SOU 2005:59

5 Övriga frågor

Det har framförts synpunkter till oss på behov av ändringar av miljöbalken i en rad avseenden. De synpunkter som haft anknytning till sådana delutredningar vi genomfört, har beaktats i anslutning till dem. I detta kapitel lämnar vi förslag till ändring i en återstående fråga av begränsad omfattning som är av betydelse för den praktiska tillämpningen av miljöbalken. Det är en fråga som gäller möjligheterna till särskild tvångsrätt för skadeförebyggande åtgärder vid prövning av vattenverksamheter. Den behandlas i avsnitt 5.1.

Vi har under vårt arbete med översyn av miljöbalken och genomförande av olika delutredningar också identifierat några omfattande frågor som vi anser bör utredas vidare. De frågor vi särskilt vill lyfta fram gäller miljöbalkens prövningsorganisation samt behovet av samordnade regler om miljökonsekvensbeskrivningar och miljökonsekvensbedömningar. I avsnitt 5.2 beskriver vi dessa frågor närmare.

5.1 Återinförande av bestämmelse om särskild tvångsrätt för skadeförebyggande åtgärder

Förslag

I vattenlagen fanns en bestämmelse som gjorde det möjligt för domstolen att medge särskild tvångsrätt för skadeförebyggande åtgärder i vattenmål. Vi föreslår att den bestämmelsen införs i miljöbalken och att den då får ersätta en regel i balken som möjliggör tillfällig tvångsrätt för skyddsåtgärder beträffande olika slag av verksamheter.

243

Övriga frågor
SOU 2005:59

Vid tillståndsprövning av vattenverksamhet har sedan länge funnits möjlighet för domstol att medge så kallad särskild tvångsrätt. Sådan tvångsrätt innebär att verksamhetsutövaren tillåts att utföra anläggningar och åtgärder på fastigheter som tillhör någon annan eller att använda anläggningar i vatten som tillhör annan. Regler om tvångsrätt för vattenverksamhet fanns tidigare i vattenlagen och sådana regler finns nu i miljöbalken. Den särskilda regeln i vattenlagen om tvångsrätt för utförande av skadeförebyggande åtgärder kom dock att endast delvis införas i balken. I vattenlagen angavs tydligt att särskild tvångsrätt för att utföra åtgärder på annans fastighet kunde beviljas av vattendomstolen. I balken finns en bestämmelse som ger möjlighet för länsstyrelsen att ge tillträde under viss tid för att utföra åtgärder, men av lagtexten framgår inte att även permanenta anordningar och andra skadeförebyggande åtgärder som inte är tidsbegränsade kan tillåtas, se 28 kap. 4 § miljöbalken.

Ingenting tyder på att någon förändring av rättsläget var avsedd när miljöbalken infördes. Visserligen kan hävdas att nuvarande bestämmelser i balken skulle kunna tolkas så att tvångsrätt kan meddelas även för åtgärder på annans fastighet som inte är tidsbegränsade. Det råder dock osäkerhet om detta. För att göra tydligt att det i vattenmål alltjämt är möjligt att bevilja tvångsrätt för skadeförebyggande åtgärder på annans fastighet utan begränsning i tid föreslår vi att en regel motsvarande den tidigare bestämmelsen i vattenlagen införs i tvångsrättsstadgandet i miljöbalken.

Om särskild tvångsrätt meddelas kan den som tar annans mark i anspråk åläggas ersättningsskyldighet för intrånget enligt bestämmelserna i 31 kap. 16 § miljöbalken. Någon ny bestämmelse om ersättning till fastighetsägare för de fall tvångsrätt meddelas behövs därför inte.

När en särskild regel om tvångsrätt för skyddsåtgärder i vattenmål återinförs måste frågan ställas om det då finns anledning att behålla den regel om tvångsrätt för tidsbegränsade skyddsåtgärder som i dag finns i miljöbalken.

En tvångsrätt innehåller ett mått av expropriation; den gör det möjligt att mot ägarens vilja ta dennes egendom i anspråk. Innan miljöbalken infördes fanns i de lagar som sedan överfördes till balken endast sådana inslag i vattenlagen. Enligt t.ex. miljöskyddslagen fanns visserligen möjligheten att tillfälligt få tillträde till annans mark för att utföra undersökningar och kontroller men inte för att genomföra skyddsåtgärder. I miljöbalken infördes dock en bestämmelse i 28 kap. 4 § som gör det möjligt att besluta om

244

SOU 2005:59
Övriga frågor

tillfällig tvångsrätt för skyddsåtgärder även i andra fall. Denna bestämmelse utgör således en principiell nyhet i miljöbalken men motiven för den behandlades mycket knapphändigt i propositionen till miljöbalken. Det infördes inte heller något fullständigt paket av sådana regler som brukar finnas för processer om expropriation, t.ex. saknas för andra mål än vattenmål möjlighet att besluta om ersättning för rättegångskostnader för den vars mark tas i anspråk. Avgöranden i vattenmål har ofta stora expropriativa inslag. Bl. a. medför själva tillståndet i sig en slags generell tvångsrätt att skada andra fastigheter. Processen är utformad med tanke på att sådana frågor kan prövas, t.ex. finns samma typ av regler om rättegångskostnader i vattenmål som i expropriationsmål. Det finns därför inga hinder att föreslå att en bestämmelse om särskild tvångsrätt skall återinföras för vattenmål. När det däremot gäller andra typer av beslut enligt balken förefaller det tveksamt om beslut av expropriativ natur skall kunna fattas. Möjligheten att besluta om undersökningar och kontroller på annan fastighet finns genom bestämmelsen i 28 kap. 3 §. Denna bestämmelse finns ingen anledning att ta bort. Däremot föreslår vi att bestämmelsen i 28 kap. 4 § upphävs. Skulle det visa sig finnas behov av att i andra typer av vattenmål meddela beslut av expropriativ karaktär, bör frågan om vilka regler som då behövs övervägas på nytt.

5.2 Behov av fortsatta utredningar

Slutsatser

När det gäller de delar av miljöbalken som vi behandlat i våra betänkanden, anser vi att det finns behov av fortsatta utredningar i främst två avseenden. Vi anser således att det finns behov av att fullfölja påbörjade utredningar om miljöbalkens prövningsorganisation med syfte att avlasta miljödomstolarna prövning som första instans av tillstånd till vattenverksamheter och miljöfarliga verksamheter. Vi anser också att det finns behov av att skapa ett samordnat system för miljökonsekvensbedömning; dvs. framtagande av miljökonsekvensbeskrivningar och efterföljande miljöprövning.

En bärande princip bakom införandet av miljöbalken var att man genom en gemensam balk med delvis nya regler skulle få en skärpt och samordnad miljölagstiftning. (prop. 1997/98:45, del 1, s. 1).

245

Övriga frågor
SOU 2005:59

Balkens samlade form och många av de enskilda förändringar som miljöbalken inneburit har utgjort betydande steg i den riktningen. Det finns dock förutsättningar för att ytterligare effektivisera lagstiftningen genom en ännu högre grad av samordning. Behovet av nya former av reglering på miljöområdet, exempelvis genom utvecklingen av EG-rätten, ställer också krav på ett fortsatt samordningsarbete.

I vårt ursprungliga direktiv gavs vi i uppdrag att utreda om tillståndsprövning i framtiden borde ligga direkt hos miljödomstol eller prövas av domstol först efter överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut.

I delbetänkandet Miljöbalken under utveckling. Ett principbetänkande, SOU 2002:50, gav vi uttryck för en vision beträffande miljöbalken. Den omfattade dels så långt möjligt gemensamma materiella och processuella regler för de olika slag av verksamheter och åtgärder på vilka miljöbalken är tillämplig, dels en prövningsorganisation där all miljöprövning sker i förvaltningsmyndighet som första instans.

Vår vision fick ett gott gensvar vid remissbehandlingen av betänkandet och i ett tilläggsdirektiv där vi gavs i uppdrag att se över möjligheterna att effektivisera och förenkla miljöprövningen var en del av uppdraget att vidareutveckla visionen om den framtida prövningsorganisationen. Förslagen skulle syfta till en renodling av domstolarnas roll till att huvudsakligen avse överprövning och att avgöra tvister mellan enskilda eller mellan enskilda och det allmänna. Denna del av uppdraget redovisades i delbetänkandet Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation, SOU 2004:38.

I uppdraget enligt tilläggsdirektivet ingick också att lämna förslag på olika möjligheter att effektivisera miljöprövningen med nuvarande miljöorganisation, exempelvis genom att förenkla förfarandet med miljökonsekvensbeskrivningar. Sådana förslag lämnades i delbetänkandet En effektivare miljöprövning, SOU 2003:124. Där konstaterade vi att det fanns behov av ytterligare utredningsarbete för att förbättra samordningen mellan de olika reglerna om miljökonsekvensbedömningar för projekt samt för planer och program enligt olika lagar. En sådan utredning skulle syfta till att minska risken för onödigt dubbelarbete och även i andra avseenden öka förutsättningarna för en effektivisering av miljökonsekvensbedömningarna på ett sätt som stämmer med gällande EG-rätt.

246

SOU 2005:59
Övriga frågor

5.2.1 En ändamålsenlig prövningsorganisation

I delbetänkandet Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation, SOU 2004:38, övervägde vi tre alternativ för prövningsorganisationen som alla byggde på att miljöprövningen av vattenverksamheter och av alla miljöfarliga verksamheter skulle ske i förvaltningsmyndighet i första instans. Ett led i en sådan förändring skulle vara att ändra prövningen av vattenverksamheter så att miljöprövningen skiljs från prövningen av de civilrättsliga frågorna om markåtkomst och skadeersättning.

Samtidigt lämnade PBL-kommittén i delbetänkandet Kortare instanskedja och ökad samordning. Alternativ för plan- och bygglagens prövningsorganisation, SOU 2004:40, två alternativ för överprövningen av vissa ärenden enligt plan- och bygglagen – främst bygglov. Enligt det ena alternativet skulle överprövning även fortsättningsvis ske vid förvaltningsdomstolarna. Enligt det andra skulle överprövningen flyttas till miljödomstolarna för att man därigenom skulle öka förutsättningarna för samordning mellan plan- och bygglagen och miljöbalken. PBL-kommittén ansåg att det andra alternativet var något mer fördelaktigt än det förstnämnda.

De båda delbetänkandena har gemensamt remissbehandlats. En klar majoritet av remissinstanserna visade sig stödja förslaget i vårt betänkande att all tillståndsprövning i första instans skall ske i förvaltningsmyndighet, vilket innebär att prövningen av vattenverksamheter och de största miljöfarliga verksamheterna (A-verk- samheter) skulle flyttas från miljödomstol till förvaltningsmyndighet. När det gäller överprövningen av ärenden enligt plan- och bygglagen förordade en majoritet av remissinstanserna alternativet med miljödomstolar före alternativet med förvaltningsdomstolar.

Vi anser att miljöprövning principiellt är en uppgift av förvaltningsrättslig karaktär. Prövningen fordrar ett brett kunskapsunderlag från många områden, där bland annat de tekniska och naturvetenskapliga frågorna har stor betydelse och där inslaget av samhällsplanering ofta är stort. Förvaltningsmyndigheter är väl lämpade för att så effektivt och flexibelt som möjligt hämta in ett brett beslutsunderlag till grund för bästa möjliga beslut. De allmänna domstolarna bör avlastas uppgifter av detta slag. Domstolarnas roll bör renodlas till att huvudsakligen avse överprövning och att avgöra tvister mellan enskilda eller mellan enskilda och det allmänna.

247

Övriga frågor
SOU 2005:59

Skulle en överföring av överklagade ärenden enligt plan- och bygglagen till miljödomstolarna bli aktuell, finns det också ett särskilt intresse av att bereda plats för dessa genom att reservera domstolarna för överprövning och tvistelösning mellan parter.

Vi anser att det finns behov av att utarbeta sådana förslag till ändringar i miljöbalken och i angränsande lagstiftning att vattenverksamheter, alla typer av miljöfarliga verksamheter och täkter skall kunna miljökonsekvensbedömas – tillståndsprövas vid en förvaltningsmyndighet som första instans. Även prövning av ärenden som anknyter till tillståndsprövning – exempelvis omprövning av villkor och tillstånd – skall då kunna ske hos förvaltningsmyndighet. I utredningen bör ingå om prövningen av civilrättsliga frågor om tvångsrätt till mark samt om skadeersättning för vattenverksamheter skall ske vid miljödomstol eller om den bör ske hos tillståndsmyndigheten.

En utgångspunkt bör vara att nå en utjämning av de nuvarande skillnaderna mellan prövning av miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet.

Utredningen bör utgå från att överprövningen av miljöbalksärenden även fortsättningsvis skall ske hos miljödomstolar.

5.2.2 Samordnade regler för miljökonsekvensbedömningar

Dagens regler för miljökonsekvensbedömning av projekt (dvs. förfarandet med att ta fram miljökonsekvensbeskrivning samt efterföljande tillståndsprövning) bygger på en indelning av projekten i olika slag av verksamhetstyper som bedöms enligt olika regler. Inom miljöbalken finns sinsemellan olika regler för miljöfarliga verksamheter, vattenverksamheter och täkter. I många andra lagar, t.ex. väglagen, strålskyddslagen och ellagen, finns regler för andra slag av projekt.

Det finns också regler för miljökonsekvensbedömning av planer och program. Dels finns i miljöbalken en reglering som gäller många olika slag av planer och program, dels finns i plan- och bygglagen särskilda regler för miljökonsekvensbedömning av detaljplaner.

Det svenska systemet för miljökonsekvensbedömningar skiljer sig från EG-rättens uppläggning, där man bara gör åtskillnad mellan projekt å ena sidan och planer och program å den andra

248

SOU 2005:59
Övriga frågor

(MKB-direktivet och direktivet om miljöbedömning av planer och program).

Det svenska systemet med indelning av projekt i olika kategorier med olika reglering ger upphov till problem i flera avseenden. Det är otympligt och svårt att överblicka. Det gör det också svårt att införa EG:s direktiv på ett enkelt och tydligt sätt och kan försvåra önskvärda effektiviseringar av miljöprövningen. Det är exempelvis av lagtekniska skäl svårt att ersätta tillståndsplikt för vissa projekt med obetydlig miljöpåverkan med anmälningsplikt på ett sätt som stämmer med EG-rätten. Projekt som faller utanför den svenska indelningen i verksamhetstyper saknar också regler för miljökonsekvensbedömning. Det innebär att det inte finns några former för frivillig miljökonsekvensbedömning av sådana projekt och att flexibiliteten i systemet blir otillräcklig när det till följd av ändringar i samhället eller i internationell reglering finns behov av att miljökonsekvensbedöma nya slag av projekt. Den viktigaste invändningen mot systemet är att det blir oklart vilka regler som skall gälla för verksamheter som kan prövas i flera hänseenden och att detta kan leda till att exempelvis förfarandet för att upprätta miljökonsekvensbeskrivningar måste upprepas utan att det leder till några miljömässiga vinster.

Enligt vår mening behöver dagens regler för miljökonsekvensbedömningar samordnas på ett på ett sätt som anknyter närmare till EG-rätten.

Vi anser att det finns behov av att utarbeta förslag till en enhetlig form för miljökonsekvensbedömning av projekt enligt miljöbalken. Inriktningen bör vara att miljökonsekvensbedömningar dvs. förfarandet med att ta fram en miljökonsekvensbeskrivning samt efterföljande tillståndsprövning av projekt enligt miljöbalken skall ske enligt huvudsakligen gemensamma regler som inte bygger på en indelning av projekten i kategorier som vattenverksamhet och miljöfarlig verksamhet. Möjligen kan 6 kap. miljöbalken vara en lämplig gemensam utgångspunkt. Begreppet ”miljöfarlig verksamhet” bör därmed så långt som möjligt utmönstras.

I en sådan utredning bör också ingå att belysa förutsättningarna för att låta projekt som prövas enligt lagar utanför balken omfattas av den gemensamma formen för miljökonsekvensbedömningar. Vidare bör det framgå hur miljökonsekvensbedömning av planer och program enligt reglerna i miljöbalken och enligt regler i plan- och bygglagen skall förhålla sig till miljökonsekvensbedömning av projekt.

249

6 Författningskommentar

Miljöbalken

2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m.

7 a §

Bestämmelsen är enbart tillämplig när det gäller gränsvärdesnormer; för normer som är av målsättningskaraktär är det inte möjligt att vid avvägningen av vilka krav som skall gälla gå längre än vad som anges i 7 § i dess nya lydelse. Den är tillämplig i alla slags prövningssituationer; både när det gäller tillstånd m.m. och tillsyn.

Längre gående krav än vad som följer av den nya 7 § skall bara få ställas om det behövs för att klara en gränsvärdesnorm. Det är inte möjligt för en enskild verksamhetsutövare att ha den överblick som fordras för att kunna avgöra vad som behövs för att klara en norm. Det innebär att även om 1 § lägger bevisbördan för reglerna i 2 kap. på verksamhetsutövaren, kan kravet inte sträcka sig så långt som till att i ett större sammanhang som inbegriper många olika källor ge en helhetsbild av vilka åtgärder som behövs. Det är i stället myndigheterna som enligt denna bestämmelse måste visa vad som behövs för att klara normen.

Formuleringen ”om det behövs” ger anledning att pröva om den aktuella verksamheten är av ett sådant slag att strängare krav än enligt 7 § skall ställas. Om så är fallet, är bestämmelsen också styrande för hur stränga kraven kan vara. Om det finns ett åtgärdsprogram kan det ge vägledning i båda dessa avseenden.

Det kan finnas anledning att tillämpa bestämmelsen både före den tidpunkt då miljökvalitetsnormen inte får överskridas som därefter. Utrymmet för att tillämpa normen innan ett åtgärdsprogram tagits fram bedömer vi dock som litet. Det beror på att det oftast krävs den typ av kartläggning av problemet och inventering av möjliga åtgärder som ett åtgärdsprogram skall innehålla för att det skall kunna konstateras att det finns behov av att ställa

251

Författningskommentar
SOU 2005:59

längre gående krav mot den prövade verksamheten än vad som följer av 7 §. I vissa situationer, t.ex. om det är klart att överskridande av en miljökvalitetsnorm beror till övervägande del på en enda verksamhet kan det dock bli aktuellt att ställa längre gående krav även utan ett åtgärdsprogram.

Av skäl som angivits i avsnitt 2.1.2 används begreppet ”klaras” i stället för ”uppfyllas”.

7 b §

Denna bestämmelse är enbart tillämplig vid prövning av tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens och alltså inte vid tillsyn. Huvudregeln är att tillstånd m.m. inte får lämnas till en verksamhet som innebär utökad störning i det avseende som en gränsvärdesnorm avser när normen överträds eller riskerar att överträdas. Det spelar inte någon roll om det är fråga om en ny eller befintlig verksamhet. Vad som är avgörande är om störningarna ökar i förhållande till vad som anges i tidigare tillstånd eller motsvarande.

Det finns i fyra punkter möjligheter till undantag från huvudregeln.

Om ett projekt förutsetts i ett åtgärdsprogram och åtgärdsprogrammet syftar till att även kompensera för de utökade störningarna från detta kan den sökta verksamheten godtas.

Om störningarna från projektet är av försumbar betydelse för möjligheterna att klara normen kan projektet också godtas. Ett exempel kan vara trafikalstringen från den sökta verksamheten. Om det är fråga om en försumbar trafikökning i förhållande till förutsättningarna att klara normen kan verksamheten godtas. Är trafiken i allmänhet ett problem för förutsättningarna att klara normen, är det i ett sådant fall oftast mer generaliserade styrmedel som bör tillämpas. Det finns naturligtvis också fall där bidraget till trafiken från en enskild verksamhet inte är försumbart.

Den hittills gällande bestämmelsen i 16 kap. 5 § har givit möjlighet till undantag om verksamhetsutövaren vidtar åtgärder som minskar störningarna från någon annan verksamhet så att möjligheterna att klara normen ökar i inte obetydlig utsträckning. I den nya bestämmelsen utsträcks undantaget till att även gälla i fall verksamhetsutövaren finansierar sådana minskade störningar. Bestämmelsen förtydligas också så att det framgår att åtgärderna får vidtas vid en annan än den prövade verksamheten; ägarför-

252

SOU 2005:59
Författningskommentar

hållandena spelar inte någon roll. Exempel finns redovisade i avsnitt 2.6.3.

Slutligen finns också möjligheter till undantag från huvudregeln för verksamheter som i ett mindre avseende ger ökade störningar, om samtidigt förutsättningarna för att klara normen i ett större sammanhang ökar.

5 kap. Miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsförvaltning

3 §

Bestämmelsen anger myndigheters och kommuners ansvar att i sin myndighetsroll verka för att miljökvalitetsnormer klaras. Ansvaret enligt bestämmelsen omfattar inte myndigheter och kommuner i egenskap av verksamhetsutövare. Att miljökvalitetsnormerna i sådana situationer måste beaktas följer i stället av andra bestämmelser, t.ex. 2 kap. miljöbalken.

3 a §

Den nya bestämmelsen gör det möjligt att utfärda generella föreskrifter i situationer när det vid arbetet med ett åtgärdsprogram har visat sig nödvändigt för att klara miljökvalitetsnormer. Det krävs således för att regeringen skall kunna utnyttja bemyndigandet för egen del eller för att subdelegera rätten att utfärda föreskrifter att ett åtgärdsprogram har fastställts. Dessutom skall fastställandet ha gjorts av regeringen.

4 §

Ändringen av bestämmelsen gör det möjligt att införa regler om åtgärdsprogram också i andra situationer än då en miljökvalitetsnorm överträds. Det skall vara möjligt att föreskriva om åtgärdsprogram till skydd för människors hälsa och miljön även när inte normer är överträdda om det följer av EG-rätten. Det kan t.ex. uppstå ett sådant behov om det införs obligatoriska åtgärdsprogram för kommande miljökvalitetsnormer som Sverige klarar.

Av skäl som angivits i avsnitt 2.1.2 byts ordet ”uppfylls” mot ordet ”klaras”.

253

Författningskommentar
SOU 2005:59

5 §

Bestämmelsen är behandlad i avsnitt 2.6.2.

6 §

Bestämmelsen är behandlad i avsnitt 2.6.2. Denna bestämmelse innehåller de krav som skall ställas på alla typer av åtgärdsprogram, oavsett om det rör gränsvärden eller normer av målsättningskaraktär. Ett centralt krav på åtgärdsprogram är att de skall ange hur krav skall fördelas mellan olika aktörer som bidrar till ett överskridande av en miljökvalitetsnorm. Den nya punkten 3 gör detta tydligt. Åtgärdsprogram skall ange både vilka styrmedel som bör komma till användning och vilka grupper av aktörer som kraven skall riktas mot. Dessutom måste det i alla åtgärdsprogram göras en analys av hur åtgärderna skall finansieras, vilket följer av tredje stycket. Sedan tidigare gäller att konsekvenser ur allmän och enskild synpunkt bör analyseras. I detta ingår att belysa vilka kostnadsmässiga konsekvenser olika åtgärder kan få för enskilda. Kravet på att analysera hur åtgärder skall finansieras rör främst det allmännas kostnader.

6 a §

Bestämmelsen är ny och innehåller krav som skall ställas på vissa typer av åtgärdsprogram. Den gäller åtgärdsprogram för miljökvalitetsnormer av gränsvärdeskaraktär. För sådana normer som måste klaras vid viss tidpunkt finns skäl att ställa högre krav än vad som gäller enligt 6 §. Om ett gränsvärde måste klaras är det nödvändigt att hela den förändring som behöver ske motsvaras av vad åtgärdsprogrammet bedöms kunna ge. Om t.ex. utsläpp av ett ämne måste minska med 100 enheter för att ett gränsvärde skall klaras måste åtgärdsprogrammet innehålla förslag som totalt bedöms minska utsläppen med 100 enheter. Detta kommer till uttryck i sista meningen i förslaget. För att åtgärdsprogrammet skall fungera som ett fördelningsinstrument måste det dessutom anges vilken minskning varje åtgärd förväntas ge. Det uttrycks i första meningen.

254

SOU 2005:59
Författningskommentar

7 a §

Vad som är ett överklagbart beslut följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer (se t.ex. RÅ 2004 ref. 8). Av 20 kap. 9 § miljöbalken framgår att överklagade åtgärdsprogram prövas av den miljödomstol inom vars område myndigheten som först prövat programmet är belägen.

8 §

Det är inte lämpligt att regeringen är bunden av åtgärdsprogram som antagits av förvaltningsmyndighet eller kommun. Det är alltså endast förvaltningsmyndigheter och kommuner som binds av fastställda åtgärdsprogram.

9 §

Av skäl som angivits i avsnitt 2.1.2 byts ordet ”uppfylls” mot ordet ”klaras”.

6 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag

21 §

Av skäl som angivits i avsnitt 2.1.2 byts ordet ”uppfylls” mot ordet ”klaras”.

7 kap. Skydd av områden

19 §

Möjligheten att besluta om miljöskyddsområde avskaffas för de fall att en miljökvalitetsnorm inte uppfylls. Skälen för detta behandlas i avsnitt 2.6.4.

16 kap. Allmänt om prövningen

8 §

Av skäl som angivits i avsnitt 2.1.2 byts ordet ”uppfylls” mot ordet klaras.

255

Författningskommentar
SOU 2005:59

24 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m.m.

1 §

På samma sätt som gäller för föreskrifter meddelade för miljöskyddsområde, skall föreskrifter meddelade med stöd av 5 kap. 3 a §, bryta igenom tillstånd. Frågan behandlas i avsnitt 2.5.4.

28 kap. Tillträde m.m.

10 §

Ändringen, ett nytt andra stycke, återställer rättsläget till vad som gällde enligt 8 kap. 1 § andra stycket vattenlagen. Bestämmelsen behandlas i avsnitt 5.1.

Plan- och bygglagen

2 kap. Allmänna intressen som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av bebyggelse, m.m.

1 §

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2.5.5. Den innebär ingen förändring i sak. De materiella krav som kan ställas i samband med planering och planläggning enligt plan- och bygglagen skall framgå av den lagen och inte av miljöbalken. Genom att ändra så att plan- och bygglagen inte längre hänvisar till 5 kap. 3 § kan den bestämmelsen ges en lämpligare lydelse än vad som gäller för närvarande (frågan om problem med dagen lydelse av 5 kap. 3 § behandlas i avsnitt 2.5).

Lagförslaget kan komma att behöva ändras till följd av kommande förslag från PBL-kommittén.

Luftfartslagen

6 kap.

5 §

Eftersom det huvudsakliga innehållet i 16 kap. 5 § miljöbalken införs i 2 kap. 7 b § skall hänvisningen i luftfartslagen ske till den nya bestämmelsen i stället.

256

SOU 2005:59
Författningskommentar

Lagen om kontinentalsockeln

3 a §

Ändringen innebär att de nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 § andra stycket och 16 kap. 5 § miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 § miljöbalken blir tillämplig.

Väglagen

3 a §

I väglagen föreskrivs att upprättande av arbetsplaner skall jämställas med meddelande av tillstånd enligt balken. Det betyder att om hänvisningen till 2 kap. miljöbalken kvarstår i dessa lagar kommer de nya bestämmelserna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken att tillämpas på vägplaner. Av propositionen 1997/98:90 om följdlagstiftning till miljöbalken framgår att avsikten är att 2 kap. skall vara tillämpligt för all verksamhet inom tillämpningsområdet för väglagen. Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer är således tillämpliga även vid annat beslutsfattande än sådant som gäller arbetsplaner. Detta framgår också genom hänvisningen till 5 kap. 3 § miljöbalken som kvarstår och blir tillämplig i den nya lydelsen.

Lagen om vissa rörledningar

4 §

De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 § andra stycket och 16 kap. 5 § miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 § miljöbalken blir tillämplig.

Lagen om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn

1 a §

De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 § andra stycket och 16 kap. 5 § miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 § miljöbalken blir tillämplig.

257

Författningskommentar
SOU 2005:59

Lagen om kärnteknisk verksamhet

5 b §

De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 § andra stycket och 16 kap. 5 § miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 § miljöbalken blir tillämplig.

Lagen om vissa torvfyndigheter

7 §

I lagen om vissa torvfyndigheter görs i dag ingen hänvisning till 16 kap. 5 § miljöbalken för prövning av undersökningskoncession. Däremot hänvisas i dessa fall till 2 kap. miljöbalken. Förflyttningen av huvuddelen av innehållet i 16 kap. 5 § till 2 kap. 7 b § miljöbalken medför att denna bestämmelse blir tillämplig vid undersökningskoncession. Det innebär en förändring jämfört med rättsläget i dag men utgör med det modifierade innehåll som regeln fått inte någon olägenhet utan är enligt vår uppfattning rimligt.

Strålskyddslagen

6 kap.

22 a §

Eftersom det huvudsakliga innehållet i 16 kap. 5 § miljöbalken införs i 2 kap. 7 b § bör hänvisningen i strålskyddslagen ske till den nya bestämmelsen i stället.

Lagen om Sveriges ekonomiska zon

6 §

De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 § andra stycket och 16 kap. 5 § miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 § miljöbalken blir tillämplig.

258

SOU 2005:59
Författningskommentar

Lagen om byggande av järnväg

3 §

I lagen om byggande av järnväg föreskrivs att vid planläggning av järnväg och vid prövning av ärenden om byggande av järnväg skall bl.a. 2 kap, 5 kap. 3 § och 16 kap. 5 § miljöbalken tillämpas. Det betyder att de nya bestämmelserna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken kommer att tillämpas vid olika järnvägsärenden. Hänvisningen till 5 kap. 3 § kvarstår och blir tillämplig i den nya lydelsen.

Ellagen

2 kap.

8 a §

De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 § andra stycket och 16 kap. 5 § miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 § miljöbalken blir tillämplig.

Naturgaslagen

2 kap.

6 §

De nya reglerna i 2 kap. 7 a och 7 b §§ miljöbalken skall tillämpas i stället för de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 7 § andra stycket och 16 kap. 5 § miljöbalken. Även den nya lydelsen av 5 kap. 3 § miljöbalken blir tillämplig.

259

Reservationer och särskilda yttranden

Kapitel 2, Miljökvalitetsnormer

Reservation av Eva Hallström (mp) och Willy Söderdahl (v)

Miljökvalitetsnormerna har betydelse för miljöarbetet och normernas tillämpningsområde bör utökas. En koppling mellan miljökvalitetsnormerna och de nationella miljömålen och delmålen är önskvärd. Miljömålen skall ses som miljökvalitetsnormer av målsättningskaraktär. Därför bör ett tillägg göras till 5 kap. 1 §, första stycket med följande text: eller i övrigt av riksdagen fastställda miljökvalitetsmål och delmål.

Naturvårdsverket föreslog i ”Utveckling av miljökvalitetsnormer som rättsligt instrument” denna lagändring, med en av motiveringarna att en koppling då sker till de nationella miljömålen i enlighet med Miljömålskommitténs överväganden. Naturvårdsverket framförde också andra ändringar i miljöbalken samt föreslog ytterligare utredningar om hur miljömålen och delmålen även kan tjäna som vägledning till tillämpning av annan relevant lagstiftning.

Reservation av Eva Hallström (mp)

Betänkandet föreslår en ändring i 5 kap. 3 § där orden ”skall säkerställas” byts till ”verka för”. Min reservation mot denna ändring grundar sig i att ”verka för” inte nog förtydligar det ansvar myndigheter har vad gäller uppfyllande av miljökvalitetsnormer, vilket undergräver dessa normers syfte. Jag föreslår att bestämmelsen ges följande lydelse.

Myndigheter och kommuner skall säkerställa att de miljökvalitetsnormer som meddelats enligt 1 § uppfylls. Myndigheter och kommuner skall tillämpa bestämmelserna i detta kapitel när de utövar tillsyn. Enligt 2 kap. 1 § plan- och bygglagen skall kommuner och myndig-

261

Reservationer och särskilda yttranden SOU 2005:59

heter vid planering och planläggning iaktta och säkerställa miljökvalitetsnormer.

En koppling skall finnas från miljöbalken till plan- och bygglagen i denna fråga. Det räcker inte med att det står enbart i plan- och bygglagen. Det bör också göras ett tillägg till 2 kap. 1 § sista stycket plan- och bygglagen med lydelsen …iakttas och säkerställas.

Erfarenheten har visat att det tar lång tid innan ett åtgärdsprogram fastställs. Regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen bestämmer måste kunna agera tidigare till skydd för människors hälsa och miljö utan att behöva invänta att ett åtgärdsprogram skall fastställas. I stället för kommitténs förslag, bör sista meningen i paragrafen ha följande lydelse. Föreskrifter får meddelas och om det finns ett åtgärdsprogram så skall det vara vägledande.

Det är mycket olyckligt att ta bort skrivningen om miljöskyddsområde. Den bör i större utsträckning användas som möjlighet för att uppnå miljökvalitetsnormerna. Inrättande av ett miljöskyddsområde kan vara en åtgärd som går att genomföra tämligen snabbt och därför vara ett alternativ till den ordning som förslaget förordar, att ett åtgärdsprogram först skall upprättas och att föreskrifter sedan kan utfärdas. Detta kan ta upp till fem år att realisera och under tiden så stiger halterna i luft, mark, vatten eller miljö i övrigt, där människor får betala med sin hälsa när åtgärder dröjer.

Reservation av Willy Söderdahl (v)

Kommittén föreslår en ändring av 5 kap. 3 § med ordalydelsen ”Myndigheter och kommuner skall verka för att miljökvalitetsnormerna klaras.” Jag anser att paragrafen istället skulle formulerats: Myndigheter och kommuner har ansvar för och skall bidra till att miljökvalitetsnormerna klaras.

Detta hade på ett bättre sätt klarlagt att myndigheter och kommuner skall vara aktiva i arbetet för att miljökvalitetsnormerna klaras. Med ett tydligt ansvar tror jag också att man är mer benägen att påbörja arbetet redan i förebyggande syfte.

262

SOU 2005:59
Reservationer och särskilda yttranden

Särskilt yttrande av Marithe Eriksson (kd), Eva Hallström (mp) och Willy Söderdahl (v)

I utredningen läggs ett antal viktiga förslag om förstärkningar av åtgärdsprogram fram, exempelvis att förslagen till åtgärder tydligt ska visa att normen nås, hur åtgärderna ska finansieras och hur olika uppgifter ska fördelas mellan berörda parter.

Förändringarna ger förbättrade möjligheter att klara miljökvalitetsnormer vilket är mycket viktigt. Överskridande av miljökvalitetsnormer kan innebära betydande hälsorisker. I de fall miljökvalitetsnormer inte klaras kommer detta att ”betalas” av de människor som bor inom dessa regioner med försämrad hälsa. Redan idag överskrids luftkvalitetsnormen för partiklar i exempelvis Stockholm på vissa gator.

För att inte förtroendet för åtgärdsprogrammens styrka ska urgröpas redan innan de hunnit verka är det av största vikt att redan antagna åtgärdsprogram, fattade med stöd av äldre lagstiftning, stärks i sådan mån att normer klaras. Om det i det något längre perspektivet visar sig att de nu lagda förslagen till förstärkningar av lagstiftningen runt åtgärdsprogrammen inte är tillräckliga, bör det bland annat övervägas att införa överklaganderätt för enskilda som bor i miljöer där miljökvalitetsnormer inte klaras.

Särskilt yttrande av Eva Hallström (mp)

Miljökvalitetsnormer infördes genom miljöbalken för att uttrycka den lägsta godtagbara miljökvaliteten i och på olika områden. Syftet med normerna är att utifrån befintlig kunskap skydda människors hälsa och miljön. Överskridande av miljökvalitetsnormer innebär betydande hälsorisker. I de fall där miljökvalitetsnormer inte klaras kommer detta ”betalas” med försämrad hälsa av de människor som bor inom berörda områden. Detta är ett perspektiv som inte framkommer i betänkandet och dess resonemang kring finansieringen av åtgärder för att klara miljökvalitetsnormer.

Det finns uträkningar på vad det kostar att inte göra något och dessa kostnader för skador på människor och gröda har visat sig vara mycket högre än kostnaderna för att åtgärda problemen. Detta finns bland annat att läsa i Svenska miljömål delmål och åtgärdsstrategier, prop. 2000/01:130.

263

Reservationer och särskilda yttranden
SOU 2005:59

Miljökvalitetsnormerna bör även gälla i inneslutna eller halvinneslutna trafikanordningar där människor vistas. Exempel på sådana anordningar är vägtrafiktunnlar, parkeringsgarage och tunnelbanor.

Miljökvalitetsnormer som styrmedel har hittills inte använts i stor utsträckning till skydd för människors hälsa och miljö. Miljöpartiet vill utöka dessa möjligheter både på regional och lokal nivå.

Det fanns enligt tidigare skrivning i 5 kap. 2 § en beskrivning av vad miljökvalitetsnormer skall ange i olika punkter. I en av dessa punkter fanns nivåer av kemiska ämnen, i en annan fanns högsta nivåer för buller, skakning, ljus, strålning och annat. Genom att tidigare ha angett vissa störningar så var bestämmelsen begränsad till enbart dessa, men genom ändringar som genomförts omfattas nu alla störningstyper.

En utökad möjlighet att använda miljökvalitetsnormer för olika ändamål vore önskvärd.

Försiktighetsprincipen skall vara vägledande, vilket innebär att man i större utsträckning än hittills beaktar att vi inte idag vet vilka risker olika system medför. Att införa miljökvalitetsnormer för begränsade områden av olika slag för att kunna studera effekterna av detta och med utgångspunkt härifrån dels kunna göra generella rekommendationer och dels kunna erbjuda särskilt känsliga personer ett livsutrymme är ett handlingsalternativ som idag inte beaktas.

Jag vill skapa en möjlighet för kommuner att ansöka hos regeringen om att införa en miljökvalitetsnorm till skydd för människor och miljö inom ett geografiskt begränsat område. Detta kan exempelvis gälla strålmiljö, bl.a. avgränsade lågstrålande zoner. Dessutom bör generella föreskrifter för ett miljöskyddsområde med kravnivåer på strålning tas fram. Idag har vi många människor som är känsliga och oroliga inför den ökade strålning som utbyggnaden av infrastrukturen för kommunikationsteknologin medför och detta vore ett sätt för dem att kunna vara garanterade ett område där det finns en norm att följa. Även människors oro för olägenhet ska beaktas som en olägenhet.

Trots betänkandets förtydliganden vad gäller hur åtgärdsprogram ska genomföras för att uppfylla miljökvalitetsnormer är det fortfarande otydligt vad som sker när ett åtgärdsprogram inte uppfylls. Det är bra att överskridande av försiktighetsmått är straffbara. Det finns fortfarande problem med att berörda parter inte

264

SOU 2005:59
Reservationer och särskilda yttranden

inser situationens allvar då miljökvalitetsnormer överskrids. Man vill gärna förminska och relativisera problemen och har svårt att acceptera miljökvalitetsnormernas absoluta karaktär. Det finns därför ett behov av ekonomiska sanktioner för att driva på utvecklingen så att miljökvalitetsnormerna blir ett effektivt styrmedel för att säkra människors hälsa och en bättre miljö. Därför bör möjlighet till miljösanktionsavgift när ett åtgärdsprogram inte följs övervägas.

Kapitel 3, Miljöorganisationernas deltagande i miljöprocesser

Reservation av Marithe Eriksson (kd), Eva Hallström (mp) och Willy Söderdahl (v)

Vi anser att våra utredningar visar så goda erfarenheter av miljöorganisationernas deltagande i miljöprocesser och av deras utnyttjande av rätten att överklaga miljöbeslut, att överklagningsrätten bör utvidgas.

Särskilt yttrande av Marithe Eriksson (kd)

I direktivet som Miljöbalkskommittén fick när det gäller miljöorganisationers rätt att enligt kap. 16 § 13 överklaga tillstånd, godkännande och dispenser, ingick att granska hur denna talerätt nyttjats och vilka erfarenheter som miljöorganisationer, myndigheter, domstolar och verksamhetsutövare har av denna s.k. talerätt. Det ingick inte att lämna förslag på området men kommittén har inte varit förhindrad att göra detta.

De slutsatser som kunnat dras av genomgången är att talerätten enligt kap. 16 § 13 inte missbrukats. Erfarenheterna är i stort sett goda både hos myndigheter, domstolar och verksamhetsutövare. Vidare har konstaterats att rätten för miljöorganisationer att överklaga nyttjats endast i få ärenden.

Av denna anledning borde det varit möjligt för kommittén att lämna förslag om förstärkningar av talerätten, exempelvis mildringar i kravet på antal medlemmar och verksamhetsår. Vidare borde kommittén undersökt möjligheterna att vidga talerätten så att det gått att överklaga tillståndsfrågor i mer vid mening. Be-

265

Reservationer och särskilda yttranden
SOU 2005:59

stämmelserna i kap. 16 § 13 har enligt miljöorganisationerna kommit att tolkas snävt i praxis.

Andra viktiga frågor gäller förbättrad tillgång till miljöinformation, exempelvis rätt att överklaga statsråds beslut att inte lämna ut information och att begära rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut när dessa uppenbart gäller miljöärenden, möjligheter till förbättrad rättshjälp i domstolsärenden och utökad information på myndigheternas hemsidor.

Utökad talerätt innebär viss risk för att enstaka ärenden kan ta längre tid. Detta måste vägas mot ”förstärkt granskning” så att ”fler stenar lyfts och vänds på” samt stärkt engagemang och delaktighet. Mycket vinns naturligtvis om verksamhetsutövare redan från början i en tillståndsprocess vinnlägger sig om informera de miljöorganisationer som finns företrädda lokalt.

Särskilt yttrande av Eva Hallström (mp) och Willy Söderdahl (v)

Omprövningsbeslut eller beslut om uppdatering av villkor ska kunna överklagas av en miljöorganisation. Möjligheten för miljöorganisationer att initiera omprövning eller uppdatering av villkor bör också finnas.

Miljöbalkskommittén har i uppdrag att utvärdera miljöorganisationernas deltagande i miljöprocesser. Det framkom då, att de farhågor som fanns vid införandet av den vidgade talerätten i 16 kap. 13 § miljöbalken inte infriades. Många varnade för att det skulle bli en kraftig ökning av antalet överklaganden och förlängda handläggningstider. Kommitténs utvärdering visade att så inte blivit fallet. Antalet överklagande har varit få. Sjutton ärenden överklagades under åren 2002 och 2003 av miljöorganisationer. Detta skall ställas mot att de fem miljödomstolarna avgjorde sammanlagt cirka 1 100 överklagade mål under enbart 2003.

Utvärderingen visar också att alla inblandade parter till mycket stor del upplever miljöorganisationernas deltagande som positiv – speciellt om de kommer in tidigt i processen.

Den grundläggande frågan är om man ser miljöorganisationerna som ett hot eller som en möjlighet. Vi ser miljöorganisationernas deltagande i processen som en möjlighet och där finns stöd för denna uppfattning i utvärderingen. Ökade möjligheter för miljöorganisationerna att överklaga är positivt för såväl miljön som den demokratiska processen. Det skulle också öka incitamenten för

266

SOU 2005:59
Reservationer och särskilda yttranden

verksamhetsutövare att få in miljöorganisationerna tidigt i processen för att undvika ett senare överklagande från sakägare. Utvärderingen visar också att besluten blir bättre när miljöorganisationerna deltar i processen.

Inget hade hindrat kommittén att komma med förslag om en utökad rätt att överklaga för miljöorganisationerna, något som majoriteten tyvärr avvisade. Regeringen har tydligt uttalat av vissa delar av regleringen kring miljöorganisationernas talerätt behöver förtydligas, kommittén har valt att inte lägga fram några förslag på sådana förändringar. Vi saknar vidare diskussion om, och slutsatser kring, miljöorganisationers rätt att överklaga beslut om tillstånd som prövas av regeringen samt hur finansieringsaspekten avgör olika organisationers möjlighet att använda sig av de rättsliga verktyg som lagen tillhandahåller. Det framkommer i den utvärdering som gjorts att finansieringen är ett hinder och möjligheten att söka finansiellt stöd för miljöjuridiskt arbete bör utökas.

Kommittén har tidigare lämnat förslag på att göra en del tillståndsärenden till anmälningsärenden. Det är en effektivisering, men gör det samtidigt omöjligt för miljöorganisationerna att överklaga. Genom att ge dem den möjligheten hade man garanterat att gränsdragningen mellan tillståndsärenden och anmälningsärenden inte hamnat fel.

Vi skulle helst se att miljöorganisationerna fick en utökad rätt att överklaga ärenden som behandlas enligt miljöbalken. Vi anser också att kriteriet två tusen medlemmar är för högt satt. Det medför att ett stort engagemang i ett miljöärende i en liten ort inte ges möjligheten att överklaga.

Termen ”miljöorganisationer” blir en alltför snäv avgränsning. Vi anser att flera organisationer bör ges möjlighet att utnyttja talerätten, t.ex. friluftsorganisationer. Deras ändamål och intressen sammanfaller ofta med miljöorganisationernas, men från en annan infallsvinkel. Detta bör man ta tillvara, genom att de får vara med i hela processen.

Organisationernas deltagande i miljöprocesser är inte ett hot det är en tillgång. Låt oss ta vara på den.

267

Reservationer och särskilda yttranden
SOU 2005:59

Särskilt yttrande av Sören Norrby (fp)

Vår grundliga genomgång av miljöorganisationernas deltagande i miljöprocesser visar att detta har fungerat överraskande bra. Det finns därför anledning att utöka möjligheterna. Det är samtidigt angeläget att Miljöbalkskommitténs tidigare förslag om effektivisering och förenkling av processerna genomförs.

Jag anser att fler stora organisationer som i praktiken arbetar med miljöfrågor av stort allmänintresse ska kunna omfattas av talerätten enligt miljöbalken. Därmed breddas basen för ideella organisationers tidiga medverkan i miljöprocesser, deras kompetens och kontaktytor kan tas till vara. Samma formella trösklar som nu bör gälla. Exempel på sådana organisationer är hembygdsrörelsen, Friluftsfrämjandet, Sportfiskarna och båtlivsorganisationer. De har bl.a. till ändamål och intresse att värna och bevara kulturmiljöer, biotoper, rekreationsmiljöer och biologisk mångfald och kan behöva ytterligare tydliggöra detta i sina stadgar. Deras medverkan tidigt i miljöprocesser kan bidra till en långsiktigt hållbar utveckling och förebygga konflikter sent i processerna. Ett syfte är naturligtvis att deras intressen ska kunna beaktas så att överklaganden kan undvikas.

Detta resonemang om vidgad medverkan stämmer bra med Århuskonventionen och EG-direktiv och bör därför avspeglas i det fortsatta arbetet med utveckling och genomförande av dessa. Det gäller givetvis också planprocesser enligt plan- och bygglagen där regelverket redan nu är betydligt öppnare men kan utvecklas.

Kapitel 4, Avgifter för prövning och tillsyn

Särskilt yttrande av Marithe Eriksson (kd), Eva Hallström (mp) och Willy Söderdahl (v)

Det konstateras i utredningen att det idag inte finns anledning till förändringar i systemet för statliga myndigheters prövningsavgifter med undantag för prövning av vattenverksamheter. Förändringar på detta område är emellertid något komplicerade och underlättas sannolikt när vattenmyndigheterna varit i arbete en tid. De förändringar som ägt rum och som får betydelse framöver gäller att prövningsnivån ”tryckts ner” till lägre instanser. I redogörelsen skattas att kommunernas kostnader för ett större antal anmälningsärenden ökar ca 25 procent i denna del. Även länsstyrelserna får

268

SOU 2005:59
Reservationer och särskilda yttranden

ökade kostnader och arbetsbördor. Det är här viktigt att poängtera att finansieringsprincipen måste gälla, dvs. om arbete läggs till en lägre nivå, i detta fall till kommunerna, måste kostnadskompensation ske.

Särskilt yttrande av Eva Hallström (mp)

Undersökningen har visat att avgifterna täcker till viss mån de kostnader som staten har. Jag anser att en höjning av avgifterna bör ske och en ökad differentiering, vilket kan jämföras med tidigare avgifter som för vissa verksamheter var på en högre nivå än nuvarande.

Jag har fått flera uppgifter om att prövningsinstanserna behöver förstärkt kapacitet för att miljöbalken skall få avsett genomslag. Det gäller både ökade resurser och utbildning om miljörelaterade frågor. Jag anser att regeringen vid behov bör åtgärda denna brist.

Kapitel 5, Övriga frågor

Särskilt yttrande av Marithe Eriksson (kd), Eva Hallström (mp), Lars Lindblad (m), Sören Norrby (fp), Willy Söderdahl (v) och Roger Tiefensee (c)

Det finns anledning att rikta kritik mot att de utstående frågor om prövningsordning och systemet för miljökonsekvensbedömningar, som pekas ut i avsnitt 5.2.1 5.2.2, inte nu skyndsamt får utredas klart.

I tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén 2003:61 gav regeringen ett uppdrag att vidareutveckla den vision om den framtida prövningsorganisationen som presenterades i delbetänkandet Miljöbalken under utveckling – ett principbetänkande, SOU 2002:50. I delbetänkandet Alternativ för miljöbalkens prövningsorganisation SOU 2004:38 presenterades i samarbete med PBL-kommittén (SOU 2004:40) ett antal förslag till alternativa prövningsmodeller. Syftet var både att få till en mer ändamålsenlig organisation för miljöprövningar och att i samråd med PBL-kommittén titta på möjligheter att få in framförallt bygglovprövning i denna prövningsorganisation. Det sistnämnda då det finns uttalat önskemål om att få till stånd dels ökad samordning mellan plan- och bygglagstiftningen och miljöbalken, dels att få en ökad effektivitet i

269

Reservationer och särskilda yttranden
SOU 2005:59

denna prövning genom ett minskat antal överprövningsinstanser för bygglovärenden. Det hade varit naturligt om Miljöbalkskommittén och PBL-kommittén kunnat fullfölja denna utredning och lämna mer färdiga förslag i denna del. Att regeringen inte ger uppdrag att lämna mer färdiga lösningar, riskerar att fördröja viktiga och önskade lagändringar.

I tilläggsdirektivet ovan ges Miljöbalkskommittén också i uppdrag att se över också förfarande med miljökonsekvensbedömningar. I En effektivare miljöprövning, SOU 2003:124, läggs flera förslag till effektiviseringar i MKB-förfarandet, men det påtalas också ett starkt behov av att utreda systemet med miljökonsekvensbedömningar i sin helhet för att om möjligt hitta en gemensam lösning för all typer av miljökonsekvensbedömningar som skall göras, oberoende av sektorslagstiftning eller vilka projekt eller planer det handlar om. För att möjliggöra överskådlighet, ökad effektivitet och överensstämmelse med EG-rättens utformning skulle det varit värdefullt om Miljöbalkskommittén fått möjlighet att lämna förslag till genomgripande förändring.

270

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Miljöbalken uppföljning och reformbehov
Dir.

1999:109

Beslut vid regeringssammanträde den 22 december 1999.

Sammanfattning av uppdraget

Regeringen tillkallar en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga reformer.

Kommittén skall ägna särskilt intresse åt följande frågor:

– tillämpningen av miljöbalkens allmänna hänsynsregler hos domstolar och myndigheter,

– frågan om hur 3 och 4 kap. miljöbalken skall integreras med hänsynsreglerna och andra regler om markanvändning i balken,

– miljökvalitetsnormernas betydelse för miljöarbetet samt normernas tillämpningsområden,

– miljökonsekvensbeskrivningar, förfarandet och erfarenheter när det gäller frågan om hur regelverket fungerar samt kvaliteten på konsekvensbeskrivningarna,

– prövningsordningen och andra regler för mål om tillstånd enligt miljöbalken,

– kostnadsmässiga konsekvenser av miljöbalkens tillämpning för de tillståndssökande och andra inblandade,

– tillsynens effektivitet samt dess förhållande till de standardiserade miljöledningssystemen EMAS och ISO 14001,

– avgiftssystemet och gränsdragningen mellan skatt och avgift vid myndighetsutövning som rör ett kollektiv,

– miljösanktionssystemet, dess effektivitet och samspel med andra myndighetsingripanden,

– utformningen av bestämmelserna om miljöbrott m.m. i 29 kap. miljöbalken och behovet av andra åtgärder för ett effektivt och rättvist sanktionssystem.

271

Bilaga 1
SOU 2005:59

Kommittén skall redovisa kostnader och andra konsekvenser och förslag till finansiering av sina förslag samt hur förslagen förhåller sig till gällande EG-rätt.

Bakgrund

Miljöbalken utgör en sammanhållen och övergripande lagstiftning för hela miljöområdet. Genom sin utformning med övergripande mål, allmänna hänsynsregler och nya övergripande instrument, som t.ex. miljökvalitetsnormer, skapar den större förutsättningar för att lagstiftningen används som ett verktyg som styr miljöarbetet mot uppsatta miljömål. Miljöbalken innebär således en anpassning av lagstiftningen till den miljöpolitiska utvecklingen och skall användas bl.a. för att genomföra de miljökvalitets mål som bygger på propositionen Svenska miljömål (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU:6, rskr. 1998/99:183).

En omfattande inledande utbildning om miljömålen och den nya miljölagstiftningen genomförs för närvarande (dir. 1997:110) av Kommittén för Miljöbalksutbildningen (M 1997:03). Även efter denna första utbildning kommer anställda hos myndigheter, kommuner och företag att få återkommande utbildning och information.

Utbildningarna skall inte bara ge kunskap utan också skapa ett brett forum för diskussion om miljöbalkens tillämpning och effektivitet. I propositionen om Miljöbalk (prop. 1997/98:45) betonar regeringen att det finns ett behov av att både utvärdera tillämpningen av miljöbalken och överväga vilka reformbehov tillämpningen kan leda till.

En fortsatt reformering av miljölagstiftningen

Miljöbalken kan tillämpas på alla verksamheter och åtgärder som inte är av försumbar betydelse för människors hälsa och miljön. Genom sitt breda tillämpningsområde skall balken bidra till att de beslut som fattas både av myndigheter och enskilda främjar en ekologiskt hållbar samhällsutveckling. Det är naturligt att ett nytt lagverk av miljöbalkens omfattning med ett tillämpningsområde som rör alla samhällets sektorer ger upphov till nya frågor. Den snabba samhällsutvecklingen liksom erfarenheterna av miljöbalkens

272

SOU 2005:59
Bilaga 1

tillämpning kommer att medföra att bestämmelser som nu ingår i miljöbalken måste följas upp och vid behov ändras eller kompletteras. Ytterligare ett starkt motiv för det är de förändringar som följer av vårt medlemskap i EU.

I propositionen Miljöbalk (prop. 1997/98:45) aviserade regeringen därför att en parlamentariskt sammansatt utredning skulle tillsättas för att följa tillämpningen av miljöbalken och vid behov föreslå en reformerad lagstiftning som ytterligare kan säkerställa att balkens mål uppnås (Del 1, s. 654–655). Det finns också anledning att i ett större sammanhang nu närmare överväga de mer övergripande synpunkter som kom fram vid beredningen av miljöbalken och som då inte kunde färdigbehandlas.

Härtill kommer att Tunnelkommissionen i sitt betänkande Miljö i grund och botten – erfarenheter från Hallandsåsen (SOU 1998:137) har pekat på några möjliga förändringar av miljöbalken.

Uppdraget

Miljöbalkens allmänna hänsynsregler

Tillämpningen av miljöbalkens allmänna hänsynsregler kommer att ha stor betydelse för vilket genomslag som balken får och för möjligheterna att uppnå miljöbalkens mål. De hänger nära samman med de övergripande målen för miljöpolitiken, nämligen att skydda människors hälsa, att bevara den biologiska mångfalden, att främja en långsiktigt hållbar utveckling med naturresurser och att skydda natur och kulturlandskap. Hur de allmänna hänsynsreglerna tillämpas när det gäller ärenden om tillstånd eller motsvarande prövning som följer av miljöbalken liksom i frågor som rör den operativa tillsynen och tillsynsvägledningen enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken skall vara en grundläggande utgångspunkt för kommitténs arbete.

Bestämmelserna för hushållning med mark och vatten i 3 och 4 kap. miljöbalken bör materiellt och lagtekniskt bringas närmare hänsynsreglerna och andra regler om markanvändning i balken.

Vad vattenlagstiftningens infogande i miljöbalken har inneburit för miljöskyddet skall med utgångspunkt i de allmänna hänsynsreglerna ägnas särskilt intresse i sammanhanget. Även förhållandet mellan de allmänna hänsynsreglerna och de särskilda hänsynsregler

273

Bilaga 1
SOU 2005:59

i fråga om vattenverksamhet som finns i 11 kap. miljöbalken skall ägnas uppmärksamhet

I fråga om små och medelstora företag skall kommittén utöver vad som anges i kommittéförordningen (1998:1474) belysa hur dessa företag påverkas av hänsynsreglerna och vid behov föreslå åtgärder för att underlätta för företagen att leva upp till miljöbalkens mål.

Kommittén skall vid behov lämna förslag till de ändringar eller kompletteringar av lagstiftningen som behövs.

Tillsynen

Kommittén skall hämta in myndigheters, organisationers och enskildas erfarenheter av hur tillsynen fungerar och de allmänna hänsynsreglernas roll i sammanhanget.

Verksamheter som är registrerade enligt EU:s system för miljöstyrning och miljörevision (Eco Management and Audit System, EMAS) bedriver en aktiv och offentlig intern miljöstyrning och miljörevision.

Kommittén skall närmare följa upp hur tillsynsarbetet enligt miljöbalken över miljöfarlig verksamhet kommer att påverkas av att verksamheter är anslutna till EMAS eller Internationella Standardiseringsorganisationens system ISO 14001. Förhållanden som skall undersökas är vilken långsiktig inverkan på tillsynsbehovet och tillsynsavgiften som detta kan medföra och vilka samordningsmöjligheter mellan å ena sidan tillsyn och å andra sidan miljöledningssystemen EMAS och ISO 14000 som föreligger. I detta ingår även en redovisning av de ekonomiska konsekvenserna för tillsynsarbetet av ett förändrat tillsynsbehov.

Miljökvalitetsnormer

Miljöbalken innehåller ett utvecklat system med miljökvalitetsnormer. I förordningen (1998:897) om miljökvalitetsnormer finns normer utfärdade för kvävedioxid, svaveldioxid och bly. Naturvårdsverket har lämnat förslag om ytterligare miljökvalitetsnormer. Systemet med miljökvalitetsnormer skall följas upp av kommittén som skall analysera normernas genomslagskraft och vid behov lämna förslag till de förändringar av systemet som kan bidra till att

274

SOU 2005:59
Bilaga 1

föreskrifterna enligt 5 kap. miljöbalken fungerar som instrument för att minska miljöbelastningen till nivåer som naturen långsiktigt tål. Det är därvid viktigt att kommittén beaktar syftet med de nationella miljökvalitetsmålen och de regionala mål som länsstyrelser och andra myndigheter fått i uppdrag att utveckla. Kommittén skall vidare analysera hur balkens styrmedel är relaterade till det nya systemet med miljökvalitetsnormer. Dessutom skall kommittén analysera vilka effekter reglerna har för svenska företags nationella och internationella konkurrenskraft.

Miljökonsekvensbeskrivning

Miljökonsekvensbeskrivningarna har mot bakgrund av den EG- rättsliga regleringen utvecklats och fått nya formkrav i miljöbalken. Bland annat skall länsstyrelserna avgöra om en verksamhet har betydande miljöpåverkan. Om länsstyrelsen finner att miljöpåverkan är betydande, krävs det bl.a. ett omfattande samrådsförfarande. Kommitténs arbete skall därför särskilt inriktas på att utvärdera om det utvecklade förfarandet att sammanställa miljökonsekvensbeskrivningar är effektivt och samtidigt ger miljökonsekvensbeskrivningarna en tillräckligt hög kvalitet. Kommittén skall även analysera förslaget att det bästa alternativet ur miljösynpunkt alltid skall ingå i en miljökonsekvensbeskrivning och vad som skall innefattas i detta begrepp (SOU 1998:137). Kommittén skall också utreda om regelverket tillgodoser rimliga anspråk hos myndigheter, organisationer, sakägare och enskilda på att kunna utöva inflytande över projekten när det gäller att begränsa skadeverkningarna av planerade anläggningar. Vidare bör kommittén analysera om det nu beslutade förfarandet i alla delar står i proportion till syftet med kravet. Kommittén skall lämna förslag till de ändringar som kan behövas.

Avgifter

Regeringen anser att utformningen av systemet för prövning av tillsynsavgifter bör övervägas ytterligare. Bland annat bör kommittén närmare studera i vilken utsträckning fasta avgifter snedvrider konkurrensen. Det är också viktigt att upprätthålla skillnaden mellan skatt och avgift. Arbetets inriktning skall vara att sådan

275

Bilaga 1
SOU 2005:59

myndighetsverksamhet som avser prövning och tillsyn endast skall avgiftsfinansieras om den klart faller inom de ramar som regeringsformen ger.

Miljöbalksutredningen föreslog i sitt huvudbetänkande Miljöbalken (SOU 1996:103) att dispensavgifter skulle betalas för att utjämna ekonomiska konkurrensfördelar till följd av dispensen (Del 2, s. 323). Regeringen ansåg dock i propositionen om Miljöbalk att grunderna för avgiftsuttaget borde lagregleras på ett tydligare sätt (Del 1, s. 516–517). Regeringen anförde vidare att underlag för att göra detta saknades men att regeringen hade för avsikt att låta utreda frågan. I sitt slutbetänkande (SOU 1998:35) Förordningar till miljöbalken pekade utredningen på andra avgiftsfrågor exempelvis om vattenverksamhet som förtjänade ytterligare uppmärksamhet. En annan fråga som utredningen tog upp var den om gränsdragningen mellan skatt och avgift i regeringsformens mening när det gäller myndigheternas tjänster till ett kollektiv (SOU 1996:103, Del 2, s. 321 f.). Denna gränsdragning har bl.a. betydelse för riksdagens möjlighet att delegera beslutanderätt.

I kommitténs arbete skall också ingå att överväga de nyss nämnda frågor som väckts av Miljöbalksutredningen och lämna förslag till de ändringar som behövs.

Tillståndsprövning

Miljöbalken innebär att en ny och sammanhållen prövningsordning införs. Miljödomstolar inrättas. Nya processuella och administrativa regler har tillkommit. Som framgår av avsnittet om en fortsatt reformering av miljölagstiftningen, har regeringen aviserat en översyn av frågan om tillståndsprövningen i framtiden bör ligga direkt hos miljödomstol eller skall prövas av domstol först efter överklagande av förvaltningsmyndighets beslut. Kommittén skall utreda denna fråga med beaktande av bl.a. tidigare utredningar och förslag om administrativ prövningsordning för vattenmål (SOU 1977:27, prop. 1981/82:130, bet. 1982/83:JoU30 s. 40, rskr. 1997/98:278). Kommittén skall vidare beakta den utveckling som skett genom att renodlingen av domstolarnas roll att avgöra tvister mellan enskilda och det allmänna, alltmer kommit i förgrunden (SOU 1991:106, prop. 1994/95:100, s. 4 f. och 48, prop. 1996/97:1, s. 33 f. och prop. 1997/98:1, s. 42 f). Kommittén skall vid bedömningen av för- och nackdelar med en administrativ

276

SOU 2005:59
Bilaga 1

prövning i första instans belysa frågan hur anspråk på ersättning eller skadestånd enligt miljöbalken skall lösas samt redovisa konsekvenserna av olika alternativ i förhållande till den föreslagna prövningsordningen. Kommittén skall även närmare utreda Tunnelkommissionens förslag att anläggandet av järnvägar, vägar och allmänna farleder skall prövas av miljödomstol i stället för av de verk som är ansvariga för sakområdet i samband med den prövning som sker enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnvägar, väglagen (1971:948) och lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (SOU 1998:137). Även prövningspliktens omfattning liksom frågor av processuell och administrativ art som faller inom ramen för miljödomstolarnas tillämpning skall vid behov belysas av kommittén som skall lägga fram förslag i dessa och andra tillståndsfrågor i den utsträckning det behövs.

Härutöver skall kommittén redovisa sådana kostnadsmässiga konsekvenser för tillståndsökande och andra parter som myndigheter och miljöorganisationer som miljöbalken har föranlett. I fråga om miljöorganisationerna skall kommittén även redovisa erfarenheterna av den vidgade talerätten enligt 16 kap. miljöbalken och hur denna rätt har utnyttjats eller på annat sätt berört organisationerna när det gäller tillståndsbeslut som har meddelats på central, regional eller kommunal nivå.

Miljösanktionsavgifter

Tillsynsmyndigheterna får genom miljöbalken ytterligare ett sanktionsmedel, nämligen miljösanktionsavgifter. I förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter föreskriver regeringen att avgifter skall betalas för de överträdelser som anges i en bilaga till förordningen. Kommittén skall utvärdera effektiviteten hos det nya sanktionssystemet och samspelet mellan tillsynsreglerna, sanktionsavgifterna och de straffrättsliga reglerna samt föreslå de ändringar av regelverket som kan behövas.

277

Bilaga 1
SOU 2005:59

Straff

Den straffrättsliga regleringen i miljöbalken bör uppmärksammas av kommittén. Riksåklagaren har i december 1998 genom rapporten Effektivare miljöbrottsbekämpning lämnat förslag till åtgärder. På uppdrag av riksdagen (bet. 1997/98:JuU1) har en nationell miljöbrottsstrategi utarbetats. Dessa frågor skall kommittén beakta i sitt arbete. Vidare framförs det ofta i den allmänna debatten att alltför få brott med miljörättslig anknytning beivras. Riksåklagaren har under beredningen av miljöbalken framfört att det bör göras en översyn av brotten miljöbrott och vållande till miljöstörning. Kommittén skall utreda förutsättningarna för att ändra brottsbeskrivningen av främst miljöbrott och även i övrigt följa den straffrättsliga tillämpningen av miljöbalken samt lämna de förslag som kan behövas för att åstadkomma ett effektivt och rättvist sanktionssystem.

Kostnader

Om kommitténs förslag påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda, skall en beräkning av dessa konsekvenser redovisas. Om förslagen innebär samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt, skall dessa redovisas. Om förslagen innebär kostnadskonsekvenser för staten, kommuner eller landsting, skall även förslag till finansiering anges.

Tidsplan, arbetsformer m.m.

Kommittén skall utöver vad som tidigare anförts samråda med den parlamentariska beredningen om mål i miljöpolitiken (M 1998:07). Kommittén skall dessutom genom utfrågningar, enkäter och på andra lämpliga sätt hämta in erfarenheter av miljöbalkens tillämpning. Om det under utredningens gång kommer fram ytterligare frågor av lagstiftningskaraktär som rör uppdraget, är kommittén fri att behandla dessa frågor. Större frågor skall först anmälas till regeringen.

Genom de övergångsregler som ges genom lagen (1998:811) om införande av miljöbalken gäller att äldre lag skall tillämpas i fråga om mål och ärenden som inkommit till domstolar och myndigheter före den 1 januari 1999. Detta innebär att de erfarenheter kom-

278

SOU 2005:59
Bilaga 1

mittén kan inhämta om miljöbalken och dess genomslag blir begränsade under en inledande period särskilt som Koncessionsnämnden för miljöskydd överlämnat en stor mängd mål till domstolarna som skall handläggas enligt äldre ordning. Trots att utvärderingen av balken därför kommer att dröja finns det frågor av mer begränsad natur som kommittén kan inleda sitt arbete med. Kommittén skall därför i ett delbetänkande senast den 31 december 2000 redovisa förslag av mer begränsad, lagteknisk natur som uppdraget leder till. Kommittén skall i ett mer samlat betänkande senast den 1 juli 2002 lämna förslag till de mer omfattande ändringar av lagstiftningen som uppdraget kan medföra och samtidigt redovisa de dittills gjorda erfarenheterna av miljöbalkens hänsynsregler. Kommittén skall i ett slutbetänkande senast den 31 december 2003 redovisa en fullständigare bild av hur miljöbalken fått genomslag i den praktiska tillämpningen liksom andra frågor som rör uppföljningen av de centrala instrumenten i balken.

279

Bilaga 2

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén
Dir.

(M 1999:03)
2001:25

Beslut vid regeringssammanträde den 29 mars 2001.

Sammanfattning av uppdraget

Miljöbalkskommittén (1999:03) skall gå igenom sådana vattendomar som kan ha betydelse för riskerna för översvämningar. Syftet med genomgången skall vara att ta fram ett relevant underlag för en analys av miljöbalkens bestämmelser om omprövning av gällande tillstånd för vattenanläggningar och vattenreglering. Kommittén skall analysera bestämmelserna om omprövning samt vid behov föreslå ändringar i lagstiftningen.

Europaparlamentet och rådet har antagit ett direktiv (2000/60/EG) om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1, Celex 32000L0060), det så kallade ramdirektivet för vatten. Kommittén får i särskilt uppdrag att lämna förslag till hur direktivets bestämmelser om miljömål, åtgärdsprogram och utsläpp till vatten skall genomföras i svensk lagstiftning. Uppdraget omfattar även vissa andra bestämmelser i direktivet som rör miljöbalken och närliggande lagstiftning.

Bakgrund

Regeringen beslutade den 22 december 1999 att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga reformer (dir. 1999:109). Kommittén har antagit namnet Miljöbalkskommittén.

281

Bilaga 2
SOU 2005:59

Möjligheten att ompröva äldre tillstånd till vattenverksamhet

Kommittén skall enligt sina direktiv ägna särskilt intresse åt bl.a. prövningsordningen och andra regler för mål om tillstånd enligt miljöbalken.

Vidare har regeringen till kommittén överlämnat en framställning från Svenska Kraftverksföreningen om lagändringar i syfte att åstadkomma en mer ändamålsenlig och snabb hantering av mål om säkerhetshöjande åtgärder vid dammanläggningar. Det kan i sammanhanget också noteras att Affärsverket svenska kraftnät i regleringsbrevet för år 2000 fick i uppdrag att genomföra en översyn av finansieringsmöjligheterna för utredning och planering av åtgärder för att begränsa risken för skador vid höga vattenflöden samt för genomförande av förebyggande åtgärder. Uppdraget har redovisats till regeringen.

Översvämningarna i norra Svealand och södra Norrland samt västra Sverige under sommaren respektive hösten 2000 har väckt frågan om särskilt äldre vattendomar behöver omprövas. Detta aktualiserar i sin tur frågan om nu gällande föreskrifter om omprövning av tillstånd till vattenverksamhet, är tillräckliga för att förbättra möjligheterna att förebygga och begränsa riskerna för översvämningar.

Tillstånd enligt vattenlagen (1983:291, VL) och äldre vattenlagen (1918:523, ÄVL) eller motsvarande äldre bestämmelser skall anses meddelade enligt miljöbalken (MB) enligt 5 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken (MP). Ett sådant tillstånd och villkoren för detta skall alltså kunna omprövas enligt 24 kap. 5 § MB på ansökan av Naturvårdsverket, Kammarkollegiet eller länsstyrelsen, enligt vad som framgår av 24 kap. 7 § MB. Det är då att lägga märke till nyheten i MB att det inte bara är villkoren utan också själva tillståndet till vattenverksamhet som kan omprövas, såvitt avser verksamhetens omfattning. I fråga om tillstånd enligt VL och ÄVL gäller alltså inte den begränsning i fråga om möjligheterna till omprövning såvitt avser verksamhetens omfattning som i 31 § MP stadgats beträffande ett tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt miljöskyddslagen (1969:387). Däremot gäller för vattenverksamhet enligt 32 och 33 §§ MP, särskilda bestämmelser som innebär en avvikelse från huvudregeln i 24 kap. 5 § första stycket 1, att en verksamhet alltid kan omprövas efter tio år. De fall som avses i 32 § MP avser tillstånd enligt VL, där omprövningstiden enligt 15 kap. 3 § av vattendomstol fastställts vara längre än 10 år. Av 33 § första

282

SOU 2005:59
Bilaga 2

och andra styckena MP följer att längre omprövningstider också gäller i fråga om vissa tillstånd enligt ÄVL.

Det bör dock observeras att det nyss nämnda undantaget gäller tidsfristen enligt 24 kap. 5 § första stycket 1 MB. De grunder för omprövning före utgången av denna tidsfrist som anges i punkterna 2–11 i stadgandet gäller alltså även tillstånd enligt VL och ÄVL. För punkt 6 gäller dock den inskränkningen som stadgas i 33 § tredje stycket MP och som förutsätter att förändringen i omgivningen har skett efter den 31 december 1983.

För den materiella bedömningen vid omprövningen gäller de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. samt de särskilda tillåtlighetsreglerna i 11 och 16 kap. MB. Dessutom gäller det extra skyddet för tillståndshavaren i 24 kap. 5 § sista stycket MB, som innebär att det vid omprövning inte får meddelas så ingripande villkor eller andra bestämmelser att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras.

Det bör dock påpekas att bestämmelserna om tillståndshavarens rätt till ersättning vid omprövning kan innebära begränsningar i det allmännas möjligheter att åstadkomma förbättringar för t.ex. miljön eller fisket. Till skillnad från vad som gäller vid omprövning av miljöfarlig verksamhet finns nämligen en sådan ersättningsrätt. Reglerna innebär i korthet följande (31 kap. 20 och 22 §§ MB samt 39 § MP).

Om en omprövning medför förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i en regleringsrätt har tillståndshavaren i princip rätt till ersättning av staten. Någon rätt till ersättning finns däremot inte till den del omprövningen avser förbättring av en vattenanläggnings säkerhet och inte heller för tillståndshavarens kostnader för skadeförebyggande eller skadekompenserande åtgärder som han blir skyldig att utföra enligt omprövningen.

En annan begränsning av möjligheterna att begära omprövning kan vara att den myndighet som begärt omprövning i vissa fall blir skyldig att betala sakägarnas rättegångskostnader. Ansvaret för att betala rättegångskostnaderna kan också verka avhållande på en tillståndshavares vilja att själv begära omprövning, t.ex. för att förbättra säkerheten hos en vattenanläggning.

283

Bilaga 2
SOU 2005:59

Ramdirektivet för vatten

Europaparlamentet och rådet har antagit ett direktiv (2000/60/EG) om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1, Celex 32000L0060), det så kallade ramdirektivet för vatten. Senast den 22 december 2003 skall de nationella författningar som är nödvändiga för att följa direktivet träda i kraft.

• Syftet med direktivet är att upprätta en ram för skyddet av såväl ytvatten som grundvatten, vilket i sin tur sammanfattningsvis syftar till att

• hindra ytterligare försämringar av statusen hos bl.a. marina ekosystem och ekosystem i sjöar och vattendrag samt att sådana system skall skyddas och förbättras,

• främja en hållbar vattenanvändning,

• eftersträva ett ökat skydd för och en förbättring av vattenmiljön bl.a. genom att utsläpp och spill av vissa ämnen minskar eller upphör,

• säkerställa att föroreningen av grundvatten gradvis minskar och att ytterligare förorening förhindras samt

• bidra till att mildra effekterna av översvämning och torka.

Medlemsstaterna skall identifiera de avrinningsområden som ligger inom deras territorium och hänföra dem till avrinningsdistrikt. Myndigheter skall utses för tillämpningen av direktivet inom varje distrikt. I direktivet finns särskilda regler för hur frågor som rör avrinningsområden som sträcker sig över flera medlemsstater eller som sträcker sig utanför Europeiska unionen skall hanteras.

Regeringen avser att utse en särskild utredare med uppdrag att utarbeta ett förslag till ett administrativt system för förvaltning av avrinningsdistrikten. I det uppdraget ingår att utarbeta förslag till bl.a. avgränsning av avrinningsdistrikten samt myndighetsorganisation och former för dess beslutsfattande. Materiella frågor som har anknytning till miljöbalken och närliggande lagstiftning är det dock lämpligare att Miljöbalkskommittén får i uppdrag att utreda.

284

SOU 2005:59
Bilaga 2

Uppdraget

Omprövning av tillstånd till vattenverksamhet

Kommittén skall gå igenom sådana vattendomar som kan ha betydelse för riskerna för översvämningar. Syftet med genomgången skall vara att ta fram ett relevant underlag för en analys av miljöbalkens bestämmelser om omprövning av gällande tillstånd och villkor för vattenanläggningar och vattenreglering. Kommittén skall bedöma om förutsättningarna för omprövning är tillräckliga för att förbättra möjligheterna att förebygga och begränsa riskerna för översvämningar. Kommittén skall också bedöma om de processuella reglerna är ändamålsenliga. Vidare skall kommittén analysera om ersättningsreglerna och bestämmelserna om rättegångskostnader lägger hinder i vägen för angelägna omprövningar som syftar till att förbättra t.ex. dammsäkerhet och minska riskerna för och skadeverkningarna av översvämningar.

Om kommittén vid sin analys kommer fram till att det finns behov av lagstiftning, skall kommittén föreslå sådan.

Ramdirektivet för vatten

De miljömål som anges i artikel 4 i ramdirektivet för vatten innebär främst att åtgärder skall vidtas för att uppnå en viss vattenkvalitet. För att säkerställa ett korrekt genomförande av direktivet i svensk lagstiftning är det nödvändigt att analysera om direktivets miljömål som sådana helt eller delvis bör författningsregleras. Kommittén skall göra en sådan analys. Om det bedöms vara nödvändigt att författningsreglera direktivets miljömål skall förslag lämnas till författningsändringar. Direktivets miljömål kan även få betydelse för hur direktivets bestämmelser om åtgärdsprogram skall genomföras.

Artikel 4 innehåller även bestämmelser som inte direkt anger miljömål men som har anknytning till målen. Som exempel kan nämnas att det finns regler för klassificering av vissa vattenförekomster och om villkoren för att tidsfristerna för att uppnå målen skall få förlängas. Beträffande de delar av artikel 4 som inte direkt anger miljömål skall författningsförslag lämnas i den omfattning som är lämplig med hänsyn till kommitténs förslag beträffande målen och även i övrigt.

285

Bilaga 2
SOU 2005:59

Kommittén skall ta ställning till hur direktivets bestämmelser om åtgärdsprogram, som finns i artikel 11, lämpligen kan genomföras i svensk lagstiftning. I första hand skall analyseras om detta kan göras genom ändringar av de nuvarande svenska reglerna om åtgärdsprogram, som finns i 5 kap. miljöbalken. Om så är fallet skall förslag till nödvändiga författningsändringar lämnas. Om det inte är lämpligt att genomföra bestämmelserna på detta sätt skall kommittén föreslå en annan ordning. Förslagen kan begränsas på det sätt kommittén finner lämpligt med hänsyn till att artikel 11 i vissa delar innehåller detaljerade regler.

Ett åtgärdsprogram enligt direktivet kan, enligt artikel 11.1, hänvisa till åtgärder till följd av nationell lagstiftning. I artikel 11.3 anges de grundläggande åtgärder som åtgärdsprogrammen skall inbegripa. Flera av dessa är sådana att kraven på innehållet i åtgärdsprogrammen kan bli helt eller delvis uppfyllda genom hänvisningar till befintliga svenska författningar, bl.a. reglerna om tillståndsplikt för miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet enligt 9 respektive 11 kap. miljöbalken. Kommittén skall redovisa i vilka avseenden kraven i artikel 11.3 är uppfyllda befintlig svensk lagstiftning. I de avseenden så inte är fallet skall kommittén lämna förslag till författningsändringar. I de delar som kommittén anser att artikel 11.3 lämpligare genomförs genom de enskilda åtgärdsprogrammen, skall kommittén emellertid i stället lämna förslag som innebär att kraven kan genomföras på detta sätt. Kommittén behöver inte lämna förslag till genomförande av artikel 11.3 b.

Det är särskilt viltigt att kommittén analyserar vilka rättsverkningar ett åtgärdsprogram bör ha för att uppfylla direktivets krav. Det gäller rättsverkningarna för såväl enskilda som kommuner och myndigheter, bl.a. vid prövningar av ansökningar om tillstånd till vattenverksamhet och miljöfarlig verksamhet, vid omprövningar av sådana tillstånd samt för pågående markanvändning i övrigt. Direktivets bestämmelser om åtgärdsprogram kan också innebära att programmen skall innefatta åtgärder av betydelse för den kommunala planeringen. Även frågan hur åtgärdsprogrammen skall beaktas vid den kommunala planeringen skall därför analyseras. Kommitténs författningsförslag för genomförande av artikel 11 skall utformas så att åtgärdsprogrammen får de rättsverkningar som behövs för ett korrekt genomförande av direktivet.

Enligt artikel 10 skall alla utsläpp till ytvatten regleras enligt regler som anges i direktivet samt enligt andra särskilt angivna EG- direktiv och annan relevant EG-lagstiftning. Kommittén skall

286

SOU 2005:59
Bilaga 2

granska om svenska regler för utsläpp till vatten står i överensstämmelse med de krav som ställs i artikeln. Om det behövs skall förslag till nödvändiga författningsändringar lämnas.

I artikel 7 finns bestämmelser om vatten som används för uttag av dricksvatten. Artikeln gäller även för vatten som är avsedda att i framtiden användas för detta ändamål. I artikel 7.3 föreskrivs att medlemsstaterna skall säkerställa erforderligt skydd för sådana vattenförekomster och att säkerhetszoner får upprättas för dessa. Kommittén skall bedöma om det behövs författningsändringar för att genomföra artikel 7.3, utöver de ändringar som föreslås för genomförandet av artiklarna 4, 10 och 11. Om författningsändringar behövs skall kommittén lämna förslag till sådana.

I artikel 8 finns bestämmelser om att program för övervakning av vattenstatusen skall upprättas. Enligt artikel 8.2 skall övervakningen stämma överens med kraven i bilaga V till direktivet. Av avsnitt 1.3.2 i bilagan följer att övervakningen av ytvatten skall utföras så att omfattningen och effekten av påverkan från både punkt- och diffusa källor kan bedömas. Enligt 26 kap. 22 § miljöbalken finns för närvarande en skyldighet för verksamhetsutövare eller den som vidtar en åtgärd att utföra sådana undersökningar av verksamheten och dess verkningar som behövs för tillsynen. En tillsynsmyndighet kan utse någon annan att göra sådana undersökningar. Verksamhetsutövaren eller den som vidtagit en åtgärd är då skyldig att ersätta kostnaderna för undersökningen.

De myndigheter som kommer att ansvara för förvaltningen av avrinningsdistrikten bör även ansvara för att övervakningsprogram enligt artikel 8 upprättas. För detta ändamål bör det finnas möjligheter att på bekostnad av verksamhetsutövare låta utföra samordnade undersökningar av olika verksamheters påverkan på vattenmiljön i hela avrinningsområden. Kommittén skall analysera om en ordning motsvarande 26 kap. 22 § miljöbalken gör detta möjligt och lämna förslag till nödvändiga författningsändringar.

Syftet med direktivet, att upprätta en ram för skyddet av vatten, anges i artikel 1. Kommittén skall ta ställning till om det för ett korrekt genomförande av direktivet är nödvändigt att i Sverige författningsreglera syftet. Om så bedöms vara fallet skall författningsförslag lämnas.

I artikel 2 ges definitioner på olika begrepp som används i direktivet. Om kommittén, mot bakgrund av sina förslag i övrigt, finner att definitionerna bör författningsregleras, skall förslag till sådan reglering lämnas.

287

Bilaga 2
SOU 2005:59

I artikel 23 sägs att medlemsstaterna skall ange vilka påföljder som skall tillämpas i fall av överträdelse av nationella bestämmelser som antas till följd av direktivet. I den utsträckning det behövs skall kommitténs förslag innehålla förslag till påföljder.

Kommittén skall inte behandla de särskilda frågor som gäller samarbete med Finland och Norge i gemensamma avrinningsområden.

Kostnader och andra konsekvenser

Vad som sägs om kostnader i kommitténs huvuddirektiv (dir. 1999:109) gäller också detta särskilda uppdrag.

Om förslagen beträffande ramdirektivet för vatten har betydelse för den kommunala självstyrelsen, skall konsekvenserna i det avseendet belysas i betänkandet.

Arbetsformer och redovisning av uppdraget

Kommittén skall i frågor som rör ramdirektivet för vatten samråda med den särskilde utredare som skall lämna förslag till ett administrativt system för direktivets genomförande. Syftet skall vara att åstadkomma en sådan samordning av utredarens och kommitténs förslag att det praktiska genomförandet av direktivet säkerställs.

Beträffande tilläggsuppdraget om omprövning av tillstånd till vattenverksamhet skall ett principförslag redovisas senast den 1 juli 2002. Det slutliga förslaget i denna del skall redovisas senast den 31 december 2003. Tilläggsuppdraget som avser ramdirektivet för vatten skall redovisas senast den 1 juli 2002.

288

Bilaga 3

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén
Dir.

(M 1999:03)
2002:37

Beslut vid regeringssammanträde den 28 februari 2002.

Sammanfattning av uppdraget

Sista dag att redovisa den del av uppdraget som rör ramdirektivet för vatten flyttas fram till den 30 november 2002.

Bakgrund

Regeringen beslutade den 22 december 1999 att tillkalla en parlamentarisk sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga reformer (dir. 1999:109). Kommittén har antagit namnet Miljöbalkskommittén.

Europaparlamentet och rådet har antagit ett direktiv (2000/60/EG) om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, det så kallade ramdirektivet för vatten. I tilläggsdirektiv beslutade den 29 mars 2001 utvidgades därför Miljöbalkskommitténs uppdrag bl.a. till att lämna förslag till hur ramdirektivets bestämmelser om miljömål, åtgärdsprogram och utsläpp till vatten skall genomföras (dir. 2001:25). Enligt tilläggsdirektiven skall den delen av uppdraget redovisas senast den 1 juli 2002.

Enligt tilläggsdirektiven skall kommittén när det gäller frågor som rör ramdirektivet samråda med den särskilde utredare som skall lämna förslag till ett administrativt system för förvaltning av avrinningsdistrikt (M 2001:01, dir. 2001:78). Den utredaren skall slutredovisa sitt uppdrag senast den 30 november 2002.

Miljöbalkskommitténs uppdrag rörande ramdirektivet för vatten kräver ett nära samarbete med den särskilde utredaren. Kommittén

289

Bilaga 3
SOU 2005:59

har därför begärt att tiden för redovisning av den delen av uppdraget förlängs till den 30 november 2002.

Uppdraget

Med ändring av den i tilläggsdirektiven (dir. 2001:25) angivna tidpunkten skall kommittén redovisa tilläggsuppdraget som rör ramdirektivet för vatten senast den 30 november 2002.

290

Bilaga 4

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till Miljöbalkskommittén
Dir.

(M 1999:03)
2003:61

Beslut vid regeringssammanträde den 8 maj 2003.

Sammanfattning av uppdraget

Miljöbalkskommittén skall se över möjligheterna att effektivisera och förenkla miljöprövningen utan att hälso- och miljöskyddskraven åsidosätts. Därvid skall bl.a. en utgångspunkt vara intresset av att handläggningstiderna hålls så korta som möjligt utan att möjligheten att uppnå miljömålen försvåras eller allmänhetens rätt till insyn och deltagande åsidosätts.

Kommittén skall även vidareutveckla den vision om den framtida prövningsorganisationen som presenterades i delbetänkandet ”Miljöbalken under utveckling Ett principbetänkande” (SOU 2002:50), principbetänkandet. Förslag till ändringar i prövningsorganisationen skall syfta till en renodling av domstolarnas roll till att huvudsakligen avse överprövning och att avgöra tvister mellan enskilda eller mellan enskilda och det allmänna.

I utredningsarbetet skall kommittén beakta miljöprövningens betydelse för näringslivet och angelägna samhällsintressen samt särskilt beakta konsekvenser för små och medelstora företag.

Miljöbalkskommittén skall samråda med Kommittén för översyn av plan- och bygglagstiftningen (M 2002:05), PBL-kommittén.

Miljöbalkskommittén skall bistå utredningen om ett system och regelverk för Kyotoprotokollets flexibla mekanismer (N 2001:08), FlexMex2-utredningen, med det underlag som behövs för den utredningens undersökning av hur en handel med utsläppsrätter kan komma att påverka och samverka med miljölagstiftningen. Resultatet av FlexMex2-utredningens undersökning och de eventuella ändringar i miljöbalken som den utredningen föreslår skall beaktas i kommitténs fortsatta arbete.

291

Bilaga 4
SOU 2005:59

Kommittén skall i ett delbetänkande presentera de effektiviseringsförslag som kan genomföras med nuvarande prövningsorganisation. Övriga förslag som täcks av detta och tidigare uppdrag får presenteras i delbetänkanden eller i slutbetänkandet.

Bakgrund

Regeringen beslutade den 22 december 1999 att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbalken och lämna förslag till nödvändiga reformer (dir. 1999:109). Kommittén har antagit namnet Miljöbalkskommittén (M 1999:03).

Effektivisering av miljöprövningen

För att försäkra att skyddet för människors hälsa och miljön upprätthålls och för att leva upp till Sveriges åtaganden inom EU och internationellt är det nödvändigt med en miljöprövning av nya eller ändrade verksamheter som påverkar miljön. Miljöprövningen skall ske på ett sådant sätt att allmänheten ges möjligheter till demokratisk insyn och inflytande. Med hänsyn till angelägna samhällsintressen och berörda enskilda intressen är det samtidigt viktigt att hålla handläggningstiderna så korta som möjligt.

I kommitténs principbetänkande presenterades en vision av hur miljöbalken i framtiden skulle kunna göras mer effektiv och tydlig samt hur bestämmelser för olika typer av verksamheter skulle kunna samordnas bättre än i dag. En del i denna vision är att all tillståndsprövning i första instans i framtiden sker hos ett mindre antal förvaltningsmyndigheter. Visionen om den framtida prövningsordningen förutsätter en annan myndighetsorganisation än den nuvarande. En sådan organisationsutredning ligger utanför det nuvarande uppdraget till kommittén.

Det skall vara enkelt att starta och driva företag i Sverige och ge företag bästa möjliga förutsättningar att etableras och utvecklas. Därför måste också de regler som gäller för företag vara ändamålsenliga, rättvisa och enkla att hantera samtidigt som samhällets nödvändiga krav på verksamheterna måste uppfyllas.

292

SOU 2005:59
Bilaga 4

Samordningen mellan bestämmelserna i PBL och miljöbalken m.fl. lagar

PBL-kommittén är en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att se över plan- och bygglagstiftningen samt lämna förslag till de lagändringar som behövs. I uppgiften ingår att överväga och redovisa vilka lagstiftningsåtgärder som behövs för att uppnå en så effektiv och smidig samordning som möjligt mellan PBL och miljöbalken m.fl. lagar. Miljöbalkskommittén saknar ett motsvarande uppdrag.

Miljöbalken och handel med utsläppsrätter enligt Kyotoprotokollet

FlexMex2-utredningen har regeringens uppdrag att ta fram ett förslag till ett svenskt system och ett regelverk för handel med utsläppsrätter i enlighet med Kyotoprotokollets flexibla mekanismer och förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (EGT L 257, 10.10.1996, s. 26, Celex 31996L0061).

I FlexMex2-utredningens uppdrag ingår att undersöka hur användningen av flexibla mekanismer skall samverka med befintlig lagstiftning. Arbetet har betydelse för miljölagstiftningen och Miljöbalkskommittén kan bidra med underlag.

Uppdraget

Effektivisering av miljöprövningen

Det är många olika faktorer som har betydelse för den tid det tar att genomföra miljöprövningen av en verksamhet. Handläggningstiderna måste hållas så korta som möjligt utan att möjligheten att uppnå miljömålen försvåras och allmänhetens rätt till insyn och deltagande åsidosätts. Det är därför angeläget att se över om prövningsinsatserna är rätt anpassade till miljöfrågornas betydelse för att säkerställa att prövningen uppfyller miljökraven och inte blir mer långtgående än vad som behövs från miljösynpunkt. Det finns även skäl att utreda om tiden från första myndighetskontakt till ett lagakraftvunnet avgörande kan förkortas. Såväl de miljömässiga

293

Bilaga 4
SOU 2005:59

som de ekonomiska och sociala dimensionerna i hållbar utveckling kan därigenom tillgodoses. En fråga av betydelse i sammanhanget är att många verksamhetsutövare upplever att de krav som ställs på underlagen för miljöprövningen är alltför omfattande och krångliga. Möjligheterna att förenkla miljöprövningen utan att möjligheten att uppnå miljöbalkens mål försvåras och utan att EG-lagstift- ningens krav åsidosätts bör därför ses över.

En bredare genomgång av frågan om samordningen mellan miljöbalken och plan- och bygglagstiftningen görs nu av PBL-kommittén. En särskild samordningsfråga rör det förhållandet att olika verksamheter som kan innebära miljöstörningar prövas såväl enligt miljöbalken som enligt angränsande lagstiftning, däribland PBL. Miljöbalkskommittén skall i sådana slag av frågor samråda med PBL-kommittén.

Effektivisering av miljöprövningen med nuvarande prövningsorganisation

Kommittén skall presentera förslag på olika möjligheter att effektivisera miljöprövningen med nuvarande prövningsorganisation, t.ex. att göra vissa vattenverksamheter anmälningspliktiga, att förenkla prövningsförfarandet vid mindre omfattande ändringar eller utökningar av miljöfarliga verksamheter samt att förenkla förfarandet med miljökonsekvensbeskrivningar.

Effektivisering av miljöprövningen genom ändrad prövningsorganisation

Som ett led i effektiviseringen av miljöprövningen ingår att se över prövningsorganisationen enligt miljöbalken och de miljöbalksanknutna lagarna. Remissvaren över principbetänkandet visar att det finns ett brett intresse av att kommitténs vision om den framtida prövningsorganisationen utreds vidare. Uppdraget till kommittén preciseras och utvidgas därför avseende prövningsorganisationen.

Kommittén skall vidareutveckla den vision om den framtida prövningsordningen som presenterades i principbetänkandet, men även alternativa prövningsordningar skall övervägas. Om kommittén föreslår organisationsförändringar skall en utgångspunkt vara att domstolarna huvudsakligen bör ägna sig åt överprövning och att avgöra tvister mellan enskilda eller mellan enskilda och det

294

SOU 2005:59 Bilaga 4

allmänna. Förslagen skall alltså bidra till en effektivisering och renodling av domstolarnas roll.

För vattenverksamheternas del skall kommittén utreda förutsättningarna för prövningen av de civilrättsliga frågorna, såsom hur frågor om markåtkomst och ersättning för skada och intrång kan skiljas från miljöprövningen. Ett syfte bör vara att utjämna de nuvarande skillnaderna i regelsystemet mellan i första hand miljöfarliga verksamheter, vattenverksamheter och täkter.

Kommittén skall överväga olika alternativa prövningssystem som utgår från att tillståndsprövningen i första instans sker i administrativa tillståndsmyndigheter. En framtida instansordning bör utformas med så få instanser som möjligt och med inriktningen att skapa en både effektiv och rättssäker prövning. Antalet nivåer i instanskedjan bör vara högst tre vid prövning av tillstånd och villkor. Av förslagen skall framgå möjligheterna att utjämna de skillnader som för närvarande finns i mål om tillstånd till olika verksamheter i fråga om sakägarnas rättsställning och deras möjligheter att få ersättning för rättegångskostnader.

En fråga som särskilt skall övervägas är om en framtida samordning av instansordningen i ärenden enligt miljöbalken och ärenden enligt angränsande lagstiftning, t.ex. PBL, bör eftersträvas. För- och nackdelar med en sådan samordning bör analyseras. Kommittén skall i denna del samråda med PBL-kommittén.

Kommittén är oförhindrad att lämna förslag som rör prövningen enligt 17 kap. miljöbalken både vad avser omfattningen av prövningen och formerna för denna. Kommittén kan således, som en del av sin analys av prövningsordningen, analysera hur syftet med prövningen enligt 17 kap. miljöbalken bättre kan uppnås och i förekommande fall lämna förslag till hur t.ex. beredningsprocessen mellan myndigheter, miljödomstolar och regeringen kan förbättras.

Vid arbetet med prövningsordningen bör studeras hur regelsystemet vid prövningen av miljöfrågor ser ut i några andra EU- länder med förhållanden som är jämförbara med Sveriges, särskilt i fråga om prövningsorganisationen. Det bör utredas vilka likheter och olikheter som finns mellan det svenska prövningssystemet och de i andra länder, och om de organisatoriska lösningarna i andra länder har fördelar som kan utnyttjas för att skapa en effektivare prövning i Sverige.

Eftersom prövningsmyndigheterna prövar både tillstånds- och tillsynsfrågor skall förslagen redovisa hur de tillsynsbeslut enligt

295

Bilaga 4
SOU 2005:59

miljöbalken som fattas av kommuner, länsstyrelser och centrala verk skall överprövas.

Kommittén skall dessutom analysera det nuvarande förfarandet i anmälningsärenden med utgångspunkten att prövningssystemet skall vara tydligt och på ett effektivt sätt tillgodose såväl olika verksamhetsutövares behov av en snabb prövning som intresset av att miljöfrågorna tillräckligt beaktas och att enskilda sakägares rättssäkerhet garanteras.

Konsekvenser för små och medelstora företag

Miljölagstiftningen bör vara väl anpassad även till de minsta företagen. Kommittén skall i det fortsatta utredningsarbetet genomgående beakta konsekvenser för små och medelstora företag samt redovisa förslag som kan förenkla miljöprövningen för dessa företag.

Miljöbalken och handel med utsläppsrätter enligt Kyotoprotokollet

Miljöbalkskommittén skall bistå FlexMex2-utredningen med det underlag som den utredningen behöver för att lämna författningsförslag till hur direktivet om handel med utsläppsrätter lämpligen kan genomföras i svensk lagstiftning.

Kostnader och andra konsekvenser

Vad som sägs om kostnader i kommitténs direktiv (dir. 1999:109) gäller även fortsättningsvis.

Kommittén skall, när det gäller redovisning av förslagets konsekvenser för små företag, samråda med Näringslivets nämnd för regelgranskning.

Arbetsformer och redovisning av uppdraget

Kommittén skall samråda med PBL-kommittén och FlexMex2- utredningen. Kommittén skall dessutom på lämpliga sätt hämta in erfarenheter av miljöbalkens tillämpning.

296

SOU 2005:59
Bilaga 4

Kommittén skall presentera förslag på de effektiviseringsåtgärder som går att genomföra med nuvarande prövningsorganisation senast den 31 december 2003.

Senast den 31 mars 2004 skall kommittén redovisa tänkbara alternativ för hur en framtida prövningsorganisation kan se ut i stort. Regeringen avser att efter remissbehandling av kommitténs överväganden återkomma med tilläggsdirektiv för kommitténs slutliga behandling av denna fråga. Förslag i övriga frågor som kommittén enligt detta eller tidigare direktiv skall behandla skall redovisas senast den 30 juni 2005.

297

Bilaga 5

Deltagare i Miljöbalkskommitténs arbete

Från och med
Till och med

Ordförande

Ulf Bjällås
1999-12-22

Övriga ledamöter

Carina Adolfsson-Elgestam (s)
2000-03-07

Catharina Elmsäter-Svärd (m)
2000-08-29
2001-11-30

Marithe Eriksson (kd)
2000-03-07

Eva Hallström (mp)
2002-11-18

Göte Jonsson (m)
2000-03-07
2000-08-27

Lars Lindblad (m)
2001-12-01

Maggi Mikaelsson (v)
2000-05-02
2002-01-31

Stig Nilson (s)
2000-03-07
2004-11-23

Sören Norrby (fp)
2000-03-07

Carina Ohlsson (s)
2000-03-07

Roy Resare (mp)
2000-03-07
2001-11-30

Birgitta Sellén (c)
2000-03-07
2002-11-25

Hans Stenberg (s)
2000-03-07

Willy Söderdahl (v)
2002-02-01

Roger Tiefensee (c)
2002-11-26

Maria Wetterstrand (mp)
2001-12-01
2002-11-17

Sakkunniga

Egon Abresparr
2002-04-02

Kathrin Flossing
2000-03-07
2003-04-30

Stefan Rubenson
2000-03-07
2002-04-01

Experter

Karolina Ardesjö-Lundén
2000-05-29

Mårten Bengtsson
2000-05-29

Catharina Bergqvist Levin
2000-05-29
2001-12-01

299

Bilaga 5
SOU 2005:59

Från och med
Till och med

Karin Björkman
2001-02-20
2004-09-15

Fredrik Bonde
2000-05-29

Kerstin Cederlöf
2000-05-29

Monica Daoson
2002-10-15

Gunnar Edenman
2000-05-29

Ann-Sofie Eriksson
2000-05-29

Gustaf Eriksson
2003-02-15
2004-09-15

Martin Eriksson
2000-05-29
2002-08-01

Tobias Eriksson
2002-10-15

Agneta Gardar
2001-02-13
2004-09-15

Anders Hedberg
2002-05-13
2004-10-17

Anders Holmgren
2000-05-29

Lars Holmgård
2000-05-29
2004-09-15

Tore Jansson
2000-05-29
2004-09-15

Stefan Johansson
2003-01-01
2003-08-31

Ulrik Johansson
2000-05-29

Stefan Karlmark
2001-02-20
2004-09-15

Anders Klahr
2002-08-02
2004-09-15

Kerstin Kvarnström
2000-05-29

Anders Lindh
2001-05-10

Gabriel Michanek
2000-05-29

Lars-Olof Mikaelsson
2001-09-15
2002-05-12

Joakim Munter
2000-03-07
2002-01-31

Åsa Nord
2002-03-01
2002-10-13

Håkan Nordling
2000-05-29

Elin Olaisson
2004-10-18

Thomas Rahmn
2001-02-13
2003-04-07

Cecilia Renfors
2000-05-29
2002-02-28

Solveig Riberdahl
2002-01-01
2004-09-15

Björn Risinger
2000-05-29
2004-09-15

Stefan Rubenson
2002-04-02

Magnus Sandström
2000-05-29

Rolf Strömberg
2000-05-29

Lars Wallinder
2003-09-01
2004-09-15

Gia Wickbom
2000-05-29
2001-09-14

Henrik Wingfors
2001-02-20
2004-09-15

300

SOU 2005:59 Bilaga 5

Från och med
Till och med

Sekreterare

Anders Lillienau
2001-11-01
2004-12-31

Erik Nyström
2003-08-01
2003-12-31

Camilla Olsson
2002-09-01
2002-12-15

2003-02-15
2004-04-30

Johan Svensson
2000-04-03
2003-01-31

(tjl. hösten 2002)

Anna Tiberg
2001-03-01

Huvudsekreterare

Anna-Lena Rosengardten
2000-03-01

301

Beteckningar av normer på engelska och svenska och reglering i svensk rätt

Beteckning på
Direktiv
Beteckning i svensk översättning av
Beteckning i svensk rätt med
Punkt i 5 kap.

engelska

direktivet
angivande var definition finns eller
2 § första

termen annars förekommer
stycket

miljöbalken

”limit value”
96/62/EG, ramdirektivet för luft,
a. ”gränsvärde” = en nivå, fastställd
ingen motsvarande beteckning
punkt 1

art. 2.5
på vetenskaplig grund i syfte att und-

vika, förebygga eller minska de skad-

liga effekterna på människors hälsa

och/eller miljön i dess helhet och som

inte får överskridas sedan den nåtts

1999/30/EG första dotterdirektivet om
som ovan
ingen motsvarande beteckning, 4, 6, 7,
punkt 1

svaveldioxid, kväveoxider, partiklar och

8 och 9 §§ förordningen om

bly i luften (art 2.5, 3.1, 4.1, 5.1 och

miljökvalitetsnormer

6.1)

i utomhusluft

2000/69/EG andra dotterdirektivet om
som ovan
ingen motsvarande beteckning, 7a och
punkt 1

bensen och koloxid i luften (art. 3.1

8a §§ förordningen om miljökvalitets-

och 4.1)

normer i utomhusluft

76/160/EEG om kvaliteten på
b. ”gränsvärde”, skall säkerställas att
”hösta tillåtna värde”, bilaga 2 till
punkt 1

badvatten (art. 3 och 4)
kvaliteten på badvatten
Naturvårdsverkets föreskrift SNFS

överensstämmer med gränsvärdena,
1996:6 om strandbadvatten

i bilaga indelade i ”guide” och
i bilaga indelade i ”riktvärde” och

”mandatory”
”obligatoriskt”

Beteckning på
Direktiv
Beteckning i svensk översättning av
Beteckning i svensk rätt med
Punkt i 5 kap.

engelska

direktivet
angivande var definition finns eller
2 § första

termen annars förekommer
stycket

miljöbalken

”value”,
78/659/EEG om kvaliteten på sådant
a. ”gränsvärden”, medlemsstaterna
”miljökvalitetsnorm”
punkt 1

i bilaga
sötvatten som behöver skyddas eller
skall säkerställa att utvalda
och ”riktvärde”
punkt 2

indelade i
förbättras för att upprätthålla
vattendrag uppfyller gränsvärdena
6 § förordningen om

”guide” och
fiskbestånden (art. 5)

i bilaga indelade i ”riktvärde” och
miljökvalitetnormer för fisk och

”imperative”

”obligatoriskt”
musselvatten

79/923/EEG om kvalitetskrav för
b. ”värden”, medlemsstaterna skall
”miljökvalitetsnorm”
punkt 1

skaldjursvatten (art. 5
säkerställa att utvalda vattendrag
och ”riktvärde”
punkt 2

uppfyller kraven

8 § förordningen om

i bilaga indelade i ”riktvärde” och
miljökvalitetnormer för fisk och

”obligatoriskt”
musselvatten

”environmental
2000/60/EG ramdirektivet för vatten
”miljömål” = de mål som fastställs
”kvalitetskrav för vattendistrikt”
punkt 1

objektives”
(artikel 4)
enligt direktivet och som
(indelas i kvalitetskrav för ytvatten,

medlemsländerna skall genomföra alla
grundvatten respektive skyddade

nödvändiga åtgärder för att nå,
områden) 4 kap. 1 § förordningen om

alternativt i syfte att nå
förvaltning av kvaliteten på

vattenmiljön

”target value”
96/62/EG, ramdirektivet för luft (art.
”målvärde” = nivå fastställd för att på
ingen motsvarande beteckning
punkt 2

2.6)
lång sikt kunna undvika skadliga

effekter, skall i största möjliga mån

uppnås inom viss tid

2002/3/EG tredje dotterdirektivet om

ingen motsvarande beteckning, 9 a §
punkt 2

ozon i luften (art 2.9 och bilaga I) dels

förordningen om miljökvalitetsnormer i

till skydd för människors hälsa,

utomhusluft

dels till skydd för växtligheten

Beteckning på
Direktiv
Beteckning i svensk översättning av
Beteckning i svensk rätt med
Punkt i 5 kap.

engelska

direktivet
angivande var definition finns eller
2 § första

termen annars förekommer
stycket

miljöbalken

”environmen-
19996/61/EG IPPC (art 2.7)
a. ”miljökvalitetsnorm” = ett antal
ingen motsvarande beteckning
punkt 1

tal quality

krav som skall vara uppfyllda vid en

standard”

viss tidpunkt för en given miljö

2000/60/EG ramdirektivet för vatten
b. ”miljökvalitetsnorm” =
ingen motsvarande beteckning
punkt 2

(art. 2.35)
koncentration av ett viss förorenande

ämne eller en grupp av ämnen som

inte bör överskridas

”long term
2002/3/EG tredje dotterdirektivet om
”långsiktigt mål”, koncentration under
ingen beteckning i svensk rätt, 9 b §
punkt 2

objective”
ozon i luften (art. 2.10)
vilken direkt skadliga verkningar på
förordningen om miljökvalitetsnormer i

människors hälsa och/eller miljön som
utomhusluft

helhet enligt aktuella vetenskapliga

rön är osannolika, skall uppnås på

lång sikt utom i de fall det inte kan ske

genom rimliga åtgärder

”alert
96/62/EG, ramdirektivet för luft
a. ”tröskelvärde” = en nivå över vilken
ingen direkt motsvarande definition
punkt 4

threshold”
(art. 2.7)
en kortvarig exponering över värdet

utgör risker, omedelbara åtgärder

krävs av medlemsstaterna

1999/30/EG första dotterdirektivet om
som ovan
”tröskelvärde för information”, 18 §
punkt 4

svaveldioxid, kväveoxider, partiklar och

förordningen om miljökvalitetsnormer

bly i luften (art. 2.6)

för utomhusluft och bilaga 3

Beteckning på
Direktiv
Beteckning i svensk översättning av
Beteckning i svensk rätt med
Punkt i 5 kap.

engelska

direktivet
angivande var definition finns eller
2 § första

termen annars förekommer
stycket

miljöbalken

2002/3/EG tredje dotterdirektivet om
b. ”tröskelvärde för larm” = en nivå
”tröskelvärde för larm”, 3 § förordning
punkt 4

ozon i luften (art. 2.11)
över vilken en kortvarig exponering
om miljökvalitetsnormer för utomhus-

utgör en risk för människors hälsa hos
luft

befolkningen i allmänhet och vid vilken

medlemsstaterna omedelbart skall

informera allmänheten och anta

kortsiktiga handlingsplaner i vissa fall

”information
2002/3/EG tredje dotterdirektivet om
”informerande tröskelvärde” = en nivå
”tröskelvärde för information” 3 §
punkt 4

threshold”
ozon i luften (art.2.12)
över vilken en kortvarig exponering
förordning om miljökvalitetsnormer för

utgör en risk för människors hälsa i
utomhusluft

särskilt känsliga befolkningsgrupper

och då information skall ges

”margin of
96/62/EG, ramdirektivet för luft (art.
”toleransmarginal” = det procenttal
”toleransmarginal”, 3 § förordning om
punkt 4

tolerance”
2.8)
som gränsvärdet får överskridas med
miljökvalitetsnormer för utomhusluft

på vissa villkor (vilket specificeras i

olika artiklar)

1999/30/EG första dotterdirektivet om
som ovan
som ovan
punkt 4

svaveldioxid, kväveoxider, partiklar och

bly i luften (art 2.7)

2000/69/EG andra dotterdirektivet om
som ovan
som ovan
punkt 4

bensen och koloxid i luften (art. 3.1

och 4.1)

Bilaga 7

Miljöbalkens olika avgiftssystem

Typ av mål eller ärende
Reglering i
Systemets huvuddrag

FAPT*

tillåtlighetsprövning enligt
1 kap. 3 §
regeringen kan i ett enskilt ärende besluta att sökanden skall

17 kap. MB
7 kap. 11 12 §§
stå för statliga myndigheters kostnader

myndigheternas arbete timdebiteras med 800 kr/h

tillsyn över försvarets
1 kap. 4 §
ingen avgift för tillsyn som utövas av generalläkaren

verksamheter

prövning och tillsyn av miljö-
2 kap. samt
länsstyrelsen tillsynsmyndighet

farliga verksamheter på A och
bilaga
en årlig avgift enligt schablon baserad på bransch (se bilaga

B-listorna, samt övriga miljö-

till FAPT); avgiften avser både prövning och tillsyn och

farliga verksamheter med

inkluderar tillsyn enligt 14 kap.

tillstånd enligt kap. 6 § MB

kommunens miljönämnd tillsynsmyndighet

en årlig avgift enligt schablon baserad på bransch (se bilaga

till FAPT); avgiften avser enbart prövning

avgift till kommunen för tillsyn tillkommer enligt kommunens

taxa

prövning och tillsyn av
3 kap.
prövningsavgift

vattenverksamhet

engångsavgift vid ansökan baserad på främst

projektkostnaden eller projektets omfattning

tillsynsavgift

länsstyrelsens tillsyn timdebiteras med 800 kr/h

prövning och tillsyn av
4 kap.
länsstyrelsen tillsynsmyndighet

täktverksamhet

en årlig avgift för tillståndspliktiga täkter enligt schablon;

avgiften avser både prövning och tillsyn

länsstyrelsens tillsyn i andra fall debiteras med 800 kr/h

(400kr/h vid icke tillståndspliktig husbehovstäkt) enligt

bestämmelser i SNV:s föreskrifter (1999:5) om avgifter för

tillsyn av täkter

kommunens miljönämnd tillsynsmyndighet

en årlig avgift enligt schablon, 30 % lägre än om lst är

tillsynsmyndighet; avgiften avser prövning

avgift för tillsyn till kommunen tillkommer enligt kommunens

taxa

307

Bilaga 7 SOU 2005:59

Typ av mål eller ärende
Reglering i
Systemets huvuddrag

FAPT*

prövning och tillsyn enligt
5 kap.
rätten att föreskriva om avgifter har delegerats vidare till

13 kap. MB

ansvariga myndigheter

prövning och tillsyn enligt
6 kap.
avgift för tillstånd till import och överlåtelse

14 kap. MB

engångsavgift vid ansökan enligt avgiftsförordningen,

klassning i FAPT

övriga prövnings- och tillsynsavgifter

rätten att i olika avseenden föreskriva om avgifter har

delegerats till angivna centrala verk

prövning av vissa dispenser
7 kap.
vissa slag av dispenser och tillstånd (t.ex. strandskydds-

och tillstånd enligt 7 och 12

dispens, vilthägn)

kap. MB

engångsavgift vid ansökan enligt avgiftsförordningen,

klassning i FAPT

prövning och tillsyn enligt
7 kap.
rätten att i olika avseenden föreskriva om avgifter har

8 kap. MB

delegerats till angivna centrala verk

tillsyn och ärendehand-
7 kap.
länsstyrelsens arbete timdebiteras med 800 kr/h

läggning enligt 10 kap.

viss prövning enligt 15 kap.
7 kap.
avgift för tillstånd till transport av farligt avfall, av avfall

kontroll av transporter m.m.

engångsavgift vid ansökan enligt avgiftsförordningen,

klassning i FAPT

dispens enligt avfallsförordningen

länsstyrelsens arbete timdebiteras med 800 kr/h

prövning av tillträdesrätt
7 kap. 13 §
avgift enligt schablonbelopp i FAPT

28 kap.

övrig tillsyn av central
7 kap. 14 §
rätten att i olika avseenden föreskriva om avgifter har

tillsynsmyndighet

delegerats till angivna centrala verk; arbetet skall

timdebiteras med belopp verket bestämt

* FAPT = förordningen om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.

308

Bilaga 8

Beräkning av statens kostnader och intäkter för prövning och tillsyn av miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet och täkter

I denna bilaga redovisas data och beräkningar som ligger bakom uppgifterna i de tabeller som presenteras i kapitel 4 i betänkandets huvudtext.

Bilagans innehåll

1. Sammanställning av totala kostnader och intäkter detaljerade tabeller

1.1 Totala kostnader och intäkter 2002

1.2 Totala kostnader och intäkter 2003

2. Sammanställning av totala kostnader och intäkter diagram

2.1 Kostnader och avgiftsintäkter för prövning och tillsyn av miljöfarliga verksamheter samt tillsyn av vattenverksamheter

2.2 Kostnader och avgiftsintäkter för prövning av vattenverksamheter

2.3 Kostnader och avgiftsintäkter för prövning och tillsyn av täkter

3. Allmänt om underlaget och om beräkningsmetoderna

3.1 Kostnader och avgiftsintäkter för prövning och tillsyn av miljöfarliga verksamheter och täkter samt tillsyn av vattenverksamheter

3.2 Länsstyrelsernas kontoplan

4. Grunddata

4.1 Miljödomstolarna intäkter och lönekostnader

4.2 Länsstyrelserna intäkter och lönekostnader

4.3 Centrala verk lönekostnader

309

1 Sammanställning av totala kostnader och intäkter detaljerade tabeller

1.1 Totala kostnader och intäkter år 2002, miljoner kronor

Statens kostnader, Mkr

Statens intäkter via

avgifter, Mkr

Tillsyn

Summa

Prövning

kostnader per
Prövning
Tillsyn

Operativ tillsyn

Tillsynsvägledning

m.m. (anmälan)
verksamhetsslag

Miljöfarlig
MD
14,5

MD

MD

verksamhet
lst
62,4

81,4
lst
19,5

19,5

lst
33,2

141,4

40,5

(9 kap. MB)
verk
4,5

verk

verk
7,3

94,0

Vattenverk-
MD
21,8

MD

MD

sam het
lst
8,2*

35,4
lst
4,7

4,7

lst
5,4
6,0
46,1
7,9

(11 kap. MB)
verk
5,4

verk

verk
0,6

Täkter
MD

MD

MD

(12 kap. MB)
lst
18,3

18,6
lst
2,8

2,8

lst
1,6
2,2
23,6

11,4

verk
0,3

verk

verk
0,6

Summa

135,4

27,0

48,7

113,3

Summa

135,4

75,7

113,3

Summa

211,1

113,3

*varav markavvattning 1,9 Mkr.

1.2 Totala kostnader och intäkter år 2003, miljoner kronor

Statens kostnader, Mkr

Statens intäkter via

avgifter, Mrk

Tillsyn

Summa

Prövning

kostnader per
Prövning
Tillsyn

Operativ tillsyn

Tillsynsvägledning

m.m. (anmälan)
verksamhetsslag

Miljöfarlig
MD
14,9

MD

MD

verksamhet
lst
61,6

82,0
lst
24,2

24,2

lst
25,4

138,7

32,5

(9 kap. MB)
verk
5,5

verk

verk
7,1

94,8

Vattenverk-
MD
20,6

MD

MD

sam het
lst
7,8*

33,3
lst
5,8

5,8

lst
7,4
8,1
47,2
6,5

(11 kap. MB)
verk
4,9

verk

verk
0,7

Täkter
MD

MD

MD

(12 kap. MB)
lst
19,0

19,2
lst
3,4

3,4

lst
1,7
2,4
25,0

12,9

verk
0,2

verk

verk
0,7

Summa

134,5

33,4

43,0

114,2

Summa

134,5

76,4

114,2

Summa

210,9

114,2

*varav markavvattning 1,2 Mkr.

Bilaga 8
SOU 2005:59

2 Sammanställning av kostnader och intäkter diagram

I diagrammen nedan anges kostnader och intäkter som medelvärden för åren 2002 och 2003. Avgifterna för miljöfarlig verksamhet, prövning och tillsyn, samredovisas med avgifterna för vattenverksamhet, tillsyn (samt prövning markavvattning) och de avgifter och kostnader som gäller dessa områden redovisas alltså gemensamt. Avgifterna för vattenverksamhet som prövas av miljödomstolarna redovisas separat och har ett eget diagram. Täktavgifterna avser prövning och tillsyn av täkter.

I kostnadsstaplarna har i varje diagram med ett streck redovisats ett intervall som anger hur totalkostnaden skulle påverkas om faktorn för overheadkostnaderna skulle vara 1,4 eller 1,6 istället för 1,5 som vi antagits.

2.1 Kostnader och avgiftsintäkter för prövning och tillsyn av miljöfarliga verksamheter samt tillsyn av vattenverksamheter

180

160

8

140
6

6

10

120
13
tillsynsvägledning

anm., info, rådg., m.m. vv

år

5
avgiftsadm. mfv

per

100

info, rådgivn., mfv

kronor

22

anmälan, mfv

miljoner
80
2
tillsyn enl TU:s def. vv

tillsyn enl TU:s def., mfv

prövning vv (markavv.)

60

prövning mfv

94

40
82

20

0

kostnader
avgifter

1
2

312

SOU 2005:59
Bilaga 8

2.2 Kostnader och avgiftsintäkter för prövning av vattenverksamheter

miljoner kronor per år

35

30

25

20

15

10

5

0

33

7

kostnader
avgiftsintäkter

1
2

2.3 Kostnader och avgiftsintäkter för prövning och tillsyn av täkter

miljoner kronor

35

30

25

20

15

10

5

0

tillsyn prövning

5

19

12

kostnader
avgifter

1
2

313

Bilaga 8
SOU 2005:59

3 Allmänt om underlaget och om beräkningsmetoderna

I tabellsammanställningarna i avsnitt 1 ovan har de totala kostnaderna beräknats på samma sätt som i den prognos som Naturvårdsverket redovisade inför miljöbalkens ikraftträdande (SOU 1998:35, del 2). Det innebär att de grunddata om lönekostnader som erhållits från länsstyrelser och centrala verk (uppgifterna i avsnitten 3.2 och 3.3 nedan) har multiplicerats med följande faktorer:

Faktorns storlek
Faktorn avser att täcka

1,1
en förväntad underredovisning av tid för kompetensuppbyggnad,

interna möten m.m.

1,4
LKP, dvs. lönekostnadspåslag på grund av sociala avgifter m.m.

1,5
övergripande kostnader för lokaler, myndighetsgemensam personal,

administration m.m.

För att få den totala kostnaden vid länsstyrelser och centrala verk har lönekostnaderna alltså sammantaget multiplicerats med faktorn 2,31. När det gäller miljödomstolarna har Domstolsverket lämnat uppgifter om domstolarnas totala lönekostnader uppgifterna bygger alltså inte på tidsredovisningar och faktorn 1,1 har därför inte tillämpats. De kostnader Kammarkollegiet redovisat som icke ersatta rättegångskostnader har överhuvudtaget inte multiplicerats med någon faktor.

3.1 Kostnader och avgiftsintäkter för prövning och tillsyn av miljöfarliga verksamheter och täkter samt tillsyn av vattenverksamheter

Den schematiska tabellen nedan visar hur grunddata från avsnitt 4 har sammanställts till tabellerna i avsnitt 1. Exempelvis utgörs kostnaden för prövning av miljöfarlig verksamhet av kostnader för centrala verk (verk), miljödomstolar (MD) och länsstyrelser (lst). Länsstyrelsernas kostnader motsvarar då posterna 5510, 5511, 5512 och 5513 enligt länsstyrelsernas kontoplan. Kontoplanen redovisas i avsnitt 3.2. I tabellen anges också under vilken inkomsttitel avgifterna redovisas i statsbudgeten. De intäkter som länsstyrelserna tar in för prövning och tillsyn av miljöfarlig verksamhet samt tillsyn av vattenverksamhet redovisas gemensamt som miljöskyddsavgift.

314

SOU 2005:59 Bilaga 8

Statens kostnader

Statens intäkter via avgifter

Tillsyn

Prövning

Operativ

Tillsyns-
Prövning
Tillsyn

tillsyn

vägledning

verl

verk

MD

miljöfarlig
lst:

lst:

lst:
lst (miljöskyddsavgift)

verksamhet
5510

5553

5550

(9 kap. MB)
5511

5554

5551

5512

5555

5552

5513

5556

verk

verk

vattenverksamhet
MD

MD

lst:

lst:

lst:

(miljöskydds-

(11 kap. MB)
5310

5351

5350

avgift)

5311

5312*

verk

verk

täkter
MD

lst:

lst:

lst:
lst (täktavgift)

(12 kap. MB)

5410

5451

5411

5452

5450

*redovisas även separat.

3.2 Länsstyrelsernas kontoplan

53 Vattenverksamhet

531 Prövning av vattenverksamhet

5310 Tidigt samråd och beslut om betydande miljöpåverkan

5311 Tillståndsprövning i miljödomstolen

5312 Markavvattning

535 Tillsyn av vattenverksamhet

5350 Främjande och förebyggande operativ tillsyn

prövning av anmälan

information och rådgivning

avgift för tillsyn

5351 Inspektion och kontroll inom operativ tillsyn

kontroll av tillstånd

granskning av rapporter

förelägganden

miljösanktionsavgift

åtalsanmälan

539 Övriga ärenden inom vattenverksamhet

315

Bilaga 8
SOU 2005:59

54 Täkter, mineral- och torvfyndigheter

541 Prövning av täkter*

5410 Tidigt samråd och beslut om betydande miljöpåverkan

5411 Tillståndsprövning

545 Tillsyn av täkter

5450 Främjande och förebyggande operativ tillsyn

prövning av anmälan

information och rådgivning

årlig avgift

5451 Inspektion och kontroll inom operativ tillsyn

kontroll av tillstånd

granskning av rapporter

föreläggande

miljösanktionsavgift

åtalsanmälan

5452 Förordnande om tillståndsplikt (avser husbehovstäkt)

549 Övriga ärenden inom täkter, mineral och torvfyndigheter

*Endast prövning enligt miljöbalken; prövning enligt minerallagen och lagen om vissa torvfyndigheter redovisas inte här.

55 Miljöfarlig verksamhet

551 Prövning av miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken (inkl. tidigt samråd)

5510 Tidigt samråd och beslut om betydande miljöpåverkan

5511 Prövning vid miljöprövningsdelegationen

5512 Övrig prövning

5513 Talan i miljödomstol

555 Tillsyn av miljöfarlig verksamhet

5550 Anmälningsärenden (främjande och förebyggande operativ tillsyn)

5551 Avgifter för prövning och tillsyn av miljöfarlig verksamhet (främjande och förebyggande operativ tillsyn)

5552 Övrig främjande och förebyggande operativ tillsyn

information, rådgivning m.m., exklusive 5550 och 5551 5553 Egeninitierad tillsyn (inspektion och kontroll)

5554 Miljörapporter (inspektion och kontroll)

granskning

dataläggning av emissioner

5555 Miljösanktionsavgifter, åtalsanmälan (inspektion och kontroll)handläggning och uppföljning

5556 Övrig inspektion och kontroll inom operativ tillsyn

externt initierad inspektion och kontroll m.m. exklusive 5553, 5554 och 5555

559 Övriga ärenden inom miljöfarlig verksamhet

316

SOU 2005:59
Bilaga 8

4 Grunddata

4.1 Miljödomstolarna intäkter och lönekostnader

Domstolsverket har redovisat följande uppgifter om ansökningsavgifter för de fem miljödomstolarna. Avgifterna benämns som ansökningsavgifter i miljömål. Det motsvarar vad vi kallat prövningsavgifter för vattenmål, som är det enda slag av avgifter som administreras av miljödomstolarna.

Intäkter via avgifter för prövning av vattenverksamheter

År 2002
År 2003

Miljödomstolen i Stockholm
2 156 445 kr
1 282 897 kr

Miljödomstolen i Växjö
3 407 380 kr
1 645 450 kr

Miljödomstolen i Vänersborg
609 501 kr
1 341 358 kr

Miljödomstolen i Östersund
632 065 kr
832 919 kr

Miljödomstolen i Umeå
1 092 745 kr
1 424 648 kr

Summa
7 898 136 kr
6 527 272 kr

Domstolsverket har också redovisat uppgifter om lönekostnader vid miljödomstolarna. De redovisas som lönekostnaderna för miljödomstolarnas personal. I uppgiften ingår därmed inte lönekostnader för gemensam administrativ personal vid tingsrätterna.

I miljödomstolarnas arbete ingår både prövning av miljömål som första instans (vattenverksamhet, A-verksamheter av miljöfarlig verksamhet samt så kallade övriga mål) och överprövning av överklagade miljöbeslut från förvaltningsmyndigheter. För vår undersökning är vi enbart intresserade av den del av kostnaderna som kan hänföras till prövningen i första instans. Vi är då inte heller intresserade av ”övriga mål”; mål om skadeersättning och om utdömande av viten.

I Domstolsverkets rapport Erfarenheter av miljöbalksreformen, DV-rapport 2002:7, har arbetsfördelningen mellan förstainstansprövningar och överprövningar kartlagts. I rapporten konstateras att förstainstansmålen under den period som rapporten avser (år 1999 2001) utgjort ca en tredjedel av antalet inkomna mål och ärenden. Överklagningsmålen utgör i stort sett resterande två tredjedelar. Handläggningen av förstainstansmål kräver dock betydligt större arbetsinsatser. Baserat på en genomgång av inkomna mål och med en analys av deras komplexitet, har medelvärden för styckkostnaderna för förstainstansmål respektive överprövningsmål beräknats. Styckkostnaden för avgöranden i förstainstansmål

317

Bilaga 8
SOU 2005:59

beräknades då uppgå till 80 000 kr, medan styckkostnaden för överklagningsavgöranden beräknades till 35 000 kr. I dessa styckkostnader ingår förutom lönekostnader även kostnader för lokaler, förvaltning, Domstolsverkets arbete m.m.

Enligt Domstolsverkets statistik var förhållandet mellan antalet överklagningsmål och antalet förstainstansmål följande under 2002 och 2003.

År 2002
År 2003

Miljödomstol
Avgöranden som
Avgöranden av
Avgöranden som
Avgöranden av

första instans

överklaganden
första instans
överklaganden

Stockholm
114

281
115
411

Växjö
246

330
118
391

Vänersborg
132

201
186
246

Östersund
51

111
50
95

Umeå
48

72
96
89

Summa
591

995
565
1 232

Avgöranden totalt

1 586
1 797

Andel av årets
37 %

63 %
31 %
69 %

avgöranden

Med samma förhållande mellan styckkostnaderna för överklagningsmål och förstainstansmål som enligt Domstolsverkets rapport, skulle 57 % av kostnaderna för år 2002 och 51 % av kostnaderna för år 2003 hänföras till förstainstansprövningarna.

De uppgifter vi fått om lönekostnader samt beräknade kostnader för förstainstansprövningen framgår av följande tabell.

År 2002
År 2003

Lönekostnader för miljödomstolarna totalt
40 622 713 kr
43 661 094 kr

Kostnader för förstainstansprövningar
21 530 037 kr
23 140 379 kr

Det skulle också vara av intresse att veta hur stor andel av kostnaderna för förstainstansprövningen som hänför sig till mål om miljöfarligverksamhet respektive vattenverksamhet. De förstainstansmål som gäller ersättning för skador m.m. eller utdömande av viten, dvs. ”övriga mål” är inte av intresse för denna utredning och deras del av kostnaderna skall räknas bort. Antalet avgöranden av olika slag vid de fem miljödomstolarna var under åren 2002 och 2003 följande.

318

SOU 2005:59 Bilaga 8

År 2002

År 2003

mfv
vv
övriga
mfv
vv
övriga

Miljödomstolen i Stockholm
19
73
22
16
70
29

Miljödomstolen i Växjö
31
180
35
23
49
46

Miljödomstolen i Vänersborg
29
71
32
26
111
49

Miljödomstolen i Östersund
4
41
6
6
35
9

Miljödomstolen i Umeå
6
37
5
12
76
8

Summa
89
402
100
83
341
141

Miljödomstolarna har sammantaget uppskattat att målen om miljöfarlig verksamhet i genomsnitt är tre gånger så resurskrävande som målen om vattenverksamhet. När det gäller gruppen ”övriga mål” utgörs den enligt uppgifter från en domstol till drygt hälften av vitesmål och till knappt hälften av mål om skadeersättning m.m. Ett vitesmål motsvarar resursmässigt ett överklagningsmål, medan ett mål om ersättning nästan motsvarar ett mål om miljöfarlig verksamhet.

Sammantaget kan kostnaderna för förstainstansprövningen uppskattas fördela sig på de tre måltyperna på följande sätt.

År 2002
År 2003

Miljöfarlig verksamhet
6,9
7,1

Vattenverksamhet
10,4
9,8

Övriga mål
4,2
6,2

Summa
21,5
23,1

319

Bilaga 8
SOU 2005:59

4.2 Länsstyrelserna intäkter och lönekostnader

Flera länsstyrelser har kommenterat avgiftsintäkterna som gäller tillsyn för vattenverksamheter. De tas inte ut eller tas ut i liten omfattning. Vid vissa länsstyrelser tas intäkterna från tillståndsprövning av markavvattning upp under annan inkomsttitel rutinerna kan vara olika mellan olika länsstyrelser.

För någon länsstyrelse ingår arbetet med yttranden i ärenden som överklagats till miljödomstolar och Miljööverdomstolen i kostnadsuppgifterna. Detta har i tabellerna nedan kompenserats genom ett avdrag på 5 %. Någon annan länsstyrelse har redovisat uppgifter som inkluderat myndighetsövergripande kostnader med ca 24 %. I tabellerna har dessa kostnader tagits bort.

Intäkter via avgifter

År 2002

År 2003

Miljöskyddsavgift

Täktavgift
Miljöskyddsavgift

Täktavgift

2537

2439
2537

2539

Blekinge län
2 597 000

262 000
2 627 000

289 000

Dalarnas län
3 459 395

616 385
3 448 937

511 656

Gotlands län
465 100

155 725
617 400

168 000

Gävleborgs län
4 376 631

809 530
4 153 875

534 159

Hallands län
2 863 400

326 112
2 682 136

303 960

Jämtlands län
1 668 770

362 186
1 666 720

629 497

Jönköpings län
5 620 097

724 953
5 310 550

812 182

Kalmar län
3 911 200

363 824
3 846 588

401 025

Kronobergs län
2 737 000

464 900
2 755 820

400 467

Norrbottens län
3 176 000

758 000
3 248 000

962 000

Skåne län
13 090 000

911 000
13 037 000

1 222 000

Stockholms län
5 514 256

639 934
5 861 420

725 315

Södermanlands län
2 743 000

268 000
2 571 000

196 000

Uppsala län
2 118 200

405 000
1 983 500

334 200

Värmlands län
4 761 277

341 313
4 754 350

470 904

Västerbottens län
3 184 733

796 019
4 367 158

1 315 348

Västernorrlands län
4 209 575

703 290
4 127 031

932 342

Västmanlands län
2 586 790

335 851
2 585 523

267 154

Västra Götalands län
16 213 248

933 401
16 421 761

890 030

Örebro län
3 610 200

475 100
3 722 300

823 500

Östergötlands län
5 138 000

791 000
5 033 000

712 000

Summa
94 038 000

11 436 000
94 813 000

12 896 00

320

SOU 2005:59 Bilaga 8

Lönekostnader år 2002, vattenverksamhet

Prövning

Tillsyn
Övriga

ärenden

531

535

539

5310
5311
5312
5350

5351

Blekinge län
6 450
28 000
5 400
30 300

Dalarnas län
38 985

14 437
31 109

5 271
13 354

Gotlands län
5 517
5 561
9 532
265

16 062
1 663

Gävleborgs län
87 948
51 590
16 110
277 944

15 531
7 300

Hallands län
6 494
24 571
36 564
146 399

26 816
20 739

Jämtlands län
49 031
86 424
30 180
69 538

44 183
17 556

Jönköpings län
55 000
110 000
115 000
59 000

275 000
1 000

Kalmar län
22 026
21 039
3 491
65 774

23 937
9 415

Kronobergs län
4 667
4 803
96 269
14 033

107 074

Norrbottens län
204 000
179 000
42 000
156 000

265 000

Skåne län
300 000
63 000
30 000
248 000

113 000
9 000

Stockholms län

288 000

Södermanlands län

27 633

Uppsala län
32 100
276 400
23 600
46 500

40 200
72 200

Värmlands län
50 400
42 700
40 950
10 850

449 050

Västerbottens län
104 378
85 213
25 136
66 818

58 680
9 139

Västernorrlands län
82 580
61 518
13 844
63 711

33 299
5 434

Västmanlands län
7 114
0
690
6 831

4 537
22 852

Västra Götalands län
70 000
113 500
139 200
552 600

42 600
67 900

Örebro län
3 600
1 600
27 500
314 300

249 300
22 500

Östergötlands län
27 000
36 000
20 000
34 000

103 000
1 000

Summa
1 157 000
1 192 000
690 000
2 194 000

1 900 000
281 000

(exkl. Stockholm)

Summa

3 327 000

2 194 000

1 900 000
281 000

(inkl. Stockholm)

Med ”övriga ärenden”

3 555 000
2 344 000

2 030 000

fördelade proportionellt

*varav 779 000 för markavvattning.

321

Bilaga 8 SOU 2005:59

Lönekostnader år 2002, täkter

Prövning

Tillsyn
Övriga

ärenden

541

545

549

5410
5411
5450
5451

5452

Blekinge län
5 100
33 450
45 600

Dalarnas län
85 561
152 076
49 259
56 267

24 150

Gotlands län
18 307
82 069
3 435
16 660

17 783

Gävleborgs län
48 852
224 721
11 382
48 202

0
1 745

Hallands län
63 855
327 836
31 925
38 775

0
58 641

Jämtlands län
68 917
584 434
25 701
73 518

0
60 582

Jönköpings län
61 000
247 000
12 000
90 000

1 000
106 000

Kalmar län
63 192
232 663
13 674
37 463

0
64 878

Kronobergs län
97 672
146 508
8 953
101 068

0
107 986

Norrbottens län
67 000
565 000
40 000
148 000

Skåne län
115 000
573 000
7 000
56 000

0
7 000

Stockholms län
810 000

285 000

Södermanlands län
268 498

Uppsala län
21 700
36 800
8 600
8 300

15 000

Värmlands län
59 500
244 300
56 000
55 300

51 800

Västerbottens län
128 353
234 852
8 939
43 859

303
8 132

Västernorrlands län
99 519
212 376
64 395
49 400

168
51 287

Västmanlands län
24 092
266 270
52 001
27 092

0
8 249

Västra Götalands län
103 400
752 900
57 600
30 700

9 446

Örebro län
68 700
152 300
19 000
4 400

2 600
8 500

Östergötlands län
34 000
246 000
36 000
55 000

38 000

Summa

(exkl. Stockholm,
1 234 000
5 102 000
551 000
940 000

4 000
639 000

Södermanland)

Summa

(inkl. Stockholm,

7 414 000
656 000

1 124 000
639 000

Södermanland,

proportionellt fördelade)

Med ”övriga ärenden”

7 929 000
701 000

1 202 000

fördelade proportionellt

322

Lönekostnader år 2003, miljöfarlig verksamhet

Prövning

Tillsyn

Övriga

ärenden

551

555

559

5510
5511

5512
5513
5550

5551

5552

5553

5554

5555

5556

Blekinge län
140 000
565 920

22 080
48 320
67 680

36 480

24 320

141 280

84 000

39 520

99 200
320

Dalarnas län
104 953
423 316

12 352
94 821
123 296

39 955

121 424

159 396

91 484

12 757

237 522
53 980

Gotlands län
32 382
345 398

11 105
10 157

6 452

2 960

6 028

6 654

7 272
7 271

Gävleborgs län
123 066
530 713

28 565
429 056
198 310

58 942

564 943

264 059

123 371

23 020

75 793
329 730

Hallands län
166 965
793 478

11 494
207 023
35 159

49 061

118 601

45 203

32 771

8 173

12 553
36 143

Jämtlands län
66 237
451 154

918
33 216
104 638

11 387

173 710

45 506

82 801

113 698

4 345
1 496

Jönköpings län
131 000
875 000

2 000
154 000
169 000

37 000

45 000

128 000

5 000

43 000

470 000
149 000

Kalmar län
258 986
893 892

25 763
21 117
151 129

73 358

318 981

71 704

53 716

13 160

64 758
69 989

Kronobergs län
98 353
449 285

2 479
57 028
56 615

22 117

0

279 572

106 288

19 638

44 119
44 631

Norrbottens län
211 000
442 000

54 000
130 000
75 000

23 428

54 000

125 000

100 000

2 000

7 000
53 000

Skåne län
325 000
3 114 000

101 000
243 000
587 000

122 000

703 000

307 000

330 000

2 000

501 000
214 000

Stockholms län

3 578 000

3 930 000

141 000

Södermanlands län

1 750 617

683 436

4 368

Uppsala län
80 800

12 200

40 800

22 200

43 700

46 000

48 100

15 000

51 900
190 700

229 000

43 600

Värmlands län
103 600
750 400

5 600
257 250
148 400

53 200

707 700

73 850

79 100

23 300

68 600
70 700

Västerbottens län
131 830
297 919

21 682
111 193
158 793

164 500

76 181

104 343

40 255

16 434

88 736
105 355

Västernorrlands län
125 017
547 798

100 694
143 834
209 676

32 294

129 595

4 472

62 531

9 271

42 102
9 177

Västmanlands l än
37 266
532 780

4 420
21 694
43 607

82 468

87 559

63 680

28 570

11 260

16 515
34 519

Västra Götalands län
210 300
1 968 200

9 700
273 800
527 100

88 100

604 300

348 200

404 600

34 200

465 700
113 000

Örebro län
121 200
681 000

4 900
52 300
119 000

23 500

153 300

144 300

93 500

14 500

137 400
150 900

Östergötlands län
151 000
946 000

6 000
132 000
260 000

43 000

222 000

361 000

116 000

30 000

397 000
27 000

Summa
2 619 000
14 837 000

426 000
2 464 000
3 085 000

989 000

4 152 000

2 719 000

1 889 000

431 000

2 791 000
1 661 000

(exkl. Stockholm,

Södermanland)

Summa

(inkl. Stockholm,

25 675 000

10 589 000

10 080 000
1 802 000

Södermanland,

proportionellt fördelade)

Med ”övriga ärenden”

26 673 000

11 001 000

10 472 000

fördelade proportionellt

Bilaga 8 SOU 2005:59

Lönekostnader år 2003, vattenverksamhet

Prövning

Tillsyn
Övriga

ärenden

531

535

539

5310

5311

5312
5350

5351

Blekinge län
13 280

33 760

6 560

28 960
6 880

Dalarnas län
18 285

23 609

32 326
71 016

8 903
2 235

Gotlands län
2 425

1 659

11 439
564

16 272
1 410

Gävleborgs län
56 849

58 256

3 128
317 365

25 573
26 642

Hallands län
8 841

20 404

16 771
151 298

144 552
14 405

Jämtlands län
103 981

100 164

21 496
113 087

66 522
5 686

Jönköpings län
48 000

101 000

42 000
94 000

171 000
5 000

Kalmar län
33 757

34 231

34 912
83 935

40 492
20 724

Kronobergs län
20 348

38 961

68 500
48 416

37 159
9 240

Norrbottens län
316 000

268 000

38 000
178 000

185 000
1 000

Skåne län
285 000

67 000

17 000
350 000

78 000
5 000

Stockholms län

400 000

1 219 000
21 000

Södermanlands län

119 387

Uppsala län
27 600

17 900

4 900
60 200

31 100
40 500

Värmlands län
23 450

53 900

25 550
4 200

311 150
27 300

Västerbottens län
143 553

109 973

8 336
56 068

37 648
12 084

Västernorrlands län
98 788

58 998

7 248
73 919

54 666
1 313

Västmanlands län
18 533

0

744
9 689

4 962
30 011

Västra Götalands län
51 300

127 400

79 900
689 900

166 900
37 200

Örebro län
26 700

9 400

13 700
100 400

218 000
15 000

Östergötlands län
14 000

4 000

10 000
21 000

153 000
1 000

Summa
1 310 000

1 129 000

436 000
2 429 000

1 900 000
275 000

(exkl. Stockholm)

Summa

3 275 000

3 113 000

2 435 000
296 000

(inkl. Stockholm)

Med ”övriga ärenden”

3 385 000*

3 217 000

2 517 000

fördelade proportionellt

*varav 513 000 kr för markavvattning.

324

SOU 2005:59 Bilaga 8

Lönekostnader år 2003, täkter

Prövning

Tillsyn

Övriga

ärenden

541

545

549

5410

5411
5450
5451
5452

Blekinge län
27 680

104 480
42 720
10 080

Dalarnas län
105 243

230 856
55 510
83 306

23 839

Gotlands län
34 817

85 268
22 783
35 064

13 914

Gävleborgs län
32 024

261 231
5 489
60 239
0
28 815

Hallands län
58 073

477 667
39 654
45 659
0
59 895

Jämtlands län
115 884

573 092
2 024
45 147
0
17 310

Jönköpings län
48 000

201 000
33 000
57 000
0
30 000

Kalmar län
51 901

230 606
758
33 417
0
62 451

Kronobergs län
121 578

268 778
28 994
96 254
3 554
36 035

Norrbottens län
213 000

266 000
39 814
195 000

Skåne län
43 000

720 000
3 000
34 000
2 000
5 000

Stockholms län
825 000

215 000

4 700

Södermanlands län
331 494

22 530

Uppsala län
30 100

135 300
26 700
21 900

95 400

Värmlands län
63 000

164 500
49 700
42 350

80 500

Västerbottens län
72 578

288 623
5 274
158 794
0
65 749

Västernorrlands län
95 020

212 030
58 056
34 978
0
114 380

Västmanlands län
29 983

228 723
68 089
38 056
0
7 597

Västra Götalands län
56 600

359 300
55 700
123 100

4 200

Örebro län
31 900

280 700
28 200
84 300
1 400
13 400

Östergötlands län
35 000

192 000
56 000
35 000

17 000

Summa

(exkl. Stockholm,
1 265 000

5 280 000
622 000
1 233 000
7 000
675 000

Södermanland)

Summa

(inkl. Stockholm,

7 701 000
701 000

1 398 000
680 000

Södermanland,

proportionellt fördelade)

Med ”övriga ärenden”

8 235 000
750 000

1 495 000

fördelade proportionellt

325

Lönekostnader år 2002, miljöfarlig verksamhet

Prövning

Tillsyn

Övriga

ärenden

551

555

559

5510
5511

5512
5513
5550
5551

5552
5553

5554

5555

5556

Blekinge län
94 800
486 150

25 200
28 200
18 750
40 650

57 450

152 100

14 400

174 600

Dalarnas län
129 791
321 634

23 651
19 596
268 538
165 352

93 594
56 610

31 695

0

264 931
74 093

Gotlands län
53 711
395 040

5 631
11 273
12 780
20 544

15 124
5 395

4 768

9 237
13 447

Gävleborgs län
162 689
477 825

27 859
177 555
440 053
224 075

401 509
94 435

37 237

10 121

62 563
43 117

Hallands län
222 380
994 738

12 808
143 324
67 807
29 081

34 909
66 078

8 455

7 285

108 860
62 202

Jämtlands län
77 351
371 251

12 315
28 692
193 450
97 536

107 844
84 651

23 450

2 096

189 754
2 109

Jönköpings län
110 000
748 000

6 000
216 000
78 000
237 000

231 000
11 000

29 000

55 000

167 000
142 000

Kalmar län
229 905
848 024

4 576
6 002
100 851
238 686

25 527
75 076

38 662

18 023

44 110
29 659

Kronobergs län
102 302
444 716

21 401
6 750
52 485
19 127

0
262 535

95 725

7 115

40 384
0

Norrbottens län
125 000
488 000

40 000
274 000
57 000

2 097 000

Skåne län
2 321 000
2 918 000

98 000
183 000
490 000
525 000

50 000

156 000

540 000
209 000

38 000

555 000

Stockholms län

4 300 000

3 150 000

Södermanlands län

1 724 162

534 816

16 000

21 838

Uppsala län
60 300
184 000

11 800
31 400
55 600

36 900

38 700
70 800

20 400

10 300

127 700
95 500

Värmlands län
78 750
1 007 300

5 950
227 150
602 700

221 900

163 800
239 050

40 250

44 800

187 950
80 500

Västerbottens län
76 112
244 689

44 536
87 306
101 023

89 097

33 895
146 153

18 015

15 517

91 199
161 809

Västernorrlands län
129 913
357 812

18 281
56 866
188 983

157 395

23 775
99 366

41 817

7 456

49 298
10 211

Västmanlands l än
57 828
303 653

23 831
35 757
64 280

65 125

87 287
61 516

21 626

11 527

69 666
58 317

Västra Götalands län
117 700
2 149 700

4 000
496 900
1 053 300

250 900

137 000
463 300

166 900

73 800

356 200
222 100

Örebro län
84 300
414 900

3 300
124 800
526 900

69 600

302 600
80 400

16 700

38 500

13 900
101 300

Östergötlands län
210 000
844 000

6 000
223 000
827 000

218 000

184 000
76 000

22 000

44 000

229 000
7 000

Summa

(exkl. Stockholm,
4 319 000
13 511 000

355 000
2 103 000
5 143 000

2 706 000

2 478 000
2 101 000

816 000

398 000

2 741 000
1 259 000

Södermanland,

Norrbotten)

Summa

(inkl. Stockholm,

Södermanland,

26 312 000

14 008 000

8 214 000
1 259 000

Norrbotten,

proportionellt fördelade)

Med ”övriga ärenden”

26 994 000

14 371 000

8 427 000

fördelade proportionellt

SOU 2005:59
Bilaga 8

4.3 Centrala verk lönekostnader

År 2002

Miljöfarlig verksamhet
Vattenverksamhet
Täkter

Medverkan
Tillsyns-
Medverkan
Tillsyns-
Medverkan
Tillsyns-

vid
vägledning
vid
vägledning
vid
vägledning

prövning

prövning

prövning

Naturvårdsverket
880 000
2 060 000

400 000

230 000

110 000

270 000

Kammarkollegiet

2 458 000*

Fiskeriverket
444 000

666 000

Jordbruksverket

21 000

25 000

Räddningsverket
634 000

15 000

Socialstyrelsen

1 100 000

SGU

30 000

1 500

Summa
1 958 000
3 181 000

3 539 000

255 000

140 000

271 000

*varav 2 096 000 kr utgör icke ersatta rättegångskostnader (oftast konsultkostnader) i ompröv-

ningsmål.

År 2003

Miljöfarlig verksamhet
Vattenverksamhet
Täkter

Medverkan
Tillsyns-
Medverkan
Tillsyns-
Medverkan
Tillsyns-

vid
vägledning
vid
vägledning
vid
vägledning

prövning

prövning

prövning

Naturvårdsverket
1 260 000
2 080 000

440 000

280 000

90 000

320 000

Kammarkollegiet

1 675 000*

Fiskeriverket
505 000

757 000

Jordbruksverket

37 000

25 000

Räddningsverket
616 000

16 000

Socialstyrelsen

950 000

SGU

15 000

750

Summa
2 381 000
3 067 000

2 888 000

305 000

105 000

320 750

*varav 1 317 000 kr utgör icke ersatta rättegångskostnader (oftast konsultkostnader) i omprövningsmål.

327

Statens offentliga utredningar 2005

Kronologisk förteckning

1. Radio och TV i allmänhetens tjänst. Riktlinjer för en ny tillståndsperiod. Ku.

2. Radio och TV i allmänhetens tjänst. Finansiering och skatter.

Ku.

3. Sveriges tillträde till 1995 års Unidroitkonvention om stulna eller olagligt utförda kulturföremål. Ku.

4. Liberalisering, regler och marknader. + Bilagor. N.

5. Postmarknad i förändring. N.

6. Säkert inlåst?

En granskning av rymningarna från Kumla, Hall, Norrtälje och Mariefred 2004. Ju.

7. Försvarsfastigheter – information till riksdagen och effektiv lokalförsörjning. Fi.

8. Behov av rörlig ledningsstödsresurs. Fö.

9. KRUT

Reformerat regelverk för handel med försvarsmateriel. UD.

10. Handla för bättre klimat.

Från införande till utförande. M.

11. Välfärdsverksamhet för sjömän. N.

12. Bokpriskommissionens slutrapport. Det skall vara billigt att köpa böcker och tidskrifter. U.

13. Lördagsdistribution av dagstidningar. U.

14. Effektivare handläggning av anknytningsärenden. UD.

15. Familjeåterförening och fri rörlighet för tredjelandsmedborgare. UD.

16. Reformerat system för insättningsgarantin. Fi.

17. Vem får jaga och fiska?

Rätt till jakt och fiske i lappmarkerna och på renbetesfjällen. Jo.

18. Prospektansvar. Fi.

19. Beskattningen vid omstruktureringar enligt fusionsdirektivet. Fi.

20. Konsumentskydd vid modemkapning. Ju.

21. Vinstandelar. Fi.

22. Nya upphandlingsregler. Fi.

23. en BRASkatt? – beskattning av avfall som förbränns. Fi.

24. Arbetslivsinriktad rehabilitering. Framtida organisation för Arbetslivstjänster och Samhall Resurs AB. N.

25. Gränslös utmaning – alkoholpolitik i ny tid. S.

26. Mobil med bil. Ett nytt synsätt på bilstöd och färdtjänst. + Bilaga, lättläst och Daisy. S.

27. Den svenska fiskerikontrollen – en utvärdering. Jo.

28. Dubbel bosättning för ökad rörlighet. Fi.

29. Storstad i rörelse.

Kunskapsöversikt över utvärderingar av storstadspolitikens lokala utvecklingsavtal. Ju.

30. Lagen om byggfelsförsäkring. En utvärdering. M.

31. Stödet till utbildningsvetenskaplig forskning. U.

32. Regeringens stabsmyndigheter. Fi.

33. Fjärrvärme och kraftvärme i framtiden. M.

34. Socialtjänsten och den fria rörligheten. S.

35. Krav på kassaregister Effektivare utredning av ekobrott. Fi.

36. På väg mot ... En hållbar landsbygdsutveckling. Jo.

37. Tolkutbildning – nya former för nya krav. U.

38. Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar m.m. Ju.

39. Skog till nytta för alla? N.

40. Rätten till mitt språk Förstärkt minoritetsskydd. Ju.

41. Bortom Vi och Dom. Teoretiska reflektioner om makt,

integration och strukturell diskriminering. Ju.

42. Säker information. Förslag till informationssäkerhetspolitik. Fö.

43. Vårdnad – Boende – Umgänge Barnets bästa, föräldrars ansvar. Del A + B. Ju.

44. Smiley: Hygien och redlighet i livsmedelshanteringen. Jo.

45. Säkra förare på moped, snöskoter och terränghjuling. N.

46. Bättre arbetslivsinriktad rehabilitering. En fusion mellan Arbetslivstjänster och Samhall Resurs AB. N.

47. Kärnavfall – barriärerna, biosfären och samhället. M.

48. Ett utvecklat resurstilldelningssystem för högskolans grundutbildning. U.

49. Unionsmedborgares rörlighet inom EU. UD.

50. Arbetskraftsinvandring till Sverige

– befolkningsutveckling, arbetsmarknad i förändring, internationell utblick. N.

51. Bilen, Biffen, Bostaden. Hållbara laster

– smartare konsumtion. Jo.

52. Avgiftsfinansierad livsmedels-, djurskydds- och foderkontroll – för en högre och jämnare kvalitet. Jo.

53. Beskattning när tillgångar värderas till verkligt värde. Fi.

54. Framtidens kriminalvård. Del 1+2. Ju.

55. Bättre inomhusmiljö. M.

56. Det blågula glashuset.

– strukturell diskriminering i Sverige. Ju.

57. Enhetlig eller differentierad mervärdesskatt? + Bilagedel. Fi.

58. Ny reglering av offentliga uppköpserbjudanden. Ju.

59. Miljöbalken; miljökvalitetsnormer, miljöorganisationerna i miljöprocessen och avgifter. M.

Statens offentliga utredningar 2005

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Säkert inlåst?

En granskning av rymningarna från Kumla, Hall, Norrtälje och Mariefred 2004. [6]

Konsumentskydd vid modemkapning. [20] Storstad i rörelse.

Kunskapsöversikt över utvärderingar av storstadspolitikens lokala utvecklingsavtal. [29]

Tillgång till elektronisk kommunikation i brottsutredningar m.m. [38]

Rätten till mitt språk

Förstärkt minoritetsskydd. [40] Bortom Vi och Dom.

Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering. [41]

Vårdnad – Boende – Umgänge. Barnets bästa, föräldrars ansvar.

Del A + B. [43]

Framtidens kriminalvård. Del 1+2. [54] Det blågula glashuset.

– strukturell diskriminering i Sverige. [56] Ny reglering av offentliga uppköps-

erbjudanden. [58]

Utrikesdepartementet

KRUT

Reformerat regelverk för handel med försvarsmateriel.[9]

Effektivare handläggning av anknytningsärenden. [14]

Familjeåterförening och fri rörlighet för tredjelandsmedborgare. [15]

Unionsmedborgares rörlighet inom EU. [49]

Försvarsdepartementet

Behov av rörlig ledningsstödsresurs. [8]

Säker information. Förslag till informationssäkerhetspolitik. [42]

Socialdepartementet

Gränslös utmaning – alkoholpolitik i ny tid. [25]

Mobil med bil. Ett nytt synsätt på bilstöd och färdtjänst. + Bilaga, lättläst och Daisy. [26]

Socialtjänsten och den fria rörligheten. [34]

Finansdepartementet

Försvarsfastigheter – information till riksdagen och effektiv lokalförsörjning. [7]

Reformerat system för insättningsgarantin. [16]

Prospektansvar. [18]

Beskattningen vid omstruktureringar enligt fusionsdirektivet. [19]

Vinstandelar. [21]

Nya upphandlingsregler. [22]

en BRASkatt? – beskattning av avfall som förbränns. [23]

Dubbel bosättning för ökad rörlighet. [28] Regeringens stabsmyndigheter. [32]

Krav på kassaregister Effektivare utredning av ekobrott. [35]

Beskattning när tillgångar värderas till verkligt värde. [53]

Enhetlig eller differentierad mervärdesskatt? + Bilagedel. [57]

Utbildnings- och kulturdepartementet

Radio och TV i allmänhetens tjänst. Riktlinjer för en ny tillståndsperiod. [1]

Radio och TV i allmänhetens tjänst. Finansiering och skatter. [2]

Sveriges tillträde till 1995 års Unidroitkonvention om stulna eller olagligt utförda kulturföremål. [3]

Bokpriskommissionens slutrapport.

Det skall vara billigt att köpa böcker och tidskrifter. [12]

Lördagsdistribution av dagstidningar. [13] Stödet till utbildningsvetenskaplig

forskning. [31]

Tolkutbildning – nya former för nya krav. [37]

Ett utvecklat resurstilldelningssystem för högskolans grundutbildning. [48]

Jordbruksdepartementet

Vem får jaga och fiska?

Rätt till jakt och fiske i lappmarkerna och på renbetesfjällen. [17]

Den svenska fiskerikontrollen – en utvärdering. [27]

På väg mot ... En hållbar landsbygdsutveckling. [36]

Smiley: Hygien och redlighet i livsmedelshanteringen. [44]

Bilen, Biffen, Bostaden. Hållbara laster

– smartare konsumtion. [51]

Avgiftsfinansierad livsmedels-, djurskydds- och foderkontroll – för en högre och jämnare kvalitet. [52]

Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet

Handla för bättre klimat.

Från införande till utförande. [10]

Lagen om byggfelsförsäkring. En utvärdering. [30]

Fjärrvärme och kraftvärme i framtiden. [33]

Kärnavfall – barriärerna, biosfären och samhället. [47]

Bättre inomhusmiljö. [55]

Miljöbalken; miljökvalitetsnormer, miljöorganisationerna i miljöprocessen och avgifter. [59]

Näringsdepartementet

Liberalisering, regler och marknader. [4] Postmarknad i förändring. [5] Välfärdsverksamhet för sjömän. [11] Arbetslivsinriktad rehabilitering.

Framtida organisation för Arbetslivstjänster och Samhall Resurs AB. [24]

Skog till nytta för alla? [39]

Säkra förare på moped, snöskoter och terränghjuling. [45]

Bättre arbetslivsinriktad rehabilitering. En fusion mellan Arbetslivstjänster och Samhall Resurs AB. [46]

Arbetskraftsinvandring till Sverige

– befolkningsutveckling, arbetsmarknad i förändring, internationell utblick. [50]