis förklaras av t.ex. andelen ensam- boende och yrkesbakgrund eftersom skillnader i ålderssamman- sättningen är beaktad. För utbildningsområdet, som på ett likartat sätt för alla kommuner, omfattar alla barn i grundskoleåldrar och nästan alla i gymnasieåldrarna, är skillnaderna små.

Men för barnomsorgen ligger serviceindex väsentligt högre i storstäderna, förorterna och de större städerna än genomsnittet för landets kommuner. Inom äldreomsorgen är bilden den motsatta, glesbygdskommunerna ligger väsentligt högre än övriga kommun- grupper och förorter ligger genomsnittligt under övriga kommun- grupper.

Inom fritid- och kultur är det storstäderna, större städer samt glesbygdskommuner som ligger högt. I de senare får troligtvis kommunen ta ett ekonomiskt ansvar i avsaknad av fungerande privat marknad. För storstäderna och de större städerna gäller att de förser omkringliggande kommuner med fritids- och kulturverk- samheter.

För att erhålla standardkostnaden för ett flertal verksamheter beräknas först servicebehov och utifrån detta beräknas kostnader. Det gäller t.ex. barnomsorgen, grund- och gymnasieskolan, äldre- omsorgen och hälso- och sjukvården. Såväl de beräknade service- behoven som de slutliga standardkostnaderna är intressanta att jämföra med serviceindex och faktiska kostnader.

Nettokostnaden är en funktion av utbudet, strukturen, effek- tivitet och avgiftsfinansiering. Om utjämningssystemet fångar upp alla de strukturella faktorerna samt att skillnaden i servicenivån speglas i utbudsindex kommer skillnaderna i effektivitet och avgiftsfinansiering att speglas av skillnader i skattesatsen.

Glesbygdskommunerna har ett nettokostnadsindex på 121 pro- cent. Av denna ”merkostnad” förklaras endast en mindre del av ett högre utbud. Då strukturkostnadsindex ligger på 125 kan, givet ovan nämnda förutsättningar, merparten av den högre kostnads- nivån förklaras av strukturen. Glesbygdskommunerna har en lägre avgiftsfinansiering än riket vilket förklarar det högre skatteuttaget.

271

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

SOU 2003:88

Förortskommunerna har ett nettokostnadsindex på 89 procent. Det har också ett lägre utbudsindex, dock inte lika lågt som netto- kostnaden indikerar. Då strukturkostnadsindex ligger på 93 kan merparten av den högre kostnadsnivån förklaras av strukturen. Det lägre skatteuttaget hänger samman med bland annat ett högre avgiftsuttag. Här kan också högre effektivitet och/eller lägre kva- litet spela in.

Tabell 7.5. Index för nettokostnader, utbud, strukturkostnad och skattesats 2001. Index riket=100

Nettokostnads-

Utbudsindex

Struktur-

Skatte-

index

kostnads-

satsindex

index 2

Storstäder

96,0

106,2

101,1

94,5

Förortskommuner

89,3

98,5

93,5

93,1

Större städer

96,1

104,3

92,4

99,6

Medelstora städer

98,3

101,5

96,1

99,6

Industrikommuner

99,4

98,2

98,6

100,3

Landsbygdskommuner

99,4

96,8

101,0

100,9

Glesbygdskommuner

121,4

104,8

124,9

105,7

Övriga, större

99,7

98,7

97,8

100,6

Övriga, mindre

100,2

98,3

99,4

101,7

Riket

100,0

100,0

100,0

100,0

Exemplet Äldreomsorg

Kommunförbundets serviceindex för äldreomsorg avser hemtjänst och särskilt boende. För personer i åldrarna 65 79 år samt 80 år och äldre har antal hemtjänsttimmar relaterats till antalet personer i dessa två åldersgrupper och vägts samman till ett index avseende hemtjänst. På motsvarande sätt har antalet personer med särskilt boende i de två åldersgrupperna relaterats till totala antalet i dessa åldrar och vägts samman till ett index avseende särskilt boende. Ett sammantaget index för både hemtjänst och särskilt boende har också räknats fram.

Normkostnaderna återspeglar hälsotillstånd och därmed sam- manhängande vårdbehov för ålderspensionärerna i kommunen

2 Enligt 2003 års utjämning.

272

SOU 2003:88

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

(med hänsyn till ålder, kön, familjesituation, yrkesbakgrund och etnisk bakgrund). Vid beräkningen av standardkostnaden läggs därutöver på strukturellt betingade kostnader för hemtjänst i gles- bygd och större behov av särskilt boende i glesbygdskommuner. För att jämföra behovet/normkostnaden enligt utjämningssystemet med serviceindex har kommunens standardkostnad relaterats till antalet personer över 65 år. Standardkostnaden per person över 80 år har omräknats till index, där 100 avser genomsnittet i riket.

Av nedanstående figur framgår att kommunerna har ganska skiftande insatser vad gäller hemtjänst och särskilt boende. I stor- städerna, de större städerna och i förortskommunerna är den relativa nivån för hemtjänst högre än för särskilt boende. I gles- bygdskommunerna är index för särskilt boende högre än i övriga kommungrupper. Det sammanvägda index för äldreomsorgen totalt ligger lägre än riksgenomsnittet för förortskommuner, för glesbygdskommunerna ligger det markant över riksgenomsnittet. Övriga grupper ligger kring genomsnittet även om fördelningen mellan hemtjänst och särskilt boende skiljer sig mellan grupperna. Med detta sätt att mäta utbudsnivå finns det markanta skillnader i både nivån och avvägningen mellan insatser via hemtjänst respek- tive särskilt boende.

Figur 7.14. Utbudsnivå för äldreomsorg 2001 samt standardkost- nad per 65+, index riket=100

Index (riket=100)

140

120

100

80

60

40

20

0

Storstäder

Förortskommuner

Större städer

Medelstora städer

Industrikommuner

Landsbygdskom.

Glesbygdskommuner

Övriga, större

kommuner

Övriga, mindre

kommuner

Äldreomsorg hemtjänst Äldreomsorg särskilt boende Äldreomsorg totalt Standardkostnad äldreomsorg

273

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

SOU 2003:88

Variationen i behovet, uttryckt som standardkostnad per person 65 år och äldre är ungefär lika stor som den motsvarande varia- tionen i utbudsnivån. Både glesbygdskommunerna och stor- städerna har en servicenivå som överstiger den genomsnittliga. En viss del av det högre utbudet beror på strukturella förhållanden. Glesbygdskommunerna har en servicenivå som överstiger den strukturella nivån. Merkostnaden för detta får kommunen betala genom en högre skatt eller en effektivare verksamhet. För stor- städerna gäller det motsatta, strukturnivån är högre än den aktuella servicenivån. Den lägre servicenivån ger utrymme för ett lägre skatteuttag. Förortskommunerna har en servicenivå som överstiger den strukturella nivå, främst inom hemtjänsten.

För större städer och övriga mindre kommuner stämmer utbudsnivå väl överens med de strukturella förutsättningarna. Industrikommuner, landsbygdskommuner samt övriga större kom- muner håller en utbudsnivå som understiger den strukturella nivån. För medelstora städer gäller det omvända.

Exemplet från äldreomsorgen visar att det finns tydliga skill- nader i utbudsnivå mellan kommunerna och att kommunerna har valt olika vägar att möta servicebehovet. Avvägningen mellan hem- tjänst och särskilt boende har motsvarigheter inom barnomsorgen med förskola och familjedaghem, inom sjukvården mellan sluten- vård och primärvård etc. Såväl nivån på kommunernas service som hur kommunerna valt att tillgodose behoven återspeglas i de fak- tiska kostnaderna. Dessa skillnader skall inte beaktas i utjämnings- systemet. Det systemet skall ta hänsyn till är om strukturen i kommunen ofrånkomligen ger högre kostnader för att tillgodose servicebehoven. I möjligaste mån har skillnader i behov vägts in i de beräkningar som beskriver servicebehovet.

7.3 Jämställdhetsaspekter

De jämställdhetspolitiska konsekvenserna av utjämningssystemet har belysts av Kommunala utjämningsutredningen och av Utjäm- ningsdelegationen.

Kommunala utjämningsutredningen redovisade i sitt betänkande en genomgång av de jämställdhetspolitiska konsekvenserna av kostnadsutjämningen för kommuner respektive landsting. Utred- ningen konstaterade att utbudet av kommunal och landstingskom- munal service har stor betydelse för individers och hushålls lev-

274

SOU 2003:88

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

nadsförhållanden. Män och kvinnor är i olika utsträckning beroende av den kommunala servicen, men utjämningssystemet är utformat så att det skall vara neutralt i dessa avseenden. Utjämningssystemet syftar till att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner och landsting att upprätthålla och utveckla de skilda verksamheterna, men avvägningen mellan olika verksamheter liksom val av utbudsnivå och kvalitet beslutas av de enskilda kommunerna och landstingen.

Sammanfattningsvis konstaterade Kommunala utjämningsutred- ningen att i utjämningssystemet beaktas genomgående både kvin- nors och mäns behov av kommunernas och landstingens service som kan innebära strukturella kostnadsskillnader mellan kommu- ner respektive landsting. Där så varit befogat bygger utredningens förslag på separata behovsberäkningar för män och kvinnor.

I den efterföljande propositionen ansåg regeringen att det i den fortsatta uppföljningen av utjämningssystemet även bör göras för- djupade jämställdhetsanalyser i vissa delar av kostnadsutjämningen. Det gäller i första hand individ- och familjeomsorg, äldreomsorg samt hälso- och sjukvård.

Utjämningsdelegationen konstaterade i likhet med tidigare ut- redning och proposition att utjämningssystemet syftar till att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner och landsting att bedriva verksamhet. Det är alltså förutsättningarna som skall göras likvärdiga.

Kommunerna och landstingen väljer själva hur de vill väga olika verksamheter mot varandra och vilken utbuds- eller servicenivå de skall ha. Samma sak gäller kvalitén på verksamheterna. Utjäm- ningssystemet skall vara neutralt i dessa frågor. Delegationen ansåg vidare att utjämningens delar skall bygga på identifierbara struk- turella behovs- och kostnadsskillnader mellan kommuner respek- tive landsting.

I en bilaga till betänkandet, Jämställdhetsaspekter på delar av det kommunala utjämningssystemet, redovisades en genomgång av två områden, kollektivtrafik och äldreomsorg, ur jämställdhets- perspektiv. Det framgår tydligt att det är stora skillnader mellan könen inom båda dessa områden. Med utgångspunkt i att det är strukturellt betingade behovs- och efterfrågeskillnader som skall ligga till grund för utjämningen så är det av vikt att faktorer av betydelse tas med redan från början.

275

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

SOU 2003:88

Utjämningsdelegationen föreslog att det vid varje uppdatering eller då nya modeller för utjämning skapas skall beaktas om skill- nader mellan könen har relevans för det område som behandlas.

Utjämningskommittén delar Utjämningsdelegationens slut- satser. I de förslag till förändringar som kommittén föreslår utgår dessa från en könsuppdelad statistik i de fall en sådan finns till- gänglig och bedömts som relevant att utnyttja för att återspegla skillnader i behov och kostnader mellan könen. Avsaknaden av könsuppdelad statistik inom olika verksamhetsområden innebär emellertid att det inte är möjligt att skapa en enhetlighet i dessa avseenden.

Utjämningskommittén har gjort en jämförelse av de genom- snittliga kostnaderna för män och kvinnor som tillämpas i äldre- omsorgsmodellen respektive hälso- och sjukvårdsmodellen – så kallad genderanalys. Se vidare bilaga 10.

I den nuvarande hälso- och sjukvårdsmodell är skillnaderna i den genomsnittliga kostnaden för de olika diagnosgrupperna till över- vägande del högre för män än för kvinnor.

Efter den av Utjämningskommittén föreslagna uppdateringen av kostnadsmatrisen till nivån för år 2000 och rättelse av vissa fel krymper skillnaderna avsevärt. Skillnaden mellan den genomsnitt- liga kostnadsnivån för män och för kvinnor har således jämnats ut för de vårdtunga diagnosgrupperna och närmar sig en jämvikts- kostnad. Den högsta skillnaden i den för år 2000 uppdaterade beräkningen utgör tio procent i jämförelse med 30 procent år 1998.

Skillnaden mellan den genomsnittliga kostnadsnivån för män och kvinnor för ej vårdtunga grupper har krympt totalt sett genom de föreslagna uppdateringarna. I de äldsta åldrarna syns dock en ökande kostnadsskillnad mellan män och kvinnor bland personer med inkomster under och över median och en kraftigt minskande kostnadsskillnad mellan män och kvinnor bland personer utan inkomst.

I äldreomsorgsmodellen har skillnaderna mellan nuvarande och föreslagna normkostnader mestadels ökat då det gäller fördel- ningen mellan gifta respektive ensamstående personer. Både män och kvinnor får del av mer resurser som ensamstående än som gifta personer. Skillnaderna i resursfördelningen har dock minskat vid svår ohälsa men ökat vid måttliga och lätta ohälsotillstånd. En förklaring kan vara att kommunernas totala resurser har minskat och att kommunerna därför lägger en ökad andel av resurserna på de mest sjuka och de som inte har anhöriga.

276

SOU 2003:88

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

Gifta mäns normkostnad i förhållande till gifta kvinnors norm- kostnad närmar sig i den nya beräkningsmodellen en mera jämlik fördelning vid svåra ohälsotillstånd. Vid måttliga och lätta ohälso- tillstånd förefaller dock vid den kommunala behovsbedömningen fortfarande de gamla och traditionella skillnaderna slå igenom – dvs. att gifta män i större utsträckning än gifta kvinnor förutsätts kunna få frivillig vård av sin make och därför får mindre kom- munala resurser.

Skillnaderna i ensamstående mäns normkostnad jämfört med ensamstående kvinnors normkostnad har efter uppdateringen krympt i förhållande till situationen år 1994. Männen får dock fortfarande en större andel av resurserna än kvinnorna vid samma ohälsosituation.

Den uppdaterade beräkningsmodellen innebär således att det underlag som utnyttjas för utjämningen fortfarande avspeglar en ojämlik fördelning av vårdresurserna mellan könen – fast i mindre utsträckning än det underlag som används i nuvarande modell. Detta förhållande binder dock inte biståndsbedömarna i kommu- nerna. Deras beslut kan grundas helt på en individuell behovsbedömning.

7.4 Integrationsfrågor

Hur befolkningsgrupper med utländsk bakgrund beaktas i utjäm- ningssystemet har bl.a. belysts av Kommunala utjämningsutred- ningen. I den efterföljande propositionen föreslog regeringen att en ny delmodell som tar hänsyn till andelen barn och ungdomar med utländsk bakgrund skulle införas från 2000.

Utjämningssystemet skall söka beakta strukturellt betingade kostnadsskillnader mellan kommuner respektive landsting. I den mån olika befolkningsgrupper har skilda behov av kommunal service eller stöd skall detta således beaktas. Bland de bakgrunds- förhållanden som analyserats och beaktas i delmodellerna för skilda verksamhetsområden ingår också etnicitet. Inom några områden finns verksamheter som är särskilt inriktade mot personer med utländsk bakgrund, som t.ex. modersmålsundervisningen i grund- skolan. De flesta kommunala verksamheter är emellertid generellt inriktade och i den mån skilda etniska grupper har större behov av service/stöd och därmed sammanhängande högre kommunala

277

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

SOU 2003:88

kostnader så skall detta i möjligaste mån också beaktas i utjämningsmodellerna.

Levnadsförhållandena varierar kraftigt mellan grupper från olika länder. Vistelsetid i Sverige kan vara väsentlig att beakta liksom i vissa sammanhang även förhållanden för andra generationens invandrare. Generellt gäller dock att en väsentlig del av de skill- nader, vad gäller behov av samhällsservice och stöd, som finns mellan genomsnittsbefolkningen och olika invandrargrupper för- klaras av skillnader i åldersstruktur och socioekonomiska förhållan- den.

För var och en de skilda verksamhetsområden som omfattas av utjämningssystemet har en stor mängd indikatorer som skulle kunna förklara de strukturella kostnadsskillnaderna testats av Utjämningskommittén liksom av tidigare utredningar. Däribland ingår olika mått för att beskriva berörda befolkningsgruppers etniska sammansättning.

Vad gäller individ- och familjeomsorg används sedan 2000 variabeln flyktingar eller nära anhöriga som vistats i Sverige mellan 3 och 9 år. Avgränsningen har gjorts mot bakgrund av att staten betalar introduktionsbidrag som avser täcka kommunernas kost- nader i ca 3,5 år. Vidare ingår övriga utrikes födda utanför EU och Norden som vistats i landet upp till 20 år. I individ- och familje- omsorgsmodellen (IFO-modellen) ingår också faktorerna arbets- sökande utan ersättning från A-kassa samt andel män med låg inkomst. Kommuner med en hög andel flyktingar och övriga utrikes födda har i stor utsträckning även höga värden på variablerna arbetssökande utan ersättning samt män med låg inkomst. Dessa faktorer föreslås ingå även i den förändrade IFO- modell som kommittén föreslår. Kommittén föreslår även att andel barn med utländsk bakgrund 16-19 år används för att beräkna standardkostnaden för delverksamheten barn- och ungdomsvård inom IFO.

I den mån merkostnader för invandring och flyktingmottagande finns inom andra kommunala verksamheter beaktas de inte direkt genom en etnisk faktor i utjämningsmodellerna. Däremot påverkas ersättningen i kostnadsutjämningen i den mån som personer med utländsk bakgrund förekommer i större eller mindre utsträckning i de olika delgrupper som beaktas i olika delar av kostnadsutjäm- ningen.

I nuvarande modell för äldreomsorg, liksom i den uppdaterade version som kommittén föreslår, beaktas bl.a. de äldres yrkesbak-

278

SOU 2003:88

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

grund. Om äldre med utländsk bakgrund i större utsträckning arbetat som ej facklärda arbetare ges kommunen en högre ersätt- ning i kostnadsutjämningen. Därutöver har hittills beaktats den förhöjda risk för svår ohälsa som påvisats bland arbetskraftsinvand- rare från Sydeuropa och flyktingar från övriga världen. Utjäm- ningskommittén föreslår, mot bakgrund av den förnyade fältunder- sökning som gjorts, att etniciteten beaktas genom att en högre ersättning istället beräknas för äldre personer födda utanför Norden.

I nuvarande modell för grundskolan beräknas en merkostnad för barn i åldern 7 15 år med finskt och utomnordiskt medborgarskap. Variabeln avser att fånga kostnaderna för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk. Kommittén föreslår att denna variabel byts ut mot andelen barn födda utanför Sverige, Norge och Danmark eller med någon av båda föräldrarna födda utanför dessa länder. Därigenom förbättras anpassningen till de grupper som är berättigade till sådan undervisning.

Från 2000 infördes på regeringens förslag en särskild delmodell för att ytterligare kompensera de kommuner som har en hög andel barn och ungdomar (0 19 år) med utländsk bakgrund utanför EU och Norden.

I utjämningsmodellen för gymnasieskolan beaktas såväl skillna- der i elevernas programval som kostnadsskillnader mellan olika program. Om elever med utländsk bakgrund i större utsträckning väljer individuella linjer och även kommer att gå fler år än genom- snittligt i gymnasieskolan beaktas dessa merkostnader i utjäm- ningssystemet.

Modellerna för utjämning av kostnaderna för barnomsorg base- ras på det faktiska behovet av barnomsorg, förvärvsfrekvenser bland småbarnsföräldrar, skattekraft och täthet. Någon särskild etnisk faktor beaktas ej men variabeln täthet ger högre standard- kostnader för flertalet kommuner i storstadsområdena med hög andel barnfamiljer med utländsk bakgrund.

Vad gäller utjämningsmodellen för hälso- och sjukvård pekar ett flertal studier på sämre hälsoförhållanden bland vissa invandrar- grupper än bland genomsnittsbefolkningen. Dessa skillnader kvar- står även om man beaktar skilda socioekonomiska bakgrunds- förhållanden. Å andra sidan visar studier av faktisk vårdkonsumtion på att dessa sämre hälsoförhållanden inte slår igenom i form av förhöjd vårdkonsumtion. Då utjämningsmodellen bygger på data om vårdkonsumtionen har Utjämningskommittén i likhet med

279

Vissa verksamhetsövergripande aspekter SOU 2003:88

tidigare utredningar valt att inte föreslå någon etnisk faktor i utjämningen för hälso- och sjukvård. En sådan faktor skulle snarare leda till en lägre ersättning för områden med fler invandrare.

I nuvarande utjämningsmodell beaktas andelen arbetslösa och andelen i vissa konjunkturberoende åtgärder. I den utsträckning som personer med utländsk bakgrund faktiskt registreras som arbetslösa eller i vissa åtgärder beaktas detta i nuvarande kostnads- utjämning. Genom kommitténs förslag att överföra denna del- modell till ett strukturbidrag som fortsättningsvis inte uppdateras kommer enbart de nuvarande förhållandena att beaktas.

När man tar hänsyn till alla delar av bidrags- och utjämnings- systemet, dvs. även utjämningsbidraget enligt de förändringar kommittén föreslår, innebär det att en kommun erhåller en större sammanlagd ersättning för en utländsk än för en svensk med- borgare.

Befolkningsförändringar ger upphov till effekter i bidrags- och utjämningssystemet. Skillnaden i ersättning mellan en person med svensk eller utländsk bakgrund har direkt betydelse för grund- skolan, äldreomsorgen, hälso- och sjukvården samt individ- och familjeomsorg. Om ett barn i åldern 7 9 år flyttar in i en kommun ökar kommunens intäkter med i storleksordningen 70 000 90 000 kronor. Att beloppen kan vara olika beror främst på skillnader i barnomsorgsbehov. Om barnet har finsk eller utom- nordisk bakgrund ökar intäkterna med ytterligare ca 7 000 kronor. För vissa kommuner tillkommer ytterligare ca 7 500 kronor i delmodellen för barn och ungdomar med utländsk bakgrund.

Om en person i åldern 19 64 år flyttar in påverkas intäkterna något olika beroende på om personen har förvärvsarbete, andra beskattningsbara inkomster eller saknar inkomster. Effekterna på- verkas också av om kommunen har ersättning för befolknings- minskning eller för näringsliv och sysselsättning i kostnadsutjäm- ningen. I vissa fall kan en negativ effekt uppkomma. Oavsett utfallet blir intäkterna högre om den inflyttande personen har utländsk bakgrund.

Sammanfattningsvis är det inte möjligt att ge ett entydigt svar på frågan om den enskilda kommunen genom utjämningssystemet och andra statliga bidrag får ersättning för sina merkostnader för befolkningens etniska sammansättning. Samtidigt kan det finnas en viss risk för dubbelkompensation.

Om det genomförs större förändringar i andra riktade system till kommuner och landsting som rör ersättningar för flykting-

280

SOU 2003:88

Vissa verksamhetsövergripande aspekter

mottagande kan detta enligt Utjämningskommitténs uppfattning föranleda att de delar i kostnadsutjämningen som är avsedda att hantera sådana kostnadsskillnader bör ses över. Motsvarande bör även vara tillämpligt om det görs förändringar av kommunernas ansvar i de obligatoriska verksamheter som riktar sig till personer med utländsk bakgrund.

281

6DPODGH HNRQRPLVND HIIHNWHU DY

NRPPLWWpQV I|UVODJ

,QOHGQLQJ

'H UHGRYLVDGH EHUlNQLQJDUQD DYVHU HQ MlPI|UHOVH PHOODQ QXYDUDQGH V\VWHP RFK GHW I|UHVODJQD V\VWHPHW VRP GHW KDGH VHWW XW RP GHW LQI|UWV 'HW QXYDUDQGH V\VWHPHW KDU UlNQDWV RP WLOO HWW UHIHUHQVELGUDJ I|U DWW YDUD MlPI|UEDUW PHG GHW I|UHVODJQD V\VWHPHW 'HOV lU VWRUOHNHQ Sn GHW JHQHUHOOD VWDWVELGUDJHW lQGUDG PHG KlQV\Q WLOO NRPPLWWpQV I|UVODJ RP DWW YLVVD VSHFLDOGHVWLQHUDGH ELGUDJ VND I|UDV |YHU WLOO GHW JHQHUHOOD VWDWVELGUDJHW GHOV lU GH U|UOLJD LQI|UDQGHWLOOlJJHQ LQWH PHGUlNQDGH , ODQGVWLQJHQV NRVWQDGVXWMlP QLQJ KDU ODQGVWLQJHQV ELGUDJ I|U OlNHPHGHOVI|UPnQHQ EHDNWDWV

'H I|UHVODJQD I|UlQGULQJDUQD NDQ LQI|UDV I|UVW (IIHNWHUQD DY NRPPLWWpQV I|UVODJ E|U GlUI|U UlNQDV RP WLOO nUV QLYn RFK MlPI|UDV PHG XWIDOOHW L QXYDUDQGH V\VWHP L nUV QLYn

'H UHGRYLVDGH HIIHNWHUQD LQQHIDWWDU GHOV GH I|UHVODJQD I|UlQG ULQJDUQD L VWDWVELGUDJV RFK XWMlPQLQJVV\VWHPHWV ROLND GHODU GHOV HIIHNWHUQD DY DWW GH IDVWD LQI|UDQGHWLOOlJJHQ L GHW QXYDUDQGH V\VWH PHW XSSK|U .RPSHQVDWLRQHQ I|U HIWHUVOlSQLQJVHIIHNWHU WLOO I|OMG DY VQDEEW |NDQGH IRONPlQJG LQJnU HPHOOHUWLG LQWH L EHUlNQLQJDUQD , ELODJD RFK ELODJD UHGRYLVDV XWIDOO SHU NRPPXQ RFK ODQGVWLQJ

.RPPXQHU

'HQ JHQRPVQLWWOLJD I|UlQGULQJHQ I|U HQ PHGHONRPPXQ WLOO I|OMG DY NRPPLWWpQV I|UVODJ XSSJnU WLOO FD NURQRU SHU LQYnQDUH SRVLWLY HOOHU QHJDWLY I|UlQGULQJ LQQDQ LQI|UDQGHUHJOHUQD KDU EHDNWDWV 'HQ VW|UVWD QHJDWLYD I|UlQGULQJHQ XSSJnU WLOO FD NURQRU SHU LQ YnQDUH RFK GHQ VW|UVWD SRVLWLYD I|UlQGULQJHQ XSSJnU WLOO FD NUR QRU SHU LQYnQDUH 1HJDWLYD I|UlQGULQJDU I|UHVOnV EHJUlQVDV JHQRP LQI|UDQGHUHJOHU Vn DWW GHQ PD[LPDOD QHJDWLYD I|UlQGULQJHQ XSSJnU WLOO K|JVW VNDWWHNURQD HIWHU LQI|UDQGHSHULRGHQ Sn nU YLONHW

PRWVYDUD FD NURQRU SHU LQYnQDUH I|U HQ NRPPXQ PHG JHQRPVQLWWOLJ VNDWWHNUDIW 'HQ PD[LPDOD QHJDWLYD I|UlQGULQJHQ HIWHU nU lU EHJUlQVDG WLOO |UH SHU VNDWWHNURQD YLONHW PRWVYDUDU FD NURQRU SHU LQYnQDUH I|U HQ NRPPXQ PHG JHQRPVQLWWOLJ VNDWWHNUDIW 'H I|UHVODJQD LQI|UDQGHUHJOHUQD UHGRYLVDV L NDSLWHO

7DEHOO )|UlQGULQJDU DY NRPPLWWpQV I|UVODJ I|UH LQI|UDQGH UHJOHU NRPPXQHU .URQRU SHU LQYnQDUH

*HQRPVQLWWOLJ

0D[

0LQ

I|UlQGULQJ

%DUQRPVRUJ

*UXQGVNROD

*\PQDVLHVNROD

bOGUHRPVRUJ

,QGLYLG RFK IDPLOMHRPVRUJ

.ROOHNWLYWUDILN

2PVWlOOQLQJVELGUDJ

8SSK|U YDWWHQ RFK DYORSS

8SSK|U NDOORUWVWLOOlJJ

6XPPD NRVWQDGVXWMlPQLQJ

,QNRPVWXWMlPQLQJ

8SSK|U nOGHUVEDVHUDW VWDWVELGUDJ

8SSK|U IDVWD LQI|UDQGHWLOOlJJ

6XPPD

)|UlQGULQJDU VNHU L GH IOHVWD DY NRVWQDGVXWMlPQLQJHQV GHOPRGHOOHU WLOO I|OMG DY XSSGDWHULQJDU DY XQGHUODJVGDWD HWF 6W|UVW RPI|UGHOQLQJ VNHU L GHOPRGHOOHUQD I|U lOGUHRPVRUJ LQGLYLG RFK IDPLOMHRPVRUJ VDPW EDUQRPVRUJ bYHQ XSSK|UDQGHW DY NDOORUWVWLOOlJJHW InU EH W\GDQGH HIIHNW VlUVNLOW I|U HQVNLOGD NRPPXQHU VRP PHVW PHG FD NURQRU SHU LQYnQDUH 'H VDPPDQWDJQD HIIHNWHUQD DY I|U lQGULQJDUQD L NRVWQDGVXWMlPQLQJHQ EOLU GRFN PLQGUH lQ VXPPDQ DY GHODUQD HIWHUVRP GH IOHVWD NRPPXQHU SnYHUNDV DY EnGD SRVLWLYD RFK QHJDWLYD I|UlQGULQJDU

)|UlQGULQJDUQD L LQNRPVWXWMlPQLQJHQ lU UHODWLYW PnWWOLJD L JHQRPVQLWW lU I|UlQGULQJHQ FD NURQRU SHU LQYnQDUH RFK LQJHQ NRPPXQ I|UORUDU PHU lQ FD NURQRU SHU LQYnQDUH

8WIDOOHW SnYHUNDV lYHQ DY DWW GHQ nOGHUVEDVHUDGH GHOHQ DY GHW JHQHUHOOD VWDWVELGUDJHW |YHUJnU WLOO DWW I|UGHODV HIWHU DQWDO LQYnQDUH

%RUWIDOOHW DY GH IDVWD LQI|UDQGHWLOOlJJHQ lU GHQ I|UlQGULQJ VRP InU VW|UVW HIIHNW I|U NRPPXQHUQD L JHQRPVQLWW RFK I|U YLVVD HQVNLOGD NRPPXQHU L V\QQHUKHW 'HVVD I|UlQGULQJDU lU GRFN LQWH HQ HIIHNW DY NRPPLWWpQV I|UVODJ XWDQ HQ I|OMG DY JlOODQGH UHJHOYHUN .RP PLWWpQV XSSGUDJ KDU YDULW DWW OlPQD I|UVODJ WLOO KXU GHQQD I|UlQG ULQJ VNDOO KDQWHUDV

7DEHOO YLVDU KXU PnQJD NRPPXQHU VRP SnYHUNDV L ROLND I|UlQGULQJVLQWHUYDOO HIWHU DWW KlQV\Q WDJLWV WLOO LQI|UDQGHUHJOHUQD ,QI|UDQGHnUHW lU GHW EDUD HQ NRPPXQ VRP InU HQ QHJDWLY I|UlQG ULQJ VRP |YHUVWLJHU NURQRU SHU LQYnQDUH PHQ NRPPXQHU InU SRVLWLYD I|UlQGULQJDU |YHU NURQRU SHU LQYnQDUH )UDP WLOO

Gn V\VWHPHW lU IXOOW JHQRPI|UW |NDU HIIHNWHUQD VXFFHVVLYW $QWDO NRPPXQHU PHG QHJDWLYD I|UlQGULQJDU |YHU NURQRU SHU LQ YnQDUH XSSJnU Gn WLOO

7DEHOO $QWDO NRPPXQHU L ROLND I|UlQGULQJVLQWHUYDOO HIWHU LQI|UDQGHUHJOHU

)|UlQGULQJ

cU

cU

cU

NU LQY

$QWDO NRPPXQHU

¤

VRP YLQQHU

¤

¤

¤

¤

$QWDO NRPPXQHU

¤

VRP I|UORUDU

¤

¤

¤

¤

7DEHOO YLVDU GHQ JHQRPVQLWWOLJD HIIHNWHQ DY I|UlQGULQJDUQD I|U NRPPXQHU L JHQRPVQLWW SHU OlQ .RPPXQHUQD L 6WRFNKROP -|Q N|SLQJ %OHNLQJH 'DODUQD RFK 1RUUODQGVOlQHQ I|UXWRP -lPWODQG InU L JHQRPVQLWW QHJDWLYD I|UlQGULQJDU QlU I|UVODJHW KDU QnWW IXOO JHQRPVODJVNUDIW )|U NRPPXQHUQD L 6WRFNKROP I|UNODUDV GHWWD IUlPVW DY I|UlQGULQJDU L LQNRPVWXWMlPQLQJHQ RFK DY DWW GH IDVWD LQI|UDQGHWLOOlJJHQ I|UVYLQQHU RFK I|U NRPPXQHUQD L QRUUODQGV OlQHQ IUlPVW DY I|UlQGULQJDU L NRVWQDGVXWMlPQLQJHQ RFK DY DWW GH IDVWD LQI|UDQGHWLOOlJJHQ I|UVYLQQHU 'HVVD HIIHNWHU GlPSDV GRFN DY

GH LQI|UDQGHELGUDJ VRP WLOOI|UV VWUXNWXUELGUDJHW L E|UMDQ DY SHULRGHQ

7DEHOO (IIHNWHU DY NRPPLWWpQV I|UVODJ I|U NRPPXQHUQD SHU OlQ .URQRU SHU LQYnQDUH

.RVWQDGV

,QNRPVW

gYULJW

7RWDOW

7RWDOW

7RWDOW

XWMlPQLQJ

XWMlPQLQJ

nU

nU

nU

6WRFNKROP

8SSVDOD

6|GHUPDQODQG

gVWHUJ|WODQG

-|QN|SLQJ

.URQREHUJ

.DOPDU

*RWODQG

%OHNLQJH

6NnQH

+DOODQG

9lVWUD *|WDODQG

9lUPODQG

gUHEUR

9lVWPDQODQG

'DODUQD

*lYOHERUJ

9lVWHUQRUUODQG

-lPWODQG

9lVWHUERWWHQ

1RUUERWWHQ

6WUXNWXUELGUDJ VDPW XSSK|UDQGH DY IDVWD LQI|UDQGHWLOOlJJ RFK DY I|UGHOQLQJ DY VWDWVELGUDJ HIWHU nOGHU

6H[ DY QLR NRPPXQJUXSSHU InU QHJDWLYD I|UlQGULQJDU L JHQRPVQLWW 6W|UVW QHJDWLYD I|UlQGULQJDU InU JOHVE\JGVNRPPXQHUQD PHG

NURQRU SHU LQYnQDUH 7UH NRPPXQJUXSSHU InU SRVLWLYD I|UlQG ULQJDU VW|UUH RFK PHGHOVWRUD VWlGHU VDPW ODQGVE\JGVNRPPXQHU

7DEHOO (IIHNWHU DY NRPPLWWpQV I|UVODJ I|U NRPPXQHUQD SHU NRPPXQJUXSS .URQRU SHU LQYnQDUH

.RVWQDGV

,QNRPVW

gYULJW

7RWDOW

7RWDOW

7RWDOW

XWMlPQLQJ

XWMlPQLQJ

nU

nU

nU

)|URUW

*OHVE\JG

,QGXVWUL

/DQGVE\JG

0HGHOVWRU VWDG

6WRUVWDG

6W|UUH VWDG

gYULJ PLQGUH

gYULJ VW|UUH

6WUXNWXUELGUDJ VDPW XSSK|UDQGH DY IDVWD LQI|UDQGHWLOOlJJ RFK DY I|UGHOQLQJ DY VWDWVELGUDJ HIWHU nOGHU

/DQGVWLQJ

'HQ JHQRPVQLWWOLJD I|UlQGULQJHQ SHU ODQGVWLQJ LQQDQ LQI|UDQGH UHJOHUQD EHDNWDWV XSSJnU WLOO FD NURQRU SHU LQYnQDUH RFK GHQ VW|UVWD QHJDWLYD I|UlQGULQJHQ XSSJnU WLOO FD NURQRU SHU LQ YnQDUH 6W|UVW HIIHNW Sn XWIDOOHW KDU ERUWIDOOHW DY GH IDVWD LQI|UDQGH WLOOlJJHQ I|U VnYlO JHQRPVQLWWVODQGVWLQJHW VRP I|U GHW ODQGVWLQJ VRP SnYHUNDV PHVW bYHQ ERUWIDOOHW DY NDOORUWVWLOOlJJHQ InU EHW\GDQ GH HIIHNW I|U QnJUD ODQGVWLQJ )|UlQGULQJDU L KlOVR RFK VMXNYnUGV PRGHOOHQ RFK L NROOHNWLYWUDILNPRGHOOHQ lU PnWWOLJD )|UlQGULQJDUQD L LQNRPVWXWMlPQLQJHQ EOLU VRP PHVW PHOODQ FD NURQRU SHU LQYnQDUH PHQ L JHQRPVQLWW lU I|UlQGULQJDUQD lYHQ L GHQQD PRGHOO PnWWOLJD

7DEHOO )|UlQGULQJDU DY NRPPLWWpQV I|UVODJ I|UH LQI|UDQGH UHJOHU ODQGVWLQJ .URQRU SHU LQYnQDUH

*HQRPVQLWWOLJ

0D[

0LQ

I|UlQGULQJ

+lOVR RFK VMXNYnUG

*OHVE\JG

.ROOHNWLYWUDILN

8SSK|U NDOORUWVWLOOlJJ

6XPPD NRVWQDGVXWMlPQLQJ

,QNRPVWXWMlPQLQJ

8SSK|U IDVWD LQI|UDQGHWLOOlJJ

6XPPD

/DQGVWLQJHQ L 6WRFNKROP RFK L 1RUUODQGVOlQHQ I|UXWRP *lYOH VDPW *RWODQGV NRPPXQ InU QHJDWLYD I|UlQGULQJDU QlU V\VWHPHW lU KHOW JHQRPI|UW )|U 1RUUODQGVODQGVWLQJHQ I|UNODUDV GHVVD HIIHNWHU IUlPVW DY I|UlQGULQJDUQD L NRVWQDGVXWMlPQLQJHQ RFK DY DWW GH IDVWD LQI|UDQGHWLOOlJJHQ RFK NDOORUWVWLOOlJJHQ I|UVYLQQHU )|U 6WRFNKROPV OlQV ODQGVWLQJ I|UNODUDV I|UlQGULQJHQ IUlPVW DY DWW GH IDVWD LQI|UDQ GHWLOOlJJHQ I|UVYLQQHU

7DEHOO (IIHNWHU DY NRPPLWWpQV I|UVODJ I|U ODQGVWLQJHQ .URQRU SHU LQYnQDUH

.RVWQDGV

,QNRPVW

gYULJW

7RWDOW

7RWDOW

7RWDOW

XWMlPQLQJ

XWMlPQLQJ

nU

nU

nU

6WRFNKROP

8SSVDOD

6|GHUPDQODQG

gVWHUJ|WODQG

-|QN|SLQJ

.URQREHUJ

.DOPDU

*RWODQG

%OHNLQJH

6NnQH

+DOODQG

9lVWUD *|WDODQG

9lUPODQG

gUHEUR

9lVWPDQODQG

'DODUQD

*lYOHERUJ

9lVWHUQRUUODQG

-lPWODQG

9lVWHUERWWHQ

1RUUERWWHQ

6WUXNWXUELGUDJ VDPW XSSK|UDQGH DY IDVWD LQI|UDQGHWLOOlJJ RFK DY I|UGHOQLQJ DY VWDWVELGUDJ HIWHU nOGHU

.RPPXQHU RFK ODQGVWLQJ VDPPDQWDJHW

7DEHOO YLVDU GH VDPPDQWDJQD HIIHNWHUQD SHU OlQ I|U EnGH NRP PXQHU RFK ODQGVWLQJ , IHP OlQ EOLU GH VDPPDQWDJQD I|UlQGULQJDUQD L JHQRPVQLWW QHJDWLYD L 6WRFNKROPV OlQ RFK L GH I\UD QRUGOLJDVWH OlQHQ

7DEHOO (IIHNWHU DY NRPPLWWpQV I|UVODJ I|U NRPPXQHU RFK ODQGVWLQJ VDPPDQWDJHW SHU OlQ .URQRU SHU LQYnQDUH

.RVWQDGV

,QNRPVW

gYULJW

7RWDOW

7RWDOW

7RWDOW

XWMlPQLQJ

XWMlPQLQJ

nU

nU

nU

6WRFNKROP

8SSVDOD

6|GHUPDQODQG

gVWHUJ|WODQG

-|QN|SLQJ

.URQREHUJ

.DOPDU

*RWODQG

%OHNLQJH

6NnQH

+DOODQG

9lVWUD *|WDODQG

9lUPODQG

gUHEUR

9lVWPDQODQG

'DODUQD

*lYOHERUJ

9lVWHUQRUUODQG

-lPWODQG

9lVWHUERWWHQ

1RUUERWWHQ

6WUXNWXUELGUDJ VDPW XSSK|UDQGH DY IDVWD LQI|UDQGHWLOOlJJ RFK DY I|UGHOQLQJ DY VWDWVELGUDJ HIWHU nOGHU

9 Införandet av de föreslagna förändringarna

9.1 Nuvarande utformning av införanderegler

För att undvika drastiska effekter för enskilda kommuner och landsting vid införandet av det nuvarande bidrags- och utjämnings- systemet 1996 ansågs det nödvändigt att systemet infördes succes- sivt under en längre period.

För att dämpa genomslaget för de kommuner och landsting som drabbades av stora inkomstförluster konstruerades systemet tek- niskt utifrån en införandeperiod om åtta år. För kommuner med inkomstökningar var införandeperioden tre år. Den tekniska kon- struktionen av införandereglerna innebar att bidragsförändringar, över en viss nivå, som uppstod till följd av det nya systemet jämfört med det tidigare systemets utfall, minskade genom särskilda införandetillägg och införandeavdrag som successivt trappas ned under införandetiden. Däremot får de bidrags- eller avgifts- förändringar som beror på förändringar i skattekraft och beräknad strukturkostnad slå igenom vid den årliga uppdateringen av bidrags- och utjämningssystemet.

Bidragsförändringen mättes som skillnaden mellan ett referens- bidrag, för varje kommun och landsting, och det bidrag i 1995 års nivå som det nya bidrags- och utjämningssystemet skulle gett för varje kommun och landsting.

Referensbidraget för kommuner utgjordes av summan av det statliga utjämningsbidraget i det system som gällde t.o.m. 1995 (och hade införts 1993, men långt ifrån fullt ut för flertalet kom- muner), bidraget för att minska skattereformens effekter (som införts för att kompensera vissa kommuner för inkomstskatte- reformens beräknade effekter på skatteunderlaget) samt bidraget för missbrukar- och ungdomsvård, minskad med avdraget från kommunernas skatteinkomster (neutraliseringsavgift som upp- kommit till följd av ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn).

291

Införandet av de föreslagna förändringarna

SOU 2003:88

Referensbidraget för landstingen utgjordes av summan av skatte- utjämningsbidraget och bidrag för sjukresor m.m. minskat med avdraget från landstingens skatteinkomster.

Samtidigt hade flertalet kommuner inte hunnit fasas in i det system som infördes 1993. De kvarvarande effekterna av 1993 års övergångsregler, som dessutom trappats av andra året jämfört med det ursprungliga beslutet och även frusits sista året, kom genom konstruktionen av 1996 års införanderegler att ha sin påverkan på utfallet av detta nya system.

Införanderegler till 1996 års system

Införandet av systemet reglerades i en särskild lag (1995:1517). För kommuner begränsades den årliga bidragsminskningen till följd av att ett nytt system infördes till 250 kronor per invånare och den totala bidragsminskningen under den åttaåriga införandeperioden maximerades till 2 000 kronor per invånare. För landstingen var motsvarande belopp 150 respektive 1 200 kronor per invånare. För de tre kommuner vars skattekraft år 1993 översteg garantinivån i det statliga utjämningssystemet och därför kom att hamna utanför 1993 års system begränsades de maximala negativa förändringarna till 500 kronor per invånare och år och den totala bidragsminsk- ningen under införandeperioden till 4 000 kronor per invånare.

Begränsningen av den totala bidragsminskningen för hela perioden sker genom att ett fast införandetillägg årligen utbetalas till berörda kommuner. Inget landsting hade en bidragsminskning överstigande 1 200 kronor per invånare, varför inga fasta införande- tillägg utföll för landstingen. På motsvarande sätt begränsades de årliga bidragsminskningarna genom att berättigade kommuner och landsting erhöll ett rörligt införandetillägg som successivt trappas av. För kommuner med bidragsökning begränsades denna de tre första åren genom successivt avtrappade införandeavdrag. För landstingen tillämpades inga införandeavdrag.

Kostnaderna för införandereglerna finansierades för kommuner- na första året genom att tilläggen var nästan lika stora som av- dragen. Genom att införandeavdragen trappades av på tre år finan- sierades införandereglerna 1999 helt genom en nivåjustering av det generella bidraget. För landstingen finansierades införandereglerna redan från 1996 helt ur det generella bidraget.

292

SOU 2003:88

Införandet av de föreslagna förändringarna

Förändringar i utjämningssystemet från 2000

Efter Kommunala utjämningsutredningens översyn av kostnads- utjämningen genomfördes vissa förändringar från 2000, vilka ledde till nya omfördelningar. Samtidigt hade 25 kommuner fasta in- förandetillägg. Flera kommuner och landsting hade även rörliga införandetillägg då endast häften av den maximala bidragsföränd- ringen under den ursprungligen åttaåriga införandeperioden hunnit genomföras.

Förändrade införanderegler från 2000

Förändringarna i utjämningssystemet från 2000 föranledde änd- ringar i den lag (1995:1517) som reglerade införandet av systemet. Dessutom förlängdes införandeperioden med ytterligare ett år, dvs. t.o.m. 2004. Under perioden 2000 2004 begränsas den maximala bidragsminskningen till 1 000 kronor per invånare genom ett fast införandetillägg. För hela perioden 1996 2004 begränsades den totala bidragsminskningen till 1 200 kronor per invånare genom ett fast införandetillägg. För landsting begränsades bidragsminsk- ningen på motsvarande sätt till 600 respektive 720 kronor per invånare. Trots att införandeperioden förlängdes reducerades den maximala bidragsminskningen jämfört med de ursprungliga regler- na från 1996.

Genom ett rörligt införandetillägg/avdrag begränsades bidrags- minskningen/ökningen till 200 kronor för kommuner och 120 kro- nor för landsting per invånare och år fram till 2004.

Genom att gränsvärdena för de fasta införandetilläggen för- ändrades, men även på grund av nya omfördelningseffekter till följd av förändringarna i kostnadsutjämningen från 2000, för- dubblades antalet kommuner med fasta införandetillägg från 25 till 49. Av kommunerna ligger åtta i Stockholms län och 39 i Bergs- lagen och Norrland, dock ingen i Jämtlands län. Dessutom tillkom fem landsting med fasta införandetillägg, de fyra nordligaste samt Stockholm.

Oavsett utfallen av de båda bidragsomläggningarna 1996 och 2000 har genom införanderegler de sammanlagda maximala nega- tiva förändringarna begränsats till 1 200 kronor per invånare. För de tre kommuner som hamnade utanför 1993 års system på grund

293

Införandet av de föreslagna förändringarna

SOU 2003:88

av hög skattekraft har de maximala negativa förändringarna be- gränsats till 2 400 kronor per invånare.

Av tabell 9.1 framgår hur antalet kommuner och landsting som påverkas av de rörliga och fasta införandereglerna vid olika tid- punkter under införandeperioden från 1996.

För 2004 har kostnaderna för de fasta införandereglerna beräk- nats till knappt 1,6 miljarder kronor för kommunerna och knappt 1,6 miljarder kronor för landstingen. Det motsvarar 178 kronor per invånare i respektive sektor. Införandereglerna finansieras genom en nivåjustering av det generella statsbidraget för samtliga kom- muner och landsting.

Tabell 9.1. Antal kommuner och landsting med införanderegler 1996 2004

1996

1999

2000

2004

Kommuner med rörliga införandetillägg

140

74

36

0

Kommuner med fasta införandetillägg

25

25

49

49

Kommuner med införandeavdrag

128

0

140

0

Landsting med rörliga införandetillägg

18

8

4

0

Landsting med fasta införandetillägg

0

0

5

5

Landsting med införandeavdrag

0

0

12

0

Av tabell 9.2 framgår hur nivån på de fasta införandetilläggen för- delar sig för kommuner respektive landsting.

Tabell 9.2. De fasta införandetilläggen 2000 2004. Antal kom- muner och landsting samt belopp i kronor per invånare

Kronor per invånare

Antal kommuner

Antal landsting

>3 000

2

0

2 000 2 999

5

0

1 000 1 999

11

0

500 999

14

4

66 499

17

1

294

SOU 2003:88

Införandet av de föreslagna förändringarna

9.2 Överväganden och förslag

Kommitténs förslag: Effekterna av de förändringar i stats- bidrags- och utjämningssystemet som kommittén föreslår till- sammans med effekterna av att de fasta införandetilläggen upphör regleras genom ett strukturbidrag vid sidan av utjäm- ningssystemet.

För kommuner och landsting med negativa bidragsföränd- ringar förs till strukturbidraget årligen ett belopp av den storleken att den årliga negativa bidragsförändringen högst motsvarar en utdebitering på 10 öre för kommuner respektive 5 öre för landsting beräknat på eget skatteunderlag införande- året.

Införandet av effekterna för kommuner och landsting med negativa bidragsförändringar sker under en period om högst tio år. Ett belopp motsvarande en negativ bidragsförändring överstigande 1 krona i utdebitering för kommuner och 50 öre för landsting förs utan tidsbegränsning till strukturbidraget.

För kommuner och landsting med positiva bidragsföränd- ringar bör förändringarna slå igenom fullt ut samma år som för- ändringarna införs.

Bidragsförändringar som beror på förändringar i skattekraft och struktur bör som nu slå igenom utan begränsning vid de årliga uppdateringarna av utjämningssystemet.

Enligt direktiven skall kommittén lämna förslag till hur intäkts- förändringar för enskilda kommuner och landsting till följd av ändringar i statsbidrags- och utjämningssystemet skall hanteras efter 2004. De nuvarande införandereglerna innebär att de rörliga tilläggen respektive avdragen successivt har trappats av och upphör 2004. De fasta införandetilläggen är oförändrade till och med 2004. Om inga nya beslut fattas bortfaller även de fasta tilläggen 2005, vilket skulle innebära stora intäktsbortfall för vissa kommuner och landsting (se tabell 9.2).

Även de förändringar i statsbidrags- och utjämningssystemet som kommittén föreslår leder i vissa fall till stora intäktsföränd- ringar.

Kommittén anser att de sammanlagda utfallseffekterna av kom- mitténs förslag för kommuner och landsting med positiva bidrags-

295

Införandet av de föreslagna förändringarna

SOU 2003:88

förändringar bör få slå igenom fullt ut samma år som föränd- ringarna införs.

Kommuner och landsting med negativa förändringarbör ges en viss tid att anpassa sina kostnader till de nya intäkterna om bidragsminskningen överstiger en viss nivå. Kommittén bedömer det som rimligt att klara omställningar motsvarande en utdebite- ring på 10 öre per år för kommuner och 5 öre per år för landsting. Effekterna därutöver av de förändringar i statsbidrags- och utjäm- ningssystemet som kommittén föreslår tillsammans med effekterna av upphörande fasta införandetillägg bör regleras genom ett strukturbidrag vid sidan av utjämningssystemet. Det föreslås ske genom att det till strukturbidraget årligen förs ett belopp av den storleken att den årliga negativa bidragsförändringen högst motsvarar en utdebitering på 10 öre för kommuner respektive 5 öre för landsting beräknat på eget skatteunderlag. Införandet av effek- terna sker för berörda kommuner och landsting under en period om högst tio år. I 2003 års nivå motsvarar en utdebitering om 10 öre 147 kronor per invånare för en kommun med ett genom- snittligt uppräknat skatteunderlag per invånare. Motsvarande för landstingen är 73 kronor per invånare. Kostnaderna för struktur- bidraget finansieras genom minskning av det generella statsbidraget till kommunsektorn.

Ett belopp motsvarande en negativ bidragsförändring över- stigande 1 krona i utdebitering för kommuner och 50 öre för lands- ting förs utan tidsbegränsning till strukturbidraget. Genom att under hela införandeperioden basera beräkningarna på respektive kommuns och landstings uppräknade egna skatteunderlag införan- deåret kan strukturbidraget för hela perioden fastställas redan inför 2005.

I strukturbidraget föreslås endast ingå utfallseffekterna av de föreslagna förändringarna i utjämningssystemets olika delar inklu- sive upphörandet av de fasta tilläggen. De utfallsförändringar som kommer att uppkomma till följd av de årliga uppdateringarna av systemet bör, liksom i nuvarande system, få slå igenom fullt ut utan att strukturbidraget påverkas.

De av kommittén redovisade beräkningarna avser en jämförelse av nuvarande system för 2003 och de föreslagna förändringarna samma år. De föreslagna förändringarna kan införas först från 2005 och effekterna av kommitténs förslag bör därför räknas om i förhållande till 2004 års beräkningar av nuvarande system för att utfallet skall kunna beräknas med utgångspunkt från ett så aktuellt

296

SOU 2003:88

Införandet av de föreslagna förändringarna

underlag som möjligt. Utfallet införandeåret kommer därför att bli något annorlunda för enskilda kommuner och landsting jämfört med det som redovisas i detta betänkande.

297

10 Systemets fortlevnad

Kommitténs förslag: Utjämningssystemet bör bli föremål för en kontinuerlig löpande uppföljning och utvärdering.

Kommitténs bedömning: Ett mindre permanent organ bör tillskapas med ansvar för en kontinuerlig uppföljning. En parla- mentariskt sammansatt referensgrupp bör knytas till det löpan- de uppföljningsarbetet.

10.1 Inledning

I tillämpningen av nuvarande kostnadsutjämning ligger en fort- löpande anpassning till förändringar av behovs- och kostnadsstruk- turen i de kommunala verksamheterna. Det sker genom att kost- nadsutjämningen uppdateras årligen när det gäller åldersstruktur och de viktigaste behovsvariablerna inom skola, barnomsorg, äldreomsorg, individ- och familjeomsorg samt hälso- och sjukvård. Övriga faktorer uppdateras med vissa tidsintervall och efter vad omständigheterna medger. Beräkningarna av inkomstutjämningen görs årligen med utgångspunkt från senaste fastställda taxerings- utfall.

Beräkningarna av inkomst- och kostnadsutjämningen regleras i en särskild förordning (1995:1645) om utjämningsbidrag och ut- jämningsavgift för kommuner och landsting. Regeringen beslutar inför varje bidrags- och avgiftsår om de förändringar som skall göras i beräkningarna för de olika verksamheter och kostnadsslag som ingår i kostnadsutjämningen. I bilaga till förordningen anges beräkningsmetoder och närmare detaljer för kostnadsutjämningens olika delar. Enligt förordningen skall Statistiska centralbyrån be- räkna inkomst- och kostnadsutjämningen och lämna uppgifterna till skattemyndigheterna.

299

Systemets fortlevnad

SOU 2003:88

Sedan nuvarande utjämningssystem infördes 1 januari 1996 har tre kommittéer haft uppdraget att följa upp och/eller utveckla systemet och då med huvudinriktning på kostnadsutjämningen, nämligen Kommunala utjämningsutredningen, Utjämningsdelega- tionen och Expertgruppen för förenklad kommunal utjämning. De två förstnämnda har varit parlamentariska.

Förändringar i både kostnads- och inkomstutjämningen har hit- tills genomförts utifrån förslag från två av dessa kommittéer. En del av förändringarna har haft karaktären av uppdateringar av underlaget för utjämningen.

Utjämningskommittén är den fjärde utredningen sedan införan- det och uppföljningsarbetet har således hittills skett i kommitté- form. En informell arbetsgrupp, med företrädare från Regerings- kansliet, SCB och de två kommunförbunden har främst ägnat sig åt delar av underlaget för de årliga uppdateringarna av kostnadsutjäm- ningen.

10.2 Behov av löpande uppföljning

Flertalet kommittéer, inklusive Statsbidragsberedningen vars för- slag låg bakom 1996 års system, har föreslagit att systemet bör bli föremål för en löpande uppföljning. De föreslagna formerna för denna uppföljning har dock varierat.

Hösten 2001 beslutade regeringen att tillsätta en parlamentarisk kommitté, Utjämningskommittén, för att se över det kommunala statsbidrags- och utjämningssystemet. Uppdraget är tidsbegränsat och skall enligt direktiven redovisas senast den 1 oktober 2003.

Man kan således konstatera att någon permanent organisation för en löpande uppföljning hittills inte tillskapats. Istället har denna uppgift ingått i de tidsbegränsade kommittéernas uppdrag.

Varför behövs en löpande uppföljning och utvärdering?

Statsbidragsberedningen föreslog att utjämningssystemet bör bli föremål för en löpande uppföljning och att en utvärdering av sys- temet bör göras när det varit i funktion i tre år. Vidare föreslog man att en parlamentarisk grupp, ledd av Finansdepartementet till- sätts för uppföljning och utvärdering av systemet. Till gruppen

300

SOU 2003:88

Systemets fortlevnad

skulle knytas experter och företrädare för berörda myndigheter och organisationer.

Redan innan systemet införts tillsattes en parlamentarisk kom- mitté, Kommunala utjämningsutredningen. Denna föreslog, efter att ha följt utjämningssystemet i nästan tre år, att systemet bör bli föremål för en fortsatt löpande uppföljning och utvärdering. Man ansåg att behovet av att även fortsättningsvis följa upp utjämnings- systemet är motiverat inte minst mot bakgrund av att systemet i hög grad påverkas av såväl förändringar i samhällsutvecklingen som i kommunal verksamhet. Som exempel angavs behovet av att ta fram underlag för sådana delar av kostnadsutjämningen som inte aktualiseras årligen, men där nytt underlag behövs för en uppdate- ring längre fram. Utöver den årliga uppdateringen av de viktigaste behovsvariablerna angavs behov av förändringar i utjämningssys- temet till följd av kostnadsutvecklingen och till följd av för- ändringar i kommunsektorns verksamhet och ansvar. Vidare angavs behov av förändringar till följd av huvudmannaskapsförändringar mellan kommuner och landsting och till följd av indelningsänd- ringar. Utredningen avstod dock från att föreslå i vilken form en fortsatt löpande uppföljning bör ske.

Redan ett halvår innan de av Kommunala utjämningsutredningen föreslagna förändringarna i systemet infördes från 1 januari 2000 tillsattes två tidsbegränsade utredningar, Utjämningsdelegationen och Expertgruppen för förenklad kommunal utjämning.

Utjämningsdelegationen ansåg att nuvarande sätt att följa upp och utvärdera utjämningssystemet medför att onödiga svårigheter uppstår vid uppdatering av dataunderlag och vid bedömning av systemets effekter. Delegationen framhöll vikten av att nuvarande hanteringsordning ses över. Man föreslog att ett samverkansorgan under ledning av Regeringskansliet bildas. Detta organ skulle kon- tinuerligt arbeta med att underhålla, uppdatera och utveckla syste- met samt sköta den löpande uppföljningen och utvärderingen av systemet och säkerställa behovet av adekvat dataunderlag. Däri- genom säkras en kontinuerlig kunskapsuppbyggnad kring modeller och system för utjämning som krävs för att bibehålla systemets legitimitet. Man framhöll vikten av att arbetet bedrivs kontinuerligt så att förändringar i systemet inte ansamlas vid samma tidpunkt. Man ansåg vidare att organet bör ha en bred sammansättning med representanter från Regeringskansliet, Kommun- och Landstings- förbundet samt statliga myndigheter. Genomgripande översyner

301

Systemets fortlevnad

SOU 2003:88

ansågs ligga utanför samarbetsorganets arbetsfält och borde ske inom ramen för parlamentariskt sammansatta kommittéer.

Uppgifter för en löpande uppföljningsorganisation

De motiv som tidigare utredningar framfört om behovet av att tillskapa en organisation för löpande uppföljning av utjämnings- systemet har varit relativt likartade. De förslagna formerna har dock varierat.

Kortfattat skulle en löpande uppföljningsorganisation kunna ha följande uppgifter:

• Underhålla, uppdatera och utveckla systemet samt svara för den löpande uppföljningen och utvärderingen av systemet och säkerställa behovet av dataunderlag

• Löpande följa upp kostnadsutjämningens olika delar och till- skapa ett system för detta

• Löpande följa verksamhets- och kostnadsutvecklingen i de kommunala verksamheterna

• Löpande följa förändringar i samhällsutvecklingen och i de kommunala verksamheterna i de delar som har betydelse för systemet

• Ta fram underlag för och följa behovet av uppdateringar av systemets olika delar och vid behov lämna förslag till upp- dateringar

Utjämningskommitténs egna erfarenheter är att uppdateringen av olika delar av kostnadsutjämningen i många fall leder till stora omfördelningar mellan kommuner. En förklaring till de stora om- fördelningarna är att vissa delar av underlaget är gammalt och att ingen uppdatering gjorts sedan systemet infördes. När nytt under- lag tas fram kan uppdateringen innebära att löpande förändringar som pågått under loppet av 6 8 år slår igenom fullt ut vid ett enda tillfälle. Det gäller bl.a. äldreomsorgen, där den föregående fält- undersökningen över de äldres hälsa och vårdbehov genomförts 1994. Beräkningarna över kostnader för gles bebyggelsestruktur inom grundskola, gymnasieskola och äldreomsorg återspeglar i nuvarande utjämning befolkningens fördelning vid årsskiftet 1995/96. Enligt kommitténs uppfattning bör uppdateringar, även av det underlag som inte sker årligen i nuvarande system, göras oftare än som hittills skett. Om systemet blir föremål för en

302

SOU 2003:88

Systemets fortlevnad

kontinuerlig uppföljning förbättras förutsättningarna för att göra uppdateringar när sådana behövs och vid lämpliga tillfällen.

Uppföljningsarbetets organisation

Tidigare utredningar har föreslagit varierande organisationer för det löpande uppföljningsarbetet och det finns olika tänkbara lös- ningar. Arbetet kan organiseras:

• inom Regeringskansliet,

• i kommittéform eller

• i en myndighet

Kommittén avstår dock från att lämna förslag om i vilken form en fortsatt uppföljning bör ske. Kommittén anser att en parlamen- tariskt sammansatt referensgrupp bör knytas till det löpande upp- följningsarbetet oavsett vilken organisatorisk lösning som väljs. Om arbetet förläggs inom Regeringskansliet kan dessutom ett sam- verkansorgan av den typ som föreslagits av Utjämningsdelega- tionen behöva knytas till arbetet.

Vid behov av mer omfattande utredningsinsatser kring eller översyner av det kommunala utjämningssystemet bör ett sådant arbete lämpligen ske i en tidsbegränsad parlamentarisk kommitté.

De årliga beräkningarna av utjämningssystemet bör, som hittills, regleras i förordning och genomföras av Statistiska centralbyrån.

303

Reservationer och särskilda yttranden

Reservation

av ledamoten Marita Aronson (fp)

Folkpartiet anser att ett utjämningssystem är en förutsättning för att kommuner och landsting ska ha likvärdiga möjligheter att be- driva sin kärnverksamhet. Men ett utjämningssystem får samtidigt inte stå i vägen för kommuner och landstings egna försök att förbättra sin situation. Dagens utjämningssystem straffar de kom- muner och landsting som försöker att utvecklas och hämmar därmed den ekonomiska tillväxten i hela landet.

Utredningen innehåller en del bra förslag. Folkpartiet välkomnar att utredningen föreslår att de generella statsbidragen ska öka och de riktade statsbidragen minska. Tyvärr är dock några av utred- ningens förslag halvhjärtade.

Utredningen föreslår att inkomstutjämningen och det generella statsbidraget ska integreras till ett statligt nettobidrag, vilket är en förändring i rätt riktning. Folkpartiet anser att inkomstutjäm- ningen och kostnadsutjämningen ska ses samlat och inte separat. Vi hade därför önskat att utredningen i sina direktiv, som ett alter- nativ, hade givits möjlighet att ta ställning till om hela utjämnings- systemet, även kostnadsutjämningen, skulle ske genom statens försorg.

Utredningen föreslår att kompensationsgraden i inkomstutjäm- ningen ska vara oförändrad på 95 procent. För kommuner och landsting med högre skattekraft än den garanterade skattekraften sänks kompensationsgraden till 85 procent. Folkpartiet anser att kompensationsgraden borde minskas till 80 procent för kommuner och landsting med en skattekraft över den garanterade.

305

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

Utjämningssystemet är mycket svåröverskådligt. Utredningen lägger förslag för att förenkla systemet, vilket är bra. Antalet del- modeller inom kostnadsutjämningen minskas och andra del- modeller flyttas ut ur kostnadsutjämningen till ett särskilt struk- turbidrag. Folkpartiet har tidigare varit tveksamt till några av de faktorer som kommer att ingå i detta strukturbidrag och är det fortfarande. Vi tycker dock ändå att det är en viss förbättring att dessa inte längre ingår i kostnadsutjämningen.

Folkpartiet beklagar att utredningen i huvudsak valt att lappa och laga ett bristfälligt system. Folkpartiet önskar istället en mer genomgripande översyn av de ekonomiska relationerna mellan sta- ten och kommunerna och landstingen. En sådan översyn borde inkludera både möjligheten att flytta uppgifter och växla skatter mellan staten och kommunsektorn. Översynen kunde även utreda förutsättningarna för att staten skulle ta över uppgiften att jämna ut inkomster och kostnader mellan kommuner och landsting.

Utredningen föreslår att ett permanent organ ska skapas för att följa upp utjämningssystemet. Till organet ska en parlamentarisk referensgrupp knytas. Folkpartiet anser istället att en utomstående helt oberoende granskning ska göras av utjämningssystemet som komplement till den genomgripande översyn vi föreslår ovan.

306

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

Reservation

av ledamoten Erik Langby (m)

Jag reserverar mig mot att det föreslagna systemet i följande av- seenden (motiveringen framgår av mitt särskilda yttrande):

1. Mellankommunal inkomstutjämning borde inte finnas kvar (såsom föreslagits över garantinivån 120%). Kommunal-/lands- tingsskatt uttagen i en kommun/landsting ska inte av staten föras över för att finansiera verksamhet i annan kom- mun/landsting.

2. Nuvarande läkemedelsersättningen från staten bör också fram- över ges likvärdigt till alla landsting. ”Påsen” och därmed garantinivån för landstingen minskas i motsvarande mån.

3. En lönekostnadsfaktor bör tillföras i inkomstutjämningsdelen av systemet. ”En krona ska ge lika mycket verksamhet överallt – inte service motsvarande 95 öre på ett ställe mot 1:05 på ett annat”.

4. Tas inkomstutjämningsavgift ut så ska den tas på faktisk in- komst/skattesats – inte schablon (den s.k. länsvisa genomsnitt- liga skattesatsen).

307

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

Reservation

av ledamoten Harry Staaf (kd)

För kommuner och landsting med en skattekraft som överstiger den föreslagna garanterade skattekraften på 120 procent av medel- skattekraften skall en särskild utjämningsavgift betalas. Kommit- téns majoritet föreslår under 3.2.5 att för dessa kommuner och landsting sätts den s.k. kompensationsgraden till 85 procent för den överskjutande delen.

Jag föreslår att kompensationsgraden för dessa kommuner skall sättas till 80 procent. Syftet är att därigenom undanröja oönskade marginaleffekter som kan minska kommunernas incitament till för- bättringar av den egna skattekraften. Denna kompensationsgrad föreslogs också i betänkande av Expertgruppen för förenklad kom- munal utjämning (SOU 2000:120). Det betänkandet utgick från att alla kommuner och landsting med en skattekraft över medelskatte- kraften skulle få kompensationsgraden sänkt till 80 procent. I nu avlämnat betänkande föreslås en annan konstruktion för inkomst- utjämningen. Trots detta kvarstår motiven för att de kommuner och landsting som betalar till inkomstutjämningen bör få kom- pensationsgraden sänkt till 80 procent.

Bland de som tillskrivit kommittén har också förslag framförts att kompensationsgraden i inkomstutjämningen bör sänkas till 80 procent. Detta baseras bl.a. på att de obligatoriska verksam- heterna i kommunsektorn beräknas omfatta ca 80 procent av den totala verksamheten.

Termen ”kompensationsgrad” har använts i flera utredningar. Benämningen har relevans för kommuner med en skattekraft som understiger den garanterade skattekraften. För kommuner som ligger över den garanterade skattekraften leder benämningen fel. Det är där inte fråga om någon kompensation eftersom kommu- nerna vid den kompensationsgrad på 85 procent som utredningens majoritet föreslår i princip får behålla endast 15 procent av de egna skatteintäkterna över den garanterade skattekraften.

Om man beaktar detta är det enligt min mening rimligt att de kommuner som har skatteintäkter över den garanterade skatte- kraften får behålla 20 procent av dessa.

308

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

Särskilt yttrande

av ledamoten Eva Hellstrand (c)

Centerpartiets politik har sin grund i att ge människor likvärdiga möjligheter och skapa tillväxt över hela landet. Det kommunala självstyret och självbestämmandet är viktigt och måste förstärkas. Statliga pekpinnar i form av riktade statsbidrag försvårar kommu- nernas arbete.

Centerpartiets inriktning är att stärka kommunsektorns skatte- bas och minska behovet av statsbidrag. Med dagens skattesystem avgörs nivån på den garanterade skattekraften av storleken på det generella statsbidraget. Eftersom vi inte har någon annan uppfatt- ning än kommitténs majoritet när det gäller den totala ramen för kommunsektorns finanser väljer jag att inte reservera mig när det gäller nivån för den garanterade skattekraften och kompensations- graden för de kommuner som ligger över nivån för den garanterade skattekraften. Jag vill dock utveckla effekterna på skatteutjäm- ningssystemet av Centerpartiets politik i detta särskilda yttrande.

En väl fungerande kommunal skatteutjämning bidrar till att en grundläggande service kan komma hela landet till del genom lik- värdig tillgång till skola, vård och omsorg. Systemet ska utjämna såväl skillnader i skattekraft som strukturella skillnader. Dagens utformning av utjämningssystemet fungerar generellt sett bra. Dock är det riktigt att det ses över för att ta bort vissa ”skön- hetsfläckar” samt göra förenklingar och försöker skapa ett mer ”genomskinligt” system. Nuvarande system kan leda till effekter som kan upplevas motverka tillväxt och förnyelse. Utjämningssys- temet måste också ha en uppslutning i hela landet för att behålla sin legitimitet.

De förslag kommittén lägger bygger på principerna i det tidigare systemet samtidigt som vissa förbättringar görs. De senaste åren har antalet riktade statsbidrag kraftigt ökat och de förändrar för- utsättningarna för utjämningssystemet. Det är därför mycket positivt att kommittén föreslår att de riktade statsbidragen (för maxtaxa, skolsatsning, kunskapslyftet mm) förs in i ett generellt system.

Det nya inkomstutjämningssystemet samlar de ekonomiska flödena till den enskilda kommunen. Men för att göra kommunerna mindre beroende av utjämningssystemet och statsbidrag behöver

309

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

kommunens skattebas förstärkas. Långsiktigt krävs en skatte- reform. Centerpartiets förslag till ny inkomstskattereform med en skatterabatt gör att kommunernas skattebas förstärks och det skulle minska trycket på skatteutjämningssystemet.

Centerpartiet har i riksdagen presenterat ett förslag på reforme- ring av inkomstbeskattningen. Det innebär en rejäl skattesänkning för människor med låga och normala inkomster. Förutom de positiva effekterna för människor med små ekonomiska marginaler har också Centerpartiets inkomstskatteförslag positiva effekter för kommunsektorn.

Förslaget innebär bland annat att dagens grundavdrag slopas och ersätts med en skatterabatt på 10 000 kronor för alla. Det kommer att förstärka kommunsektorns skattebas.

Förstärkningen är generell, hela kommunsektorn får en ökad skattebas och blir mindre beroende av statsbidrag, men effekten är störst för kommuner och landsting med låg skattekraft. Detta beror på att dagens system, där grundavdraget har en kraftig upp- och nedtrappning i de lägre inkomstskikten, medför att kommuner med många medborgare i dessa inkomstskikt förlorar extra mycket egen skattekraft. Dagens skattesystem förstärker på så sätt skill- naderna i skattekraft mellan de kommuner och landsting som har låg skattekraft och de som har hög skattekraft. Ersätter man grund- avdraget med en skatterabatt, lika för alla, försvinner denna effekt och belastningen på utjämningssystemet minskar.

Kommitténs majoritet föreslår att kompensationsgraden för kommuner och landsting med en skattekraft som överstiger den garanterade skattekraften ska sättas till 85 procent för den över- skjutande delen. Mot bakgrund av att Centerpartiets inkomst- skatteförslag stärker skattebasen för kommuner och landsting i allmänhet och för kommuner och landsting med låg skattekraft i synnerhet kommer behovet av utjämning då att minska. Kommu- ner och landsting med hög skattekraft behöver därför inte heller betala så hög avgift till utjämningssystemet.

Som en följd av centerpartiets inkomstskatteförslag skulle därför kommuner och landsting med en skattekraft som överskrider den garanterade få betala en lägre avgift och kompensationsgraden skulle således kunna sänkas för den överskjutande delen.

Den föreslagna regleringsposten är ett nödvändigt instrument för ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn. Den ska vara ett verktyg för att hantera finansieringsprincipen mellan staten och kommunsektorn. Däremot kan inte att regle-

310

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

ringsposten ska användas för att hålla den totala statsbidragsramen nominellt oförändrad. Ett av problemen med dagens system med statsbidrag är ju att det inte finns någon koppling mellan stats- bidragen och kommunsektorns kostnadsutveckling, eftersom stats- bidragen inte är indexreglerade. Förslaget med en garanterad skattenivå löser detta problem eftersom skattebasen växer i takt med löner och andra kostnader. Om regleringsposten används för att hålla den totala statsbidragsramen nominellt oförändrad innebär det en fortsatt osäkerhet för kommunernas ekonomi. Kommun- sektorn måste få en friare ställning och ha möjlighet att planera sin ekonomi. Därför måste regleringsposten begränsas till att vara ett verktyg för att hantera finansieringsprincipen mellan staten och kommunsektorn och den måste värdesäkras.

311

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

Särskilt yttrande

av ledamoten Siv Holma (v)

Det kommunala statsbidrags- och utjämningssystemet är av stor betydelse för att skapa likvärdiga förutsättningar för alla kommu- ner och landsting i landet att kunna tillhandahålla sina invånare service oberoende av inkomstförhållanden och opåverkbara struk- turella kostnader. Detta sker genom att utjämna skatteinkomster och genom att ta hänsyn till de merkostnader som uppstår p.g.a. strukturella faktorer. Utan ett väl fungerande bidrags- och utjäm- ningssystemet skulle det kommunala självstyret på många håll i landet omöjliggöras.

Kommittén har på en är rad väsentliga områden lämnat förslag som förbättrar utjämningssystemet. Genom uppdateringar, nya variabler och förenklingar får systemet en större träffsäkerhet och även en tydligare struktur. Jag delar bedömningen om vikten av att slå ihop det generella statsbidraget och inkomstutjämningen till en garanterad skattekraftsnivå på 120 procent. Jag finner det även lämpligt att omvandla en antal riktade statsbidrag till generella bidrag.

Jag delar således i stort utjämningens förslag, men vill dock lämna några aspekter som berör utjämningsgraden i inkomst- utjämningen, kompensationen för kraftig befolkningsminskning för landstingen i kostnadsutjämningen samt synpunkter på jäm- ställdhetsavsnittet.

Långtgående inkomstutjämning

Kommittén föreslår att varje kommun och landsting garanteras en skattekraft motsvarande 120 procent av medelskattekraften. För de kommuner och landsting som har en skattekraft under 120 procent föreslås kompensationsgraden vara 95 procent. För kommuner och landsting som har en skattekraft över 120 procent, föreslås dock kompensationsgraden bara vara 85 procent.

Jag känner mig tveksam till att kompensationsgraden endast är 85 procent för de rikaste kommunerna och landstingen. Det kom- mer på lång sikt troligen leda till ökade inkomstskillnader i landet. Det är förvisso viktigt att utjämningssystemet har en hög legiti-

312

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

mitet inom kommunsektorn, men det är också av avgörande betydelse att systemet leder till en långtgående utjämning. Jag valde dock att inte reservera mig mot förslaget, utan ser nu fram emot att remissomgången av kommitténs förslag, kommer ge vägledning om det är klokt eller ej att sänka utjämningsgraden

Kostnadsutjämningen

Jag vill i det här sammanhanget särskilt lyfta kompensationen för landsting med kraftig befolkningsminskning. För år 2001 2004 finns ett särskilt omställningsbidrag för detta ändamål. Jag anser att det finns skäl att i den fortsatta processen närmare pröva om kom- pensationen för landsting med kraftig befolkningsminskning ska ingå i kostnadsutjämningen. Detta av samma skäl som kommuner erhåller motsvarande kompensation i kostnadsutjämningen.

Jämställdhet

Det är bra att det dels finns ett underkapitel som berör jäm- ställdhetsaspekter och att det dels finns bilagor till utredningen som berör jämställdheten. Jag anser dock att kommittén kunde ha utvecklat avsnittet om jämställdhetsaspekter i högre grad än vad som nu är fallet. Inom ett bidrags- och utjämningssystem för kom- muner och landsting finns det självklart en jämställdhetsdimension.

Att få kompensation för strukturella kostnader är viktigt, men det kan också leda till att den rådande könsstrukturen cementeras. För att nämna ett exempel kan jag ta en variabel inom standard- kostnaden äldreomsorg. Där är den strukturella kostnaden baserat på att kvinnor kostar mer inom äldreomsorgen än vad män gör. Detta är riktigt, men det beror på att kvinnor i högre utsträckning än män, tar hand om sin make i hemmet, dvs. arbetar gratis och därför inte kostar kommunen någonting. Om en kommun lyckas bryta denna könsskillnad (dvs. att det är kommunen som ansvarar för omsorgsbehovet och inte enskilda kvinnor), leder det till ökade kostnader, eftersom en mans normkostnad är lägre än en kvinnas. Det finns således inget ekonomiskt incitament för en kommun att bryta traditionella könsstrukturer. Liknande problem skulle kom- mittén ha diskuterat i större utsträckning än vad som varit fallet.

313

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

Det finns också faktorer som kommittén kunde ha berört på ett positivt sätt utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Kommitténs för- slag om en högre kompensationsnivå inom standardkostnaden kollektivtrafik (från 75 till 100 procent), kan sägas påverka jäm- ställdheten positivt, eftersom kvinnor utnyttjar kollektivtrafik i större utsträckning än männen.

Kommittén föreslår att det skapas en permanent organisation för en kontinuerlig uppföljning av utjämningssystemet. Det är viktigt att redan vid starten av en sådan organisation fastställa att när för- slag till förändringar tas fram ska dessa redan från början genom- syras av ett jämställdhetsperspektiv. Lägger man istället till ett jämställdhetsperspektiv i efterhand (vilket tyvärr allt för ofta sker), uppstår det lätt en känsla av att perspektivet är en påklistrad aspekt.

314

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

Särskilt yttrande

av ledamoten Erik Langby (m)

Visionen om ett annat system

Utredningens uppdrag att se över utjämningssystemet bygger på att nuvarande ansvars- och uppgiftsfördelning mellan medborgare, kommun och stat i princip bibehålls. Kommuner och landsting ska fortsatt till mycket stor del vara förmedlare – och till stor del finansiärer – av mycket omfattande verksamhet, där mål, inriktning och ramar bestäms nationellt och där kraven på likvärdighet är stora. Med de stora samhällsförändringar vi ser framöver, vad gäller utvecklingen av demografi och skattekraft i vårt land, riskerar vi att behöva göra alltmer omfattande omfördelningar. Detta ställer på sin spets frågan om hur länge nationella åtaganden ska finansieras genom kommunal- och landstingsskatter. Vi moderater har sam- tidigt en önskan om att medborgaren mer direkt ska kunna påverka den utbildning, vård och omsorg man har rätt till. Tillsammans leder detta oss till att skola, barnomsorg, handikappomsorg, äldre- omsorg och sjukvård bör finansieras genom att vi förser den enskilde med rätten att välja – och där betalningen följer den enskildes val. Denna finansiering bör då rimligen komma från den nationella nivån. I det läget är uppdraget för systemet något helt annat. Mer om detta tas upp i slutet av det särskilda yttrandet.

Även om vi moderater således har en annan vision om uppgifts- och ansvarsfördelningen, och därav följande krav på finansierings- systemet, så har vi självfallet åsikter om utjämningssystemet i nuvarande läge. Detta redovisas nedan.

Värdefulla steg i rätt riktning

Genom Utjämningskommitténs förslag till förändring av utjäm- ningssystemet för kommuner och landsting tas viktiga steg i rikt- ning mot ett bättre system (vid nuvarande grundläggande uppgifts- fördelning mellan medborgare, kommun/landsting och stat).

315

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

Från mellankommunal inkomstutjämning till statligt garanterad inkomstnivå bra

Övergången från en rent mellankommunal inkomstutjämning till ett statligt finansierat, där statsbidragspåsen används för att lyfta upp inkomsterna för kommuner och landsting med otillräcklig egen skattekraft är helt i linje med den politik moderata samlings- partiet argumenterat för under ett decennium.

Kostnadsutjämningen ”städas upp”

Översynen av systemet för kostnadsutjämning – där de regional- politiskt inriktade faktorerna fått lämna systemet (och blir en rent statlig angelägenhet), antalet faktorer kunnat minskas, kollektiv- trafikfaktorn fått sitt fulla utslag och en faktor för snabbväxande kommuner införts – är också helt i linje med den moderata poli- tiken.

Minskad statlig detaljstyrning

Förslagets tydlighet i att minska den statliga detaljstyrningen av kommuner och landsting är utmärkt. Antalet specialdestinerade statsbidrag, åtföljda av detaljerade regelverk, har ökat dramatiskt under senare år och uppgår nu till 127 st. Att en stor del av dessa föreslås försvinna och pengarna överföras till ”påsen” är mycket viktigt för den kommunala självstyrelsen och därmed för effekti- viteten i den kommunala sektorn.

Kontinuerlig uppföljning och översyn angelägen

Förslaget att utjämningssystemet kontinuerligt ska följas upp och utvärderas, och därmed kunna fånga upp både inträffade föränd- ringar och förbättrad kunskap, är bra. Både rättvisa och samhälls- ekonomisk effektivitet kräver att en så stor del av offentliga sektorns finansiering och därmed arbetsförutsättningar ständigt granskas.

316

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

Viktiga delar saknas ännu i systemet

Även om värdefulla steg tagits i att skapa ett system, som kan uppfattas som rimligt och riktigt saknas ännu viktiga delar för att det ska kunna uppfattas som rättvist.

Kvarvarande mellankommunala inkomstutjämningen borde utgå

Det föreslagna systemet innebär att den mellankommunala utjäm- ningen utgår och ersätts med att staten använder sin ”påse” till att fylla på så att alla kommuner och landsting i princip får mot- svarande en skattekraft på 120 procent av medelskattekraften (erhåller 95 procent av skillnaden mellan egen skattekraft och garantinivån 120 procent). För kommuner och landsting med en egen skattekraft över garantinivån 120 procent föreslås att 85 pro- cent av kommunalskatteinkomsten, som kommer från skatte- kraften över 120 procent, dras in och fördelas till övriga kommu- ner/landsting. Denna form av mellankommunal inkomstomfördel- ning tycker vi moderater står i strid med den kommunala själv- styrelsen, vilken ger varje kommun/landsting rätt att ta ut skatt ”för sina angelägenheter”. Så länge kommunernas och landstingens åtaganden definieras som just kommunala/landstingskommunala – och inte statliga – är det principiellt helt fel att lokalt uttaxerade skattepengar går från enskilda kommuner/landsting till andra för att finansiera delar av de senares verksamhet. Kommun/landsting med egen skattekraft över garantinivån ska i gengäld inte kunna få sin inkomst höjd genom strukturbidrag eller (positiv) kostnads- utjämning. Vår långsiktiga vision återkommer nedan.

Tas inkomstutjämningsavgift ut så ska den tas på faktisk inkomst – inte schablon

Såsom framgår ovan är vi moderater, på principiella grunder, emot att det ska tas ut en inkomstutjämningsavgift (på 85 procent) över garantinivån. Om en sådan avgift, trots detta, ska tas ut anser vi att den ska tas ut på faktisk inkomst för kommunen/landstinget, dvs. på egen utdebitering och inte på den s.k. länsvisa genom- snittliga skattesatsen. Något behov av symmetri med hur inkomst- utjämningsbidraget (under garantinivån) beräknas föreligger inte

317

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

(dvs. bidrag bör beräknas på schablon – inte på egen utdebitering). En kommun/landsting ska inte bestraffas för att man lyckats hålla låg skatt.

Statens ersättning till landstingen för läkemedelskostnaderna hör inte till ”påsen”

Enligt förslaget ska statens betalning för att landstingen, genom avtal mellan staten och landstingen, fått ta över läkemedels- kostnaderna föras över till ”påsen”. Motivet för detta är att kunna uppnå tillräcklig storlek på ”påsen” för att kunna garantera alla landsting en inkomst motsvarande 120 procent av medelskatte- kraften. En ersättning från staten till landstingen, som bygger på en avtalsrelation, som rimligen måste kunna förändras, kan inte jäm- ställas med ett generellt statsbidrag. Läkemedelsersättningen måste således lyftas ut och garantinivån för landstingen i motsvarande mån sänkas. Visserligen kan det uppfattas som en olägenhet om inte kommuner och landsting har samma garantinivå, men detta kan inte motivera att avtalsbaserad ersättning betraktas som statens egna generella statsbidrag och dessutom inte skulle komma alla landsting till godo – trots att alla fått ta över statens tidigare läke- medelskostnader.

Skillnader i kostnadsläge måste kompenseras – ”En krona ska ge lika mycket verksamhet överallt – inte service motsvarande 95 öre på ett ställe mot 1:05 på ett annat”

Systemet för kostnadsutjämning försöker på ett rimligt sätt allmänt kompensera kommuner resp. landsting för strukturella skillnader i behov av service för sina invånare. Kostnadsutjämningssystemet bygger dock på att de s.k. faktorkostnaderna (löner, lokalkostnader m.m.) är lika över landet, vilket inte är fallet. Ett system såsom det svenska, som genom en rad delfaktorer och moment syftar till att åstadkomma likvärdiga förutsättningar, uppnår inte sina syften om det inte också försöker möta kommuners och landstings skilda kostnadslägen. De enskilt största kostnadsfaktorerna är löner och lokalkostnader.

Lokalkostnaderna har undersökts av utredningen, men trots att exempelvis kontorshyrorna påtagligt skiljer sig över landet – och

318

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

därmed också troligen kommunala lokalkostnader vid samma stan- dard och effektivitet – så har inte något underlag kunnat tas fram, som i dagsläget skulle kunna ligga till grund för en kompensation för skilda kostnadslägen för lokalhållningen. Viss kompensation ges dock för bedömd merkostnad vid nybyggnation inom ramen för byggkostnadsfaktorn (som ingår som en del i den nya s.k. näringsgeografiska faktorn).

Vad gäller lönekostnaderna, som står för ca 70 procent av kom- muners och landstings kostnader, finns underlag som beskriver skillnader i löneläge. Tydliga skillnader framträder vad gäller vilka löner som måste betalas för att kunna rekrytera nödvändig arbets- kraft. Arbetsmarknadssituationen skiljer sig påtagligt mellan olika delar av landet. Eftersom det allmänna arbetsmarknadsläget i den funktionella arbetsmarknadsregionen, och därmed påverkan på löneläget (genom konkurrensen/brist på konkurrens om arbets- kraften), knappast kan påverkas av den enskilda kommunen/lands- tinget så måste detta vägas in när likvärdiga arbetsförutsättningar ska skapas. Enklast sker detta genom att 70 procent (lönernas andel av den kommunala kostnadsmassan) av det utjämnade inkomst- beloppet (inkomsten från den egna skattekraften + utjämnings- bidraget om 95 procent av skillnaden mellan egen skattekraft och garantinivån) multipliceras med en lönekostnadsfaktor. Det löne- kostnadsjusterade inkomstbeloppet ska inte kunna bli lägre än den egna kommunalskatteinkomsten (före utjämningsbidrag och löne- kostnadsjustering). Eftersom rimligen inte en enskild kommun, en grupp av kommuner eller ett enskilt landsting ska kunna påverka lönekostnadsfaktorn bör den inte sättas utifrån kommunal- /landstingslönerna i regionen utan sättas som en andel av den totala arbetsmarknadens löneläge i regionen. Det sammanlagda löneläget i hela arbetsmarknadsregionen (länet) påverkar självfallet löneläget för kommuner och landsting, men inte så att ex.vis 15 procent högre löneläge totalt ger 15 procent högre kommunallöner rakt över. Den faktiska relationen mellan kommunal-/landstingslöner och den totala arbetsmarknadens löner ger dock rimlig vägledning för att sätta en lönekostnadsfaktor.

319

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

Överväg att justera garantinivån istället för att införa en regleringsavgift

Förslaget innebär att statsbidragen av olika slag förs samman till en ”påse”, som används för att lyfta inkomsterna för alla kommuner och landsting till motsvarande en skattekraftsnivå på 120 procent av medelskattekraften. Vad gäller kommunerna så räcker inte de statliga pengarna i dagsläget till mer än drygt 117 procent. Resten av ”påsen” föreslås finansieras av kommunerna genom en avgift, som också ska kunna användas för den händelse regering och riks- dag framöver inte värdesäkrar den samlade statsbidragskakan. Avgiften ska också användas för att löpande kunna reglera, uppåt och nedåt, den ekonomiska relationen mellan staten och kommun- sektorn kopplat till förändringar i huvudmannaskap, skattebasför- ändringar, uppgiftsförändringar etc. För oss moderater är det helt legitimt att staten ska kunna hantera dessa olika former av eko- nomiska regleringar gentemot kommunsektorn. Ett förändrat grundavdrag i inkomstbeskattningen, som exempelvis skulle kunna öka den kommunala skattebasen, ska inte självklart innebära ut- rymme för ökad kommunal konsumtion. På samma sätt ska, av regering och riksdag beslutade, ökade uppgifter för kommunerna åtföljas av ökade inkomster (utan kommunalskattehöjning). En tydlighet i relationen mellan staten och kommunsektorn är mycket angelägen. En enklare modell för denna reglering, liksom för att slippa redan i inledningen finansiera ett par procent av garantinivån med avgifter på kommunerna, borde dock vara att låta garantinivån förändras uppåt och nedåt istället för att ta ut en regleringsavgift. Detta bör allvarligt övervägas för att göra det samlade systemet enklare.

Incitamenten måste bevakas

Ett generellt problem i det svenska samhället är brist på incitament för tillväxt av de samlade resurserna. Internationell statistik visar entydigt att vi under de senaste 30 åren tappat rejält i samlat väl- stånd jämfört med nästan alla utvecklade länder. Orsakerna till detta är många, men det måste vara en viktig uppgift att i alla sammanhang bevaka att politik inte bara tillåts handla om hur en given kaka ska fördelas utan hellre om hur kakan kan växa. Detta så vi har mer att fördela både genom enskilda beslut och i det politiska

320

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

arbetet. Mot denna bakgrund måste det också löna sig för en kommun att medverka till att den beskattningsbara lönesumman i den egna kommunen ökar. Detta bidrar till att vi inte vill ta ut någon utjämningsavgift över garantinivån (även om huvudargu- mentet framgår ovan) utan där ger en skattekraftsökning (jämfört med genomsnittskommunen/-landstinget) fullt utslag i ökad in- komst. Att en inkomstutjämningsavgift, om den i strid med vår värdering ändå ska tas ut, bör beräknas på faktisk inkomst/utdebi- tering innebär också att kommuner och landsting har ett incita- ment att hålla nere skattesatsen, och därmed skattetrycket, vilket också bidrar till ökad privat ekonomisk aktivitet och därmed tillväxt i ekonomin. Vad gäller incitamenten till ökad tillväxt för alla kommuner under garantinivån är det mer problematiskt. Vid en höjning av den relativa skattekraften erhålls bara en inkomstökning på 5 procent av de totalt ökade skatteinkomsterna (utöver höj- ningarna i kommuner i allmänhet). Detta genom att det bortfallan- de inkomstutjämningsbidraget uppgår till 95 procent av skillnaden mellan egen skattekraft och garantinivån (120 procent). En sänk- ning av den nu föreslagna kompensationsgraden på 95 procent skulle självfallet ge större utslag och därmed utgöra ett större incitament till höjd egen skattekraft jämfört med andra kommuner. Med de mycket stora skillnader i skattekraft som finns mellan kommunerna riskerar vi märkbara svårigheter för kommunerna med låg skattekraft att kunna finansiera alla sina uppgifter, varav huvuddelen är nationellt reglerade till standard och omfång. Lägst ligger idag Borgholm med 76 procent av medelskattekraften och här utgör således utjämningsbidraget 44 procentenheter (120-76=44) x 0,95. Likafullt behöver i den kontinuerliga översynen av systemet prövas om kompensationsgraden kan sänkas för att därigenom öka incitamentet för höjd skattekraft i för- hållande till andra kommuner.

Även i kostnadsutjämningssystemet finns risker för att incita- menten för tillväxt, och därmed högre befolkningsökning eller minskad befolkningsminskning, inte är tillräckligt stora. De sam- manlagda effekterna i olika delar av kostnadsutjämningssystemet (befolkningsförändringar, äldreomsorg, grundskola mm) riskerar att i vissa lägen ge inget, eller t.o.m. negativt, kommunaleko- nomiskt incitament att häva en fortlöpande befolkningsminskning. Till den sammantagna bilden i dessa fall hör dock också problemen med den historiska pensionsskuldens relativt ökade tyngd vid

321

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

minskad befolkning och i vissa fall påtagliga ekonomiska problem för det kommunala bostadsbolaget.

Mot bakgrund av de redovisade resonemangen måste detta med incitamenten till ökad skattekraft och tillväxt särskilt bevakas i den föreslagna fortlöpande granskningen och översynen av systemet.

Vaksamhet så att inte kostnadsutjämningen blir själv- uppfyllande

Det finns rent allmänt anledning att ställa upp på att ett system för kostnadsutjämning behövs i ett läge som det svenska, där kom- muner och landsting med mycket skiftande inkomstskattebaser ska ansvara för finansieringen av nationellt fundamentala funktioner som exempelvis grundskolan och gymnasieskolan. Att t.ex. kom- muner med riktigt låg skattekraft skulle ha 7-årig skolgång medan andra hade 12-årig är helt otänkbart. En för oss moderater spän- nande lösning, nationell finansiering och enskilt beslutsfattande, framgår nedan. Med nuvarande uppgiftsfördelning mellan stat och kommun behövs dock både kostnadsutjämning och att de med låg skattekraft lyfts rejält. Att vi således bejakar att vi i dagsläget måste arbeta med ett antal kostnadsutjämningsfaktorer innebär dock inte att vi inte måste erkänna att det finns problem och fallgropar. Förutom de generella problemen att hitta rimliga och logiska för- klaringsfaktorer, som samtidigt inte ska vara påverkbara av kom- munerna, vill vi peka på riskerna att systemet blir i viss utsträck- ning självuppfyllande. Det finns en klar risk att grupper eller typer av kommuner och landsting, som av olika skäl har extra ont om pengar jämfört med övriga, tvingas att hålla igen på utgifterna på vissa områden – med därav följande lägre service-, kvalitets- och/eller subventionsnivå jämfört med ”normalkommunen” – helt enkelt för att man inte har mer pengar. Körningar av systemet kan då riskera att ge intrycket att denna typ av kommuner inte har så stora behov på dessa områden och kostnadsutjämningsfaktorn jus- teras då till denna grupps nackdel. Med sålunda minskade resurser tvingas denna typ av kommuner till än större serviceförändringar och så riskerar spiralen att skruva vidare. Det finns således alla anledning att i det fortlöpande arbetet granska att systemet inte utvecklas på detta sätt. I betänkandets avsnitt 7.2 indikeras, för att nämna ett exempel, att kategorin förortskommuner i vissa fall tvingats till en förhållandevis låg servicenivå i förhållande till

322

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

behoven. Denna kategori kommuner har också klämts extra hårt vid flera av förändringarna av utjämningssystemen under den senaste 10-årsperioden.

Visionen om samhället med allas rätt att välja – och (de nationella) pengarna följer med

Vi moderater har en vision om att den enskilda människans val- frihet och makt över sin vardag ska kunna stärkas tydligt. Detta genom att den enskilde genom nationella pengsystem (skola/för- skola, delar av äldreomsorgen) och allmänna obligatoriska hälso- försäkringar (sjukvården, delar av äldreomsorgen) får styra finan- sieringen till den verksamhet som man vill nyttja. I ett sådant system, med ”egenmakt” som inte behöver bry sig om kommun- eller landstingsgränser och som inte ska vara beroende av lokal politisk välvilja, lyfts hela finansieringen av skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen av från kommunerna. Kvar för kommunerna att finansiera blir då den lokala infrastrukturen och myndighetsfunk- tionerna (räddningstjänst, miljöskydd, gator/vägar, parker, idrott, kultur m.m.). Kommunalskatterna ska då radikalt sänkas och be- skattningsutrymmet föras över till staten. På samma sätt vill vi lyfta ut sjukvårdens finansiering ur landstingen. I ett sådant läge, med nationell finansiering av de stora ”välfärdssystemen”, blir behovet av kommunal skatteutjämning ytterst begränsat.

323

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

Särskilt yttrande

av ledamoten Roy Resare (mp)

Allmänt

Jag anser att dagens system för utjämning mellan kommuner och landsting i huvudsak är bra. Genom avdrag och tillägg i både inkomst- och kostnadsutjämningen skapas i hög grad likartade ekonomiska förutsättningar för landets kommuner och landsting att genomföra lagstadgad och nödvändig samhällsservice, främst inom de ekonomiskt tunga områdena skola, vård och omsorg. Eftersom denna utjämning är inomkommunalt finansierad och inte tar hänsyn till t.ex. skattesatser eller olika ambitionsnivåer, så är det samhällsekonomiskt stabilt också på lång sikt.

Genom det generella statsbidraget som utgår med samma summa per invånare till alla kommuner respektive landsting, regleras ekonomiska förhållanden mellan stat och kommunsektor. Det ger också möjlighet till generella ambitionshöjningar inom kommun- sektorn genom statliga beslut.

Det är emellertid ett stort problem för kommuner och landsting att det generella statsbidraget inte har höjts i takt med kost- nadsutvecklingen och de ambitionshöjningar som statsmakten på andra sätt ålagt kommunsektorn. Dessutom har ett påtagligt ökat inslag av riktade statsbidrag haft en snedvridande effekt på utjäm- ningen. Det ökade inslaget av riktade statsbidrag har dessutom drivit upp den generella kostnadsnivån i kommunsektorn och där- med tvingat fram ökade besparingar inom den kommunala verk- samheten. Det är därför utmärkt att kommittén nu föreslår att ett flertal mer eller mindre riktade bidrag läggs in det generella stats- bidraget.

Inkomstutjämningen

Kommittén föreslår att inkomstutjämningen och det generella statsbidraget slås ihop så att de flesta kommuner och landsting erhåller ett statsbidrag som i princip ska vara 120 procent av skattekraften. Därigenom kan den kritik som finns mot den nu- varande inkomstutjämningen mildras, trots att utjämningen blir

324

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

praktiskt taget lika långtgående och ger nära samma resultat för de enskilda kommuner och landstingen som med dagens system. Jag står därför bakom förslaget.

Jag har emellertid också en del betänkligheter kring förslaget:

1. Några kommuner och landsting kommer även vid en garanti- nivå på 120 procent av medelskatteskraften i riket får betala en avgift till staten. Den principiella kritiken mot att kommuner får betala avgift till staten för att deras invånare har en hög skattekraft kommer därför att kvarstå. Jag delar inte kritiken, men jag ser risken att den negativa debatt som förekommit mot dagens inkomstutjämning kan bestå.

2. Om kommunsektorn verkligen ska garanteras 120 procent av medelskattekraften i alla landets kommuner så kommer det inte vara samhällsekonomiskt hållbart. Det beror på att lönerna normalt ökar snabbare än landets ekonomi som helhet. Den kommunala skattekraften baseras på lönerna och kommer därför öka snabbare än landets tillväxt. För att upprätthålla en garantinivå på 120 procent kommer därför staten tvingas minska på olika statliga åtaganden. I längden leder det till en ohållbar situation. Systemet kan då inte finansieras fullt ut.

3. Kommittén föreslår en regleringspost som är antingen ett tillägg eller avdrag från garantinivån (som föreslås vara 120 pro- cent av kommunernas samlade medelskattekraft). Det innebär att det egentligen inte är någon garanterad nivå. Det finns också en uppenbar risk att regleringsposten blir lägre för varje år, alternativt blir ett större avdrag från garantinivån för varje år, för att statsfinanserna ska kunna bibehållas i ett gott skick. Den debatt som detta torde orsaka lär knappast öka förtroende för eller stabiliteten i utjämningen.

4. För kommuner med hög egen skattekraft föreslår kommittén en lägre grad av utjämning än vad som är fallet i dagens system. Något godtagbart motiv för detta, annat än att undvika mer komplicerade system för att undvika den s.k. pomperipossa- effekten, har jag inte funnit. Dagens system är något mer komplicerat i detta avseende, men är också mer rättvist.

325

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

Kostnadsutjämningen

Kommittén föreslår i princip att kostnadsutjämningen består och att denna uppdateras och förbättras i ett antal avseenden. Kom- mittén föreslår också att några faktorer utgår och att några hänförs till ett nytt strukturbidrag. Jag står bakom förslagen, men har trots detta några betänkligheter:

1. Kollektivtrafikens kostnader utjämnas, vilket i sig är bra med hänsyn till de stora strukturella kostnader som främst stor- stadskommunerna/landstingen har för kollektivtrafiken. Men samtidigt ordnas samma typ av trafikförsörjning i högre grad genom icke skattefinansierat bilresande i andra delar i landet. Det är därför tveksamt om utjämningen av kollektivtrafikens kostnader ska vara inomkommunalt finansierad.

2. Landsting med stor och ihållande befolkningsminskning erhåller idag en viss kompensation för ökade kostnader genom ett statsbidrag. Kommuner får en motsvarande kompensation i den inomkommunalt finansierade kostnadsutjämningen. Jag anser att landstingen i princip bör behandlas på samma sätt som kommunerna i detta avseende. Kommitténs analyser har emellertid visat att det sakliga motivet är svagt för en kom- pensation till landstingen för befolkningsminskning. Därför har man valt att inte förslå en sådan utjämning, i syfte att undvika att komplicera systemet. Jag anser emellertid att detta närmare bör prövas i den fortsatta processen.

326

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

Särskilt yttrande

av ledamoten Harry Staaf (kd)

Utjämningskommittén föreslår nu förändringar i inkomstutjäm- ningen. I valet mellan kommunal och statlig inkomstutjämning har kristdemokraterna i tidigare utredningar förordat en statlig inkomstutjämning. Skälen för detta har varit att systemet bör var överblickbart och förståeligt. Det har också ansetts stötande att skatt tas ut i en kommun för att i princip tillfalla en annan kommun, vilket Kristdemokraterna ansett strider mot principen om att en kommun enbart får ta ut skatt för egna verksamheter och därmed inskränker den kommunala självstyrelsen. Det nu före- slagna systemet är pedagogiskt mycket lättare att förstå än nu- varande inkomstutjämning. Införandet av en regleringspost i syste- met tydliggör också statens ansvar för kommunernas ekonomiska situation. Kristdemokraternas uppfattning är att staten inte tagit tillräckligt ansvar för kommunernas ekonomiska situation.

I nuläget har 12 kommuner en högre skattekraft än 120 procent av medelskattekraften. Det är rimligt att dessa kommuner för den överskjutande delen inte deltar med samma andel i inkomstutjäm- ningen. Detta har jag utvecklat närmare i en reservation.

Den föreslagna nivån på den garanterade skattekraften 120 pro- cent av medelskattekraften för kommuner och landsting möjliggörs genom att flera riktade statsbidrag föreslås bli generella. Av dessa bidrag har kristdemokraterna tidigare förordat förekomsten av en åldersrelaterad del. Jag menar att den nu föreslagna garantinivån är så värdefull att den uppväger nackdelen av att det åldersrelaterade bidraget blir generellt. Bl.a. den ändrade gruppindelningen i kost- nadsutjämningen för äldreomsorgen förbättrar också utjämningen till följd av skillnader i åldersstruktur.

I utredningsarbetet har vi på olika sätt mött synpunkter på utjämningssystemet och också fått förslag på förändringar.

Nedan har jag tagit upp några synpunkter som enligt min mening bör prövas i fortsatt utredningsarbete eller på annat sätt. Flera av dessa frågor ryms inte inom kommitténs direktiv. I andra fall har inte tiden räckt till för en allsidig genomlysning.

327

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

Individ och familjeomsorg (avsnitt 4.6)

Här ansåg Expertgruppen för förenklad kommunal utjämning SOU 2000:120, att individ- och familjeomsorgsmodellen är mycket problematisk. Modellen är verksamhetsanknuten och har en kopp- ling till redovisade kostnader. Den är också en av de modeller som omfördelar mest pengar. Gruppen ansåg att det fanns ett behov av att utveckla denna modell ytterligare.

Utjämningskommittén föreslår här vissa förändringar efter att ha prövat olika modeller. Jag anser inte att man med de förslagna för- ändringarna nått den träffsäkerhet som man kan begära. Modellen bör därför bli föremål för fortsatt utvecklingsarbete.

Hälso- och sjukvård (avsnitt 4.13)

Beräkningen av genomsnittlig vårdkostnad bygger i allt väsentligt på kostnadsdata från region Skåne. Jag anser det önskvärt att underlaget kan förbättras genom att det kompletteras med kost- nadsdata också från andra delar av landet.

Incitament för att kommunerna skall vidta åtgärder för att för- bättra sin situation

Kritiker menar att med nuvarande långtgående utjämning av in- komsterna saknas incitament för kommunerna att förbättra sin situation. I de fall förbättringsåtgärderna kostar pengar så är kritiken riktig. I normalfallet när man gör en investering räknar man med att få en viss avkastning av investeringen.

Med den utjämningsgrad som finns i inkomstutjämningen får huvuddelen av kommunerna endast behålla ca 5 procent av intäkts- ökningen från en åtgärd som ökar skatteunderlaget. Resterande 95 procent hamnar i utjämningssystemet.

Jag anser att om man utgår från utjämningens syfte att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive landsting att bedriva sina verksamheter så är det inte möjligt att sänka utjämningsgraden så mycket att kostnader för åtgärder att höja skattekraften i en kommun kan räknas hem på så sätt att ökade egna skatteintäkter får behållas. Däremot är problemet rele- vant och åtgärder bör vidtas utanför utjämningssystemet. Endera

328

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

genom någon form av bidrag eller genom någon avdragskonstruk- tion.

Kommuner med stort fritidsboende eller säsongsboende

Kommittén har tillskrivits om kostnader för fritidsboende som belastar kommunen utan att dessa kommuner får någon kom- pensation för detta.

Jag anser inte att detta kan lösas i utjämningen. Däremot har kristdemokraterna i andra sammanhang framfört förslag om att avskaffa fastighetsskatten och delvis växla över den till en kommu- nal avgift. Den kommunala avgiften skulle bidra till att täcka kost- nader för fastighetsanknuten service som räddningstjänst, gator, vägar, parkering samt fysisk och teknisk planering och bostads- förbättring. Ett motiv för en kommunal fastighetsavgift är det incitament kommunerna kunde få för en utveckling av infrastruk- turen, ett offensivt bostadsbyggande och en bra näringspolitik. Om även företagssektorns lokaler och industrier utgjorde en del av avgiftsunderlaget i kommunerna, blir effekten ett långt större incitament än i dag att verka för det lokala näringslivet och för nya arbetstillfällen. En ytterligare aspekt är att kommunerna genom en kommunal avgift finge intäkter från fritidsbebyggelse som i vissa kommuner är omfattande, men som inte genererar några kommu- nala intäkter i dagens system.

Subsidiaritetsprincipens makt- och uppgiftsfördelning mellan olika nivåer i samhället motiverar dessutom en ekonomiskt stabi- lare grund för kommunernas uppgifter och för den kommunala självstyrelsen. Bättre långsiktiga tillväxtförutsättningar och en högre grad av självfinansiering genom en bredare avgiftsbas vore ett led i en ekonomisk stabil bas för den kommunala självstyrelsen. Samtidigt skulle den som betalar avgiften se ett direkt samband mellan avgift och nytta.

Införandet av en kommunal fastighetsavgift skulle beröra del- modeller i kostnadsutjämningen.

Barnomsorgen

Synpunkter på faktorer i utjämningssystemet har bl.a. lämnats från Norrtälje kommun. Dessa synpunkter går bl.a. ut på att faktorn andelen barn är ett relevant begrepp för beräkning av standard-

329

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

kostnad för barnomsorgen. Däremot anses faktorn skattekraft vara en variabel som inte mer än marginellt påverkar efterfrågan i barn- omsorg. De reformer som genomförts de senaste två åren innebär att de ekonomiska incitamenten att inte välja kommunalt finan- sierad barnomsorg har reducerats kraftigt.

Jag delar den uppfattningen. Allt talar för att en kostnads- uppföljning efter ett par år kommer att bekräfta påståendet. Det är därför viktigt att den uppföljning som utjämningskommittén före- slagit kommer tillstånd.

Kollektivtrafiken

Vill staten utveckla kollektivtrafiken, vilket enligt min mening behövs, vore riktade statsbidrag en lämplig åtgärd. Genom riktade statsbidrag skulle man också kunna nå rättvisa mellan olika län och kommuner. Införs ett särskilt statsbidrag till kollektivtrafiken bör inte kollektivtrafiken ingå i utjämningssystemet.

Övrigt

Det är svårt att i de olika delmodellerna nå total rättvisa. Ibland kan skillnaderna mellan olika år bli betydande. Särskilt känsliga tycks små kommuner vara. Regeringen bör vara observant på detta. Möjlighet finns att modifiera genom strukturbidraget.

330

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

Särskilt yttrande

av sakkunnige Björn Sundström och sakkunnige Pontus Johansson

Vi delar kommitténs uppfattning att det behövs en långtgående inkomst- och kostnadsutjämning för att alla kommuner och lands- ting skall kunna erbjuda sina invånare en någorlunda likvärdig service. En aldrig så långtgående utjämning löser dock inte proble- met med ett underfinansierat kommunalt välfärdsuppdrag. Härför krävs andra åtgärder.

För att ett utjämningssystem skall uppfattas som legitimt och ha förutsättningar att överleva på sikt krävs att samtliga kommuner och landsting, oavsett problem, behandlas rättvist. Någon konsen- sus om vilka faktorer som skall beaktas för att nå likvärdiga villkor kommer att vara svår att uppnå, särskilt med tanke på att eventuella förbättringar för någon leder till att någon annan får det sämre. Till syvende och sist handlar det om politiska värderingar om vad som kan anses som rätt och rättvist. Vi har därför valt att lyfta fram ett antal frågeställningar i anledning av kommitténs förslag som vi anser förtjänar fördjupade politiska överväganden.

Inkomstutjämningen

Förslaget om en statligt finansierad inkomstutjämning, som för flertalet kommuner och landsting resulterar i ett statligt bidrag som svarar mot mellanskillnaden mellan ett garanterat skatteunderlag och det egna skatteunderlaget, överensstämmer med den önskan som många kommuner och landsting gett uttryck för. De främsta fördelarna med förslaget är att statsbidragen är tänkta att värde- säkras samt att det minskar den rundgång av bidrag och avgifter som kännetecknar dagens system. Med en garantinivå på 120 pro- cent av medelskattekraften blir det bara ett landsting och ett fåtal kommuner som får betala till systemet.

Men det finns också ett antal svårlösta problem förknippade med förslaget, varav garantinivån, omvandlingen av de specialdestine- rade statsbidragen till generella bidrag och i viss utsträckning nega- tiva effekter av tillväxt tillhör de mest centrala.

331

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

En garantinivå utan garanti

Enligt förslaget är det tänkt att kommuner och landsting ska garan- teras en skattekraft som uppgår till 120 procent av medelskatte- kraften. Om statens bidrag till kommunsektorn tillåts att växa i takt med löne- och sysselsättningsutvecklingen i riket och kommer således att värdesäkras genom en årlig uppräkning, något som Kommun- och Landstingsförbundet länge efterlyst.

Men enligt förslaget skall staten också ha möjlighet att justera statsbidragen med hjälp av en regleringspost; antingen positiv eller negativ. Storleken på denna regleringspost blir i stor utsträckning avhängig statens finanser. Har staten inte råd att värdesäkra bi- dragen kommer regleringsposten att minska. Tidigare erfarenheter är att staten har haft svårt att hitta finansiellt utrymme för en värdesäkring, några få år undantagna.

Kommitténs förslag innebär att primärkommunerna kommer att drabbas av en negativ regleringspost på cirka 700 kronor per in- vånare redan när det nya systemet införs. I praktiken blir det så- ledes inte tal om att garantera kommunerna en beskattningsbar inkomst per invånare som svarar mot 120 procent av medelskatte- kraften. Den verkliga garantinivån kommer snarare att hamna i intervallet 116,5 117,5 procent.

För landstingen beräknas regleringsposten däremot bli positiv, drygt 500 kronor per invånare, vilket främst beror på att det särskilda statsbidrag för läkemedelsförmånen som tillförs systemet överstiger det som behövs för att garantera landstingen 120 pro- cent. Den reella garantinivån för landstingen kommer således att uppgå till cirka 122 procent när systemet införs.

Vi anser att det är tveksamt att initialt tala om en garantinivå på 120 procent när det i praktiken handlar om 117 procent för kom- munerna, såvida inte staten är beredd att skjuta till mer pengar till systemet.

Med en garantinivå på 117 procent och en lika stor reglerings- post för kommuner respektive landsting när systemet införs skulle följande fördelar enligt vår mening kunna uppnås;

1. Kommuner och landsting garanteras den nivå som systemet faktiskt utlovar.

2. Regleringsposten för kommuner och landsting blir lika stor.

3. Det frigörs ett större ekonomiskt utrymme för landstingen (mellanskillnaden mellan 122 och 117 %) som kan läggas vid

332

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

sidan om systemet framgent och underlätta hanteringen av problematiken kring läkemedelskostnadernas utveckling.

Statsbidraget för läkemedelsförmånen har en speciell karaktär och har sin grund i att läkemedelskostnaderna ökat betydligt mer än andra kostnader sedan lång tid tillbaka, en utveckling som också förväntas framgent. Mellan 1997 och 2001 följde bidraget i princip kostnadsutvecklingen. Under perioden 2002 2004 gäller ett särskilt avtal mellan staten och Landstingsförbundet, där statsbidragsnivån till skillnad från tidigare är bestämd på förhand. Enligt överens- kommelserna om läkemedelsförmånen är kostnadsansvaret delat mellan staten och landstingen.

En ny överenskommelse om läkemedelsbidraget för tiden efter 2004 skall enligt gällande avtal träffas senast våren 2004. Utan en ny överenskommelse, eller åtminstone tydliga signaler om en sådan, blir det svårt för landstingen att acceptera att statsbidraget för läkemedelsförmånen omformas till ett generellt statsbidrag.

Asymmetrisk kompensationsgrad med negativa effekter av tillväxt

Vi anser att det finns skäl att ifrågasätta begreppet kompensations- grad i utjämningssammanhang. För de kommuner och landsting som betalar till systemet är det på intet sätt tal om en kompen- sation utan om en avgift.

Vidare talar erfarenheten för att den s.k. kompensationsgraden lätt förväxlas med utjämningsgraden, som i praktiken ligger i intervallet 98 107 procent för kommunerna och 99 101 procent för landstingen. Begreppsfloran kompliceras ytterligare av de s.k. länsvisa skattesatserna (i klartext 95 % av medelutdebiteringen i riket år 1995 och som i nuvarande system är identisk med kom- pensationsgraden för kommuner och landsting sammantaget).

Enligt kommitténs förslag skall kompensationsgraden i inkomst- utjämningen vara oförändrad, dvs. 95 procent 1 med undantag för ett landsting och några få kommuner. Men eftersom de länsvisa skattesatserna (den skattesats som ligger till grund för att bestäm- ma bidragens respektive avgifternas storlek i inkomstutjämningen)

1 Den asymmetriska inkomstutjämning som kommittén föreslår innebär att kompensations- graden för det enda landsting och de få kommuner som skall betala till inkomstutjämningen för den skattekraft som ligger över garantinivån (120 %) skall uppgå till 85 procent.

333

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

kommer att justeras uppåt innebär det i praktiken en höjning jämfört med dagens nivå, som dock ligger något lägre än 95 procent i förhållande till dagens skattesatser.

Den aktör som starkast bidragit till att de länsvisa skattesatserna höjs med så mycket som 0,84 procentenheter (0,68 öre för lands- tingssektorn) är Stockholms läns landsting (SLL). Under år 2003 höjde SLL skatten med 1,30 procentenheter. Även om kompensa- tionsgraden för SLL – som är det enda landsting som är netto- betalare till inkomstutjämningen – sänks till 85 procent i enlighet med kommitténs förslag, kommer Stockholms läns landsting inte att tjäna på förslaget. I praktiken kommer SLL att få betala något mer till andra landsting jämfört med idag. Alla övriga landsting kommer således att tjäna på skattehöjningen i Stockholm. Den samlade effekten för övriga landsting till följd av vidtagna skatte- höjningar i landstingssektorn blir cirka plus 200 kronor per in- vånare.

Fyra landsting kommer att förlora på ekonomisk tillväxt i det föreslagna systemet, under förutsättning att dagens skattesatser förblir oförändrade i de aktuella landstingen fram till dess att sys- temet införs. Mer konkret handlar problematiken om att lands- tingen i fråga får ett större bidrag från inkomstutjämningen på mellanskillnaden mellan det egna och det garanterade skatteunder- laget än vad den egna skattesatsen skulle ha genererat eftersom den länsvisa skattesatsen överstiger den egna. I kommunsystemet blir det fem bidragskommuner som enligt kommittén på ett mot- svarande sätt kommer att förlora på ekonomisk tillväxt.

Den asymmetriska utjämningsmodell som kommittén föreslår kommer således inte att lösa all den problematik som är förknippad med inkomstutjämningen, bland annat beroende på att Stockholms läns landsting väger så tungt i systemet. Kommittén föreslår att de länsvisa skattesatserna ska uppdateras från 1995 till 2003 års nivå, men man anger inga principer för hur de länsvisa skattesatserna kommer att uppdateras framöver. Om SLL måste höja skatten för att klara sina egna problem, och de länsvisa skattesatserna räknas upp, kommer landstinget inte att kunna lösa problemen av egen kraft eftersom andra landsting har rätt att erhålla en viss andel av de intäkter som en eventuell skattehöjning i Stockholm genererar. På motsvarande sätt kan andra landsting tvinga fram ytterligare skattehöjningar i Stockholm genom att höja sin egen utdebitering. Den uppdatering av de länsvisa skattesatserna som kommittén föreslår kan således ”väcka den björn som sover” och bidra till att

334

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

skapa en negativ utvecklingsspiral beträffande landstingens skatte- satser.

Statsbidragen

För att kunna finansiera en garantinivå på cirka 120 procent måste i stort sett samtliga specialdestinerade statsbidrag omformas till ett generellt bidrag. Att växla över statsbidrag som till exempel 200- kronan eller sysselsättningsstödet, som redan är av generell karak- tär, stöter inte på några större problem. Men flera av de special- destinerade statsbidragen är inte lika lätta att omforma eftersom de är kopplade till ett visst ”avtalat” åtagande som dessutom kan innehålla uppföljningsklausuler. Enligt vår uppfattning måste pro- blematiken kring statsbidragen (och då inte bara läkemedels- förmånen) utredas ordentligt innan systemet sätts i sjön. Hur skall man t.ex. se på maxtaxorna? Spelreglerna måste vara glasklara. Kommunsektorn måste få garantier för att kvarstående kompensa- tionskrav skall kunna växlas in i särskild ordning.

Kommunalt självstyre innebär att kommuner och landsting har förtroende att själva avgöra var de begränsade ekonomiska resur- serna bäst skall satsas.

Systemets varaktighet

En annan fråga som förtjänar politiska överväganden är om den föreslagna bidragskonstruktionen har förutsättningar att överleva på sikt. I den mån staten inte har råd att finansiera en värdesäkring av statsbidragen blir regleringsposten successivt lägre och allt mer negativ. Därmed riskerar systemets trovärdighet att urholkas, vilket för övrigt även kännetecknar dagens system.

Den successiva urholkningen av statsbidragen blir förvisso tydlig med kommitténs förslag, men den föreslagna lösningen lär knap- past stärka tilltron till systemet om kommuner och landsting inte har reella förutsättningar att uppnå ekonomisk balans. Den lång- siktiga finansieringen av kommunsektorns åtagande lär inte kunna garanteras enbart genom kommitténs förslag, vilket heller inte varit kommitténs uppgift.

335

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

Kostnadsutjämningen

Kommittén har lagt ned ett omfattande och gediget arbete för att såväl förbättra delmodellerna i kostnadsutjämningen som att för- enkla systemet. Men det finns också ett antal icke helt okontrover- siella frågeställningar förknippade med kostnadsutjämningen som vi tycker förtjänar ytterligare analyser. Dessa handlar bland annat om hur konsekvenserna av kraftiga befolkningsförändringar skall hanteras, hur strukturbidraget skall utformas samt hur skilda fak- torkostnader i olika regioner skall beaktas.

Konsekvenserna av kraftiga befolkningsförändringar

Det har sedan länge varit känt att kommuner med vikande befolkningsunderlag har ekonomiska bekymmer. För att få ekono- min att gå ihop är det nödvändigt att successivt anpassa verksam- heten till de minskade intäkter som följer av ett minskat skatte- underlag.

Det är också känt att kommuner som växer har ekonomiska problem, bland annat till följd av eftersläpningseffekterna i dagens utjämningssystem och att systemet inte tar hänsyn till de mer- kostnader som följer av investeringar i ny infrastruktur.

Kommitténs förslag innebär att såväl starkt krympande som snabbt växande kommuner kommer att kompenseras i kostnads- utjämningen, vilket är positivt. Men frågan är om förslaget verk- ligen speglar de merkostnader som följer av kraftiga befolknings- förändringar i olika delar av landet. Under senare år har kostnads- ökningen (mätt i kronor per invånare) varit nästan dubbelt så hög i snabbt växande kommuner jämfört med krympande kommuner. Snabbt växande kommuner är också den kommuntyp som har haft den i särklass sämsta resultatutvecklingen sedan slutet av 1990- talet, tätt följd av storstäderna.

Kommitténs förslag, som innebär att starkt krympande kom- muner kommer att erhålla väsentligt högre bidrag för befolknings- förändringar jämfört med kommuner som lider av växtvärk, saknar således empiriskt stöd i räkenskapssammandragen.

336

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

Höga faktorkostnader i tillväxtregionerna

Den resultatmässigt negativa utvecklingen i tillväxtkommunerna beror dock inte enbart på de merkostnader som följer av inves- teringar i ny infrastruktur eller utjämningssystemets eftersläp- ningseffekter. Det som främst förklarar utvecklingen är att löne- och lokalkostnaderna har ökat mer än i andra kommuner.

Kommitténs bedömning är att skillnader i lönekostnader inte skall beaktas i utjämningssystemet, bl.a. med motiveringen att kostnaderna går att påverka och att höga lönekostnader i tillväxt- regionerna kan vara av övergående natur.

Fakta i fråga om ”den nya ekonomiska geografin” talar emeller- tid för att det finns skäl att ytterligare överväga förslaget. Med växande rörlighet, avreglering och en alltmer kunskapsberoende produktion har de geografiska villkoren för ekonomisk utveckling förändrats. Tillväxten koncentreras till ett fåtal, huvudsakligen stora, regioner.

Mellan 1990 och 2001 växte hushållens reala lönesumma med mer än 30 procent i sex lokala arbetsmarknader. I mer än hälften av landets 109 lokala arbetsmarknader var tillväxten mindre än 15 pro- cent och i 15 regioner var den mindre än 5 procent eller negativ.

Det finns ett starkt samband mellan regionstorlek, sysselsätt- ning, inkomster och utgifter vilket påverkar villkoren för såväl kommuner och företag som för enskilda hushåll. I regioner med hög skattekraft är konkurrensen om personal generellt sett högre eftersom det finns fler alternativa arbetsgivare, vilket leder till ett högre löneläge. Av lönestatistiken kan man utläsa att timlönerna är betydligt högre i kommunerna i Stockholms län och i Stockholms läns landsting jämfört med riket i övrigt. Även i Göteborg är löneläget betydligt högre än riksgenomsnittet.

Utan hänsyn tagen till det högre löneläget i tillväxtregionerna kommer de kommuner och landsting som betalar till inkomst- utjämningen att drabbas dubbelt, såvida man inte förmår att sänka personalens löner till riksgenomsnittlig nivå. De merkostnader som de högre lönerna medför går till personalen och den högre skatte- kraft som dessa löner i sin tur genererar får man avstå till andra kommuner och landsting.

Om man inte vill ge utrymme för att hantera faktorkostnads- problematiken i tillväxtregionerna i kostnadsutjämningen, finns även möjligheten att sänka utjämningsgraden i inkomstutjäm- ningen. I dag är utjämningsgraden i princip 100 procent. Men i så

337

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

fall räcker det inte med att enbart sänka kompensationsgraden. Som exempel kan nämnas att Stockholms läns landsting bara skulle tillföras ytterligare cirka 2 procent vid en helt slopad kompensa- tionsgrad eftersom den egna skattekraften är 122 procent och den garanterade enligt kommitténs förslag 120.

Dessutom är en helt slopad kompensationsgrad mindre lyckad utifrån andra utgångspunkter, till exempel om ambitionen är att åstadkomma minskad segregation. Om kommuner med en hög skattekraft skulle få behålla skatteinkomsterna över garantinivån ograverat, skulle trycket på kommundelningar öka. I segregerade städer, som t.ex. Göteborg och Malmö, skulle skatten i de stads- delar i vilka de mest välbärgade invånarna bor nästan kunna halve- ras om man fick bilda egna kommuner med sådana ekonomiska förutsättningar.

I skogslänen ersätts, enligt kommitténs förslag, höga kostnader som inte fångas upp i kostnadsutjämningen indirekt i ett nyinrättat strukturbidrag.

Ett strukturbidrag utan tydlig struktur

I dagens utjämningssystem erhåller många kommuner (och några få landsting) i skogslänen en betydande kompensation av klart regionalpolitisk natur, t.ex. tilläggen för näringslivsbefrämjande åtgärder, tidigare kallortstillägg och ett svagt befolkningsunderlag.

Men som kommittén påpekar är dessa bidrag konstruerade för att kompensera för tidigare höga bidragsinkomster, som egentligen härstammar från 1966 års utjämningssystem.

Strukturkostnadsutredningen (SOU 1993:53), dvs. den utred- ning som lade grunden för dagens utjämningssystem föreslog att alla bidrag av regionalpolitisk karaktär borde samlas i ett särskilt regionalpolitiskt bidrag vid sidan om utjämningssystemet med motiveringen att regionalpolitik är en uppgift för staten.

Expertgruppen för förenklad kommunal utjämning föreslog i sitt betänkande (SOU: 2000:120) att man borde bryta ut vissa modeller ur kostnadsutjämningen och skapa ett särskilt statsbidrag vid sidan av utjämningssystemet. Finansieringen skulle ske genom att det generella statsbidraget minskades med motsvarande belopp.

Kommittén har tagit fasta på expertgruppens förslag och föreslår att ett strukturbidrag inrättas vid sidan om utjämningssystemet. Finansieringen är tänkt att ske via regleringsposten.

338

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

Förslaget bidrar till att förenkla och renodla utjämningssyste- met, vilket är positivt. Men det föreslagna strukturbidraget, så som det är utformat, får inte karaktären av ett renodlat regionalpolitiskt bidrag eftersom bidraget främst syftar till att minimera omfördel- ningseffekterna. I strukturbidraget för kommunerna, som föreslås bli permanent, bakas två renodlade delmodeller i nuvarande system ihop med ett införandetillägg som skall täcka intäktsförluster som överstiger 1 krona totalt. Dessutom införs ett temporärt bidrag i strukturbidraget under en tioårsperiod för att minimera intäkts- förlusten till max 10 öre per år under 10 år (5 öre per år för lands- tingen).

Strukturbidraget blir enligt vår uppfattning ogenomskinligt och kommer i någon mening att permanenta kommunernas intäkter till 1966 års system. Vidare blir utfallet en aning märkligt eftersom flera kommuner i tillväxtregionerna, med hög skattekraft eller bra förutsättningar i övrigt, också kommer att erhålla ett struktur- bidrag för all framtid. Vi menar att det finns skäl att överväga ett strukturbidrag med en tydligare regionalpolitisk profil vid sidan av utjämningssystemet. Problemen av regionalpolitisk karaktär är onekligen störst i skogslänen.

339

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

Särskilt yttrande

av experten Uta Bertram

Sammanfattning:

Jag avstyrker den delen av finansieringsförslaget som rör: införlivandet av det nuvarande särskilda statsbidraget Bidrag för ökad tillgänglighet inom vården i det generella statsbidraget.

Jag delar inte kommitténs bedömning att möjligheter till sär- skilda överenskommelser angående regleringspostens storlek med hänsyn till kostnadsökningen för läkemedelsförmånen bör finnas kvar efter införandet av det nya systemet. Att öppna för nya förhandlingar hela tiden strider mot själva principen för det nya systemet till inkomstutjämning.

Yttrande

Förslaget att omvandla nuvarande system för inkomstutjämning till ett statligt bidrag som baseras på skillnaden mellan en garanterad skattekraft och kommunernas egna skattekraft är ur min synvinkel intressant och kan på ett utmärkt sätt ersätta nuvarande system för inkomstutjämning.

Invändningar

1) Jag kan dock inte acceptera den finansiering som förordas av kommittén i den delen som rör införlivandet av det nuvarande särskilda statsbidraget Bidrag för ökad tillgänglighet i det generella statsbidraget. Anledningen är att detta bidrag är ett stimulansbidrag som Socialdepartementet beviljar landstingen i ett speciellt syfte, nämligen att utveckla tillgängligheten till hälso- och sjukvården. Det finns vissa krav på redovisning av resultat kopplade till dessa pengar som landstingen måste uppfylla.

Tillgänglighetssatsningen regleras i en överenskommelse (S2001/8963/HS) mellan staten och landstingsförbundet. I denna överenskommelse finns angivet hur pengarna skall användas och

340

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

fördelas samt krav på återredovisning av hur de satsats. Enligt överenskommelsen skall landstingen bl.a. årligen redovisa till Socialdepartementet hur tilldelade medel använts. Denna redo- visning ligger sedan till grund för en årlig avstämning mellan staten och Landstingsförbundet. Dessa avstämningar kan leda till att satsningen eller fördelningen omprövas. Detta förhållande strider emot den princip som gäller för det generella statsbidraget, näm- ligen att landstingen inte ska vara uppbundna för vilka ändamål statsbidraget skall disponeras.

2) När det gäller förslaget att inordna Bidraget för läkemedels- förmånerna i det generella statsbidraget, ser jag detta däremot som fullt acceptabelt. Syftet med läkemedelsbidraget är att landstingen skall kunna ha ett totalansvar för alla delar av hälso- och sjukvården inklusive läkemedel och prioritera inom den samlade ramen.

Syftet sammanfaller således med principen för det generella statsbidraget, nämligen att landstingen skall sköta prioriteringen inom sin totala ram. Strukturella kostnadsskillnader utjämnas genom kostnadsutjämning och inkomstskillnaderna utjämnas genom inkomstutjämning, som nu har föreslagits vara baserade på skillnaden mellan en garanterad skattekraft och den egna skatte- kraften.

Jag delar däremot inte kommitténs bedömning att möjligheter till särskilda överenskommelser angående regleringspostens storlek med hänsyn till kostnadsökningen för läkemedelsförmånen bör finnas kvar. En sådan ordning menar jag strider mot själva prin- cipen för det nya systemet till inkomstutjämning, som ju handlar om att garantera en viss procent av medelskattekraften för alla kommuner/landsting.

341

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

Särskilt yttrande

av experten Eva Hjortendal-Hellman

Kommitténs överväganden

Utjämningskommittén föreslår en ny form av inkomstutjämning. Förslaget innebär att nuvarande system för inkomstutjämning

och generellt statsbidrag avskaffas och ersätts med ett statligt bidrag som baseras på skillnaden mellan en garanterad skattekraft och den egna skattekraften. Nivån på den garanterade skattekraften bestäms av storleken på det generella bidraget. Kommittén vill fastställa bidraget till en så hög nivå som möjligt. Vissa riktade statsbidrag planeras därför att fr.o.m. 2005 omvandlas till generella bidrag.

Det riktade statsbidraget som utgår till kommunerna för att täcka inkomstbortfallet av maxtaxan inom förskolan samt för kvalitetssäkrande åtgärder föreslås ingå i det generella statsbidraget fr.o.m. 2005 (3,7 mnkr).

Bidraget för personalförstärkning föreslås ingå i det generella statsbidraget fr.o.m. 2005 med 4,5 miljarder kronor. Även den åter- stående nivåhöjningen 2006 (0,5 mnkr) föreslås utbetalas genom det generella statsbidraget.

Det statliga stödet för utbildning av vuxna, som enligt beslut i riksdagen, ska utgå som ett riktat statsbidrag till kommunal vuxen- utbildning 2003 2005 för att fr.o.m. 2006 ingå i det generella statsbidraget, föreslås av kommittén överföras till det generella bidraget fr.o.m. 2005 med ca 1,8 miljarder kronor.

Jag delar inte kommitténs uppfattning att ovan nämnda bidrag ska ingå i det generella statsbidraget fr.o.m. 2005.

Maxtaxan

I och med riksdagens beslut (prop. 1999/2000:129, bet. 2000/01:UbU5, rskr. 2000/01:46) antogs reformen om Maxtaxa och allmän förskola m.m. Reformen, som har genomförts i flera steg, syftar i grunder till att utvidga den generella välfärden till att också omfatta barnomsorgen. Förskoleverksamhet och skolbarns- omsorg ska erbjudas alla barn och barnfamiljer.

342

SOU 2003:88

Reservationer och särskilda yttranden

En del av statsbidraget (500 miljoner kronor per år) lämnas till kommuner som tillämpar maxtaxan. Detta bidrag ska användas till personalförstärkningar eller kompetenshöjande åtgärder i förskole- verksamhet eller skolbarnsomsorg i syfte att säkra reformen om maxtaxa och garantera att kvaliteten i verksamheten inte påverkas negativt. Om dessa medel införlivades i det generella statsbidraget och inte längre riktades till personalåtgärder inom barnomsorgen riskerar man att statsbidraget inte får de kvalitetssäkrande effekter som riksdagen beslutat om.

Maxtaxans bidrag utgår visserligen för närvarande till samtliga kommuner eftersom alla fr.o.m. innevarande år tillämpar de kri- terier som gäller för bidraget. Införandet av maxtaxan är dock frivillig för kommunerna. För att bidraget ska ingå i det generella statsbidraget måste formen göras obligatorisk och regleras genom lag. Skolverket har fått i uppdrag av regeringen att under en fem- årsperiod årligen följa upp maxtaxereformen. Skolverkets första rapport visar att maxtaxan sannolikt bidragit till att fritidshemmen tar emot fler barn. En slutrapport ska lämnas senast den 1 mars 2007. Ställningstagande till om maxtaxan bör göras obligatorisk kan göras först när regeringen tagit del av slutrapportens resultat våren 2007. Därmed är det inte heller möjligt att ta ställning till om statsbidraget bör ingå i det generella statsbidraget.

Personalförstärkningsmedlen

I och med riksdagens beslut om budgetpropositionen för 2001 (prop. 2000/01:1 utg.omr. 16, bet. 2000/01:UbU1, rskr. 2000/01:99) infördes ett särskilt statsbidrag riktat speciellt till skolsektorn för att öka personaltätheten. Bidraget avser att förbättra förutsätt- ningarna för att höja skolornas resultat i förhållande till mål ut- tryckta i läroplan och kursplaner genom att tillföra mer personal till skola och fritidshem. Statsbidraget beräknas successivt öka med en miljard kronor tills nivån fem miljarder kronor är nådd. Riksdagens beslut innebär att det riktade statsbidraget ska utgå t.o.m. år 2006.

Att från 2005 införliva personalförstärkningsresurserna till skolan i det generella statsbidraget står således i direkt strid med riksdagens beslut och riskerar att satsningen inte får den effekt riksdagen avsåg.

343

Reservationer och särskilda yttranden

SOU 2003:88

Statligt stöd för utbildning av vuxna

Kunskapslyftet upphörde vid årsskiftet 2002/03 och ersattes av ett permanent stöd. Det är av stor betydelse att statens resurser styrs dit där de ger störst effekt, där problemen finns och där behoven av förändring är störst. Regeringen och riksdagen har beslutat i samband med propositionen om vuxnas lärande att detta arbete ska vara sammankopplat med ett riktat statsbidrag fram t.o.m. 2006. Det är angeläget att satsningen fortsätter i nuvarande form och att kommunerna ges möjligheter att utveckla ett varaktigt system för vuxnas lärande.

Både när det gäller bidragen till personalförstärkning inom skolan och det statliga stödet för utbildning av vuxna bygger dessa bidragsformer på motprestationer från varje enskild kommun. De uppföljningar som hittills (efter första bidragsperioden) presente- rats avseende personalförstärkningssatsningen visar att de flesta kommuner uppfyller villkoren. Dock finns det några kommuner som inte kunnat uppfylla kraven. Det riktade statsbidraget för kun- skapslyftet gäller först fr.o.m. i år och kraven på motprestation har därför ännu inte kunnat följas upp ens efter första bidragsåret. Innan ställningstagande kan tas till om de riktade statsbidragen kan överföras till det generella bidraget bör de villkor som krävs för bidrag ha uppfyllts av samtliga kommuner under hela bidrags- perioden.

344

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Parlamentarisk kommitté för översyn av det

Dir.

kommunala statsbidrags- och utjämnings-

2001:73

systemet

Beslut vid regeringssammanträde den 27 september 2001.

Sammanfattning av uppdraget

En parlamentarisk kommitté tillkallas för att utreda vissa frågor rörande det kommunala statsbidrags- och utjämningssystemet samt vid behov föreslå förändringar. De grundläggande principerna för statsbidrags- och utjämningssystemet skall dock ligga fast.

Kommittén skall

• analysera om målen för utjämningssystemet uppnås i den del som avser utjämning för strukturella kostnadsskillnader och vid behov föreslå förändringar,

• analysera och lämna förslag till hur kommuner och landsting med kraftig befolkningsminskning kan ges likvärdiga förutsätt- ningar att tillhandahålla vård, omsorg och utbildning,

• undersöka möjligheterna till förenklingar av statsbidrags- och utjämningssystemet, samt

• lämna förslag till hur intäktsförändringar för enskilda kom- muner och landsting till följd av ändringar i statsbidrags- och utjämningssystemet efter 2004 skall hanteras.

Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 oktober 2003.

345

Bilaga 1

SOU 2003:88

Bakgrund

Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem 1996

Den 1 januari 1996 infördes ett nytt statsbidrags- och utjäm- ningssystem för kommuner och landsting (prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116).

Huvudsyftet med utjämningssystemet är att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive landsting att bedriva sina verksamheter. Systemet består av inkomstutjämning, kostnadsutjämning och införanderegler. Inkomstutjämningen skall utjämna för skillnader i skattekraft. Kostnadsutjämningen skall utjämna för strukturella kostnadsskillnader, men däremot inte kompensera för skillnader i servicenivå, kvalitet, avgiftssättning eller effektivitet. Kostnadsutjämningen skall baseras på mätbara och för kommuner och landsting opåverkbara faktorer som mäter strukturella kostnadsskillnader. Införandereglerna innebär bl.a. att inkomstminskningar till följd av tidigare regeländringar begränsas för berörda kommuner och landsting t.o.m. 2004 genom fasta och rörliga införandetillägg.

Vid sidan av utjämningssystemet finns ett generellt statsbidrag som till största delen betalas ut med ett enhetligt belopp per invånare till kommuner respektive landsting.

Från och med andra halvåret 1997 betalas en del av det generella statsbidraget till kommunerna ut efter antalet skolungdomar och äldre (prop. 1999/2000:100, bet. 1999/2000:FiU20, rskr. 1999/2000:261). Den åldersrelaterade delen av det generella stats- bidraget avsågs upphöra efter utgången av 2000, men har förlängts till utgången av 2001. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2002 att den åldersrelaterade delen skall finnas kvar till ut- gången av 2004.

Förändringar i systemet 2000

För att följa upp och utvärdera utjämningssystemet tillkallades en parlamentarisk kommitté (Kommunala utjämningsutredningen) i augusti 1995. Kommitténs förslag i betänkandet Kostnadsutjäm- ning för kommuner och landsting (SOU 1998:151) låg till grund för propositionen Förändringar i utjämningssystemet för kom- muner och landsting (prop. 1998/99:89, bet. 1998/99:FiU25, rskr. 1998/99:253). Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 2000.

346

SOU 2003:88

Bilaga 1

De största förändringarna gjordes i modellerna för hälso- och sjukvård respektive individ- och familjeomsorg i kostnadsutjäm- ningen. En ny delmodell i kostnadsutjämningen infördes, avseende barn och ungdomar med utländsk bakgrund. Nya införanderegler infördes för åren 2000 2004. Ett fortsatt uppföljnings- och utveck- lingsarbete aviserades i propositionen.

Förändringar i systemet 2001

Regeringen beslutade i juni 1999 att tillkalla en särskild delegation (Utjämningsdelegationen) med uppgift att göra en uppföljning av utjämningssystemet och utvärdering av träffsäkerheten hos de enskilda delarna i kostnadsutjämningen (dir. 1999:57). Delega- tionen skulle vidare utreda alternativa utformningar av inkomst- utjämningen, med bibehållen långtgående utjämning men utan negativa marginaleffekter, samt lämna förslag till förändringar som förbättrar systemets förmåga att skapa likvärdiga ekonomiska för- utsättningar för kommuner respektive landsting.

Delegationen lämnade i februari 2000 en delrapport till rege- ringen, bland annat med förslag till förändringar i inkomstutjäm- ningen i syfte att från och med 2001 eliminera negativa marginal- effekter. Förslagen har genomförts i enlighet med delegationens betänkande (prop. 1999/2000:115, bet. 2000/01:FiU9, rskr. 2000/01:26).

Omställningsbidrag till landsting

Utjämningsdelegationen föreslog i delrapporten även att ett särskilt omställningsbidrag skall ges ut åren 2001 och 2002 till landsting med kraftig befolkningsminskning, vid sidan av utjäm- ningssystemet. De landsting som under en femårsperiod haft en befolkningsminskning på över 2 procent får ett bidrag på 60 kronor per invånare för varje procent som antalet invånare minskat utöver 2 procent (prop. 1999/2000:115, bet. 2000/01:FiU9, rskr. 2000/01:26).

347

Bilaga 1

SOU 2003:88

Fortsatt utredningsarbete och förändringar 2002

Utjämningsdelegationens slutbetänkande Rättvis kommunal ut- jämning (SOU 2000:127) lämnades till regeringen i januari 2001. Betänkandet har remissbehandlats. I betänkandet lämnas bland annat förslag till vissa modifieringar och uppdateringar av delar av kostnadsutjämningen för kommuner (befolkningsminskning) re- spektive landsting (hälso- och sjukvård) inför 2002. Förslagen föranleder ändringar i förordningen (1995:1645) om utjämnings- bidrag och utjämningsavgift för kommuner och landsting. Rege- ringen avser att besluta om dessa ändringar hösten 2001.

En expertgrupp (Expertgruppen för förenklad kommunal utjäm- ning) tillkallades samtidigt med Utjämningsdelegationen. Expert- gruppens uppgift var att undersöka möjligheterna att förenkla utjämningssystemet för kommuner och landsting och att göra systemet mer stabilt. Expertgruppen lämnade i december 2000 till regeringen betänkandet Förenklad kommunal utjämning (SOU 2000:120). Betänkandet har behandlats vid ett remissmöte i juni 2001.

Expertgruppen har lämnat förslag som rör såväl kostnads- utjämningen som inkomstutjämningen och införandereglerna. Beträffande kostnadsutjämningen föreslås att redovisningen för- enklas genom att utfallet redovisas efter tre faktorer en ålders- faktor, en social faktor och en geografisk faktor. Beräknings- modeller som bedömts vara av regionalpolitisk karaktär föreslås lyftas ut från kostnadsutjämningen och ersättas av ett regional- politiskt statsbidrag till berörda kommuner och landsting.

Behov av fortsatt utredningsarbete

Det finns ett behov av att kontinuerligt följa upp och utvärdera utjämningssystemet, bland annat mot bakgrund av senare tids ändringar i systemet. Samtidigt påverkas förutsättningarna för de kommunala verksamheterna av förändringar i omvärlden. Såväl Ut- jämningsdelegationen som Expertgruppen för förenklad kommunal utjämning pekar på behovet av att vissa delar av det kommunala utjämningssystemet utreds vidare.

Kraven på en utjämning med hög precision har medfört att systemet blivit omfattande och komplext. Det finns därför ett

348

SOU 2003:88

Bilaga 1

behov av att se över möjligheterna att göra systemet enklare men med bibehållen hög precision.

Den kraftiga befolkningsminskningen i vissa kommuner och landsting påverkar möjligheterna att upprätthålla en verksamhet som är likvärdig med den som bedrivs i andra kommuner och landsting. Det behöver göras en bred analys av konsekvenserna av denna befolkningsminskning och av vad som krävs för att en lik- värdig kvalitet och servicenivå skall kunna upprätthållas. Även de ekonomiska konsekvenserna av kraftig befolkningsökning kan behöva analyseras och bli föremål för överväganden.

De nuvarande införandereglerna omfattar dels rörliga införande- tillägg respektive avdrag, dels fasta införandetillägg. De rörliga tilläggen respektive avdragen trappas successivt ned för att upphöra efter 2004. De fasta införandetilläggen är oförändrade fram till och med 2004. Om inga nya beslut fattas bortfaller även de fasta tilläggen 2005 vilket skulle innebära stora intäktsbortfall för vissa kommuner och landsting, som mest med ca 4 600 kronor per in- vånare.

Den åldersrelaterade delen av det generella statsbidraget till kommunerna kommer, med nuvarande regler, att upphöra vid utgången av 2001 och i stället utbetalas i form av ett enhetligt belopp per invånare. Regeringen föreslår dock i budgetpropo- sitionen för 2002 att den åldersrelaterade delen av det generella statsbidraget förlängs till utgången av 2004. Det åldersrelaterade bidraget innebär att en viss omfördelning sker vid sidan av utjäm- ningssystemet och att det därför finns risk för över- och under- kompensation.

Det kan även förekomma omfördelningseffekter i andra system vilket gör att det är svårt att överblicka de sammanlagda effekterna för enskilda kommuner och landsting.

Uppdraget

En parlamentarisk kommitté tillsätts med uppgift att främst se över om målen för kostnadsutjämningen uppnås, samt att vid behov föreslå förändringar.

De grundläggande principerna som det kommunala statsbidrags- och utjämningssystemet bygger på skall ligga fast. Kommuner och landsting skall ges likvärdiga ekonomiska förutsättningar genom en långtgående utjämning för strukturella kostnadsskillnader och för

349

Bilaga 1

SOU 2003:88

skillnader i skattekraft. Utjämning skall dock inte ske för skillnader i ambitionsnivå, effektivitet eller avgiftsnivå.

Kommittén skall belysa de samlade effekterna för enskilda kom- muner och landsting av utjämningssystemet och andra betalnings- strömmar mellan staten och kommunsektorn (specialdestinerade statsbidrag m.m.). Kommittén skall i detta sammanhang även beakta det åldersrelaterade bidraget och risken för över- och underkompensation.

Kommittén skall analysera vilka verksamheter/kostnadsslag och kostnadsdata som bör ingå i kostnadsutjämningen. Samtidigt skall stabiliteten i utjämningssystemets olika delmodeller analyseras när det gäller förändringarna mellan åren.

Kommittén skall undersöka möjligheterna till förenklingar i sys- temet, dels i beräkningsmetoderna, dels i sättet att redovisa resul- tatet av beräkningarna. Kommittén skall i detta sammanhang även utvärdera om avvägningen mellan enkelhet och precision är kon- sekvent och ändamålsenlig i de olika delmodellerna.

Kommittén skall analysera och lämna förslag till hur kommuner och landsting med kraftig befolkningsminskning kan ges likvärdiga förutsättningar att tillhandahålla vård, omsorg och utbildning.

Kommittén bör också lämna förslag om hanteringen av de eftersläpningseffekter som uppstår i vissa kommuner med kraftig befolkningsökning.

Kommittén är i övrigt oförhindrad att göra andra analyser och lämna andra förslag rörande statsbidrags- och utjämningssystemet som anses vara motiverade.

Kommittén skall lämna förslag till hur intäktsförändringar för enskilda kommuner och landsting till följd av ändringar i stats- bidrags- och utjämningssystemet efter 2004 skall hanteras.

I de förslag och analyser som kommittén lämnar skall samhälls- ekonomiska aspekter belysas.

Förslag som läggs skall vara statsfinansiellt neutrala.

Redovisning av uppdraget

Kommittén skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 1 oktober 2003.

(Finansdepartementet)

350

Bilaga 2

Ordlista

Bidrag/avgift

En kommuns/landstings utfall i kost-

nads- alt. inkomstutjämningen.

Egen skattekraft

En kommuns/landstings beskatt-

ningsbara inkomster dividerat med

antal invånare i kommunen/landstinget.

Garantinivå

Den garanterade skattekraften

uttryckt i procent av medelskatte-

kraften.

Kompensationsgrad

Anger hur stor del av skillnaden

mellan den egna och en garanterad

skattekraft som utjämningssystemet

skall kompensera.

Länsvis skattesats

Den enhetliga skattesatsen som

används för beräkning av bidrag/avgift

i inkomstutjämningen. Baseras på

95 procent av den genomsnittliga

skattesatsen för kommuner respektive

landsting 1995. Till detta har lagts

skillnaden mellan den skatteväxling

som skett i varje län och den genom-

snittliga skatteväxlingen i riket år 1995

(2,94 %).

Medelskattekraft

Rikets beskattningsbara inkomster per

invånare.

Skattesats

Den andel av den beskattningsbara

inkomsten som invånarna betalar i

skatt till kommun respektive

landsting. Benämns även utdebitering.

351

Bilaga 2 SOU 2003:88

Skatteunderlag, eget

En kommuns/landstings beskattnings-

bara inkomster.

Skatteunderlag, garanterat

Det skatteunderlag som kommu-

nen/landstinget garanteras via utjäm-

ningen.

Standardkostnad

En teoretiskt beräknad ersättning för

en viss verksamhet för respektive

kommun eller landsting. En standard-

kostnaden som överstiger den riks-

genomsnittliga standardkostnaden

indikerar att kommunen/landstinget

har strukturella merkostnader för

verksamheten i fråga.

Strukturkostnad

Summan av standardkostnader.

Tillägg/avdrag

En kommuns/landstings utfall i någon

av kostnadsutjämningens delmodeller.

Uppräknat skatteunderlag

De beskattningsbara inkomsterna två

år före bidragsunderlag året uppräknat

med uppräkningsfaktorn.

Uppräkningsfaktor

Den faktor som används för att

fastställa uppräknat skatteunderlag

respektive uppräknad medelskatte-

kraft för bidragsåret.

Utjämningsgrad

Den samlade effekten av inkomst-

utjämningen på en kommuns/lands-

tings sammantagna inkomster av skatt

och utjämningsbidrag/avgift.

352

Bilaga 3

Kommungruppsindelning m.m.

Denna bilaga innehåller ett antal kommun- och landstingsvisa upp- gifter som bakgrundsdata vid läsning av betänkandet. Det är dels folkmängdsuppgifter, dels uppgifter om skattekraft och skattesats. Dessutom redovisas kommungruppsindelningen.

Definitioner

Kommungrupp

Kommungruppsindelningen grundar sig på följande variabler: folk- mängd, läge, tätortsgrad, invånare per km 2 och näringsstruktur.

• Storstad: Kommun men folkmängd som överstiger 200 000 in- vånare.

• Förortskommun: Kommun med utpendling över 50 procent av förvärvsarbetande. Vanligaste utpendlingsmålet är en storstad.

• Större stad: Kommun med mellan 50 000 och 200 000 invånare samt med mindre än 40 procent sysselsatta i industri.

• Medelstor stad: Kommun med tätortsgrad över 70 procent, med mellan 20 000 och 50 000 invånare samt med mindre än 40 pro- cent sysselsatta i industri.

• Industrikommun: Kommun med mer än 40 procent sysselsatta i industri och som ej är glesbygdskommun.

• Landsbygdskommun: Kommun med tätortsgrad under 70 pro- cent samt med mer än 6,4 procent sysselsatta inom jord- och skogsbruk och som ej är glesbygdskommun.

• Glesbygdskommun: Kommun med mindre än 20 000 invånare och mindre än 5 invånare per km 2 .

353

Bilaga 3

SOU 2003:88

Län

Länsindelning per den 1 januari 2003.

Uppräknad skattekraft

Skatteunderlag enligt 2002 års taxering (inkomstår 2001) uppräknat enligt fastställda uppräkningstal till 2003 års nivå och dividerat med folkmängden den 1 november 2002.

Skattesats till kommun 2003, procent

Den skattesats i procent som löntagaren betalar i skatt till kom- munen.

Total skattesats 2003, procent

Den totala skattesats i procent som löntagaren betalar till kom- munen och landstinget.

Folkmängd

Total folkmängd den 31 december 2002.

354

SOU 2003:88 Bilaga 3

Län

Kommun

Kommungrupp

Uppräknad

Skattesats

Skattesats

Folkmängd

skattekraft,

2003

total 2003

2002-12-31

index

Stockholms län

Botkyrka

Förortskommun

92,1

20,13

31,75

75 216

Danderyd

Förortskommun

189,1

17,86

29,48

29 755

Ekerö

Förortskommun

123,3

19,23

30,85

22 936

Haninge

Förortskommun

104,0

19,58

31,20

70 902

Huddinge

Förortskommun

109,8

20,23

31,85

86 457

Järfälla

Förortskommun

120,4

19,13

30,75

61 290

Lidingö

Förortskommun

159,8

18,97

30,59

41 192

Nacka

Förortskommun

131,6

18,56

30,18

76 624

Norrtälje

Övrig, större kommun

92,9

20,12

31,74

53 702

Nykvarn

Övrig, mindre kommun

111,8

19,03

30,65

8 204

Nynäshamn

Medelstor stad

100,7

19,83

31,45

24 528

Salem

Förortskommun

115,7

19,33

30,95

13 875

Sigtuna

Medelstor stad

109,6

20,13

31,75

35 771

Sollentuna

Förortskommun

133,5

18,68

30,30

58 515

Solna

Förortskommun

124,5

17,58

29,20

57 585

Stockholm

Storstad

127,3

18,08

29,70

758 148

Sundbyberg

Förortskommun

124,5

19,28

30,90

33 797

Södertälje

Större stad

98,9

19,53

31,15

79 613

Tyresö

Förortskommun

116,8

19,63

31,25

39 720

Täby

Förortskommun

152,7

18,28

29,90

60 198

Upplands Väsby

Förortskommun

117,5

19,58

31,20

37 444

Upplands-Bro

Förortskommun

107,4

19,58

31,20

21 162

Vallentuna

Förortskommun

110,2

18,68

30,30

25 905

Vaxholm

Förortskommun

117,4

19,88

31,50

9 631

Värmdö

Förortskommun

110,9

20,46

32,08

32 664

Österåker

Förortskommun

114,5

20,23

31,85

35 633

Uppsala län

Enköping

Övrig, större kommun

92,1

20,98

31,35

37 647

Håbo

Förortskommun

112,8

21,83

32,20

17 864

Knivsta

Övrig, mindre kommun

110,1

21,03

31,40

12 586

Tierp

Landsbygdskommun

85,2

21,08

31,45

20 088

Uppsala

Större stad

101,7

21,03

31,40

179 673

Älvkarleby

Övrig, mindre kommun

94,3

22,68

33,05

8 970

Östhammar

Övrig, större kommun

92,2

22,18

32,55

21 827

Södermanlands

Eskilstuna

Större stad

89,9

21,98

31,70

90 089

län

Flen

Övrig, större kommun

88,1

21,38

31,10

16 520

Gnesta

Övrig, mindre kommun

93,4

22,08

31,80

9 813

Katrineholm

Medelstor stad

89,6

20,78

30,50

32 381

Nyköping

Medelstor stad

97,4

20,28

30,00

49 310

Oxelösund

Industrikommun

102,7

21,08

30,80

11 183

Strängnäs

Medelstor stad

100,3

20,28

30,00

30 015

Trosa

Övrig, mindre kommun

105,8

20,68

30,40

10 514

Vingåker

Övrig, mindre kommun

86,2

21,78

31,50

9 181

355

Bilaga 3 SOU 2003:88

Län

Kommun

Kommungrupp

Uppräknad

Skattesats

Skattesats

Folkmängd

skattekraft,

2003

total 2003

2002-12-31

index

Östergötlands

Boxholm

Industrikommun

85,9

21,15

31,00

5 291

län

Finspång

Industrikommun

95,3

21,30

31,15

21 208

Kinda

Landsbygdskommun

81,6

21,15

31,00

10 014

Linköping

Större stad

101,4

20,40

30,25

135 066

Mjölby

Medelstor stad

88,7

21,15

31,00

25 153

Motala

Medelstor stad

91,8

20,90

30,75

42 078

Norrköping

Större stad

91,6

21,45

31,30

123 303

Söderköping

Övrig, mindre kommun

88,5

21,00

30,85

14 009

Vadstena

Övrig, mindre kommun

94,2

21,25

31,10

7 629

Valdemarsvik

Landsbygdskommun

81,9

21,15

31,00

8 230

Ydre

Landsbygdskommun

81,3

20,65

30,50

4 004

Åtvidaberg

Övrig, mindre kommun

89,5

20,90

30,75

11 887

Ödeshög

Landsbygdskommun

78,8

20,90

30,75

5 566

Jönköpings län

Aneby

Landsbygdskommun

82,1

21,33

31,00

6 631

Eksjö

Övrig, större kommun

90,4

21,90

31,57

16 761

Gislaved

Industrikommun

96,1

20,58

30,25

29 976

Gnosjö

Industrikommun

100,9

21,11

30,78

9 997

Habo

Övrig, mindre kommun

92,3

20,01

29,68

9 584

Jönköping

Större stad

94,8

21,08

30,75

118 581

Mullsjö

Övrig, mindre kommun

87,8

21,18

30,85

7 124

Nässjö

Medelstor stad

88,2

21,18

30,85

29 341

Sävsjö

Övrig, mindre kommun

82,1

21,58

31,25

10 975

Tranås

Övrig, större kommun

87,8

21,55

31,22

17 718

Vaggeryd

Industrikommun

92,6

20,33

30,00

12 603

Vetlanda

Industrikommun

88,0

21,18

30,85

26 428

Värnamo

Industrikommun

96,8

21,08

30,75

32 252

Kronobergs län

Alvesta

Övrig, större kommun

88,3

21,21

31,00

18 930

Lessebo

Industrikommun

89,4

21,21

31,00

8 255

Ljungby

Industrikommun

92,1

20,96

30,75

26 943

Markaryd

Industrikommun

87,7

21,00

30,79

9 615

Tingsryd

Övrig, mindre kommun

82,5

21,46

31,25

13 175

Uppvidinge

Industrikommun

87,4

21,71

31,50

9 580

Växjö

Större stad

97,1

20,96

30,75

75 036

Älmhult

Övrig, större kommun

92,2

20,60

30,39

15 444

Kalmar län

Borgholm

Landsbygdskommun

75,9

21,73

32,20

11 162

Emmaboda

Industrikommun

91,8

21,36

31,83

9 690

Hultsfred

Industrikommun

83,9

22,06

32,53

14 893

Högsby

Landsbygdskommun

77,7

21,66

32,13

6 300

Kalmar

Större stad

94,0

21,56

32,03

60 066

Mönsterås

Industrikommun

89,9

21,56

32,03

13 220

Mörbylånga

Landsbygdskommun

86,7

21,56

32,03

13 430

Nybro

Industrikommun

86,4

21,48

31,95

19 871

Oskarshamn

Industrikommun

98,9

20,91

31,38

26 161

Torsås

Landsbygdskommun

80,4

21,58

32,05

7 293

Vimmerby

Övrig, större kommun

86,1

21,61

32,08

15 628

Västervik

Medelstor stad

89,4

21,31

31,78

36 913

356

SOU 2003:88 Bilaga 3

Län

Kommun

Kommungrupp

Uppräknad

Skattesats

Skattesats

Folkmängd

skattekraft,

2003

total 2003

2002-12-31

index

Gotlands län

Gotland

Landsbygdskommun

81,9

..

32,75

57 381

Blekinge län

Karlshamn

Medelstor stad

94,8

21,89

32,60

30 739

Karlskrona

Större stad

95,2

21,19

31,90

60 676

Olofström

Industrikommun

97,2

20,94

31,65

13 637

Ronneby

Medelstor stad

90,2

21,29

32,00

28 472

Sölvesborg

Övrig, större kommun

92,0

21,95

32,66

16 351

Skåne län

Bjuv

Industrikommun

86,8

20,49

30,88

13 674

Bromölla

Industrikommun

93,3

21,76

32,15

12 022

Burlöv

Förortskommun

92,4

20,09

30,48

15 326

Båstad

Landsbygdskommun

93,7

19,93

30,32

14 009

Eslöv

Medelstor stad

86,1

19,74

30,13

28 985

Helsingborg

Större stad

97,1

19,71

30,10

119 406

Hässleholm

Medelstor stad

86,4

20,61

31,00

48 536

Höganäs

Medelstor stad

103,4

19,73

30,12

22 790

Hörby

Landsbygdskommun

79,5

19,78

30,17

13 949

Höör

Övrig, mindre kommun

86,7

20,83

31,22

14 169

Klippan

Övrig, större kommun

85,2

20,01

30,40

15 745

Kristianstad

Större stad

90,5

20,86

31,25

74 951

Kävlinge

Övrig, större kommun

102,3

18,51

28,90

25 191

Landskrona

Medelstor stad

87,0

20,24

30,63

38 475

Lomma

Förortskommun

122,1

19,24

29,63

18 167

Lund

Större stad

102,5

20,49

30,88

100 402

Malmö

Storstad

88,2

20,84

31,23

265 481

Osby

Industrikommun

87,6

21,26

31,65

12 637

Perstorp

Industrikommun

92,3

20,56

30,95

6 789

Simrishamn

Övrig, större kommun

84,0

20,51

30,90

19 406

Sjöbo

Landsbygdskommun

79,6

19,92

30,31

17 027

Skurup

Förortskommun

85,8

20,11

30,50

13 949

Staffanstorp

Förortskommun

107,6

19,49

29,88

20 110

Svalöv

Landsbygdskommun

84,3

19,99

30,38

12 705

Svedala

Förortskommun

99,3

19,99

30,38

18 151

Tomelilla

Landsbygdskommun

77,8

20,61

31,00

12 447

Trelleborg

Medelstor stad

90,2

20,36

30,75

38 759

Vellinge

Förortskommun

120,1

19,23

29,62

31 087

Ystad

Medelstor stad

91,7

19,86

30,25

26 383

Åstorp

Industrikommun

83,3

20,29

30,68

13 150

Ängelholm

Medelstor stad

94,8

19,04

29,43

37 706

Örkelljunga

Industrikommun

81,2

18,76

29,15

9 419

Östra Göinge

Industrikommun

87,1

20,61

31,00

14 087

Hallands län

Falkenberg

Medelstor stad

83,6

20,48

30,20

38 896

Halmstad

Större stad

91,0

20,03

29,75

86 585

Hylte

Industrikommun

87,6

20,53

30,25

10 401

Kungsbacka

Förortskommun

110,3

20,83

30,55

66 573

Laholm

Landsbygdskommun

82,2

19,53

29,25

22 750

Varberg

Större stad

88,7

20,53

30,25

53 346

357

Bilaga 3 SOU 2003:88

Län

Kommun

Kommungrupp

Uppräknad

Skattesats

Skattesats

Folkmängd

skattekraft,

2003

total 2003

2002-12-31

index

Västra Göta-

Ale

Förortskommun

96,4

22,00

32,25

25 835

lands län

Alingsås

Medelstor stad

95,2

21,79

32,04

35 327

Bengtsfors

Industrikommun

87,4

22,54

32,79

10 516

Bollebygd

Förortskommun

100,1

21,49

31,74

7 831

Borås

Större stad

94,3

21,49

31,74

98 150

Dals-Ed

Övrig, mindre kommun

80,0

22,79

33,04

5 044

Essunga

Landsbygdskommun

82,5

20,29

30,54

5 757

Falköping

Medelstor stad

86,6

21,10

31,35

30 896

Färgelanda

Landsbygdskommun

84,2

21,69

31,94

6 939

Grästorp

Landsbygdskommun

86,8

21,04

31,29

5 848

Gullspång

Industrikommun

80,2

22,92

33,17

5 765

Göteborg

Storstad

102,8

21,55

31,80

474 921

Götene

Industrikommun

89,1

21,04

31,29

12 983

Herrljunga

Industrikommun

83,6

21,64

31,89

9 486

Hjo

Övrig, mindre kommun

85,8

22,00

32,25

8 845

Härryda

Förortskommun

107,9

21,15

31,40

30 844

Karlsborg

Övrig, mindre kommun

87,7

21,50

31,75

6 967

Kungälv

Förortskommun

102,3

21,89

32,14

37 912

Lerum

Förortskommun

105,9

20,89

31,14

35 558

Lidköping

Medelstor stad

91,6

20,69

30,94

36 941

Lilla Edet

Industrikommun

89,9

22,80

33,05

13 010

Lysekil

Övrig, större kommun

92,2

22,49

32,74

14 801

Mariestad

Medelstor stad

90,3

21,19

31,44

23 743

Mark

Övrig, större kommun

87,0

21,64

31,89

33 015

Mellerud

Landsbygdskommun

80,3

22,49

32,74

9 807

Munkedal

Övrig, mindre kommun

81,9

22,76

33,01

10 434

Mölndal

Förortskommun

108,7

21,14

31,39

57 079

Orust

Övrig, större kommun

89,6

21,39

31,64

15 113

Partille

Förortskommun

108,2

20,74

30,99

33 088

Skara

Övrig, större kommun

91,8

21,00

31,25

18 311

Skövde

Medelstor stad

95,5

20,24

30,49

49 405

Sotenäs

Övrig, mindre kommun

92,0

21,74

31,99

9 467

Stenungsund

Övrig, större kommun

98,7

22,32

32,57

21 755

Strömstad

Övrig, mindre kommun

84,8

21,34

31,59

11 218

Svenljunga

Övrig, mindre kommun

83,4

21,20

31,45

10 529

Tanum

Landsbygdskommun

79,6

21,62

31,87

12 210

Tibro

Industrikommun

86,3

20,34

30,59

10 624

Tidaholm

Industrikommun

85,1

21,00

31,25

12 585

Tjörn

Övrig, mindre kommun

97,7

20,84

31,09

14 826

Tranemo

Industrikommun

89,8

20,75

31,00

11 988

Trollhättan

Industrikommun

100,0

21,39

31,64

52 937

Töreboda

Landsbygdskommun

78,7

20,94

31,19

9 426

Uddevalla

Medelstor stad

90,9

22,14

32,39

49 683

Ulricehamn

Övrig, större kommun

87,9

20,98

31,23

22 299

Vara

Landsbygdskommun

81,6

20,29

30,54

16 009

Vårgårda

Övrig, mindre kommun

88,0

21,49

31,74

10 668

358

SOU 2003:88 Bilaga 3

Län

Kommun

Kommungrupp

Uppräknad

Skattesats

Skattesats

Folkmängd

skattekraft,

2003

total 2003

2002-12-31

index

Vänersborg

Medelstor stad

95,9

22,14

32,39

37 025

Åmål

Övrig, mindre kommun

88,6

22,54

32,79

12 829

Öckerö

Förortskommun

98,0

20,19

30,44

11 981

Värmlands län

Arvika

Övrig, större kommun

85,2

20,90

31,40

26 262

Eda

Övrig, mindre kommun

80,4

21,50

32,00

8 670

Filipstad

Industrikommun

89,6

22,00

32,50

11 178

Forshaga

Övrig, mindre kommun

89,3

22,40

32,90

11 474

Grums

Industrikommun

93,8

22,40

32,90

9 312

Hagfors

Övrig, mindre kommun

90,9

22,30

32,80

13 797

Hammarö

Övrig, mindre kommun

106,1

22,10

32,60

14 237

Karlstad

Större stad

98,1

21,75

32,25

80 934

Kil

Övrig, mindre kommun

88,2

22,40

32,90

11 892

Kristinehamn

Medelstor stad

93,6

22,75

33,25

23 963

Munkfors

Industrikommun

88,0

22,50

33,00

4 086

Storfors

Industrikommun

90,9

22,25

32,75

4 605

Sunne

Övrig, mindre kommun

82,2

21,80

32,30

13 573

Säffle

Övrig, större kommun

88,2

21,65

32,15

16 289

Torsby

Glesbygdskommun

82,5

22,50

33,00

13 404

Årjäng

Övrig, mindre kommun

78,9

21,25

31,75

9 743

Örebro län

Askersund

Övrig, mindre kommun

90,5

21,42

32,10

11 449

Degerfors

Industrikommun

95,9

21,42

32,10

10 306

Hallsberg

Övrig, större kommun

91,4

21,42

32,10

15 651

Hällefors

Industrikommun

89,5

21,42

32,10

7 794

Karlskoga

Industrikommun

103,2

21,42

32,10

30 600

Kumla

Industrikommun

94,9

20,42

31,10

19 105

Laxå

Industrikommun

93,5

21,42

32,10

6 471

Lekeberg

Landsbygdskommun

86,3

21,22

31,90

7 027

Lindesberg

Medelstor stad

91,4

21,42

32,10

23 492

Ljusnarsberg

Övrig, mindre kommun

86,4

21,42

32,10

5 482

Nora

Övrig, mindre kommun

92,0

21,42

32,10

10 515

Örebro

Större stad

93,6

21,22

31,90

125 520

Västmanlands

Arboga

Industrikommun

94,0

21,74

32,02

13 574

län

Fagersta

Industrikommun

102,2

22,49

32,77

12 325

Hallstahammar

Övrig, större kommun

94,2

21,69

31,97

14 986

Heby

Landsbygdskommun

79,6

21,99

32,27

13 725

Kungsör

Industrikommun

93,0

21,84

32,12

8 222

Köping

Medelstor stad

92,6

22,04

32,32

24 647

Norberg

Industrikommun

92,3

22,54

32,82

5 876

Sala

Övrig, större kommun

87,2

22,19

32,47

21 663

Skinnskatteberg

Industrikommun

90,6

21,69

31,97

4 785

Surahammar

Industrikommun

98,1

22,19

32,47

10 207

Västerås

Större stad

102,1

20,49

30,77

128 902

Dalarnas län

Avesta

Medelstor stad

95,1

22,31

32,40

22 296

Borlänge

Medelstor stad

94,1

22,66

32,75

47 049

Falun

Större stad

97,0

21,71

31,80

54 841

Gagnef

Övrig, mindre kommun

86,5

22,49

32,58

10 008

359

Bilaga 3 SOU 2003:88

Län

Kommun

Kommungrupp

Uppräknad

Skattesats

Skattesats

Folkmängd

skattekraft,

2003

total 2003

2002-12-31

index

Hedemora

Övrig, större kommun

90,0

21,91

32,00

15 584

Leksand

Övrig, större kommun

88,3

21,46

31,55

15 301

Ludvika

Medelstor stad

96,8

22,31

32,40

25 975

Malung

Glesbygdskommun

85,8

21,81

31,90

10 593

Mora

Medelstor stad

89,7

22,68

32,77

20 024

Orsa

Glesbygdskommun

77,9

22,06

32,15

7 015

Rättvik

Övrig, mindre kommun

82,3

22,06

32,15

10 898

Smedjebacken

Industrikommun

97,4

22,70

32,79

11 157

Säter

Övrig, mindre kommun

89,3

22,56

32,65

11 043

Vansbro

Glesbygdskommun

82,1

22,54

32,63

7 235

Älvdalen

Glesbygdskommun

80,5

21,81

31,90

7 617

Gävleborgs län

Bollnäs

Övrig, större kommun

89,3

20,90

31,25

26 210

Gävle

Större stad

99,3

21,55

31,90

91 276

Hofors

Industrikommun

97,7

21,90

32,25

10 372

Hudiksvall

Medelstor stad

92,0

21,15

31,50

37 048

Ljusdal

Landsbygdskommun

86,2

22,40

32,75

19 776

Nordanstig

Övrig, mindre kommun

83,3

21,90

32,25

10 021

Ockelbo

Landsbygdskommun

85,8

22,10

32,45

6 101

Ovanåker

Landsbygdskommun

84,1

21,90

32,25

12 193

Sandviken

Industrikommun

98,9

21,65

32,00

36 765

Söderhamn

Medelstor stad

93,2

21,20

31,55

27 250

Västernorrlands

Härnösand

Medelstor stad

95,9

23,04

33,04

25 193

län

Kramfors

Övrig, större kommun

89,5

22,84

32,84

20 711

Sollefteå

Övrig, större kommun

89,2

23,09

33,09

21 384

Sundsvall

Större stad

104,7

22,29

32,29

93 252

Timrå

Övrig, större kommun

98,8

22,34

32,34

17 784

Ånge

Glesbygdskommun

89,1

22,79

32,79

10 948

Örnsköldsvik

Större stad

95,2

21,79

31,79

55 047

Jämtlands län

Berg

Glesbygdskommun

78,1

22,87

33,02

7 949

Bräcke

Glesbygdskommun

83,0

22,57

32,72

7 406

Härjedalen

Glesbygdskommun

84,7

22,82

32,97

11 289

Krokom

Glesbygdskommun

85,0

22,52

32,67

14 005

Ragunda

Glesbygdskommun

85,9

23,57

33,72

6 079

Strömsund

Glesbygdskommun

82,7

23,07

33,22

13 371

Åre

Glesbygdskommun

80,3

22,57

32,72

9 692

Östersund

Större stad

97,8

22,37

32,52

58 156

Västerbottens

Bjurholm

Glesbygdskommun

80,8

22,90

32,60

2 608

län

Dorotea

Glesbygdskommun

82,2

22,90

32,60

3 247

Lycksele

Glesbygdskommun

89,9

22,85

32,55

12 884

Malå

Glesbygdskommun

93,0

22,65

32,35

3 553

Nordmaling

Övrig, mindre kommun

84,6

22,65

32,35

7 573

Norsjö

Glesbygdskommun

85,0

23,15

32,85

4 541

Robertsfors

Landsbygdskommun

82,2

22,40

32,10

7 168

Skellefteå

Större stad

93,2

22,40

32,10

71 813

Sorsele

Glesbygdskommun

82,9

22,90

32,60

3 046

Storuman

Glesbygdskommun

84,9

22,40

32,10

6 679

360

SOU 2003:88 Bilaga 3

Län

Kommun

Kommungrupp

Uppräknad

Skattesats

Skattesats

Folkmängd

skattekraft,

2003

total 2003

2002-12-31

index

Umeå

Större stad

95,2

22,60

32,30

106 525

Vilhelmina

Glesbygdskommun

81,1

22,90

32,60

7 655

Vindeln

Glesbygdskommun

81,3

22,90

32,60

5 960

Vännäs

Övrig, mindre kommun

86,8

22,90

32,60

8 479

Åsele

Glesbygdskommun

82,1

22,90

32,60

3 499

Norrbottens län

Arjeplog

Glesbygdskommun

89,9

22,28

31,70

3 291

Arvidsjaur

Glesbygdskommun

90,0

21,33

30,75

7 017

Boden

Medelstor stad

97,0

22,13

31,55

28 268

Gällivare

Medelstor stad

102,3

22,33

31,75

19 420

Haparanda

Övrig, mindre kommun

78,5

21,78

31,20

10 334

Jokkmokk

Glesbygdskommun

89,8

21,88

31,30

5 782

Kalix

Övrig, större kommun

92,4

22,33

31,75

17 805

Kiruna

Medelstor stad

104,2

23,13

32,55

23 555

Luleå

Större stad

100,6

21,78

31,20

72 139

Pajala

Glesbygdskommun

81,2

22,08

31,50

7 206

Piteå

Medelstor stad

95,2

22,03

31,45

40 531

Älvsbyn

Övrig, mindre kommun

87,6

22,23

31,65

8 835

Överkalix

Glesbygdskommun

87,9

22,58

32,00

4 058

Övertorneå

Glesbygdskommun

79,4

21,53

30,95

5 391

361

Bilaga 3 SOU 2003:88

Landsting

Landsdel

Uppräknad

Skattesats

Skattesats

Folkmängd

skattekraft, index

2003

total 2003

2002-12-31

Stockholm

Svealand

122,1

11,62

30,36

1 850 467

Uppsala

Svealand

99,5

10,37

31,58

298 655

Södermanland

Svealand

93,6

9,72

30,87

259 006

Östergötland

Götaland

93,9

9,85

30,79

413 438

Jönköping

Götaland

92,6

9,67

30,75

327 971

Kronoberg

Götaland

92,5

9,79

30,83

176 978

Kalmar

Götaland

89,6

10,47

31,94

234 627

Gotland

Götaland

81,9

..

32,75

57 381

Blekinge

Götaland

94,0

10,71

32,12

149 875

Skåne

Götaland

92,8

10,39

30,61

1 145 090

Halland

Götaland

93,3

9,72

30,10

278 551

Västra Götaland

Götaland

96,9

10,25

31,70

1 508 230

Värmland

Svealand

91,6

10,50

32,43

273 419

Örebro

Svealand

93,9

10,68

31,93

273 412

Västmanland

Svealand

97,0

10,28

31,51

258 912

Dalarna

Svealand

91,9

10,09

32,29

276 636

Gävleborg

Norrland

94,2

10,35

31,87

277 012

Västernorrland

Norrland

97,9

10,00

32,39

244 319

Jämtland

Norrland

89,7

10,15

32,75

127 947

Västerbotten

Norrland

91,5

9,70

32,29

255 230

Norrbotten

Norrland

96,0

9,42

31,52

253 632

Riket

100

10,47

31,17

8 940 788

362

Bilaga 4

Effekter av kommitténs förslag

I följande tabeller redovisas utfallet i bidrags- och utjämnings- systemet för kommuner och landsting till följd av kommitténs förslag. Beräkningarna är gjorda i 2003 års nivå. I tabellerna ingår inte kompensationen för eftersläpningseffekter i systemet till följd av snabbt växande befolkning (se avsnitt 4.7). I bilaga 11 finns fler detaljerade tabeller.

Tabell 1. Effekter av föreslagna förändringar – kommuner

A: Effekt av att delmodellen vatten och avlopp upphör.

B: Effekt av att delmodellen kallort upphör.

C: Två delmodeller (näringslivsbefrämjande åtgärder och svagt be- folkningsunderlag) utgår ur kostnadsutjämningen för kommuner och flyttas till ett strukturbidrag (se även bilaga 11, tabell 6).

D: Effekt av övriga förändringar och uppdateringar i kostnads- utjämningen (se även bilaga 11, tabell 5).

E: Sammanlagd effekt av förändringar i kostnadsutjämningen.

F: Effekt av ändringar i inkomstutjämningen (se även bilaga 11, tabell 4).

G: Effekt av att en del av det generella statsbidraget inte längre fördelas med hänsyn till antalet invånare i olika åldrar.

H: Effekt av att de fasta införandetilläggen upphör.

I: Summa av förändringarna A-H.

J: Strukturbidrag införandeåret, omfattar de delmodeller i kost- nadsutjämningen som överförs till strukturbidraget samt bidrag

363

Bilaga 4

SOU 2003:88

som syftar till att dämpa effekterna av förändringarna (se även bilaga 11, tabell 6).

K: Nivåjusteringen syftar till att finansiellt neutralisera de samman- tagna effekterna av förändringarna i systemet.

L: Sammanlagd förändring av bidrag/avgifter införandeåret.

M-R: Motsvarande kolumnerna J-L fem respektive tio år efter in- förandeåret.

Tabell 2 Effekter av föreslagna förändringar – landsting

A: Effekt av att delmodellen kallort upphör.

B: En delmodell (små landsting) utgår ur kostnadsutjämningen för landsting och flyttas till ett strukturbidrag (se även bilaga 11, tabell 11).

C: Effekt av övriga förändringar och uppdateringar i kostnads- utjämningen (se även bilaga 11, tabell 10).

D: Sammanlagd effekt av förändringar i kostnadsutjämningen.

E: Effekt av ändringar i inkomstutjämningen (se även bilaga 11, tabell 9)

F: Effekt av att de fasta införandetilläggen upphör.

G: Summa av förändringarna A-F.

H: Strukturbidrag införandeåret, omfattar den delmodell i kost- nadsutjämningen som överförs till strukturbidraget samt bidrag som syftar till att dämpa effekterna av förändringarna (se även bilaga 11, tabell 11).

I: Nivåjusteringen syftar till att finansiellt neutralisera de samman- tagna effekterna av förändringarna i systemet.

J: Sammanlagd förändring av bidrag/avgifter införandeåret.

K-P: Motsvarande kolumnerna H-J fem respektive tio år efter införandeåret.

364

Bilaga 4 SOU 2003:88

Tabell 1 Effekter av föreslagna förändringar – kommuner

(kronor per invånare)

Kommun

Upphör

Upphör

Till

Kostnads-

Summa

Inkomst-

Upphör

Upphör

vatten och

kallort

struktur-

utjämning

kostnads-

utjämning

ålders-

fasta

avlopp

bidraget

övrigt

utjämning

baserat

införande-

stats-

tillägg

bidrag

A

B

C

D

E

F

G

H

Stockholms län

Botkyrka

44

43

0

176

263

-206

126

179

Danderyd

44

43

0

1 036

1 123

1 385

-87

-4 465

Ekerö

-184

43

0

345

204

-225

18

113

Haninge

44

43

0

93

180

-211

127

179

Huddinge

44

43

0

-68

19

-242

109

179

Järfälla

44

43

0

45

132

-220

111

-501

Lidingö

44

43

0

662

749

760

-45

-2 206

Nacka

44

43

0

537

624

-35

64

179

Norrtälje

44

43

0

94

181

-204

-45

179

Nykvarn

44

43

0

-266

-179

-261

61

179

Nynäshamn

44

43

0

285

372

-201

13

179

Salem

44

43

0

330

417

-264

48

179

Sigtuna

44

43

0

187

274

-241

102

179

Sollentuna

44

43

0

62

150

-11

69

179

Solna

44

43

0

-317

-229

-258

130

-263

Stockholm

44

43

0

-358

-271

-191

84

-144

Sundbyberg

44

43

0

-654

-567

-189

137

179

Södertälje

44

43

0

170

257

-196

65

179

Tyresö

44

43

0

22

110

-250

87

-67

Täby

44

43

0

194

281

506

56

-1 029

Upplands-Bro

44

43

0

-36

51

-227

101

179

Upplands Väsby

44

43

0

-372

-285

-252

134

179

Vallentuna

44

43

0

345

433

-263

53

179

Vaxholm

-127

43

0

850

767

-272

47

179

Värmdö

-184

43

0

193

52

-222

105

179

Österåker

44

43

0

130

217

-245

88

179

Uppsala län

Enköping

44

43

0

73

160

-28

-42

179

Håbo

44

43

0

-93

-6

-54

106

179

Knivsta

-70

43

0

6

-21

-52

19

179

Tierp

-298

43

0

171

-83

-22

-113

179

Uppsala

44

43

0

214

302

-42

80

179

Älvkarleby

-70

43

0

58

32

-20

-83

-103

Östhammar

-127

43

0

14

-70

-8

-68

179

Södermanlands län

Eskilstuna

44

43

-274

107

-80

1

-0

179

Flen

-127

43

-43

15

-112

7

-67

179

Gnesta

-184

43

0

-263

-404

14

-58

179

Katrineholm

44

43

0

285

373

21

-91

179

Nyköping

44

43

0

-41

46

17

-37

179

366

SOU 2003:88

Bilaga 4

År 0

År 5

År 10

Summa

Struktur-

Nivå-

Summa

Struktur-

Nivå-

Summa

Struktur-

Nivå-

Summa

bidrag

justering

bidrag

justering

bidrag

justering

I

J

K

L

M

N

O

P

Q

R

361

0

-259

102

0

-74

287

0

-36

325

-2 044

2 027

-259

-276

736

-74

-1 383

0

-36

-2 081

110

0

-259

-149

0

-74

36

0

-36

74

275

0

-259

16

0

-74

200

0

-36

239

65

34

-259

-160

0

-74

-10

0

-36

28

-479

562

-259

-176

0

-74

-553

0

-36

-515

-742

768

-259

-234

0

-74

-817

0

-36

-779

831

0

-259

572

0

-74

757

0

-36

795

110

13

-259

-136

0

-74

36

0

-36

74

-200

296

-259

-163

0

-74

-274

0

-36

-236

363

0

-259

104

0

-74

288

0

-36

327

379

0

-259

120

0

-74

305

0

-36

343

315

0

-259

56

0

-74

240

0

-36

278

387

0

-259

127

0

-74

312

0

-36

350

-621

698

-259

-182

0

-74

-695

0

-36

-657

-523

596

-259

-186

0

-74

-597

0

-36

-559

-440

518

-259

-182

0

-74

-515

0

-36

-477

306

0

-259

47

0

-74

232

0

-36

270

-121

209

-259

-171

0

-74

-195

0

-36

-157

-186

223

-259

-223

0

-74

-261

0

-36

-223

104

0

-259

-156

0

-74

29

0

-36

67

-224

312

-259

-172

0

-74

-299

0

-36

-261

402

0

-259

143

0

-74

327

0

-36

365

720

0

-259

460

0

-74

645

0

-36

683

114

0

-259

-145

0

-74

40

0

-36

78

239

0

-259

-20

0

-74

165

0

-36

203

269

0

-259

9

0

-74

194

0

-36

232

225

0

-259

-35

0

-74

150

0

-36

188

124

0

-259

-135

0

-74

50

0

-36

88

-39

174

-259

-124

0

-74

-114

0

-36

-76

519

0

-259

259

0

-74

444

0

-36

482

-175

296

-259

-138

0

-74

-249

0

-36

-211

33

92

-259

-135

0

-74

-42

0

-36

-4

100

274

-259

114

274

-74

299

274

-36

337

6

124

-259

-129

43

-74

-25

43

-36

13

-270

392

-259

-137

0

-74

-344

0

-36

-306

481

0

-259

222

0

-74

407

0

-36

445

205

0

-259

-54

0

-74

131

0

-36

169

367

Bilaga 4

SOU 2003:88

Tabell 1 Fortsättning

Kommun

Upphör

Upphör

Till

Kostnads-

Summa

Inkomst-

Upphör

Upphör

vatten och

kallort

struktur-

utjämning

kostnads-

utjämning

ålders-

fasta

avlopp

bidraget

övrigt

utjämning

baserat

införande-

stats-

tillägg

bidrag

A

B

C

D

E

F

G

H

Oxelösund

44

43

0

-153

-66

-13

14

179

Strängnäs

-70

43

0

-184

-211

-21

-43

179

Trosa

44

43

0

-94

-6

-16

5

179

Vingåker

-127

43

0

179

96

5

-83

179

Östergötlands län

Boxholm

44

43

0

-286

-199

-160

-93

-132

Finspång

44

43

0

-498

-411

-192

-56

179

Kinda

-184

43

0

63

-78

-154

-143

179

Linköping

44

43

0

-50

37

-180

44

179

Mjölby

44

43

0

164

251

-156

-66

179

Motala

44

43

0

13

101

-181

-68

179

Norrköping

44

43

0

265

353

-185

6

179

Söderköping

-298

43

0

521

266

-168

-45

179

Vadstena

44

43

0

-90

-3

-171

-116

179

Valdemarsvik

-241

43

0

-611

-808

-152

-99

179

Ydre

-184

43

0

283

142

-178

-179

179

Åtvidaberg

-13

43

0

167

198

-166

-64

179

Ödeshög

-70

43

0

255

228

-161

-136

179

Jönköpings län

Aneby

44

43

0

-356

-269

-110

-176

179

Eksjö

44

43

0

247

334

-117

-121

179

Gislaved

44

43

0

-287

-200

-142

-51

179

Gnosjö

44

43

0

-841

-754

-132

-25

179

Habo

44

43

0

-299

-212

-123

-8

179

Jönköping

44

43

0

98

186

-125

-25

179

Mullsjö

44

43

0

266

353

-108

-36

179

Nässjö

44

43

0

109

196

-114

-111

179

Sävsjö

44

43

0

-229

-141

-96

-149

179

Tranås

44

43

0

32

119

-118

-88

179

Vaggeryd

-13

43

0

-411

-381

-112

-84

179

Vetlanda

44

43

0

-46

42

-116

-98

179

Värnamo

44

43

0

-405

-317

-142

-60

179

Kronobergs län

Alvesta

44

43

0

-149

-62

139

-93

179

Lessebo

44

43

0

-273

-185

153

-132

179

Ljungby

44

43

0

-240

-153

141

-67

179

Markaryd

-13

43

0

-351

-321

158

-128

179

Tingsryd

44

43

0

-209

-122

145

-167

179

Uppvidinge

44

43

0

-549

-462

132

-191

179

Växjö

44

43

0

109

196

137

50

179

Älmhult

44

43

0

-372

-285

151

-85

179

368

SOU 2003:88

Bilaga 4

År 0

År 5

År 10

Summa

Struktur-

Nivå-

Summa

Struktur-

Nivå-

Summa

Struktur-

Nivå-

Summa

bidrag

justering

bidrag

justering

bidrag

justering

I

J

K

L

M

N

O

P

Q

R

113

0

-259

-146

0

-74

39

0

-36

77

-96

209

-259

-147

0

-74

-170

0

-36

-132

161

0

-259

-99

0

-74

86

0

-36

124

197

0

-259

-62

0

-74

123

0

-36

161

-584

718

-259

-126

30

-74

-628

0

-36

-621

-480

601

-259

-139

0

-74

-555

0

-36

-517

-196

336

-259

-119

0

-74

-270

0

-36

-232

80

31

-259

-148

0

-74

5

0

-36

43

208

0

-259

-51

0

-74

134

0

-36

172

31

94

-259

-134

0

-74

-44

0

-36

-6

352

0

-259

93

0

-74

278

0

-36

316

232

0

-259

-27

0

-74

158

0

-36

196

-112

233

-259

-138

0

-74

-186

0

-36

-148

-881

1 020

-259

-120

356

-74

-599

0

-36

-917

-36

176

-259

-119

0

-74

-110

0

-36

-72

146

0

-259

-113

0

-74

71

0

-36

109

109

35

-259

-115

0

-74

35

0

-36

73

-376

515

-259

-120

0

-74

-450

0

-36

-412

275

0

-259

16

0

-74

200

0

-36

238

-213

332

-259

-140

0

-74

-288

0

-36

-250

-732

843

-259

-147

68

-74

-738

0

-36

-768

-164

288

-259

-135

0

-74

-239

0

-36

-200

214

0

-259

-45

0

-74

140

0

-36

178

387

0

-259

128

0

-74

312

0

-36

350

150

0

-259

-110

0

-74

75

0

-36

113

-207

346

-259

-120

0

-74

-281

0

-36

-243

92

40

-259

-128

0

-74

17

0

-36

55

-398

522

-259

-135

0

-74

-473

0

-36

-435

7

124

-259

-129

0

-74

-68

0

-36

-30

-341

459

-259

-141

0

-74

-415

0

-36

-377

162

0

-259

-97

0

-74

88

0

-36

126

14

114

-259

-131

0

-74

-60

0

-36

-22

100

25

-259

-135

0

-74

25

0

-36

63

-113

244

-259

-128

0

-74

-187

0

-36

-149

35

104

-259

-121

0

-74

-39

0

-36

-1

-342

474

-259

-128

0

-74

-416

0

-36

-378

562

0

-259

302

0

-74

487

0

-36

525

-40

164

-259

-135

0

-74

-114

0

-36

-76

369

Bilaga 4

SOU 2003:88

Tabell 1 Fortsättning

Kommun

Upphör

Upphör

Till

Kostnads-

Summa

Inkomst-

Upphör

Upphör

vatten och

kallort

struktur-

utjämning

kostnads-

utjämning

ålders-

fasta

avlopp

bidraget

övrigt

utjämning

baserat

införande-

stats-

tillägg

bidrag

A

B

C

D

E

F

G

H

Kalmar län

Borgholm

-184

43

-308

126

-323

269

-164

179

Emmaboda

44

43

0

-511

-424

261

-112

179

Hultsfred

-70

43

0

88

62

250

-142

179

Högsby

-184

43

0

-191

-332

253

-217

179

Kalmar

44

43

0

170

257

233

-6

179

Mönsterås

-127

43

0

-316

-399

228

-80

179

Mörbylånga

-127

43

0

139

55

220

-80

179

Nybro

44

43

0

-171

-83

265

-105

179

Oskarshamn

44

43

0

7

94

248

-38

179

Torsås

-241

43

0

-257

-454

256

-168

179

Vimmerby

44

43

0

213

301

248

-94

179

Västervik

44

43

0

185

273

260

-94

179

Gotlands län

Gotland

-13

43

-1 316

252

-1 034

317

-52

179

Blekinge län

Karlshamn

44

43

0

-122

-35

-145

-17

179

Karlskrona

44

43

0

-211

-124

-146

-23

179

Olofström

44

43

0

-331

-244

-154

-65

179

Ronneby

-127

43

-130

207

-7

-132

-31

179

Sölvesborg

44

43

0

-577

-490

-146

-24

179

Skåne län

Bjuv

44

43

0

79

166

26

4

179

Bromölla

44

43

0

-425

-337

8

-30

179

Burlöv

44

43

0

-85

2

46

42

179

Båstad

-13

43

0

898

928

-21

-137

179

Eslöv

44

43

0

65

152

54

-32

179

Helsingborg

44

43

-146

364

305

-4

7

179

Hässleholm

44

43

0

227

315

12

-90

179

Höganäs

44

43

0

473

560

1

-67

179

Hörby

44

43

0

806

893

-2

-90

179

Höör

44

43

0

69

156

3

-68

179

Klippan

-70

43

0

131

104

56

-59

179

Kristianstad

-70

43

0

77

50

12

-30

179

Kävlinge

44

43

0

-59

28

6

56

179

Landskrona

44

43

-22

365

430

54

-34

179

Lomma

44

43

0

-21

66

13

11

-2 204

Lund

44

43

0

34

121

-4

116

179

Malmö

44

43

-452

-130

-495

8

29

179

Osby

44

43

0

-211

-123

9

-143

179

Perstorp

44

43

0

-293

-206

42

-50

179

Simrishamn

-13

43

0

-296

-266

24

-148

179

370

SOU 2003:88

Bilaga 4

År 0

År 5

År 10

Summa

Struktur-

Nivå-

Summa

Struktur-

Nivå-

Summa

Struktur-

Nivå-

Summa

bidrag

justering

bidrag

justering

bidrag

justering

I

J

K

L

M

N

O

P

Q

R

-39

308

-259

10

308

-74

195

308

-36

233

-97

222

-259

-134

0

-74

-171

0

-36

-133

348

0

-259

89

0

-74

274

0

-36

312

-117

263

-259

-113

0

-74

-191

0

-36

-153

663

0

-259

404

0

-74

588

0

-36

627

-73

201

-259

-131

0

-74

-148

0

-36

-110

373

0

-259

114

0

-74

299

0

-36

337

255

0

-259

-4

0

-74

181

0

-36

219

484

0

-259

224

0

-74

409

0

-36

447

-187

329

-259

-117

0

-74

-262

0

-36

-224

633

0

-259

374

0

-74

559

0

-36

597

617

0

-259

358

0

-74

542

0

-36

580

-590

1 316

-259

466

1 316

-74

651

1 316

-36

689

-18

139

-259

-138

0

-74

-92

0

-36

-54

-115

235

-259

-139

0

-74

-189

0

-36

-151

-285

402

-259

-142

0

-74

-359

0

-36

-321

9

130

-259

-121

130

-74

64

130

-36

102

-481

606

-259

-134

0

-74

-556

0

-36

-518

374

0

-259

115

0

-74

299

0

-36

338

-180

303

-259

-136

0

-74

-255

0

-36

-217

268

0

-259

9

0

-74

194

0

-36

232

949

0

-259

690

0

-74

875

0

-36

913

353

0

-259

94

0

-74

279

0

-36

317

486

146

-259

373

146

-74

558

146

-36

596

415

0

-259

156

0

-74

341

0

-36

379

673

0

-259

414

0

-74

598

0

-36

637

979

0

-259

720

0

-74

904

0

-36

942

270

0

-259

11

0

-74

196

0

-36

234

280

0

-259

21

0

-74

205

0

-36

244

210

0

-259

-49

0

-74

136

0

-36

174

269

0

-259

10

0

-74

195

0

-36

233

629

22

-259

391

22

-74

576

22

-36

614

-2 114

2 194

-259

-179

1 295

-74

-893

363

-36

-1 787

412

0

-259

152

0

-74

337

0

-36

375

-279

452

-259

-87

452

-74

98

452

-36

136

-78

210

-259

-128

0

-74

-153

0

-36

-115

-34

159

-259

-135

0

-74

-109

0

-36

-71

-212

348

-259

-123

0

-74

-286

0

-36

-248

371

Bilaga 4

SOU 2003:88

Tabell 1 Fortsättning

Kommun

Upphör

Upphör

Till

Kostnads-

Summa

Inkomst-

Upphör

Upphör

vatten och

kallort

struktur-

utjämning

kostnads-

utjämning

ålders-

fasta

avlopp

bidraget

övrigt

utjämning

baserat

införande-

stats-

tillägg

bidrag

A

B

C

D

E

F

G

H

Sjöbo

-127

43

0

196

112

5

-36

179

Skurup

44

43

0

224

311

23

-19

179

Staffanstorp

44

43

0

-93

-6

-26

72

179

Svalöv

44

43

0

84

171

45

-64

179

Svedala

44

43

0

-19

68

-15

29

179

Tomelilla

-127

43

0

109

25

36

-73

179

Trelleborg

44

43

0

295

382

30

-20

179

Vellinge

44

43

0

343

430

-30

44

179

Ystad

44

43

0

37

124

-15

-62

179

Åstorp

-70

43

0

221

194

70