SOU 2004:3

Förord

Föreliggande volym utgör en bilagedel till LVM-utredningens betänkande Tvång och förändring (SOU 2004:03). Den består av fristående bidrag som forskare har skrivit på uppdrag av utredningen. Dessa bidrag har förmedlat värdefulla forskningsresultat som varit till gagn för utredningens arbete.

Tillsammans utgör dessa rapporter också en viktig kunskapskälla för personal som är verksam inom socialtjänsten, kriminalvården, missbrukarvården, hälso- och sjukvården samt rättsväsendet. För att sprida denna kunskap vidare har utredningen valt att publicera rapporterna i en särskild volym.

Författarna ansvarar själva för innehåller i sina respektive bidrag. Dessa har varit föremål för seminariebehandling med en disputerad forskare som kommentator vid respektive seminarietillfälle.

Jag vill tacka samtliga medverkande författare samt kommentatorerna: docent Sven Andréasson, professor Åke Bergmark, fil dr Leila Billquist, fil dr Jan Blomqvist, professor Anna Hollander, docent Eva Palmblad och fil dr Marie Sallnäs.

Stockholm i januari 2004.

Kristina Rennerstedt

/Weddig Runquist

Innehåll

Komparativ analys av internationell lagstiftning om

tvångsvård av substansmissbrukare

Av Magnus Israelsson

1
Inledning...................................................................
17

Bakgrund ..................................................................................
17

Syfte .........................................................................................
18

Avgränsning .............................................................................
19

Frågeställningar........................................................................
19

Tidigare forskning....................................................................
19

Droger – förekomst och bruk .................................................
21

2
Teoretiska perspektiv ..................................................
23

Faktorer som beskriver olika länder .......................................
23

3
Metod .......................................................................
25

Kategorisering av lagtyp ..........................................................
27

Kategorisering av etiska grundvalar ........................................
28

Undersökta länder ...................................................................
31

Kategorisering av länder ..........................................................
31

4
Resultat ....................................................................
32

Ländernas karaktäristika..........................................................
32

Akut civil tvångsvård ...............................................................
34

Civil tvångsvård av längre rehabiliterande karaktär ...............
35

Olika insatser för missbrukare som regleras i strafflag .........
35

Längsta maximala tid för tvångsvård oavsett typ...................
37

5

Innehåll
SOU 2004:3

Hur hänger kriminalisering och de olika typerna av

tvångsvård ihop?.......................................................................
37

Kan vi finna samband mellan länderfaktorer och

tvångsvård? ...............................................................................
38

Förekomst av tvångsvård med särskild etisk problematik.....
40

5
Diskussion .................................................................
42

Sammanfattning av de viktigaste resultaten............................
42

Samband mellan tvångsvård och olika länderfaktorer............
42

Internationell anpassning.........................................................
43

Referenser.........................................................................
45

Otryckta källor ..................................................................................
46

Bilaga 1 ............................................................................
47

Bilaga 2 ............................................................................
49

6

SOU 2004:3
Innehåll

Konflikten som inte blir av – argumentation och kommunikation i LVM-förhandlingar

Av Maritha Jacobsson

1
Inledning...................................................................
61

Syfte ..........................................................................................
63

2
Bakgrund ..................................................................
63

Lagen om vård av missbrukare i vissa fall...............................
63

Muntlig förhandling.................................................................
65

3
Metod och material ....................................................
67

Analys av argument..................................................................
67

Analys av diskurser ..................................................................
70

4
Resultat ....................................................................
70

Sammanställning av LVM-förhandlingar................................
70

För- och motargument ............................................................
73

Fortgående missbruk ...............................................................
73

Vårdbehov ................................................................................
78

Samtycke saknas.......................................................................
80

Hälsoindikation........................................................................
88

Social indikation.......................................................................
93

Skadeindikation........................................................................
95

Sammanfattande kommentarer ...............................................
97

Hur avgörs konflikter? ............................................................
98

Trovärdighet.............................................................................
98

Historia...................................................................................
101

Kunskapskällor.......................................................................
104

De professionella aktörerna ..................................................
109

Terapeuten som motpart .......................................................
112

Det offentliga biträdets roll...................................................
116

5
Slutdiskussion .........................................................
119

Referenser ......................................................................
123

7

Innehåll
SOU 2004:3

Analys av socialnämndernas utredningar inför ansökan om tvångsvård enligt LVM

Av Annika Staaf

1
Inledning ................................................................
127

2
Den sociala utredningen............................................
129

3
Diskursanalys ...........................................................
131

4
Bakgrund inför bearbetning av utredningsmaterialet.....
132

5
Tillvägagångssätt och urvalsprocesser .........................
135

6
Resultatredovisning ..................................................
138

6.1 Socialnämndernas LVM-utredningar vid en första

anblick............................................................................
138

6.2 Vårdplan.........................................................................
143

6.3 Allmänt om utredningar vid beslut om omedelbart

omhändertagande ..........................................................
144

6.3.1 Omhändertagandebeslut av olika ”klient-

grupper” ...............................................................
145

6.4 Manliga och kvinnliga missbrukare..............................
147

6.4.1
Förekomsten av barn ..........................................
147

6.4.2
Psykosociala omständigheter .............................
148

6.4.3
Prostitution och kriminalitet..............................
150

6.4.4 Förekomst av dubbla diagnoser..........................
151

6.4.5 Äldre och yngre missbrukare..............................
152

6.4.6
Alkoholister och narkomaner.............................
155

7.
Analys av utredningsmaterialet...................................
155

8.
Sammanfattning och slutdiskussion............................
160

Referenser.......................................................................

163

8

SOU 2004:3
Innehåll

Omöjlighetens praktik – en studie av social-

tjänstens LVM-handläggning

Av Mats Ekendahl

1
Inledning ................................................................
167

Undersökningens bakgrund..................................................
167

Tidigare studier ......................................................................
168

Syfte och frågeställningar ......................................................
170

Urval .......................................................................................
171

Forskningsmetod och datakvalitet........................................
174

2
Sakernas tillstånd ....................................................
177

Klienternas egenskaper ..........................................................
178

Alkoholkroniker och heroinister..........................................
181

Ekonomi och prioriteringsordningar....................................
186

Parter i LVM-ärenden............................................................
192

Missbrukarvården...................................................................
194

Tvångsvårdens för- och nackdelar ........................................
197

Missbrukarna och samhället..................................................
203

Sammanfattning .....................................................................
205

3
Handläggningsarbetet ...............................................
206

Vårdbehovsbedömningar.......................................................
206

LVM som akutlag...................................................................
211

Aktualisering av LVM-ärenden.............................................
214

Hot om tvång.........................................................................
217

Missbrukares samtycke och livssituation .............................
221

Handläggningsstrategier och -mål ........................................
226

Skillnader och likheter mellan LVM-ärenden ......................
229

“Scenberättelser”....................................................................
231

“Aktörsberättelser”................................................................
233

“Handlingsberättelser” ..........................................................
235

“Medelberättelser” .................................................................
237

“Målberättelser” .....................................................................
239

Sammanfattning .....................................................................
241

9

Innehåll
SOU 2004:3

4 Slutdiskussion..........................................................
242

Individualiserat budgetberoende nyttotänkande..................
243

Omöjlighetens praktik...........................................................
249

Referenser.......................................................................
257

Bilaga 1 ..........................................................................
261

Bilaga 2 ..........................................................................
263

Bilaga 3 ..........................................................................
265

10

SOU 2004:3
Innehåll

Om kontaktmannaskapet inom LVM-vården

Av Anette Skårner

Inledning ........................................................................
273

Kartläggningens uppläggning och genomförande .................
274

Kontaktmannaskapets utformning och innehåll ...................
275

Kontaktmannaskap inom andra verksamheter .....................
280

Relationen i centrum........................................................
281

Kontaktmannarelationen och tvånget .................................
285

Samarbetet med socialtjänsten .........................................
288

Kontaktmannaskapet och tiden efter LVM-vården................
290

Avslutande ord ................................................................
293

Referenser ......................................................................
294

Bilaga.............................................................................
299

11

Innehåll
SOU 2004:3

Utfall av LVM-vård – översikt och syntes av hittillsvarande studier

Av Arne Gerdner

1.
Inledning ................................................................
303

2. Förändringar i LVM och dess administration ................
307

SiS övertar huvudmannaskapet..............................................
312

Tre perioder ............................................................................
314

3.
De intagnas problembild ...........................................
316

Fysisk och psykisk ohälsa......................................................
320

Tidiga kränkningar och försummelse under

barndomsåren .........................................................................
324

Förändring av problembilden för de LVM-intagna..............
326

LVM-intagna jämfört med frivilligt intagna på LVM-

institutioner ............................................................................
327

4.
LVM-vårdens innehåll................................................
328

Beskrivningar av vården…………………………… .............
330

Sammanfattning om vårdinnehåll..........................................
341

5. Behandlingsutfallen enligt hittillsvarande studier.........
345

Urval........................................................................................
346

Uppföljningstid ......................................................................
347

Sätten att mäta utfall ..............................................................
347

Triangulering ..........................................................................
350

Bortfall och bortfallshantering ..............................................
351

Justering till följd av metodologiska skillnader....................
351

Samlad bedömning av studiernas kvalitet .............................
352

Andelen förbättrade över tid .................................................
358

Andelen helnyktra/drogfria över tid.....................................
361

Andelen döda per år över tid .................................................
363

Sammanfattning av utfallsstudierna ......................................
364

12

SOU 2004:3
Innehåll

6. Översikt av övriga fynd i i utfallsstudierna ...................
365

Utfallet död ............................................................................
367

Gruppjämförelser: Kön, drog och tvång ..............................
368

Överlevnad .............................................................................
369

Utslagningens mekanismer ...................................................
372

Försök att strukturera motivationsarbetet...........................
373

Prediktionsstudier av olika faktorers betydelse för

utvecklingen ...........................................................................
376

Vård, eftervård och självhjälpsgrupper .................................
379

Metadonprogram som eftervård till LVM............................
383

7. Åter till behandlingsfaktorernas betydelse för utfall......
385

De metodologiska faktorernas betydelse .............................
388

Patientfaktorernas betydelse .................................................
389

Programfaktorernas betydelse ..............................................
391

Sammanfattning av programfaktorernas betydelse..............
394

8. Diskussion...............................................................
396

Sammanfattning av översiktens slutsatser............................
397

Utfall, effekt och frågan om generaliserbara slutsatser .......
399

Studiens metod.......................................................................
402

Forskning och behandlingsutveckling..................................
403

Referenser ......................................................................
405

13

Innehåll
SOU 2004:3

LVM-vårdens genomförande, utfall och effekt – en kontrollerad registerstudie i Jämtland

Av Arne Gerdner

1.
Bakgrund ................................................................
415

Utfall och effekt av tvångsvård..............................................
416

Nya förutsättningar för effektstudier? .................................
420

Precisare mått på utfall när det gäller missbruk ...................
423

LVM-utredningen och denna studies syfte ..........................
424

2.
Material och metod...................................................
425

Forskningsetisk prövning ......................................................
428

Datakvalitet.............................................................................
428

Bortfallsanalys ........................................................................
429

Problem med matchningen……………………………........432

Utfallsmått………………………............…………………..435

Statistisk analys.......................................................................
436

3. Genomförande av LVM-vård och andra insatser ...........
437

Omedelbart omhändertagande respektive fastställd dom ...
437

Institutionen...........................................................................
440

SiS indikationer på ”framgångsrikt motivationsarbete”.......
441

Avvikningar och återfall.........................................................
442

Eftervårdens genomförande ..................................................
442

Jämförelse med insatser för kontrollgrupp...........................
443

Vilka LVM-vårdade tar emot fortsatt vård och stöd?..........
443

4.
Vårdens utfall...........................................................
445

Överlevnad..............................................................................
445

Tid till första tillnyktring eller avgiftning efter LVM-

perioden ..................................................................................
448

LVM-vårdade och kontroller.................................................
448

De omedelbart omhändertagna och de med fastställd

dom .........................................................................................
449

Personer med och utan negativa vårdhändelser....................
450

De som bedömts ”motiverade” respektive

”omotiverade”.........................................................................
451

14

SOU 2004:3
Innehåll

De som fortsatt i frivillig vård och de som inte gjort så......
452

Multivariat analys av tid till återfall och ny tillnyktring ......
453

Förändrad vårdtyngd på TNE jämfört med tidigare ...........
455

Vårdtyngd för LVM-vårdade och kontroller .......................
456

Vårdtyngd för de med och utan fastställd dom ...................
457

Vårdtyngd efter LVM i förhållande till motivation och

vårdhändelser..........................................................................
457

Vårdtyngd för de med och utan fortsatta stödinsatser........
458

Multivariat analys av faktorer som förutsäger

vårdtyngden året efter............................................................
459

5. Diskussion...............................................................
461

Metodologiska erfarenheter och begränsningar...................
461

Praktisk taget all LVM-vård i Jämtland aktualiseras som

akutärenden ............................................................................
463

Domarna utskiljer de med störst akut vårdbehov och

mest utsatta läge.....................................................................
464

De flesta får ingen eftervård..................................................
464

Återfall tycks inte begränsa benägenheten till fortsatt

frivillig vård ............................................................................
465

LVM-vården tycks idag inte klara av att bedöma

motivation ..............................................................................
466

Ändå förbättras fyra av tio ....................................................
468

Men två av tio har dött ..........................................................
468

LVM-vården tycks inte ha påverkat utfallet.........................
469

Faktorer som påverkar utfallet..............................................
469

Den eftervård som har givits är otillräcklig..........................
471

Till slut....................................................................................
472

Referenser...............................................................
473

15

Innehåll
SOU 2004:3

Tvångsvårdens utfall – en uppföljning av

missbrukare vårdade med stöd av LVM

Av Anders Bergmark

Inledning ........................................................................
477

Material och metod ..........................................................
478

Resultat ..........................................................................
479

Diskussion.......................................................................
485

Referenser.......................................................................
487

Författarpresentation ........................................................
489

16

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Av Magnus Israelsson 1

1. Inledning

Bakgrund

Svensk lagstiftning medger tvångsomhändertagande av missbrukare för vård och behandling. Många svenska forskare och läroboksförfattare beskriver den svenska positionen som unik i ett internationellt perspektiv. Särskilt framhålls att den paternalistiska grundvalen för tvångsvård skulle vara unik internationellt sett.

Ett aktuellt exempel på denna uppfattning återfinns i Socialutskottets betänkande 2002/03:SoU13 Med tvång och god vilja – vad gör Statens institutionsstyrelse? I betänkandet behandlas Riksdagens revisorers förslag 2002/03:RR9 som bland annat innehåller en rekommendation till översyn av LVM. I rapporten anger revisorerna att Sverige internationellt sett har en långtgående och unik lagstiftning för tvångsvård av missbrukare. Men är det så? Vid en jämförelse mellan de nordiska ländernas lagstiftningar kan man kanske säga att Sverige intar någon form av särställning, men om man höjer blicken och tittar bortom Skandinavien kan man då hävda att Sverige har en extrem och särpräglad lagstiftning?

Två avhandlingar under senare år har hävdat att så inte är fallet. Arne Gerdner (1998) och Ewa Gustafsson (2001) har pekat på att det finns många exempel på tvångsvård även om de skiljer sig åt vad gäller lagens utformning, grundval och vårdtidens längd. De har

1 Jag vill tacka professor Åke Bergmark och docent Yngve Mohlin för värdefulla reflektioner vid sammanställande av denna bearbetade version av min uppsats. Ett alldeles särskilt stort tack vill jag rikta till min handledare, lektor Arne Gerdner, för hans mycket förtjänstfulla och oerhört värdefulla insatser både under mitt arbete med uppsatsen samt under utarbetandet av denna version.

17

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare
SOU 2004:3

hänvisat till inventeringar som Världshälsoorganisationen (WHO) har publicerat. WHO genomförde 1986 en inventering i 43 länder och territorier fördelat på fem världsdelar. Av dessa hade 27 (63 %) någon form av tvångsvård för alkohol- och/eller drogmissbrukare (Porter, Arif & Curran 1986). WHO publicerade ytterligare en inventering under 1999 där man utökade antalet i inventeringen till 77 länder och territorier samt ett antal delstater (Porter, Argandoña & Curran 1999). Man kan därför inte påstå att det saknas kunskap på området, snarare är det så att dessa inte fått önskvärd spridning eller kommit till användning i svenska forskarled.

Riksdagens revisorers ståndpunkt att svensk lag är unik och särpräglad är mot denna bakgrund anmärkningsvärd. Om man vill göra en internationell utblick borde den sträcka sig något längre än till de nordiska länderna. WHO:s rapporter borde vara ett bra utgångsmaterial för en sådan utblick. Den deskriptiva ansatsen i rapporterna ger läsaren en bra uppfattning om den lagstiftning som finns i medlemsländerna, men ger också näring till nya frågor. Kan det finnas vissa faktorer i länderna som spelar roll för om tvångsvård förekommer eller ej? Kan politisk styrelseform, olika slags rättsinflytande, exempelvis till följd av kolonial historia eller religion, demografiska förutsättningar, ekonomi och välfärdsnivå eller konsumtionsmönster av alkohol och droger vara sådana faktorer? Vilka etiska utgångspunkter kan identifieras i lagstiftningen? En analys av redovisat slag kan visa hur lagstiftningen som rör tvångsvård av substansmissbrukare i till exempel Sverige förhåller sig i ett större internationellt perspektiv, vilket också är avsikten med denna undersökning.

Syfte

Studiens syfte är att utifrån WHO:s publicerade rapporter ge en översikt över olika länders/delstaters lagstiftning rörande tvångsvård av substansmissbrukare vad gäller förekomst och typ av tvång samt legala kriterier och etiska utgångspunkter i lagstiftningen, samt genom en komparativ analys studera om detta har samband med ländernas politiska styrelseform, rättsinflytande, alkohol- och drogkonsumtion, demografiska förutsättningar, ekonomi samt något mått på välfärdsnivå.

18

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Avgränsning

Studien behandlar inte i vilken utsträckning tvångsvårdslagstiftning praktiseras eller vilket uttryck vårdformerna tar sig i de olika länderna. Detta är en studie om lagarnas utformning, inte om tillämpning eller vårdpraktik. Studien kommer endast att referera till lagligt reglerad tvångsvård av vuxna alkohol- och/eller narkotikamissbrukare, dvs. substansmissbrukare, och inte tvångsvård på grund av annan psykisk ohälsa eller annan orsak. I de fall där tvångsvård av substansmissbrukare regleras i mental hälsovårdslag ingår detta däremot i studien.

Frågeställningar

• Hur vanligt förekommande är tvångsvård av substansmissbrukare internationellt?

• Vilka typer av tvångsvård går att identifiera i det empiriska materialet? Är bestämmelserna om tvångsvården reglerade inom ramen för strafflag, social vårdlag eller mental hälsovårdslag?

• Är det ett behov av vård eller ett farlighetskriterium (farlig för sig själv och/eller annan) som styr användandet av tvångsvård internationellt?

• Vilka etiska utgångspunkter kan man finna i staters utformning av lagstiftning för tvångsvård av substansmissbrukare? Kan den etiska grundvalen karaktäriseras i termer av Homeriskt tvång, paternalistiskt tvång, presumerande tvång, preventivt tvång eller straffrättsligt tvång?

• Finns det något samband mellan å ena sidan olika länderfaktorer och å andra sidan förekomst och typ av tvångsvård i länderna?

• Hur är den svenska tvångslagstiftningens utformning i jämförelse med andra länders?

Tidigare forskning

WHO:s första internationella undersökning gjordes 1962, Survey of legislation on treatment of drug addicts. Undersökningens viktigaste slutsatser pekade på att lagstiftningen i de undersökta länderna var tämligen olika beroende på hur allvarligt man i landets sociokulturella kontext såg på missbruk/beroende av alkohol/-

19

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare
SOU 2004:3

narkotika. I vissa länder var lagstiftningen orienterad åt det straffrättsliga hållet och mycket stränga straff utdömdes, i andra länder betraktades inte missbruk och beroende som ett moraliskt problem. WHO fann att attityderna till missbrukare hade börjat utvecklats i riktning mot att dessa skulle anses som sjuka och därför var i behov av adekvat och effektiv vård/behandling. Till exempel började det bli vanligare med uppfattningen att missbrukare som begick brott, gjorde detta till följd av sitt beroende och att de därför behövde vård och inte straff. Tvångsvård i olika former existerade i ett flertal länder, medan andra utgick från att övergång till behandling skulle ske helt på frivillig väg. I majoriteten av länderna var tvångsvården av missbrukare reglerad i mental hälsovårdslag eller straffrättslig lag.

I WHO:s publikation Expert committee on mental health: fourteenth report (1967) presenterades organisationens policy och program för prevention och behandling av beroende av alkohol och droger. Rekommendationer utgick till medlemsländerna om hur man kunde förbättra och utveckla sin lagstiftning och vård för missbrukare. Två av de viktigaste riktmärkena i rapporten var:

• Lagstiftningen bör erkänna att en person som är beroende av alkohol eller andra droger är sjuk. Medicinska och folkhälsoexperter bör medverka i utformningen av en sådan lagstiftning.

• Adekvat vård och rehabilitering av drogberoende personer bör om nödvändigt försäkras genom vård av medicinska myndigheter, som bör administrera sådan vård alltifrån diagnos till rehabilitering.

WHO:s rekommendation till medlemsländerna var således att de skulle betrakta substansmissbrukare som sjuka och i behov av medicinsk vård/behandling.

WHO:s andra stora studie över existerande lagstiftning genomfördes 1986, Survey of law and treatment of drug and alcohol dependent persons. Undersökningen omfattade 43 länder och territorier. Man fann att länderna uppvisade stora skillnader i vilken lagstiftning som användes för att bereda både frivillig- och tvångsvård för substansmissbrukare. En stor majoritet, 27 av länderna/territorierna (63 %), hade någon form av tvångsvård. Det viktigaste resultatet av undersökningen var att WHO senare (1987) utgav rekommendationer och riktlinjer till medlemsländerna för hur ny lagstiftning skulle kunna utvecklas på området.

20

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Förenta Nationernas generalförsamling tog 1990 ett viktigt steg i att koordinera de internationella aktiviteterna rörande missbruk av narkotika genom utgivningen av publikationen Political declaration and global program of action for international cooperation in the control of drug abuse and illicit trafficking in narcotic drugs and psychotropic substances. Några av de viktigaste punkterna i deklarationen var följande (Porter, Argandoña & Curran 1999, s. 19):

• Stater och FN skall förmedla råd och teknisk legislativ hjälp till länder som vill ha assistans i att anpassa sin lagstiftning till internationella konventioner och beslut som rör drogbruk och otillåten handel/smuggling (§ 75, 1990).

• Nationella strategier för de hälsomässiga, sociala, rättsliga och straffrättsliga områdena skall innehålla program för den sociala återintegrationen, rehabiliteringen och vården av missbrukare och drogberoende brottslingar (§ 30, 1990).

Deklarationen är viktig ur flera aspekter. Den konfirmerar WHO:s roll som stödorganisation för länderna under utvecklandet av sin lagstiftning för substansmissbrukare. Den påtalar också för medlemsländerna vikten av hjälp och service för att fullfölja en förändring av sin lagstiftning så att den följer upprättade konventioner på området. En av de viktigaste konventionerna som refereras till är konventionen för mänskliga rättigheter. WHO:s strävan att ge hjälp och rekommendationer till medlemsländerna i sitt arbete med att förändra sin lagstiftning på området, måste ses i ljuset av att WHO och FN ser droganvändandet i världen som ett mycket stort samhällsproblem.

Droger – förekomst och bruk

Det råder i ett globalt perspektiv brist på jämförbara uppgifter över hur stort antalet narkotikarespektive alkoholmissbrukare är i världen. Det finns nationella uppgifter från många länder men dock ingen kvantifierande översiktsstudie som skattar internationell omfattning av missbruk av olika droger på ländernivå. Hur stort problem ett land har med sin droganvändande del av befolkningen är också svårt att svara på därför att den sociokulturella kontexten varierar stort i världen om vad ett missbruk är och därför påverkar till exempel hur villig man är att söka behandling. Det är därför ett

21

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare
SOU 2004:3

problem att kunna redovisa data för alla länder i studien. De mest relevanta siffrorna kommer från FN.

United Nations International Drug Control Programme (UNDCP) uppskattar antalet användare av otillåtna substanser (narkotika) till cirka 185 miljoner i världen. Detta skulle innebära att strax över 4 procent av världens befolkning i åldern 15 år och uppåt är användare av narkotiska och sinnesförändrande substanser. UNDCP och The United Nations Office on Drugs and Crime (UNODC) redovisar också siffror för vilken typ av narkotiska eller andra sinnesförändrande substanser som personer världen över främst söker behandling för. Resultatet visar att européer, asiater och australiensare främst söker vård för opiatmissbruk, afrikaner för cannabismissbruk och amerikaner för kokainmissbruk (UNDCP & UNODC 2002). The United Nations Office on Drug Control and Crime Prevention (UNODCCP) presenterar data över hur omfattande spridningen av narkotika är i världen. Cannabis är den drog som har störst spridning. Så många som 96 % av de länder som rapporterat att de har drogproblem anger att drogen används. Opiater brukas i 87 % av länderna, kokain i 81 % samt olika typer av amfetamin i 73 % av länderna. Mot bakgrund av siffrorna konstaterar man att cannabis är den drog som är mest utbredd geografiskt, men inte den främsta “problemdrogen” – det är istället opiater (heroin) och kokain (UNODCCP 2002).

Bruk/missbruk av alkohol, som rimligen är den vanligast förekommande drogen överhuvud taget i stora delar av världen, är också svårt att presentera i form av globala siffror. Samma förhållande som för annat droganvändande gäller också här. För att få någon form av uppfattning i frågan blir nästa steg att titta på rapporterad konsumtion. Även här får man vända sig till WHO för att finna globala data. WHO anger dock att det är svårt att få fram säkra och likvärdiga resultat från alla länder. Därför är vissa angivelser uppskattningar som exempelvis jämförelser med andra närliggande stater. Man menar dock att siffrorna är de bästa som går att få för att mäta globala trender i alkoholbruk och i förlängningen också alkoholrelaterade problem.

Konsumtionen av alkohol, räknat i liter 100 % alkohol per capita/år i världen, har en spännvidd av cirka 15 liter (Slovenien) och 0,3 liter (Kambodja). Generellt kan sägas att alkoholkonsumtionen per capita minskar i de ekonomiskt högst utvecklade länderna och ökar i utvecklingsländerna. Starkast är ökningen i västra stillahavsregionen (inkl. Japan, Australien, Nya Zeeland och Kina).

22

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Minskningen är starkast i Europa. Det är dock stora variationer länderna emellan (WHO 1999).

2. Teoretiska perspektiv

Faktorer som beskriver olika länder

Vilka förhållanden kan då vara relevanta att undersöka för att få svar på frågan om det finns något samband mellan länderfaktorer och förekomst/typ av tvångsvård för substansmissbrukare i länderna? Eftersom forskningsfältet är okänt måste man utgå från antaganden om vilka variabler som kan vara viktiga. I studien görs antagandet att viktiga förhållanden att undersöka är hur länderna styrs, befolkningsuppgifter och någon form av internationell bedömning av utvecklingsnivå. När det gäller styrelseform används i studien dels det av landet angivna styrelseskicket och dels en kvalitativ tolkning av om landet styrs demokratiskt eller auktoritärt. Det finns ett flertal definitioner av begreppet demokrati, men den definition som studien använder har sin utgångspunkt i en vid tolkning av begreppet “liberal demokrati” (jfr Held 1987 samt Agevall & Klasson 2000).

Detta innebär att med demokrati avses ett system där medborgarna har fritt deltagande i det politiska livet, med yttrandefrihet, pressfrihet och föreningsfrihet, allmän och lika rösträtt till lagstiftande församling samt ett fungerande flerpartisystem. Med auktoritärt styre avses istället här en styrelseform där maktutövningen utgår enväldigt från en viss person eller grupp, om ett parti har en särställning enligt konstitutionen, om det saknas fria val till alla platser i den styrande församlingen eller om militären har ett betydande inflytande över politiken, dvs. olika former av kraftiga begränsningar i det folkmaktsutövande som betecknar en fungerande demokrati.

Variabler rörande demografiska förutsättningar kan också vara viktiga för att undersöka om likheter i förhållanden i exempelvis folkmängd eller befolkningskurvor kan visa samband med en viss form av lagstiftning. I studien används jämförelsetal för folkmängd och medianålder. Låg medianålder i ett land kan öka risken att det finns många missbrukande ungdomar. Uppgift om huvudsaklig religion används också. En dominerande religion kan ha påverkat både allmän etik och synen på lagstiftningens grundvalar. Ett sär-

23

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare
SOU 2004:3

skilt exempel på sådan religiös inriktning är islam, vars trosuppfattning inbegriper den religiösa lagen sharia. Sharia påverkar de flesta muslimska länder i större eller mindre utsträckning. En stark dominans av andra religioner, till exempel romersk-katolsk eller ortodox kyrka, kan givetvis också utöva stort inflytande över lagstiftning. Genom traditionens makt kan detta inflytande kvarstå även efter en process av sekularisering.

När det gäller ett lands utvecklingsnivå tar studien sin utgångspunkt i Förenta nationernas Human Development Index (HDI) och jämförelsetalet Bruttonationalprodukt per capita (BNP). BNP belyser landets ekonomiska utveckling men behöver inte vara relaterat till om landet har en välfärdspolitik och välmående befolkning. HDI däremot räknas ut genom en kombination av tre indikatorer som anses vara grundläggande i mänsklig utveckling. De är:

• livslängd – mätt genom förväntad livslängd vid födseln

• utbildningsnivå – mätt genom läs- och skrivkunnighet hos vuxna samt antalet inskrivna i primär, sekundär och högre utbildning

• levnadsstandard - mätt genom inkomst per capita. HDI räknas i en skala från 0–1 med 1 som maximalt värde.

Valet av HDI som välfärdsmått är praktiskt motiverat, utifrån att det är tillgängligt för ett mycket stort antal länder. Det finns begränsningar i detta mått – exempelvis att HDI inte tar hänsyn till hälsoläge, ekonomisk fördelning eller jämställdhet mellan kvinnor och män.

Något som också kan vara av betydelse för hur ett land har utformat sin lagstiftning är om det har varit koloniserat eller på annat sätt stått under betydande inflytande från annan stat. Studien innehåller därför sådana variabler. En avgränsning har dock gjorts vid om landet har varit koloniserat efter år 1918, dvs. efter första världskrigets slut. Världskriget medförde en viss avkolonisering, bland annat då de förlorande staterna tvingades lämna ifrån sig sina kolonier. Då ländernas lagstiftning rörande substansmissbrukare i huvudsak har utvecklats efter detta bedömdes det rimligt att sätta gränsen till 1918. Med begreppet “annat inflytande” avses framför allt det forna Sovjetunionens påverkan av länder i östblocket. Man skulle kunna invända att USA också har haft ett “massivt inflytande” på exempelvis länderna i Latinamerika när det gäller ekonomiska och politiska förhållanden, men detta har inte i samma

24

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

utsträckning gällt rättsordningen. Ett tidigare koloniserat land har kanske tagit över den forna kolonialmaktens legislativa system eller har upplevt starka politiska påtryckningar från annan stat, till exempel Sovjet, vid utformningen av sitt rättssystem. Om det förhåller sig så kan detta ha satt avtryck i landets nuvarande lagstiftning, vilket då kan återspeglas i etiska överväganden när det gäller tvångsvård av substansmissbrukare.

3. Metod

Komparativa undersökningar är vanligt förekommande i social- och statsvetenskaplig forskning. Dogan och Pelassy anger i sin bok How to compare nations (1984) att: “jämförelser är det naturliga sättet att tänka”. I många fall handlar komparativa studier om att jämföra politiska objekt i olika länder samt olika slags policy och trender mellan länder (Denk 2002). Hofstede (1984) betonar vikten av att kontrollera i vilken utsträckning de företeelser som jämförs mellan olika länder, också har samma innebörd/funktion i alla undersökta länder. Har man uppnått detta har man också uppnått funktionell ekvivalens. Denna studie handlar i hög utsträckning om att undersöka i vilken mån företeelser som gemensamt kan betecknas som tvångsvård också täcker samma verklighet, eller – rättare sagt – vilka olika former dessa uttrycks i. Detta hanteras här genom att undersöka lagstiftningens etiska grundvalar, deras inordning i olika legislativa system samt konkreta skillnader såsom minimi- och maximigränser.

Materialet för jämförelserna av lagstiftning har presenterats av WHO i tre publikationer. Samtliga dessa har publicerats under åren 1986 till 2001 och redovisar lagstiftning och policy rörande länders vård och behandling av alkohol- och/eller narkotikamissbrukare. Om uppgift om samma land finns i flera rapporter har senaste uppgift föredragits. Rapporterna är:

• The Law and the treatment of drug and alcohol dependent persons

(Porter et al. 1986). Rapporten är något äldre än övriga och uppgifter har här hämtats för tre länder.

• Drug and alcohol dependence policies, legislation and programmes for treatment and rehabilitation (Porter et al. 1999). Ur rapporten har uppgifter hämtats för 75 länder.

• Non-voluntary treatment of alcohol and drug dependence: a European perspective (WHO 2001). Den bygger på material

25

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare
SOU 2004:3

som insamlades till en WHO-konferens i Moskva i maj 1999, bland annat en inventering av läget i olika stater som till stor del rymde östeuropeiska stater och länder inom forna Sovjetunionen. Rapporten kompletterar därmed ovanstående rapporter med uppgifter från tio relativt nya stater som ej funnits med i den tidigare rapporten.

Rapporterna bygger på enkätundersökningar utförda av WHO eller på dess uppdrag. Enkäter har sänts till vissa kontaktpersoner med någon koppling till sitt lands hälsodepartement eller annan officiell övergripande instans för missbrukarvård. Inför sitt urval av länder till de två första rapporterna har WHO strävat efter att välja medlemsländer med skiftande sociala, kulturella och ekonomiska förhållanden samt länder med både etablerade och relativt nya legislativa system samt olika stor folkmängd och ekonomisk utveckling för att få ett representativt urval. Initialt skedde urvalet genom att WHO:s egen personal med huvudsakligt ansvar för drog- och alkoholberoende frågor i de sex WHO-regionerna träffades och lämnade förslag på länder/territorier som skulle ingå i studien. Rapporterna antyder inte att några länder helt skulle ha avstått från att besvara dem. Däremot finns ett begränsat problem med bristande svar på vissa frågor, vilket redovisas då detta är aktuellt (Porter et al. 1986, 1999). Materialet till rapporten från 2001 är sammanställd av WHO:s europeiska regionala kontor (EURO) och Europarådet. Den anger att enkäter skickats ut till 24 länder i Europa och besvarats av 16. Vilka som ej svarat anges dock inte (WHO 2001).

Uppgifter om ländernas styrelseskick, folkmängd, tidigare kolonisering, rättsinflytande, BNP och dominerande religion har huvudsakligen hämtats från Nationalencyklopedin multimedia 2000 plus, vilket är en PC-baserad utgåva av den i bokform publicerade Nationalencyklopedin. Uppgifter om medianålder och HDI har hämtats från Förenta Nationernas länderinformation och WHO:s länderinformation. Dessa är källor som primärt återfinns via internet. Vidare har använts CIA – World fact book 2003 och andra statistiska årsböcker såsom The Europa World Yearbook 2000 och

The Statesman’s Yearbook 2002.

26

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Kategorisering av lagtyp

Undersökningen och kategoriseringen av vilken typ av lagstiftning som reglerar tvångsvården av substansmissbrukare i länderna har inletts med att konstatera om det rör sig om mental hälsovårdslag, sociallag eller strafflag. Några av ländernas rubriceringar av sina lagar har inte gett någon tydlig hänvisning om bestämmelsen utgår från social- eller speciallag eller mental hälsovårdslag. I dessa fall har jag fått göra en tolkning. Har det framgått att tvångsvården beslutas och handläggs vid psykiatrisk institution eller om det på annat sätt har gjorts en psykiatrisk bedömning som varit avgörande för beslut om vård, har detta tolkats som att det gäller mental hälsovårdslag. Om sådan inte finns och om beslut om vård tas i domstol eller på statsadministrativ nivå utan att brott förelegat har detta tolkats som att tvångsvården regleras i social- eller speciallag.

Nästa steg i kategoriseringen har varit att dela upp den “civila” tvångsvården i akut och längre rehabiliterande typ av vård. En grund för denna kategorisering är att lagen uttryckligen anger att det handlar om akutvård. En annan grund är att det tydligt anges att omhändertagandet är temporärt för att hantera berusning eller förgiftning (vanligen några timmar) eller för avgiftning och medicinska akuta problem under en något längre period.

Kategoriseringen av tvångsvård som regleras i strafflag har varit mer okomplicerad eftersom rapporterna från 1986 och 1999 har en indelning där den lagstiftningen redovisas separat. Att hålla isär akut och långvarig vård i den civila tvångsvården har också varit nödvändigt för att kunna göra tolkningen av den etiska grundvalen i lagen. Flera länder har nämligen både civil tvångsvård och straffrättsligt tvång och de etiska perspektiven i lagstiftningen kan skilja dessa åt.

När det gäller straffrättslig vård har en bedömning gjorts om det handlar om tvångsvård eller ej. I studien betraktas straffrättslig tvångsvård som sådan vård som regleras i strafflag och där domen inte förutsätter någon form av samtycke eller inte påverkas om initialt samtycke återkallas. Dvs:

1. Någon döms till vård/behandling utan krav på samtycke, antingen för missbruk/bruk/innehav eller för annan drogrelaterad brottslighet.

2. Någon döms till fängelse och behandling, även detta utan krav på samtycke, för antingen missbruk/bruk/innehav eller annan drogrelaterad brottslighet.

27

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare
SOU 2004:3

3. Någon döms till vård som inledningsvis krävt samtycke, men personen begär själv att han skall kvarhållas om han eventuellt senare försöker avbryta vården. Det senare brukar benämnas Homeriskt tvång inom ramen för straffrättslig tvångsvård.

I studien betraktas inte olika former av kontraktsvård som tvångsvård, ej heller om en dömd har rätt till eller kan få möjlighet att vårdas för sitt missbruk under fängelsetiden. Motiveringen till detta i fråga om kontraktsvård är att det finns ett val för personen och att denne hela tiden är fri att ändra sitt val och därmed är det inte tvångsvård i regelrätt mening. Att en person har möjlighet att få behandling för sitt missbruk under verkställighetstiden betyder inte att denne vårdas under tvång. Återigen finns en valmöjlighet vilket avgör att det inte är fråga om tvång. Därför används i studien begreppet vård under verkställighet för sådan typ av vård som sker med samtycke eller som innefattar någon form av valmöjlighet för personen.

För att ge en översikt över alla former av straffrättsliga insatser som länderna har för missbrukare finns i tabell D, bilaga 2, en sammanställning av detta. Det kallas då annan straffrättslig vård.

Kategorisering av etiska grundvalar

Kategoriseringen av olika etiska principer som kan ligga till grund för lagstiftningen om tvångsvård följer Tännsjö (1994).

• Homeriskt tvång är ett tidsbegränsat tvång som riktas mot en individ till dennes skydd, med den tvingades tidigare uttryckliga medgivande.

• Paternalistiskt tvång är ett tvång som riktas mot en beslutskapabel individ till dennes eget skydd mot individens vilja.

• Presumerande tvång riktas mot en icke beslutskapabel individ till dennes eget skydd. Det skall dock finnas mycket starka skäl att anta att personen hade accepterat vården om denne kunnat ta ställning till den. Tvånget skall också upphöra i den stund personen återfår sin förmåga att fatta ett självständigt beslut.

• Preventivt tvång riktas mot en person till skydd för tredje part med anledning av prognosen om personens farlighet för andra.

• Straffrättsligt tvång riktas mot en person på grund av något lagbrott som vederbörande har dömts för.

28

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Själva kategoriseringen har genomförts med hjälp av de uppgifter som angetts i WHO:s rapporter, dvs. huvudsakligen med hjälp av beskrivningar och rekvisit som länderna angivit för när lagen är tillämplig för beredande av tvångsvård av substansmissbrukare. Metoden redovisas enklast genom exempel.

Homeriskt tvång, Danmark:

Drug-dependent person who chooses to enter into treatment contract, when there are valid grounds for supposing that he will discontinue the agreed treatment; and it would be irresponsible not to keep the person concerned in detention for the following reasons: (1) the prospect of putting an end to his drug habit, or of substantially and decisively improving his condition, would be considerably reduced; and (2) the person concerned presents an immediate and considerable risk to himself and others. (Porter, Argandoña & Curran 1999, s. 374)

Lagstiftningen utgår främst från en Homerisk grundval eftersom det handlar om en person som ingår behandling frivilligt, men får hållas kvar med stöd av sitt tidigare avgivna medgivande.

Paternalistiskt tvång, Kanada (British Columbia):

In need of treatment for narcotic dependence. The director of charge of an area-coordinating centre applies to the court for an order declaring that the person is in need of treatment for narcotic dependence. (Porter, Argandoña & Curran 1999, s. 353)

Exemplet visar bara en del av lagtexten, men det framgår att beredande av tvångsvård främst görs med anledning av att det skall finnas behov av vård hos individen. Behovet av vård beslutas av någon annan, i det här fallet domstol, och betyder således: till skydd för sig själv, dvs. paternalistiskt tvång. Det krävs varken presumtion av vilja eller tidigare uttryckt vilja.

Presumerande tvång, Kenya:

Any person who is suffering from mental disorder and is likely to benefit by treatment in a mental hospital but is for the time being incapable of expressing himself as willing or unwilling to receive treatment. (Porter, Argandoña & Curran 1999, s. 392)

Lagstiftningen utgår från att personen inte är kapabel att fatta ett eget beslut. Exemplet talar om “mental disorder” vilket här betyder psykisk sjukdom och som likställs med den oförmåga som inträtt hos personen på grund av alkohol- eller annat substansmissbruk.

Preventivt tvång, Finland:

29

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare
SOU 2004:3

The grounds for admission in emergencies are need for immediate medical attention and danger to self or others. Any medical doctor, when another doctor confirms the statement and there are clear medical grounds, can commit somebody for up to five days. On the social ground of danger, the decision is based on the proposal of a social worker or on his consent. Court can decide on compulsory treatment for up to 30 days. (WHO 2001, s. 50)

Finland har en begränsad möjlighet att bereda tvångsvård för missbrukare. Som vi ser i exemplet är det akuta omhändertagandet upp till fem dagar grundat på paternalistiskt och preventivt tvång eftersom lagen talar om skydd för personen själv och andras väl och ve. Men när det gäller något längre tvång upp till 30 dagar, har skyddet för personen själv fallit bort och han kan endast beredas vård om han utgör ett hot för andra, vilket har sin etiska grundval i preventivt tvång.

Straffrättslig tvångsvård, Tyskland:

The court shall order that any person convicted of any unlawful act committed under the influence of intoxication or whose crime is a result of habitual intoxication, (…) shall be detained in a withdrawal clinic if there is the danger that he will commit serious unlawful acts in consequence of his habit. (Porter, Argandoña & Curran 1999, s. 545)

Ett begånget brott renderar en missbrukare i det här fallet tvångsvård om brottet utfördes till följd av personens missbruksproblem, och om det finns en uppenbar risk för fortsatt brottslighet till följd av personens drogberoende.

Eftersom nästan alla länders lagstiftning innehåller flera olika etiska grundvalar har detta uppmärksammats i studien. Innehåller den till exempel både paternalistiska och preventiva drag har detta redovisats.

I fråga om vilken instans som tar beslutet att bereda en person tvångsvård har detta delats upp på tre grupper: hälsoadministrativt, statsadministrativt och domstol. Med ett hälsoadministrativt beslut avses i studien läkare, psykiatriker eller annan form av hälsovårdande personal, antingen som panel, s.k. tvåläkarintyg, eller enskilt. Med statsadministrativt beslut avses “kommunal socialnämnd”, polismyndighet eller annan statlig eller kommunal myndighet som ej är att räkna som juridisk domstol eller hälsovårdande myndighet. Med domstol avses såväl administrativa domstolar som domstolar för brott och civilrätt.

30

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Undersökta länder

Totalt finns uppgifter om 88 länder från alla världsdelar. Inom Afrika är dock de västafrikanska länderna svagt representerade. För åtta federativa länder där motsvarande lagstiftning delvis finns på delstatsnivå har dessutom undersökningen gjorts på denna nivå, men då för ett mindre antal delstater. Detta framgår av bilaga 1.

Kategorisering av länder

Ländernas karaktäristika framgår av tabell A i bilaga 2. Kategorisering har krävt författarens bedömning när det gäller avvägningen om ett land skall betraktas ha ett demokratiskt eller auktoritärt styrelseskick. Som redovisats tidigare har länder klassats som auktoritärt styrda då det funnits olika former av kraftiga begränsningar i det folkmaktsutövande som kännetecknar en fungerande demokrati. Exempel på länder som klassats som auktoritära är Kina och Egypten.

Övriga uppgifter om länderna har ej varit föremål för någon tolkning. Dock har vissa landsuppgifter slagits ihop till större grupper för att kunna genomföra frekvenstabeller med överskådligare resultat.

I fråga om dominerande religion i berörda länder har dessa uppgifter sammanställts i tre grupper: kristendom, islam och övriga religioner.

När det gäller huvudsakligt rättsinflytande i ländernas lagstiftning har dessa sammanställts i fyra grupper: anglosaxisk, sharia, sovjetiskt samt övrigt. Liknande indelning har gjorts när det gäller vilket land som har varit eventuell kolonialmakt (eller under dominansförhållande). Indelningen här har varit: England, Sovjet eller övrigt.

Uppgifter beträffande HDI och BNP har saknats i några få fall. Frånvaron av BNP-uppgift har då räknats som bortfall, men saknat HDI-värde har hanterats på annat vis. HDI-värdet har använts för att indela länderna i tre grupper av mer eller mindre utvecklade länder. Indelningen följer FN:s egen klassificering. Länder med “High human development” är länder som ligger inom gränsvärdena 0,800–0,942. Dessa länder har alltså den högsta HDI-nivån. De flesta västeuropeiska länderna placerar sig här men även ett antal arabiska och sydamerikanska. I gruppen “Medium human deve-

31

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare
SOU 2004:3

lopment”, som sträcker sig mellan värdena 0,500–0,799, placerar sig det största antalet länder i världen. De flesta asiatiska, sydamerikanska och arabiska länderna finns i gruppen samt ett antal afrikanska. Den tredje och sista gruppen av länder placerar sig i gruppen “Low human development”. Värdena varierar här mellan 0,275–0,499. Asiatiska och afrikanska länder dominerar gruppen. HDI-värde har saknats för Afghanistan, Irak, San Marino, Somalia och Tonga. Lösningen blev då att imputera värden från ett grannland med förmodad liknande utvecklingsnivå. 2

4. Resultat

Ländernas karaktäristika

En översikt av ländernas karaktäristika i förhållande till HDI-värde framgår av tabell 1. (En utförligare genomgång av de specifika ländernas olika karaktäristika finns i tabell A i bilaga 2).

Det finns som väntat samband mellan välfärd så som den mäts med HDI samt med flera andra faktorer, främst naturligtvis ekonomisk styrka (BNP). Tabellen visar att länderna med högst HDI oftare är kristna och demokratiskt styrda länder som varken varit koloniserade av England eller stått under sovjetisk dominans, medan länder med relativt lägre HDI oftare är auktoritärt styrda muslimska länder som varit koloniserade av England. När det gäller rättsinflytande kan man se att det finns ett klart inflytande från sharia i länder med lägst HDI-värde, men även ett visst engelskt rättsinflytande. Tabellen pekar också ut att opiater allmänt sett är de vanligaste drogerna som personer söker vård för, men i gruppen med lägst HDI är också cannabis vanligt.

2 Vid kontroll visade det sig att detta inte påverkade några analyser. Resultaten blev de samma om endast ursprungliga värden användes.

32

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Tabell 1. Ländernas karaktäristika i förhållande till välfärdsnivå mätt med HDI

Grupp 1
Grupp 2
Grupp 3

Lågt HDI
Med. HDI
Högt HDI
Totalt

n = 10
n = 39
n = 39
n = 88

Statsskick

Republik
90 %
87,2 %
66,7 %
78,4 %

Monarki
10 %
12,8 %
33,3 %
21,6 %

Styrelseform

Auktoritärt
60 %
30,8 %
12,8 %
26,1 %

Demokratiskt
40 %
69,2 %
87,2 %
73,9 %

Huvudsaklig religion

Kristendom
20 %
48,7 %
82,1%
60,2 %

Islam
70 %
33,3 %
10,3 %
27,3 %

Övriga
10 %
17,9 %
7,7 %
12,5 %

Koloniserat efter 1918
100 %
66,7 %
33, 3%
55,7 %

Koloniserad av vilket land?

England
80 %
33,3 %
28,2 %
36,4 %

Sovjet
0 %
25,6 %
15,4 %
18,2 %

Övrigt respektive ej koloniserat
20 %
41 %
56,4 %
45,5 %

Rättsinflytande

Anglosaxisk
30 %
15,4 %
25,6 %
21,6 %

Sharia
60 %
7,7 %
10,3 %
14,8 %

Sovjetiskt
0 %
28,2 %
5,1 %
14,8 %

Övrigt
10 %
48,7 %
59 %
48,9 %

Folkmängd – medelvärde
49,5 milj
95 milj
24 milj
59 milj

Medianålder – medelvärde
18,1 år
24,8 år
34,9 år
28,4 år

HDI – medelvärde
0,4997
0,7114
0,8808
0,7654

BNP per capita– medelvärde
540 $
2009 $
16525$
8300 $

Alkoholkonsumtion i per capita i liter ren alkohol
0,7 L
3,9 L
9 L
5,9 L

Den drog vilken beroende personer i länderna

främst behandlats för (ej alkohol).

Cannabis
40 %
10,3 %
5,1 %
11,4 %

Opiater
50 %
61,5 %
71,8 %
64,8 %

Stimulantia (kokain, amfetamin, qhat m.m.)
10 %
28,2 %
23,1 %
23,9 %

En genomgång av de olika ländernas lagstiftning presenteras på grund av sin omfattning i tabellbilagan (tabeller B–D, bilaga 2). Nedan presenteras en kortare tabell (tabell 2) som sammanfattar hur lagarna ser ut i de tre olika ländergrupperna utifrån välfärdsnivå.

33

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare
SOU 2004:3

Tabell 2. Uppgifter om tvångsvård m.m. i förhållande till välfärdsnivå såsom det mäts med HDI

N
Lågt HDI
Med. HDI
Högt
Totalt
Signifikans

HDI

Andel med någon sorts

tvångsvård, därav…
88
70 %
84,6 %
82,1 %
81,8 %
E.s.

Andel med civil akut

tvångsvård
88
0 %
28,2 %
35,9 %
28,4 %
0,080

Andel med civil längre

tvångsvård
88
40 %
51,3 %
51,3 %
50 %
E.s.

Andel med straffrättslig

tvångsvård
88
40 %
51,3 %
44,6 %
46,6 %
E.s.

Andel med vårdinsats i

någon form reglerat i

strafflag inklusive med

samtycke?
86
40 %
78,9 %
65,8 %
68,6 %
0,054

Kriminaliserat miss-

bruk/bruk/innehav
86
22,2 %
42,1 %
43,6 %
40,7 %
E.s.

Som framgår av tabell 2 är tvångsvård totalt sett något mindre vanligt i länder med lågt HDI-värde. Längre civil tvångsvård är den dominerande formen i alla tre ländergrupperna, men i länder med lågt och medelhögt HDI är denna andel lika med andelen som har straffrättslig tvångsvård. Akut civil tvångsvård ökar tydligt med högre HDI-värde. Vårdinsats totalt sett som regleras i strafflag (dvs. både tvångsvård och sådana insatser som kräver samtycke) är vanligare i länder med medelhögt HDI. Kriminaliserat missbruk/- bruk/innehav är också vanligare i länder med högt och medelhögt HDI. Ingen av dessa skillnader uppnår statistisk signifikans, men den högre andelen med civil akut tvångsvård i länder med högst HDI och den högre andelen med straffrättslig insats oavsett samtycke i länder med medelhög HDI tangerar signifikans på fem procentnivån. En noggrannare genomgång av relationerna till HDI framgår av tabell 3, där hela HDI-skalans längd utnyttjas.

Akut civil tvångsvård

Av studiens länder har 28 % någon form av lagstiftning som reglerar akut tvångsvård (se tabell B, bilaga 2). Av de länder som har detta regleras vården till 72 % i mental hälsovårdslag och till 28 % i sociallagstiftning. Den tidsperiod som missbrukaren är omhändertagen varierar maximitiden från 8 timmar till odefinierad tid. Det är

34

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

viktigt att betona att odefinierad tid just innebär att det i lagen saknas en bortre tidsgräns. Det är alltså inte detsamma som att uppgift saknas. Medianvärdet ligger på 720 timmar, dvs. en månad. Vanligast är att hälsoadministrativa myndigheter beslutar om akut omhändertagande. Om beslutet går att överklaga framgår inte i 14 av de undersökta länderna. Uppgift att beslutet är överklagbart fastslås för åtta länder och motsatsen i tre. När det gäller de etiska grundvalar som den “akuta” lagstiftningen utgår från är det presumerande tvånget gemensamt för alla länder. Vanligt är också att akut tvång dessutom har både preventiv (64 %) och paternalistiskt (64 %) utgångspunkt.

Civil tvångsvård av längre rehabiliterande karaktär

Av de 88 länderna har hälften (50 %) någon form av längre civil tvångsvård (se tabellbilaga C). Av de länder som har sådan lagstiftning regleras den till 66 % i social- eller speciallagstiftning, till 30 % i mental hälsovårdslag. I ett fall är det fråga om strafflag och i ett fall framgår det ej vilken lagstiftning det gäller. Den maximala tidsperiod missbrukaren är omhändertagen varierar mellan en månad och odefinierad tid. Den längsta tidsrymd ett land har angivit är tre år. Dessutom finns det fyra länder som inte har någon maximal vårdtid. Medianvärdet ligger på ett års tvångsvård.

I 25 länder är det domstol som beslutar om tvångsvård, i 11 fall är det statsadministrativa myndigheter, i fyra hälsoadministrativa och i två fall både hälso- och statsadministrativa myndigheter. I 24 fall framgår inte om beslutet/domen går att överklaga. Dock finns uppgift om att överklagan kan göras i 21 länder och motsatsen i två.

När det gäller de etiska grundvalar länderna har i sin lagstiftning visar resultatet att paternalistisk grundval dominerar (85 %) och att preventiv förekommer (45 %) men att presumerande tvång är mer ovanligt (17 %) och Homeriskt tvång är sällsynt (6 %).

Olika insatser för missbrukare som regleras i strafflag

Som redovisats tidigare kan strafflagarna ta upp flera olika insatser för missbrukare. Alla dessa behöver inte vara tvångsvård. Som exempel på insatser där individens samtycke fordras hela vägen kan

35

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare
SOU 2004:3

anges kontraktsvård och vård under verkställighet. Dessutom kan det finnas regler om tvångsvård, dvs. insatser som inte kräver samtycke eller där insatsen sker trots att initialt samtycke ändras (Homeriskt tvång). Först redovisas därför all typ av straffrättsliga insatser, dvs. både de som fullt ut kräver samtycke och därefter de insatser som karaktäriseras som tvångsvård.

Av studiens 88 länder har 61 (69 %) någon form av straffrättslig vård/åtgärd för missbrukare oavsett samtycke (se tabellbilaga D). Av dessa 61 gäller i 35 fall den straffrättsliga lagstiftningen för bruk/- innehav av droger, i elva fall framgår inte detta. Av länderna anger 34 att lagstiftningen också kan gälla för annan drog/alkoholrelaterad brottslighet. När det gäller vård under verkställighet, dvs. att en person kan få vård i fängelse framgår att 13 länder har denna åtgärd. Någon form av kontraktsvård finns i 12 fall. Kortaste tidslängd för åtgärd/vård av straffrättslig karaktär spänner från odefinierad tid till 2 år. Maximal tidslängd sträcker sig från 15 dagar till odefinierad tid. Om man undantar de odefinierade tidslängderna är den kortaste vårdtiden länderna angett en månad och den maximala tiden fem år. Observera alltså att odefinierad tid inte ska förstås som att uppgift saknas. Istället handlar det om att lagstiftningen faktiskt saknar gräns. Medianvärdet för maximal tid ligger på tre år. Den instans som beslutar om åtgärd/vård är till 94 % domstolar.

Beträffande förekomsten av tvångsvård reglerad i strafflag, dvs. att en person blir dömd till vård, döms till fängelse och behandling utan samtycke eller med Homeriskt tvång, visar resultatet att det är 41 länder (47 %) som har någon av dessa möjligheter. Homeriskt tvång utgör en särställning i den här typen av lagstiftning, men det finns två länder som har detta i anslutning till straffrättslig tvångsvård och det är Förenade Arabemiraten och Qatar. Likheterna med någon form av kontraktsvård är tydlig men eftersom man inte har rätt att ta tillbaka sitt samtycke kan det ses som en Homerisk grundval i lagstiftningen. Den kortaste tiden för straffrättslig tvångsvård redovisas för 16 länder, varav 9 länder uppger odefinierad gräns medan de angivna gränserna sträcker sig från 1 till 6 månader. Den maximala tiden för straffrättslig tvångsvård är redovisad för 22 länder, varav 11 uppger odefinierad tid och övriga varierar från 6 månader till 5 år. Fem år blir därmed också medianvärdet för den maximala vårdtiden för straffrättslig tvångsvård.

36

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Längsta maximala tid för tvångsvård oavsett typ

Uppgift om den maximala vårdtiden totalt sett (oavsett typ av tvångsvård) finns för 46 av de 72 länder som har någon av de tre formerna av tvångsvård. Denna varierar från 14 dagar till tre år i definierad tid, vartill kommer 15 länder med odefinierad maximal tid. Medianvärdet för den maximala vårdtiden oavsett typ av tvångsvård är ett år.

Hur hänger kriminalisering och de olika typerna av tvångsvård ihop?

Samband mellan kriminaliserat bruk/missbruk/innehav och förekomst av tvångsvård samt de olika typerna av tvångsvård undersöktes med korstabulering.

Det finns inget tydligt samband mellan kriminaliserat bruk/- missbruk/innehav och tvångsvård totalt sett. Bland de som tillämpar kriminalisering har 86 % tvångsvård och bland de som inte tillämpar kriminalisering har 78 % tvångsvård.

Däremot finns det klara samband mellan kriminalisering och typ av tvångsvård. Bland de som tillämpar kriminalisering har samtliga en straffrättslig tvångsvård jämfört med endast hälften av övriga (Chi- 2: p < 0,001). Förhållandet är det rakt motsatta när det gäller de båda formerna av civil tvångsvård. Bland dem som tillämpar kriminalisering har endast 11 % en civil akut tvångsvård jämfört med 41 % av dem som inte tillämpar kriminalisering (p = 0,003). Bland dem som tillämpar kriminalisering har 34 % en längre rehabiliterande civil tvångsvård, medan motsvarande andel för de övriga uppgår till 59 % (p = 0,025).

Mellan de båda formerna av civil tvångsvård finns också klara samband. Att ha den ena formen ökar chansen att man också har den andra formen av civil tvångsvård. Av de som har akut civil tvångsvård är även längre rehabiliterande tvångsvård ungefär dubbelt så vanlig jämfört med dem som saknar akut tvångsvård (76 % respektive 40 %; p = 0,002).

Slutligen prövades om det finns något samband mellan förekomst av straffrättslig tvångsvård å ena sidan och de båda formerna av civil tvångsvård å den andra. Länder med straffrättslig tvångsvård saknar i större utsträckning än andra både civil akut tvångsvård

37

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare
SOU 2004:3

(17 % jämfört med 38 %; p = 0,028) och längre rehabiliterande civil tvångsvård (39 % jämfört med 60 %; p = 0,054).

Kan vi finna samband mellan länderfaktorer och tvångsvård?

Frågan är då vad som styr förekomsten av den ena respektive den andra sortens tvångsvård. En genomgång av tvångsvård totalt och olika former av denna samt av lagstiftning som kriminaliserar bruk/missbruk/innehav i relation till olika länderfaktorer redovisas i tabell 3.

Tabellens resultat kan sammanfattas enligt följande:

• Tvångsvård totalt finns något oftare i rikare länder (högre BNP) med högre HDI-värde och som inte varit kolonier eller under sovjetdominans efter första världskriget. Här är dock sambanden svaga.

• Akut civil tvångsvård är betydligt vanligare i demokratiska länder med högre medianålder, högre HDI samt i länder med sovjetiskt rättsinflytande, eller som tidigare varit under sovjetisk dominans.

• Längre civil tvångsvård finns oftare i rikare länder (högre BNP) med högre medianålder, eller länder med sovjetiskt rättsinflytande, eller som tidigare stått under sovjetisk dominans.

• Straffrättslig tvångsvård finns oftare i auktoritära länder med något lägre medianålder som varken haft angloamerikanskt eller sovjetiskt rättsinflytande, men däremot sharia eller övrigt.

• Kriminaliserat innehav/bruk/missbruk finns oftare i auktoritärt styrda länder och i länder med rättsinflytande av sharia och som ej stått under sovjetisk dominans.

38

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Tabell 3. Förekomst av olika sorts tvångsvård och kriminaliserat innehav/bruk/missbruk relaterat till olika länderfaktorer. (Signifikans är markerad.).

Tvångsvård,
Akut civil
Längre civil
Straffrättslig
Kriminaliserat inne-

någon form
tvångsvård
tvångsvård
tvångsvård
hav/bruk/missbruk (a)

N
%
%
%
%
N
%

Totalt
88
82
28
50
47
86
41

Världsdel #

Asien
27
85
15
52
48
25
52

Afrika
12
75
17
33
58
12
50

Europa
30
80
50
63
30
30
30

Nordamerika
6
67
33
33
50
6
33

Sydamerika
9
100
0
33
89
9
56

Oceanien
4
75
50
50
25
4
0

Statsskick

Republik
69
80
26
48
46
67
42

Monarki
19
90
37
58
47
19
37

Styrelsesätt

Auktoritärt
23
83
9
44
61 †
21
67**

Demokrati
65
82
35 *
52
42
65
32

Dominerande

religion

Kristendom
53
81
34
53
47
53
34

Islam
24
88
21
42
50
23
52

Övriga
11
73
18
55
36
10
50

Koloni/dominans

efter 1918

Nej
39
90 †
28
49
64 **
39
49

Ja
49
76
29
51
33
47
34

I så fall av…

England
32
75
16
47
38
30
43

Sovjetdominans
16
81
69 ***
75 †
19
16
6

Annat/Inget
40
88
23
43
65 **
40
53
**

Rättsinflytande

Angloamerik.
19
74
26
48
32
19
26

Sharia
13
85
0
31
62 *
12
75***

Sovjetiskt
13
77
69 ***
69 *
15
13
0

Övrigt
43
86
26
51
58
42
56

Dominerande drog

Cannabis
10
70
20
30
60
10
40

Opiater
57
81
33
53
40
55
42

Stimulantia
21
91
19
52
57
21
38

39

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare
SOU 2004:3

N
m (sd)
N
m (sd)
N
m (sd)
N
m (sd)
N
m (sd)

Alkoholkons / cap.

Ej förekomst…
14
6,06
(4,71)
49
5,65
(4,38)
34
5,86
(3.95)
42
6,11
(4,52)
45
6,13 (3,86)

Förekomst…
59
5,98
(4,06)
24
6,71
(3,64)
39
6,12
(4,39)
31
5,85
(3,69)
26
6,19 (4,59)

Folkmängd, miljoner inv.

Ej förekoms…
16
32,3
(41,2)
63
68,4
(197,8)
44
35,1
(44,4)
47
46,3
(143,0)
51
40,8 (56,1)

Förekomst…
72
65,0
(187,5)
25
35,6
(61,5)
44
83,0
(236,3)
41
73,7
(198,7)
35
87,9 (261,8)

HDI

Ej förekomst…
16
0,71
(0,17)
63
0,74
(0,14)
44
0,75
(0,14)
47
0,76
(0,16)
51
0,76
(0,15)

Förekomst…
72
0,77
(0,13) †
25
0,82
(0,11) **
44
0,78
(0,14)
41
0,76
(0,12)
35
0,76
(0,13)

Medianålder, år

Ej förekomst…
16
27,0
(8,3)
61
26,4
(7,2)
44
26,5
(6,9)
47
29,6
(8,2) †
51
29,2
(8,0)

Förekomst…
70
28,7
(7,5)
25
33,2
(6,6) ***
42
30,2
(7,9) *
39
26,9
(6,6)
33
27,5
(7,0)

BNP/capita(milj.$)

Ej förekomst…
16
5,36 (7,60)
61
7,30
(9,80)
44
5,89
(6,71)
47
9,39(11,71)
51
8,78
(11,80)

Förekomst…
70
8,98 (11,03)†
25
10,76 (12,00)
42
10,61(12,84)*
39
6,99
(8,86)
33
7,60
(8,64)

† : p < 0,20; * : p < 0,05; **: p < 0,01; ***: p < 0,001; # Kan ej signifikansprövas pga. för få länder i vissa världsdelar; (a) uppgift saknas för två länder.

Multivariata modeller prövades, men redovisas inte här eftersom de i huvudsak endast bekräftade dessa slutsatser. 3 Dessutom finns ett pedagogiskt problem som har att göra med den enorma skillnaden i skalstorlek mellan olika variabler, vilket gör att vissa oddskvoter synes extremt stora och andra extremt små utan att detta korrekt återspeglar faktorns betydelse.

Förekomst av tvångsvård med särskild etisk problematik

Diskussionen om tvångsvårdens etiska dilemman i Sverige har under senare år i stor utsträckning fokuserat på det paternalistiska draget, dvs. tvångsvård mot beslutskapabla individer för deras egen skull samt socialt preventiva inslag, dvs. tvångsvård mot en individ till skydd för tredje man utan att brott har begåtts. Däremot har tvångsvård som refererar till den enskildes egna uttryckta eller antagna vilja (homeriskt respektive presumerande tvång) inte ansetts lika problematisk (Tännsjö 1994). Internationellt har, som vi sett, fokus i stor utsträckning legat på straffrättsligt tvång, särskilt i de fall då brottet ifråga just varit bruket, missbruket eller innehavet i sig och inte brott riktat mot annan (Porter et al. 1999). I sådana fall utövas ju tvång mot beslutskapabla individer utan att andra personer behöver ha skadats. Här ska de etiskt mer problematiska formerna både inom civilrätt och straffrätt behandlas. Hur vanligt

3 Se Israelsson (2003).

40

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

förekommande är dessa internationellt och hur långa är de maximala vårdtiderna i dessa fall?

Sammanlagt 44 länder (50 %) har paternalistisk eller socialt preventiv grundval för någon civil tvångsvård. För 32 av dessa finns uppgifter om maximal vårdtid. Två har en månad eller kortare, fyra har tre månader. Åtta länder har sex månader. Arton länder har längre tider varierande från nio månader till tre år. Medianen är ett år.

Tjugotre länder (26 %) har straffrättslig tvångsvård som kan utdömas då brottet är bruk, missbruk eller innehav av alkohol eller droger. För 13 av dessa finns uppgifter om maximal vårdtid. Ett land har två veckor och ett annat har sex månader. Övriga 11 länder har längre tider, varierande från 1 till 5 år. Medianen är 5 år utgående från att odefinierad maximal tid kan vara längre än så.

Totalt sett är det 61 länder (69 %) som tillämpar någon av dessa etiskt problematiska former av tvångsvård. För 42 av dessa finns uppgift om maximal vårdtid. Medianen är femton månader. Ett land har två veckor. Ett land har sex månader och alla övriga 40 länder har längre maximal vårdtid för tvångsvård med någon form av problematisk etisk grundval.

Sverige med sina inslag av paternalism och social prevention i LVM hör till den stora majoriteten av länder som har någon etiskt problematisk grundval för sin tvångsvård. Det finns också möjlighet till straffrättslig tvångsvård genom “överlämnande till vård enligt LVM” (BrB kap 31 § 2). Vid tillämpning av lagrummet utgår rätten från rekvisiten i LVM. Tvångsvård på grundval av innehav, bruk eller missbruk på straffrättslig grund utanför LVM ryms ej i svensk lag. I Europa är det 67 procent av länderna som har någon etiskt problematisk form av civil tvångsvård, men bara 10 procent som har den straffrättsliga etiskt problematiska formen. Sammanlagt är det 73 procent som har någon av dessa två. LVM framstår därmed som relativt typisk för europeisk lagstiftning. Jämfört med övriga länder för vilka uppgifter om vårdtider finns har Sverige dock relativt kort maximal vårdtid. Detta gäller även om synfältet begränsas till Europa.

41

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare
SOU 2004:3

5. Diskussion

Sammanfattning av de viktigaste resultaten

Totalt sätt förekommer någon typ av tvångsvård i de allra flesta länder. I 82 % av de 88 studerade länderna finns någon av de tre typerna av tvångsvård.

Av studiens länder har 28 % lagstiftning som reglerar akut civil tvångsvård av substansmissbrukare. Akut tvångsvård regleras oftast i mental hälsovårdslag. Medianvärdet för maximal vårdtidslängd är en månad. Den etiska grundval som är gemensam för dessa länder är det presumerande tvånget som ofta existerar i kombination med både preventivt och paternalistiskt tvång. Analysen visar att högre välfärd (så som det mäts med HDI) eller någon form av tidigare sovjetiskt inflytande förefaller öka chanserna för någon form av akut tvångsvård av missbrukare.

Hälften av studiens länder har lagstiftning som reglerar längre civil tvångsvård. Vanligast är att denna regleras i sociallagstiftning. Medianvärdet för maximal vårdtidslängd är ett år. Den etiska grundval som är mest förekommande är den paternalistiska. Preventivt tvång förekommer medan presumerande tvång är ovanligare och homeriskt tvång är sällsynt. Analysen visar att högre HDI eller någon form av tidigare sovjetisk dominans tycks öka sannolikheten för att landet har någon form av längre civil tvångsvård av missbrukare.

Närmare hälften (47 %) har straffrättslig tvångsvård. Medianvärdet för den maximala straffrättsliga tvångsvårdens längd är fem år. Analysen visar att hög medianålder och en kolonial historia förefaller minska sannolikheten för ett land har någon form av straffrättslig tvångsvård; ett auktoritärt styrelseskick tycks ha en motsatt effekt.

Samband mellan tvångsvård och olika länderfaktorer

Studien finner inga starka samband mellan länderfaktorer och generell förekomst av tvångsvård oavsett typ. I något högre grad finns dock tvångsvård i rikare länder med högre HDI-värde. Men det förefaller som om det kan finnas olika logiker bakom de olika typerna av tvångsvård och för dessa separat kan tydligare samband med länderfaktorer påvisas.

Den minst vanliga formen, akut tvångsvård, regleras främst i mental hälsovårdslag och har en presumerande etisk grundval. Av

42

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

detta följer att det är ett behov av vård hos en beslutsinkapabel person som huvudsakligen styr den akuta tvångsvården. Eftersom den främst förekommer i demokratiska länder med högre HDI och högre medianålder och i f.d. sovjetdominerade länder är det möjligt att tolka detta som en del av en välfärdslogik.

Den längre civila tvångsvården regleras vanligtvis i sociallagstiftning och har paternalistisk men också ofta en preventiv etisk grundval. Det är alltså vårdbehovet hos beslutskapabla individer men också ett farlighetskriterium som styr den längre civila tvångsvården. Denna form är vanligare, vilket möjligen kan bero på att det både finns välfärdsaspekter och samhällsskydd i denna logik. Längre civil tvångsvård förekommer dels i länder med starkare ekonomier, dels i länder som stått under sovjetiskt inflytande. Längre rehabilitering av personer med låg motivation är kostsam och i länder med knappa ekonomier har man möjligen inte velat satsa på detta, utom i sovjetdominerade stater där den av tradition innehöll stark tonvikt på arbetsdrift.

Straffrättslig tvångsvård är också vanlig, men skiljer sig tydligt från de båda formerna av civil tvångsvård. I någon utsträckning finns motsatta tendenser. Länder med ung medianålder som varken har haft angloamerikanskt eller sovjetiskt rättsinflytande har i högre utsträckning den straffrättsliga modellen, medan däremot shariainflytande och auktoritärt styre ökar möjligheten för straffrättslig modell.

Kriminaliserat bruk/missbruk/innehav tycks i detta sammanhang delvis följa samma mönster som straffrättslig tvångsvård. På samma sätt väljs kriminalisering av auktoritära länder vars rättsordning står under inflytande av sharia, medan de som följt en angloamerikansk eller sovjetisk rättstradition valt bort detta.

Internationell anpassning

WHO presenterade redan 1967 policy och program för prevention och behandling av beroende av alkohol och droger. WHO rekommenderade medlemsländerna att betrakta substansmissbrukare som sjuka och i behov av medicinsk vård och rehabilitering. Detta bröt med den tidigare dominerande ståndpunkten att bruk eller missbruk av en substans skall betraktas som en kriminell handling och regleras av strafflag. I översiktsstudien nästan 20 år senare (Porter, Arif & Curran 1986) som omfattade 43 länder och territorier fann

43

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare
SOU 2004:3

man att medlemsländerna uppvisade stora skillnader i vilken lagstiftning som användes för att bereda både frivillig- och tvångsvård för substansmissbrukare. Av de 27 länder som då angav att de hade någon form av tvångsvård förekom straffrättslig tvångsvård i 14 länder.

Förenta Nationernas generalförsamlings ambition 1990 att koordinera de internationella aktiviteterna rörande missbruk av narkotika presenterades i publikationen Political declaration and global program of action for international cooperation in the control of drug abuse and illicit trafficking in narcotic drugs and psychotropic substances. Där presenterade man bland annat riktlinjer och rekommendationer för utveckling av ländernas lagstiftning på området.

FN:s och WHO:s publikationer uttrycker en ambition från organisationerna och medlemsländerna att internationellt förändra synen på missbruk och lagstiftning som reglerar vården av missbrukarna, utifrån nya kunskaper och rön. Vi kan i denna studie se att rekommendationen från 1967 tycks ha haft varierande genomslag i olika länder. Utvecklade länder med starkare ekonomier och högre välfärd har i högre utsträckning följt med. Mindre utvecklade länder som också ofta har ung medianålder har i högre utsträckning hållit fast vid straffrättsligt tvång, men påverkan av engelsk och sovjetisk rätt minskar sannolikheten för detta. En förklaring till det senare kan vara att om man tagit över den forna kolonialmaktens reformer präglas man av denna. Om så inte är fallet har man kanske inte prioriterat dessa frågor i lagstiftningsarbetet. Man kan också fråga sig om vissa av dessa länder tagit intryck av och hjälp från WHO i sitt lagstiftningsarbete. Den “civila” tvångsvården tycks däremot vara en del av välfärdsprojekten i mer utvecklade länder, även om det härvidlag finns skillnader mellan å ena sidan akuta medicinska och å andra sidan längre (och ibland dyrare) rehabiliterande insatser.

Sveriges position när det gäller lag om tvångsvård tycks följa vad som gäller många andra länder, särskilt sådana som har samma utveckling och tradition i stort. Däremot kan det tyckas märkligt att Sverige har kriminaliserat innehav av droger även för eget bruk, vilket i detta avseende för oss i sällskap med auktoritära länder med helt annan rättstradition. Frågan är om detta är förenligt med WHO:s rekommendation.

44

SOU 2004:3 Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare

Referenser

Agevall, Lena & Klasson, Torgny (2000 red). Demokrati i praktiken. Lund: Studentlitteratur.

Dogan, Mattei & Pelassy, Dominique (1984). How to compare nations: strategies in comparative politics. New Jersey: Chathan house publishers.

Gerdner, Arne (1998). Compulsory treatment for alcohol use disorders – clinical and methodological studies of treatment outcome. Akademisk avhandling. Lunds universitet: Avdelningen för klinisk alkoholforskning.

Gustafsson, Ewa (2001). Missbrukare i rättsstaten –- en rättsvetenskaplig studie om lagstiftningen rörande tvångsvård av vuxna missbrukare. Akademisk avhandling. Stockholm: Norstedts Juridik.

Held, David (1996). Demokratimodeller: Från klassisk demokrati till demokratisk autonomi. Göteborg: Daidalos.

Hofstede, Geert (1984). Culture's consequences: International differences in work-related values. London: SAGE publications.

Israelsson, Magnus (2003). Tvång – Lag – Etik: Internationell utblick och komparativ analys av lagstiftning gällande tvångsvård av substansmissbrukare. Östersund: Institutionen för socialt arbete, Mitthögskolan (C-uppsats).

Madriddeklarationen 1996. I: Wistedt, Börje (1998). Tvångsvård – kliniska riktlinjer för utredning och behandling. Stockholm: Svensk Psykiatri.

Porter, Lane, Arif, Awni E. & Curran, William J. (1986). The law and the treatment of drug and alcohol-dependent persons – a comparative study of existing legislation. Geneva: World Health Organization.

Porter, Lane, Argandoña, Mario & Curran William J. (1999). Drug and alcohol dependence policies, legislation and programmes for treatment and rehabilitation. Geneva: Substance abuse department, social change and mental health, World Health Organization.

Riksdagens Revisorer (2003). Med tvång och god vilja – vad gör Statens institutionsstyrelse? 2002/03:RR9.

The Europe World Yearbook 2000, 41: edition. Surrey: Unwin brothers Ltd.

Turner, Barry (2003, red.). The Statesman’s yearbook – the politics, cultures and economies of the world. Bath: Palgrave Macmillan Ltd.

45

Komparativ analys av internationell lagstiftning om tvångsvård av substansmissbrukare
SOU 2004:3

Tännsjö, Torbjörn (1994). Tvång i vården. Stockholm: Thales. United Nations International Drug Control Programme

(UNDCP) (2002). Global illicit drug trends 2002. Vienna: The United Nations Office on Drugs and Crime (UNODC).

The United Nations Office on Drugs and Crime (UNODC) (2002). World situation with regard to drug abuse, in particular the spread of human immunodeficiency virus/acquired immunodeficiency syndrome (HIV/AIDS) through drug injection. Vienna: UNODC.

United Nations Office for Drug Control and Crime Prevention (UNODCCP) (2001). World drug report 2000. Vienna: UNODCCP.

WHO (1999). Global Status Report on Alcohol. Geneva: World Health Organization.

WHO (2001). Non-voluntary treatment of alcohol and drug dependence – a European perspective, Report of the meeting in Moscow, Russia 22–23 April 1999. Copenhagen: World Health Organization, WHO:s regional office for Europe.

Otryckta källor

Nationalencyklopedien multimedia 2000 plus. (2000). CD-rom. Höganäs: Bra böcker AB

Central Intelligence Agency

The World fact book 2002. http://www.cia.gov/cia/publications/factbook/index.html Besökt under maj 2003.

United Nations population division

World population prospects: The 2002 revision population database. http://esa.un.org/unpp/index.asp?panel=2

Besökt under maj 2003.

World Health Organization

Countries information

http://www.who.int/country/en/

Besökt under maj 2003.

46

Bilaga 1

Förteckning över undersökta länder och delstater

Afrika
Asien
Europa
Nordamerika
Oceanien
Sydamerika

Egypten
Afghanistan
Armenien
Belize
Australien
Argentina

Kenya
Bahrain
Azerbaijan
Costa Rica
Nya Zeeland
Bolivia

Madagaskar
Bangladesh
Cypern
Kanada
Papua
Brasilien

nya Guinea

Mauritius
Filipinerna
Danmark
Mexico
Tonga
Chile

Nigeria
Förenade
Finland
Trinidad/-

Colombia

Arabemiraten

Tobago

Senegal
Indien
Frankrike
USA

Ecuador

Seychellerna
Indonesien
Georgien

Paraguay

Somalia
Irak
Grekland

Peru

Sydafrika
Iran
Irland

Venezuela

Tunisien
Israel
Italien

Zambia
Japan
Lettland

Zimbabwe
Jordanien
Litauen

Kazakstan
Malta

DELSTATER i studien som stude-

Kina
Moldavien

rats vid sidan om federal lag

Kuwait
Norge

Australien: New South Wales

Kyrgyzstan
Polen

Australien: Queensland

Malaysia
Portugal

Indien: Bihar

Myanmar
Ryssland

Kina: Hong Kong

Pakistan
San Marino

Kina: Macao

Qatar
Schweiz

Kanada: British Columbia

Singapore
Slovakien

Kanada: Nova Scotia

Sri Lanka
Spanien

Kanada: Prince Edwards Island

Tajikistan
Storbritannien

Schweiz: Genève

Thailand
Sverige

Spanien: Katalonien

Turkiet
Tjeckien

Tyskland: Bayern

Uzbekistan
Tyskland

USA: Connecticut

Vietnam
Ukraina

Ungern

Vitryssland

Österrike

47

Bilaga 2

Tabell A, B, C och D

Tabell A. Översikt över länder och deras olika karaktäristika.

Land
Världsdel
Styrelseform
Dominerande
Koloni/
Rätts-
Invånare
Ålder
HDI BNP

religion
dominans
inflytande
(miljoner) (median)

efter 1918

Afghanistan
Republik
Auktoritärt
Islam sunni
England
Sharia
22
18,1
0,49
-----

Argentina
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen

Spanien
37
27,9
0,84
7220

Armenien
Republik
Demokratiskt
Ortodox kristen
Sovjet
Sovjet
30,7
30,7
0,75
660

Australien
Monarki
Demokratiskt
Kristendom
England
England
35,2
35,2
0,94
17500

Azerbaijan
Republik
Demokratiskt
Islam shia
Sovjet
Sovjet
8
25,6
0,74
730

Bahrain
Monarki
Auktoritärt
Islam shia

Sharia
0,64
26,9
0,83
7500

Bangladesh
Republik
Demokratiskt
Islam sunni
England
Sharia
137
20
0,48
220

Belize
Monarki
Demokratiskt
Katolsk kristen
England
England
0,24
19,8
0,78
2700

Bolivia
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen

8
20,1
0,65
830

Brasilien
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen

Portugal
165
25,4
0,76
4400

Chile
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen

Frankrike
15
28,3
0,83
4860

Colombia
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen

38
24
0,77
2280

Costa Rica
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen

3,6
24,5
0,82
2400

Cypern
Republik
Demokratiskt
Ortodox kristen
England
England
0,75
33,4
0,88
13720

Danmark
Monarki
Demokratiskt
Kristendom

5,3
38,7
0,93
32500

Ecuador
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen

Spanien
12
22,7
0,73
1590

Egypten
Republik
Auktoritärt
Islam sunni
England
Sharia
65,7
21,3
0,64
1080

Filippinerna
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen

Spanien
72,2
20,9
0,75
1160

Finland
Republik
Demokratiskt
Kristendom

5,2
39,4
0,93
24080

Frankrike
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen

58,8
37,6
0,93
24990

F. Ar Emiraten
Monarki
Auktoritärt
Islam sunni
England
Sharia
2,4
29,6
0,81
21420

Georgien
Republik
Demokratiskt
Islam sunni
Sovjet
Sovjet
5,4
34,8
0,75
850

Grekland
Republik
Demokratiskt
Ortodox kristen

10,6
39,1
0,89
11460

Indien
Republik
Demokratiskt
Hinduism
England
England
976
23,4
0,58
380

Indonesien
Republik
Auktoritärt
Islam sunni
Holland
Holland
206,5
24,6
0,68
1150

Irak
Republik
Auktoritärt
Islam shia
England
Sharia
21,8
18,7
0,70
882

Iran
Republik
Auktoritärt
Islam shia
England
Sharia
73,1
20,6
0,72
2230

Irland
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen
England
England
3,6
31,6
0,93
18280

Israel
Republik
Demokratiskt
Judendom

England
3,6
27,9
0,90
15870

Italien
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen

57,2
40,2
0,91
19880

Japan
Monarki
Demokratiskt
Shinto

Tyskland
126
41,3
0,93
36970

Jordanien
Monarki
Auktoritärt
Islam sunni
England
Sharia
6
20,1
0,72
1650

Kanada
Monarki
Demokratiskt
Kristendom
England
England
31
36,9
0,94
19020

Kazakstan
Republik
Demokratiskt
Islam sunni
Sovjet
Sovjet
17
27,9
0,75
1350

Kenya
Republik
Demokratiskt
Kristendom
England
England
29
17,7
0,51
320

Kina
Republik
Auktoritärt
Kommunism mm

1255
30
0,73
750

Kuwait
Monarki
Auktoritärt
Islam sunni
England
Sharia
1,8
28,6
0,81
17390

Kyrgyzstan
Republik
Demokratiskt
Islam sunni
Sovjet
Sovjet
4,5
23,2
0,71
550

Lettland
Republik
Demokratiskt
Kristendom
Sovjet
Sovjet
2,4
37,8
0,80
2200

Litauen
Republik
Demokratiskt
Kristendom
Sovjet
Sovjet
3,7
36
0,81
2230

Madagaskar
Republik
Demokratiskt
Inhemska
Frankrike
Frankrike
16,3
17,5
0,47
250

49

Bilaga 2
SOU 2004:3

Malaysia
Monarki
Demokratiskt
Islam sunni
England
England
21,5
23,6
0,78
4680

Malta
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen
England
Frankrike
0,38
36,5
0,88
8630

Mauritius
Republik
Demokratiskt
Hinduism
England
Frankrike
1,2
28,9
0,77
3710

Mexico
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen

Frankrike
98,5
22,9
0,80
3670

Moldavien
Republik
Demokratiskt
Ortodox kristen
Sovjet
Sovjet
4,5
31,7
0,70
590

Myanmar
Republik
Auktoritärt
Buddism
England
England
49,6
23,4
0,55
2610

Nigeria
Republik
Auktoritärt
Islam sunni
England
England
121,8
17,3
0,46
240

Norge
Monarki
Demokratiskt
Kristendom

4,4
37,2
0,94
36100

Nya Zeeland
Monarki
Demokratiskt
Kristendom
England
England
3,7
34,5
0,92
16800

Pakistan
Republik
Auktoritärt
Islam sunni
England
Sharia
147,8
18,8
0,50
480

Papua Nya-
Monarki
Demokratiskt
Kristendom
England
England
4,6
19,1
0,54
1150

Guinea

Paraguay
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen

5,3
19,7
0,74
1850

Peru
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen

26,1
22,7
0,75
2420

Polen
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen
Sovjet inf.

38,7
35,2
0,83
3230

Portugal
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen

9,8
37
0,88
10160

Qatar
Monarki
Auktoritärt
Islam sunni

Sharia
0,7
31
0,80
14540

Ryssland
Republik
Demokratiskt
Ortodox kristen

Sovjet
146,3
36,8
0,78
2740

San Marino
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen

0,02
-----
0,91

Schweiz
Republik
Demokratiskt
Kristendom

7,3
40,2
0,93
44350

Senegal
Republik
Demokratiskt
Islam sunni
Frankrike
Sharia
9,0
17,6
0,43
570

Seychellerna
Republik
Auktoritärt
Katolsk kristen
England
England
0,08
-----
0,81
6880

Singapore
Republik
Demokratiskt
Konfucianism
England
England
3,5
34,5
0,89
26730

mfl kinesiska

Slovakien
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen
Sovjet inf.

5,4
34
0,84
3700

Somalia
Republik
Auktoritärt
Islam sunni
England
Sharia
10,7
16
0,33
105

Spanien
Monarki
Demokratiskt
Katolsk kristen

39,8
37,4
0,91
14490

Sri Lanka
Republik
Auktoritärt
Buddism
England
Holland
18,5
29,1
0,74
14800

Storbritannien
Monarki
Demokratiskt
Kristendom

58,2
37,7
0,94
18340

Sverige
Monarki
Demokratiskt
Kristendom

8,8
39,6
0,94
25710

Sydafrika
Republik
Demokratiskt
Kristendom
England
Holland
44,3
22,6
0,70
3520

Tajikistan
Republik
Demokratiskt
Islam sunni
Sovjet
Sovjet
6,2
19,9
0,67
330

Thailand
Monarki
Demokratiskt
Buddism

Frankrike
61,5
27,5
0,76
2740

Tjeckien
Republik
Demokratiskt
Kristendom
Sovjet inf.

10,2
37,6
0,85
4740

Tonga
Monarki
Auktoritärt
Kristendom
England
England
0,1
20,3
0,53
1790

Trinidad &
Republik
Demokratiskt
Kristendom
England
England
1,1
27,6
0,81
3870

Tobago

Tunisien
Republik
Auktoritärt
Islam sunni
Frankrike
Frankrike
9,5
24,4
0,72
1930

Turkiet
Republik
Demokratiskt
Islam sunni

Schweiz
63,8
24,2
0,74
1830

Tyskland
Republik
Demokratiskt
Kristendom

82
39,9
0,93
28870

Ukraina
Republik
Demokratiskt
Ortodox kristen
Sovjet
Sovjet
51,2
37,3
0,75
1200

Ungern
Republik
Demokratiskt
Kristendom
Sovjet inf.

9,9
38,1
0,84
4120

USA
Republik
Demokratiskt
Kristendom

England
274
35,2
0,94
29080

Uzbekistan
Republik
Auktoritärt
Islam sunni
Sovjet
Sovjet
24,1
21,5
0,73
1010

Venezuela
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen

23,2
23,1
0,77
3020

Vietnam
Republik
Auktoritärt
Buddism
Frankrike
Sovjet
77,9
23,1
0,69
290

Vitryssland
Republik
Auktoritärt
Ortodox kristen
Sovjet
Sovjet
10,3
36,5
0,79
2150

Zambia
Republik
Demokratiskt
Kristendom
England
England
8,7
16,7
0,43
360

Zimbabwe
Republik
Auktoritärt
Kristendom
England
Holland
11,9
17,5
0,55
610

Österrike
Republik
Demokratiskt
Katolsk kristen

8,2
38,3
0,93
28110

50

Tabell B. Länder i vilka det finns lagstiftning som reglerar civil akut tvångsvård.

Land
Typ
Beskrivning, rekvisit, grunder
Antal timmar Beslutsinstans
Etisk grundval

av lag

Min
Max

Homeriskt
PaternalistisktPresumerandePreventivt

Armenien
Mental
Psykos, behov av vård, fara för sig själv eller andra.
720
4320
Hälso-
Nej
Ja
Ja
Ja

administrativt

Australien
Mental
Berusad och desorienterad person pga alkohol/drogbruk.
8
96
Hälso-
Nej
Nej
Ja
Nej

N. S. Wales

administrativt

Azerbaijan
Mental
Alkohol eller drogrelaterad psykos. Omhändertagen till
24
Odef
Hälso-
Nej
Nej
Ja
Nej

förbättrad.

administrativt

Finland
Mental
Person som pga drog/alkoholbruk är i behov av omedelbar
Ej uppg
120
Hälso-
Nej
Ja
Ja
Ja

medicinsk tillsyn eller är farlig för sig själv och andra.

administrativt

Georgien
Mental
Berusning, psykos, fara för sig själv eller andra, störande av
Ej uppg Ej uppg
Samtliga instanser
Nej
Ja
Ja
Ja

allmän ordning pga alkohol/drog påverkan i offentlig miljö

Grekland
Social
Lagen ger rätt att labtesta och medicinskt undersöka person
Ej uppg Ej uppg Domstol
Nej
Nej
Ja
Nej

som misstänks vara drogberoende. Uppvisande av akuta

symptom ska leda till avgiftning vid särskilt center.

Japan
Mental
Drogberoende person eller misstanke om detta, och är en
Ej uppg
720
Statsadministrativt
Nej
Ja
Ja
Ja

fara för sig själv eller annan, eller har drogrelaterad psykos,

kan få undergå psykiatrisk undersökning. Finns beroende

kan personen behandlas i max 30 dagar.

Kanada
Social
Person som på offentlig plats är intoxifierad av
Ej uppg
336
Hälso-
Nej
Nej
Ja
Nej

P. Edw. Isl

alkohol/narkotika får av polis omhändertas för tillnyktring

administrativt

eller föras till sjukhus för vård om behov finnes. Tvångsvård

bereds om personen är en fara för sig själv

Kenya
Mental
Alkohol/drog relaterad störning eller farlig för sig själv eller Ej uppg
72
Hälso-
Nej
Ja
Ja
Ja

andra.

administrativt

Kyrgyzstan
Mental
Akut alkohol/drog relaterad psykos och fara för sig själv och Odef
4320
Hälso-
Nej
Ja
Ja
Ja

annan.

administrativt

Litauen
Mental
Allvarlig berusning, psykos, mental desorientering, fara för
72
720
Hälso-
Nej
Ja
Ja
Ja

sig själv och andra, oförmåga, kan vårdas vid sjukhus

administrativt

Mauritius
Mental
Allvarlig alkoholrelaterad psykos mm behandlas vid psy-
Ej uppg Ej uppg Hälso-
Nej
Nej
Ja
Nej

kiatriskt sjukhus.

administrativt

Moldavien
Social
Alkohol/drog relaterad psykos, mental el fysisk hälsoför-
240
4320
Hälso-
Nej
Ja
Ja
Ja

sämring, fara för sig själv eller andra, oförmåga pga av

administrativt

berusning, störande av allmän ordning.

Norge
Mental
Undersökning av mental status om person är oförmögen att
Ej uppg
504
Hälso-
Nej
Nej
Ja
Nej

söka vård själv eller lider av allvarlig psykisk störning och

administrativt

kan vara i behov av vård. Undersökning får ske i tre veckor,

samt beredande av eventuell fortsatt vård.

Nya Zeeland
Mental
Berusad person på allmän plats kan av polis föras till sitt
Ej uppg
12
Statsadministrativt
Nej
Nej
Ja
Nej

hem, polisstation men om behov finns skall personen föras

till avgiftningscentra.

Polen
Mental
Av alkohol/droger orsakad psykos och fara för sig själv och
Ej uppg Ej uppg Hälso-
Nej
Ja
Ja
Ja

andra.

administrativt

Portugal Social

Ryssland Mental

Storbritt. Mental

(Eng, Wales)

Sverige Social

Tajikistan Mental

Tjeckien Mental

USA Social

Connecticut

Uzbekistan Mental

Vitryssland Social

I akuta fall kan rätten provisoriskt döma till tvångsvård om personen blivit medicinskt undersökt och hörts med assistans av jur. rådgivare.

Alkohol och drogrelaterad psykos allvarlig drog/alkohol berusning och fara för sig själv och andra.

Person som enbart är missbrukare av alkohol/narkotika kan inte beredas tvångsvård. Men det är tillåtet att omhänderta person som är beroende och därför lider av psykisk störning om alla möjligheter är uttömda.

Person på offentlig plats som är berusad av alkohol/droger kan omhändertas av polis om hans tillstånd gör honom oförmögen att ta hand om sig själv eller är farlig för sig själv eller andra. Personen kan läggas in på sjukhus om nödvändigt.

Alkohol/drogrelaterad psykos, fara för sig själv och andra, störande av allmän ordning

Person som är farlig för sig själv eller andra på grund av mental störning orsakad av alkohol/drog relaterad psykos.

Person som pga av berusning är oförmögen att förstå och ta rationella beslut och är i behov av hjälp eller är farlig för sig själv eller andra och i behov av vård

Alkohol/drogrelaterad psykos och fara för sig själv och andra

Ej uppg 4320

Ej uppg 24

Ej uppg Ej uppg

Ej uppg 8

240 720

Ej uppg Ej uppg

48 120

Ej uppg 2160

Alkohol/narkotikarelaterad psykos, drog intox, fara för sig 24
720

själv och andra.

Domstol
Nej
Nej
Ja
Nej

Hälso-
Nej
Ja
Ja
Ja

administrativt

Ej uppg
Nej
Nej
Ja
Nej

Statsadministrativt
Nej
Ja
Ja
Ja

Hälso-
Nej
Ja
Ja
Ja

administrativt

Hälso-
Nej
Ja
Ja
Ja

administrativt

Statsadministrativt
Nej
Ja
Ja
Ja

Hälso-
Nej
Ja
Ja
Ja

administrativt

Hälso-
Nej
Ja
Ja
Ja

administrativt

Tabell C. Länder i vilka det finns lagstiftning som reglerar längre eller rehabiliterande former av civil tvångsvård (a).

Land
Typ Beskrivning, rekvisit, grunder
Antal dagar
Besluts-
Möjlighet
attEtisk grundval

av
Min
Max
instans
överklaga
Home-
Paterna-
Presume- Preven-

lag

riskt
listiskt
rande
tivt

Armenien
Straff Fara för sig själv eller andra, vägran att ingå behandling, misslyckad
30
730
Domstol
Ja
Nej
Ja
Nej
Ja

tidigare behandling. Max ålder 70.

Bangladesh
Social Person som ofta befinner sig i abnormt tillstånd pga narkotikabe-
Ej uppg
Ej uppg Domstol
Nej
Nej
Ja
Nej
Nej

roende och vård är oundvikligt, eller vägran att inställa sig för be-

handling kan ges tvångsvård vid statliga sjukhus, hälsocentra eller

fängelsesjukhus.

Bolivia
Social Brukare av controlled substances som efter undersökning visas vara
Odef
Odef
Domstol
Nej
Nej
Ja
Nej
Ja

drogberoende kan beredas tvångsvård vid statlig el. privat institution

Samt om farlig för sig själv eller anses benägen att begå brott

Danmark
Social P. som via kontrakt valt frivillig behandling och det finns anledning
Ej uppg
180
Statsadm.
Ej uppg
Ja
Ja
Nej
Ja

att tro att han skall avvika får kvarhållas om: det finns påtaglig risk

att hans förbättrande allvarligt skadas eller om personen är påtagligt

farlig för sig själv/annan

Ecuador
Social Personer med drogberoende kan undersökas och behandlas med
Ej uppg
Ej uppg Ej uppg
Ej uppg
Nej
Ja
Nej
Nej

tvångsåtgärder

Finland
Social Socialarbetare ges möjlighet att ansöka om tvångsvård för missbru-
Ej uppg
30
Domstol
Ja
Nej
Ja
Nej
Nej

kare som är farlig för sig själv.

Georgien
Ment. Störande av allmän ordning av alkohol/drogberoende P. ger tvångs-
180
360
Samtliga
Ja
Nej
Ja
Nej
Nej

vård, men gäller ej enbart beroende.

Indien
Ment. Statliga och centrala myndigheter kan förordna om tvångsvård vid
Ej uppg
Ej uppg Hälso-&
Ej uppg
Nej
Nej
Ja
Nej

Federalt
psykiatriskt sjukhus för mentalt sjuka personer. Gäller även alko-

Statsadm.

hol/drogberoende personer som utvecklat personlighetsförändringar.

Indonesien
Social Drogberoende myndig eller omyndig person kan vårdas vid Rehab-
Ej uppg
Ej uppg Statsadm.
Ej uppg
Nej
Ja
Nej
Nej

klinik.

Irak
Ment. Drogberoende person som har mentala eller fysiska symptom, raserad 30
90
Ej uppg
Ej uppg
Nej
Ja
Nej
Nej

ekonomi eller i behov av vård.

Irland
Ment. Person som behöver tvångsvård i max 6 mån för tillfrisknande, miss-
Ej uppg
180
Hälsoadm.
Ja
Nej
Ja
Nej
Ja

brukare av droger, berusning eller annat perverterat beteende som

antingen är farlig för sig själv eller andra eller löper risk för mental

skada.

Japan
Ment. Drogberoende P. eller misstanke om detta, och han är farlig för sig
30
90
Statsadm
Ja
Nej
Ja
Ja
Ja

själv el. andra, eller har drogrelaterad psykos kan få undergå psy-

kiatrisk undersökning. Finns beroende kan tvångsvård beredas.

Kanada
Social Narkotikaberoende person som är i behov av vård. Vägran att mot-
180
180
Domstol
Ja
Nej
Ja
Nej
Nej

Br.Columbia
taga frivillig vård och om behov finns skall rätten bereda tvångsvård

samt övervakning upp till 3 år.

Kanada
Social Om den omhändertagne är kronisk alkoholist eller drogberoende och
Ej uppg
180
Domstol
Ja
Nej
Ja
Nej
Nej

Pr. Edw. Isl.
det ej anses troligt att han vill genomföra behandling frivilligt, döms

han till tvångsvård.

Kenya
Ment. Person som lider av alkohol/drog relaterad störning och som troligen
180
360
Hälsoadm
Ej uppg
Nej
Nej
Ja
Nej

behöver vård vid psykiatriskt sjukhus men som för tillfället ej är i

stånd att ta beslut om han vill ha vård eller ej.

Kina
Social Person som pga missbruk av droger eller berusningsmedel är farlig
Ej uppg
180
Hälsoadm
Ja
Ja
Ja
Nej
Ja

Hong Kong
för sig själv eller andra, eller oförmögen att klara ett normalt liv el.

löper påtaglig risk att drabbas av fysisk/psykisk störning. Försäkran

om att bli kvarhållen lämnas. Vuxen 6 mån, ej 18 år 12 mån.

Kuwait
Social Drogberoende person kan tvångsvårdas vid sjukhus.
Ej uppg
Ej uppg Ej uppg
Ej uppg
Nej
Ja
Nej
Nej

Kyrgyzstan
Social På släktings inrådan kan domstol bereda tvångsvård för missbrukare
30
360
Domstol
Ja
Nej
Ja
Nej
Nej

som stör allmän ordning. För alkoholister max 1-2 mån, drogbe-

roende max 12 mån.

Litauen
Social Störande av allmän ordning, upprepad bilkörning i påverkat tillstånd
180
270
Domstol
Ej uppg
Nej
Ja
Nej
Nej

eller vägran att genomgå frivillig vård, kan av domstol dömas till

tvångsvård för sociopsykologisk rehabilitering.

Malaysia
Social Person som misstänks vara drogberoende och domstol efter under-
Odef
720
Domstol
Ej uppg
Nej
Ja
Nej
Nej

sökning finner detta, kan rätten döma till tvångsvård vid institution

under 2 år samt eftervård. Eller frivård och övervakning i minst 2 år

max 3år.

Moldavien
Social Fara egen eller anhörigas hälsa, störande av allmän ordning, vägran
Ej uppg
180
Domstol
Ej uppg
Nej
Ja
Nej
Ja

att ingå vård eller misslyckad sådan.

Norge
Social Person som utsätter sin psykiska/fysiska hälsa för fara genom
Ej uppg
90
Statsadm
Ja
Ja
Ja
Nej
Nej

omfattande och långvarigt missbruk och hjälp ej kan ges på annat

sätt. Är personen frivilligt placerad kan han efter eget godkännande

kvarhållas mot sin vilja vid tre tillfällen under perioden. tvångsvård

för undersökning i max 3 veckor.

Nya Zeeland
Ment. Alkoholist (droger/alkohol) som stadigvarande i övermått är hängiven Ej uppg
720
Domstol
Ja
Nej
Ja
Nej
Ja

åt alkohol och sannolikt kommer att skada hälsan, lidande eller är en

påtaglig störning för andra eller ej kan ta hand om sig själv.

Peru
Social Drogberoende person som efter undersökning befinns lida av patolo-
Ej uppg
Ej uppg Domstol
Ej uppg
Nej
Ja
Ja
Nej

giskt psykiskt eller medicinskt tillstånd, kan om inte personen själv

söker vård dömas av domstol till tvångsvård.

Polen
Social Alkoholberoende, fara för signifikanta andra, störande av allmän
90
720
Domstol
Ja
Nej
Ja
Nej
Ja

ordning, avvikelse från arbete, familjeproblem, demoralisering av

barn. Endast underåriga omhändertas för tvångsvård för drogmiss-

bruk.

Portugal
Social Drogberoende person som vägrar att genomgå vård eller utan
180
360
Domstol
Ej uppg
Nej
Ja
Nej
Nej

godtagbar anledning avbryter pågående frivillig behandling kan

dömas till tvångsvård.

Schweiz Fed.
Social Drogberoende och farlig för andra, Cantonerna kan då besluta om
Ej uppg
Ej uppg Statsadm.
Ej uppg
Nej
Nej
Nej
Ja

avgiftning/behandling vid sjukhus.

Schw Geneve
Social Tvångsvård kan beredas person vars vård ej kan täckas av socialtjäns- Ej uppg
Ej uppg Domstol
Ej uppg
Nej
Ja
Nej
Nej

ten eller om han vägrar att ingå frivillig vård.

Singapore
Social Misstanke om drogberoende och personen efter undersökning befinns
7
1080
Statsadm
Ja
Nej
Ja
Nej
Nej

vara i behov av vård kan avgiftas i max 7 dagar om personen är under

55 år. Rehabtiden 6 mån kan förlängas till 3 år.

Somalia
Ment. Allvarlig mental störning orsakad av vanemässigt otillbörligt använ-
Ej uppg
Ej uppg Statsadm
Ej uppg
Nej
Ja
Ja
Ja

dande av narkotika och om P är en fara för sig själv och andra, kan

polis eller annan myndighet omhänderta honom för tvångsvård.

Span. Katalo
Social Drogberoende person kan få undergå avgiftning vid specialsjukhus
Ej uppg
Ej uppg Ej uppg
Ej uppg
Nej
Ja
Nej
Nej

antingen som inlagd eller i öppenvård.

Sri Lanka

Sverige

Sydafrika

Tajikistan

Thailand

Tjeckien

Tonga

Tyskland

Bayern

Ukraina

Ungern

USA

Federalt

USA Connet.

Uzbekistan

Vitryssland

Zimbabwe

Österrike

Ej ug. Tvångsvård kan komma ifråga för missbrukare om nödvändigt.
Ej uppg
Ej uppg
Ej uppg
Ej uppg
Nej
Ja
Nej
Nej

Social Pga fortgående missbruk av alkohol/narkotika eller lösningsmedel
90
180
Domstol
Ja
Nej
Ja
Nej
Ja

och är i behov av vård för att bryta missbruket och vård ej kan ges på

annat sätt, och löper risk att allvarligt skada sin fysiska eller mentala

hälsa, är en påtaglig fara för sig själv el närstående.

Social Drogberoende P. som slösar med sina resurser, skadar sin hälsa, stör
Odef
Odef
Domstol
Ja
Nej
Ja
Nej
Ja

friden, eller på annat sätt skadar sin/familjens välfärd, eller miss-

lyckas med att sörja för sig själv eller närstående, kan efter medicinsk

undersökning beredas tvångsvård.

Ment. Drogberoende person som stör allmän ordning eller vägrar att ingå
180
360
Domstol
Ej uppg
Nej
Ja
Nej
Nej

frivillig vård.

Social Person som är beroende av psykotropiska substanser och vägrar
Ej uppg
90
Statsadm
Ej uppg
Nej
Ja
Nej
Nej

genomgå frivillig vård, kan beredas tvångsvård.

Social Drogberoende person vars hälsa är i behov av vård, eller vägran att
Ej uppg
Ej uppg Domstol
Ej uppg
Nej
Ja
Nej
Nej

ingå vård. tvångsvård får endast beslutas om det finns anledning att

tro att personen kan förbättras och beroendet inte verkar vara perma-

nent.

Ment. Person som lider av allvarlig psykisk störning pga alkohol/drog-
28
720
Domstol
Ja
Nej
Nej
Ja
Ja

beroende så han ej kan kontrollera sig själv eller är en fara för annan.

Ment. Person som är psykisk sjuk eller lider av psykisk störning pga av
Ej uppg
180
Statsadm.
Ja
Nej
Ja
Ja
Ja

mentala brister eller missbruk och därför är en fara för allmänheten

eller för sig själv kan hospitaliseras för kurativ behandling.

Ment. tvångsvård av kroniska alkoholister är möjlig.
Ej uppg
Ej uppg Hälsoadm
Ej uppg
Nej
Ja
Nej
Nej

Social Alkohol/drogberoende personer kan beredas tvångsvård om nödvän-
Ej uppg
Ej uppg Statsadm
Ej uppg
Nej
Nej
Nej
Ja

digt för beteende mot familj och omgivning.

Social Drogberoende person som ej är åtalad för brott och som sätter all-
Ej uppg
180
Domstol
Ja
Nej
Nej
Nej
Ja

mänhetens moral, hälsa, säkerhet eller välfärd i fara och har tappat

självkontrollen pga missbruk kan beredas tvångsvård samt eftervård

upp till 3 år.

Social Drog/alkoholberoende person som är farlig för sig själv eller andra,
30
180
Domstol
Ja
Nej
Ja
Nej
Ja

eller allvarligt oförmögen.

Social Störande av allmän ordning av alkohol/drogpåverkad person
90
540
Domstol
Ja
Nej
Ja
Nej
Nej

Social Person 18-60 år, fara för välfärd och hälsa för signifikanta andra och
360
720
Domstol
Ej uppg
Nej
Nej
Nej
Ja

störande av allmän ordning.

Ment. Patient som är psykiskt störd eller efterbliven och drinkare (alkoho-
50
Odef
Domstol
Ej uppg
Nej
Ja
Ja
Ja

list) kan beredas tvångsvård vid inst. om läkare påvisar att vård är

nödvändigt för patientens hälsa/säkerhet eller till skydd för andra.

Social Person som pga missbruk av narkotika behöver medicinsk behand-
Odef
Odef
Statsadm
Ja
Nej
Ja
Nej
Nej

ling. Behandlingen består av avgiftning eller hälsoövervakning under

så lång tid som behövs.

(a) Från följande länder saknades uppgift om längre civil tvångsvård: Kazakstan, Lettland, Madagaskar, Vietnam, Zambia,

Tabell D. Länder med lagstiftning som reglerar tvångsvård för missbruk eller annan vård av straffrättslig karaktär för bruk, missbruk eller innehav. [Endast länder/delstater som har någon form av straffrättslig åtgärd mot bruk/missbruk/innehav är medtagna (a).]

Land
Straff- Beskrivning, rekvisit, grunder
Lagen gäller för…
Antal månader i vård
Form för straff-
Form för annan

rätts-

rättslig tvångs-
straffrättslig vård

lig

vård

tvångs
innehav,
påföljd för Min
Max
Dom om Home-
Vård
Form av

vård
bruk el.
annat brott

tvångsrisk
under
kontrakts-

missbruk

vård
verkstäl-
vård

lighet

Afganistan
Ja
Person med beroende av narkotika döms till fängelse, men rätten kan även
Ja

döma till tvångsvård.

Argentina
Ja
Dömd för brott och är drogberoende döms till tvångsvård. Efter behandling
Nej

skall ursprunglig straffpåföljd avtjänas.

Armenien
Ja
Drogberoende brottsling döms till fängelse och behandling
Nej

Azerbaijan
Nej
Drogberoende brottsling döms till fängelse och kan få behandling under
Nej

fängelsetiden

Bahrain
Ja
Innehav av narkotika för eget bruk ger fängelse min 6 mån och böter, be-
Ja

handling kan dömas som tilläggspåföljd. Tiden dras från straffet. Vården

pågår tills den är fullbordad.

Bolivia
Ja
Person som innehar narkotika för personligt bruk och efter undersökning
Ja

befinns vara drogberoende kan dömas till tvångsvård vid statlig eller privat

institution.

Brasilien
Ja
Om en åtalad befinns vara oskyldig till ett brott därför att det utfördes pga av
Nej

drogberoende och han då var oförmögen att förstå innebörden av sina hand-

lingar döms han till tvångsvård.

Chile
Ja
Misstänkt eller bevisat bruk av narkotika/psykoaktiva droger eller innehav,
Ja

samt om personen efter undersökning befinns vara beroende döms han till

tvångsvård vid institution. Rätten kan också döma till vård i frihet.

Colombia
Ja
Bruk eller innehav av beroendeframkallande medel straffas med fängelse eller Ja

böter, befinns personen vara beroende döms till tvångsvård vid psykiatriskt

sjukhus (eller i hemmet) tills vårdbehovet är uppfyllt. Straffet efterskänks.

Costa Rica
Nej
Person anklagad för bruk/innehav döms till 4 års fängelse. Kan få behandling
Ja

för sitt beroende under fängelsetiden.

Egypten
Nej
Innehav, annan tillgång mm dömes till hårt arbete och böter, men kan sam-
Ja

tycka till behandling för drogavvänjning

Filippinerna
Ja
Om brottsling befinns vara drogberoende måste rätten suspendera åtalet om
Nej

det ligger i allmänhetens intresse att han kvarhålls för tvångsvård. Obegränsad

vårdtid

Frankrike
Nej
Otillåtet användande av narkotikaklassade subst. el. växter, den dömde kan få Ja

genomgå behandling för avgiftning, personen får själv välja vårdinrättning.

Förenade Arab Ja
Jur. process inleds ej mot person som använt narkotika om han frivilligt an-
Ja

emiraten

mäler sig till sanatorium eller allmän åkl. och söker behandling. Personen

stannar vid sanatoriet tills dess en särskild kommitté beslutar att släppa

honom.

Georgien
Nej
Drogberoende brottsling kan få behandling för sitt missbruk under fängelse-
Nej

Nej
Ej uppg
24
Ja
Nej
Nej
Nej

Ja
Odef
Odef
Ja
Nej
Nej
Nej

Ja
2
24
Ja
Nej
Nej
Nej

Ja
Ej uppg
24
Nej
Nej
Ja
Nej

Nej
Odef
Odef
Ja
Nej
Nej
Nej

Nej
Odef
Odef
Ja
Nej
Nej
Nej

Ja
Ej uppg
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

Nej
Ej uppg
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

Nej
Odef
Odef
Ja
Nej
Nej
Nej

Nej
Ej uppg
Ej uppg
Nej
Nej
Ja
Nej

Nej
6
36
Nej
Nej
Nej
Ja

Ja
Ej uppg
Odef
Ja
Nej
Nej
Nej

Nej
Ej uppg
Ej uppg
Nej
Nej
Nej
Ja

Nej
6
36
Nej
Ja
Nej
Nej

Ja
6
12
Nej
Nej
Ja
Nej

Grekland
Ja

Indien
Nej

Federalt

Indonesien
Ja

Iran
Ja

Irland
Nej

Israel
Ja

Israel 2 (b)
Nej

Italien
Nej

Jordanien
Ja

Kina
Nej

Federalt

Kina
Ja

Hong Kong

Kina /Macao
Nej

Kuwait
Ja

Kyrgyzstan
Nej

Malaysia
Nej

Mauritius
Ja

Mexico
Ja

tiden

Om person innehar små kvantiteter av narkotika och brukar denna, döms till
Ja
Nej
Ej uppg
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

tvångsvård vid särskilt terapeutiskt fängelse.

Skyldig till innehav av liten mängd narkotika kan, via kontraktsförsäkran,
Ja
Nej
Ej uppg
Ej uppg
Nej
Nej
Nej
Ja

dömas till vård vid statlig institution eller sjukhus. Gäller en gång i livet.

Fullföljer han ej vården utdömes böter.

Person dömd för otillåtet personligt bruk av narkotika samt är beroende
Ja
Nej
Ej uppg
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

dömes till tvångsvård till självkostnad vid rehab-inst.

All befattning med droger är förbjuden. Droganvändare får tvångsvård vid
Ja
Nej
6
Odef
Ja
Nej
Nej
Nej

Rehabcentra i min 6 mån. Smugglare m fl måste inom 6 mån ge upp sitt

missbruk annars får personen tvångsvård vid Rehabcentra till beroendet är

borta.

Innehav eller annan drogrelaterad brottslighet som person står åtalad för kan
Ja
Ja
12
18
Nej
Nej
Nej
Ja

rendera honom frivård och behandling vid särskilt behandlingshem. Samtycke

måste finnas. Fullföljs inte vården döms till fängelse.

Brott begånget som följd av drogberoende, och domen lyder på min 6 mån
Nej
Ja
6
36
Ja
Nej
Nej
Nej

fängelse, och risk för nya brott föreligger kan rätten besluta till tvångsvård,

vårdtiden dras från påföljden. Behandling kan ske före eller efter avtjänande

av påföljden.

Åtalad kan dömas till frivård med behandling inom öppenvården om beroende Nej
Ja
6
36
Nej
Nej
Nej
Ja

finns. Personen måste samtycka till vård. Rätten kan döma till detta även om

personen ej fälls för brottet.

Drogberoende person dömd för brott har rätt till behandling i max tre år,
Ja
Ja
Ej uppg
Ej uppg
Nej
Nej
Ja
Ja

antingen i fängelse eller frihet. Samtycke måste finnas. Ej tvångsåtgärder.

Den som importerar eller på annat sätt handhar droger i syftet missbruk döm
Ja
Ja
Odef
Odef
Ja
Nej
Nej
Nej

till fängelse i min 6 mån max 2 år, rätten kan istället för fängelse döma till

vård eller påföljd den finner lämplig t.ex. tvångsvård. Om P. innan rätteg.

söker vård åtalas ej.

Innehav av små mängder eller bruk av droger ger fängelse i minst 15 dagar,
Ja
Nej
Odef
Odef
Nej
Nej
Ja
Nej

drogberoendet kan behandlas under fängelsetiden. Är mängden större dömes

till fängelse i minst 7 år upp till livstid.

Person dömd till fängelse för begånget brott och är missbrukare av droger kan Nej
Ja
2
12
Ja
Nej
Nej
Nej

rätten istället för fängelse döma till tvångsvård vid institution om rätten finner

att detta ligger i samhällets intresse.

Dömd person kan få behandling i fängelse.
Nej
Ja
Ej uppg
Ej uppg
Nej
Nej
Ja
Nej

Drogberoende person kan istället för fängelse dömas till tvångsvård, om
Ja
Nej
Ej uppg
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

personen själv söker vård vidtas inte juridiska åtgärder mot honom. Finns ej

samtycke kan han ändock beredas tvångsvård.

Drogberoende brottsling kan under avtjänande av fängelsestraff få behandling Ej uppg
Ja
Ej uppg
12
Nej
Nej
Ja
Nej

för sitt beroende i max 12 mån

Person under 18 år skyldig till brott mot Dangerous Drug Act 1952 kan av
Ej uppg
Ej upg
24
36
Nej
Nej
Nej
Ja

rätten frisläppas om denne kvarstannar vid Rehab-center för missbrukare

minst 2 år för vård och behandling samt eftervård. Eller frivård under

övervakning.

Innehav/bruk av narkotika ger fängelse i max 8 år, rätten kan istället döma till Ja
Nej
Ej uppg
60
Ja
Nej
Nej
Nej

tvångsvård om den finner detta lämpligt i max 5 år. Är straffpåf. max 12 mån

susp. domen och vård utdöms, fullföljs ej utdöms hela straffet samt 5 års

fängelse + böter.

Person dömd för brott som är drogberoende skall också dömas till behandling Nej
Ja
Ej uppg
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

för sitt beroende vilket sker under fängelsetiden. Behandlingstiden får ej

överstiga straffpåföljden.

Moldavien
Nej

Myanmar
Nej

Nigeria
Ja

Norge
Ja

Paraguay
Ja

Peru
Ja

Polen
Ja

Portugal
Nej

Qatar
Ja

Ryssland
Ja

San Marino
Ja

Senegal
Ja

Seychellerna
Ja

Spanien
Ja

Federalt

Spanien Katal. Nej

Storbrittanien Nej

(Eng, Wales)

Sverige Nej

Sverige 2 (b) Ja

Sydafrika Ja

Person som begått brott kan under fängelsetiden få vård för sitt beroende.
Nej
Ja
1
Ej uppg
Nej
Nej
Ja
Nej

Brottsling som är missbrukare kan under fängelsetiden få behandling för sitt
Ja
Ja
Ej uppg
Ej uppg
Nej
Nej
Ja
Nej

beroende

Dömd P. kan i tillägg till straffpåföljden få beslut om beh, utbildning,
Nej
Ja
Ej uppg
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

eftervård, rehab samt social återintegration.

Dömd brottsling kan under fängelsetiden få sitt straff suspenderat och vårdas
Nej
Ja
Ej uppg
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

för sitt missbruk vid institution

Om domstol eller ungdomsdomstol på något sätt blir varse att en person lider
Ja
Ja
Ej uppg
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

av missbruk och ej får medicinsk hjälp skall domstol döma personen till

tvångsvård. Är personen dömd för brott döms han till beh. under fängelseti-

den

Drogberoende brottsling döms av rätten till tvångsvård innan annan
Ej uppg
Ja
Ej uppg
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

straffpåföljd avtjänas. Tid för behandling dras av.

Missbrukande brottsling kan dömas till tvångsvård för missbruket innan
Ej uppg
Ja
3
24
Ja
Nej
Nej
Nej

straffpåföljden avtjänas.

Drogberoende person som fälls för bruk/innehav av narkotika för personligt
Ja
Nej
Odef
Odef
Nej
Nej
Nej
Ja

bruk, döms till fängelse. Om personen frivilligt går med på behandling kan

straffpåföljden suspenderas. Avbryts vården = fängelse.

Innehav mm dömes till böter och fängelse. Alternativt till tvångsvård. Om
Ja
Nej
3
12
Nej
Ja
Nej
Nej

personen söker frivilligt åtalas han ej. Om personen sökt frivilligt måste han

lämna försäkran om att han får kvarhållas vid sanatoriet i en period av 3 mån.

Drogberoende brottsling kan dömas till tvångsvård i fängelse eller under
Nej
Ja
Odef
Odef
Ja
Nej
Nej
Nej

villkorlig dom, för en odefinierad tid.

P. fälld för innehav, produktion mm för pers. bruk och brottet är lindrigt kan
Ja
Nej
Ej uppg
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

rätten reduc. straffet till probationary experiment. Dvs undersökning och vid

behov tvångsvård vid sjukhus eller i öv. Detta kan reducera ev. eliminera

straffet.

Person som åtalas eller misstänks för otillåten användning eller försök att
Ja
Nej
Ej uppg
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

använda narkotika kan efter undersökning dömas till tvångsavgiftning via

öppenvård eller institution.

Innehav, konsumtion mm och rätten misstänker att personen är drogberoende
Ja
Nej
Ej uppg
6
Ja
Nej
Nej
Nej

kan rätten besluta om medicinsk undersökning och om behov finns skall

personen beredas tvångsvård.

Domstol kan suspendera påföljd för brott som gett max 2års fängelse till
Nej
Ja
Ej uppg
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

förmån för behandling om etablerat behandlingshem intygar att personen

undgår/skall undgå behandling under tiden för suspenderingen och att

personen ej tidigare fått suspenderad dom av liknande skäl. Suspenderingen

avbryts om personen begår nytt brott.

Drogberoende brottsling kan få möjlighet att vårdas för sitt missbruk under
Ej uppg
Ja
Ej uppg
Ej uppg
Nej
Nej
Ja
Nej

fängelse tiden.

Person, 16 år eller äldre, som dömts för brott som inte har en fixerat påföljd,
Ej uppg
Ja
6
36
Nej
Nej
Nej
Ja

och personen har ett beroende eller tendens att missbruka droger och kan vara

i behov av vård. Samtycke måste finnas.

Person dömd för brott där straffpåföljden ej kan stanna vid böter kan rätten,
Ja
Ja
12
12
Nej
Nej
Nej
Ja

om P. är missbrukare eller är i annat tillstånd som behöver vård/behandling

och samtycke finns, besluta om skyddstillsyn med föreskrift om särskild beh.

Person som begått brott, med påföljd som ej överstiger ett år kan istället för
Ja
Ja
6
12
Ja
Nej
Nej
Nej

straffpåföljd beredas tvångsvård via LVM om personen är i behov av vård

enligt samma lag.

Person dömd för brott kan om han är missbrukare dömas till tvångsvård
Ej uppg
Ja
Ej uppg
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

istället för straffpåföljd

Tajikistan
Nej

Thailand
Ja

Tjeckien
Nej

Tonga
Ja

Trinidad &
Ja

Tobago

Tunisien
Ja

Turkiet
Ja

Tyskland
Ja

Federalt

Tyskland
Nej

Federalt 2 (b)

Ungern
Ja

USA
Ja

Connecticut

Uzbekistan
Nej

Venezuela
Ja

Vitryssland
Nej

Zimbabwe
Ja

Österrike
Nej

Person dömd för brott kan under fängelsetiden få behandling för sitt beroende. Nej
Ja
6
24
Nej
Nej
Ja
Nej

För bruk och innehav sänds personen till Rehabc. där fastställs om beroende
Ja
Ja
6
36
Ja
Nej
Nej
Nej

finns = tvångsvård. för annat brott som ej ger fängelse i mer än 2 år kan rätten

susp. domen under vissa omständigheter och även besluta om tvångsvård.

Gäller max 6 mån

Person som dömts för brott kan få behandling för beroendet i fängelset.
Ej uppg
Ja
Ej uppg
Ej uppg
Nej
Nej
Ja
Nej

Person som fällts för brott och som ej har fixerad straffpåföljd kan rätten
Ej uppg
Ja
1
Odef
Ja
Nej
Nej
Nej

döma till tvångsvård pga av mental störning orsakad av alkohol/drogbruk,

eller att personen är farlig för annan.

Person som dömts för innehav kan av rätten beslutas genomgå medicinsk
Ja
Nej
Ej uppg
1/2
Ja
Nej
Nej
Nej

undersökning för att fastställa om personen behöver vård. Är så fallet bereds

han tvångsvård istället för straffpåföljd.

Person som frivilligt söker vård (avgiftning) och det är första gången, skall ej
Ja
Nej
Ej uppg
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

straff dömas (fängelse i 1-5 år och böter). Annars är det avgiftning under

tvång för bruk. Avviker personen = fängelse

Person som använt narkotika så att denne har blivit beroende skall föras till
Ja
Nej
Ej uppg
Odef
Ja
Nej
Nej
Nej

sjukhus för tvångsvård tills dess personen är fullt återställd. Missbrukare kan

också dömas till förvisning och övervakning mellan 6 och 12 mån

tvångsvård skall besluta för brottsling som ej kan ställas till svars för sina
Nej
Ja
3
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

handlingar pga berusning, och är missbrukare, och det finns risk för ny

brottslighet pga beroendet. Rätten skall ej besluta om tvångsvård om han ej

kan dra nytta av den.

Om person dömts till fängelse i max 2 år och brottet begicks pga narkotiskt
Nej
Ja
3
Ej uppg
Nej
Nej
Nej
Ja

beroende kan rätten uppskjuta och eventuellt eliminera straffpåföljden om

personen lovar att undergå behandling för sitt missbruk

Bruk och innehav är förbjudet och straffas med behandling, böter och
Ja
Nej
Ej uppg
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

offentligt arbete. Behandling för beroende av alkohol/narkotika beslutas om

personens familj och omgivning är i fara

Åtal för brott kan susp. till förmån för beredande av tvångsvård om personen
Nej
Ja
Ej uppg
24
Ja
Nej
Nej
Nej

vid tillfället för brottet var alkohol/drogberoende och att han kan åtnjuta

vården. Villkorlig dom i öppenv. eller vid inst. Gäller ej grov brottslighet och

endast en gång.

Behandling kan ges under avtjänande av fängelsestraff.
Ej uppg
Ja
6
18
Nej
Nej
Ja
Nej

Brukare av narkotiska substanser skall kvarhållas för vård vid special
Ja
Nej
Ej uppg
Ej uppg
Ja
Nej
Nej
Nej

institution

Brottsling kan få behandling för sitt missbruk under fängelsetiden
Ej uppg
Ja
Ej uppg
Ej uppg
Nej
Nej
Ja
Nej

Person som begått brott under inverkan av alkohol och att detta bidrog till att
Ja
Ja
Ej uppg
36
Ja
Nej
Nej
Nej

brottet begicks och att förövaren medger att han är drinkare kan dömas att bli

kvarhållen vid alkoholistanstalt i max 3 år.

Person som åtalas för innehav av liten mängd narkotika för personligt bruk.
Ja
Nej
Ej uppg
Ej uppg
Nej
Nej
Nej
Ja

Rätten kan då uppskjuta åtalet och besluta om villkorlig dom under två år, personen kan då ge samtycke till med behandling eller övervakning antingen i öppenvård eller vid institution.

(a) Från följande länder saknades uppgift om straffrättslig tvångsvård: Kazakstan, Lettland, Zambia, Vietnam. Dock finns uppgift att innehav och bruk av narkotika är förbjudet i Vietnam.

(b) För Israel, Sverige och Tyskland redovisas två relevanta lagar. Därför har dessa länder i denna tabell två rader vardera.