SOU 2004:3

Till statsrådet Morgan Johansson

Genom regeringsbeslut den 31 januari 2002 bemyndigade regeringen chefen för Socialdepartementet, statsrådet Engqvist, att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att genomföra en översyn av tillämpningen av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.

Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen den 15 mars 2002 dåvarande generaldirektören Göran Håkansson som särskild utredare. Håkansson entledigades den 15 november 2002 och samma dag förordnades som särskild utredare generaldirektören Kristina Rennerstedt.

Som sakkunniga i utredningen förordnades den 4 juli 2002 rättssakkunnige Marie Axelsson, nuvarande hovrättsrådet Lars Lundgren och rättssakkunnige Magnus Mathiasson. Marie Axelsson entledigades den 15 april 2003. Fr.o.m. den 15 maj 2003 förordnades politiskt sakkunniga Catharina Espmark som sakkunnig i utredningen.

Som experter att biträda utredningen förordnades den 4 juli 2002 sekreteraren Sara Deltér, utredaren Abit Dundar, polisintendenten Maria Ellior, juris doktor Ewa Gustafsson, utredaren Sven-Åke Larsson, institutionschefen Göran Leijon, programansvarige Ulf Malmström samt utvecklaren Eva Sahlén. Sara Deltér entledigades den 15 november 2002. Fr.o.m. den 22 augusti 2002 förordnades forskningsledaren Jan Blomqvist som expert, fr.o.m. den 15 november 2002 förordnades avdelningschefen Annica Dahl som expert och fr.o.m. den 15 januari 2003 förordnades förbundssekreteraren Leif Klingensjö som expert i utredningen.

Till sekreterare förordnades den 1 maj 2002 socionomen Weddig Runquist. Ewa Gustafsson har fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 30 november 2003 biträtt utredningen som sekreterare på deltid. Lars Lundgren har särskilt biträtt utredningen vid utformningen av författningstexter och författningskommentarer.

Till utredningen har varit knutna två referensgrupper: dels nio forskare vid olika universitet och högskolor, dels företrädare för socialtjänsten i tre kommuner.

Regeringen beslutade den 23 januari (dir. 2003:14) och 20 november 2003 (dir. 2003:149) om förlängd tid för uppdraget.

Utredningen har antagit namnet LVM-utredningen.

Härmed överlämnas betänkandet Tvång och förändring (SOU 2004:3) samt en separat bilagedel med forskningsrapporter.

Särskilda yttranden har lämnats av dels experten Ewa Gustafsson, dels gemensamt av experterna Jan Blomqvist, Abit Dundar och Ulf Malmström, dels gemensamt av experterna Leif Klingensjö, Sven- Åke Larsson och Eva Sahlén.

Mitt uppdrag är härigenom slutfört.

Stockholm i januari 2004

Kristina Rennerstedt

/Weddig Runquist

Innehåll

Förkortningar.....................................................................
15

Sammanfattning ................................................................
17

Författningsförslag .............................................................
25

1
Utredningens uppdrag och arbete samt vissa

principiella utgångspunkter .........................................
43

1.1
Utredningens direktiv..............................................................
43

1.2
Rättssäkerhetsaspekter ............................................................
44

1.3
Uppläggningen av utredningsarbetet......................................
46

1.4
Betänkandets disposition.........................................................
48

2
Missbruk, vård och behandling – förändrade villkor

och förutsättningar sedan 1990-talets början................
51

2.1
Inledning...................................................................................
51

2.2
Allmän utveckling sedan socialtjänstreformen 1981 .............
54

2.2.1 Välfärdsutvecklingen under 1980- och 1990-talen .....
54

2.2.2
Välfärdsutvecklingen under 2000-talet........................
56

2.2.3 Statens roll – decentralisering av

huvudmannaskap, finansiering och reglering..............
57

2.2.4
Frivilligorganisationernas roll ......................................
61

2.3
Missbrukets omfattning och utveckling.................................
62

2.4
Insatser mot missbruk inom kriminalvården .........................
66

2.4.1 Motivations- och behandlingsverksamhet i

fängelser ........................................................................
67

5

Innehåll
SOU 2004:3

2.4.2 Placering utom anstalt enligt 34 § KvaL......................
68

2.4.3
Kontraktsvård................................................................
70

2.5 Socialtjänstbaserade missbrukarvården...................................
71

2.5.1
Frivilligvård – tvångsvård .............................................
71

2.5.2
Öppna insatser ..............................................................
72

2.5.3
Institutionsvården – allmänt ........................................
79

2.5.4 En jämförelse mellan två storstadsregioner 1992

och 1996.........................................................................
83

2.5.5
Kommunernas nettokostnader för

missbrukarvården ..........................................................
86

2.6 Omfattning och utveckling av insatser enligt LVM...............
94

2.6.1
Terminologi och definitioner.......................................
94

2.6.2
Utvecklingen i sammanfattning ...................................
96

2.6.3
Totala antalet LVM-insatser.........................................
98

2.6.4 Upprepade LVM-insatser – en undersökning av

”2001 års population” .................................................
102

2.6.5 Ansökan om beredande av vård (4 § LVM) ..............
106

2.6.6 Missbruksmedel som anges i ansökan .......................
109

2.6.7 Omedelbart omhändertagande (13 § LVM)..............
110

2.6.8 Relationen mellan 13 och 4 §§ LVM..........................
118

2.7 LVM-vårdens strukturförvandling – differentiering av

vården, platsantalets förändring m.m....................................
123

2.7.1 Allmän utveckling sedan 1982....................................
123

2.7.2 Beläggning vid LVM-hemmen sedan 1998................
129

3
Gällande rätt ............................................................
133

3.1
Inledning.................................................................................
133

3.2
Tvångsvårdens syfte ...............................................................
134

3.3
Förutsättningar för tvångsvård..............................................
134

3.3.1
Allmänt ........................................................................
134

3.3.2
”Fortgående missbruk”...............................................
134

3.3.3 ”I behov av vård”.........................................................
135

3.3.4 Vårdbehovet tillgodoses enligt SoL eller på annat

sätt................................................................................
136

3.3.5
Samtyckeskonstruktionen ..........................................
137

3.3.6
Specialindikationerna ..................................................
138

6

Innehåll SOU 2004:3

3.4
Förfarandet.............................................................................
140

3.4.1
Bakgrund .....................................................................
140

3.4.2
Anhängiggörande........................................................
142

3.4.3
Utrednings- och ansökningsförfarandet...................
142

3.4.4
Läkarundersökning.....................................................
145

3.4.5
Domstolsprövningen..................................................
146

3.5
Vård och vårdtid.....................................................................
147

3.6
Omedelbart omhändertagande..............................................
149

4
Vårdens syfte och innehåll ........................................
153

4.1
Inledning.................................................................................
153

4.2
LVM:s syftesbestämning .......................................................
153

4.3
Behov av strukturerat utredningsförfarande under

LVM-vistelsen ........................................................................
156

4.3.1
Bakgrund .....................................................................
156

4.3.2 Äldre klienter med ett långvarigt och fortgående

alkoholmissbruk .........................................................
159

4.3.3 Klienter med samtidig psykisk problematik och

missbruk ......................................................................
159

4.4 Bristen på samverkan mellan psykiatrin och

socialtjänsten ..........................................................................
161

4.4.1
Allmänt........................................................................
161

4.4.2
”Dubbeldiagnos”-klienter inom LVM-vården..........
163

4.5
Motivations- och behandlingsarbete.....................................
164

4.5.1 LVM-hemmens betoning på motivations- eller

behandlingsarbete .......................................................
164

4.5.2
Motivations- och behandlingsbegreppen ..................
169

4.5.3 Motivationens betydelse för utfallet .........................
174

4.5.4 Motivation och upplevelsen av kränkning ................
177

5
Institutet med omedelbart omhändertagande ..............
179

5.1
Inledning.................................................................................
179

5.2 Vem förfogar över omhändertagandebeslutet före

länsrättens prövning?.............................................................
180

7

Innehåll
SOU 2004:3

5.3
Frågan om materiell prövning efter att beslutet har hävts...
183

5.4
Tidsfrist vid underställning av myndighetsbeslut ................
184

5.5 Länsrättens handläggning och prövning av

omhändertagandebeslutet ......................................................
186

5.6 Omhändertagandeinstitutets överensstämmelse med

Europakonventionen..............................................................
190

6
LVM-hemmens användning av särskilda befogenheter...
193

6.1
Inledning.................................................................................
193

6.2
Allmänt om och syftet med särskilda befogenheter ............
193

6.3 Undersökning av utövandet av särskilda befogenheter

vid fem LVM-hem..................................................................
195

6.3.1
Resultatredovisning ....................................................
195

6.3.2
Diskussion med anledning av undersökningen.........
205

6.4 Vissa frågeställningar om användningen av särskilda

befogenheter ...........................................................................
206

6.4.1 Kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och

olika typer av provtagning i kontrollsyfte .................
206

6.4.2 Frågan om klientens samtycke till

integritetskränkande åtgärd........................................
213

7
Kontaktmannaskap enligt LVM...................................
217

7.1
Inledning.................................................................................
217

7.2 Innebörd och tillämpning av kontaktmannaskap enligt

LVM ......................................................................................
217

7.3
JO:s uttalande om kontaktmannaskap enligt LVM .............
220

8
Kvarhållningsrätt på sjukhus i samband med LVM-

vård ........................................................................
223

8.1
Inledning.................................................................................
223

8.2
1981 års LVM .........................................................................
223

8.3
Införandet av bestämmelse om kvarhållningsrätt ................
226

8

Innehåll
SOU 2004:3

8.4 Vissa frågeställningar om underrättelseskyldighet och

kvarhållningsrätt ....................................................................
229

8.4.1 Innebörd och omfattning av ”får besluta att

missbrukaren skall hindras att lämna sjukhuset”......
229

8.4.2 Kvarhållningsrätten i förhållande till Madrid-

respektive Hawaiideklarationerna .............................
231

8.4.3 Nödvärnsrätt och nödbestämmelsen enligt BrB.......
232

8.4.4 Innebörden av ”den sjukhusenhet där

missbrukaren vårdas”..................................................
233

9
Missbruk och LVM-vård ur ett genusperspektiv ............
235

9.1
Inledning.................................................................................
235

9.2 Manligt och kvinnligt bruk och missbruk:

konsumtionsmönster och behandlingsinsatser....................
235

9.2.1
Alkoholkonsumtion ...................................................
235

9.2.2
Tungt narkotikamissbruk...........................................
239

9.2.3
Behandlingsinsatser och vändpunkter.......................
240

9.2.4 ”Den missbrukande kvinnan” ur ett

genusperspektiv ..........................................................
241

9.3
Frågan om graviditet och missbruk ......................................
243

9.4
Tidigare statliga utredningar .................................................
250

9.5
Gravida kvinnor inom LVM-vården .....................................
253

9.6
Gällande rätt...........................................................................
253

9.7
Länsrättens avgöranden – några exempel .............................
254

9.8 Exemplet Norge – utformning av tvångsrekvisitet i

6–2 a § och dess tillämpning..................................................
256

10
Vård i annan form – ”§ 27-placering” .........................
263

10.1
Inledning.................................................................................
263

10.2
Förutsättningar för vård i annan form..................................
264

10.3
”Tremånadersregeln” – innebörd och tillämpning...............
266

10.4
Klientens reella placering under tid i annan vårdform.........
269

9

Innehåll SOU 2004:3

10.5
Socialtjänstens samarbete med LVM-hemmet inför

§ 27-placering..........................................................................
272

10.6
LVM-hemmens syn på vård i annan form ............................
273

10.7
Är § 27-placering ett framgångskriterium?...........................
274

11
LVM-vårdens inledning och avslutning ........................
277

11.1
Inledning.................................................................................
277

11.2
Allmänt om sjukhusvård som inledning av LVM-vården....
277

11.2.1 Tjugo år senare – en ögonblicksbild år 2003 .............
280

11.3
Abstinensbehandling och annan form av medicinskt

omhändertagande inom LVM-vården...................................
284

11.3.1 Begreppet avgiftning...................................................
284

11.3.2 Exempel på medicinska behov vid avgiftning............
285

11.3.3 Kvaliteten på medicinsk säkerhet och

omhändertagande inom LVM-vården........................
287

11.3.4 SiS ställningstaganden och inriktning av det

fortsatta arbetet...........................................................
292

11.4
Klientens situation vid utskrivningstillfället.........................
292

12
Uppföljning och utvärdering av LVM-vård och

efterföljande insatser ................................................
295

12.1
Inledning.................................................................................
295

12.2
Uppföljning och utvärdering av den socialtjänstbaserade

missbrukarvården ...................................................................
295

12.2.1 En kunskapsbaserad socialtjänst ................................
295

12.2.2 Begreppsmässig innebörd ...........................................
297

12.3
Effekt av behandling inom missbrukarvården......................
299

12.4
Studier om LVM-vårdens kvalitet .........................................
300

12.4.1 LVM-vårdens kvalitet ur socialtjänstens

perspektiv ....................................................................
300

12.4.2 LVM-vårdens kvalitet ur de intagnas perspektiv ......
302

12.5
Utfallsstudier inom LVM-vården..........................................
305

12.5.1 Har LVM-vården någon påvisbar effekt?..................
305

10

Innehåll
SOU 2004:3

12.5.2 Resultat av genomgång av utfallsstudier ...................
308

12.6
Förutsättningar för uppföljning och utvärdering av

LVM-vården och efterföljande insatser................................
310

13
Kommunerna och LVM – resultat av en

enkätundersökning ...................................................
313

13.1
Inledning.................................................................................
313

13.2
Allmän inställning till LVM ..................................................
315

13.3
Värdering av LVM-vårdens roll och förmåga.......................
319

13.4
Alternativen till LVM ............................................................
322

13.5
Vilken roll spelar dygnsavgiftens storlek för nyttjandet

av LVM-vård?.........................................................................
324

13.6
Samarbetet mellan socialtjänst och LVM-hem.....................
329

13.7
Upplevda brister i dagens LVM-vård....................................
332

13.7.1 Brister i nuvarande lagstiftning..................................
333

13.7.2 Brister vid utredning och handläggning ....................
336

13.7.3 Brister vid genomförandet av tvångsvård vid

omedelbart omhändertagande....................................
338

13.7.4 Brister vid genomförandet av tvångsvård vid

ansökan om vård .........................................................
340

13.8
Försök till analys av faktorer som påverkar LVM-

utnyttjandet............................................................................
342

14
Granskning på kommunnivå – om handläggning och

tillämpning..............................................................
345

14.1
Inledning.................................................................................
345

14.2
Genomgång av socialtjänstens aktmaterial...........................
346

14.2.1 Allmänt om socialtjänstens dokumentation .............
346

14.2.2 Vad förmedlas i ”den sociala journalen”?..................
346

14.2.3 Tillvägagångssätt och metodologiska

begränsningar..............................................................
347

14.2.4 Aktstudiens omfattning .............................................
348

14.2.5 Resultat........................................................................
349

11

Innehåll SOU 2004:3

14.3
Socialtjänstens bedömningar av vårdbehov och val av

vårdform – en fråga om prioriteringar ..................................
359

14.4
Länsstyrelserna och JO om kommunernas handläggning

och insatser .............................................................................
366

14.4.1
Blekinge län ................................................................
367

14.4.2
Gävleborgs län............................................................
368

14.4.3
Hallands län................................................................
369

14.4.4
Jämtlands län ..............................................................
369

14.4.5
Jönköpings län............................................................
371

14.4.6
Kronobergs län...........................................................
373

14.4.7
Norrbottens län .........................................................
374

14.4.8
Skåne län.....................................................................
376

14.4.9
Stockholms län...........................................................
378

14.4.10 Södermanlands län.....................................................
383

14.4.11 Uppsala län ................................................................
384

14.4.12 Värmlands län ............................................................
384

14.4.13 Västernorrlands län ...................................................
386

14.4.14 Västmanlands län.......................................................
387

14.4.15 Västra Götalands län .................................................
388

14.4.16 Örebro län .................................................................
390

14.4.17 Östergötlands län ......................................................
392

15
Frågan om vissa besluts överklagbarhet.......................
397

15.1
Föreståndarbeslut och deras överklagbarhet ........................
397

15.2
Antal beslut som överklagas m.m. ........................................
400

15.3
Möjlighet till ersättning i vissa fall vid felaktigt

frihetsberövande i samband med myndighetsutövning .......
401

16
Överväganden och förslag ..........................................
405

16.1
Det allmännas insatser för missbrukarvården.......................
405

16.2
Särskilt om kommunerna och missbrukarvården.................
410

16.3
Relationen mellan omedelbara omhändertaganden och

ansökan om vård enligt LVM ................................................
420

16.4
Vårdens syfte och innehåll.....................................................
423

16.5
Insatser inom ramen för en sammanhållen vårdkedja..........
424

12

Innehåll
SOU 2004:3

16.6
Avgiftsreducering i vissa fall .................................................
428

16.7
Utvärdering och resultatuppföljning av LVM-vård och

efterföljande insatser..............................................................
430

16.8
Frågor om omedelbart omhändertagande (13 § LVM) .......
433

16.8.1 Befogenhet att besluta om omedelbart

omhändertagande........................................................
433

16.8.2 Upphävande av beslut om omhändertagande ...........
437

16.8.3 Tidsfrist vid underställning av beslut till

länsrätten om omedelbart omhändertagande............
438

16.9
Kvarhållningsrätt på sjukhus m.m. .......................................
441

16.9.1 Skyldighet att hindra patient att lämna sjukhus .......
441

16.9.2 Klargörande av vad som avses med ”den

sjukhusenhet där missbrukaren vårdas” ....................
442

16.10
Om sjukhusvård som inledning av LVM-vården................
443

16.11
En lagfäst proportionalitetsprincip......................................
446

16.12
Särskilda befogenheter..........................................................
449

16.12.1 Omhändertagande av otillåten egendom ............
449

16.12.2 Provtagning vid misstanke om alkohol- och

drogpåverkan och dylikt.............................................
449

16.13
Vissa besluts överklagbarhet ................................................
451

16.14
Föreståndarnas beslutsbefogenheter ...................................
452

16.15
Skärpning av anmälningsskyldigheten.................................
452

16.16
Anmälan till Statens institutionsstyrelse i vissa fall............
453

16.17
Kontaktmannaskap enligt LVM...........................................
453

16.18
Graviditet, missbruk och tvångsvård ...................................
455

16.19
Begreppet ”missbrukare”......................................................
457

17
Vissa konsekvenser av förslagen .................................
459

17.1
Inledning.................................................................................
459

17.2
Ekonomiska konsekvenser....................................................
459

17.3
Jämställdhet mellan kvinnor och män ..................................
460

13

Innehåll
SOU 2004:3

18 Författningskommentar .............................................
463

18.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård

av missbrukare i vissa fall .......................................................
463

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser........................
477

18.2 Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)...........
477

Ikraftträdande.........................................................................
478

Särskilda yttranden ..........................................................
479

Referenser.......................................................................
483

Bilagor

Bilaga 1
A–C Kommittédirektiv...................................................
505

Bilaga 2
Svenska Kommunförbundets

kommungruppsindelning................................................
515

Bilaga 3 Redovisning av data avseende vissa figurer i

betänkandet......................................................................
517

Bilaga 4 Samhällets tvångsingripande vid missbruk sedan

1900-talets början – en översikt .....................................
527

Bilaga 5 A–E Lagstiftning och tillämpning i Danmark,

Finland, Norge, England och Nederländerna................
547

14

Förkortningar

bet.
Betänkande

BrB
Brottsbalken

BRÅ
Brottsförebyggande rådet

CAN
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning

dir.
Direktiv

Ds
Departementsserien av offentliga utredningar

FT
Förvaltningsrättslig tidskrift

HSL
Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

HVB
Hem för vård eller boende

IoF
Individ- och familjeomsorg

JK
Justitiekanslern

JO
Justitieombudsmannen

KamR
Kammarrätten

KL
Kommunallagen (1991:900)

KOS
Kriminalvårdens officiella statistik

KPI
Konsumentprisindex

kva
Kriminalvårdsanstalt

KvaL
Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

LPT
Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

LR
Länsrätten

LRV
Lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård

LSU
Lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdoms-

vård

LVM
Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

LVU
Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård

av unga

NvL
Nykterhetsvårdslagen (1954:579)

PL
Polislagen (1984:387)

prop.
Proposition

RB
Rättegångsbalken

RegR
Regeringsrätten

15

Förkortningar
SOU 2004:3

RF
Regeringsformen

rskr.
Riksdagsskrivelse

RÅ
Regeringsrättens årsbok

SBU
Statens beredning för medicinsk utvärdering

SCB
Statistiska centralbyrån

SekrL
Sekretesslagen (1980:100)

SFS
Svensk författningssamling

SiS
Statens institutionsstyrelse

SmskL
Smittskyddslagen (1988:1472)

SoL
Socialtjänstlagen (2001:453)

SoRAD
Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drog-

forskning, Stockholms universitet (Centre for Social

Research on Alcohol and Drugs)

SoS
Socialstyrelsen

SOSFS
Socialstyrelsens författningssamling

SoU
Socialutskottet

SOU
Statens offentliga utredningar

SvJT
Svensk Juristtidning

UtlL
Utlänningslagen (1989:529)

16

Sammanfattning

Utredningens uppdrag

Regeringen beslöt den 31 januari 2002 att tillsätta en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av tillämpningen av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall. I utredningens uppdrag har bland annat ingått att analysera hur lagen har kommit att användas under 1990-talet samt ”bedöma orsakerna till nedgången i antal beslut om LVM i dag jämfört med vad som var fallet vid införandet av 1988 års lag”. Analysen skall göras mot bakgrund av missbrukets och missbrukarvårdens utvecklingen i stort, varvid socialtjänstens bedömning av missbrukarens vårdbehov, vårdens innehåll och förväntade resultat samt de ekonomiska prioriteringar som ligger bakom valet av vårdform är av särskilt intresse.

En central fråga i utredningens uppdrag har varit vad som kan bidra till att stärka rättsskyddet för den enskilde. Särskilde utredaren skall därvid bilda sig en uppfattning om dels användningen av tvångsmedel inom vården, dels om förekomsten av särskilda befogenheter i LVM är ändamålsenligt och rättssäkert utformade.

Till betänkandet har fogats tre särskilda yttranden.

Överväganden och förslag

Det allmännas insatser för missbrukarvården

Erfarenheten visar att det i hög grad är samma klienter som rör sig mellan de olika huvudmännen inom missbrukarvården respektive kriminalvården. Därför måste framtida analyser av samhällets insatser mot narkotika- och alkoholmissbruk utgå från en helhetsbild som innefattar socialtjänstens, SiS:s, kriminalvårdens och hälso- och sjukvårdens verksamheter på området. Regeringen bör närmare låta utreda denna fråga.

17

Sammanfattning
SOU 2004:3

Kommunerna och missbrukarvården

En beräkning av kommunernas samlade nettokostnader för missbrukarvården (under perioden 1998–2002 fastprisberäknat med utgångspunkt i KPI) visar en ökning av de samlade insatserna med cirka 4 procent. En motsvarande beräkning med utgångspunkt i ett nytt omsorgsindex som Socialstyrelsen kommer att använda för att bedöma kommunernas insatser visar däremot en minskning med cirka 4 procent. Oavsett vilket index som används blir slutsatsen att kommunernas samlade insatser inom missbrukarvården har varit otillräckliga med hänsyn till missbrukets omfattning och utveckling.

Av Socialstyrelsens beräkningar framgår att av de öppna insatserna har en ökning skett av bistånd för boende medan övriga öppenvårdsinsatser har minskat. Detta kan tyda på att kommunernas insatser av omsorgskaraktär har skett på bekostnad av behandlingsinsatser inom öppenvården. Underlaget pekar också på att en förändring har ägt rum beträffande vilka som prioriteras av socialtjänsten. I de tre storstäderna och i gruppen större städer tyder exempelvis utredningens egna undersökningar och länsstyrelsernas verksamhetstillsyn på att socialtjänsten väljer att prioritera insatser för unga narkomaner framför personer med långvariga och grava alkoholproblem.

Det finns skäl som talar för att minskningen av vårddygn inom LVM-vården under den första hälften av 1990-talet ledde till att företrädesvis personer med ett långvarigt alkoholmissbruk inte fick sina behandlingsbehov tillgodosedda. Mellan åren 1990 och 1996 minskade andelen ansökningar till länsrätten med alkohol som dominerande missbruksmedel från 69 till 48 procent (1 060 till 341), medan andelen med narkotika ökade från 11 till 32 procent. Därefter har fördelningen mellan olika missbruksmedel i kommunernas LVM-ansökningar varit relativt konstant. Åldersfördelningen visar att intagna med narkotikamissbruk har en betydligt lägre medelålder än de som har alkohol som dominerande missbruk.

Av länsstyrelsernas verksamhetstillsyn framgår att vissa kommuner tycks ha utvecklat en praxis som innebär att socialtjänsten har en avvaktande hållning till att ansöka om vård enligt LVM. En sådan bild har också framkommit i vissa av utredningen framtagna forskningsrapporter. Samtidigt har den enkätundersökning som utredningen gjort inte bekräftat att ekonomiska begränsningar har betydelse för valet av vårdform, även om det finns tecken som ty-

18

SOU 2004:3
Sammanfattning

der på att kostnaderna trots allt spelar in. Slutsatsen är att såväl ekonomiska överväganden som förväntningar på vad vården kan leda till är av betydelse för valet av insats.

Enligt 30 § LVM åligger det socialnämnden att verka för att klienten efter vårdtidens slut får ett personligt stöd för att varaktigt komma ifrån sitt missbruk samt att nämnden aktivt skall verka för att den enskilde får bostad och arbete eller utbildning. En stor andel av de klienter som blir föremål för LVM-vård saknar en fast bostad och är hänvisade till provisoriska och otrygga lösningar för att ha någonstans att bo. Situationen är i många fall densamma vid tidpunkten för utskrivningen från LVM-hemmet. Jag bedömer därför att insatserna efter avslutad LVM-vård måste intensifieras och förstärkas och att planeringen av insatserna måste påbörjas i ett mycket tidigt skede av LVM-vistelsen. I avsnitt 16.6 lämnar jag ett förslag till en sammanhållen vårdkedja både under och efter avslutad LVM-vård.

Relationen mellan omedelbara omhändertaganden och ansökan om vård enligt LVM

Antalet ansökningar om LVM-vård minskade kraftigt mellan åren 1991 och 1997. Sedan dess har antalet ansökningar varit relativt konstant. Antalet omedelbara omhändertaganden som inte fullföljts med en vårdansökan enligt LVM har med vissa fluktuationer varit relativt konstant under hela 1990-talet.

Även om antalet omedelbara omhändertaganden således inte har ökat nämnvärt under perioden är det ändå för högt. Av 880 personer som under år 2002 blev föremål för LVM-insatser initierades dessa för 675 personer genom ett omedelbart omhändertagande. Utgångspunkten för vården är att den skall komma till stånd i tid och i första hand på ett planerat sätt. Exempelvis bör klienten förberedas på att socialnämnden kommer att ansöka om vård enligt LVM om han eller hon inte samtycker till frivillig vård enligt SoL. Denna utgångspunkt har sin grund i behandlings- och rättssäkerhetsaspekter och den har också relevans när det gäller effektiviteten såväl i fråga om resultat som kostnader.

Det höga antalet omedelbara omhändertaganden kan tyda på att socialtjänsten inte vidtagit erforderliga insatser i tid utan väntat så länge att akuta ingripanden inte har kunnat undvikas. Det höga antalet omedelbara omhändertaganden kan också tyda på att det

19

Sammanfattning
SOU 2004:3

finns svårigheter med att bereda klienterna insatser för att bryta ett akut missbruk. Sistnämnda slutsats skulle kunna stödjas av att andelen omedelbara omhändertaganden som inte fullföljs under hela perioden har varit så hög som en tredjedel.

Oavsett vilken slutsats man drar om orsakerna anser jag att det finns ett starkt behov av förstärkta utbildnings- och informationsinsatser inom socialtjänsten i syfte att undanröja eventuella oklarheter när det gäller lagstiftningens innebörd. Om rekvisiten är uppfyllda för en ansökan om vård enligt LVM, skall detta också ske.

Vårdens syfte och innehåll

I 3 § LVM föreslår jag att det klart skall framgå att syftet med tvångsvården är att genom behövliga insatser motivera till fortsatt vård. Behövliga insatser kan utgöras av motivations- och behandlingsinriktade insatser i vid bemärkelse, men också av åtgärder som tar sikte på klientens behov inom andra områden. Insatserna skall baseras på resultatet av en allsidig utredning av klientens behov och resurser.

Insatser inom ramen för en sammanhållen vårdkedja

Under LVM-vistelsen bör så tidigt som möjligt en överenskommelse träffas mellan LVM-hem och socialnämnd om de insatser som skall vidtas såväl under som efter avslutad LVM-vård. Överenskommelsen skall träffas efter samråd med den enskilde klienten. En bestämmelse med denna innebörd införs i LVM. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att efter en tid, lämpligen tre år, göra en samlad uppföljning.

Avgiftsreducering i vissa fall

Om socialnämnden och Statens institutionsstyrelse efter samråd med den enskilde – i anslutning till överenskomna åtgärder som ett led i behandlingsplaneringen – har träffat en överenskommelse som också innefattar insatser efter avslutad LVM-vård, föreslås att vårdavgiften reduceras under den tid som placering enligt 27 § LVM pågår. Länsstyrelsen bör inom ramen för sin ordinarie verksam-

20

SOU 2004:3
Sammanfattning

hetstillsyn också följa hur överenskommelsen om insatser efter avslutad LVM-vistelse har efterlevts.

Utvärdering och resultatuppföljning av LVM-vård och efterföljande insatser

Statens institutionsstyrelse bör avsätta medel ur FoU-anslaget för utvärderingar av LVM-vården och efterföljande insatser. SiS bör dessutom genom en sekretessbrytande bestämmelse i LVM ges möjlighet att ta del av socialnämndens uppgifter om enskilda klienter efter LVM-vården för sin resultatuppföljning.

Befogenhet att besluta om omedelbart omhändertagande

Befogenheten att besluta om omedelbart omhändertagande enligt 13 § LVM skall ankomma enbart på socialnämnden och länsrätten. Polismyndighetens hittillsvarande befogenhet upphör. Tillämpningen och konsekvenserna av den nya beslutsordningen skall följas upp.

När polismyndighetens befogenhet att besluta om omedelbart omhändertagande upphör bör polisen få en uttrycklig befogenhet att ingripa för att säkerställa att ett beslut om omedelbart omhändertagande kan komma till stånd, eftersom det i vissa fall kan dröja något innan socialnämnden eller dess ordförande kan fatta beslut om omedelbart omhändertagande. En bestämmelse härom införs i polislagen. En polisman får enligt denna bestämmelse – under vissa förutsättningar – ta hand om en person som kan förväntas bli omhändertagen enligt LVM och överlämna denne till sjukhus.

Upphävande av beslut om omedelbart omhändertagande

Socialnämnden skall alltid ha skyldighet att upphäva ett beslut om omedelbart omhändertagande om det inte längre finns skäl för omhändertagandet. En sådan skyldighet skall finnas även om länsrätten har beslutat att omhändertagandet skall bestå.

21

Sammanfattning
SOU 2004:3

Tidsfrist vid underställning av beslut till länsrätten om omedelbart omhändertagande

Underställning av beslut om omedelbart omhändertagande skall ske utan dröjsmål och senast kl. 12.00 första dagen efter beslutet om omhändertagande. Vidare skall beslutet upphöra att gälla om underställningen inte har kommit in i tid. Underställningen kan ske både skriftligen och muntligen. I första hand skall underställning ske skriftligen, men det muntliga förfarandet är en garanti för att inte tekniska problem med exempelvis en telefaxöverföring skall få till följd att omhändertagandet upphör.

Om en ansökan om vård enligt LVM inte inkommer till länsrätten i rätt tid, föreslår jag att omhändertagandet, i likhet med vad som gäller enligt LVU, automatiskt skall upphöra.

Skyldighet att hindra patient att lämna sjukhus

När en klient inleder LVM-vården på sjukhus föreslås verksamhetschefen ha en skyldighet att vidta åtgärder för att hindra personen att lämna sjukhuset. Klienten skall kvarhållas i avvaktan på att denne kan överföras till LVM-hemmet. I likhet med i dag får behandlingsinsatser inte vidtas mot patientens vilja.

Klargörande av vad som avses med ”den sjukhusenhet där missbrukaren vårdas”

I 24 § LVM klargörs att verksamhetschefens skyldighet enligt bestämmelsen inträder så snart vårdtagaren har förts till en sjukhusenhet.

Om sjukhusvård som inledning av LVM-vården

Hälso- och sjukvården skall tillhandahålla inledande medicinsk bedömning och sjukhusvård när så är nödvändigt. Statens institutionsstyrelse kan svara för uppgiften i de fall hälso- och sjukvården inte kan fullgöra sin uppgift. Kostnadsansvar och andra frågor i samband därmed bör i första hand få sin lösning i samförstånd mellan Statens institutionsstyrelse och landstingen. Socialstyrelsen

22

SOU 2004:3
Sammanfattning

bör få i uppdrag att följa utvecklingen, särskilt med avseende på omfattning och kvalitet av insatserna.

En lagfäst proportionalitetsprincip

En proportionalitetsprincip införs i LVM med avseende på utövandet av de särskilda befogenheterna enligt 31–35 §§ LVM.

Särskilda befogenheter vid LVM-hemmen: omhändertagande av otillåten egendom

Om sådan egendom påträffas som anges i 31 § första stycket LVM, skall det finnas en skyldighet att på LVM-hemmet omhänderta sådan påträffad egendom.

Särskilda befogenheter vid LVM-hemmen: provtagning vid misstanke om alkohol- och drogpåverkan o.dyl.

Förutsättningarna för när den enskilde är skyldig att underkasta sig provtagning enligt 32 a § LVM utvidgas så att provtagning skall kunna ske när som helst under tid som den intagne vistas på LVM- hem när misstanke uppkommer om att vederbörande kan vara påverkad av alkohol, narkotika eller andra otillåtna medel.

Vissa besluts överklagbarhet

Alla beslut som fattas av SiS i särskilda fall skall kunna överklagas till länsrätt.

Föreståndarnas beslutsbefogenheter

Föreståndarnas beslutanderätt enligt LVM upphävs, och i stället tillkommer beslutsbefogenheten Statens institutionsstyrelse.

23

Sammanfattning
SOU 2004:3

Skärpning av anmälningsskyldigheten

I 6 § LVM läggs fast att anmälningsplikten skall fullgöras genast om den anmälningspliktiga myndigheten får kännedom om att en person kan antas vara i behov av vård enligt LVM.

Anmälan till Statens institutionsstyrelse i vissa fall

Bestämmelsen i 29 § LVM upphävs.

Kontaktmannaskap enligt LVM

Bestämmelsen i 8 § LVM upphävs.

Graviditet, missbruk och tvångsvård

Någon särskild indikation för tvångsvård av gravida kvinnor med missbruk förordas inte.

Begreppet ”missbrukare”

Begreppet missbrukare är begränsande. Som en markering förordar jag därför att begreppet inte används i LVM och annan angränsande lagstiftning. I stället föreslås att LVM utgår från begreppet ”person med missbruksproblem”.

Konsekvenser av förslagen

Förslaget i avsnitt 16.6 förutsätter att resurser tillförs Statens institutionsstyrelse. I övrigt bedöms förslagen inte föranleda några resurstillskott.

24

Författningsförslag

1 Förslag till

lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

dels att 8, 28 och 29 §§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken till lagen samt 1–4, 6, 9–13, 15, 16, 18, 20, 21, 23–27, 30–32 a, 33 a, 36 och 43–47 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas sju nya paragrafer – 18 a, 18 b och 25 a §§ samt, närmast före rubriken Särskilda befogenheter, 30 a §, närmast före rubriken Bestämmelser om handläggningen, 36 a §, närmast före rubriken Bestämmelser om överklagande, 43 a § och, närmast före rubriken Polishandräckning, 44 a § – av följande lydelse:

Lag om vård vid missbruk i vissa fall

Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse

1 § 1

De i 1 § socialtjänstlagen (2001:453) angivna målen för samhällets socialtjänst skall vara vägledande för all vård som syftar till att hjälpa enskilda människor att komma ifrån missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel. Vården skall bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt

De i 1 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) angivna målen för samhällets socialtjänst skall vara vägledande för all vård som syftar till att hjälpa enskilda människor att komma ifrån missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel. Vården skall bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt

1 Senaste lydelse 2001:464

25

Författningsförslag SOU 2004:3

och integritet och skall så långt
och integritet och skall så långt

det är möjligt utformas och
det är möjligt utformas och

genomföras
i
samverkan med
genomföras
i samverkan
med

den enskilde.

den enskilde.

2 § 2

Vård inom socialtjänsten ges en
Vård inom socialtjänsten av en

missbrukare
i
samförstånd med
person med missbruksproblem ges i

honom enligt
bestämmelserna i
samförstånd
med honom
eller

socialtjänstlagen
(2001:453). En
henne enligt
bestämmelserna i

missbrukare
skall
dock beredas
socialtjänstlagen (2001:453). Den

vård oberoende av eget samtycke
enskilde skall dock beredas vård

under de förutsättningar som an-
oberoende av eget samtycke un-

ges i denna lag (tvångsvård).
der de förutsättningar som anges

i denna lag (tvångsvård).

För tvångsvårdens innehåll och utformning gäller bestämmelserna i socialtjänstlagen, om inte något annat anges i denna lag.

3 §

Tvångsvården skall syfta till
Tvångsvården skall syfta till att

att motivera missbrukaren så att
genom behövliga insatser motivera

han kan antas vara i stånd att
den enskilde så att han eller hon

frivilligt medverka till fortsatt
kan antas vara i stånd att frivilligt

behandling och ta emot stöd för
medverka till fortsatt behandling

att komma ifrån sitt missbruk.
och ta emot stöd för att komma

ifrån sitt missbruk.

4 § 3

Tvångsvård skall beslutas, om
Tvångsvård skall beslutas, om

någon till följd av ett fortgående
någon till följd av ett fortgående

missbruk av alkohol, narkotika
missbruk av alkohol, narkotika

eller flyktiga lösningsmedel är i
eller flyktiga lösningsmedel är i

behov av vård för att komma
behov av vård för att komma

ifrån sitt missbruk och vårdbe-
ifrån sitt missbruk och vårdbe-

hovet inte kan tillgodoses enligt
hovet inte kan tillgodoses enligt

socialtjänstlagen (2001:453) eller
socialtjänstlagen (2001:453) eller

på något annat sätt och han till
på något annat sätt och han eller

följd av missbruket
hon till följd av missbruket

2 Senaste lydelse 2001:464

3 Senaste lydelse 2001:464

26

SOU 2004:3
Författningsförslag

1. utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,

2. löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller

3. kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.

Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård hindrar detta inte ett beslut om tvångsvård enligt denna lag.

6 § 4

Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med missbrukare är skyldiga att anmäla till socialnämnden om de får kännedom om att någon kan antas vara i behov av vård enligt denna lag. Detta skall dock inte gälla myndigheter inom hälso- och sjukvården i vidare mån än som följer av andra stycket.

En läkare skall göra anmälan till socialnämnden, om han i sin verksamhet kommer i kontakt med någon som kan antas vara i behov av omedelbart omhändertagande enligt 13 § eller vård enligt denna lag och han bedömer att denne inte kan beredas tillfredsställande vård eller behandling genom läkarens egen försorg eller i övrigt inom hälso- och sjukvården.

Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med personer med missbruksproblem är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de får kännedom om att någon kan antas vara i behov av vård enligt denna lag. Detta skall dock inte gälla myndigheter inom hälso- och sjukvården i vidare mån än som följer av andra stycket.

En läkare skall genast göra anmälan till socialnämnden, om han eller hon i sin verksamhet kommer i kontakt med någon som kan antas vara i behov av omedelbart omhändertagande enligt 13 § eller vård enligt denna lag och han eller hon bedömer att denne inte kan beredas tillfredsställande vård eller behandling genom läkarens egen försorg eller i övrigt inom hälso- och sjukvården.

När utredningen har inletts skall socialnämnden, om det inte är uppenbart obehövligt, besluta

9 § 5

När utredningen har inletts skall socialnämnden, om det inte är uppenbart obehövligt, besluta

4 Senaste lydelse 1994:96

5 Senaste lydelse 1994:96

27

Författningsförslag
SOU 2004:3

om läkarundersökning av missbrukaren samt utse en läkare för undersökningen. Läkaren skall i ett intyg ange missbrukarens aktuella hälsotillstånd.

om läkarundersökning av den enskilde samt utse en läkare för undersökningen. Läkaren skall i ett intyg ange den enskildes aktuella hälsotillstånd.

10 § 6

Av socialnämndens utredning skall framgå missbrukarens förhållanden samt tidigare vidtagna och planerade åtgärder. Av utredningen skall också framgå i vilket hem intagning kan ske och vilken vård utanför hemmet som planeras, om intagning sker.

Av socialnämndens utredning skall framgå den enskildes förhållanden samt tidigare vidtagna och planerade åtgärder. Av utredningen skall också framgå i vilket hem intagning kan ske och vilken vård utanför hemmet som planeras, om intagning sker.

11 § 7

Anser socialnämnden efter utredning att det finns skäl att bereda någon tvångsvård, skall nämnden ansöka om sådan vård hos

länsrätten.

Till ansökan skall fogas den
Till ansökan skall fogas den

utredning nämnden gjort och,
utredning nämnden gjort och

om det inte möter synnerligt hin-
ett sådant läkarintyg som avses i

der, ett läkarintyg om missbruka-
9 §.

rens aktuella hälsotillstånd.

Om ansökan inte innehåller läkarintyg eller om det behövs av

något annat skäl, får rätten besluta om läkarundersökning.

12 § 8

Har
rätten beslutat om
Har
rätten
beslutat
om

tvångsvård skall socialnämnden
tvångsvård skall
socialnämnden

se till att beslutet verkställs ge-
se till att beslutet verkställs ge-

nom att
missbrukaren bereds
nom att den enskilde bereds vård

vård i ett hem som avses i 22 §
i ett hem som avses i 22 § eller, i

eller, i fall som avses i 24 § förs-
fall som
avses
i 24 §
första

ta stycket, på sjukhus.
stycket, på sjukhus.

Rättens beslut upphör att gälla, om vården inte har påbörjats inom fyra veckor från den dag då beslutet vann laga kraft.

6 Senaste lydelse 1994:96

7 Senaste lydelse 1994:96

8 Senaste lydelse 2001:464

28

SOU 2004:3
Författningsförslag

Beslutet upphör också att gälla om, sedan vården har påbörjats, den tid som enligt 21 § inte skall räknas som vårdtid, uppgår till sammanlagt minst sex månader i följd.

13 § 9

Socialnämnden eller polismyn-
Socialnämnden får besluta att

digheten får besluta att en miss-
en person med missbruksproblem

brukare omedelbart skall omhän-
omedelbart skall omhändertas,

dertas, om
om

1. det är sannolikt att han kan
1. det är sannolikt att han el-

beredas vård med stöd av denna
ler hon kan beredas vård med

lag, och
stöd av denna lag, och

2. rättens beslut om vård inte
2. rättens beslut om vård inte

kan avvaktas på grund av att han
kan avvaktas på grund av att han

kan antas få sitt hälsotillstånd
eller hon kan antas få sitt hälso-

allvarligt försämrat, om han inte
tillstånd allvarligt försämrat, om

får omedelbar vård, eller på grund
han eller hon inte får omedelbar

av att det föreligger en över-
vård, eller på grund av att det

hängande risk för att han till
föreligger en överhängande risk

följd av sitt tillstånd kommer att
för att han eller hon till följd av

allvarligt skada sig själv eller nå-
sitt tillstånd kommer att all-

gon närstående.
varligt skada sig själv eller någon

närstående.

Kan socialnämndens beslut om omhändertagande inte avvaktas, får beslut om omhändertagande fattas av nämndens ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat. Beslutet skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

När socialnämnden har an-
När socialnämnden har an-

sökt om tvångsvård, får även rät-
sökt om tvångsvård, får även

ten besluta att missbrukaren ome-
rätten på någon av de grunder

delbart skall omhändertas.
som anges i första stycket besluta

att den enskilde omedelbart skall

omhändertas.

15 § 10

Har socialnämnden eller polis-
Har socialnämnden beslutat

myndigheten beslutat om omedel-
om omedelbart omhändertag-

bart omhändertagande, skall be-
ande, skall beslutet utan dröjs-

slutet genast underställas länsrätten
mål och senast klockan tolv första

9 Senaste lydelse 1994:96

10 Senaste lydelse 1994:96

29

Författningsförslag
SOU 2004:3

eller, om beslutet har fattats efter det att nämnden har ansökt om tvångsvård, den rätt som prövar frågan om vård.

Har polismyndigheten fattat beslutet, skall myndigheten genast underrätta socialnämnden om sitt beslut.

dagen efter beslutet om omhändertagande, skriftligen eller muntligen underställas länsrätten eller, om beslutet har fattats efter det att nämnden har ansökt om tvångsvård, den rätt som prövar frågan om vård. Muntlig underställning får göras endast om särskilda skäl föreligger.

Av underställningen skall framgå grunden för beslutet om omedelbart omhändertagande och de övriga omständigheter som är av betydelse för rättens prövning av om omhändertagandet skall bestå. Handlingarna i ärendet skall fogas till underställningen. Har underställningen skett muntligen, skall handlingarna i ärendet sändas eller lämnas till länsrätten så snart det kan ske.

16 § 11

I samband med att ett beslut
I samband med att ett beslut

om omedelbart omhändertag-
om omedelbart omhändertagande

ande underställs rätten skall den
underställs rätten skall social-

myndighet som fattat beslutet, om
nämnden, om det inte möter hin-

det inte möter hinder, låta den
der, låta den omhändertagne få

omhändertagne få del av hand-
del av handlingarna i ärendet samt

lingarna i ärendet samt under-
underrätta honom eller henne om

rätta honom om hans rätt att
rätten att

1. yttra sig skriftligt till rätten inom en viss angiven tid,

2. begära muntlig förhandling vid rätten, och

3. av rätten erhålla offentligt biträde.

Myndigheten skall också upp-
Socialnämnden skall också

lysa honom
om att
rätten
kan
upplysa den enskilde om att rät-

komma att
avgöra
målet
även
ten kan komma att avgöra målet

om yttrande inte lämnas.

även om yttrande inte lämnas.

11 Senaste lydelse 1996:1645

30

SOU 2004:3 Författningsförslag

18 §

Om
omhändertagande
har
Om omhändertagande har

beslutats enligt 13 § första eller
beslutats enligt 13 § första eller

andra stycket, skall ansökan om
andra stycket, skall ansökan om

tvångsvård ha kommit in till
tvångsvård ha kommit in till

länsrätten inom en vecka från
länsrätten inom en vecka från

det länsrätten meddelade beslut
det länsrätten meddelade beslut

att
omhändertagandet skulle
att omhändertagandet skulle

bestå. Har ansökan inte kommit
bestå.

in inom denna tid eller finner

länsrätten att det inte längre finns

skäl
för
omhändertagande,
skall

länsrätten upphäva beslutet
om

omhändertagande.

Ett beslut om omhänderta-

gande upphör att gälla när rätten

avgör frågan om vård enligt denna lag eller om den omhändertagne häktas.

18 a §

Ett beslut om omedelbart omhändertagande upphör att gälla

1. om beslutet inte har underställts länsrätten inom den tid som anges i 15 §,

2. om ansökan om vård inte har gjorts inom den tid som anges i 18 §,

3. när rätten avgör frågan om vård, eller

4. om den omhändertagne häk-

tas.

18 b §

Om det inte längre finns skäl för ett omhändertagande, skall socialnämnden omedelbart besluta att detta genast skall upphöra. Ett sådant beslut får meddelas också av rätten.

31

Författningsförslag
SOU 2004:3

20 §

Tvångsvården skall upphöra så snart syftet med vården är uppnått och senast när vården har pågått i sex månader (vårdtid). Vården skall anses påbörjad när missbrukaren på grund av beslut om omedelbart omhändertagande eller tvångsvård inställt sig vid eller förts till ett hem som avses i 22 § eller ett sjukhus. Vården upphör genom beslut om utskrivning enligt 25 §.

Tvångsvården skall upphöra så snart syftet med vården är uppnått och senast när vården har pågått i sex månader (vårdtid). Vården skall anses påbörjad när vårdtagaren på grund av beslut om omedelbart omhändertagande eller tvångsvård inställt sig vid eller förts till ett hem som avses i 22 § eller ett sjukhus. Vården upphör genom beslut om utskrivning enligt 25 §.

21 §

Som vårdtid räknas inte den
Som vårdtid räknas inte den

tid då missbrukaren
tid då vårdtagaren

1. olovligen vistas utanför ett hem som avses i 22 § eller

2. är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt.

23 § 12

För missbrukare som behöver
För vårdtagare som behöver stå

stå under särskilt noggrann tillsyn
under särskilt noggrann tillsyn

skall det finnas LVM-hem som är
skall det finnas LVM-hem som är

anpassade för sådan tillsyn.
anpassade för sådan tillsyn.

24 § 13

Vården skall inledas på sjukhus, om förutsättningar för sjukhusvård är uppfyllda och det anses lämpligt med hänsyn till den plane-

rade vården i övrigt.

Om någon behöver sjukhus-
Om någon behöver sjukhus-

vård under vårdtiden, skall han
vård under vårdtiden, skall han

beredas tillfälle till sådan vård.
eller hon beredas tillfälle till så-

Verksamhetschefen för den
dan vård.

sjukhusenhet
där
missbrukaren
Verksamhetschefen för den

vårdas skall se till att social-
sjukhusenhet dit vårdtagaren

nämnden eller den som förestår
förts skall se till att socialnämn-

vården vid LVM-hemmet genast
den eller Statens institutionssty-

underrättas,
om
missbrukaren
relse genast underrättas, om vård-

12 Senaste lydelse 1993:3

13 Senaste lydelse 1996:797

32

SOU 2004:3
Författningsförslag

önskar lämna eller redan har lämnat sjukhuset. Verksamhetschefen får besluta att missbrukaren skall hindras att lämna sjukhuset under den tid som behövs för att säkerställa att missbrukaren kan föras över till ett LVM-hem.

tagaren önskar lämna eller redan har lämnat sjukhuset. Verksamhetschefen skall besluta att vårdtagaren skall hindras att lämna sjukhuset under den tid som behövs för att säkerställa att vårdtagaren kan föras över till ett LVM-hem.

25 § 14

Om beslut har fattats om tvångsvård eller omedelbart omhändertagande enligt denna lag skall Statens institutionsstyrelse efter anmälan av socialnämnden anvisa plats i ett LVM-hem.

Om intagning i och om utskriv-
Om intagning i och om ut-

ning från ett LVM-hem beslutar
skrivning från ett LVM-hem

den som förestår vården vid hem-
beslutar
Statens institutionssty-

met.
relse.

Den som förestår vården vid
Statens
institutionsstyrelse får

ett LVM-hem får besluta att en
besluta att en intagen skall flyttas

intagen skall flyttas till ett annat
till ett annat LVM-hem, om det

LVM-hem, om det anses lämp-
anses lämpligt från vårdsynpunkt.

ligt från vårdsynpunkt och Sta-

tens institutionsstyrelse medger det.

25 a §

I samråd med den enskilde bör Statens institutionsstyrelse och socialnämnden träffa en överenskommelse om vilka insatser som skall ges den enskilde under och efter vårdtiden.

Överenskommelsen bör träffas så snart som möjligt efter det att vården har påbörjats.

26 §

Den som förestår vården vid ett LVM-hem skall fortlöpande hålla socialnämnden underrättad

Statens institutionsstyrelse skall fortlöpande hålla socialnämnden underrättad om hur vården fram-

14 Senaste lydelse 1993:3

33

Författningsförslag SOU 2004:3

om hur vården framskrider och
skrider och samråda med nämn-

samråda med nämnden i alla frå-
den i alla frågor av vikt. Före

gor av vikt. Före överflyttning
överflyttning till ett annat hem

till ett annat hem och före ut-
och före utskrivning skall sam-

skrivning skall samråd alltid ske.
råd alltid ske.

27 §

Den som förestår vården vid
Statens institutionsstyrelse skall,

ett LVM-hem skall, så snart det
så snart det kan ske med hänsyn

kan ske med hänsyn till den pla-
till den planerade vården, bes-

nerade vården, besluta att den
luta att den intagne skall beredas

intagne skall beredas tillfälle att
tillfälle att vistas utanför LVM-

vistas utanför LVM-hemmet för
hemmet för vård i annan form.

vård i annan form.

Socialnämnden skall se till att sådan vård anordnas.

Om förutsättningar för vård i
Om förutsättningar för vård i

annan form inte längre förelig-
annan form inte längre före-

ger, får den som förestår vården
ligger, får Statens institutions-

vid LVM-hemmet besluta att
styrelse besluta att vårdtagaren

missbrukaren skall hämtas tillbaka
skall hämtas tillbaka till hem-

till hemmet.
met.

30 §

Socialnämnden skall aktivt verka för att den enskilde efter vårdtiden får bostad och arbete eller utbildning samt se till att han får personligt stöd eller behandling för att varaktigt komma ifrån sitt missbruk.

Socialnämnden skall aktivt verka för att den enskilde efter vårdtiden får bostad och arbete eller utbildning samt se till att han eller hon får personligt stöd eller behandling för att varaktigt komma ifrån sitt missbruk.

30 a §

Statens institutionsstyrelse skall följa upp verksamheten enligt denna lag. Uppföljningen skall omfatta tiden såväl under som efter avslutad vård.

Socialnämnden skall till Statens institutionsstyrelse lämna de uppgifter om enskilda som Statens institutionsstyrelse behöver för att

34

SOU 2004:3 Författningsförslag

fullgöra den skyldighet som följer

av första stycket.

31 § 15

Den som vårdas enligt denna
Den som vårdas enligt denna

lag i ett LVM-hem får inte inne-
lag i ett LVM-hem får inte inne-

ha alkoholhaltiga drycker, nar-
ha alkoholhaltiga drycker, nar-

kotika, flyktiga lösningsmedel,
kotika, flyktiga lösningsmedel,

sådana medel som avses i lagen
sådana medel som avses i lagen

(1991:1969) om förbud mot vissa
(1991:1969) om förbud mot vissa

dopningsmedel eller sådana varor
dopningsmedel eller sådana varor

som omfattas av lagen (1999:42)
som omfattas av lagen (1999:42)

om förbud mot vissa hälsofar-
om förbud mot vissa hälsofar-

liga varor eller injektionsspru-
liga varor eller injektionsspru-

tor, kanyler eller andra föremål
tor, kanyler eller andra föremål

som är särskilt ägnade att använ-
som är särskilt ägnade att använ-

das för missbruk av eller annan
das för missbruk av eller annan

befattning med narkotika. Han
befattning med narkotika. På-

får inte heller inneha något annat
träffas sådan egendom som nu

som kan vara till men för vården
angetts, skall den omhändertas.

eller ordningen vid hemmet. Påträf-

fas sådan egendom som nu an-

getts, får den omhändertas.

Den som vårdas enligt denna lag i ett LVM-hem får inte heller inneha något annat som kan vara till men för vården eller ordningen vid hemmet. Påträffas sådan egendom, får den omhändertas.

32 §

Om det anses påkallat, får den som vårdas enligt denna lag kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas, när han kommer till LVM-hemmet, för kontroll av att han inte bär på sig något som han inte får inneha där. Det-

Om det anses påkallat, får den som vårdas enligt denna lag kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas, när han eller hon kommer till LVM-hemmet, för kontroll av att den enskilde inte bär på sig något som han eller hon

15 Senaste lydelse 1999:51

35

Författningsförslag SOU 2004:3

samma gäller om det under vis-
inte får inneha där. Detsamma

telsen i
hemmet uppkommer
gäller om det under vistelsen i

misstanke
att sådan egendom
hemmet uppkommer misstanke

skall påträffas hos honom.
att sådan egendom skall påträf-

fas hos honom eller henne.

Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning får inte göras mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som omständigheterna medger skall iakttas. Om möjligt skall ett

vittne närvara.

32 a § 16

Den intagne är, om inte annat
Den intagne är, om inte annat

föranleds
av
medicinska
eller
föranleds
av
medicinska
eller

liknande skäl, skyldig att efter
liknande skäl, skyldig att efter

uppmaning, vid ankomsten till
uppmaning lämna blod-, urin-

LVM-hemmet och i samband med
eller utandningsprov för kont-

vistelse i annan form enligt 27 §,
roll av om han eller hon är på-

lämna blod-, urin- eller utand-
verkad av narkotika, alkohol-

ningsprov för kontroll av om
haltiga drycker, andra berus-

han eller hon är påverkad av nar-
ningsmedel,
sådana medel
som

kotika,
alkoholhaltiga
drycker,
avses i 1 § lagen (1991:1969) om

andra
berusningsmedel,
sådana
förbud mot vissa dopningsme-

medel
som
avses i 1 §
lagen
del eller sådana medel som om-

(1991:1969) om förbud mot vis-
fattas av lagen (1999:42) om för-

sa dopningsmedel eller
sådana
bud mot vissa hälsofarliga varor,

medel som omfattas av lagen
om det kan misstänkas att den

(1999:42) om förbud mot vissa
intagne är påverkad av något

hälsofarliga varor, om det kan
sådant medel.

misstänkas att den intagne är

påverkad av något sådant medel.

33 a § 17

Den som vårdas enligt denna
Den som vårdas enligt denna

lag i ett LVM-hem har rätt att
lag i ett LVM-hem har rätt att

ringa och ta emot telefonsamtal
ringa och ta emot telefonsamtal

samt ta emot besök i den ut-
samt ta emot besök i den ut-

sträckning
som lämpligen kan
sträckning
som lämpligen
kan

ske. Den intagne får dock för-
ske. Den intagne får dock för-

vägras telefonsamtal och besök
vägras telefonsamtal och besök

16 Senaste lydelse 2001:464

17 Senaste lydelse 2001:464

36

SOU 2004:3 Författningsförslag

om det kan äventyra vården eller
om det kan äventyra vården eller

ordningen vid hemmet. Beslut
ordningen vid hemmet.

om inskränkning i rätten att föra

telefonsamtal och ta emot besök

fattas av den som förestår vården

vid hemmet.

I lagen (1996:981) om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård finns bestämmelser om besök på vårdinstitutioner enligt denna lag.

36 § 18

Har alkoholhaltiga drycker,
Har alkoholhaltiga drycker,

narkotika, flyktiga lösningsme-
narkotika, flyktiga
lösningsme-

del, sådana medel som avses i
del, sådana medel som avses i

lagen (1991:1969) om förbud mot
lagen
(1991:1969)
om förbud

vissa dopningsmedel eller sådana
mot
vissa dopningsmedel eller

varor som omfattas av lagen
sådana varor som omfattas av

(1999:42) om förbud mot vissa
lagen (1999:42) om förbud mot

hälsofarliga varor omhänderta-
vissa hälsofarliga varor omhän-

gits enligt 31 eller 35 § eller på-
dertagits enligt 31 eller 35 § eller

träffats inom ett LVM-hem utan
påträffats inom ett LVM-hem

att det finns någon känd ägare
utan att det finns någon känd

till dem, skall den som förestår
ägare till dem, skall Statens insti-

vården vid hemmet låta förstöra
tutionsstyrelse låta
förstöra eller

eller försälja egendomen enligt
försälja egendomen enligt be-

bestämmelserna om beslagtagen
stämmelserna om
beslagtagen

egendom i 2 § 1 första stycket
egendom i 2 § 1 första stycket

lagen (1958:205) om förver-
lagen (1958:205) om förver-

kande av alkoholhaltiga drycker
kande av alkoholhaltiga drycker

m.m. Belopp som erhålls vid för-
m.m. Belopp som erhålls vid för-

säljning tillfaller staten.
säljning tillfaller staten.

Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av

eller annan befattning med narkotika.

36 a §

Tvångsåtgärder
enligt
31–

35 §§ får användas
endast om de

står i rimlig proportion till syftet

med åtgärden. Är
mindre
ingri-

18 Senaste lydelse 1999:51

37

Författningsförslag
SOU 2004:3

pande åtgärder tillräckliga, skall de användas.

43 § 19

Beslut om omhändertagande enligt 13 § gäller omedelbart.

Beslut om överflyttning enligt 25 § tredje stycket får förordnas att gälla omedelbart, om det behövs från vårdsynpunkt. Andra beslut av den som förestår vården vid ett LVM-hem gäller omedelbart.

Rätten får förordna att beslut som rätten har meddelat skall gälla omedelbart.

43 a §

I 25, 27 och 36 §§ finns bestämmelser om att beslut fattas av Statens institutionsstyrelse. Härutöver fattas beslut enligt 31–35 §§ av Statens institutionsstyrelse.

Beslut om överflyttning enligt 25 § tredje stycket får förordnas att gälla omedelbart, om det behövs från vårdsynpunkt. Andra beslut av Statens institutionsstyrelse gäller omedelbart om inte något annat förordnas.

44 § 20

Beslut av den som förestår vården vid ett LVM-hem får överklagas av den enskilde hos länsrätten, om beslutet

1. gäller överflyttning eller avslag på begäran om utskrivning enligt 25 §,

2. innebär inskränkningar i särskilt fall av rätten för den som

19 Senaste lydelse 1995:1317

20 Senaste lydelse 2003:416

38

SOU 2004:3
Författningsförslag

vistas i hemmet att enligt 33 a § föra telefonsamtal eller ta emot besök,

3. gäller vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 §, eller

4. gäller förstörande eller försäljning av egendom enligt 36 §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Andra beslut enligt denna lag av den som förestår vården vid ett LVM-hem får inte överklagas.

Beslut om läkarundersökning enligt 9 § eller 11 § tredje stycket får inte överklagas.

Beslut om omhändertagande enligt 13 § första eller andra stycket får inte överklagas. Överklagande av rättens beslut om omhändertagande enligt 13 § tredje stycket är inte inskränkt till viss tid.

44 a §

Beslut av Statens institutionsstyrelse enligt denna lag i särskilda fall får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

45 § 21 Polismyndigheten skall lämna biträde för att

1. på begäran av socialnämnden
1. på begäran
av socialnämn-

eller rätten föra en missbrukare till
den eller rätten
föra en person

en beslutad läkarundersökning,
med missbruksproblem till en be-

slutad läkarundersökning,

2. på begäran av socialnämnden föra den som skall beredas vård eller som är omedelbart omhändertagen enligt denna lag till ett LVM-hem eller sjukhus,

3. på begäran av verksamhetschefen i fall som avses i 24 § tredje stycket föra den som skall beredas vård eller som är omedelbart omhändertagen enligt denna lag till ett LVM-hem, samt

4. på begäran av den som före-
4. på begäran av Statens insti-

21 Senaste lydelse 1996:797

39

Författningsförslag
SOU 2004:3

står vården vid ett LVM-hem efterforska, hämta eller förflytta någon som skall tas in i hemmet eller som vårdas där med stöd av denna lag.

tutionsstyrelse efterforska, hämta eller förflytta någon som skall tas in i hemmet eller som vårdas där med stöd av denna lag.

46 § 22

Är någon som har beretts
Är någon som har beretts

vård med stöd av denna lag
vård med stöd av denna lag

misstänkt för brott, för vilket
misstänkt för brott, för vilket

inte föreskrivs
strängare
straff
inte föreskrivs
strängare
straff

än fängelse i ett år och som hör
än fängelse i ett år och som hör

under allmänt åtal, samt har
under allmänt åtal, samt har

brottet
begåtts
innan
vården
brottet
begåtts
innan
vården

påbörjades eller under vårdti-
påbörjades eller under vårdti-

den, skall åklagaren pröva om
den, skall åklagaren pröva om

åtal lämpligen bör ske. Den som
åtal lämpligen bör ske. Statens

förestår vården vid det hem där
institutionsstyrelse eller, om vår-

den misstänkte vårdas eller, om
den har upphört, socialnämnden

vården har upphört, socialnämn-
skall därvid höras om det inte är

den skall därvid höras om det
obehövligt.

inte är obehövligt.

47 § 23

Med socialnämnden avses i
Med
socialnämnden avses i

denna lag socialnämnden i den
denna lag socialnämnden i den

kommun som enligt 2 kap. 2 §
kommun som enligt 2 kap. 2 §

socialtjänstlagen (2001:453) har
socialtjänstlagen (2001:453) har

ansvaret för att den enskilde får
ansvaret för att den enskilde får

det stöd och den hjälp som han
det stöd och den hjälp som han

behöver.
Att överflyttning av
eller hon behöver. Att överflytt-

ärenden till en annan social-
ning av ärenden till en annan

nämnd kan ske i vissa fall fram-
socialnämnd kan ske i vissa fall

går av 16 kap. 1 § socialtjänst-
framgår av 16 kap. 1 § social-

lagen.

tjänstlagen.

Beslut
om tvångsvård
enligt
Beslut om tvångsvård
enligt

5 § och med anledning av om-
5 § och med anledning av om-

händertagande enligt 13 § fattas
händertagande enligt 13 § fattas

av den länsrätt inom vars dom-
av den länsrätt inom vars dom-

22 Senaste lydelse 2001:487

23 Senaste lydelse 2001:464

40

SOU 2004:3
Författningsförslag

krets den ansvariga kommunen är belägen. Den länsrätt som meddelade beslutet om vård beslutar också i frågor som avses i 44 § första stycket.

krets den ansvariga kommunen är belägen. Den länsrätt som meddelade beslutet om vård beslutar också i frågor som avses i 44 a § första stycket.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

2. Beträffande beslut om omedelbart omhändertagande som fattats före lagens ikraftträdande gäller bestämmelserna i 15, 16 och 18 §§ i dess tidigare lydelse. Bestämmelserna i 18 a § och 18 b § skall inte tillämpas på beslut om omedelbart omhändertagande som fattats före lagens ikraftträdande.

3. Beslut som före lagens ikraftträdande fattats av den som förestår vården vid ett LVM-hem skall vid tillämpningen av denna lag anses fattade av Statens institutionsstyrelse. Beträffande rätten att överklaga sådana beslut skall dock bestämmelserna om överklagande i dess tidigare lydelse alltjämt tillämpas.

41

Författningsförslag
SOU 2004:3

2 Förslag till

lag om ändring i polislagen (1984:387)

Härigenom föreskrivs i fråga om polislagen (1984:387) att en ny paragraf – 12 a § – skall införas av följande lydelse.

12 a §

Om det finns skälig anledning anta att någon skall omhändertas med stöd av 13 § lagen (1988:870) om vård vid missbruk i vissa fall och kan socialnämndens beslut om sådant omhändertagande inte avvaktas med hänsyn till att det föreligger en överhängande och allvarlig risk för att den enskilde kommer till skada, får den enskilde tas om hand av en polisman för att genom dennes försorg skyndsamt överlämnas till sjukhus.

Bestämmelserna i första stycket innebär ingen inskränkning i möjligheterna att omhänderta en person enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

42

1 Utredningens uppdrag och arbete samt vissa principiella utgångspunkter

1.1 Utredningens direktiv

Alltsedan början av 1990-talet har den socialtjänstbaserade missbrukarvården genomgått en kraftig strukturförändring. Det har skett en tyngdpunktsförskjutning från institutionsvård till öppna vårdformer, men också från vård utan samtycke enligt LVM till behovsprövad frivillig vård enligt socialtjänstlagen. Användningen av tvångsvårdsinstitutet har i ett längre tidsperspektiv förändrats på ett mycket påtagligt sätt: Antalet ansökningar om vård har minskat avsevärt sedan ”nya” LVM:s ikraftträdande 1989, samtidigt som det har skett en märkbar förskjutning i det initiala skedet: från planerade till akuta intagningar i form av omedelbart omhändertagande. Idag inleds LVM-vistelsen i tre av fyra fall genom ett omedelbart omhändertagande.

Denna utveckling var några av skälen till att regeringen tillsatte en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av tillämpningen av LVM. Av direktiven (dir. 2002:10) framgår bland annat, att utredaren skall analysera orsakerna till ovannämnda utveckling samt bedöma hur den har påverkat de socialt mest utsatta med missbruksproblem. Analysen skall göras mot bakgrund av missbrukets och missbrukarvårdens utveckling i stort. ”Av särskilt intresse”, framhåller regeringen, ”är socialtjänstens bedömning av missbrukarens vårdbehov, vårdens innehåll och förväntade resultat samt de ekonomiska prioriteringar som ligger bakom valet av vårdform.” Kommunaliseringen den 1 juli 1994 av utrednings- och ansökningsförfarandet vid beredande av vård enligt 4 § LVM är en fråga som utredaren skall överväga om den har haft betydelse för hur LVM tillämpas.

Utredaren skall enligt direktiven också belysa LVM-vårdens och eftervårdens utformning, bland annat utifrån ”samspelet mellan SiS och socialtjänsten”.

43

Utredningens uppdrag och arbete samt vissa principiella utgångspunkter
SOU 2004:3

En central fråga i direktiven är vad som kan bidra till att stärka rättsskyddet för den enskilde klienten. Utredaren skall bilda sig en uppfattning dels om användningen av tvångsmedel inom LVM- vården, dels om de särskilda befogenheterna i LVM är ändamålsenligt och rättssäkert utformade. Denna bedömning skall grunda sig på Sveriges internationella åtagande på området för mänskliga rättigheter, däribland europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande medborgerliga friheterna (Europakonventionen) som sedan år 1995 är inkorporerad med svensk rätt. Utredaren skall föreslå förändringar som kan bidra till att stärka rättsskyddet för den enskilde ”och till att förbättra insatserna så att dessa är relevanta för den enskilde missbrukarens vårdbehov /---/.”

Det står utredaren fritt att ta upp andra näraliggande frågor ”om de kan bidra till att de mest utsatta missbrukarnas vårdbehov tillgodoses och att deras rättssäkerhet stärks”. Däremot är det klart utsagt i direktiven att det inte ingår i utredningens uppdrag att föreslå vare sig att tvångsvård enligt LVM skall avskaffas eller begränsas. Under arbetets gång har framförts att utredningen borde ta ställning till om en ny utredning bör tillsättas med syfte att göra en översyn av utformningen av LVM. Enligt regeringens direktiv är emellertid uppdraget att överväga om LVM ”i sin nuvarande utformning” motsvarar de höga krav på rättssäkerhet som måste ställas på denna typ av lagstiftning.

Regeringens direktiv är i sin helhet intagna i bilaga 1.

1.2 Rättssäkerhetsaspekter

Som framgår ovan är en av utredningens uppgifter att föreslå förändringar som kan bidra till att stärka rättsskyddet för den enskilde. Utredningen skall också analysera och bedöma om de särskilda befogenheterna i LVM är rättssäkert utformade. Mot denna bakgrund finns därför skäl att inledningsvis beröra frågan om rättssäkerhet och rättsskydd i allmänhet och frågan om LVM i synnerhet. Denna positionsbestämning är väsentlig inför den fortsatta framställningen.

Rättssäkerhet är inte ett begrepp med en entydig och klar definition. I en skrift om rättssäkerheten inom äldreomsorgen anser Socialstyrelsen (2001c), att ”i vid mening kan begreppet rättssäkerhet sägas vara synonymt med en effektivt upprätthållen rättsord-

44

SOU 2004:3
Utredningens uppdrag och arbete samt vissa principiella utgångspunkter

ning, som ger den enskilde ett visst mått av frihet och skydd från övergrepp från andra medborgare eller från samhället självt” (s. 17). Vissa allmänna kriterier brukar sägas känneteckna ett samhälle som präglas av rättssäkerhet:

• Rättslig förutsebarhet – rätten skall vara förutsägbar och all offentlig makt skall utövas genom lagarna (legalitetsprincipen i RF 1 kap. 1 §).

• Rättslig likhet – förutsebarhetskriteriet har som mål att skapa allas likhet inför lagen (likhets- och objektivitetsprincipen i RF 1 kap. 9 §).

• Rättsskydd mot integritetskränkningar – rätten skall utöva tillsyn över den offentliga makten i syfte att den enskilde skall ges skydd mot kränkande offentlig maktutövning som på olika sätt begränsar medborgarnas frihet (RF 1 kap. 2 §).

• Rättslig tillgänglighet – den enskilde medborgaren har rätt att få sin sak prövad av domstol (RF 1 kap. 8 §).

I sitt slutbetänkande Socialtjänst i utveckling (SOU 1999:97) diskuterar Socialtjänstutredningen innebörden av det materiella rättssäkerhetsbegreppet. Materiell rättstrygghet kan översättas med rättsskydd, rättstrygghet och effektivitet. 1 Socialtjänstutredningen noterade att ”det har också hävdats”, att denna typ av rättssäkerhet skulle prioriteras i SoL, ”eftersom den bättre motsvarar socialtjänstlagens arbetsmodell med en helhetssyn i den sociala arbetet”:

Materiell rättssäkerhet anses nämligen innebära ett större tolkningsutrymme för att tillgodose mer individanpassade lösningar vilket i sig minskar förutsebarheten och rättssäkerheten för den enskilde. Det traditionella rättssäkerhetsbegreppet anses bättre tillgodose kravet på förutsebarhet eftersom det utgår från att normerna anger de förutsättningar som ska vara uppfyllda för ett riktigt avgörande. Tolkningsutrymmet är då mindre. (SOU 1999:97 s. 179)

För att anknyta begreppsdiskussionen om rättssäkerhet till LVM- utredningens uppdrag ”att stärka rättskyddet för den enskilde” kan konstateras att även sistnämnda begrepp kan vara mångtydigt. 2 I detta sammanhang tar rättsskydd sikte på den materiella bestäm-

1 Se vidare Alvar Nelsons uppsats i Rättsfondens skrift Psykiatrisk tvångsvård och rättssäkerhet (1988, s. 20 ff.).

2 Inom försäkringsväsendet används exempelvis rättsskydd i betydelsen ekonomiskt skydd om försäkringstagaren som privatperson hamnar i en rättstvist som kan prövas i domstol. Rättsskyddet innebär då att försäkringen täcker ombuds- och rättegångskostnader. Jfr även Ds 2003:5 som handlar om stärkt rättsskydd för barn i gränsöverskridande fall.

45

Utredningens uppdrag och arbete samt vissa principiella utgångspunkter
SOU 2004:3

melsens reella innehåll. Ett sätt att stärka den enskildes rättsskydd kan också vara, som 1999 års skollagskommitté påpekade i sitt slutbetänkande (SOU 2002:121), att ge individen rätt att få information om och möjlighet att medverka i den process som leder fram till olika beslut samt överklaga beslut som går honom eller henne emot. Överfört på socialtjänstens ärendehandläggning betonade Socialtjänstutredningen klientens medverkan och inflytande över denna process:

Individens ställning i förhållande till myndighetens rutiner måste därför förändras i syfte att ge utrymme för medverkan och inflytande i handläggningen. Möjligheten att påverka och vara delaktig i processen är nämligen av väsentlig betydelse för att insatsen ska bli effektiv. Detta är en allmän utveckling som gäller all offentlig verksamhet. I ett vidare perspektiv är det fråga om vilken makt som ska ges till medborgarna i syfte att uppnå detta. (SOU 1999:97 s. 260)

Det nu sagda gäller naturligtvis även socialtjänstens ärendehandläggning i samband med exempelvis utredning enligt 7 § LVM.

Socialberedningen framhöll i sitt betänkande – som föregick 1981 års LVM – att just rättssäkerhetsfrågorna hade ägnats särskild uppmärksamhet, och exemplifierar sedan med åtgärder som kan sägas vara en provkarta på insatser för att stärka den enskildes rättsskydd under processen: ”Lekmannainflytandet har garanterats genom domstolsprövningen och utökats genom att viktiga beslutsfunktioner lagts på de politiskt sammansatta institutionsstyrelserna. 3 Muntlig förhandling blir obligatorisk i alla mål om beredande av vård. Den enskilde får rätt att påkalla muntlig förhandling även i andra mål enligt lagen. Den enskilde skall vidare ha rätt till offentligt biträde enligt rättshjälpslagen redan från den tidpunkt länsstyrelsen inleder utredning om beredande av vård” (SOU 1981:7 s. 8).

1.3 Uppläggningen av utredningsarbetet

Till LVM-utredningen har även förordnats experter och sakkunniga. I den fortsatta texten används begreppen utredningen och vi framför allt i anslutning till redogörelsen om utredningens inriktning, arbetssätt och arbetsformer. Begreppet jag används företrädesvis i samband med redovisningen av utredarens överväganden och för-

3 Varje LVM-hem hade tidigare sin egen styrelse.

46

SOU 2004:3
Utredningens uppdrag och arbete samt vissa principiella utgångspunkter

slag. Förslagen har visserligen diskuterats och utmejslats i nära samråd med utredningens experter och sakkunniga samt vid informella kontakter som LVM-utredningen har haft med företrädare för enskilda kommuner och statliga myndigheter, klientorganisaioner samt det forskarnätverk som har varit knutet till utredningen, men med jag-formen tydliggörs den särskilde utredarens roll som ensamt ansvarig för utredningen.

Arbetet har bedrivits parallellt inom olika delområden på grund av uppdragets karaktär och komplexitet:

Sekretariatet har gjort en omfattande litteraturgenomgång och egna empiriska undersökningar i olika kommuner, men därutöver har också externa forskare anlitats för att genomföra utredningar inom avgränsade områden. Den empiri som LVM-utredningen själv har samlat in utgörs av dels en granskning av socialtjänstens akter (totalt 148) i tre kommuner och en stadsdelsförvaltning; dels fokusgruppsintervjuer med socialarbetare verksamma i myndighetsutövningen i fem kommuner, lagfarna domare vid nio länsrätter; dels företrädare för polisen vid fem polismyndigheter; dels företrädare för beroendesjukvården vid tre länssjukhus. Utredaren och sekretariatet har också besökt cirka hälften av landets LVM-hem för att kunna bilda sig en uppfattning om de villkor och förutsättningar som institutionerna arbetar under.

Ett antal forskare har på uppdrag av LVM-utredningen belyst olika områden och frågeställningar som anknyter till våra direktiv. Dessa rapporter spänner över ett brett fält och har alla tillfört utredningen värdefull kunskap. Delar av slutsatserna har beaktats i betänkandets allmänna del. Därutöver har rapporterna samlats i en särskild volym som utgör betänkandets bilagedel. Forskningsrapporterna har alla seminariebehandlats med disputerade forskare som kommentatorer.

Till utredningen har funnits en referensgrupp av forskare som vid ett seminarium hösten 2003 framförde synpunkter på underlagsmaterial som utarbetats inom sekretariatet. I denna referensgrupp har ingått professor Mats Berglund, teol dr Erik Blennberger, docent Mats Fridell, dr med.vet. Arne Gerdner, professor Lars Oscarsson, professor Vera Segraeus, fil dr Anette Skårner, docent Kerstin Stenius samt docent Agneta Öjehagen.

Till utredningen har också i slutskedet varit knuten en referensgrupp med tre kommunföreträdare vilka likaledes har förmedlat värdefulla synpunkter utifrån sina erfarenheter av socialtjänstbas-

47

Utredningens uppdrag och arbete samt vissa principiella utgångspunkter
SOU 2004:3

erad missbrukarvård: Marianne Bergman (Sundsvall), Erik Kangeryd (Jönköping) och Jan-Åke Sandell (Norrköping).

Utredningen har även biträtts av sociologen Lars G Johansson som svarat för kategoriserings- och analysarbete beträffande den enkätundersökning som utredningen har låtit genomföra i samtliga kommuner; fil kand Lena Brandt och fil dr Arne Gerdner som genomfört olika typer av statistiska bearbetningar och analyser; fil mag Marija Milivojevic som bland annat har genomfört en kartläggning av kommunernas rutiner när omedelbart omhändertagande enligt LVM aktualiseras; jur kand Susanne Adlercreutz som läst igenom och aktivt kommenterat olika textavsnitt; fil dr Håkan Leifman som tagit fram statistik om alkoholkonsumtionen, doktorand Jessica Storbjörk som gjort en kartläggning avseende 2002 års HVB-hem; docent Kerstin Stenius, fil dr Dolf Tops och departementssekreterare Ian MacArthur som var för sig har skrivit om vissa länders lagstiftning och tillämpning av tvångsvård i samband med missbruk; doktorand Karl Harald Søvig vid Universitetet i Bergen, som lämnat värdefulla synpunkter på en underbilaga om norsk lagstiftning.

Utredningen har inom ramen för sitt kartläggningsarbete genomfört fokusgruppsintervjuer med företrädare för länsrätter, polismyndigheter, beroendevården och socialtjänsten i olika kommuner runt om i landet. Utredningen har också haft sammanträffanden med företrädare för Sosialdepartementet i Oslo och Socialministeriet i Köpenhamn.

Under arbetets gång har utredningen också, i enlighet med sina direktiv, haft fortlöpande kontakter med regeringens samordnare och stf. samordnare i narkotikafrågor (Mobilisering mot Narkotika). Utredningen har också inhämtat synpunkter från vissa klientorganisationer.

1.4 Betänkandets disposition

Betänkandet består av 18 kapitel. Kapitel 2–15 innehåller en allmän redogörelse för olika sakområden. I kapitel 16 redovisas mina överväganden och förslag. Kapitel 17 innehåller en konsekvensbeskrivning med anledning av förslagen. I kapitel 18 slutligen redovisas författningskommentarer.

Utredningen har i några fall tagit fram underlagspromemorior som av utredaren har bedömts förmedla fördjupad kunskap inom

48

SOU 2004:3
Utredningens uppdrag och arbete samt vissa principiella utgångspunkter

skilda områden, men som inte primärt ligger till grund för senare redovisade överväganden och förslag. Det rör sig om redogörelser som innehåller historik och en redovisning av tvångslagstiftning i några enskilda länder. Dessa redogörelser fogas som bilagor till betänkandet.

Till betänkandet fogas också en separat volym som innehåller forskningsrapporter vars innehåll respektive forskare själv ansvarar för.

49