SOU 2004:112

1 Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande beslutsförmåga

1.1 Bakgrund

I del A och B har främst frågor om ställföreträdarskap för personer med bristande beslutsförmåga behandlats. Syftet med att förse dessa personer med en ställföreträdare är att denne skall kunna rättshandla på den enskildes vägnar och därmed tillgodose såväl hans personliga som ekonomiska intressen. Personer med nedsatt beslutsförmåga kan emellertid trots ställföreträdarskapet hamna i situationer där de har svårt att värja sin person och sina ekonomiska intressen på grund av bräcklig hälsa, funktionshinder, hög ålder, missbruk eller liknande. I detta kapitel kommer lagstiftning som syftar till att ut- satta grupper i samhället skyddas från övergrepp och oförmånliga avtalssituationer att genomgås. Vidare kommer behovet av föränd- ringar i dessa hänseenden att behandlas.

1.2 Skydd mot oförmånliga avtalssituationer

Personer som har förvaltare får som huvudregel inte ingå rättshand- lingar. Gör personen i fråga ändå det är rättshandlingen vanligtvis ogiltig. Vissa undantag förekommer dock, se nuvarande 11 kap. 8 § FB och förslaget till 11 kap. 13 § FB. Personer med god man som har kvar sin rättshandlingsförmåga kan utan den gode mannens sam- tycke ingå avtal av olika slag. För att få driva rörelse som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078) måste dock den enskilde ha medgivande från den gode mannen som i sin tur måste ha samtycke från överförmyndaren för att kunna lämna ett så- dant medgivande, se 14 kap. 14 § första stycket FB. När det gäller översynen av denna paragraf hänvisas till avsnitt C 2.2.

Genomgången nedan tar främst sikte på personer som har god man och vuxna personer som saknar ställföreträdare.

855

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

SOU 2004:112

En person som t.ex. lider av en psykisk sjukdom kan tänkas ingå rättshandlingar som inte har sin grund i ett rimligt tänkande. Den enskilde saknar med andra ord förmåga att bedöma en rättshandlings innebörd och följder. Ett exempel kan vara en person som lider av manodepressiv sjukdom. Under den maniska perioden, som känne- tecknas av bl.a. upprymdhet och ohämmat och okritiskt beteende, kan det tänkas att personen i fråga köper orimligt mycket saker, ibland helt utan nytta för honom. Beteendet får till följd att per- sonens ekonomi allvarligt äventyras.

Ett annat exempel kan vara att en åldrig person lockas att köpa en dyr produkt som han har ringa nytta av från t.ex. en dörrförsäljare. Även här kan rättshandlingen innebära en betydande belastning på den enskildes ekonomi, särskilt om köpet har lagts upp som ett oförmånligt avbetalningsköp.

I avtalslagen och lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning finns olika bestämmelser som syftar till att skydda ovan nämnda personer från oförmånliga avtals- situationer. Dessa regler kan användas när ogiltighet inte följer direkt av t.ex. föräldrabalkens bestämmelser, jfr ovan.

1.2.1 Avtalslagens bestämmelser till skydd för personer med bristande beslutsförmåga

I avtalslagen finns tre bestämmelser som är av betydelse när det gäller att bedöma giltigheten av en rättshandling som en person med påstått nedsatt beslutsförmåga har ingått. Det rör sig härvid om 31, 33 och 36 §§.

Avtalslagen gäller formellt endast inom förmögenhetsrätten, men tillämpas även analogivis i andra sammanhang.

31 § avtalslagen

I 31 § första stycket avtalslagen föreskrivs att om någon har begagnat sig av annans trångmål, oförstånd, lättsinne eller beroendeställning till att ta eller betinga sig förmåner, som står i uppenbart missför- hållande till det vederlag, som kan ha blivit erlagt eller utfäst, eller för vilka något vederlag inte skall utgå, är rättshandling, som på detta sätt tillkommit, inte gällande mot den förfördelade. I paragrafens andra stycke föreskrivs att detsamma gäller, om det otillbörliga för-

856

SOU 2004:112

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

farandet ligger någon utomstående till last och den gentemot vilken rättshandlingen företogs ägde eller borde ha ägt kunskap om det.

Paragrafen behandlar ockersituationer. Syftet med paragrafen är att hindra att en person som befinner sig i någon form av underläge utnyttjas av någon annan. För att paragrafen skall bli tillämplig krävs för det första att avtalade förmåner skall stå i uppenbart missför- hållande till vederlaget. För det andra krävs att motparten skall ha utnyttjat underläget hos den andre, dvs. trångmål, oförstånd lätt- sinne eller beroendeställning.

För personer med nedsatt beslutsförmåga torde det främst vara fråga om att deras oförstånd eller beroendeställning utnyttjas av någon mindre nogräknad person. Med oförstånd avses bristande om- dömesförmåga som kan bero på okunskap eller oerfarenhet, men även berusning (se Kurt Grönfors, Avtalslagen, 1989, s. 152). Även lindrigare psykiska defekter hos den rättshandlande torde höra hit (se Axel Adlercreutz, Avtal, 2000, s. 71).

33 § avtalslagen

I 33 § avtalslagen föreskrivs att rättshandling, som eljest vore att anse som giltig, inte får göras gällande, när omständigheterna vid dess tillkomst var sådana, att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om dem åberopa rättshandlingen, och den, gentemot vilken rättshandlingen företogs, måste antas ha ägt sådan vetskap.

För att 33 § avtalslagen skall kunna tillämpas fordras att motpar- ten kände till en omständighet som det, objektivt sett, skulle strida mot tro och heder att åberopa. Motparten måste alltså vara i ond tro om den omständighet som åberopas till stöd för att en viss rätts- handling skall anses ogiltig, och han måste vara det vid rättshand- lingens ingående. Paragrafen kan sålunda inte tillämpas, om mot- parten först i efterhand fått reda på den omständighet som åberopas till stöd för ogiltighet.

Den vaga utformningen av 33 § avtalslagen medför att praktiskt taget alla sådana förfaranden som avses i de föregående ogiltighets- reglerna, t.ex. 31 §, kan rymmas under denna bestämmelse. Att åbe- ropa en rättshandling som tillkommit genom t.ex. ocker måste ju alltid anses strida mot tro och heder. Man kan därför fråga sig vilket tillämpningsområde som lagstiftaren har tänkt sig för 33 § avtalsla- gen. Avtalslagens författare avsåg att 33 § skulle förebygga det orik- tiga motsatsslutet att 28–32 §§ uttömmande skulle reglera ogiltig-

857

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

SOU 2004:112

hetsfallen av denna typ och ville med denna allmänna bestämmelse ge domstolarna möjlighet att förklara en rättshandling ogiltig även då rekvisiten i dessa bestämmelser inte var uppfyllda. Exempel på när paragrafen är tillämplig är dels då den rättshandlande har på- verkats av förhållanden som satt honom ur stånd att klart bedöma handlingens innebörd och följder, dels situationen då någon, utan att svikligt ha framkallat en rättshandling, på ett ohederligt sätt begagnat sig av den handlandes obekantskap med vissa faktiska förhållanden. Det är också främst i fall av dessa slag som bestämmelsen har kom- mit till användning i rättspraxis, t.ex. när sjuka eller ålderdomssvaga personer har skrivit under kontrakt, vilkas innebörd och konsekven- ser de inte har förstått (se Adlercreutz a.a. s 79).

Det första fallet avser situationen då någon på grund av kroppslig sjukdom, ålderdomssvaghet, berusning eller andra orsaker är ur stånd att klart bedöma innebörden av en rättshandling och dess följder utan att för den skull sakna rättshandlingsförmåga (jfr Grönfors a.a. s. 166). Enligt vedertagen uppfattning kan 33 § avtalslagen använ- das på fall av psykisk ohälsa, som är så lindrig att lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk stör- ning inte är tillämplig (se NJA 1966 s. 44 och Knut Rodhe i SvJT 1946 s. 29 f. och 1979 s. 594).

Regleringen i 33 § avtalslagen tillämpas ganska restriktivt och domstolarna ställer höga krav på villkoren för ogiltighet och andra ingrepp i avtalsförhållanden (se Adlercreutz a.a. s. 80).

36 § avtalslagen

Enligt 36 § avtalslagen får avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan av- seende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, om- ständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det inte skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende. Vid prövningen av avtalsvill- koret i fråga skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller på något annat sätt intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Bestämmelserna i 36 § avtalslagen kan tillämpas i frågor om villkor vid andra rättshandlingar än avtal. I paragrafen erinras om att i fråga om jämkning av vissa

858

SOU 2004:112

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

avtalsvillkor i konsumentförhållanden gäller dessutom 11 § lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.

Generalklausulen om oskäliga avtalsvillkor i 36 § avtalslagen har ett vidare tillämpningsområde än 31 och. 33 §§ avtalslagen. För tillämp- ning av 36 § avtalslagen krävs inte att motparten har varit i ond tro om det förhållande som ligger till grund för begäran om jämkning. Paragrafen i fråga föreskriver till skillnad från 31 och 33 §§ avtalsla- gen inte ogiltighet som rättsföljd, utan gör det möjligt att jämka ett avtal endast i vissa delar. När det gäller avtal som har slutits av någon med bristande beslutsförmåga kan 36 § avtalslagen användas för att justera avtalsvillkor i de situationer då ogiltighet inte eftersträvas.

1.2.2 Lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning

Enligt lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under påver- kan av en psykisk störning, hädanefter 1924 års lag, är ett avtal som någon ingått under påverkan av en psykisk störning ogiltigt.

I förarbetena till 1924 års lag anges att de situationer som avses är psykiskt abnorma tillstånd. Under lagen faller även en rent till- fällig rubbning av själsverksamheten, exempelvis kortvarig sinnes- förvirring som framkallats av rusgivande medel, skrämsel eller annan yttre anledning. Vidare anförs att psykiskt abnorma personer endast skall erhålla särskilt rättsskydd i den mån deras sinnestillstånd verk- ligen kräver det. Föreligger endast s.k. partiell själsdefekt, finns ingen anledning att bereda särskilt rättsskydd, då fråga är om ett avtal som faller helt och hållet utanför området för defekten och som där- för inte kan antas ha påverkats av denna. Detsamma gäller då det inte kan antas finnas något samband mellan själsverksamhetens rubbning och rättshandlingen. Det krävs emellertid inte att det abnorma sinnes- tillståndet varit ensamt avgörande för rättshandlingen, utan endast att det måste anses ha medverkat till denna. Det är tillräckligt för fastställandet av orsakssammanhanget, att rättshandlingen inte skulle ha kommit till stånd om inte en rubbning av själsverksamheten före- legat, se NJA II 1924 s. 593 f.

I dag förekommer inte benämningar som ”psykiskt abnorma till- stånd” och ”rubbning av själsverksamheten”. Numera används i lag- text oftast i stället begreppet psykisk störning. Detta föranledde år 1991 en omformulering i 1924 års lag. Någon ändring i sak avses emellertid inte. I prop. 1990/91:194 s. 39 anförs att begreppet psykisk

859

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

SOU 2004:112

störning redan har stor användning som samlingsbeteckning inom psykiatrin och att det används som samlande begrepp i den officiella klassifikation av sjukdomar som Socialstyrelsen gjorde år 1987.

Till psykisk störning hänförs enligt denna terminologi t.ex. till- stånd av psykotisk karaktär (vanföreställningar, hallucinationer och förvirring), psykisk funktionsnedsättning till följd av en hjärnskada eller av åldrande, personlighetsstörningar, vissa krisreaktioner, vissa depressioner och allvarligare förvirringstillstånd till följd av miss- bruk. Psykisk utvecklingsstörning räknas också som en psykisk stör- ning, se a. prop. s. 39 f. Härutöver torde tillfälliga störningar förorsa- kade av skrämsel, chock och hypnos falla under lagens tillämpnings- område (se Adlercreutz a.a. s. 68).

1924 års lag kan som framgått ovan tillämpas på såväl avtal som ingåtts under inflytande av en permanent psykisk störning som på avtal som träffats under påverkan av en psykisk störning av mera till- fällig karaktär. Beträffande lagens tillämpningsområde, se även av- snitt B 6.1.2. Om den rättshandlandes psykiska ohälsa inte kan be- traktas som en psykisk störning, är lagen inte tillämplig. I stället kan möjligen 31 eller 33 § avtalslagen tillämpas på rättshandlingen, se ovan.

Den psykiska störningen måste ha inverkat på rättshandlingen för att 1924 års lag skall bli tillämplig. Det innebär att en rättshandling inte nödvändigtvis blir ogiltig bara för att den rättshandlande lider av en psykisk störning. Orsakssammanhanget klargörs som nämnts genom att man frågar sig huruvida den rättshandlande personen skulle ha företagit rättshandlingen i fråga oberoende av den psykiska stör- ningen. Blir svaret ja, är 1924 års lag inte tillämplig. En person som lider av en psykisk störning måste t.ex. köpa varor och tjänster för sin dagliga livsföring. De överväganden som personen i fråga gör inför sådana rättshandlingar torde normalt inte skilja sig från dem som personer som inte lider av någon psykisk störning gör. Vad som nu sagts utesluter emellertid inte att även sådana rättshandlingar kan drabbas av ogiltighet. En person med en manisk sjukdom kan ju tänkas köpa på sig orimliga mängder livsmedel under en sjukdoms- period.

Om ett avtal är ogiltigt till följd av att det har träffats under på- verkan av en psykisk störning skall prestationerna återgå i den mån detta är möjligt, jfr vad som enligt 9 kap. 7 § föräldrabalken gäller vid rättshandlingar med omyndiga. I annat fall skall ersättning för sakens eller tjänstens värde utges. I den senare situationen är den som har varit under påverkan av en psykisk störning inte skyldig att utge

860

SOU 2004:112

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

större ersättning än vad som kan anses motsvara den nytta som rättshandlingen har medfört för honom.

I lagens andra stycke finns en godtrosregel. Eventuell god tro hos medkontrahenten innebär inte att ett avtal som slutits under på- verkan av en psykisk störning blir giltigt. Den godtroende mot- parten kan emellertid, utöver den ersättning som följer av lagens första stycke, i skälig omfattning få ersättning för den förlust som föranletts av avtalet.

För ogiltighet enligt 1924 års lag krävs alltså inte ond tro hos med- kontrahenten om den enskildes psykiska störning. Sådan ond tro krävs emellertid för ogiltighet enligt 33 § avtalslagen. Regleringen i 1924 års lag är på så sätt mer förmånlig för den svaga parten än före- skrifterna i 33 § avtalslagen. Å andra sidan kan 33 § avtalslagen an- vändas i situationer då någon har rättshandlat under inflytande av psykisk ohälsa som inte är av sådan dignitet att den kan betraktas som psykisk störning.

1.2.3 Sammanfattande synpunkter

Den lagstiftning som syftar till att skydda personer med nedsatt beslutsförmåga från att ingå oförmånliga avtal är visserligen av gammalt datum, men synes ur mer teoretisk synpunkt vara väl av- vägd. Utredningen har därför inte kunnat konstatera något behov av ytterligare föreskrifter som reglerar situationer då personer med nedsatt beslutsförmåga ingår rättshandlingar.

Från överförmyndarhåll uppges att nu behandlade regler i avtals- lagen och 1924 års lag tillämpas förhållandevis ofta i utomprocessu- ella uppgörelser. Det är viktigt att samtliga gode män och förvaltare känner till dem, och det är med hänsyn härtill lämpligt att det i ut- bildningen av förordnade ställföreträdare ingår en orientering om dessa bestämmelser.

1.3 Skydd mot våld och andra övergrepp

Personer med nedsatt beslutsförmåga riskerar inte bara att träffa oförmånliga avtal. Deras hälsotillstånd innebär också en risk för att de utsätts för försummelse eller för övergrepp av olika slag. Det kan röra sig om allt från undermålig vård till misshandel och eko- nomiskt utnyttjande, inte sällan av någon närstående person.

861

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

SOU 2004:112

I detta avsnitt kommer problematiken kring våld och övergrepp närmare att analyseras, varefter gällande rätt och behovet av för- bättringar genomgås.

Personer med nedsatt beslutsförmåga som får hjälp av en god man eller förvaltare har i sin ställföreträdare en person som kan för- söka se till att huvudmannen inte utsätts för våld eller andra över- grepp. Många personer som till följd av psykisk störning, sviktande hälsa eller hög ålder har svårt att värja sin person saknar emellertid en god man eller en förvaltare. De är ofta utlämnade till sin omgiv- ning, vanligtvis familjen eller personalen på något boende. Ibland saknar den enskilde helt något socialt nätverk.

Det finns svenska och utländska studier om våld och andra över- grepp mot äldre personer och personer med funktionshinder. Att återge dessa inom ramen för detta betänkande är inte möjligt. Nedan kommer därför endast vissa nedslag att göras för att ge en bakgrund till problematiken.

1.3.1 Äldre personer

Under senare år har framför allt missförhållanden beträffande äldre personers situation uppmärksammats internationellt. I den interna- tionella handlingsplanen för åldrandefrågor som antogs under den första världskonferensen om åldrandefrågor i Wien år 1982 samman- fattas äldre personers rättigheter. År 1991 antog FN principer för äldre personer (United Nations Principles for Older Persons). Dessa principer tar sikte på den enskildes självständighet, inflytande, rätt till vård, möjlighet till självförverkligande och rätt till en värdig till- varo. I princip 12 föreskrivs att äldre personer skall ha tillgång till socialt och juridiskt bistånd för att den enskildes självständighet samt hans tillgång till skydd och vård skall kunna säkerställas. I prin- cip 17 anges att äldre personer skall kunna leva i värdighet och säker- het och vara skyddade från olika former av utnyttjande samt från fysiska och psykiska övergrepp.

I en rapport från FN:s generalsekreterare år 2001, ”Abuse Against Older Persons”, sammanfattas de studier som gjorts under de gångna 20 åren av äldre personers situation. I rapporten konstateras att äldre personer ofta befinner sig i mycket utsatta situationer. Av studier som företagits i länder som Australien, Kanada och Storbritannien framgår att 1–10 procent av den äldre befolkningen är utsatt för övergrepp eller försummelse. I Kanada var försummelse det vanligaste

862

SOU 2004:112

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

missförhållandet bland äldre personer, 55 procent av de rapporte- rade fallen, medan 15 procent avsåg misshandel och 12 procent ut- nyttjande av något slag. I USA finns the National Center on Elder Abuse (NCEA) som samordnar insatser för äldre människors rätt. Enligt NCEA ökade antalet anmälningar om försummelse och över- grepp mot äldre med 150 procent mellan åren 1986 och 1996. Även i USA dominerade försummelse bland de rapporterade fallen. Bland de äldre personer som bodde hemma orsakades missförhållandena i 37 procent av fallen av vuxna barn, i 13 procent av fallen av maken och i 11 procent av fallen av andra familjemedlemmar. Beträffande försummelse och övergrepp vid olika former av institutioner kon- staterades vid en undersökning i USA att 36 procent av den till- frågade institutionspersonalen sade sig ha bevittnat ett fysiskt över- grepp mot någon äldre person. Tio procent uppgav att de själva hade begått sådana övergrepp. Hela 81 procent sade sig ha bevittnat övergrepp av psykisk natur. Av de tillfrågade uppgav 40 procent att de under den senaste tolvmånadersperioden åtminstone vid något tillfälle verbalt kränkt en person som varit intagen på institutionen (se s. 7 i rapporten).

När det gäller åtgärder för att motverka att äldre personer utsätts för försummelse och övergrepp konstateras i FN-rapporten att mycket görs för att sprida information om problemet med att äldre personer far illa i samhället, detta för att så många fall som möjligt av missförhållanden skall uppmärksammas. I några länder har särskild lagstiftning införts som kriminaliserar försummelse av och över- grepp mot äldre personer. Andra länder har höjt straffen för vissa gärningar som riktar sig mot äldre människor. Bland vidtagna åtgär- der finns även regler om rapporteringsskyldighet för bl.a. läkare och socialtjänstpersonal vid misstänkta fall av försummelse av och över- grepp mot äldre personer. Nyttan av sådana regler är emellertid av flera anledningar omstridd. Vissa menar att det finns en risk att den enskildes integritet träds för när och att rapporteringen vidare kan innebära att den enskilde råkar ännu värre ut eller att han eller hon mister förtroendet för myndigheter och sjukvård. När det gäller institutionsvård har några länder infört regler om viss minimistan- dard på institutionen och utbildningskrav på personalen (se s. 8 f. i rapporten).

Äldre personer som utsätts för försummelse eller övergrepp har ofta fysiska eller psykiska funktionshinder, något som bekräftas av svenska studier. Docenten Britt-Inger Saveman, som gjort flera under- sökningar om våld mot äldre, konstaterar i artikeln Elder abuse in

863

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

SOU 2004:112

residential settings in Sweden, Journal of Elder Abuse & Neglect 10, 1999, att av de personer i särskilda boenden som utsatts för våld hade nästan samtliga brottsoffer funktionshinder eller handikapp.

Nordiska ministerrådet har i en rapport, Overgrep mot eldre, Nord 1994:2, gjort en kartläggning av våld mot äldre personer i de nordiska länderna. I rapporten återges resultaten av ett flertal studier som gjorts i de nordiska länderna under slutet av 1980-talet och bör- jan av 1990-talet. Dessa undersökningar gav vid handen att 1–8 pro- cent av de äldre i de nordiska länderna vid något tillfälle hade blivit utsatta för våld eller andra övergrepp. I rapporten konstateras vidare att det ofta är mycket svårt att upptäcka fall av våld och andra över- grepp mot äldre personer. För svensk del rekommenderade minister- rådet åtgärder på central, regional och lokal nivå. Av de åtgärder som efterlystes på central nivå fanns bl.a. en utvidgad skyldighet för personal inom socialtjänst, vård och omsorg att anmäla misstänkta eller konstaterade fall av våld eller andra övergrepp mot vuxna perso- ner med fysiska eller psykiska funktionshinder. Vidare efterlystes en översyn av reglerna som styr tillsättandet av en god man eller en för- valtare samt en översyn av kraven på gode mäns och förvaltares lämplighet och överförmyndarens möjligheter att kontrollera hur den hjälpbehövandes ekonomi sköts.

I sitt slutbetänkande, Brister i omsorg, SOU 1997:170, pekar Utredningen om bemötande av äldre på behovet av olika åtgärder för att förbättra situationen för de äldre som är i behov av samhällets insatser i form av socialtjänst och hälso- och sjukvård. Bl.a. efter- lyser utredningen förbättringar i tillsynen över vården av och om- sorgen om äldre personer och en utvidgning av det ansvarssystem som gäller inom kommunal hälso- och sjukvård. Vidare föreslår utredningen att Socialstyrelsen ges i uppdrag att utreda användning- en av metoder som har karaktären av tvång inom vård och omsorg av äldre, främst inom vård och omsorg om personer med demens och demensliknande tillstånd. Efter det att nämnda betänkande överlämnats till regeringen har år 1999 vissa förändringar i social- tjänstlagen genomförts. Härvid har bl.a. Lex Sarah införts, se nedan.

864

SOU 2004:112

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

1.3.2 Personer med funktionshinder

Övergrepp och försummelse mot personer med funktionshinder som bor på särskilda boenden uppmärksammas i en nyligen genom- förd svensk undersökning. Syftet med undersökningen var att när- mare granska konfliktsituationer som involverar våld mellan personer med psykiska funktionshinder och personal vid särskilda boenden. Undersökningen omfattade 164 anställda på 17 olika särskilda bo- enden. Svarsfrekvensen var 74 procent. Av de svarande uppgav 35 procent att de någon gång hade varit inbegripna i eller bevittnat en våldsincident med en funktionshindrad person, och 14 procent upp- gav att de själva hade utövat våld mot en funktionshindrad person. Så stor andel som 61 procent av de svarande uppgav att de utsatts för våld från en funktionshindrad persons sida. Konfliktsituationerna inträffade till övervägande del i samband med att personalen skulle hjälpa en enskild med något, varvid denne av någon anledning inte ville medverka till åtgärden i fråga (Marie-Louise Strand, Eva Benzein och Britt-Inger Saveman, 2004, Violence in the care of adult persons with intellectual disabilities, Journal of Clinical Nursing 13 (4), s. 506–514).

Forskaren och föreståndaren för Centrum för handikappforsk- ning vid Uppsala universitet Barbro Levin genomförde år 2000 en undersökning bland de drygt 1 000 gode männen i Uppsala län (Vem bryr sig? Om osynlighet och rättsäkerhet för brottsoffer med funk- tionshinder, Barbro Levin, Brottsoffermyndigheten 2002). Syftet med undersökningen var dels att utröna vilka erfarenheter av brott mot huvudmännen som de gode männen hade, dels ta reda på vilken roll de gode männen hade för huvudmännens upprättelse i de fall då dessa hade råkat ut för misstänkt brottsliga handlingar. Svarsfrekven- sen var 78 procent (755 gode män som ansvarade för sammanlagt 978 huvudmän). De svarande gode männen rapporterade om samman- lagt 74 olika misstänkta brottsliga handlingar mot 42 huvudmän. Av dessa 42 huvudmän hade 55 procent en utvecklingsstörning, 24 procent led av demens och 21 procent hade ett fysiskt och/eller psykiskt funktionshinder. Av de 74 misstänkta brottsliga handling- arna utgjorde stöld 21,6 procent, misshandel 16,2 procent, förolämp- ning 13,5 procent, olaga hot 8,1 procent, förskingring 8,1 procent, förtal 5,4 procent, bedrägeri 5,4 procent, sexuellt ofredande 5,4 pro- cent, sexuellt utnyttjande 4,0 procent, rån 2,7 procent, skadegörelse 2,7 procent och våldtäkt 1,4 procent. Resterande del av de påstådda övergreppen kunde inte sorteras in under något särskilt lagrum. Av

865

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

SOU 2004:112

de misstänkta förövarna var 35 procent anställda vid gruppboende eller äldreboende, 31 procent ”medboende” eller annan bekant, 17 procent anhörig eller sambo till den enskilde och 17 procent en för den enskilde okänd person. De uppmärksammade händelserna resul- terade i 15 polisanmälningar och 26 andra anmälningar till t.ex. socialtjänsten eller till personalen i den berörda verksamheten. De flesta polisanmälda händelserna avsåg stöld. En slutsats som kunde dras av undersökningen var att de gode männen är viktiga aktörer som kan bevaka huvudmännens intressen. En annan slutsats var att misstänkta brottsliga handlingar måste beivras och inte tystas ner av de personer som finns runt den enskilde. En tredje slutsats var att rättsväsendet måste säkerställa att funktionshindrade personer som misstänks ha blivit utsatta för brott verkligen får sin sak prövad. Funktionshindret, som ofta innebär kommunikationssvårig- heter, får inte innebära att den enskilde kommer i en sämre ställning än personer som inte har något funktionshinder.

1.3.3 Regler som syftar till att skydda personer med bristande beslutsförmåga från våld och andra övergrepp

Förslag: I 20 kap. 14 § rättegångsbalken införs bestämmelser som ger en god man, förvaltare och framtidsfullmäktig med behörig- het i ekonomiska frågor rätt att ange eller föra talan om ansvar för brott som avser i förordnandet berörd egendom. En god man och framtidsfullmäktig med behörighet i personliga angelägen- heter skall ha motsvarande rätt beträffande brott mot den en- skildes person.

I förordningen (1999:1134) om belastningsregister införs en möjlighet för överförmyndaren att i samband med rekrytering av förordnade ställföreträdare begära utdrag ur belastningsregistret beträffande den som är aktuell för ett sådant uppdrag.

Förutom föräldrabalkens regler om ställföreträdarskap finns det andra bestämmelser som har till syfte att värna de personer som har svårt att själva värja sig mot faror i tillvaron.

866

SOU 2004:112

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

Lex Sarah

I 14 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453) finns en bestämmelse som ålägger var och en som är verksam i omsorger om äldre och funk- tionshindrade, både i offentlig och enskild verksamhet, att se till att de enskilda får god omvårdnad och lever under trygga förhållanden. En anmälningsskyldighet gäller såväl yrkesarbetande som frivilliga. Den innebär att den som uppmärksammar eller får kännedom om allvarliga missförhållanden i omsorgerna om någon enskild är skyldig att genast anmäla detta till socialnämnden. Om inte missförhållandet avhjälps utan dröjsmål, skall nämnden anmäla förhållandet till tillsyns- myndigheten. Anmälningsskyldigheten gäller även inom motsvaran- de yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet. Anmälan skall då göras till den som är ansvarig för verksamheten. Den ansvarige är skyldig att utan dröjsmål avhjälpa missförhållandet eller anmäla detta till tillsynsmyndigheten.

Bestämmelsen infördes år 1999 sedan allvarliga brister uppdagats inom äldreomsorgen. Bestämmelsen kallas Lex Sarah efter under- sköterskan Sarah Wägnert som år 1997 i medierna berättade om vanvård av de boende på sin arbetsplats. Av prop. 1997/98:113 fram- går att syftet med bestämmelsen i första hand är att komma tillrätta med missförhållanden. De målgrupper som avses i bestämmelsen är alla äldre och funktionshindrade personer som, oavsett boendeform, får insatser enligt socialtjänstlagen. I propositionstexten betonas sär- skilt att vissa äldre kan ha mycket svårt att framföra konkreta klagomål på vården och få gehör för sina klart befogade synpunkter på grund av fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar eller av rädsla för att stöta sig med personalen eller annan inom social- tjänsten.

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om anmälan av missförhållanden i omsorger om äldre och funktionshindrade (SOSFS 2000:5) finns exempel på vad som menas med allvarliga missför- hållanden. Härmed avses dels övergrepp och brister i omsorgerna som utgör ett hot mot en enskilds liv, hälsa eller säkerhet, dels ett bemötande av äldre och funktionshindrade som klart avviker från grundläggande krav på respekt för självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet.

Lex Sarah gäller endast verksamhet som faller under socialtjänst- lagen. Utanför bestämmelsens tillämpningsområde faller således verk- samhet som bedrivs enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

867

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

SOU 2004:112

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om anmälan av personskada i verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och ser- vice till vissa funktionshindrade (SOSFS 1996:17) föreskrivs emellertid att om en person som omfattas av LSS allvarligt skadas i samband med verksamhet enligt den angivna lagen och skadan inträffar i hälso- och sjukvårdande verksamhet, skall anmälan om det inträffade göras till länsstyrelsen. Detsamma skall gälla, om det inträffade inte orsakar allvarlig skada men det är uppenbart att risk för sådan skada har förelegat. Det åligger den nämnd som är ansvarig för verksam- heten att fullgöra anmälningsplikten. Om skadan inträffar i enskild verksamhet som avses i 23 § LSS eller om risken för skada upp- kommer i sådan verksamhet, skall anmälningsskyldigheten i stället fullgöras av den för verksamheten ansvariga huvudmannen. Anmäl- ningsskyldigheten gäller oavsett om skadan, eller risken för skada, uppkommer genom avsiktligt handlande eller genom olyckshändelse.

Personer som får insatser enligt LSS har ofta svåra funktions- hinder och stora stödbehov. Med hänsyn härtill har det ansetts otill- fredsställande att de personer som arbetar med t.ex. förståndshandi- kappade i gruppbostäder inte har någon anmälningsplikt enligt Lex Sarah. Den anmälningsskyldighet som följer av SOSFS 1996:17 tar som framgått ovan endast sikte på ”allvarlig skada” och ”risk för allvarlig skada”, vilket får betraktas som värre situationer än som avses med begreppet ”allvarliga missförhållanden”. En del kommuner har därför på eget initiativ infört anmälningsrutiner av den typ som föreskrivs i Lex Sarah också för verksamheter som faller under LSS.

I prop. 2004/05:39 har föreslagits att kvalitets- och dokumenta- tionsbestämmelser samt bestämmelser om anmälningsplikt vid miss- förhållanden skall införas i LSS. I propositionen föreslås bl.a. att det i LSS införs en bestämmelse som motsvarar socialtjänstlagens Lex Sarah. Den föreslagna bestämmelsen skall förutom omsorgspersonal även omfatta handläggande personal inom t.ex. Försäkringskassan. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2005.

Möjligheter att straffrättsligt beivra övergrepp. Betydelsen av sekretess inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården

Enligt huvudregeln i 7 kap. 1 § första stycket sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom

868

SOU 2004:112

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

närstående lider men. Enligt 7 kap. 4 § första stycket sekretesslagen gäller enligt huvudregeln sekretess inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden med motsvarande skaderekvisit.

Sekretessen enligt nu nämnda paragrafer hindrar emellertid inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyn- dighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Uppgift som angår brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt 18 år får dock lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet utan hinder av ovan nämnda sekretessregler. Sekretessen enligt 7 kap. 1 § och 4 § första och tredje styckena hindrar inte heller att uppgift om enskild, som inte har fyllt 18 år eller som fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, eller närstående till denne lämnas från myndighet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten till annan sådan myndighet, om det behövs för att den enskilde skall få nöd- vändig vård, behandling eller annat stöd. Detsamma gäller i fråga om lämnande av uppgift om gravid kvinna eller närstående till henne, om det behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet, se 14 kap. 2 § sekretesslagen.

Det torde inte vara ovanligt att personal inom hälso- och sjuk- vården och socialtjänsten upptäcker att en äldre person eller en person med funktionshinder lever under svåra hemförhållanden, var- vid de kanske utsätts för vanvård eller övergrepp av olika slag. Sekre- tessen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten innebär emeller- tid att uppgifter om t.ex. en misstänkt misshandel inte kan lämnas till polisen utan vidare. Inget hindrar emellertid att socialtjänsten uti- från dessa uppgifter vidtar åtgärder inom ramen för sin egen verk- samhet, t.ex. kan den erbjuda den hjälpbehövande plats på ett sär- skilt boende där han eller hon kommer bort från en problematisk hemmiljö. Sekretessen hindrar inte heller att vårdpersonal eller personal från socialtjänsten råder den enskilde att polisanmäla en inträffad misshandel och hjälper henne eller honom att göra en sådan anmälan.

Sekretessen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten hindrar inte att den enskildes gode man, förvaltare eller framtidsfullmäktig får del av uppgifter som har betydelse för att han skall kunna ta till- vara den enskildes intressen på bästa sätt. En läkare eller en social- tjänsteman kan således meddela en god man eller en framtidsfull- mäktig sina misstankar om att den hjälpbehövande misshandlas eller på något annat sätt far illa. Gode män och framtidsfullmäktige om-

869

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

SOU 2004:112

fattas inte av någon tystnadsplikt och kan således, om de finner det lämpligt, anmäla det inträffade till polisen, jfr avsnitt C 2.4. Någon skyldighet för den gode mannen eller framtidsfullmäktigen att göra en sådan anmälan föreligger dock inte.

I detta sammanhang är det av intresse att framhålla skillnaden mellan att polisanmäla ett brott och att ange ett brott till åtal. Polis- anmälan kan göras av envar som misstänker att ett brott under all- mänt åtal har blivit begånget. Brottet behöver inte vara riktat mot den som gör anmälan. Vissa brott fordrar emellertid att målsägan- den anger brottet till åtal för att åtal skall kunna väckas. Så är t.ex. fallet med brottet vållande till kroppsskada eller sjukdom som inte är grovt. Kan målsäganden på grund av bristande beslutsförmåga inte själv ange ett brott till åtal uppkommer frågan om någon annan i hans omgivning kan göra det på hans vägnar.

Enligt utredningens förslag till utformning av 20 kap. 14 § rätte- gångsbalken bör gode män och framtidsfullmäktige kunna ange brott mot huvudmannens person till åtal eller föra talan om ansvar för det, se avsnitt B 11.2.3. Även i de fall målsäganden har sin be- slutsförmåga i behåll kan hans gode man ange ett brott till åtal, men då fordras målsägandens samtycke enligt reglerna i förslaget till 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Som framgått ovan har en god man som får reda på uppgifter som tyder på att hans huvudman utsätts för brott inte någon skyldighet att polisanmäla händelsen i fråga. Det kan tänkas att den hjälp- behövande, när han tillfrågas om en misstänkt brottslig gärning, visserligen bekräftar att han t.ex. blir slagen av någon närstående men förklarar att han inte vill att detta skall komma till polisens kännedom. I sådana situationer kommer den gode mannen ofta i ett moraliskt dilemma. Å ena sidan skall han så långt möjligt ta hänsyn till den enskildes vilja och vara lojal mot denne. Å andra sidan finns det en gräns för vad en god man kan acceptera att en huvudman ut- sätts för i sin hemmiljö, samtidigt som han känner att han fullgör sitt uppdrag på ett korrekt sätt. Denna avvägning kan många gånger vara svår att göra. Klart är emellertid att huvudmannen inte har någon vetorätt mot den gode mannen när det handlar om ett brott som inte fordrar att målsäganden anger det till åtal. Blir huvud- mannen misshandlad, kan den gode mannen sålunda polisanmäla detta även mot huvudmannens uttryckliga vilja. Följden av ett sådant agerande kan naturligtvis bli att huvudmannen mister sitt förtroende för den gode mannen och begär att få byta till någon annan. Ibland

870

SOU 2004:112

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

måste emellertid den gode mannen acceptera att detta kan bli följden för att huvudmannen skall komma ur en destruktiv livssituation.

När det gäller allmänna handlingsnormer för ställföreträdare hän- visas till avsnitt B 5.3.1 och författningskommentaren till 12 kap. 3 § föräldrabalken.

Lagen (1988:609) om målsägandebiträde

För äldre personer och personer med funktionshinder som utsätts för brott är det många gånger svårt att själv klara av att gå igenom en process. När förundersökning har inletts beträffande ett brott på vilket fängelse kan följa skall enligt 1 § första stycket 3 lagen om målsägandebiträde ett målsägandebiträde förordnas, om det med hänsyn till målsägandens personliga förhållanden och övriga om- ständigheter kan antas att målsäganden har ett särskilt starkt behov av sådant biträde.

Omständigheter av personlig art som kan motivera ett målsägande- biträde är enligt förarbetena t.ex. förståndshandikapp, sjuklighet, depression till följd av brottet, beroendeställning i t.ex. arbetslivet eller som förhållandet mellan elev och lärare eller att målsäganden är gammal eller ett barn, se prop. 1989/90:158 s. 11.

Äldre personer och personer med funktionshinder kan med stöd av nyss nämnda paragraf beviljas stöd av målsägandebiträde för större delen av den brottslighet som de riskerar att bli utsatta för. Inte minst viktigt är att målsägandebiträdet kan ta tillvara den en- skildes intressen redan under förundersökningen och se till att denne ges möjlighet att lämna sina uppgifter till polis och åklagare.

Tolkhjälp

Ytterligare hjälp i rättsliga angelägenheter för vissa funktionshind- rade är tillgången på tolkar. Enligt 5 kap. 6 § tredje stycket rätte- gångsbalken kan tolk anlitas för att biträda den som är allvarligt hör- sel- eller talskadad i en rättegång. Härvid avses skrivtolk eller tecken- tolk samt tolk som kan biträda den som är både syn- och hörsel- skadad.

871

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

SOU 2004:112

Ställföreträdares möjlighet att medverka vid utfärdandet av rättsintyg

Framtidsfullmäktiges, anhörigas och gode mäns möjlighet att med- verka vid utfärdande av rättsintyg kommer att behandlas i avsnitt C 1.4.

Kontroll av lämpligheten hos dem som är aktuella för uppdrag som för- ordnad ställföreträdare

Som framhållits i avsnitt A 4.3.2.1 bör överförmyndaren i framtiden ges möjlighet att begära utdrag ur belastningsregistret beträffande de personer som är aktuella för uppdrag som förordnad ställföreträdare. Härigenom kan överförmyndaren på ett enkelt sätt kontrollera att den som kommer i fråga som förordnad ställföreträdare inte har be- gått allvarligare brottslighet som kan inverka på förtroendet för honom som t.ex. god man.

1.3.4 Haagkonferensen för internationell privaträtt

Vid Haagkonferensen för internationell privaträtt år 1999 utarbeta- des ett utkast till konvention till skydd för vuxna i gränsöverskri- dande situationer. De personer som omfattas av konventionen skall ha fyllt 18 år och de skall på grund av hälsoskäl eller psykiska skäl vara oförmögna att helt eller delvis på egen hand bevaka sina in- tressen. Konventionen anger

a) vilket lands myndigheter som är behöriga att vidta åtgärder till skydd för den hjälpbehövandes person eller egendom,

b) den lag som den behöriga myndigheten skall tillämpa vid vid- tagande av åtgärder eller som gäller när den hjälpbehövande före- träds av en representant och

c) förutsättningarna i de övriga konventionsstaterna för erkännande och verkställighet av åtgärder vidtagna i en annan konventions- stat.

Genom konventionen upprättas vidare en mekanism för samarbete mellan konventionsstaternas myndigheter. Avsikten med konven- tionen är att undvika konflikter mellan olika länders lagar och myn- digheter i frågor om behörighet och tillämplig lag samt att säkra er- kännande och verkställighet av konventionsenligt vidtagna åtgärder,

872

SOU 2004:112

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

se Maarit Jänterä-Jarbeorg, Rapport från specialkommissionsmöte angående skydd för vuxna, Haagkonferensen för internationell privat- rätt; Haag 19.9–2.10 1999.

Konventionen träder i kraft när den har ratificerats av minst tre undertecknande stater. Vid utgången av år 2003 hade konventionen ännu inte trätt i kraft. Då hade konventionen endast ratificerats av Storbritannien (Skottland) samt undertecknats, men inte ratificerats, av Nederländerna, Frankrike och Tyskland.

1.3.5 Samhällets möjligheter att upptäcka utsatta personer med bristande beslutsförmåga

Bedömning: Det finns behov av en ökad medvetenhet bland all personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten om de bestämmelser som föreskriver skyldighet att rapportera när någon är i behov av en god man eller förvaltare.

I avsnitt C 1.3.3 behandlas regler som tar sikte på de situationer när ett övergrepp eller något annat missförhållande riktat mot en per- son med bristande beslutsförmåga väl har upptäckts. I detta avsnitt kommer problematiken med att upptäcka hjälpbehövande som be- finner sig i farozonen för att bli utsatta för hot eller för vanvård att genomgås.

I avsnitt A 3.6.3 behandlas överförmyndarens möjlighet att få fram uppgifter om personer som kan antas vara i behov av en ställföre- trädare. Utredningen föreslår i samband därmed att socialnämndens rapporteringsskyldighet skall utvidgas och att denna skyldighet skall framgå av lag i stället för av en förordning. Vidare föreslår utred- ningen i nämnda avsnitt en utvidgad skyldighet för verksamhetschefer inom hälso- och sjukvården att underrätta överförmyndaren när en patient är i behov av en god man eller förvaltare.

Förutom anhöriga till en person med bristande beslutsförmåga torde det främst vara personal inom socialtjänsten och sjukvården som uppmärksammar personer som är i behov av en god man eller förvaltare. Det är därför, som nyss antytts, viktigt att personal inom nämnda organisationer verkligen rapporterar konstaterade missför- hållanden till berörd överförmyndare.

Trots de åtgärder som utredningen föreslår för att underlätta informationsflödet till överförmyndaren, är det inte möjligt att fånga upp alla de fall där äldre personer och personer med funktionshinder

873

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

SOU 2004:112

riskerar att råka illa ut på grund av faror i omgivningen. Social- styrelsen konstaterar i sin rapport 1994:1 ”Övergrepp mot äldre i hemmet. Ser vi toppen av ett isberg?” att av de äldre personer som utsätts för övergrepp i sina hem är de flesta kvinnor med fysiska eller psykiska handikapp. Vidare konstateras att majoriteten av förövarna är manliga familjemedlemmar, dvs. make/sambo eller son. Nationellt Råd för Kvinnofrid konstaterar i en skrift från år 2000 ”Han var väl inte alltid så snäll – Våld mot äldre kvinnor” samma sak och fram- håller att de utsatta kvinnorna sällan anmäler misshandel och andra övergrepp till polisen. I stället söker de hjälp hos sjukvården där sjukvårdssekretessen hindrar personalen från att lämna uppgifter till de rättsvårdande myndigheterna annat än vid misstanke om all- varligare brott, och dit hör inte brott som misshandel och grov misshandel.

Äldre personer och personer med funktionshinder som vansköts, misshandlas, utnyttjas m.m. av anhöriga är mycket svåra för social- förvaltningen att upptäcka. Den anhörige är kanske den enda kon- takt som den hjälpbehövande har, och denne vågar därför inte säga emot släktingen. Många gånger menar den anhörige inte något illa, men saknar helt enkelt tid eller kunskap om hur man sköter en äldre människa, vilket leder till vanvård. Den anhörige kanske upp- lever sin åldrige släkting som besvärlig och gnällig vilket i kombi- nation med tidsbrist kan leda till situationer av konflikt mellan dem. En del anhöriga känner en moralisk skyldighet att ta hand om sina äldre släktingar, och de vill därför inte söka hjälp från samhällets sida trots att de inser att situationen är ohållbar.

En annan problematisk situation är då en äldre person utnyttjas av sina anhöriga eller bekanta. Det är inte ovanligt att äldre människor med barn som missbrukar droger blir utnyttjade på olika sätt. Det kan handla om att barnet vill ha medicin som har förskrivits till den äldre personen eller pengar till t.ex. alkohol. Vidare kan det tänkas att ”bekanta” till den äldre personen vill låna pengar som sedan inte betalas tillbaka.

Eftersom utnyttjandet vanligtvis sker inom hemmets fyra väggar är det, som framgått ovan, svårt att upptäcka äldre personer eller personer med funktionshinder som utnyttjas på dessa sätt. Social- förvaltningen är som regel hänvisad till att någon i den enskildes om- givning slår larm om eventuella missförhållanden.

Det är inte möjligt för socialförvaltningen att bedriva uppsökande verksamhet bland äldre eller funktionshindrade personer enbart för att upptäcka eventuella missförhållanden. En sådan ordning torde inte

874

SOU 2004:112

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

heller vara önskvärd utifrån ett integritetsperspektiv. Med hänsyn härtill är det viktigt att de personer som kommer i kontakt med människor som verkar fara illa anmäler detta till socialtjänsten och inte blundar för problemet. De personer som främst avses i detta sammanhang är sjukvårdspersonal och personal inom socialtjänsten, dvs. läkare, distriktssköterskor, hemtjänstpersonal m.fl. Sekretessen inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården hindrar inte en läkare eller en socialtjänsteman från att ställa frågor till den enskilde om hur han eller hon har det där hemma. Framkommer det att den enskilde lever ensam men utnyttjas ekonomiskt av sitt barn, kan det tänkas att den enskilde är i behov av t.ex. en god man. Såväl sjukvården som socialtjänsten är härvid enligt vad som sagts ovan skyldiga att an- mäla behov av god man eller förvaltare till överförmyndaren. Den gode mannen kan sedan hjälpa till i ekonomiska frågor och t.ex. verkställa betalningar så att den enskilde inte behöver ha större summor pengar hemma. Vidare kan den gode mannen vara ett stöd i personliga frågor och t.ex. förmedla kontakt med en kurator som kan hjälpa den enskilde att komma ur en besvärlig livssituation. Som framgått ovan kan en god man dessutom anmäla till polis eller åkla- gare för det fall huvudmannen utsätts för brott.

När det gäller frågor om hälso- och sjukvård föreslår utredningen i förslaget till lag om ställföreträdare för vuxna med bristande be- slutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m. (LSH) att besluts- oförmögna personer i vissa fall skall kunna företrädas av någon an- hörig, se 5 § LSH. Enligt lagförslaget kan emellertid en anhörig ent- ledigas från sin roll som ställföreträdare, om han är olämplig, 14 § LSH. En distriktssköterska som vid ett hembesök märker att en äldre människa eller en funktionshindrad person vansköts av t.ex. sin make eller barn skall anmäla förhållandet till den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av den enskilde som i sin tur är skyldig att göra en anmälan om behov av god man till överför- myndaren.

På samma sätt förhåller det sig på den sociala välfärdens område. Utredningens förslag till lag om ställföreträdare för vuxna med bris- tande beslutsförmåga inom den sociala välfärden (LSV) innebär att beslutsoförmögna personer i vissa fall kan företrädas av sina anhöriga inför olika förmånsgivare. Det kan i detta sammanhang tänkas att en anhörig till en beslutsoförmögen person för egen vinnings skull för- söker få ut olika förmåner som tillkommer den hjälpbehövande, t.ex. socialbidrag. Enligt 14 § LSV skall förmånsgivaren då göra en an- mälan om behov av god man eller förvaltare till överförmyndaren.

875

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

SOU 2004:112

Sammanfattning

Att upptäcka äldre och funktionshindrade som far illa kommer sannolikt även fortsättningsvis att vara ett problem för samhället. Den enskilde har i detta sammanhang intresse både av att få skydd från samhället och av att hans integritet inte kränks. Dessa båda intressen står i visst motsatsförhållande till varandra. Som framgått ovan finns emellertid enligt utredningens mening möjligheter till att förbättra situationen utan att behöva ändra de sekretessbestäm- melser som gäller inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten för uppgifter om enskildas personliga förhållanden. Det handlar om att personal inom dessa verksamheter beaktar den skyldighet som trots allt finns för dem att anmäla när någon är i behov av god man eller förvaltare. En ökad medvetenhet om dessa bestämmelser kan sanno- likt bidra till att fler utsatta personer får hjälp. Socialstyrelsen skulle i detta sammanhang kunna utfärda allmänna råd om hur personal inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten som uppmärksammar missförhållanden bör rapportera dessa uppgifter ”uppåt”.

1.3.6 Sammanfattande synpunkter

När det gäller skydd mot våld och övergrepp mot personer med bris- tande beslutsförmåga synes den lagfästa uppbyggnaden vara tillräck- lig, om utredningens förslag genomförs. Härigenom tillförsäkras den enskilde bl.a. hjälp av ställföreträdare som kan ta till vara den enskil- des intressen vid misstänkta övergrepp eller andra missförhållanden.

Utredningen finner inte anledning att föreslå lättnader i sekre- tesskyddet inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten. De regler som finns i dag utgör en rimlig avvägning mellan den enskildes in- tresse av att samhället griper in till hans skydd och att hans integri- tet inte kränks. Som framgått ovan hindrar inte sekretessen att för- valtare, gode män och framtidsfullmäktige får reda på uppgifter som har betydelse för deras uppdrag, t.ex. att en anhörig övar våld mot den hjälpbehövande eller stjäl pengar från denne.

I sammanhanget bör nämnas att Offentlighets- och sekretessut- redningen i sitt huvudbetänkande, Ny sekretesslag SOU 2003:99, föreslår att 14 kap. 2 § sekretesslagen ändras så att personal inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten skall få möjlighet att lämna uppgifter till polis- eller åklagarmyndighet eller annan myn- dighet som har att ingripa mot brottet, inte bara när det gäller miss-

876

SOU 2004:112

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

tanke om brott för vilka inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, utan även beträffande misstankar om försök till sådana brott. Vidare föreslår Offentlighets- och sekretessutred- ningen att oavsett brottets svårhetsgrad skall sekretess inte hindra att misstankar om könsstympning av underårig lämnas från hälso- och sjukvården, socialtjänsten och Barnombudsmannen till polis- och åklagarmyndighet, se s. 325 ff. i nyss nämnda betänkande.

Det finns enligt utredningens mening inte heller anledning att införa någon skyldighet för gode män, förvaltare eller framtidsfull- mäktige att polisanmäla brott mot huvudmannen. En sådan skyldig- het skulle många gånger försätta ställföreträdaren i en omöjlig situa- tion. I stället får ställföreträdaren efter eget omdöme besluta hur han skall gå vidare för det fall han nås av uppgifter om att hans huvud- man utsätts för brott. Någon tystnadsplikt bör inte lägga hinder i vägen för ställföreträdarens agerande i sådana fall, se närmare avsnitt C 2.4.

När ett brott mot en äldre person eller en person med funktions- hinder väl anmäls till polisen, är det viktigt att denna anmälan tas på allvar, trots de utredningssvårigheter som kan finnas, t.ex. på grund av att målsäganden har det svårt att meddela sig med omvärlden, och att behövliga resurser avdelas för utredningsarbetet. Det gäller här att slå vakt om rättstryggheten för några av samhällets mest skydds- värda grupper.

1.4 Ställföreträdares möjlighet att medverka vid utfärdande av rättsintyg beträffande personer med bristande beslutsförmåga

Förslag: I förslaget till lag om rättsintyg m.m. bör beträffande vuxna personer med bristande beslutsförmåga införas en hänvis- ning till relevanta paragrafer i förslaget om lag om ställföre- trädare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m. (LSH). Vidare bör vissa paragrafer i det först- nämnda förslaget till lagstiftning justeras så att de tar sikte på situationer då den enskilde är omyndig eller beslutsoförmögen.

När någon utsätts för våld eller andra övergrepp blir det ibland aktu- ellt att dokumentera uppkomna skador i ett rättsintyg. Härvid krävs målsägandens samtycke såväl till att undersökningen genomförs som till att polis och åklagare får ta del av och vidarebefordra uppgifter

877

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

SOU 2004:112

från patientjournaler. I samband härmed uppkommer frågan om vad som gäller när brottsoffret på grund av bristande beslutsförmåga inte kan ge sitt samtycke till en sådan undersökning eller till att jour- naluppgifter används för utredning hos polis och åklagare.

För närvarande bereds en ny ordning för utfärdande av rättsintyg inom Justitiedepartementet. Arbetet har mynnat ut i ett förslag till lag om rättsintyg m.m. Lagförslaget har i en lagrådsremiss över- lämnats till Lagrådet under hösten 2004.

I 4 § i förslaget till lag om rättsintyg m.m. föreskrivs att läkar- undersökning i syfte att utfärda ett rättsintyg avseende en mål- sägande inte får ske utan hans eller hennes samtycke. Vidare erinras om att beträffande kroppsbesiktning av den som är misstänkt för brott finns bestämmelser i 28 kap. rättegångsbalken.

I 5 § första stycket i förslaget föreskrivs att ett rättsintyg inte får utfärdas utan den enskildes samtycke, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

I paragrafens andra stycke anges att utfärdande av ett rättsintyg avseende en målsägande får ske utan samtycke

1. vid misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år eller misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt 18 år, eller

2. om uppgifter, för vilka sekretess gäller enligt 7 kap. 1 § sekre- tesslagen (1980:100) eller 2 kap. 8 § lagen (1998:531) om yrkes- verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, har utlämnats till polismyndighet eller åklagarmyndighet efter samtycke från målsäganden.

I paragrafens tredje stycke anges att utfärdande av rättsintyg av- seende den som är misstänkt för brott får ske utan samtycke

1. i samband med kroppsbesiktning enligt 28 kap. rättegångsbal- ken, eller

2. om annan undersökning än kroppsbesiktning ägt rum och det föreligger misstanke om sådant brott som avses i andra stycket 1.

I avsnitt 6.8 i lagrådsremissen behandlar regeringen situationen då målsäganden saknar förmåga att lämna samtycke till en undersök- ning eller utfärdande av rättsintyg. Som exempel nämns fallet då mål- säganden på grund av sina skador har blivit medvetslös. En under- sökning av en medvetslös person får normalt inte sträcka sig längre än vad som från behandlingssynpunkt är medicinskt motiverat. De

878

SOU 2004:112

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

fynd som gjorts vid undersökningen kan dock senare ligga till grund för ett rättsintyg. Utan målsägandens samtycke kan emellertid ett utfärdande av rättsintyg på gjorda fynd endast ske i de undantags- situationer som beskrivs i 5 § andra stycket i förslaget till lag om rättsintyg m.m. I andra fall måste ytterligare åtgärder anstå till dess målsäganden vaknar till medvetande. Samma problem uppkommer då målsäganden visserligen är vid medvetande men på grund av omyndighet eller sjukdom, psykisk störning eller liknande saknar rättslig handlingsförmåga och därmed också möjlighet att lämna samtycke till läkarundersökning eller utfärdande av rättsintyg. I dessa fall uppkommer behov av en ställföreträdare som kan ta ställning till huruvida samtycke skall ges.

Regeringen framhåller i detta sammanhang att legala ställföreträ- dares möjlighet att lämna samtycke till åtgärder inom bl.a. hälso- och sjukvården är ett område där man har konstaterat att helt klara bestämmelser saknas. Härefter anför regeringen att Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare, som har till uppgift att ut- värdera 1995 års förmynderskapsreform, skall granska och ta ställ- ning till behovet av ändringar i regelverk för gode män och förval- tare. En särskild fråga för utredaren att ta ställning till är om god man, förvaltare eller någon ny form av legal ställföreträdare skall kunna lämna samtycke till åtgärder inom bl.a. hälso- och sjukvården för personer som på grund av sjukdom, psykisk störning eller lik- nande inte själva förmår att ge samtycke. Den verksamhet som huvudsakligen bedrivs inom de rättsmedicinska avdelningarna, vilken innefattar undersökningar av skador etc. och utlåtanden däröver, är inte att anse som hälso- och sjukvård. De resultat som Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare kommer fram till i fråga om legala ställföreträdares möjlighet att lämna samtycke inom hälso- och sjukvården torde således inte komma att vara direkt relevant för den rättsmedicinska verksamheten inom Rättsmedicinalverket. Mot denna bakgrund kan det finnas anledning för regeringen att åter- komma till frågan om legala ställföreträdares möjlighet att lämna samtycke till åtgärder inom det rättsmedicinska området.

Utredningens överväganden

Utredningen har i avsnitt B 8 behandlat frågor om ställföreträdar- skap inom hälso- och sjukvården, och har i samband härmed före- slagit att det skapas en lag om ställföreträdare för vuxna med bristande

879

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

SOU 2004:112

beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m. (LSH). I LSH anges vem som kan företräda en beslutsoförmögen person i frågor där den enskilde inte kan lämna samtycke till en viss åtgärd inom vården eller annars saknar förmåga att ta ställning i angelägenheter som gäller den egna vården.

En läkarundersökning som utgör underlag för utfärdande av rätts- intyg faller visserligen inte inom tillämpningsområdet för LSH. Enligt utredningens mening är emellertid skillnaderna mellan en undersökning som syftar till att ligga till grund för ett rättsintyg och en undersökning som sker i syfte att bereda vård närmast av formell natur. Med hänsyn härtill bör därför de i LSH föreslagna bestämmelserna om ställföreträdarskap i princip också tillämpas då fråga uppkommer om vem som kan lämna samtycke till att rätts- intyg utfärdas eller till att en läkarundersökning som skall ligga till grund för ett rättsintyg genomförs beträffande en person med bris- tande beslutsförmåga.

Nedan kommer vissa synpunkter att lämnas på hur delar av LSH skulle kunna göras tillämpliga på de situationer som förslaget till lag om rättsintyg m.m. omfattar. När förslaget till lag om rättsintyg m.m. justeras i berört hänseende, bör även frågan om underårigas samtycke regleras. Vidare bör en samordning ske mellan reglerna om ställföreträdarskap vid samtycke till utfärdande av rättsintyg och i fråga om förfogande från den enskildes sida över sjukvårdssekre- tessen. Med hänsyn till de ytterligare överväganden som bör göras och till det stadium på vilket förslaget vid tidpunkten för utred- ningens ställningstagande befinner sig har utredningen avstått från att lägga fram ett utarbetat lagförslag beträffande samtycke för be- slutsoförmögna personer.

Vid en tillämpning av LSH i frågor om rättsintyg torde endast en del av lagens bestämmelser bli aktuella. Med hänsyn härtill är det inte lämpligt att i förslaget till lag om rättsintyg m.m. göra en generell hänvisning till LSH.

En beslutsinkompetent målsägande bör företrädas av en fram- tidsfullmäktig eller en anhörig eller av en god man enligt föräldra- balken i frågor på det rättsmedicinska området.

I 5 § LSH anges också vårdombud som en primär representant för en person med bristande beslutsförmåga. Ett vårdombud är en person som utses av patienten i anslutning till inledd eller förut- sedd vård. Som framgått ovan faller en undersökning som syftar till att ligga till grund för ett rättsintyg inte inom hälso- och sjukvårds- området. Ett vårdombud är sålunda inte utan vidare behörig att

880

SOU 2004:112

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med bristande…

samtycka till en sådan undersökning. Likheten mellan en rättsmedi- cinsk undersökning och en undersökning i syfte att bereda den en- skilde vård är emellertid betydande, och rättsmedicinsk undersök- ning kan komma att äga rum i samband med vård av den undersökte. Enligt utredningens mening talar ändamålsskäl för att ett vårdombud bör kunna samtycka också till en rättsmedicinsk undersökning.

I 20 och 21 §§ LSH finns regler om situationer då ställföreträda- rens samtycke kan underlåtas. Det rör sig dels om situationer då den åtgärd som avses innefattar endast löpande omvårdnad av patienten eller ett ingrepp som med hänsyn till art, omfattning och övriga om- ständigheter framstår som mindre ingripande, dels om brådskande situationer då det inte finns tid att inhämta samtycke från ställföre- trädaren. Enligt utredningens mening speglar varken 20 eller 21 § LSH situationer som kan tänkas uppkomma i samband med att ett rättsintyg skall utfärdas eller då någon skall undersökas i sådant syfte. Det kan dock finnas exempel på brådskande situationer även på det område som förslaget till lag om rättsintyg m.m. är tänkt att täcka. Polis och åklagare kan t.ex. vilja veta om en medvetslös mål- sägande har alkohol eller någon annan substans i kroppen. Eftersom alkohol och andra kemiska substanser bryts ner av kroppen är det angeläget att t.ex. ett blodprov tas så snart som möjligt, och det finns kanske inte tid att försöka få kontakt med den medvetslöse målsäg- andens ställföreträdare. Möjligen bör därför förslaget till lag om rättsintyg m.m. justeras med avseende på brådskande situationer då en målsägande är beslutsoförmögen.

En annan fråga som uppkommer är huruvida en ställföreträdare för en beslutsoförmögen målsägande kan fatta beslut mot dennes vilja. I 18 § LSH föreskrivs att patientens ställföreträdare inte har rätt att för patientens räkning medge åtgärd som innebär eller förutsätter att patienten utsätts för frihetsberövande eller annat tvång. Motsva- rande bör gälla då det är fråga om att undersöka en beslutsoförmö- gen målsägande. Det sagda innebär att om målsäganden motsätter sig en läkarundersökning verbalt eller genom att bjuda fysiskt motstånd måste ställföreträdaren och läkaren acceptera detta. Rör det sig där- emot om samtycke till att ett rättsintyg utfärdas bör sannolikt en beslutsoförmögen målsägande som inte förstår vad saken gäller dock inte ges någon vetorätt. Den omständigheten att målsäganden inte förstår vad saken gäller innebär emellertid inte att ställföreträdaren kan underlåta att försöka skapa sig en uppfattning om vilken in- ställning målsäganden skulle ha haft, om denne hade sin besluts- förmåga i behåll.

881

2 Några speciella frågor angående arv och testamente, avveckling av bostad med hyresrätt, tystnadsplikt, m.m.

2.1 Möjlighet för god man och förvaltare att avstå från arv eller testamente

Förslag: I 15 kap. 6 § föräldrabalken föreskrivs att om det finns särskilda skäl och om överförmyndaren samtycker kan en god man eller förvaltare godkänna ett testamente trots att godkän- nandet kan anses innefatta ett avstående från arv.

Avstående från arv eller testamente

Frågor om att avstå från arv eller testamente kan inom ställföreträ- darrätten ses ur skilda synvinklar. I avsnitten B 3.6.7.3 och 3.6.7.4 har spörsmålet gällt vilket skydd ett förvärv genom avstående kan få hos en underårig eller vuxen hjälpbehövande mottagare. I det här av- snittet behandlas i stället frågan om behörighet för en ställföreträ- dare för underårig eller vuxen att för huvudmannens räkning avstå från arv eller testamente, till förmån för någon annan mottagare.

Tills vidare behandlas endast avstående av arv. Från denna rätts- figur skall skiljas avsägelse av arv hos arvlåtaren, om vilket det finns regler i 17 kap. 2 § ärvdabalken. Behörighetsfrågan beträffande av- sägelse av arv berörs i avsnitt C 2.2. Avstående från arv förutsätter alltså att arvlåtaren är avliden. Frågan härom får anses i huvudsak utgöra en ekonomisk angelägenhet (jfr vad som sägs om avsägelse av rätt till arv i avsnitt C 2.2).

Avstående från arv i allmänhet

Enligt 15 kap. 6 § första stycket FB får en förmyndare, god man eller förvaltare inte för den enskildes räkning avstå från arv eller testamente. Om överförmyndaren samtycker till det, får dock enligt

883

Några speciella frågor angående arv och testamente…

SOU 2004:112

andra stycket arv avstås enligt 3 kap. 9 § ärvdabalken, dvs. avstående av ett s.k. särkullbarn till den först avlidne av två makar. Lagrummet tillkom genom 1995 års reform. En framställning från Sveriges Advokatsamfund till Justitiedepartementet har aktualiserat frågan, om hindret att avstå från arv (och testamente) bör luckras upp.

I första hand går tankarna till sådana fall då arvingen utan tvekan har rätt att lyfta arvet men det kan bli aktuellt att låta det gå vidare exempelvis till arvingens bröstarvingar; några anspråk från testa- mentstagare finns alltså inte. Huvudregeln i första stycket om för- bud för ställföreträdare att besluta att avstå arvet kan tyckas väl kate- gorisk, och skäl kan åberopas för en mer nyanserad ordning, i stil med den som gäller enligt andra stycket för särkullbarn. Ruckar man mer allmänt på det nuvarande förbudet kan man emellertid knappast undgå att överväga (ytterligare) avvikelser från de närbesläktade principiella förbuden i 13 kap. 11 § och 14 kap. 12 § FB för ställföre- trädare att ge bort huvudmannens egendom. Goda sakskäl kan också åberopas tills stöd för den bestämda hållning till skydd för den en- skilde som 15 kap. 6 § FB ger uttryck för. Med hänsyn till detta finns enligt utredningens mening inte tillräcklig anledning att frånfalla den allmänna inställning som lagstiftaren intog så sent som vid 1995 års reform.

Godkännande av testamente

Advokatsamfundets framställning riktar emellertid in sig på den mer komplicerade situation som kan uppkomma, om det finns ett testa- mente till förmån för någon annan än arvingen. Till bilden hör att testamentet kan vara angripbart. Främst gäller att det kan vara ogil- tigt eller att det inkräktar på bröstarvinges laglott.

I båda de nämnda fallen måste arvingen angripa testamentet inom viss tid och på visst sätt, om det inte, trots bristerna, skall bli gäl- lande. Fristen uppgår till sex månader. För det fall att arvingen har förmyndare eller förvaltare eller har god man med ensambehörighet bör rimligen gälla att delgivning med rättsverkan får ske hos före- trädaren. Om denne underlåter att väcka talan eller anmäla laglotts- anspråk inom föreskriven tid torde testamentet vinna laga kraft. Han bör i stället kunna godkänna testamentet, något som beträffande arvingen själv framgår av 14 kap. 4 § första stycket ÄB, jfr rätts- fallet NJA 1992 s. 820. Vad som har sagts nu gäller i varje fall när företrädaren gör den korrekta bedömningen att testamentet inte

884

SOU 2004:112

Några speciella frågor angående arv och testamente…

med fog kan angripas utan är rättsligt hållbart. I ett sådant fall kan man enligt utredningens mening inte tala om ett ”avstående” från arv.

Situationen blir en annan, om ställföreträdaren med öppna ögon godtar ett testamente som är ogiltigt eller åsidosätter rätten till lag- lott för arvingen. Det måste då anses röra sig om en benefik rätts- handling i relation till testamentstagaren, därmed inte sagt att den är oförsvarlig sedd från arvingens synpunkt. Det kan verka konse- kvent att för dessa fall hålla fast vid ståndpunkten att avstående av arv från företrädarens sida inte får förekomma.

Bedömningen påverkas emellertid av att det kan vara svårt att skilja de nu behandlade typfallen från varandra. Det är osäkert hur man skall se på en disposition som objektivt sett innebär att testa- mentstagaren gynnas men som arvingens ställföreträdare beroende på missbedömning inte uppfattar som en eftergift på arvingens be- kostnad; benefik avsikt saknas med andra ord. Ett annat gränsfall föreligger, när ställföreträdaren är osäker på t.ex. om testamentet är ogiltigt men godtar det och då beaktar att resultatet tycks skäligt med hänsyn tagen till de berörda personernas förhållanden.

Ett sätt att nå en hanterlig lösning är att öppna ett utrymme för att godta ett benefikt inslag, ett ”avstående” av arv, i samband med att ett testamente godkänns. Ett viktigt skäl att godta ett sådant avsteg från huvudregeln är att fördelningen av kvarlåtenskapen trots de testamentsrättsliga komplikationerna i de flesta fall kan antas ha visst stöd i den avlidnas vilja. Utrymmet för avstående bör dock vara ganska snävt. Det bör således krävas särskilda skäl, och liksom beträffande det nuvarande undantaget i 15 kap. 6 § andra stycket FB bör fordras samtycke från överförmyndaren. Särskilt bör tillses att bröstarvinges laglott inte prisges utan starka skäl.

Utredningen förordar den angivna lösningen. Denna torde på en gång medverka till att boutredningen kan genomföras utan fördröj- ning och underlätta lösningar i en del tveksamma eller annars tvis- tiga fall.

Bortavarande arvtagare

Framställningen ovan tar främst sikte på – förutom förmyndare – förvaltare samt sådana gode män som företräder personer med bris- tande beslutsförmåga. Fråga uppkommer därför om samma regler bör gälla för gode män som utses med stöd av förslaget till 11 kap.

885

Några speciella frågor angående arv och testamente…

SOU 2004:112

18 § föräldrabalken, dvs. bl.a. gode män som representerar borta- varande arvtagare.

I ett rättsfall från slutet av 1800-talet, NJA 1895 s. 509, ansågs att en god man för en bortavarande person inte på dennes vägnar kunde godkänna ett testamente eller ens delges testamentet för sin huvudmans räkning. En sådan ordning framstår som onödigt katego- risk och vållar problem i praktiken. Det finns enligt utredningens mening inte anledning att skilja på en god man som företräder en bortavarande arvtagare och en god man som företräder en person med bristande beslutsförmåga. En bortavarande person kan visser- ligen dyka upp när som helst innan klanderfristens utgång och vilja göra sin rätt gällande, medan en beslutsoförmögen person som regel kan förväntas förbli beslutsoförmögen under hela klagofristen. Det skulle sålunda kunna hävdas att en god man för en bortavarande person inte bör kunna godkänna ett testamente varom nu är fråga. Utredningens förslag innebär emellertid att ett godkännande av testamente bör ske med försiktighet; därav kravet på särskilda skäl och överförmyndarens samtycke när ett benefikt inslag kan spåras. Risken för att den enskilde skall lida någon rättsförlust får därför anses liten. Med hänsyn till vad som nu sagts bör den föreslagna regleringen gälla alla gode män enligt föräldrabalken. Det sagda inne- bär att 1895 års rättsfall inte kan anses vara vägledande.

Avstående från testamente

Den reglering i 15 kap. 6 § FB som utredningen föreslår tar sikte endast på situationen då huvudmannen är arvinge, dvs. den person som skulle ha tagit arv om inte testamentet hade funnits. Det kan emellertid tänkas att huvudmannen är testamentstagare. Under såda- na förhållanden uppkommer frågan huruvida nuvarande förbud för en förmyndare, en god man eller en förvaltare att avstå från testa- mente på den enskildes vägnar bör modifieras.

Utredningen konstaterar inledningsvis att det finns en viktig skill- nad mellan de båda situationerna. I fallet då huvudmannen är arvta- gare är presumtionen att testamentet skall avskära honom från arvs- rätten, dvs. testator har önskat en avvikelse från den legala arvsord- ningen. I det andra fallet är presumtionen att testamentet skall ge huvudmannen egendom efter testator.

Att avstå från (ett giltigt) testamente kan jämföras med att tacka nej till en gåva, och en sådan rättshandling kan en ställföreträdare

886

SOU 2004:112

Några speciella frågor angående arv och testamente…

företa för den enskildes räkning. Före 1995 års reform av föräldra- balken ansågs det mot denna bakgrund möjligt för en förmyndare, god man eller förvaltare att avstå från testamente på sin huvudmans vägnar. Vid nämnda reform skapades emellertid i 15 kap. 6 § FB ett uttryckligt förbud för ställföreträdaren att avstå från såväl arv som testamente för sin huvudmans räkning, se prop. 1993/94:251 s. 141 ff. Vissa skäl kan anföras till stöd för en mer nyanserad ordning än den nuvarande även beträffande möjligheten till testamentsavstående. Å andra sidan finns det anledning att slå vakt om sådana rättshand- lingar som innebär att egendom tillfaller den enskilde. De fall då det kan vara motiverat att avstå från ett sådant tillskott genom testa- mente torde vara mycket sällsynta, och mot bakgrund härav ansluter sig utredningen till regeringens och riksdagens bedömning i sam- band med 1995 års reform att ställföreträdare inte bör få avstå från testamente på den enskildes vägnar.

Denna ståndpunkt hindrar inte en ställföreträdare att i förhållande till arvingarna förklara sig inte göra gällande ett testamente till huvud- mannens förmån, förutsatt att ställningstagandet grundar sig på en juridisk bedömning och saknar benefik avsikt. Under sådana för- hållanden rör det sig inte om ett avstående i paragrafens mening, jfr NJA 1992 s. 820.

2.2 Ett par frågor om samtycke från ställföreträdare till åtgärder från den enskilde

Förslag: Den som har god man skall inte behöva den gode man- nens samtycke till att driva en bokföringspliktig rörelse. Före- skriften i 14 kap. 14 § FB om sådant samtycke skall därför utgå.

Bedömning: Nuvarande krav på samtycke från förvaltaren till att huvudmannen undertecknar äktenskapsförord m.m. eller av- säger sig arv bör behållas.

Inledning

I vissa lägen aktualiseras frågor om samtycken till rättshandlingar i relationen mellan underåriga eller hjälpbehövande vuxna och deras ställföreträdare. Det kan handla både om samtycke från den enskildes

887

Några speciella frågor angående arv och testamente…

SOU 2004:112

sida och från ställföreträdarens. Här kan hänvisas till uppställningen över olika beslutskombinationer i avsnitt B.4.3.

Av intresse är bl.a. det samtycke som en god man i princip måste förse sig med när han skall handla för en beslutsförmögen huvud- mans räkning (11 kap 5 § FB, enligt utredningens förslag 7 §). Här är det inte likgiltigt, om den enskilde handlar i eget namn eller god- känner en rättshandling som företas av den gode mannen. I det senare, men inte det förra fallet, gäller nämligen de särskilda kraven på med- givande från överförmyndaren, t.ex. vid uttag av bankmedel eller för- säljning av fast egendom. Denna ordning kan i förstone möjligen tyckas inkonsekvent, men torde bottna i den säkert riktiga uppfatt- ningen att den enskilde, trots sitt samtycke, ofta står under ett starkt inflytande av den gode mannen såsom den aktive och drivande när han är den rättshandlande. Utredningen föreslår ingen ändring i gällande regler härvidlag. – Gäller det förhållandet mellan en under- årig och hans föräldrar kan det säkert i vissa sammanhang kvitta rättsligt, om föräldrarna står som företrädare för den omyndige i en rättslig angelägenhet eller förklarar sig godkänna en rättshandling som formellt företas av den omyndige; frågan skall emellertid inte här utredas närmare.

I det följande skall i stället behandlas två speciella fall där lagstift- ningen f.n. räknar med samtycke från ställföreträdare – god man res- pektive förvaltare – till åtgärder från huvudmannens sida.

God mans samtycke till drivande av rörelse

Enligt 14 kap. 14 § FB gäller bl.a. att en god man endast med över- förmyndarens samtycke får låta den enskilde bedriva en rörelse som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078).

Bestämmelsen i fråga utgår alltså från att rättsläget är det att den enskilde, även när han är beslutskompetent, saknar behörighet att driva rörelse, om han inte har samtycke från sin gode man. Detta strider emellertid mot grundsatsen att godmanskap i och för sig inte betar den enskilde hans rättshandlingsförmåga (jfr Walin-Vängby, Föräldrabalken – En kommentar del II, avsnitt 14:16), en regel som utredningen för övrigt föreslår skall bli lagfäst (11 kap. 5 § FB). Om å andra sidan den enskilde, som ämnar driva rörelse, kan antas komma att sakna behövlig förmåga att fatta rättsliga beslut, hjälper ett godkännande i förväg från den gode mannen inte.

888

SOU 2004:112

Några speciella frågor angående arv och testamente…

På grund av det anförda föreslår utredningen att föreskriften i 14 kap. 14 § FB om samtycke utgår såvitt gäller en rörelse som skulle drivas av enskild med god man. Om risk finns att den enskilde skadar sina intressen torde ett förvaltarskap aktualiseras.

Avser en god man att i eget namn driva bokföringspliktig rörelse för huvudmannens räkning fordras alltjämt överförmyndarens sam- tycke.

Samtycke från förvaltare till äktenskapsförord m.m. och till avsägelse av rätt till arv.

Enligt 7 kap. 3 § äktenskapsbalken skall äktenskapsförord upprättas skriftligt och undertecknas av makarna eller de blivande makarna. Detta gäller bl.a. även om äktenskapsförordet avser egendom som till någon del omfattas av förvaltarskap enligt föräldrabalken. I så fall skall dock förvaltarens skriftliga samtycke inhämtas. Samma regel gäller enligt 9 § sambolagen (2003:376) i fråga om sambors eller bli- vande sambors avtal om att bodelning inte skall ske eller att viss egen- dom skall ingå i bodelning (se också 3 kap. 1 § lagen 1994:1117 om registrerat partnerskap).

I 17 kap. 2 § ärvdabalken sägs att om arvinge, genom godkän- nande av testamente eller annars, skriftligt hos arvlåtaren avsäger sig sin rätt till arv, är det, med vissa begränsningar, gällande. Den som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § FB får dock inte avsäga sig arv utan förvaltarens skriftliga samtycke. Arvsavsägelse tar sikte på situatio- nen medan arvlåtaren ännu är i livet, detta till skillnad från arvsav- stående.

Innebörden av de återgivna bestämmelserna torde, enligt vad som framgår av förarbetena (se sammanställningen i NJA II 1988 s. 490 ff). vara följande. De ifrågavarande rättshandlingarna – ingående av äkten- skapsförord m.m. och avsägelse av arv – är av sådan personlig art att de förutsätter medverkan av den enskilde själv. Den enskilde kan inte ersättas av en ställföreträdare – god man eller förvaltare. För att kunna företa rättshandlingen måste den enskilde ha rättslig hand- lingsförmåga. Saknas sådan kan de avvikelser från lagregler som åsyf- tas inte komma till stånd. Med hänsyn till respektive rättshandlings ingripande betydelse har dessutom en spärr ansetts behövlig när den enskilde har förvaltare, i form av ett krav på medgivande från för- valtaren.

889

Några speciella frågor angående arv och testamente…

SOU 2004:112

Den uppställda modellen för beslutsfattande framstår som egen- artad. Det kan också tyckas anmärkningsvärt att en person som för- utsätts trots förvaltarskapet ha beslutsförmåga i frågor av påtagligt personlig natur inte får bestämma själv i dessa. Regleringen i fråga om arvsavsägelse kommer också att avvika från vad som föreslås gälla för det närbesläktade institutet arvsavstående (se avsnitt C 2.1).

Mot bakgrund av det anförda kunde övervägas att revidera de diskuterade reglerna om förvaltares samtycke till äktenskapsförord (motsvarande) respektive till avsägelse av rätt till arv. De föreliggande fallen är emellertid onekligen speciella genom att samtidigt röra ve- derbörandes person och kunna ha betydande verkningar på hans eller hennes ekonomi. De valda lösningarna låter sig väl försvaras som kompromisser mellan ibland motstående intressen. De har fått sitt nuvarande innehåll efter särskilda överväganden. Utredningen har därför stannat för att avstå från förslag till ändringar.

2.3 Avveckling av bostad med hyresrätt

Förslag: Föräldrar, förordnande förmyndare, gode män och för- valtare bör endast med överförmyndarens samtycke kunna säga upp eller överlåta avtal om hyresrätt till en bostadslägenhet för den enskildes räkning.

I 14 kap. 11 § FB finns vissa begränsningar för en förordnad för- myndares, god mans eller förvaltares agerande i fråga om åtgärder som berör fast egendom eller nyttjanderätt till sådan egendom. En sådan ställföreträdare är beroende av överförmyndarens samtycke för att kunna vidta åtgärderna. Paragrafen måste förstås på så sätt att en god man inte ens med den enskildes samtycke kan vidta åt- gärderna, såvida inte överförmyndaren har gett sitt godkännande (jfr nuvarande 11 kap. 5 §).

I 14 kap. 11 § första stycket 2 anges att en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare sålunda behöver överförmyndarens sam- tycke för att kunna ingå avtal om nyttjanderätt till någon annans fasta egendom, om det inte gäller hyra av en bostadslägenhet eller en tillfällig upplåtelse av ringa ekonomiska betydelse. Inget anges i denna punkt – eller någon annanstans – om att överförmyndarsam- tycke skulle krävas för att en ställföreträdare skall kunna säga upp ett avtal om nyttjanderätt till en bostadslägenhet.

890

SOU 2004:112

Några speciella frågor angående arv och testamente…

Reglerna om krav på den enskildes eget samtycke hindrar visser- ligen som huvudregel att en god man gör sig av med en bostad utan att den enskilde tillåter åtgärden. Om den enskilde däremot uppen- bart saknar förmåga att själv ta ställning eller att meddela sin mening (se den föreslagna 11 kap. 7 § andra stycket) synes det i princip stå den gode mannen fritt att avveckla en hyresrätt, även om en eventuell make eller sambo också skall beredas tillfälle att lämna synpunkter enligt föreskrifterna i 12 kap. 7 §. För personer med förordnad för- myndare eller förvaltare är det egna samtycket utan betydelse för rättshandlingens giltighet.

Inte sällan lär (främst) en äldre hjälpbehövande med tillgång till en hyreslägenhet förr eller senare utveckla ett sådant hjälpbehov att hans beroende av ett boende där det finns tillgång till sjukvård och omvårdnad blir mer framträdande än anknytningen till den egna bostaden. Ofta skjuts tidpunkten på framtiden, kanske för att hjälp kan lämnas i form av hemtjänst och hemsjukvård samt insatser från närstående.

I en framställning till Justitiedepartementet har Överförmyndar- nämnden i Stockholm fäst uppmärksamhet på denna fråga och häv- dat att ett överförmyndarsamtycke bör krävas för avveckling av hyresrätt till bostad. Som skäl har anförts att det är fråga om ett sådant ingrepp i den enskildes liv att ett ställningstagande bör före- gås av en noggrann prövning, även om det inte är fråga om en åtgärd av direkt ekonomisk betydelse.

Utredningens uppfattning är att det ter sig inkonsekvent att det i praktiken saknas spärrar för en så ingripande åtgärd som en uppsäg- ning av hyresrätt till bostadslägenhet trots allt är. Trots det merarbete som kan bli följden, bör krav därför ställas på att överförmyndaren måste sanktionera den av ställföreträdaren tänkta åtgärden, i likhet med vad som skulle ha gällt om det varit fast egendom som skulle avyttras. Detsamma bör gälla vid överlåtelse av sådant avtal. Den tidsutdräkt som därmed uppstår vid avvecklingen får accepteras, inte minst mot bakgrund av att det i många fall torde vara en åtgärd av engångskaraktär. – Ett samtycke från överförmyndaren betyder naturligtvis inte att man kan undgå att inhämta samtycke från en person som har god man, när detta är möjligt.

Vad som nu sagts bör alltså gälla även när den enskilde är underårig och företräds av en förordnad förmyndare, trots att av- yttring av en bostadslägenhet som innehas med hyresrätt endast lär ha indirekt ekonomisk betydelse för den underårige. För att nå kon-

891

Några speciella frågor angående arv och testamente…

SOU 2004:112

gruens med reglerna för egendom som omfattas av en föräldraför- valtning bör motsvarande tillägg göras i 13 kap. FB (se 13 kap. 10 §).

2.4 Tystnadsplikt för ställföreträdare

Bedömning: Regler om tystnadsplikt för ställföreträdare för vuxna personer bör inte föreslås.

I utredningens delbetänkande berördes frågan om tystnadsplikt för gode män med uppdrag att ha hand om ett ensamkommande barns angelägenheter. Utredningen konstaterade att någon sådan tystnads- plikt inte kan anses gälla för gode män med dagens regler. Något för- slag i denna del lämnades inte (se utredningens delbetänkande SOU 2003:51 s. 110).

När nu omfattande förändringar görs i reglerna om gode män och förvaltare kan det vara på sin plats att ta ställning till vad som skall gälla för framtiden i fråga om ställföreträdares tystnadsplikt.

Ett sådant ställningstagande framstår som särskilt angeläget mot bakgrund av att utredningens förslag i slutbetänkandet också innebär att flera nya ställföreträdarformer för vuxna hjälpbehövande – fram- tidsfullmäktig, vårdombud och anhöriga – lanseras, dvs. utöver de redan befintliga instituten god man och förvaltare enligt föräldra- balken. Sådana ställföreträdare bygger inte sin behörighet på ett myndighetsförordnande. Detta innebär i sig att deras lämplighet eller kvalifikationer för uppgiften som ställföreträdare inte har prövats i ett myndighetsförfarande.

Som nämnts gäller ingen allmän tystnadsplikt för gode män (eller för andra ställföreträdare). I sekretesslagen saknas en allmän före- skrift om att enskilda som tar del av hemliga handlingar eller som annars får vetskap om sekretessbelagda uppgifter har tystnadsplikt. Vad som kan komma i fråga, om en tystnadsplikt införs, är i första hand en straffrättslig sanktion mot den som röjer uppgifter om käns- liga personliga eller ekonomiska förhållanden, eventuellt komplette- rad med regler om överföring av sekretess för uppgifter vilka är underkastade sekretess i någon form hos personer i allmän eller enskild tjänst som har lämnat uppgifterna (se t.ex. 20 kap. 3 § brotts- balken).

Den avgränsning som görs här är densamma som för övriga pro- blemområden, nämligen att det är fråga om regelverket för ställföre-

892

SOU 2004:112

Några speciella frågor angående arv och testamente…

trädare för vuxna. Att tystnadsplikt inte gäller för vårdnadshavare och förmyndare för underåriga sätts således inte i fråga.

Inledningsvis måste principen om att en ställföreträdare träder i den enskildes ställe upprepas. Utlämnande av uppgifter som under andra omständigheter skulle vara förborgade för utomstående är i många sammanhang en förutsättning för att den enskilde skall kunna göra sin rätt gällande, t.ex. i bidragsärenden av olika slag, i hälso- och sjukvårdsangelägenheter och i rättsvårdande angelägenheter. Redan av denna anledning framstår det som betänkligt att belägga en ställföreträdare för en hjälpbehövande vuxen med tystnadsplikt, oavsett om denne är utsedd av myndigheterna eller den enskilde eller har fått uppgiften på sin lott p.g.a. släktskap. Tystnadsplikten skulle bakbinda ställföreträdaren på ett sätt som gör det svårt – och i vissa fall omöjligt – för honom att på bästa sätt fullgöra sin uppgift.

Det skulle kunna hävdas att tystnadsplikten inte skulle behöva vara generell utan att den endast skulle behöva ta sikte på t.ex. sär- skilt integritetskänsliga uppgifter. Även en sådan differentiering är emellertid behäftad med nackdelar och är för övrigt otillräcklig.

I förslaget till ändring i rättegångsbalken har utredningen utvid- gat möjligheterna för ställföreträdare att ange brott till åtal (20 kap. 14 § rättegångsbalken, se avsnitt B 11). Denna möjlighet förutsätter ibland i sig att ställföreträdaren samtidigt lämnar uppgifter som är känsliga ur integritetssynpunkt. Vidare har i avsnitt C 1 resonerats om ställföreträdares möjlighet att t.ex. polisanmäla misstänkta över- grepp som riktar sig mot den enskilde, trots att informationen kan härledas till exempelvis hälso- och sjukvårdspersonal som inte själv får lämna uppgiften till företrädesvis åklagar- eller polismyndighet (jfr 14 kap. 2 § sekretesslagen). Detta ligger i linje med grundförut- sättningen att ställföreträdaren agerar i den enskildes ställe, och har ansetts som något önskvärt, främst när det gäller hjälpbehövande som inte själva förmår göra en sådan anmälan. En parallell kan här dras med vårdnadshavares naturliga roll som ”anmälare” när det före- ligger misstanke om att en underårig utsatts för brott.

Mot vad som nu sagts kan likväl anföras argument. En ställföre- trädare som i vart fall i straffrättsligt hänseende är oförhindrad att lämna information vidare kan tänkas förstöra relationen med den hjälpbehövande, om den hjälpbehövande har (eller, om beslutsför- måga funnits, skulle ha haft) önskemål om att uppgiften hålls hem- lig. I andra fall än de nu nämnda kan det från objektiv synpunkt te sig olämpligt att ställföreträdaren sprider uppgifter av visst slag om den enskilde.

893

Några speciella frågor angående arv och testamente…

SOU 2004:112

Utredningen har särskilt lyft fram den enskildes möjlighet att själv utpeka en ställföreträdare, inte minst för framtida situationer i vilka den enskilde själv anses sakna beslutsförmåga. Detta ger viss trygghet för att den enskilde, som ju förutsätts vara den som kan göra det bästa personvalet, väljer någon som förmår förvalta upp- draget väl. Som ett alternativ har anhöriga lanserats som ställföre- trädare i olika sammanhang, eftersom dessa i de allra flesta fall får anses ha en genuin ambition att sörja för att den hjälpbehövande inte far illa. En ställföreträdare – oavsett om det är en som har utsetts av den enskilde, en nära anhörig eller en myndighetsutsedd ställföre- trädare – har naturligtvis ett moraliskt ansvar för att han inte för fram sådana uppgifter som kan tänkas skada den enskilde.

Samtliga ställföreträdarinstitut för vuxna som utredningen har berört i betänkandet vilar därutöver i åtminstone något avseende på att ställföreträdaren skall agera med den enskildes uttryckta eller förmodade inställning för ögonen. En särskild bestämmelse härom har t.ex. föreslagits för förmyndare, gode män och förvaltare (se 12 kap. 3 § FB). En ställföreträdare som åsidosätter den enskildes inställning eller annars visar omdömeslöshet med hanteringen av integritetskänslig information riskerar alltid att bli ersatt av någon annan, genom en ansökan om godmanskap eller om byte av förord- nad ställföreträdare.

En ställföreträdare som inte har varit skyldig att uttala sig om ett visst förhållande som rör den hjälpbehövande och som varit före- mål för sekretess till skydd för den senare torde ytterst kunna göra sig skyldig till förtal (se 5 kap. 1 § brottsbalken).

Ytterligare ett argument mot införande av regler om tystnadsplikt är att detta torde vara förenat med otaliga gränsdragningsfrågor. Valet står mellan en allmänt hållen föreskrift och en detaljerad regle- ring i nära anslutning till sekretesslagen. I båda fallen skulle svåröver- stigliga tillämpningsproblem riskeras.

Utöver vad som nu sagts finns anledning att iaktta restriktivitet i överväganden kring behovet av att ytterligare höja ”sekretessnivån” i samhället. När det gäller ställföreträdarinstitutet gör sig inte skälen för en skärpning tillräckligt starkt gällande.

Slutsatsen av utredningens resonemang blir följaktligen att regler om tystnadsplikt inte bör föreslås.

Inget lär hindra att en fullmaktsgivare föreskriver i en framtids- fullmakt att tystnadsplikt skall gälla i vissa frågor. Därvid skulle kunna ges besked om att sanktioner – företrädesvis i form av skade- stånd – kan följa för det fall överträdelser sker, något som en full-

894

SOU 2004:112

Några speciella frågor angående arv och testamente…

mäktig som trots allt tar sig an uppdraget har att rätta sig efter. Full- maktsförordnandets sysslomannarättsliga sida får här genomslag.

2.5 Upplysningsskyldighet för ställföreträdare

Förslag: Överförmyndaren ges möjlighet att begära in handlingar om ställföreträdarens verksamhet och att besluta om vitesföre- läggande för det fall skyldigheten att avge upplysningar resp. att lämna handlingar försummas.

Förmyndare, gode män och förvaltare har en upplysningsskyldig- het gentemot överförmyndaren. I 12 kap. 9 § andra stycket FB är denna uttryckt på så sätt att ställföreträdarna skall lämna de upplys- ningar om sin verksamhet som överförmyndaren begär. Bestämmel- sen träffar även sådana föräldrar som enbart förvaltar tillgångar som faller utanför bestämmelserna i 13 kap. 2 och 10 §§. Upplysnings- skyldigheten är avsedd att ge överförmyndaren möjlighet att utreda om det finns behov av att gå in med skärpande föreskrifter i det enskilda fallet (prop. 1993/94:251 s. 217).

Enligt 16 kap. 13 § får överförmyndaren vid vite förelägga en förmyndare, god man eller förvaltare att fullgöra sina skyldigheter enligt vissa i paragrafen uppräknade lagbestämmelser, bl.a. rörande skyldigheten att lämna förteckning, årsräkning, sluträkning eller annan redovisning. Upplysningsskyldigheten i 12 kap. 9 § räknas dock inte upp.

Från överförmyndarhåll har anförts att det finns ett behov av att komplettera bestämmelsen i 12 kap. 9 § på så sätt att det av denna framgår att ställföreträdarna skall kunna åläggas att ge in sådana handlingar som nämnden begär. Därutöver har det uttryckts önske- mål om att överförmyndaren ges möjlighet att vid vite förelägga ställföreträdaren att fullgöra skyldigheterna enligt paragrafen.

Utredningen är av uppfattningen att det till följd av nuvarande lydelse av 12 kap. 9 § andra stycket kan framstå som tveksamt om den omnämnda skyldigheten avser endast rena upplysningar – munt- liga eller skriftliga sådana – som avges eller upprättas till ledning för överförmyndarens tillsyn eller om överförmyndaren också har rätt att begära specifika befintliga handlingar, t.ex. kontoutdrag och års- besked från banker. Paragrafen bör därför kompletteras i enlighet med vad som nu sagts.

895

Några speciella frågor angående arv och testamente…

SOU 2004:112

För att överförmyndarna skall kunna komma till rätta med fall i vilka ställföreträdaren sinkar ärendet framstår det som rimligt och i vissa fall nödvändigt att överförmyndaren ges möjlighet att besluta om vitesföreläggande när en angiven uppgift eller handling enligt paragrafen inte avges.

De handlingar som begärs måste på något sätt konkretiseras. I likhet med vad som gäller för upplysningar bör det endast vara hand- lingar om verksamheten som skall omfattas av skyldigheten. En till- räcklig rättssäkerhetsgaranti erhålles i det faktum att rätten har att pröva frågor om utdömande av ett eventuellt vite och att rätten där- med också kan underkänna föreläggandet (16 kap. 13 § andra stycket).

896

Del D Ikraftträdande och

övergångsbestämmelser

Ikraftträdande- och övergångs- bestämmelser

Ikraftträdande

Förslag: Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2007.

Utredningens förslag när det gäller befintlig lagstiftning inom för- mynderskapsrätten är av omfattande karaktär och innebär betydande förändringar. Därtill kommer att flera nya lagar med inriktning på ställföreträdarskap föreslås.

Det är inte nödvändigt att samtliga myndigheter, ställföreträdare och potentiella hjälpbehövande som kommer i kontakt med lagstift- ningen sätter sig in i all den materia som berörs av utredningsförsla- gen. Informationen får i stället ”riktas” genom att de som avses tilläm- pa eller på annat sätt dra nytta av lagstiftningen förses med informa- tionsmaterial från centrala organisationer för respektive kategori. Utarbetandet av sådant material kräver naturligtvis viss framförhåll- ning.

Att myndighetspersonal och enskilda förses med mer allmänt hållet skriftligt material är naturligtvis inte tillräckligt. Vissa konkre- ta informations- och utbildningsinsatser måste genomföras innan lag- ändringarna träder i kraft. Tid lär också behövas för att utarbeta in- terna instruktioner för personal. Hälso- och sjukvården är ett exem- pel på ett område där nya rutiner behöver införas, socialtjänsten ett annat. Även privata rättssubjekt, såsom banker och kreditinstitut, kan ha behov av att utarbeta rutiner, inte minst när det gäller att möta de nya ställföreträdarformerna framtidsfullmäktige och anhöriga.

Av central betydelse är naturligtvis också överförmyndarna, som förutsätts få ett mer konkret ansvar för att gode män och förvaltare erhåller erforderlig utbildning. Det kan inte uteslutas att överför- myndarna också kan komma att beröras av informationsinsatser till de nya ställföreträdarkategorier som föreslås bli införda, främst för

899

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SOU 2004:112

att dessa inte lär ha någon annan naturlig informationskälla att vända sig till i praktiska angelägenheter som rör ställföreträdarskapet.

Utredningens förslag såvitt gäller överförmyndarorganisationen, bl.a. vad gäller möjligheterna till samarbete i gemensamma nämnder och kommunalförbund, kan i vissa fall tänkas ge svaret på hur över- förmyndarna skall kunna tillgodose de krav som den nya lagstift- ningen ställer på dem.

Vad som nu sagts talar för att det finns behov av god framförhåll- ning innan den nya lagstiftningen träder i kraft.

Många myndigheter och organisationer berörs av någon eller flera delar av utredningens förslag. Remissbehandlingen lär behöva ta gan- ska lång tid i anspråk. Utredningen anser det inte realistiskt att räkna med att den nya lagstiftningen träder i kraft förrän tidigast den 1 juli 2007, förutsatt att det samlade utredningsförslaget skall genomföras vid ett och samma tillfälle.

Utredningen utesluter inte att det kan bedömas angeläget att lyfta ut vissa av förslagen och presentera dem särskilt. Detta påverkar naturligtvis ikraftträdandetidpunkten. Ändringsförslaget rörande be- loppsgränsen i 12 kap. 16 § föräldrabalken, som innebär att en för den hjälpbehövande mer förmånlig beräkning skall göras, är ett ex- empel på vad som kan behöva bli föremål för behandling med förtur (se avsnitt B 14.6).

Övergångsbestämmelser

Föräldrabalken

Förslag: Omprövning av befintliga godmanskaps omfattning enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken skall inte behöva ske i samband med ikraftträdandet.

Någon automatisk utvidgning av dessa godmanskap till att avse även hälso- och sjukvårdsangelägenheter bör inte ske.

Förvaltarskap för den som är ur stånd att vårda sin person skall omvandlas till godmanskap enligt 11 kap. 2 § (f.n. 4 §) i personliga angelägenheter.

Nedan behandlas vissa särskilda överväganden rörande behovet av övergångsbestämmelser. Övriga övergångsbestämmelser som berör föräldrabalken belyses närmare i författningskommentaren.

900

SOU 2004:112

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Godmanskapets omfattning

F.n. gäller godmansförordnanden enligt 11 kap. 4 § FB vanligen att bevaka den enskildes rätt, förvalta hans egendom eller sörja för hans person. Enligt förslaget kan godmanskapet (11 kap. 2 § FB) omfatta den enskildes ekonomiska eller personliga angelägenheter. Att be- vaka hans rätt blir en funktion av dessa uppgifter.

Det finns ungefär 50 000 godmanskap. Att genom särskilda dom- stolsbeslut transformera dessa till de nya kategorierna skulle medföra betydande besvär och kostnader. De gamla förordnandena bör kunna behålla sina avgränsningar till dess det annars finns anledning att om- pröva dem. De ryms inom de gränser som stakas ut i de nya reglerna om godmanskap för hjälpbehövande. Om ett äldre godmanskap gäller att sörja för person bör det in dubio innefatta också frågor om att erhålla sociala förmåner av ekonomiskt slag, detta under intryck av den nya regeln i 11 kap. 3 § andra stycket FB.

Någon bestämmelse som klargör det som nu sagts lär inte behövas.

Gode mäns behörighet i hälso- och sjukvårdsangelägenheter

Ett godmanskap skall enligt utredningens förslag kunna avse åtgär- der inom hälso- och sjukvården. För att så skall vara fallet krävs dock att detta särskilt anges i beslutet (se förslaget till 11 kap. 3 § tredje stycket FB). Frågan är hur äldre godmanskap bör förhålla sig till den nya möjligheten att förse personer med myndighetsförordnad ställ- företrädare på detta område.

Flera alternativ är här tänkbara. Ett sådant alternativ skulle kunna vara att äldre beslut om godmanskap per automatik skulle anses omfatta även behörighet i hälso- och sjukvårdsangelägenheter vid ikraftträdandet när detta i övrigt avser frågor om att sörja för den enskildes person. Den enskilde skulle emellertid därmed fråntas möjligheten att få till stånd det personval på området som han even- tuellt själv föredrar – eller i vart fall behöva invänta ett entledigande av den gode mannen. Vidare kan förslaget avvisas med hänsyn till att någon prövning av den förordnade gode mannens lämplighet i dylika frågor – eller för den delen hans villighet att ta sig an ett sådant uppdrag – aldrig har varit aktuell när han förordnades.

Utredningen förordar därför att någon automatisk utvidgning av godmanskapet inte görs. I stället blir det en sak för den enskilde och övriga ansökningsberättigade – däribland den gode mannen – att

901

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SOU 2004:112

verka för att en utvidgning av godmanskapet till hälso- och sjuk- vårdsangelägenheter kommer till stånd, om det behövs. Behovet av godmanskap prövas då i vanlig ordning.

Med de förslag som lämnas i den nya lagen om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m. (LSH) har personer som uppenbart kan anses sakna beslutsför- måga i de allra flesta fall tillgång till de andra ställföreträdarformer som bjuds – framtidsfullmäktig, vårdombud eller anhöriga – vilket naturligtvis minskar behovet av att lägga uppgiften inom ramen för ett godmanskap. Om en sådan företrädare visar sig olämplig eller saknas, får hälso- och sjukvården med stöd av bestämmelserna i LSH göra en framställning till överförmyndaren om behovet av ett utvid- gat godmanskap.

Inte heller i detta avseende erfordras någon särskild övergångsbe- stämmelse.

Äldre förvaltarskap med behörighet i personliga angelägenheter

Enligt nya 11 kap. 9 § FB kan förvaltarskap omfatta endast den en- skildes ekonomiska angelägenheter. Om det uttryckligen sägs kan uppdraget också innefatta frågor om sociala förmåner från det all- männa av ekonomisk natur. Nuvarande förvaltarförordnanden (om- kring 5 000) inkluderar inte sällan att ”vårda” den enskilde, dvs. att sköta hans personliga angelägenheter, låt vara att räckvidden är oklar.

En möjlighet att hantera de äldre förvaltarskapen med förordnan- de på det personliga området vore att låta dem bestå med, som ut- gångspunkt, hittillsvarande rättsverkningar. Överförmyndaren är en- ligt 5 § förmynderskapsförordningen skyldig att årligen pröva om det finns skäl att ansöka om upphörande av förvaltarskapen. Pröv- ningen kunde – men behövde inte nödvändigtvis – resultera i ett hä- vande av förvaltarskapet i personliga frågor och ev. ett anordnande av ett motsvarande godmanskap – parallellt med kvarstående del av förvaltarskapet. En komplikation är att en speciell regel torde behö- vas i fråga om behörigheten på hälso- och sjukvårdsområdet

Mer i överensstämmelse med utredningens syn på hjälpbehövan- des beslutsautonomi och sannolikt administrativt enklare är emeller- tid att helt enkelt i en övergångsbestämmelse föreskriva att den som vid ikraftträdandet har förvaltare i fråga om att sörja för sin person tills vidare i stället skall anses i den delen ha god man enligt 11 kap. 2 § FB i personliga angelägenheter (jfr punkt 2 i övergångsbestäm-

902

SOU 2004:112

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

melserna till ändringen i FB beträffande 1988 års reform). Det bör anges att denna behörighet skall anses omfatta frågor om sociala för- måner av ekonomisk natur men inte frågor om åtgärder inom hälso- och sjukvården. Behövs avvikande behörighet i något av dessa hän- seenden måste särskilt beslut om det utverkas (se den föreslagna 11 kap. 35 § FB rörande möjligheter till jämkning). Denna lösning förordas.

Tanken är att förvaltaren utan särskilt beslut eller delgivning över- går till att bli god man (i den personliga delen). Förvaltarna bör emellertid informeras om det ändrade rättsläget; några kan finna an- ledning att begära att bli entledigade med hänvisning till sina minska- de beslutsbefogenheter.

Fullmakter m.m.

Förslag: Fullmakter som har upprättats före ikraftträdandetid- punkten skall ha verkan som framtidsfullmakter, om de svarar mot förutsättningarna i den nya lagen om framtidsfullmakter m.m. och om behörighet i vissa fall för anhöriga.

Den nya lagen skall i fråga om fullmakter och motsvarande medgivanden om periodiska betalningsöverföringar tillämpas även på förordnanden som har gjorts före ikraftträdandet.

Det kan tänkas att många människor inför ikraftträdandet kommer att se anledning att överväga sin framtida situation, däribland vilka hjälpbehov de kan tänkas få och möjligheterna att sörja för att beho- ven tillgodoses. Detta kan tala för att de skulle vara oförhindrade att vidta mått och steg för att redan före reformens startdatum sörja för att t.ex. en viss person kommer att företräda dem i ett läge då de kanske har svåra brister i sin beslutsförmåga. Främst är institutet med framtidsfullmakter enligt lagen om framtidsfullmakter m.m. och om behörighet i vissa fall för anhöriga av intresse, eftersom detta innebär att en person för framtiden skall kunna föreskriva vem som skall kunna ta över hans eller hennes angelägenheter. Att med- dela muntliga och – framför allt – skriftliga direktiv av olika slag, företrädesvis på hälso- och sjukvårdens område, om inställningen till tänkbara behandlingsåtgärder och liknande, är också en metod att förbättra möjligheterna att tillfredsställa önskemål för framtiden.

En person som har upprättat en framtidsfullmakt före ikraftträdan- det och som därtill redan före lagstiftningens ikraftträdande varaktigt

903

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SOU 2004:112

och i huvudsak förlorar sin förmåga att ha hand om de angelägen- heter som fullmakten avser, t.ex. på grund av en olycka, kan troligen inte då dra nytta av det förordnande som tidigare gjorts. Mycket ta- lar för att vederbörande under sådana omständigheter i stället skulle behöva bli föremål för ett myndighetsanordnat ställföreträdarskap. Frågan är, om och i vad mån en sådan i förtid upprättad framtidsfull- makt kan få verkan från lagstiftningens ikraftträdande.

Ett alternativ är att framtidsfullmakter som upprättats viss tid före lagens ikraftträdande i övrigt – men efter lagens utfärdande – får ver- kan fr.o.m. dagen för nämnda ikraftträdande. Samtidigt ter det sig otillfredsställande att ett dokument som upprättats även dessför- innan inte skulle kunna få någon verkan efter ikraftträdandetid- punkten, om det faktiskt har tillkommit i enlighet med de föreskrift- er som den kommande lagstiftningen anvisar. Det finns naturligtvis inte något som hindrar att en person redan i dag upprättar en ”(fram- tids)fullmakt” med iakttagande av de föreskrifter på området som utredningen föreslår. Ett visst mått av risktagande ligger i detta i och med att den kommande lagstiftningen kan ställa andra krav på doku- mentet än vad som här föreslås. Utredningen förordar trots allt att ett sådant i förväg upprättat dokument ges rättsverkan efter den tid- punkt då lagstiftningen träder i kraft, men bara under förutsättning att de formkrav som uppställs i den av riksdagen beslutade lagstift- ningen har iakttagits. En särskild övergångsregel med denna inne- börd krävs.

Den angivna regeln bör gälla både när fullmaktsgivaren blir besluts- inkompetent före ikraftträdandet och när det sker först efteråt. Om fullmaktsgivaren redan före ikraftträdandet blir i behov av ställföre- trädarskap, kanske p.g.a. plötslig sjukdom eller en olycka, bör med utredningens förslag inget hindra att ett eventuellt godmanskap eller förvaltarskap efter ikraftträdandet upphör till förmån för en utpekad framtidsfullmäktig; detta kan alltså ske genom ett beslut om att ställ- företrädarskapet i berörda delar skall upphöra (underförstått för att ställföreträdarskapet inte behövs, eftersom tillfredsställande hjälp med de utpekade angelägenheterna kan ges av annan ställföreträdare

– se förslagen till 11 kap. 2, 9 och 31 §§ FB). Godmanskapet eller förvaltarskapet har nämligen i en dylik situation inte tillkommit för att radera ut verkningarna av framtidsfullmakten (jfr avsnitt B 6.2.8).

Autogirofullmakterna skall enligt utredningens förslag i den nämnda lagen i vissa fall kunna ses som fullmakter med framtidsver- kan, eller ett slags ”förenklade” framtidsfullmakter, nämligen när de tar sikte på betalningar eller penningöverföringar med anknytning

904

SOU 2004:112

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

till den enskildes dagliga livsföring. Motsvarande skall gälla s.k. stå- ende uppdrag (eller medgivanden) med samma syften. Fullmakter och uppdrag av detta slag skall enligt utredningens förslag ha fort- satt verkan även sedan den som meddelat dem förlorat sin besluts- förmåga. En särskild övergångsbestämmelse som medger att lagen tillämpas på sådana fullmakter och uppdrag och att de därigenom får fortsatt verkan, trots att de utfärdats före ikraftträdandetid- punkten, bör införas. Denna lösning torde svara mot ett stort praktiskt behov. Den ligger så till vida nära till hands som fullmak- terna och uppdragen i fråga inte omfattas av några formkrav utöver skriftlighetskravet. Utredningens förslag innebär dessutom att en anhörig skall kunna ändra – och i förlängningen återkalla – full- makten eller uppdraget enligt de föreslagna bestämmelserna i lagens 2 kap. (se 2 kap. 6 §).

Andra fullmakter än de nu behandlade skall enligt utredningens förslag (se närmare 22 § avtalslagen) bli utan verkan i och med att fullmaktsgivaren förlorar sin rättsliga handlingsförmåga. Regeln tor- de enligt allmänna principer inte bli tillämplig på fullmakter som har kommit till stånd före den nya regelns ikraftträdande. Detta gäller vare sig rättshandlingen, som stöder sig på fullmakten, eller besluts- inkompetensens inträde ligger i tiden före eller efter regelns ikraft- trädande. Gäller det äldre fullmakter får alltså rättsverkningarna av en med stöd av fullmakten företagen rättshandling även efter den 1 juli 2007 bedömas enligt äldre rätt. Det ankommer på domstolarna att fastställa innebörden i denna. Här noteras att utredningen som sin mening har uttalat att mycket talar för att i svensk rätt principen redan är densamma som den som föreslås, nämligen att en fullmakt förlorar sin verkan i samma mån som fullmaktsgivarens rättshand- lingsförmåga beskärs. Någon särskild övergångsbestämmelse i ämnet föreslås inte.

Hälso- och sjukvård

Förslag: Har en patient före ikraftträdandet av LSH förordnat ett vårdombud med hänvisning till de nya reglerna, har förord- nandet verkan efter den tid då lagen har trätt i kraft. Motsvarande bör gälla besked om att patienten inte vill bli företrädd av en viss anhörig, livsslutsdirektiv samt förordnanden i en framtidsfull- makt om att en ställföreträdare skall få ta ställning i frågor om livs-

905

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SOU 2004:112

uppehållande behandling. I övrigt föreslås inte några övergångs- bestämmelser.

I avsnitt B 8 har ställföreträdarskap inom hälso- och sjukvården för beslutsinkompetenta patienter lanserats. Utredningens förslag till lag om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m. – LSH – kan leda till vissa problem övergångsvis.

En följd av att en ställföreträdare ges behörighet att ta ställning för en patients räkning kommer att bli att utrymmet minskar för att lä- kare med stöd av s.k. hypotetiska samtycken som grund vidtar åtgär- der. Detta har närmare belysts i avsnitt B 8.12.4. Vad som nu sagts medför i sig inte något behov av övergångsbestämmelser.

Några godmansförordnanden som uttryckligen innefattar behö- righet i hälso- och sjukvårdsangelägenheter kommer inte att finnas från detta datum (se vad som anförts ovan beträffande behovet av övergångsbestämmelser till föräldrabalken). Någon möjlighet för domstolar eller överförmyndare att i förtid, med verkan från ikraft- trädandetidpunkten, anordna godmanskap i hälso- och sjukvårds- frågor resp. förordna gode män i detta avseende, bör inte komma i fråga. Ansökningar om (eller anmälningar om behovet av) godman- skap – eller vidgat godmanskap – bör därför inte kunna bifallas i hälso- och sjukvårdsangelägenheter före ikraftträdandet.

När det gäller möjligheterna att före ikraftträdandet peka ut ett vårdombud intar utredningen en till synes motsatt uppfattning. Den bakomliggande principen är dock densamma, nämligen att ett vård- ombud inte kan få någon ställföreträdarfunktion i vård- och behand- lingsfrågor före ikraftträdandetidpunkten. Har den enskilde trots allt

– med iakttagande av de regler som den nya lagen på området anvisar – förordnat ett vårdombud med hänvisning till de nya reglerna, bör detta kunna ha en funktion när lagen väl träder i kraft. Något be- hov av att inbjuda patienter till att peka ut vårdombud lär dock inte föreligga förrän lagstiftningen är nära förestående, inte minst p.g.a. vad utredningen har betonat om vikten av att den personal som tar emot beskedet om förordnandet skall kunna informera den enskilde om konsekvenserna av utpekandet. Det lär inte finnas någon myndig- hetsförordnad ställföreträdare för den enskilde med konkurrerande behörighet i samband med att lagen träder i kraft, eftersom varken god man eller förvaltare enligt vad som sagts ovan har någon given ställföreträdarfunktion på detta område med dagens regler.

906

SOU 2004:112

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Det kan i samband med ikraftträdandet behövas vissa insatser från vårdgivarnas sida för att leta reda på eventuella anhöriga, som är den kategori som omedelbart blir behörig. Detta kan i någon mån under- lätta den fortsatta hanteringen av frågor som berör patienten. Ofta lär anteckningar om vilka som i första hand kommer i fråga finnas tillgängliga. Inget hindrar att personal på inrättningar där en patient vistas mer stadigvarande, t.ex. särskilda boenden eller bostäder för särskild service, redan i förväg sonderar intresset hos en viss anhörig när det gäller att träda in som representant för en person som lär vara i behov av ställföreträdarskap efter ikraftträdandet. Det kan nämligen inte uteslutas att många av de potentiella anhöriga kan behöva akti- veras redan från dagen för ikraftträdandet, i vart fall när en fråga som har betydelse för vården av en beslutsoförmögen patient blir aktuell. Möjligen resulterar detta i att ifrågakommande anhöriga avböjer att inträda som representanter. Någon annan utväg än att ansöka om godmanskap eller att anmäla behovet av ett sådant (underförstått efter ikraftträdandet) finns då inte.

Under den mellantid då någon ställföreträdare ännu inte har hunnit etablera sig kommer det att finnas ett visst utrymme för personalen att vidta brådskande åtgärder utan ställföreträdarens samtycke (se av- snitt B 8.12.10). Detta synes oundvikligt men lär inte heller i någon större utsträckning avvika från de förhållanden som råder redan med dagens regelverk.

Inte alla som kan anses befinna sig i ett beslutsinkompetent till- stånd lär omedelbart vara i behov av en ställföreträdare sedan lagstift- ningen om ställföreträdare har trätt i kraft. I avsnitt B 8.12.2 har kon- staterats att – inom en snäv ram – ett samtycke som har lämnats innan patienten blev beslutsinkompetent kan ha verkningar även sedan patienten blivit oförmögen att upprepa sitt ställningstagande (eller återkalla det). Sedan en ställföreträdare har engagerats kan han tänkas gå ifrån ett ställningstagande som patienten gjort före ikraftträdan- det, kanske för att han gör en annan bedömning av behovet av en viss vårdåtgärd eller tolkar patientens inställning utifrån vissa nytillkomna faktorer.

Att framtidsfullmakter kan innehålla ett särskilt förordnande att företräda fullmaktsgivaren i hälso- och sjukvårdsangelägenheter har berörts bl.a. i avsnitt B 6.2.7. Under avsnittet om övergångsbestäm- melser rörande framtidsfullmakter har anförts att dessa skall kunna ges bindande verkan trots att de inte har upprättats efter lagens ikraftträdande. I avsnitt B 8.12.9 har föreslagits att patienten därut- över skall kunna ge en ställföreträdare särskilda befogenheter i fråga

907

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SOU 2004:112

om ställningstaganden till livsuppehållande behandling. Även ett så- dant förordnande bör kunna meddelas före ikraftträdandet, trots att det inte kan få verkan förrän lagen har blivit tillämplig. Detta bör också gälla för livsslutsdirektiv. Den så gott som bindande verkan sådana direktiv förutsätts få när de upprättats i viss form kan alltså inte inträda förrän lagstiftningen har trätt i kraft.

Andra typer av direktiv, exempelvis rörande den enskildes inställ- ning till viss vård, behandling och omvårdnad bör givetvis också kunna beaktas även när de har upprättats före ikraftträdandet. Så- dana direktiv kan fungera som tolkningsdatum för den enskildes för- modade inställning redan enligt gällande bestämmelser, såsom när de underställs en läkare som har att ta ställning till om en patient med stöd av ett s.k. hypotetiskt samtycke är beredd att underkasta sig viss vård. Några särskilda formkrav behöver inte iakttas. Sådana direktiv bör naturligtvis också kunna ta sikte på inställningen till livsuppe- hållande behandling, även om de då alltså inte kan anses ha bin- dande verkan.

Social välfärd

Förslag: Inga övergångsbestämmelser föreslås.

Reglerna i lagen om ställföreträdare för vuxna med bristande besluts- förmåga inom den sociala välfärden (LSV) bör bli fullt ut tillämpliga omedelbart efter ikraftträdandet. Inom den sociala välfärdens område ter sig övergångsproblemen i någon mån mindre komplicerade än inom hälso- och sjukvården. I samband med att lagen träder i kraft kan många hjälpbehövande redan tänkas ha erforderlig representa- tion i form av god man. Beslut från förmånsgivarens sida om att den enskilde skall anses sakna beslutsförmåga är dock en förutsättning för att den gode mannen skall kunna agera utan att först inhämta den enskildes samtycke till olika rättshandlingar.

I andra fall än de nämnda kan i första hand anhöriga tänkas få en omedelbar roll, förutsatt att deras hjälpbehövande släkting skall an- ses sakna beslutsförmåga. Inte sällan lär de anhöriga själva ge sig till känna inför den myndighet som tillhandahåller en viss förmån, ex- empelvis en insats enligt socialtjänstlagen eller en socialförsäkrings- förmån. Inget hindrar att de självmant – eller i förekommande fall efter förfrågan från en myndighet – tar över representationen av den enskilde i ett redan pågående ärende. – I ovanstående avsnitt har

908

SOU 2004:112

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

nämnts att en framtidsfullmäktig eller ett vårdombud skall kunna för- ordnas även före ikraftträdandet. Inte heller de kan emellertid – p.g.a. övergångsreglerna i LFA resp. LSH – få någon beslutsfunktion före ikraftträdandetidpunkten.

Direktiv från den enskilde, exempelvis rörande inställningen till sociala förmåner (bistånd i form av särskilt boende, m.m.), bör kunna tillmätas vikt även när de har upprättats före ikraftträdandet.

Några övergångsbestämmelser framstår inte som nödvändiga.

Forskning m.m.

Förslag: De nya bestämmelserna i etikprövningslagen skall tilläm- pas även vid forskning som har godkänts vid etikprövning före ikraftträdandet. I övrigt föreslås inte några övergångsbestämmelser.

Även för de i avsnitt B 9 behandlade forskningsrelaterade lagarna

– lagen om biobanker inom hälso- och sjukvården m.m., lagen om etikprövning av forskning som avser människor och läkemedels- lagen – bör ikraftträdandedatumet vara gemensamt med det som föreslagits beträffande ändringarna i föräldrabalken och, framför allt viktigt, i fråga om de lagar som anvisar nya ställföreträdarkategorier. Ett av skälen är, som angetts i avsnitt B 9.4, att den enskilde i prin- cip bör ha samma ställföreträdare enligt olika lagar som reglerar hans eller hennes medverkan i forskning o.d. Särskilda överväganden krävs dock när det gäller behovet av övergångsbestämmelser. En gemen- sam faktor är att eventuella framtidsfullmäktige och vårdombud enligt övergångsbestämmelser till LFA och LSH kan pekas ut med giltig verkan före ikraftträdandet; de skall emellertid inte kunna överta beslutsfunktionen före denna tidpunkt.

När det gäller biobankslagen innebär utredningens förslag att möj- ligheter öppnas för hantering av vävnadsprover från vuxna som inte själva kan samtycka; samtycke för sådana personers räkning skall fortsättningsvis kunna inhämtas från ställföreträdare. Det framstår som önskvärt att bestämmelserna därvidlag kan tillämpas omedelbart från ikraftträdandet även i ärenden som i någon form har anknytning till tiden före ikraftträdandet.

Ett giltigt samtycke till bevarande i biobank kan givetvis ha läm- nats av en beslutskompetent person före ikraftträdandet. Verkan av ett sådant samtycke torde i och för sig inte påverkas av att den en- skilde därefter blivit beslutsoförmögen, t.ex. i anledning av sjukdom.

909

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SOU 2004:112

Det saknas alltså anledning att per automatik låta en ställföreträdare ta ställning till om ett tidigare lämnat giltigt samtycke till ”passivt” bevarande skall omprövas sedan lagändringarna har trätt i kraft. Sam- tidigt bör det stå en sådan ställföreträdare fritt att återkalla sam- tycket. Härvid skall dock ställföreträdaren, liksom i andra fall när han företräder den enskilde, naturligtvis beakta den enskildes för- modade inställning. Redan det faktum att den enskilde tidigare har samtyckt till att vävnadsprovet samlas in och bevaras för ett visst ändamål är en stark indikation på hur denne skulle ha ställt sig.

Om det däremot blir aktuellt att använda vävnadsprovet för ett annat ändamål än för det som den numera beslutsinkompetente en- skilde informerats om och samtyckt till hamnar saken i ett annat läge. Behörig att ta ställning till en sådan fråga är ställföreträdaren, varför en propå i ämnet skall ställas till honom. Sak samma gäller när fråga uppkommer om att lämna ut vävnadsprover eller överföra pro- verna till en ny biobank. Även ett fortsatt inhämtande av vävnads- prov för bevarande i en biobank torde kräva ställföreträdarens sam- tycke, trots att den enskilde godkänt en serie av sådana åtgärder. Över huvud taget bör nya, positiva åtgärder som påverkar den nu- mera beslutsinkompetente enskilde i princip kräva ett nytt samtycke, denna gång från en ställföreträdare. Detta ligger i linje med princi- perna för vilken verkan som skall kunna tillmätas ett samtycke som den enskilde lämnat till hälso- och sjukvård före den tidpunkt då han blivit beslutsinkompetent (se avsnitt B 8.12.2).

Vad som nu sagts innebär sammanfattningsvis att några övergångs- bestämmelser inte erfordras beträffande biobankslagen utan att änd- ringsföreskrifterna skall tillämpas efter ikraftträdandet.

När det gäller etikprövningslagen skall inledningsvis konstateras att denna ger ramarna för när viss i lagen angiven forskning skall etik- godkännas. Ändringar sker genom utredningsförslaget av de allmänna utgångspunkter som gäller i dag för att forskningen skall godkännas i fråga om förutsättningarna för att den skall få utföras på vuxna per- soner som själva saknar förmåga att lämna samtycke. Med dagens regler får forskning inte utföras, om forskningspersonens anhöriga eller ställföreträdare enligt föräldrabalken motsätter sig forskningen efter ett samråd.

Med de nya företrädarreglerna torde forskningen på beslutsinkom- petenta bli mer hanterlig – en ställföreträdare (eller i förekommande fall flera inom en och samma ställföreträdarkategori) tillfrågas om hur han eller hon ställer sig till forskningen och kan avkrävas ett be- sked. Vidare tydliggörs att ett godtagande av forskning kan återtas.

910

SOU 2004:112

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

De nya ställföreträdarbestämmelserna bör därför gälla även sådana forskningsprojekt som har godkänts före ikraftträdandet. Detta tjänar bl.a. syftet att åstadkomma gemensamma företrädarregler enligt alla lagar som berör forskningen. I denna riktning talar också att ett forskningsprojekt kan pågå under relativt lång tid. Om de äldre reg- ler, enligt vilka forskningen tilläts, också skulle ”följa” projektet efter ikraftträdandet, skulle forskarna kanske behöva tillämpa flera paral- lella regeluppsättningar samtidigt under avsevärd tid. För att någon osäkerhet härom inte skall inträda bör en särskild övergångsbestäm- melse med denna innebörd införas.

Har viss forskning ”utan samtycke” blivit tillåtlig före ikraftträdan- det enligt det nu gällande sonderingsförfarandet skall något uttryck- ligt samtycke från ställföreträdaren till forskningen inte omedelbart behöva inhämtas sedan de nya bestämmelserna har blivit tillämpliga. Härvid saknar det betydelse att den person som efter ikraftträdandet skall anses vara ställföreträdare kanske inte ingår i kretsen av de per- soner med vilka samråd skall ha skett enligt lagen i dess nuvarande lydelse. Om eventuella anhöriga och god man eller förvaltare före ikraftträdandet inte motsatt sig utförandet av forskningen sedan före- skrivet samråd ägt rum, bör forskningen alltså få fortgå på de tidi- gare premisserna. Samtycke måste dock inhämtas om någon ny åt- gärd blir aktuell inom ramen för forskningen, en åtgärd som inte är omfattad av den acceptans som dittills har gjort forskningen tillåten. Då måste samtycket naturligtvis inhämtas från ställföreträdaren, inte den krets av personer som tidigare haft möjlighet att lämna syn- punkter. – Har den enskilde själv lämnat samtycke före ikraftträdan- det, men blir han därefter beslutsinkompetent, skall samma principer för samtyckets verkan gälla som redovisats i anslutning till biobanks- lagen. Kravet på en ställföreträdarprövning torde här anmäla sig på ett tidigare stadium än i de nyss berörda övergångsfallen.

Utredningens uppfattning är att ett forskningsprojekt, som har godkänts på äldre premisser, som utgångspunkt inte skall behöva underkastas en ny godkännandeprocedur, trots att forskningen kommer att pågå även efter den tidpunkt då nya regler skall gälla för inhämtande av samtycke från en beslutsinkompetent person. Det är dock inte uteslutet att lagändringarna kan ge behov av en ny ansökan om etikprövning, såsom när projektet (eller förutsättningar- na för ett projekt) drabbas av väsentliga förändringar (jfr prop. 2002/03:50 s. 115). Exempelvis kan forskaren göra bedömningen att en större grupp forskningspersoner bör kunna ingå mot bak- grund av lagändringarna. Det kan också krävas att en ny ansökan

911

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SOU 2004:112

görs, om ändringarna i något avseende innebär att forskaren – med tillämpning av de nya reglerna – riskerar att bryta mot ett sådant villkor som enligt 6 § i lagen har förenats med godkännandet (se 38 §).

En etikprövningsnämnd som kommer att pröva en ansökan före ikraftträdandet har att beakta i vilken utsträckning de nya reglerna kan bli aktuella. Hänsyn skall alltså kunna tas till de nya bestämmel- serna i de fall det är motiverat. Behovet av en sådan framförhållning blir särskilt tydligt, om forskningsprojektet beräknas pågå efter ikraft- trädandet eller skall ta sin början först efter ikraftträdandetidpunkten (märk väl att ett beslut om godkännande har en giltighetstid om två år, se 6 § andra stycket). En forskningshuvudman bör i förekom- mande fall redovisa hur forskningen förhåller sig till de nya bestäm- melserna på området, något som kan tänkas vara av betydelse för behovet av att efter ikraftträdandet ge in en ny ansökan.

Vad som anförts ovan föranleder inte något behov av andra över- gångsbestämmelser i etikprövningslagen än den förut nämnda.

När det gäller ändringsförslagen till läkemedelslagen kan konsta- teras att det redan med nuvarande regler finns möjlighet att inhämta samtycke för beslutsinkompetenta vuxna till deltagande i klinisk läke- medelsprövning. Det handlar om samtycke dels från god man eller förvaltare, dels från patientens närmaste anhöriga. Utredningens för- slag innebär att det endast skall vara en ställföreträdarkategori som skall ta ställning. I praktiken innebär detta att det blir färre personer som skall lämna samtycke till prövningen. Om äldre bestämmelser skulle tillämpas på samtyckesfall efter ikraftträdandet, skulle sam- tycke till olika åtgärder försvåras på ett onödigt sätt (se vad som sagts tidigare rörande etikprövningslagen). De nya företrädarreglerna bör därför efter ikraftträdandet tillämpas också på samtyckesfall inom ramen för projekt som har startat före ikraftträdandet.

Samtycken som har lämnats före ikraftträdandet av patienten själv såsom beslutsförmögen eller av ställföreträdare bör ha fortsatt ver- kan även efter ikraftträdandet enligt de riktlinjer som har angetts på tal om etikprövningslagen. Det är att märka att det i fråga om läke- medelsprövningen redan enligt gällande rätt handlar om ett positivt samtycke, ofta från samma person som är ställföreträdare enligt de nya reglerna. De ”nya företrädarna” kan återkalla ett tidigare lämnat samtycke.

Några övergångsbestämmelser beträffande läkemedelslagen bör sammanfattningsvis inte införas.

912

Kostnadseffekter

Bedömning: Utredningens förslag om nya ställföreträdare i form av framtidsfullmäktige, vårdombud och anhöriga kommer inte i sig att innebära några ökade kostnader för samhället. Det ökade antalet ställföreträdarformer kommer i stället att innebära att trycket på bl.a. överförmyndarna lättar med minskade kostnader som följd. I ett övergångsskede kommer det dock att krävas ut- bildning av personal inom kommun, länsstyrelse, hälso- och sjuk- vård samt inom den sociala välfärden i övrigt. Kostnaderna för detta bör rymmas inom respektive organisations verksamhets- anslag.

Ändringarna i 6, 9, 10, 11, 13, 14, 15, 16, 19 och 20 kap. föräldra- balken kommer, enligt vad utredningen kan bedöma, inte att inne- bära några kostnadsökningar för samhället. I vissa avseenden kan ändringarna i stället innebära vissa kostnadsbesparingar.

Utredningens förslag till ny bestämmelse i 12 kap. 15 a § för- äldrabalken om solidariskt skadeståndsansvar för kommuner vid förordnade ställföreträdares förmögenhetsbrott mot en huvud- man och utredningens förslag om ändring av beloppsgränsen i 12 kap. 16 § föräldrabalken kommer att innebära kostnadsökning- ar för kommunerna.

Utredningens förslag att särskilt förordnade vårdnadshavare skall kunna få ersättning också i vårdnadsdelen av sitt uppdrag kan leda till kostnadsökningar för kommunerna.

I administrativt hänseende kommer utredningens förslag att innebära vissa merkostnader för framför allt hälso- och sjukvår- den. Även kommunerna kommer inledningsvis att få vidkännas kostnadsökningar i detta hänseende, bl.a. för omläggning av ADB- system m.m.

Förslagen om rapporteringsskyldighet för bl.a. Skatteverket och domstolar kommer också att innebära en viss ökning av de

915

Kostnadseffekter

SOU 2004:112

administrativa kostnaderna hos såväl överförmyndaren som hos den avsändande organisationen.

Härutöver tillkommer kostnader för information till allmän- heten om innehållet i den nya lagstiftningen.

1 Nya ställföreträdarformer

Utredningens förslag innebär att nya ställföreträdarformer skapas till förmån för hjälpbehövande personer. Det handlar om ställföreträdare enligt LFA, LSH och LSV samt inom forskningen.

De nya ställföreträdarformerna innebär dels att möjligheten för den enskilde att bli företrädd på bl.a. hälso- och sjukvårdens område blir mera heltäckande än tidigare, dels att alternativ till det traditio- nella godmanskapet och förvaltarskapet skapas. De nya ställföre- trädarformerna medför inte några ökade kostnader för samhället. Tvärtom torde systemet med att låta de enskilda representeras av an- höriga, framtidsfullmäktige och vårdombud innebära en avlastning. Detta eftersom de nya ställföreträdarformerna som regel inte kräver överförmyndarens medverkan och i flera fall täcker de upp situatio- ner där den enskilde tidigare har kunnat företrädas endast av en god man med de kostnader för kommunen och den enskilde som en så- dan ställföreträdare medför. Socialnämnden kan vidare avlastas ge- nom att det inte behöver utses lika många kontaktpersoner som i dag för att bistå den enskilde i olika angelägenheter. Vidare och inte minst kommer det ökade behov av gode män som följer med en allt äldre befolkning att dämpas, vilket innebär också kostnadsbesparingar för samhället.

Eftersom gode män ges möjlighet att fatta beslut i hälso- och sjukvårdsfrågor, kommer dessa ställföreträdare att tas i anspråk för mer arbete än i dag. Detta innebär ökade kostnader för kommuner- na och de hjälpbehövande.

För framför allt hälso- och sjukvården kommer systemet med ställföreträdare som enligt LSH skall ta ställning i bl.a. medicinska frågor att innebära ett visst ökat administrativt arbete. T.ex. skall uppgift om vårdombud antecknas i patientjournaler. Systemet inne- bär också att sjukvårdspersonalen måste lägga ner tid på att infor- mera patienter, vårdombud och anhöriga om reglerna om ställföre- trädarskap på hälso- och sjukvårdens område samt på att sätta sig i kontakt med ställföreträdare för den enskilde. Redan i dag har dock sjukvårdspersonal en skyldighet att hålla anhöriga till en patient

916

SOU 2004:112

Kostnadseffekter

underrättade om händelseutvecklingen. Genom regleringen i LSH blir det möjligt för sjukvårdspersonalen att koncentrera kontakten till den person som enligt LSH företräder den enskilde i hälso- och sjukvårdsfrågor, vilket är kostnadsbesparande.

Införandet av nya ställföreträdarformer kommer under ett initial- skede också att innebära ett behov av utbildning av berörd personal inom bl.a. kommun, länsstyrelse och hälso- och sjukvård. Dessa ut- bildningskostnader torde emellertid rymmas inom respektive organi- sations verksamhetsanslag.

Införandet av nya ställföreträdarformer kan emellertid på det hela taget och på sikt antas innebära kostnadsbesparingar för samhället.

2 Frågor om god man och förvaltare

Utbildning av gode män och förvaltare

Utredningen föreslår att överförmyndaren skall ansvara för att gode män och förvaltare får erforderlig utbildning. Förslaget innebär när- mast en kodifiering av vad som gäller redan i dag. Flertalet kommuner avsätter således varje år medel för utbildningsinsatser för förordnade ställföreträdare. Dessa insatser kan effektiviseras och göras mer en- hetliga genom att länsstyrelserna lämnar råd om vad som bör ingå i utbildningen. Samarbete över kommungränserna och med frivillig- organisationer kan bidra till att ytterligare hålla nere kostnaderna för utbildningsinsatserna.

Utredningens förslag innebär inte desto mindre att mer pengar måste anslås för utbildningsändamål i syfte att höja kvaliteten hos de förordnade ställföreträdarna, inte minst för att gode män skall kunna ta ställning i t.ex. medicinska frågor. Huruvida dessa kostnadsök- ningar tas ut av nyss angivna möjligheter till kostnadsbesparingar på det aktuella området är emellertid osäkert.

Ersättning till gode män och förvaltare, m.fl.

Utredningens förslag till utformning av 12 kap. 16 § föräldrabalken innebär delvis endast en justering med hänsyn till det nya pensions- systemet, se avsnitt B 14.6. I denna del medför förslaget inte någon kostnadsökning i förhållande till vad som har gällt hittills. Försla- get innebär emellertid också att den hjälpbehövande får behålla mer pengar innan han helt eller delvis måste betala sin ställföreträdares

917

Kostnadseffekter

SOU 2004:112

arvode. Det innebär i sin tur att kommunerna kommer att få stå för en större del av arvodena och ersättningarna till förordnade ställföre- trädare. Hur stor denna kostnadsökning blir för kommunerna är dock svårt att uppskatta. Härtill kommer att en del kommuner redan tillämpar en för den enskilde mer förmånlig beloppsgräns i nu aktu- ellt hänseende än som följer av gällande regler, vilket dämpar kost- nadseffekterna. Vid en beräkning av kostnadskonsekvenserna måste man också ta hänsyn till att ett högre gränsbelopp i 12 kap. 16 § föräldrabalken kan antas minska behovet av socialt bistånd från kommunen. En undersökning bland ett mindre antal kommuner har också visat att de förmodade kostnadsökningarna på grund av den nya utformningen av 12 kap. 16 § föräldrabalken skiljer sig mycket från kommun till kommun. Spännvidden på de förväntade kostnads- ökningarna sträcker sig sålunda från 398 kr per år och ställföreträdar- skap till 1 153 kr per år och ställföreträdarskap.

Utredningens förslag att överförmyndaren skall kunna besluta om ersättning till särskilt förordnade vårdnadshavare också till den del uppdraget har avsett att ta tillvara den underåriges personliga in- tressen kan komma att innebära ökade utgifter för kommunerna. Å andra sidan är detta en kostnad som kommunerna bör svara för redan med dagens förhållanden, låt vara att överförmyndaren inte kan besluta om ersättning i detta hänseende och att det i vissa kom- muner framstår som oklart vem som kan göra det.

När det gäller nivåerna för ersättning till förordnade ställföreträ- dare har utredningen föreslagit att det bör utarbetas nya riktlinjer under länsstyrelsernas ledning. Om en generell höjning av arvodes- nivåerna härvid anses påkallad, innebär detta sannolikt ökade utgifter för kommunerna. Kostnadsökningen skulle emellertid kunna dämpas genom en ökad upplysning till de förordnade ställföreträdarna om vilka åtgärder som en ställföreträdare förväntas vidta inom ramen för sitt uppdrag, se avsnitt B 5.3.1. Härigenom undviks att förordnade ställföreträdare utför sysslor som inte bör vara ersättningsgrundande.

Solidariskt skadeståndsansvar för kommunen

Enligt utredningens förslag till 12 kap. 15 a § föräldrabalken skall kommunen svara solidariskt med en förordnad ställföreträdare för ren förmögenhetsskada som uppkommit till följd av den förordnade ställföreträdarens förmögenhetsbrott mot huvudmannen. För de kom- muner som väljer att försäkra sig mot sådana händelser uppkommer

918

SOU 2004:112

Kostnadseffekter

en premiekostnad, se avsnitt A 4. Något krav på försäkring finns dock inte. En kommun kan således välja att ta en utgift för skade- stånd om och när den kommer. Det bör i sammanhanget framhållas att skadeståndsansvaret är begränsat till fem prisbasbelopp och att kommunen regressvis kan kräva den brottslige ställföreträdaren på ersättning som kommunen tvingats att betala. Från ett utdömt skade- stånd får kommunen avräkna utbetald försäkringsersättning. Premie- kostnaden för en normalkommun beräknas uppgå till ca 45 000 kr per år.

Premiekostnaden blir en utgift för kommunen och kompenseras inte av någon annan kostnadsbesparing än eventuellt minskade krav på ekonomiska stödåtgärder till drabbade huvudmän. Utredningen kan inte heller föreslå några givna åtgärder för finansieringen av premiekostnaden.

3 Överförmyndarverksamheten

Ökade befogenheter för överförmyndaren

Genom utredningens förslag ges överförmyndaren större möjlighe- ter att agera bl.a. i samband med anordnandet av ett godmanskap eller förvaltarskap och vid tillsynen av dessa ställföreträdarskap. Vidare skall han kunna begära att framtidsfullmäktige och anhöriga lämnar särskild redovisning i vissa fall. De ökade befogenheterna är emellertid inte förknippade med att överförmyndaren åläggs några nya skyldigheter, utan är främst avsedda att effektivisera överför- myndarens arbete.

Jourverksamhet hos överförmyndaren

Utredningens förslag innebär att gode män ges möjlighet att agera i fler situationer än tidigare. Bl.a. inom hälso- och sjukvården kan det uppstå akuta frågor där en god man inom förhållandevis kort tid måste fatta ett beslut för den enskildes räkning. Finns det inte någon god man förordnad sedan tidigare, måste överförmyndaren med kort varsel kunna utse en sådan. Detta ställer krav på någon form av jour- verksamhet hos överförmyndaren, vilket är förknippat med kostna- der för kommunen.

Kostnaderna för denna jourverksamhet får dock inte överdrivas. Det är inte fråga om att överförmyndarens kansli ständigt skall vara

919

Kostnadseffekter

SOU 2004:112

bemannat, se avsnitt A 6. Utgifterna för jourhållande torde därför blir måttliga.

Ökad uppgiftsskyldighet m.m.

I ett inledningsskede kan kommunerna komma att drabbas av mer- kostnader till följd av att administrativa rutiner och ADB-system måste justeras och anpassas till den ordning som utredningens för- slag innebär.

Överförmyndarna kommer till följd av utredningens förslag till utformning av 16 kap. 11 § föräldrabalken och vissa förordningar som innebär underrättelseskyldighet att administrera en större andel underrättelser och utöva tillsyn över fler spärrade konton. Denna administration kommer naturligtvis att ta tid i anspråk, men under- rättelserna medför samtidigt att överförmyndarens tillsynsverksam- het kan effektiviseras. Eventuella kostnadsökningar hänger i hög grad samman med de åtgärder som en underrättelse medför hos överför- myndaren. En underrättelse som enbart resulterar i en notering i överförmyndarens akt innebär inte några nämnvärda kostnadsök- ningar, men om underrättelsen föranleder ytterligare undersöknings- åtgärder kommer det att medföra kostnadsökningar. En del av dessa kostnadsökningar är emellertid att hänföra till det faktum att över- förmyndaren uppmärksammas på fler ”risksituationer” än i dag. Ut- redningens förslag syftar till att uppnå den ambitionsnivå i tillsyns- frågor som gällande rätt är uttryck för. Kostnadsökningarna kan där- för inte hänföras till några nya uppgifter för kommunerna.

En ökad administration uppkommer också hos de myndigheter som har att sända underrättelser till överförmyndaren, t.ex. Skatte- verket och domstolar.

Gemensam överförmyndarnämnd och bildande av kommunalförbund

Utredningens förslag innebär att möjligheten för kommuner att ha gemensam överförmyndarnämnd och att ingå kommunalförbund klargörs genom uttryckliga regler. Sådana åtgärder innebär kostnads- besparingar som delvis kan kompensera de kostnadsökningar som nämnts ovan.

920

SOU 2004:112

Kostnadseffekter

4 Länsstyrelsernas verksamhet

Utredningens förslag innebär att länsstyrelsernas rådgivande funk- tion bör utvecklas på så sätt att länsstyrelserna gemensamt, under ledning av förslagsvis Länsstyrelsen i Stockholms län, utarbetar all- männa råd till landets överförmyndare. Detta kommer att medföra en kostnadsökning för den länsstyrelse som har att leda arbetet. Denna kostnadsökning kan emellertid kompenseras av de besparing- ar som utredningens övriga förslag beträffande länsstyrelserna inne- bär. Utredningen föreslår nämligen att det skall vara möjligt för flera länsstyrelser att samarbeta i tillsynsfrågor på så sätt att en länsstyrelse skall kunna utöva tillsyn över en överförmyndare i ett annat län än det egna. Enligt uppgift från Länsstyrelsen i Stockholms län kräver utredningens förslag ytterligare en årsarbetskraft där till en kostnad om ca en miljon kronor. Denna kostnad kan till viss del sparas in genom att motsvarande arbete vid landets övriga länsstyrelser under- lättas.

5 Fordon som registreras på omyndiga

Utredningens förslag att förmyndare automatiskt blir ansvariga för de kostnader som deras barns fordonsinnehav medför kommer att innebära ett visst administrativt merarbete för Vägverket. Förslaget kommer dock sannolikt att få till följd att mycket få barn registreras som ägare till motorfordon, vilket innebär att denna merkostnad för Vägverket blir marginell.

6 Övriga förslag

Utredningens arbete berör ett stort antal författningar i vilka det föreslås ändringar. I flertalet fall får emellertid ändringarna inte några kostnadseffekter.

Utredningens förslag kommer dock att medföra krav på informa- tion i olika situationer till allmänheten om innehållet i den nya lag- stiftningen, t.ex. information till föräldrar om innebörden av ”fri” föräldraförvaltning. Vidare fordras, som ovan nämnts, upplysnings- verksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Kostnaden för denna information är emellertid omöjlig att uppskatta, och det är ett ofrån- komligt faktum att ny lagstiftning medför kostnader i detta hän- seende.

921

Frågor om Förmyndare och

ställföreträdare för vuxna

Band

Slutbetänkande av Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare

Stockholm 2004

SOU 2004:112

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets för- valtningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003.

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss.

Broschyren kan beställas hos: Information Rosenbad Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08–405 42 95 Telefon: 08–405 47 29

www.regeringen.se/propositioner/sou/pdf/remiss.pdf

Tryckt av Edita Norstedts Tryckeri AB

Stockholm 2004

ISBN 91-38-22244-2

ISSN 0375-250X

Innehåll

Band I

Sammanfattning ..............................................................

59

Utredningens uppdrag och arbete ........................................

89

Utredningens uppdrag............................................................

89

Arbetets bedrivande................................................................

90

Nordiskt samarbete ................................................................

92

Något om arbetets inriktning och avgränsning ....................

93

Läsanvisningar.........................................................................

94

Föräldrabalken under reformering ........................................

97

Del A Uppföljning av 1995 års reform

1

1995 års reform i huvuddrag ....................................

101

2

Utredningsbehovet ..................................................

107

3

Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor

om förvaltning och tillsyn .........................................

109

3.1 Uppgifter om barns ekonomiska förhållanden, förmyndar- förvaltningen och annan förvaltning under överförmyndarnas

tillsyn ...................................................................................

109

3.2 De ”fria” föräldraförvaltningarna.........................................

111

925

Innehåll SOU 2004:112

3.3 Utfallet i stort av reformen av förmyndarförvaltningen.....114

3.4 Riktlinjer för förstärkning av skyddet för barns egendom

under föräldraförvaltning......................................................

118

Sänkning av gränsbeloppet för den kontrollerade för-

valtningen? ................................................................

119

Kapitaltillskott ...........................................................

120

Bättre information om brister i förvaltningen...........

121

Barns skuldsättning. Gåvor från föräldrar till

barn............................................................................

122

Skärpt kontroll obligatorisk för barn med stor för-

mögenhet? ..................................................................

123

Inskränkningar i möjligheten att placera medel i

finansiella instrument? ..............................................

124

Information till föräldrarna ......................................

125

Organisatorisk förstärkning av tillsynen ...................

127

3.5 Förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares

förvaltning ............................................................................

128

3.6 Föräldrars och förordnade ställföreträdares förvaltning av den enskildes egendom samt vissa andra frågor rörande

den enskildes ekonomiska angelägenheter ..........................

129

3.6.1

Tillgångar på spärrat konto......................................

129

Bakgrund ...................................................................

129

3.6.1.1 Nuvarande regler om spärrade konton ...................

130

Allmänt om spärrade konton.....................................

130

Omyndigas tillgångar ................................................

130

Tillgångar som tillhör en person med förordnad

förmyndare, god man eller förvaltare ........................

134

3.6.1.2

Förbättrade regler om direktinsättning på spärrat

konto, m.m................................................................

136

Omyndigas tillgångar ................................................

136

Tillgångar som tillhör en person med god man eller

förvaltare....................................................................

138

Sänkt beloppsgräns i 16 kap. 11 § föräldrabalken .....

138

Verkan av att penningmedel sätts in på ett spärrat

konto, m.m.................................................................

139

Spärr enligt 13 kap. 8 § respektive 16 kap. 11 § för-

äldrabalken ................................................................

139

926

SOU 2004:112

Innehåll

Gåvor med villkor om särskild överförmyndar-

kontroll ......................................................................

143

Uttag av ränta ...........................................................

143

3.6.1.3

Överförmyndares möjlighet att spärra VP-konton,

fondkonton och depåer ...........................................

144

VP-konton.................................................................

144

Fondkonton...............................................................

145

Värdepapper i depå....................................................

145

Överförmyndarens möjlighet att spärra VP-konton,

fondkonton och depåer ..............................................

146

Skyldighet att anteckna överförmyndarens beslut att

spärra VP-konto, fondkonto eller depå .....................

147

3.6.2

Regler om placering och avyttring av tillgångar.....

148

3.6.2.1 Anteckningar om rätt att förfoga över bankmedel.. 148

Placeringen av reglerna i 9 kap. 5 § lagen om bank-

och finansieringsrörelse..............................................

150

3.6.2.2 Inskrivning av premieobligationer i statsskuld-

boken ........................................................................

152

Möjligheten till inskrivning av premieobligationer i

statsskuldboken avskaffas ..........................................

154

3.6.2.3 Möjlighet för annan än bank att ta emot kunders

medel på konto.........................................................

155

Placering av pengar i anslutning till förvärv av

värdepapper ...............................................................

156

Inlåning av pengar hos andra företag än banker.......

160

3.6.2.4 Köp av värdepapper utan erforderligt samtycke

från överförmyndaren..............................................

161

3.6.3 Uppgiftsskyldighet för myndigheter och banker

m.fl. ...........................................................................

162

3.6.3.1 Överförmyndarens möjligheter att genom informa- tion från myndigheter m.fl. uppmärksammas på

behov av ställföreträdarskap m.m. ..........................

163

Nuvarande bestämmelser om skyldighet för vissa

organ att uppmärksamma överförmyndaren på behov

av ställföreträdare......................................................

163

Förbättrat informationsflöde till överförmyndaren ..

164

927

Innehåll

SOU 2004:112

3.6.3.2 Överförmyndarens möjlighet att på begäran erhålla

information från myndigheter i sin tillsynsverk-

samhet

.......................................................................171

3.6.3.3 Utökad skyldighet för myndigheter att självmant lämna uppgifter till överförmyndaren för att

underlätta dennes tillsynsverksamhet .....................

172

Uppgifter från Skatteverket........................................

174

Uppgifter från domstol...............................................

175

Uppgifter från skolan.................................................

176

3.6.3.4

Överförmyndarens möjlighet att erhålla information

från banker och andra finansiella institut................

176

Banker och kreditmarknadsföretag............................

177

Genombrytande av tystnadsplikten...........................

178

Andra regler om sekretess på det ekonomiska om-

rådet ...........................................................................

179

Bör överförmyndaren ges möjlighet att hos bank eller

annat finansiellt institut begära upplysningar om den

enskildes ekonomiska förhållanden i syfte att utröna

behovet av ställföreträdare? .......................................

180

Bör överförmyndaren ges möjlighet att bryta igenom

tystnadsplikten hos finansiella institut i syfte att ut-

öva tillsyn över föräldrar och förordnade ställföre-

trädare?.........................................................................

182

3.6.4

Räkenskaper och redovisning ..................................

183

Synpunkter på regleringen rörande räkenskaper och

redovisning ................................................................

185

3.6.5

Omyndigas skuldsättning ........................................

186

3.6.5.1

Allmänt om barns skuldsättning .............................

186

Bakgrund ...................................................................

186

Registrering av skulder ..............................................

188

Barns rättshandlingsförmåga .....................................

190

Föräldrar som ställföreträdare för barnet ..................

191

Begränsningar i föräldrars rätt att vidta rättshand-

lingar för sina barns räkning .....................................

192

3.6.5.2

Skulder på grund av brott ........................................

193

928

SOU 2004:112

Innehåll

3.6.5.3

Skatteskulder ............................................................

194

Åtgärder för att förhindra att barn skuldsätts på

grund av skatt på kapitalvinster och andra skatter

och avgifter ................................................................

195

3.6.5.4 Skulder för konsumtion m.m. .................................

197

Transaktioner med förmyndarens samtycke .............

198

Transaktioner utan förmyndarens samtycke.............

199

Åtgärder för att förhindra att barn skuldsätts för

konsumtionsskulder m.m. .........................................

200

3.6.5.5

Fordonsrelaterade skulder.......................................

201

Tänkbara åtgärder för att förhindra att barn drabbas

av fordonsrelaterade skulder .....................................

202

Skyldighet för barnets förmyndare att ansvara för

kostnader m.m. som är förknippade med fordons-

innehavet. Underrättelse till överförmyndaren.........

204

Innebörden av förmyndarnas ansvar........................

205

Undantag från förmyndarens ansvar........................

206

Barnets förvärv av motorfordon ...............................

207

Barnet blir myndigt eller förvärvar förarbehörighet,

m.m. ..........................................................................

208

Ytterligare om ansvarets placering ............................

208

Endast förmyndare kan göras ansvariga för en

omyndig persons fordonsinnehav ..............................

209

3.6.5.6

Föräldrars möjlighet att för sina barns räkning ingå

avtal som innebär skuldsättning..............................

210

Rättshandlingar som innebär skuldsättning..............

212

Förtydligande av föräldrars möjlighet att vidta rätts-

handlingar som innebär att barnet sätts i skuld ........

213

3.6.5.7

Registrering av barns skulder i kreditupplysnings-

register ......................................................................

214

3.6.6

Skydd för gåvor till underåriga, m.m. .....................

216

Barns möjligheter att ta emot och förfoga över gåvor....

216

Ställföreträdare för barn vid mottagande av gåva ....

217

Gåvor från barnet .....................................................

218

3.6.6.1

Gåvans fullbordande ................................................

219

Lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva ...

219

Övriga förvärv genom gåva ......................................

220

929

Innehåll SOU 2004:112

3.6.6.2

Ogiltiga gåvor ...........................................................

222

Förklaringsmisstag .......................................................

222

Skenavtal ......................................................................

222

Ogiltighet enligt 33 eller 36 § avtalslagen samt enligt

förutsättningsläran .....................................................

223

Återgång enligt gåvolagen ............................................

223

Återvinning enligt konkurslagen..................................

223

3.6.6.3

Utmätning hos föräldrar ..........................................

224

Lös egendom i bostaden ...............................................

224

Annan lös egendom......................................................

226

Tillgångar på bankkonton............................................

227

Avstående från arv eller testamente.............................

230

3.6.6.4

Åtgärder för att säkerställa att gåvor till barn

skyddas......................................................................

231

Tillgångar på bankkonton............................................

232

Avstående från arv eller testamente.............................

239

Dyrare lösegendom.......................................................

241

Fritidshus, dyrare inventarier, immaterialrättigheter

m.m...............................................................................

242

4

Skydd för den enskilde mot företrädarens obehöriga

dispositioner med huvudmannens medel....................

243

4.1

Bakgrund................................................................................

243

4.2

Gällande rätt ..........................................................................

244

4.2.1

Företrädarens redovisning av sin förvaltning .........

244

Förvaltning genom förordnad förmyndare, god man

eller förvaltare...............................................................

244

Föräldraförvaltning......................................................

244

Överförmyndarens granskning av sluträkningen .......

246

4.2.2

Företrädarens skadeståndsskyldighet .....................

247

4.2.3

Statens och kommunernas skadeståndsskyldighet....

248

Ersättning enligt brottsskadelagen (1978:413) ...........

248

Kommunens skadeståndsskyldighet.............................

250

4.3

Reformbehovet......................................................................

251

930

SOU 2004:112 Innehåll

4.3.1

Fristen för väckande av skadeståndstalan enligt

12 kap. 14 och 15 §§ föräldrabalken........................

252

Preskription av fordran på skadestånd vid fri föräldra-

förvaltning.....................................................................

252

Kravet på dokumentation ............................................

255

Förlängning av preskriptionstiden i 12 kap. 15 § för-

äldrabalken ...................................................................

257

4.3.2

Förbättrat skydd för huvudmannen mot före-

trädarens brottsliga befattning med huvud-

mannens egendom....................................................

258

4.3.2.1

Möjlighet för överförmyndaren att begära utdrag

ur belastningsregistret, m.m....................................

259

Begränsning av närståendes rätt att ta del av de belast-

ningsregisterutdrag som förvaras hos överförmyndaren

i anledning av ställföreträdarskapet .............................

262

Ytterligare begränsningar av närståendes rätt att enligt

16 kap. 7 § föräldrabalken ta del av uppgifter hos över-

förmyndaren .................................................................

263

4.3.2.2 Utökade möjligheter för huvudmannen att er-

hålla kompensation för skada som vållats av

företrädaren ..............................................................

264

Vem skall utge ersättningen? ........................................

266

Vilka skador bör ersättas?.............................................

267

Närmare om utformningen av ersättnings-

skyldigheten...................................................................

269

Begränsning av ersättningens storlek ...........................

270

Skadeståndets förhållande till försäkringar och brotts-

skadeersättning..............................................................

271

Kommunens och försäkringsgivarens regressrätt .........

272

Vem kan begära skadestånd?........................................

272

Hur skall regleringen om solidariskt skadeståndsansvar

finansieras?....................................................................

273

5

Frågeställningar kring den förordnade ställföre-

trädarens åtgärder med huvudmannens kontokort

och internetbank .....................................................

275

5.1 Den gode mannens rättshandlande för huvudmannens

räkning...................................................................................

276

931

Innehåll

SOU 2004:112

Den gode mannens tillgång till huvudmannens bank-

medel

............................................................................. 277

5.2 Den gode mannens användning av huvudmannens konto-

kort eller internetbank ..........................................................

277

5.2.1

Betalningar med kontokort......................................

279

Vad är ett kontokort? ...................................................

279

Allmänt om användning av kontokort .......................

280

Kontokort som används av annan än konto-

havaren .........................................................................

281

Den gode mannens hantering av ett kontokort som

huvudmannen frivilligt har överlämnat till den gode

mannen.........................................................................

283

Den gode mannens hantering av ett huvudmannen

tillhörigt kontokort som han använder utan lov.........

284

Den gode mannens möjlighet att ansöka om kontokort

som är kopplat till huvudmannens konto....................

285

Vem står risken för att det inte går att utreda vem som

har företagit en viss transaktion? .................................

288

Andra förordnade ställföreträdare ...............................

289

5.2.2

Betalningar via internet ............................................

290

Den gode mannen företar en rättshandling för huvud-

mannens räkning via dennes internetuppkoppling mot

banken ..........................................................................

291

Den gode mannen förfogar över huvudmannens

internetuppkoppling mot banken utan dennes till-

stånd..............................................................................

292

Den gode mannen förfogar över huvudmannens konto

via en egen internetuppkoppling ..................................

292

5.3 Behövs det särskild reglering av förordnade ställföre- trädares hantering av kontokort och internettjänster

som är kopplade till huvudmannens konto?

........................293

6

Överförmyndarverksamheten .....................................

297

6.1 Överförmyndarnas hantering av nya uppgifter genom

1995 års reform......................................................................

297

6.2 Överförmyndarverksamhetens organisation.......................

299

932

SOU 2004:112 Innehåll

6.2.1 Kort om nuvarande organisation ............................

299

6.2.2 Behov och utrymme för ändringar..........................

299

6.2.3

Åtgärder inom kommunerna...................................

301

Bättre resurser ...............................................................

301

Överförmyndare eller överförmyndarnämnd? ...........

302

Överförmyndares och nämndledamöters

kompetens......................................................................

303

Delegationsmöjligheterna .............................................

304

6.2.4

Samverkan mellan kommuner .................................

305

Nuvarande samverkansmöjligheter .............................

305

Samverkan mellan kommunerna för framtiden..........

307

6.2.5 Incitament att pröva organisationsform.................

308

6.3

Nya uppgifter för överförmyndarna? ..................................

309

6.4

Utbildningen av överförmyndare ........................................

311

7

Länsstyrelsernas tillsyn och roll i övrigt......................

313

7.1

Inledning ...............................................................................

313

7.2

Utfallet av reformen – slutsatser..........................................

313

Slutsatser .......................................................................

314

7.3

Förstärkning av länsstyrelsernas roll ...................................

315

7.4 Koncentration och samverkan i länsstyrelsernas verksamhet

för tillsyn och rådgivning m.m.............................................

319

Band II

Del B Företrädare för vuxna hjälpbehövande

Inledning ........................................................................

361

1

Översikt över rättsläget.............................................

363

1.1

Godmanskaps- och förvaltarskapsinstituten.......................

363

Godmanskap enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken ..........

363

Förvaltarskap................................................................

364

933

Innehåll SOU 2004:112

Gränsområdet för den enskildes resp. ställföreträdarens

behörighet......................................................................

366

Relationen mellan godmanskap enligt 11 kap. 4 § FB

och förvaltarskap ..........................................................

367

Om kolliderande rättshandlingar................................

368

Att sörja för den enskildes person.................................

369

Att bevaka den enskildes rätt .......................................

370

Om institutens användning.........................................

370

1.2

Stödpersoner enligt viss lagstiftning ....................................

371

Kontaktperson enligt socialtjänstlagen.........................

371

Insatser enligt LSS (personlig assistent och biträde av

kontaktperson) .............................................................

372

Personligt ombud .........................................................

375

Stödperson enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk

tvångsvård ....................................................................

378

Stödperson enligt lagen om rättspsykiatrisk vård

(1998:1129) .................................................................

379

Kontaktperson enligt lagen (1988:870) om vård av

missbrukare...................................................................

380

Kontaktperson enligt lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga....................................

381

Representation av make ...............................................

382

2

Huvuddragen av gällande rätt i vissa länder ................

385

2.1

Inledning................................................................................

385

2.2

Danmark ................................................................................

385

2.3

Norge ...................................................................................

388

2.4

Finland ...................................................................................

391

2.5

Island ...................................................................................

395

2.6

England ..................................................................................

397

2.7

Tyskland.................................................................................

402

2.8

Nederländerna .......................................................................

408

3

Europarådets rekommendation om skydd för hjälp-

behövande vuxna .....................................................

411

934

SOU 2004:112

Innehåll

4

Utgångspunkter för en reglering ................................

421

4.1

Vilka behöver en företrädare? ..............................................

421

4.1.1 Demenssjukdomar ...................................................

422

4.1.2 Andra personer med förvärvade hjärnskador i vuxen

ålder...........................................................................

425

4.1.3 Psykiska funktionshinder ........................................

425

4.1.4 Utvecklingsstörning, autism och autismliknande

tillstånd......................................................................

427

4.1.5 Patienter med nedsatt beslutsförmåga inom den

somatiska hälso- och sjukvården – exempel på

situationer och tillstånd ...........................................

428

4.2 Riktlinjer................................................................................

430

Behovet av regler om ställföreträdare för vuxna..........

430

Regleringens framtida karaktär....................................

431

Principer .......................................................................

432

Ytterligare om de anhörigas roll...................................

434

Regelstrukturen.............................................................

434

Nordisk rättslikhet........................................................

436

4.3 Samspel mellan den enskilde och hans ställföreträdare i

fråga om behörigheten..........................................................

436

5

Gode män och förvaltare enligt föräldrabalken ............

441

5.1 Gränsdragningen mellan godmans- och förvaltarinstituten,

främst avseende ekonomiska angelägenheter......................

441

Godmanskap kontra förvaltarskap ..............................

442

Direktiven.....................................................................

442

Föräldrabalkens regler en stomme ...............................

443

Enkätsvar......................................................................

443

Vidgade möjligheter till förvaltarskap? Förstärkning av

god mans position? .......................................................

443

Indelning i ekonomiska och personliga angelägen-

heter ...........................................................................

447

5.2 Företrädare i personliga angelägenheter..............................

448

Utgångspunkter .........................................................

449

Uttömmande reglering ..............................................

449

935

Innehåll

SOU 2004:112

Frågor av utpräglat personlig natur

...........................450

Uppdragets räckvidd..................................................

451

Endast godmanskap ...................................................

453

Följdfrågor .................................................................

455

5.3 Räckvidden av ställföreträdarens uppgifter på det person-

liga planet och relationen till andra stödpersoner ...............

457

5.3.1

Ställföreträdarens personliga engagemang..............

457

Den enskildes vilja och välbefinnande ......................

458

Ställföreträdarens kontakter med den enskilde..........

459

5.3.2 Ställföreträdarens förhållande till andra ställföre-

trädare i och utanför uppdragets ram m.m. ............

464

5.3.3 Om dubbla roller för ställföreträdaren ...................

466

6

Ställföreträdarskap genom fullmakter och andra

direktiv

...................................................................

469

6.1

Fullmakter för framtida bruk ...............................................

469

6.1.1

Inledning ...................................................................

469

6.1.2 Fullmakters verkan sedan beslutsinkompetens

inträtt.........................................................................

471

6.1.2.1

Fullmakter och förvaltarskap...................................

471

6.1.2.2 Ogiltighetsgrunder....................................................

472

6.1.2.3 Fullmakter och godmanskap ...................................

473

6.1.2.4

Rättegångsfullmakter ...............................................

474

6.1.2.5 Fullmakter för hälso- och sjukvård ..........................

475

6.1.3

Utländsk rätt.............................................................

475

6.1.4 Framtidsfullmakter – ett alternativ eller komp-

lement till övriga stödformer? .................................

476

6.1.5 Grunddragen i en ny lagstiftning om framtids-

fullmakter..................................................................

480

Anknytning till befintliga regelsystem........................

481

Den enskilde bestämmer uppdraget ...........................

481

Begränsningar av formaliteter ...................................

482

936

SOU 2004:112

Innehåll

Utfyllnad med sysslomannaregler .............................

482

Insyn och kontroll .....................................................

482

Framtidsfullmakter kan inte täcka alla behov ..........

483

6.2 Närmare om lagstiftning om framtidsfullmakter ...............

483

6.2.1

Formkrav ..................................................................

483

6.2.2

Val av fullmäktig ......................................................

487

6.2.3

Registrering av framtidsfullmakter .........................

488

6.2.4 De medicinska förutsättningarna och sekretessen

till skydd för den enskilde .......................................

491

6.2.5 Andra förutsättningar för ikraftträdande ...............

493

6.2.6 Det inre förhållandet mellan fullmaktsgivare och

fullmäktig..................................................................

496

6.2.7

Begränsningar i fullmäktigens behörighet..............

499

6.2.8

Återkallelse och upphävande av fullmakten ...........

501

6.2.9

Framtidsfullmäktig inom hälso- och sjukvården ...

506

6.2.10

Tolkning av fullmakten, utfyllnad m.m..................

508

6.2.11

Överförmyndarens granskning ...............................

511

6.2.12

Tredjemansskydd m.m.............................................

514

6.2.13

Reglernas placering ..................................................

519

6.2.14

Framtidsfullmakter i praktiken ...............................

521

6.3 Fullmakters ogiltighet vid bristande rättslig handlings-

förmåga..................................................................................

523

6.4

Medgivande om periodiska betalningar...............................

526

7

Anhöriga ställföreträdare i vissa ekonomiska

angelägenheter........................................................

531

7.1

Bakgrund ...............................................................................

531

7.2

Inledande överväganden .......................................................

534

7.3

Anhöriga ställföreträdare .....................................................

536

937

Innehåll

SOU 2004:112

7.3.1

Behörighetens avgränsning m.m..............................

536

7.3.2

Om beslutsinkompetensens fastställande...............

539

7.3.3 Turordningen för de anhöriga .................................

545

7.3.4 Närmare om de anhörigas behörighet.....................

548

7.3.5

Tredjemansskydd m.m.............................................

553

7.3.6 Skyldigheter för de anhöriga....................................

556

7.3.7

Ställföreträdarnas skadeståndsskyldighet ...............

558

8

Företrädarskap inom hälso- och sjukvård, m.m. ..........

561

8.1 Allmänt om bl.a. kroppsliga ingrepp och samtyckets

betydelse ................................................................................

561

8.2

Utredningsuppdraget............................................................

563

8.3

Införandet av skyldigheter för vårdgivare m.fl....................

564

8.4 Information och samtycke i hälso- och sjukvården –

gällande rätt ...........................................................................

566

8.4.1 Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)....................

566

8.4.2 Lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso-

och sjukvårdens område...........................................

568

8.4.3

Patientens självbestämmanderätt ............................

569

8.4.4

Om formerna för samtycke .....................................

572

8.5 Ställföreträdande samtycke till vård och behandling,

m.m. – gällande rätt...............................................................

574

8.5.1

Närstående ................................................................

575

8.5.2

Ställföreträdare enligt föräldrabalken......................

576

8.5.3

Fullmäktige och ombud ...........................................

578

8.6 I förväg lämnade muntliga och skriftliga direktiv ...............

579

8.6.1

Vårddirektiv i allmänhet...........................................

579

8.6.2

Livstestamenten........................................................

580

8.6.2.1

Kommittén om vård i livets slutskede.....................

582

938

SOU 2004:112 Innehåll

8.7

Internationella konventioner m.m.......................................

583

8.8

Nordisk rätt...........................................................................

585

8.8.1

Danmark ...................................................................

585

8.8.2

Norge........................................................................

588

8.8.3

Finland ......................................................................

591

8.8.4

Island.........................................................................

593

8.9

Utredningsarbetet.................................................................

594

8.10

Avgränsning av ny lagstiftning.............................................

596

8.11

Vägledande principer ............................................................

598

8.12

Lagstiftning om ställföreträdare för vuxna med bristande

beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården .......................

599

8.12.1

Innehåll och tillämpningsområde............................

599

8.12.2

Bristande beslutsförmåga.........................................

601

8.12.3

Formerna för beslut om avsaknad av besluts-

förmåga .....................................................................

604

8.12.4

Allmänt om ställföreträdare för patienten..............

609

8.12.5

Framtidsfullmäktige och vårdombud .....................

614

8.12.6

Anhöriga ...................................................................

619

8.12.7

God man enligt föräldrabalken ...............................

622

8.12.8

Begränsningar i ställföreträdarens behörighet att

medge tvångsåtgärder, m.m.....................................

624

8.12.9

Begränsningar i ställföreträdarens behörighet att

motsätta sig livräddande och livsuppehållande

behandling ................................................................

627

8.12.10 Åtgärder som inte kräver ställföreträdarens

samtycke ...................................................................

629

8.12.11 Patientens egen vilja.................................................

632

Beslutsmodeller .........................................................

632

Överväganden...........................................................

635

939

Innehåll

SOU 2004:112

8.12.12 Livsslutsdirektiv........................................................

640

8.12.13 Talerätt vid domstol .................................................

646

9

Ställföreträdare beträffande forskning på person .........

647

9.1

Förslagets avgränsning..........................................................

647

9.2 Samtycke vid forskning m.m. enligt gällande svensk rätt

samt enligt den biomedicinska konventionen .....................

649

9.2.1

Biobanker ..................................................................

649

9.2.2

Etikprövning av forskning .......................................

651

9.2.3

Klinisk läkemedelsprövning.....................................

654

9.2.4 Europarådets konvention om mänskliga rättig-

heter och biomedicin................................................

656

9.3 Dispositionen av reglerna .....................................................

658

9.4 Behovet av forskning kontra skyddet för den enskilde –

principer för en reglering ......................................................

660

9.5 Närmare om behörig företrädare vid forskning m.m. ........

664

9.6 Företrädare för patient vid forskningsåtgärd och läke-

medelsprövning i akutfall......................................................

666

10

Företrädarskap inom området för social välfärd ...........

671

10.1

Inledning................................................................................

671

10.1.1

Socialtjänstlagen .......................................................

673

10.1.2

Socialförsäkringar m.m. ...........................................

678

10.1.3

LSS och LASS ...........................................................

682

10.2

Omfattningen av hjälpbehovet.............................................

688

10.2.1 Vissa fakta om insatser enligt socialtjänstlagen

och LSS......................................................................

688

10.2.2 De äldres hälsa och hjälpbehovet.............................

689

10.2.3 Förhållandet mellan hälso- och sjukvård och

socialtjänst.................................................................

691

940

SOU 2004:112

Innehåll

10.2.4

Möjligheter till inflytande........................................

692

10.2.5

Särskilt om handikappomsorg.................................

693

10.2.6 Om de anhörigas roll ...............................................

695

10.2.7

Begränsningsåtgärder och självbestämmande ........

696

10.2.8 Inställningen till ställföreträdarskap m.m. inom

äldreomsorg och LSS-verksamhet...........................

698

Vem uppmärksammar socialtjänsten på äldre

människors behov av särskilt boende? ......................

699

Vem anses som sökande om bistånd i form av

särskilt boende? .........................................................

700

Vem fäster uppmärksamhet på behovet av

LSS-insatser?.............................................................

700

Vem är sökande när det gäller LSS-insatser?............

701

Om handläggningen av en anmälan eller ansökan

från annan än den enskilde .......................................

701

Om svårigheter att få till stånd nödvändiga insatser

eller åtgärder..............................................................

702

Hur bedöms den enskildes beslutsförmåga? ..............

703

Vem bör i framtiden bedöma beslutsförmågan?........

704

Anhörigas roll ............................................................

704

Av den enskilde utsedda ställföreträdare...................

705

10.3 Överväganden .......................................................................

705

10.3.1

Inledande överväganden ..........................................

705

10.3.2

Tillämpningsområde ................................................

709

10.3.3

Bristande beslutsförmåga.........................................

711

10.3.4 Allmänt om ställföreträdare för den enskilde ........

714

10.3.5

Framtidsfullmäktig och vårdombud .......................

721

10.3.6

Anhöriga ...................................................................

724

10.3.7 God man och förvaltare enligt föräldrabalken .......

726

10.3.8 Begränsningar i ställföreträdarens behörighet att

medge tvångsåtgärder m.m......................................

728

10.3.9 Åtgärder som inte kräver ställföreträdarens

samtycke ...................................................................

733

941

Innehåll

SOU 2004:112

10.3.10 Den enskildes egen vilja ...........................................

734

11

Ställföreträdare för vuxna i domstolsprocessen............

737

11.1

Introduktion..........................................................................

737

11.2

Regleringen i rättegångsbalken.............................................

739

11.2.1 Inledning ...................................................................

739

11.2.2 Gällande regler i rättegångsbalken...........................

740

11.2.3 Överväganden...........................................................

742

God mans roll som ställföreträdare i tvistemål i

allmänhet eller i ärende .............................................

743

Ställföreträdarens rätt att ange brott eller föra

talan på grund av brott eller annan skadegörande

handling .....................................................................

744

Ställföreträdare för vuxna utan beslutsförmåga som

är misstänkta för brott m.fl. .......................................

747

11.3

Förvaltningsprocessen ..........................................................

748

11.4

Rättegångsfullmakters verkan vid beslutsinkompetens......

750

11.5

Närmare om framtidsfullmakt som behörighetsgrund.......

751

11.6

Behandlingen i domstolarna av frågor om ställföre-

trädare ...................................................................................

753

Allmän domstol m.m. ................................................

753

Förvaltningsprocessen................................................

755

Ställföreträdares misskötsamhet m.m.........................

756

Om uppenbart ogrundade ansökningar.....................

757

12

Ställföreträdares möjlighet att sätta någon annan i sitt

ställe, m.m. ............................................................

759

12.1

Bakgrund................................................................................

759

12.2

Olika former av uppdragstagare ...........................................

760

Uppdragstagaren handlar i huvudmannens namn....

760

Uppdragstagaren handlar i eget namn.......................

761

Budets och den osjälvständige uppdragstagarens

ansvar för skada.........................................................

762

942

SOU 2004:112

Innehåll

12.3 Förordnade ställföreträdares möjlighet att anlita

utomstående personer för fullgörandet av sitt uppdrag .....

763

12.4 Förordnade ställföreträdares möjlighet att låta utom-

stående personer fatta egna beslut i frågor som ankommer

på ställföreträdaren ...............................................................

765

12.4.1 Förordnade ställföreträdares behov av att kunna

överlåta beslutanderätt till annan ............................

766

Tillfällig ersättare för förordnade förmyndare, gode

män och förvaltare.....................................................

767

Förordnade ställföreträdares behov av att kunna

uppdra åt en utomstående att biträda den hjälp-

behövande i en särskild angelägenhet........................

768

Autogiro och andra stående betalningsöver-

föringar ......................................................................

769

Verkan av att en förordnad ställföreträdare ges

möjlighet att uppdra åt någon utomstående att

rättshandla för den hjälpbehövandes räkning............

770

12.4.2 Regler om förordnade ställföreträdares rätt att

uppdra åt annan att rättshandla på den enskildes

vägnar........................................................................

771

Tillfällig ersättare för förordnade förmyndare, gode

män och förvaltare.....................................................

773

Hjälp i en särskild angelägenhet................................

775

Autogiro och andra stående betalningsöver-

föringar ......................................................................

776

Ansvaret för uppdragstagarens åtgärder ....................

777

Uppdragstagarens rätt till ersättning .........................

778

12.5 Framtidsfullmäktiges, vårdombuds och anhöriga ställ-

företrädares möjlighet att sätta någon annan i sitt ställe ....

779

12.5.1 Framtidsfullmäktiges möjlighet att sätta någon

annan i sitt ställe.......................................................

779

12.5.2 Vårdombuds möjlighet att sätta någon annan i sitt

ställe ..........................................................................

781

12.5.3 Anhöriga ställföreträdares möjlighet att sätta

någon annan i sitt ställe............................................

782

Ekonomiska angelägenheter ......................................

782

Personliga angelägenheter..........................................

783

943

Innehåll SOU 2004:112

12.6 Oförutsedda händelser som medför tillfälligt förfall för

vårdnadshavare.......................................................................

783

13 Gode mäns och förvaltares lämplighet, kvalifikationer

och utbildning. Den enskildes inflytande i frågor

rörande ställföreträdarskapet, m.m. ...........................

789

13.1 Bakgrund................................................................................

789

13.2 Gode mäns och förvaltares lämplighet och

kvalifikationer........................................................................

790

Anhöriga som god man och förvaltare.......................

791

Jävsförhållanden........................................................

794

Särskilt om s.k. förvaltarenheter ................................

796

Sammanfattning ........................................................

798

Kontrollåtgärder vid förordnande av god man eller

förvaltare....................................................................

798

13.3 Rekrytering och utbildning av gode män och förvaltare ....

800

Bakgrund ...................................................................

800

13.3.1 Nuvarande utbildningsinsatser och annat stöd för

gode män och förvaltare...........................................

801

Kommunernas utbildningsinsatser ............................

801

Andra utbildningsinsatser för gode män och

förvaltare....................................................................

801

Utbildning för överförmyndare.................................

802

13.3.2 En framtida organisation av utbildningsinsatserna

för gode män och förvaltare.....................................

802

Samtliga gode män och förvaltare skall ha rätt att

erhålla erforderlig utbildning.....................................

802

Ansvaret för utbildningen bör ligga på över-

förmyndaren ..............................................................

803

Deltagande i utbildning bör inte vara obligatoriskt ...

804

Innehållet i utbildningen ...........................................

804

Utbildningens genomförande ....................................

806

Samarbete med olika intresseorganisationer

och mellan kommuner ...............................................

806

Kostnadsaspekter........................................................

807

13.3.3 Länsstyrelsens roll i utbildningsfrågor....................

807

13.3.4 Rekrytering av gode män och förvaltare .................

809

944

SOU 2004:112

Innehåll

13.4 Huvudmannens möjlighet att komma till tals och utöva

inflytande vid anordnande av ställföreträdarskap och vid

val och byte av god man eller förvaltare ..............................

811

Bakgrund...................................................................

811

13.4.1 Den enskildes inflytande vid valet av gode män

och förvaltare............................................................

812

13.4.2 Den enskildes möjlighet att byta god man eller

förvaltare...................................................................

814

13.4.3 Den enskildes möjlighet att komma till tals vid

anordnande av godmanskap och förvaltarskap.......

816

Den enskildes rätt att yttra sig...................................

817

Muntlig förhandling ..................................................

818

Rättsligt biträde i frågor om anordnande av ställföre-

trädarskap..................................................................

820

14 Frågor om ersättning till förordnade förmyndare,

gode män, förvaltare och särskilt förordnade

vårdnadshavare, m.fl. ..............................................

823

14.1

Bakgrund ...............................................................................

823

14.2

Gällande rätt..........................................................................

823

Ersättningens bestämmande och storlek ....................

823

Huvudmannens ställning som arbetsgivare för

företrädaren ...............................................................

825

Beloppsgränsen i 12 kap. 16 § tredje stycket föräldra-

balken ........................................................................

827

Ersättning till särskilt förordnade vårdnads-

havare ........................................................................

827

Maximering av antalet företrädaruppdrag ................

828

Tidpunkten för ingivande av årsräkning ..................

828

Uppskattning av kostnaden för ställföre-

trädarskapet ...............................................................

828

14.3 Ersättningens bestämmande och storlek.............................

829

Ersättningsnivån .......................................................

830

Förskottsbetalning .....................................................

834

Tidpunkten för bestämmandet av ersättningen.........

835

14.4 Tidpunkten för ingivande av årsräkning..............................

836

Utredningens överväganden .....................................

837

945

Innehåll

SOU 2004:112

14.5

Huvudmannens ställning som arbetsgivare åt sin

företrädare..............................................................................

838

Kommunen som arbetsgivare för förordnade före-

trädare........................................................................

839

Huvudmän med företrädare befrias från skyldighet

att betala sociala avgifter............................................

841

Sammanfattande bedömning.....................................

841

14.6

Inkomstgränsen i 12 kap. 16 § tredje stycket

föräldrabalken........................................................................

841

Beloppsgränsen är för snäv ........................................

843

Arbetsgivaravgiftens och negativa tröskeleffekters

inverkan.....................................................................

843

Det nya pensionssystemets inverkan..........................

844

Utredningens överväganden......................................

846

14.7

Ersättning till särskilt förordnade vårdnadshavare..............

849

Utredningens överväganden......................................

849

14.8

Maximering av antalet företrädaruppdrag............................

850

Utredningens överväganden......................................

851

14.9

Uppskattning av kostnaden för ställföreträdarskapet ........

852

Del C Övriga frågor

1

Ytterligare frågor om rättsskydd för personer med

bristande beslutsförmåga..........................................

855

1.1

Bakgrund................................................................................

855

1.2

Skydd mot oförmånliga avtalssituationer ............................

855

1.2.1 Avtalslagens bestämmelser till skydd för personer

med bristande beslutsförmåga .................................

856

31 § avtalslagen..........................................................

856

33 § avtalslagen..........................................................

857

36 § avtalslagen..........................................................

858

1.2.2 Lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits

under påverkan av en psykisk störning ...................

859

1.2.3 Sammanfattande synpunkter ...................................

861

1.3 Skydd mot våld och andra övergrepp...................................

861

946

SOU 2004:112

Innehåll

1.3.1

Äldre personer..........................................................

862

1.3.2

Personer med funktionshinder................................

865

1.3.3 Regler som syftar till att skydda personer med

bristande beslutsförmåga från våld och andra

övergrepp ..................................................................

866

Lex Sarah...................................................................

867

Möjligheter att straffrättsligt beivra övergrepp.

Betydelsen av sekretess inom socialtjänsten och

hälso- och sjukvården ................................................

868

Lagen (1988:609) om målsägandebiträde ................

871

Tolkhjälp ...................................................................

871

Ställföreträdares möjlighet att medverka vid ut-

färdandet av rättsintyg ..............................................

872

Kontroll av lämpligheten hos dem som är aktuella

för uppdrag som förordnad ställföreträdare...............

872

1.3.4 Haagkonferensen för internationell privaträtt.......

872

1.3.5 Samhällets möjligheter att upptäcka utsatta

personer med bristande beslutsförmåga .................

873

Sammanfattning ........................................................

876

1.3.6 Sammanfattande synpunkter...................................

876

1.4 Ställföreträdares möjlighet att medverka vid utfärdande av rättsintyg beträffande personer med bristande besluts-

förmåga..................................................................................

877

Utredningens överväganden .....................................

879

2 Några speciella frågor angående arv och testamente, av- veckling av bostad med hyresrätt, tystnadsplikt, m.m.. 883

2.1 Möjlighet för god man och förvaltare att avstå från arv

eller testamente .....................................................................

883

Avstående från arv eller testamente...........................

883

Avstående från arv i allmänhet .................................

883

Godkännande av testamente.....................................

884

Bortavarande arvtagare.............................................

885

Avstående från testamente.........................................

886

2.2 Ett par frågor om samtycke från ställföreträdare till

åtgärder från den enskilde ....................................................

887

947

Innehåll

SOU 2004:112

Inledning ...................................................................

887

God mans samtycke till drivande av rörelse .............

888

Samtycke från förvaltare till äktenskapsförord m.m.

och till avsägelse av rätt till arv .................................

889

2.3 Avveckling av bostad med hyresrätt ....................................

890

2.4

Tystnadsplikt för ställföreträdare.........................................

892

2.5

Upplysningsskyldighet för ställföreträdare.........................

895

Del D Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser........................

899

Ikraftträdande........................................................................

899

Övergångsbestämmelser .......................................................

900

Föräldrabalken..........................................................

900

Godmanskapets omfattning.......................................

901

Gode mäns behörighet i hälso- och sjukvårds-

angelägenheter............................................................

901

Äldre förvaltarskap med behörighet i personliga

angelägenheter............................................................

902

Fullmakter m.m. .......................................................

903

Hälso- och sjukvård .................................................

905

Social välfärd .............................................................

908

Forskning m.m. ........................................................

909

Del E Kostnadseffekter

Kostnadseffekter ..............................................................

915

1

Nya ställföreträdarformer.....................................................

916

2

Frågor om god man och förvaltare.......................................

917

Utbildning av gode män och förvaltare.....................

917

Ersättning till gode män och förvaltare, m.fl.............

917

Solidariskt skadeståndsansvar för kommunen...........

918

948

SOU 2004:112

Innehåll

3

Överförmyndarverksamheten..............................................

919

Ökade befogenheter för överförmyndaren ................

919

Jourverksamhet hos överförmyndaren ......................

919

Ökad uppgiftsskyldighet m.m....................................

920

Gemensam överförmyndarnämnd och bildande av

kommunalförbund ....................................................

920

4

Länsstyrelsernas verksamhet................................................

921

5

Fordon som registreras på omyndiga ..................................

921

6

Övriga förslag........................................................................

921

Band III

Författningsförslag

1

Föräldrabalken och nya lagar ....................................

961

1.1

Förslag till lag om ändring i föräldrabalken ........................

961

1.2 Förslag till lag om framtidsfullmakter m.m. och om

behörighet i vissa fall för anhöriga.....................................

1023

1.3 Förslag till lag om ställföreträdare för vuxna med bristande

beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m.............

1032

1.4 Förslag till lag om ställföreträdare för vuxna med bristande

beslutsförmåga inom den sociala välfärden .......................

1040

2

Författningar på det medicinskrättsliga området .......

1047

2.1

Förslag till lag om ändring i abortlagen (1974:595)..........

1047

2.2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763) ...........................................................................

1049

2.3

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1140) om

insemination ........................................................................

1051

2.4

Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125) ..

1052

2.5 Förslag till lag om ändring i patientjournallagen

(1985:562) ...........................................................................

1053

949

Innehåll

SOU 2004:112

2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:711) om

befruktning utanför kroppen..............................................

1055

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:115) om åtgärder

i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg

från människa ......................................................................

1057

2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1128) om

psykiatrisk tvångsvård.........................................................

1059

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1129) om

rättspsykiatrisk vård............................................................

1061

2.10

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:831) om

transplantation m.m. ...........................................................

1062

2.11

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område ........

1066

2.12

Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen

(2004:168)............................................................................

1068

3

Författningar på det socialrättsliga området ..............

1071

3.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring.................................................................

1071

3.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring .........................................................

1074

3.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:989) om

socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara ..........

1075

3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:870) om

vård av missbrukare i vissa fall............................................

1076

3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga ...........................

1077

3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade.....................

1078

3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:389) om

assistansersättning...............................................................

1081

3.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension...........................................

1082

950

SOU 2004:112

Innehåll

3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:703) om

handikappersättning och vårdbidrag..................................

1083

3.10

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:461) om

efterlevandepension och efterlevandestöd till barn ..........

1084

3.11

Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453) ...........................................................................

1085

4

Författningar på forskningsområdet .........................

1087

4.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:460) om

etikprövning av forskning som avser människor ..............

1087

4.2 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen

(1992:859) ...........................................................................

1094

4.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om

biobanker i hälso- och sjukvården m.m

............................. 1099

5

Författningar på trafikområdet ................................

1105

5.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:435) om

överlastavgift .......................................................................

1105

5.2 Förslag till lag om ändring i trafikskadelagen

(1975:1410) .........................................................................

1107

5.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:129) om

flyttning av fordon i vissa fall.............................................

1109

5.4 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen

(1988:327) ...........................................................................

1111

5.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1137) om

vägavgift för vissa tunga fordon.........................................

1112

5.6 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:558) om

vägtrafikregister ..................................................................

1114

6

Författningar på det finansrättsliga området .............

1115

6.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om

handel med finansiella instrument .....................................

1115

6.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse ............................................................

1116

951

Innehåll

SOU 2004:112

6.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om

kontoföring av finansiella instrument................................

1117

6.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om

investeringsfonder...............................................................

1118

6.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om

bank- och finansieringsrörelse............................................

1120

7

Övriga författningsändringar....................................

1123

7.1

Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken..................

1123

7.2

Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken...................

1125

7.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap ....................................................................

1134

7.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och

andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område ....1136

7.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om för-

säkringsavtal.........................................................................

1137

7.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1936:83) om vissa

utfästelser om gåva ..............................................................

1139

7.7

Förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

(1979:1152)..........................................................................

1140

7.8

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)....

1144

7.9 Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen

(1986:223)............................................................................

1148

7.10

Förslag till lag om ändring i personuppgiftslagen

(1998:204)............................................................................

1149

7.11

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om

självdeklarationer och kontrolluppgifter ...........................

1151

952

SOU 2004:112

Innehåll

Författningskommentar

Inledning ......................................................................

1155

1

Föräldrabalken och nya lagar ..................................

1157

1.1

Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken ...................

1157

1.2 Förslaget till lag om framtidsfullmakter m.m. och om

behörighet i vissa fall för anhöriga.....................................

1226

1.3 Förslaget till lag om ställföreträdare för vuxna

med bristande beslutsförmåga inom hälso- och

sjukvården m.m...................................................................

1253

1.4 Förslaget till lag om ställföreträdare för vuxna med

bristande beslutsförmåga inom den sociala välfärden

....... 1291

2

Författningar på det medicinskrättsliga området .......

1309

2.1

Förslaget till lag om ändring i abortlagen (1974:595).......

1309

2.2 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763) ...........................................................................

1310

2.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1140) om

insemination ........................................................................

1312

2.4 Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen

(1985:125) ...........................................................................

1313

2.5 Förslaget till lag om ändring i patientjournallagen

(1985:562) ...........................................................................

1313

2.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:711) om

befruktning utanför kroppen .............................................

1316

2.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:115) om

åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med

befruktade ägg från människa ............................................

1317

2.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128) om

psykiatrisk tvångsvård ........................................................

1318

2.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1129) om

rättspsykiatrisk vård............................................................

1321

953

Innehåll SOU 2004:112

2.10

Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:831) om

transplantation m.m. ...........................................................

1322

2.11

Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:531) om

yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område ........

1328

2.12

Förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen

(2004:168)............................................................................

1329

3

Författningar på det socialrättsliga området ..............

1333

3.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring.................................................................

1333

3.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring .........................................................

1335

3.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:989) om

socialförsäkringsväsendet under krig och krigsfara ..........

1335

3.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870) om

vård av missbrukare i vissa fall............................................

1336

3.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med

särskilda bestämmelser om vård av unga ...........................

1338

3.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade.....................

1339

3.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:389) om

assistansersättning...............................................................

1341

3.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension...........................................

1342

3.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:703) om

handikappersättning och vårdbidrag ..................................

1342

3.10

Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:461) om

efterlevandepension och efterlevandestöd till barn...........

1343

3.11

Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453)............................................................................

1343

954

SOU 2004:112

Innehåll

4

Författningar på forskningsområdet .........................

1347

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:460) om

etikprövning av forskning som avser människor ..............

1347

4.2 Förslaget till lag om ändring i läkemedelslagen

(1992:859) ...........................................................................

1357

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:297) om

biobanker i hälso- och sjukvården m.m

............................. 1360

5

Författningar på trafikområdet ................................

1367

5.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:435) om

överlastavgift .......................................................................

1367

5.2 Förslaget till lag om ändring i trafikskadelagen

(1975:1410) .........................................................................

1368

5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:129) om

flyttning av fordon i vissa fall.............................................

1368

5.4 Förslaget till lag om ändring i fordonsskattelagen

(1988:327) ...........................................................................

1369

5.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:1137) om

vägavgift för vissa tunga fordon.........................................

1370

5.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:558) om

vägtrafikregister ..................................................................

1370

6

Författningar på det finansrättsliga området .............

1373

6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om

handel med finansiella instrument .....................................

1373

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:981) om

värdepappersrörelse ............................................................

1373

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om

kontoföring av finansiella instrument ...............................

1374

6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om

investeringsfonder ..............................................................

1374

6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om

bank- och finansieringsrörelse ...........................................

1375

955

Innehåll

SOU 2004:112

7

Övriga författningsändringar....................................

1377

7.1

Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken ..............

1377

7.2

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken................

1377

7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s.1) om

vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap

och förmynderskap .............................................................

1383

7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens

område .................................................................................

1383

7.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om

försäkringsavtal....................................................................

1384

7.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:83) om

vissa utfästelser om gåva .....................................................

1385

7.7 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

(1979:1152)..........................................................................

1385

7.8

Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...

1388

7.9

Förslaget till lag om ändring i förvaltningslagen

(1986:223)............................................................................

1396

7.10

Förslaget till lag om ändring i personuppgiftslagen

(1998:204)............................................................................

1396

7.11

Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1227) om

självdeklarationer och kontrolluppgifter ...........................

1400

Särskilda yttranden, m.m.

Särskilda yttranden ........................................................

1403

Särskilt yttrande av experten Ulla Lönnqvist Endre .........

1403

Särskilt yttrande av experten Ingmar Hammer .................

1404

Särskilt yttrande av experten Björn Norell........................

1415

Särskilt yttrande av experten Lars Rutberg .......................

1418

Särskilt yttrande av experten Elisabeth Rynning ..............

1426

956

SOU 2004:112

Innehåll

Särskilt yttrande av experten Eva von Schéele

.................. 1431

Särskilt yttrande av experten Kerstin Tegnér....................

1433

Bilagor

1

Kommittédirektiv (2002:55) ..............................................

1437

2

Tilläggsdirektiv (2003:23) ..................................................

1449

3

Tilläggsdirektiv (2004:56) ..................................................

1451

4

Fremtidsfuldmagter – et nyt retsinstitut...........................

1453

5

Utkast till förordningsändringar........................................

1477

Litteraturförteckning ......................................................

1481

957

1 Föräldrabalken och nya lagar

1.1 Förslag till

lag om ändring i föräldrabalken 1

Härigenom föreslås i fråga om föräldrabalken

dels att 12 kap. 1 och 2 §§, 14 kap. 9 § och 20 kap. 9 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 12 kap. 1 och 2 §§ skall utgå, dels att nuvarande 19 kap. 17 §, 20 kap. 2 b § och 20 kap. 2 c § 2

skall betecknas 19 kap. 18 §, 20 kap. 2 a § respektive 20 kap. 2 b § och att 19 kap. 18 § och 20 kap. 2 a § skall ha följande lydelse,

dels att 9 kap. 2 a, 3 och 4 §§, 10 kap. 1, 2, 11, 13 och 18 §§, 11 kap., 12 kap. 3, 4, 7, 9, 12, 15 och 16 §§, 13 kap. 2, 7, 9, 10, 12–14 och 19 §§, 14 kap. 1, 4, 7, 8, 10, 11, 13–15, 18 och 21 §§, 15 kap. 6 och 10 §§, 16 kap. 1, 2, 7, 9–11 och 13 §§, 19 kap. 2, 14 och 16 §§, 20 kap. 2, 3, 4 och 11 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i balken skall införas nya bestämmelser, 6 kap. 8 b §, 9 kap. 3 a §, 10 kap. 8 a §, 12 kap. 15 a §, 16 kap. 10 a § och 19 kap. 17 §, av följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

8 b §

Om vårdnadshavarna eller en ensam vårdnadshavare på grund av sjukdom eller av någon annan orsak inte kan utöva vårdnaden, kan rätten på ansökan av social- nämnden utse en tillfällig särskilt

1 Balken omtryckt 1995:974

2 Senaste lydelse 1988:1251

961

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

förordnad

vårdnadshavare

att i

vårdnadshavarens ställe besluta i

frågor som rör vårdnaden.

När en tillfällig särskilt för-

ordnad

vårdnadshavare

inte

längre behövs, skall han eller hon

entledigas. Ansökan om entledi-

gande får göras av socialnämnden

eller av den som har ersatts av en

tillfällig särskilt förordnad vård-

nadshavare.

9 kap.

2 a § 3

Underårig med eget

hushåll

Underårig med

eget hushåll

får för den dagliga hushållningen

får själv ingå sedvanliga rätts-

eller uppfostran av barn, som

handlingar med anknytning till

tillhör hushållet, själv ingå sådana

sin egen dagliga livsföring eller

rättshandlingar,

som sedvanligen

till uppfostran av barn som tillhör

företagas för dessa ändamål.

hushållet.

Rättshandling

som

avses i

Första

stycket

är tillämpligt

första stycket är dock ej bindande

också på rättshandling som är av

för den underårige, om den med

annat slag än som anges i det

vilken rättshandlingen slöts insåg

stycket, såvida den mot vilken

eller bort inse, att det som an-

rättshandlingen riktade sig var-

skaffades genom

rättshandlingen

ken insåg eller borde ha insett

ej var erforderligt.

rätta förhållandet.

Missbrukar den underårige behörighet, som tillkommer honom enligt första stycket, kan rätten på ansökan av förmyndaren från- känna honom behörigheten. Sådant beslut kan upphävas på an- sökan av förmyndaren eller den omyndige, om ändrade förhållan- den inträtt.

Rättens beslut enligt tredje stycket skall ofördröjligen kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning.

3 Senaste lydelse 1977:658

962

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

3 §

Underårig äge själv råda över vad han genom eget arbete för- värvat efter det han fyllt sexton år. Detsamma gäller avkast- ningen av sådan egendom och vad som trätt i egendomens ställe.

Förmyndaren må med över- förmyndarens samtycke omhän- dertaga egendom, varom i första stycket sägs, såvitt det må anses erforderligt med hänsyn till myndlingens uppfostran eller välfärd. Innan samtycke med- delas, skall överförmyndaren bereda myndlingen tillfälle att yttra sig.

Underårig får själv råda över vad han eller hon genom eget arbete förvärvat efter det han eller hon fyllt femton år. Det- samma gäller avkastningen av sådan egendom och vad som trätt i egendomens ställe.

Förmyndaren får med över- förmyndarens samtycke omhän- derta egendom som avses i första stycket, om det är nödvändigt med hänsyn till den underåriges uppfostran eller välfärd. Innan samtycke meddelas, skall över- förmyndaren ge den underårige tillfälle att yttra sig

3 a § 4

En omyndig får utan för- myndarens tillstånd förfoga över medel som den omyndige själv satt in hos en bank eller ett kreditmarknadsföretag eller ett företag, som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om in- låningsverksamhet, efter det han eller hon har fyllt femton år. Utan den omyndiges samtycke får sådana medel inte betalas ut till förmyndaren. Om förmyndaren har fått överförmyndarens till- stånd att omhänderta medlen och företett bevis på det, får den omyndige inte vidare förfoga över medlen. Innan tillstånd meddelas skall överförmyndaren ge den underårige tillfälle att yttra sig.

4 Tidigare 3 a § upphävd genom 1974:236

963

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

Vad som sägs i första stycket gäller också motsvarande utländ- ska företag som driver verksamhet

från en filial här i landet.

4 § 5

Om en underårig har fått

Om en underårig har fått

egendom genom gåva, testa-

egendom genom gåva, testa-

mente

eller

förmånstagarför-

mente

eller

förmånstagarför-

ordnande

vid

försäkring

eller

ordnande

vid

försäkring

eller

pensionssparande enligt

lagen

pensionssparande enligt

lagen

(1993:931) om individuellt pen-

(1993:931) om individuellt pen-

sionssparande

under villkor att

sionssparande

under villkor att

den underårige själv skall få råda

den underårige själv skall få råda

över egendomen, skall 3 § andra

över egendomen, skall 3 § andra

stycket tillämpas också beträf-

stycket tillämpas också beträf-

fande sådan egendom. Över-

fande sådan egendom. Över-

förmyndarens

samtycke

krävs

förmyndarens

samtycke

krävs

dock bara om den underårige

dock bara om den underårige

har fyllt sexton år. Innan sam-

har fyllt femton år. Innan sam-

tycke lämnas skall överförmyn-

tycke lämnas skall överförmyn-

daren

ge

fångesmannen

eller

daren

ge

fångesmannen

eller

hans arvingar tillfälle att yttra

hans eller hennes arvingar tillfälle

sig, om det kan ske utan på-

att yttra sig, om det kan ske

tagligt besvär eller större tids-

utan påtagligt besvär eller större

förlust.

tidsförlust.

10 kap.

1 § 6

Förmyndare skall förvalta omyndigas tillgångar och före- träda dem i angelägenheter som rör tillgångarna.

Detta gäller inte i fråga om tillgångar som omyndiga enligt lag själva råder över eller som de har förvärvat genom gåva, testa- mente eller förmånstagarför-

5 Senaste lydelse 1994:1433

6 Senaste lydelse 1988:1251

964

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

ordnande vid försäkring eller pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pen- sionssparande med villkor att egendomen skall stå under för- valtning av någon annan än för- myndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren, och med an- givande av vem som skall utöva förvaltningen (särskild förvalt- ning).

Förmyndaren företräder i övrigt den omyndige när detta inte enligt lag skall göras av någon annan.

Den som är underårig eller som har förvaltare får inte vara för- myndare.

2 § 7

För barn som står under

För barn som står under

vårdnad av bägge föräldrarna är

vårdnad av bägge föräldrarna är

dessa förmyndare. Om någon av

dessa förmyndare. Om någon av

föräldrarna inte får vara för-

föräldrarna inte får vara för-

myndare enligt 1 § eller blir ent-

myndare enligt 1 § fjärde stycket

ledigad från förmynderskapet,

eller blir entledigad från för-

är den andre barnets förmyn-

mynderskapet, är den andre

dare.

barnets förmyndare.

För barn som står under vårdnad av endast den ene av sina

föräldrar är denne ensam förmyndare.

8 a §

Beträffande förordnade

för-

myndares rätt att sätta annan i

sitt ställe tillämpas 11 kap. 23 §.

11 § 8

Dör förmyndaren och finns

Dör förmyndaren och

finns

det inte någon som på grund av

det inte någon som på grund av

lag skall vara förmyndare, skall

lag skall vara förmyndare, skall

7 Senaste lydelse 1988:1251

8 Senaste lydelse 1994:1433

965

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till överförmyndaren för den kom- mun där den underårige har sitt hemvist.

den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till överförmyndaren för den kom- mun där den underårige är folk- bokförd.

13 § 9

Frågor om förordnande eller entledigande av förmyndare tas upp av tingsrätten i den ort där den underårige har sitt hemvist.

Frågor om förordnande eller entledigande av förmyndare tas upp av tingsrätten i den ort där den underårige är folkbokförd.

18 § 10

Ansökan

om förordnande

Ansökan

om förordnande

eller entledigande av en för-

eller entledigande av en för-

myndare får göras av överför-

myndare får göras av överför-

myndaren,

förmyndare, vård-

myndaren,

förmyndare, vård-

nadshavare, den underårige själv,

nadshavare, den underårige själv,

om han eller hon har fyllt sexton

om han eller hon har fyllt

år, samt av hans eller hennes

femton år, samt av hans eller

make eller sambo och närmaste

hennes make eller sambo och

släktingar. Frågor som avses i

närmaste släktingar. Frågor som

denna paragraf skall rätten också

avses i denna paragraf skall

ta upp självmant, när det finns

rätten också ta upp självmant,

anledning till det.

när det finns anledning till det.

I ett ärende som avses i första

I ett ärende som avses i första

stycket skall rätten ge en under-

stycket skall rätten ge den

årig som fyllt sexton år tillfälle att

underårige tillfälle att yttra sig,

yttra sig, om det kan ske.

om det kan ske.

9 Senaste lydelse 1994:1433

10 Senaste lydelse 1994:1433

966

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

11 kap.

Om ställföreträdare för hjälp- behövande vuxna enligt särskild lagstiftning

1 §

I lagen (0000:000) om fram- tidsfullmakter m.m. och om be- hörighet i vissa fall för anhöriga, lagen (0000:000) om ställföre- trädare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m. och lagen (0000:000) om ställföreträdare för vuxna med bristande besluts- förmåga inom den sociala väl- färden finns föreskrifter om ställföreträdare för vuxna per- soner som inte är i stånd att ta ställning i egna angelägenheter. Vad som föreskrivs om god man och förvaltare i detta kapitel skall inte tillämpas i den mån något annat följer av bestämmelserna i de nämnda lagarna. Detsamma gäller i förhållande till andra särskilda bestämmelser i lag om ställföreträdare för vuxna.

Om god man för hjälpbehövan-

de vuxna

4 § första stycket 11

2 §

Om någon på grund av

Om någon som har fyllt 18 år

sjukdom, psykisk störning, för-

på grund av psykisk störning,

svagat hälsotillstånd eller lik-

sjukdom, skada, försvagat hälso-

nande förhållande behöver hjälp

tillstånd eller liknande förhål-

med att bevaka sin rätt, förvalta

lande behöver hjälp helt eller del-

11 Senaste lydelse 1994:1433

967

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, om det be- hövs, besluta att anordna god- manskap för honom eller henne.

Ett sådant beslut får inte med- delas utan samtycke av den för vilken godmanskap skall an- ordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.

vis med att ha hand om sina eko- nomiska eller personliga ange- lägenheter, skall rätten besluta att anordna godmanskap för honom eller henne. Godman- skap skall dock inte anordnas, om tillfredsställande hjälp kan läm- nas genom ställföreträdare som anges i de i 1 § nämnda lagarna eller på något annat sätt.

Ett beslut om godmanskap får inte meddelas utan samtycke av den hjälpbehövande, om det inte är uppenbart att han eller hon saknar förmåga att själv ta ställ- ning i frågan eller att meddela sin mening.

3 §

Godmanskapet bör anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall och får begränsas till att avse viss egendom eller an- gelägenhet.

Ett godmanskap som avser personliga angelägenheter om- fattar frågor om att erhålla sociala förmåner från det allmänna, även om dessa är av ekonomisk natur, såvida inte något annat framgår av beslutet.

Skall godmanskapet omfatta åtgärder inom hälso- och sjuk- vården skall detta särskilt anges.

968

SOU 2004:112 Föräldrabalken och nya lagar

4 § andra stycket 12

4 §

När

rätten

meddelar

ett

När rätten meddelar ett

beslut enligt första stycket, skall

beslut om att anordna godman-

rätten

samtidigt

förordna

en

skap, skall rätten samtidigt för-

god man att utföra uppdraget.

ordna en god man att utföra

Om en god man i något annat

uppdraget. Om en god man i

fall skall förordnas på grund av

något annat fall skall förordnas

ett beslut enligt första stycket,

på grund av ett sådant beslut,

skall förordnandet meddelas av

skall förordnandet meddelas av

överförmyndaren.

överförmyndaren.

5 §

Den gode mannen skall i de angelägenheter som omfattas av uppdraget bevaka den enskildes rätt och har behörighet att före- träda den enskilde i dessa ange- lägenheter, när inte något annat följer av 6 eller 7 §.

Ett beslut om godmanskap be- gränsar i och för sig inte den enskildes behörighet att företa rättshandlingar.

6 §

En god man kan inte på den enskildes vägnar samtycka till äktenskap eller partnerskap, be- kräfta faderskap, upprätta eller återkalla testamente eller medge abort eller sterilisering. En god man kan inte heller företräda den enskilde i en fråga som på lik- nande sätt är av utpräglat per- sonlig karaktär och inte ound- gängligt kräver ett ställnings- tagande på den enskildes vägnar.

12 Senaste lydelse 1994:1433

969

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

5 § 13

En rättshandling som en god man har företagit utanför sitt förordnande är inte bindande för den som förordnandet avser. En rättshandling som utan dennes samtycke företagits inom ramen för förordnandet är inte heller bindande för den som förord- nandet avser, såvida inte denne på grund av sitt tillstånd varit ur stånd att ge uttryck för sin mening eller denna av annan orsak inte har kunnat inhämtas.

Har den gode mannen inom ramen för förordnandet ingått en rättshandling som sedvanli- gen företas för den dagliga hus- hållningen, skall samtycke från den som han företräder anses föreligga, om denne inte före rättshandlingen har gett uttryck för annat till den mot vilken rättshandlingen riktade sig.

7 §

En rättshandling som en god man har företagit för den som förordnandet avser är bindande för denne endast om rättshand- lingen företogs inom ramen för förordnandet.

Utöver vad som anges i första stycket förutsätts

1. att den enskilde har sam- tyckt till rättshandlingen, eller

2. att han eller hon uppenbart har saknat förmåga att själv ta ställning eller att meddela sin mening.

Har den gode mannen inom ramen för förordnandet ingått en rättshandling av det slag som sedvanligen företas med anknyt- ning till en persons dagliga livs- föring, skall samtycke från den som den gode mannen företräder anses föreligga, om denne inte före rättshandlingen har gett ut- tryck för annat till den mot vil- ken rättshandlingen riktade sig.

Tredje stycket är tillämpligt också på rättshandling som är av annat slag än som anges i det stycket, såvida den mot vilken rättshandlingen riktade sig var- ken insåg eller borde ha insett rätta förhållandet.

6 § 14

Om en rättshandling som en god man har företagit inte blir bindande enligt 5 §, är den gode mannen skyldig att ersätta god-

8 §

Om en rättshandling som en god man har företagit inte blir bindande enligt 7 §, är den gode mannen skyldig att ersätta god-

13 Senaste lydelse 1988:1251

14 Senaste lydelse 1988:1251

970

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

troende tredje man skada som denne har tillfogats. Detta gäller dock inte, om rättshandlingen saknar bindande verkan mot den för vars räkning den har före- tagits till följd av någon särskild omständighet, som den gode mannen inte kände till och som tredje man inte med fog kunde förutsätta att den gode mannen skulle känna till.

7 § första stycket 15

Om någon som befinner sig i en sådan situation som anges i

4 § är ur stånd att vårda sig eller sin egendom, får rätten besluta att anordna förvaltarskap för honom eller henne. Förvaltar- skap får dock inte anordnas, om det är tillräckligt att godman- skap anordnas eller att den en- skilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp.

troende tredje man skada som denne har tillfogats. Detta gäller dock inte, om rättshandlingen saknar bindande verkan mot den för vars räkning den har före- tagits till följd av någon särskild omständighet, som den gode mannen inte kände till och som tredje man inte med fog kunde förutsätta att den gode mannen skulle känna till.

Om förvaltare

9 §

Om någon som har fyllt 18 år och befinner sig i ett sådant tillstånd som anges i 2 § är ur stånd att ha hand om sina ekono- miska angelägenheter, får rätten besluta att anordna förvaltar- skap för honom eller henne när det är påkallat för att hindra att den enskildes ekonomi utsätts för väsentliga risker eller att han eller hon utnyttjas ekonomiskt på ett otillbörligt sätt. Förvaltarskap får dock inte anordnas, om det är tillräckligt att godmanskap an- ordnas eller att den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp.

7 § andra och tredje styckena 16

Förvaltaruppdraget skall an- passas till den enskildes behov i varje särskilt fall och får be-

10 §

Förvaltarskapet skall anpassas till den enskildes behov i varje särskilt fall och får begränsas till

15 Senaste lydelse 1994:1433

16 Senaste lydelse 1994:1433

971

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

gränsas till att avse viss egen-

att avse viss egendom eller an-

dom

eller angelägenhet

eller

gelägenhet eller egendom över-

egendom

överstigande ett visst

stigande visst värde.

värde.

Skall ett förvaltarskap omfatta

frågor om att erhålla sociala

förmåner från det allmänna av

ekonomisk

natur

skall

detta

särskilt anges.

Rätten får överlåta åt över-

Rätten får överlåta åt över-

förmyndaren att närmare be-

förmyndaren att närmare be-

stämma uppdragets omfattning.

stämma uppdragets avgränsning.

7 § fjärde stycket 17

11 §

När rätten meddelar ett be-

När rätten meddelar ett be-

slut enligt första stycket, skall

slut om att anordna förvaltar-

rätten

samtidigt

förordna en

skap, skall rätten samtidigt för-

förvaltare

att utföra

uppdraget.

ordna en förvaltare att utföra

Om en förvaltare i något annat

uppdraget. Om en förvaltare i

fall skall förordnas på grund av

något annat fall skall förordnas

ett beslut enligt första stycket,

på grund av ett sådant beslut,

skall förordnandet meddelas av

skall förordnandet meddelas av

överförmyndaren.

överförmyndaren.

9 § 18

12 §

Förvaltaren

har

inom

ramen

Förvaltaren

har

inom

ramen

för förvaltaruppdraget

ensam

för förvaltaruppdraget

ensam

rådighet

över

den

enskildes

rådighet

över

den enskildes

egendom och företräder denne i

egendom och företräder ensam

alla angelägenheter som om-

denne i alla angelägenheter som

fattas av uppdraget.

omfattas av uppdraget, när inte

annat följer av 13 eller 14 §.

Den som har förvaltare är inte behörig att företa rättshandlingar

för annans räkning.

8 § 19

13 §

Trots ett förvaltarförordnande

Trots att ett förvaltarskap har

enligt 7 § har den som avses med

anordnats har den som avses

förordnandet rätt att själv

med förordnandet rätt att själv

17 Senaste lydelse 1994:1433

18 Senaste lydelse 1988:1251

19 Senaste lydelse 1994:1433

972

SOU 2004:112 Föräldrabalken och nya lagar

1. sluta avtal om tjänst eller

1. sluta avtal om tjänst eller

annat arbete,

annat arbete,

2. förfoga över vad han eller

2. förfoga över vad han eller

hon genom eget arbete har

hon genom eget arbete har

förvärvat efter det att förvaltare

förvärvat efter det att förvaltare

har förordnats, liksom avkast-

har förordnats, liksom avkast-

ningen av sådan egendom och

ningen av sådan egendom och

vad som har trätt i egendomens

vad som har trätt i egendomens

ställe samt

ställe samt

3. förfoga över vad han eller

3. förfoga över vad han eller

hon efter det att förvaltare har

hon efter det att förvaltare har

förordnats

får

genom

gåva,

förordnats

får

genom

gåva,

testamente

eller

förmånstagar-

testamente

eller

förmånstagar-

förordnande vid försäkring eller

förordnande vid försäkring eller

pensionssparande

enligt

lagen

pensionssparande

enligt

lagen

(1993:931) om individuellt pen-

(1993:931) om individuellt pen-

sionssparande under villkor att

sionssparande under villkor att

egendomen

inte

skall omfattas

egendomen

inte

skall omfattas

av förvaltarens rådighet.

av förvaltarens rådighet.

Om det finns särskilda skäl för det, får dock rätten föreskriva att förvaltaruppdraget skall omfatta även förhållanden som avses i

första stycket.

10 § 20

14 §

Med förvaltarens samtycke får den enskilde själv företa rätts- handlingar även i en angelägenhet som omfattas av förvaltar- uppdraget. Om verkan av avtal som den enskilde har ingått utan samtycke gäller vad som föreskrivs i 9 kap. 6 och 7 §§ för under- åriga.

11 § 21

Den enskilde är inte bunden av en rättshandling som en för- valtare har företagit utanför sitt förordnande. Förvaltaren är i sådant fall skyldig att ersätta godtroende tredje man skada som denne har tillfogats.

15 §

Den enskilde är inte bunden av en rättshandling som en för- valtare har företagit utanför sitt förordnande eller i strid med 13 §. Förvaltaren är i sådant fall skyldig att ersätta godtroende tredje man skada som denne har tillfogats.

20 Senaste lydelse 1988:1251

21 Senaste lydelse 1988:1251

973

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

Om god man med anledning av

bortavaro, jäv eller andra sär-

skilda förhållanden

1 § 22

16 §

Kan en förmyndare på grund av sjukdom eller av någon annan orsak inte utöva förmynderskapet eller blir förmyndaren enligt 10 kap. 17 § skild från utövningen av det, skall överförmyndaren förordna god man att i förmyndarens ställe vårda den underåriges angelägenheter.

När rätten enligt 10 kap. 17 § skiljer en förmyndare från utöv- ningen av förmynderskapet får rätten förordna god man enligt första stycket.

Om god man för underåriga utländska medborgare eller un- deråriga statslösa personer finns föreskrifter i 4 kap. 3 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa inter- nationella rättsförhållanden rör- ande äktenskap och förmynder- skap samt i lagen (2005:000) om

god man

för ensamkommande

barn m.fl.

2 § 23

17 §

Har en förmyndare eller förmyndarens make eller sambo och den underårige del i ett oskiftat dödsbo, skall överförmyndaren förordna god man att vårda den underåriges rätt i boet vid boutredningen liksom vid bodelning och skifte eller ingående av avtal om sammanlevnad i oskiftat bo.

Överförmyndaren skall också förordna god man när den som har en förmyndare, god man eller förvaltare skall företa en rätts- handling eller vara part i en rättegång och behöver hjälp men enligt 12 kap. 8 § inte kan företrädas av förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren. Om talan har väckts får rätten förordna god man.

Överförmyndaren skall också i andra fall än som avses i första eller andra stycket förordna god man för den som har vårdnads- havare, förmyndare, god man eller förvaltare, i angelägenheter där den enskilde har ett intresse som strider mot en sådan företrädares

22 Senaste lydelse 1994:1433

23 Senaste lydelse 1994:1433

974

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

eller dennes makes eller sambos intresse. Överförmyndaren skall meddela ett sådant förordnande, om det begärs av vårdnadshavaren, förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren eller den som denne i sådan egenskap företräder eller om det annars är lämpligt.

Kan en god man eller för- valtare på grund av sjukdom eller av annan orsak inte utöva ställ- företrädarskapet, kan överför- myndaren förordna god man att i den först nämndes ställe ha hand om den enskildes ekonomiska eller personliga angelägenheter.

3 § 24 18 § Överförmyndaren skall förordna god man,

1. om det vid ett dödsfall finns en till namnet känd arvinge som vistas på okänd eller avlägsen ort och därför inte kan bevaka sin rätt

i boet och förvalta sin lott i det,

2. om det vid ett dödsfall inte kan utredas, huruvida den döde har efterlämnat någon arvinge som är arvsberättigad före Allmänna arvsfonden eller före eller tillsammans med någon annan känd arvinge, eller också kännedom finns om arvinge efter den döde men kunskap saknas såväl om arvingens namn som om hans vistelseort, och det på grund av sådan omständighet krävs att okänd arvinges rätt bevakas och hans eller hennes lott i boet förvaltas,

3. om en testamentstagare vistas på okänd eller avlägsen ort eller är okänd och hans eller hennes rätt därför behöver iakttas enligt vad som föreskrivs om arvinge,

4. om det i övrigt krävs att en bortavarandes rätt bevakas eller en bortavarandes egendom förvaltas,

5. om det enligt förordnande i testamente eller annan rätts- handling beror av en framtida händelse, vem egendom skall tillfalla eller egendom först senare skall tillträdas med äganderätt och det krävs att den blivande ägarens rätt bevakas eller egendomen för- valtas för den blivande ägarens räkning, eller

6. om egendom, enligt vad som särskilt föreskrivs, skall ställas under vård och förvaltning av god man som avses i detta kapitel.

Överförmyndaren skall förordna god man enligt första stycket efter anmälan eller när behovet blir känt på annat sätt. Krävs en god

24 Senaste lydelse 1994:1433

975

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

man för den som har rätt i ett dödsbo, skall det anmälas hos överförmyndaren av den som har boet i sin vård.

Rättshandlingar som en god man har företagit med stöd av ett förordnande enligt denna paragraf gäller, även om den egendom som förordnandet avsåg tillfaller någon som den gode mannen inte var förordnad att företräda.

12 § 25

Till god man eller förvaltare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna. Skall en god man för- ordnas att bevaka en underårigs eller bortavarandes rätt i dödsbo och har den avlidne gett till- känna vem den avlidne önskar till god man, skall denna person förordnas, om han eller hon inte är olämplig.

19 §

Bestämmelserna i 7 och 8 §§ är tillämpliga även på gode män som har förordnats enligt 16–18 §§.

Gemensamma bestämmelser om god man och förvaltare

20 §

Även om det inte framgår av ett förordnande för en god man enligt 2 § eller en förvaltare, om- fattar den gode mannens eller för- valtarens uppdrag inte sådana tillgångar som har ställts under särskild förvaltning.

21 §

Till god man eller förvaltare skall utses en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna. Om den som saken gäller föreslår en viss person som god man eller förvaltare, skall denne förordnas under förutsättning att personen i fråga uppfyller nyss nämnda krav och vill åta sig uppdraget. Skall en god man för- ordnas att bevaka en underårigs eller bortavarandes rätt i dödsbo och har den avlidne gett till-

25 Senaste lydelse 1988:1251

976

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

känna vem den avlidne önskar till god man, skall denna person förordnas, om han eller hon inte är olämplig.

Den som är underårig eller som själv har förvaltare får inte vara god man eller förvaltare.

13 § 26

När omständigheterna moti- verar det, kan flera gode män eller förvaltare förordnas för den enskilde.

Överförmyndaren ansvarar för att gode män och förvaltare får erforderlig utbildning.

22 §

När omständigheterna moti- verar det, kan för en och samma person dels förordnas både god man och förvaltare, dels för- ordnas flera gode män eller för- valtare.

23 §

Gode män och förvaltare får endast vid eget tillfälligt förhinder eller vid behov av hjälp i en viss, särskilt angiven angelägenhet ge fullmakt åt annan att i den en- skildes namn företa rättshand- lingar. Dessa måste falla inom ramen för den förordnade ställ- företrädarens uppdrag och be- hörighet i övrigt. Fullmakten skall vara skriftlig och ställd till en eller flera namngivna fysiska personer. Avser fullmakten rätt att i en viss, särskilt angiven an- gelägenhet förvalta den enskildes egendom, får fullmakten dock ställas till en bank eller ett kredit- marknadsföretag eller ett värde- pappersbolag.

En fullmakt som ges vid till-

26 Senaste lydelse 1994:1433

977

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

fälligt förhinder för den gode mannen eller förvaltaren får avse endast rättshandlingar som anges i 11 kap. 7 § tredje stycket. En rättshandling av annat slag än som anges i detta stycke är dock bindande för den enskilde, såvida den mot vilken rättshandlingen riktade sig varken insåg eller borde ha insett rätta förhållandet.

Vad som sagts i första stycket och andra stycket första meningen gäller också i de fall då den gode mannen eller förvaltaren uppdrar åt annan att i eget namn företa rättshandlingar på den enskildes vägnar.

Oavsett vad som sägs i första – tredje styckena får en god man eller förvaltare inom ramen för sitt förordnande lämna skriftlig fullmakt till annan att hos kreditinstitut eller annan tredje man uppbära medel för periodiskt återkommande betalningar eller lämna medgivande till andra periodiska penningöverföringar från den enskilde.

14 § 27 24 §

Om flera gode män eller förvaltare är ansvariga för en skada som har tillfogats tredje man, svarar de solidariskt för ersättningen. Ersättningsansvaret skall slutligt fördelas mellan de ansvariga efter vars och ens grad av vållande. Om någon saknar tillgångar att betala sin andel med, skall de övrigas ansvarighet för bristen bestämmas enligt samma grunder.

27 Senaste lydelse 1994:1433

978

SOU 2004:112 Föräldrabalken och nya lagar

Om förfarandet vid förordnande

av god man eller förvaltare och

anordnande av godmanskap eller

förvaltarskap

15 § 28

25 §

Ansökan om förordnande av

Ansökan om förordnande av

god man

enligt

1–4 §§

eller

god man enligt 2 och 16–18 §§

förvaltare

får

göras

av

eller förvaltare får göras av

förmyndare, den som ansök-

förmyndare, den som ansök-

ningen avser, om han eller hon

ningen avser, om han eller hon

har fyllt sexton år, samt av hans

har fyllt femton år, samt av hans

eller hennes make eller sambo

eller hennes make eller sambo

och närmaste släktingar. An-

och närmaste släktingar. An-

sökan om anordnande av god-

sökan om anordnande av god-

manskap enligt 4 § eller för-

manskap enligt 2 § eller för-

valtarskap får göras av dem som

valtarskap får göras av dem som

nu har nämnts och av över-

nu har nämnts och av över-

förmyndaren.

förmyndaren.

Ansökan om anordnande av

Ansökan om anordnande av

förvaltarskap får också göras av

förvaltarskap får också göras av

god man som avses i 4 §.

god man som avses i 2 §.

När det finns anledning till

När det finns anledning till

det skall rätten självmant ta upp

det skall rätten självmant ta upp

frågor om anordnande av god-

frågor om anordnande av god-

manskap enligt 4 § eller förval-

manskap enligt 2 § eller förval-

tarskap. Överförmyndaren

har

tarskap. Överförmyndaren har

samma skyldighet när det gäller

samma skyldighet när det gäller

förordnande av god man eller

förordnande av god man eller

förvaltare.

förvaltare.

16 § första stycket 29

26 §

I ärenden om förordnande av

I ärenden om anordnande av

god man eller förvaltare för

godmanskap enligt 2 § eller för-

någon som har fyllt sexton år

valtarskap och i ärenden om

skall rätten eller överförmyn-

förordnande av god man eller av

daren ge denna person tillfälle

förvaltare skall rätten eller över-

att yttra sig, om det kan ske.

förmyndaren ge den person som

avses få ställföreträdare tillfälle

28 Senaste lydelse 1994:1433

29 Senaste lydelse 1994:1433

979

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

att yttra sig, om det kan ske.

Innan någon förordnas till god

man eller förvaltare skall hans

eller hennes lämplighet kon-

trolleras i den utsträckning som

behövs.

16 § andra och fjärde

27 §

styckena 30

I ärenden om anordnande av

I ärenden om anordnande av

godmanskap enligt 4 § eller för-

godmanskap enligt 2 § eller för-

valtarskap skall, om det inte är

valtarskap

skall

rätten iaktta

obehövligt, rätten också inhämta

följande.

yttrande

från

den

enskildes

Den som

ansökningen om

make eller sambo och barn,

godmanskap

eller

förvaltarskap

överförmyndaren

och

vårdin-

avser skall höras muntligen, om

rättning.

Yttrande

skall också,

det kan ske utan skada för

om det behövs, inhämtas från

honom eller henne och det inte

andra närstående samt från den

är uppenbart att han eller hon

eller

de

kommunala

nämnder

inte förstår vad saken gäller.

som

fullgör

uppgifter

inom

Rätten kan dock avstå från att

socialtjänsten och den eller de

höra den enskilde muntligen om

nämnder som utövar lands-

han eller hon själv har gjort

tingets ledning av omsorgs-

ansökan eller medgett för-

verksamheten. Den som ansök-

ordnandet eller det annars finns

ningen avser skall höras munt-

särskilda skäl. Den enskilde har

ligen, om det kan ske utan skada

trots det sagda alltid rätt att bli

för honom eller henne och det

hörd muntligen, om han eller hon

inte är uppenbart att han eller

begär det.

hon inte förstår vad saken gäller.

Om det inte är obehövligt

Rätten kan dock avstå från att

skall rätten inhämta yttrande i

höra den enskilde muntligen om

ärendet från den enskildes make

han eller hon själv har gjort

eller sambo och barn, överför-

ansökan

eller

medgivit

det

myndaren och inrättning där den

ifrågasatta förordnandet eller det

enskilde får vård. Yttrande skall

annars finns särskilda skäl.

också, om det behövs, inhämtas

från andra

närstående och från

den som enligt särskild lagstift- ning är att anse som den enskildes

30 Senaste lydelse 1994:1433

980

SOU 2004:112 Föräldrabalken och nya lagar

ställföreträdare

i visst hänseende

samt från den eller de kom-

munala

nämnder

som

fullgör

uppgifter

inom

socialtjänsten

och den eller de nämnder som

ansvarar

för

kommunens eller

landstingets insatser enligt lagen

(1993:387) om stöd och service

till

vissa

funktionshindrade.

Myndigheter och inrättningar

Myndigheter

och

inrättningar

som anges i andra stycket är

som nu har nämnts är skyldiga

skyldiga att lämna rätten sådana

att lämna rätten sådana upp-

uppgifter som kan vara av be-

gifter som kan vara av betydelse

tydelse i ärendet.

i ärendet.

16 § tredje stycket 31

28 §

Bestämmelserna

i

andra

Bestämmelserna i 27 § andra

stycket gäller även i ärenden hos

och tredje styckena skall tillämpas

överförmyndaren

om

förord-

även i ärenden hos överför-

nande av god man enligt 4 §

myndaren

om

förordnande

av

eller förvaltare.

god man enligt 2 § eller för-

valtare. Bestämmelserna i tredje

stycket gäller också handlägg-

ningen hos

överförmyndaren

i

ärenden om att anordna god-

manskap

enlig

2 §

eller

förval-

tarskap.

17 § 32

29 §

Innan rätten anordnar för-

I ärenden om att anordna

valtarskap

skall

den

inhämta

förvaltarskap skall rätten inhäm-

läkarintyg

eller

annan

likvärdig

ta läkarintyg eller annan lik-

utredning

om

den

enskildes

värdig utredning om den enskil-

hälsotillstånd. Detta gäller även

des

hälsotillstånd. Detta

gäller

i ärenden om anordnande av

även i ärenden om att anordna

godmanskap enligt 4 §, när den

godmanskap enligt 2 §, när den

enskilde inte har lämnat sitt

enskilde inte har lämnat sitt

samtycke.

samtycke.

Regeringen eller

den

myndig-

31 Senaste lydelse 1994:1433

32 Senaste lydelse 1994:1433

981

het som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om sådan utredning som avses i första stycket.

18 § 33 30 §

Kan ett slutligt beslut inte ges Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om an- omedelbart i ett ärende om an- ordnande av godmanskap enligt ordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap, får rätten 2 § eller förvaltarskap, får rätten besluta att anordna godmanskap besluta att anordna godmanskap eller förvaltarskap för tiden till eller förvaltarskap för tiden till dess ärendet slutligt avgörs, om dess ärendet slutligt avgörs, om den enskildes angelägenheter den enskildes angelägenheter kräver omedelbar vård eller ett kräver omedelbar vård eller ett dröjsmål uppenbarligen skulle dröjsmål uppenbarligen skulle medföra fara för den enskildes medföra fara för den enskildes person eller egendom. Ett person eller egendom (interi- sådant beslut kan meddelas även mistiskt beslut). Ett sådant be- för den som är underårig att slut kan meddelas även för den gälla från och med den dag då som är underårig att gälla från han eller hon fyller arton år. och med den dag då han eller

hon fyller arton år. Beslut om anordnande av godmanskap en- ligt 2 § får fattas även av över- förmyndaren, om saken är sär- skilt brådskande.

Kan ett slutligt beslut inte ges omedelbart i ett ärende om för- ordnande av god man eller förvaltare, får överförmyndaren för- ordna god man eller förvaltare för tiden till dess ärendet slutligt avgörs, om ärendet brådskar av sådan anledning som anges i första stycket.

Innan beslut enligt första eller andra stycket meddelas skall den som ansökningen avser ha fått tillfälle att yttra sig, om det kan ske utan större tidsförlust och utan skada för honom eller henne.

Ett beslut enligt första Ett beslut enligt första stycket får när som helst ändras stycket får när som helst ändras av rätten. Överförmyndaren får av rätten. Har beslutet meddelats när som helst ändra ett beslut av överförmyndaren skall det

33 Senaste lydelse 1994:1433

982

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

SOU 2004:112

enligt andra stycket.

19 § 34

Om en god man eller för- valtare inte längre behövs, skall godmanskapet eller förvaltar- skapet upphöra. Beslut om att godmanskap enligt 4 § eller för- valtarskap skall upphöra fattas av rätten. I övriga fall fattas beslutet av överförmyndaren. Har god man förordnats enligt 3 § 1–5, skall överförmyndaren entlediga den gode mannen så snart den som förordnandet av- ser begär det. När en god man eller förvaltare har slutfört sitt uppdrag, skall han genast an- mäla det till överförmyndaren.

Föräldrabalken och nya lagar

genast anmälas till rätten. Över- förmyndaren får när som helst ändra ett beslut enligt andra stycket.

Om upphörande eller jämkning av godmanskap och förvaltarskap och om entledigande av god man eller förvaltare

31 §

Om en god man eller för- valtare inte längre behövs, skall godmanskapet eller förvaltar- skapet upphöra. Beslut om att godmanskap enligt 2 § eller för- valtarskap skall upphöra fattas av rätten. I ett ärende om detta kan rätten inhämta läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd. I övriga fall fattas beslutet av överförmyndaren. Har god man förordnats enligt 18 § 1–5, skall överförmyndaren entlediga den gode mannen så snart den som förordnandet avser begär det. När en god man eller förvaltare har slutfört sitt uppdrag, skall han genast anmäla det till över- förmyndaren.

En god man eller förvaltare har rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag. Beslut om entledigande fattas av överförmyn- daren. Skall godmanskapet eller förvaltarskapet fortsätta, är den gode mannen eller förvaltaren dock skyldig att kvarstå till dess en ny god man eller förvaltare har utsetts.

34 Senaste lydelse 1994:1433

983

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

20 § 35 32 §

En god man eller förvaltare som gör sig skyldig till missbruk eller försummelse vid utövandet av sitt uppdrag eller som kommer på ekonomiskt obestånd och på grund av detta är olämplig för uppdraget eller som av någon annan orsak inte längre är lämplig att inneha uppdraget, skall entledigas. Beslut om entledigande fattas av

överförmyndaren.

Uppkommer en fråga om att

Uppkommer en fråga om att

enligt första stycket entlediga en

enligt första stycket entlediga en

god man eller förvaltare och kan

god man eller förvaltare och kan

slutligt beslut inte ges omedel-

slutligt beslut inte ges omedel-

bart, får överförmyndaren be-

bart, får överförmyndaren be-

sluta att den gode mannen eller

sluta att den gode mannen eller

förvaltaren skall skiljas från sitt

förvaltaren skall skiljas från sitt

uppdrag för tiden till dess ären-

uppdrag för tiden till dess ären-

det avgörs, om dröjsmål skulle

det avgörs, om dröjsmål skulle

medföra fara för den som god-

medföra fara för den som god-

manskapet eller förvaltarskapet

manskapet eller förvaltarskapet

avser.

avser (interimistiskt beslut).

21 § 36

33 §

Ansökan om entledigande av

Ansökan om entledigande av

en god man eller förvaltare och

en god man eller förvaltare och

om upphörande av godmanskap

om upphörande av godmanskap

eller förvaltarskap får göras av

eller förvaltarskap får göras av

någon av dem som avses i 15 §

någon av dem som avses i 25 §

första stycket eller av den gode

första stycket eller av den gode

mannen eller förvaltaren.

mannen eller förvaltaren.

Rätten eller överförmyndaren får också självmant ta upp frågor som avses i första stycket och som de är behöriga att avgöra.

I ett ärende enligt denna paragraf skall rätten eller överförmyn- daren ge den enskilde tillfälle att yttra sig, om det kan ske.

22 § 37 34 §

Dör en god man eller förvaltare, skall den som har boet i sin vård utan dröjsmål anmäla förhållandet till den överförmyndare som har tillsyn över godmanskapet eller förvaltarskapet.

35 Senaste lydelse 1994:1433

36 Senaste lydelse 1994:1433

37 Senaste lydelse 1994:1433

984

SOU 2004:112 Föräldrabalken och nya lagar

23 § 38

35 §

Rätten är skyldig att pröva

Rätten är skyldig att pröva

om omfattningen av ett god-

om omfattningen av ett god-

manskap enligt 4 § eller ett för-

manskap enligt 2 § eller ett för-

valtarskap bör jämkas, om någon

valtarskap bör jämkas, såvida

av dem som anges i 15 § första

någon av dem som anges i 25 §

stycket eller den gode mannen

första stycket eller den gode

eller förvaltaren ansöker om det.

mannen eller förvaltaren an-

Rätten kan också utan ansökan

söker om det. Rätten kan också

göra en sådan prövning.

utan ansökan göra en sådan

prövning. I ett ärende enligt detta

stycke kan rätten inhämta läkar-

intyg eller annan likvärdig ut-

redning.

Innan rätten meddelar beslut enligt första stycket, skall den gode mannen eller förvaltaren samt överförmyndaren och den enskilde

ges tillfälle att yttra sig.

Kan ett slutligt beslut inte ges

Kan ett slutligt beslut inte ges

omedelbart,

får

rätten

meddela

omedelbart, får

rätten

meddela

beslut i frågan för tiden till dess

beslut i frågan för tiden till dess

ärendet

avgörs,

om

dröjsmål

ärendet

avgörs,

om

dröjsmål

skulle medföra fara för den

skulle medföra fara för den

enskilde. I fråga om ett sådant

enskilde

(interimistiskt

beslut).

beslut tillämpas bestämmelserna

Beslut angående omfattningen av

i 18 § tredje och fjärde styckena.

ett godmanskap

enligt

2 § får

fattas även av överförmyndaren,

om saken är särskilt brådskande.

I fråga om ett beslut enligt det

sagda tillämpas

bestämmelserna

i 30 § tredje och fjärde styckena.

I fråga om godmanskap enligt

I fråga om godmanskap enligt

1–3 §§

skall

överförmyndaren

16–18 §§ skall överförmyndaren

pröva om godmanskapets om-

pröva om godmanskapets om-

fattning bör jämkas. Bestäm-

fattning bör jämkas. Bestäm-

melserna i första – tredje styck-

melserna i första – tredje styck-

ena skall också tillämpas vid

ena skall också tillämpas vid

handläggningen

hos

överför-

handläggningen

hos

överför-

myndaren av frågor om sådan

myndaren av frågor om sådan

jämkning.

jämkning.

38 Senaste lydelse 1994:1433

985

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

Om hörande av den som avses bli

förordnad eller entledigad

som

god man eller förvaltare

24 § 39

36 §

Innan rätten eller överför-

Innan rätten eller överför-

myndaren förordnar någon till

myndaren förordnar

någon

till

god man eller förvaltare eller

god man eller förvaltare eller

entledigar någon från ett sådant

entledigar någon från ett sådant

uppdrag, skall han eller hon ges

uppdrag, skall han eller hon ges

tillfälle att yttra sig. Är det fråga

tillfälle att yttra sig. Är det fråga

om beslut enligt 20 § andra

om beslut enligt 32 § andra

stycket, skall den gode mannen

stycket, skall den gode mannen

eller förvaltaren ges tillfälle att

eller förvaltaren ges tillfälle att

yttra sig, om det inte är fara i

yttra sig, om det inte är fara i

dröjsmål.

dröjsmål.

Om läkarintyg i visst fall

37 §

På begäran av en god man

eller en förvaltare eller över-

förmyndaren

kan rätten besluta

att inhämta läkarintyg till ledning

för att bedöma om och i vilken

utsträckning som den som har

god man enligt 2 § eller har

förvaltare saknar förmåga att ta

ställning i egna angelägenheter

eller att meddela sin mening i

dessa. Den

enskilde

skall

ges

tillfälle att yttra sig i ärendet.

39 Senaste lydelse 1994:1433

986

SOU 2004:112 Föräldrabalken och nya lagar

Om behörig domstol och över-

förmyndare

25 § 40

38 §

Behörig domstol i frågor som

Behörig domstol i frågor som

gäller

godmanskap enligt

4 §

gäller

godmanskap enligt

2 §

eller förvaltarskap är tingsrätten

eller förvaltarskap är tingsrätten

i den ort där den enskilde har

i den ort där den enskilde är

sitt hemvist eller, om han eller

folkbokförd. Är den enskilde inte

hon inte har hemvist i Sverige,

folkbokförd i Sverige, är tings-

Stockholms tingsrätt.

rätten i den ort där den enskilde

vistas behörig domstol.

Behörig

överförmyndare

i

Behörig

överförmyndare i

frågor om godmanskap enligt 1,

frågor om godmanskap enligt 2,

2 och 4 §§ samt förvaltarskap är

16

och

17 §§

eller lagen

överförmyndaren för den kom-

(2005:000) om god man för

mun där den enskilde har sitt

ensamkommande barn m.fl. samt

hemvist.

i frågor om förvaltarskap är

överförmyndaren för den kom-

mun där den enskilde är folk-

bokförd. Är den enskilde inte

folkbokförd i Sverige, är över-

förmyndaren

för

den kommun

där den enskilde vistas behörig

överförmyndare.

Har den enskilde inte hemvist

Om

behörig

domstol

eller

i Sverige, är överförmyndaren för

överförmyndare enligt första och

den kommun där den enskilde

andra styckena inte finns, är

vistas behörig överförmyndare i

Stockholms tingsrätt och över-

frågor om godmanskap som tas

förmyndaren

för

Stockholms

upp med stöd av 4 kap. 3 § andra

kommun behörig domstol respek-

stycket lagen (1904:26 s. 1) om

tive behörig överförmyndare.

vissa

internationella

rättsför-

hållanden rörande äktenskap och

förmynderskap. I andra fall då

den enskilde inte har hemvist i

Sverige

är

överförmyndaren

för

Stockholms

kommun

behörig

överförmyndare.

40 Senaste lydelse 1997:353

987

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

26 § 41 Uppkommer vid utredning av

ett dödsbo frågan om förord- nande av god man enligt 3 §, hör ärendet till överförmyndaren för den kommun där den döde hade sitt hemvist eller, om den döde inte hade hemvist i Sverige, till överförmyndaren för Stockholms kommun. Skall god man annars förordnas enligt 3 §, tas ärendet upp av överförmyndaren för den kommun där den för vilken god man skall förordnas har egen- dom eller där annars behov av god man har visat sig.

Andra frågor som gäller godmanskap enligt 3 § tas upp av den överförmyndare som har förordnat god man.

39 §

Uppkommer vid utredning av ett dödsbo frågan om förord- nande av god man enligt 18 §, hör ärendet till överförmyn- daren för den kommun där den döde hade sitt hemvist eller, om den döde inte hade hemvist i Sverige, till överförmyndaren för Stockholms kommun. Skall god man annars förordnas enligt 18 §, tas ärendet upp av överför- myndaren för den kommun där den för vilken god man skall förordnas har egendom eller där annars behov av god man har visat sig.

Andra frågor som gäller godmanskap enligt 18 § tas upp av den överförmyndare som har förordnat god man.

Om stöd till den enskilde vid handläggningen i domstol

Jfr 20 kap. 2 § andra och

40 §

tredje styckena

I ett ärende om anordnande av

förvaltarskap eller utvidgning av

ett förvaltarskaps omfattning, där

den enskilde uppenbarligen inte

förstår vad saken gäller eller

skulle lida skada av att få del av

handlingarna i ärendet, skall rätten

förordna en god man enligt detta

kapitel att företräda den enskilde

i ärendet och bevaka hans eller

hennes rätt. Om det inte är obe-

hövligt, skall god man också för-

41 Senaste lydelse 1994:1433

988

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

Jfr 20 kap. 2 a §

27 § 42

Rätten skall genast kungöra beslut om anordnande eller upp- hörande av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar. Sådan kungörelse skall också ske av beslut om jämkning av förval- tarskaps omfattning enligt 23 §.

ordnas i ett ärende om anord- nande eller utvidgning av god- manskap enligt 2 § där den en- skilde uppenbarligen inte förstår vad saken gäller.

En god man som avses i första stycket skall samråda med den för vilken han har förordnats, i den mån det kan ske.

41 §

I ett ärende om anordnande av förvaltarskap eller utvidgning av ett förvaltarskaps omfattning, där det inte förordnats god man enligt 40 §, skall rätten förordna ett biträde att bevaka den enskildes rätt i ärendet. Ett rättegångs- biträde skall också förordnas, om den som har förvaltare begär att förvaltarskapet skall upphöra eller att dess omfattning skall in- skränkas.

Rättegångsbiträde skall inte förordnas, om det är uppenbart att ett biträde inte behövs.

Om kungörande av beslut an- gående förvaltarskap

42 §

Rätten skall genast kungöra beslut om anordnande eller upp- hörande av förvaltarskap i Post- och Inrikes Tidningar. Sådan kungörelse skall också ske av beslut om jämkning av förval- tarskaps omfattning enligt 35 §.

42 Senaste lydelse 1994:1433

989

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

12 kap.

3 § 43

Förmyndare, gode män och

Förmyndare,

gode

män och

förvaltare skall omsorgsfullt full-

förvaltare skall omsorgsfullt full-

göra sina skyldigheter och alltid

göra sina skyldigheter och alltid

handla på det sätt som bäst

handla på det sätt som bäst

gagnar den enskilde.

gagnar

den enskilde.

Härvid

skall beaktas den enskildes egen

uttryckta eller förmodade inställ-

ning. Om den hänsyn som skall

tas till den enskildes vilja finns

bestämmelser i lagen (0000:000)

om ställföreträdare

för

vuxna

med

bristande

beslutsförmåga

inom hälso- och sjukvården m.m.

och lagen (0000:000) om ställ-

företrädare för vuxna med bris-

tande

beslutsförmåga

inom den

sociala välfärden samt i annan

särskild lagstiftning.

Om betydelsen av samtycke i

vissa fall från den som har god

man finns bestämmelser i 11 kap.

7 §.

4 § 44

Den enskildes medel skall i

Den enskildes medel skall i

skälig omfattning användas för

skälig

omfattning användas för

hans eller hennes uppehälle, ut-

hans eller hennes uppehälle, ut-

bildning och nytta i övrigt. De

bildning och nytta och välbe-

medel som inte används för

finnande i övrigt. De medel som

sådana ändamål skall placeras så

inte används för sådana ändamål

att tillräcklig trygghet finns för

skall placeras så att tillräcklig

deras bestånd och så att de ger

trygghet finns för deras bestånd

skälig avkastning.

och så att de ger skälig avkast-

ning.

Närmare bestämmelser om hur förvaltningen skall skötas finns i 13–15 kap.

43 Senaste lydelse 1994:1433

44 Senaste lydelse 1994:1433

990

SOU 2004:112 Föräldrabalken och nya lagar

7 § 45

I viktiga frågor skall förmyn-

I viktiga frågor skall förmyn-

daren, om det lämpligen kan ske,

daren, om det lämpligen kan ske,

höra den omyndige, om den

höra den omyndige samt den

omyndige har fyllt sexton år, samt

omyndiges make eller sambo.

den omyndiges make eller sambo.

Gode män och förvaltare har

Gode män och förvaltare har

motsvarande skyldigheter i för-

motsvarande skyldigheter i för-

hållande till den enskilde samt

hållande till den enskilde samt

den enskildes make eller sambo.

den enskildes make eller sambo.

Om betydelsen av samtycke i

vissa fall från den som har god

man finns bestämmelser i 11 kap.

5 § .

9 § 46

Förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet står under

överförmyndarens tillsyn.

Förmyndare, gode

män och

Förmyndare, gode

män och

förvaltare är skyldiga att lämna

förvaltare är skyldiga att lämna

överförmyndaren de

upplys-

överförmyndaren

de

upplys-

ningar om sin verksamhet som

ningar och de handlingar om sin

överförmyndaren begär.

verksamhet som

överförmyn-

daren begär.

12 § 47

Om en persons egendom skall

Om fler än en förmyndare, god

förvaltas av fler än en för-

man eller förvaltare skall ha hand

myndare, god man eller för-

om en persons ekonomiska eller

valtare,

skall

ställföreträdarna

personliga angelägenheter, skall

utöva förvaltningen gemensamt.

ställföreträdarna utöva uppgifter-

Överförmyndaren kan dock be-

na gemensamt. Överförmyndar-

sluta att förvaltningen av till-

en kan dock besluta att ange-

gångarna skall fördelas på visst

lägenheterna skall fördelas på

sätt mellan

ställföreträdarna

visst sätt mellan ställföreträdar-

eller att vissa tillgångar skall för-

na eller att vissa angelägenheter

valtas av en av dem ensam. I

skall tas omhand av en av dem

samband

med

att rätten för-

ensam. I samband med att rätten

45 Senaste lydelse 1994:1433

46 Senaste lydelse 1994:1433

47 Senaste lydelse 1994:1433

991

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

ordnar en ställföreträdare

kan

förordnar

en

ställföreträdare

även rätten meddela ett sådant

kan även rätten meddela ett

beslut.

sådant beslut.

Om de som utövar förvalt-

Om de som har hand om en

ningen gemensamt inte kan enas

angelägenhet

gemensamt

inte

om en viss åtgärd, gäller den

kan enas om en viss åtgärd,

mening som

överförmyndaren

gäller den mening som överför-

biträder. Om det är fråga om en

myndaren biträder. Om det är

åtgärd som kräver överförmyn-

fråga om en åtgärd som kräver

darens samtycke, kan samtycke

överförmyndarens samtycke, kan

ges till åtgärden även om det

samtycke ges till åtgärden även

finns delade meningar. Överför-

om det finns delade meningar.

myndaren skall dock ge alla dem

Överförmyndaren skall dock ge

som har del i förvaltningen till-

alla dem som har del i ange-

fälle att yttra sig innan

lägenheten tillfälle att yttra sig

överförmyndaren

beslutar

i

innan överförmyndaren beslutar

saken.

i saken.

15 § 48

Talan om

ersättning enligt

Talan om

ersättning

enligt

14 § skall väckas inom ett år från

14 § skall väckas inom tre år från

det att handlingar som anges i

det att handlingar som anges i

16 kap. 8 § har lämnats över till

16 kap. 8 § har lämnats över till

den som är behörig att ta emot

den som är behörig att ta emot

redovisning

för

förvaltningen.

redovisning

för förvaltningen.

Om talan inte väcks inom

Om talan inte väcks inom

nämnda tid, är talerätten för-

nämnda tid, är talerätten för-

lorad. Detta gäller inte, om ställ-

lorad. Detta gäller inte, om ställ-

företrädaren har gjort sig skyl-

företrädaren har gjort sig skyl-

dig till brottsligt förfarande.

dig till brottsligt förfarande eller

om talan om ersättning grundar

sig på en omständighet som inte har framgått av handlingarna.

Detsamma skall gälla en talan mot ställföreträdare som inte är skyldig att avge sådan redo- visning som avses i 16 kap. 8 §, när han eller hon har underrättat den som är berättigad att ta emot

48 Senaste lydelse 1994:1433

992

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

redogörelse för förvaltningen att handlingar som avses i 12 kap. 5 § finns tillgängliga för gransk- ning.

15 a §

Kommunen svarar solidariskt med en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare för sak- skada och ren förmögenhets– skada som ställföreträdaren inom ramen för sitt uppdrag har vållat den enskilde genom förmögen- hetsbrott intill ett belopp mot- svarande fem gånger prisbas- beloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Kommu- nen får när ersättningen utges av- räkna vad som utgått eller kan komma att utgå ur föreliggande försäkringar som har tecknats av annan än den enskilde.

Vad kommunen har utgett en- ligt första stycket kan den åter- kräva av ställföreträdaren.

Ansvarig kommun enligt första och andra styckena är den kom- mun vars överförmyndare ut- övade tillsynen över ställföre- trädaren vid tidpunkten för brottet.

16 § 49

Förordnande förmyndare, gode

Förordnade förmyndare, gode

män och förvaltare har rätt till

män och förvaltare har rätt till

ett skäligt arvode för uppdraget

ett skäligt arvode för uppdraget

och ersättning för de utgifter

och ersättning för de utgifter

som har varit skäligen påkallade

som har varit skäligen påkallade

för uppdragets fullgörande.

för uppdragets fullgörande. En

49 Senaste lydelse 1994:1433

993

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

särskilt

förordnad

vårdnads-

havare som är förmyndare för

den underårige har rätt till

ersättning också för den del av

uppdraget som avser vårdnads-

uppgifter, dock inte om den sär-

skilt förordnade vårdnadshavaren

uppbär kommunal ersättning till

familjehem.

Beslut om arvode och er-

Beslut om arvode och er-

sättning för utgifter fattas av

sättning för utgifter fattas av

överförmyndaren. Överförmyn-

överförmyndaren. Överförmyn-

daren

bestämmer dessutom i

daren bestämmer

dessutom i

vad mån arvode och ersättning

vad mån arvode och ersättning

för utgifter skall betalas med

för utgifter skall betalas med

medel som tillhör den enskilde.

medel som tillhör den enskilde.

Beslut om arvode och ersättning

för utgifter bör, om det inte finns

särskilda skäl, fattas inom fyra

månader från det att den för-

ordnade

ställföreträdaren

har

avgett årsräkning eller sluträk-

ning till överförmyndaren.

Om inte särskilda skäl för-

Om inte särskilda skäl för-

anleder något annat, skall arvode

anleder något annat, skall arvode

och ersättning för utgifter be-

och socialavgifter samt ersättning

talas med den enskildes medel i

för utgifter betalas med den en-

den mån hans eller hennes be-

skildes medel i den mån hans

räknade inkomst under det år

eller hennes beräknade inkomst,

när uppdraget utförs eller hans

bortsett

från

kapitalvinster,

efter

eller

hennes

tillgångar

under

avdrag för skatt under det år när

samma år överstiger två gånger

uppdraget utförs eller hans eller

basbeloppet

enligt

lagen

hennes tillgångar under samma

(1962:381) om allmän försäk-

år överstiger två gånger pris-

ring.

basbeloppet

enligt

lagen

(1962:381) om allmän försäk-

ring. Om överförmyndaren med

stöd av 14 kap. 15 § första stycket har beslutat att årsräkningen skall avse en annan tolvmånaders- period än kalenderåret, skall den

994

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

enskildes inkomster och tillgångar beräknas för denna period. Vid beräkningen av den enskildes ersättningsskyldighet skall tilläm- pas basbeloppet för det år under vilket tolvmånadersperioden av- slutas.

Arvode och ersättning för utgifter som avser vård av någons rätt i oskiftat dödsbo skall betalas med dödsboets medel, om inte sär- skilda skäl föranleder något annat.

Arvode och ersättning för utgifter som inte skall betalas med den enskildes eller dödsboets medel skall betalas av kommunen.

13 kap.

2 § 50

När värdet på en omyndigs tillgångar, som skall förvaltas av för- äldrarna, genom arv, gåva, värdestegring eller på något annat sätt har kommit att överstiga åtta gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, tillämpas bestämmelserna i 3–7 §§ för förvaltningen.

Dessa bestämmelser gäller även egendom som, under villkor om att förvaltningen av den skall stå under överförmyndarens kontroll (särskild överförmyndarkontroll), har tillfallit den omyndige

1. genom arv eller testamente,

2. genom gåva, under förutsättning att givaren skriftligen har an- mält gåvan till överförmyndaren, eller

3. genom förmånstagarförordnande vid försäkring med anled- ning av dödsfall eller vid pensionssparande enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.

Med egendom som anges i andra stycket jämställs egendom som har trätt i stället för sådan egendom samt avkastning av egen- domen.

En förälder som har över- lämnat egendom i gåva till sitt omyndiga barn under villkor om att förvaltningen skall stå under överförmyndarens kontroll får inte återkalla villkoret.

50 Senaste lydelse 1994:1433

995

Om det med hänsyn till för- äldrarnas och den omyndiges förhållanden eller i övrigt finns särskilda skäl, får överförmyn- daren helt eller delvis medge undantag från 3–8 §§. Kravet på överförmyndarens samtycke en- ligt 8 § i fråga om medel som inte står under särskild överförmyn- darkontroll skall hävas, om det inte av särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen.

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

7 § 51

Pengar som inte placeras enligt 5, 6 eller 10 § och som inte heller omedelbart behöver användas skall göras ränte- bärande genom att sättas in hos bank eller kreditmarknadsföre- tag.

Pengar som inte placeras enligt 5, 6 eller 10 § och som inte heller omedelbart behöver användas skall göras ränte- bärande genom att sättas in hos bank eller kreditmarknadsföre- tag. I anslutning till placering enligt 5 eller 6 § får pengar föras över till ett konto hos ett värde- pappersbolag. Detta gäller trots att någon ränta inte är avtalad.

9 § 52

Överförmyndaren skall besluta att bestämmelserna i 4–7 §§ inte längre skall tillämpas, om värdet på den omyndiges tillgångar har kommit att sjunka till ett belopp som understiger fyra gånger gällande basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och det inte finns särskild anledning att låta kontrollen fortgå.

Ett beslut enligt första stycket gäller inte egendom som har till- fallit den omyndige under villkor om särskild överförmyndar- kontroll.

Om det med hänsyn till för- äldrarnas och den omyndiges förhållanden eller i övrigt finns särskilda skäl, får överförmyn- daren helt eller delvis medge undantag från 3–8 §§.

51 Senaste lydelse 2004:422

52 Senaste lydelse 1994:1433

996

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

10 § 53

För den omyndiges räkning får föräldrar endast med överförmyndarens samtycke

1. genom köp, byte eller gåva förvärva fast egendom eller nytt- janderätt till sådan egendom, om det inte gäller övertagande av hyresrätt till en bostadslägenhet,

2. ingå avtal om nyttjanderätt till någon annans fasta egendom, om det inte gäller hyra av en bostadslägenhet eller en tillfällig upplåtelse av ringa ekonomisk betydelse,

3. sälja eller byta bort fast

3. sälja eller byta bort fast

egendom eller nyttjanderätt till

egendom eller nyttjanderätt till

sådan egendom, om det inte

sådan egendom, om det inte

gäller byte av en bostadslägen-

gäller byte av en bostadslägen-

het, eller

het,

4. låta inteckna, hyra ut eller

4. låta inteckna, hyra ut eller

på något annat sätt med nytt-

på något annat sätt med nytt-

janderätt upplåta fast egendom

janderätt upplåta fast egendom

eller tomträtt.

eller tomträtt, eller

5. säga upp eller överlåta avtal

om hyresrätt till en bostadslägen-

het.

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 1 eller 2 skall lämnas, om inte förvärvet eller avtalet kan anses olämpligt med hänsyn till egendomens natur, den omyndiges ålder och framtida

behov eller andra omständigheter.

Samtycke till en åtgärd som

Samtycke till en åtgärd som

avses i första stycket 3 eller 4 får

avses i första stycket 3, 4 eller 5

lämnas endast om åtgärden är

får lämnas endast om åtgärden

lämplig med hänsyn till egen-

är lämplig med hänsyn till egen-

domens natur samt den omyn-

domens natur samt den omyn-

diges ålder, framtida behov och

diges ålder, framtida behov och

samlade tillgångar.

samlade tillgångar.

Bestämmelserna om nyttjanderätt gäller även i fråga om servitut och rätt till elektrisk kraft, om rättigheten har upplåtits genom avtal.

Samtycke enligt denna paragraf gäller under sex månader från det att samtycket lämnades.

53 Senaste lydelse 1994:1433

997

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

12 § 54

För den omyndiges räkning får föräldrar endast med över-

förmyndarens samtycke

1. ta upp lån eller ingå någon

1. ta upp lån eller företa någon

annan skuldförbindelse

annan rättshandling som innebär

att den omyndige sätts i skuld,

2. ingå borgensförbindelse, eller

3. ställa den omyndiges egendom som säkerhet för den omyn- diges eller någon annans förbindelse.

Är det fråga om åtgärder en-

Är det fråga om åtgärder en-

ligt första stycket som faller in-

ligt första stycket som faller in-

om ramen för en rörelse som

om ramen för en rörelse som

föräldrarna

med

överförmyn-

föräldrarna

med

överförmyn-

darens samtycke driver för den

darens samtycke driver för den

omyndiges

räkning,

behövs

omyndiges

räkning,

behövs

samtycke endast i fråga om

samtycke endast i fråga om

pantsättning

av

fast

egendom

pantsättning

av

fast

egendom

eller tomträtt. Samtycke behövs

eller tomträtt. Samtycke behövs

inte i fråga om statliga lån som

inte i fråga om statliga lån som

tas upp för att ge den omyndige

tas upp för att ge den omyndige

hjälp till utbildning eller bo-

hjälp till utbildning eller bo-

sättning.

sättning. En förälder får vidare

utan samtycke från överförmyn-

daren företa en rättshandling som

innebär att den omyndige får ett kortare anstånd med betalning för en vara eller en tjänst av ett mindre belopp som från början är bestämt till sin storlek.

Samtycke får lämnas endast om åtgärden behövs för att trygga den omyndiges övriga egendom eller kan anses nödvändig för den omyndiges utbildning eller uppehälle eller om det annars finns

särskilda skäl för åtgärden.

13 § 55

Föräldrar får inte låta

den

Föräldrar får inte

låta

den

som är under sexton år

driva

som är under femton

år

driva

rörelse.

rörelse.

54 Senaste lydelse 1994:1433

55 Senaste lydelse 1999:1080

998

SOU 2004:112 Föräldrabalken och nya lagar

Om den omyndige har fyllt

Om den omyndige har fyllt

sexton år, får föräldrarna endast

femton år, får föräldrarna endast

med

överförmyndarens

sam-

med överförmyndarens

sam-

tycke låta honom eller henne

tycke låta honom eller henne

driva en rörelse som medför bok-

driva en rörelse som medför bok-

föringsskyldighet

enligt

bok-

föringsskyldighet

enligt

bok-

föringslagen (1999:1078). Utan

föringslagen (1999:1078). Utan

överförmyndarens samtycke får

överförmyndarens samtycke får

föräldrarna inte själva driva en

föräldrarna inte själva driva en

sådan rörelse för den omyndiges

sådan rörelse för den omyndiges

räkning. Samtycke

får lämnas

räkning. Samtycke

får

lämnas

endast om den omyndiges eko-

endast om den omyndiges eko-

nomiska och personliga för-

nomiska och personliga för-

hållanden är sådana att det med

hållanden är sådana att det med

beaktande av rörelsens art är

beaktande av rörelsens art är

lämpligt att samtycke ges.

lämpligt att samtycke ges.

14 § 56

Föräldrar skall före den 1 mars

Föräldrar skall före den 1 mars

varje år i en årsräkning till över-

varje år i en årsräkning till över-

förmyndaren redogöra för för-

förmyndaren redogöra för för-

valtningen under föregående år

valtningen under föregående år

av egendom som avses i 2 § samt

av egendom som avses i 2 § samt

sådan egendom som omfattas av

sådan egendom som omfattas av

bestämmelserna

om

samtycke

bestämmelserna

om

samtycke

enligt

10 §. Årsräkningen

skall

enligt 10 §. Om det är lämpligt

avges på heder och samvete.

får överförmyndaren

besluta

att

årsräkningen skall avse en annan

tolvmånadersperiod än kalender-

året och i samband härmed be-

stämma ett annat datum före

vilket årsräkningen skall ges in.

Årsräkningen skall

avges

på

heder och samvete.

I årsräkningen skall anges

1. egendomen och dess värde vid början och slutet av den tid som räkningen avser,

2. skulder som hänför sig till egendomen vid samma tidpunkter,

och

56 Senaste lydelse 1994:1433

999

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

3. inkomster av egendomen och utgifter som har betalats med egendomen eller dess avkastning.

Är särskild förvaltning an- ordnad för vissa tillgångar som tillkommer den omyndige, skall den som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över förvaltningen till förmyndaren.

19 § 57

Om det av någon särskild anledning behövs för att trygga för- valtningen, får överförmyndaren

1. bestämma att 3–7 §§ skall tillämpas även i annat fall än som

följer av 2 §,

2. begränsa möjligheten att ta

2. begränsa möjligheten att ta ut

ut pengar som har satts in hos

pengar som har satts in hos bank

bank eller kreditmarknadsföre-

eller kreditmarknadsföretag eller

tag, utöver vad som följer av 8 §,

värdepappersbolag, utöver vad

som följer av 8 §,

3. bestämma att värdehandlingar skall förvaras och förvaltas av ett värdepappersinstitut enligt lagen (1991:981) om värdepappers- rörelse eller ett motsvarande utländskt institut som är underkastat en offentlig reglering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersinstitut här i landet,

4. bestämma att premieobliga-

4. begränsa möjligheten att för-

tioner som har utfärdats av staten

foga över rättigheter som registre-

skall skrivas in i statsskuldboken

ras enligt lagen (1998:1479) om

med förbehåll att belopp som hän-

kontoföring av finansiella instru-

för sig till obligationerna inte får

ment eller som avses i lagen

lyftas utan överförmyndarens

(2004:46) om investeringsfonder,

samtycke, och

5. begränsa möjligheten att

förfoga över finansiella instru-

ment eller andra värdehandlingar

som genom avtal förvaras och för-

valtas av ett värdepappersinstitut

5. genom meddelande till den

som avses i första stycket 3, och

6. genom meddelande till den

som skall betala pengar till den

som skall betala pengar till den

57 Senaste lydelse 2004:422

1000

SOU 2004:112 Föräldrabalken och nya lagar

omyndige bestämma att peng-

omyndige bestämma att peng-

arna skall sättas in hos bank

arna skall sättas in hos bank

eller kreditmarknadsföretag.

eller kreditmarknadsföretag.

Meddelas beslut enligt första

Meddelas beslut enligt första

stycket 3, skall föräldrarna träffa

stycket 3, skall föräldrarna träffa

avtal

med värdepappersinstitutet

avtal med ett värdepappersinstitut

på villkor som överförmyndaren

om förvaring och förvaltning av

har godkänt. I fråga om rättig-

handlingarna.

heter som registreras enligt lagen

(1998:1479)

om kontoföring

av

finansiella instrument får för-

äldrarna, i stället för att träffa ett

avtal om förvaring och för-

valtning, på konto i avstäm-

ningsregister

låta registrera eller,

om rättigheten förvaltas av någon

som har medgivande som för-

valtare enligt den lagen, till denne

anmäla att

föräldrarna

endast

med

överförmyndarens

tillstånd

får överlåta eller pantsätta rättig-

heten eller uppbära på rättigheten

belöpande kapitalbelopp.

Ett värdepappersinstitut som

Ett

värdepappersinstitut

är

skyldigt att träffa ett sådant

avses i första stycket 3 är skyldigt

avtal om förvaring och förvalt-

att träffa ett sådant avtal om

ning som avses i andra stycket.

förvaring

och förvaltning som

Avtalet får inte träffas på sämre

avses i andra stycket. Avtalet får

villkor än de som värdepappers-

inte träffas på sämre villkor än

institutet erbjuder andra en-

de som

värdepappersinstitutet

skilda personer vid samma typ

erbjuder andra enskilda per-

av avtal.

soner vid samma typ av avtal.

1001

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

14 kap.

1 § 58

Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare skall inom två månader efter förordnandet lämna en förteckning till överför- myndaren över den egendom som de förvaltar. Förteckningen skall avges på heder och samvete.

En förteckning som lämnas

En förteckning som lämnas

av en god man som har för-

av en god man som har för-

ordnats enligt 11 kap. 1 § be-

ordnats enligt 11 kap. 16 § eller

höver endast ta upp den lösa

17 § fjärde stycket behöver en-

egendom som den gode mannen

dast ta upp den lösa egendom

har tagit hand om.

som den gode mannen har tagit

hand om.

Skyldigheten att lämna en förteckning gäller inte vid byte av förordnad förmyndare, god man eller förvaltare.

I fråga om bevakning av någons rätt i dödsbo eller annat oskiftat bo gäller bestämmelserna i 15 kap.

4 § 59

Andra värdehandlingar än sådana som nämns i 5 § första stycket skall säljas och fordringar drivas in så snart det lämpligen kan ske, om det inte är till fördel för den enskilde att värdehandlingarna behålls eller att fordringarna förblir utestående.

Annan lös egendom än som

Annan lös egendom än som

nu har nämnts och som inte

nu har nämnts och som inte

omfattas av 11 § skall säljas vid

omfattas av 11 § skall säljas vid

en lämplig tidpunkt, om inte

en lämplig tidpunkt, om inte

egendomen är till nytta eller har

egendomen är till nytta eller har

särskilt värde för den enskilde

särskilt värde för den enskilde

eller den enskildes familj eller

eller den enskildes familj eller

om egendomen av någon annan

egendomen av någon annan

särskild anledning bör behållas.

särskild anledning bör behållas.

7 § 60

Pengar som inte placeras enligt 5, 6 eller 11 § och som inte heller omedelbart behöver användas skall göras ränte-

Pengar som inte placeras enligt 5, 6 eller 11 § och som inte heller omedelbart behöver användas skall göras ränte-

58 Senaste lydelse 1994:1433

59 Senaste lydelse 1994:1433

60 Senaste lydelse 2004:422

1002

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

bärande genom att sättas in hos bank eller kreditmarknadsföre- tag.

bärande genom att sättas in hos bank eller kreditmarknadsföre- tag. I anslutning till p lacering enligt 5 eller 6 § får pengar föras över till ett konto hos ett värde- pappersbolag. Detta gäller trots att någon ränta inte är avtalad.

8 § 61

Pengar som har satts in hos bank eller kreditmarknadsföretag får

tas ut endast efter samtycke från överförmyndaren.

Samtycke krävs dock inte vid

Samtycke krävs dock inte vid

uttag av

uttag av

1. ränta, eller

1. ränta

som

är

upplupen

under innevarande år eller under

fjolåret, eller

2. pengar som behöver hållas

2. pengar som behöver hållas

tillgängliga

för

den enskildes

tillgängliga

för

rättshandlingar

uppehälle eller vården av hans

av det slag som sedvanligen före-

eller hennes egendom om den

tas med anknytning till den en-

förordnade

förmyndaren,

gode

skildes dagliga livsföring eller för

mannen eller

förvaltaren

vid

vården av hans eller hennes

insättningen gjort förbehåll om

egendom

om den

förordnade

att de får tas ut utan överför-

förmyndaren, gode mannen eller

myndarens samtycke.

förvaltaren

vid

insättningen

gjort förbehåll om att de får tas

ut utan överförmyndarens sam-

tycke.

10 § 62

Om det finns särskilda skäl, får

Om det finns särskilda skäl, får

överförmyndaren helt eller delvis

överförmyndaren helt eller delvis

medge undantag från 4–9 §§.

medge undantag från 4–8 §§.

61 Senaste lydelse 2004:422

62 Senaste lydelse 1994:1433

1003

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

11 § 63

För den enskildes räkning får en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare endast med överförmyndarens samtycke

1. genom köp, byte eller gåva förvärva fast egendom eller nytt- janderätt till sådan egendom, om det inte gäller övertagande av hyresrätt till en bostadslägenhet,

2. ingå avtal om nyttjanderätt till någon annans fasta egendom, om det inte gäller hyra av en bostadslägenhet eller en tillfällig upp- låtelse av ringa ekonomisk betydelse,

3. sälja eller

byta

bort fast

3. sälja eller

byta

bort fast

egendom eller nyttjanderätt till

egendom eller nyttjanderätt till

sådan egendom, om det inte

sådan egendom, om det inte

gäller byte av en bostadslägen-

gäller byte av en bostadslägen-

het, eller

het,

4. låta inteckna, hyra ut eller

4. låta inteckna, hyra ut eller

på något annat sätt med nyttjan-

på något annat sätt med nyttjan-

derätt upplåta

fast

egendom

derätt upplåta

fast

egendom

eller tomträtt.

eller tomträtt, eller

5. säga upp eller överlåta avtal

om hyresrätt till en bostads- lägenhet.

Samtycke till en åtgärd som avses i första stycket 1 eller 2 skall lämnas, om inte förvärvet eller avtalet kan anses olämpligt med hänsyn till egendomens natur eller andra omständigheter.

Samtycke till en åtgärd som

Samtycke till en åtgärd som

avses i första stycket 3 eller 4 får

avses i första stycket 3, 4 eller 5

lämnas endast om åtgärden är

får lämnas endast om åtgärden

lämplig med hänsyn till egen-

är lämplig med hänsyn till egen-

domens natur samt den enskildes

domens natur samt den enskildes

behov och samlade tillgångar.

behov och samlade tillgångar.

Bestämmelserna om nyttjanderätt gäller även i fråga om servitut och rätt till elektrisk kraft, om rättigheten har upplåtits genom avtal.

Samtycke enligt denna paragraf gäller under sex månader från det att samtycket lämnades.

63 Senaste lydelse 1994:1433

1004

annan rättshandling som innebär att den enskilde sätts i skuld,

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

13 § 64

För den enskildes räkning får en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare endast med överförmyndarens samtycke

1. ta upp lån eller ingå någon 1. ta upp lån eller företa någon annan skuldförbindelse

2. ingå borgensförbindelse, eller

3. ställa den enskildes egendom som säkerhet för den enskildes eller någon annans förbindelse.

Är det fråga om åtgärder en-

Är det fråga om åtgärder en-

ligt första stycket som faller

ligt första stycket som faller

inom ramen för en rörelse som

inom ramen för en rörelse som

ställföreträdaren med överför-

ställföreträdaren med överför-

myndarens samtycke driver för

myndarens samtycke driver för

den enskildes räkning, behövs

den enskildes räkning, behövs

samtycke endast i fråga om

samtycke endast i fråga om

pantsättning av fast egendom

pantsättning av fast egendom

eller tomträtt. Samtycke behövs

eller tomträtt. Samtycke behövs

inte i fråga om statliga lån som

inte i fråga om statliga lån som

tas upp för att ge den enskilde

tas upp för att ge den enskilde

hjälp till utbildning eller bo-

hjälp till utbildning eller bo-

sättning.

sättning. En ställföreträdare får

vidare utan samtycke från över-

förmyndaren företa en rättshand-

ling som innebär att den enskilde

får ett kortare anstånd med betal-

ning för en vara eller en tjänst av

ett mindre belopp som från början

är bestämt till sin storlek.

Samtycke får lämnas endast om åtgärden behövs för att trygga den enskildes övriga egendom eller kan anses nödvändig för hans eller hennes utbildning eller uppehälle eller om det annars finns särskilda skäl för åtgärden.

14 § 65

En god man eller förvaltare får

En förvaltare får endast med

endast med

överförmyndarens

överförmyndarens samtycke låta

samtycke låta den enskilde driva

den enskilde driva en rörelse

en rörelse

som medför bok-

som medför bokföringsskyldig-

64 Senaste lydelse 1994:1433

65 Senaste lydelse 1999:1080

1005

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

föringsskyldighet enligt

bok-

het

enligt

bokföringslagen

föringslagen

(1999:1078). Utan

(1999:1078). Utan överförmyn-

överförmyndarens samtycke får

darens samtycke får förvaltaren

den gode mannen eller för-

eller en god man inte driva en

valtaren inte driva en sådan

sådan rörelse för den enskildes

rörelse för den enskildes räk-

räkning. Samtycke får lämnas

ning. Samtycke får lämnas en-

endast om den enskildes eko-

dast om den enskildes ekono-

nomiska och personliga för-

miska och personliga förhållan-

hållanden är sådana att det med

den är sådana att det med beakt-

beaktande av rörelsens art är

ande av rörelsens art är lämpligt

lämpligt att samtycke ges.

att samtycke ges.

I fråga om förordnade förmyndare tillämpas 13 kap. 13 §.

15 § 66

Förordnade förmyndare, gode

Förordnade förmyndare, gode

män och förvaltare skall före den

män och förvaltare skall före den

1 mars varje år i en årsräkning

1 mars varje år i en årsräkning

till

överförmyndaren redogöra

till

överförmyndaren redogöra

för förvaltningen under före-

för förvaltningen under före-

gående år av egendom som har

gående år av egendom som har

stått

under

ställföreträdarens

stått under

ställföreträdarens

förvaltning. Årsräkningen

skall

förvaltning. Om det är lämpligt

avges på heder och samvete.

får

överförmyndaren besluta att

årsräkningen skall avse en annan

tolvmånadersperiod än kalender- året och i samband härmed be- stämma ett annat datum före vil- ket årsräkningen skall ges in. Års- räkningen skall avges på heder och samvete.

I årsräkningen skall anges den enskildes tillgångar och skulder vid början och slutet av den tid som räkningen avser. Vidare skall en sammanställning göras av inkomster och utgifter under nämnda tid. Av årsräkningen skall särskilt framgå hur mycket som har använts för den enskildes uppehälle eller nytta i övrigt.

Är särskild förvaltning anord- nad för vissa tillgångar som till- kommer den enskilde, skall den

66 Senaste lydelse 1994:1433

1006

Om ett förordnande av god man enligt 11 kap. 16 § eller 17 § fjärde stycket upphör innan tiden för avgivande av årsräkning eller sluträkning som rör ställföre- trädarskapet för den enskilde in- träffar, får sluträkning rörande förvaltningen under de nämnda förordnandena begränsas till att avse en redogörelse endast för de åtgärder som har vidtagits av den särskilt förordnade gode mannen. I övrigt skall redogörelse för förvaltningen lämnas av förmyn- daren, den ursprungligen förord- nade gode mannen eller förvaltaren även för den tid det särskilda god- mansförordnandet har varat.

1007

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över förvalt- ningen till den gode mannen eller förvaltaren, om det faller inom ramen för den gode mannens eller förvaltarens uppdrag att ta emot en sådan redovisning.

18 § 67

Om en förordnad förmyndares, god mans eller förvaltares upp- drag har upphört, skall den som frånträder uppdraget inom en månad därefter lämna en sluträkning till överförmyndaren beträf- fande egendom som har stått under hans eller hennes förvaltning. Sluträkningen skall innehålla en redogörelse för förvaltningen under det löpande året fram till dess att ställföreträdarskapet upp- hörde. Räkningen skall avges på heder och samvete.

Vad som sägs om årsräkning i 15 § andra stycket gäller också i fråga om sluträkning.

Om rätten har inskränkt omfattningen av en god mans eller förvaltares uppdrag, skall sluträkning lämnas för den egendom som inte längre omfattas av uppdraget.

Om ett godmanskap enligt 11 kap. 1 § upphör innan tiden för avgivande av årsräkning eller sluträkning som rör förmynder- skapet för den omyndige in- träffar, får sluträkning rörande godmanskapet begränsas till att avse en redogörelse endast för de åtgärder som har vidtagits av den gode mannen. I övrigt skall redogörelse för förvaltningen lämnas av förmyndaren även för den tid godmanskapet har varat.

67 Senaste lydelse 1994:1433

1. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank eller kreditmarknadsföre- tag eller värdepappersbolag, ut- över vad som följer av 8 §,

2. bestämma att värdehand- lingar skall förvaras och för- valtas av ett värdepappersinsti- tut enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse eller ett mot- svarande utländskt institut som är underkastat en offentlig reg- lering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersinstitut här i landet,

3. begränsa möjligheten att för- foga över rättigheter som registre- ras enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instru- ment eller som avses i lagen (2004:46) om investeringsfonder,

4. begränsa möjligheten att för- foga över finansiella instrument eller andra värdehandlingar som genom avtal förvaras och för- valtas av ett värdepappersinstitut som avses i första stycket 2, och

5. genom meddelande till den som skall betala pengar till den enskilde bestämma att pengarna skall sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag.

Meddelas beslut enligt första stycket 2, skall ställföreträdaren träffa avtal med ett värdepappers-

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

21 § 68

Om det behövs för att trygga förvaltningen, får överför- myndaren

1. begränsa möjligheten att ta ut pengar som har satts in hos bank eller kreditmarknadsföre- tag, utöver vad som följer av 8 §,

2. bestämma att värdehand- lingar skall förvaras och för- valtas av ett värdepappersinsti- tut enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse eller ett mot- svarande utländskt institut som är underkastat en offentlig reg- lering som väsentligen stämmer överens med den som gäller för värdepappersinstitut här i landet, och

3. genom meddelande till den som skall betala pengar till den enskilde bestämma att pengarna skall sättas in hos bank eller kreditmarknadsföretag.

Meddelas beslut enligt första stycket 2, skall ställföreträdaren träffa avtal med värdepappers-

68 Senaste lydelse 2004:422

1008

SOU 2004:112 Föräldrabalken och nya lagar

institutet på villkor som över-

institut om förvaring och förvalt-

förmyndaren har godkänt. I fråga

ning av handlingarna.

om rättigheter

som

registreras

enligt

lagen

(1998:1479)

om

kontoföring av finansiella instru-

ment får ställföreträdaren, i stället

för att träffa ett avtal om för-

varing och förvaltning, på konto i

avstämningsregister låta registrera

eller, om rättigheten förvaltas av

någon som har medgivande som

förvaltare enligt den lagen, till

denne anmäla att ställföre-

trädaren endast med överför-

myndarens tillstånd

får överlåta

eller

pantsätta

rättigheten

eller

uppbära på rättigheten belöpande

kapitalbelopp.

Ett värdepappersinstitut som

Ett

värdepappersinstitut

är

skyldigt att träffa ett sådant av-

avses i första stycket 2 är skyldigt

tal om förvaring och förvaltning

att träffa ett sådant avtal om

som avses i andra stycket. Av-

förvaring

och förvaltning som

talet får inte träffas på sämre

avses i andra stycket. Avtalet får

villkor än de som värdepappers-

inte träffas på sämre villkor än

institutet erbjuder andra enskil-

de som

värdepappersinstitutet

da personer vid samma typ av

erbjuder andra enskilda per-

avtal.

soner vid samma typ av avtal.

15 kap.

6 § 69

En förmyndare, god man eller förvaltare får inte för den enskildes

räkning avstå från arv eller testamente.

Om

överförmyndaren

sam-

Om

överförmyndaren

sam-

tycker till åtgärden, får dock arv

tycker till åtgärden, får dock arv

avstås

enligt 3 kap. 9 §

ärvda-

avstås

enligt

3 kap. 9 §

ärvda-

balken.

balken. Om det finns särskilda

skäl och

om

överförmyndaren

samtycker

till

det, får också ett

69 Senaste lydelse 1994:1433

1009

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

testamente godkännas trots att

godkännandet kan anses innefatta

ett avstående från arv.

10 § 70

Har egendom i dödsbo vilken

Har egendom i dödsbo vilken

har förvaltats av en god man

har förvaltats av en god man

som avses i 11 kap. 3 § tillfallit

som avses i 11 kap. 18 § tillfallit

Allmänna arvsfonden, gäller i

Allmänna arvsfonden, gäller i

fråga om egendomens försälj-

fråga om egendomens försälj-

ning lagen (1994:243) om All-

ning lagen (1994:243) om All-

männa arvsfonden.

männa arvsfonden.

16 kap.

1 § 71

Överförmyndaren skall enligt bestämmelserna i detta kapitel ut- öva tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksam-

het.

Vid tillsynen skall överför-

Vid tillsynen skall överför-

myndaren särskilt se till att den

myndaren särskilt se till att den

enskildes tillgångar i skälig om-

enskildes tillgångar i skälig om-

fattning används för hans eller

fattning används för hans eller

hennes nytta och att tillgång-

hennes nytta och välbefinnande

arna i övrigt är placerade så att

och att tillgångarna i övrigt är

tillräcklig trygghet finns för

placerade så att tillräcklig trygg-

deras bestånd och så att de ger

het finns för deras bestånd och

skälig avkastning.

så att de ger skälig avkastning.

Bestämmelser om val av överförmyndare m.m. finns i 19 kap. 2 § 72

Tillsynen utövas av över- förmyndaren för den kommun där den som har förmyndare, god man eller förvaltare har sitt hemvist.

Tillsynen utövas av över- förmyndaren för den kommun där den som har förmyndare, god man eller förvaltare är folk- bokförd. Är denne inte folkbok- förd i Sverige, utövar överför- myndaren för den kommun där

70 Senaste lydelse 1994:1433

71 Senaste lydelse 1994:1433

72 Senaste lydelse 1997:353

1010

SOU 2004:112 Föräldrabalken och nya lagar

den enskilde vistas tillsynen.

Om god man har förordnats

Om god man har förordnats

enligt 11 kap. 3 § vid utredning

enligt 11 kap. 18 § vid utredning

av ett dödsbo, utövas tillsynen

av ett dödsbo, utövas tillsynen

av

överförmyndaren

för

den

av överförmyndaren

för

den

kommun där den avlidne hade

kommun där den avlidne hade

sitt hemvist. Är det i övrigt

sitt hemvist. Är det i övrigt

fråga

om

godmanskap

enligt

fråga om

godmanskap enligt

11 kap. 3 §, utövas tillsynen av

11 kap. 18 §, utövas tillsynen av

överförmyndaren för den kom-

överförmyndaren för den kom-

mun där den gode mannen har

mun där den gode mannen är

sitt hemvist.

folkbokförd.

Om en underårig inte har

hemvist i Sverige och en god man

har förordnats för den underårige

med

stöd

av 4 kap.

3 §

andra

stycket lagen (1904:26 s. 1) om

vissa

internationella

rättsför-

hållanden rörande äktenskap och

förmynderskap,

utövas tillsynen

av

överförmyndaren

för

den

kommun

där

den

underårige

vistas.

Om behörig överförmyndare

Om behörig överförmyndare

enligt första – tredje styckena

enligt första och andra styckena

inte finns, utövas tillsynen av

inte finns, utövas tillsynen av

överförmyndaren för Stockholm.

överförmyndaren för Stockholm.

7 § 73

En

omyndig

som

har

fyllt

En omyndig som har fyllt

sexton år och den som har god

femton år och den som har god

man eller förvaltare har rätt att

man eller förvaltare har rätt att

ta del av de handlingar som rör

ta del av de handlingar som rör

ställföreträdarskapet

och

som

ställföreträdarskapet

och

som

förvaras hos överförmyndaren.

förvaras hos överförmyndaren.

En sådan rätt har också den

En sådan rätt har också den

enskildes make eller sambo och

enskildes make eller sambo och

närmaste släktingar.

närmaste släktingar,

dock

inte

beträffande

utdrag enligt

lagen

73 Senaste lydelse 1994:1433

1011

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

(1998:620)

om belastningsregis-

ter, personuppgifter som är före-

mål för sekretessmarkering enligt

7 kap.

15 §

första

stycket sekre-

tesslagen (1980:100), uppgift om

verklig

adress vid

kvarskrivning

enligt

16 §

folkbokföringslagen

(1991:481)

eller

fingerade

personuppgifter

enligt

lagen

(1991:483) om fingerade person-

uppgifter.

9 § 74

Innan överförmyndaren tar

Innan överförmyndaren tar

ställning till om samtycke skall

ställning till om samtycke skall

lämnas till en förvaltningsåtgärd

lämnas till en förvaltningsåtgärd

av större vikt, skall den omyn-

av större vikt, skall den omyn-

dige, om han eller hon har fyllt

dige, när det är lämpligt, eller

sexton år, eller den som har god

den som har god man eller för-

man eller förvaltare samt den

valtare samt den enskildes make

enskildes make eller sambo och

eller sambo och närmaste släkt-

närmaste släktingar beredas till-

ingar beredas tillfälle att yttra

fälle att yttra sig, om det kan ske

sig, om det kan ske utan avse-

utan avsevärd tidsförlust.

värd tidsförlust.

Överförmyndaren får återkalla ett samtycke, om förutsättningar för samtycket inte längre finns

10 § 75

Socialnämnder och andra myndigheter är skyldiga att på begäran lämna överförmyndaren de uppgifter som behövs för överför-

myndarens tillsynsverksamhet.

Därutöver är de

myndigheter

Om skyldighet för myndigheter

som regeringen föreskriver skyl-

att underrätta överförmyndaren

diga att underrätta överförmyn-

om förhållanden av betydelse för

daren om sådana

förhållanden

dennes

tillsynsverksamhet finns

som de får kännedom om och

särskilda föreskrifter i lag. Rege-

som kan vara av betydelse för

ringen

kan meddela ytterligare

överförmyndarens

tillsynsverk-

föreskrifter om sådan skyldighet.

samhet.

74 Senaste lydelse 1994:1433

75 Senaste lydelse 1994:1433

1012

SOU 2004:112 Föräldrabalken och nya lagar

10 a §

Banker, kreditmarknads- före-

tag,

värdepappersbolag,

centrala

värdepappersförvarare och konto-

förande institut,

fondbolag

och

förvaringsinstitut

samt

företag

som

driver inlåningsverksamhet

enligt lagen (2004:299) om in-

låningsverksamhet är skyldiga att

på begäran lämna överförmyn-

daren de uppgifter som behövs för

dennes tillsynsverksamhet.

Vad som sägs i första stycket

gäller också motsvarande ut-

ländska företag som driver verk-

samhet från en filial här i landet.

11 § 76

När en omyndig på grund av

När en omyndig på grund av

arv eller testamente har fått

arv eller testamente eller genom

pengar till ett värde överstigan-

avstående av arv eller testamente

de två gånger gällande basbelopp

har fått pengar till ett värde

enligt

lagen

(1962:381)

om

överstigande

ett

prisbasbelopp

allmän försäkring eller med vill-

enligt lagen (1962:381) om all-

kor om särskild överförmyndar-

män försäkring eller med villkor

kontroll, skall den som om-

om särskild överförmyndarkon-

besörjer

utbetalningen

från

troll, skall den som ombesörjer

dödsboet

för

den omyndiges

utbetalningen från dödsboet för

räkning sätta in medlen hos

den omyndiges räkning sätta in

bank

eller

kreditmarknadsföre-

medlen hos bank eller kredit-

tag, med uppgift om att medlen

marknadsföretag,

med

uppgift

inte får tas ut utan överförmyn-

om att medlen inte får tas ut

darens tillstånd.

utan

överförmyndarens

till-

stånd.

Vad som nu sagts om skyl-

Vad som nu sagts om skyl-

dighet att betala till bank eller

dighet att betala till bank eller

kreditmarknadsföretag skall även

kreditmarknadsföretag skall även

gälla försäkringsgivare vid ut-

gälla försäkringsgivare vid ut-

betalning

av

försäkringsbelopp

betalning av

försäkringsbelopp

76 Senaste lydelse 2004:422

1013

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

som den omyndige har rätt till

som den omyndige har rätt till,

samt pensionssparinstitut vid ut-

pensionssparinstitut vid utbetal-

betalning enligt lagen (1993:931)

ning enligt lagen (1993:931) om

om

individuellt pensionssparan-

individuellt

pensionssparande,

de. Om betalningen avser en

Brottsoffermyndigheten vid utbe-

periodisk förmån, gäller skyldig-

talning av ersättning enligt brotts-

heten att betala till bank eller

skadelagen (1978:413) och myn-

kreditmarknadsföretag

endast

dighet som betalar ut ersättning i

när

den första

utbetalningen

anledning av skadeståndsanspråk

görs.

mot staten. Om betalningen av-

ser en periodisk förmån, gäller

skyldigheten att betala till bank

eller kreditmarknadsföretag en-

dast när den första utbetalning-

en görs.

När utbetalning enligt första

När utbetalning enligt första

eller andra stycket görs, skall

eller andra stycket görs, skall

den som ombesörjer utbetal-

den som ombesörjer utbetal-

ningen genast göra anmälan till

ningen genast göra anmälan till

förmyndaren och

överförmyn-

förmyndaren

och överförmyn-

daren. En sådan anmälan skall

daren. En sådan anmälan skall

också göras om en omyndig på

också göras om en omyndig på

grund av arv eller testamente har

grund av arv eller testamente

fått

värdehandlingar

till ett

eller genom avstående av arv eller

värde som överstiger i första

testamente har fått värdehand-

stycket nämnt belopp eller med

lingar till ett värde som över-

villkor om att värdehandlingarna

stiger i första stycket nämnt be-

skall stå under särskild överför-

lopp eller med villkor om att

myndarkontroll.

värdehandlingarna skall stå under

särskild överförmyndarkontroll.

Vad som föreskrivs i första – tredje styckena gäller inte vid utbetalning av medel som den omyndige får förvalta själv. Andra och tredje styckena gäller inte heller om utbetalning görs från försäkring som tagits inom ramen för en rörelse.

Bestämmelserna i denna para-

Bestämmelserna i denna para-

graf gäller också vid betalning

graf gäller också vid betalning

eller utgivande av värdehandling

eller utgivande av värdehandling

till någon för vilken det har för-

till någon för vilken det har för-

ordnats god man med uppgift att

ordnats god man med uppgift att

förvalta egendom eller för vilken

ha hand om den enskildes eko-

det har förordnats förvaltare.

nomiska angelägenheter eller för

1014

SOU 2004:112 Föräldrabalken och nya lagar

vilken det har förordnats för-

valtare.

13 § 77

Överförmyndaren får vid vite

Överförmyndaren får vid vite

förelägga

en

förmyndare,

god

förelägga en

förmyndare,

god

man eller förvaltare att fullgöra

man eller förvaltare att fullgöra

sina

skyldigheter

enligt

3 §

sina skyldigheter enligt 3 § and-

andra

stycket eller

8 §

tredje

ra stycket eller 8 § tredje stycket

stycket i detta kapitel eller

i detta kapitel eller enligt 12 kap.

enligt 12 kap. 13 §, 13 kap. 3, 14,

9

eller

13 §,

13 kap. 3,

14,

15

15 eller 18–21 §, 14 kap. 1, 2, 15,

eller 18–21 §, 14 kap. 1,

2,

15,

16, 18 eller 21–23 § eller 15 kap.

16, 18 eller 21–23 § eller 15 kap.

3 eller

8 §.

Innan

vitesföre-

3

eller

8 §.

Innan vitesföre-

läggande beslutas, skall överför-

läggande beslutas, skall överför-

myndaren

skriftligen

erinra

myndaren

skriftligen

erinra

ställföreträdaren om den skyl-

ställföreträdaren om den skyl-

dighet

och

de bestämmelser

dighet

och

de bestämmelser

som finns och ge ställföreträdar-

som finns och ge ställföreträ-

en skälig tid att lämna en an-

daren skälig tid att lämna en

given handling eller rätta sig

angiven upplysning eller handling

efter ett beslut.

eller rätta sig efter ett beslut.

Frågor om utdömande av vite prövas av tingsrätt. I fråga om föreläggande och utdömande av vite gäller i övrigt lagen (1985:206) om viten.

I anslutning till att vite döms ut får rätten förelägga nytt vite.

19 kap.

2 § 78

Kommun kan bestämma att det i stället för överförmyndare skall finnas en överförmyndar- nämnd. Vad som annorstädes än i detta kapitel är föreskrivet om överförmyndare skall äga mot- svarande tillämpning på sådan nämnd.

En kommun kan bestämma att det i stället för överförmyn- dare skall finnas en överförmyn- darnämnd. Vad som någon annanstans än i detta kapitel är föreskrivet om överförmyndare skall tillämpas på en sådan nämnd.

Om gemensam överförmyn-

77 Senaste lydelse 1994:1433

78 Senaste lydelse 1974:1038

1015

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

darnämnd för kommuner och om överlåtelse av uppgifterna som överförmyndare till ett kommu- nalförbund finns föreskrifter i 16 och 17 §§.

14 § 79

Överförmyndarnämnden får uppdra åt en ledamot, en ersättare som har kallats till tjänstgöring eller en kommunal tjänsteman med den kompetens som behövs att på nämndens vägnar avgöra vissa grupper av ärenden. Nämnden skall i sitt beslut ange vilka slag av ärenden som uppdraget omfattar. Överförmyndaren får på mot- svarande sätt uppdra åt en kommunal tjänsteman med den kom- petens som behövs att avgöra ärenden på överförmyndarens vägnar.

En framställning eller ett ytt-

En framställning eller ett ytt-

rande

till

kommunfullmäktige

rande

till

kommunfullmäktige

får dock inte beslutas på något

får dock inte beslutas på något

annat sätt än av nämnden sam-

annat sätt än av nämnden sam-

fällt eller

av överförmyndaren

fällt eller

av överförmyndaren

själv.

Detsamma gäller beslut

själv.

Detsamma gäller beslut

enligt 11 kap. 20 § att entlediga

enligt 11 kap. 32 §, dock ej beslut

eller skilja en god man eller för-

enligt andra stycket, att entlediga

valtare från uppdraget och be-

eller skilja en god man eller för-

slut att häva avtal om samman-

valtare från uppdraget och be-

levnad i oskiftat bo eller att

slut att häva avtal om samman-

förelägga vite.

levnad i oskiftat bo.

Finner den som fått ett upp-

Finner den som fått ett upp-

drag som avses i första stycket

drag som avses i första stycket

att samtycke, tillstånd, förord-

att samtycke, tillstånd, anord-

nande, upphörande eller ent-

nande,

jämkning, förordnande,

ledigande i ett visst fall inte bör

upphörande eller entledigande i

meddelas eller beslutas, eller an-

ett visst fall inte bör meddelas

ser han eller hon frågan tvek-

eller beslutas, eller anser han

sam, skall ärendet hänskjutas till

eller hon frågan tveksam, skall

nämnden eller överförmyndaren.

ärendet hänskjutas till nämnden

Beslut i ett ärende enligt denna

eller överförmyndaren. I tvek-

balk vilket har fattats på grund

samma fall skall även en fråga om

av ett uppdrag som avses i första

vitesföreläggande hänskjutas. Be-

stycket behöver inte anmälas för

slut i

ett

ärende enligt denna

79 Senaste lydelse 1995:1362

1016

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

nämnden eller för överförmyn- balk vilket har fattats på grund daren. av ett uppdrag som avses i första stycket behöver inte anmälas för nämnden eller för överförmyn-

daren.

16 § 80

Vad som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900) gäller, med de avvikelser som följer av detta kapitel, också överförmyndarnämnd och i tillämpliga delar överför- myndare.

Kommuner får bestämma att de skall ha gemensam överförmyndar- nämnd. Vad som är särskilt före- skrivet om en gemensam nämnd i kommunallagen (1991:900) gäller också en gemensam överförmyn- darnämnd.

17 §

Kommuner får bilda kommu- nalförbund enligt föreskrifterna i kommunallagen (1991:900) med ändamål att sköta uppgifterna som överförmyndare.

Inom kommunalförbundet skall uppgifterna som överförmyndare handhas av förbundsstyrelsen eller förbundsdirektionen. Be- stämmelserna om överförmyn- darnämnd och ledamot och er- sättare i sådan nämnd i 5 § femte stycket, 8 § andra stycket samt 9, 13, 14 och 18 §§ detta kapitel skall därvid tillämpas. Detsamma gäller föreskriften i 8 § första stycket om obehörighet för den som är i konkurs eller har för- valtare. Vad som någon annan-

80 Senaste lydelse 1991:1649

1017

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

stans än i detta kapitel är före-

skrivet om överförmyndare skall

tillämpas

på

förbundsstyrelsen

eller direktionen.

17 § 81

18 §

Länsstyrelsen skall utöva till-

Tillsyn

över

överförmyn-

syn

över överförmyndares

och

darnas och överförmyndarnämn-

överförmyndarnämnders verksam-

dernas tillämpning av denna balk

het.

och andra föreskrifter skall utövas

av en länsstyrelse.

Länsstyrelsen skall dessutom

- med råd och på annat sätt

stödja överförmyndarna och över-

förmyndarnämnderna i

deras

verksamhet och därvid främja en

enhetlig rättstillämpning,

- se till att utbildningen av

överförmyndarna, ledamöterna i

överförmyndarnämnderna och er-

sättare är tillfredsställande, och

- verka för en ändamålsenlig

organisation

av

överförmyndar-

verksamheten.

När

länsstyrelserna

fullgör

sina uppgifter enligt första och

andra styckena skall de samverka

inbördes till förmån för rättslikhet

och effektivitet.

20 kap.

2 § 82

Vistas den, mot vilken talan

Vistas den, mot vilken talan

enligt denna balk riktas, på

enligt denna balk riktas, på

okänd ort, skall hans rätt i saken

okänd ort, skall hans rätt i saken

bevakas

av

god

man enligt

bevakas

av

god

man

enligt

11 kap.

Detsamma

gäller,

om

11 kap.

Detsamma

gäller, om

han vistas på känd ort utom

han vistas på känd ort utom

riket

men

stämningen

eller

riket men

stämningen

eller

81 Senaste lydelse 1994:1433

82 Senaste lydelse 1994:1433

1018

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

andra handlingar i målet ej kan delges honom eller han under- låter att ställa ombud för sig och särskilda skäl föreligger att förordna god man.

I ett ärende om anordnande av förvaltarskap eller utvidgning av ett förvaltarskaps omfattning, där den enskilde uppenbarligen inte förstår vad saken gäller eller skulle lida skada av att få del av handlingarna i ärendet, skall rätten förordna en god man enligt 11 kap. att företräda den enskilde i ärendet och bevaka hans eller hennes rätt.

En god man som avses i första eller andra stycket skall samråda med den för vilken han har förordnats, i den mån det kan ske.

2 b § 83

Den som har förordnats till god man enligt 2 § eller rätte- gångsbiträde enligt 2 a § har efter rättens prövning rätt till skälig ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Kostnaden skall stanna på staten, såvida inte motparten till den, för vilken god man eller rättegångsbiträde har förord- nats, skäligen bör åläggas att ersätta staten kostnaden.

andra handlingar i målet ej kan delges honom eller han under- låter att ställa ombud för sig och särskilda skäl föreligger att förordna god man. I nu nämnda fall skall god man förordnas av rätten.

En god man som avses i första stycket skall samråda med den för vilken han har för- ordnats, i den mån det kan ske.

2 a §

Den som har förordnats till god man enligt 2 § eller 11 kap. 40 § eller rättegångsbiträde en- ligt 11 kap. 41 § har efter rättens prövning rätt till skälig ersätt- ning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Kost- naden skall stanna på staten, så- vida inte motparten till den, för vilken god man eller rätte- gångsbiträde har förordnats, skäligen bör åläggas att ersätta staten kostnaden.

83 Senaste lydelse 1988:1251

1019

Föräldrabalken och nya lagar SOU 2004:112

3 § 84

Rättens beslut angående för-

Rättens beslut angående för-

mynderskap,

godmanskap

eller

mynderskap,

godmanskap eller

förvaltarskap

får

överklagas,

förvaltarskap

får

överklagas,

förutom av den som beslutet

förutom av den som beslutet

särskilt rör, av var och en som

särskilt rör, av var och en som

har rätt att göra ansökan i saken.

har rätt att göra ansökan i saken.

Den i vars ställe god man har

Den i vars ställe god man har

förordnats enligt

11 kap.

2 §

förordnats enligt

11 kap. 17 §

första eller andra stycket får

första eller andra stycket får

dock inte överklaga ett beslut

dock inte överklaga ett beslut

om ett sådant förordnande.

om ett sådant förordnande.

Rättens beslut att förelägga vite enligt 16 kap. 13 § tredje stycket får överklagas endast i samband med klagan över beslutet att döma

ut vitet.

4 § 85

Överförmyndarens

samtycke

Överförmyndarens samtycke

till åtgärd beträffande en en-

till åtgärd beträffande en en-

skilds egendom får begäras en-

skilds egendom får begäras en-

dast av förmyndaren, den gode

dast av förmyndaren, den gode

mannen eller förvaltaren. Över-

mannen eller förvaltaren. Över-

förmyndarens beslut i ett sådant

förmyndarens beslut i ett sådant

ärende får överklagas endast av

ärende får överklagas endast av

ställföreträdaren. Överförmyn-

ställföreträdaren. Överförmyn-

darens beslut enligt

9 kap. 3

darens beslut

enligt 9 kap. 3,

eller 4 §, 13 kap. 18

eller 19 §

3 a § eller 4 §,

13 kap. 18 eller

eller 14 kap. 21 § får överklagas

19 § eller 14 kap. 21 § får över-

endast av ställföreträdaren eller

klagas endast av ställföreträdar-

av den enskilde, om han eller

en eller av den enskilde, om han

hon har fyllt sexton år.

eller hon har fyllt femton år.

Överförmyndarens beslut i sådana fall som avses i 12 kap. 12 § andra stycket får inte överklagas.

Överförmyndarens beslut att förelägga vite enligt 16 kap. 13 § får överklagas endast i samband med klagan över rättens beslut att döma ut vitet.

84 Senaste lydelse 1994:1433

85 Senaste lydelse 1994:1433

1020

Beslut som tingsrätten har meddelat under rättegången i frågor som avses i 6 kap. 20 §, 7 kap. 15 §, 10 kap. 16 eller 17 § eller 11 kap. 30 § eller 35 § tredje stycket skall överklagas särskilt.

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

11 § 86 Beslut som tingsrätten har

meddelat under rättegången i frågor som avses i 6 kap. 20 §, 7 kap. 15 §, 10 kap. 16 eller 17 § eller 11 kap. 18 § eller 23 § tredje stycket skall överklagas särskilt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

2. Finns det vid ikraftträdandet anordnat förvaltarskap enligt 11 kap.

7 § för någon i anledning av att denne är ur stånd att vårda sin per- son skall beslutet anses avse godmanskap i personliga angelägen- heter enligt 11 kap. 2 § i dess nya lydelse. Godmanskapet skall an- ses omfatta frågor om att erhålla sociala förmåner från det allmänna av ekonomisk natur men inte åtgärder inom hälso- och sjukvården. Förvaltaren skall i berört avseende anses vara god man.

3. Anordnande av godmanskap eller förordnande av god man som har skett enligt äldre bestämmelser skall anses ha meddelats enligt motsvarande nya bestämmelser i 11 kap.

4. Om det i en lag eller en författning som har beslutats av rege- ringen hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en före- skrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskriften.

5. Ärenden om förmynderskap, godmanskap enligt 11 kap. 1, 2 och

4 §§ föräldrabalken i deras äldre lydelse eller förvaltarskap, vilka före ikraftträdandet har inletts vid rätten i den ort eller hos över- förmyndaren för den kommun som enligt bestämmelserna i 10 kap.

13 § och 11 kap. 25 § i deras äldre lydelse då var behörig, skall hand- läggas där även efter ikraftträdandet.

6. Ärenden inom ramen för överförmyndarens tillsyn, vilka före ikraftträdandet har inletts hos överförmyndaren för den kommun som enligt 16 kap. 2 § föräldrabalken i dess äldre lydelse då var be- hörig, skall handläggas där även efter ikraftträdandet.

7. Äldre bestämmelser enligt 12 kap. 15 § om tid för att väcka talan om ersättning skall gälla när handlingar som anges i 16 kap. 8 § före

86 Senaste lydelse 1995:1362

1021

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

ikraftträdandet har lämnats över till den som är behörig att ta emot redovisningen.

8. Bestämmelserna i 12 kap. 15 a § om kommuners skadestånds- ansvar skall tillämpas endast för sådan skada som vållats den en- skilde efter ikraftträdandet.

9. Bestämmelsen i 13 kap. 2 § fjärde stycket om hinder mot att åter- kalla villkor om särskild överförmyndarkontroll gäller inte beträffan- de villkor uppställda före ikraftträdandet.

1022

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

1.2 Förslag till

lag om framtidsfullmakter m.m. och om behörighet i vissa fall för anhöriga

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Om framtidsfullmakter, m.m.

Innebörd

1 § En framtidsfullmakt är en fullmakt åt en eller flera personer att företräda fullmaktsgivaren efter den tidpunkt då fullmaktsgivaren på grund av psykisk störning, sjukdom, skada eller liknande för- hållande varaktigt och i huvudsak är ur stånd att ha hand om de angelägenheter som fullmakten avser.

Framtidsfullmakt kan upprättas av den som har fyllt 18 år.

2 § Fullmakten kan omfatta både ekonomiska och personliga ange- lägenheter. Det skall klart framgå av fullmakten att den har verkan efter den tidpunkt som anges i 1 §.

Om framtidsfullmakten skall omfatta åtgärder inom hälso- och sjukvården, skall detta särskilt anges.

3 § Förordnanden i en framtidsfullmakt som innebär att en full- mäktig ges behörighet i personliga angelägenheter i de avseenden som anges i 11 kap. 6 § föräldrabalken är utan verkan.

Upprättande

4 § En framtidsfullmakt skall upprättas skriftligt med två vittnen. Fullmaktsgivaren skall skriva under framtidsfullmakten i vittnenas samtidiga närvaro eller intyga inför dem att han eller hon har skrivit under handlingen. Framtidsfullmakten bör dateras. Vittnena skall ha kännedom om att handlingen är en framtidsfullmakt. De skall bekräfta handlingen genom sin underskrift.

För vittnen enligt första stycket skall gälla de villkor som anges i 10 kap. 4 § första stycket ärvdabalken.

Den som anges som fullmäktig i framtidsfullmakten får inte tas till vittne.

1023

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

5 § Vittnena bör på framtidsfullmakten anteckna iakttagelser om fullmaktsgivarens hälsotillstånd och andra omständigheter som är av betydelse för framtidsfullmaktens giltighet.

Läkarintyg eller annan likvärdig utredning om fullmaktsgivarens hälsotillstånd när framtidsfullmakten skrevs bör bifogas framtids- fullmakten.

Återkallelse

6 § En framtidsfullmakt kan inte med bindande verkan göras oåter- kallelig.

7 § En framtidsfullmakt återkallas genom att fullmaktsgivaren återtar eller låter förstöra handlingen. Fullmäktigen skall på be- gäran av fullmaktsgivaren lämna tillbaka framtidsfullmakten.

Har tredje man fått ett särskilt meddelande om att framtidsfull- makten är återkallad, gäller detta som återkallelse gentemot honom.

8 § För återkallelse i övrigt eller förklaring att en framtidsfullmakt skall vara kraftlös gäller vad som anges i 2 kap. 17, 19 och 20 §§ lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögen- hetsrättens område.

En framtidsfullmakt som innefattar rätt att sluta avtal om köp, byte eller gåva av fast egendom är utan verkan i sådana angelägen- heter, om återkallelse har skett enligt 7 § första stycket eller om den har förklarats kraftlös i enlighet med vad som anges i 2 kap. 17 § lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhets- rättens område.

Ikraftträdande

9 § Fullmäktigen skall ta ställning till när fullmakten i enlighet med 1 § träder i kraft.

Ett förordnande för en person att vara fullmäktig enligt en fram- tidsfullmakt skall anses innefatta medgivande för fullmäktigen att ta del av uppgifter om fullmaktsgivarens hälsotillstånd, om detta behövs för att avgöra om fullmaktsgivarens tillstånd är sådant som anges i 1 §.

1024

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

10 § Om inte annat framgår av fullmakten skall fullmäktigen snarast underrätta fullmaktsgivaren och dennes make eller sambo och närmaste släktingar om fullmaktens ikraftträdande och om dess innehåll.

Jäv

11 § En fullmäktig har inte rätt att företräda fullmaktsgivaren, om det uppstår en fråga om rättshandling eller rättegång mellan full- maktsgivaren å ena sidan och fullmäktigen, hans eller hennes make eller sambo eller någon annan som fullmäktigen företräder å den andra sidan.

Första stycket hindrar inte att fullmäktigen lämnar personliga presenter eller andra gåvor som får anses ha stöd i framtidsfull- makten. Fullmäktigen kan också täcka nödvändiga utgifter samt bestämma eget arvode i enlighet med vad som bestäms i fullmakten eller får anses skäligt.

Om förordnande av god man i fullmäktigens ställe i fall som an- ges i första stycket tillämpas 11 kap. 17 § andra stycket föräldra- balken. Föreskrifterna i nämnda § tredje stycket om förordnande av god man när det finns intressemotsättning tillämpas i förhållan- det mellan fullmaktsgivaren och fullmäktigen, om det begärs av någon av dem eller om det annars är lämpligt. Om sådan god man gäller också vad som i övrigt är föreskrivet i 11 kap. föräldrabalken.

Fullmaktsgivarens bundenhet

12 § Den som har gett en framtidsfullmakt för någon annan att företräda sig är omedelbart berättigad och förpliktad i förhållande till tredje man genom en rättshandling som fullmäktigen har före- tagit inom framtidsfullmaktens gränser och i fullmaktsgivarens namn.

Vad som sägs i första stycket gäller även i fråga om fullmakt att företräda fullmaktsgivaren vid rättshandlingar, som företas gente- mot honom.

13 § Har fullmäktigen överskridit sin befogenhet när han företagit en rättshandling, gäller rättshandlingen inte mot fullmaktsgivaren, om tredje man insett eller borde ha insett att fullmäktigen över- skred sin befogenhet.

1025

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

14 § Om fullmaktsgivaren har särskild anledning att befara att full- mäktigen kommer att på grund av fullmakten företa rättshandlingar gentemot en viss person, som saknar kännedom om att framtids- fullmakten enligt 20 § inte längre gäller, skall fullmaktsgivaren om möjligt meddela denne att framtidsfullmakten har upphört att gälla. Underlåter fullmaktsgivaren det, får han inte mot en person som är i god tro åberopa att framtidsfullmakten inte gäller.

Fullmäktigens ansvar m.m.

15 § Fullmäktigen ansvarar gentemot tredje man för att han eller hon har nödvändig fullmakt. Om detta gäller vad som föreskrivs i 2 kap. 25 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

16 § För det inbördes förhållandet mellan fullmaktsgivare och full- mäktig gäller vad som föreskrivs i 18 kap. handelsbalken.

Fullmäktigen skall hålla fullmaktsgivarens medel avskilda från sina egna.

Granskning av hur framtidsfullmakten används

17 § Fullmäktigen skall på begäran av överförmyndaren för den kommun där fullmaktsgivaren är folkbokförd lämna de upplysning- ar om fullmaktsförhållandet och företagna åtgärder som överförmyn- daren begär. Fullmaktsgivaren skall på överförmyndarens begäran även lämna särskild redovisning för sitt uppdrag.

Förordnande av god man eller förvaltare enligt föräldrabalken

18 § Om möjlighet att besluta om godmanskap eller förvaltarskap för fullmaktsgivaren gäller vad som föreskrivs i 11 kap. 2 och 9 §§ föräldrabalken. Ansökan om sådant anordnande får göras, förutom av dem som anges i 11 kap. 25 § nämnda balk, av den som i en fram- tidsfullmakt har angetts som fullmäktig.

Då det gäller att bedöma om det behövs godmanskap eller för- valtarskap skall rätten särskilt beakta, om framtidsfullmäktigen inte kan ta tillvara fullmaktsgivarens intressen på det sätt som får anses vara förutsatt i fullmakten.

1026

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

19 § Om godmanskap enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken eller förval- tarskap anordnas för fullmaktsgivaren, är framtidsfullmakten utan verkan för de angelägenheter som omfattas av beslutet.

Om verkan av framtidsfullmakten i vissa fall

20 § Om framtidsfullmakten har trätt i kraft men fullmaktsgivarens tillstånd inte längre är sådant som anges i 1 §, saknar framtidsfullmak- ten verkan, när inte annat följer av 14 §.

21 § Dör fullmaktsgivaren eller blir fullmaktsgivarens egendom avträdd till konkurs eller får han eller hon förvaltare och har framtidsfullmakten trätt i kraft och brukats av fullmäktigen, gäller i fråga om ekonomiska angelägenheter vad som sägs i 2 kap. 21, 23 och 24 §§ lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

Framtidsfullmäktiges rätt att låta annan rättshandla på den en- skildes vägnar, m.m.

22 § En framtidsfullmäktig kan överlåta behörighet att företräda fullmaktsgivaren endast om det följer av en tillämpning av före- skrifterna i 11 kap. 23 § föräldrabalken. Om ytterligare inskränk- ningar i rätten att överlåta behörighet är särskilt föreskrivet. Vad som har sagts nu gäller dock inte om något annat anges i framtids- fullmakten.

Periodiskt återkommande betalningar, m.m.

23 § En skriftlig fullmakt som någon har lämnat annan att i visst angivet avseende hos kreditinstitut eller annan tredje man uppbära medel för periodiskt återkommande betalningar eller andra penning- överföringar för de ändamål som anges i 2 kap. 2 § har verkan även sedan fullmaktsgivaren har kommit i det tillstånd som anges i 1 §. I fråga om en sådan fullmakt gäller 6 §.

Vad som sägs i första stycket skall gälla även andra skriftliga med- givanden om periodiska betalningar eller penningöverföringar från den enskilde för där angivna ändamål.

1027

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

Särskilda föreskrifter

24 § Det finns särskilda föreskrifter om framtidsfullmakter i bl.a. lagen (0000:000) om ställföreträdare för vuxna med bristande besluts- förmåga inom hälso- och sjukvården m.m. och lagen (0000:000) om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom den sociala välfärden.

2 kap. Om anhöriga ställföreträdare i vissa ekonomiska ange- lägenheter

Behörighetens avgränsning

1 § I detta kapitel finns föreskrifter om anhöriga med behörighet i vissa ekonomiska angelägenheter för personer som har fyllt 18 år men som på grund av psykisk störning, sjukdom, skada eller lik- nande förhållande uppenbarligen varaktigt saknar förmåga att ha hand om sina ekonomiska angelägenheter.

2 § Behörigheten för anhöriga enligt 1 § avser, enligt vad som när- mare anges i 6 §, sedvanliga rättshandlingar med anknytning till den enskildes dagliga livsföring.

Sådana rättshandlingar kan avse livsmedel, kläder och skor, för- brukningsartiklar, boende, hälsa och hygien, tandvård, transporter, avgifter för sociala tjänster, skattebetalningar, telefon, tillgång till massmedier, förströelser, försäkringar och medlemskap i föreningar.

Behörigheten avser även insättning av den enskildes medel hos bank eller kreditmarknadsföretag.

3 § Behörigheten för anhöriga gäller endast i den mån den enskilde inte företräds av framtidsfullmäktig enligt 1 kap. i denna lag eller av god man eller förvaltare enligt föräldrabalken.

Vilka anhöriga är behöriga?

4 § Följande anhöriga kommer i fråga som ställföreträdare enligt detta kapitel.

1. Make eller sambo.

2. Barn.

3. Barnbarn.

1028

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

4. Föräldrar.

5. Syskon.

Om den enskilde på grund av bestående funktionsnedsättning är i det tillstånd som anges i 1 § när han eller hon fyller 18 år, kan han eller hon företrädas endast av en god man eller en förvaltare.

5 § Ställföreträdarskapet bestäms av den ordning i vilken de an- höriga är upptagna under punkterna i 4 §. Då skall bortses från personer som avböjer uppgiften eller inte kan anträffas eller är underåriga eller annars är ur stånd att sköta uppgiften.

Två eller flera anhöriga under samma punkt företräder den en- skilde gemensamt. De kan inbördes anförtro varandra behörig- heten.

Ett avböjande från en anhörig eller anhöriga under samma punkt kan endast avse samtliga angelägenheter enligt 2 §.

Närmare om den anhöriges behörighet

6 § Den anhörige får inom ramen för 1 och 2 §§

1. träffa avtal för den enskildes räkning,

2. ombesörja betalningar för denne med tillgängliga medel,

3. för ändamål som anges i 2 § tredje stycket och, i behövlig ut- sträckning, under 2 i denna paragraf lyfta inkomst och avkastning av egendom som tillkommer den enskilde och ta i anspråk banktill- godohavanden och andra penningmedel, och

4. lämna eller ändra sådan skriftlig fullmakt eller sådant med- givande som avses i 1 kap. 23 §.

7 § Den anhörige har inte behörighet att företräda den enskilde i mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet.

Den anhörige har inte heller rätt att företräda den enskilde, om det uppstår en fråga om en rättshandling mellan den enskilde, å ena sidan, och den anhörige, den anhöriges make eller sambo eller någon som den anhörige företräder, å den andra sidan.

Om förordnande av god man i den anhöriges ställe i fall som anges i andra stycket tillämpas 11 kap. 17 § andra stycket föräldra- balken. Föreskrifterna i nämnda § tredje stycket om förordnande av god man när det finns intressemotsättning tillämpas i förhållan- det mellan den enskilde och den anhörige, om det begärs av någon

1029

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

av dem eller om det annars är lämpligt. Om sådan god man gäller också vad som i övrigt är föreskrivet i 11 kap. föräldrabalken.

Om visst skydd för tredje man i god tro

8 § En rättshandling som en anhörig med stöd av 1 och 3–5 §§ har företagit för den enskildes räkning är bindande för den enskilde även om den inte har varit av det slag som anges i 2 §, såvida tredje man varken insåg eller borde ha insett rätta förhållandet.

9 § Om den enskilde har särskild anledning att befara att en an- hörig med åberopande av behörighet enligt detta kapitel kommer att företa rättshandlingar gentemot en viss person som saknar känne- dom om att den enskilde inte längre är i det tillstånd som anges i 1 §, skall den enskilde om möjligt meddela denna person att behörig- heten har upphört att gälla. Underlåter den enskilde det, får han eller hon inte mot en person som är i god tro åberopa att behörig- heten har upphört.

Skyldigheter för den anhörige

10 § När den anhörige tar i anspråk behörighet enligt detta kapitel skall han eller hon alltid handla på det sätt som bäst gagnar den enskilde. Härvid skall beaktas den enskildes egen uttryckta eller förmodade inställning.

11 § En anhörig som utnyttjar sin behörighet skall fortlöpande föra räkenskaper över sin förvaltning och göra anteckningar om sina åtgärder i övrigt. Den anhörige skall se till att pengar som till- hör den enskilde förvaras så att de inte sammanblandas med till- gångar som han eller hon annars förvaltar.

12 § Den anhörige skall på begäran av överförmyndaren i den kommun där den enskilde är folkbokförd lämna de upplysningar som överförmyndaren begär om vilka åtgärder som han eller hon har vidtagit med hänvisning till behörighet enligt detta kapitel. Den anhörige skall på överförmyndarens begäran även lämna särskild redovisning för sitt handlande.

1030

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

Skadestånd

13 § En anhörig som har tagit i anspråk sin behörighet enligt detta kapitel är skyldig att ersätta skada som han eller hon har orsakat den enskilde uppsåtligen eller av vårdslöshet.

Om flera anhöriga är ansvariga, tillämpas 12 kap. 14 § andra stycket föräldrabalken.

I fråga om rätt att väcka talan om ersättning tillämpas vad som anges i 12 kap. 15 § andra stycket föräldrabalken.

14 § Om en rättshandling, som en anhörig har vidtagit med åbe- ropande av behörighet enligt detta kapitel, på grund av brist i be- hörigheten inte blir bindande, är den som företagit rättshandlingen skyldig att ersätta godtroende tredje man skada som denne har till- fogats. Detta gäller dock inte, om rättshandlingen saknar bindande verkan mot den enskilde till följd av någon särskild omständighet, som den anhörige inte kände till och som tredje man inte med fog kunde förutsätta att den anhörige skulle känna till.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

2. Fullmakter som har upprättats före ikraftträdandetidpunkten skall ha verkan som framtidsfullmakter efter ikraftträdandet, om de uppfyller förutsättningarna i lagen.

2. I fråga om sådana skriftliga fullmakter och medgivanden som an- ges i 1 kap. 23 § skall den nya lagen gälla även om de har upprättats före ikraftträdandet.

1031

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

1.3 Förslag till

lag om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens innehåll, syfte och tillämpningsområde

1 § I denna lag finns föreskrifter om ställföreträdare för patienter inom hälso- och sjukvården som har fyllt 18 år eller som är under 18 år och är gifta men som saknar förmåga att lämna samtycke till en viss åtgärd inom vården eller att annars ta ställning i en ange- lägenhet som gäller den egna vården (beslutsförmåga). Lagen inne- håller även vissa särskilda föreskrifter om hänsynstagande till patien- tens vilja.

Lagen syftar till att klargöra och stärka de beslutsoförmögna patien- ternas ställning inom hälso- och sjukvården.

2 § Lagen gäller i sådan verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och, i tillämpliga delar, i verksamhet som omfattas av tandvårdslagen (1985:125).

Med hälso- och sjukvård avses i lagen förebyggande, utredande, behandlande, habiliterande och rehabiliterande åtgärder samt omvård- nadsåtgärder i anslutning härtill. Lagen skall också tillämpas på den allmänna omvårdnad som ges enligt socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade när omvårdnaden har samband med sådan hälso- och sjukvård.

Bristande beslutsförmåga

3 § En person skall anses sakna beslutsförmåga när han eller hon på grund av psykisk störning, sjukdom, skada eller liknande för- hållande uppenbarligen inte förmår att tillgodogöra sig information i en fråga som gäller hans eller hennes vård, att självständigt över- väga konsekvenserna av beslut i frågan eller att meddela sin mening.

Frågan om och i vilken omfattning en patient har beslutsförmåga skall bedömas med hänsyn till den uppkomna angelägenhetens karaktär och förhållandena vid den tidpunkt då patientens ställnings- tagande aktualiseras.

1032

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

4 § Ett beslut om att en patient skall anses sakna beslutsförmåga fattas när det kan ha betydelse för vården av patienten.

Beslutet fattas av den läkare som har ansvaret för hälso- och sjukvården av patienten eller den läkare som verksamhetschefen utser, tillsammans med ytterligare någon som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen och som med hänsyn till sitt medicinska kunnan- de, sin erfarenhet eller sin kännedom om patienten samt till omstän- digheterna i övrigt av läkaren bedöms som lämplig att delta i pröv- ningen.

Beslutet skall meddelas patienten och patientens ställföreträdare.

Allmänt om ställföreträdare för patienten

5 § När en patient saknar beslutsförmåga representeras han eller hon i enlighet med 6 § av ställföreträdare enligt denna turordning:

1. av patienten utsedd person: framtidsfullmäktig eller vårdom- bud (7–11 §§)

2. anhörig till patienten (12–14 §§)

3. god man enligt föräldrabalken (15–17 §§).

Att en god man kan komma först i turordningen framgår av föreskrifter i 11, 14, 15 och 16 §§.

Anhörig och god man kan inte överlåta behörighet att represen- tera patienten annat än om det följer av denna lag. Detta gäller även vårdombud och framtidsfullmäktig, om inte annat anges i förord- nandet eller i fullmakten.

6 § Ställföreträdaren skall i patientens ställe ta ställning till om sam- tycke till en viss åtgärd inom vården skall lämnas. Ställföreträdaren har samma rätt till information av betydelse för åtgärden som patien- ten. Även i övrigt företräder ställföreträdaren patienten i frågor som gäller hälso- och sjukvården.

Bestämmelserna i första stycket fritar inte från föreskriven skyl- dighet att sörja för information till patienten själv och att samråda med denne.

1033

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

Framtidsfullmäktig och vårdombud

7 § I första hand gäller att patienten, i enlighet med föreskrifterna i 8 och 9 §§, företräds av en person som han eller hon själv, med bi- behållen beslutsförmåga, har förordnat (framtidsfullmäktig eller vård- ombud).

8 § Framtidsfullmäktig kan förordnas i en framtidsfullmakt enligt lagen (0000:000) om framtidsfullmakter m.m. och om behörighet i vissa fall för anhöriga. I fullmakten måste uttryckligen anges att be- hörigheten omfattar åtgärder inom hälso- och sjukvård, när så är meningen. I denna del kan framtidsfullmakten ges verkan redan när personen i fråga tillfälligt är beslutsoförmögen och även om han eller hon inte är i huvudsak ur stånd att ha hand om de angelägen- heter som fullmakten avser.

9 § När en patient tas in på eller uppsöker ett sjukhus eller en annan sjukvårdsinrättning, erhåller hemsjukvård eller bor i ett sär- skilt boende eller en bostad för särskild service kan han eller hon förordna vårdombud med behörighet att företräda honom eller henne under vården eller boendet. Förordnandet gäller även under vård eller boende som följer i omedelbar anslutning till den vård eller det boende som förordnandet ursprungligen avsåg. Förord- nandet lämnas genom ett meddelande till två personer som hör till hälso- och sjukvårdspersonalen.

10 § Om återkallelse av en framtidsfullmakt gäller vad som är föreskrivet i lagen (0000:000) om framtidsfullmakter m.m. och om behörighet i vissa fall för anhöriga. Har ett förordnande av ett vård- ombud enligt 9 § återkallats på ett otvetydigt sätt är förordnandet utan verkan. Ett senare förordnande enligt 8 eller 9 § har företräde framför ett tidigare.

11 § Om fullmäktigen enligt 8 § eller vårdombudet enligt 9 § av- böjer uppdraget eller inte kan anträffas eller annars är ur stånd att sköta uppdraget, skall den som har ansvaret för hälso- och sjuk- vården av patienten hos överförmyndaren anmäla behovet av god- manskap enligt föräldrabalken för patienten. Detsamma gäller om den ansvarige finner att framtidsfullmäktigen eller vårdombudet är uppenbart olämplig för uppdraget eller att han eller hon i klar strid med patientens intresse vägrar samtycke till en åtgärd.

1034

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

Anhöriga

12 § Har patienten såvitt känt inte förordnat någon fullmäktig i framtidsfullmakt enligt 8 § eller vårdombud enligt 9 § företräds han eller hon av en eller flera av följande anhöriga.

1. Make eller sambo.

2. Barn.

3. Barnbarn.

4. Föräldrar.

5. Syskon.

13 § Ställföreträdarskapet bestäms av den ordning i vilken de anhöriga är upptagna under punkterna i 12 §. Då skall bortses från personer som avböjer uppgiften eller inte kan anträffas eller är underåriga eller annars är ur stånd att sköta uppgiften. Har patien- ten på det sätt som anges i 8 eller 9 § förklarat att han eller hon inte önskar bli företrädd av en viss anhörig, skall bortses också från denne. Rimliga uppgifter om vilka som är de närmaste anhöriga och om var de vistas får godtas, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

Två eller flera anhöriga under samma punkt företräder den en- skilde gemensamt. De kan inbördes anförtro varandra behörig- heten.

14 § Om anhöriga med gemensam behörighet är oense i sitt ställ- ningstagande för patienten skall den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av patienten hos överförmyndaren anmäla behovet av godmanskap enligt föräldrabalken för patienten. Detsamma gäller om den ansvarige finner att en anhörig som är ställföreträdare för patienten med hänsyn till omständigheterna är olämplig för uppgiften eller att den anhörige i klar strid med patientens intresse vägrar samtycke till en åtgärd.

God man enligt föräldrabalken

15 § Enligt 11 och 14 §§ skall den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av en patient i vissa fall hos överförmyndaren göra an- mälan om behovet av en god man enligt föräldrabalken som ställ- företrädare för patienten i stället för framtidsfullmäktig, vårdom- bud eller anhörig. En sådan anmälan skall den ansvarige också göra

1035

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

när patienten i något annat fall inte kan företrädas av framtidsfull- mäktig, vårdombud eller anhörig.

16 § Är godmanskap enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken anordnat för patienten och omfattar det åtgärder inom hälso- och sjukvård, är den gode mannen ensam patientens ställföreträdare i den mån inte annat följer av beslutet om godmanskap. Detta gäller oberoende av vad som är föreskrivet om framtidsfullmäktige, vårdombud och anhöriga som ställföreträdare.

Har patienten enligt 8 eller 9 § utsett en annan person än den gode mannen som framtidsfullmäktig eller vårdombud, skall den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av patienten anmäla förhållandet till överförmyndaren, om det inte är uppenbart onödigt.

17 § Finner den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av patienten att den gode mannen är uppenbart olämplig som ställ- företrädare eller att han eller hon i klar strid med patientens intresse vägrar samtycke till en åtgärd, skall den ansvarige hos över- förmyndaren ansöka om entledigande av den gode mannen.

Begränsningar i ställföreträdarens behörighet

18 § En patients ställföreträdare har inte rätt att för patientens räk- ning medge en åtgärd som innebär eller förutsätter att patienten utsätts för frihetsberövande eller annat tvång. Med tvång jämställs tillförsel av läkemedel som i vilseledande syfte döljs för patienten och annan åtgärd som förutsätter att patienten vilseleds.

19 § Ställföreträdaren har inte rätt att motsätta sig behandling som är av direkt och avgörande betydelse för att rädda eller uppehålla patientens liv. Sådan befogenhet finns dock i fråga om rent livs- uppehållande behandling i en situation då patienten är oåterkalleligt döende eller befinner sig i ett permanent medvetslöst tillstånd, om patienten uttryckligen har medgett den i en framtidsfullmakt. Även om ställföreträdaren saknar en sådan befogenhet skall om möjligt samråd ske med honom eller henne beträffande behandling som anges i detta lagrum.

1036

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

Åtgärder i övrigt utan ställföreträdarens samtycke

20 § Åtgärder som innefattar endast löpande omvårdnad av patien- ten eller som med hänsyn till art, omfattning och övriga omstän- digheter framstår som mindre ingripande får vidtas utan samtycke av ställföreträdare, om det inte finns särskild anledning att anta att denne skulle motsätta sig åtgärden.

21 § Kan ett besked från ställföreträdaren om en åtgärd inte er- hållas utan dröjsmål, får åtgärden vidtas utan samtycke, om ett uppskov skulle medföra risk för patientens liv eller för icke obetyd- lig skada på hälsan. Om möjligt bör samråd ske med patientens närstående.

Rätt att handla på de villkor som anges i första stycket finns också när en sådan anmälan eller ansökan som anges i 11 eller 14 §, 15 § andra meningen eller 17 § har gjorts.

Patientens egen vilja och patientens bästa

22 § När en ställföreträdare skall fatta ståndpunkt på patientens vägnar skall han eller hon söka bilda sig en uppfattning om vilken inställning som patienten skulle ha haft, om patienten hade haft beslutsförmåga vid den ifrågavarande tidpunkten och utövat denna under gynnsamma betingelser. Denna inställning skall i princip ligga till grund för ställföreträdarens ståndpunkt. Ställföreträdaren skall ta sin utgångspunkt i den uppfattning som patienten i förväg, medan han eller hon hade beslutsförmåga, kan ha gett till känna i ett skriftligt vårddirektiv eller i någon annan form. Ställföreträdaren bör inför sitt avgörande samråda med patienten och ta hänsyn till de syn- punkter som patienten då ger uttryck åt.

Om ställföreträdaren inte kan bilda sig någon uppfattning om patientens inställning enligt första stycket, skall ställföreträdaren självständigt ta ställning till vad som kan anses vara patientens bästa.

23 § När en läkare eller en annan person med ansvar för hälso- och sjukvården av patienten överväger en åtgärd beträffande patienten men enligt bestämmelse i denna lag fattar beslut utan medverkan av en ställföreträdare till patienten, skall den ansvarige iaktta vad som har sagts i 22 § om beaktande av patientens inställning och patien- tens bästa.

1037

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

Tvångsåtgärd eller annan åtgärd som anges i 18 § kan inte grun- das på föreskrifterna i 20 eller 21 §.

Särskilt om livsslutsdirektiv

24 § Om patienten i ett livsslutsdirektiv har förklarat att patienten inte önskar rent livsuppehållande behandling i en situation då han eller hon är oåterkalleligt döende eller befinner sig i ett permanent medvetslöst tillstånd, skall förklaringen följas. Detta gäller dock inte, om patienten, fastän han eller hon är beslutsoförmögen, ger uttryck för en annan uppfattning eller om det är uppenbart att patienten har utgått från en förutsättning som inte förelåg eller som ändrats.

25 § Ett livsslutsdirektiv skall upprättas skriftligt med vittnen. I fråga om upprättande och återkallelse tillämpas vad som är före- skrivet om testamente i 10 kap. 1 §, 2 § första stycket, 4 § första stycket och 5 § ärvdabalken.

Övriga bestämmelser

26 § Ett beslut om att en patient skall anses sakna beslutsförmåga i en fråga som gäller hans eller hennes vård skall kunna överklagas av patienten till allmän förvaltningsdomstol. Prövningen skall ske oberoende av att en åtgärd som är hänförlig till beslutet redan har vidtagits.

Verksamhetschefen är motpart till den patient som överklagat ett beslut enligt första stycket.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

27 § I de fall som avses i 11 och 14 §§ och i 15 § andra meningen kan verksamhetschefen göra ansökan hos tingsrätten om sådan åt- gärd som åsyftas i de angivna föreskrifterna.

28 § I särskild lagstiftning finns bestämmelser om ställföreträdare för vuxna utan beslutsförmåga i angelägenheter med anknytning till hälso- och sjukvården.

1038

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

2. Har en patient med iakttagande av föreskrifterna i lagen före ikraftträdandet,

a) förordnat ett vårdombud,

b) lämnat besked om att han eller hon inte vill bli företrädd av en viss anhörig,

c) i en framtidsfullmakt medgett att en ställföreträdare skall ha rätt att motsätta sig livsuppehållande behandling i enlighet med 19 §, eller

d) upprättat ett livsslutsdirektiv

har förordnandet verkan efter den tid då lagen har trätt i kraft.

1039

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

1.4 Förslag till

lag om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom den sociala välfärden

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens innehåll, syfte och tillämpningsområde

1 § I denna lag finns föreskrifter om ställföreträdare för personer som har fyllt 18 år eller som är under 18 år och är gifta men som saknar förmåga att ta ställning i en viss angelägenhet inom den sociala välfärden (beslutsförmåga).

Lagen syftar till att klargöra och stärka beslutsoförmögna personers ställning i angelägenheter som berör den sociala välfärden.

2 § Lagen gäller angelägenheter som rör

1. insatser som avses i socialtjänstlagen (2001:453),

2. insatser för särskilt stöd och särskild service som avses i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade samt ersättning för personlig assistans enligt lagen (1993:389) om assi- stansersättning,

3. förmåner genom socialförsäkring och bidragssystem som an- ges i 3 kap. socialförsäkringslagen (1999:799),

4. färdtjänst enligt lagen (1997:736) om färdtjänst och riksfärd- tjänst enligt lagen (1997:735) om riksfärdtjänst, samt

5. bostadsanpassningsbidrag enligt lagen (1992:1574) om bostads- anpassningsbidrag m.m.

I lagen (0000:000) om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m. finns bestämmel- ser om ställföreträdare i den allmänna omvårdnad som ges enligt socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om stöd och ser- vice till vissa funktionshindrade när omvårdnaden har samband med sådan hälso- och sjukvård som omfattas av hälso- och sjuk- vårdslagen (1982:763).

Med förmånsgivare avses i denna lag socialnämnd, försäkrings- kassa eller annat rättssubjekt som beviljar eller tillhandahåller en social förmån eller omvårdnadsåtgärd som avses i första stycket.

1040

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

Bristande beslutsförmåga

3 § En person skall anses sakna beslutsförmåga när han eller hon på grund av psykisk störning, sjukdom, skada eller liknande för- hållande uppenbarligen inte förmår att tillgodogöra sig information i en fråga som gäller hans eller hennes angelägenheter enligt 1 §, att självständigt överväga konsekvenserna av beslut i frågan eller att meddela sin mening.

Frågan om och i vilken omfattning den enskilde har beslutsför- måga skall bedömas med hänsyn till den uppkomna angelägenhetens karaktär och förhållandena vid den tidpunkt då personens ställnings- tagande aktualiseras.

4 § Ett beslut om att en person skall anses sakna beslutsförmåga fattas när det kan ha betydelse för ett ställningstagande till en social förmån eller omvårdnadsåtgärder i anslutning härtill. Beslutet bör grunda sig på läkarintyg eller annan likvärdig utredning om den enskildes hälsotillstånd.

Beslutet fattas av förmånsgivaren.

Beslutet skall dokumenteras och innehålla en motivering. Det skall meddelas den som avses med beslutet och hans eller hennes ställföreträdare.

Allmänt om ställföreträdare för den enskilde

5 § När en enskild saknar beslutsförmåga representeras han eller hon i enlighet med 6 § av ställföreträdare enligt denna turordning:

1. en av den enskilde utsedd person: framtidsfullmäktig eller vårdombud (7–11 §§),

2. anhörig till den enskilde (12–14 §§),

3. god man eller förvaltare enligt föräldrabalken (15–17 §§).

Om den enskilde på grund av bestående funktionsnedsättning i

huvudsak saknar beslutsförmåga när han eller hon fyller 18 år, kan han eller hon endast företrädas av en god man eller en förvaltare. Att en god man eller en förvaltare kan komma först i turordningen framgår också av föreskrifter i 11, 14, 15 och 16 §§.

Anhörig, god man och förvaltare kan överlåta behörighet att företräda den enskilde endast om det följer av denna lag eller av en tillämpning av föreskrifterna i 11 kap. 23 § första stycket föräldra- balken om anlitande av fullmäktig vid behov av hjälp i en särskilt

1041

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

angiven angelägenhet. Vad som har sagts nu gäller även framtids- fullmäktig och vårdombud, om inte annat anges i fullmakten eller i förordnandet.

Anteckning skall vid behov göras på handling i ett ärende eller på annat lämpligt ställe om vem som kan antas vara den enskildes ställ- företrädare och grunden för detta.

6 § Ställföreträdaren ansöker om eller begär på annat sätt i den en- skildes ställe en social förmån eller tar ställning i en fråga om sam- tycke till hjälp-, stöd- eller omvårdnadsåtgärd skall lämnas. Även i övrigt företräder ställföreträdaren den enskilde i frågor om åtgärder i anledning av sociala förmåner.

Skyldighet att lämna uppgifter eller att göra anmälan som är av betydelse för tillämpningen av lagstiftning som anges i 1 § fullgörs i den enskildes ställe av ställföreträdaren. Annan ställföreträdare än god man eller förvaltare är dock inte skyldig att utan framställning från behörig myndighet lämna uppgift i en angelägenhet där ställ- företrädaren inte förut har vidtagit någon åtgärd för den enskilde. Ställföreträdaren bör underrätta förmånsgivaren, om han eller hon inte längre företräder den enskilde.

I ställföreträdarens behörighet enligt denna lag ingår inte att för- foga över utbetalda medel.

Bestämmelserna i första stycket fritar inte från föreskriven skyl- dighet att sörja för information till den enskilde själv och att sam- råda med denne.

Framtidsfullmäktig och vårdombud

7 § I första hand gäller att den enskilde, i enlighet med föreskrift- erna i 8 och 9 §§, företräds av en person som han eller hon själv, med bibehållen beslutsförmåga, har förordnat (framtidsfullmäktig eller vårdombud).

8 § Framtidsfullmäktig kan förordnas i en framtidsfullmakt enligt lagen (0000:000) om framtidsfullmakter m.m. och om behörighet i vissa fall för anhöriga. I fråga om behörighet enligt den här lagen kan framtidsfullmakten ges verkan redan när personen i fråga till- fälligt är beslutsoförmögen, om fullmaktsgivaren är föremål för hälso- och sjukvård beträffande vilken fullmäktigen är behörig och

1042

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

även om fullmaktsgivaren inte är i huvudsak ur stånd att ha hand om de angelägenheter som fullmakten avser.

9 § Vårdombud kan enligt 9 § lagen (0000:000) om ställföreträdare för vuxna utan beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m. förordnas när den enskilde tas in på eller uppsöker ett sjukhus eller en annan sjukvårdsinrättning, erhåller hemsjukvård eller bor i ett särskilt boende eller en bostad för särskild service. Har den en- skilde i enlighet med detta förordnat vårdombud med behörighet att företräda honom eller henne under vården eller boendet och under vård eller boende som följer i omedelbar anslutning därtill, företräds den enskilde av vårdombudet även i angelägenheter enligt 2 § 1 och 2 denna lag, såvida inte något annat framgår av förord- nandet.

10 § Om återkallelse av en framtidsfullmakt gäller vad som är före- skrivet i lagen (0000:000) om framtidsfullmakter m.m. och om be- hörighet i vissa fall för anhöriga. Ett förordnande av vårdombud enligt 9 § lagen (0000:000) om ställföreträdare för vuxna utan be- slutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m. är enligt 10 § samma lag utan verkan, om det har återkallats på ett otvetydigt sätt. Ett senare förordnande enligt 8 eller 9 § i denna lag har företräde fram- för ett tidigare.

11 § Om fullmäktigen enligt 8 § eller vårdombudet enligt 9 § av- böjer uppdraget eller inte kan anträffas eller annars är ur stånd att sköta uppdraget, skall förmånsgivaren hos överförmyndaren an- mäla behovet av godmanskap eller förvaltarskap enligt föräldra- balken för den enskilde. Detsamma gäller om förmånsgivaren finner att framtidsfullmäktigen eller vårdombudet är uppenbart olämplig för uppdraget.

Anhöriga

12 § Har den enskilde såvitt känt inte förordnat någon fullmäktig i framtidsfullmakt enligt 8 § eller något vårdombud enligt 9 § före- träds han eller hon av en eller flera av följande anhöriga.

1. Make eller sambo.

2. Barn.

3. Barnbarn.

1043

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

4. Föräldrar.

5. Syskon.

13 § Ställföreträdarskapet bestäms av den ordning i vilken de an- höriga är upptagna under punkterna i 12 §. Då skall bortses från personer som avböjer uppgiften eller inte kan anträffas eller är underåriga eller annars är ur stånd att sköta uppgiften. Har den enskilde på det sätt som gäller för förordnande av framtids- fullmäktig enligt 8 § eller i enlighet med vad som gäller förord- nande av vårdombud enligt 9 § förklarat att han eller hon inte öns- kar bli företrädd av en viss anhörig, skall bortses också från denne. Rimliga uppgifter om vilka som är de närmaste anhöriga och om var de vistas får godtas, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

Två eller flera anhöriga under samma punkt företräder den en- skilde gemensamt. De kan inbördes anförtro varandra behörig- heten.

Ett avböjande från en anhörig eller anhöriga under samma punkt kan endast avse samtliga angelägenheter enligt 2 §.

14 § Om anhöriga med gemensam behörighet är oense i sitt ställ- ningstagande för den enskilde, skall förmånsgivaren hos överför- myndaren anmäla behovet av godmanskap eller förvaltarskap enligt föräldrabalken för denne. Detsamma gäller om förmånsgivaren finner att en anhörig som är ställföreträdare för den enskilde med hänsyn till omständigheterna är olämplig för uppgiften.

God man och förvaltare enligt föräldrabalken

15 § Enligt 11 och 14 §§ skall förmånsgivaren i vissa fall hos över- förmyndaren göra anmälan om behovet av en god man eller för- valtare enligt föräldrabalken som ställföreträdare för den enskilde i stället för framtidsfullmäktig, vårdombud eller anhörig. En sådan anmälan skall förmånsgivaren också göra när den enskilde i något annat fall inte kan företrädas av framtidsfullmäktig, vårdombud eller anhörig.

16 § Om godmanskap enligt 11 kap. 2 § föräldrabalken eller för- valtarskap är anordnat för den enskilde, är den gode mannen eller förvaltaren ensam den enskildes ställföreträdare i den mån det följer

1044

SOU 2004:112

Föräldrabalken och nya lagar

av förordnandet. Detta gäller oberoende av vad som är föreskrivet om framtidsfullmäktige, vårdombud och anhöriga som ställföreträdare.

Har den enskilde enligt 8 eller 9 § utsett en annan person än den gode mannen eller förvaltaren som ställföreträdare, skall förmåns- givaren anmäla förhållandet till överförmyndaren, om det inte är uppenbart onödigt.

17 § Finner förmånsgivaren att den gode mannen eller förvaltaren är uppenbart olämplig som ställföreträdare, skall förmånsgivaren hos överförmyndaren anmäla behovet av entledigande av ställföre- trädaren.

Begränsningar i ställföreträdarens behörighet

18 § En ställföreträdare har inte rätt att för den enskildes räkning medge en åtgärd som innebär eller förutsätter att den enskilde ut- sätts för frihetsberövande eller annat tvång. Med tvång jämställs att den enskilde vilseleds att godta en viss åtgärd.

Åtgärder i övrigt utan ställföreträdarens samtycke

19 § Åtgärder som innefattar endast löpande omvårdnad av den enskilde får vidtas utan samtycke av ställföreträdare, om det inte finns särskild anledning att anta att denne skulle motsätta sig åt- gärden.

Tvångsåtgärd eller annan åtgärd som anges i 18 § kan inte grun- das på föreskriften i första stycket.

Den enskildes egen vilja och den enskildes bästa

20 § När en ställföreträdare skall fatta ståndpunkt på den enskildes vägnar skall han eller hon söka bilda sig en uppfattning om vilken inställning som den enskilde skulle ha haft, om den enskilde hade haft beslutsförmåga vid den ifrågavarande tidpunkten och utövat denna under gynnsamma omständigheter. Denna inställning skall i princip ligga till grund för ställföreträdarens ståndpunkt. Ställföre- trädaren bör inför sitt avgörande samråda med den enskilde och ta hänsyn till de synpunkter som denne då ger uttryck åt.

1045

Föräldrabalken och nya lagar

SOU 2004:112

Om ställföreträdaren inte kan bilda sig någon uppfattning om den enskildes inställning enligt första stycket, skall ställföreträdaren självständigt ta ställning till vad som kan anses vara den enskildes bästa.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

1046

2 Författningar på det medicinsk- rättsliga området

2.1 Förslag till

lag om ändring i abortlagen (1974:595)

Härigenom föreskrivs i fråga om abortlagen (1974:595) att 1 och 6 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 § 1

Begär en kvinna att hennes havandeskap skall avbrytas, får abort utföras om åtgärden vidtas före utgången av artonde havan- deskapsveckan och den inte på grund av sjukdom hos kvinnan kan antas medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

Begär en kvinna personligen att hennes havandeskap skall avbrytas, får abort utföras om åtgärden vidtas före utgången av artonde havandeskapsveckan och den inte på grund av sjukdom hos kvinnan kan antas medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

6 § 2

Kan det antas att havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv eller hälsa, får Socialstyrelsen lämna tillstånd till avbrytande av havande- skap efter utgången av artonde havandeskapsveckan och oavsett hur långt havandeskapet framskridit.

Utan Socialstyrelsens tillstånd och utan hinder av bestämmelser- na i 5 § får avbrytande av havandeskap på grund av sjukdom eller kroppsfel som avses i första stycket utföras av den som är behörig att utöva läkaryrket, om inte åtgärden kan anstå utan fara för kvinnan.

1 Senaste lydelse 1995:660

2 Senaste lydelse 1995:660

1047

Författningar på det medicinskrättsliga området

SOU 2004:112

I fråga om avbrytande av havandeskapet på grund av sjuk- dom eller kroppsfel som avses i första stycket hos en kvinna som med anledning av psykisk stör- ning, sjukdom, skada eller lik- nande förhållande saknar för- måga att lämna samtycke gäller lagen (0000:000) om ställföre- trädare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

1048

SOU 2004:112

Författningar på det medicinskrättsliga området

2.2 Förslag till

lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen 1 (1982:763)

Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) att 2 a och 2 b §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 a § 2

Hälso- och sjukvårdenskall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta innebär att den skall särskilt

1. vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygg- het i vården och behandlingen,

2. vara lätt tillgänglig,

3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integri-

tet,

4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjuk- vårdspersonalen.

Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.

Varje patient som vänder sig till hälso- och sjukvården skall, om det inte är uppenbart obehövligt, snarast ges en medicinsk bedöm- ning av sitt hälsotillstånd.

Särskilda bestämmelser finns i lagen (0000:000) om ställföre- trädare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m.

2 b § 3

Patienten skall ges individu-

Patienten skall ges individu-

ellt anpassad information om

ellt

anpassad

information om

sitt hälsotillstånd och om de

sitt hälsotillstånd och om de

metoder för undersökning, vård

metoder för undersökning, vård

och behandling som finns.

och

behandling

som

finns.

Om informationen inte kan

Informationen

får

dock

inte

1 Lagen omtryckt 1992:567

2 Senaste lydelse 1998:1659

3 Senaste lydelse 1998:1660

1049

Författningar på det medicinskrättsliga området

SOU 2004:112

lämnas till patienten skall den i stället lämnas till en närstående till patienten. Informationen får dock inte lämnas till patienten eller någon närstående om det finns hinder för detta i 7 kap. 3 eller 6 § sekretesslagen (1980:100) eller i 2 kap. 8 § andra stycket eller 9 § första stycket lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens om- råde.

lämnas om det finns hinder för detta i 7 kap. 3 eller 6 § sekre- tesslagen (1980:100) eller i 2 kap. 8 § andra stycket eller 9 § första stycket lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

1050

SOU 2004:112

Författningar på det medicinskrättsliga området

2.3 Förslag till

lag om ändring i lagen (1984:1140) om insemination

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:1140) om insemi- nation att 2 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Insemination får utföras en- dast om kvinnan är gift eller bor tillsammans med en man under äktenskapsliknande förhållanden. För inseminationen krävs skrift- ligt samtycke av maken eller den man som kvinnan bor tillsam- mans med.

Insemination får utföras en- dast om kvinnan är gift eller bor tillsammans med en man under äktenskapsliknande förhållanden och personligen har begärt åtgär- den. För inseminationen krävs personligt och skriftligt samtycke av maken eller den man som kvinnan bor tillsammans

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

1051

Författningar på det medicinskrättsliga området

SOU 2004:112

2.4 Förslag till

lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)

Härigenom föreskrivs i fråga om tandvårdslagen (1985:125) att 3 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 § 1

Tandvården skall bedrivas så att den uppfyller kravet på en god tandvård. Detta innebär att den skall

1. vara av god kvalitet och lägga särskild vikt vid förebyggande åtgärder,

2. tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behand- lingen,

3. vara lätt tillgänglig,

4. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integri-

tet,

5. främja goda kontakter mellan patienten och tandvårdsperso- nalen.

Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.

Patienten skall upplysas om sitt tandhälsotillstånd och om de behandlingsmetoder som står till buds.

Särskilda bestämmelser av be- tydelse för tandvården finns i lagen (0000:000) om ställföre- trädare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m.

Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 § socialtjänst- lagen (2001:453).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

1 Senaste lydelse 2003:414

1052

SOU 2004:112

Författningar på det medicinskrättsliga området

2.5 Förslag till

lag om ändring i patientjournallagen (1985:562)

Härigenom föreskrivs att 3 § patientjournallagen (1985:562)

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 § 1

En patientjournal skall innehålla de uppgifter som behövs för en god och säker vård av patienten.

Uppgifterna skall föras in i journalen så snart det kan ske.

Om uppgifterna

föreligger,

Om uppgifterna

föreligger,

skall en patientjournal alltid inne-

skall en patientjournal alltid inne-

hålla

hålla

1. uppgift

om

patientens

1.1 uppgift om

patientens

identitet,

identitet,

1.2 uppgift om förordnande av vårdombud eller avböjande av företrädarskap genom viss an- hörig enligt lagen (0000:000) om ställföreträdare för vuxna med bristande beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården m.m.,

1.3 beslut om att en patient skall anses sakna beslutsförmåga enligt nämnda lag och motivering till beslutet,

1.4 uppgift om vem som kan antas vara ställföreträdare för patienten enligt nämnda lag och grunden för detta, när uppgiften är motiverad av behandlings– situationen eller patientens till- stånd,

2. väsentliga

uppgifter

om

2. väsentliga

uppgifter

om

bakgrunden till vården,

bakgrunden till vården,

3. uppgift om

ställd diagnos

3. uppgift om

ställd diagnos

och anledning

till mera

be-

och anledning

till mera

be-

1 Senaste lydelse 2002:298

1053

Författningar på det medicinskrättsliga området SOU 2004:112

tydande åtgärder,

tydande åtgärder,

4. väsentliga uppgifter om vid-

4. väsentliga uppgifter om vid-

tagna och planerade åtgärder,

tagna och planerade åtgärder,

5. uppgift om den informa-

5. uppgift om

den

informa-

tion som lämnats till patienten

tion som lämnats till patienten

och om de ställningstaganden

och om de ställningstaganden

som gjorts om val av behand-

som gjorts om val av behand-

lingsalternativ och om möjlig-

lingsalternativ och om möjlig-

heten till en förnyad medicinsk

heten till en förnyad medicinsk

bedömning,

bedömning,

6. uppgift om vårddirektiv eller

livsslutsdirektiv

från

patienten,

när det är motiverat av vård-

situationen,

6. uppgift om information

7. uppgift om information

och samtycke som har lämnats

och samtycke som har lämnats

enligt lagen (2002:297) om bio-

enligt lagen (2002:297) om bio-

banker i hälso- och sjukvården

banker i hälso- och sjukvården

m.m.

m.m.

Patientjournalen skall vidare innehålla uppgift om vem som har gjort en viss anteckning i journalen och när anteckningen gjordes.

En journalanteckning skall om inte synnerligt hinder möter signeras av den som svarar för uppgiften.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

1054

SOU 2004:112

Författningar på det medicinskrättsliga området

2.6 Förslag till

lag om ändring i lagen (1988:711) om befrukt- ning utanför kroppen

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:711) om befrukt- ning utanför kroppen att 1–3 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 § 1 I denna lag finns bestämmelser om

1. befruktning av en kvinnas ägg utanför hennes kropp, och

2. införande av ett befruktat ägg i en kvinnas kropp.

Åtgärd enligt första stycket får vidtas endast om kvinnan själv har begärt det.

2 § 2

Givare av ägg eller spermie skall vara myndig. Givaren skall lämna skriftligt samtycke till att ägget får befruktas eller att sper- mie får användas för befrukt- ning. Givaren får återkalla sitt samtycke fram till dess befrukt- ning skett.

Givare av ägg eller spermie skall vara myndig. Givaren skall lämna personligt och skriftligt samtycke till att ägget får befruktas eller att spermie får användas för befruktning. Giva- ren får återkalla sitt samtycke fram till dess befruktning skett.

3 § 3

Ett befruktat ägg får föras in i en kvinnas kropp endast om kvinnan är gift eller sambo och maken eller sambon skriftligen samtyckt till detta. Om ägget inte är kvinnans eget skall ägget ha befruktats av makens eller sambons spermier.

Ett befruktat ägg får föras in i en kvinnas kropp endast om kvinnan är gift eller sambo och maken eller sambon personligen och skriftligen samtyckt till detta. Om ägget inte är kvin- nans eget skall ägget ha befruk- tats av makens eller sambons spermier.

1 Senaste lydelse 2002:252

2 Senaste lydelse 2002:252

3 Senaste lydelse 2002:252

1055

Författningar på det medicinskrättsliga området

SOU 2004:112

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

1056

SOU 2004:112

Författningar på det medicinskrättsliga området

2.7 Förslag till

lag om ändring i lagen (1991:115) om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från människa

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:115) om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte med befruktade ägg från människa att 1 och 1 a §§ skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt prop. 2003/04:148

Föreslagen lydelse

1 §

Åtgärder enligt denna lag

Åtgärder enligt denna lag

med ägg från människa vilka har

med ägg från människa vilka har

befruktats eller varit föremål för

befruktats eller varit föremål för

somatisk cellkärnöverföring för-

somatisk cellkärnöverföring för-

utsätter att givarna av ägg,

utsätter att givarna av ägg,

spermie eller kroppscell infor-

spermie eller kroppscell infor-

merats om ändamålet med åt-

merats om ändamålet med åt-

gärden och därefter lämnat sitt

gärden och därefter lämnat sitt

samtycke.

personliga samtycke.

Om befruktningen har skett

Om befruktningen har skett

enligt lagen (1988:711) om be-

enligt lagen (1988:711) om be-

fruktning utanför kroppen ford-

fruktning utanför kroppen ford-

ras att även den kvinna eller man

ras att även den kvinna eller man

i det behandlade paret som inte

i det behandlade paret som inte

är givare av ägg eller spermie har

är givare av ägg eller spermie har

informerats om ändamålet med

informerats om ändamålet med

åtgärden och därefter lämnat sitt

åtgärden och därefter lämnat sitt

samtycke.

personliga samtycke.

Med somatisk cellkärnöverföring avses att cellkärnan i ett ägg ersätts med kärnan från en kroppscell.

1 a §

Bestämmelser om etikprövning av forskning med befruktade ägg och ägg som varit föremål för somatisk cellkärnöverföring finns i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor.

Beträffande

forskning som

Beträffande

forskning

som

skall etikprövas enligt nämnda lag

skall

etikprövas

enligt nämnda

skall i stället för

1 § bestämmel-

lag

skall bestämmelserna

om

1057

Författningar på det medicinskrättsliga området

SOU 2004:112

serna om information och samtycke i 16, 17 och 19 §§ i den lagen tillämpas.

information och samtycke i 16 § första stycket och 17 § första och andra styckena i den lagen tilläm- pas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

1058

SOU 2004:112

Författningar på det medicinskrättsliga området

2.8 Förslag till

lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1128) om psykia- trisk tvångsvård att 16, 17 och 44 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 § 1

En vårdplan skall upprättas snarast efter det att patienten har tagits in för tvångsvård. Vård- planen skall ange de behand- lingsåtgärder och andra insatser som behövs för att syftet med tvångsvården skall uppnås och för att resultaten av dessa in- satser skall kunna bestå. Så långt möjligt skall planen upprättas i samråd med patienten. Om det inte är olämpligt skall samråd ske också med dennes när- stående.

Chefsöverläkaren skall under- söka om patienten har behov av stöd från socialtjänsten. Så långt det är möjligt skall detta ske i samråd med patienten.

En vårdplan skall upprättas snarast efter det att patienten har tagits in för tvångsvård. Vård- planen skall ange de behand- lingsåtgärder och andra insatser som behövs för att syftet med tvångsvården skall uppnås och för att resultaten av dessa in- satser skall kunna bestå. Så långt möjligt skall planen upprättas i samråd med patienten. Samråd skall ske också med ställföre- trädare för patienten som anges i 44 § tredje stycket. Om det inte är olämpligt skall samråd dess- utom ske med patientens när- stående.

Chefsöverläkaren skall under- söka om patienten har behov av stöd från socialtjänsten. Så långt det är möjligt skall detta ske i samråd med patienten och dennes ställföreträdare.

17 § 2

I fråga om behandlingen un- I fråga om behandlingen un- der vårdtiden skall samråd äga der vårdtiden skall samråd äga rum med patienten när det kan rum med patienten när det kan

1 Senaste lydelse 2000:353

2 Senaste lydelse 2000:353

1059

Författningar på det medicinskrättsliga området SOU 2004:112

ske. Samråd skall ske också med

ske. Samråd skall ske också med

patientens

närstående, om

det

ställföreträdare för patienten som

inte är olämpligt. Frågor om be-

anges i 44 § tredje stycket. Där-

handlingen

avgörs ytterst

av

utöver skall samråd ske med

chefsöverläkaren vid den enhet

patientens närstående, om det

där patienten vårdas.

inte är olämpligt. Frågor om

behandlingen avgörs ytterst av

chefsöverläkaren vid den enhet

där patienten vårdas.

Behandlingsåtgärderna skall anpassas till vad som krävs för att uppnå syftet med tvångsvården enligt 2 §.

44 §

Om patienten har fyllt 15 år,

Om patienten har fyllt 15 år,

har han rätt att själv föra sin

har han eller hon alltid rätt att

talan i mål och ärenden enligt

själv föra sin talan i mål och

denna lag.

ärenden enligt denna lag.

En patient som är yngre bör höras, om det kan vara till nytta för utredningen och det kan antas att patienten inte tar skada av att höras.

Om det kan antas att en patient som har fyllt 18 år saknar förmåga att ta ställning i en fråga, är den som enligt lagen (0000:000) om ställföreträdare för vuxna med bristande besluts- förmåga inom hälso- och sjuk- vården m.m. skall anses vara patientens ställföreträdare berätti- gad att föra hans eller hennes talan. Samma rätt har även annars den som är förordnad som god man för patienten enligt 11 kap. för- äldrabalken med behörighet som omfattar åtgärder inom hälso- och sjukvård.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

1060

SOU 2004:112

Författningar på det medicinskrättsliga området

2.9 Förslag till

lag om ändring i lagen (1991:1129) om rätts- psykiatrisk vård

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård att 24 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

24 §

Bestämmelserna i 40 § första stycket, 42 och 43 §§, 44 § första stycket samt 46 och 49 §§ lagen (1991:1128) om psykia- trisk tvångsvård tillämpas även beträffande rättspsykiatrisk vård.

Bestämmelserna i 40 § första stycket, 42 och 43 §§, 44 § första och tredje styckena samt 46 och 49 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård tilläm- pas även beträffande rättspsykia- trisk vård.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

1061

I fråga om underåriga och personer som på grund av psykisk störning, sjukdom, skada eller lik- nande förhållande saknar för- måga att lämna samtycke gäller 8 och 9 §§.

Författningar på det medicinskrättsliga området

SOU 2004:112

2.10 Förslag till

lag om ändring i lagen (1995:831) om transplantation m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:831) om transplantation m.m. att 6 och 8–11 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §

Biologiskt material avsett för transplantation eller annat medi- cinskt ändamål får tas från en levande människa endast om han eller hon har samtyckt till det. Om det organ eller material som skall tas inte återbildas eller om ingreppet på annat sätt kan medföra be- aktansvärd skada eller olägenhet för givaren, skall samtycket vara skriftligt.

I fråga om underåriga och psy- kiskt störda personer gäller 8 §.

8 §

Ingrepp för att ta biologiskt material för transplantations- ändamål från en person som är underårig eller som på grund av psykisk störning saknar förmåga att lämna samtycke får göras endast om givaren är släkt med den tilltänkte mottagaren och det inte är möjligt att ta ett medicinskt lämpligt biologiskt material från någon annan. Sam- tycke till ingreppet skall lämnas, beträffande den som är under- årig, av vårdnadshavare eller god man och, beträffande den som lider av psykisk störning, av god

Ingrepp för att ta biologiskt material för transplantations- ändamål från en person som är underårig eller som på grund av psykisk störning, sjukdom, skada eller liknande förhållande saknar förmåga att lämna sam- tycke får göras endast om givar- en är släkt med den tilltänkte mottagaren och det inte är möj- ligt att ta ett medicinskt lämp- ligt biologiskt material från någon annan. Samtycke till in- greppet skall lämnas, beträffan- de den som är underårig, av vårdnadshavare eller god man

1062

SOU 2004:112 Författningar på det medicinskrättsliga området

man eller förvaltare. Ingrepp får

och, beträffande den vuxne som

inte göras mot givarens vilja.

saknar förmåga att lämna sam-

tycke, av framtidsfullmäktig enligt

lagen (0000:000) om framtids-

fullmakter m.m. och om behörig-

het i vissa fall för anhöriga eller

av god man, i båda fallen under

förutsättning att företrädaren har

behörighet i fråga om åtgärder in-

om hälso- och sjukvård. Ingrepp

får inte göras mot givarens vilja.

Ingrepp

enligt

första

stycket

Ingrepp

enligt

första

stycket

får endast göras med Social-

får endast göras med Social-

styrelsens tillstånd. Om tagan-

styrelsens tillstånd. Om tagan-

det avser

biologiskt

material

det avser

biologiskt

material

som inte återbildas, får tillstånd

som inte återbildas, får tillstånd

lämnas endast om det finns

lämnas endast om det finns

synnerliga

skäl.

Ansökan

om

synnerliga

skäl.

Ansökan

om

tillstånd får göras av vårdnads-

tillstånd får göras av vårdnads-

havare, god man eller förvaltare.

havare,

framtidsfullmäktig

eller

Tillstånd får ges endast om an-

god man. Tillstånd får ges

sökan har tillstyrkts av den

endast om ansökan har till-

läkare som har rätt att besluta

styrkts av den läkare som har

om ingreppet.

rätt att besluta om ingreppet.

Lydelse enligt prop. 2003/04:148

Föreslagen lydelse

9 §

Biologiskt material

från

en

Biologiskt material

från

en

levande

människa för

annat

levande

människa för

annat

medicinskt ändamål än trans-

medicinskt ändamål än trans-

plantation får tas endast med

plantation får tas endast med

Socialstyrelsens

tillstånd,

om

Socialstyrelsens

tillstånd,

om

materialet är sådant som inte

materialet är sådant som inte

återbildas eller om ingreppet på

återbildas eller om ingreppet på

annat sätt kan medföra beak-

annat sätt kan medföra beak-

tansvärd

skada eller

olägenhet

tansvärd

skada eller

olägenhet

för givaren. Socialstyrelsens till-

för givaren. Socialstyrelsens till-

stånd behövs dock inte i fråga

stånd behövs dock inte i fråga

om ingrepp som sker för forsk-

om ingrepp som sker för forsk-

1063

Författningar på det medicinskrättsliga området

SOU 2004:112

ning som godkänts vid prövning

ning som godkänts vid prövning

enligt lagen (2003:460) om etik-

enligt lagen (2003:460) om etik-

prövning av forskning som avser

prövning av forskning som avser

människor.

människor.

Ingreppet

får

inte

Ingrepp enligt första stycket får

göras på den som är underårig

inte göras på den som är under-

eller som på grund av psykisk

årig eller som på grund av

störning,

sjukdom,

skada

eller

psykisk störning saknar förmåga

liknande

förhållande

saknar

att lämna samtycke.

förmåga att lämna samtycke.

I fråga om samtycke till ett

ingrepp som innebär att biologiskt

material som inte är sådant som

anges i första stycket tas från en

levande

människa

för

annat

medicinskt ändamål än trans-

plantation

tillämpas

beträffande

den som är underårig 18 § lagen

(2003:460) om etikprövning för

forskning

som avser

människor

och beträffande den som på grund

av

psykisk

störning,

sjukdom,

skada

eller

liknande

förhållande

saknar förmåga att lämna sam-

tycke 21 och 22 §§ samma lag.

Ingrepp får inte göras mot givar-

ens vilja.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vill någon komma i fråga som

10 §

Vill någon komma i fråga som

givare

av

biologiskt

material

givare

av

biologiskt

material

avsett

för

transplantation eller

avsett

för

transplantation

eller

annat medicinskt ändamål, skall

annat medicinskt ändamål, skall

den läkare som har rätt att be-

den läkare som har rätt att be-

sluta om ingreppet upplysa gi-

sluta om ingreppet upplysa gi-

varen och, i fall som avses i 8 §,

varen och, i fall som avses i 8 §

vårdnadshavaren,

gode

mannen

eller 9 § andra stycket, ställföre-

eller förvaltaren

om ingreppet

trädaren om ingreppet och om

och om de risker som är för-

de

risker

som är förknippade

1064

SOU 2004:112

Författningar på det medicinskrättsliga området

knippade med det. Samtycke en- ligt 6 eller 8 § skall lämnas till läkaren. Denne skall därvid för- vissa sig om att den som lämnar samtycke har förstått innebör- den av upplysningarna.

med det. Samtycke enligt 6 eller 8 § eller 9 § andra stycket skall lämnas till läkaren. Denne skall därvid förvissa sig om att den som lämnar samtycke har för- stått innebörden av upplysning- arna.

11 §

Vävnad från ett aborterat fos-

Vävnad från ett aborterat fos-

ter får användas endast för

ter får användas endast för

medicinska ändamål. För att

medicinska

ändamål. För

att

sådant material skall få tas till

sådant material skall få tas till

vara fordras att den kvinna som

vara fordras att den kvinna som

burit fostret samtycker till åt-

burit fostret personligen sam-

gärden. Innan samtycke inhäm-

tycker till åtgärden. Innan sam-

tas skall kvinnan ha informerats

tycke inhämtas skall kvinnan ha

om åtgärden och den tilltänkta

informerats

om åtgärden

och

användningen.

den tilltänkta användningen.

Vävnad får tas till vara enligt första stycket endast med Social- styrelsens tillstånd. Sådant tillstånd får lämnas endast om det finns synnerliga skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

1065

Författningar på det medicinskrättsliga området

SOU 2004:112

2.11 Förslag till

lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkes- verksamhet på hälso- och sjukvårdens område

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:531) om yrkesverk- samhet på hälso- och sjukvårdens område att 2 kap. 1 och 2 §§ och 7 kap. 7 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §

Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skall utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. En patient skall ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Vården skall så långt som möjligt ut- formas och genomföras i samråd med patienten. Patienten skall visas omtanke och respekt.

Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen har också att iaktta bestämmelserna i lagen (0000:000) om ställföreträdare för vuxna med bristande besluts- förmåga inom hälso- och sjuk- vården m.m.

2 § 1

Den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av en patient skall se till att patienten ges individuellt anpassad infor- mation om sitt hälsotillstånd och om de metoder för under- sökning, vård och behandling som finns.

Om informationen inte kan lämnas till patienten skall den i stället lämnas till en närstående till patienten. Informationen får dock

Den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av en patient skall se till att patienten ges individuellt anpassad infor- mation om sitt hälsotillstånd och om de metoder för under- sökning, vård och behandling som finns. Informationen får dock inte lämnas om det finns hinder för detta i 7 kap. 3 eller 6 § sekretesslagen (1980:100) eller i 8 § andra stycket eller 9 §

1 Senaste lydelse 2003:418

1066

SOU 2004:112 Författningar på det medicinskrättsliga området

inte lämnas till patienten eller första stycket i detta kapitel. någon närstående om det finns

hinder för detta i 7 kap. 3 eller 6 § sekretesslagen (1980:100) eller i 8 § andra stycket eller 9 § första stycket i detta kapitel.

Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 § socialtjänst- lagen (2001:453).

7 kap.

7 §

Frågor om

disciplinpåföljd

Frågor

om

disciplinpåföljd

skall tas upp på anmälan av

skall tas upp på anmälan av

Socialstyrelsen

eller av den

Socialstyrelsen

eller

av

den

patient som saken gäller eller,

patient som saken gäller eller,

om patienten inte själv kan an-

om patienten inte själv kan an-

mäla saken, en närstående till

mäla saken, den som enligt lagen

patienten.

(0000:000)

om

ställföreträdare

för vuxna med bristande besluts-

förmåga inom hälso- och sjuk-

vården m.m. skall anses som

patientens

företrädare

eller

en

närstående till patienten.

Frågor som avses i 5 kap. 6–13 §§ tas upp på anmälan av Socialstyrelsen eller på ansökan av den som saken gäller.

Bestämmelser om rätt för Riksdagens ombudsmän och för Justitiekanslern att göra anmälan i sådana ärenden som avses i första eller andra stycket finns i 6 § tredje stycket lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän och i 6 § första stycket lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

1067

Författningar på det medicinskrättsliga området

SOU 2004:112

2.12 Förslag till

lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168)

Härigenom föreskrivs i fråga om smittskyddslagen (2004:168) dels att det i lagen införs en ny paragraf, 8 kap. 11 a §, av följande

lydelse,

dels att det i lagen införs en ny rubrik till 8 kap. 11 a § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse