SOU 2005:111

12 Allmänt tillämpliga bestämmelser

12.1 Utgångspunkter

Bedömning : Det finns utrymme för autonom rätt som till sitt innehåll kan avvika från det EG-rättsliga och det konventions- baserade regelverket.

Enligt direktiven skall utredningen överväga om vissa bestämmelser i 1996 års Haagkonvention lämpligen även bör återfinnas i de allmänt tillämpliga lagarna. Det står vidare utredningen fritt att vid sidan av konventionens bestämmelser överväga andra autonoma bestämmelser. För att kunna fullgöra utredningsuppdraget i dessa delar måste räckvidden av konventionens bestämmelser och övrig konventionsbaserad lagstiftning och EG-rätt klargöras.

Såväl enligt Bryssel II-förordningen som 1996 års Haag- konvention och annan konventionsbaserad lagstiftning finns ett utrymme för tillämpning av autonom rätt i förhållande till icke- fördragsslutande stater. Det gäller oavsett om 1996 års Haag- konvention blir framgångsrik i det avseendet att den ratificeras av många stater. I praktiken blir det dock aldrig en sådan anslutning att dess regler kan anses tillräckliga för att tillgodose skyddet för de barn som bör skyddas. Av denna orsak måste det säkerställas att Sverige har en adekvat autonom rätt till skydd för barn som täcker de situationer som faller utanför den EG-rättsliga och den konven- tionsbaserade lagstiftningen.

Den autonoma rätten behöver inte överensstämma med bestäm- melserna i de nämnda internationella regelverken, även om det är en fördel för rättstillämparen om de olika bestämmelserna motsvarar varandra. På så sätt blir hela regelsystemet tydligare. Både Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention vilar på lösningar som har bedömts vara bäst för barnet. Det som i dessa instrument har bedömts vara ändamålsenligt och i barnets intresse

297

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

torde i många fall kunna antas vara bäst för barnet även i den autonoma rätten.

Vissa av bestämmelserna i Bryssel II-förordningen och i 1996 års Haagkonvention är redan till sin karaktär allmänt tillämpliga (se vidare avsnitt 12.2), i den bemärkelsen att de omfattar alla barn som har hemvist i en medlemsstat i EU (med undantag för Danmark) eller i en fördragsslutande stat, eller vistas i en sådan stat när barnets hemvist inte kan fastställas. Härav följer att den autonoma rätten kommer att få ett annorlunda tillämpningsområde framöver. Tidigare har den konventionsbaserade lagstiftningen gällt i förhållande till vissa stater medan den autonoma rätten på ett heltäckande sätt har reglerat förhållandet till övriga stater. Genom att Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention innehåller ett antal till sin karaktär allmänt tillämpliga bestäm- melser får den autonoma rätten en annan roll. Den autonoma rätten kommer inte längre att innebära en heltäckande reglering, utan kommer att vara aktuell som komplement till den EG-rättsliga och den konventionsbaserade lagstiftningen i den utsträckning dessa inte är heltäckande. Utredningen föreslår i avsnitt 5.2 att den autonoma rätten skall vara subsidiär i förhållande till bestämmelserna i den inkorporerade konventionen.

12.2 Autonom rätt obehövlig i vissa fall

Bedömning : I den utsträckning de internationella instrumenten innehåller bestämmelser av allmänt tillämplig karaktär saknas behov av svenska autonoma bestämmelser.

Som framgår i avsnitt 7 så kommer vissa av bestämmelserna i Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention att ge svenska myndigheter behörighet i förhållande till alla barn som har hemvist i Sverige eller som befinner sig här. Det gäller artiklarna 5, 6, 11 och 12 1996 års Haagkonvention. Nämnda bestämmelser är således allmänt tillämpliga i sig själva. Så är inte fallet för artiklarna 7–10 och 13.

När det gäller tillämplig lag kan konstateras att bestämmelserna om lagval i ex lege- och liknande situationer (artikel 16), om utövande av föräldraansvar (artikel 17) och om skydd för tredje man (artikel 19) är allmänt tillämpliga till sin natur. Det för- hållandet att föräldraansvar enligt artikel 16 får upphävas, eller

298

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

villkoren ändras genom åtgärder som vidtas enligt konventionen (artikel 18) innehåller visserligen en koppling till konventionens behörighetsregler. Bestämmelsen kan dock sägas vara en på- minnelse om att svenska myndigheter, när de är behöriga, kan upphäva och meddela ändringar i fråga om föräldraansvar. Bestäm- melserna i artiklarna 20–22 är kopplade till andra artiklar i lagvals- kapitlet, och i den mån dessa är allmänt tillämpliga gäller förstås samma förhållande för artiklarna 20–22 1996 års Haagkonvention. Det anförda innebär att samtliga bestämmelser i 1996 års Haag- konvention med undantag av artikel 15 kan sägas vara allmänt tillämpliga till sin natur.

Bestämmelserna om erkännande och verkställighet i 1996 års Haagkonvention (dvs. artiklarna 23–28) gäller dock endast mellan fördragsslutande stater. Det finns alltså inte någon bestämmelse som är allmänt tillämplig till sin natur. Det får till följd att ett avgörande som har meddelats i en icke-fördragsslutande stat får erkännas eller förklaras verkställbart om det finns stöd i den auto- noma rätten. För svensk del finns emellertid inte några allmänt gällande bestämmelser om erkännande eller verkställbarhet.

När det slutligen gäller bestämmelserna om samarbete, de allmänna bestämmelserna och slutbestämmelserna i 1996 års Haagkonvention är flertalet av dem avsedda att tillämpas i förhållandet mellan de fördragsslutande staterna (artiklarna 29–35, artikel 37 [delvis], artiklarna 38 och 39 samt artiklarna 41–63). Vissa bestämmelser är emellertid tillämpliga i förhållande till alla stater, oavsett om de är anslutna till 1996 års Haagkonvention eller inte. Bestämmelsen som ålägger behöriga svenska myndigheter att underrätta myndigheterna i en annan stat om barnet utsätts för allvarlig fara (artikel 36) är en sådan bestämmelse. Även be- stämmelsen som föreskriver hinder mot att lämna upplysningar i vissa fall (artikel 37) är allmänt tillämplig. Underrättelseskyldig- heten påverkar inte någon bestämmelse i den svenska autonoma rätten. Bestämmelsen om intyg beträffande en persons egenskaper och befogenheter (artikel 40) kan också sägas vara allmänt tillämplig. Svenska myndigheter är nämligen skyldiga att utfärda intyg enligt denna bestämmelse under de villkor som framgår av artikeln, oavsett om personen i fråga har anknytning till en annan stat genom t.ex. medborgarskap.

Av det anförda följer att det finns ett flertal bestämmelser i 1996 års Haagkonvention som till sin karaktär är allmänt tillämpliga och som efter ett svensk tillträde till konventionen kommer att gälla

299

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

direkt i Sverige. Vid sidan av dessa bestämmelser saknas såväl utrymme för, som behov av, autonoma internationellt privat- rättsliga behörighetsbestämmelser. För de konventionsbestämmel- ser som inte är allmänt tillämpliga till sin natur får övervägas i vilken utsträckning som motsvarande reglering bör återfinnas i den svenska autonoma lagstiftningen.

12.3 En ny lag om internationella föräldraansvarsfrågor

12.3.1 En ny lag

Förslag : En ny lag införs med avseende på frågor om vårdnad m.m. Lagen skall tillämpas när det finns anknytning till en annan stat och när ingen EG-rättslig eller konventionsbaserad lagstiftning är tillämplig.

Utredningen anser att det är motiverat att de bestämmelser som i dagsläget finns för såväl vårdnad som förmynderskap och godman- skap m.m. i internationella förhållanden bör samlas i en lag. De bestämmelser som finns i 1904 års lag om dessa frågor bör därvid lyftas ut och samlas i en ny lag tillsammans med de nya bestäm- melser som det kan finnas behov av. De bestämmelser i 1904 års lag som det inte längre finns behov av bör samtidigt upphävas. Den föreslagna lagen kommer att bli tillämplig först sedan det konsta- terats att varken Bryssel II-förordningen eller konventionsbaserad lagstiftning är tillämplig. (I vissa fall är t.ex. 1931 års förordning tillämplig.) Detta bör anges i lagens inledande bestämmelse.

Det finns starka skäl för att göra en översyn av de bestämmelser om äktenskapsmål och förvaltarskap som därefter kommer att finnas kvar i 1904 års lag. Det kan också med fördel övervägas att intill dess en grundlig genomgång av lagen kan göras, ändra kapitelindelningen så att lagen blir mer samlad. Av tidsskäl lägger dock utredningen inte några förslag i dessa avseenden.

300

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

12.3.2 Föräldraansvar

Förslag : Begreppet föräldraansvar införs i den nya lagen.

Det har i tidigare sammanhang övervägts om begreppet ”föräldra-

ansvar” borde införas i svensk rätt

(se t.ex. SOU 1979:63,

prop. 1981/82:168, SOU 1995:79 och

prop. 1997/98:7 s. 37).

Begreppet har då använts i en snävare betydelse än som det är definierat i 1996 års Haagkonvention. Utredningen om barnens rätt föreslog att uttrycket vårdnad skulle ersättas med uttrycket föräldraansvar (SOU 1979:63 s. 61 f). Det ansågs att föräldrarnas ansvar för sina barn på detta sätt skulle komma till ett tydligare uttryck och att man skulle komma ifrån sammanblandningen mellan den juridiska vårdnaden och den faktiska vården. Departementschefen ansåg dock att uttrycket föräldraansvar hade nackdelar av annat slag. Bland annat ansågs begreppet motsägelse- fullt i den mån det juridiska ansvaret för barnet anförtros åt en annan person än barnets förälder. Av psykologiska skäl framstod det också som olämpligt att en förälder som inte betros med det juridiska ansvaret berövas sitt föräldraansvar (prop. 1981/82:168 s. 21). Uttrycket vårdnad behölls därför.

Frågan har senare övervägts av Vårdnadstvistutredningen (SOU 1995:79 s. 69 ff), som inte ansåg att det fanns tillräckliga skäl för att ersätta vårdnad med föräldraansvar. Vårdnadstvist- utredningen anförde därvid bl.a. att det kan finnas fall där en förälder helt fråntas den rättsliga vårdnaden men att denna förälder fortfarande har ett stort ansvar för sitt barn, inte bara en skyldighet att betala underhåll utan främst att umgås och hålla kontakt med barnet. Ett byte av terminologi från ”vårdnad” till ”föräldraansvar” skulle i många fall motverka syftet att i högre grad betona föräldrarnas ansvar för sina barn, och de föräldrar som förlorar föräldraansvaret skulle kunna få uppfattningen att han eller hon helt och hållet fråntagits ansvaret för barnet. Eftersom den språkliga innebörden av föräldraansvar är betydligt vidare än vårdnad skulle den juridiska avgränsningen av begreppet föräldra- ansvar också komma att bli långt snävare än den språkliga, vilket skulle kunna leda till en begreppsförvirring (SOU 1995:79 s 71 f). Regeringen, och alla remissinstanser utom en, delade Vårdnads- tvistutredningens uppfattning att termen vårdnad skulle behållas (prop. 1997/98:7 s. 37). Det konstaterades i propositionen att det i engelskan visserligen används ett begrepp som närmast kan

301

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

översättas med föräldraansvar, nämligen ”parental responsibility”, men att detta begrepp har ett mera vidsträckt innehåll än det svenska begreppet vårdnad, som på engelska närmast motsvaras av ”custody”. Den missuppfattning som ibland förekommer när det gäller betydelsen av begreppet vårdnad går till stor del att komma till rätta med genom information.

Sedan dessa uttalanden gjordes har begreppet föräldraansvar införts i svensk rätt genom Bryssel II-förordningen, som är tillämplig på civilrättsliga frågor om tillerkännande, utövande, delegering, upphörande eller begränsande av föräldraansvar (artikel 1.1 b Bryssel II-förordningen). Föräldraansvar i 1996 års Haagkonventions mening omfattar ”vårdnad eller varje liknande förhållande som avgör föräldrars, förmyndares eller andra rättsliga företrädares rättigheter, befogenheter och ansvar i förhållande till barnets person eller egendom” (artikel 1.2 1996 års Haag- konvention). Genom Bryssel II-förordningen och ett svenskt tillträde till 1996 års Haagkonvention har svenska myndigheter att tillämpa ett begrepp, föräldraansvar, som tveklöst omfattar långt mer än det svenska begreppet vårdnad. För rättstillämparen vore det då enklare att samtliga bestämmelser som rör frågor om vårdnad, förmynderskap, godmanskap m.m. (dvs. föräldraansvar), utgår från samma definition som används i de regelverk som är primärt tillämpliga. Utredningen anser därför att begreppet föräldraansvar också bör införas i den svenska autonoma inter- nationella privaträtten. Det faller sig därvid naturligt att genom en hänvisning ansluta sig till definitionen i 1996 års Haagkonvention eftersom konventionen är det instrument som kan antas få det vidaste tillämpningsområdet. Den definitionen är också enklare ut- formad. Det kan slutligen nämnas att Europarådet i ett dokument 1 har framfört en annan möjlig definition som dock i väsentliga hänseenden motsvarar definitionen i 1996 års Haagkonvention.

Den svenska autonoma rätten bör, på samma sätt som konventionen, omfatta såväl civilrättsliga som offentligrättsliga frågor om föräldraansvar. En sådan lösning är att föredra eftersom gränsen mellan civilrätt och offentlig rätt på området kan vara svår att dra. Eftersom lagen är avsedd att tillgodose skydd åt barn och barns egendom i de situationer som faller utanför Bryssel II- förordningens och 1996 års Haagkonventions tillämpningsområde

1 Ett dokument kallat ”White paper on principles concerning the establishment and legal consequences of parentage”, upprättat den 15 januari 2002.

302

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

finns det inte heller anledning att göra lagens tillämpningsområde snävare än konventionens.

Införandet av begreppet föräldraansvar med ett i sak brett tillämpningsområde medför att samma internationellt privat- rättsliga regler kommer att gälla för vårdnad, förmynderskap, godmanskap m.m., dvs. de olika aspekterna av föräldraansvaret, i den föreslagna lagen.

12.3.3 Behörighet

12.3.3.1 Allmänt

Frågan i vilken utsträckning svenska myndigheter skall vara behöriga att handlägga mål och ärenden med utländsk anknytning är av stor betydelse. Svensk domsrätt har i olika sammanhang betraktats ur ett partsperspektiv. Så snart det finns ett praktiskt behov eller ett rimligt intresse av det, bör parter beredas möjlighet att få sin sak behandlad av en svensk domstol eller myndighet. I en del fall kan emellertid anknytningen till Sverige och svenska intressen vara så svaga att det inte är rimligt att svenska myndig- heters tid och arbete tas i anspråk. 2 För utredningens arbete måste dock ett vidare perspektiv anläggas. Det är inte i första hand parternas intressen som skall styra utan barnets skyddsbehov. Behörighetsfrågan måste också ställas i relation till frågan om erkännande av utländska avgöranden. Om utländska avgöranden erkänns minskar behovet av svensk behörighet som en form av nödfallskompetens för att tvisten skall kunna lösas. Att en dom i saken meddelad i barnets hemvistland inte skulle erkännas eller vara verkställbar i Sverige var t.ex. ett av skälen för svensk domsrätt i NJA 1988 s. 538.

2 Se SOU 1987:18 s. 112 ff och SOU 1989:100 s. 181 f.

303

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

12.3.3.2 Yrkande om föräldraansvar

Förslag: S venska myndigheter ges behörighet i frågor om föräldraansvar i förhållande till ett barn som är svensk med- borgare med hemvist utomlands. En grundläggande förut- sättning för svensk behörighet är att det är till barnets bästa. För behörighet krävs också att myndigheterna i barnets hemviststat, eller vistelsestat för det fall barnets hemvist inte kan fastställas, inte anser sig vara behöriga eller om det annars finns särskilda skäl.

Bestämmelsen i 4 kap. 1 § 1904 års lag angående myndig- heters behörighet upphävs.

Vårdnad m.m.

När det gäller vårdnadsfrågor utan anknytning till ett äktenskaps- mål är, som nämns i avsnitt 3.3.1, svensk domsrätt inte reglerad i lag. Sedan Bryssel II-förordningen trätt i kraft och när Sverige tillträtt 1996 års Haagkonvention finns en lagreglering för de fall då barnet har hemvist här i landet. I svensk praxis sedan tidigare har det ansetts befogat att svensk domstol i vissa fall har internationell behörighet i frågor om vårdnad m.m. trots att barnet inte har hemvist i Sverige. Ett viktigt skäl i detta sammanhang är att vårdnadsavgöranden som huvudregel inte gäller i Sverige. Svensk domsrätt har därvid ansetts behöva utvidgas för att undvika juridiskt vakuum. 3 Så länge barnet inte har sitt hemvist i en för- dragsslutande stat, eller en av EU:s medlemsstater, finns inte något hinder mot att en sådan praxis tillämpas även i fortsättningen.

Förmynderskap (4 kap. 1 § 1904 års lag)

Som framgår i avsnitt 3.3.4 får rätten i vissa fall anordna för- mynderskap för en svensk medborgare med hemvist utomlands (4 kap. 1 § 1904 års lag). Best ämmelsen är en kombinerad behörig- hets- och lagvalsbestämmelse. Se vidare avsnitt 12.3.4 beträffande lagvalsfrågan.

Bestämmelsen blir inte tillämplig om den svenska medborgaren har sitt hemvist i en stat som tillämpar Bryssel II-förordningen

3 Se Michael Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 6 uppl. 2004, s. 218.

304

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

eller 1996 års Haagkonvention. I de fallen är det hemviststaten som har behörighet och svenska myndigheter får inte grunda sin behörighet på nationell lagstiftning. Men om den svenska med- borgaren i stället har sitt hemvist i en tredje stat är bestämmelsen tillämplig i och för sig, och det finns ett visst utrymme för bestämmelsen även om tillämpningsområdet har begränsats kraftigt.

En ny bestämmelse om yrkande om föräldraansvar

Det finns alltså ett visst utrymme för en reglering av behörighet i svensk autonom rätt, även om det är begränsat. Frågan är om det är önskvärt att det finns svensk behörighet om barnet inte har hemvist här, och i så fall om det bör införas en bestämmelse i den nya lagen och hur den bestämmelsen bör formuleras.

Frågan har tidigare övervägts både när det gäller förmynderskap och godmanskap och vårdnad. I sitt betänkande Internationella förmynderskapsfrågor (SOU 1987:73) föreslog förmynderskaps- utredningen beträffande utomnordiska förmynderskapsfrågor (se s. 132 f) att svenska myndigheter skulle kunna tillerkännas be- hörighet för en svensk medborgare med hemvist utomlands även efter en övergång till hemvistprincipen, för det fall myndigheterna i den nya hemviststaten skulle sakna domsrätt. Remissinstanserna hade inte någon erinran mot förslaget. Dock föreslog en remissinstans (Stockholms tingsrätt) att det skulle finnas utrymme för svenska myndigheter att ingripa till skydd för svenska underåriga med- borgare utan hemvist i Sverige men med stark anknytning hit, oavsett om hemvistlandets myndigheter är behöriga att ta sig an en aktuell förmynderskapsfråga eller inte.

Förmynderskapsutredningen föreslog ett par år senare i sitt betänkande Adoptionsfrågor (SOU 1989:100) en bestämmelse som ger svensk domstol behörighet i frågor om vårdnad om eller um- gänge med barn om barnet är svensk medborgare med hemvist utom- lands, såvida hemviststatens myndigheter saknar behörighet. 4 Denna bestämmelse ansågs kunna få betydelse i fall då barnets hemvist- lands internationellt privaträttsliga regler anger medborgarskapet som enda anknytningsfaktor för domsrätt. 5

4 Se SOU 1989:100 s. 30, förslaget i 6 kap. 2 § första stycket 3.

5 Se SOU 1989:100 s. 208.

305

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

Utrymmet för den autonoma rätten vid sidan av Bryssel II- förordningen och 1996 års Haagkonvention är visserligen begrän- sat, men det kommer alltid att finnas fall som inte regleras genom det internationella samarbetet. Det finns då starka skäl för att i svensk lag reglera domstols behörighet i frågor om föräldraansvar när barnet har hemvist i en tredje stat.

Utredningen anser att förmynderskapsutredningens förslag fort- farande är relevanta. 1996 års Haagkonvention tillämpar hemvist- principen som en grundläggande princip och i Bryssel II-förord- ningen och i nordiska förhållanden tillämpas den redan. Fördelarna med hemvistprincipen framför nationalitetsprincipen har tagits upp redan i avsnitt 5.1.1. Det framstår därför som naturligt att låta hem- vistprincipen vara styrande även för den svenska autonoma rätten. På detta sätt blir regelverken också mer enhetliga.

En tillämpning av hemvistprincipen innebär att det är barnets hemviststat som är primärt behörig, även om barnet är svensk med- borgare. Av rättssäkerhetsskäl bör det dock finnas en ”säkerhets- ventil” som ger svenska myndigheter behörighet i vissa fall även när ett barn har hemvist i en främmande stat som inte tillämpar Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention. Det bör gälla de fall då hemviststatens myndigheter inte anser sig vara behöriga. Om barnets hemvist inte kan fastställas bör på motsvarande sätt gälla att myndigheterna i barnets vistelsestat inte anser sig vara behöriga. Det skall dock noteras att det inte är fråga om att acceptera vistelsestatens behörighet annat än i de sällsynta fall då barnets hemvist inte kan fastställas, vilket innebär att bestämmelsen i det avseendet sällan torde aktualiseras.

Det kan dock finnas även andra situationer när det kan vara motiverat med svensk domsrätt. Så kan t.ex. vara fallet om det dröjer oacceptabelt lång tid innan den svenska myndigheten kan få ett svar från den utländska myndigheten om den anser sig vara behörig eller inte. Det bör därför finnas en möjlighet för den svenska myndigheten att utöva behörighet om det finns särskilda skäl. Vid denna bedömning bör samtliga omständigheter vägas in och barnets anknytning till Sverige beaktas. Bedömningen bör alltid ha sin grund i vad som är bäst för barnet i det enskilda fallet. Det kan dock noteras att ett av de tidigare skälen för svensk behörighet (jämför t.ex. NJA 1995 s. 770), nämligen att ett avgörande i den utländska staten inte skulle erkännas i Sverige, får minskad betydelse eftersom utredningen föreslår att utländska

306

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

avgöranden som huvudregel skall erkännas i Sverige (se vidare avsnitt 12.3.5.1).

Utredningens förslag överensstämmer i stora delar med tidigare utredningars förslag, men får ett vidare tillämpningsområde i och med att lagen gäller frågor om föräldraansvar. På detta sätt åstad- koms en ordning där åtgärder till skydd för barnets person och åtgärder till skydd för barnets egendom behandlas på samma sätt, och där klassificeringen av en åtgärd som civilrättslig eller offentlig- rättslig är ointressant. Det som är viktigt är att den autonoma rätten kan hantera samtliga de situationer som inte omfattas av en annan reglering. Utredningen föreslår således en bestämmelse som ger svenska myndigheter behörighet i frågor om föräldraansvar om hemviststatens myndigheter inte anser sig vara behöriga, eller om det annars finns särskilda skäl.

Den föreslagna bestämmelsen bör ersätta behörighetsbe- stämmelsen i 4 kap. 1 § 1904 års lag. Enligt denna bestämmelse får emellertid regeringen också meddela särskilda bestämmelser om vården av underårigs värdehandlingar och förordna svensk diplo- matisk eller konsulär tjänsteman att vara överförmyndare. Varken Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention har någon detaljreglering i motsvarande avseende. Såvitt framkommit vid kontakter med Utrikesdepartementet har det mellan år 1969 och år 2005 (september) förekommit 47 ärenden där regeringen har för- ordnat överförmyndare för ett barn som är svensk medborgare med hemvist utomlands. Det är främst fråga om fall då ett barn har tillgångar i Sverige eller när det är aktuellt att överföra bankmedel till barnets hemviststat. För närvarande finns det inte någon över- förmyndare som utsetts med stöd av bestämmelsen. Det är vidare på så sätt att beslut med särskilda bestämmelser om vården av underårigs värdehandlingar enligt uppgift inte förekommer, det blir i stället en praktisk fråga som hanteras genom att överförmyndaren på den svenska ambassaden i utlandet kontaktar Stockholms tings- rätt och Stockholms överförmyndarnämnd med frågor. Utred- ningen anser att den nya lagen precis som 1996 års Haag- konvention och Bryssel II-förordningen bör vara allmänt hållen och inte innehålla någon specialreglering av någon särskild fråga om föräldraansvar såvida det inte finns skäl för det. Den aktuella bestämmelsen har dessutom tillämpats i mycket begränsad om- fattning. Det kan också noteras att en överförmyndare som utses med stöd av bestämmelsen inte har några befogenheter i barnets hemviststat såvida inte den aktuella staten tillåter det. Utredningen

307

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

anser att det saknas skäl att behålla bestämmelsen i den nya lagen. Sammanfattningsvis bör således 4 kap. 1 § 1904 års lag angående myndigheters behörighet upphävas (för lagvalsfrågan, se avsnitt 12.3.4.1).

12.3.3.3 Yrkanden i vissa äktenskapsmål

Förslag: 3 kap. 6 § 1904 års lag ändras så att den inte längre reglerar frågor om vårdnad. En bestämmelse införs i den nya lagen som ger svensk domstol behörighet att ta upp en fråga om vårdnad, boende eller umgänge i ett äktenskapsmål som prövas enligt 3 kap. 1904 års lag.

I 3 kap. 6 § 1904 års lag finns en bestämmelse som tillåter att frågor angående vårdnaden om (och underhåll till) barn får upptas i äktenskapsmål. Som utredningen konstaterar i avsnitt 7.6.3 kommer det alltjämt att finnas ett visst utrymme för tillämpning av denna bestämmelse vid sidan av Bryssel II-förordningen och efter ett svenskt tillträde till 1996 års Haagkonvention.

Äktenskapsmål enligt 1904 års lag avser dessutom, förutom mål om äktenskapsskillnad, även mål där tvistefrågan är om man och kvinna är förenade i äktenskap med varandra eller inte (3 kap. 1 § 1904 års lag). Bryssel II-förordningen å sin sida omfattar frågor om äktenskapsskillnad, hemskillnad och annullering av äktenskap. Även om äktenskaps giltighet inte bokstavligen omfattas av förord- ningen är det möjligt att ”annullering” kan tolkas på ett sätt som omfattar äktenskaps bestående i vid bemärkelse. Det är alltså tänk- bart att Bryssel II-förordningen skulle kunna omfatta även tvister om äktenskaps giltighet. 6 Det är EG-domstolen som i sista hand avgör hur begreppet skall tolkas. Innan det är avgjort om annulle- ring avser även frågan om äktenskaps giltighet (och tillämpnings- området för 3 kap. 2 § 1904 års lag begränsas ytterligare) utgår utredningen från att samtliga punkter i 3 kap. 2 § 1904 års lag fortfarande kan bli tillämpliga i någon situation.

Även om äktenskapsmål efter ikraftträdandet av Bryssel II- förordningen allt mer sällan prövas i enlighet med 1904 års lag (Bryssel II-förordningen ger en tämligen vidsträckt behörighet), så

6 Michael Bogdan är dock av uppfattningen att domsrättsreglerna i 3 kap. 2 § 1904 års lag behåller viss självständig betydelse eftersom de till skillnad från Bryssel II-förordningen även omfattar tvister om äktenskaps giltighet. Se Michael Bogdan, a.a. s. 186 f.

308

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

finns det alltjämt ett antal situationer då svensk domstol kan pröva ett äktenskapsmål enligt denna lag. Den svenska domstolen bör i den mån utrymme finns även fortsättningsvis kunna pröva en fråga om vårdnad, boende eller umgänge i samband med äktenskapsmålet. Utredningen anser att det, med avvikelse från användningen av det nya begreppet ”föräldraansvar”, uttryckligen bör anges vilka yrkanden som kan tas upp i äktenskapsmålet. Förebilden är artikel 10 1996 års Haagkonvention, enligt vilken myndigheterna i en fördragsslutande stat som prövar ett äktenskapsmål under vissa förutsättningar får vidta åtgärder till skydd för ett barns person eller egendom om lagen i staten föreskriver det. Enligt 14 kap. 7 § äktenskapsbalken får, såvitt är aktuellt här, frågor om vårdnad, boende och umgänge tas upp i äktenskapsmålet. Det är däremot inte tillåtet att ta upp frågor om förmynderskap eller godmanskap i äktenskapsmålet. Av denna anledning anser utredningen att det finns anledning att precisera vilka föräldraansvarsfrågor som kan tas upp i äktenskapsmålet genom att göra en uppräkning av de yrkanden som tillåts, nämligen vårdnad, boende och umgänge. Den del av 3 kap. 6 § 1904 års lag som avser underhåll bör tills vidare finnas kvar i 1904 års lag och omfattas av den föreslagna översynen (jämför avsnitt 12.3.1).

När det gäller den närmare utformningen av bestämmelsen kan noteras att det redan finns ett förslag om ändring av nuvarande 3 kap. 6 § 1904 års lag som är under behandling i Justitiedeparte- mentet. I departementspromemorian Stärkt rättsskydd för barn i gränsöverskridande fall (Ds 2003:5) föreslås att frågor angående vårdnaden om barn får tas upp i äktenskapsmålet, om barnet har hemvist här i landet. När barnet inte har hemvist här, får sådana frågor tas upp om det är till barnets bästa och åtminstone en av makarna har vårdnaden om barnet och domstolens behörighet har godkänts av båda makarna. 7

Nämnda förslag kommer inte att kunna genomföras i sin nuvarande form med hänsyn till bestämmelserna i Bryssel II- förordningen och 1996 års Haagkonvention (jämför resonemanget kring utrymmet för autonom rätt ovan samt i avsnitt 7.6.3), utan behöver justeras. Om barnet har hemvist i Sverige blir Bryssel II- förordningen tillämplig på frågor om föräldraansvar – och det blir inte aktuellt att tillämpa svensk autonom rätt. Barnet kan inte heller ha hemvist i en stat som tillämpar Bryssel II-förordningen,

7 Ds 2003:5 s. 113 ff. I promemorian föreslås också en ändring med avseende på underhåll som inte berörs här.

309

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

eller i en fördragsslutande stat. Att det är på detta sätt behöver inte skrivas ut i den autonoma lagen eftersom det följer redan av att lagen blir tillämplig först om ingen annan EG-rättslig eller konventionsbaserad lagstiftning är tillämplig. Tillämpningen av den autonoma bestämmelsen förutsätter i detta avseende att barnet har hemvist i en tredje stat.

Ett självklart rekvisit är att det måste vara till barnets bästa att domstolen tar upp en fråga om föräldraansvar trots att barnet inte har hemvist i Sverige. Hemvistprincipens grundsats är ju att det är myndigheterna i den stat där barnet har sitt hemvist som är bäst lämpade att avgöra frågor till skydd för barnets person eller egendom. Det bör därför framgå av omständigheterna i det enskilda fallet att det faktiskt är bäst för barnet att den svenska domstolen prövar en fråga om föräldraansvar. Något som bör vägas in i denna bedömning är om barnets föräldrar är ense om att frågan tas upp i äktenskapsmålet och domstolen gör den bedömningen att det är till barnets bästa. Att makarna/föräldrarna skall ha godtagit behörigheten är ett uttryckligt krav i såväl Bryssel II-förordningen som 1996 års Haagkonvention, och har även föreslagits i Ds 2003:5. Eftersom den nu aktuella bestämmelsen kommer att tillämpas i undantagsfall anser utredningen att det är tillräckligt att denna omständighet vägs in under bedömningen av vad som är till barnets bästa. Behörighet bör alltså inte uteslutas om en av föräldrarna motsätter sig att frågan prövas, om den svenska domstolen med hänsyn till samtliga övriga omständigheter anser att det är bäst för barnet att frågan prövas här. En annan omständighet som kan vägas in i bedömningen av vad som är till barnets bästa är om ett beslut om t.ex. vårdnad, som meddelas i äktenskapsmålet, inte kommer att erkännas i barnets hemvistland.

Utredningen anser däremot att en uttrycklig förutsättning bör vara att åtminstone en av makarna har vårdnaden om barnet. Detta rekvisit (med avseende på föräldraansvar) finns också i Bryssel II- förordningen, 1996 års Haagkonvention och förslaget i Ds 2003:5. Om ingen av makarna har vårdnaden om barnet är situationen inte sådan att den bör regleras inom ramen för äktenskapsmålet.

Om de nu behandlade rekvisiten inte är uppfyllda bör det inte finnas förutsättningar för den svenska domstolen att pröva en fråga om föräldraansvar i äktenskapsmålet. Detta gäller även om myndig- heterna i barnets hemviststat inte anser sig vara behöriga att ta upp en fråga om föräldraansvar. I ett sådant fall får i stället möjligheten

310

SOU 2005:111 Allmänt tillämpliga bestämmelser

att i Sverige anhängiggöra ett vårdnadsmål övervägas (se av- snitt 12.3.3.2).

12.3.3.4 Behörighet vid ett olovligt bortförande eller kvarhållande av ett barn

Bedömning: Bestämmelsen i 1996 års Haagkonvention om behörighet i fråga om olovliga bortföranden eller kvarhållanden av barn bör inte göras allmänt tillämplig.

Bestämmelser för själva handläggningen av ett olovligt bortförande eller kvarhållande finns i 1980 års Haagkonvention, för svensk del införlivad genom verkställighetslagen, samt i Bryssel II-förord- ningen (jämför avsnitten 3.3.3 och 7.4). Intressant i detta samman- hang är i stället vad som gäller i fråga om myndigheters behörighet vid ett olovligt bortförande eller kvarhållande. Regleringen i 1996 års Haagkonvention finns i artikel 7. Denna bestämmelse är tillämplig om ett barn olovligt bortförs till och från en fördrags- slutande stat och blir, till skillnad från t.ex. artiklarna 5 och 6, inte allmänt tillämplig i sig. Som tidigare nämnts skall enligt direktiven övervägas om vissa bestämmelser i 1996 års Haagkonvention lämpligen även bör återfinnas i de allmänt tillämpliga lagarna. Som ett exempel nämns den särskilda behörighetsregeln som gäller vid olovligt bortförande eller kvarhållande av barn.

De situationer som skulle kunna vara aktuella för en allmänt tillämplig bestämmelse motsvarande den i artikel 7 1996 års Haag- konvention är fall

a) då ett barn olovligt förs bort från Sverige till en stat som varken tillämpar Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention, och

b) då ett barn olovligt förs till Sverige från en stat som varken tillämpar Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonven- tion.

Barnet förs olovligt från Sverige

När det gäller det första fallet a), skulle en allmän tillämpning inne- bära att svenska myndigheter behåller sin behörighet tills artikelns förutsättningar är uppfyllda. Det förhållandet att ett nytt hemvist,

311

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

generellt sett, inte kan etableras för ett barn under föräldrarnas gemensamma vårdnad om en ändring av förhållandena sker i strid med den ena vårdnadshavarens vilja, är klart (NJA 1995 s. 241). Praxis framstår som mer ”in casu-betonad” när det gäller hur länge och under vilka omständigheter som domsrätten kvarstår. Fördelen med att låta bestämmelsen i artikel 7 1996 års Haagkonvention stå som förebild för en bestämmelse i den autonoma rätten är att lagstiftningen blir enhetlig och mer lättillämpad om samma regler gäller i förhållande till alla stater. Bestämmelsen förutsätts också gälla samtliga myndigheter och inte bara domstolar. Det är dock möjligt att nuvarande praxis i det enskilda fallet skulle tillåta att svenska myndigheter behåller sin behörighet under en längre period än vad konventionsbestämmelsen tillåter.

Barnet förs olovligt till Sverige

Beträffande det andra fallet b) gäller redan i dag att hemvist generellt sett inte kan etableras i Sverige om ändringen sker i strid mot den ena vårdnadshavarens vilja. Tillämpningen av en bestäm- melse motsvarande konventionens skulle innebära att svenska myndigheter måste avstå från att utöva behörighet tills artikelns förutsättningar är uppfyllda. Brådskande åtgärder skulle under alla förhållanden vara tillåtna enligt artikel 11 1996 års Haagkonvention (som ju är tillämplig även om barnet har hemvist i en tredje stat, jämför artikel 11.3). Om artikel 7 görs allmänt tillämplig innebär det troligen att svenska myndigheter får avvakta längre med att utöva behörighet än vad som skulle behöva vara fallet enligt gällande rätt.

Utredningens överväganden

Det finns fördelar med en lagreglering som gör det tydligt när svenska myndigheter har behörighet i förhållande till ett barn som olovligt har förts till eller från Sverige. Det är dock på det sättet att de internationella överenskommelser som gäller när ett barn olovligt har förts bort eller hållits kvar bygger på samarbete och ömsesidigt förtroende. Problemet med att göra artikel 7 allmänt tillämplig är att svenska myndigheters behörighet kan komma att begränsas utan att det finns några motsvarande åtaganden från den

312

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

andra statens myndigheter. Med barnets bästa som utgångspunkt kan det vara motiverat för svenska myndigheter att i ett enskilt fall utöva behörighet även om inte samtliga förutsättningar i artikeln är uppfyllda. Av dessa skäl anser utredningen att det inte är lämpligt att göra konventionens bestämmelse i fråga om olovliga bort- föranden allmänt tillämplig.

12.3.4 Lagval

12.3.4.1 En allmänt tillämplig lagvalsregel

Förslag: En bestämmelse om tillämplig lag i frågor om föräldra- ansvar införs i den autonoma rätten. Denna bestämmelse blir bl.a. tillämplig när svenska myndigheter utövar behörighet med stöd av Bryssel II-förordningen. Bestämmelsen om lagval i 4 kap. 1 § 1904 års lag upphävs.

Som anförs i avsnitt 12.2 kan samtliga lagvalsartiklar i 1996 års Haagkonvention utom artikel 15 redan betraktas som allmänt tillämpliga till sin natur. Om artikel 15 1996 års Haagkonvention skulle ges en motsvarighet i den autonoma rätten skulle svenska myndigheter som utövar behörighet enligt andra behörighetsregler än dem som föreskrivs i konventionen, som huvudregel tillämpa svensk lag. Undantagsvis skulle utländsk lag få beaktas.

Utredningen anser att det finns stora fördelar med att i lag införa en lagvalsregel på det aktuella området. Bedömningen angående behörighet bygger på att svenska myndigheter bör vara behöriga i situationer när saken har en nära anknytning till Sverige (avsnitt 12.3.3.2). Det ligger då nära till hands att den svenska myndigheten skall tillämpa svensk rätt, som den givetvis behärskar bäst. Detta ligger i linje med vad som redan gäller i nordiska förhållanden (jämför 8 och 9 §§ 1931 års förordning). I övrigt har praxis inte varit enhetlig, 8 även om det har funnits en ”lex fori- tendens”. 9 Genom att komplettera huvudregeln med ett undantag som medger att utländsk rätt undantagsvis får beaktas, skulle regeln kunna få den flexibilitet som kan krävas i vissa fall. Det skulle också underlätta för rättstillämparen om samma regler gäller

8 Jämför Lennart Pålsson, Svensk rättspraxis i internationell familje- och arvsrätt, 1986 s. 114 och Maarit Jänterä-Jareborg, Svensk domstol och utländsk rätt, 1997, s. 220 ff.

9 Jämför Lennart Pålsson, Vårdnad och umgängesrätt i svensk internationell privaträtt, ur Festskrift till Lars Hjerner, 1990, s. 499.

313

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

både för de situationer som omfattas av 1996 års Haagkonvention och för de situationer som faller utanför konventionsregleringen. Utredningen föreslår därför att det skall införas en generell lagvalsregel med 1996 års Haagkonvention som förebild. Det skall särskilt noteras att denna bestämmelse kommer att gälla för samtliga myndigheter och alltså inte bara för domstolar. Genom införandet av en generell lagvalsregel för frågor om föräldraansvar är det onödigt att särreglera lagvalsfrågan med avseende på förmynderskap i 4 kap. 1 § 1904 års lag. Denna bestämmelse bör därför upphävas i sin helhet (jämför avsnitt 12.3.3.2). Det kan också finnas anledning att upphäva även andra lagvalsbestämmelser i 1904 års lag. Om det i det enskilda fallet är lämpligare att utländsk rätt tillämpas eller beaktas finns ju denna möjlighet att tillgå enligt undantagsregeln. Utredningen återkommer till denna fråga i avsnitt 12.4.

Det bör inte vara tillåtet att tillämpa en utländsk bestämmelse om det skulle strida mot grunderna i den svenska rättsordningen med hänsyn tagen till barnets bästa (ordre public). Detta är dock inte något unikt för själva lagvalet, utan gäller även i förhållande till erkännande och verkställighet. Se vidare avsnitt 12.3.9.

12.3.4.2 Särskilt om relationen till Bryssel II-förordningen

Den nya lagen är tillämplig på frågor om föräldraansvar när det finns anknytning till en främmande stat. Det anges specifikt att det finns särskilda bestämmelser i Bryssel II-förordningen och att den nu aktuella lagen gäller i den mån det inte finns bestämmelser i annan lag eller förordning (se 1 § och avsnitt 12.3.1). Bryssel II- förordningen innehåller inte några bestämmelser om lagval.

Kommissionen tycks i EU:s handbok för tillämpningen av Bryssel II-förordningen anse att 1996 års Haagkonvention är tillämplig i lagvalsfrågan i relationen mellan de medlemsstater i EU som tillämpar Bryssel II-förordningen eftersom lagvalsfrågan inte regleras av Bryssel II-förordningen. 10 Denna utgångspunkt är, enligt utredningens uppfattning, inte helt självklar utan kan diskuteras. Visserligen kan lagvalsbestämmelserna i 1996 års Haag- konvention komma att bli tillämpliga mellan medlemsstaterna i EU

10 ”Practice Guide for the application of the new Brussels II Regulation” finns tillgänglig på Internet: http://europa.eu.int/comm/justice_home/ejn/parental_resp/parental_resp_ec_vdm _sv.pdf.

314

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

eftersom ambitionen är att samtliga medlemsstater skall tillträda konventionen. Men artikel 15 1996 års Haagkonvention är till sin ordalydelse begränsad till att gälla fall då behörigheten grundats på konventionens bestämmelser. Som utredningen har konstaterat i t.ex. avsnitt 7.6.2.2 finns det ju också situationer där behörighets- regleringen i Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention inte är likalydande.

Även 1961 års Haagkonvention innehåller en lagvalsregel, som har tolkats på olika sätt av olika stater i fråga om den gäller även när myndigheterna utövar behörighet på någon annan grund. Vissa stater har därvid ansett att konventionens lagvalsregel kan tillämpas så länge de behörighetsgrundande bestämmelserna är likalydande, medan vissa t.o.m. har gått längre och menat att lagvalsregeln är allmänt tillämplig och kan användas även när behörigheten grundar sig på en behörighetsbestämmelse utanför konventionen. 11

Oavsett vilken tolkning man kan göra av artikel 15 1996 års Haagkonvention medför utredningens förslag till en allmänt tillämplig lagvalsbestämmelse, med artikel 15 som förebild, att i vart fall en motsvarighet till konventionens lagvalsbestämmelse blir tillämplig om behörigheten har grundats på Bryssel II-förord- ningen. På så sätt uppstår det inte heller något problem i praktiken om konventionens lagvalsbestämmelse skall gälla eller inte om en myndighet utövar behörighet enligt en bestämmelse i Bryssel II- förordningen som saknar motsvarighet i 1996 års Haagkonvention. Av det anförda följer alltså att lagvalsregeln kommer att bli tillämplig även när svenska myndigheter, t.ex. socialnämnden, utövar behörighet enligt Bryssel II-förordningen.

12.3.5 Erkännande av utländska avgöranden

12.3.5.1 Erkännande som huvudregel

Förslag: Lagakraftvunna utländska avgöranden i frågor om föräldraansvar skall som huvudregel erkännas i Sverige. Det utländska avgörandet skall ha meddelats av en domstol eller en administrativ myndighet.

11 Uppgifter från förste sekreterare Andrea Schulz vid Haagkonferensen för internationell privaträtt.

315

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

Huvudregeln i 1996 års Haagkonvention är att åtgärder som vidtas av en fördragsslutande stats myndigheter skall erkännas direkt på grund av lag i övriga fördragsslutande stater (artikel 23.1). Om bestämmelsen görs allmänt tillämplig innebär den att svenska myn- digheter som huvudregel skall erkänna samtliga avgöranden om föräldraansvar, oavsett om avgörandet fattas av myndigheterna i en icke-fördragsslutande stat.

Innebörden av att ett utländskt avgörande erkänns i Sverige brukar anges på det sättet att avgörandet har samma rättskraft som ett motsvarande svenskt avgörande. I rättskraften ligger att det utländska avgörandet utgör rättegångshinder för ett mål eller ärende som gäller samma sak i Sverige samt att avgörandet är bindande i alla sammanhang där den fråga som har avgjorts kommer upp till bedömning prejudiciellt här i landet. Med rätts- kraften sammanhänger också frågan i vilken utsträckning ett på- gående utländskt förfarande, som kan leda till ett avgörande som erkänns här, skall utgöra hinder mot en rättegång här i landet. 12

Det faktum att ett utländskt avgörande i fråga om föräldraansvar inte erkänns i Sverige utan lagstöd kan få negativa konsekvenser för barnet. Det kan t.ex. få till följd att en person som genom ett beslut i utlandet har blivit vårdnadshavare för ett barn, måste väcka talan på nytt i Sverige. Förutom att det är påfrestande för barnet kan en sådan process många gånger vara förenad med komplikationer, t.ex. om den andra parten alltjämt finns kvar i utlandet. En ytterligare process medför också kostnader för parterna och samhället. Det kan även förefalla märkligt att ett avgörande som har fattats i barnets hemviststat skall behöva omprövas i Sverige.

Förslag om att lagakraftvunna avgöranden av utländska dom- stolar och andra myndigheter skall erkännas i Sverige lades fram redan i slutet av 1980-talet. 13 När det gäller frågor om vårdnad, boende, umgänge, förmynderskap och godmanskap har förslagen inte lett till någon lagstiftning. En allmänt tillämplig bestämmelse har dock införts om erkännande av lagakraftvunna avgöranden om makars eller sambors förmögenhetsförhållanden, som meddelats i en stat vars lag enligt 3 eller 4 § var tillämplig på frågor om makarnas eller sambornas förmögenhetsförhållanden eller i den stat där svaranden hade hemvist (13 § lagen [1990:272] om inter-

12 Se t.ex. SOU 1987:18 s. 129 och SOU 1989:100 s. 186.

13 Se SOU 1987:18 angående makars förmögenhetsförhållanden, underhåll och arv (s. 153 ff), SOU 1987:73 angående förmynderskap, godmanskap eller liknande (s. 154 ff) och SOU 1989:100 angående vårdnad och umgänge med barn (s. 261 ff).

316

SOU 2005:111 Allmänt tillämpliga bestämmelser

nationella frågor rörande makars och sambors förmögenhets- förhållanden).

Mot bakgrund av den utveckling som har skett på området på senare tid, med Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonven- tion, anser utredningen att det finns goda skäl för att införa en bestämmelse om erkännande av utländska avgöranden om föräldra- ansvar. Det framstår emellertid som självklart att alla utländska avgöranden inte bör erkännas. Det måste ställas vissa krav på avgörandet, t.ex. måste barnets intressen ha tillvaratagits på ett godtagbart sätt. Om det utländska förfarandet har allvarliga brister bör avgörandet inte erkännas. Det måste vidare ha funnits en skälig anknytning till den främmande stat där avgörandet meddelades (se vidare avsnitt 12.3.5.2).

Även om 1996 års Haagkonvention enligt sin ordalydelse reglerar erkännande av åtgärder anser utredningen att det framstår som naturligare att använda begreppet avgöranden i den svenska autonoma rätten. Som nämns ovan gäller de tidigare utrednings- förslagen lagakraftvunna avgöranden från utländska domstolar och andra myndigheter. Detta är en skillnad gentemot 1996 års Haagkonvention där det inte krävs att avgörandet skall ha vunnit laga kraft. I förhållande till fördragsslutande stater finns dock ett organiserat samarbete som inte kan förutsättas finnas i förhållande till icke-fördragsslutande stater. Om det inte ställs något krav på att avgörandet skall ha vunnit laga kraft i den svenska autonoma rätten innebär det att ett avgörande som huvudregel skall erkännas även om det har överklagats, och trots att det finns en risk för att det kan komma att upphävas. Utredningen anser att det finns fog för att kräva att det utländska förfarandet skall vara avslutat innan ett avgörande erkänns här. Det bör därför i den svenska autonoma rätten på sedvanligt sätt krävas att ett utländskt avgörande skall ha vunnit laga kraft för att erkännas.

För att kunna erkännas bör avgörandet vara en dom eller ett beslut som har meddelats av domstol eller annan myndighet. Med ett avgörande bör vidare jämställas ett avtal som har ingåtts vid domstolsförfarande eller som har godkänts av administrativ myn- dighet. Denna definition har sin motsvarighet i verkställighetslagen (3 §). Jämför även 6 § tredje stycket den nordiska verkställighets- lagen.

317

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

12.3.5.2 Grunder för att vägra erkännande

Förslag: Ett utländskt avgörande får vägras erkännande om det föreligger någon av de föreslagna vägransgrunderna. Erkännande får vägras om

- myndigheten som meddelat avgörandet inte grundade sin behörighet på att barnet hade hemvist i den staten, eller på barnets vistelse i de fall då barnets hemvist inte kan fastställas, eller om det i något annat avseende fanns skälig anledning att talan prövades där,

- om barnet eller den person som hindras från att utöva föräldraansvar inte har fått möjlighet att komma till tals eller yttra sig, utom i fråga om brådskande fall, eller

- om avgörandet är oförenligt med ett avgörande som senare har meddelats i Sverige eller i en annan stat och som uppfyller kraven för erkännande här.

Utgångspunkter

När bestämmelserna om erkännande och vägransgrunder utformas bör det undvikas att sådana krav uppställs som gör det nödvändigt med en omprövning i sak av det utländska avgörandet. I annat fall förlorar erkännandebestämmelserna sin mening. Granskningen bör inskränkas till vad som behövs för en kontroll av att avgörandet fyller rimliga krav på kvalitet och förenlighet med svenska värderingar. 14

Vägransgrunder

Det finns ett antal hinder för erkännande i 1996 års Haagkon- vention (artikel 23.2). Dessa vägransgrunder är väl avvägda och bör, med vissa justeringar, kunna läggas till grund för en allmänt tillämplig bestämmelse. En fördel med att ha 1996 års Haag- konvention som förebild är att rättstillämpningen blir mer enhetlig. Konventionens bestämmelser är tidsenliga och har utformats med utgångspunkt i vad som är bäst för barnet. Bestämmelserna är inte heller begränsade till att bara kunna tillämpas mellan fördrags-

14 Se SOU 1987:18 s. 156.

318

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

slutande stater. De punkter i artikel 23.2 som utan vidare kan användas är följande.

• Om åtgärden i strid med grundläggande förfaranderegler i den anmodade staten har vidtagits inom ramen för ett rättsligt eller administrativt förfarande utan att barnet har fått möjlighet att komma till tals, såvida det inte är fråga om ett brådskande fall (artikel 23.2 b), och

• om en person begär det och hävdar att åtgärden hindrar honom eller henne från att utöva sitt föräldraansvar, om åtgärden har vidtagits utan att personen i fråga har fått möjlighet att yttra

sig, såvida det inte är fråga om ett brådskande fall (artikel 23.2 c).

I båda fallen bör dock ”åtgärden” bytas ut mot ”avgörandet” (se avsnitt 12.3.5.1). Utredningen anser dock att konventionens terminologi i den första av de angivna vägransgrunderna, som tar sikte på om avgörandet har meddelats i strid med grundläggande förfaranderegler, bör användas. Detta innebär en skillnad jämfört med hur svensk lag brukar utformas i dessa situationer. Skälet för det är att det utländska avgörandet inte behöver ha meddelats i ett rättegångsförfarande. Om avgörandet har meddelats av en myndig- het är det i stället motsvarande förfaranderegler som får utgöra grunden för bedömningen. Vidare bör, precis som när det gäller konventionens vägransgrund (se avsnitt 9.2.1.2), den aktuella vägransgrunden tillämpas med beaktande av barnets ålder och mognad. Det kan t.ex. inte komma i fråga att tillämpa denna grund i förhållande till ett mycket litet barn.

Övriga grunder enligt i artikel 23.2 behöver justeras för att kunna tas in i den allmänt tillämpliga lagstiftningen. Alla dessa är inte heller lämpade för att göras allmänt tillämpliga.

När det gäller den första vägransgrunden i 1996 års Haagkon- vention (artikel 23.2 a) så tillåter den att erkännande vägras om åtgärden har vidtagits av en myndighet vars behörighet inte grundades på något av de skäl som anges i kapitel II i konven- tionen. Denna grund måste justeras för att kunna läggas till grund för den autonoma rätten. I stället för att kräva att behörighet måste ha grundats på konventionens bestämmelser bör krävas att det har funnits en godtagbar grund för den utländska behörigheten. Barnet bör ha haft en viss anknytning till den stat där avgörandet meddelades och huvudregeln bör vara att barnet skall ha haft

319

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

hemvist i staten när avgörandet meddelades. För det fall barnets hemvist inte kan fastställas bör det accepteras att vistelsestaten har vidtagit åtgärder. Det gäller endast när barnets hemvist inte kan fastställas och det är alltså inte fråga om att generellt godta vistelsestatens behörighet att pröva frågor om föräldraansvar. Det är också tänkbart att barnet i det enskilda fallet kan ha haft någon annan stark anknytning till staten i fråga som gör att den utländska behörigheten bör accepteras, varför ett visst mått av flexibilitet bör finnas.

I detta sammanhang kan noteras att förmynderskapsutredningen i sina betänkanden 15 föreslog att ett lagakraftägande avgörande av en utländsk myndighet gäller i Sverige om avgörandet har meddelats eller annars gäller i den stat där barnet hade hemvist vid tiden för avgörandet. Förslaget i det nu aktuella betänkandet avviker således från förmynderskapsutredningens förslag. Det räcker alltså inte med att avgörandet erkändes i barnets hemviststat. Skälet för det är att utredningen anser att det kan vara svårt att kontrollera om det tredje landet har följt grundläggande för- faranderegler som krävs för erkännande. Utredningens förslag bör därför vara enklare att använda i rättstillämpningen.

Den omständigheten att ett erkännande uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen med hänsyn tagen till barnets bästa (artikel 23.2 d), ordre public, bör i stället föras till en gemen- sam bestämmelse som även omfattar lagvalet (se vidare avsnitt 12.3.9).

När det gäller möjligheten att vägra erkännande om åtgärden är oförenlig med en åtgärd som senare har vidtagits i barnets hemviststat (en icke-fördragsslutande stat), om den senare åtgärden uppfyller kraven för erkännande i Sverige (artikel 23.2 e), så behöver även denna grund justeras något. Utredningen anser att ett senare svenskt avgörande bör vara en grund för att vägra erkännande av ett utländskt avgörande. Därutöver bör ett senare utländskt avgörande, som uppfyller kraven för erkännande i Sverige, vara en grund för att vägra erkännande. Båda dessa grunder utgår från att ett senare avgörande i fråga om föräldraansvar skall ha företräde framför ett tidigare avgörande. Utredningen anser däremot inte att ett tidigare svenskt avgörande bör ha företräde framför ett senare utländskt avgörande som uppfyller förut- sättningarna för erkännande här i landet. Antag t.ex. att en svensk

15 Se lagförslagen i SOU 1987:73 s. 14 (5 kap. 4 §) och SOU 1989:100 s. 31 (6 kap. 4 §).

320

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

domstol förordnar en förmyndare för ett barn som är svensk med- borgare men som har hemvist i utlandet, eftersom det anses före- ligga särskilda skäl (det går inte att få kontakt med hemviststatens myndigheter, jämför avsnitt 12.3.3.2). Om hemviststatens myndig- heter härefter fattar ett beslut i fråga om förmynderskap ligger det i linje med hemvistprincipen att de svenska myndigheterna respekterar detta beslut. Det förutsätts att hemviststatens myndig- heter har de bästa förutsättningarna för att vidta åtgärder till skydd för barnet som har hemvist i den staten. (Det utesluter dock inte att det kan finnas anledning att vägra erkännande av det utländska avgörandet på någon annan grund.)

Slutligen bör vägransgrunden som tar sikte på att samråd inte har skett inför en placering (artikel 23.2 f), inte göras allmänt tillämp- lig. En sådan placering bör endast komma i fråga mellan fördrags- slutande stater och är alltså inte aktuell i en autonom svensk lag.

Ytterligare vägransgrunder

Det finns även andra tänkbara krav som kan ställas som villkor för erkännande av utländska avgöranden. Det är t.ex. möjligt att ställa krav på ömsesidigt erkännande. För att ett avgörande skall kunna vara giltigt i Sverige krävs då att den främmande statens myndig- heter skulle erkänna ett motsvarande svenskt beslut. Ett sådant villkor har förkastats i tidigare utredningsförslag om erkännande av utländska beslut, bl.a. därför att kravet på ömsesidighet är svårtillämpat och inte har något att göra med de intressen som står på spel i det enskilda fallet. 16 Utredningen anser inte heller att det finns skäl att uppställa något krav på ömsesidighet. Det relevanta är om ett erkännande av beslutet ligger i barnets intresse. Så länge övriga rättssäkerhetsgarantier är uppfyllda finns inte anledning att ställa krav på ömsesidigt erkännande.

En annan tänkbar vägransgrund som har diskuterats – och för- kastats – i tidigare utredningsförslag är kravet på kontroll av lag- valet. 17 Ett sådant villkor för erkännande innebär att avgörandet skall vara grundat på samma lag som skulle vara tillämplig enligt svensk internationell privaträtt. Detta villkor har också ansetts vara svårtillämpat. En tillämpning av ”fel” lag skulle dessutom kunna leda till att erkännande vägras även om utgången i målet skulle ha

16 Se SOU 1987:18 s. 156 f och SOU 1989:100 s. 191.

17 Se SOU 1987:18 s. 158 f och SOU 1989:100 s. 191.

321

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

blivit densamma som med en tillämpning av ”rätt” lag. Även i denna del anser utredningen att utgångspunkten bör vara att ett er- kännande ligger i barnets intresse – vilket lands lag som har tilläm- pats av den behöriga myndigheten är då inte intressant. Om bris- terna vid en helhetsbedömning skulle anses vara så allvarliga att ett erkännande skulle strida mot s.k. ordre public, finns en möjlighet att inte erkänna avgörandet på den grunden (jämför avsnitt 12.3.9). 18

Fakultativa eller obligatoriska vägransgrunder

Som anförs i avsnitten 9.2.1.2 och 9.2.1.3 är vägransgrunderna i 1996 års Haagkonvention fakultativa (”får” vägras, artikel 23.2) till skillnad från vägransgrunderna i Bryssel II-förordningen (”skall” inte erkännas, artikel 23). Bland andra lagar som reglerar frågor om erkännande och verkställighet av utländska avgöranden kan obliga- toriska vägransgrunder noteras i bl.a. nordiska verkställighetslagen (8 §), lagen om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden (14 §) och för avgöranden enligt Europarådskonventionen (6 § verkställighetslagen), medan fakultativa vägransgrunder finns beträffande överflyttning av barn i enlighet med 1980 års Haagkonvention (12 § verkställighetslagen).

En fördel med obligatoriska vägransgrunder är att det blir enklare för myndigheterna. Det kan dock förefalla inkonsekvent att låta den autonoma rätten avvika från bestämmelserna i 1996 års Haagkonvention, som står som förebild i övrigt. Det är också fördelaktigt för rättstillämparen att regelverken överensstämmer så långt som möjligt och att skillnaderna mellan Haagsystemet och den autonoma rätten begränsas. Om det föreligger en vägransgrund torde den svenska myndigheten normalt sett vägra att erkänna avgörandet eftersom vägransgrunderna är utformade för att beakta barnets bästa. Men eftersom det är just barnets bästa som skall styra varje bedömning är det rimligt att det undantagsvis finns ett utrymme för att erkänna ett avgörande även om det finns en grund för att vägra erkännande. Utredningen bedömer därför att vägrans- grunderna bör vara fakultativa.

18 Se SOU 1987:18 s. 159.

322

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

12.3.5.3 Beslut om att en åtgärd skall erkännas eller inte

Förslag: En part skall kunna begära att svensk domstol skall besluta om att ett utländskt lagakraftvunnet avgörande skall erkännas eller inte erkännas i Sverige. Förfarandet bör regleras på samma sätt som det motsvarande förfarandet enligt 1996 års Haagkonvention. Svea hovrätt och, efter överklagande, Högsta domstolen bör vara behöriga domstolar.

En part kan enligt 1996 års Haagkonvention (artikel 24) begära ett beslut om erkännande eller icke-erkännande av en åtgärd som har vidtagits i en annan fördragsslutande stat (se avsnitt 9.2.2).

Om det införs en allmänt tillämplig bestämmelse om erkännande av utländska avgöranden om vårdnad m.m. med artikel 23 1996 års Haagkonvention som utgångspunkt, är det naturligt att en part också skall kunna påkalla ett beslut om avgörandet skall erkännas eller inte. Eftersom det kan vara fråga om statusskapande avgöran- den finns ett behov av en sådan bestämmelse. En fråga om er- kännande bör handläggas på samma sätt och av samma domstolar – Svea hovrätt och, efter överklagande, Högsta domstolen – som en begäran om beslut i fråga om verkställbarhet (se vidare avsnitt 12.3.7.1). Det förfarande som utredningen har föreslagit i fråga om 1996 års Haagkonvention bör tillämpas även i dessa fall.

12.3.6 Litispendens och vilandeförklaring

Förslag: En svensk myndighet skall avvisa en begäran om avgörande av en fråga om föräldraansvar, eller vilandeförklara målet eller ärendet, om ett utländskt förfarande pågår som kan leda till ett motstridigt avgörande och det kan antas att det utländska avgörandet blir gällande i Sverige. Om det föreligger särskilda skäl får den svenska myndigheten trots att ett utländskt förfarande pågår pröva ett yrkande om föräldraansvar om det är till barnets bästa.

323

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

12.3.6.1 3 kap. 11 § 1904 års lag

Som framgår av avsnitt 3.3.9 kan en domstol enligt gällande rätt förordna att ett äktenskapsmål som anhängiggörs här skall vila tills vidare, om äktenskapsmål mellan samma parter redan är anhängigt i främmande stat och det kan antas att beslut i det målet blir gällande här i riket (3 kap. 11 § 1904 års lag). Bestämmelsen skulle möjligen kunna bli aktuell om ett yrkande om vårdnad är väckt i äktenskaps- målet. Den tar dock i första hand sikte på äktenskapsmål, och bör av detta skäl finnas kvar i 1904 års lag i avvaktan på den översyn som bör göras av de kvarvarande bestämmelserna där.

Det kan dock finnas anledning att föreslå en s.k. litispendens- bestämmelse för frågor om föräldraansvar i den föreslagna lagen. En fråga om föräldraansvar som väcks vid en svensk myndighet kan ju redan vara föremål för prövning i en annan stat.

12.3.6.2 En ny litispendensbestämmelse

Ett alternativ är att göra litispendensbestämmelsen i artikel 13 1996 års Haagkonvention gällande gentemot alla stater. Svenska myndig- heter skall då avstå från att utöva behörighet om – vid den tidpunkt då förfarandet inleds – motsvarande åtgärder har begärts och fort- farande övervägs hos myndigheterna i en annan stat (som är behörig enligt konventionens artiklar). Införandet av en sådan be- stämmelse skulle medföra att den svenska behörigheten begränsas i viss mån i förhållande till vad som gäller i dag. Enligt praxis gäller t.ex. att svensk domstol kan ha behörighet att pröva en fråga om vårdnad även om en process pågår vid utländsk domstol (NJA 1974 s. 629 I och II). En viktig omständighet som inte fanns vid tiden för angivna rättsfall är emellertid utredningens förslag att utländska avgöranden som huvudregel skall erkännas i Sverige. I ett sådant läge finns det inte någon anledning att tillåta att en process i samma fråga förs i Sverige, förutsatt att den pågående processen vid utländsk domstol kan antas leda till ett avgörande som får rättskraft här. Den utländska processen får då verkan som rätte- gångshinder vid svensk domstol. Omständigheten att utländska avgöranden erkänns i Sverige förutsätter därför att det finns en bestämmelse om litispendens.

Konventionens bestämmelse skulle visserligen kunna tjäna som utgångspunkt för den autonoma rätten. Det är dock mindre lämp-

324

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

ligt, eftersom konventionsbestämmelsen har som utgångspunkt att behörigheten utövas enligt konventionens bestämmelser. Bestäm- melsen i den föreslagna lagen bör därför utformas annorlunda.

En förutsättning för att myndigheten skall avstå från att utöva behörighet enligt lagen bör vara att förfarandena i Sverige och den andra staten kan leda till motstridiga avgöranden. Den svenska myndigheten måste därvid pröva dels om den anknytning som barnet har till den stat där förfarandet pågår är tillräcklig för att ett avgörande därifrån skall erkännas i Sverige, dels om något hinder för erkännande finns (jämför utredningens förslag i avsnitt 12.3.5.2). Begäran om ett svenskt avgörande bör avvisas eller förfarandet förklaras vilande, om den svenska myndigheten vid sin prövning finner att det kan antas att det utländska avgörandet blir gällande i Sverige. Av ett avgörande från Regerings- rätten följer att det är möjligt att vilandeförklara mål även på den förvaltningsrättsliga sidan. 19 Vid valet mellan att avvisa talan eller förklara förfarandet vilande lär vilandeförklaring ofta vara att föredra med hänsyn till risken att det kommande utländska av- görandet inte uppfyller villkoren för erkännande. 20 Frågan när en talan skall anses väckt skall i princip bedömas på grundval av den främmande statens lag.

Det kan dock finnas skäl för den svenska myndigheten att pröva en fråga om föräldraansvar i vissa fall, trots att den utländska myndighetens framtida avgörande kan antas bli erkänt i Sverige. Det bör dock krävas särskilda skäl för att en sådan prövning skall kunna bli aktuell. Precis som när det gäller myndighetens möjlighet att i vissa fall pröva en fråga om föräldraansvar för ett barn med hemvist utomlands, trots att det inte är klarlagt att hemviststatens myndigheter inte är behöriga (se avsnitt 12.3.3.2), kan det finnas skäl att pröva en fråga i Sverige om det finns en påtaglig risk för att det utländska förfarandet drar ut på tiden och att detta är till skada för barnet. Barnets anknytning till Sverige kan också ha betydelse. Frågan huruvida särskilda skäl föreligger får avgöras mot bakgrund av samtliga föreliggande omständigheter, och med beaktande av barnets bästa.

19 Beslut från Regeringsrätten den 17 maj 2005 i mål nr 6834-02, RÅ 2005 ref 33 (referatet finns inte tillgängligt i fulltext vid tidpunkten för betänkandets färdigställande).

20 Jämför uttalande i prop. 2000/01: 148 s. 30, avseende internationella frågor om makars och sambors förmögenhetsförhållanden, se också 15 § lagen om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden.

325

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

12.3.7 Verkställighet

12.3.7.1 Ansökan om verkställbarhetsförklaring och förbud mot omprövning

Förslag: Ett utländskt avgörande om föräldraansvar som erkänns här och som är verkställbart i den stat där det meddelades, får verkställas här sedan det har förklarats vara verkställbart. En berörd part skall vid Svea hovrätt kunna ansöka om verkställbarhetsförklaring. Exekvaturförfarandet motsvarar i princip det som gäller för avgöranden enligt 1996 års Haag- konvention. Ett till konventionen motsvarande förbud mot omprövning införs också.

Om bestämmelsen i 1996 års Haagkonvention om verkställbarhet (artikel 26.1) skulle göras allmänt tillämplig i Sverige, innebär det att en åtgärd som är verkställbar i ursprungsstaten och som kräver verkställighet i Sverige, på begäran av en berörd part skall förklaras verkställbar i Sverige i enlighet med de svenska exekvatur- bestämmelserna (se avsnitt 9.5.3). Motsvarande vägransgrunder som gäller för erkännande skulle därvid vara tillämpliga (jämför artikel 26.3 och artikel 23.2).

I linje med att ett utländskt avgörande som huvudregel skall erkännas, och att en part kan påkalla ett beslut om att en åtgärd skall erkännas eller inte, ligger att ett avgörande som gäller i Sverige skall kunna verkställas i Sverige. Det bör därför införas en bestämmelse om att ett utländskt avgörande om föräldraansvar som erkänns här och som är verkställbart i den stat där det meddelades, får verkställas här sedan det har förklarats vara verkställbart. För Haagkonventionens del får detta ske efter ett särskilt exekvatur- förfarande vid Svea hovrätt (se avsnitt 9.5.3). Utredningen anser att de exekvaturbestämmelser som föreslås i fråga om avgöranden enligt konventionen är väl lämpade att användas som förebild även för de allmänt tillämpliga bestämmelserna. Eftersom utredningen föreslår att ett avgörande måste ha vunnit laga kraft för att kunna erkännas enligt den autonoma rätten, bör krävas att bevis om det ges in till hovrätten. Bevis om att avgörandet är verkställbart i ursprungsstaten får krävas in om hovrätten anser att det behövs. I övrigt motsvarar förfarandena varandra. Genom att avgörandet skall erkännas här för att vara verkställbart följer att någon vägransgrund inte tillämpas (se avsnitt 12.3.5.2).

326

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

1996 års Haagkonvention innehåller också två artiklar med för- bud mot omprövning. Den ena bestämmelsen innebär att myndig- heterna är bundna av bedömningen av de faktiska omständigheter på vilken myndigheten i den stat där åtgärden vidtogs grundade sin behörighet (artikel 25). Den andra innebär att ingen omprövning i sak får göras av den vidtagna åtgärden, med förbehåll för den omprövning som är nödvändig för att tillämpa de föregående artiklarna (artikel 27). Redan inledningsvis konstaterades att utformningen av bestämmelserna om erkännande bör utformas så att det undviks att sådana krav uppställs som gör det nödvändigt med en omprövning av det utländska avgörandet, då erkännande- bestämmelserna annars förlorar sin mening. Detta talar för att det bör införas motsvarande bestämmelser om förbud mot ompröv- ning i den autonoma rätten. Förbudet mot omprövning bör dock gälla med förbehåll för den omprövning som är nödvändig för att en prövning skall kunna göras i exekvaturförfarandet.

12.3.7.2 Verkställighet

Förslag: Ett avgörande som har förklarats verkställbart i Sverige skall verkställas under samma förutsättningar som om det hade meddelats av en svensk myndighet. Ett utländskt förordnande om tvångsmedel skall inte gälla.

För det fall bestämmelserna om erkännande och verkställbarhet görs allmänt tillämpliga ligger det nära till hands att även göra verk- ställighetsbestämmelsen i 1996 års Haagkonvention (artikel 28) allmänt tillämplig. Innebörden av artikel 28 är att en åtgärd som har förklarats verkställbar i Sverige skall verkställas här som om den hade vidtagits av svenska myndigheter enligt svensk lag, med de begränsningar som finns där och med beaktande av barnets bästa. Bestämmelsen är, precis som sin motsvarighet i Bryssel II- förordningen (artikel 47), närmast en påminnelse om att nationell rätt skall tillämpas vid verkställigheten. Detta bör gälla även för avgöranden som erkänns enligt den föreslagna autonoma rätten. Utredningen anser att hänvisningen till de svenska bestämmelserna bör vara allmän, dvs. att det inte skall räknas upp enligt vilka specifika lagar som verkställigheten skall ske. På så sätt riskeras inte någon oavsiktlig begränsning då den föreslagna lagen har ett brett tillämpningsområde.

327

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

På samma sätt som när det gäller avgöranden enligt 1996 års Haagkonvention bör föreskrifter om tvångsmedel i det utländska avgörandet inte tillämpas (jämför avsnitt 9.5.5.5).

12.3.8 Hemvist

Förslag: En hemvistdefinition tas in i den föreslagna lagen. Definitionen överensstämmer med den definition som redan nu gäller enligt svensk rätt, med tillägget att det är barnets hemvist som avses.

Varken Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention innehåller någon definition av hemvistbegreppet.

Sedan tidigare finns en definition av hemvist i 7 kap. 2 § 1904 års lag. Hemvistbegreppet i 1904 års lag var formellt sett begränsat till att avse tillämpningen av den lagen, men avsikten var att man skulle skapa ett hemvistbegrepp som i princip kunde användas inom hela den internationella familjerätten i både domsrätts- och lagvals- sammanhang. 21 Denna målsättning har härefter följts, t.ex. i lagen om internationella frågor rörande makars och sambors förmögen- hetsförhållanden (19 §), 22 samt uttalats i förarbetena till lagen (1985:367) om internationella faderskapsfrågor 23 samt inför Sveriges anslutning till 1980 års Haagkonvention. 24

Innebörden av hemvistbegreppet enligt 1904 års lag är att en person som är bosatt i Sverige bör anses ha hemvist här, om bo- sättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständig- heterna i övrigt måste anses stadigvarande. I denna definition har därvid ansetts ligga bl.a. att personen i fråga har för avsikt att stanna i landet. Tiden är inte ensamt bestämmande, utan hänsyn måste tas till samtliga förhållanden i samband med vistelsen. Av viss betydelse är också frågan hur stark anknytning som föreligger till ett annat land. 25

Det är emellertid också på det sättet att tolkningen av hemvist- begreppet måste påverkas av ändamålet med den lagstiftning där begreppet används och att bedömningen får skifta beroende på

21 Se prop. 1973:158 s. 80.

22 Se prop. 1989/90:87 s. 58 ff.

23 Se prop. 1984/85:124 s. 40 ff.

24 Se prop. 1988/89:8 s. 40 och s. 36.

25 NJA II 1973 s. 574 f.

328

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

sammanhanget. 26 Som nämns i avsnitt 7.2.2 har Regeringsrätten haft anledning att tolka hemvistbegreppet i verkställighetslagen. 27 I det nämnda avsnittet konstateras bl.a. att Regeringsrätten har tagit fasta på att begreppet enligt uttalanden i doktrinen tar sikte på rent faktiska förhållanden, och att den enskildes avsikt att stanna eller inte stanna i vistelsestaten kan beaktas men att den gängse upp- fattningen synes vara att subjektiva moment i regel bör tillmätas mindre betydelse. I RÅ 1995 ref 99 konstaterades bl.a. att när det är fråga om ett barn som inte har nått en sådan ålder att hänsyn kan tas till dess egna avsikter för framtiden, så måste andra omständigheter – särskilt vårdnadshavarens hemvist och de familje- mässiga och sociala förhållandena i övrigt – vara avgörande; saken har ibland uttryckts så att det skall fastställas var barnets ”effektiva levnadscentrum” är beläget (jämför SOU 1976:39 s. 120 och prop. 1984/85:124 s. 42). En övergripande synpunkt såvitt avser tolkningen av begreppet ”habitual residence” – liksom av det interna hemvistbegreppet – är enligt Regeringsrätten att hänsyn bör tas till ändamålet med de regler där begreppet används och att bedömningen därför kan skifta beroende på sammanhanget.

I svensk rätt finns således redan en hemvistdefinition som också har utvecklats i praxis. Utredningen anser därför att den definition som finns i 1904 års lag bör tas in i den föreslagna lagen, även om både Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention saknar en definition av hemvist. Tolkningen av hemvistbegreppet i den nu föreslagna lagen måste utgå från barnets förhållanden. Barnets avsikt att stanna i Sverige får därvid en marginell roll och större vikt får läggas vid faktiska förhållanden, aktuella och förväntade, under vilka barnet växer upp.

12.3.9 Ordre public

Förslag : En bestämmelse i utländsk lag får inte beaktas och ett utländskt avgörande skall inte erkännas eller förklaras verkställ- bart om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen med hänsyn tagen till barnets bästa (ordre public).

26 Se prop. 1984/85:124 s. 41.

27 Se RÅ 1995 ref 99, RÅ 1996 ref 52 och RÅ 2001 ref 53.

329

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

I den svenska internationella privat- och processrätten är det vanligt att bestämmelser i utländsk rätt, eller avgöranden som har meddelats av en utländsk myndighet, inte får tillämpas här om tillämpningen skulle vara uppenbart oförenlig med grunderna för den svenska rättsordningen (s.k. ordre public). Det närmare innehållet i ordre public-förbehållet, dvs. de grunder för den svenska rätts- ordningen som förbehållet är avsett att skydda, är svårt att precisera. Det står klart att endast grundläggande principer i rättssystemet bör åtnjuta detta skydd. Det krävs vidare att tillämpningen av den utländska rättsregeln eller domen skulle vara uppenbart oförenlig med dessa principer. 28 Utredningen anser att den föreslagna lagen bör innehålla en ordre public-bestämmelse. Det är viktigt att bedömningen i varje fall utgår från vad som är bäst för barnet. Detta bör förtydligas så att det framgår i lagtexten att bedömningen skall göras med hänsyn till barnets bästa. Ett sådant förbehåll finns också i 1996 års Haagkonvention (se artiklarna 22 och 23.2 d). I konsekvens härmed kan t.ex. ett avgörande, som i och för sig skulle kunna sägas strida mot grunderna för den svenska rättsordningen, trots detta erkännas om ett erkännande i det enskilda fallet bedöms vara till barnets bästa. Begreppets närmare innebörd får avgöras i rättstillämpningen.

12.4 Behov av ytterligare ändringar i autonom rätt

12.4.1 Allmänt

Utredningen har i anslutning till den nya lagen med allmänna bestämmelser i frågor om föräldraansvar redovisat vissa av de nu gällande bestämmelserna i 1904 års lag. Denna redovisning har avgränsats till sådana bestämmelser som i justerad form bör tas in i den nya lagen. Genom Bryssel II-förordningens och 1996 års Haagkonventions vidsträckta reglering på området blir ett antal bestämmelser i 1904 års lag verkningslösa eller otidsenliga. Dessa bestämmelser bör därför inte överföras till den nya lagen. I detta avsnitt redovisas vilka dessa bestämmelser är och varför de enligt utredningens bedömning inte kan eller bör tas in i den nya lagen. Här finns också kommentarer till vissa övriga bestämmelser som inte upphävs men som ändras i något avseende.

28 Se t.ex. Michael Bogdan, a.a. s. 77 ff och prop. 1989/90:87 s. 25.

330

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

12.4.2 Förmynderskap

12.4.2.1 Utländsk medborgare med hemvist i Sverige (4 kap. 2 § 1904 års lag)

Förslag: Bestämmelsen i 4 kap. 2 § 1904 års lag upphävs.

I avsnitt 3.3.4 redovisas bestämmelsen som ger svensk domstol behörighet att förordna förmyndare i vissa fall för en underårig ut- ländsk medborgare med hemvist i Sverige (4 kap. 2 § 1904 års lag).

Bestämmelsen är en kombinerad behörighets- och lagvals- bestämmelse. Det finns inte något utrymme för att tillämpa behörighetsbestämmelsen eftersom Bryssel II-förordningen om- fattar frågor om förmynderskap och gäller alla barn med hemvist i Sverige. I stället kommer domstols behörighet i fråga om för- mynderskap att grunda sig på artikel 8 Bryssel II-förordningen. Paragrafens hänsynstagande till vilka åtgärder som medborgar- skapsstaten vidtar är inte heller relevant, eftersom det är de svenska myndigheterna som är primärt behöriga enligt Bryssel II-förord- ningen pga. barnets hemvist.

När det gäller lagvalsbestämmelsen så skulle den i och för sig kunna tillämpas i den situation som avses i bestämmelsen (eftersom Bryssel II-förordningen inte innehåller några lagvalsregler). I enlig- het med utredningens förslag om att införa en generell lagvalsregel (se avsnitt 12.3.4.1) finns det emellertid inte anledning att särreglera denna situation. Bestämmelsen bör därför upphävas i sin helhet.

12.4.2.2 Interimistiska förordnanden (4 kap. 3 § 1 st 1904 års lag)

Förslag : Bestämmelsen i 4 kap. 3 § första stycket 1904 års lag upphävs. Hänvisningar tas in i kompletteringslagarna för situationen när svensk behörighet föreligger enligt artikel 20 Bryssel II-förordningen eller någon av artiklarna 11 eller 12 1996 års Haagkonvention. Rätten skall då kunna förordna om interimistiskt förmynderskap enligt 10 kap. 16 § föräldrabalken.

331

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

Om förmynderskap för en underårig som vistas här i landet inte skall anordnas enligt svensk lag, eller om det ännu inte är utrett om det skall ske, får rätten ändå om den underåriges angelägenheter kräver omedelbar vård förordna förmyndare enligt svensk lag för tiden intill dess att förmynderskap har anordnats i enlighet med lagen i den andra staten eller förmyndare blivit utsedd av rätten genom slutligt beslut (4 kap. 3 § första stycket 1904 års lag). Precis som 4 kap. 1 och 2 §§ är denna bestämmelse en kombinerad be- hörighets- och lagvalsregel.

Denna bestämmelse ger behörighet om den underåriges angelägenheter kräver omedelbar vård, dvs. i brådskande fall. Om barnet eller barnets egendom finns i Sverige hindrar inte Bryssel II- förordningen att domstolen vidtar en interimistisk åtgärd enligt svensk lag, även om en domstol i en annan medlemsstat är behörig att pröva frågan i sak enligt förordningen (artikel 20 Bryssel II- förordningen). Den svenska internationella behörigheten följer då av Bryssel II-förordningen och det finns inte utrymme för be- stämmelsen i 1904 års lag.

Om barnet i stället har sitt hemvist i en fördragsslutande stat är det 1996 års Haagkonvention som skall tillämpas (artikel 61 Bryssel II-förordningen) och svenska myndigheter har i alla brådskande fall behörighet att vidta nödvändiga skyddsåtgärder i förhållande till ett barn om barnet vistas i Sverige eller om barnets egendom finns här (artikel 11.1 1996 års Haagkonvention). Även om barnet har sitt hemvist i en icke-fördragsslutande stat är 1996 års Haagkonvention tillämplig när det gäller brådskande åtgärder (artikel 11.3 1996 års Haagkonvention).

Autonom svensk rätt blir således inte tillämplig i brådskande fall och svensk domstols behörighet kommer i fortsättningen inte att kunna grundas på 4 kap. 3 § första stycket 1904 års lag. Bestämmel- sen bör upphävas med avseende på behörigheten.

Utredningen föreslår i avsnitt 12.3.4.1 en generell lagvalsregel, som innebär att svenska myndigheter som huvudregel skall tillämpa svensk rätt vid utövandet av sin behörighet. Det finns inte anledning att ha någon särskild särreglering i fråga om lagvalet för denna situation.

Den fråga som måste ställas är emellertid om den resterande, materiella delen av 4 kap. 3 § första stycket 1904 års lag regleras på annat håll i svensk lagstiftning eller om det finns ett behov av att behålla bestämmelsen i dess materiella delar. Situationen är sådan att det blir fråga om att meddela ett tillfälligt beslut, målet i sak

332

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

kanske aldrig blir föremål för svensk prövning. Av 10 kap. 16 § föräldrabalken följer att rätten, om den omyndiges angelägenheter kräver omedelbar vård och slutligt beslut inte kan ges omedelbart i ett ärende om förordnande av förmyndare, får förordna förmyn- dare för tiden till dess ärendet avgörs. Denna bestämmelse är inte avsedd för situationen att rätten enbart kan förordna om ett interimistiskt beslut, utan något ”mål i sak”. Detta skulle kunna tala för att det finns behov av att införa en materiell bestämmelse som föreskriver att myndigheten får fatta ett interimistiskt beslut (utan att något mål i sak är nödvändigt). Enligt utredningens be- dömning är det rimligt att föreskriva att 10 kap. 16 § föräldrabalken kan vara tillämplig i en sådan situation. Detta medför att det finns ett lagligt stöd för att meddela ett interimistiskt beslut i de fall då interimistisk behörighet föreligger enligt Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention. Eftersom bestämmelsen blir aktuell i dessa situationer bör den föreslagna bestämmelsen införas i de kompletterande lagarna. Tillämpningen bör vara möjlig även när behörighet föreligger enligt artikel 12 1996 års Haagkonvention (dvs. territoriella åtgärder), vilket dock förutsätter att barnet inte har hemvist i en EU-stat (se avsnitt 7.7.5).

Någon anledning att utvidga tillämpningsområdet jämfört med vad som i dagsläget gäller enligt 1904 års lag, till fall då den underårige inte vistas i Sverige, finns inte.

Det anförda innebär att det inte finns något behov av – eller ut- rymme för – den materiella bestämmelsen i 4 kap. 3 § första stycket 1904 års lag, varför bestämmelsen bör upphävas i sin helhet.

12.4.2.3 Bedömningen av frågan när behovet av förmyndare upphör (4 kap. 4 § 1904 års lag)

Förslag : Bestämmelsen i 4 kap. 4 § 1904 års lag upphävs.

Som anförs i avsnitt 3.4.2 är lagen i medborgarskapsstaten styrande för bedömningen av när behovet av förmyndare upphör (4 kap. 4 § 1904 års lag). Detta gäller även om förmynderskap är anordnat efter annan lag.

Ett av ändamålen med 1996 års Haagkonvention är att fastställa vilken lag som är tillämplig på föräldraansvar. Med föräldraansvar avses bl.a. varje förhållande som avgör förmyndares befogenheter och ansvar i förhållande till barnets person eller egendom

333

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

(artikel 1). Förmynderskap är en av de åtgärder som särskilt upp- räknas som en åtgärd som avses i artikel 1 (artikel 3 c). Upp- hörande av föräldraansvar direkt på grund av lag bestäms av lagen i hemviststaten (artikel 16.1) Om det i stället krävs ett myndighets- beslut för att förmynderskapet skall upphöra måste svenska myndigheter först ha internationell behörighet att vidta en sådan åtgärd innan det blir aktuellt att avgöra vilken lag som är tillämplig. Om svenska myndigheter är behöriga enligt 1996 års Haagkonven- tion gäller konventionens lagvalsregler, och motsvarande regler gäller om behörighet föreligger enligt Bryssel II-förordningen enligt utredningens förslag (se avsnitt 12.3.4.1). Bestämmelsens kvarvarande tillämpningsområde är i förhållande till en svensk medborgare med hemvist i en icke-fördragsslutande stat utanför EU. Med utredningens förslag är svenska myndigheter behöriga först om hemviststatens myndigheter inte anser sig behöriga. Antag att ett barn som är svensk medborgare har hemvist i Singapore 29 och att myndigheterna i Singapore inte anser sig behöriga i fråga om förmynderskap för barnet. 4 kap. 4 § får då till effekt att det är svensk lag (medborgarskapslagen) som är tillämplig på frågan när förmynderskapet skall upphöra. Det finns inte något som hindrar att bestämmelsen finns kvar. Själva principen att medborgarskapet skall styra lagvalsfrågan strider dock mot 1996 års Haagkonvention, som är utformad utifrån barnets bästa, och principen är också föråldrad som huvudsakligt anknytningsfaktum. Det kan av dessa orsaker ifrågasättas om det är lämpligt att bestämmelsen finns kvar. Utredningen föreslår en generell lagvalsregel med 1996 års Haagkonvention som förebild, varför det inte finns något behov av att särreglera denna situation.

12.4.2.4 Verkan och behörighet i fråga om förmynderskap som är anordnat enligt främmande lag (4 kap. 5 § 1 st 1904 års lag)

Förslag : Bestämmelsen i 4 kap. 5 § första stycket 1904 års lag upphävs.

29 Exemplet förutsätter att Singapore inte är anslutet till 1996 års Haagkonvention.

334

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

Är förmynderskap för underårig anordnat enligt främmande lag, är det den lagen som skall tillämpas i fråga om verkan av omyndig- heten och om förmyndarens behörighet att handla på den under- åriges vägnar (4 kap. 5 § första stycket 1904 års lag).

Denna bestämmelse överensstämmer inte med artikel 17 1996 års Haagkonvention, enligt vilken det är hemviststatens lag som reglerar utövandet av föräldraansvar och inte den statens lag där förmynderskapet en gång anordnades. När utövandet av föräldra- ansvar sker i Sverige gäller följande. Om barnet har hemvist i en annan stat är det den statens lag som tillämpas, medan svensk lag gäller om barnet har hemvist i Sverige – oavsett om förmynder- skapet är anordnat enligt främmande lag eller inte. 4 kap. 5 § första stycket 1904 års lag får därför ingen verkan i Sverige. Bestämmelsen bör upphävas.

12.4.2.5 Verkan av en företagen rättshandling (4 kap. 5 § 2 st 1904 års lag)

Förslag : Bestämmelsen i 4 kap. 5 § andra stycket 1904 års lag upphävs.

Om en underårig här i riket har företagit en rättshandling på för- mögenhetsrättens område som han eller hon varit obehörig att företa enligt den rättsordning som annars skulle användas för att bedöma verkningarna av omyndigheten, är rättshandlingen ändå bindande, om han eller hon varit behörig enligt svensk lag och motparten varken insåg eller bort inse den bristande behörigheten. (4 kap. 5 § andra stycket 1904 års lag). Artikel 11 i Romkonven- tionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser beskriver i huvudsak detsamma. Regeringen har dock inte funnit att det skulle föreligga någon konflikt som kräver en ändring av 1904 års lag i detta av- seende. Det hänvisades i propositionen till att 1904 års lag ses över, och att bestämmelsen bör behållas tills vidare (prop. 1997/98:14 s. 30).

Den angivna situationen regleras inte av 1996 års Haagkonven- tion. Artikel 19 1996 års Haagkonvention innehåller visserligen bestämmelser om giltigheten av en rättshandling, men det är med avseende på en rättshandling som barnets företrädare ingår med tredje man. Det kan konstateras att situationen i 4 kap. 5 § andra stycket 1904 års lag faktiskt inte rör föräldraansvar. Det finns

335

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

därför inte anledning att ta in den i någon form i den föreslagna lagen om internationella föräldraansvarsfrågor. Den skulle möjligen kunna stå kvar i 1904 års lag i avvaktan på den översyn som föreslås, men med hänsyn till att situationen faktiskt redan regleras i Romkonventionen torde bestämmelsen kunna upphävas.

12.4.2.6 Anmälan till UD (4 kap. 6 § 1904 års lag)

Förslag : Bestämmelsen i 4 kap. 6 § 1904 års lag upphävs.

Om förmynderskap för en underårig svensk medborgare med hem- vist i en främmande stat anordnas här i riket skall rätten genast anmäla detta till chefen för UD (4 kap. 6 § 1904 års lag). Under- rättelseskyldigheten synes ursprungligen ha tillkommit för att UD skall ges tillfälle att besvara förfrågningar. 30 Enligt uppgift från UD har emellertid någon anmälan från svensk domstol enligt denna bestämmelse inte mottagits de senaste åren. De senaste anmäl- ningarna mottogs under år 1984.

Utredningen har visserligen föreslagit att svenska myndigheter i vissa fall skall vara behöriga i frågor om föräldraansvar i förhållande till ett barn med hemvist utomlands, avsnitt 12.3.3.2. I det angivna avsnittet framgår dock att utredningens uppfattning är att den föreslagna lagen inte skall innehålla specialregleringar av enskilda frågor om det inte finns skäl för det. Den aktuella bestämmelsen tycks uppenbarligen inte användas. Utredningen anser därför att bestämmelsen bör upphävas.

12.4.3 Vårdnad m.m.

12.4.3.1 Frågor om vårdnad m.m. i samband med äktenskapsmål (3 kap. 6 § 1904 års lag)

Förslag : Bestämmelsen i 3 kap. 6 § 1904 års lag ändras så att den bara reglerar att frågor om underhåll får tas upp i äktenskapsmål.

Utredningen föreslår i avsnitt 12.3.3.3 en ny bestämmelse om behörighet för svensk domstol att pröva frågor om föräldraansvar i samband med äktenskapsmål, och att det inte längre skall vara

30 Se NJA II 1905:5 s. 29 f.

336

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

möjligt att pröva en fråga om vårdnad i ett äktenskapsmål med stöd av 3 kap. 6 § 1904 års lag. Bestämmelsen i 3 kap. 6 § 1904 års lag bör dock inte upphävas eftersom den även stadgar att frågor om underhåll får tas upp i äktenskapsmål. Frågor om underhåll omfattas inte av begreppet föräldraansvar (jämför artikel 4 e 1996 års Haagkonvention). I avvaktan på en översyn av 1904 års lag bör därför 3 kap. 6 § finnas kvar med avseende på underhållsfrågor. En mindre språklig justering föreslås (”skall” istället för ”skola”). Det kan noteras att det i departementspromemorian Stärkt rättsskydd för barn i gränsöverskridande fall (Ds 2003:5) föreslås att lagvals- bestämmelsen skall tas bort. Förslaget övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet och utredningen lämnar inte något förslag i denna del.

12.4.3.2 Interimistiska beslut (3 kap. 12 § 1904 års lag)

Förslag : Bestämmelsen i 3 kap. 12 § 1904 års lag ändras så att den inte längre grundar behörighet för svensk domstol att meddela beslut om vårdnad, boende och umgänge i Sverige när ett äktenskapsmål pågår i en annan stat. Hänvisningar tas in i kompletteringslagarna för situationen när svensk behörighet föreligger enligt artikel 20 Bryssel II-förordningen eller någon av artiklarna 11 eller 12 1996 års Haagkonvention. Rätten skall då kunna fatta interimistiska beslut enligt 6 kap. 20 § föräldra- balken.

Som framgår av avsnitt 3.3.8 är det möjligt för domstolen att meddela beslut som avses i 6 kap. 20 § föräldrabalken (dvs. interimistiska beslut i fråga om vårdnad, boende och umgänge) när ett äktenskapsmål pågår i en främmande stat (3 kap. 12 § 1904 års lag).

Om det är ett brådskande fall, och barnet har sitt hemvist i en stat som tillämpar Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haag- konvention, kan den svenska domstolen inte grunda sin behörighet på 3 kap. 12 § 1904 års lag. I dessa situationer är ju myndigheterna i den andra staten primärt behöriga och den svenska behörigheten kan inte grundas på autonom rätt. Om barnet vistas i Sverige kan i stället den svenska domstolen grunda sin behörighet på artikel 20 Bryssel II-förordningen och artikel 11 1996 års Haagkonvention

337

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

enligt resonemanget som fördes i fråga om förmynderskap (se avsnitt 12.4.2.2).

Bestämmelsen i 3 kap. 12 § har emellertid tolkats som att den inte bara innehåller en behörighetsbestämmelse utan att den även ger den ”materiella förutsättningen” för att meddela ett interimis- tiskt beslut utan något pågående mål i sak. 31 En motsvarande möjlighet att fatta interimistiska beslut behöver därför införas precis som när det gäller förmynderskap (se avsnitt 12.4.2.2). Hän- visningar bör därmed tas in i kompletteringslagarna för situationen när svensk behörighet föreligger enligt artikel 20 Bryssel II- förordningen eller artikel 11 1996 års Haagkonvention. Rätten skall då kunna fatta interimistiska beslut enligt 6 kap. 20 § föräldra- balken.

Möjligheten att meddela interimistiska beslut enligt 3 kap. 12 § 1904 års lag och 6 kap. 20 § föräldrabalken kan dock användas även om det inte är fråga om ett brådskande fall. Det finns nämligen inte något krav på att situationen skall vara brådskande i 6 kap. 20 § föräldrabalken. Om barnet finns i Sverige kommer emellertid behörigheten att grundas på artikel 12 1996 års Haagkonvention (en territoriell åtgärd). Möjligheten att fatta interimistiska beslut bör, precis som när det gäller förmynderskap, gälla även när behörighet föreligger enligt denna bestämmelse.

Det återstående tillämpningsområdet för den nuvarande bestäm- melsen i 1904 års lag blir därför den situationen att barnet varken vistas i Sverige eller har hemvist i någon stat som tillämpar Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention. Samtidigt är det en grundläggande förutsättning för tillämpningen av 3 kap. 12 § 1904 års lag att det pågår ett äktenskapsmål i den tredje staten. Frågan är om det kan sägas vara befogat att svensk domstol skall vara behörig att meddela ett interimistiskt beslut (som inte är brådskande) i en sådan situation. Det kan möjligen hävdas att det finns ett intresse av att kunna meddela ett interimistiskt beslut innan den svenska domstolen vet om myndigheterna i barnets hemviststat anser sig vara behöriga i en fråga om föräldraansvar (jämför utredningens förslag i avsnitt 12.3.3.2). Det skall dock hållas i åtanke att barnet inte befinner sig i Sverige och att den svenska domstolen har små möjligheter att undersöka hur barnets situation ser ut. Att i detta

31 Jämför uttalande i prop. 2000/01:98 s. 30: ”Bestämmelsen gäller fall där ett äktenskapsmål pågår i en annan stat och ger en svensk domstol behörighet att meddela interimistiska beslut om vårdnad, boende, umgänge, underhåll och kvarboenderätt, trots att några andra yrkanden än interimistiska inte har framställts.”

338

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

läge meddela ett interimistiskt beslut förefaller tveksamt. Utred- ningen anser att de möjligheter som föreslås är fullt tillräckliga för barnets skydd. Hänvisningen i 3 kap. 12 § till 6 kap. 20 § föräldra- balken bör därför tas bort.

12.4.3.3 Anmälan om gemensam vårdnad direkt till Skatteverket

Förslag : Kravet på att barnet är folkbokfört i Sverige tas bort i fråga om Skatteverkets registrering av gemensam vårdnad efter anmälan. Det krävs i stället att barnet har hemvist i Sverige. Det skall inte längre krävas att ett barn och dess föräldrar är svenska medborgare för att föräldrarna skall kunna göra en anmälan om gemensam vårdnad direkt till Skatteverket.

Som anförs i avsnitt 8.7.2.2 kan föräldrarna få gemensam vårdnad genom en registrering hos Skatteverket efter en anmälan direkt till Skatteverket. För att detta skall vara möjligt krävs det att barnet är folkbokfört i Sverige, att förordnande om vårdnaden inte har meddelats tidigare och att föräldrarna och barnet är svenska medborgare (6 kap. 4 § andra stycket 2 föräldrabalken). Föräld- rarna kan också få gemensam vårdnad genom registrering hos Skatteverket efter en anmälan till socialnämnden i samband med att nämnden skall godkänna en faderskapsbekräftelse eller en bekräftelse av föräldraskap. Även detta kräver att barnet är folk- bokfört i Sverige men det finns inte något krav på svenskt medborgarskap (andra stycket 1 samma paragraf).

Eftersom bestämmelsen ger Skatteverket behörighet när barnet är folkbokfört i Sverige samt då det beträffande den andra punkten krävs att barnet och föräldrarna är svenska medborgare, kan bestämmelsen ge intryck av att vara en internationellt privaträttslig behörighetsregel. Ett barn kan ju undantagsvis vara folkbokfört i Sverige utan att ha hemvist här eftersom kriterierna inte överens- stämmer fullt ut med varandra. I och med ikraftträdandet av Bryssel II-förordningen har emellertid förutsättningarna för bestämmelsens tillämpning ändrats. Om barnet har hemvist i en medlemsstat i EU som tillämpar Bryssel II-förordningen får behörighet nämligen inte utövas enligt svensk autonom rätt. Det anförda innebär att det kan inträffa situationer där Skatteverket, trots att de uttryckliga förutsättningarna i 6 kap. 4 § andra stycket

339

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

är uppfyllda, inte har internationell behörighet att tillämpa bestämmelsen. Den bör därför ändras. Utredningen anser att kravet på folkbokföring i Sverige skall bytas ut mot ett krav på hemvist. Detta ligger också i linje med Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention. Ytterligare ett skäl för detta är att barnets hemvist i Sverige är en förutsättning för att den gemensamma vårdnaden skall vara gällande i de stater som är anslutna till 1996 års Haagkonvention, se artikel 16 vars bestämmelser avser föräldraansvar enligt hemviststatens lag.

När det gäller kravet på svenskt medborgarskap kan konstateras att medborgarskapet som anknytningsfaktum får allt mindre betydelse i internationellt privaträttsliga sammanhang. När möjlig- heten för föräldrarna att få gemensam vårdnad genom anmälan infördes, skulle anmälan göras till pastorsämbetet. Skälet för att denna möjlighet endast kunde utnyttjas när både föräldrarna och barnet är svenska medborgare var enligt förarbetena att pastorsäm- betenas handläggning skulle underlättas (se prop. 1981/82:168 s. 32). Det kan vidare ifrågasättas om medborgarskapet i dagsläget är av någon betydelse för Skatteverkets hantering av en anmälan, eftersom barnet ändå måste vara folkbokfört i Sverige – eller med utredningens förslag ha hemvist här – för att det skall vara möjligt att få gemensam vårdnad genom en anmälan. Om kravet på svenskt medborgarskap tas bort kan det visserligen finnas en risk för att den gemensamma vårdnaden inte erkänns i den stat där barnet och föräldrarna är medborgare. Denna risk minskar emellertid allteftersom fler stater ansluter sig till 1996 års Haagkonvention (se artikel 16 i konventionen). Oaktat detta kan kravet på svenskt medborgarskap anses innebära ett omotiverat särskiljande mellan svenska och utländska medborgare. Sammantaget finner utred- ningen att kravet på svenskt medborgarskap inte är ändamålsenligt och därför bör tas bort.

Det skall slutligen noteras att möjligheten att träffa ett avtal som godkänns av socialnämnden kvarstår (se 6 kap. 6, 14 a och 15 a §§ föräldrabalken).

12.4.4 Godmanskap

12.4.4.1 4 kap. 3 § 2 st 1904 års lag

Förslag : 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag upphävs.

340

SOU 2005:111 Allmänt tillämpliga bestämmelser

Som anförs i avsnitt 3.3.5 finns det i 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag internationella behörighetsbestämmelser om god man. Enligt bestämmelsen får god man förordnas i vissa fall enligt bestämmelserna i 11 kap. 1 § första stycket och 2 § föräldrabalken.

Hänvisningen till 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken

Bestämmelsen ger intryck av att i första hand vara tillämplig om ett barn vistas i Sverige. Men paragrafen antyder att det är fråga om ett brådskande fall (förfall pga. sjukdom, eller eventuellt ett interi- mistiskt entledigande pga. olämplighet). I ett sådant fall kommer den svenska myndighetens behörighet i stället att grundas på artikel 20 Bryssel II-förordningen och/eller artikel 11 1996 års Haagkonvention. Enligt resonemanget i avsnitten 12.4.2.2 och 12.4.3.2 finns det då inte utrymme för någon autonom behörig- hetsbestämmelse.

Då återstår situationen när barnet vistas utomlands. Bestämmel- sen i 1904 års lag är dock inte tillämplig om barnet har hemvist i eller vistas i en medlemsstat eller en fördragsslutande stat, då är den statens myndigheter behöriga och 1904 års lag skall inte tillämpas. Om god man förordnas till skydd för barnets egendom i Sverige, grundas behörigheten i stället på Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention. Med dessa begränsningar i tillämpningsom- rådet kan det ifrågasättas varför svenska myndigheter skulle förordna god man i en situation när barnet har hemvist, vistas eller har egendom i en icke-fördragsslutande stat utanför EU. Det svenska godmansförordnandet tar ju sikte på förhållanden i Sverige. Utredningen anser att det är tveksamt om det finns något utrymme kvar för bestämmelsens tillämpning vid sidan av Bryssel II- förordningen och 1996 års Haagkonvention, och i vart fall att en sådan svag anknytning inte bör grunda behörighet för svenska myndigheter. Utredningen föreslår därför att det inte längre skall vara möjligt att förordna god man med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag och 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken.

341

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

Hänvisningen till 11 kap. 2 § föräldrabalken

Den andra hänvisningen ger behörighet för svenska myndigheter att förordna god man i trängande fall i vissa angivna situationer (11 kap. 2 § föräldrabalken).

Om barnet har hemvist i Sverige grundas behörigheten på artikel 8 Bryssel II-förordningen. Då är svensk lag tillämplig i vanlig ordning och 11 kap. 2 § föräldrabalken är direkt tillämplig. Om barnet visserligen inte har hemvist i Sverige, men vistas i Sverige eller har tillgångar här, grundas behörigheten i stället på artikel 20 Bryssel II-förordningen eller artikel 11 1996 års Haagkonvention (eftersom den situation som beskrivs i 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag, gäller ”trängande fall”). Något utrymme för en autonom bestämmelse finns då inte.

Eftersom bestämmelsen inte innebär något krav på att barnet skall vistas här ligger den återstående, allmänna tillämpligheten av 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag i fall då barnet varken har hem- vist i, vistas i eller har tillgångar i Sverige. Men barnet kan då inte heller ha hemvist i eller vistas i en EU-stat eller en fördragsslutande stat, för då finns det en annan stat som är behörig och Sverige kan inte falla tillbaka på autonom rätt. Utrymmet för bestämmelsen tycks därför vara begränsat. Precis som när det gäller god man enligt 11 kap. 1 § första stycket föräldrabalken är det fråga om ett förordnande av god man i Sverige, och det grundläggande behovet av god man bör också komma från förhållanden i Sverige. När den anknytningen saknas bör svenska myndigheter enligt utredningens bedömning inte ha någon internationell behörighet att förordna om god man. Utredningen anser därför att det inte längre skall vara möjligt att förordna god man med stöd av 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag och 11 kap. 2 § föräldrabalken.

Särskilt om lagval

Utredningen har ovan föreslagit att det inte längre skall vara möjligt att förordna god man med stöd av bestämmelsen i 4 kap. 3 § andra stycket 1904 års lag. Även om det inte finns utrymme för eller är lämpligt att ha någon autonom behörighetsbestämmelse skulle det kunna vara möjligt att autonomt reglera lagvalet för de situationer som omfattas av Bryssel II-förordningen (eftersom Bryssel II-förordningen inte reglerar frågor om lagval). Men med

342

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

hänsyn till att utredningen föreslår en generell lagvalsbestämmelse (se avsnitt 12.3.4.1) saknas anledning att föreskriva några särskilda bestämmelse i fråga om lagvalet. Bestämmelsen bör därför upp- hävas i sin helhet.

12.4.4.2 4 kap. 3 § 3 st 1904 års lag och lagen om god man för ensamkommande barn

Förslag : 4 kap. 3 § tredje stycket 1904 års lag upphävs.

Lagen om god man för ensamkommande barn ändras på så sätt att den inte begränsas till att gälla barn som har utländskt medborgarskap eller är statslösa. Lagen hänvisar inte till någon internationellt privaträttslig bestämmelse. Barnets hemvist är, i stället för tidpunkten för uppehållstillstånd, avgörande i för- hållande till när den gode mannen bör ersättas med en särskilt förordnad vårdnadshavare.

Som framgår av avsnitt 3.3.5 gäller lagen om god man för ensamkommande barn i tillämpliga fall framför 1904 års lag (4 kap. 3 § tredje stycket 1904 års lag). Eftersom utredningen har föreslagit att de båda föregående styckena i den aktuella paragrafen i 1904 års lag skall upphävas, är hänvisningen onödig. Detta får till följd att hela paragrafen (dvs. 4 kap. 3 § 1904 års lag) bör upphävas.

Frågan är om själva lagen om ensamkommande barn behöver ändras. Lagen kan bara ha företräde framför 1904 års lag om den innehåller en internationell behörighetsregel (och inte bara materiella bestämmelser). Som den är skriven är lagen allmänt tillämplig, dvs. inte bara i förhållande till någon eller några stater.

Såväl Bryssel II-förordningen som 1996 års Haagkonvention är tillämpliga på frågor som gäller förordnande av god man. För ett barn på flykt, eller ett barn vars hemvist inte kan fastställas, innebär det att överförmyndarens internationella behörighet följer antingen av Bryssel II-förordningen eller av 1996 års Haagkonvention (se avsnitt 7.3). Artikel 13 Bryssel II-förordningen är tillämplig i för- hållande till ett barn vars hemvist inte kan fastställas och om barnets hemviststat är en stat som tillämpar Bryssel II-förord- ningen eller en stat som varken tillämpar Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention. Artikel 6 1996 års Haagkonvention är tillämplig om barnet är på flykt från en fördragsslutande stat. Men lagen om ensamkommande barn är också tillämplig i fråga om

343

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

barn som kanske inte är på flykt eller barn vars hemvist kan fastställas, liksom i fråga om barn som vistas i Sverige och blir ensamma. Om barnet i denna situation ställs ensam kommer över- förmyndarens behörighet att grundas på artikel 20 Bryssel II- förordningen eller artikel 11 1996 års Haagkonvention, dvs. bestämmelserna som ger behörighet i brådskande fall. (Det är också tänkbart att artikel 12 1996 års Haagkonvention som ger behörighet att vidta territoriella åtgärder kan tillämpas i fall som avses i lagen, under förutsättning att det inte finns någon medlems- stat i EU som är behörig [se avsnitten 7.7.4 och 7.7.5].) Eftersom det är svårt att tänka sig någon mer brådskande åtgärd än att tillgodose skyddet för ett ensamt barn, kommer det inte att finnas någon situation vid sidan av Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention där behörigheten kan grundas på autonom rätt.

Med hänsyn till det anförda anser utredningen att lagen bör ändras på så sätt att det blir tydligt att den innehåller materiella bestämmelser, så att den inte ger intryck av att utvidga svenska myndigheters internationella behörighet i förhållande till Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention. Det bör därför inte finnas någon hänvisning till någon internationellt privaträttslig bestämmelse. När svenska myndigheter är internationellt behöriga blir lagen tillämplig och dess materiella bestämmelser får användas.

Utredningen anser också att lagens tillämpningsområde bör justeras något. Som lagen är skriven ger den skydd åt barn som är utländska medborgare eller statslösa. Det är tänkbart att barn som är svenska medborgare men har hemvist utomlands kommer till Sverige eller blir ensamma här under de förhållanden som anges i lagen. Det är inte ovanligt att barn har dubbelt medborgarskap, dvs. är både svenska medborgare och medborgare i ett annat land. Barnets föräldrar kan t.ex. under en viss period ha varit bosatta i Sverige och då blivit svenska medborgare, men har sedan återvänt till sitt ursprungsland där barnet föddes. Det framstår som självklart att lagens skyddsåtgärder måste kunna tillämpas även i förhållande till dessa barn. Eftersom det nu sker en övergång i svensk internationell privaträtt på området, från nationalitets- principen till hemvistprincipen, finns det anledning att göra det tydligt att lagen är tillämplig även i förhållande till barn som är svenska medborgare. Genom att justera lagen så att det endast krävs att barnet inte skall ha hemvist i Sverige blir det tydligt att lagen gäller samtliga barn (förutsatt att övriga kriterier är för handen).

344

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

Som lagen är skriven nu är det barnets förvärv av uppehållstill- stånd som är den omständighet som utlöser olika organs och funk- tionärers handlande när det gäller att ersätta den gode mannen med en särskilt förordnad vårdnadshavare. Regeringen ansåg i förarbe- tena att denna tidpunkt var att föredra framför hemvistkriteriet, då det senare inte ansågs vara tillräckligt klart och enkelt för den som skall tillämpa lagen. 32 Med utredningens föreslagna ändring, dvs. att även barn som är svenska medborgare skall omfattas av lagen, bör tidpunkten då barnet förvärvar hemvist i Sverige i stället vara av- görande (en svensk medborgare behöver ju inte uppehållstillstånd). Tidpunkten för när ett barn får hemvist här får bedömas från fall till fall. Det torde dock kunna presumeras att ett barn som är svensk medborgare får hemvist i Sverige ganska snabbt.

12.4.5 Övriga lagändringar

12.4.5.1 Hänvisningar till 1904 års lag m.m.

Förslag : 11 kap. 1 § tredje stycket föräldrabalken upphävs. Hänvisningarna till 1904 års lag och till lagen om god man för ensamkommande barn i 11 kap. 25 § och 16 kap. 2 § föräldra- balken byts ut mot hänvisningar till Bryssel II-förordningen och lagen om 1996 års Haagkonvention.

I 11 kap. 1 och 25 §§ samt 16 kap. 2 § föräldrabalken finns hänvis- ningar till 4 kap. 3 § 1904 års lag och till lagen om god man för ensamkommande barn.

Hänvisningen i 11 kap. 1 § föräldrabalken anger att det finns be- stämmelser om god man i 4 kap. 3 § 1904 års lag och lagen om god man för ensamkommande barn. Förutom att bestämmelsen i 1904 års lag upphävs och därför inte kan finnas med i en hänvisning, så innehåller den nuvarande hänvisningen en blandning mellan materiell rätt (lagen om ensamkommande barn) och internationell privaträtt (1904 års lag). Hänvisningen är dessutom ofullständig eftersom behörighet att förordna god man i första hand föreligger enligt Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention. För att undvika att blanda materiell rätt med internationell privaträtt, och med hänsyn till att det normalt sett inte sker någon korsvis

32 Se prop. 2004/05:136 s. 40.

345

Allmänt tillämpliga bestämmelser

SOU 2005:111

hänvisning mellan svenska lagar, föreslår utredningen att tredje stycket i 11 kap. 1 § föräldrabalken upphävs.

Hänvisningen i 11 kap. 25 § tredje stycket föräldrabalken avser den nationella behörigheten för överförmyndaren när barnet inte har hemvist i Sverige men när svensk internationell behörighet ändå finns. Utredningen föreslår att hänvisningen till 1904 års lag och lagen om god man för ensamkommande barn ersätts med en hänvisning till Bryssel II-förordningen och den föreslagna lagen om 1996 års Haagkonvention. Det innebär att det är överför- myndaren i den kommun där barnet vistas som är behörig när en fråga om godmanskap tas upp enligt Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention. Motsvarande ändring görs i fråga om 16 kap. 2 § föräldrabalken som avser tillsynen av överförmyndaren.

12.4.5.2 Reservforum

Bedömning: Det saknas behov av reservforum för tillämpning av den föreslagna lagen om internationella föräldraansvarsfrågor.

Den föreslagna lagen om internationella föräldraansvarsfrågor innehåller bl.a. bestämmelser om internationell behörighet i vissa fall och bestämmelser om verkställbarhet. Utredningen bedömer det finns erforderliga nationella forumbestämmelser som ger berörda myndigheter behörighet att pröva frågor enligt den före- slagna lagen. Till skillnad från vad som föreslagits i utredningens delbetänkande (SOU 2004:80) och som föreslås i avsnitt 7.10.2 ovan, kan det inte förutses att det finns något behov av att före- skriva något reservforum för socialnämnden.

12.5 Kommentar till de återstående artiklarna i 1996 års Haagkonvention

Bedömning : Övriga bestämmelser i konventionen bör inte göras allmänt tillämpliga.

I den föreslagna lagen har vissa av artiklarna i 1996 års Haagkon- vention använts som förebilder. I något enstaka fall finns också en redovisning av skälen för varför vissa artiklar inte har gjorts allmänt tillämpliga (se avsnitt 12.3.3.4 om bestämmelsen rörande olovliga

346

SOU 2005:111

Allmänt tillämpliga bestämmelser

bortföranden och kvarhållanden av barn). Resterande artiklar i konventionen kommer inte att redovisas särskilt. Utredningen bedömer att dessa övriga artiklar inte kan anses tjäna någon funktion som allmänt tillämpliga. Ett flertal av dem bygger på att myndigheterna i båda berörda staterna tillämpar konventionens be- stämmelser. Så är t.ex. fallet med artiklarna som tillåter att myndig- heterna i vissa situationer sinsemellan får komma överens om be- hörighet i ett enskilt fall (artiklarna 8 och 9), liksom bestämmel- serna om samarbete. I dessa delar är konventionens bestämmelser så avpassade för just konventionssamarbete att det helt enkelt inte är lämpligt att föreslå ett utvidgat tillämpningsområde för dem.

347

Del IV

Lagtekniska frågor m.m.

13 Lagtekniska lösningar

13.1 En samlad exekvaturlagstiftning

Förslag: De kompletterande bestämmelserna till 1996 års Haag- konvention samlas i den lag som inkorporerar konventionen med svensk rätt.

I enlighet med direktiven tog utredningen i delbetänkandet (SOU 2004:80) ställning till frågan om de kompletterande be- stämmelser som behövdes till Bryssel II-förordningen skulle tas in i lagen (2002:460) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av vissa ut- ländska avgöranden (2002 års lag) 1 eller fortfarande finnas i en särskild lag, dvs. lagen med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen. En avsikt med 2002 års lag var att åstad- komma en enhetlig och överskådlig reglering av kompletterande bestämmelser om verkställighet av utländska domar.

Utredningen ansåg att det fanns skäl för att behålla de kompletterande bestämmelserna till Bryssel II-förordningen i en separat lag tills vidare. Ett av skälen var att båda lagarna innehåller bestämmelser utöver dem som avser exekvatur. Det kunde också antas att ett tillträde till 1996 års Haagkonvention skulle föranleda kompletterande bestämmelser och utredningen ansåg inte att det var lämpligt att föra in de kompletterande bestämmelserna till Bryssel II-förordningen i 2002 års lag, för att efter något år kanske tvingas bryta ut de bestämmelser som rör föräldraansvar för att få dem samlade i en egen lag.

Utredningen lämnar i det nu aktuella betänkandet förslag på vilka bestämmelser som behöver införas vid ett tillträde till 1996 års Haagkonvention. Sammantaget rör det sig om ett antal bestämmel-

1 2002 års lag innehåller kompletterande bestämmelser till Bryssel I-förordningen, Bryssel- konventionen och Luganokonventionen, vilka instrument reglerar bl.a. familjerättsliga underhåll.

351

Lagtekniska lösningar

SOU 2005:111

ser som, utöver frågor kring verkställighet av utländska domar, även avser behörighet och samarbete mellan myndigheter, bestäm- melser som är specifika för konventionens tillämpningsområde. De föreslagna exekvaturbestämmelserna skiljer sig dessutom från det förfarande som föreskrivs i 2002 års lag. Mot denna bakgrund anser utredningen att det inte är lämpligt att lägga de kompletterande bestämmelserna som behövs till 1996 års Haagkonvention i 2002 års lag.

Det ligger närmare till hands att samla de kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen och till 1996 års Haagkonvention i en och samma lag. Båda instrumenten rör internationella föräldraansvarsfrågor och de kompletterande bestämmelserna till 1996 års Haagkonvention skulle därvid kunna ges ett eget kapitel i 2001 års lag. De kompletterande bestämmel- serna är emellertid inte desamma, och regelsystemet när det gäller t.ex. exekvaturförfarandet skiljer sig åt. Dessutom föreslår utredningen en ny lag om internationella föräldraansvarsfrågor som inte har sin plats i en sådan kompletteringslag. Utredningen anser att det är mer lättillgängligt för rättstillämparen att låta de kompletterande bestämmelserna till Bryssel II-förordningen finnas kvar i en egen lag och låta lagen som inkorporerar 1996 års Haagkonvention även innehålla de kompletterande bestämmelserna som behövs till konventionen.

13.2 Frågan om inkorporering

Förslag: Artiklarna 1–56 i konventionen inkorporeras.

Bedömning: Slutbestämmelserna (kapitel VII) bör inte in- korporeras.

I avsnitt 5.2 föreslås att 1996 års Haagkonvention införlivas med svensk rätt genom inkorporering. Det lämnades därvid öppet om hela konventionen lämpligen bör inkorporeras, eller om det finns artiklar som i första hand är riktade till de fördragsslutande staterna och som inte behöver ges laglig form.

Bland de allmänna bestämmelserna i konventionen (kapitel VI) återfinns bestämmelser av materiell natur, t.ex. de som gäller utfärdande av intyg, behandling av personuppgifter och förbudet mot att ställa krav på legalisering. Det finns även bestämmelser som

352

SOU 2005:111

Lagtekniska lösningar

riktar sig till de fördragsslutande staterna, t.ex. de som tillåter staterna att utse särskilda myndigheter till vilka vissa fram- ställningar skall riktas, och möjligheten att göra förbehåll för de egna myndigheternas behörighet att vidta åtgärder med avseende på barnets egendom i staten. En delvis inkorporering skulle innebära att vissa bestämmelser i kapitlet blir svensk lag och andra inte. En sådan lösning framstår inte som lämplig. Utredningen anser därför att de allmänna bestämmelserna i konventionen bör inkorporeras i sin helhet.

Slutbestämmelserna (kapitel VII) är uteslutande riktade till de fördragsslutande staterna och skulle således i och för sig inte behöva inkorporeras. En sådan lösning har också valts vid inkorporeringen av 1980 års Wienkonvention om internationella köp (lagen om internationella köp). Däremot har 1993 års Haag- konvention inkorporerats i sin helhet, inklusive slutbestämmelser. Med hänsyn till att det är ett helt kapitel i 1996 års Haagkon- vention som inte behöver inkorporeras, och till att det inte finns anledning att göra lagtext av bestämmelser som inte är lämpade för det och som inte behöver vara direkt tillämpliga, anser utredningen att slutbestämmelserna inte bör inkorporeras.

Slutsatsen är således att samtliga artiklar i 1996 års Haagkon- vention utom artiklarna i kapitel VII inkorporeras.

353

14 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

14.1 Ikraftträdande

Förslag: Det överlämnas till regeringen att bestämma tid- punkten för ikraftträdandet av den lag som inkorporerar 1996 års Haagkonvention samt de lagbestämmelser som kompletterar bestämmelserna i konventionen. Detsamma skall gälla övriga föreslagna lagregler.

I avsnitt 2.2 redovisas det förhållandet att EU:s medlemsstater inte självständigt kan ansluta sig till 1996 års Haagkonvention. Euro- peiska unionens råd har fattat ett beslut om att bemyndiga medlemsstaterna att underteckna konventionen, men har ännu inte fattat något beslut om att bemyndiga staterna att ratificera den. Utredningens förslag att 1996 års Haagkonvention skall inkorpo- reras i lag, 1 jämte förslagen till kompletterande bestämmelser 2 kan således inte träda i kraft förrän EU har möjliggjort en svensk anslutning till konventionen. Av denna anledning bör det över- lämnas till regeringen att bestämma tidpunkten för när denna lagstiftning skall träda i kraft.

De övriga lagändringar 3 som föreslås i betänkandet bör träda i kraft samtidigt. I annat fall kan det uppstå problem t.ex. i fråga om de bestämmelser i 1904 års lag som i någon form ”överförs” till lagen om internationella föräldraansvarsfrågor. Det är vidare önsk- värt att bestämmelserna träder i kraft så snart som möjligt. Med

1 Förslag till lag om 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn.

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

3 Förslag till lag om internationella föräldraansvarsfrågor, förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynder- skap, förslag till lag om ändring i föräldrabalken, förslag till lag om ändring i lagen (2001:394) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen och förslag till lag om ändring i lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn.

355

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

SOU 2005:111

hänsyn till de föreslagna bestämmelsernas anknytning till 1996 års Haagkonvention finns det dock anledning att avvakta med ikraft- trädandet av dessa lagändringar till det datum som konventionens bestämmelser träder i kraft. I lagen om internationella föräldra- ansvarsfrågor hänvisas till föräldraansvarsbegreppet i 1996 års Haagkonvention – något som inte är lämpligt att göra innan kon- ventionen gäller i Sverige.

14.2 Övergångsbestämmelser

14.2.1 Lagen om 1996 års Haagkonvention och de kompletterande bestämmelserna till konventionen

Förslag: Artikel 16 1996 års Haagkonvention skall gälla även i förhållande till de barn som har fått nytt hemvist i Sverige före konventionens ikraftträdande.

Bedömning: I övriga hänseenden saknas behov av övergångs- bestämmelser.

Som redovisas i avsnitt 11.4.1 innehåller 1996 års Haagkonvention övergångsbestämmelser i fråga om tillämpningen av själva konven- tionen (artikel 53). I avsnitt 11.4.2 anförs att dessa bestämmelser gäller som de står skrivna och att de inte kräver någon ändring i lag.

Utredningen bedömer inte heller att det finns behov av över- gångsbestämmelser beträffande den föreslagna lagen om 1996 års Haagkonvention, med undantag för artikel 16 som gäller föräldra- ansvar direkt på grund av lag (ex lege). När 1996 års Haag- konvention har trätt i kraft och gäller som lag i Sverige kommer artikel 16 att tillämpas i fråga om alla barn som får hemvist i Sverige. Frågan är vad som skall gälla för de barn som har fått hemvist i Sverige vid en tidigare tidpunkt . Det gäller t.ex. barn till gifta föräldrar som kommer från ett land där endast fadern är vård- nadshavare (se avsnitten 8.3 och 8.7.2.1). Om dessa barn i stället hade fått hemvist i Sverige efter konventionens ikraftträdande skulle även modern ha blivit vårdnadshavare (se artikel 16.4 och avsnitt 8.3.4). Frågan kan också bli aktuell i fråga om barn till ogifta, sammanboende föräldrar där även fadern är vårdnadshavare. Om dessa barn hade fått hemvist i Sverige efter konventionens

356

SOU 2005:111

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

ikraftträdande består faderns föräldraansvar (se artikel 16.3 och avsnitt 8.3.4).

I den förklarande rapporten anförs att övergångsproblemen som kan uppstå mot bakgrund av artikel 16 1996 års Haagkonvention kommer att få lösas utifrån varje fördragsslutande stats nationella rätt eftersom konventionen är tyst på denna punkt. 4

Den svenska rätten är inte entydig beträffande vad som gäller i ex lege-fallen (se avsnitt 3.4.1). 5 Regeringen har i prop. 2004/05:136 s. 24 anfört ståndpunkten att mycket talar för att ett legalt vårdnadsförhållande får anses bestå för ett barn vars vistelse i Sverige inte har karaktär av hemvist. Det anförs emellertid också att senare års praxis talar för att vårdnadsförhållandet skall bedömas enligt svensk rätt i fall där barnet har fått hemvist i Sverige . Detta uttalande tyder på att de barn som avses i det första exemplet ovan faktiskt anses stå även under moderns vårdnad. Det skulle å andra sidan kunna leda till att fadern i det andra exemplet inte anses som vårdnadshavare.

Eftersom det inte är helt tydligt vad som gäller enligt svensk rätt skulle det i syfte att skapa klarhet vara möjligt att låta konven- tionens bestämmelser i artikel 16 vara tillämpliga även i förhållande till de barn som har fått nytt hemvist i Sverige innan konventionen trädde i kraft. Det skulle innebära att det legala vårdnadsför- hållande som förelegat enligt utländsk rätt respekteras (jämför artikel 16.3) och att den förälder som skulle vara legal vårdnads- havare enligt svensk rätt också skall vara legal vårdnadshavare när barnet har fått hemvist i Sverige (jämför artikel 16.4). Det förefaller som om svensk gällande praxis överensstämmer i vart fall med den senare bestämmelsen. En omständighet som talar mot ett sådant förslag är att de familjer som flyttade till Sverige och fick hemvist här före konventionens ikraftträdande inte hade anledning att räkna med att flytten till Sverige kunde få sådana konsekvenser. Det är då viktigt att framhålla att en tillämpning av artikel 16 inte får till följd att någon av föräldrarna berövas sitt föräldraansvar. Det är också viktigt att komma ihåg att artikel 16 är en bestämmelse till skydd för barn. Det är svårt att motivera att ett sådant skydd inte skall ges till de barn som redan har hemvist i Sverige. Utredningen anser att fördelarna med att tillämpa artikel 16 överväger eventuella nackdelar. Utredningen föreslår därför att det bör föreskrivas i en

4 Se Paul Lagarde, Explanatory Report, paragraf 179.

5 Se även Maarit Jänterä-Jareborg, Svensk domstol och utländsk rätt. En internationellt privat- och processrättslig studie, 1997, s. 225 ff.

357

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

SOU 2005:111

övergångsbestämmelse till lagen om 1996 års Haagkonvention att artikel 16 är tillämplig även i förhållande till de barn som har fått hemvist i Sverige före konventionens ikraftträdande.

Precis som framgår i avsnitt 8.7.2.1 beträffande tillämpningen av artikel 16 får det anses ligga på Skatteverket att informera de familjer som har fått hemvist i Sverige innan konventionens ikraft- trädande om de nya bestämmelserna. En eventuell konflikt mellan föräldrarna får sedan lösas på sedvanligt vis, med hjälp av social- nämnden eller i sista hand genom en process vid domstol.

14.2.2 Lagen om internationella föräldraansvarsfrågor m.fl. lagar

Förslag: En myndighets behörighet i ett mål eller ärende som anhängiggjorts före ikraftträdandet av lagändringarna skall inte gå förlorad på grund av behörighetsbestämmelserna i den nya lagen om internationella föräldraansvarsfrågor. Mål eller ärenden som har anhängiggjorts före ikraftträdandet skall prövas enligt äldre rätt. Bestämmelserna om erkännande och verkställighet av utländska avgöranden skall inte tillämpas på avgöranden som har meddelats före ikraftträdandet.

Bedömning: Det saknas behov av övergångsbestämmelser beträffande övriga lagförslag.

Den föreslagna lagen om internationella föräldraansvarsfrågor be- höver förses med vissa övergångsbestämmelser.

Lagen bör vara tillämplig på mål och ärenden som anhängiggörs efter lagens ikraftträdande. Detta innebär att en myndighet som före ikraftträdandet utövar behörighet enligt äldre bestämmelser inte blir obehörig att handlägga frågan på grund av de nya bestämmelserna. Det innebär också att mål eller ärenden som har anhängiggjorts före ikraftträdandet prövas enligt äldre lag. Några ytterligare övergångsbestämmelser i fråga om behörighet eller lag- val torde inte behövas.

När det gäller erkännande och verkställbarhet är det visserligen tänkbart att ett avgörande som har meddelats före ikraftträdandet skulle kunna förklaras verkställbart enligt den nya lagen, förutsatt att verkställbarhetsansökan inte bör avslås enligt någon av lagens vägransgrunder. Utredningens lagförslag kan dock sägas innebära

358

SOU 2005:111

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

en i praktiken ändrad inställning till utländska avgöranden om föräldraansvar; från att utländska avgöranden inte erkänns eftersom stöd i lag oftast har saknats, till att utländska avgöranden som huvudregel skall erkännas. Det kan också vara så att en av föräldrarna inte har engagerat sig i den utländska rättsprocessen i tron att ett senare avgörande inte skulle erkännas i Sverige. Med hänsyn till detta anser utredningen att det inte är lämpligt att tillämpa den föreslagna lagen på avgöranden som har meddelats i tiden före lagens ikraftträdande.

Beträffande de övriga föreslagna lagreglerna finns inte något behov av övergångsbestämmelser.

359

15 Konsekvenser av förslagen

Bedömning : Ett tillträde till 1996 års Haagkonvention får som konsekvens att skyddet för barn i internationella situationer förbättras. Utredningen bedömer att tillträdet på sikt kommer att leda till ökade kostnader, främst för Svea hovrätt och centralmyndigheten. Detta bör dock utvärderas när konven- tionen har varit i kraft en tid. Inledningsvis får eventuella kostnadsökningar antas rymmas inom domstolsväsendets och Regeringskansliets befintliga budget. Detsamma gäller för övriga berörda myndigheter.

Ett tillträde till 1996 års Haagkonvention får till följd att skyddet för barn i internationella situationer förbättras . Konventionens främsta mål är just att förbättra skyddet för dessa och samtliga överväganden sker med utgångspunkt i barnets bästa.

Oberoende av 1996 års Haagkonvention medför människors ökade rörlighet att antalet mål och ärenden med internationell anknytning ökar och att myndigheterna ställs inför situationer där anknytningen till en annan stat ger upphov till frågor när det gäller behörighet och lagval. I många avseenden innebär konventionen att oreglerade situationer regleras och att det blir tydligare vad som gäller. Ett exempel på detta är hanteringen av de s.k. ex lege situa- tionerna när det kommer till att avgöra vem som har föräldraan- svaret för ett barn som får hemvist i Sverige (se avsnitt 8.3). Ett tillträde till 1996 års Haagkonvention innebär inte, med några undantag, att myndigheterna får nya uppgifter utan snarare att hanteringen av internationella ärenden förbättras och effektiviseras. Vidare medför konventionen att behörighet inte kommer att före- ligga i vissa situationer som i dag faller under svensk domsrätt, när anknytningen till en annan fördragsslutande stat är starkare. I det avseendet kan antalet mål och ärenden komma att minska något.

361

Konsekvenser av förslagen

SOU 2005:111

Nämnda omständigheter talar för att kostnaderna för myndig- heterna totalt sett inte kommer att öka.

Bland de fåtal nya uppgifter som ges myndigheterna kan nämnas skyldigheten att upplysa en utländsk myndighet om förhållanden som innebär att ett barn som befinner sig i det andra landet befinner sig i allvarlig fara. Denna uppgift förutsätter att ansvarig myndighet har god insikt i barnets situation och att det finns eller har funnits ett ärende med avseende på barnet. Det tillkommande arbetsmomentet i ärendet, dvs. upplysningsskyldigheten, kan utan vidare antas rymmas inom befintliga anslag.

Vidare ges socialnämnden behörighet att uttala sig om lämplig- heten för en förälder att utöva umgänge. Denna möjlighet är inte tvingande för socialnämnden, men om den utnyttjas krävs en viss arbetsinsats från socialnämndens sida. Utredningen bedömer dock att merarbetet föranleder endast en marginell merkostnad, dels eftersom sådana förfrågningar sannolikt inte kommer att bli särskilt vanligt förekommande, dels därför att en förfrågan i de flesta fallen sannolikt görs då det finns ett tidigare svenskt avgörande om umgänge och socialnämnden därvid redan har kännedom om förälderns situation. Flera av socialnämndens upp- gifter i övrigt enligt konventionen grundar sig på att en enskild person har ett hjälpbehov som ryms inom ramen för kommunens ansvar, och dessa uppgifter kan inte antas föranleda några extra kostnader.

Situationen är något mer komplicerad när det gäller frågan om erkännande- och exekvaturförfarandet . Konventionens bestämmelser innebär dels att en berörd part hos domstol kan begära ett beslut om att ett avgörande erkänns eller inte, dels att exekvaturdomstol skall förklara att ett utländskt avgörande är verkställbart i Sverige. Utredningen föreslår, som redovisas i avsnitten 9.5.2 och 9.5.3, att dessa uppgifter skall åläggas Svea hovrätt och, efter överklagande, Högsta domstolen. Detsamma föreslås gälla beträffande beslut om erkännande och verkställbarhet enligt den autonoma rätten (se avsnitten 12.3.5.3 och 12.3.7.1). Vid dessa domstolar förekommer redan i dag ärenden av sådant slag. En tillämpning av 1996 års Haagkonvention och den föreslagna lagen om internationella föräldraansvarsfrågor kan förutses på sikt ge upphov till ett inte ringa antal nya erkännande- och exekvaturärenden hos Svea hovrätt. Erkännande- och verkställbarhetsbestämmelserna gör det onödigt att utverka ett nytt avgörande i sak i Sverige, med följden att t.ex. en långvarig och kostsam vårdnadsprocess vid svensk

362

SOU 2005:111

Konsekvenser av förslagen

domstol kan undvikas, och en viss utjämning av belastningen på det svenska domstolsväsendet i stort kan således också förutses. I vilken utsträckning nämnda förhållanden balanserar varandra är omöjligt att säga. Utredningen förutsätter dock att Svea hovrätt tilldelas de medel som behövs för att kunna hantera de nya ärendena. Det är viktigt att målutvecklingen utvärderas efter det att konventionen har varit i kraft en tid.

En annan omständighet som kan medföra kostnader är de upp- gifter som konventionen ålägger centralmyndigheten , uppgifter som enligt utredningens förslag bör ligga inom Regeringskansliet. Precis som när det gäller Bryssel II-förordningen skall de fördrags- slutande staternas centralmyndigheter samarbeta med varandra i enskilda ärenden och på ett mer allmänt plan. Uppgiften att vara centralmyndighet kommer att medföra ökade kostnader för den myndighet som utses att vara centralmyndighet. Precis som när det gäller Bryssel II-förordningen är det svårt att med säkerhet bedöma omfattningen av centralmyndighetens nya uppgifter. Central- myndigheten kan dra nytta av Utrikesdepartementets erfarenheter av uppgifter av likartad karaktär enligt 1980 års Haagkonvention och Bryssel II-förordningen. Enligt uppgift från UD arbetar i dag tre handläggare och två assistenter med centralmyndighetsfrågor. Utredningen bedömer att kostnaderna för de nya uppgifterna inledningsvis bör bli relativt begränsade och kan antas rymmas inom befintlig ekonomisk ram för Regeringskansliet. I takt med att 1996 års Haagkonvention tillträds av fler länder utanför EU kan dock förutses att centralmyndigheten kommer att behöva ytter- ligare personal, med följden att kostnaderna kommer att öka. Även i detta avseende finns det därför anledning att göra en utvärdering efter det att 1996 års Haagkonvention har varit i kraft en tid.

Utredningen föreslår också att kravet på att barnet och föräld- rarna är svenska medborgare tas bort i fråga om en ansökan om gemensam vårdnad som görs direkt till Skatteverket. Detta kan tänkas medföra att antalet anmälningar direkt till Skatteverket ökar något. Ökningen kan dock antas vara marginell och i vart fall initialt rymmas inom ramen för Skatteverkets befintliga budget.

Utredningen bedömer således att eventuella kostnadsökningar inledningsvis torde vara marginella och kunna rymmas inom ramen för myndigheternas anslag. Det finns dock anledning att bevaka kostnadsutvecklingen främst för Svea hovrätt och centralmyndig- heten. Det kan i framtiden uppstå behov för dessa myndigheter att tillföras ytterligare medel.

363

Konsekvenser av förslagen

SOU 2005:111

Precis som när det gäller ikraftträdandet av Bryssel II-förord- ningen finns ett stort informationsbehov i förhållande till allmän- heten, domstolarna och övriga myndigheter såsom socialnämnder, överförmyndare och Skatteverket. Det kommer också att krävas utbildningsinsatser för berörda myndigheters egen personal. Information och utbildning med avseende på ny lagstiftning är uppgifter som svenska myndigheter (främst på central nivå) kontinuerligt arbetar med. Tillträdet till 1996 års Haagkonvention ligger ännu en bit fram i tiden och det får förutsättas att myn- digheterna i sin verksamhetsplanering avsätter de medel som krävs i sin informations- och utbildningsbudget.

364

Del V

Författningskommentar

16 Författningskommentar

16.1 Förslaget till lag om 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn

1 §

Utredningens överväganden kring inkorporeringen av konven- tionens bestämmelser finns dels i avsnitt 5.2, dels i avsnitt 13.2.

Bestämmelsen inkorporerar 1996 års Haagkonvention i alla delar utom slutbestämmelserna. Genom inkorporeringen blir de engelska och franska språkversionerna gällande som svensk lag. Konven- tionens enskilda artiklar kommenteras i avsnitten 7–11.

2 §

Utredningens överväganden finns i avsnitten 10.4.3.2, 10.6.2 och 10.5.2.1.

Genom bestämmelsen utpekas socialnämnden som den behöriga svenska myndigheten att utföra vissa av uppgifterna som följer av 1996 års Haagkonvention.

Enligt den första punkten är socialnämnden behörig att upprätta en rapport om barnets situation. En begäran från en utländsk myndighet kan bli aktuell om barnet har hemvist och befinner sig i Sverige men har en väsentlig anknytning till en annan fördragsslutande stat (artikel 32 i konventionen).

Den andra punkten gäller behörighet att godkänna att en utländsk myndighet placerar ett barn i Sverige i enlighet med artikel 33 i konventionen.

Slutligen följer av den tredje punkten att det är socialnämnden som är behörig att på en förälders begäran samla in upplysningar och uttala sig om förälderns lämplighet i fråga om umgänge, när barnet har hemvist i en annan fördragsslutande stat (artikel 35.2 i konventionen).

367

Författningskommentar

SOU 2005:111

3 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 7.10.2.

Paragrafen innehåller en reservforumbestämmelse för social- nämndens del. Bestämmelsen blir tillämplig när det finns svensk internationell behörighet enligt 1996 års Haagkonvention, men då det inte finns någon behörig socialnämnd enligt andra forum- bestämmelser. Reservforum är, på samma sätt som för Bryssel II- förordningen, socialnämnden i Stockholms kommun.

4 §

Utredningens överväganden finns i avsnitten 12.4.2.2 och 12.4.3.2. Paragrafen ersätter de upphävda bestämmelserna i 3 kap. 12 §

och 4 kap. 3 § första stycket 1904 års lag. Bestämmelsen ger en möjlighet att besluta interimistiskt beträffande vårdnad m.m. och förmynderskap utan pågående mål i huvudsaken, i de fall då det finns svensk behörighet enligt artikel 11 eller 12 1996 års Haagkonvention. Bestämmelsen utesluter inte interimistiska beslut i övrigt, t.ex. i fråga om godmanskap och åtgärder inom socialtjänsten, då internationell behörighet föreligger. När det gäller sistnämnda frågor finns redan materiella bestämmelser som kan tillämpas när behörighet föreligger i enlighet med artikel 11 eller 12 i 1996 års Haagkonvention.

5 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 7.10.4.4.

Paragrafen innebär att parterna skall få tillfälle att yttra sig innan myndigheten fattar beslut i en framställningsfråga. Det kan gälla både om den svenska myndigheten skall göra en framställning till en utländsk myndighet och om en svensk myndighet skall fatta beslut i fråga om en framställning från en utländsk myndighet. Genom kommuniceringen får den svenska myndigheten ett bra underlag för beslutet. Bestämmelsen är central eftersom ett beslut i en framställningsfråga inte får överklagas (se 8 § och avsnitt 7.10.4.5).

Kommunicering är emellertid inte ett absolut krav, utan får underlåtas om det är uppenbart obehövligt. Det bör dock inte komma i fråga att myndigheten bifaller en framställning utan att parterna har hörts, även om myndigheten är av uppfattningen att framställningen bör bifallas. En situation när undantaget kan bli aktuellt är när den svenska myndigheten skall ta ställning till en framställning om behörighet från en utländsk myndighet och

368

SOU 2005:111

Författningskommentar

parterna redan har yttrat sig i det utländska förfarandet. Det kan då vara uppenbart obehövligt att höra dem även vid den svenska myndigheten. Ett annat fall är om det står helt klart för den svenska myndigheten att förutsättningar saknas för att göra en framställning till en utländsk myndighet. Undantaget bör tillämpas med försiktighet.

6 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 7.10.4.4.

I första stycket föreskrivs huvudregeln, att handläggningen av en framställning om behörighet skall vara skriftlig.

Av andra stycket följer att muntlig handläggning får förekomma i vissa fall. Bestämmelsen är fakultativ och innebär inte någon skyldighet för myndigheten att ha muntlig handläggning eller förhandling, även om t.ex. part begär det. Det skall noteras att det endast är den fråga som gäller framställning om behörighet som skall avhandlas i detta sammanhang, inte handläggningen av själva sakfrågan. De närmare formerna för den muntliga handläggningen bestäms av respektive myndighets förfaranderegler. Detta innebär att det för domstolarnas del är möjligt att hålla muntlig förhandling i frågan.

7 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 7.10.4.6.

Bestämmelsen innebär att en svensk myndighet inte får avgöra en fråga i sak innan svar från en tillfrågad utländsk myndighet har lämnats. Detta hindrar inte att interimistiska beslut får meddelas om det finns förutsättningar för och behov av det. Det hör till sakens natur att fortsatt svensk behörighet förutsätter att den utländska myndigheten avstår från att utöva behörighet.

8 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 7.10.4.5.

Innebörden av bestämmelsen är att det inte är tillåtet att överklaga ett beslut från en svensk myndighet i en framställningsfråga. Detta gäller oavsett om beslutet gäller frågan om den svenska myndigheten skall göra en framställning till den utländska myndigheten eller frågan om den svenska myndigheten skall bifalla en framställning från en utländsk myndighet eller inte.

369

Författningskommentar

SOU 2005:111

9 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 7.10.4.6.

I denna bestämmelse föreskrivs att den svenska myndigheten skall avskriva ett mål eller ärende från vidare handläggning om en utländsk myndighet blir behörig efter tillämpning av någon av de uppräknade artiklarna. Det kan i samband med detta bli aktuellt att fatta även andra beslut, t.ex. om ersättning till ombud. Ett avskrivningsbeslut får överklagas enligt vanliga regler. Frågan om själva ”överföringen” av behörighet får dock inte överklagas (se 8 §). Sedan målet eller ärendet avslutats i Sverige får det ankomma på parterna och den utländska myndigheten att hantera frågan i sak i den andra fördragsslutande staten, i enlighet med den statens lagstiftning.

10 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 10.8.

Det är enligt huvudregeln i 33 § personuppgiftslagen förbjudet att överföra personuppgifter till ett tredje land om landet inte har en adekvat nivå för skyddet av personuppgifter. Utan hinder av denna bestämmelse följer av den nu aktuella paragrafen att en svensk myndighet skall kunna överföra uppgifter till ett tredje land, om det krävs för att åtgärder till skydd för barnet enligt 1996 års Haagkonvention skall kunna övervägas och vidtas. Undantaget till överföringsförbudet gäller även i fråga om känsliga personuppgifter. En grundläggande förutsättning är dock att myndigheterna får hantera personuppgifterna (jämför avsnitt 10.1.3). Överföringen får inte heller ske om det finns hinder i fråga om sekretess (jämför avsnitt 10.1.2).

11 §

Utredningens överväganden finns i avsnitten 9.5.2 och 9.5.3.3.

Av bestämmelsen följer att det är Svea hovrätt som är behörig domstol när det gäller beslut om erkännande eller icke-erkännande av utländska avgöranden (artikel 24), och i fråga om att förklara att en åtgärd som är meddelad av en utländsk myndighet är verkställbar i Sverige (artikel 26).

370

SOU 2005:111

Författningskommentar

12 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 9.5.3.4.

På samma sätt som enligt Bryssel II-förordningen gäller samma förfarande både för beslut om erkännande (eller icke-erkännande) och beslut om verkställbarhet.

I första stycket anges vilka handlingar som skall ges in till Svea hovrätt, nämligen avgörandet i original eller av myndighet bestyrkt kopia. Om ansökan avser verkställbarhetsförklaring skall även bifogas ett bevis om att åtgärden får verkställas i den stat där beslutet har meddelats.

Det är bara de viktigaste handlingarna som anges i uttryckligen lagtexten. Av andra stycket följer att hovrätten får förelägga sökanden att ge in ytterligare handlingar om hovrätten anser att det krävs för prövningen.

13 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 9.5.3.4.

Av bestämmelsen framgår att de handlingar som ges in till Svea hovrätt som huvudregel skall vara översatta till svenska. Hovrätten kan dock, om den anser att det är onödigt att alla eller vissa handlingar översätts i det enskilda fallet, bestämma att översättning inte behöver ske. Så kan t.ex. vara fallet om handlingarna eller vissa av dem är skrivna på engelska, danska eller norska.

14 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 9.5.3.4.

Av paragrafen följer att en ansökan, dvs. om verkställbarhet eller i fråga om erkännande, skall kommuniceras med motparten innan ansökan bifalls. Motsatsvis följer att en ansökan inte behöver kommuniceras med motparten om det är tydligt att den skall avslås, t.ex. på grund av att det föreligger en vägransgrund enligt artikel 23.2 1996 års Haagkonvention. Det står också sökanden fritt att återkomma med en ny ansökan efter ett avslag. Om det inte på förhand framstår som klart att ansökan skall avslås, utan att förekomsten av en vägransgrund behöver utredas, finns dock anledning att kommunicera ansökan.

15 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 9.5.3.4.

Enligt denna bestämmelse får hovrätten förklara ett avgörande helt eller delvis gällande eller verkställbart. Ett avgörande kan

371

Författningskommentar

SOU 2005:111

innehålla flera ställningstaganden i frågor om föräldraansvar. Det kan hända att förutsättningar för verkställbarhet (eller erkännande) bara föreligger i vissa avseenden, eller att erkännande eller verkställbarhet ansöks endast med avseende på någon av de frågor som avgjorts i det utländska avgörandet. Erkännande eller verkställbarhet får då medges endast i dessa delar eller i den aktuella delen. Detta får beaktas av hovrätten ex officio eller på sökandens begäran.

16 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 9.5.5.2.

Efter det att hovrätten har förklarat ett avgörande verkställbart, gäller enligt första stycket att verkställighet skall ske enligt de bestämmelser som gäller för ett svenskt avgörande i en motsvarande fråga.

Av andra stycket framgår att en föreskrift om tvångsmedel i avgörandet inte skall tillämpas. Ett utländskt förordnande om t.ex. vite skall alltså inte verkställas i Sverige. Däremot kan det i vissa fall bli aktuellt att förordna om ett svenskt tvångsmedel i samband med verkställigheten, t.ex. med tillämpning av bestämmelserna om vite i 21 kap. 3 § föräldrabalken.

17 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 10.2.3.

Bestämmelsen ger regeringen behörighet att utse central- myndighet enligt 1996 års Haagkonvention.

18 §

Utredningens överväganden finns i avsnitten 7.10.4.3, 10.4.3.2 och 10.4.3.6.

Innebörden av första stycket är att en svensk myndighet som får en framställning eller en begäran enligt artiklarna 8, 9, 32 eller 34.1 i 1996 års Haagkonvention, men som inte är behörig att handlägga begäran, skyndsamt skall lämna framställningen vidare till den svenska centralmyndigheten. Centralmyndigheten skall sedan vidarebefordra framställningen till rätt svensk myndighet, vilken i sista hand får bli myndighetsslagets reservforum. Det förutsätts att avsändaren till handlingen underrättas om detta och att central- myndigheten inte dröjer med sin vidarebefordran till behörig svensk myndighet. Det viktiga är att framställningen i fråga kan

372

SOU 2005:111

Författningskommentar

komma under den behöriga myndighetens prövning så snart som möjligt.

Av andra stycket följer att bestämmelserna om vidarebefordran till centralmyndigheten också gäller i andra fall då förfrågningar och underrättelser skickas till en myndighet som inte är behörig. Andra stycket tar sikte på bestämmelser i konventionen som är mer inriktade på informationsutbyte än en begäran om att svensk myndighet skall vidta en åtgärd. Det är viktigt att även sådana underrättelser snabbt kommer till behörig myndighets kännedom. Så kan t.ex. vara fallet i fråga om en underrättelse enligt artikel 36 1996 års Haagkonvention. Bestämmelsen i andra stycket är således inriktad på information och det kan inte komma i fråga att vidarebefordra t.ex. en stämningsansökan med stöd av denna bestämmelse.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Utredningens överväganden finns i avsnitt 14.

Av den första punkten följer att lagen träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Av den andra punkten framgår att konventionens bestämmelse om vad som gäller i ex lege- och liknande situationer (artikel 16) skall gälla även i fråga om barn som har fått hemvist i Sverige före lagens ikraftträdande. Det innebär t.ex. att två ogifta föräldrar, som enligt lagen i barnets tidigare hemviststat hade gemensam vårdnad, skall ha gemensam vårdnad även när barnet fått hemvist i Sverige trots att detta inte följer direkt på grund av svensk lag. Det innebär också att två gifta föräldrar, av vilka endast en är vårdnadshavare enligt lagen i barnets tidigare hemviststat, skall ha gemensam vårdnad när barnet fått hemvist i Sverige eftersom detta följer direkt på grund av svensk lag.

16.2 Förslaget till lag om internationella föräldraansvarsfrågor

1 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.1.

I den nya lagens inledande bestämmelse anges dess tillämpnings- område. Av första stycket framgår att lagen gäller frågor om föräldraansvar i situationer när det finns anknytning till en annan stat. Vad som avses med föräldraansvar anges i 2 §.

373

Författningskommentar

SOU 2005:111

Av andra stycket följer att lagen inte gäller om något annat följer av annan lag. Detta innebär att lagen är tillämplig först sedan det konstaterats att det inte finns någon annan konventionsbaserad lagstiftning som skall tillämpas i det enskilda fallet. I vissa fall är t.ex. 1931 års förordning tillämplig i stället för bestämmelserna i lagen.

I tredje stycket framgår att det finns särskilda bestämmelser i Bryssel II-förordningen. Bryssel II-förordningen har företräde framför den nya lagen. Bestämmelsen i tredje stycket kan närmast ses som en påminnelse om att Bryssel II-förordningen skall tillämpas i första hand om situationen faller under förordningens tillämpningsområde. Det skall dock noteras att bestämmelsen om tillämplig lag i 5 § kan bli tillämplig även om en viss fråga faller under Bryssel II-förordningens tillämpningsområde, eftersom Bryssel II-förordningen inte reglerar lagvalsfrågor.

2 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.2.

Som framgår redan av den inledande paragrafen är den nya lagen tillämplig på frågor om föräldraansvar. Av bestämmelsen i 2 § fram- går att föräldraansvar skall ha samma innebörd som enligt 1996 års Haagkonvention. Det innebär att definitionen i artikel 1.2 1996 års Haagkonvention kommer att vara tillämplig. Även den exempli- fiering av vad föräldraansvar kan avse som ges i artikel 3 1996 års Haagkonvention, och uppräkningen i artikel 4 av frågor som inte omfattas, kommer att gälla för den autonoma rätten.

Av hänvisningen till 1996 års Haagkonvention följer att lagen är tillämplig i såväl frågor om vårdnad, boende och umgänge som frågor om förmynderskap, godmanskap och åtgärder inom social- tjänsten. Tillämpningsområdet är inte heller begränsat till att gälla civilrättsliga frågor utan omfattar även offentligrättsliga frågor.

3 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.3.2.

Paragrafen anger förutsättningarna för svenska myndigheters behörighet att ta upp frågor om föräldraansvar. I fall när barnet har hemvist i Sverige eller, när barnets hemvist inte kan fastställas, barnet vistas i Sverige, följer de svenska myndigheters behörighet av Bryssel II-förordningen eller 1996 års Haagkonvention och inte av den nya lagen.

374

SOU 2005:111

Författningskommentar

Av första stycket följer inledningsvis att den svenska myndigheten får ta upp frågor om föräldraansvar om det är till barnets bästa. Därutöver krävs att barnet är svensk medborgare och antingen har hemvist utomlands eller, utan att dess hemvist i Sverige eller i något annat land kan fastställas, vistas utomlands.

I andra stycket framgår ytterligare en förutsättning för de svenska myndigheternas behörighet, nämligen att behörighet saknas för myndigheterna i barnets hemviststat eller, om barnets hemvist inte kan fastställas, barnets vistelsestat. Bestämmelsen följer principen att det är myndigheterna i barnets hemviststat som primärt är behöriga att fatta beslut i frågor om föräldraansvar. Vistelsestatens behörighet godtas bara om barnets hemvist inte kan fastställas.

Även om behörighet finns i barnets hemvist- eller vistelsestat får en svensk myndighet ta upp en fråga om föräldraansvar om det finns särskilda skäl. Ett exempel kan vara att det inte går att få något besked i frågan från den utländska myndigheten.

4 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.3.3.

Förebilden till paragrafen finns i den upphävda bestämmelsen i 3 kap. 6 § 1904 års lag. Bestämmelsen ger behörighet till svensk domstol, som prövar ett äktenskapsmål med stöd av 3 kap. 1904 års lag, att ta upp en frågor om vårdnad, boende och umgänge i äktenskapsmålet. Detta gäller under förutsättning att åtminstone en av makarna har vårdnaden om barnet och att det är till barnets bästa att svensk domstol prövar frågan. Bestämmelsen kan ge intryck av att ge domstolen en ganska omfattande internationell behörighet, men den måste läsas mot bakgrund av de motsvarande bestämmelserna i Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention.

5 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.4.1.

Genom bestämmelsen införs en generellt tillämplig lagvalsregel för frågor om föräldraansvar. Bestämmelsen har sin förebild i artikel 15 1996 års Haagkonvention (jämför avsnitt 8.2). Lagvals- bestämmelsen är allmänt tillämplig och gäller för alla myndigheter som utövar behörighet i internationella föräldraansvarsfrågor, dvs. inte bara i förhållande till domstolar. Bestämmelsen är t.ex.

375

Författningskommentar

SOU 2005:111

tillämplig även när socialnämnden utövar behörighet enligt Bryssel II-förordningen.

Av första stycket följer att svenska myndigheter skall tillämpa svensk lag vid utövande av behörighet i frågor om föräldraansvar.

Enligt andra stycket får myndigheterna undantagsvis tillämpa eller beakta lagen i en annan stat. En förutsättning är att barnets situation har en väsentlig anknytning till den staten.

6 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.5.1.

Bestämmelsen innebär att det införs en ny huvudregel i svensk autonom rätt, nämligen att utländska, lagakraftvunna avgöranden i frågor om föräldraansvar gäller i Sverige utan att något särskilt förfarande behöver anlitas. Vad som avses med ett avgörande framgår i 7 §, och grunder för att vägra erkännande finns i 8 §.

Det krävs således att avgörandet har vunnit laga kraft. Begreppet laga kraft finns emellertid inte i alla rättsordningar. Vad som avses är dock att avgörandet inte kan angripas med hjälp av ordinarie rättsmedel. Även interimistiska beslut av en utländsk myndighet kan anses lagakraftvunna.

7 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.5.1.

Bestämmelsen definierar vad som avses med ett avgörande. Av första stycket följer att domar och beslut som har meddelats av en domstol eller av en annan myndighet omfattas av definitionen.

Enligt andra stycket skall ett avtal som har ingåtts vid ett domstolsförfarande jämställas med ett avgörande. Detsamma gäller om överenskommelsen har godkänts av en administrativ myndighet.

Bestämmelsen innebär att en rent privaträttslig handling eller överenskommelse inte gäller i Sverige.

8 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.5.2.

Bestämmelsen innebär att erkännande av ett utländskt avgörande får vägras under vissa omständigheter. Precis som enligt 1996 års Haagkonvention är vägransgrunderna fakultativa.

Av den första punkten följer att erkännande får vägras om den utländska myndighet som meddelat avgörandet inte grundade sin behörighet på att barnet hade hemvist i den staten, eller, om

376

SOU 2005:111

Författningskommentar

barnets hemvist inte kan fastställas, barnets vistelse, eller att det annars fanns skälig anledning att talan prövades i det landet. Detta är ett utslag för grundtanken att det är den myndighet som är närmast barnet som har bäst förutsättningar att pröva en fråga som rör barnet. Precis som när det gäller 3 § är det inte fråga om att allmänt godta vistelsestatens behörighet. Det är endast när barnets hemvist inte kan fastställas som vistelsestatens behörighet godtas. Genom att den utländska myndigheten också kan ha haft annan skälig anledning att pröva talan ges bestämmelsen flexibilitet.

Den andra punkten och den tredje punkten rör situationer där barnet eller den person som hindras från att utöva föräldraansvar inte har fått möjlighet att komma till tals eller yttra sig. Dessa punkter har sin motsvarighet i 1996 års Haagkonvention. I den andra punkten nämns att avgörandet meddelats i strid med grundläggande svenska förfaranderegler. Valet av terminologi tar sikte på att det utländska avgörandet inte behöver ha meddelats i enlighet med ett svenskt rättegångsförfarande. För det fall avgörandet har meddelats av en myndighet är det i stället motsvarande förfaranderegler som får utgöra grunden för bedömningen.

Av den fjärde punkten och den femte punkten följer att erkännande får vägras om avgörandet är oförenligt med ett av- görande som senare har meddelats i Sverige eller om avgörandet är oförenligt med ett senare utländskt avgörande som uppfyller kraven för erkännande i Sverige.

Det skall också noteras att erkännande får vägras om det skulle strida mot s.k. ordre public med hänsyn tagen till barnets bästa att erkänna avgörandet, se 20 § och avsnitt 12.3.9.

9 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.5.3.

Bestämmelsen handlar om beslut om erkännande och om icke- erkännande av utländska avgöranden. Den har sin motsvarighet i artikel 24 1996 års Haagkonvention (se avsnitten 9.2.2 och 9.5.2). Svea hovrätt är behörig domstol. Hovrättens avgörande kan på sedvanligt sätt överklagas till Högsta domstolen.

Trots att ett utländskt lagakraftvunnet avgörande gäller i Sverige utan prövning (se 6 §) kan en berörd part hos Svea hovrätt få en uttrycklig bekräftelse om ett lagakraftvunnet avgörande som har meddelats i en utländsk stat erkänns eller inte. Det kan t.ex. finnas behov av att få prövat om svenska myndigheter accepterar en

377

Författningskommentar

SOU 2005:111

statusskapande åtgärd som inte är verkställbar. Förfarandet är detsamma som det som gäller i fråga om ett utländskt avgörandes verkställbarhet (13–17 §§).

10 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.6.2.

Enligt det första stycket skall en svensk myndighet avvisa en begäran om ett avgörande i en fråga om föräldraansvar, för det fall det redan pågår ett förfarande i ett annat land som kan leda till ett motstridigt avgörande. Detta gäller om det kan antas att avgörandet i det utländska förfarandet kommer att erkännas i Sverige (jämför 6–8 §§). I stället för att avvisa begäran får den svenska myndigheten förklara målet eller ärendet vilande i avvaktan på att avgörandet i det utländska förfarandet vunnit laga kraft.

Andra stycket innehåller en undantagsregel. Trots att det pågår ett utländskt förfarande om samma sak, och ett framtida avgörande kan antas bli gällande i Sverige, får begäran prövas under förut- sättning att det finns särskilda skäl och det är till barnets bästa. Det kan t.ex. finnas särskilda skäl om det utländska förfarandet drar ut på tiden. Barnets bästa skall alltid vara avgörande vid bedömningen.

11 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.7.1.

Även om utländska avgöranden som huvudregel skall erkännas, innebär det inte att de blir direkt verkställbara i Sverige. Förut- sättningarna för verkställbarheten följer av denna paragraf.

För att ett utländskt avgörande som gäller i Sverige skall kunna verkställas här, måste det först förklaras verkställbart. Redan genom att det utländska avgörandet skall gälla i Sverige följer att förut- sättningarna för att avgörandet skall erkännas här i landet måste vara uppfyllda (t.ex. att avgörandet har vunnit laga kraft och att det inte föreligger någon vägransgrund, se 6–8 §§). För att avgörandet skall kunna förklaras verkställbart här krävs därutöver att avgörandet är verkställbart i den stat där det har meddelats.

12 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.7.1.

Av bestämmelsen framgår att Svea hovrätt skall vara behörig domstol att pröva en ansökan om verkställbarhet av ett utländskt avgörande i ett s.k. exekvaturförfarande. Hovrättens avgörande kan på sedvanligt sätt överklagas till Högsta domstolen. Förfarandet (se

378

SOU 2005:111

Författningskommentar

13–17 §§) motsvarar i stort sett det som gäller för avgöranden enligt 1996 års Haagkonvention (se avsnitt 9.5.3).

13 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.7.1 med hänvisning till avsnitt 9.5.3.

I första stycket anges vilka handlingar som skall ges in till Svea hovrätt, nämligen avgörandet i original eller bestyrkt kopia och bevis på att avgörandet har vunnit laga kraft. Eftersom begreppet laga kraft inte finns i alla rättsordningar kan det vara problematiskt för en part att ge in bevis om det. Om parten emellertid inte kan presentera godtagbar bevisning som utvisar att avgörandet inte kan angripas med hjälp av ordinarie rättsmedel, kan ansökan inte bifallas.

Det är bara de viktigaste handlingarna som anges särskilt i lagtexten. I andra stycket framgår att hovrätten får förelägga sökanden att inkomma med ytterligare handlingar om hovrätten anser att det finns behov av det. Hovrätten kan t.ex. i ett visst fall anse att det behövs ett bevis om att avgörandet är verkställbart i den stat där det meddelades.

14 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.7.1 med hänvisning till avsnitt 9.5.3.

I bestämmelsen anges att handlingarna som ges in till Svea hovrätt skall vara översatta till svenska om inte hovrätten anser att det är obehövligt. Så kan t.ex. vara fallet när det gäller handlingar som är skrivna på danska, norska eller engelska. Det kan också vara så att hovrätten inte anser att det är nödvändigt att samtliga handlingar i ett verkställbarhetsmål behöver översättas.

15 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.7.1 med hänvisning till avsnitt 9.5.3.

Av bestämmelsen framgår att en verkställbarhetsansökan inte får bifallas utan att ansökan har kommunicerats med motparten. Motsatsvis följer att en ansökan får avslås utan föregående kommunikation. Det står sökanden fritt att återkomma med en ny ansökan efter ett avslag. Om det inte på förhand framstår som helt klart att ansökan skall avslås, utan att förekomsten av en vägrans-

379

Författningskommentar

SOU 2005:111

grund behöver utredas, finns dock anledning att kommunicera ansökan.

16 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.7.1 med hänvisning till avsnitt 9.5.3.

Enligt bestämmelsen kan hovrätten medge verkställbarhet för hela avgörandet eller för delar av det. Ett avgörande kan innehålla flera ställningstaganden om föräldraansvar, kanske med avseende på olika frågor eller parter och det är tänkbart att det inte är aktuellt eller att det inte finns förutsättningar för verkställbarhet i förhållande till samtliga ställningstaganden. Hovrätten kan självmant medge delvis verkställbarhet. En berörd part kan också framställa en sådan begäran.

17 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.7.1.

Bestämmelsen har sin motsvarighet i artiklarna 25 och 27 i 1996 års Haagkonvention. Första stycket ger uttryck för att hovrätten inte får ompröva förutsättningarna för det utländska avgörandet eller avgörandet i sak. Det innebär t.ex. att hovrätten inte får ompröva de omständigheter som ligger till grund för en bedömning av hemvist, såsom en uppgift om hur lång tid barnet har vistats i den stat som har meddelat ett avgörande. Om avgörandet omprövas tappar huvudregeln, att utländska avgöranden skall erkännas och kunna verkställas här, sin funktion.

I andra stycket förtydligas att omprövningsförbudet inte lägger hinder i vägen för hovrättens prövning av förutsättningarna för verkställbarhet.

18 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.7.2.

Efter det att hovrätten har förklarat ett avgörande verkställbart gäller enligt första stycket att verkställighet skall ske enligt de bestämmelser som gäller för ett svenskt avgörande i en motsvarande fråga.

Av andra stycket framgår att en föreskrift om tvångsmedel i avgörandet inte skall tillämpas. Ett utländskt förordnande om t.ex. vite skall alltså inte verkställas i Sverige. Däremot kan det i vissa fall bli aktuellt att förordna om ett svenskt tvångsmedel i samband med

380

SOU 2005:111

Författningskommentar

verkställigheten, t.ex. med tillämpning av bestämmelserna om vite i 21 kap. 3 § föräldrabalken.

19 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.8.

I paragrafen finns en definition av hemvist som överensstämmer med den definition som finns i 1904 års lag (7 kap. 2 §) och lagen om internationella frågor rörande makars och sambors förmögenhetsförhållanden (19 §). Vid tillämpningen skall dock särskild hänsyn tas till att det är barnets hemvist som är avsett. Det ligger då i sakens natur att barnets faktiska förhållanden bör ges en särskild tyngd vid bedömningen.

20 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.3.9.

Den innehåller ett sedvanligt förbehåll om att en bestämmelse i utländsk lag inte får tillämpas, och att ett utländskt avgörandet inte gäller i Sverige, om det skulle strida mot svensk ordre public. Även i detta avseende skall bedömningen ske med hänsyn tagen till barnets bästa.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Utredningens överväganden finns i avsnitt 14.

I den första punkten framgår att lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Den andra punkten gäller bestämmelserna i 3 och 4 §§ som reglerar svenska myndigheters behörighet att ta upp frågor om föräldraansvar i vissa fall när barnet har hemvist utomlands samt i samband med äktenskapsmål. De nämnda bestämmelserna medför inte att den behörighet som svensk myndighet hade i en fråga som anhängiggjorts innan lagen trädde i kraft går förlorad.

Den tredje punkten innebär att ett ärende om föräldraansvar som anhängiggjorts före ikraftträdandet skall prövas enligt äldre bestämmelser. Den nya lagvalsregeln i 5 § skall alltså inte tillämpas på mål och ärenden som tagits upp enligt äldre bestämmelser.

Den fjärde punkten innebär att bestämmelserna om erkännande och verkställighet i 6–9 och 11–18 §§ inte skall tillämpas i förhållande till utländska avgöranden som har meddelats före lagens ikraftträdande.

381

Författningskommentar

SOU 2005:111

16.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1904:26 s.1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

6 §

Utredningens överväganden finns i avsnitten 12.3.3.3 och 12.4.3.1. Bestämmelsen är ändrad på så sätt att den inte längre ger

behörighet att ta upp en fråga om vårdnad, utan bara frågor om underhåll, i ett äktenskapsmål. Möjligheten att under vissa förut- sättningar ta upp en fråga om vårdnad, boende och umgänge i ett äktenskapsmål regleras i stället i den föreslagna lagen om inter- nationella föräldraansvarsfrågor, liksom i Bryssel II-förordningen och i 1996 års Haagkonvention.

12 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.4.3.2.

Bestämmelsen är ändrad på så sätt att den inte längre ger behörighet att fatta interimistiska beslut om vårdnad, boende och umgänge. Behörigheten att fatta sådana beslut följer i stället av Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention. Den materiella förutsättningen följer av utredningens förslag till bestämmelser i de kompletterande lagarna till Bryssel II- förordningen och 1996 års Haagkonvention.

16.4 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken

6 kap. 4 § andra stycket

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.4.3.3.

I bestämmelsen regleras Skatteverkets möjligheter att registrera en anmälan om gemensam vårdnad som antingen kommer via socialnämnden eller som lämnas direkt till Skatteverket. Ändringen innebär att kravet på att barnet är folkbokfört i Sverige har ersatts med ett krav på att barnet skall ha hemvist i Sverige. För att hemvist skall anses föreligga krävs att barnet bedöms ha hemvist här enligt tillämpliga internationellt privaträttsliga instrument, dvs. Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention. Vidare krävs inte längre att barnet och föräldrarna är svenska medborgare. Ändringarna utesluter inte möjligheten att vända sig till social- nämnden och få ett avtal om vårdnad m.m. godkänt (se 6 kap. 6 , 14 a och 15 a §§ föräldrabalken).

382

SOU 2005:111

Författningskommentar

11 kap. 1 § tredje stycket och 25 § tredje stycket samt 16 kap. 2 § tredje stycket

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.4.5.1 (jämför också avsnitten 12.4.2.2, 12.4.4.1 och 12.4.4.2).

Ändringen i 11 kap. 1 § innebär att tredje stycket med hänvisningar till 4 kap. 3 § 1904 års lag och lagen om god man för ensamkommande barn har upphävts. Ändringarna i 11 kap. 25 § tredje stycket och 16 kap. 2 § tredje stycket innebär att det i bestämmelserna hänvisas till den internationella behörighet som numera följer dels av Bryssel II-förordningen, dels av lagen om 1996 års Haagkonvention, i stället för de tidigare hänvisningarna till 1904 års lag och lagen om god man för ensamkommande barn. Någon ändring i sak i övrigt har inte gjorts.

16.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

18 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 7.10.4.4.

Ändringen innebär ett tillägg i paragrafen och rör länsrättens sammansättning i frågor avseende hanteringen av artiklarna 8 och 9 1996 års Haagkonvention och av artikel 15 Bryssel II-förordningen om överföring av behörighet. Innebörden är att en fråga enligt de angivna artiklarna får avgöras av en lagfaren domare, utan nämnd.

16.6 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

9 kap. 15 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 11.3.2.

Paragrafen har ändrats. Ändringen innebär att sekretess gäller hos domstol även i mål och ärenden enligt Bryssel II-förordningen och enligt lagen om 1996 års Haagkonvention. De uppgifter för vilka sekretess kan gälla avser enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. För sekretess gäller att en part begär det och det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.

Det är inte säkert att en part är medveten om uppgifter som ges in från en utländsk myndighet till en svensk domstol, och någon

383

Författningskommentar

SOU 2005:111

begäran om sekretess från en part för det fall uppgiften kommer från en utländsk myndighet krävs därför inte. Det krävs dock fortfarande att det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Bestämmelsen har också ändrats redaktionellt för att bli mer lättläst.

16.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:394) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II- förordningen

1 c §

Utredningens överväganden finns i avsnitten 12.4.2.2 och 12.4.3.2. Bestämmelsen är ny och ersätter de upphävda bestämmelserna i

3 kap. 12 § och 4 kap. 3 § första stycket 1904 års lag. För att det även fortsättningsvis skall finnas stöd för att besluta interimistiskt i fråga om vårdnad m.m. och förmynderskap utan pågående mål i huvudsaken, i de fall då internationell behörighet föreligger enligt artikel 20 Bryssel II-förordningen, finns en hänvisning till 6 kap. 20 § föräldrabalken (avseende vårdnad, boende och umgänge) och en hänvisning till 10 kap. 16 § föräldrabalken (i fråga om förmynderskap). Bestämmelsen utesluter inte interimistiska beslut i övrigt, t.ex. i fråga om godmanskap och åtgärder inom social- tjänsten, då internationell behörighet föreligger. När det gäller sistnämnda frågor finns redan materiella bestämmelser som kan tillämpas när behörighet föreligger enligt Bryssel II-förordningen.

16.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn

1 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.4.4.2.

Bestämmelsen har ändrats och av paragrafen följer efter ändringen att lagen innehåller bestämmelser om god man i vissa fall för den som är under 18 år.

Det tidigare andra stycket, som innehöll en hänvisning till 4 kap. 3 § 1904 års lag, är upphävt.

Det skall framhållas att lagen inte reglerar frågor om internationell behörighet för svensk myndighet utan blir tillämplig

384

SOU 2005:111

Författningskommentar

först när det finns svensk behörighet på grund av någon inter- nationellt privaträttslig bestämmelse.

2 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.4.4.2.

Paragrafen är ändrad. Ändringen i första stycket innebär en viss utvidgning av skyddet för barn. Genom ändringen blir lagen tillämplig på barn som inte har hemvist i Sverige, i stället för som tidigare enbart i förhållande till barn som är utländska medborgare eller statslösa, och barnets medborgarskap saknar således betydelse. På detta sätt omfattas även barn som är svenska medborgare och det har inte heller någon betydelse om ett barn har dubbla medborgarskap.

Ändringen i andra stycket följer av ändringen i första stycket. Genom att lagen är tillämplig även på barn som har svenskt medborgarskap är tillämpningen beroende av när barnet får hemvist i Sverige i stället för som tidigare, till tidpunkten då barnet får uppehållstillstånd här.

Bedömningen av barnets hemvist enligt paragrafen sker utifrån tillämpligt internationellt privaträttsligt instrument.

10 §

Utredningens överväganden finns i avsnitt 12.4.4.2.

Paragrafens första stycke är ändrat. Ändringen innebär, liksom ändringen i 2 §, att tillämpningen av paragrafen styrs av att barnet får hemvist i Sverige i stället för när det beviljas uppehållstillstånd. Frågan om barnets hemvist i Sverige får bedömas på sätt som anges i kommentaren till 2 §.

385

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Föräldraansvar och skydd av barn i

Dir.

internationella situationer

2004:14

Beslut vid regeringssammanträde den 4 mars 2004.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall lämna förslag om ett svenskt tillträde till 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, er- kännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn. Utredaren skall föreslå de författningsändringar som en svensk anslutning till konventionen ger anledning till. En central fråga för utredaren är att ta ställning till om konventionen bör införlivas med svensk rätt genom inkorporering eller transformering.

Utredaren skall vidare föreslå de kompletterande bestämmelser som behövs till den nya Bryssel II-förordningen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000.

I utredarens uppdrag ingår att föreslå vilken myndighet som bör utses till centralmyndighet enligt 1996 års Haagkonvention och Bryssel II-förordningen.

1996 års Haagkonvention och Bryssel II-förordningen

Bakgrund

En strävan under 1900-talet har varit att skydda och stärka barnets roll och rättigheter i samhället. Konventionen om barnets rättigheter, antagen av FN:s generalförsamling år 1989, slår fast viktiga principer, bl.a. att barnets bästa skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn och att barnet är bärare av de minimirättigheter som räknas upp i konventionen.

389

Bilaga 1

SOU 2005:111

Människors ökade rörlighet påverkar även barnens situation. Arbete pågår i olika internationella organisationer för att bättre ta till vara barns intressen i gränsöverskridande situationer. Sverige deltar aktivt i detta arbete.

Haagkonferensen för internationell privaträtt har behandlat frågor som rör barn under många år. I dag återfinns en reglering av de mest centrala internationellt privaträttsliga frågorna i förhållande till barn i tre konventioner som utarbetats inom Haagkonferensen: 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (1980 års Haagkonvention), 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner samt 1996 års Haag- konvention. Sverige har tillträtt de två förstnämnda konven- tionerna.

Nu är Sveriges anslutning till 1996 års Haagkonvention aktuell. Bakgrunden till denna konvention är en år 1994 påbörjad revision av 1961 års Haagkonvention om myndigheters behörighet och tillämplig lag i frågor om skydd för underåriga. Projektet övergick successivt till att bli mer självständigt och år 1996 antogs den nya konventionen.

Ingen av EU:s medlemsstater har hittills anslutit sig till 1996 års Haagkonvention. Med hänsyn till att vissa bestämmelser i konven- tionen påverkar förhållanden som regleras i den s.k. Bryssel II- förordningen (se nedan) är behörigheten i de frågor som behandlas i Haagkonventionen delad mellan medlemsstaterna och gemen- skapen. Endast stater kan dock f.n. ansluta sig till konventionen. Europeiska unionens råd (rådet) bemyndigade därför i december 2002 medlemsstaterna att i gemenskapens intresse underteckna konventionen. Sverige, jämte andra medlemsstater, gjorde så den 1 april 2003. Rådet har därefter förberett ett nytt beslut som kommer att uppmana medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att ansluta sig till konventionen, om möjligt före den 1 oktober 2005. Avsikten är att medlemsstaterna i samband med en anslutning skall avge en förklaring som ger företräde för gemenskapsrättens tillämpliga interna regler om erkännande och verkställighet av domar.

390

SOU 2005:111

Bilaga 1

1996 års Haagkonvention

1996 års Haagkonvention reglerar behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet samt samarbete mellan konventions- staternas myndigheter i sådana frågor med internationell anknyt- ning som rör föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn. Den omfattar såväl privat- som offentligrättsliga åtgärder, bl.a. frågor om vårdnad, umgänge, förmynderskap och omhändertagande av barn. Till konventionen finns en förklarande rapport.

Konventionen består av en ingress och sju kapitel. I kapitel I anges konventionens mål och tillämpningsområden samt definieras grundläggande begrepp, bl.a. begreppet föräldraansvar. Där klar- görs också att konventionen tillämpas på barn upp till 18 års ålder.

Kapitel II behandlar vilket lands myndigheter som är behöriga att vidta åtgärder som gäller skyddet för barnets person och egendom. Huvudregeln är att det är myndigheterna i den stat där barnet har sitt hemvist. När det gäller flyktingbarn och barn vilkas hemvist inte kan fastställas, är myndigheterna i den stat där barnet vistas behöriga. Särskilda behörighetsregler gäller när ett barn olovligen förts bort eller hålls kvar och när ett mål om äktenskapsskillnad pågår.

I kapitel III finns bestämmelser om tillämplig lag. Huvudregeln är att de behöriga myndigheterna tillämpar den egna statens lag, dvs. lex fori, vid alla åtgärder som rör barn, men vissa undantag gäller. Tilldelning eller fråntagande av föräldraansvar direkt på grund av lag, dvs. utan något särskilt beslut om det, regleras av lagen i den stat där barnet har hemvist. Tilldelning eller fråntagande av föräldraansvar genom en överenskommelse eller en ensidig rättshandling, utan ingripande av rättslig eller administrativ myndighet, regleras av lagen i den stat där barnet hade hemvist då den för frågan avgörande handlingen ägde rum. Föräldraansvar som föreligger enligt lagen i den stat där barnet har hemvist består efter en ändring av hemvistet till ett annat land. Om barnet får ett nytt hemvist, skall tilldelning av föräldraansvar direkt på grund av lag till en person som inte redan har föräldraansvar regleras enligt den nya hemviststatens lag.

Kapitel IV innehåller regler om erkännande och verkställighet. Huvudregeln är att de åtgärder som en behörig myndighet i en konventionsstat beslutat om eller vidtagit till skydd av barnet skall erkännas och verkställas i alla andra konventionsstater. Erkännande får vägras endast på vissa i konventionen angivna grunder.

391

Bilaga 1

SOU 2005:111

Verkställighet skall ske i enlighet med lagen i verkställighetsstaten, med beaktande av barnets bästa.

Kapitel V reglerar samarbetet mellan konventionsstaterna. Varje konventionsstat skall utse en centralmyndighet som i de enskilda fallen skall samarbeta med andra staters centralmyndigheter och främja samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i den egna staten för att uppnå konventionens mål.

Kapitel VI innehåller allmänna bestämmelser, bl.a. om skyddet av personuppgifter och sekretess samt förhållandet mellan konven- tionen och andra internationella instrument. Konventionen påverkar inte tillämpningen av 1980 års Haagkonvention, när båda konventionsparterna har tillträtt denna. Bestämmelserna i 1996 års Haagkonvention kan dock åberopas i syfte att återföra barn som olovligt bortförts eller kvarhållits eller för att ordna umgänge. Konventionen inverkar inte på andra internationella instrument som konventionsstaterna har anslutit sig till eller på rätten för en konventionsstat att ingå andra överenskommelser med stater när det gäller barn som har hemvist i någon av dessa stater. En mycket begränsad reservationsrätt ges.

Kapitel VII innehåller slutbestämmelser om bl.a. anslutning till konventionen och konventionens ikraftträdande.

Bryssel II-förordningen

Den 27 november 2003 antog rådet förordning (EG) nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000. Den nya för- ordningen skall liksom sin föregångare benämnas Bryssel II- förordningen. Förordningen träder i kraft den 1 augusti 2004 men dess bestämmelser skall – med några få undantag – börja tillämpas först den 1 mars 2005. Förordningen blir direkt tillämplig och till alla delar bindande för alla EU:s medlemsstater utom Danmark.

Bestämmelserna om domstols behörighet i mål om föräldra- ansvar bygger i huvudsak på reglerna i 1996 års Haagkonvention. I förordningen finns även regler om erkännande och verkställighet av bl.a. avgöranden i mål om föräldraansvar. Den nya Bryssel II- förordningen är, till skillnad från sin föregångare, tillämplig även på frågor om föräldraansvar för barn till föräldrar som inte är gifta med varandra liksom på frågor om föräldraansvar som uppkommer

392

SOU 2005:111

Bilaga 1

först efter mål om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap.

Även i fråga om verkställighet innehåller den nya förordningen en viktig nyhet. En umgängesdom – och under vissa förhållanden också en vårdnadsdom – skall kunna verkställas direkt i andra medlemsstater utan att något särskilt förfarande först behöver iakttas i verkställighetsstaten. En förutsättning för detta är att den domstol som meddelat domen försett den med ett intyg som garanterar att vissa grundläggande rättssäkerhetskrav har iakttagits under förfarandet. Erkännande och verkställighet av domar i mål om annat föräldraansvar bygger i stort på motsvarande regler i den äldre Bryssel II-förordningen och förutsätter för verkställighet som huvudregel att en verkställbarhetsförklaring (exekvatur) meddelats genom ett särskilt förfarande. Verkställighet sker enligt lagen i verkställighetsstaten.

Den nya Bryssel II-förordningen hindrar inte att den inled- ningsvis nämnda 1980 års Haagkonvention även fortsättningsvis tillämpas mellan EU:s medlemsstater men modifierar i några avseenden konventionens vägransgrunder och dess bestämmelser om handläggningen av mål om olovliga bortföranden eller kvarhållanden av barn, bl.a. föreskrivs en snabbare handläggning när 1980 års Haagkonvention tillämpas mellan EU:s medlemsstater utom Danmark.

Nuvarande reglering i Sverige

Ett antal rättsområden berörs av en svensk ratifikation av 1996 års Haagkonvention liksom av att den nya Bryssel II-förordningen skall tillämpas i Sverige. Främst berörs de svenska internationellt privat- och processrättsliga reglerna inom det familjerättsliga området. Men 1996 års Haagkonvention innehåller, som redan påpekats, också regler om bl.a. omhändertagande av barn och om sekretess.

Den svenska internationella familjelagstiftningen om äkten- skapsskillnad och barns rättsskydd består dels av allmänna regler, dels av regler som gäller endast i förhållande till vissa stater. De senare reglerna har tillkommit genom internationella överens- kommelser. Flera frågor regleras inte i lag utan i stället utgör praxis rättskälla.

393

Bilaga 1

SOU 2005:111

Allmänna bestämmelser finns i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och för- mynderskap (1904 års lag). I lagen finns bestämmelser om i vilka fall svensk domstol får ta upp ett äktenskapsmål och frågor om vårdnad m.m. som väcks i samband därmed. Lagen innehåller också regler om erkännande av utländska beslut om äktenskapsskillnad. Vidare behandlas frågor om förmynderskap för underåriga.

I förhållande till de stater som anslutit sig till 1970 års Haag- konvention om erkännande av äktenskapsskillnader och hem- skillnader finns bestämmelser som har företräde framför 1904 års lag i lagen (1973:943) om erkännande av vissa utländska äkten- skapsskillnader och hemskillnader.

I förhållande till EU:s medlemsstater, utom Danmark, gäller, som sagt, den äldre Bryssel II-förordningen. I tillägg till förord- ningen finns vissa regler i lagen (2001:394) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen. Förordningen är inte i alla delar tillämplig i de inbördes förhållandena mellan Sverige och Finland, eftersom båda länderna har avgivit en förklaring som innebär att bestämmelserna i 1931 års nordiska äktenskapskon- vention äger företräde, se nedan.

I förhållande till de nordiska länderna gäller förordningen (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap, som grundar sig på en nordisk konvention från 1931. Förordningen reglerar bl.a. domstols behörighet att pröva yrkanden om hemskillnad och äktenskapsskillnad och frågor som har samband med ett sådant yrkande, t.ex. vårdnad. Förordningen reglerar också vissa frågor om vilket lands lag som skall tillämpas och när avgöranden från andra nordiska länder skall erkännas. För internordiska förhållanden gäller också lagen (1988:1321) om nordiska rättsförhållanden rörande förvaltarskap enligt föräldrabalken m.m. Lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område innehåller bestämmelser om bl.a. verkställig- het av vårdnadsavgöranden som meddelats i ett annat nordiskt land. Verkställighetsreglerna i Bryssel II-förordningen har dock företräde framför 1977 års lag när det gäller vårdnads- och umgängesavgöranden som har meddelats i Finland i samband med ett äktenskapsmål och som gäller parternas gemensamma barn.

Lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn (verk- ställighetslagen) införlivar dels 1980 års Haagkonvention, dels

394

SOU 2005:111

Bilaga 1

1980 års Luxemburgkonvention om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård om barn (Europarådskonventionen). Lagen tillämpas i de förhållanden för vilka respektive konvention trätt i kraft. I förordningen (1989:177) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn ges vissa kompletterande bestämmelser. Uppgiften att vara centralmyndighet fullgörs av Utrikesdepartementet. Verkställig- hetslagen är för närvarande föremål för översyn (Ds 2003:5, Stärkt rättsskydd för barn i gränsöverskridande fall).

De bestämmelser i verkställighetslagen som genomför Europa- rådskonventionen tillämpas inte i förhållande till de nordiska länderna i den mån särskilda bestämmelser gäller. Som framgått finns sådana i 1931 års förordning och 1977 års lag. Bestämmel- serna som grundar sig på 1980 års Haagkonvention tillämpas vid sidan av den särskilda nordiska regleringen. Bryssel II-förord- ningen gäller framför Europarådskonventionen i förhållandena mellan EU:s medlemsstater. Det innebär att verkställighetslagen inte tillämpas i fråga om erkännande och verkställighet av sådana avgöranden från andra berörda medlemsstater om vårdnad m.m. som har meddelats i samband med ett äktenskapsmål och som rör makarnas gemensamma barn.

Behovet av en utredning

Sverige deltog aktivt i utarbetandet av 1996 års Haagkonvention och har undertecknat konventionen. Med hänsyn till konven- tionens vikt och beslut inom EU, som Sverige har verkat för, är det nu dags att undersöka vilka åtgärder som krävs för att Sverige skall kunna ratificera konventionen.

Bryssel II-förordningen, som antogs av rådet den 27 november 2003, träder i kraft den 1 augusti 2004 och tillämpas fullt ut fr.o.m. den 1 mars 2005. Förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i Sverige och övriga berörda medlemsstater i EU. Den kräver dock vissa kompletterande bestämmelser.

395

Bilaga 1

SOU 2005:111

Uppdraget

En särskild utredare skall utses och ges följande uppdrag.

Tillträde till 1996 års Haagkonvention

Utredaren skall lämna förslag om ett svenskt tillträde till 1996 års Haagkonvention. Utredaren skall vidare föreslå de författningsänd- ringar som en svensk anslutning till konventionen ger anledning till.

I arbetet ingår att undersöka hur svensk rätt förhåller sig till bestämmelserna i konventionen och att analysera konsekvenserna av ett svenskt tillträde. En central fråga för utredaren blir att ta ställning till hur konventionen bör införlivas i svensk rätt.

Utredaren skall här och i övrigt fästa särskild vikt vid klarhet, enkelhet och lättillgänglighet. Detta kan tala för att konventionen helst bör transformeras, alltså omvandlas till svensk författnings- text. Konventionens omfattande och detaljrika reglering kan vara svår att direkt använda, inte bara av allmänheten utan också av icke- juridiskt utbildad personal vid berörda myndigheter. Även andra skäl kan tala för transformering, t.ex. att bestämmelserna under alla förhållanden kan behöva kompletteras av ytterligare föreskrifter och att vissa av bestämmelserna inte bör ges lagform. Samtidigt finns det goda skäl att inkorporera konventionen som den är. Bestämmelserna kan då läsas i sitt sammanhang, och konventionens inneboende anda och logik kan möjligen komma till bättre uttryck. Konventionen har också i betydande utsträckning en direkt motsvarighet i den nya Bryssel II-förordningen, som ju blir direkt tillämplig. Utredaren skall välja den form för införlivande som – utifrån kraven på klarhet, enkelhet och lättillgänglighet – bedöms vara mest lämplig.

Oavsett vilken metod för införlivande som utredaren föreslår, skall utredaren lämna förslag på de författningsändringar som en svensk anslutning till konventionen ger anledning till. Utredaren skall särskilt uppmärksamma frågor om omhändertagande av barn, aspekter som rör olovligt bortförande av barn, föräldraansvar direkt på grund av lag eller genom avtal eller någon annan rättshandling, offentliga myndigheters tillsyn och sekretess. En särskild fråga är vad som enligt svensk rätt bör gälla om tilldelning av föräldraansvar direkt på grund av lag om ett barn tar hemvist i

396

SOU 2005:111

Bilaga 1

Sverige och endast en av föräldrarna har föräldraansvar för barnet trots att föräldrarna är gifta med varandra.

I uppdraget ingår också att ta ställning till om Sverige bör reservera sig enligt de begränsade möjligheter som finns. Utgångspunkten är att så skall ske endast om det finns starka skäl för det.

Bryssel II-förordningens tillämpning i Sverige

Utredaren skall analysera den nya Bryssel II-förordningen, varvid likheter och skillnader i förhållande till 1996 års Haagkonvention skall belysas.

I samband med att den äldre Bryssel II-förordningen trädde i kraft gjordes den bedömningen att vissa kompletterande bestäm- melser till förordningen behövdes (se prop. 2000/01:98 och bet. 2000/01:LU 22 samt lagen med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen). Utredaren skall undersöka vilka kompletterande bestämmelser som behövs till den nya förord- ningen och föreslå sådana. I detta sammanhang skall utredaren särskilt uppmärksamma de intyg som introduceras och det förhållandet att förordningen avskaffar exekvaturförfarandet för umgängesavgöranden och vissa vårdnadsavgöranden.

Kompletterande bestämmelser till Bryssel I-förordningen, Brysselkonventionen och Luganokonventionen – vilka instrument reglerar bl.a. familjerättsliga underhåll – finns i lagen (2002:460) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av vissa utländska avgöranden. En avsikt med denna lag var att åstadkomma en enhetlig och överskådlig reglering av kompletterande bestämmelser om verkställighet av utländska domar. Utredaren skall överväga om de kompletterande bestämmelser som behövs till Bryssel II- förordningen lämpligen bör tas in i 2002 års lag eller fortfarande finnas i en särskild lag.

En utgångspunkt är att utländska avgöranden om föräldraansvar skall verkställas på samma sätt som motsvarande svenska avgöranden.

397

Bilaga 1

SOU 2005:111

Övriga frågor

En särskild fråga för utredaren är att överväga om vissa bestämmelser i 1996 års Haagkonvention lämpligen även bör återfinnas i de allmänt tillämpliga lagarna, dvs., i den mån så inte redan följder av konventionen, gälla också i förhållande till andra stater. Det gäller t.ex. reglerna om förmynderskap och den särskilda behörighetsregeln som gäller vid olovligt bortförande eller kvarhållande av barn.

Utredaren skall i sitt arbete vinnlägga sig om att i lagstiftningen klargöra förhållandet mellan de olika internationellt privat- och processrättsliga regler som svenska myndigheter har att tillämpa inom de områden som behandlas i 1996 års Haagkonvention och Bryssel II-förordningen.

I uppdraget ingår att ge förslag på vilken myndighet som lämpligen bör utses till centralmyndighet i förhållande till 1996 års Haagkonvention och Bryssel II-förordningen. Därvid skall utredaren redovisa den kompetens och de resurser som behövs för att myndigheten skall kunna genomföra de uppgifter som åvilar centralmyndigheten enligt konventionen och förordningen. I den mån förslaget innebär ökade kostnader för det allmänna skall utredaren lämna förslag på finansiering.

En utgångspunkt för utredaren skall vara att uppgiften att vara centralmyndighet under 1980 års Haagkonvention, Europaråds- konventionen, 1996 års Haagkonvention och Bryssel II- förordningen bör ges gemensamt organisatoriskt hemvist. Utrikes- departementet är centralmyndighet i förhållande till 1980 års Haag- konvention och Europarådskonventionen och utredaren skall beakta de erfarenheter som Utrikesdepartementet vunnit av uppgiften som centralmyndighet enligt dessa konventioner. Det skall även utredas om vissa uppgifter, t.ex. att bistå med medling, förlikning och andra uppgörelser i godo, bör handhas av central- myndigheten eller av andra myndigheter eller organ samt vilka dessa i så fall bör vara.

Skulle utredaren under arbetets gång finna att någon anknytande internationell familjerättslig fråga bör tas upp, står det utredaren fritt att göra det.

398

SOU 2005:111

Bilaga 1

Arbetsmetoder och redovisning av uppdraget

Utredaren skall följa och beakta det arbete som pågår i de övriga nordiska länderna med att införliva 1996 års Haagkonvention. Utredaren skall fästa vikt vid intresset av nordisk rättslikhet.

Utredaren skall beakta och samordna sina förslag med den fortsatta beredningen av de förslag som läggs fram i departements- promemorian Stärkt rättsskydd för barn i gränsöverskridande fall (Ds 2003:5). I den mån utredaren finner lämpligt skall samråd ske med 2002 års vårdnadskommitté (Ju 2002:09) och med Utred- ningen om förmyndare, gode män och förvaltare (Ju 2002:04).

Ett delbetänkande om kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen bör redovisas senast den 1 juli 2004. Uppdraget i övrigt skall redovisas senast den 1 juli 2005.

(Justitiedepartementet)

399

Bilaga 2

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till utredningen om

Dir.

föräldraansvar och skydd av barn i

2005:55

internationella situationer (Ju 2004:03)

Beslut vid regeringssammanträde den 19 maj 2005

Förlängd tid för uppdraget

Med stöd av regeringens bemyndigande den 4 mars 2004 tillkallade chefen för Justitiedepartementet en särskild utredare med uppdrag att föreslå de författningsändringar som behövs för en svensk anslutning till 1996 års Haagkonvention om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn (dir. 2004:14). I uppdraget ingick även att föreslå kompletterande bestämmelser till den nya Bryssel II-förordningen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar. Den sistnämnda frågan har redovisats i delbetänkandet Kompletterande bestämmelser till den nya Bryssel II-förordningen (SOU 2004:80). Enligt direktiven skall resterande del av uppdraget redovisas senast den 1 juli 2005.

Tiden för redovisning av uppdraget förlängs, vilket innebär att utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 12 december 2005.

(Justitiedepartementet)

401

Bilaga 3

1996 års Haagkonvention

CONVENTION

CONVENTION

KONVENTION

CONCERNANT

ON JURIS-

OM BEHÖRIG-

LA

DICTION,

HET, TILLÄMPLIG

COMPÉTENCE,

APPLICABLE

LAG, ERKÄN-

LA LOI

LAW,

NANDE,

APPLICABLE, LA

RECOGNITION,

VERKSTÄLLIG-

RECONNAIS-

ENFORCEMENT

HET OCH SAM-

SANCE,

AND CO-

ARBETE I

L'EXÉCUTION ET

OPERATION IN

FRÅGOR OM

LA CO-

RESPECT OF

FÖRÄLDRA-

OPÉRATION EN

PARENTAL

ANSVAR OCH

MATIÈRE DE

RESPONSIBILITY

ÅTGÄRDER TILL

RESPONSABILITÉ

AND MEASURES

SKYDD FÖR

PARENTALE ET

FOR THE

BARN

DE MESURES DE

PROTECTION OF

PROTECTION

CHILDREN

DES ENFANTS

(Conclue le

(Concluded

(Ingicks den

19 octobre 1996)

19 October 1996)

19 oktober 1996)

Les

Etats

signa-

The

States

signa-

De stater

som har

taires

de la

présente

tory to

the present

undertecknat

denna

Convention,

Convention,

konvention,

Considérant

qu'il

Considering

the

som

beaktar

convient de renforcer

need to improve the

behovet att

förbättra

la protection des en-

protection

of

skyddet för

barn i

fants dans les situa-

children

in

inter-

internationella

tions

à

caractère

national situations,

situationer,

international,

403

Bilaga 3 SOU 2005:111

Désirant éviter des

Wishing

to avoid

som

önskar

und-

conflits

entre

leurs

conflicts

between

vika konflikter mellan

systèmes

juridiques

their legal systems in

sina rättssystem

när

en matière de com-

respect

of

jurisdic-

det gäller behörighet,

pétence,

loi

appli-

tion,

applicable

law,

tillämplig

lag,

erkän-

cable,

reconnaissance

recognition

and

en-

nande och verkställig-

et exécution

des

forcement of measu-

het i

samband

med

mesures

de

pro-

res for the protection

åtgärder till skydd för

tection des enfants,

of children,

barn,

Rappelant

l'impor-

Recalling

the

im-

som

erinrar

om

tance de la coopéra-

portance

of

interna-

vikten

av

internatio-

tion

internationale

tional

cooperation

nellt

samarbete

till

pour

la

protection

for the protection of

skydd för barn,

des enfants,

children,

Confirmant

que

Confirming

that

som

bekräftar

att

l'intérêt supérieur de

the best

interests of

barnets

bästa

skall

l'enfant doit être une

the child are to be a

komma

i

främsta

considération

primary

considera-

rummet,

primordiale,

tion,

Constatant

la

Noting

that

the

som

noterar

att

nécessité de reviser la

Convention

of

konventionen av

den

Convention

du

5 October 1961 con-

5 oktober

1961

om

5 octobre 1961 concer-

cerning the powers of

myndigheters

be-

nant

la

compétence

authorities

and

the

hörighet och tillämp-

des autorités et la loi

law

applicable

in

lig lag i frågor till

applicable en

matière

respect of the pro-

skydd

för

underåriga

de

protection

des

tection of

minors is

behöver revideras,

mineurs,

in need of revision,

Désirant

établir

Desiring

to

som

önskar

des

dispositions

establish

common

upprätta

gemen-

communes

à

cet

provisions

to

this

samma

bestämmelser

effet,

en

tenant

effect,

taking

into

i detta

syfte,

med

compte

de

la

account

the

United

beaktande av Förenta

Convention des Nati-

Nations

Convention

Nationernas konven-

ons Unies relative aux

on the Rights of the

tion

om

barnets

droits

de

l'enfant, du

Child

of

20 Novem-

rättigheter

av

den

20 novembre 1989,

ber 1989,

20 november 1989,

404

SOU 2005:111 Bilaga 3

Sont convenus des

Have

agreed

on

har

kommit

dispositions

the

following

pro-

överens

om

följande

suivantes:

visions:

bestämmelser.

CHAPITRE I

CHAPTER I

KAPITEL I

CHAMP

KONVENTION-

D'APPLICATION

SCOPE OF THE

ENS TILLÄMP-

DE LA CONVEN-

CONVENTION

NINGSOMRÅDE

TION

Article premier

Article 1

Artikel I

1. La

présente

1. The

objects of

1. Ändamålet

med

Convention a

pour

the present Conven-

denna konvention är:

objet:

tion are:

a) de

déterminer

a) to determine the

a) Att fastställa den

l'Etat dont les autori-

State

whose

authori-

stat vars myndigheter

tés ont

compétence

ties have

jurisdiction

har

behörighet

att

pour

prendre

des

to

take

measures

vidta

åtgärder

till

mesures tendant à la

directed

to

the

skydd

för

barnets

protection de la per-

protection

of

the

person eller egendom.

sonne ou des biens de

person or property of

l'enfant;

the child;

b) de déterminer la

b) to

determine

b) Att

fastställa

loi applicable par ces

which law is to be

vilken lag dessa myn-

autorités

dans

l'exer-

applied

by

such

digheter skall tillämpa

cice de leur compé-

authorities

in

när

de

utövar

sin

tence;

exercising

their

behörighet.

jurisdiction;

c) de déterminer la

c) to determine the

c) Att

fastställa

loi

applicable

à la

law

applicable

to

vilken lag

som

är

responsabilité

parental

tillämplig på föräldra-

parentale;

responsibility;

ansvar.

d) d'assurer

la

d) to provide

for

d) Att

föreskriva

reconnaissance

et

the

recognition

and

erkännande och verk-

405

Bilaga 3 SOU 2005:111

l'exécution

des

me-

enforcement

of such

ställighet

av

sådana

sures de

protection

measures

of

skyddsåtgärder

i

alla

dans

tous

les

Etats

protection

in

all

fördragsslutande

contractants;

Contracting States;

stater.

e) d'établir

entre

e) to establish such

e) Att

upprätta

les autorités des Etats

cooperation

between

sådant

samarbete

contractants

la

the authorities of the

mellan

myndigheter-

coopération

Contracting States as

na i de fördrags-

nécessaire à la réalisa-

may

be necessary in

slutande staterna som

tion

des

objectifs

de

order

to

achieve

the

krävs

för att

uppnå

la Convention.

purposes

of

this

denna

konventions

Convention.

mål.

2. Aux

fins

de

la

2. For

the

pur-

2. I denna konven-

Convention, l'expres-

poses

of

this

tion omfattar begrep-

sion

«responsabilité

Convention, the term

pet

“föräldraansvar”

parentale»

comprend

‘parental

responsi-

vårdnad

eller

varje

l'autorité parentale ou

bility’ includes paren-

liknande

förhållande

tout

autre

rapport

tal authority, or

any

som avgör föräldrars,

d'autorité

analogue

analogous

relation-

förmyndares

eller

déterminant

les

ship

of

authority

andra

rättsliga

före-

droits, les pouvoirs et

determining

the

trädares

rättigheter,

les

obligations

des

rights,

powers

and

befogenheter

och

parents,

d'un

tuteur

responsibilities

of

ansvar

i

förhållande

ou autre représentant

parents, guardians or

till

barnets

person

légal à l'égard de la

other

legal

repre-

eller egendom.

personne

ou

des

sentatives

in

relation

biens de l'enfant.

to the person or the

property of the child.

Article 2

Article 2

Artikel 2

La

Convention

The

Convention

Konventionen skall

s'applique aux enfants

applies

to

children

tillämpas på barn från

à partir

de

leur

from the moment of

födelsen

till

dess

att

naissance

et

jusqu'à

their birth until they

de

uppnått

18

års

ce qu'ils aient atteint

reach the age of 18

ålder.

l'âge de 18 ans.

years.

406

SOU 2005:111 Bilaga 3

Article 3

Article 3

Artikel 3

Les

mesures

pré-

The measures

re-

De

åtgärder

som

vues à l'article pre-

ferred to in Article 1

avses i artikel 1 kan i

mier

peuvent porter

may deal in particular

synnerhet gälla

notamment sur:

with:

a) l'attribution,

a) the

attribution,

a) tillerkännande,

l'exercice et le retrait

exercise,

termination

utövande,

upp-

total ou partiel de la

or

restriction

of

hörande eller begrän-

responsabilité

paren-

parental

responsi-

sande

av

föräldra-

tale,

ainsi

que

la

bility, as well as its

ansvar

liksom

dele-

délégation de celle-ci;

delegation;

gering av detsamma,

b) le

droit

de

b) rights

of

b) vårdnad,

inbe-

garde, comprenant le

custody,

including

gripet

de

rättigheter

droit

portant

sur les

rights relating to the

som

hänför

sig

till

soins de la personne

care of the person of

omvårdnaden

om

de l'enfant,

et

en

the

child

and,

in

barnets

person,

och

particulier

celui

de

particular,

the

right

särskilt

rätten

att

décider de son lieu de

to

determine

the

bestämma

var

barnet

résidence, ainsi que le

child’s place of resi-

skall

bo,

samt

droit

de

visite,

dence,

as

well

as

umgänge,

inbegripet

comprenant

le droit

rights of access inclu-

rätten

att

för

en

d'emmener

l'enfant

ding the right to take

begränsad tid ta med

pour

une

période

a child for a limited

barnet

till

en

annan

limitée

dans

un

lieu

period of time to a

plats

än

den

där

autre que celui de sa

place

other

than

the

barnet har hemvist,

résidence habituelle;

child’s habitual

resi-

dence;

c) la

tutelle,

la

c) guardianship,

c) förmynderskap,

curatelle et les in-

curatorship

and

ana-

godmanskap och

lik-

stitutions analogues;

logous institutions;

nande institut,

d) la désignation et

d) the

designation

d) förordnande

av

les fonctions de toute

and functions of any

och

uppgifter

för

en

personne ou

organi-

person

or

body

person eller ett organ

sme chargé de s'occu-

having charge of the

som skall ansvara för

per de la personne ou

child’s person or pro-

barnets

person

eller

407

Bilaga 3 SOU 2005:111

des biens de l'enfant,

perty, representing or

egendom,

företräda

de le représenter

ou

assisting the child;

eller bistå barnet,

de l'assister;

e) le

placement

de

e) the placement of

e) placering

av

l'enfant

dans

une

the child in a foster

barnet

i

familjehem

famille

d'accueil

ou

family or in insti-

eller på en institution,

dans

un

établisse-

tutional care,

or

the

eller om vård av ett

ment, ou son recueil

provision

of

care

by

barn

genom kafala

légal par kafala ou par

‘kafala’ or an analo-

eller liknande institut,

une

institution

ana-

gous institution;

logue;

f) la

supervision

f) the

supervision

f) tillsyn genom en

par

les

autorités

by a public authority

offentlig

myndighet

publiques

des

soins

of the care of a child

av

den

omvårdnad

dispensés

à

l'enfant

by any person having

barnet

får

av

en

par

toute

personne

charge of the child;

person

som

har

ayant la charge de cet

ansvar för barnet,

enfant;

g) l'administration,

g) the

administra-

g) förvaltning

av,

la conservation ou la

tion, conservation or

bevarande

av

eller

disposition des biens

disposal of the child’s

förfogande

över

bar-

de l'enfant.

property.

nets egendom.

Article 4

Article 4

Artikel 4

Sont exclus du do-

The

Convention

Denna

konvention

maine de la Conven-

does not apply to:

skall inte tillämpas på

tion:

a) l'établissement

a) the

establish-

a) fastställande

et la

contestation

de

ment or contesting of

eller

bestridande av

la filiation;

a parent-child rela-

föräldraskap,

tionship;

b) la

décision

sur

b) decisions

on

b) beslut

om

l'adoption

et

les

adoption,

measures

adoption,

åtgärder

mesures qui la pré-

preparatory to adop-

som

utgör

förbere-

408

SOU 2005:111 Bilaga 3

parent,

ainsi

que

tion, or the annul-

delser

för

adoption,

l'annulation

et

la

ment or revocation of

ogiltigförklaring eller

révocation de l'adop-

adoption;

upphävande

av

tion;

adoption,

c) les

nom

et

c) the

name

and

c) barnets

efter-

prénoms de l'enfant;

forenames

of

the

namn och förnamn,

child;

d) l'émancipation;

d) emancipation;

d) myndighetsför-

klaring,

e) les

obligations

e) maintenance

e) underhållsskyl-

alimentaires;

obligations;

dighet,

f) les

trusts

et

f) trusts

or

f) truster och arv,

successions;

succession;

g) la

sécurité soci-

g) social security;

g) social trygghet,

ale;

h) les

mesures

h) public

measures

h) offentligrättsliga

publiques de

carac-

of a general nature in

åtgärder

av

allmän

tère général en ma-

matters

of

education

karaktär för

utbild-

tière d'éducation

et

or health;

ning och hälsa,

de santé;

i) les

mesures

i) measures

taken

i) åtgärder

som

prises

en

consé-

as a result of penal

vidtas

till

följd

av

quence

d'infractions

offences

committed

brottsliga

gärningar

pénales commises par

by children;

som

har

begåtts

av

des enfants;

barn,

j) les

décisions

sur

j) decisions

on

the

j) beslut om rätt till

le droit d'asile et en

right of

asylum

and

asyl och om immi-

matière

on immigration.

gration.

d'immigration.

409

Bilaga 3 SOU 2005:111

CHAPITRE II

CHAPTER II

KAPITEL II

COMPÉTENCE

JURISDICTION

BEHÖRIGHET

Article 5

Article 5

Artikel 5

1. Les

autorités,

1. The

judicial

or

1. De rättsliga eller

tant

judiciaires

administrative autho-

administrativa

myn-

qu'administratives, de

rities of the Contrac-

digheterna i den för-

l'Etat

contractant

de

ting

State

of

the

dragsslutande stat där

la

résidence

habi-

habitual

residence

of

barnet

har

hemvist

tuelle de l'enfant sont

the child have juris-

skall vara behöriga att

compétentes

pour

diction

to

take

vidta

åtgärder

som

prendre des

mesures

measures

directed

to

syftar

till

skydd

för

tendant à la protec-

the protection of the

barnets

person

eller

tion

de sa

personne

child’s

person

or

egendom.

ou de ses biens.

property.

2. Sous

réserve

de

2. Subject

to

2. Med

förbehåll

l'article 7,

en

cas

de

Article 7, in case of a

för artikel 7 skall, när

changement

de

la

change of the child’s

barnet

får

ett

nytt

résidence

habituelle

habitual

residence

to

hemvist

i

en

annan

de

l'enfant

dans

un

another

Contracting

fördragsslutande

stat,

autre

Etat

contrac-

State,

the authorities

myndigheterna

i

den

tant,

sont

compé-

of the State of the

nya

hemviststaten

tentes les autorités de

new

habitual

resi-

vara behöriga.

l'Etat

de

la

nouvelle

dence

have

jurisdic-

résidence habituelle.

tion.

Article 6

Article 6

Artikel 6

1. Pour les enfants

1. For

refugee

1. När

det

gäller

réfugiés et les enfants

children and children

flyktingbarn och barn

qui,

par

suite

de

who, due to distur-

som

på

grund

av

troubles

prévalant

bances occurring

in

oroligheter i sitt land

dans

leur

pays,

sont

their

country,

are

har fördrivits

från

internationalement

internationally

dis-

detta

skall

myndig-

410

SOU 2005:111 Bilaga 3

déplacés, les autorités

placed,

the

authori-

heterna

i

den

de

l'Etat

contractant

ties of the Contrac-

fördragsslutande

stat

sur

le

territoire

ting

State

on

the

dit

dessa

barn

har

duquel

ces

enfants

territory

of

which

flytt ha den behörig-

sont présents du fait

these

children

are

het

som

anges i

de

leur

déplacement

present as a result of

artikel 5.1.

exercent

la

compé-

their

displacement

tence

prévue

au

have

the

jurisdiction

paragraphe

premier

provided

for

in

de l'article 5.

Article 5(1).

2. La

disposition

2. The

provisions

2. Bestämmelserna

du

paragraphe

pré-

of

the

preceding

i punkt 1 skall också

cédent

s'applique

paragraph

also

apply

tillämpas på barn vars

également

aux

en-

to

children

whose

hemvist

inte

kan

fants dont la rési-

habitual

residence

fastställas.

dence

habituelle

ne

cannot

be

esta-

peut être établie.

blished.

Article 7

Article 7

Artikel 7

1. En

cas

de

1. In

case

of

1. Vid fall av olov-

déplacement

ou

de

wrongful

removal

or

ligt

bortförande

eller

non-retour illicite de

retention

of

the

kvarhållande

av

ett

l'enfant,

les

autorités

child,

the

authorities

barn

skall

myndig-

de

l'Etat

contractant

of

the

Contracting

heterna i den för-

dans lequel

l'enfant

State

in

which

the

dragsslutande stat där

avait sa résidence ha-

child

was

habitually

barnet hade

hemvist

bituelle

immédiate-

resident

immediately

omedelbart före bort-

ment avant son dé-

before the removal or

förandet

eller kvar-

placement

ou

son

retention

keep

their

hållandet

behålla

sin

non-retour conser-

jurisdiction

until

the

behörighet tills barnet

vent leur compétence

child

has

acquired a

har fått hemvist i en

jusqu'au

moment où

habitual

residence

in

annan stat, och

l'enfant

a

acquis

une

another State, and

résidence

habituelle

dans un autre Etat et

que:

411

Bilaga 3 SOU 2005:111

a) toute

personne,

a) each

person,

a) varje

person,

institution

ou

autre

institution

or

other

institution eller annat

organisme

ayant

le

body having rights of

organ

som

har

droit

de

garde

a

custody

has

acquies-

vårdnad

om

barnet

acquiescé au déplace-

ced in the removal or

har

godtagit

bort-

ment ou au non-

retention; or

förandet

eller

kvar-

retour; ou

hållandet, eller

b) l'enfant

a

résidé

b) the

child

has

b) barnet

har

varit

dans

cet

autre

Etat

resided in that other

bosatt

i

denna

andra

pour une période d'au

State for a period of

stat i minst ett år

moins

un

an

après

at least one year after

efter

det

att

den

que

la

personne,

the

person,

institu-

person,

den

institu-

l'institution

ou

tout

tion

or

other

body

tion

eller det

andra

autre

organisme

having

rights

of

organ som har vård-

ayant

le

droit

de

custody

has

or

nad

om

barnet

har

garde

a

connu

ou

should

have

had

fått eller borde ha fått

aurait dû connaître le

knowledge

of

the

kännedom

om

var

lieu

où

se

trouvait

whereabouts

of

the

barnet

befinner

sig,

l'enfant,

aucune

de-

child, no request for

ingen

begäran

om

mande de retour pré-

return lodged within

återlämnande

som

sentée

pendant

cette

that

period

is

still

lämnats in under den

période

n'est encore

pending,

and

the

perioden

väntar

på

en cours d'examen, et

child is settled in his

avgörande, och barnet

l'enfant

s'est

intégré

or her new environ-

har funnit sig till rätta

dans

son

nouveau

ment.

i sin nya miljö.

milieu.

2. Le

déplacement

2. The

removal

or

2. Ett

bortförande

ou le non-retour de

the

retention

of a

eller

ett

kvarhållande

l'enfant est considéré

child

is

to

be

av

ett

barn

skall

comme illicite:

considered

wrongful

betraktas

som

olov-

where:

ligt om det

a) lorsqu'il a lieu en

a) it is in breach of

a) strider

mot

den

violation

d'un

droit

rights

of

custody

vårdnad

som

har

de garde,

attribué à

attributed

to

a

anförtrotts en person,

une

personne,

une

person, an institution

en

institution

eller

institution

ou

tout

or any

other

body,

något

annat

organ,

autre organisme, seul

either

jointly

or

antingen

gemensamt

ou

conjointement,

alone, under

the

law

eller

för

sig,

enligt

412

SOU 2005:111 Bilaga 3

par le droit de l'Etat

of the State in which

lagen i den stat där

dans

lequel

l'enfant

the

child

was

barnet

hade

hemvist

avait

sa

résidence

habitually

resident

omedelbart före bort-

habituelle immédiate-

immediately

before

förandet

eller

kvar-

ment avant son dé-

the removal or reten-

hållandet, och

placement

ou

son

tion; and

non-retour, et

b) que

ce

droit

b) at

the

time

of

b) denna rätt verk-

était exercé de façon

removal

or

retention

ligen

utövades,

an-

effective,

seul

ou

those

rights

were

tingen

gemensamt

conjointement,

au

actually

exercised,

eller för sig, vid den

moment

du

déplace-

either

jointly

or

tidpunkt

då

barnet

ment ou du non-

alone, or would have

fördes bort eller hölls

retour, ou l'eût été si

been so exercised but

kvar

eller

skulle

ha

de tels

événements

for

the

removal

or

utövats om inte bort-

n'étaient survenus.

retention.

förandet

eller

kvar-

hållandet

hade

ägt

rum.

Le

droit

de

garde

The

rights

of

Vårdnad som avses

visé à la lettre a peut

custody mentioned in

i a) kan i första hand

notamment

résulter

subparagraph

a

uppkomma direkt

på

d'une

attribution de

above,

may

arise in

grund

av

lag

eller

plein

droit,

d'une

particular

by

opera-

genom

ett

rättsligt

décision judiciaire ou

tion of law or by

eller

administrativt

administrative,

ou

reason of a judicial or

avgörande,

eller

d'un

accord

en

administrative

deci-

genom

en

överens-

vigueur selon le droit

sion, or by reason of

kommelse med rätts-

de cet Etat.

an

agreement

having

lig verkan enligt lagen

legal effect under the

i den staten.

law of that State.

3. Tant

que

les

3. So

long

as

the

3. Så

länge

de

autorités

men-

authorities first men-

myndigheter

som

tionnées

au

para-

tioned in paragraph 1

avses i punkt 1 har

graphe premier

con-

keep

their

jurisdic-

kvar

sin

behörighet

servent

leur

compé-

tion, the

authorities

kan

myndigheterna i

tence, les autorités de

of

the

Contracting

den

fördragsslutande

l'Etat

contractant où

State

to

which

the

stat

dit

barnet

har

l'enfant a été déplacé

child

has

been

re-

förts eller där det har

413

Bilaga 3 SOU 2005:111

ou retenu ne peuvent

moved or in which he

hållits

kvar

endast

prendre que les me-

or she has been re-

vidta sådana åtgärder i

sures

urgentes

tained

can

take only

brådskande fall enligt

nécessaires à la pro-

such urgent measures

artikel 11 som är nöd-

tection de la per-

under

Article

11

as

vändiga för att skydda

sonne ou des biens de

are necessary for the

barnets

person

eller

l'enfant,

confor-

protection

of

the

egendom.

mément à l'article 11.

person or property of

the child.

Article 8

Article 8

Artikel 8

1. A

titre

d'excep-

1. By

way

of

1. I

undantagsfall

tion,

l'autorité

de

exception, the autho-

kan

den

myndighet i

l'Etat

contractant

rity of a Contracting

en

fördragsslutande

compétente en appli-

State

having

juris-

stat

som

är

behörig

cation

des articles

5

diction under Article

enligt artikel 5 eller 6,

ou 6, si elle considère

5 or Article 6, if it

om

den

anser

att

que

l'autorité

d'un

considers

that

the

myndigheten

i

en

autre

Etat

contrac-

authority of another

annan

fördragsslu-

tant

serait

mieux

à

Contracting

State

tande

stat

i

det

même

d'apprécier

would

be

better

särskilda

fallet

är

dans un cas parti-

placed in the parti-

bättre

lämpad

att

culier

l'intérêt

su-

cular

case

to

assess

bedöma

vad

som är

périeur

de

l'enfant,

the best interests

of

till

barnets

bästa,

peut

the child, may either:

antingen

– soit demander

à

– request

that

– begära,

direkt

cette

autorité, direc-

other

authority,

di-

eller

med

hjälp

av

tement

ou

avec

le

rectly

or

with

the

centralmyndigheten,

concours de l'Autori-

assistance

of

the

att den andra myndig-

té

centrale

de

cet

Central Authority of

heten skall

åta

sig

Etat,

d'accepter

la

its State, to assume

behörighet

för

att

compétence

pour

jurisdiction

to

take

vidta

sådana

skydds-

prendre les

mesures

such

measures

of

åtgärder

som

den

de

protection qu'elle

protection as it con-

anser

nödvändiga,

estimera nécessaires,

siders

to

be

eller

necessary, or

414

SOU 2005:111 Bilaga 3

– soit

surseoir

à

– suspend conside-

– låta

handlägg-

statuer

et

inviter

les

ration of the case and

ningen av ärendet vila

parties

à

saisir

d'une

invite the

parties

to

och

ge

parterna

telle demande

l'auto-

introduce

such

a

tillfälle

att

lämna

in

rité de cet autre Etat.

request

before

the

en

sådan

fram-

authority

of

that

ställning

till

myndig-

other State.

heten

i

den

andra

staten.

2. Les

Etats

cont-

2. The Contracting

2. De

fördrags-

ractants

dont

une

States

whose autho-

slutande

stater

till

autorité

peut

être

rities may be addres-

vars myndigheter

en

requise ou saisie dans

sed as provided in the

framställning

i

les

conditions

fixées

preceding

paragraph

enlighet med punkt 1

au

paragraphe

précé-

are:

kan riktas är

dent sont:

a) un

Etat

dont

a) a State of which

a) en

stat

i

vilken

l'enfant

possède

la

the child is a national;

barnet är medborgare,

nationalité,

b) un

Etat

dans

b) a State in which

b) en

stat

i

vilken

lequel sont situés des

property of the child

egendom som

tillhör

biens de l'enfant,

is located;

barnet finns,

c) un

Etat

dont

c) a

State

whose

c) en

stat

vid vars

une autorité est saisie

authorities are seised

myndigheter talan har

d'une demande en di-

of an application for

väckts

om

äkten-

vorce

ou

séparation

divorce

or

legal

skapsskillnad

eller

de corps des parents

separation

of

the

hemskillnad

eller

om

de

l'enfant,

ou

en

child’s parents, or for

annullering av

äkten-

annulation

de

leur

annulment

of

their

skap

mellan

barnets

mariage,

marriage;

föräldrar, eller

d) un

Etat

avec

d) a

State

with

d) en stat till vilken

lequel

l'enfant

pré-

which the child has a

barnet

har

en

sente un lien étroit.

substantial

connec-

väsentlig anknytning.

tion.

415

Bilaga 3 SOU 2005:111

3. Les

autorités

3. The

authorities

3. De berörda myn-

concernées

peuvent

concerned

may

digheterna

får

sinse-

procéder

à

un

proceed to an ex-

mellan

överlägga

i

échange de vues.

change of views.

frågan.

4. L'autorité

re-

4. The

authority

4. Den

myndighet

quise

ou

saisie

dans

addressed as provided

till vilken en fram-

les

conditions

pré-

in

paragraph

1

may

ställning har

riktats i

vues

au

paragraphe

assume

jurisdiction,

enlighet med punkt 1

premier peut accepter

in

place

of

the

får åta sig behörig-

la

compétence,

en

authority

having

heten i stället för den

lieu

et

place

de

jurisdiction

under

myndighet

som

är

l'autorité

compétente

Article 5 or Article 6,

behörig

enligt

arti-

en

application

des

if

it

considers

that

kel 5 eller 6, om den

articles 5 ou 6, si elle

this is in the child’s

tillfrågade

myndig-

considère que tel est

best interests.

heten

anser

att detta

l'intérêt supérieur

de

är till barnets bästa.

l'enfant.

Article 9

Article 9

Artikel 9

1. Les autorités des

1. If the authorities

1. Om

myndig-

Etats

contractants

of

a

Contracting

heterna i en fördrags-

mentionnés

à

l'article

State

referred

to in

slutande

stat

som

8,

paragraphe

2,

si

Article 8(2), consider

avses

i

artikel 8.2

elles

considèrent

that

they

are

better

anser att de i det

qu'elles sont les mieux

placed

in

the

särskilda

fallet

är

à même

d'apprécier

particular

case

to

bättre

lämpade

att

dans un cas particulier

assess the child’s best

bedöma

vad

som

är

l'intérêt supérieur

de

interests,

they

may

till barnets

bästa

får

l'enfant, peuvent

either:

de antingen

– soit

demander

à

– request

the

– begära,

direkt

l'autorité

compétente

competent

authority

eller

med

hjälp

av

de

l'Etat

contractant

of

the

Contracting

centralmyndigheten,

de

la

résidence

State

of

the habitual

att

den

behöriga

habituelle de l'enfant,

residence

of

the

myndigheten

i

den

directement

ou

avec

child, directly or with

fördragsslutande

stat

le

concours

de

the

assistance

of

the

där

barnet

har

l'Autorité centrale de

Central Authority of

hemvist

skall

be-

416

SOU 2005:111 Bilaga 3

cet

Etat,

de

leur

that State,

that

they

myndiga

dem

att

permettre d'exercer la

be

authorised

to

utöva

behörighet

för

compétence

pour

exercise

jurisdiction

att vidta de skydds-

prendre

les

mesures

to take the measures

åtgärder som de anser

de protection qu'elles

of

protection

which

nödvändiga, eller

estiment nécessaires,

they consider

to be

necessary, or

– soit

inviter

les

– invite

the

parties

– ge

parterna

till-

parties

à

présenter

to

introduce

such a

fälle att lämna in en

une

telle

demande

request

before

the

sådan

framställning

devant

les

autorités

authority

of

the

till myndigheten i den

de

l'Etat

contractant

Contracting State of

fördragsslutande

stat

de la résidence habi-

the habitual residence

där barnet har hem-

tuelle de l'enfant.

of the child.

vist.

2. Les

autorités

2. The

authorities

2. De berörda myn-

concernées

peuvent

concerned

may

digheterna

får

sinse-

procéder

à

un

proceed to an ex-

mellan

överlägga

i

échange de vues.

change of views.

frågan.

3. L'autorité à l'ori-

3. The

authority

3. Den

myndighet

gine de

la

demande

initiating the request

som

lämnade

fram-

ne

peut

exercer

la

may exercise jurisdic-

ställningen

får

utöva

compétence en lieu et

tion in place of the

behörighet

i

stället

place de l'autorité

de

authority

of

the

för

myndigheten

i

l'Etat

contractant

de

Contracting State of

den

fördragsslutande

la

résidence

habi-

the habitual residence

stat

där

barnet

har

tuelle de l'enfant que

of the child only if

hemvist

endast

om

si

cette

autorité

a

the

latter

authority

den sistnämnda myn-

accepté la demande.

has

accepted

the

digheten

har beviljat

request.

framställningen.

Article 10

Article 10

Artikel 10

1. Sans

préjudice

1. Without

preju-

1. Utan

att

det

des articles 5 à 9, les

dice to Articles 5 to

påverkar

tillämp-

autorités

d'un

Etat

9, the authorities of a

ningen

av

artiklarna

contractant,

dans

Contracting

State

5–9

får

myndig-

l'exercice

de

leur

exercising

juris-

heterna i en fördrags-

417

Bilaga 3 SOU 2005:111

compétence

pour

diction

to

decide

slutande

stat

där

en

connaître

d'une

de-

upon

an

application

ansökan

är

upptagen

mande en divorce ou

for

divorce

or

legal

till

prövning

om

séparation

de

corps

separation

of

the

äktenskapsskillnad

des

parents

d'un

parents

of

a

child

eller hemskillnad eller

enfant

résidant

habi-

habitually resident in

om

annullering

av

tuellement

dans

un

another

Contracting

äktenskap

mellan

autre

Etat

contrac-

State, or for annul-

föräldrarna

till

ett

tant, ou en annu-

ment

of

their

barn som har hemvist

lation

de

leur

marriage, may, if the

i en annan fördrags-

mariage,

peuvent

law of their State so

slutande

stat,

om

prendre, si la loi de

provides,

take

mea-

lagen i deras stat så

leur

Etat

le

permet,

sures directed to the

föreskriver,

vidta

åt-

des mesures de pro-

protection

of

the

gärder

avsedda

att

tection de la per-

person or property of

skydda

ett

sådant

sonne ou des biens de

such child if:

barns

person

eller

l'enfant,

egendom om

a) si,

au

commen-

a) at the

time

of

a) en

av

barnets

cement de la procé-

commencement

of

föräldrar

vid

den

dure, l'un des parents

the

proceedings,

one

tidpunkt då förfaran-

réside habituellement

of his or her parents

det inleds har hemvist

dans cet Etat et que

habitually resides in

i den staten och en av

l'un d'eux ait la re-

that State and one of

dem

har

föräldra-

sponsabilité parentale

them

has

parental

ansvar

för

barnet,

à l'égard

de

l'enfant,

responsibility in rela-

samt

et

tion to the child, and

b) si la compétence

b) the

jurisdiction

b) dessa

myndig-

de ces autorités pour

of

these

authorities

heters behörighet

att

prendre de telles me-

to

take

such

vidta

sådana

åtgärder

sures

a

été

acceptée

measures

has

been

har godtagits av föräl-

par les

parents,

ainsi

accepted

by

the

drarna och av even-

que

par

toute

autre

parents, as well as by

tuella

andra

personer

personne

ayant

la

any

other

person

som

har

föräldra-

responsabilité

paren-

who

has

parental

ansvar för barnet, och

tale

à

l'égard

de

responsibility in rela-

detta

är

till barnets

l'enfant

et

si

cette

tion to the child, and

bästa.

compétence

est

con-

is in the best interests

forme

à

l'intérêt

of the child.

supérieur de l'enfant.

418

SOU 2005:111 Bilaga 3

2. La

compétence

2. The

jurisdiction

2. Den

i

punkt 1

prévue au paragraphe

provided for by para-

angivna behörigheten

premier pour prendre

graph 1 to take mea-

att vidta åtgärder för

des mesures de pro-

sures for the pro-

att

skydda

barnet

tection

de

l'enfant

tection of

the

child

upphör så snart be-

cesse dès lors que la

ceases as soon as the

slutet

om

att bevilja

décision faisant droit

decision

allowing

or

eller

avslå

ansökan

ou rejetant la de-

refusing

the applica-

om

äktenskapsskill-

mande

en

divorce,

tion for divorce, legal

nad, hemskillnad eller

séparation

de corps

separation

or

annul-

annullering av äkten-

ou

annulation

du

ment of the marriage

skapet har vunnit laga

mariage

est

devenue

has

become final, or

kraft eller förfarandet

définitive

ou

que

la

the proceedings have

har avslutats av något

procédure

a

pris

fin

come to an end for

annat skäl.

pour un autre motif.

another reason.

Article 11

Article 11

Artikel 11

1. Dans

tous

les

1. In

all

cases

of

1. I alla brådskande

cas

d'urgence,

les

urgency,

the autho-

fall

skall

myndig-

autorités

de

chaque

rities of any Contrac-

heterna i varje för-

Etat

contractant

sur

ting

State,

in

whose

dragsslutande

stat

på

le territoire duquel se

territory the child or

vars

territorium

bar-

trouve l'enfant ou des

property

belonging

net

eller

egendom

biens lui appartenant

to

the

child

is

som

tillhör

barnet

sont

compétentes

present,

have

juris-

finns

ha

behörighet

pour prendre les me-

diction to

take

any

att vidta

nödvändiga

sures

de

protection

necessary

measures

skyddsåtgärder.

nécessaires.

of protection.

2. Les

mesures

2. The

measures

2. De åtgärder som

prises

en

application

taken under the pre-

vidtas

med

stöd

av

du

paragraphe

pré-

ceding

paragraph

punkt 1 avseende ett

cédent à l'égard d'un

with regard to a child

barn som har hemvist

enfant ayant sa rési-

habitually resident in

i en

fördragsslutande

dence habituelle dans

a Contracting

State

stat skall upphöra att

un

Etat

contractant

shall lapse as soon as

gälla så snart de myn-

cessent

d'avoir

effet

the authorities which

digheter

som

är

dès

que

les autorités

have

jurisdiction

behöriga enligt

artik-

compétentes en vertu

under Articles 5 to 10

larna 5–10 har vidtagit

419

Bilaga 3 SOU 2005:111

des articles 5 à 10 ont

have

taken

the

de åtgärder som situa-

pris les mesures exi-

measures required by

tionen kräver.

gées par la situation.

the situation.

3. Les mesures pri-

3. The

measures

3. De åtgärder som

ses en application du

taken

under

para-

vidtas

med

stöd

av

paragraphe premier à

graph

1

with regard

punkt 1 avseende ett

l'égard

d'un

enfant

to a child who is

barn som har hemvist

ayant

sa

résidence

habitually resident in

i en icke-fördrags-

habituelle

dans

un

a

non-Contracting

slutande

stat

skall

Etat non contractant

State

shall

lapse

in

upphöra

att

gälla

i

cessent

d'avoir

effet

each

Contracting

varje fördragsslutande

dans

chaque

Etat

State as soon as mea-

stat

så

snart

de

contractant

dès

qu'y

sures required by the

åtgärder

som

situa-

sont

reconnues

les

situation

and

taken

tionen

kräver

och

mesures

exigées

par

by the authorities of

som

vidtas

av

en

la situation, prises par

another

State

are

annan

stats

myndig-

les

autorités

d'un

recognised

in

the

heter

erkänns

i

den

autre Etat.

Contracting

State

in

fördragsslutande

question.

staten i fråga.

Article 12

Article 12

Artikel 12

1. Sous

réserve de

1. Subject

to

1. Med

förbehåll

l'article 7, les autori-

Article 7,

the

au-

för

artikel 7

skall

tés d'un Etat contrac-

thorities of a Con-

myndigheterna

i

en

tant sur

le

territoire

tracting

State,

in

fördragsslutande

stat

duquel se trouve l'en-

whose

territory

the

på

vars

territorium

fant ou des biens lui

child

or

property

barnet

eller egendom

appartenant

sont

belonging

to

the

som

tillhör

barnet

compétentes

pour

child is present, have

finns

vara

behöriga

prendre

des

mesures

jurisdiction

to

take

att

vidta

tillfälliga

de protection

de la

measures of a pro-

åtgärder till skydd för

personne

ou

des

visional character for

barnets

person

eller

biens

de

l'enfant,

the protection of the

egendom,

med

terri-

ayant

un

caractère

person or property of

toriell verkan endast i

provisoire

et

une

the child which have

staten

i

fråga,

såvida

efficacité

territoriale

a

territorial

effect

åtgärderna

inte

är

restreinte

à

cet

Etat,

limited to the State in

oförenliga med åtgär-

pour

autant que de

question, in so far as

der

som

redan

har

420

SOU 2005:111 Bilaga 3

telles

mesures

ne

such

measures

are

vidtagits av de myn-

soient

pas incompa-

not

incompatible

digheter som är be-

tibles avec celles déjà

with

measures

al-

höriga

enligt

artik-

prises

par

les

ready

taken

by

larna 5–10.

autorités

compéten-

authorities

which

tes en vertu des artic-

have

jurisdiction

un-

les 5 à 10.

der Articles 5 to 10.

2. Les

mesures

2. The

measures

2. De åtgärder som

prises

en

application

taken under the pre-

vidtas

med

stöd

av

du

paragraphe

pré-

ceding

paragraph

punkt 1

avseende

ett

cédent à l'égard d'un

with regard to a child

barn med hemvist i en

enfant ayant sa rési-

habitually resident in

fördragsslutande

stat

dence habituelle dans

a Contracting

State

skall upphöra att gälla

un

Etat

contractant

shall lapse as soon as

så snart de myndig-

cessent

d'avoir

effet

the authorities which

heter som är behöriga

dès

que

les

autorités

have

jurisdiction

enligt

artiklarna 5–10

compétentes en vertu

under Articles 5 to 10

har fattat

beslut i

des articles 5 à 10 se

have taken a decision

fråga

om

skydds-

sont

prononcées

sur

in respect of the mea-

åtgärder

som

situa-

les

mesures

que

sures

of

protection

tionen kan kräva.

pourrait

exiger

la

which may be requi-

situation.

red by the situation.

3. Les

mesures

3. The

measures

3. De åtgärder som

prises

en

application

taken

under

para-

vidtas

med

stöd

av

du

paragraphe

pre-

graph

1 with regard

punkt 1

avseende

ett

mier

à

l'égard

d'un

to a child who is

barn med hemvist i en

enfant ayant sa rési-

habitually resident in

icke-fördragsslutande

dence habituelle dans

a

non-Contracting

stat skall upphöra att

un Etat non contrac-

State

shall

lapse

in

gälla i den fördrags-

tant

cessent d'avoir

the Contracting State

slutande stat där åt-

effet

dans

l'Etat

where

the

measures

gärderna

vidtogs,

så

contractant

où

elles

were taken as soon as

snart de åtgärder som

ont

été

prises

dès

measures required by

situationen

kräver

qu'y

sont

reconnues

the

situation

and

och som vidtas av en

les

mesures

exigées

taken by the authori-

annan

stats

myndig-

par la situation, prises

ties

of another

State

heter

erkänns

i

den

par les autorités d'un

are recognised in the

fördragsslutande

autre Etat.

Contracting State in

staten i fråga.

question.

421

Bilaga 3

SOU 2005:111

Article 13

Article 13

Artikel 13

1. Les

autorités

1. The

authorities

1. De

myndigheter

d'un Etat contractant

of

a

Contracting

i

en fördragsslutande

qui sont compétentes

State

which

have

stat som enligt artik-

selon les articles 5 à

jurisdiction

under

larna 5–10 är behöriga

10

pour

prendre des

Articles 5 to 10 to

att vidta

åtgärder till

mesures

de

protec-

take measures for the

skydd

för

barnets

tion

de

la personne

protection

of

the

person eller egendom

ou

des

biens

de

person or property of

skall

avstå

från

att

l'enfant

doivent

the

child

must

utöva

sin

behörighet

s'abstenir

de

statuer

abstain

from

exer-

om – vid den tid-

si, lors de l'intro-

cising

this

juris-

punkt

då

förfarandet

duction de la procé-

diction if, at the time

inleds

–

motsvarande

dure,

des

mesures

of

the

commence-

åtgärder

har

begärts

correspondantes

ont

ment of the procee-

och fortfarande över-

été

demandées

aux

dings,

corresponding

vägs

hos

myndig-

autorités

d'un

autre

measures

have

been

heterna

i

en

annan

Etat contractant alors

requested

from

the

fördragsslutande

stat

compétentes en vertu

authorities of another

som

vid

tidpunkten

des articles 5 à 10 et

Contracting

State

för

begäran

är

sont encore en cours

having

jurisdiction

behöriga

enligt

artik-

d'examen.

under Articles 5 to 10

larna 5–10.

at the time of the

request

and

are

still

under consideration.

2. La

disposition

2. The

provisions

2. Bestämmelserna

du paragraphe précé-

of

the

preceding

i

punkt 1

skall

inte

dent ne s'applique pas

paragraph

shall

not

tillämpas om de myn-

si les autorités devant

apply if the authori-

digheter

till

vilka

lesquelles la demande

ties before whom the

framställningen

om

de

mesures

a

été

request for measures

åtgärder

ursprung-

initialement

présen-

was

initially

intro-

ligen

riktades

har

tée ont renoncé à leur

duced

have

declined

avstått från

behörig-

compétence.

jurisdiction.

het.

422

SOU 2005:111 Bilaga 3

Article 14

Article 14

Artikel 14

Les mesures prises

The

measures

De

åtgärder

som

en

application

des

taken

in

application

vidtas med

stöd

av

articles 5 à 10 restent

of Articles 5 to 10 re-

artiklarna 5–10

skall

en

vigueur

dans

les

main in force accor-

gälla enligt sina vill-

limites

qui

sont

les

ding

to their

terms,

kor, även om grunden

leurs,

même

lors-

even if a change of

för behörigheten

har

qu'un

changement

circumstances

has

upphört genom

änd-

des

circonstances

a

eliminated

the

basis

rade

förhållanden,

så

fait

disparaître

l'élé-

upon

which

juris-

länge de myndigheter

ment sur lequel était

diction was founded,

som är behöriga en-

fondée

la

compé-

so

long

as

the

ligt konventionen inte

tence,

tant

que

les

authorities

which

har ändrat, ersatt eller

autorités

compéten-

have

jurisdiction

un-

upphävt åtgärderna.

tes en vertu de la

der

the Convention

Convention

ne

les

have

not

modified,

ont

pas

modifiées,

replaced

or

termi-

remplacées ou levées.

nated such measures.

CHAPITRE III

CHAPTER III

KAPITEL III

LOI

APPLICABLE

TILLÄMPLIG

APPLICABLE

LAW

LAG

Article 15

Article 15

Artikel 15

1. Dans

l'exercice

1. In

exercising

1. Myndigheterna i

de la compétence qui

their

jurisdiction

de

fördragsslutande

leur est attribuée par

under the

provisions

staterna skall tillämpa

les

dispositions

du

of

Chapter II,

the

sin

egen

lag

vid

chapitre II, les autori-

authorities

of

the

utövandet

av

sin

tés des Etats con-

Contracting

States

behörighet

enligt

tractants

appliquent

shall apply their own

bestämmelserna

i

leur loi.

law.

kapitel II.

2. Toutefois,

dans

2. However,

in

so

2. Myndigheterna i

la mesure où la pro-

far as the protection

de

fördragsslutande

423

Bilaga 3 SOU 2005:111

tection de la per-

of the person or the

staterna

får emeller-

sonne ou des biens de

property of the child

tid,

i

den

mån

l'enfant

le

requiert,

requires,

they

may

skyddet

för

barnets

elles

peuvent

excep-

exceptionally

apply

person eller egendom

tionnellement

appli-

or take into consi-

kräver

detta,

undan-

quer

ou

prendre

en

deration

the

law

of

tagsvis

tillämpa

eller

considération

la

loi

another

State

with

beakta

lagen

i

en

d'un

autre

Etat avec

which

the

situation

annan

stat

till

vilken

lequel

la

situation

has

a

substantial

situationen

har

présente

un

lien

connection.

väsentlig anknytning.

étroit.

3. En

cas

de

3. If

the

child’s

3. Om

barnet

får

changement de

la

habitual

residence

ett nytt hemvist i en

résidence

habituelle

changes

to

another

annan fördragsslutan-

de

l'enfant

dans

un

Contracting

State,

de

stat,

skall

den

autre

Etat

contrac-

the law of that other

statens

lag

från

och

tant, la loi de cet

State

governs,

from

med

tidpunkten

för

autre

Etat

régit,

à

the

time

of

the

ändringen

bestämma

partir du moment où

change,

the

condi-

villkoren

för

tillämp-

le

changement

est

tions

of

application

ningen av de åtgärder

survenu,

les

condi-

of the measures taken

som

har

vidtagits

i

tions

d'application

in the State of the

den

stat

där

barnet

des

mesures

prises

former

habitual

tidigare hade hemvist.

dans l'Etat de l'an-

residence.

cienne

résidence

habituelle.

Article 16

Article 16

Artikel 16

1. L'attribution

ou

1. The

attribution

1. Tillerkännande

l'extinction

de

plein

or

extinction

of

eller

upphörande

av

droit d'une responsa-

parental

responsi-

föräldraansvar

direkt

bilité

parentale, sans

bility by operation of

på grund av lag, utan

intervention

d'une

law,

without

the

ingripande

av

en

autorité

judiciaire

ou

intervention

of

a

rättslig

eller

admini-

administrative,

est

judicial

or

adminis-

strativ

myndighet,

régie par la loi de

trative

authority,

is

skall

bestämmas

av

l'Etat de la résidence

governed by

the

law

lagen i den stat där

habituelle de l'enfant.

of

the State

of

the

barnet har hemvist.

424

SOU 2005:111 Bilaga 3

habitual

residence of

the child.

2. L'attribution

ou

2. The

attribution

2. Tillerkännande

l'extinction

d'une

or

extinction

of

eller

upphörande

av

responsabilité

paren-

parental

responsibil-

föräldraansvar

genom

tale par un accord ou

ity

by

an

agreement

en

överenskommelse

un

acte

unilatéral,

or

a

unilateral

act,

eller en ensidig rätts-

sans

intervention

without

intervention

handling

utan

ingri-

d'une

autorité

of

a

judicial

or

pande

av en

rättslig

judiciaire

ou

administrative

eller

administrativ

administrative,

est

authority,

is

myndighet

skall

be-

régie par la loi de

governed by

the law

stämmas

av

lagen i

l'Etat de la résidence

of the State of the

den

stat

där

barnet

habituelle

de

l'enfant

child’s

habitual

resi-

har

hemvist

vid

den

au

moment

où

dence

at

the

time

tidpunkt

då

överens-

l'accord

ou

l'acte

when

the

agreement

kommelsen

eller

den

unilatéral prend effet.

or unilateral act takes

ensidiga

rättshand-

effect.

lingen får verkan.

3. La responsabilité

3. Parental

respon-

3. Föräldraansvar

parentale

existant

sibility which exists

som

föreligger

enligt

selon la loi de l'Etat

under the law of the

lagen i den stat där

de la résidence habi-

State

of

the

child’s

barnet

har

hemvist

tuelle de l'enfant sub-

habitual

residence

består efter en änd-

siste après le change-

subsists

after

a

ring

av

hemvistet

till

ment de cette rési-

change of that habi-

en annan stat.

dence habituelle dans

tual

residence

to

un autre Etat.

another State.

4. En

cas

de

4. If

the

child’s

4. Om

barnet

får

changement

de

la

habitual

residence

ett nytt hemvist, skall

résidence

habituelle

changes,

the

attribu-

tillerkännande

av

de

l'enfant, l'attribu-

tion of parental res-

föräldraansvar

direkt

tion de plein droit de

ponsibility

by

ope-

på grund av lag till en

la

responsabilité

pa-

ration of law to a

person som inte redan

rentale à une per-

person who does not

har föräldraansvar be-

sonne

qui

n'est

pas

already

have

such

stämmas

av

den

nya

déjà investie de cette

responsibility

is

go-

hemviststatens lag.

responsabilité

est

verned by the law of

régie

par

la

loi

de

the State of the new

425

Bilaga 3 SOU 2005:111

l'Etat

de

la

nouvelle

habitual residence.

résidence habituelle.

Article 17

Article 17

Artikel 17

L'exercice

de

la

The exercise of pa-

Utövandet

av

responsabilité

paren-

rental

responsibility

föräldraansvaret

skall

tale est régi par la loi

is governed

by

the

bestämmas av lagen i

de l'Etat de la rési-

law of the State of

den

stat

där barnet

dence

habituelle

de

the

child’s

habitual

har hemvist. Om bar-

l'enfant.

En

cas

de

residence.

If

the

nets

hemvist ändras,

changement

de

la

child’s

habitual

resi-

skall

utövandet

av

résidence

habituelle

dence

changes,

it is

föräldraansvaret

be-

de l'enfant, il est régi

governed by

the

law

stämmas av den

nya

par la loi de l'Etat de

of the State of the

hemviststatens lag.

la nouvelle

résidence

new

habitual

resi-

habituelle.

dence.

Article 18

Article 18

Artikel 18

La

responsabilité

The

parental

res-

Det

föräldraansvar

parentale

prévue

à

ponsibility

referred

som avses i artikel 16

l'article

16

pourra

to in Article 16 may

får upphävas eller vill-

être

retirée

ou

ses

be terminated, or the

koren

för

utövandet

conditions d'exercice

conditions

of

its

av föräldraansvaret får

modifiées

par

des

exercise modified, by

ändras

genom

åtgär-

mesures

prises

en

measures taken under

der som vidtas enligt

application

de

la

this Convention.

denna konvention.

Convention.

Article 19

Article 19

Artikel 19

1. La

validité d'un

1. The validity of a

1. Giltigheten av en

acte

passé

entre

un

transaction

entered

rättshandling som fö-

tiers et une autre per-

into

between a third

retagits

mellan

tredje

sonne

qui

aurait

la

party

and

another

man

och

en

annan

qualité

de

représen-

person who would be

person

som

enligt

tant légal selon la loi

entitled to act as the

lagen

i

den stat

där

426

SOU 2005:111 Bilaga 3

de l'Etat où l'acte a

child’s legal represen-

rättshandlingen

före-

été passé ne peut être

tative

under

the

law

togs

är

behörig

att

contestée,

ni

la

of the State

where

handla

som

barnets

responsabilité

du

the

transaction

was

lagliga företrädare får

tiers engagée, pour le

concluded

cannot

be

inte

angripas,

och

seul motif que l'autre

contested,

and

the

tredje

man

kan

inte

personne

n'avait

pas

third party cannot be

hållas ansvarig enbart

la qualité de re-

held

liable,

on

the

på grund av att den

présentant

légal

en

sole ground that the

andra

personen

inte

vertu

de

la

loi

other person was not

var behörig att handla

désignée par les dis-

entitled to act as the

som

barnets

lagliga

positions

du

présent

child’s legal represen-

företrädare enligt den

chapitre,

sauf

si

le

tative

under

the

law

lag

som

anges

i

tiers savait ou devait

designated

by

the

bestämmelserna

i

savoir que la respon-

provisions

of

this

detta

kapitel.

Detta

sabilité parentale était

Chapter,

unless

the

gäller

inte om tredje

régie par cette loi.

third

party

knew

or

man visste eller borde

should

have

known

ha vetat att föräldra-

that

the

parental

ansvaret regleras i den

responsibility was go-

lagen.

verned

by

the

latter

law.

2. Le

paragraphe

2. The

preceding

2. Punkt 1

skall

précédent

ne

s'appli-

paragraph

applies

tillämpas endast

om

que que dans le cas

only if the transac-

rättshandlingen

före-

où l'acte a été passé

tion was entered into

togs mellan

personer

entre

personnes

pré-

between persons pre-

som

befann

sig

på

sentes sur le territoire

sent on the

territory

samma

stats

terri-

d'un même Etat.

of the same State.

torium.

Article 20

Article 20

Artikel 20

Les dispositions du

The

provisions

of

Bestämmelserna

i

présent chapitre sont

this

Chapter

apply

detta

kapitel

skall

applicables même

si

even if the law desig-

tillämpas även om den

la loi qu'elles désig-

nated by them is the

lag som anvisas genom

nent

est

celle

d'un

law of a non-Con-

dessa bestämmelser är

Etat non contractant.

tracting State.

en

icke-fördrags-

slutande stats lag.

427

Bilaga 3 SOU 2005:111

Article 21

Article 21

Artikel 21

1. Au sens du pré-

1. In this Chapter

1. Med “lag” avses i

sent chapitre, le ter-

the term ‘law’ means

detta

kapitel

den

me

«loi»

désigne

le

the law in force in a

gällande

lagen

i

en

droit en vigueur dans

State

other than its

stat,

med

undantag

un Etat, à l'exclusion

choice of law rules.

för dess lagvalsregler.

des

règles de conflit

de lois.

2. Toutefois,

si

la

2. However,

if the

2. Om den tillämp-

loi applicable en vertu

law applicable

accor-

liga

lagen

enligt

de l'article 16 est celle

ding to Article 16 is

artikel 16 är en icke-

d'un Etat non con-

that of a non-

fördragsslutande stats

tractant

et

que

les

Contracting

State

lag

och

om

den

règles de

conflit

de

and if the choice of

statens

lagvalsregler

cet

Etat

désignent

la

law rules of that State

anvisar

lagen

i

en

loi

d'un

autre

Etat

designate

the law of

annan icke-fördrags-

non contractant qui

another

non-Con-

slutande

stat

som

appliquerait sa propre

tracting

State

which

skulle

tillämpa

sin

loi, la loi de cet autre

would apply its own

egen

lag,

skall

dock

Etat est applicable. Si

law, the law of the

lagen

i

den

staten

la loi de cet autre Etat

latter State applies. If

tillämpas.

Om

den

non contractant ne se

that other non-Con-

andra icke-fördrags-

reconnaît

pas

appli-

tracting State

would

slutande

staten

inte

cable, la loi applicable

not

apply

its

own

skulle

tillämpa

sin

est celle désignée par

law,

the

applicable

egen lag, skall den lag

l'article 16.

law is that designated

tillämpas som anvisas

by Article 16.

genom artikel 16.

Article 22

Article 22

Artikel 22

L'application

de

la

The application of

Den

lag

som

loi

désignée

par

les

the law designated by

anvisas

genom

dispositions

du

the provisions of this

bestämmelserna

i

présent

chapitre

ne

Chapter

can

be

detta

kapitel

får

peut être écartée que

refused only if this

åsidosättas endast om

si

cette

application

application

would be

tillämpningen

är

est

manifestement

manifestly

contrary

uppenbart

oförenlig

428

SOU 2005:111 Bilaga 3

contraire

à

l'ordre

to

public

policy,

med

grunderna

för

public,

compte tenu

taking into

account

rättsordningen (ordre

de l'intérêt supérieur

the

best

interests

of

public),

med

hänsyn

de l'enfant.

the child.

tagen

till

barnets

bästa.

CHAPITRE IV

CHAPTER IV

KAPITEL IV

RECONNAIS-

RECOGNITION

ERKÄNNANDE

SANCE ET

AND ENFORCE-

OCH VERK-

EXÉCUTION

MENT

STÄLLIGHET

Article 23

Article 23

Artikel 23

1. Les

mesures

1. The

measures

1. De åtgärder som

prises

par

les

taken by the authori-

vidtas av en fördrags-

autorités

d'un

Etat

ties of a Contracting

slutande

stats myn-

contractant sont re-

State shall be recog-

digheter

skall

er-

connues

de

plein

nised by operation of

kännas

direkt

på

droit dans

les

autres

law

in

all

other

grund av lag i samtliga

Etats contractants.

Contracting States.

övriga fördragsslutan-

de stater.

2. Toutefois, la re-

2. Recognition

2. Erkännande

får

connaissance

peut

may however be re-

dock vägras

être refusée:

fused:

a) si la mesure a été

a) if the

measure

a) om åtgärden har

prise par une autorité

was

taken

by

an

vidtagits av en myn-

dont la compétence

authority

whose

ju-

dighet

vars

behörig-

n'était pas fondée sur

risdiction

was not

het inte grundades på

un chef de compé-

based on one of the

någon av de omstän-

tence prévu au cha-

grounds provided for

digheter som anges i

pitre II;

in Chapter II;

kapitel II,

b) si

la

mesure

a

b) if the

measure

b) om

åtgärden i

été prise, hors le cas

was taken, except in a

strid

med

grund-

d'urgence,

dans

le

case

of

urgency,

in

läggande

förfarande-

cadre

d'une

procé-

the

context

of

a

regler i den anmodade

dure

judiciaire

ou

judicial

or

admini-

staten

har

vidtagits

429

Bilaga 3 SOU 2005:111

administrative,

sans

strative

proceeding,

inom ramen

för

ett

qu'ait

été

donnée à

without

the

child

rättsligt

eller

admini-

l'enfant la

possibilité

having been provided

strativt

förfarande

d'être

entendu,

en

the opportunity to be

utan

att

barnet

har

violation

des

princi-

heard, in violation of

fått

möjlighet

att

pes fondamentaux de

fundamental princip-

komma till tals, såvida

procédure

de

l'Etat

les

of procedure

of

det inte är fråga om

requis;

the requested State;

ett brådskande fall,

c) à la demande de

c) on

the

request

c) om

en

person

toute

personne

pré-

of

any

person

begär det och hävdar

tendant

que

cette

claiming

that

the

att

åtgärden

hindrar

mesure porte atteinte

measure infringes his

honom eller henne att

à sa responsabilité or her parental res- utöva sitt föräldra-

parentale,

si

cette

ponsibility, if

such

ansvar,

om

åtgärden

mesure

a

été

prise,

measure

was

taken,

har vidtagits utan att

hors le cas d'urgence,

except in a case of

personen i

fråga

har

sans qu'ait été donnée

urgency,

without

fått

möjlighet

att

à cette

personne

la

such

person

having

yttra

sig, såvida

det

possibilité

d'être

been given an oppor-

inte är fråga om ett

entendue;

tunity to be heard;

brådskande fall,

d) si

la

reconnais-

d) if such recogni-

d) om

ett

erkän-

sance est

manifeste-

tion

is

manifestly

nande

uppenbart

ment

contraire

à

contrary

to

public

skulle

strida

mot

l'ordre

public

de

policy of the re-

grunderna

för

rätts-

l'Etat requis, compte

quested

State, taking

ordningen (ordre pu-

tenu

de

l'intérêt

into account the best

blic) i den anmodade

supérieur de l'enfant;

interests of the child;

staten,

med

hänsyn

tagen

till

barnets

bästa,

e) si la mesure est

e) if the measure is

e) om

åtgärden är

incompatible

avec

incompatible

with a

oförenlig

med

en

une mesure prise pos-

later

measure

taken

senare åtgärd som har

térieurement

dans

in the non-Contrac-

vidtagits i den icke-

l'Etat non contractant

ting

State

of

the

fördragsslutande

stat

de la résidence habi-

habitual

residence

of

där barnet har hem-

tuelle

de

l'enfant,

the child, where this

vist,

om den

senare

lorsque cette dernière

later

measure

fulfils

åtgärden

uppfyller

mesure

réunit

les

the requirements

for

kraven för

erkännan-

430

SOU 2005:111 Bilaga 3

conditions

nécessai-

recognition in the re-

de i

den

anmodade

res à sa reconnaissan-

quested State;

staten,

ce dans l'Etat requis;

f) si

la

procédure

f) if the procedure

f) om

förfarandet

prévue

à

l'article 33

provided

in

Arti-

enligt

artikel 33

inte

n'a pas été respectée.

cle 33

has

not

been

har följts.

complied with.

Article 24

Article 24

Artikel 24

Sans

préjudice

de

Without

prejudice

Utan

att

det

l'article 23,

para-

to

Article 23(1),

any

påverkar tillämpning-

graphe premier, toute

interested

person

en av

artikel 23.1

får

personne

intéressée

may request from the

varje berörd part be-

peut

demander

aux

competent

authori-

gära att de

behöriga

autorités

compé-

ties of a Contracting

myndigheterna

i

en

tentes d'un Etat con-

State that they decide

fördragsslutande

stat

tractant

qu'il

soit

on the recognition or

beslutar

om

er-

statué sur la re-

non-recognition of a

kännande

eller

icke-

connaissance

ou

la

measure

taken

in

erkännande

av

en

non-reconnaissance

another Contracting

åtgärd som har vid-

d'une

mesure

prise

State. The procedure

tagits i en annan för-

dans

un autre

Etat

is

governed by

the

dragsslutande

stat.

contractant. La

pro-

law

of

the

requested

Förfarandet skall reg-

cédure est régie par la

State.

leras i den anmodade

loi de l'Etat requis.

statens lag.

Article 25

Article 25

Artikel 25

L'autorité de l'Etat

The

authority

of

Myndigheten i den

requis est liée par les

the requested State is

anmodade staten skall

constatations

de

fait

bound by the fin-

vara bunden av be-

sur lesquelles l'autori-

dings

of

fact

on

dömningen av de fak-

té de l'Etat qui a pris

which

the

authority

tiska

omständigheter

la mesure a fondé sa

of

the

State

where

på vilken

myndighe-

compétence.

the

measure

was

ten i den stat där åt-

taken based its juris-

gärden vidtogs grun-

diction.

dade sin behörighet.

431

Bilaga 3 SOU 2005:111

Article 26

Article 26

Artikel 26

1. Si

les

mesures

1. If

measures

1.

Om

åtgärder

prises

dans

un

Etat

taken in one Con-

som

vidtas

i

en

contractant

et

qui y

tracting

State

and

fördragsslutande

stat

sont

exécutoires

enforceable

there

och är verkställbara i

comportent des actes

require

enforcement

den

staten

kräver

d'exécution

dans un

in

another

Con-

verkställighet

i

en

autre

Etat

contrac-

tracting

State,

they

annan fördragsslutan-

tant, elles sont,

dans

shall,

upon

request

de stat, skall åtgär-

cet

autre

Etat,

by

an

interested

derna

på

begäran av

déclarées

exécutoires

party, be declared en-

en berörd part för-

ou

enregistrées

aux

forceable

or

regis-

klaras

verkställbara

fins

d'exécution, sur

tered for the purpose

eller

registreras

för

requête

de

toute

of

enforcement

in

verkställighet

i

den

partie

intéressée,

that

other

State

andra

fördragsslutan-

selon

la

procédure

according

to

the

de

staten

i enlighet

prévue par la loi de

procedure

provided

med

det

förfarande

cet Etat.

in the law of the

som

anges

i

den

latter State.

statens lag.

2. Chaque

Etat

2. Each

Contrac-

2.

Varje

fördrags-

contractant

applique

ting State shall apply

slutande

stat

skall

à la déclaration d'exe-

to the

declaration

of

tillämpa

ett

enkelt

quatur ou à l'enregis-

enforceability

or

och snabbt förfarande

trement

une

procé-

registration

a

simple

för

verkställbarhets-

dure simple et rapide.

and rapid procedure.

förklaringen

eller

registreringen.

3. La

déclaration

3. The

declaration

3.

Verkställbarhets-

d'exequatur ou l'enre-

of

enforceability

or

förklaringen

eller

gistrement

ne

peu-

registration

may

be

registreringen får väg-

vent être refusés que

refused only for one

ras

endast på

någon

pour l'un

des

motifs

of the reasons set out

av

de

i

artikel 23.2

prévus

à

l'article 23,

in Article 23(2).

angivna grunderna.

paragraphe 2.

432

SOU 2005:111 Bilaga 3

Article 27

Article 27

Artikel 27

Sous réserve de ce

Without

prejudice

Ingen

omprövning

qui

est

nécessaire

to such review as is

i sak av den vidtagna

pour l'application des

necessary

in

the

åtgärden får äga rum,

articles

qui précè-

application

of

the

dock

med

förbehåll

dent,

l'autorité

de

preceding

Articles,

för

den

omprövning

l'Etat requis ne pro-

there

shall

be

no

som är nödvändig för

cédera

à

aucune

review

of the

merits

att tillämpa de före-

revision au fond de la

of the measure taken.

gående artiklarna.

mesure prise.

Article 28

Article 28

Artikel 28

Les mesures prises

Measures

taken

in

Åtgärder

som

har

dans un Etat contrac-

one

Contracting

vidtagits i en för-

tant, qui sont décla-

State

and

declared

dragsslutande stat och

rées

exécutoires

ou

enforceable, or regis-

förklarats

verkställ-

enregistrées

aux

fins

tered for the purpose

bara

eller

registrerats

d'exécution

dans

un

of

enforcement,

in

för verkställighet i en

autre

Etat

contrac-

another

Contracting

annan

fördragsslut-

tant, y sont mises à

State shall be enfor-

ande stat, skall verk-

exécution

comme

si

ced in the latter State

ställas

i

den senare

elles avaient été prises

as if they had been

staten

som

om

de

par

les autorités

de

taken by the authori-

hade

vidtagits

av

cet

autre

Etat.

La

ties

of

that

State.

myndigheterna

där.

mise à exécution des

Enforcement

takes

Verkställigheten

skall

mesures se fait con-

place

in

accordance

äga

rum

enligt

den

formément à la loi de

with the law of the

anmodade statens lag

l'Etat requis dans les

requested State to the

med de begränsningar

limites

qui

y

sont

extent

provided

by

som

föreskrivs

där,

prévues, compte tenu

such law, taking into

och

med

hänsyn

de l'intérêt

supérieur

consideration

the

tagen

till

barnets

de l'enfant.

best

interests

of

the

bästa.

child.

433

Bilaga 3 SOU 2005:111

CHAPITRE V

CHAPTER V

KAPITEL V

COOPÉRATION

COOPERATION

SAMARBETE

Article 29

Article 29

Artikel 29

1. Chaque

Etat

1. A

Contracting

1. Varje

fördrags-

contractant

désigne

State shall designate a

slutande

stat

skall

une Autorité centrale

Central Authority to

utse

en

centralmyn-

chargée

de

satisfaire

discharge

the

duties

dighet som

skall ha

aux

obligations

qui

which are imposed by

till uppgift att full-

lui sont imposées par

the Convention

on

göra

de

skyldigheter

la Convention.

such authorities.

som

åläggs

sådana

myndigheter

enligt

denna konvention.

2. Un Etat fédéral,

2. Federal

States,

2. Federala

stater,

un Etat

dans lequel

States with more than

stater med mer än ett

plusieurs systèmes de

one system of law or

rättssystem

eller

droit sont en vigueur

States having autono-

stater som har auto-

ou un Etat ayant des

mous territorial units

noma territoriella en-

unités

territoriales

shall

be

free

to

heter får utse fler än

autonomes

est

libre

appoint more

than

en

centralmyndighet

de

désigner

plus

one Central Authori-

och ange den terri-

d'une Autorité

cen-

ty and to specify the

toriella

eller

den

trale

et

de spécifier

territorial or personal

personliga

omfatt-

l'étendue

territoriale

extent

of