SOU 2007:61

Deluppföljning 2

av den kommunalekonomiska utjämningen

– med förslag till förändringar i kostnadsutjämningen

Slutbetänkande

av 2005 års uppföljning av utjämningssystemet

Stockholm 2007

SOU 2007:61

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003.

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice

Tryckt av Edita Sverige AB

Stockholm 2007

ISBN 978-91-38-22795-4

ISSN 0375-250X

Till statsrådet Mats Odell

Regeringen beslutade den 3 mars 2005 att tillkalla en särskild utre- dare med uppdrag att löpande följa upp det system för kommunal- ekonomisk utjämning som infördes den 1 januari 2005 (Dir. 2005:26). Utredningen har antagit namnet 2005 års uppföljning av utjämningssystemet (Fi 2005:02).

Till utredare förordnades fr.o.m. den 29 mars 2005 f.d. verkstäl- lande direktören Ulf Wetterberg.

Som sakkunniga förordnades fr.o.m. den 27 maj 2005 ekonomen Henrik Berggren, ekonomen, numera departementssekreteraren Pontus Johansson, departementssekreteraren Hans Nyström, ämnes- rådet Lennart Tingvall och fr.o.m. den 5 september 2005 ekonomen Niclas Johansson.

Som experter förordnades fr.o.m. den 27 maj 2005 departements- sekreteraren Uta Bertram, kanslirådet Ingela Englund, departements- sekreteraren Annika Hägg, statistikern Tomas Johansson och departe- mentssekreteraren Henrik Tiselius.

I sekretariatet har ingått Ulf Andersson som huvudsekreterare fr.o.m. den 1 maj 2005 och som sekreterare Joakim Feldt fr.o.m. den 9 augusti 2005 och Pia Fagerström fr.o.m. den 1 mars 2007. Eva Gatsinzi har varit utredningens assistent.

Hösten 2006 överlämnade utredningen i enlighet med direktiven delbetänkandet Deluppföljning av den kommunalekonomiska ut- jämningen – med förslag om organisation samt löne- och bygg- kostnadsutjämning (SOU 2006:84). Efter remissbehandling tog regeringen i 2007 års ekonomiska vårproposition ställning till för- slagen i delbetänkandet. Riksdagen beslutade i juni 2007 i enlighet med regeringens förslag. De därigenom beslutade förändringarna genomförs från 2008.

Jag får härmed överlämna slutbetänkandet Deluppföljning 2 av den kommunalekonomiska utjämningen – med förslag till föränd- ringar i kostnadsutjämningen.

Utredningens arbete är därmed avslutat.

Stockholm i september 2007

Ulf Wetterberg

/Ulf Andersson

Joakim Feldt

Pia Fagerström

Innehåll

Sammanfattning ................................................................

11

Författningsförslag .............................................................

21

1

Utredningens uppdrag och betänkandets uppläggning....

23

1.1

Varför utjämning?....................................................................

23

1.2

Utredningens uppdrag och genomförande ............................

24

1.3 Förslagen i delbetänkandet samt statsmakternas beslut

med anledning av dessa förslag ...............................................

25

1.4

Slutbetänkandets innehåll samt arbetets genomförande .......

29

2

Den kommunalekonomiska utjämningen − en

beskrivning................................................................

33

2.1

Kort historik.............................................................................

33

2.2

Den kommunalekonomiska utjämningens fem delar ............

35

2.3 Något om den kommunalekonomiska utjämningens

samlade utfall år 2007...............................................................

40

3

Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg .....................

45

3.1

Kort om nuvarande delmodells utformning...........................

45

3.2

Utvecklingen inom förskolan och skolbarnsomsorgen.........

46

3.3

Mitt förslag till uppdatering och förändring ..........................

50

3.4

Resultatet av mitt förslag.........................................................

53

5

Innehåll

SOU 2007:61

4

Förskoleklass och grundskola

.......................................55

4.1 Kort om nuvarande delmodells utformning och

utredningens arbete..................................................................

55

4.2

Mitt förslag till uppdatering och förändring ..........................

58

4.3

Resultatet av mitt förslag .........................................................

60

5

Gymnasieskola ...........................................................

63

5.1 Kort om nuvarande delmodells utformning samt

utredningens arbete..................................................................

63

5.2

Mitt förslag till uppdatering och förändring ..........................

65

5.3

Resultatet av mitt förslag .........................................................

66

6

Individ- och familjeomsorg ..........................................

69

6.1

Kort om nuvarande delmodell.................................................

69

6.2

Utvecklingen inom individ- och familjeomsorgen.................

71

6.3

Mitt förslag till uppdatering och förändring ..........................

72

6.4

Resultatet av mitt förslag .........................................................

76

7

Äldreomsorg...............................................................

77

7.1

Kort om nuvarande delmodells utformning ...........................

77

7.2

Beräkning av normkostnaden..................................................

79

7.3

Mitt förslag till uppdatering och förändring ..........................

80

7.4

Resultatet av mitt förslag .........................................................

84

8

Bebyggelsestruktur .....................................................

87

8.1

Kort om delmodellens utformning .........................................

87

8.2

Mitt förslag till uppdatering och förändring av

komponenten administration, resor och räddningstjänst......

88

8.3

Resultatet av mitt förslag .........................................................

94

6

SOU 2007:61

Innehåll

8.4 Samlat utfall av mina förslag i delmodellen för

bebyggelsestruktur...................................................................

95

8.5

Komponenten gator och vägar................................................

96

8.6

Komponenten uppvärmningskostnader .................................

98

8.7 Mina överväganden om behovet av kostnadsutjämning

för landstingens bebyggelsestruktur.......................................

99

9

Hälso- och sjukvård ..................................................

101

9.1

Kort om delmodellen.............................................................

102

9.2

Glesbygdsutjämningens utformning ....................................

102

9.3

Mitt förslag till uppdatering och förändring .......................

104

9.4 Det samlade utfallet av mina förslag för hälso- och

sjukvård...................................................................................

109

9.5

Sjukvårdskostnaderna i Gotlands kommun .........................

111

9.6

Kostnadsstrukturen inom psykiatri och missbruk ..............

111

9.7

En genderanalys av sjukvårdsmodellen.................................

113

10

Samlade effekter för kommunerna av utredningens

förslag.....................................................................

115

10.1

Behovet av löpande uppföljning av den

kommunalekonomiska utjämningen ....................................

115

10.2

Ekonomiska konsekvenser för kommunerna ......................

117

11

Införanderegler ........................................................

123

12

Övriga frågor ............................................................

125

12.1

Kommunernas va-verksamhet...............................................

125

12.2

Vissa frågor rörande den gränsregionala statistiken ............

129

7

Innehåll SOU 2007:61

Kommittédirektiv .............................................................

133

Bilaga 2a Kommunalekonomisk utjämning för kommuner,

utjämningsår 2007...................................................

141

Bilaga 2b Kommunalekonomisk utjämning för landsting,

utjämningsår 2007...................................................

155

Bilaga 3a Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår

2007 ......................................................................

157

Bilaga 3b Kostnadsutjämning för landsting, utjämningsår

2007 ......................................................................

171

Bilaga 4 Kommungruppsindelningen..................................

173

Bilaga 5

Glesbygdsverkets beräkning av merkostnaden för

gles bebyggelsestruktur .............................................

177

Bilaga 6a Beräkningarna till grund för delmodellen

förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg ....................

183

Bilaga 6b Resultatbilaga för förskoleverksamhet och

skolbarnsomsorg.......................................................

193

Bilaga 7

Resultatbilaga för förskoleklass och grundskola ......

203

Bilaga 8

Resultatbilaga för gymnasieskola ..........................

219

Bilaga 9

Resultatbilaga för individ- och familjeomsorg .........

229

8

SOU 2007:61 Innehåll

Bilaga 10a

Normkostnadsberäkningar för äldreomsorg

2007

- redovisning av resultat ...................................

245

Bilaga 10b Jämförelse mellan fältundersökningarna 1994,

2002 och 2007 .......................................................

281

Bilaga 10c

Resultatbilaga för äldreomsorg..........................

291

Bilaga 11a

Resultatbilaga för bebyggelsestruktur ................

309

Bilaga 11b Resultatbilaga för bebyggelsestruktur, inklusive

beslutade förändringar som genomförs 2008 ..............

327

Bilaga 12 En genderanalys av kostnadsmatriserna i

delmodellen hälso- och sjukvård ................................

345

Bilaga 13a

Samlat utfall av utredningens förslag för

kommuner ...............................................................

349

Bilaga 13b Kostnadsutjämning för kommuner utjämningsår

2007, med beaktande av utredningens förslag ............

365

Bilaga 14 Förslag till införanderegler – utfall

(sammantagen förändring plus införandebidrag/avgift .. 381

9

Sammanfattning

En övergripande ambition för riksdag och regering är att kommu- nerna och landstingen ska ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar att kunna ge sina invånare likvärdig service oberoende av olika strukturella förhållanden såsom exempelvis kommuninvånarnas ålder och inkomster.

Det stora offentliga åtagande som lagts på kommuner och landsting förutsätter att staten tillskjuter medel till kommun- sektorn utöver kommunernas egna skatte- och avgiftsintäkter. Därutöver behövs även en omfördelning mellan kommuner och mellan landsting. Inom ramen för ett särskilt system för kommu- nalekonomisk utjämning hanteras både de medel som staten till- skjuter och de medel som omfördelas mellan kommunerna och mellan landstingen. Sammantaget ger systemet en långtgående ut- jämning av kommunernas och landstingens intäkter och struktu- rellt betingade kostnadsskillnader. Systemet i dess nuvarande ut- formning infördes den 1 januari 2005.

Behovet av löpande uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen

Mitt uppdrag har varit att löpande följa upp systemet för kommu- nalekonomisk utjämning. Utöver den löpande uppföljningen har jag haft i uppdrag att analysera ett antal specifika frågeställningar. Detta betänkande utgör utredningens slutbetänkande. I oktober 2006 lämnade jag till regeringen delbetänkandet Deluppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen – med förslag om organi- sation samt löne- och byggkostnadsutjämning (SOU 2006:84).

Jag föreslog i mitt delbetänkande att två nya delmodeller införs i kostnadsutjämningen för utjämning av strukturellt betingade löne- skillnader i kommunsektorn, en för kommunerna och en för landstingen. Jag föreslog vidare en förändring av komponenten för

11

Sammanfattning

SOU 2007:61

utjämning av byggkostnader i delmodellen bebyggelsestruktur samt en uppdatering av kostnadsmatriserna i delmodellen hälso- och sjukvård och av underlaget för beräkning av antalet HIV-pati- enter.

I 2007 års ekonomiska vårproposition (prop. 2006/07:100) be- handlade regeringen förslagen i delbetänkandet. Regeringen före- slog att två nya delmodeller för lönekostnadsutjämning införs, men med ett begränsat genomslag i förhållande till mitt förslag. Reger- ingen föreslog vidare att de av mig föreslagna förändringarna av byggkostnadsutjämningen samt uppdateringen av hälso- och sjuk- vårdsmodellen genomförs. Samtliga förändringar föreslogs genomföras fr.o.m. 2008. Riksdagen beslutade i juni i år i enlighet med regeringens förslag.

För att den kommunalekonomiska utjämningen ska fungera och upplevas som legitim krävs att den vårdas och utvecklas i takt med demografiska eller andra strukturella förändringar i samhället samt anpassas till de politiska beslut på statsmaktsnivå, som påverkar kommunsektorn och enskilda kommuner och landsting.

Behovet av en aktiv förvaltning gäller hela den kommunal- ekonomiska utjämningen, men i särskilt hög grad kostnads- utjämningen. Flertalet delmodeller i kostnadsutjämningen baseras i grunden på demografin som uppdateras årligen av Statistiska centralbyrån (SCB), som även uppdaterar vissa data i övrigt i delmodellerna årligen. Vid sidan av de årliga uppdateringarna av de olika delmodellerna krävs emellertid specifika insatser för uppföljning och analys ungefärligen med tre till fem års intervall. Det kan exempelvis handla om att uppdatera regressionsmodeller eller att validera olika antaganden som ligger till grund för beräkningarna. Glesbygdskomponenterna behöver genomgående uppdateras med vissa intervall. Det är också viktigt att fortlöpande förbättra metoderna för att beräkna de strukturellt betingade kostnadsskillnaderna mellan kommunerna, och att ta tillvara eventuella nya datakällor.

Det nuvarande systemet för kostnadsutjämning mellan kom- muner och mellan landsting infördes 1996, och flertalet delmodel- ler i dagens utjämning fanns med i systemet redan från början. Un- der de dryga tio år som systemet varit i funktion har ett antal kommittéer med några års mellanrum svarat för fördjupade analy- ser av kostnadsutjämningens olika delmodeller och därmed kom- pletterat SCB:s årliga uppdateringar. Större översyner har regel-

12

SOU 2007:61

Sammanfattning

mässigt resulterat i betydande omfördelningseffekter, vilket aktua- liserat behovet av införanderegler.

Även mitt arbete har resulterat i förslag som ger förhållandevis stora omfördelningseffekter mellan kommuner och mellan lands- ting. Detta understryker behovet av löpande uppföljning, och att det är viktigt att uppföljningen görs kontinuerligt. En alltför lång tidsrymd mellan uppföljningarna och uppdateringarna leder till kraftiga omfördelningar när väl uppdateringen implementeras.

Ett av mina uppdrag enligt direktiven har varit att överväga och föreslå en lämplig organisatorisk lösning för en permanent upp- följning av utjämningssystemet. I mitt delbetänkande har jag före- slagit att uppdraget ska läggas på Statskontoret. Regeringen har därefter, i vårpropositionen 2007, aviserat att Statskontoret ska få ett permanent uppdrag att löpande följa upp utjämningssystemet.

Jag pekar i detta slutbetänkande ut ett antal delmodeller i kost- nadsutjämningen där fortsatt utvecklingsarbete är angeläget. Det är min förhoppning att mina synpunkter i dessa avseenden ska kunna utgöra ett planeringsunderlag för Statskontoret.

Mina förslag

Jag föreslår som ett led i den löpande uppföljningen av utjämnings- systemet uppdateringar och förändringar i kostnadsutjämningen som berör sex av delmodellerna för kommunerna samt en av del- modellerna för landstingen. Förslagen har föregåtts av en översikt- lig genomgång av samtliga delmodeller.

Mina förslag till uppdateringar och förändringar motiveras av att den löpande uppföljningen påvisat strukturella förändringar som påverkar enskilda kommuners och landstings förutsättningar för de olika verksamheternas bedrivande. I andra fall motiveras mina för- slag av att uppföljningen visat att det finns nya data och metoder som gör det möjligt att mer exakt än tidigare mäta de strukturella skillnader som finns mellan kommunerna. De föreslagna uppdate- ringarna och förändringarna bör genomföras fr.o.m. den 1 januari 2009.

13

Sammanfattning

SOU 2007:61

Förskola

En viktig strukturell förändring är att nyttjandet av förskolan och skolbarnsomsorgen har blivit jämnare fördelat över landet. Fortfa- rande är andelen inskrivna barn i förskolan större i storstäder, för- ortskommuner och större städer än i övriga delar av landet, men under de senaste åren har andelen inskrivna barn i kommuner utanför de större städerna med omgivningar ökat betydligt. Detta har minskat skillnaden i behovet av barnomsorg mellan kommu- nerna.

Mitt förslag rörande utjämningen för strukturella kostnads- skillnader i förskolan:

• Behovet av barnomsorg skattas med hjälp av ett nytt behovsindex.

• Den regressionsmodell som används vid skattningen av barnomsorgsbehovet uppdateras.

• Täthetsvariabeln uppdateras till 2005 års värden.

• Genomslaget av höga och låga värden i variabeln skattekraft begränsas ytterligare.

• Enhetskostnaderna per barn i respektive åldersgrupp uppdateras samtidigt som åldersgrupperna görs om och ut- ökas till att även innefatta barn mellan 10 och 12 år.

Grundskola och gymnasieskola

Andra strukturella förändringar som ligger till grund för mina för- slag har med demografin att göra. I delmodellerna för grundskola och gymnasieskola har befolkningsförändringar, som inte fångas upp av SCB:s årliga uppdateringar, påverkat utfallet vid uppdate- ringen av glesbygdskomponenterna. Förslagen till uppdateringar och förändringar av beräkningarna av merkostnader för gles bebyg- gelsestruktur har även föranletts av bättre tillgång på data. Föränd- ringarna innebär bl.a. att vägavstånden mäts mer exakt.

Mitt förslag rörande utjämningen för strukturella kostnads- skillnader i grundskolan:

• Den fasta ersättningen i komponenten för beräkning av merkostnader för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk uppdateras.

14

SOU 2007:61

Sammanfattning

• En ny fiktiv utplacering av grundskolor implementeras, baserat på befolkningen 2005.

• En ny beräkning av elevernas vägavstånd till grundskolor implementeras, baserat på befolkningen 2005.

• Kostnadsfunktionerna för små skolor och skolskjutsar upp- dateras och ett antal kostnader justeras.

Mitt förslag rörande utjämningen för strukturella kostnads- skillnader i gymnasieskolan:

• Underlaget för beräkningen av kommunernas merkostnader för inackorderingstillägg räknas upp.

• Underlaget för beräkningen av kommunernas merkostnader för skolresor till gymnasiet räknas upp.

• En ny beräkning av elevernas vägavstånd till gymnasieskolor implementeras, baserat på befolkningen 2005.

Individ- och familjeomsorg

Inom individ- och familjeomsorgen ökar träffsäkerheten i utjäm- ningen för övrig individ- och familjeomsorg, dvs. för ekonomiskt bistånd, missbrukarvård samt övrig vuxenvård och familjerätt, ge- nom att vissa av de strukturella variabler som används för att mäta behovet i respektive kommun förändras för att fånga målgruppen mer precist. Ingen förändring föreslås av utjämningen för barn- och ungdomsvård.

Mitt förslag rörande utjämningen för strukturella kostnads- skillnader för övrig individ- och familjeomsorg:

Den regressionsmodell som används förändras till att innehålla följande variabler

• arbetssökande utan ersättning (oförändrad variabel).

• personer som är sambo/gifta, utrikes födda utanför EU, Norden, USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien, utan introduktionsersättning, med barn (0–17 år) och en in- komst under 150 000 kronor (ny variabel).

• ensamstående kvinnor i åldern 20–55 med barn 0–17 år och en inkomst som understiger 170 000 kronor per år (ny variabel).

15

Sammanfattning

SOU 2007:61

• roten ur tätortsbefolkningen i kommunen år 2005 (upp- daterad variabel).

Äldreomsorg

Mitt förslag till uppdateringar och förändringar av delmodellen äldreomsorg motiveras bl.a. av att det nu finns nya data som med- för att behovet av omsorg kan skattas på ett bättre sätt än tidigare, samtidigt som modellen förenklas och blir mer stabil. Den nuva- rande delmodellen baseras dessutom i vissa avseenden på data från Folk- och bostadsräkningarna, som i längden inte är möjliga att uppdatera eftersom det inte längre görs några Folk- och bostads- räkningar. Förslagen till uppdateringar och förändringar av beräk- ningarna av merkostnader i glesbygd har grundats på senast till- gängliga befolkningsdata, och på en aktualisering av underliggande kostnadsdata.

Mitt förslag rörande utjämningen för strukturella kostnads- skillnader inom äldreomsorgen:

• Beräkningen av normkostnad indelad efter socioekonomisk tillhörighet upphör och ersätts med indelning efter inkomst. Inkomsten för den äldre befolkningen ska uppdateras årli- gen av SCB.

• Skattningen av omsorgsbehov hos äldre görs direkt med hjälp av ADL-beroende. Vårdkonsumtionen som ligger till grund för normkostnaden uppdateras.

• Män och kvinnor får samma normkostnad givet inkomst, etnicitet, ålder och ADL-beroende.

• Kostnaderna för hemtjänsttimme och särskilt boende uppdateras.

• Merkostnaden för hemtjänst i glesbygd uppdateras.

• Tillägget till glesbygdskommuner för särskilt boende upphör.

16

SOU 2007:61

Sammanfattning

Administration och räddningstjänst

Merkostnaderna för administration och räddningstjänst till följd av litet befolkningsunderlag eller gles bebyggelsestruktur fångas upp bättre med den nya och förenklade metod för utjämning som jag föreslår.

Mitt förslag rörande utjämningen för strukturella kostnads- skillnader för administration, resor och räddningstjänst:

• Komponenten administration, resor och räddningstjänst er- sätts av två komponenter – administration respektive rädd- ningstjänst.

• Utjämning för lokala resor upphör.

• I komponenten administration beräknas kommunernas mer- kostnad med variablerna invånardistans respektive folk- mängd.

• I komponenten räddningstjänst beräknas kommunernas merkostnad med variablerna invånardistans respektive lokalt befolkningsunderlag.

Hälso- och sjukvård

Mitt förslag till uppdatering av beräkningarna av merkostnader för hälso- och sjukvård i områden med gles bebyggelsstruktur innebär bl.a. att kostnadsdata och demografiska data till grund för beräk- ningarna har aktualiserats, och att vägavstånden mäts mer exakt. Beräkningarna avser merkostnader för sjukhus, vårdcentraler, övernattningsplatser, ambulanscentraler och sjukresor.

Mitt förslag rörande utjämningen för strukturella merkostnader för gles bebyggelsestruktur inom hälso- och sjukvården:

• Sjukhus: Lönekostnaderna vid sjukhus uppdateras. Ny an- knytning av befolkningen till de fiktivt utplacerade sjuk- husen.

• Vårdcentraler: Beräkningen av lönekostnaderna uppdateras och lönekostnader för stafettläkare inkluderas. Lokal- kostnaderna exkluderas ur beräkningen av merkostnaderna. Ny fiktiv utplacering av vårdcentraler med ny anknytning av befolkningen till de fiktivt utplacerade vårdcentralerna.

17

Sammanfattning

SOU 2007:61

• Övernattningsplatser: Kostnaden per övernattningsplats sänks. Ny fiktiv utplacering av övernattningsplatser.

• Ambulansstationer: Kostnaden för driften av en 1-bils ambulansstation höjs. Ny utplacering av fiktiva ambulans- stationer.

• Sjukresor: Ny beräkning av personkilometer. Kilometer- kostnaden för sjukresor uppdateras.

Ekonomiska konsekvenser

De föreslagna förändringarna innebär att 58 kommuner får sänkta standardkostnader med som mest 1 494 kronor per invånare. Av dem får de allra flesta, 44 stycken, sänkta standardkostnader med mindre än 500 kronor per invånare.

Samtidigt får 232 kommuner höjda standardkostnader med upp till 1 895 kronor per invånare. En majoritet av dessa, 127 stycken, får höjda standardkostnader med mer än 500 kronor per invånare.

I dag omfördelas knappt 4,9 miljarder kronor i kostnads- utjämningen mellan kommunerna. Med mina förslag minskar om- fördelningen till knappt 4,7 miljarder kronor.

På kommungruppsnivå blir det samlade utfallet av förslagen att storstäder och förortskommuner får sänkta standardkostnader me- dan övriga kommungrupper får höjda standardkostnader.

Flertalet av de kommuner som får de största negativa föränd- ringarna till följd av mina förslag till uppdateringar och föränd- ringar ligger i Stockholms län.

Utjämningen sker mellan kommuner, men det kan ändå vara av intresse att belysa det samlade utfallet för kommunerna per län. De 26 kommunerna i Stockholms län får sammantaget sänkta standard- kostnader med drygt 1,35 miljarder kronor, vilket är den största sänkningen för kommunerna i ett län i kronor räknat. Även kommunerna i Skåne län får totalt sett sänkta standardkostnader. Den största positiva förändringen mätt i kronor per invånare får Gotlands kommun och därnäst kommunerna i Kalmar och Kronobergs län. Kommunerna i ett och samma län får givetvis olika utfall av mina förslag, och i flertalet län finns både kommuner som får sänkta standardkostnader och kommuner som får höjda stan- dardkostnader.

18

SOU 2007:61

Sammanfattning

För landstingen innebär mina förslag rörande glesbygdstilläggen i delmodellen för hälso- och sjukvård att 8 landsting får sänkta standardkostnader, medan 13 landsting får höjda standard- kostnader.

Glesbygdskomponenten i hälso- och sjukvårdsmodellen omför- delar i dag sammanlagt 473 miljoner kronor. Med mitt förslag ökar omfördelningen till 594 miljoner kronor.

Den största negativa förändringen får Stockholms läns landsting med 42 kronor per invånare, eller ca 80 miljoner kronor. Föränd- ringen är mest positiv för Norrbottens läns landsting som får 237 kronor per invånare, eller totalt ca 60 miljoner kronor.

Införanderegler

Införanderegler har vid tidigare större uppdateringar och föränd- ringar av det kommunalekonomiska systemet ansetts nödvändiga för att ge kommuner och landsting som, till följd av förändring- arna, fått ett negativt utfall möjlighet att under en angiven tids- period anpassa sina kostnader.

Med anledning av att mina förslag för flera kommuner ger rela- tivt sett stora omfördelningseffekter anser jag att det är befogat att även denna gång ge de kommuner som får ett negativt utfall på grund av de nya förslagen en viss tid för anpassning. För att finan- siera dessa nya införandebidrag föreslår jag att de kommuner som får ett positivt utfall av mina förslag på motsvarande sätt får accep- tera en tidsmässig förskjutning i genomslaget av förändringarna.

Mitt förslag till nya införanderegler:

• Kommuner som får en negativ förändring av bidrag och av gifter i kostnadsutjämningen till följd av mina förslag erhåller ett särskilt införandebidrag under åren 2009 och 2010, för att möjliggöra en anpassning över tre år till de förslagna förändringarna.

• Kommuner som sammantaget får en positiv förändring av bidrag och avgifter till följd av mina förslag betalar en sär- skild införandeavgift åren 2009 och 2010. Avgiften finansie- rar de särskilda bidragen under införandetiden, och innebär att även de positiva förändringarna får fullt genomslag först efter tre år.

• Bidrag ska lämnas och avgift betalas

19

Sammanfattning

SOU 2007:61

- år 2009 med ett belopp som motsvarar 33 % av föränd- ringen år 2009, och

- år 2010 med ett belopp som motsvarar 67 % av föränd- ringen år 2009.

Då förändringarna för landstingen till följd av uppdateringen av glesbygdskomponenten i delmodellen för hälso- och sjukvård är begränsad är min bedömning att det inte är motiverat med något särskilt införandebidrag för landstingen.

20

Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:773) om kommunal- ekonomisk utjämning

dels att rubriken närmast före 13 § ska lyda ”Införandebidrag och införandeavgift”

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 13 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 a §

En kommun som under ut- jämningsåret 2009 får en negativ förändring av bidrag och avgifter i kostnadsutjämningen har rätt till ett särskilt införandebidrag åren 2009 och 2010.

En kommun som under ut- jämningsåret 2009 får en positiv förändring av bidrag och avgifter i kostnadsutjämningen ska betala en särskild införandeavgift åren 2009 och 2010.

Bidrag ska lämnas och avgift betalas om förändringarna har orsakats av de ändringar av be- räkningen av standardkostnaden

21

Författningsförslag

SOU 2007:61

för verksamheterna förskoleverk- samhet och skolbarnomsorg, för- skoleklass och grundskola, gym- nasieskola, individ- och familje- omsorg, äldreomsorg samt bebyg- gelsestruktur som gäller från och med utjämningsåret 2009.

Bidrag ska lämnas och avgift betalas

– år 2009 med ett belopp som motsvarar 33 procent av för- ändringen år 2009, och

– år 2010 med ett belopp som motsvarar 67 procent av för- ändringen år 2009.

U

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009 och gäller till och med den 31 december 2010.

22

1 Utredningens uppdrag och betänkandets uppläggning

I detta kapitel beskrivs motiven till den kommunalekonomiska ut- jämningen som en introduktion till en redovisning av uppdraget för denna utredning. Av redovisningen framgår vilka delar av uppdra- get som avrapporterats i utredningens delbetänkande, förslagen i delbetänkandet samt de beslut som fattats av regering och riksdag med anledning av dessa förslag. Avslutningsvis redogörs för slut- betänkandets uppläggning och innehåll samt utredningsarbetets genomförande.

1.1 Varför utjämning?

De offentliga utgifterna utgör i Sverige en hög andel av BNP sam- tidigt som graden av decentralisering av uppgifter till kommuner och landsting är stor i ett internationellt perspektiv. Kommuner och landsting ansvarar bl.a. för utgiftstunga områden som skola, hälso- och sjukvård samt barn- och äldreomsorg. Samtidigt varierar behoven av olika offentliga tjänster mellan kommunerna och mel- lan landstingen, liksom även skattekraften, dvs. skattebasen per invånare.

En övergripande ambition för riksdag och regering är att kom- munerna och landstingen ska ha likvärdiga ekonomiska förutsätt- ningar att kunna ge sina invånare likvärdig service oberoende av olika strukturella förhållanden såsom exempelvis kommun- invånarnas ålder och inkomster.

Det stora offentliga åtagande som lagts på kommuner och landsting förutsätter att staten tillskjuter medel till kommun- sektorn utöver kommunernas egna skatte- och avgiftsintäkter. Därutöver behövs även en omfördelning mellan kommuner och mellan landsting. Inom ramen för ett särskilt system för kommunal-

23

Utredningens uppdrag och betänkandets uppläggning

SOU 2007:61

ekonomisk utjämning hanteras både de medel som staten tillskjuter och de medel som omfördelas mellan kommunerna och mellan landstingen. Sammantaget ger systemet en långtgående utjämning av kommunernas och landstingens intäkter och strukturellt betingade kostnadsskillnader. Systemet i dess nuvarande utformning infördes den 1 januari 2005. (För en beskrivning av systemet se kapitel 2).

1.2 Utredningens uppdrag och genomförande

Mitt uppdrag enligt direktiven (Dir 2005:26) är att löpande följa upp det system för kommunalekonomisk utjämning som infördes den 1 januari 2005. Utöver den löpande uppföljningen har jag haft i uppdrag att analysera ett antal specifika frågeställningar. Direktiven återges i sin helhet i bilaga 1. Detta betänkande utgör utredningens slutbetänkande. I oktober 2006 lämnade jag till regeringen del- betänkandet Deluppföljning av den kommunalekonomiska utjäm- ningen – med förslag om organisation samt löne- och byggkost- nadsutjämning (SOU 2006:84).

Nedan redovisas en sammanfattning av uppdragets olika delar. I uppdraget ingår att:

• svara för en löpande uppföljning och utvärdering av systemet och säkerställa behovet av dataunderlag för en sådan uppfölj- ning,

• följa upp förändringar i inkomstutjämningen och i kostnads- utjämningens olika delar och skapa metoder för en sådan upp- följning,

• löpande följa verksamhets- och kostnadsutvecklingen i de kom- munala verksamheterna,

• löpande följa förändringar i samhällsutvecklingen och i de kom- munala verksamheterna i de delar som har betydelse för utjäm- ningssystemet, samt

• följa behovet av uppdateringar av kostnadsutjämningens olika delar och vid behov lämna förslag till uppdateringar.

24

SOU 2007:61

Utredningens uppdrag och betänkandets uppläggning

Specifika frågeställningar

I mitt uppdrag ingår att analysera om det finns strukturella kost- nadsskillnader som inte beaktas i utjämningssystemet. Därvid bör analyser av löneutvecklingen i kommuner och landsting och en översyn av den regionala indelningen för byggkostnadsfaktorn pri- oriteras.

I uppdraget ingår också att överväga och föreslå lämplig organi- satorisk lösning för en permanent uppföljning av utjämnings- systemet och inriktningen på det fortsatta arbetet efter ett upp- byggnadsskede. I första hand ska prövas att verksamheten läggs i befintlig myndighet.

Enligt direktiven bör utvecklingen av kommunernas VA- kostnader bli föremål för fortsatt uppföljning. Äldreomsorgs- modellen bör följas upp utifrån ett könsperspektiv. Hälso- och sjukvårdsmodellen och andra delar av landstingens verksamhet bör analyseras ytterligare, och då särskilt sjukvårdskostnaderna i Gotlands kommun. Även andra delar av kostnadsstrukturen inom landstingens ansvarsområde, exempelvis psykiatrin och missbrukar- vården, bör analyseras ytterligare.

1.3 Förslagen i delbetänkandet samt statsmakternas beslut med anledning av dessa förslag

Mina förslag i delbetänkandet (SOU 2006:84) i sammanfattning

Lönekostnadsutjämningen

Jag föreslår i delbetänkandet att två nya delmodeller införs i kostnads- utjämningen för utjämning av strukturellt betingade löneskillnader i kommunsektorn, en för kommunerna och en för landstingen. I delmodellen för kommunerna beräknas de strukturella löne- skillnaderna utifrån följande variabler: medellönen för kommun- anställda i angränsande kommuner, köpeskillingen på småhus samt förvärvsarbetargraden i kommunen. I delmodellen för landstingen beräknas de strukturella löneskillnaderna utifrån en variabel: lönerna i den privata sektorn i länet. Utjämningen ska enligt mitt förslag finansieras gemensamt av samtliga kommuner respektive landsting med samma belopp per invånare. Tilläggets storlek bör enligt mitt förslag i huvudsak bestämmas utifrån de framtagna regressionsmodellerna. Den faktiska standardiserade genomsnittliga

25

Utredningens uppdrag och betänkandets uppläggning

SOU 2007:61

lönen för kommunen/landstinget ska dock enligt förslaget utgöra ett tak. Jag föreslår ingen automatisk uppdatering av den indexserie som ligger till grund för utjämningen, utan istället att en större översyn görs vart femte år av såväl indexserierna för de faktiska lönenivåerna som för regressions-modellerna. Därmed blir de nya utfallen för enskilda kommuner och landsting inte möjliga att förutse och påverka.

Byggkostnadsutjämningen

Jag föreslår i delbetänkandet att en förändring görs av komponenten för utjämning av byggkostnader i delmodellen bebyggelsestruktur. Utjämningen föreslås fortsättningsvis bli baserad på regionala skillnader i lönekostnader för byggnadsarbetare samt skillnader i klimat. Uppföljning och uppdatering av lönestatistiken för byggnadsarbetare bör lämpligen ske vart tredje år.

Uppdateringen av delmodellen hälso- och sjukvård

Jag föreslår i delbetänkandet att en uppdatering görs av kostnads- matriserna i delmodellen hälso- och sjukvård, baserad på vård- konsumtionen i Region Skåne år 2004. Även en uppdatering av un- derlaget för beräkning av antalet HIV-patienter föreslås.

Införanderegler

Jag föreslår i delbetänkandet att de kommuner som år 2008 får de största negativa förändringarna i kostnadsutjämningen till följd av mina förslag avseende utjämning av lönekostnader och bygg- kostnader, under år 2008 får ett tillfälligt införandebidrag. Det be- tyder att för dessa kommuner medges en anpassning över två år till de föreslagna förändringarna i utjämningssystemet. Min bedöm- ning i delbetänkandet är att det inte är motiverat med något särskilt införandebidrag för landstingen.

26

SOU 2007:61

Utredningens uppdrag och betänkandets uppläggning

Organisationsfrågan

Jag föreslår i delbetänkandet att en ny permanent uppföljnings- organisation inrättas med uppgift att löpande ge underlag till re- geringen om den kommunalekonomiska utjämningen, exempelvis beräkningar, analys och förslag som efter beredning kan ligga till grund för beslut av regeringen eller riksdagen om uppdateringar eller andra förändringar i systemet. Uppdraget att löpande följa upp utjämningssystemet ska enligt mitt förslag läggas på Statskontoret. Jag förordar också att ett av regeringen utsett särskilt beslutsorgan inom Statskontoret ska besluta om inriktningen och prioritering- arna för myndighetens löpande uppföljning av utjämningssystemet och fatta beslut om de rapporter som ska överlämnas till reger- ingen. Regeringen kan besluta att beslutsorganets ordförande ska vara Statskontorets generaldirektör, alternativt utse en extern ord- förande. Den löpande uppföljningen av utjämningssystemet ska enligt mitt förslag vara statligt finansierad.

Statsmakternas beslut

I 2007 års ekonomiska vårproposition (prop. 2006/07:100) be- handlar regeringen förslagen i utredningens delbetänkande. Reger- ingen föreslår att lönekostnadsutjämningen införs, men med ett begränsat genomslag och utan det tak som ligger i mitt förslag. Re- geringen föreslår i övrigt att de av mig föreslagna förändringarna av byggkostnadsutjämningen samt den föreslagna uppdateringen av hälso- och sjukvårdsmodellen genomförs. Regeringen aviserar även att Statskontoret ska få som ett permanent uppdrag att löpande följa upp utjämningssystemet. Regeringen föreslår inga införande- regler.

Regeringen framhåller i vårpropositionen bl.a. följande:

– Den av utredaren föreslagna lönekostnadsutjämningen införs inte fullt ut enligt förslaget beroende på svårigheten att avgöra hur stor del av skillnaderna i lönekostnad som är strukturellt betingade. Genom- slaget begränsas 2008 till 50 procent av utfallet i den föreslagna utjäm- ningsmodellen (regressionen) men utan den föreslagna begränsningen till den faktiska lönenivån i respektive kommun och landsting. Det sistnämnda för att helt eliminera påverkan av den faktiska lönenivån. Att införa en lönekostnadsutjämning förutsätter förslag till lagändring i denna proposition.

27

Utredningens uppdrag och betänkandets uppläggning

SOU 2007:61

– De av utredaren föreslagna förändringarna i byggkostnads- utjämningen genomförs från 2008. Förslaget förutsätter ingen lag- ändring.

– Delmodellen för hälso- och sjukvård i landstingens kostnads- utjämning uppdateras från 2008 i enlighet med utredningens för- slag. En sådan uppdatering kräver ingen lagändring.

– En ny permanent uppföljningsorganisation inrättas från 2008 i en- lighet med utredningens förslag. Uppdraget, som omfattar att lö- pande följa upp utjämningssystemet, läggs på Statskontoret.

Riksdagen beslutade den 20 juni 2007 i enlighet med regeringens förslag (2006/07 FiU20, rskr. 2006/07:221).

Regeringen aviserar också i vårpropositionen att en parlamenta- risk utredning ska tillsättas under mandatperioden med uppdrag att utvärdera och utreda systemet för kommunalekonomisk utjäm- ning.

Regeringen anför:

I syfte att värna utjämningssystemet kommer regeringen att tillsätta en parlamentarisk utredning under mandatperioden med uppdrag att ut- värdera och utreda systemet för kommunalekonomisk utjämning, in- klusive de förändringar som nu föreslås. Alternativa metoder för in- komstutjämning med ett mer långsiktigt perspektiv skall utredas. Ut- redningen kan bland annat pröva möjligheten att utjämna de ekono- miska förhållandena mellan kommunerna genom förändringar av den kommunala skattebasen. Översynen syftar till att undanröja tillväxt- hämmande faktorer och stärka incitamenten för ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning. Utredningen skall även beakta konsekvenser för utjämningssystemet av reformer som påverkar den kommunala sektorn, t.ex. avvecklingen av den statliga fastighetsskatten. Utred- ningen tillsätts under 2008. Ett slutbetänkande beräknas kunna lämnas i slutet av 2010. Inkomstutjämningen utreds och hanteras med förtur så att ett delbetänkande avseende inkomstutjämningen kan lämnas un- der 2009.

28

SOU 2007:61

Utredningens uppdrag och betänkandets uppläggning

1.4 Slutbetänkandets innehåll samt arbetets genomförande

I detta slutbetänkande avrapporterar jag ett antal förslag till upp- dateringar eller förändringar av kostnadsutjämningens olika del- modeller. Jag har följt upp och utvärderat delmodellerna för utjäm- ning mellan kommuner inom följande områden

• förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

• förskoleklass och grundskola

• gymnasieskola

• individ- och familjeomsorg

• äldreomsorg

• administration, resor och räddningstjänst, som är en kompo- nent inom delmodellen bebyggelsestruktur.

Vidare avrapporterar jag rörande landstingen en uppdatering av glesbygdskomponenten i hälso- och sjukvårdsmodellen. I mitt del- betänkande föreslogs som nämnts en uppdatering av stora delar av hälso- och sjukvårdsmodellen, och i och med den nu avrapporte- rade glesbygdskomponenten blir uppdateringen av hälso- och sjuk- vårdsmodellen komplett.

För kommunerna finns för närvarande nio delmodeller i kost- nadsutjämningen, och för landstingen tre delmodeller. Från och med 2008 finns därutöver delmodeller för utjämning av löne- kostnader för både kommuner och landsting.

I och med detta slutbetänkande har jag följt upp hela eller delar av sex av kommunernas delmodeller samt en av landstings- modellerna. Jag har vidare föreslagit införandet av de nya delmo- dellerna för löneutjämning. Urvalet av delmodeller för löpande uppföljning har gjorts efter en översiktlig genomgång av samtliga delmodeller, där respektive delmodells konstruktion och behov av uppföljning, förändring eller uppdatering har värderats efter dis- kussioner med utredningens experter och sakkunniga.

I kostnadsutjämningen ingår således ytterligare några del- modeller utöver de som jag har följt upp och avrapporterat. Jag har i utredningsarbetet inte behandlat delmodellerna för barn- och ungdom med utländsk bakgrund, befolkningsförändringar eller kollektivtrafik. En uppföljning av dessa delmodeller och kompo- nenter kan enligt min mening med fördel prioriteras av Stats- kontoret inom ramen för myndighetens kommande uppdrag att

29

Utredningens uppdrag och betänkandets uppläggning

SOU 2007:61

löpande följa upp den kommunalekonomiska utjämningen. I be- tänkandet fäster jag även uppmärksamhet på vissa brister i den gränsregionala statistiken, som har betydelse för den kommunal- ekonomiska utjämningen.

Presentation av utredningens förslag till uppdateringar och förändringar av olika delmodeller i kostnadsutjämningen

I bilaga 2a och 2b redovisas det samlade utfallet 2007 av den kom- munalekonomiska utjämningen för kommuner och för landsting enligt nu gällande utjämning. I bilaga 3a och 3b redovisas motsva- rande utfall för kostnadsutjämningen totalt och för de olika del- modellerna.

För var och en av de delmodeller i kostnadsutjämningen som behandlas i slutbetänkandet redovisas utfallet av förslagen till upp- dateringar eller förändringar med de standardkostnader som skulle ha gällt 2007 om förslagen genomförts då. Detta bl.a. för att un- derlätta jämförelser med den befintliga utjämningen (genom- förandet av förslagen föreslås till 2009).

För samtliga delmodeller i kostnadsutjämningen för kom- munerna som är föremål för uppdatering eller förändring redovisas en resultatbilaga. Varje resultatbilaga avslutas med en tabell som visar resultatet som ett vägt genomsnitt per län. I respektive av de kapitel som innehåller förslag till uppdateringar eller förändringar av olika delmodeller finns avslutningsvis en tabell som redovisar utfallet per kommungrupp. I denna tabell redovisas genomgående det ovägda genomsnittet. Det vägda snittet, som alltså redovisas länsvis i bilagorna, ger en bild av den regionala eller länsvisa fördelningen av medel totalt sett. Det ovägda snittet, som alltså redovisas per kommungrupp i de olika kapitlen, visar utfallet för en representativ kommun i respektive grupp.

I bilaga 13a visas de samlade effekterna av utredningens förslag per kommun i form av differenser per delmodell och totalt i för- hållande till innevarande års utjämning. Eftersom förslagen beträf- fande landstingen enbart berör delmodellen hälso- och sjukvård redovisas utfallet av utredningens förslag i kapitel 9, som behandlar denna delmodell.

I bilaga 13b visas standardkostnad för respektive kommun 2007 med beaktande av utredningens förslag. Denna avslutande tabell

30

SOU 2007:61

Utredningens uppdrag och betänkandets uppläggning

kan jämföras med bilaga 3a, som alltså visar motsvarande standard- kostnader i den befintliga utjämningen.

Specifika frågeställningar enligt direktiven

I kapitlet om delmodellen för äldreomsorg redovisas även en upp- följning av denna modell ur ett könsperspektiv. I kapitlet om hälso- och sjukvårdsmodellen behandlas förutom en uppdatering av gles- bygdskomponenten även sjukvårdskostnaderna i Gotlands kom- mun samt vissa frågor rörande psykiatri och missbruk. En upp- följning av kommunernas VA-kostnader redovisas under ett sär- skilt delavsnitt.

Utredningens genomförande

Utredningens sekretariat har kompletterats med konsultmedverkan i delar av arbetet. Glesbygdsverket har tagit fram en ny applikation för tillgänglighetsberäkningar i glesbygd och med stöd av den nya applikationen genomfört nya beräkningar. Statistiska centralbyrån (SCB) har på flera områden gjort statistiska bearbetningar till grund för utredningens arbete. Docent Mårten Lagergren har gjort en uppdatering av normkostnaderna i äldreomsorgsmodellen samt vissa analyser av utfallet av denna uppdatering. Statskontoret gjorde under 2006 en genomlysning av utjämningen inom individ- och familjeomsorgen, som legat till grund för utredningens fort- satta arbete med delmodellen individ- och familjeomsorg. Därtill kommer att flera av utredningens experter och sakkunniga har del- tagit aktivt i det operativa utredningsarbetet.

31

2 Den kommunalekonomiska utjämningen − en beskrivning

I kapitlet ges inledningsvis en kort historik över hur den kommunal- ekonomiska utjämningen har förändrats genom åren. Därefter redo- görs för uppbyggnaden av de fem delarna i utjämningen. Avslut- ningsvis kommenteras utfallet från systemet innevarande år. Det samlade utfallet år 2007 för respektive kommun och landsting av hela systemet respektive av kostnadsutjämningen framgår av bilagorna 2 och 3. En beskrivning av systemets olika delar återfinns även i utredningens delbetänkande, SOU 2006:84. Den historik som redovisas i avsnitt 2.1 har samma innehåll som motsvarande avsnitt i delbetänkandet. Även vissa av de beskrivande delarna i öv- rigt har sin motsvarighet i delbetänkandet.

2.1 Kort historik

Under större delen av 1900-talet har kommuner och landsting fått någon form av statligt bidrag i syfte att utjämna skillnader i eko- nomiska förutsättningar. System med inslag av utjämning mellan kommuner och mellan landsting har funnits sedan år 1966.

1966 års skatteutjämningssystem

Det skatteutjämningssystem som infördes år 1966 bestod av två delar: inkomstutjämning samt ett särskilt utjämningsbidrag till kommuner och landsting med hög utdebitering alternativt ett re- ducerat bidrag till kommuner och landsting med låg skattesats. Vid sidan av utjämningssystemet fanns ett flertal specialdestinerade statsbidrag. Detta system kom att gälla fram till och med år 1992 även om systemet modifierades i omgångar; exempelvis infördes

33

Den kommunalekonomiska utjämningen − en beskrivning

SOU 2007:61

från och med år 1986 en särskild skatteutjämningsavgift för kom- muner med mycket hög skattekraft, för att utjämna de mest ex- trema skillnaderna i skattekraft mellan kommunerna.

1993 års kommunalekonomiska reform

År 1993 genomfördes omfattande förändringar i de statliga bi- dragssystemen till kommuner. Den största förändringen var att flertalet av de specialdestinerade statsbidragen ersattes med ett ge- nerellt bidrag. Utjämningssystemet kom att bestå av tre delar: in- komstutjämning, kostnadsutjämning samt ett tillägg till kommuner med stor befolkningsminskning. Kommuner med en skattekraft som var högre än den av staten garanterade nivån hamnade utanför bidragssystemet. För landstingen gjordes endast små förändringar år 1993.

1996 års statsbidrags- och utjämningssystem

Från och med 1996 bestod statsbidrags- och utjämningssystemet av fyra delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning, ett generellt statsbidrag samt införanderegler. Till skillnad från tidigare system omfattades alla kommuner och landsting, vilket bl.a. innebar att systemet kunde användas vid ekonomiska regleringar mellan staten och kommunerna.

Utjämningen blev statsfinansiellt neutral genom att såväl in- komst- som kostnadsutjämningen finansierades av kommuner och landsting. Den statliga finansieringen utgjordes av det generella statsbidraget. Vissa förändringar genomfördes av delar av kost- nadsutjämningen från år 2000, och från år 2001 infördes en justerad inkomstutjämning för vissa kommuner. Orsaken var att man ville undvika negativa marginaleffekter av skatteinkomster efter in- komstutjämningen vid en ökning av skatteunderlaget. I övrigt kom systemet att bestå t.o.m. utgången av år 2004.

34

SOU 2007:61

Den kommunalekonomiska utjämningen − en beskrivning

2.2 Den kommunalekonomiska utjämningens fem delar

Det nu gällande utjämningssystemet infördes den 1 januari 2005 och består av fem olika delar:

• inkomstutjämning

• kostnadsutjämning

• strukturbidrag

• införandebidrag

• regleringsbidrag/avgift

I det följande redogörs närmare för de fem delarna i utjämnings- systemet.

Inkomstutjämningen

I inkomstutjämningen sker en långtgående utjämning av skatte- inkomster mellan kommuner och mellan landsting. Staten svarar för merparten av finansieringen av inkomstutjämningen. Den stat- liga finansieringen härrör från det tidigare generella statsbidraget, som avskaffades i och med införandet av nuvarande system. Avgif- ter från de kommuner och landsting som har den allra högsta skat- tekraften svarar för resterande del av finansieringen.

Bidraget/avgiften för kommuner och landsting i inkomst- utjämningen beräknas utifrån skillnaden mellan den egna beskatt- ningsbara inkomsten per invånare och ett skatteutjämnings- underlag som för kommuner motsvarar 115 % av medelskatte- kraften och för landsting 110 %. TPF 1 FPT Skatteunderlaget räknas upp med hjälp av uppräkningsfaktorer till utjämningsårets nivå. Kommuner och landsting vars beskattningsbara inkomster överstiger dessa ni- våer får betala en inkomstutjämningsavgift.

För bidragsberättigade kommuner beräknas bidragen utifrån 95 % av medelskattesatsen i landet 2003 och för bidragsberättigade landsting utifrån 90 % av medelskattesatsen samma år. För avgifts- skyldiga kommuner och landsting beräknas avgiften istället utifrån 85 % av medelskattesatsen. Utjämningen är alltså långtgående men inte fullständig.

1 TP PT Medelskattekraften är summan av kommunernas och landstingens skatteunderlag (enligt Skatteverkets årliga taxeringsbeslut) två år före utjämningsåret dividerat med befolkningen per den 1 november året före utjämningsåret.

35

Den kommunalekonomiska utjämningen − en beskrivning

SOU 2007:61

För 2007 är det 12 kommuner som har en skattekraft som över- stiger 115 % av rikets uppräknade medelskattekraft. Dessa kom- muner betalar tillsammans en inkomstutjämningsavgift på 3,3 mil- jarder kronor. Flertalet av kommunerna är förortskommuner i Stockholms län. Danderyds kommun har den högsta skattekraften och får betala en inkomstutjämningsavgift på 17 001 kronor per invånare.

Ett antal glesbygdskommuner och vissa små kommuner får de största bidragen per invånare. Lägst skattekraft och högst bidrag har Årjäng som erhåller ett inkomstutjämningsbidrag på 11 935 kronor per invånare. Jämförelsevis befolkningsrika kommuner får givetvis större bidrag totalt sett än små kommuner. Högst bidrag totalt sett får Malmö kommun, med 2,5 miljarder kronor (som jämförelse kan nämnas att samtliga kommuner i Norrbottens län sammantaget får 1,5 miljarder kronor).

Totalt erhåller bidragskommunerna 48,1 miljarder kronor i bi- drag. Sammanlagt tillförs kommunsektorn 44.9 miljarder kronor genom inkomstutjämningen för kommuner.

Av landstingen (inklusive Gotland) hade utjämningsåret 2007 endast Stockholms läns landsting en skattekraft som överstiger ga- rantinivån på 110 % av medelskattekraften. Detta medför att landstinget betalar en inkomstutjämningsavgift på 1 019 kronor per invånare. Övriga landsting erhåller inkomstutjämningsbidrag. Högst bidrag får Gotlands kommun med 3 887 kronor per invå- nare. Totalt sett får Region Skåne det största bidraget, 3 miljarder kronor.

Stockholms läns landsting betalar nära 2 miljarder kronor i av- gift medan övriga landsting får totalt 15,8 miljarder kronor i bidrag.

Kostnadsutjämningen

I kostnadsutjämningen utjämnas för strukturellt betingade kost- nadsskillnader, dvs. skillnader som kommunerna och landstingen inte kan råda över. En grundprincip är att endast utjämna för strukturella skillnader i verksamheter som är obligatoriska för kommunerna och landstingen. Utjämning sker i ett antal delmo- deller med hänsyn till åldersstruktur och hälsa, socioekonomi samt geografi.

Kostnadsutjämningen baseras på den s.k. standardkostnads- metoden, som innebär att en teoretiskt beräknad kostnad per

36

SOU 2007:61

Den kommunalekonomiska utjämningen − en beskrivning

kommun/landsting tas fram för var och en de verksamheter som är föremål för utjämning och att tillägg eller avdrag i modellen baseras på i vilken utsträckning standardkostnaden för den enskilda kom- munen/landstinget avviker från den genomsnittliga standard- kostnaden i riket. Standardkostnadsmetoden infördes i och med 1996 års utjämningssystem. Kostnadsutjämningen mellan kommu- nerna finansieras helt av kommunerna, dvs. summan av enskilda kommuners bidrag och avgifter är lika stora. Även landstingens bidrag och avgifter tar ut varandra. Kostnadsutjämningen är således statsfinansiellt neutral.

För kommunerna finns från och med 2005 nio delmodeller i kostnadsutjämningen. För landstingen finns i dag tre delmodeller, men i en av dessa, delmodellen för befolkningsförändringar, sker för närvarande ingen omfördelning eftersom inget landsting upp- fyller kriterierna för ett tillägg. Var och en av delmodellerna har unika strukturella faktorer som bas för utjämningen.

Tabell 2.1 Delmodeller och strukturella faktorer samt omfördelning i miljarder kronor år 2007 i kostnadsutjämningen för kommuner och landsting

Verksamhet

Strukturella faktorer

Omfördelning,

Mdkr

Kommuner

Förskoleverksamhet

Åldersstruktur,

föräldrarnas

för-

3,83

och skolbarnomsorg

värvsfrekvens, skattekraft samt be-

folkningstäthet

Förskoleklass och

Åldersstruktur, hemspråk, glesbygd

3,86

grundskola

Gymnasieskola

Åldersstruktur,

programval, bebyg-

1,73

gelsestruktur

Individ- och familje-

* Utrikes födda flyktingar och nära

4,03

omsorg

anhöriga, övriga utrikes födda från

länder utanför

Norden och

EU,

arbetslösa utan ersättning, ensamstå- ende kvinnor med barn, andel män med låg inkomst samt bebyggelse- täthet. * Barn till ensamstående för- äldrar, lagförda ungdomar, barn med utländsk bakgrund, samt kommunens folkmängd

37

Den kommunalekonomiska utjämningen − en beskrivning

SOU 2007:61

Verksamhet

Strukturella faktorer

Omfördelning,

Mdkr

Barn och ungdomar med

Barn 0-19 år med utländsk

0,45

utländsk bakgrund

bakgrund

Äldreomsorg

Åldersstruktur,

könsfördelning,

6,21

yrkesbakgrund,

civilstånd, etnisk

bakgrund samt glesbygd

Befolkningsförändringar

*

Befolkningsminskning

>2%

0,98

under

senaste

10

åren*

Förändring, positiv och negativ, av

antalet skolelever* Ersättning för

eftersläpning

av

intäkter

vid

befolkningsökning

Bebyggelsestruktur

*Uppvärmning* Gator och vägar*

1,32

Byggkostnader*

Glesbygdsspecifika

merkostnader

för

administration,

resor

och

räddningstjänst

Kollektivtrafik

Gleshet,

arbetspendling

och

0,94

tätortsstruktur

Landsting

Hälso- och sjukvård

Vårdtunga

grupper,

kön,

ålder,

1,49

civilstånd,

sysselsättningsstatus,

inkomst samt

boendetyp. Tillägg

för glesbygd.

Kollektivtrafik

Gleshet,

arbetspendling

och

1,26

tätortsstruktur

Källa: Egen bearbetning och skriften Kommunalekonomisk utjämning, Sveriges Kommuner och Landsting, Finansdepartementet.

Som nämnts lämnade jag i delbetänkandet (SOU 2006:84) förslag till uppdateringar och förändringar i kostnadsutjämningen. Riks- dagen har därefter beslutat att införa två nya delmodeller i kost- nadsutjämningen för utjämning av strukturellt betingade löneskill- nader i kommuner respektive i landsting fr.o.m. 2008.

Utjämningsåret 2007 får 146 kommuner bidrag och 144 kom- muner betalar avgift. Totalt omfördelar kostnadsutjämningen för kommuner knappt 4,9 miljarder kronor. Att omfördelningen netto blir lägre än summan av de omfördelningar per delmodell som

38

SOU 2007:61

Den kommunalekonomiska utjämningen − en beskrivning

redovisas i tabellen ovan beror på att omfördelningarna delvis tar ut varandra.

Förenklat uttryckt sker i kostnadsutjämningen mellan kommu- nerna en omfördelning från södra Sverige till norra, med undantag för Stockholmsregionen som är mottagare av bidrag. I norra Sverige är det framförallt glesbygdskommunerna i inlandet som får stora bidrag, medan kommunerna längs kusten får betydligt mindre i bidrag eller betalar en avgift i kostnadsutjämningen. I södra Sverige är det framförallt större städer och förortskommuner som betalar en avgift. Bland landstingen går de största bidragen till norrlandslandstingen, men även de tre storstadslandstingen är mottagare av bidrag.

Högst bidrag får Dorotea kommun med 10 122 kronor per invånare. Högst avgift har Umeå kommun som betalar 3 841 kronor per invånare.

Utjämningsåret 2007 får 9 landsting bidrag och de övriga lands- tingen betalar en avgift. Kostnadsutjämningen för landsting om- fördelar knappt 1,2 miljarder kronor.

Högst bidrag får Norrbottens läns landsting med 1 082 kronor per invånare. Högst avgift betalar Uppsala läns landsting, med 1 029 kronor per invånare.

Strukturbidraget

Strukturbidraget inrymmer olika bidrag av regionalpolitisk karak- tär. Dessa bidrag ingick i kostnadsutjämningen i 1996 års utjäm- ningssystem, men har nu förts över till strukturbidraget. Struktur- bidrag utgår även till kommuner som fått större intäkts- minskningar i och med införandet av nu gällande system.

Strukturbidrag på sammanlagt drygt 1,5 miljarder kronor utgår till 94 kommuner. I dessa kommuner bor 22 % av Sveriges befolk- ning. Högst strukturbidrag erhåller Gällivare kommun med mot- svarande 5 438 kronor per invånare.

Fem landsting och den landstingsfria kommunen Gotland er- håller strukturbidrag på sammanlagt 658 miljoner kronor. Sam- manlagt bor 11,3 % av landets befolkning i dessa regioner.

39

Den kommunalekonomiska utjämningen − en beskrivning

SOU 2007:61

Införandebidraget

Införandebidraget används för att mildra omställningseffekterna för de kommuner och landsting som får stora intäktsminskningar till följd av det nya utjämningssystemet. Bidraget finns under perioden 2005-2010 och trappas successivt ner.

För utjämningsåret 2007 är det 98 kommuner som tillsammans får dela på cirka 462 miljoner kronor, och fem landsting som får dela på 235 miljoner kronor.

Regleringsbidraget/avgiften

Regleringsbidraget/avgiften motiveras av att staten önskar ha kon- troll över den totala kostnaden för utjämningssystemet. Re- gleringsposten kan alltså ett enskilt år utgöras av antingen ett bi- drag eller en avgift, beroende på hur stort statens bidrag är det aktuella året jämfört med summan av övriga bidrag och avgifter i systemet.

År 2007 får alla kommuner ett regleringsbidrag på drygt 913 kronor per invånare. Motsvarande belopp för landstingen är 103 kronor per invånare.

2.3 Något om den kommunalekonomiska utjämningens samlade utfall år 2007

År 2007 uppgår anslaget till den kommunalekonomiska utjämningen till 55,2 miljarder kronor för kommunerna och 15,7 miljarder kronor för landstingen, dvs. totalt till knappt 71 miljarder kronor.

Tabell 2.2 Kommunalekonomisk utjämning totalt år 2007, miljarder kronor (avrundat till en decimal)

Kommuner

Landsting

Anslag

55,2

15,7

Inkomstutjämningsbidrag

48,1

15,8

Inkomstutjämningsavgift

-3,3

-2,0

Kostnadsutjämningsbidrag

4,9

1,2

Kostnadsutjämningsavgift

-4,9

-1,2

Strukturbidrag

1,5

0,7

Införandebidrag

0,5

0,2

Regleringsavgift

8,3

0,9

Källa : SCB

40

SOU 2007:61

Den kommunalekonomiska utjämningen − en beskrivning

Utjämningens utfall för kommunerna med uppdelning på län och kommungrupp

Utjämningen sker mellan kommuner, men det kan ändå vara av in- tresse att belysa utfallet för kommunerna samlat per län. På läns- nivå blir nettot positivt för samtliga län, eftersom staten skjuter till medel till den kommunalekonomiska utjämningen. Invånarna i kommunerna i Jämtlans län får sammantaget det högsta beloppet; drygt 12 000 kronor per invånare, motsvarande drygt 12 miljarder kronor. Kommunerna i Stockholms län får sammantaget det lägsta beloppet per invånare, drygt 1 500 kronor, vilket motsvarar drygt 3 miljarder kronor totalt till länet.

Tabell 2.3 Det samlade utfallet för kommunerna av den kommunalekonomiska utjämningen redovisat per län, utjämningsår 2007

Bidrag,

Avgift,

Netto,

Netto,

(mkr)

(mkr)

(mkr)

(kr/inv)

Stockholm

6 641

-3 604

3 037

1 586

Uppsala

1 930

-365

1 565

4 892

Södermanland

2 023

-72

1 951

7 419

Östergötland

3 157

-232

2 924

6 999

Jönköping

2 556

-67

2 489

7 516

Kronoberg

1 451

-196

1 256

6 993

Kalmar

2 118

-175

1 944

8 311

Gotland

681

-56

625

10 896

Blekinge

1 094

-233

861

5 684

Skåne

10 067

-742

9 325

7 881

Halland

2 023

-132

1 891

6 551

Västra Götaland

9 819

-542

9 277

6 032

Värmland

2 464

-240

2 224

8 130

Örebro

2 157

-25

2 132

7 756

Västmanland

1 633

-69

1 564

6 294

Dalarna

2 395

-133

2 262

8 205

Gävleborg

2 192

-142

2 050

7 437

Västernorrland

1 784

-195

1 589

6 509

Jämtland

1 635

-103

1 532

12 066

Västerbotten

2 635

-466

2 169

8 418

Norrbotten

2 853

-363

2 490

9 885

41

Den kommunalekonomiska utjämningen − en beskrivning

SOU 2007:61

I tabellen nedan redovisas utfallet för kommunerna i stället per kommungrupp. I denna tabell redovisas utfallet i kronor per invå- nare som ett ovägt genomsnitt, dvs. det samlade utfallet för kom- munerna i respektive grupp har dividerats med antalet kommuner i gruppen. De angivna värdena kan sägas representera en typisk kommun i respektive kommungrupp.

Tabell 2.4 Det samlade utfallet, ovägt, av den kommunalekonomiska utjäm- ningen redovisat per kommungrupp, utjämningsår 2007 (kronor per invånare)

Bidrag

Avgift

Netto

Storstäder

5 946

-546

5 401

Förortskommuner

4 252

-1 802

2 450

Större städer

6 900

-1 090

5 811

Pendlingskommuner

8 305

-604

7 701

Glesbygdskommuner

16 574

-5

16 569

Varuproducerande kommuner

8 669

-239

8 430

Övr. kommuner, över 25 000 inv.

8 402

-518

7 884

Övr. kommuner, 12 500 - 25 000 inv.

9 470

-280

9 190

Övr. kommuner, mindre än 12 500 inv.

11 078

-237

10 841

Av tabellen framgår att en genomsnittlig glesbygdskommun netto får cirka 16 500 kronor per invånare medan nettobeloppet för en genomsnittlig förortskommun endast uppgår till cirka 2 500 kronor per invånare.

Utjämningens utfall för landstingen

Av landstingen får Stockholms läns landsting betala knappt 1,4 mil- jarder kronor (729 kronor per invånare), och är därmed det enda landsting som är nettobetalare i systemet. Mest får Norrbottens läns landsting; knappt 1,1 miljarder kronor eller 4 270 kronor per invånare.

42

SOU 2007:61

Den kommunalekonomiska utjämningen − en beskrivning

Tabell 2.5 Det samlade utfallet av den kommunalekonomiska utjämningen redovisat per landsting, utjämningsår 2007

Landsting

Bidrag

Avgift

Netto

Netto

(Mkr)

(Mkr)

(Mkr)

(kr/inv.)

Stockholm

555

-1 952

-1 396

-729

Uppsala

564

-329

235

734

Södermanland

630

-60

570

2 167

Östergötland

1 112

-69

1 043

2 496

Jönköping

855

-136

719

2 171

Kronoberg

457

-152

305

1 699

Kalmar

620

0

620

2 650

Gotland

321

-13

309

5 383

Blekinge

455

-43

412

2 719

Skåne

3 250

0

3 250

2 747

Hallands

644

-168

476

1 649

Västra Götaland

3 043

0

3 043

1 979

Värmland

690

-65

626

2 288

Örebro

705

-23

683

2 483

Västmanland

453

-89

363

1 463

Dalarnas

692

-19

673

2 440

Gävleborg

714

0

714

2 590

Västernorrland

598

0

598

2 452

Jämtland

505

0

505

3 979

Västerbotten

834

0

834

3 238

Norrbotten

1 076

0

1 076

4 270

Förändringar i utjämningen 2008

Jag lämnade i delbetänkandet (SOU 2006:84) förslag till uppdate- ringar och förändringar i kostnadsutjämningen. Riksdagen har där- efter beslutat att införa två nya delmodeller i kostnadsutjämningen för utjämning av strukturellt betingade löneskillnader i kommuner respektive i landsting, samt att genomföra en förändring av utjäm- ningen för byggkostnader och en uppdatering av hälso- och sjuk- vårdsmodellen.

De beslutade förändringarna i kostnadsutjämningen träder i kraft 2008. De kommer givetvis att påverka utfallet för enskilda

43

Den kommunalekonomiska utjämningen − en beskrivning

SOU 2007:61

kommuner och landsting, och därmed även den ovan redovisade fördelningen.

När det gäller utfallet av den nya löneutjämningen kan nämnas att kommunerna och landstinget i Stockholmsregionen i stället får det mest gynnsamma utfallet. Kommunerna i Stockholms län kommer att tillföras i storleksordningen 300 kronor per invånare eller totalt omkring 600 miljoner kronor. Stockholms läns lands- ting tillförs i storleksordningen knappt 100 kronor per invånare, vilket totalt blir omkring 200 miljoner kronor.

Flertalet kommuner får betala en avgift i löneutjämningen, och en avgift på omkring 100 kronor per invånare är det vanligaste ut- fallet för de avgiftsbetalande kommunerna. Flertalet landsting får betala en avgift i löneutjämningen på omkring 30 kronor per invånare.

Utfallet av förändringen av utjämningen för byggkostnader re- spektive för hälso- och sjukvårdsmodellen 2008 redovisas i kapitel 8 och kapitel 9. I korthet kan nämnas att förändringarna i bygg- utjämningen medför ett negativt utfall för flertalet kommuner i Stockholms län. De samlade effekterna på länsnivå av förändringen av byggkostnadsutjämningen blir negativ även för kommunerna i Jämtland och i mindre utsträckning också för kommunerna i Norrbotten och Blekinge.

Det samlade utfallet 2008 av de beslutade förändringarna blir för kommunerna i Stockholms län en positiv förändring med motsva- rande knappt 100 kronor per invånare.

För kommunerna i Jämtlands län blir det samlade utfallet av de beslutade förändringarna ett negativt utfall på drygt 200 kronor per invånare.

För landstingen innebär den uppdatering av delmodellen hälso- och sjukvård som införs 2008 ett negativt utfall för Norrbottens läns landsting, Jämtlands läns landsting och Gotlands kommun, med i storleksordningen 100 kronor per invånare. Motsvarande förändring innebär en positiv förändring för Stockholms läns landsting med i storleksordningen 100 kronor per invånare.

Det samlade utfallet 2008 av de beslutade förändringarna blir för Norrbottens läns landsting, Jämtlands läns landsting och Gotlands kommun ett negativt utfall på drygt 100 kronor per invånare. Motsvarande förändring innebär för Stockholms läns landsting ett positivt utfall med knappt 200 kronor per invånare.

44

3 Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

I kapitlet föreslår jag en uppdatering och vissa förändringar av kostnadsutjämningens delmodell för förskoleverksamhet och skol- barnsomsorg.

Mitt förslag:

Behovet av barnomsorg skattas med hjälp av ett nytt behovs- index.

Den regressionsmodell som används vid skattningen av barnomsorgsbehovet uppdateras.

Täthetsvariabeln uppdateras till 2005 års värden.

Genomslaget av höga och låga värden i variabeln skattekraft begränsas ytterligare.

Enhetskostnaderna per barn i respektive åldersgrupp uppdateras samtidigt som åldersgrupperna görs om och utökas till att även innefatta barn mellan 10 och 12 år.

De föreslagna uppdateringarna och förändringarna bör införas från och med den 1 januari 2009.

3.1 Kort om nuvarande delmodells utformning

Standardkostnaden för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg beräknas utifrån andelen barn i kommunen samt ett antal struktur- variabler. Strukturvariablerna används för att förklara de skillnader i behov av barnomsorg, dvs. skillnader i andelen inskrivna barn och vistelsetider, som kvarstår efter det att hänsyn tagits till andelen barn.

Kommunernas behov av barnomsorg skattas i en s.k. multipel regressionsanalys utifrån följande strukturvariabler: andelen

45

Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

SOU 2007:61

vårdnadshavare som arbetar eller studerar minst 28 timmar i veckan (förvärvsfrekvens), skattekraften i kommunen samt ett mått på be- byggelsetätheten i tätorten. Både skattekraften och täthetsmåttet är begränsade såväl uppåt som nedåt för att begränsa genomslaget av mycket höga eller låga värden.

Delmodellens grundstruktur har förutom vissa mindre juster- ingar varit oförändrad sedan den infördes 1996. Statistiska centralbyrån (SCB) uppdaterar årligen andelen barn, samt värdena för två av de strukturvariabler som används i regressionsmodellen; andelen vårdnadshavare som arbetar eller studerar samt skatte- kraften i kommunerna. Andelen vårdnadshavare beräknas som ett medelvärde över två år och skattekraften som ett medelvärde över tre år.

Den genomsnittliga vägda standardkostnaden för rikets samtliga kommuner är 4 903 kronor per invånare. Standardkostnaden varie- rar mellan 2 713 och 8 403 kronor per invånare.

Den regressionsmodell som används för att skatta behovet av barnomsorg och det täthetsmått som ingår som strukturvariabel har uppdaterats efter förslag från Kommunala utjämnings- utredningen (SOU 1998:151) respektive Utjämningskommittén (SOU 2003:88).

3.2 Utvecklingen inom förskolan och skolbarnsomsorgen

Under åren 2001–2003 genomfördes en rad reformer med syfte att öka tillgängligheten till förskola och skolbarnsomsorg. Maxtaxan innebär att avgifterna sätts till mellan 1 och 3 % av föräldrarnas in- komst (beroende av antalet barn) upp till ett tak. Det har även bli- vit möjligt för arbetslösa och föräldralediga att ha sina barn i för- skola några timmar om dagen.

Förskola och familjedaghem

Mellan åren 2000 och 2006 ökade andelen barn 1–5 år i förskola från 66 % till 79 %. Samtidigt minskade andelen barn 1–5 år i fa- miljedaghem från 10 till 6 %. Totalt sett var 85 % av alla barn mel- lan 1 och 5 år inskrivna i barnomsorgen 2006.

46

SOU 2007:61

Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

Diagram 3.1 Andelen barn 1–5 år i förskola och familjeomsorg i riket åren 2000–

2006 (%)

84

82

80

78

76

74

72

2000

2001

2002

2003

2004

2005

Källa: Skolverket

Andelen barn som är inskrivna i antingen förskola eller familje- daghem varierar i dag betydligt mindre mellan kommungrupperna än för några år sedan.

Tabell 3.1 Andelen inskrivna barn i barnomsorgen 1–5 år, ovägt genomsnitt per kommungrupp åren 2000, 2002 och 2006 (%)

2000

2002

2006

Storstäder

76

79

83

Förortskommuner

76

81

86

Större städer

78

82

85

Pendlingskommuner

69

76

83

Glesbygdskommuner

72

78

83

Varuproducerande kommuner

72

77

83

Övr. kommuner, över 25 000 inv.

75

81

85

Övr. kommuner, 12 500 – 25 000 inv.

73

78

84

Övr. kommuner, mindre än 12 500 inv.

70

77

83

Källa: Egna bearbetningar utifrån grunddata från Skolverkets databas för jämförelsetal

47

Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

SOU 2007:61

Skillnaden mellan de kommungrupper som har den högsta respek- tive den lägsta andelen inskrivna barn uppgår 2006 enbart till 3 pro- centenheter. År 2000 var motsvarande skillnad 9 procentenheter. Däremot finns det fortfarande vissa variationer i fördelningen mel- lan förskola och familjedaghem. Storstäder har den minsta andelen barn i familjedaghem (3 %) men den största andelen barn i förskola (81%), medan förhållandet är det omvända i gruppen övriga kom- muner med mindre än 12 500 invånare (9 % respektive 74 %). I nästan 90 % av landets kommuner går 80–90 % av barnen i förskola eller familjedaghem.

Diagram 3.2 Andel barn 1–5 år i förskola och familjedaghem år 2006 per kommungrupp (%)

90

80

70

60

50

40

30

20

10

0

Storstäder

Förortskommuner

Större städer

Pendlingskommuner

Glesbygdskommuner

Varuproducerande kommuner

Övr. kommuner, över 25 000 inv.

Övr. kommuner, 12 500 - 25 000 inv.

Övr. kommuner, mindre än 12 500 inv.

Förskola

Familjedaghem

Källa: Skolverket

I och med att arbetslösa och föräldralediga fick rätt till barnomsorg har den genomsnittliga vistelsetiden i förskolan minskat, från 31 timmar i veckan 1999 till 29 timmar 2005. För de barn vars föräld- rar arbetar eller studerar är dock vistelsetiderna desamma som un- der åren 1999 och 2002, ca 32 timmar i veckan. Längst vistelsetider har storstäder och förortskommuner. Kortast vistelsetider har gruppen övriga kommuner med mindre än 12 500 invånare samt glesbygdskommuner. Spännvidden mellan kommungrupperna i

48

SOU 2007:61

Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

fråga om genomsnittliga vistelsetider har ökat något mellan åren 2002 och 2005.

Tabell 3.2 Genomsnittliga vistelsetider i den kommunala förskolan 2002 och 2005 (timmar/vecka)

Kommungrupp

2002

2005

Storstäder

32

31

Förortskommuner

32

31

Större städer

29

28

Pendlingskommuner

29

28

Glesbygdskommuner

28

25

Varuproducerande kommuner

28

27

Övr. kommuner, över 25 000 inv.

28

27

Övr. kommuner, 12 500 – 25 000 inv.

28

26

Övr. kommuner, mindre än 12 500 inv.

28

25

Riket

30

29

Källa: Egna bearbetningar utifrån grunddata från skolverkets databas för jämförelsetal

Skolbarnsomsorgen

Av samtliga barn i åldrarna 6–9 år var 78 % inskrivna i skolbarns- omsorgen 2006. Det är en ökning med 14 procentenheter sedan år 2000. Andelen inskrivna barn mellan 10 och 12 år är betydligt mindre men även den har ökat sedan år 2000, från 7 till 11 %.

Spridningen mellan kommungrupper är betydligt större i skol- barnsomsorgen än vad som är fallet i förskolan. I landets förorts- kommuner var i genomsnitt 87 % av 6–9 åringarna inskrivna i skol- barnsomsorgen 2006 medan motsvarande siffra för gruppen gles- bygdskommuner var 62 %.

49

Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

SOU 2007:61

Diagram 3.3 Andelen 6–9 åringar inskrivna i skolbarnsomsorg 2006 per kommungrupp (%)

100

90

80

70

60

50

40

30

20

10

0

Storstäder

Förortskommuner

Större städer

Pendlingskommuner

Glesbygdskommuner

Varuproducerande kommuner

Övr. kommuner, över 25 000 inv.

Övr. kommuner, 12 500 - 25 000 inv.

Övr. kommuner, mindre än 12 500 inv.

Källa: Skolverket

Skolverket saknar aktuella genomsnittliga vistelsetider i skolbarns- omsorgen för 6-åringar. För 7–9 åringar har vistelsetiderna gene- rellt sett minskat från 17 timmar i veckan 1999 till 13 timmar i veckan 2005.

3.3 Mitt förslag till uppdatering och förändring

Kommunernas behov av barnomsorg beräknas med beaktande av skillnader mellan kommunerna i fråga om andelen barn i olika ål- dersgrupper (demografin), men även med hänsyn till att andelen inskrivna barn samt barnens vistelsetider varierar mellan kommu- nerna.

Allt fler föräldrar nyttjar förskolan och skolbarnsomsorgen, och nyttjandet har under senare år blivit jämnare fördelat över landet. Andelen inskrivna barn har i och för sig ökat i kommungrupperna storstäder, förortskommuner och större städer, där nyttjandet re- dan tidigare var relativt sett högt, men den största ökningen har skett i övriga delar av landet, där andelen inskrivna barn tidigare varit jämförelsevis låg.

50

SOU 2007:61

Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

Det finns dock fortfarande betydande skillnader i både andelen inskrivna barn och vistelsetider mellan kommunerna och därmed skillnader i behovet av att tillhandahålla barnomsorg även efter att skillnader i andelen barn har beaktats.

Standardkostnaden beräknas i den befintliga delmodellen enligt formeln:

Standardkostnad = Åldersersättning* KVolymindex

Nedan redogörs kortfattat för utredningens förslag till uppdate- ringar och förändringar. För den som önskar en mer utförlig och detaljerad presentation av delmodellen och de beräknings- förändringar som utredningen föreslår hänvisas till bilaga 6a.

Förändringar i beräkningen av åldersersättningen

Åldersersättningen beräknas genom att andelen barn i ålders- grupperna 1–3, 4–5, 6 och 7–9 år multipliceras med en enhets- kostnad för respektive grupp. Jag föreslår att enhetskostnaderna per barn i respektive åldersgrupp uppdateras samtidigt som ålders- grupperna görs om och utökas till att även innefatta barn mellan 10 och 12 år. Motivet till att utöka åldersgrupperna och även inkludera 10–12 åringar är att allt fler av dem deltar i skolbarnsomsorgen.

Tabell 3.3 Förslag till enhetskostnader och åldersgrupper (kronor per barn)

1–2år

3år

4–5år

6år

7–9år

10–12år

66 706

66 212

69 273

27 051

19 031

2 326

Genom att beräkna en åldersersättning per invånare för respektive kommun beaktas den demografiska strukturen, dvs. andelen barn av totalbefolkningen, i respektive kommun. Dessutom beaktas via enhetskostnaden att barn tar olika mycket av barnomsorgens resur- ser i anspråk beroende på hur gamla de är samt att andelen barn av det totala antalet barn i respektive åldersgrupp som deltar i barn- omsorgen varierar. Beräkningen av enhetskostnaden baseras på genomsnittliga värden för riket och är densamma för samtliga kom- muner.

51

Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

SOU 2007:61

Vid beräkningen av åldersersättningen tar man dock inte hänsyn till om det finns andra strukturella faktorer än andelen barn (de- mografin) som påverkar efterfrågan på barnomsorg i respektive kommun. Det görs i stället med hjälp av den så kallade KVolymen.

Övergång från KVolym till behovsindex

Vid beräkningen av KVolymen i en kommun tas hänsyn till såväl andelen inskrivna barn som deras vistelsetider samt att det krävs mer eller mindre resurser beroende på barnens ålder. För att resul- taten i delmodellen inte ska påverkas av kommunernas självvalda servicenivå skattas efter beräkningen av den faktiska KVolymen en ny KVolym, vilken sedan görs om till ett KVolymindex.

Den skattade KVolymen tas fram genom en multipel regres- sionsanalys där sambandet mellan den faktiska KVolymen och ett antal strukturvariabler beräknas. De strukturvariabler som används är andelen vårdnadshavare som arbetar eller studerar minst 28 tim- mar i veckan, skattekraften i kommunen och ett mått på bebyggel- setätheten i tätorten. Att det är just dessa tre variabler som används beror på att de i relativt hög utsträckning visat sig kunna förklara skillnaderna mellan kommunernas faktiska KVolymer.

En viktig komponent vid framtagandet av KVolymen är den ge- nomsnittliga vistelsetiden. Denna har tidigare (exempelvis 1999 och 2002) efterfrågats av Skolverket i verkets föräldraenkät som gått ut till ca 80 000 föräldrar. Resultaten har kunnat brytas ned på kommunnivå. Vid den senaste uppdateringen 2005 valde dock Skolverket att enbart skicka ut enkäten till ca 18 000 personer. Un- derlaget blev därmed inte stort nog för att resultaten ska kunna an- vändas på kommunnivå. Detta har medfört att det inte finns några aktuella vistelsetider per kommun att tillgå vilket i sin tur gör att en ny KVolym inte kan beräknas. Utredningen har därför konstruerat ett nytt index, kallat behovsindex. Syftet med behovsindex är det- samma som med KVolymen, att få ett mått på det strukturella be- hovet av barnomsorg i respektive kommun.

Den främsta skillnaden mellan KVolymen och behovsindex är att de vistelsetider som nu används är de genomsnittliga vistelseti- derna för kommungrupperna och inte som tidigare för respektive kommun, samt att andelen inskrivna barn beräknas som ett genom- snitt över två år. Det senare görs för att ge modellen en ökad stabilitet.

52

SOU 2007:61

Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

Av samma skäl som anges ovan till varför den faktiska KVoly- men inte används för beräkningen av standardkostnader i del- modellen, dvs. risken för påverkbarhet, kommer inte heller det faktiska behovsindex att användas direkt i delmodellen. Liksom i dag kommer istället de tre tidigare nämnda strukturvariablerna även fortsättningsvis att användas för att beräkna skillnader i kommunernas behov. Jag föreslår således att såväl sättet att beräkna KVolymen som begreppet utmönstras och ersätts med ett behovs- index. Enligt utredningens förslag kommer formeln för att räkna ut standardkostnaden för barnomsorg att ha följande utseende;

Standardkostnaden = Åldersersättning * Behovsindex

Jag föreslår även att genomslaget av strukturvariabeln skattekraft begränsas ytterligare. I dag är variabeln begränsad nedåt till 82 % och uppåt till 127 %. Jag föreslår att variabeln skattekraft begränsas till 83 % nedåt respektive 117 % uppåt. Skälet till mitt förslag är att utvecklingen inom förskoleområdet, där efterfrågan på barnomsorg blir allt mer lika mellan landets kommuner, medfört att variabeln med sina nuvarande begränsningar tenderar att överskatta behovet av att tillhandahålla barnomsorg i kommuner med hög skattekraft relativt behovet i andra kommuner och till viss del att underskatta motsvarande behov i kommuner med låg skattekraft. Genom de förändrade begränsningarna kommer enligt min bedömning skill- nader i skattekraft på ett bättre sätt än i dag att spegla skillnader i kommunernas behov av att tillhandahålla barnomsorg.

Det täthetsmått som används i dag är från år 2000. Utredningen föreslår att täthetsmåttet uppdateras till 2005 års nivå.

3.4 Resultatet av mitt förslag

Resultatet av mina förslag är att 255 kommuner får höjda standard- kostnader medan 35 kommuner får sänkta standardkostnader. I dag omfördelar delmodellen drygt 3,8 miljarder kronor. Med mina för- slag minskar omfördelningen till 3 miljarder kronor.

Storstäder och förortskommuner får som grupp något sänkta standardkostnader medan samtliga övriga kommungrupper får höjda standardkostnader.

53

Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

SOU 2007:61

Förändringarna av standardkostnaderna beror till största delen på uppdateringen av den regressionsmodell som ligger till grund för det behovsindex som används i delmodellen. Förändringarna är en följd av att efterfrågan på barnomsorg under de senaste åren blivit mera lika över landet vilket minskat de strukturella skillnaderna mellan kommunerna.

De förändringar som jag föreslår när det gäller beräkning av ål- dersersättningen, uppdateringen av täthetsmåttet samt begräns- ningen av skattekraftens genomslag ger i allmänhet endast små för- ändringar av standardkostnaden.

Tabell 3.4 Utredningens förslag till nya standardkostnader i delmodellen för skola och skolbarnsomsorg, redovisade på kommungruppsnivå (kr/invånare)

Nytt förslag

Nuvarande

Differens

Storstäder

4 986

5 286

-300

Förortskommuner

6 313

6 426

-110

Större städer

4 737

4 682

55

Pendlingskommuner

4 848

4 643

204

Glesbygdskommuner

3 666

3 389

277

Varuproducerande kommuner

4 245

4 030

215

Övr. kommuner, över 25 000 inv.

4 327

4 175

152

Övr. kommuner, 12 500 – 25 000 inv.

3 943

3 736

207

Övr. kommuner, mindre än 12 500 inv.

3 716

3 482

235

Av de 35 kommuner som får sänkta standardkostnader har 31 fortfarande en standardkostnad, i 2005 års prisnivå, som överstiger den egna kommunens nettokostnad för verksamheten. De tio kommuner som får de största negativa förändringarna får sänkta standardkostnader med mellan 300 och 679 kronor per invånare. De tio kommuner som får de största positiva förändringarna får höjda standardkostnader med mellan 323 och 380 kronor per invå- nare. Utfallet för respektive kommun presenteras i bilaga 6b.

54

4 Förskoleklass och grundskola

I kapitlet föreslår jag en uppdatering och vissa förändringar av kostnadsutjämningens delmodell förskoleklass och grundskola.

Mitt förslag:

Den fasta ersättningen i komponenten för beräkning av merkostnader för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk uppdateras. En ny fiktiv utplacering av grundskolor implementeras, baserat på befolkningen 2005. En ny beräkning av elevernas vägavstånd till grundskolor implementeras, baserat på befolkningen 2005. Kostnadsfunktionerna för små skolor och skolskjutsar uppdateras och ett antal kostnader justeras.

De föreslagna uppdateringarna och förändringarna bör införas den 1 januari 2009.

4.1 Kort om nuvarande delmodells utformning och utredningens arbete

Grunden för utjämningen i delmodellen förskoleklass och grund- skola är kommunens åldersstruktur. Standardkostnaden för för- skoleklass och grundskola beräknas utifrån andelen 6-åringar och andelen 7-15 åringar. Vidare beräknas merkostnader för moders- målsundervisning och svenska som andraspråk utifrån andelen 7-15 åringar som antingen är födda utanför Sverige, Danmark och Norge eller där båda föräldrarna är det. Därutöver beräknas mer- kostnader för små skolor och skolskjutsar utifrån elevernas geo- grafiska spridning i kommunen.

Grunden i delmodellen har sedan den infördes 1996 varit relativt oförändrad. Störst förändring skedde 2005 efter förslag från Ut- jämningskommittén (SOU 2003:88) då underlaget för att beräkna merkostnader för modersmålsundervisning och svenska som andra-

55

Förskoleklass och grundskola

SOU 2007:61

språk ändrades från finskt och utomnordiskt medborgarskap till utländsk bakgrund (födda utanför Sverige, Norge och Danmark eller där båda föräldrarna är födda utanför dessa länder), samtidigt som delmodellen anpassades för att ta hänsyn till att förskoleklass hade blivit en verksamhet inom grundskolan.

Den genomsnittliga vägda standardkostnaden uppgår 2007 till 8 640 kronor per invånare, och varierar mellan 5 070 och 11 676 kronor per invånare. Delmodellen omfördelar innevarande år ca 3,86 miljarder kronor.

Utredningen har gjort en genomgång och validering av delmo- dellen förskoleklass och grundskola. Vid genomgången framkom att det finns ett behov av att uppdatera den fastställda ersättningen per elev för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk. Även beräkningen av merkostnader för små skolor och skolskjutsar behövde uppdateras. Andelen barn och kostnaderna per barn upp- dateras årligen av SCB, vilket innebär att en anpassning av den del av utjämningen som direkt tar fasta på åldersstrukturen sker lö- pande. Mitt förslag till uppdatering av delmodellen avgränsas såle- des till att avse ersättningen per elev för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk samt komponenten bebyggelsestruktur.

Merkostnader för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk

Tillägget eller avdraget för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk beräknas enligt följande: Först multipliceras ande- len 7-15 åringar som är födda utanför Sverige, Norge eller Danmark samt andelen i åldersgruppen som har föräldrar födda utanför dessa länder med den totala andelen 7-15 åringar i kommu- nen. Resultatet multipliceras i sin tur med en för delmodellen fast- ställd ersättning per elev på 6 739 kronor. Ersättningen uppdatera- des senast av Utjämningskommittén (SOU 2003:88).

Utjämningsåret 2007 är det största avdraget för modersmåls- ersättning och svenska som andra språk 101 kronor per invånare, medan det största tillägget är 304 kronor per invånare.

56

SOU 2007:61

Förskoleklass och grundskola

Merkostnader för små skolor och skolskjutsar

Glesbygdsverket har vid olika tillfällen på uppdrag av de kommit- téer som arbetat med den kommunalekonomiska utjämningen ut- vecklat modeller för att beräkna merkostnader som uppkommer i områden med gles bebyggelsestruktur. Gemensamt för dessa mo- deller är att de utgår från statistik om befolkningens bosättnings- mönster i olika åldersklasser samt en databas över vägnätet. För analyserna har specialutvecklade program baserade på geografiska informationssystem (GIS) använts.

Glesbygdsverkets modeller används i delmodellen förskoleklass och grundskola för en fiktiv utplacering av skolor i enlighet med vissa kriterier, som givet elevunderlaget och dess geografiska sprid- ning ska avspegla kommunens strukturellt betingade behov. Mo- dellen skapar således en teoretisk skolorganisation för respektive kommun. Utplaceringen av skolorna är fiktiv för att kommunerna inte ska kunna påverka utfallet av utjämningen.

Efter utplaceringen av de fiktiva skolorna anknyts samtliga ele- ver till de utplacerade skolorna med utgångspunkt från vägav- stånden från folkbokföringsorten till skolan, varpå vägavståndet för varje elev registreras och ackumuleras per kommun.

De geografiska beräkningarna enligt ovan knyts därefter sam- man med kostnadsfunktioner som tagits fram med utgångspunkt från olika antaganden om kostnaderna för små skolor och skol- skjutsar.

Slutligen kan merkostnaden per invånare för små skolor och skolskjutsar beräknas för var och en av kommunerna.

Den nu gällande beräkningen av merkostnader för små skolor och skolskjutsar i områden med gles bebyggelsestruktur har sin grund i en fiktiv utplacering av grundskolor som senast genom- fördes av Glesbygdsverket år 2003 och avrapporterades av Utjämningskommittén (SOU 2003:86). Beräkningarna implemen- terades 2005.

Vid den fiktiva utplaceringen av skolor för elever i åldrarna 7-12 år (tidigare benämnda låg- och mellanstadieskolor) har beräk- ningsförutsättningarna varit att en skola förutsätter ett underlag på minst 7 elever, och att alla elever som har längre än 3 kilometer till skolan har rätt till skolskjutsar, och att ingen elev ska ha längre än 30 kilometer till skolan. Vid den fiktiva utplaceringen av skolor för elever i åldrarna 13-15 år (tidigare benämnda högstadieskolor) för-

57

Förskoleklass och grundskola

SOU 2007:61

utsätts minst 20 elever, ett högsta reseavstånd på 50 kilometer, och skolskjutsar vid avstånd överstigande 4 kilometer.

Modellen har i den nu gällande beräkningen inte använts fullt ut i tätorter med mer än 20 000 invånare. I dessa orter bildar modellen i allmänhet endast en skola. För att undvika att skolskjuts- kostnaderna överskattas i de berörda kommunerna, har samtliga elevers elevkilometer inom dessa tätorter plockats bort. I de fall en kommun därefter inte når upp till en samlad merkostnad om 25 kronor per invånare har kommunen i den nuvarande modellen fått värdet 25 kronor som en schablon.

Kompensation för merkostnader utgår enligt den gällande kost- nadsfunktionen för skolor med elever i åldrarna 7-12 år från en minsta skolstorlek på sju elever och avtar därefter med stigande befolkningsunderlag för att helt upphöra vid 300 elever. För skolor med elever i åldrarna 13-15 år utgår kompensation på motsvarande sätt i storlek från 20 elever upp till 350 elever.

Merkostnaderna för små skolor har i nu gällande tillämpningen beräknats baserat på elevunderlaget som ett genomsnitt av åren 1997, 1999 och 2001. Detta för att undvika att små demografiska förändringar föranleder variationer av antalet små skolenheter mellan uppdateringarna, med relativt stora omfördelningseffekter som konsekvens.

I kostnadsfunktionen för små skolor beaktas merkostnader för lokaler, skolmåltider, lärarkostnader, samt kostnader för läromedel.

Merkostnaderna för skolskjutsar beräknas med antaganden om kostnader per personkilometer, dvs. kostnader för personal och fordon vid skolskjutsar.

Det största avdraget för små skolor och skolskjutsar är inneva- rande år 251 kronor per invånare, medan det största tillägget är 2 089 kronor per invånare.

4.2 Mitt förslag till uppdatering och förändring

Modersmålsundervisning och svenska som andraspråk

Jag föreslår en uppdatering av lönekostnaderna per elev för mo- dersmålsundervisning och svenska som andraspråk. Enligt uppgif- ter från Sveriges Kommuner och Landsting uppgick den genom- snittliga månadslönen för en grundskolelärare år 2006 till 24 000 kronor. Den totala årliga kostnaden för samtliga lärare för

58

SOU 2007:61

Förskoleklass och grundskola

modersmålsundervisning och svenska som andraspråk, inklusive ar- betsgivaravgifter enligt lag och avtal, var omräknat till årsarbets- krafter drygt en miljard kronor. Läsåret 2005/06 uppgick antalet elever som deltog i modersmålsundervisning respektive svenska som andra språk till totalt 148 080 elever.

Mitt förslag till ny ersättning per elev blir 7 170 kronor.

Det största avdraget för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk blir med mitt förslag 108 kronor per invånare, me- dan det största tillägget blir 323 kronor per invånare.

Små skolor och skolskjutsar

Glesbygdsverket har på mitt uppdrag utvecklat en ny applikation för tillgänglighetsberäkningarna bl.a. avseende delmodellen för- skoleklass och grundskola. Den nya applikationen beskrivs närmare i bilaga 5.

Glesbygdsverket har vidare med tillämpning av den nya applika- tionen dels gjort en ny fiktiv utplacering av grundskolor, dels även uppdaterat de aktuella kostnadsfunktionerna för små skolor och skolskjutsar. Därefter har uppdaterade standardkostnader och nya tillägg/avdrag beräknats.

Jag föreslår att de uppdaterade standardkostnaderna läggs till grund för utjämningen i delmodellen förskoleklass och grundskola.

De grundläggande geografiska antagandena för placeringen av de fiktiva skolorna är desamma i det nya förslaget som i den be- fintliga modellen. Merkostnader beräknas även i det nya förslaget för skolor i storlek från sju upp till 300 elever för de yngre eleverna, och från 20 upp till 350 elever för de äldre eleverna.

Med den nya applikationen har det varit möjligt att placera de fiktiva skolorna på ett ännu mer realistiskt sätt än vid föregående uppdatering, till följd av att befolkningens koncentration inom skolans geografiska upptagningsområde i större utsträckning än tidigare har påverkat utplaceringen av skolan. Den nya placeringen är därmed inte lika känslig för smärre variationer av antalet elever mellan uppdateringarna, varför modellen ger en ökad stabilitet över tid i utplaceringen av skolor. Beräkningen av merkostnader har därför gjorts baserat på elevunderlaget för ett år, 2005, och inte som vid föregående uppdatering som ett genomsnitt över tre år.

Den nya applikationen använder en vägdatabas som innehåller samtliga farbara allmänna och enskilda vägar, och mäter även i

59

Förskoleklass och grundskola

SOU 2007:61

övrigt vägavstånden mer exakt. Den tidigare använda applikationen använde endast allmänna vägar.

Vid körningarna med den nya applikationen har modellen an- vänts fullt ut i samtliga kommuner, dvs. även i större tätorter.

Kostnadsfunktionerna för små skolor och skolskjutsar har upp- daterats och ett antal kostnader har justerats. Den största föränd- ringen gällande kostnadsfunktionen för små skolor är att de an- tagna lärarlönerna och lärartätheten har anpassats till dagens nivå. En viss uppräkning har även skett av de antagna merkostnaderna för skolmåltider och lokalkostnader. En annan förändring är att de antagna merkostnaderna för läromedel tas bort, eftersom en kon- troll mot kommunernas redovisade kostnader inte har gett vid handen att det finns merkostnader för läromedel i små skolor. För skolskjutsar är den största förändringen av kostnadsfunktionen att kostnaden per kilometer har justerats upp.

Det största avdraget för små skolor och skolskjutsar är efter mitt förslag 298 kronor per invånare, medan det största tillägget är 2 078 kronor per invånare.

4.3 Resultatet av mitt förslag

Resultatet av mina förslag är att 187 kommuner får höjda standard- kostnader medan 103 kommuner får sänkta standardkostnader. På kommungruppsnivå innebär förslaget att storstäder, förorts- kommuner och större städer får ett negativt utfall. Men även gles- bygdskommuner får som grupp ett negativt utfall. Övriga kom- mungrupper får ett positivt utfall.

60

SOU 2007:61

Förskoleklass och grundskola

Tabell 4.1 Utredningens förslag till nya standardkostnader i delmodellen för- skoleklass och grundskola, redovisade på kommungruppsnivå (kronor per invånare)

Nytt förslag

Nuvarande

Differens

Storstäder

7 038

7 101

-63

Förortskommuner

9 905

9 944

-39

Större städer

8 389

8 439

-50

Pendlingskommuner

9 761

9 682

79

Glesbygdskommuner

9 321

9 346

-24

Varuprod. kommuner

9 357

9 203

154

Övriga kommuner över 25 000 inv.

8 797

8 756

41

Övriga kom. 12 500 – 25 000 inv.

8 968

8 825

143

Övriga kom. < 12 500 inv.

9 149

8 910

239

Förändringen av standardkostnaderna härrör främst från beräk- ningen av merkostnader för små skolor och skolskjutsar. Föränd- ringarna beror delvis på förändringar i antalet elever och elevernas geografiska spridning från föregående uppdatering. Förändringarna beror även på att de underliggande kostnaderna för lärarlöner m.m. har anpassats till dagens nivå. De tekniska förbättringarna i utpla- ceringen och den mera exakta mätningen av vägavstånden, bl.a. ge- nom att även enskilda vägar beaktas, ger också upphov till föränd- ringar. Utfallet av mina förslag avseende delmodellen förskoleklass och grundskola för respektive kommun redovisas i bilaga 7.

61

5 Gymnasieskola

I kapitlet föreslår jag en uppdatering och vissa förändringar av komponenten bebyggelsestruktur i delmodellen gymnasieskola.

Mitt förslag:

Underlaget för beräkningen av kommunernas merkostnader för inackorderingstillägg räknas upp med utgångspunkt från prisbasbeloppet 2007.

Underlaget för beräkningen av kommunernas merkostnader för skolresor till gymnasiet räknas upp med utgångspunkt från ak- tuella kostnadsuppgifter från samtliga länstrafikbolag.

En ny beräkning av elevernas vägavstånd till gymnasieskolor implementeras, baserat på befolkningen 2005.

De föreslagna uppdateringarna och förändringarna bör införas den 1 januari 2009.

5.1 Kort om nuvarande delmodells utformning samt utredningens arbete

Standardkostnaden för gymnasieskolan beräknas utifrån andelen ungdomar 16–18 år, bebyggelsestruktur samt elevernas programval de senaste två åren.

Komponenten bebyggelsestruktur avser att utjämna kommu- nernas strukturellt betingade kostnader för elevernas dagliga resor och inackorderingstillägg. Anledningen till att elevernas program- val beaktas vid beräkningen är att kostnaderna varierar mellan olika gymnasieprogram samtidigt som gymnasieelevernas programval skiljer sig åt mellan kommunerna. Allmänt gäller att de teoretiskt orienterade programmen är billigare än de mer praktiskt orienterade programmen.

63

Gymnasieskola

SOU 2007:61

Delmodellen gymnasieskola omfördelar innevarande år 1,7 mil- jarder kronor mellan kommunerna.

Den genomsnittliga vägda standardkostnaden för rikets samtliga kommuner är 3 345 kronor per invånare. Standardkostnaden varie- rar mellan 1 746 och 5 133 kronor per invånare. Det största tilläg- get för bebyggelsestruktur uppgår till 400 kronor. Det största av- draget uppgår till 96 kronor.

Delmodellen gymnasieskola har i stort varit oförändrad sedan den infördes 1996. Från och med 2005 genomfördes dock en för- ändring som innebär att elevernas programval beaktas som ett ge- nomsnitt över två år. Tidigare beaktades programvalet på basis av uppgifter från ett år. Förändringen genomfördes efter förslag från Utjämningskommittén. Syftet med förändringen är att utjämna variationerna i utfall för enskilda kommuner från ett år till ett an- nat.

Samtliga data som används i denna delmodell förutom de som är att hänföra till bebyggelsestrukturen uppdateras årligen av SCB.

Jag har gått igenom och validerat delmodellen gymnasieskola. Vid genomgången framkom behov av att uppdatera komponenten bebyggelsestruktur. Därutöver aktualiserades inte något behov av förändringar eller uppdateringar av delmodellen (som nämnts upp- dateras övriga delar av delmodellen årligen av SCB).

Mitt förslag till uppdatering av delmodellen gymnasieskola av- gränsas således till att avse komponenten bebyggelsestruktur.

Nuvarande beräkning av merkostnader för bebyggelsestruktur

Den nu gällande beräkningen av merkostnader för bebyggelse- struktur, dvs. för elevernas dagliga resor och inackorderingstillägg, har sin grund i en fiktiv utplacering av gymnasieskolor som senast genomfördes år 2003 (baserat på befolkningen 2001) och avrap- porterades av Utjämningskommittén (SOU 2003:88. Beräkning- arna implementerades 2005.

Beräkningen av merkostnader för bebyggelsestruktur har skett enligt följande:

I ett första steg har fiktiva gymnasieskolor placerats ut i kom- muner med minst 600 personer i åldern 16–18 år eller minst 15 000 invånare. Dessa kommuner bedöms ha ett tillräckligt elevunderlag för att bedriva egen gymnasieutbildning utan merkostnader till följd av lågt elevunderlag. En manuell justering har gjorts för ett

64

SOU 2007:61

Gymnasieskola

fåtal kommuner, för att få en rimlig anpassning till verkliga förhål- landen.

I ett andra steg har fiktiva gymnasieskolor placerats ut i övriga kommuncentra om minst 500 personer i åldern 16–18 år finns inom 50 kilometers vägavstånd samtidigt som vägavståndet till andra gymnasieorter överstiger 35 kilometer.

I ett tredje steg har vägavståndet för samtliga elever i landet till de närmast belägna utplacerade gymnasieskolorna beräknats.

Slutligen har kostnader för dagliga skolresor och inackordering beräknats. För elever med kortare vägavstånd än 6 kilometer be- räknas inga resekostnader. För elever med ett avstånd till närmaste gymnasieskola på mellan 6 och 50 kilometer beräknas en rese- kostnad motsvarande den genomsnittliga kostnaden för resor un- der ett läsår. Av elever med mer än 50 kilometer till närmaste gym- nasieskola har 90 % antagits bo inackorderade under 9 månader till en kostnad som motsvarar inackorderingstillägget. Därutöver har 5 % av samtliga elever antagits bo inackorderade.

Den genomsnittliga kostnaden per år för elevernas resor har fastställts till 4 500 kronor. Kostnaderna för inackordering har be- räknats som en månatlig ersättning motsvarande 1/30-del av 2003 års prisbasbelopp, som är 38 600 kronor. Beloppet har därefter multiplicerats med 9 (ett läsår uppgår till 9 månader). Beloppet är 11 580 kronor per år.

Tillägg/avdrag för bebyggelsestruktur erhålls genom att kom- munens beräknade merkostnader för bebyggelsestruktur reduceras med det vägda medelvärdet för bebyggelsestruktur i riket.

5.2 Mitt förslag till uppdatering och förändring

Glesbygdsverket har som nämnts utvecklat en ny applikation för tillgänglighetsberäkningar i den kommunalekonomiska utjäm- ningen (se även bilaga 5). Den nya applikationen använder en väg- databas som innehåller samtliga farbara allmänna och enskilda vä- gar. Den tidigare använda applikationen använde endast allmänna vägar. Den nya applikationen använder i likhet med den tidigare SCB:s befolkningsdatabas, men upplösningen i s.k. befolknings- rutor har förbättrats. Sammantaget innebär förändringarna att ele- vernas vägavstånd mäts mer exakt.

Glesbygdsverket har på utredningens uppdrag med stöd av den nyutvecklade applikationen gjort en ny beräkning av vägavståndet

65

Gymnasieskola

SOU 2007:61

för samtliga elever i landet till de närmast belägna tidigare utplace- rade gymnasieorterna, med 2005 års befolkning. Glesbygdsverket har alltså inte haft i uppdrag att göra någon ny fiktiv utplacering av gymnasieskolor.

Underlaget för kostnadsberäkningen gällande inackorderings- tilläggen och de dagliga resorna har uppdaterats. Den nya beräk- ningen av inackorderingstilläggen baseras på prisbasbeloppet för 2007, som är 40 300 kronor. Den nya beräknade kostnaden för in- ackorderingstillägg blir därmed 12 090 kronor. De antagna rese- kostnaderna har höjts till 5 150 kronor, efter att Glesbygdsverket har samlat in uppgifter från samtliga länstrafikbolag.

Nya beräkningar har gjorts av tillägg/avdrag baserat på den nya beräkningen av vägavstånden samt de uppdaterade kostnaderna för inackordering och resor. För övrigt har beräkningen gjorts med samma förutsättningar som de nu gällande beräkningarna.

5.3 Resultatet av mitt förslag

Resultatet av mina förslag är att 191 kommuner får ett positivt ut- fall, dvs. höjda standardkostnader, i intervallet 1–173 kronor per invånare, medan 96 kommuner får ett negativt utfall, alltså sänkta standardkostnader, i intervallet 1–35 kronor per invånare (för tre kommuner innebär förslaget ingen förändring).

På kommungruppsnivå innebär förslaget den största ökningen för glesbygdskommunerna, som i genomsnitt får en ökning med 58 kronor per invånare. Den största minskningen får storstäderna, med minus 17 kronor per invånare.

66

SOU 2007:61

Gymnasieskola

Tabell 5.1 Utredningens förslag till nya standardkostnader i delmodellen gymnasieskola, redovisade på kommungruppsnivå (kronor per invånare)

Nytt förslag

Nuvarande

Differens

Storstäder

2 617

2 634

-17

Förortskommuner

3 472

3 468

3

Större städer

3 307

3 313

-6

Pendlingskommuner

3 876

3 853

23

Glesbygdskommuner

4 190

4 132

58

Varuprod. kommuner

3 831

3 813

18

Övr. kom. över 25 000 inv.

3 546

3 548

-3

Övr. kom. 12 500 - 25 000 inv.

3 740

3 733

7

Övr. kommuner < 12 500 inv.

3 882

3 854

28

Förändringarna av standardkostnaderna beror i huvudsak på demo- grafiska förändringar och på förändringar av vägavstånd vid beräk- ningen av merkostnader för bebyggelsestruktur. Till en del förkla- ras förändringarna av att de underliggande kostnaderna för inack- ordering och dagliga resor har anpassats till aktuell kostnadsnivå. Även de tekniska förbättringarna i applikationen i övrigt kan ge upphov till vissa förändringar.

Utfallet av de föreslagna förändringarna i delmodellen för samt- liga kommuner framgår av bilaga 8.

67

6 Individ- och familjeomsorg

I kapitlet föreslår jag en uppdatering och vissa förändringar av kostnadsutjämningens delmodell för individ- och familjeomsorg.

Mitt förslag:

Den regressionsmodell som används för att beräkna strukturella kostnadsskillnader för ekonomiskt bistånd, missbrukarvård, övrig vuxenvård och familjerätt förändras till att innehålla följande variabler:

• arbetssökande utan ersättning

• personer som är sambo/gifta, utrikes födda utanför EU, Norden, USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien, utan introduktionsersättning, med barn (0–17 år) och en inkomst under 150 000 kronor

• ensamstående kvinnor i åldern 20–55 med barn 0– 17 år och en inkomst som understiger 170 000 kronor per år.

• roten ur tätortsbefolkningen i kommunen år 2005.

De föreslagna förändringarna bör införas från och med den 1 januari 2009.

6.1 Kort om nuvarande delmodell

Delmodellen för individ- och familjeomsorg består av två delar som tillsammans summeras till en standardkostnad. Den första beräknar strukturellt betingade kostnadsskillnader för barn- och ungdoms- vård och den andra för övrig individ- och familjeomsorg, dvs. för

69

Individ- och familjeomsorg

SOU 2007:61

ekonomiskt bistånd, missbrukarvård samt övrig vuxenvård och fa- miljerätt. Båda delarna beräknas med hjälp av regressionsmodeller.

Kommunernas behov av barn- och ungdomsvård beräknas ut- ifrån följande strukturvariabler;

• Andel barn 0–12 år som bor med ensamstående föräldrar

• Antal lagförda ungdomar 15–17 år per hemkommun under en treårsperiod dividerat med antalet år. Beräknas sedan som en andel baserat på befolkningen per den 31 december

• Antal barn 16–19 år som är födda utanför Norden och EU (2003 års medlemsländer) eller barn 16–19 år som är födda inom Norden och EU med minst en förälder som inte är född där

• Roten ur kommunens folkmängd upptill 75 000

Kommunernas behov av övrig individ- och familjeomsorg beräknas utifrån följande strukturvariabler;

• Utrikes födda flyktingar och nära anhöriga som vistats i landet 3–9 år samt övriga utrikes födda från länder utanför Norden och EU som vistats i Sverige 0–19 år

• Arbetssökande utan ersättning

• Ensamstående kvinnor i åldern 18–44 med barn 0–17 år

• Roten ur tätortsbefolkningen i kommunen år 2000.

• Män 25–64 med årsinkomst under 140 000 kronor

Variablerna uppdateras årligen av SCB med undantag av variabeln roten ur tätortsbefolkningen. Variablernas vikter i regressions- modellerna uppdaterades senast 2005 efter förslag av Utjämnings- kommittén (SOU 2003:88).

Delmodellen omfördelar innevarande år ca 4,1 miljarder kronor mellan kommunerna. Den genomsnittliga vägda standardkostnaden för rikets samtliga kommuner är 2 927 kronor per invånare. Stan- dardkostnaden varierar mellan 1 046 och 5 133 kronor per invånare.

70

SOU 2007:61

Individ- och familjeomsorg

6.2 Utvecklingen inom individ- och familjeomsorgen

Individ- och familjeomsorgen omfattar barn- och ungdomsvård, ekonomiskt bistånd, missbrukarvård för vuxna, övrig vuxenvård och familjerätt.

De totala nettokostnaderna för individ- och familjeomsorgen uppgick 2005 till drygt 26 miljarder kronor. Barn- och ungdoms- vården stod för 41 % av kostnaderna och ekonomiskt bistånd för 36 %. Mellan åren 1999–2001 var kostnaderna för individ- och fa- miljeomsorgen i stort sett oförändrade. Mellan 2001 och 2005, ökade kostnaderna med ca 14 %. Den främsta orsaken är ökade kostnader för barn- och ungdomsvården och missbrukarvården.

Diagram 6.1 Nettokostnaderna för individ- och familjeomsorgen 2001–2005 (miljoner kronor)

30 000

25 000

20 000

kronor

Miljoner

15 000

10 000

5 000

0

2001

2002

2003

2004

2005

Ekonomiskt bistånd Barn- och ungdomsvård Missbrukarvård Övrig vuxenvård Familjerätt

Källa SCB

Sedan 2001 har barn- och ungdomsvårdens andel av de totala kost- naderna ökat med ca 4 procentenheter medan det ekonomiska bi- ståndets andel har minskat i motsvarande utsträckning. De övriga verksamheterna har, som andel av de totala nettokostnaderna, varit relativt konstanta.

71

Individ- och familjeomsorg

SOU 2007:61

6.3 Mitt förslag till uppdatering och förändring

Behovet av insatser från kommunernas individ- och familjeomsorg påverkas kontinuerligt av olika förändringar i samhället. Detta har föranlett förändringar av delmodellen vid ett flertal tillfällen. Den senaste förändringen skedde efter förslag från Utjämnings- kommittén (SOU 2003:88). Delmodellen delades då upp i två komponenter. Den första beräknade med samma variabler som den tidigare delmodellen för hela individ- och familjeomsorgen behovet av ekonomiskt bistånd, missbrukarvård samt övrig vuxenvård och familjerätt. Den andra komponenten beräknade med nya variabler behovet av barn- och ungdomsvård.

Skälet till kommitténs förslag att dela upp delmodellen i två de- lar var att kostnaderna för barn- och ungdomsvården utgjorde en allt större del av de totala kostnaderna för individ- och familje- omsorgen samtidigt som den dåvarande delmodellen innehöll vari- abler som främst fångade upp skillnader i det ekonomiska bistån- det. I takt med att insatserna förändrades, från ekonomiska transfe- reringar till insatser med större inslag av vård och stöd, kunde den dåvarande delmodellen i allt mindre utsträckning förklara de kom- munala kostnadsskillnaderna.

Det av Utjämningskommittén presenterade modellförslaget, som implementerades 2005, kunde förklara 65 % av kostnads- skillnaderna för övrig individ- och familjeomsorg samt 39 % av kostnadsskillnaderna för barn- och ungdomsvård 2001. Förklar- ingsvärdet för delmodellen som helhet var 66 %.

Jag har gjort en genomgång och validering av delmodellen indi- vid- och familjeomsorg. Vid genomgången framkom att förklar- ingsvärdet för delmodellen har sjunkit till 52 %. Den främsta för- klaringen till detta är att enbart 21% av kostnadsskillnaderna för barn- och ungdomsvård kan förklaras med hjälp av nuvarande del- modell. Delmodellen kan inte heller förklara variationer i kostnader för övrig individ- och familjeomsorg lika bra som tidigare. Jag har därför försökt hitta andra variabler än de som används i dagens delmodell för att förklara kostnadsvariationerna mellan kommunerna.

72

SOU 2007:61

Individ- och familjeomsorg

Utredningens arbete med komponenten barn- och ungdomsvård

Mot bakgrund av det bristfälliga förklaringsvärdet i den kompo- nent inom delmodellen individ- och familjeomsorg som utjämnar för kostnadsskillnader för barn- och ungdomsvård har jag försökt att dels byta ut variabler i den regression som ligger till grund för utjämningen, dels hitta en ny komponent som inte baseras på en regression.

Jag har i utredningsarbetet uppdragit åt först Statskontoret och senare SCB att försöka ta fram nya komponenter för utjämningen av barn- och ungdomsvården. I uppdraget till Statskontoret ingick att se över hela delmodellen samt om möjligt ta fram en icke re- gressionsbaserad delmodell för kostnadsutjämning inom individ- och familjeomsorgen.

Statskontoret avrapporterade uppdraget i oktober 2006 med rapporten Kostnadsutjämning för individ- och familjeomsorgen (IF) – analys och förslag. Statskontoret redovisar i sin rapport bl.a. en alternativ regressionsbaserad komponent för utjämning av barn- och ungdomsvården. Statskontoret förordar dock en icke regres- sionsbaserad utjämningsmodell för såväl ekonomiskt bistånd och missbrukarvård som barn- och ungdomsvård.

I modellen beräknas kommunernas standardkostnader genom att kommunernas egna antal prestationer eller insatser mätt som ett genomsnitt över en femårsperiod multipliceras med genomsnitts- kostnaden i riket för respektive prestation eller insats.

Min bedömning är dock att den modell som Statskontoret tagit fram inte kan ligga till grund för kostnadsutjämningen mellan kommunerna inom individ- och familjeomsorgen. Förslaget är inte förenligt med en av grundprinciperna i den kommunala kostnads- utjämningen, nämligen att enskilda kommuner inte ska kunna på- verka utfallet av utjämningen genom valet av inriktning, ambitions- nivå eller redovisningsprinciper för den berörda verksamheten. Vis- serligen är individ- och familjeomsorgen i stor utsträckning lag- styrd, och kommunerna styr inte individ- och familjeomsorgens dimensionering i första hand utifrån en ekonomisk kalkyl. Men det får inte finns några möjligheter för kommunerna att påverka utfal- let av utjämningen.

När det gäller den regressionsbaserade komponent för barn- och ungdomsvård som Statskontoret också har tagit fram kan jag konstatera att denna regression – i likhet med den gällande regres-

73

Individ- och familjeomsorg

SOU 2007:61

sionen - inte kunde förklara annat än en mindre del av kostnads- skillnaderna mellan kommunerna.

SCB har på mitt uppdrag upprättat en databas med samtliga barn födda i Sverige mellan åren 1983 och 2005 och barnens biolo- giska föräldrar. Uppdraget till SCB utformades i samråd med Soci- alstyrelsen. Hypotesen har varit att ett sviktande föräldraskap kan förklara varför vissa barn blir föremål för insatser av barn- och ungdomsvården. Till föräldrarna har därför en mängd attribut knu- tits som var för sig eller i förening skulle kunna ha ett samband med sviktande föräldraskap; exempelvis fängelsevistelser, arbets- situation, vård på institution, ersättningar från socialförsäkringar etc.

SCB beräknade sambandet mellan olika kombinationer av attri- but hos föräldrarna och förekomsten av heldygnsinsatser inom barn- och ungdomsvården för deras barn. Exempelvis kunde SCB visa att risken för en heldygnsinsats är fyra gånger högre än genom- snittet för barn som har en förälder som fått vård för alkohol- missbruk. SCB använde därefter dessa samband för att skatta antalet barn per kommun som kommer att behöva få heldygnsvård.

Jag bedömer att hypotesen om sviktande föräldraskap som en grundläggande förklaring till varför barn och ungdomar behöver insatser från kommunernas individ- och familjeomsorg innebär en lovade ansats. Det visade sig att den framtagna modellen kunde ge en god skattning av antalet barn med behov av insatser inom barn- och ungdomsvården i riket, men tyvärr inte på kommunnivå för enskilda kommuner.

Jag tvingas därför konstatera att jag inte har lyckats finna strukturella variabler som på ett tydligt sätt speglar skillnaderna mellan kommunerna i behovet av barn- och ungdomsvård. Det är enligt min mening angeläget att Statskontoret inom ramen för myndighetens kommande löpande uppföljning av den kommunal- ekonomiska utjämningen prioriterar ett fortsatt utvecklingsarbete med komponenten barn- och ungdomsvård.

74

SOU 2007:61

Individ- och familjeomsorg

Utredningens arbete med komponenten Övrig individ- och familjeomsorg

Min validering av komponenten övrig individ- och familjeomsorg visade som nämnts ovan att förklaringsvärdet sjunkit även för denna del. Det visade sig också att variabeln män 25–64 med årsin- komst under 140 000 kronor inte längre uppfyllde de statistiska kraven för att kunna ingå i regressionsmodellen som en förklarande variabel. En uppdaterad regression, exklusive män med låg inkomst, ger ett förklaringsvärde på 55 %.

De variabler som används för att förklara skillnader i övrig indi- vid- och familjeomsorg tar sin utgångspunkt i studier som genom- förts av Socialstyrelsen för att förklara variationer i kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd.

Då det avgörande för att få ekonomiskt bistånd är individens eller familjens inkomst i förhållande till försörjningsbördan har jag försökt avgränsa de urvalsgrupper som används i dagens kompo- nent genom att koppla på inkomstnivåer. På detta sätt kan man bättre fånga in de personer som får bistånd, vilket ökar kompo- nentens träffsäkerhet.

Mitt förslag till variabler framgår nedan. Variabeln arbets- sökande utan ersättning kvarstår i mitt förslag oförändrad från den befintliga modellen, medan övriga variabler är nya.

• arbetssökande utan ersättning

• personer som är sambo/gifta, utrikes födda utanför EU, Norden, USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien, utan in- troduktionsersättning, med barn (0–17 år) och en inkomst un- der 150 000 kronor

• ensamstående kvinnor i åldern 20–55 med barn 0–17 år och en inkomst som understiger 170 000 kronor per år

De föreslagna nya variablerna ersätter:

• utrikes födda flyktingar och nära anhöriga som vistats i landet 3–9 år och övriga utrikes födda från länder utanför Norden och EU som vistats i Sverige 0–19 år

• ensamstående kvinnor i åldern 18–44 med barn 0–17 år

Jag föreslår även att variabeln roten ur tätortsbefolkningen i kom- munen år 2000 uppdateras att avse förhållanden för år 2005. Varia-

75

Individ- och familjeomsorg

SOU 2007:61

beln män 25–64 med årsinkomst under 140 000 kronor utmönstras eftersom den som nämnts inte längre är statistiskt godtagbar.

De av mig föreslagna förändringarna gör att komponenten övrig individ- och familjeomsorg kan förklara 62 % av de genomsnittliga kostnadsskillnaderna mellan kommunerna för åren 2004 och 2005. Totalt sett kan den uppdaterade delmodellen, inklusive komponenten barn- och ungdomsvård, förklara 55 % av kostnadsskillnaderna 2005.

6.4 Resultatet av mitt förslag

De föreslagna förändringarna innebär att 82 kommuner får sänkta standardkostnader med maximalt 261 kronor per invånare. Samti- digt får 208 kommuner höjda standardkostnader med upp till 215 kronor per invånare. Samtliga förändringar beror på att variablerna i komponenten övrig individ- och familjeomsorg förändrats något för att på ett bättre sätt än i dag fånga upp de strukturellt betingade kostnadsskillnaderna som finns mellan landets kommuner.

Tabell 6.1 Utredningens förslag till nya standardkostnader i delmodellen indi vid- och familjeomsorg (kronor per invånare)

Nytt förslag

Nuvarande

Differens

Storstäder

4 755

4 841

-87

Förortskommuner

2 444

2 477

-33

Större städer

3 022

2 999

23

Pendlingskommuner

2 023

1 962

61

Glesbygdskommuner

1 555

1 511

44

Varuproducerande kommuner

1 890

1 860

31

Övr. kommuner, över 25 000 inv.

2 435

2 385

50

Övr. kommuner 12 500 -25 000 inv

2 027

1 976

51

Övr. kommuner, mindre än 12 500 inv.

1 796

1 771

26

På kommungruppsnivå innebär förändringarna att gruppen stor- städer och förortskommuner får något sänkta standardkostnader medan övriga kommungrupper får höjda standardkostnader. Gene- rellt sett är dock förändringarna på kommungruppsnivå att beteckna som relativt små. Utfallet för respektive kommun presenteras i bilaga 9.

76

7 Äldreomsorg

I kapitlet föreslår jag uppdatering och förändring av kostnadsut- jämningens delmodell för äldreomsorg.

Mitt förslag:

Normkostnad : Beräkningen av normkostnad indelad efter socio- ekonomisk tillhörighet upphör och ersätts med indelning efter in- komst. Inkomsten för den äldre befolkningen ska uppdateras årli- gen av SCB. Skattningen av omsorgsbehov hos äldre görs direkt med hjälp av ADL-beroende. Vårdkonsumtionen som ligger till grund för normkostnaden uppdateras. Män och kvinnor får samma normkostnad givet inkomst, etnicitet, ålder och ADL-beroende. Kostnaderna för hemtjänsttimme och särskilt boende uppdateras.

Hemtjänst i glesbygd : Merkostnaden för hemtjänst i glesbygd upp- dateras.

Tillägg för institutionsboende : Tillägget till glesbygdskommuner för särskilt boende upphör.

De föreslagna uppdateringarna och förändringarna bör införas från och med den 1 januari 2009.

7.1 Kort om nuvarande delmodells utformning

Standardkostnaden för äldreomsorg beräknas med tre kompo- nenter. Först beräknas en s.k. normkostnad för varje kommun som speglar vårdbehovet för befolkningen över 65 år. Kommuner med gles bebyggelsestruktur får ett tillägg till normkostnaden för mer- kostnad för resor inom hemtjänsten, och kommuner som tillhör kommungruppen glesbygdskommuner får dessutom ett tillägg för särskilt boende.

Beräkningen av normkostnaden för kommunerna utgår från att den äldre befolkningen delas in i sammanlagt 240 delgrupper efter

77

Äldreomsorg

SOU 2007:61

socioekonomi, etnicitet, kön och ålder. Ohälsan och vårdkonsum- tionen skattas för varje delgrupp. Därefter beräknas en norm- kostnad för respektive delgrupp. Den totala normkostnaden för kommunen beräknas genom att alla invånares normkostnad sum- meras. En detaljerad beskrivning av modellen för normkostnads- beräkning för delgrupper och kommuner återfinns i bilaga 10a.

Med anledning av stora avstånd i områden med gles bebyggelse- struktur antas att det uppstår en merkostnad för personalens resor i hemtjänsten. För resor till invånare 80 år och äldre som bor 15 kilometer eller längre från en ”servicepunkt”, varifrån hemtjänst- personalen antas utgå, beräknas en merkostnad. Möjliga service- punkter är tätorter med minst 200 invånare. Rikets snitt används för att beräkna antalet personer i respektive kommun som har hemtjänst av de över 80 år. För att beräkna merkostnaden används en schablon på 52 kronor milen. I ersättningen ingår kostnader för fordon och lön för två besök om dagen alla dagar på året. Totalt är merkostnaden för hemtjänst till följd av gles bebyggelsestruktur beräknad till drygt 158 miljoner kronor.

Det antas även uppstå en merkostnad för särskilt boende för glesbygdskommuner. Behovet av särskilt boende antas uppstå tidi- gare, dvs. vid ett lägre omsorgsbehov, i glesbygdskommuner än i andra kommuner, där mer omfattande omsorgsbehov kan tillgodo- ses av hemtjänsten. Ersättningen utgår med 5 % av kommunens beräknade normkostnad och ges till 29 glesbygdskommuner (de kommuner som Kommunförbundet före 2005 klassificerade som glesbygdskommuner). Den totala merkostnaden för särskilt bo- ende för glesbygdskommuner är drygt 116 miljoner kronor.

År 2007 omfördelar delmodellen drygt 6,2 miljarder kronor, vil- ket gör att äldreomsorg är den delmodell som i absoluta tal svarar för den största omfördelningen i kostnadsutjämningen. Den ge- nomsnittliga vägda standardkostnaden för rikets samtliga kommu- ner är 7 958 kronor per invånare. Standardkostnaden i de olika kommunerna varierar mellan 3 018 och 16 862 kronor per invånare.

Delmodellens grundstruktur infördes efter förslag från Struk- turkostnadsutredningen (SOU 1993:53). SCB uppdaterar årligen, till grund för normkostnadsberäkningen för respektive kommun, antal invånare över 65 år fördelat på ålder, kön, civilstånd och etni- citet. Indelningen efter socioekonomi, som också påverkar norm- kostnadsberäkningen, har uppdaterats efter förslag från Kommu- nala utjämningsutredningen (SOU 1998:151) respektive Utjäm- ningskommittén (SOU 2003:88). I samband med den senare togs

78

SOU 2007:61

Äldreomsorg

tillägget för färdtjänst och handikappomsorg bort. Även tilläggen för gles bebyggelsestruktur har uppdaterats efter förslag från kommittéerna.

7.2 Beräkning av normkostnaden

Den största delen av kommunernas standardkostnad för äldre- omsorgen är normkostnaden. Normkostnaden ska mäta struktu- rella skillnader i omsorgsbehov mellan kommunerna. Den nu gäl- lande beräkningen av normkostnaden genomfördes 2002 och av- rapporterades av Utjämningskommittén (SOU 2003:88). Beräk- ningen av normkostnaden sker enligt följande:

Först uppskattas omsorgsbehovet för den äldre befolkningen. Det görs med hjälp av en undersökning av levnadsförhållanden (ULF), som genomförs av SCB vartannat år. I undersökningen in- tervjuas 2 000 till 3 000 personer 65 år och äldre, vilket motsvarar 3 % av Sveriges befolkning i den åldersgruppen. I undersökningen ställs frågor om självupplevd hälsa, funktionsnedsättning och lång- varig sjukdom.

I nästa steg kopplas kunskapen om de äldres ohälsa till olika delgrupper av den äldre befolkningen efter kön, civilstånd, etnicitet och socioekonomisk tillhörighet. För detta ändamål tas ett ohäl- soindex fram som grupperar de intervjuade enligt fyra nivåer av hälsa; full hälsa, lätt ohälsa, måttlig ohälsa och svår ohälsa.

För att koppla ohälsan för respektive grupp till omsorgsbehov i form av hemtjänst och särskilt boende används en fältundersökning i åtta kommuner. Den fältundersökning som ligger till grund för den befintliga beräkningen genomfördes 2003, och omfattade drygt 5 000 vårdtagare som hade antingen hemtjänst eller särskilt boende. Materialet har breddats genom att motsvarande data avseende 1 500 äldre från sju andra kommuner, som deltar i det s.k. SNAC-pro- jektet (Swedish National study on Ageing and Care) har tillförts. I båda dessa undersökningar klassas behovet i förhållande till ADL, aktiviteter i dagligt liv. ADL-beroende avser behov av hjälp i föl- jande fyra aktiviteter: bad eller dusch, stiga upp och lägga sig, på- och avklädning samt födointag. Klassificering enligt ADL används allmänt i vård- och utbildningssammanhang för att bedöma vård- och omsorgsbehov.

Ohälsoindex översätts därefter till det ADL- index som används i fältundersökningen. Varje delgrupp ges en normkostnad genom

79

Äldreomsorg

SOU 2007:61

att respektive delgrupps omsorgsbehov i form av hemtjänst eller särskilt boende prissätts med hjälp av schablonkostnader.

Nästa steg i beräkningen är att alla i befolkningen över 65 år pla- ceras in i en av de 240 delgrupperna för att kunna tilldelas motsva- rande normkostnad. Kön, ålder i femårsgrupper, civilstånd och et- nicitet – född utom eller inom Norden, uppdateras varje år. Den socioekonomiska indelningen sker i fem grupper: ej facklärd arbe- tare, facklärd arbetare, företagare och jordbrukare, tjänstemän på lägre och mellannivå, högre tjänstemän.

Beräkningen per socioekonomisk grupp förutsätter ett underlag som medger uppdelning av befolkningen i dessa grupper. Det un- derlaget finns i de s.k. Folk- och bostadsräkningarna (FOB). Så- dana genomfördes tidigare vart femte år. Sedan år 1990 har ingen ny undersökning gjorts, vilket innebär att allt färre i den äldre be- folkningen har en identifierbar socioekonomisk grupp. De som inte har en klassificering grupperas med hjälp av den fördelning som delgruppen har i den egna kommunen. Finns det inte någon i den aktuella delgruppen sker klassificeringen efter kommun- gruppens fördelning. Att undersökningen inte har genomförts se- dan 1990 medför bl.a. ett växande problem genom att inte någon som invandrat sedan dess kan klassificeras utan måste ges en schablonmässig indelning enligt ovan. Vid 2002 års undersökning kunde 86 % av de äldre återfinnas i Folk- och bostadsräkningarna, medan 14 % fick klassificeras schablonmässigt.

Alla över 65 år erhåller en normkostnad enligt den delgrupp som de har placerats i. Den totala normkostnaden för kommunen beräknas genom att antalet personer i varje delgrupp multipliceras med respektive delgrupps normkostnad för att därefter summeras.

7.3 Mitt förslag till uppdatering och förändring

Under senare år har andelen äldre i Sverige stadigt ökat och allra störst förändring har andelen äldre över 80 år haft. Det motsvarar också den grupp äldre som har störst behov av omsorg. Samtidigt har gruppen 65 år och äldre som helhet fått högre inkomst genom de nya årskullar som blivit 65 år. Demografin kan förklara en stor del av skillnaderna i kostnad mellan kommuner. Andelen 65+ vari- erar från 10 % till närmare 30 % mellan kommunerna. 70 % av kostnadsskillnaden förklaras av detta. Med mina förslag enligt

80

SOU 2007:61

Äldreomsorg

nedan förklarar delmodellen äldreomsorg sammantaget 82 % av kostnadsskillnaderna mellan kommunerna.

Normkostnader

På mitt uppdrag har docent Mårten Lagergren år 2007 genomfört en ny bearbetning av ett aktuellt ULF-material och en ny fält- undersökning. I fältundersökningen har företrädare för samtliga av de åtta kommuner som deltog vid föregående uppdatering med- verkat, och material från SNAC-studien har tillförts. För en dju- pare beskrivning av fältundersökningen och en jämförelse med de två tidigare fältundersökningarna gjorda 1994 och 2002, se bilaga 10b.

Jag föreslår att denna uppdatering ska läggas till grund för be- räkningen av normkostnaderna.

Uppdateringen fångar upp förändringar i fördelning av om- sorgsbehov och vårdkonsumtion mellan olika grupper av äldre. Dessutom anpassas de antagna kostnaderna för hemtjänst respek- tive särskilt boende till aktuell nivå. Uppdateringen har visat att förändringarna har varit begränsade i omsorgsbehov och vård- konsumtion från föregående uppdatering. De förhållandevis stora förändringarna i den relativa fördelningen av andelen äldre mellan kommunerna fångas upp av den årliga uppdateringen.

ULF-undersökningen innehåller numera frågor om ADL, vilket inte var fallet vid föregående uppdatering. De intervjuade får svara på direkta frågor kring olika aktiviteter i det dagliga livet (se ovan).

ADL- beroende har en direkt koppling till behovet av service och omvårdnad och ger därmed ett skarpare mått på omsorgs- behovet än ohälsoindex. ADL används för att mäta det faktiska omsorgsbehovet till skillnad från ohälsoindex som ger en mer all- män hälsobedömning. Att ULF-materialet numera innehåller frå- gor om ADL medför också att behovet av översättning mellan upplevd ohälsa och vårdbehov inte längre är nödvändig, varigenom en möjlig felkälla kan elimineras.

Jag föreslår därför att, vid beräkningen av normkostnad, indel- ningen i ohälsa ersätts med en indelning efter ADL-beroende.

Det skarpare måttet på omsorgsbehov som ADL-klassningen är ger vissa omfördelningseffekter mellan kommunerna, i och med att skillnaderna i vårdbehov mellan olika samhällsgrupper framträder tydligare.

81

Äldreomsorg

SOU 2007:61

Skillnaderna i omsorgsbehov mellan olika grupper av äldre mäts som framgått i den befintliga utjämningen bl.a. efter den klassifice- ring av de äldre i olika socioekonomiska grupper som finns i Folk- och bostadsräkningarna. Äldre som exempelvis har varit tjänstemän under de förvärvsaktiva åren har generellt sett lägre omsorgsbehov än äldre som varit arbetare

Ett alternativ till socioekonomisk gruppindelning är att dela in befolkningen efter inkomstgrupp. Undersökningar har visat ett starkt samband mellan inkomst och ohälsa. Detta beror både på att högre inkomster leder till bättre hälsomöjligheter och att dålig hälsa ofta medför lägre inkomster. Samtliga i gruppen 65 år och äldre kan klassificeras med hjälp av aktuella och individuella upp- gifter om inkomst. Inkomst är också möjlig att uppdatera varje år. Vid uppdateringen utifrån socioekonomi innevarande år kunde en- dast 81 % klassificeras via Folk- och bostadsräkningen, vilket alltså är en sänkning från föregående uppdatering då 86 % kunde inplace- ras utan schablonisering. Det kommer i längden inte att vara möj- ligt att beräkna normkostnaderna med utgångspunkt från de be- fintliga Folk- och bostadsräkningarna, som alltså senast genom- fördes 1990.

Jag föreslår därför att indelningen av den äldre befolkningen i fem socioekonomiska grupper ersätts av en indelning i inkomst- grupper. Jag föreslår en indelning i tre inkomstgrupper efter ge- nomsnittlig inkomst på riksnivå för dem som fyllt 65 år. Vidare föreslår jag att inkomst uppdateras årligen av SCB liksom i dag civilstånd, etnicitet och ålder.

Skillnaderna i omsorgsbehov mellan grupperna är något större med indelning efter inkomst än med socioekonomisk indelning (se bilaga 10a, tabell 3 och 4). En övergång från socioekonomi till in- komst vid gruppindelningen ger därför effekten att kommuner där de äldre har relativt höga inkomster får sänkta normkostnader jämfört med i dag, medan kommuner där de äldre har låga in- komster får höjda normkostnader. Anledningen till detta är att de skillnader i omsorgsbehov som finns mellan olika samhällsgrupper fångas upp bättre med en gruppering efter inkomstnivå jämfört med motsvarande gruppering efter socioekonomisk grupp enligt Folk- och bostadsräkningarna.

Jag ska enligt direktiven följa upp äldreomsorgsmodellen bl.a. utifrån ett könsperspektiv. I dag fastställs skilda normkostnader för kvinnor och män, utifrån en uppskattning av den faktiska konsum- tionen av äldreomsorg i riket för män respektive kvinnor. För att

82

SOU 2007:61

Äldreomsorg

analysera betydelsen för normkostnaden av skillnaden i konsum- tion av omsorg mellan män och kvinnor har beräkningar gjorts för samtliga kommuner på två sätt, en könsneutral beräkning och en uppdelad efter kön. Skillnaderna mellan kommunerna visade sig totalt sett vara små, för samtliga kommuner mindre än en procent- enhets förändring i förhållande till den framräknade norm- kostnaden i den befintliga utjämningen.

En fördel med att upphöra med skilda normkostnader för män och kvinnor är att modellen blir mera logisk, när ett ADL-bero- ende tilldelas samma kostnad oberoende av kön. Modellen blir också enklare och stabilare då antalet delgrupper minskar till hälf- ten genom detta. Med en sådan förändring vid beräkningen av normkostnader kommer dessa fortfarande att påverkas av skillna- der i ADL-beroende, men normkostnaden givet samma grad av ADL-beroende kommer att vara densamma för män och kvinnor .

Jag föreslår således att uppdelningen på delgrupper per kön upphör och ersätts av en könsneutral beräkning.

För att omsätta omsorgsbehovet till en årlig kostnad behövs en schablon för dels hemtjänst med en timme i veckan, dels särskilt boende med heldygnsomsorg. I tabellen nedan redovisas aktuella kostnadsuppgifter (2005) från Sveriges kommuner och Landsting, och även de uppgifter som används i dagens utjämning.

Tabell 7.1. Förslag till uppdaterad schablonkostnad för äldreomsorgen (kronor)

Förslag

Nuvarande

Hemhjälp per år (en timme i veckan)

19 700

11 180

Årsplats i boende med heldygnsomsorg

483 500

438 000

Timkostnaden för hemtjänst har räknats upp med 76 % medan kostnaden för boendet har räknats upp med 10 %. Den stora höj- ningen av kostnaden för hemtjänst är till största delen en korriger- ing, då kostnadsuppgiften tidigare var betydligt underskattad. Kor- rigeringen innebär att förhållandet mellan de två olika vård- formerna har förändrats och att ett vårdbehov på 25 timmar i veckan med hemtjänst motsvarar kostnaden för en årsplats på sär- skilt boende.

Jag föreslår att dessa kostnader används för att få fram kostna- den för helårsboende samt årskostnaden per hemtjänsttimme vid beräknandet av normkostnaden.

83

Äldreomsorg

SOU 2007:61

I dagens modell beräknas normkostnaden för 240 delgrupper. Med mina förslag sjunker antalet delgrupper till 72 (sex ålders- grupper * två grupper för etnicitet * två grupper för civilstånd * tre inkomstgrupper). Med färre grupper förenklas modellen samtidigt som underlaget blir mer stabilt då antalet individer i varje delgrupp blir större. Dessutom möjliggörs en uppdatering av samtliga variabler.

Tillägg för hemtjänst i glesbygd

Glesbygdsverket har på mitt uppdrag gjort en ny utplacering av fiktiva servicepunkter och anknutit personer 80 år och äldre till dessa punkter samt beräknat deras avstånd till dessa punkter. Gles- bygdsverket har vidare validerat den milkostnad samt de antagan- den som används för beräkningen av merkostnad i dag. Jag föreslår att Glesbygdsverkets nya utplacering och anknytning ska gälla som grund för beräkning av tillägg för hemtjänst.

Institutionstillägg

Jag föreslår att tillägget för särskilt boende i glesbygdskommuner tas bort. Anledningen till mitt förslag är att med de uppdaterade kostnaderna för hemtjänst och särskilt boende som redovisats ovan har kostnadsrelationen mellan särskilt boende och hemtjänst för- ändrats. Med dagens schablonkostnader är hemtjänst mindre kost- samt upp till 39 timmars hemtjänst i veckan. Med mitt förslag till uppdaterade kostnader återfinns den gränsen vid 25 timmar i veckan. Därmed bortfaller i huvudsak behovet att kompensera glesbygdskommuner för en tidigare överflyttning av äldre till sär- skilt boende.

7.4 Resultatet av mitt förslag

Mina förslag till förändringar av normkostnadsberäkningen moti- veras av att skillnaderna i omsorgsbehov mellan olika grupper av äldre skattas mer precist än vad som är fallet i den befintliga utjäm- ningen. Övergången till klassificering efter inkomst motiveras dessutom av att det på sikt inte är möjligt att upprätthålla den nu- varande indelningen efter socioekonomi med utgångspunkt från de befintliga Folk- och bostadsräkningarna.

84

SOU 2007:61

Äldreomsorg

Mina förslag leder till att kommuner med en större andel pen- sionärer med bakgrund som tjänstemän, eller annorlunda uttryckt med relativt sett högre inkomster, får ett negativt utfall efter upp- dateringen, medan det omvända gäller för kommuner som har en större andel pensionärer med bakgrund som arbetare, dvs. med re- lativt sett lägre inkomster.

Mitt förslag att uppdelningen på kön vid beräkningen av norm- kostnaderna ska ersättas av en könsneutral beräkning motiveras bl.a. av att modellen blir mera logisk när ett ADL-beroende tillde- las samma kostnad oberoende av kön. Modellen blir också enklare och får en större stabilitet när antalet delgrupper minskar. Effekten på utfallet av utjämningen blir jämförelsevis begränsad.

Den uppdatering som gjorts av de antagna kostnaderna för hemtjänst respektive för särskilt boende har resulterat i en relativt kraftig ökning av kostnaderna för hemtjänst, medan kostnaderna för särskilt boende ökat mindre. Uppdateringen har möjliggjorts av att Sveriges Kommuner och Landsting i dag förfogar över bättre kostnadsdata än vad som var fallet vid föregående uppdatering. Min omviktning av kostnader mellan hemtjänst och särskilt boende har föranlett förslaget att ta bort institutionstillägget. Detta leder till att 29 glesbygdskommuner får ett negativt utfall, som dock för flertalet av dessa kommuner helt eller delvis uppvägs av ett positivt utfall av uppdateringen av normkostnaderna.

Glesbygdsverket har på mitt uppdrag gjort en ny utplacering av fiktiva servicepunkter och anknutit personer 80 år och äldre till och beräknat deras avstånd till dessa punkter. Därigenom kan de demo- grafiska förändringar som skett från föregående uppdatering fångas upp vid uppdateringen av tillägget för hemtjänst. Även här är ef- fekterna på utfallet av utjämningen relativt sett begränsad.

Resultatet av mina förslag är att 200 kommuner får höjda stan- dardkostnader medan 89 kommuner får sänkta standardkostnader. I dag omfördelar delmodellen drygt 6,2 miljarder kronor. Med mina förslag ökar omfördelningen till drygt 6,7 miljarder kronor.

Storstäder och förortskommuner får som grupp sänkta stan- dardkostnader, gruppen större städer får oförändrade standard- kostnader, medan samtliga övriga kommungrupper får höjda stan- dardkostnader.

85

Äldreomsorg

SOU 2007:61

Tabell 7.2. Utredningens förslag till nya standardkostnader i delmodellen äldre- omsorg, redovisade på kommungruppsnivå (kr/per invånare)

Nytt förslag

Nuvarande

Differens

Storstäder

7 938

8 101

-163

Förortskommuner

5 384

5 497

-113

Större städer

7 657

7 658

-0

Pendlingskommuner

7 725

7 598

127

Glesbygdskommuner

12 161

12 065

96

Varuproducerande kommuner

9 689

9 475

214

Kommuner, över 25 000 inv.

9 145

9 052

92

Kommuner, 12 500 - 25 000 inv.

10 035

9 815

220

Kommuner, mindre än 12 500 inv.

10 609

10 286

323

De tio kommuner som får de största negativa förändringarna får sänkta standardkostnader med mellan 246 och 712 kronor per in- vånare. De tio kommuner som får de största positiva förändring- arna får höjda standardkostnader med mellan 546 och 841 kronor per invånare. Utfallet för respektive kommun presenteras i bilaga 10c.

86

8 Bebyggelsestruktur

I mitt delbetänkande (SOU 2006:84) har jag lagt förslag om en uppdatering av komponenten byggkostnader i utjämningen för be- byggelsestruktur. Efter riksdagens beslut i juni i år kommer denna uppdatering att genomföras den 1 januari 2008.

Nedan föreslår jag en uppdatering och vissa förändringar av komponenten administration, resor och räddningstjänst i delmo- dellen bebyggelsestruktur. Slutligen avrapporterar jag också min analys av övriga komponenter i denna delmodell, dvs. gator och vägar samt uppvärmning.

Mitt förslag:

Komponenten administration, resor och räddningstjänst ersätts av två komponenter – administration respektive räddningstjänst. Jag föreslår samtidigt att utjämning för resor upphör. I kompo- nenten administration beräknas kommunernas merkostnad med variablerna invånardistans respektive folkmängd. I komponen- ten räddningstjänst beräknas kommunernas merkostnad med variablerna invånardistans respektive lokalt befolknings- underlag.

De föreslagna uppdateringarna och förändringarna bör infö- ras från och med den 1 januari 2009.

8.1 Kort om delmodellens utformning

Delmodellen bebyggelsestruktur består av fyra komponenter – byggkostnader, gator och vägar, uppvärmning samt administration, resor och räddningstjänst. Delmodellen kompenserar för merkost- nader uppkomna på grund av geografiskt läge och/eller gles bebyg- gelsestruktur.

87

Bebyggelsestruktur

SOU 2007:61

År 2007 erhåller 86 kommuner ett tillägg på cirka 1,32 miljarder kronor. Den genomsnittliga merkostnaden för riket är 173 kronor per invånare. Utfallet för kommunerna varierar mellan ett avdrag på 313 kronor och ett tillägg på 1 793 kronor per invånare.

De fyra komponenterna i delmodellen bebyggelsestruktur in- fördes 1996 efter förslag från Strukturkostnadsutredningen (SOU 1993:53), men varje komponent utgjorde då en egen delmodell.

Efter förslag från Utjämningskommittén (SOU 2003:88) slogs delmodellerna gator och vägar, uppvärmning, byggkostnader och administration, resor och räddningstjänst samman till en ny gemensam delmodell, fr.o.m. 2005. Ersättningsbeloppen fastställ- des då på nytt.

SCB har årligen räknat upp de fastställda kostnaderna med netto- prisindex, (NPI).

8.2 Mitt förslag till uppdatering och förändring av komponenten administration, resor och räddningstjänst

Grundtanken med komponenten administration, resor och rädd- ningstjänst är att kommuner med en liten folkmängd och kommu- ner som är stora till ytan med ett litet befolkningsunderlag samt kommuner där en liten andel av invånarna bor i tätorter har högre kostnader per invånare för administration, lokala resor och rädd- ningstjänst. Kommunerna grupperas efter variabler som bedömts ha inverkan på kostnadsnivån. Kommunerna i varje grupp erhåller sedan en ersättning som motsvarar gruppens genomsnittliga mer- kostnad.

I nuvarande komponent delas kommunerna in efter invånare per kvadratkilometer, folkmängd samt tätortsgrad. För invånare per kvadratkilometer kan ersättning ges för kommuner med färre än 6 invånare per kvadratkilometer och med mellan 6 och 10 invånare per kvadratkilometer. Indelning efter folkmängd ger ersättning för kommuner med färre än 10 000 invånare och för kommuner med mellan 10 000 och 20 000 invånare. När det gäller tätortsgraden delas kommunerna in i två grupper som kan ge ersättning - kom- muner med upp till 60 % täthet och mellan 60 och 80 % täthet.

År 2007 erhåller 49 kommuner ett tillägg på knappt 340 miljo- ner kronor. Den genomsnittliga merkostnaden för riket är 39 kro- nor per invånare. Mellan kommunerna varierar det från avdrag med

88

SOU 2007:61

Bebyggelsestruktur

39 kronor per invånare för de 241 kommuner som inte har någon merkostnad till tillägg med 1 381 kronor per invånare för de 21 kommuner som har högst merkostnad.

Nedan redovisas beräkningen av merkostnaderna för administ- ration, resor och räddningstjänst. I samband därmed redovisas mitt förslag till uppdateringar och förändringar.

Administration

Av kommunernas personalstatistik framgår lönekostnaderna för den administrativa personalen. Kostnaderna för politisk verksam- het, som kan ses som en administrativ kostnad, kan urskiljas ur kommunernas räkenskapssammandrag.

Det kan antas att en mindre kommun får högre kostnad per in- vånare än en större för den obligatoriska verksamheten, eftersom en viss administrativ personal för myndighetsutövning och vissa ledningsfunktioner måste finnas i kommunen oavsett kommun- storlek. Därtill är den politiska verksamheten obligatorisk. Även den politiska verksamheten kan antas bli dyrare per invånare i en liten kommun.

I nuvarande komponent ges ersättning till kommuner indelat efter folkmängd, tätortsgrad och invånare per kvadratkilometer. Underlagen till ersättningsbeloppen och gränserna har inte uppda- terats sedan 1996. Jag bedömer att komponenten behöver ses över både vad gäller ersättningsbeloppen och vilka kommuner som har merkostnader för dessa verksamheter i dag.

Den genomsnittliga administrativa kostnaden per invånare i ri- ket är 1 809 kronor för den administrativa personalen och 445 kro- nor per invånare för den politiska verksamheten. För kommuner med en folkmängd under 20 000 finns ett stigande samband mellan kostnaderna och minskad folkmängd. För de riktigt små kommu- nerna med en folkmängd under 8 000 är sambandet än tydligare. Kommungruppen glesbygdskommuner är också en grupp med högre kostnader än riket i snitt.

Nuvarande modell använder antalet invånare per kvadratkilometer för beräkning av ersättning. Invånare per kvadratkilometer visar ett samband mot de aktuella kostnaderna och kan förklara 16 % av skillnaderna i kostnader mellan kommunerna.

Ett annat mått för att beskriva befolkningens spridning över kommunens yta är invånardistans. Den mäter, uttryckt i kvadrat-

89

Bebyggelsestruktur

SOU 2007:61

kilometer per invånare, avståndet mellan en kommuns invånare om de placeras ut jämt över kommunens yta. Ju högre värde desto glesare kommun. Invånardistans har ett högre förklaringsvärde för skillnaderna i kostnad för administrativ personal än invånare per kvadratkilometer. Invånardistans förklarar 36 % av skillnaderna mellan kommunerna. Även för kostnaden för politisk verksamhet ökar förklaringsgraden något med invånardistans och ger ett förklaringsvärde på 41 %. När kommuner grupperas efter invånar- distans framgår att kommuner med invånardistans 0,35 eller högre som grupp har högre kostnad än rikets snitt.

Min bedömning är att de variabler som bäst fångar upp vilka kommuner som har strukturella merkostnader för sin administra- tion är invånardistans samt folkmängd. Med dessa variabler kom- mer fler kommuner än i dag att uppfylla kriterierna för ersättning.

Jag föreslår att utjämningen för administration utgör en enskild komponent i delmodellen bebyggelsestruktur. De kostnader som ligger till grund för utjämningen ska vara lönekostnader för den administrativa personalen inom den obligatoriska verksamheten samt kostnader för den politiska verksamheten. Vidare föreslår jag att kommunerna indelas efter invånardistans och folkmängd enligt de gränser som framgår av tabell 8.1 nedan. För de kommuner som uppfyller kriterierna vad gäller invånardistans och lokalt befolk- ningsunderlag ska ersättningsbeloppen i tabell 8.1 utgöra grund för beräkning av standardkostnad. Beloppen har beräknats som skill- naden mellan kostnaden för respektive grupp av kommuner och snittet för riket.

Tabell 8.1 Förslag till komponenten administration

Invånardistans

Folkmängd

Ersättning kr/inv

>0,35

<8 000

1 000

<20 000

410

>20 000

0

<0,35

<8 000

300

<20 000

0

>20 000

0

I mitt förslag delas kommunerna först in efter gleshet (invånar- distans) och därefter efter folkmängd. Detta sker för att systemet inte primärt ska kompensera för liten folkmängd och därmed skapa negativa incitament för kommunsammanläggningar.

90

SOU 2007:61

Bebyggelsestruktur

Mitt förslag ger ersättning till 66 kommuner med en samman- tagen ersättning på 275 miljoner kronor. Jämfört med nuvarande modell är det 18 kommuner som tillkommer medan en kommun mister sin ersättning. De tillkommande kommunerna är små kom- muner som i nuvarande modell inte bedöms glesa nog.

Resor

De ersättningsbelopp som utjämningen för resor i dag grundar sig på fastställdes 1996. Ersättningsbeloppen varierar mellan 50 och 150 kronor per invånare för de kommuner som uppfyller kriterierna för folkmängd och täthet. Den reskostnad man avsåg att kompensera för vid modellens skapande går inte exakt att återfinna i kommunernas räkenskaper. Modellen är tänkt att fånga eventuella merkostnader som uppstår av att vissa centrala tjänstemän och personer som sköter viss myndighetsutövning måste röra sig över stora geografiska områden. De resekostnader som redovisas enligt kommunernas kontoplan i dag innefattar mer, som till exempel traktamenten, än vad modellen är tänkt att kompensera för. Man kan även diskutera om utvecklingen inom informationstekniken har skapat ett mindre behov av personliga möten och därmed minskat reskostnaderna.

Jag finner sammantaget att det är osäkert om lokala resor inne- bär strukturella merkostnader av en storleksordning som gör det motiverat att beakta dessa kostnader i kostnadsutjämningen. Jag föreslår därför att resor tas bort ur underlaget för utjämning.

Räddningstjänst

Enligt lag har kommunerna skyldighet att ansvara för räddnings- tjänsten. Detta kan ske i egen eller annans regi. Kostnaderna för kommunernas räddningstjänst redovisas i kommunernas räken- skapssammandrag. Totalt uppgick kommunernas kostnader för räddningstjänsten till 5,3 miljarder kronor, motsvarande 572 kro- nor per invånare.

I nuvarande komponent ges ersättning till kommuner med in- delning efter folkmängd, tätortsgrad och invånare per kvadrat- kilometer. Ersättningsbeloppen och gränserna ligger fast sedan 1996. Jag bedömer att komponenten behöver ses över både vad

91

Bebyggelsestruktur

SOU 2007:61

gäller ersättningsbeloppen och vilka kommuner som har merkost- nader för räddningstjänst i dag.

Den kommungrupp som har högst kostnader för räddnings- tjänst är glesbygdskommuner. Men även varuproducerande kom- muner och de tre grupperna övriga kommuner oavsett storlek har kostnader som överstiger genomsnittet i riket.

Dagens ersättningsnivå för modellen grundar sig på antalet in- vånare per kvadratkilometer. Det måttet relaterat till kostnaden för räddningstjänst ger ett förklaringsvärde med 49 %. Om vi istället använder måttet invånardistans höjs förklaringsvärdet till 54 %. De 75 kommuner som har en invånardistans över 0,3 har högre kost- nad än rikets snitt. Men differensen i kostnad är stor mellan dessa kommuner och därför är det sannolikt något mer än invånardistans som kan förklara kostnadsskillnaderna mellan kommunerna för räddningstjänsten.

Kommunerna har enligt lag möjlighet att genom avtal låta en annan kommun sköta de åtaganden som åvilar dem inom rädd- ningstjänstområdet. Vidare finns det möjlighet för den enskilda kommunen att tillsammans med andra kommuner, genom ett kommunalförbund, utföra verksamheten. År 2005 deltog 111 kommuner i 31 olika kommunalförbund för räddningstjänsten. I samtliga storleksklasser utom bland de allra största kommunerna har de kommuner som bildat kommunalförbund lägre kostnader, i vissa grupper med upp till 10 procent.

Förutsättningarna att bilda räddningstjänstförbund skiljer sig åt i olika delar av landet. I de fall där avstånden mellan tätorterna i de aktuella kommunerna inte är allt för stora är det möjligt att dela på vissa resurser, vilket gör det ekonomiskt lönsamt att bilda förbund. I andra delar kan avstånden vara så stora att det geografiskt inte går att dela på resurser. Detta leder till att det inte är den enskilda kommunens storlek som är avgörande för kostnaden för rädd- ningstjänsten utan antalet personer som bor inom den omgivande regionen.

Utredningen har studerat sambandet mellan kostnader för räddningstjänst och lokalt befolkningsunderlag TPF 1 FPT . Det lokala befolk- ningsunderlaget kan förklara 45 % av skillnaderna i kostnader för räddningstjänsten mellan kommunerna. Sambandet visar att desto fler personer som bor inom det omgivande geografiska området, desto lägre kostnader. Sambandet mellan kostnaden för räddnings-

1 TP PT Här definierat som antalet personer som bor inom en radie av 37,5 kilometer från kommunens centralort

92

SOU 2007:61

Bebyggelsestruktur

tjänst och kommunstorlek (vilket är en av kriterierna för att få er- sättning för räddningstjänst i dag) är däremot endast drygt 20 pro- cent.

Jag föreslår att utjämningen för verksamheten räddningstjänst utgör en enskild komponent i delmodellen bebyggelsestruktur. Vi- dare föreslår jag att kommunerna indelas efter invånardistans och lokalt befolkningsunderlag enligt de gränser som framgår av tabell 8.2 nedan. För de kommuner som uppfyller kriterierna vad gäller invånardistans och lokalt befolkningsunderlag ska ersättnings- beloppen i tabell 8.2 utgöra grund för beräkningen av standard- kostnad. Beloppen har beräknats som skillnaden mellan kostnaden för respektive grupp av kommuner och snittet för riket.

Tabell 8.2 Förslag till ersättning för räddningstjänst efter invånardistans och lokalt befolkningsunderlag

Invånardistans

Lokalt befolkningsunderlag

Ersättning kr/inv

>0,30

<8 000

500

<20 000

300

>20 000

180

Med mitt förslag omfördelas 185 miljoner kronor till 75 kom- muner. Dagens komponent för räddningstjänst inom ramen för delmodellen bebyggelsestruktur omfördelar 73 miljoner kronor till

40 kommuner.

Samtliga T kommuner som i dag erhåller ersättning kommer att

göra det även fortsättningsvis. Då ersättningsnivåerna blir högre T med mitt förslag kommer de flesta kommuner som får ersättning i dag att få högre ersättning.

Det är 33 kommuner som tillkommer i föreslagen delmodell jämfört med nuvarande. Till största delen är det kommuner med ett lokalt befolkningsunderlag över 20 000.

93

Bebyggelsestruktur

SOU 2007:61

8.3 Resultatet av mitt förslag

Sammantaget är det fler kommuner som får ersättning för admi- nistration och räddningstjänst i den uppdaterade delmodellen jämfört med den nuvarande. Sammantaget erhåller 86 kommuner dryga 447 miljoner kronor. Samtliga kommuner finansierar tilläggen med ett avdrag på 54 kronor per invånare.

Genom mitt förslag att dela upp komponenten administration, resor och räddningstjänst i två komponenter ökar träffsäkerheten. I dag ges ersättning för samtliga ingående merkostnader efter samma variabler – tätortsgrad, folkmängd och invånare per kvadrat- kilometer. Med mitt förslag beräknas ersättning i båda komponen- terna med invånardistans medan administration även beräknas efter folkmängd i kommunen medan räddningstjänstens ersättnings- belopp tilldelas efter måttet lokalt befolkningsunderlag.

Resultatet av mina förslag är att 67 kommuner får förbättrat utfall medan 223 kommuner får försämrat utfall. I dag omfördelar denna del av delmodellen drygt 340 miljoner kronor. Med mina förslag ökar omfördelningen till drygt 449 miljoner kronor.

Den kommungrupp som får störst höjning är övriga kommuner med som mest 12 500 invånare. Även pendlingskommuner, varu- producerande kommuner och övriga kommuner med invånarantal på mellan 12 500 och 25 000 får som grupper en höjning. Övriga kommungrupper får en sänkning.

Tabell 8.3. Utredningens förslag till utfall för komponenterna administration och räddningstjänst, redovisade på kommungruppsnivå (kronor per invånare)

Nytt

Nuvarande

Differens

Storstäder

-55

-40

-15

Förortskommuner

-55

-40

-15

Större städer

-41

-40

-1

Pendlingskommuner

21

-15

36

Glesbygdskommuner

1 120

1 133

-13

Varuproducerande kommuner

-11

-31

21

Övr. kommuner, över 25 000 inv.

-49

-40

-10

Övr. kommuner, 12 500 - 25 000 inv.

14

-25

39

Övr. kommuner, mindre än 12 500 inv.

296

28

268

94

SOU 2007:61

Bebyggelsestruktur

De tio kommuner som får störst negativt utfall får en minskning med mellan 259 och 737 kronor per invånare. De tio kommuner som får störst positiv förändring får tillägg med mellan 473 och 967 kronor per invånare. De allra flesta kommuner, 204, får sänkt ersättning med 15 kronor per invånare. Utfallet för respektive kommun presenteras i bilaga 11a.

8.4 Samlat utfall av mina förslag i delmodellen för bebyggelsestruktur

I delbetänkandet (SOU 2006:84) lämnade jag förslag till föränd- ringar av komponenten byggkostnader i delmodellen bebyggelse- struktur. Riksdagen beslutade i juni i år i enlighet med förslaget. Förändringarna införs 2008.

I tabell 8.4 redovisas resultatet av mitt förslag från från delbetänkandet med de ovan presenterade förslagen avseende admi- nistration och räddningstjänst. I tabellen presenteras det samman- tagna resultatet som om samtliga förändringar genomförts summerat för utjämningsåret 2007.

Tabell 8.4. Utredningens samlade förslag till nytt utfall för delmodellen bebyg- gelsestruktur, redovisade på kommungruppsnivå (kronor per invånare)

Nytt

Nuvarande

Differens

Storstäder

117

177

-60

Förortskommuner

-95

34

-128

Större städer

-59

-123

65

Pendlingskommuner

-76

-184

108

Glesbygdskommuner

1 243

1 272

-29

Varuproducerande kommuner

-164

-232

68

Övr. kommuner, över 25 000 inv.

-147

-207

60

Övr. kommuner, 12 500 – 25 000 inv.

-64

-166

101

Övr. kommuner, mindre än 12 500 inv.

177

-147

323

Storstäder, förortskommuner och glesbygdskommuner får för- sämrat utfall medan övriga kommungrupper, främst övriga kom- muner med färre än 12 500 invånare får förbättrat utfall efter mina samlade förslag för bebyggelsestruktur. Det samlade utfallet för respektive kommun presenteras i bilaga 11b. Både mitt förslag vad gäller byggkostnader som alltså genomförs från och med 2008 och

95

Bebyggelsestruktur

SOU 2007:61

mitt föreliggande förslag beträffande komponenterna administra- tion och räddningstjänst presenteras även i bilaga 11b som om de införts utjämningsåret 2007.

8.5 Komponenten gator och vägar

Komponenten gator och vägar syftar till att utjämna för struktu- rellt betingade merkostnader för drift och underhåll av det kom- munala gatu- och vägnätet, som utgörs av s.k. tätortsvägar samt enskilda gator och vägar i anslutning till fastigheter som kommu- nerna själva äger.

Komponenten baseras på två tillägg: ett klimattillägg som kom- penserar för högre vinterväghållningskostnader och ett ortstillägg som kompenserar för merkostnader för hög trafikbelastning. Klimattillägg utgår till samtliga kommuner men med varierande belopp. Särskilda hänsynstaganden berättigar vissa glesbygds- kommuner (främst i Norrland), ett antal förortskommuner, de tre storstäderna samt vissa större städer till ett ortstillägg. Även ortstillägget utgår med varierande belopp till berörda kommuner.

Utjämningen för gator och vägar infördes fr.o.m. 1996 efter för- slag från Strukturkostnadsutredningen (1993:53), och var som nämnts en egen delmodell t.o.m. utgången av 2004. Standard- kostnaderna för drift och underhåll av gator och vägar beräknas på samma sätt i dag som när modellen utformades 1993. Varken kom- ponenterna eller beloppen i modellen har förändrats över tid, annat än att beloppen har räknats upp med NPI till bidragsårets kostnadsnivå.

Beräkningarna av standardkostnaden i modellen baseras inte på reala kostnadsdata utan bygger på en skattning av respektive kom- muns strukturella kostnader, som gjorts med underlag från bl.a. Vägverket.

Summan av respektive kommuns klimattillägg och eventuella ortstillägg utgör kommunens standardkostnad för gator och vägar. Den vägda genomsnittliga standardkostnaden uppgår till 135 kro- nor per invånare för utjämningsåret 2007. Stockholms kommun har högst standardkostnad, 564 kr per invånare, och totalt 48 kommu- ner har den lägsta standardkostnaden, 23 kronor per invånare. Bi- dragsåret 2007 omfördelas cirka 415 miljoner kronor för gator och vägar inom kostnadsutjämningen. Tillägg utgår till 58 av landets kommuner och finansieras med avdrag från resterande 232 kom- muner.

96

SOU 2007:61

Bebyggelsestruktur

Validering av komponenten

Utjämningskommittén (SOU 2003:88) redovisar som ett led i en validering av komponenten vissa jämförelser för enskilda kommu- ner mellan tillägg eller avdrag och från genomsnittet avvikande nettokostnad för drift och underhåll enligt en enkät angående kommunernas väghållning från Kommunförbundet. Enkäten avsåg förhållandena år 2001.

Utjämningskommittén fann att utfallet av utjämningen stämde relativt väl för större städer i norra Sverige, för vissa utvalda för- ortskommuner till Stockholm och till Göteborg samt för Stockholm och Göteborg. För vissa andra kommuner stämde ut- fallet av utjämningen relativt dåligt mot avvikande nettokostnad. Utjämningskommittén föreslog dock inte någon förändring av modellen.

Jag har också validerat komponenten med hjälp motsvarande enkät från Sveriges Kommuner och Landsting, avseende år 2005. Ett problem med enkäterna är att bortfallet varit stort. Enligt upp- gifter från Sveriges Kommuner och Landsting kan det också finnas andra svagheter med enkäterna, bl.a. att kommunerna inte tillämpar samma kostnadsbegrepp och redovisningsprinciper.

Min analys indikerar att modellen som helhet ger en relativt god skattning såväl av kommunernas samlade kostnader som för flerta- let kommungrupper av kostnaderna på kommungruppsnivå. Men valideringen har också påvisat en del svagheter i modellen, som gör det motiverat att göra fortsatta analyser.

Jag vill understryka behovet av att Sveriges Kommuner och Landsting arbetar för att förbättra kvaliteten och svarsfrekvensen i den enkät som ligger till grund för uppgifterna om drift- och un- derhållskostnader för gator och vägar. En möjlighet som jag anser bör övervägas är att låta förtrycka kostnadsuppgifter från räken- skapssammandraget i enkäten, och att efterfråga en nedbrytning av dessa kostnadsuppgifter.

Jag konstaterar att en bättre statistik över kommunernas kost- nader för drift och underhåll av gator och vägar skulle öka förut- sättningarna att validera och vid behov förändra komponenten för utjämning av kostnader för drift och underhåll av gator och vägar.

Jag bedömer att det finns anledning för Statskontoret att inom ramen för verkets kommande löpande uppföljning av den kommu- nalekonomiska utjämningen prioritera en validering och eventuella förslag till förändring av komponenten gator och vägar.

97

Bebyggelsestruktur

SOU 2007:61

8.6 Komponenten uppvärmningskostnader

Komponenten uppvärmningskostnader syftar till att utjämna för skillnader i kostnader för uppvärmning av kommunala fastigheter mellan olika delar av landet. Kostnaderna avses täcka all lokalyta som kommunen förfogar över.

Komponenten beräknas utifrån tre faktorer. Dels den riksge- nomsnittliga lokalytan per invånare i kommunerna, dels den ge- nomsnittliga uppvärmningskostnaden per kvadratmeter i riket och dels ett rikstäckande energiindex.

Kommuner med ett gynnsamt klimat får innevarande år ett av- drag på som högst 43 kronor per invånare medan kommuner med ett strängt klimat får ett tillägg på som högst 190 kronor per invånare.

Bidragsåret 2007 omfördelar komponenten drygt 121 miljoner kronor. Totalt får 182 kommuner tillägg och 108 kommuner avdrag i modellen. Högst tillägg på 190 kronor per invånare utgår till Kiruna kommun och högst avdrag på 43 kronor per invånare får sammanlagt 57 kommuner huvudsakligen i Skåne och Blekinge samt kommuner belägna utmed västkusten.

Utjämningen för uppvärmningskostnader infördes fr.o.m. 1996 efter förslag från Strukturkostnadsutredningen (1993:53), och var en egen delmodell t.o.m. utgången av 2004, då den blev en del av delmodellen bebyggelsestruktur.

Varken den genomsnittliga lokalytan, den genomsnittliga upp- värmningskostnaden eller energiindexet har uppdaterats sedan mo- dellen infördes. Tillägg respektive avdrag räknas däremot årligen upp med hjälp av NPI.

Validering av komponenten

Jag har validerat komponenten med utgångspunkt från en enkät angående kommunernas lokalytor från Sveriges Kommuner och Landsting.

Den faktiska genomsnittliga lokalytan år 2003 uppgick enligt enkäten till 4,4 kvadratmeter per invånare i kommunanvända fas- tigheter eller 5,3 kvadratmeter per invånare om även inhyrd area för kommunal verksamhet inräknas, vilket kan jämföras med 6,1 kva- dratmeter per invånare som antas i modellen. På riksnivå förfogar kommunerna över någonstans mellan 39 – 50 miljoner kvadrat- meter lokalyta enligt egna beräkningar gjorda med hjälp av uppgif-

98

SOU 2007:61

Bebyggelsestruktur

ter från Sveriges Kommuner och Landsting, vilket kan jämföras med de 55 miljoner kvadratmeter som antas i modellen.

Den genomsnittlige uppvärmningskostnaden per kvadratmeter har enligt uppgifter från enkäten ökat från 57 kronor per invånare år 2001 till 65 kronor per invånare år 2003. Kostnadsvariationer förekommer dels mellan kommuner, dels mellan olika lokaltyper. I den befintliga komponenten antas en genomsnittlig kostnad på 60 kronor per kvadratmeter.

Jag kan konstatera att underlaget för att utvärdera de regionala skillnaderna i uppvärmningskostnader är bristfälligt, varför det är svårt att avgöra om det finns behov av att göra förändringar av mo- dellen.

Möjligheten att få fram bättre data på området framöver bedöms dock som goda eftersom en ny energideklaration för byggnader har införts den 1 februari 2007. Den nya energideklarationen innebär att samtliga byggnader över en viss storlek ska besiktigas, och att vissa uppgifter om byggnaders energianvändning och inomhusmiljö ska deklareras.

Jag bedömer att det finns anledning för Statskontoret att inom ramen för verkets kommande löpande uppföljning av den kommu- nalekonomiska utjämningen prioritera en validering och eventuella förslag till förändring av komponenten uppvärmningskostnader.

8.7 Mina överväganden om behovet av kostnadsutjämning för landstingens bebyggelsestruktur

I mitt delbetänkande (SOU 2006:84) reser jag frågan om bygg- kostnadsutjämning bör införas även för landsting, och redovisar i samband därmed vissa uppgifter om landstingens investeringar i byggnader och anläggningar. Enligt de analyser jag redovisar i del- betänkandet skulle en tänkt utjämning av landstingens bygg- kostnader ha omfördelat drygt 40 miljoner kronor år 2006. Det högsta tilläget skulle ha varit 16 kronor per invånare och det högsta avdraget 17 kronor per invånare.

Jag konstaterar i delbetänkandet att jag inte är beredd att föreslå att en byggkostnadsutjämning för landsting, eftersom det vore att i onödan komplicera utjämningssystemet att införa en utjämning av en så liten omfattning som det skulle bli fråga om. Jag konstaterar dock att det kan finnas skäl att överväga en utvidgad kostnads-

99

Bebyggelsestruktur

SOU 2007:61

utjämning för landsting, där en uppsamling sker av effekterna av flera strukturella faktorer som var för sig har liten omfattning, men som sammantaget skulle kunna summera till större belopp. Som exempel på sådana strukturella faktorer nämner jag förutom bygg- kostnader även uppvärmningskostnader.

Jag har nu analyserat om det finns skäl att utvidga kostnads- utjämningen för landsting till att omfatta även andra verksamhets- områden än hälso- och sjukvård respektive kollektivtrafik, som är föremål för kostnadsutjämning i dag.

Jag kan först konstatera när det gäller uppvärmningskostnader att grunden för en tänkbar utjämning mellan landsting är den- samma som för kommunerna. De variabler som är används vid ut- jämning på kommunsidan är även relevanta för landstingen. Vari- ablerna skulle dock ha andra värden till följd av bl.a. en annan geo- grafisk indelning, annan totalvolym och att de olika objekten har olika karaktäristika.

Enligt en undersökning av Sveriges Kommuner och Landsting år 2005 uppgår den genomsnittliga lokalytan till 1,5 kvadratmeter per invånare för de fastigheter som landstingen disponerar. Sprid- ningen mellan landstingen var dock relativt stor. Den vägda ge- nomsnittskostnaden för uppvärmning per kvadratmeter var 2005 enligt Sveriges Kommuner och Landsting 58 kronor. Även här var spridningen relativt stor.

Det finns ett energiindex för landsting, som bygger på samma principer som det som tillämpas i komponenten uppvärmnings- kostnader för kommuner, men med annan regional indelning. In- dex är beräknat utifrån den landstingsindelning som gällde i början av 1980-talet. Lägst index får landstingen belägna utmed syd- och västkusten (0,90) medan Norrbottens läns landsting får högst in- dex (1,30).

Mina analyser visar att en modell som utjämnar för skillnader i uppvärmningskostnader mellan landsting givet samma matematiska utformning som i dag tillämpas för utjämning mellan kommuner uppskattningsvis skulle omsluta cirka 28 miljoner kronor.

Även en samlad utjämning för byggkostnader och uppvärm- ningskostnader skulle således för landstingens del omsluta relativt små belopp. Jag anser därför inte att det finns anledning att utvidga kostnadsutjämningen för landsting utöver de verksamhetsområden den i dag omfattar.

100

9 Hälso- och sjukvård

I mitt delbetänkande (SOU 2006:84) har jag lagt förslag om en uppdatering av matrismodellerna i utjämningen för hälso- och sjukvården. Efter riksdagens beslut i juni i år kommer denna upp- datering att genomföras den 1 januari 2008.

Nedan föreslår jag en uppdatering av glesbygdskomponenten i delmodellen hälso- och sjukvård. I och med förslagen i detta kapi- tel blir utredningens uppdatering av delmodellen hälso- och sjuk- vård komplett. I kapitlet avrapporterar jag också min analys av sjukvårdskostnaderna för hälso- och sjukvården i Gotlands kom- mun samt utredningens arbete med kostnadsstrukturen inom psy- kiatrin och missbrukarvården. Avslutningsvis redovisar jag en gen- deranalys av utjämningen genom kostnadsmatriserna i delmodellen hälso- och sjukvård.

Mitt förslag:

Merkostnader för gles bebyggelsestruktur i delmodellen hälso- och sjukvård ska beräknas med utgångspunkt från följande.

Sjukhus : Lönekostnaderna vid sjukhus uppdateras. Ny anknyt- ning av befolkningen till de fiktivt utplacerade sjukhusen. Vårdcentraler : Beräkningen av lönekostnaderna uppdateras och lönekostnader för stafettläkare inkluderas. Lokalkostnaderna exkluderas ur beräkningen av merkostnaderna. Ny fiktiv utpla- cering av vårdcentraler med ny anknytning av befolkningen till de fiktivt utplacerade vårdcentralerna.

Övernattningsplatser : Kostnaden per övernattningsplats sänks. Ny fiktiv utplacering av övernattningsplatser.

Ambulansstationer : Kostnaden för driften av en 1-bils ambulans- station höjs. Ny utplacering av fiktiva ambulansstationer. Sjukresor : Ny beräkning av personkilometer. Kilometer- kostnaden för sjukresor uppdateras.

101

Hälso- och sjukvård

SOU 2007:61

De föreslagna uppdateringarna bör införas från och med den 1 januari 2009.

9.1 Kort om delmodellen

Delmodellen hälso- och sjukvård är en del av kostnadsutjämningen mellan landsting med syfte att utjämna för strukturellt betingade kostnadsskillnader inom hälso- och sjukvården.

Delmodellen består av tre komponenter:

• en kostnadsmatris som fångar upp skillnader i faktisk sjuklighet för ett antal vårdtunga sjukdomar som är kostsamma tillsam- mans med en särskild beräkning för HIV-patienter,

• en ytterligare kostnadsmatris som fångar upp skillnader i behov utifrån demografiska och socioekonomiska skillnader samt,

• en glesbygdskomponent som fångar upp merkostnader till följd av gles bebyggelsestruktur

Delmodellen omfördelar innevarande år knappt 1,49 miljarder kro- nor. Den genomsnittliga vägda standardkostnaden för landstingen är 15 858 kronor per invånare. Standardkostnaden varierar mellan 17 031 och 14 911 kronor per invånare. Det största tillägget för gles bebyggelsestruktur är 712 kronor per invånare. Det största avdra- get uppgår till 136 kronor per invånare.

I anslutning till uppdateringen av de första två av de ovan nämnda komponenterna i utredningens delbetänkande (SOU 2006:84), återfinns även en beskrivning av delmodellens historik och uppbyggnad. Uppdateringen av glesbygdskomponenten avrap- porteras nedan.

9.2 Glesbygdsutjämningens utformning

Kompensation utgår för merkostnader till följd av gles bebyggelse- struktur för sjukhus och vårdcentraler, övernattningsplatser vid vårdcentraler, sjukresor till sjukhus och vårdcentraler, samt för ambu- lanscentraler.

Komponenten för beräkningar av merkostnader för hälso- och sjukvård i glesbygd togs fram av Kommunala utjämnings-

102

SOU 2007:61

Hälso- och sjukvård

utredningen (SOU 1998:151). Vissa modifieringar gjordes i beräk- ningsmodellen efter förslag från Utjämningsdelegationen (SOU 2000:17). Den nu gällande beräkningen genomfördes av Utjäm- ningskommittén (SOU 2003:88), baserat på befolkningen 2001. De gällande beräkningarna implementerades 2005.

Beräkningen av merkostnader för hälso- och sjukvården till följd av gles bebyggelsestruktur har sin grund i en fiktiv utplacering av sjukhus, vårdcentraler och ambulanscentraler och en anknytning av befolkningen till dessa institutioner som utförs av Glesbygdsverket med hjälp av en befolkningsdatabas och en vägdatabas samt en för ändamålet särskilt framtagen dataapplikation.

Beräkningen av merkostnader för hälso- och sjukvård i glesbygd sker schematiskt enligt följande:

I ett första steg görs en fiktiv utplacering av sjukhus, vård- centraler, ambulanscentraler och övernattningsplatser i samtliga landsting med utgångspunkt från olika antaganden om rimliga av- stånd för medborgarna.

Därefter anknyts samtliga medborgare i riket till de fiktivt ut- placerade vårdinrättningarna med utgångspunkt från vägavstånden från respektive medborgares folkbokföringsort till vårdinrättning- arna, och vägavståndet till sjukhus och vårdcentraler för varje indi- vid summeras per landsting.

De geografiska beräkningarna enligt ovan knyts därefter sam- man med kostnadsfunktioner som tagits fram med utgångspunkt från olika antaganden om kostnaderna för respektive verksamhet.

Slutligen kan merkostnaden per invånare för verksamhet i gles- bygd beräknas för vart och ett av landstingen, och det landsting som vid beräkningen får högre merkostnader per invånare än ge- nomsnittet för riket får ett tillägg, medan de landsting som har lägre kostnader än genomsnittet får ett avdrag. Avdragen och tilläggen summeras med de kostnader som beräknas i de två övriga delkomponenterna i hälso- och sjukvårdsmodellen. Sammantaget resulterar beräkningen i landstingens standardkostnad för hälso- och sjukvård i delmodellen.

103

Hälso- och sjukvård

SOU 2007:61

9.3 Mitt förslag till uppdatering och förändring

Glesbygdsverket har på mitt uppdrag utvecklat en ny applikation för tillgänglighetsberäkningar i utjämningen, och gjort nya beräk- ningar till grund för mitt förslag till uppdatering av utjämningen för hälso- och sjukvård i glesbygd. Den nya applikationen mäter bl.a. vägavstånden mer exakt än tidigare. En närmare beskrivning av den nya applikationen redovisas i bilaga 5.

För att få underlag för att uppdatera de befintliga kostnads- funktionerna har jag skickat ut en enkät till landstingen i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland och Värmland.

Nedan redovisas först resultatet av uppdateringen av glesbygds- komponentens olika delar, och därefter det samlade utfallet av uppdateringen. Slutligen presenteras det samlade resultatet av mina förslag till uppdateringar av hälso- och sjukvårdsmodellen från ut- redningens delbetänkande (SOU 2006:84) och från mina förslag till uppdatering av glesbygdskomponenten i detta slutbetänkande.

Sjukhus

Merkostnader beräknas uppstå för personal och lokaler när lands- tingen driver ett så kallat bassjukhus med ett svagt befolknings- underlag. Med bassjukhus avses ett akutsjukhus med jourkedjor inom kirurgi, medicin, anestesi och röntgen, där avstånden är långa till alternativa sjukhus, även BB.

Kompensation för merkostnader utgår enligt den gällande kost- nadsfunktionen när befolkningsunderlaget uppgår till 25 000 invå- nare, och avtar därefter med stigande befolkningsunderlag för att helt upphöra vid 75 000 invånare. För Norrlandslandstingen anses det lägsta befolkningsunderlaget för att driva ett bassjukhus vara 20 000 invånare.

Merkostnader beräknas med beaktande av antaganden om inci- dens och besöksfrekvens vid de olika vårdavdelningarna.

Jag har efter en validering inte funnit anledning att föreslå någon förändring av de antaganden om befolkningsintervall som ligger till grund för utjämningen. Jag har inte heller ändrat de antaganden om incidens och besöksfrekvens vid de små sjukhusen som ligger till grund för utjämningen.

Jag har uppdaterat den del av merkostnaderna i kostnads- funktionen som härrör från personalens löner till 2006 års nivå. Jag

104

SOU 2007:61

Hälso- och sjukvård

har inte räknat upp de antagna lokalkostnaderna som ingår i kost- nadsfunktionen eftersom de fortfarande avspeglar dagens merkost- nader för lokaler.

Jag finner inte skäl att föreslå någon ny fiktiv utplacering av sjukhusen, utan gör endast en ny anknytning av befolkningen till de tidigare fiktivt utplacerade sjukhusen. Den nya anknytningen är baserat på 2005 års befolkning. Beräkningarna är gjorda av Gles- bygdsverket. Motsvarande uppdatering gjordes senast av Utjäm- ningskommittén (SOU 2003:88).

Vårdcentraler

Merkostnader antas uppstå för personal och lokaler vid vård- centraler när befolkningsunderlaget är litet.

Merkostnaderna beräknas uppstå vid ett befolkningsunderlag om 1 500 invånare, för att avta med stigande befolkningsunderlag och upphöra vid 5 600 invånare. Jag har efter att tagit del av enkät- svaren validerat de antaganden om befolkningsintervall som ligger till grund för utjämningen för vårdcentraler och finner ingen an- ledning till förändring av dessa.

Glesbygdsverket har på mitt uppdrag gjort en ny fiktiv utpla- cering av vårdcentraler. Sammantaget har Glesbygdsverket placerat ut 872 fiktiva vårdcentraler varav 241 har ett befolkningsunderlag på mindre än 5 600 personer. Jag föreslår att Glesbygdsverkets nya utplacering ska gälla som grund för beräkning av merkostnader för vårdcentraler.

Jag föreslår vidare att personalkostnaderna i kostnadsfunktionen uppdateras. I mitt förslag har jag inkluderat kostnaderna för sta- fettläkarna i underlaget vid uppdateringen av personalkostnaderna. Av enkätsvaren framgår att stafettläkare svarar för en femtedel av läkartimmarna och att kostnaderna för stafettläkarna är betydligt högre än kostnaderna för de av landstingen anställda läkarna vid vårdcentralerna. Mellan 50 och 80 % av de små vårdcentralerna i enkätunderlaget har också haft stafettläkare under 2005.

Jag har vidare med stöd av enkätsvaren i mitt förslag sänkt anta- gandet om antalet besök per distriktsläkare och år från 2 100 till 2 000.

Jag har exkluderat kostnaden för lokaler ur beräkningen då lo- kalkostnaderna enligt enkätmaterialet inte har något tydligt sam- band med storleken på befolkningsunderlaget.

105

Hälso- och sjukvård

SOU 2007:61

Övernattningsplatser

Utjämningen för övernattningsplatser vid vårdcentraler baseras på antagandet att det vid vårdcentraler som har långt till närmaste sjukhus behövs särskilda platser med jourlinje för patienter med behov av övervakning och observation. Detta antas medföra mer- kostnader för personalens löner.

Vårdcentraler som ligger 8 mil eller mer ifrån ett sjukhus anses behöva övernattningsplatser. Behovet antas vara en plats per 1 000 av de invånare som är knutna till vårdcentralen.

Jag föreslår efter att ha tagit del av enkätsvaren att merkostna- derna per övernattningsplats uppdateras och fastställs till 345 000 kronor. Mitt förslag innebär en sänkning i förhållande till dagens schablonkostnad, som är 500 000 kronor.

Glesbygdsverket har gjort en utplacering av övernattnings- platser baserat på avstånden från de fiktiva vårdcentralerna till de fiktivt placerade sjukhusen. Totalt placerar modellen ut 115 över- nattningsplatser i sex landsting. Vid föregående körning placerades 99 platser ut i fem landsting. Jag föreslår att Glesbygdsverkets nya utplacering ska gälla som grund för beräkning av merkostnader för övernattningsplatser.

Ambulanscentraler

Vid utjämningen för ambulanscentraler antas merkostnader uppstå när befolkningsunderlaget är litet och det samtidigt är långt till närmaste bassjukhus. Vid beräkningen förutsätts ett behov av en 1- bils ambulanscentral.

Merkostnader för ambulansstationen antas uppstå vid 1 500 in- vånare, för att därefter avta med stigande befolkning för att helt upphöra vid 10 000 invånare.

Jag har med stöd av enkätmaterialet uppdaterat kostnaden för driften av en ambulans. Jag föreslår att antagandet om merkostnad per år för driften av en ambulans höjs från dagens 2 miljoner kro- nor till 3 miljoner kronor.

Glesbygdsverket har utifrån placeringen av de fiktiva sjukhusen gjort en ny utplacering av fiktiva ambulansstationer. Inom en radie om 40 kilometer från ett bassjukhus anses inga merkostnader för ambulanstransporter uppkomma. Invånare som bor inom 40 kilo- meter från ett fiktivt sjukhus har därför exkluderats vid beräk-

106

SOU 2007:61

Hälso- och sjukvård

ningen. Fiktiva ambulanscentraler har därefter placerats ut i tätor- ter med minst 1 500 invånare inom 50 kilometers radie.

Beräkningen har resulterat i att 92 ambulanscentraler har place- rats ut med befolkningsunderlag på under 10 000 invånare, vilket innebär en ökning med 3 små ambulanscentraler jämfört med den gällande utplaceringen. Jag föreslår att Glesbygdsverkets nya utpla- cering ska gälla som grund för beräkning av merkostnader för am- bulanscentraler.

Sjukresor

Landstingen ger ersättning till patienter för vissa sjukresor till sjukhus och vårdcentraler. Merkostnader antas uppstå i områden där avstånden för patienterna är längre till dessa inrättningar. Landstingens kostnader för sjukresor beräknas utifrån befolkning- ens avstånd till närmaste fiktiva vårdcentral och sjukhus, med anta- ganden om olika åldersgruppers besöksfrekvenser vid vårdcentraler och sjukhus samt med utgångspunkt från den totala kostnaden för sjukresor i riket.

Jag har med enkätsvaren som underlag uppdaterat besöks- frekvenserna för olika åldersgrupper för primärvårds- och sjukhus- besök.

Glesbygdsverket har beräknat antalet personkilometer för de olika åldersgrupperna från folkbokföringsorten till närmaste fiktivt utplacerade vårdcentral eller sjukhus. Kilometerkostnaden har där- efter beräknats som en kvot mellan den totala kostnaden i riket, vilken var dryga 1,5 miljarder kronor 2005, och det totala antalet personkilometrar. Jag föreslår att kilometerpriset för sjukresor höjs från 2,50 till 3,17 kronor.

Beräkningen har resulterat i att antalet personkilometer för sjukresor till sjukhus har ökat medan de har minskat för resor till vårdcentraler. Anledningen till att antalet beräknade kilometer för resor till vårdcentraler minskar är främst att antalet fiktivt utplace- rade vårdcentraler har ökat. I viss utsträckning har det uppdaterade vägnätet ändrat avståndet till såväl vårdcentraler som sjukhus. Sammantaget minskar antalet personkilometer.

107

Hälso- och sjukvård

SOU 2007:61

Samlat utfall av glesbygdsuppdateringen

Resultatet av mina förslag är att 13 landsting får en positiv föränd- ring av glesbygdstillägget. Glesbygdskomponenten omfördelar i dag sammanlagt 473 miljoner kronor. Med mitt förslag ökar om- fördelningen till 594 miljoner kronor. Förändringen är mest positiv i kronor för Norrbottens läns landsting som får 237 kronor per invånare. Den största negativa förändringen får Stockholms läns landsting med 42 kronor per invånare.

I tabell 9.1 redovisas mitt förslag till nya avdrag och tillägg för glesbygdskomponenten jämfört med avdragen och tilläggen i da- gens utjämning.

108

SOU 2007:61 Hälso- och sjukvård

Tabell 9.1 Utfall för landstingen av förslagen till förändring av glesbygds komponenten i delmodellen hälso- och sjukvård utjämningsåret 2007

Landsting

Förslag

Nuvarande

Förändring,

Förändring

Nytt tillägg/avdrag,

tillägg/avdrag,

(kr/inv)

(tkr)

(kr/inv)

(kr/inv)

Stockholm

-178

-136

-42

-79 615

Uppsala

-71

-35

-36

-11 097

Södermanland

-41

-42

0

65

Östergötland

-111

-87

-23

-9 709

Jönköping

42

27

15

4 845

Kronoberg

65

63

3

499

Kalmar

124

102

22

5 145

Gotland

342

279

63

3 627

Blekinge

3

37

-34

-5 196

Skåne

-108

-92

-16

-18 595

Halland

-100

-81

-20

-5 631

Västra Götaland

-3

-7

5

6 963

Värmland

289

226

63

17 192

Örebro

21

7

14

3 735

Västmanland

-71

-60

-11

-2 978

Dalarna

62

58

4

1 064

Gävleborg

53

40

13

3 592

Västernorrland

84

83

1

181

Jämtland

528

454

74

9 417

Västerbotten

296

230

66

17 063

Norrbotten

950

712

237

59 773

9.4 Det samlade utfallet av mina förslag för hälso- och sjukvård

I delbetänkandet (SOU 2006:84) lämnade jag förslag till föränd- ringar av delmodellen hälso- och sjukvård. Riksdagen beslutade i juni i år i enlighet med förslaget. Förändringarna införs 2008.

I tabell 9.2 nedan redovisas resultatet av mina förslag från del- betänkandet summerat med de ovan presenterade förslagen avse- ende glesbygdskomponenten. Resultatet av den i delbetänkandet avrapporterade uppdateringen av matrismodellerna benämns i ta- bellen nedan ”Hälso- och sjukvård”.

109

Hälso- och sjukvård

SOU 2007:61

Utfallet som presenteras i tabell 9.2 är beräknat som om försla- gen genomförts i utjämningen för 2007.

Norrbottens läns landsting får sammantaget den största ök- ningen av standardkostnaden, totalt 128 kronor per invånare, me- dan Landstinget Blekinge får den största minskningen av standard- kostnaden, totalt 89 kronor per invånare.

Tabell 9.2

Det samlade utfallet av utredningens uppdatering av delmodellen

hälso- och sjukvård. Samtliga uppgifter gäller 2007

Landsting

Förändring

Förändring

Förändring

Förändring

glesbygdstillägg,

hälso- och

totalt,

totalt,

(kr/inv)

sjukvård,

(kr/inv)

(mkr)

(kr/inv)

Stockholm

-42

110

68

128,3

Uppsala

-36

-13

-49

-15,7

Södermanland

0

-26

-26

-6,7

Östergötland

-23

11

-12

-5,1

Jönköping

15

-4

11

3,5

Kronoberg

3

-51

-48

-8,6

Kalmar

22

-90

-68

-15,9

Gotland

63

-136

-73

-4,2

Blekinge

-34

-55

-89

-13,5

Skåne

-16

-34

-50

-58,4

Hallands

-20

-16

-36

-10,2

Västra Götaland

5

15

20

29,9

Värmland

63

-62

1

0,2

Örebro

14

-19

-5

-1,5

Västmanland

-11

-13

-24

-6,0

Dalarna

4

-88

-84

-23,2

Gävleborg

13

-65

-52

-14,3

Västernorrland

1

-39

-38

-9,3

Jämtland

74

-99

-25

-3,2

Västerbotten

66

-51

15

3,9

Norrbotten

237

-109

128

32,3

110

SOU 2007:61

Hälso- och sjukvård

9.5 Sjukvårdskostnaderna i Gotlands kommun

Enligt mina direktiv har jag att särskilt analysera sjukvårds- kostnaderna i Gotlands kommun. I mitt delbetänkande konstaterar jag att de faktiska kostnaderna för Gotland uppvisar en god över- ensstämmelse med den kostnadsstruktur som antas i utjämningen, om hänsyn tas också till utgående strukturbidrag (tidigare fasta tillägg och tillägg för små landsting). Den då avrapporterade upp- dateringen av kostnadsmatriserna resulterade för Gotland i en ne- gativ förändring med 136 kronor per invånare (omräknat till 2007 års nivå).

Den ovan föreslagna uppdateringen av glesbygdskomponenten resulterar i ett ökat tillägg för Gotland med 63 kronor per invånare. Den samlade effekten för Gotland av mina förslag blir således ett en negativ förändring med 72 kronor per invånare.

De faktiska kostnaderna per invånare för hälso- och sjukvården i Gotlands kommun överstiger de genomsnittliga kostnaderna i riket med 1 269 kronor per invånare. De samlade bidragen till Gotlands kommun i den kommunalekonomiska utjämningen avseende hälso- och sjukvård (inklusive de i strukturbidraget ingående tidigare fasta tilläggen och tilläggen för små landsting) summerar, uttryckt i 2007 års nivå, till 1 416 kronor per invånare.

Jag kan därför på nytt konstatera att de faktiska kostnaderna för Gotlands kommun för hälso- och sjukvård uppvisar en god över- ensstämmelse med den kostnadsstruktur som antas i utjämningen.

9.6 Kostnadsstrukturen inom psykiatri och missbruk

I direktiven till min utredning anges rörande kostnadsutjämningen för hälso- och sjukvården att delar av kostnadsstrukturen inom landstingens ansvarsområde, exempelvis psykiatrin och missbru- karvården, bör analyseras närmare. En central fråga i detta sam- manhang är om det finns skäl att anta att storstäderna har en tyngre belastning av psykiatri och missbruk än vad som fångas upp av delmodellen för hälso- och sjukvård.

I delmodellen hälso- och sjukvård ingår en kostnadsmatris som fångar upp skillnader i faktisk sjuklighet för nio vårdtunga grupper av patienter. En av dessa vårdtunga grupper är övriga psykoser. Gruppen övriga psykoser innehåller bl.a. personer med psykiska störningar orsakade av alkohol eller narkotika. En annan av de

111

Hälso- och sjukvård

SOU 2007:61

vårdtunga grupperna i kostnadsmatrisen är schizofreni. En förut- sättning för att patienter med psykiatriska problem eller miss- bruksproblem ska fångas upp i någon av de två ovan nämnda grup- perna är dock att patienterna någon gång under den senaste treårs- perioden behandlats inom slutenvården.

En annan kostnadsmatris i hälso- och sjukvårdsmodellen fångar upp demografiska och socioekonomiska skillnader. I viss utsträck- ning fångas patienter med psykiatrisk eller missbruksproblematik upp i denna kostnadsmatris, och det även om patienterna endast behandlas i den öppna vården.

Den större belastningen av psykiatri och missbruksproblem som finns i storstadsregionerna fångas alltså åtminstone delvis upp av de två kostnadsmatriserna i den befintliga delmodellen hälso- och sjukvård.

Min analys har därför främst inriktats på att utröna om det finns grupper inom slutenvården som har psykiatriska problem eller missbruksproblem men som inte fångas upp av de två ovan nämnda vårdtunga grupperna.

Konsultbolaget Inregia AB har på mitt uppdrag med utgångs- punkt i data från Region Skåne utrett hur många personer med psykiatriska eller missbruksrelaterade diagnoser inom den slutna vården som inte finns med i de vårdtunga grupperna samt beräknat vårdkostnaderna för dessa patienter. Ett större antal patienter utanför dessa grupper skulle alltså motivera en översyn av delmo- dellen, och en eventuell komplettering med flera vårdtunga grup- per.

Inregias analys visar att det finns ett icke obetydligt antal pati- enter inom slutenvården med diagnoser som relateras till psykiatri eller missbruk som inte fångas upp i diagnosgrupperna övriga psy- koser respektive schizofreni. En del av dessa patienter fångas inte heller upp i någon av de övriga vårdtunga grupperna som ingår i matrismodellen. De genomsnittliga kostnaderna för dessa patient- grupper är i vissa fall ungefär på samma nivå som kostnaderna för ett antal av de vårdtunga grupperna.

Det kan således finnas anledning att eventuellt komplettera matrismodellen. Ett problem i sammanhanget är dock att en för- ändring av denna modell kräver att även kostnaderna för andra dia- gnosgrupper som i dag inte omfattas av matriserna prövas i relation till kostnaderna för de befintliga grupperna. Det är heller inte möj- ligt att på ett enkelt sätt lägga till en vårdtung grupp i matris- modellen, eftersom hela modellen då påverkas. Den nuvarande

112

SOU 2007:61

Hälso- och sjukvård

matrismodellen med nio vårdtunga grupper är framtagen efter ett omfattande utredningsarbete, som även inkluderat kontakter och förankring med den medicinska professionen.

Till stor del vårdas patienter med psykiatriska problem eller missbruksproblem sker inom den öppna vården. Idealt sett borde även öppenvårdsregistret inkluderas när antalet vårdtunga grupper tas fram. Registreringen av patienter i öppenvården är dock långt ifrån komplett och av varierande kvalitet. Jag påpekar i mitt delbe- tänkande (SOU 2006:84) att det är angeläget att Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting i det pågående gemen- samma arbetet med att förbättra uppföljningen inom hälso- och sjukvården, ger prioritet åt frågan om sjukvårdshuvudmännens re- gistrering av patienter inom öppenvården.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera jag inte har haft tillgång till ett underlag som möjliggjort att föreslå förändringar av matris- modellerna i delmodellen hälso- och sjukvård. Jag anser därför att Statskontoret inom ramen för myndighetens kommande uppdrag att löpande följa upp den kommunalekonomiska utjämningen bör prioritera ett utvecklingsarbete av delmodellen hälso- och sjukvård.

9.7 En genderanalys av sjukvårdsmodellen

I kommittéförordningen (1998:1474) föreskrivs bl.a. att om försla- gen i ett betänkande har betydelse för jämställdheten mellan kvin- nor och män, ska dessa konsekvenser anges i betänkandet (15 § kommittéförordningen).

I utredningens delbetänkande (SOU 2006:84) presenterade jag som nämnts inledningsvis ett förslag till uppdatering av kostnads- matriserna för ”ej vårdtung befolkning” respektive ”vårdtung be- folkning” i delmodellen hälso- och sjukvård. Uppdateringen gjor- des baserat på vårdkonsumtionen i Region Skåne 2004. I den nu gällande delmodellen är kostnadsmatriserna baserade på vård- konsumtionen år 2000.

Fördelningen av vårdkostnaderna i Region Skåne används i den kommunalekonomiska utjämningen för hälso- och sjukvården som rikslikare. Detta innebär bl.a. att kostnadsrelationerna mellan de olika grupperna vid utjämningen förutsätts vara desamma som i Region Skåne i samtliga landsting.

Det bör understrykas att den kommunalekonomiska utjäm- ningen inte öronmärker medel för enskilda grupper av brukare eller

113

Hälso- och sjukvård

SOU 2007:61

patienter. Fördelningen av vårdkostnaderna i utjämningen är såle- des inte på något sätt normerande för landstingen. Mina förslag kan därmed heller inte anses ha betydelse i ett genderperspektiv. Där- emot kan frågan om vårdkonsumtionens fördelning mellan kvinnor och män, och eventuella förändringar av denna fördelning över tid, ha ett allmänt intresse.

I bilaga 12 redovisas en genderanalys för sjukvårdsmodellen uppdelad på de två kostnadsmatriserna ej vårdtung befolkning re- spektive vårdtung befolkning. Analysen visar bl.a. att kvinnornas sjukvårdskostnader generellt sett är högre från 15 års ålder och upp till omkring 70-årsåldern. De högre sjukvårdskostnaderna för kvinnor mellan 25 och 40 år kan till stor del förklaras av barna- födande. Männens kostnader är högst i de yngsta åldrarna samt i de allra äldsta. Vad gäller de vårdtunga grupperna är kostnaderna rela- tivt likartade mellan män och kvinnor generellt sett.

114

10 Samlade effekter för kommunerna av utredningens förslag

I det följande redovisas och kommenteras de samlade ekonomiska effekterna för kommunerna av mina förslag. Motsvarande redo- visning för landstingen finns i kapitel 9. Av redovisningen framgår skillnaden i bidrag och avgifter till följd av förslagen. Redovis- ningen visar för jämförelsens skull utfallet som om förslagen hade gällt innevarande år. Det samlade utfallet för var och en av kom- munerna återfinns i bilaga 13a. Som en bakgrund till redogörelsen för de ekonomiska konsekvenserna av förslagen kommenterar jag behovet av löpande uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen.

10.1 Behovet av löpande uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen

För att den kommunalekonomiska utjämningen ska fungera och upplevas som legitim krävs att den vårdas och utvecklas i takt med demografiska eller andra strukturella förändringar i samhället samt anpassas till de politiska beslut på statsmaktsnivån, som påverkar kommunsektorn och enskilda kommuner och landsting.

Behovet av en aktiv förvaltning gäller hela den kommunal- ekonomiska utjämningen, men i särskilt hög grad kostnads- utjämningen. Flertalet delmodeller i kostnadsutjämningen baseras i grunden på demografin som uppdateras årligen av SCB, som även uppdaterar vissa data i övrigt i delmodellerna årligen. Vid sidan av de årliga uppdateringarna av de olika delmodellerna krävs emellertid specifika insatser för uppföljning och analys ungefärligen med tre till fem års intervall. Det kan exempelvis handla om att uppdatera regressionsmodeller eller att validera olika antaganden som ligger till

115

Samlade effekter för kommunerna av utredningens förslag…

SOU 2007:61

grund för beräkningarna. Det är också viktigt att fortlöpande förbättra metoderna för att beräkna de strukturellt betingade kostnadsskillnaderna mellan kommunerna, och att ta tillvara eventuella nya datakällor.

Det nuvarande systemet för kostnadsutjämning mellan kom- muner och mellan landsting infördes 1996, och flertalet delmodel- ler i dagens utjämning fanns med i systemet redan från början. Un- der de dryga tio år som systemet varit i funktion har ett antal kommittéer med några års mellanrum svarat för fördjupade analy- ser av kostnadsutjämningens olika delmodeller och därmed kom- pletterat SCB:s årliga uppdateringar. Större översyner har regel- mässigt resulterat i betydande omfördelningseffekter, vilket aktua- liserat behovet av införanderegler.

Även mitt arbete har resulterat i förslag som ger förhållandevis stora omfördelningseffekter mellan kommuner och mellan lands- ting. Detta understryker att det finns ett behov av löpande upp- följning, och att det är viktigt att uppföljningen görs kontinuerligt. En alltför lång tidsrymd mellan uppföljningarna och uppdateringarna leder till kraftiga omfördelningar när väl uppdateringen im- plementeras.

Ett av mina uppdrag enligt direktiven har varit att överväga och föreslå en lämplig organisatorisk lösning för en permanent upp- följning av utjämningssystemet. I mitt delbetänkande (SOU 2006:84) har jag föreslagit att uppdraget ska läggas på Stats- kontoret. Regeringen har därefter, i vårpropositionen (prop. 2006/07:100), aviserat att Statskontoret ska få som ett permanent uppdrag att löpande följa upp utjämningssystemet.

Jag har i mitt delbetänkande påpekat att det är naturligt att upp- draget till Statskontoret ges en närmare precisering inom ramen för budgetdialogen mellan myndigheten och Finansdepartementet, och att det kan vara lämpligt att myndigheten redovisar en flerårsplan över arbetet, där det bl.a. framgår när och med vilken frekvens Statskontoret avser att följa upp de olika delarna av systemet.

Jag har därför inte vid min genomgång av delmodellerna lagt några förslag om lämpliga tidsintervall för uppdatering av respek- tive modell. Jag utgår från att Statskontoret i sin flerårsplan för ar- betet med uppföljning av utjämningssystemet gör tydliga priorite- ringar av fortsatta behov av översyner och uppdateringar. Jag pekar i detta slutbetänkande ut ett antal delmodeller där fortsatt utveck- lingsarbete är angeläget. Det är min förhoppning att mina syn-

116

SOU 2007:61

Samlade effekter för kommunerna av utredningens förslag…

punkter i dessa avseenden ska kunna utgöra ett planeringsunderlag för Statskontoret.

10.2 Ekonomiska konsekvenser för kommunerna

Jag har tidigare i betänkandet som ett led i den löpande upp- följningen av utjämningssystemet föreslagit uppdateringar och för- ändringar i kostnadsutjämningen som berör sex av delmodellerna för kommunerna samt en av delmodellerna för landstingen. Försla- gen har föregåtts av en översiktlig genomgång av samtliga delmodeller.

Mina förslag till uppdateringar motiveras av att den löpande uppföljningen påvisat strukturella förändringar som i olika ut- sträckning påverkar enskilda kommuners och landstings förutsätt- ningar för de olika verksamheternas bedrivande. I andra fall moti- veras mina förslag av att uppföljningen visat att det finns nya data och metoder som gör det möjligt att mer exakt än tidigare mäta de strukturella skillnader som finns mellan kommunerna.

En viktig strukturell förändring är att nyttjandet av förskolan och skolbarnsomsorgen har blivit jämnare fördelat över landet. Fortfarande är andelen inskrivna barn i förskolan större i storstäder, förortskommuner och större städer än i övriga delar av landet, men under de senaste åren har andelen inskrivna barn i kommuner utanför de större städerna med omgivningar ökat betydligt. Detta har minskat skillnaden i behovet av barnomsorg mellan kommunerna. Andra strukturella förändringar som ligger till grund för mina förslag har med demografin att göra. I delmodellerna för grundskola och gymnasieskola har exempelvis befolkningsförändringar påverkat utfallet vid uppdateringen av glesbygdskomponenterna.

Mina förslag till uppdateringar och förändringar av delmodellen äldreomsorg motiveras bl.a. av att det nu finns nya data som med- för att behovet av omsorg kan skattas på ett bättre sätt än tidigare, samtidigt som modellen förenklas och blir mer stabil. Den nuva- rande delmodellen baseras dessutom i vissa avseenden på data från Folk- och bostadsräkningarna, som i längden inte är möjliga att uppdatera, eftersom det inte längre görs några Folk- och bostads- räkningar.

Förslagen till uppdateringar och förändringar av beräkningarna av merkostnader för gles bebyggelsestruktur i delmodellerna förskoleklass och grundskola, gymnasieskola, samt delmodellen

117

Samlade effekter för kommunerna av utredningens förslag…

SOU 2007:61

äldreomsorg har föranletts av bättre tillgång på data. Förändring- arna innebär bl.a. att vägavstånden mäts mer exakt.

Även merkostnaderna för administration och räddningstjänst fångas upp bättre med den nya och förenklade metod för utjäm- ning som jag föreslår.

De föreslagna förändringarna innebär att 58 kommuner får sänkta standardkostnader med som mest 1 494 kronor per invå- nare. Av dem får de allra flesta, 44 stycken, sänkta standard- kostnader med mindre än 500 kronor per invånare. Samtidigt får 232 kommuner höjda standardkostnader med upp till 1 895 kronor per invånare. En majoritet av dessa, 127 stycken, får höjda stan- dardkostnader med mer än 500 kronor per invånare.

Tabell 10.1 Antal kommuner i olika förändringsintervall

Förändringar kr/ invånare

Antal kommuner

mindre än -1200

2

mellan -1200 och -800

6

mellan -800 och -500

6

mellan -500 och +500

149

mellan +500 och +800

59

mellan +800 och +1200

43

över +1200

25

290

Av de tio kommuner som får de största negativa förändringarna ligger alla utom Vellinge i Stockholms län. Störst negativ föränd- ring får Lidingö och Danderyd med närmare 1 500 kronor per in- vånare. Av de tio kommuner som får störst positiv förändring är samtliga små kommuner med ett litet invånarantal. Störst positiv förändring får Högsby och Färgelanda med 1 895 respektive 1 781 kronor per invånare.

118

SOU 2007:61

Samlade effekter för kommunerna av utredningens förslag…

Tabell 10.2 Kommuner med de största förändringarna (kronor per invånare)

Störst negativ förändring

Störst positiv förändring

Lidingö

-1 494

Högsby

1 895

Danderyd

-1 468

Färgelanda

1 781

Sollentuna

-1 019

Kinda

1 753

Solna

-1 016

Gullspång

1 745

Täby

-1 008

Aneby

1 672

Nacka

-985

Torsås

1 625

Stockholm

-980

Robertsfors

1 622

Sundbyberg

-876

Nordmaling

1 580

Vellinge

-663

Ljusnarsberg

1 525

Upplands Väsby

-649

Essunga

1 512

I dag omfördelas knappt 4,9 miljarder kronor i kostnadsutjämningen mellan kommunerna. Med mitt förslag minskar omfördelningen till knappt 4,7 miljarder kronor. Utjämningen sker mellan kommuner, men det kan ändå vara av intresse att belysa det samlade utfallet för kommunerna per län. De 26 kommunerna i Stockholms län får sammantaget sänkta nettokostnader med drygt 1,35 miljarder kronor, vilket är den största sänkningen för kommunerna i ett län i kronor räknat. Även kommunerna i Skåne län får totalt sett sänkta standardkostnader. Kommunerna i övriga län får sammantaget höjda standardkostnader. Den största positiva förändringen mätt i kronor per invånare får Gotlands kommun och därnäst kommunerna i Kalmar och Kronobergs län.

119

Samlade effekter för kommunerna av utredningens förslag…

SOU 2007:61

Tabell 10.3 Total förändring av utredningens förslag per län utjämningsåret 2007

Län

Sammantagen

Sammantagen

förändring totalt (mkr)

förändring (kr/inv)

Stockholm

-1 351

-715

Uppsala

31

96

Södermanland

37

143

Östergötland

94

225

Jönköping

123

373

Kronoberg

95

535

Kalmar

136

582

Gotland

45

777

Blekinge

54

359

Skåne

-63

-54

Halland

88

309

Västra Götaland

110

72

Värmland

112

409

Örebro

63

231

Västmanland

25

99

Dalarna

92

332

Gävleborg

69

251

Västernorrland

76

311

Jämtland

12

93

Västerbotten

81

313

Norrbotten

71

283

I tabell 10.4 redovisas utfallet för kommunerna istället per kom- mungrupp. I denna tabell redovisas utfallet i kronor per invånare som ett ovägt genomsnitt, dvs. det samlade utfallet för kommu- nerna i respektive grupp har dividerats med antalet kommuner i gruppen. De angivna värdena kan sägas representera en typisk kommun i respektive kommungrupp.

På kommungruppsnivå blir det samlade utfallet av förslagen att storstäder och förortskommuner får sänkta standardkostnader me- dan övriga kommungrupper får höjda standardkostnader. Störst positiv förändring får gruppen övriga kommuner med mindre än 12 500 invånare som får en positiv förändring med 1 118 kronor per invånare.

120

SOU 2007:61

Samlade effekter för kommunerna av utredningens förslag…

Tabell 10.4 Total förändring av utredningens förslag per kommungrupp (kronor per invånare)

Kommungrupp

Total förändring

Storstäder

-644

Förortskommuner

-306

Större städer

21

Pendlingskommuner

530

Glesbygdskommuner

438

Varuproducerande kommuner

651

Övr. kommuner, över 25 000 inv.

324

Övr. kommuner, 12 500 - 25 000 inv.

666

Övr. kommuner, mindre än 12 500 inv.

1 118

121

11 Införanderegler

I detta kapitel redovisas mitt förslag till nya införanderegler.

Mitt förslag:

Kommuner som får en negativ förändring av bidrag och avgifter i kostnadsutjämningen till följd av mina förslag erhåller ett särskilt införandebidrag under åren 2009 och 2010, för att möjliggöra en anpassning över tre år till de förslagna förändringarna.

Kommuner som sammantaget får en positiv förändring av bi- drag och avgifter till följd av mina förslag betalar en särskild in- förandeavgift åren 2009 och 2010. Avgiften finansierar de sär- skilda bidragen under införandetiden, och innebär att även de positiva förändringarna får fullt genomslag först efter tre år.

Bidrag ska lämnas och avgift betalas

- år 2009 med ett belopp som motsvarar 33 % av förändringen år 2009, och

- år 2010 med ett belopp som motsvarar 67 % av förändringen år 2009.

Införanderegler har vid tidigare större uppdateringar och föränd- ringar av det kommunalekonomiska systemet ansetts nödvändiga för att ge kommuner och landsting som, till följd av förändring- arna, fått ett negativt utfall möjlighet att under en angiven tids- period anpassa sina kostnader.

Med anledning av att mina förslag för flera kommuner ger rela- tivt sett stora omfördelningseffekter anser jag att det är befogat att även denna gång ge de kommuner som får ett negativt utfall på grund av de nya förslagen en viss tid för anpassning.

De nuvarande införandereglerna som infördes efter förslag från Utjämningskommittén (2003:88) tillämpas under åren 2005-2010. Att bygga på och förändra dessa skulle innebära en beräknings-

123

Införanderegler

SOU 2007:61

tekniskt komplicerad lösning. Jag anser inte att det är en önskvärd lösning eftersom det ytterligare skulle komplicera modellen och minska transparensen.

Jag föreslår i stället att kommuner som får en negativ förändring av bidrag och avgifter i kostnadsutjämningen till följd av mina för- slag erhåller ett särskilt införandebidrag under åren 2009 och 2010, för att möjliggöra en anpassning över tre år till de förslagna föränd- ringarna.

Dessa nya införandebidrag måste finansieras inom ramen för utjämningssystemet. Jag föreslår att införandebidragen under år 2009 och 2010 finansieras av alla de kommuner som genom mina förändringsförslag får ett positivt utfall i utjämningen. Det innebär att kommuner som sammantaget får en positiv förändring av bidrag och avgifter till följd av mina förslag ska betala en särskild införan- deavgift åren 2009 och 2010. Avgiften finansierar de särskilda bi- dragen under införandetiden, och innebär att även de positiva för- ändringarna får fullt genomslag först efter tre år.

Bidrag ska lämnas och avgift betalas

- år 2009 med ett belopp som motsvarar 33 % av förändringen år 2009, och

- år 2010 med ett belopp som motsvarar 67 % av förändringen år 2009.

De föreslagna införandereglerna ska löpa parallellt med befintliga införanderegler.

Då förändringarna för landstingen till följd av uppdateringen av glesbygdskomponenten är begränsad är min bedömning att det inte är motiverat med något särskilt införandebidrag för landstingen.

Utfallet av mitt förslag till införanderegler framgår för samtliga kommuner av bilaga 14.

124

12 Övriga frågor

I detta kapitel redovisar jag min analys av kostnadsutvecklingen avseende kommunernas vattenförsörjning och avloppshantering (va-verksamhet). Dessutom redogör jag för vissa frågor av bety- delse för den kommunalekonomiska utjämningen rörande den gränsregionala statistiken.

12.1 Kommunernas va-verksamhet

I kostnadsutjämningen mellan kommuner fanns tidigare en del- modell som benämndes vattenförsörjning och avloppshantering. Denna delmodell avskaffades fr.o.m. utjämningsåret 2005 efter för- slag av Utjämningskommittén (SOU 2003:88). Jag har enligt direk- tiven haft att följa upp utvecklingen av kommunernas va-kostnader. Nedan redovisas min analys.

Allmänt om vattenförsörjning och avloppshantering

Enligt uppgifter från Va-lagutredningens betänkande Allmänna vattentjänster (SOU 2004:64) ingick i den allmänna kommunala va-verksamheten år 2001 ca 2 000 vattenverk och ungefär lika många avloppsreningsverk samt 6 700 mil vattenledningar och 9 200 mil avloppsledningar av vilka 3 200 mil avsåg dagvatten- ledningar. Va-verksamheten sysselsatte omkring 6 000 personer. Den årliga omsättningen översteg 10 miljarder kr (drygt 1 000 kro- nor per invånare) och de allmänna va-anläggningarnas återanskaff- ningsvärde har uppskattats till 500 miljarder kronor.

Förvaltningsformen är den absolut vanligaste organisations- formen för kommunal va-verksamhet. I ett antal kommuner har va- verksamheten emellertid brutits ut och organiserats i ett kom- munalt bolag, vanligen ett helägt kommunalt aktiebolag och ibland

125

Övriga frågor

SOU 2007:61

tillsammans med annan kommunalteknisk verksamhet. I några fall finns det inslag av privat ägande i sådana bolag. I ett fall har hela den tidigare kommunala va-verksamheten överlåtits till en privat intressent som därigenom blivit huvudman för den allmänna va- anläggningen.

När det gäller driften av allmänna va-anläggningar är det där- emot betydligt vanligare med privata inslag. En stor del av va- huvudmännen anlitar externa utförare för begränsade uppdrag. Det förekommer också att kommunen behållit huvudmannaskapet och ägandet av anläggningen men låtit driften av anläggningen skötas av en privat entreprenör.

Förutom de kommunala anläggningarna finns det ett antal mindre allmänna va-anläggningar i landet. Det rör sig om sådana anläggningar som förklarats för allmänna enligt va-lagstiftningen och som i regel betjänar ett begränsat område, ofta beläget avskilt från den kommunala va-anläggningens verksamhetsområde. De allra flesta sådana allmänförklarade anläggningar är mycket små.

Kommunen får endast ta ut va-avgifter som motsvarar verksam- hetens självkostnader. Dock kan överskott medges enskilda år.

Den tidigare gällande kostnadsutjämningen för vattenförsörjning och avloppshantering

I den tidigare gällande delmodellen vattenförsörjning och avlopps- hantering kompenserades kommuner med merkostnader för Va- verksamheten till följd av gles bebyggelsestruktur samt geotekniska förhållanden (markförhållanden). Gles bebyggelsestruktur antogs ge höga kostnader per invånare, främst till följd av långa vatten- och avloppsledningar. De geotekniska förutsättningarna beaktade markens schakt- och grävbarhet.

År 2003 erhöll 133 kommuner ett bidrag på sammanlagt ca 350 miljoner kronor.

126

SOU 2007:61

Övriga frågor

Motiven till avskaffandet av kostnadsutjämningen för vattenförsörjning och avloppshantering

Utjämningskommittén (SOU 2003:88) framhöll att för merparten av kommunerna är kostnadstäckningen inom va-verksamheten över 90 procent. Kommittén bedömde att en lägre kostnadstäckning ofta är ett uttryck för en politisk vilja som andra kommuner inte ska finansiera via utjämningen. Kommittén föreslog därför att va- verkamheten skulle utgå ur kostnadsutjämningen.

I propositionen 2003/04:105 anför regeringen:

”I merparten av kommunerna finansieras kostnaderna för vatten och avlopp till över 90 procent med avgifter. I vissa kommuner finns det dock ett större inslag av skattefinansiering. I sammanhanget finns an- ledning att notera att de kommuner som har den högsta ersättningen i nuvarande kostnadsutjämning finansierar denna verksamhet helt med avgifter och att dessa avgifter inte överstiger genomsnittet i riket. Detta talar enligt regeringens mening för att kostnadsutjämningen inte skall omfatta vatten och avlopp, eftersom kostnaderna för denna verk- samhet bör, såsom i mycket stor utsträckning redan är fallet, kunna täckas med anslutnings- och brukaravgifter. Till detta skall läggas att kommuner, som under en tioårsperiod minskat sin folkmängd med mer än två procent, i nuvarande kostnadsutjämning får en särskild kompensation för att täcka de merkostnader detta kan medföra. I un- derlaget för denna kompensation ingår bl.a. den merkostnad som kan uppkomma i berörda kommuners VA-verksamhet till följd av att fasta kostnader skall betalas av färre personer än anläggningarna är dimen- sionerade för. Flertalet kommuner som får ersättning för vatten och avlopp i nuvarande kostnadsutjämning får samtidigt denna kompensa- tion för befolkningsminskning. Det finns indikation på att berörda kommuner överkompenseras, vilket är ytterligare ett skäl för att verk- samheten vatten och avlopp skall utgå ur utjämningssystemet. Mot bakgrund av vad som nu anförts anser regeringen att verksamheten vatten och avlopp skall utgå ur utjämningssystemet. Utvecklingen av kommunernas VA-kostnader bör emellertid bli föremål för fortsatt uppföljning.”

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag.

127

Övriga frågor

SOU 2007:61

Min analys av kommunernas kostnader och avgiftstäckning för va-verksamheten

Jag har gjort vissa analyser av nettokostnaderna och avgiftsuttaget i kommunernas va-verksamhet.

År 2005 hade enligt räkenskapssammandraget 64 kommuner ett överskott i va-verksamheten, medan 192 kommuner hade ett un- derskott. Analysen kan inte göras för de 33 kommuner som bedri- ver va-verksamheten i bolagsform. Många kommuner ligger nära ett noll-resultat, särskilt bland kommuner med underskott. Om vi exkluderar alla som hade ett över/underskott på +/- 25 kronor per invånare, så har 47 kommuner fortfarande ett överskott, medan 34 kommuner fortfarande uppvisar ett underskott.

Det kan vara av intresse att studera om de kommuner som har betydande underskott i va-verksamheten även tar ut höga avgifter. Om dessa kommuner också har höga standardkostnader för verk- samheten mätt på det sätt som gällde före 2005, så kan detta sam- mantaget ses som indikationer på att kommunerna inte förmår få full kostnadstäckning.

Min analys visar att det för de kommuner som omfattas av re- dovisningen i räkenskapssammandraget inte finns något tydligt samband mellan nettokostnaderna för va-verksamheten och kom- munernas va-avgifter. Det finns ett visst samband mellan höga nettokostnader och höga standardkostnader. Samtidigt är det inte kommunerna med de högsta nettokostnaderna som har de högsta standardkostnaderna enligt den tidigare gällande beräkningsmodellen.

Jag finner därför sammanfattningsvis att de skäl som anfördes när beslut fattades om att utmönstra va-verksamheten ur kostnads- utjämningen fortfarande är giltiga.

Från och med år 2007 trädde lag (SFS 2006:412) om allmänna vattentjänster i kraft. I lagen regleras bl.a. att huvudmannen ska se till att verksamheten bokförs och redovisas i enlighet med god re- dovisningssed där resultat- och balansräkningar redovisas särskilt och där det av tilläggsupplysningar framgår hur huvudmannen har fördelat kostnader som varit gemensamma med annan verksamhet. Den nya lagen bör medföra att det framöver blir enklare att be- döma samtliga kommuners kostnadstäckning för va-verksamheten. Jag anser att det finns anledning för Statskontoret att inom ramen för myndighetens kommande löpande uppföljning av den kommunal- ekonomiska utjämningen över tid följa kostnadsutvecklingen, avgifts-

128

SOU 2007:61

Övriga frågor

uttagen och kostnadstäckningen i kommunernas va-verksamhet.

12.2 Vissa frågor rörande den gränsregionala statistiken

I detta avsnitt fäster jag uppmärksamhet på vissa brister i den gränsregionala statistiken, som har betydelse bl.a. för den kommu- nalekonomiska utjämningen.

Allmänt om problemet med den gränsregionala statistiken

I gränsområden mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge sker på olika håll och i varierande omfattning arbetspendling över grän- serna. I gränsregioner med ett relativt stort utbyte av arbetskraft mellan länderna får detta till konsekvens att den officiella statisti- ken ger en felaktig bild av situationen i vissa kommuner. Den stati- stik som omfattas av detta problem är främst sysselsättnings- och inkomststatistik som ligger till grund för viktiga beslut för kom- muner och andra regionala organ. Personer som är folkbokförda i ett land och arbetar i ett annat ingår inte i den registerbaserade sta- tistiken över sysselsatta i vare sig det land där personerna är folk- bokförda eller i det land där de arbetar. I den registerbaserade in- komststatistiken från det land där personerna är folkbokförda ingår inte heller personernas inkomster.

Arbetspendlarna över landsgränserna svarar för en begränsad andel av det totala antalet sysselsatta och av de samlade arbets- inkomsterna i riket. Under 2004 beräknades 25 000 svenskar arbeta i de andra nordiska länderna, vilket motsvarar inte fullt en halv pro- cent av sysselsättningen i Sverige. Nära 8 000 kommer till Sverige från grannländerna.

För enskilda kommuner kan däremot arbetspendlingen över landsgränsen vara betydande. Den största utpendlingen år 2004, ca 13 500 personer, skedde från västra Sverige, främst från Värmland, över till Norge. I Eda och Årjäng arbetade år 2004 omkring 15 % av de förvärvsarbetande invånarna i Norge och i Strömstad drygt 10 %. En annan stor pendlingsström, ca 8 500, gick från Region Skåne till Danmark. Region Skåne har beräknat att om några år kan 10 % av de förvärvsarbetande boende i Malmö komma att arbeta på

129

Övriga frågor

SOU 2007:61

Själland. I Haparanda arbetade år 2004 nära 14 % av de sysselsatta i Finland.

Betydelsen för den kommunalekonomiska utjämningen av bristerna i den gränsregionala statistiken

I den kommunalekonomiska utjämningen används såväl inkomst- statistik som sysselsättningsstatistik. Brister i statistiken riskerar därmed att få återverkningar på utfallet i utjämningen.

I kostnadsutjämningen mellan kommunerna används i olika delmodeller variabler som är sammansatta av data om förvärvs- frekvens, skattekraft och inkomst. Bristerna i den gränsregionala statistiken påverkar därmed utfallet i utjämningen totalt sett och särskilt för ett antal gränskommuner.

I kostnadsutjämningen mellan landsting används variabler som är sammansatta av data om sysselsättning och inkomst i delmodel- len hälso- och sjukvård. Även kostnadsutjämningen mellan lands- ting påverkas därmed av bristerna i den gränsregionala statistiken. Region Skåne är ett av de landsting som har en jämförelsevis stor arbetspendling över landsgränsen. Det är därför i sammanhanget ett särskilt problem att kostnadsdata från Region Skåne används som rikslikare i delmodellen hälso- och sjukvård. De gränsregionala arbetspendlarna utgjorde 2004 ca 1 % av den förvärvsarbetande befolkningen i Region Skåne.

Vad gäller inkomstutjämningen utgör bristerna i den gräns- regionala statistiken ett mindre problem. Inkomststatistiken ligger till grund för inkomstutjämningen som utjämnar för skillnader i skattekraft mellan kommunerna och mellan landstingen. Arbets- inkomster som intjänas i ett annat land beskattas inte i Sverige. Utan inkomstutjämningen skulle det vara ett problem för enskilda kommuner och landsting att vissa medborgare har rätt till service utan att betala kommunalskatt på sina arbetsinkomster. Men den långtgående inkomstutjämningen mellan kommuner och mellan landsting minimerar problemet med ”bortfallet” av skattekraft.

Det är svårt att kvantifiera betydelsen av bristerna i den gräns- regionala statistiken. Problemen ökar givetvis i takt med att den gränsregionala arbetspendlingen ökar.

130

SOU 2007:61

Övriga frågor

Åtgärder för att komma till rätta med bristerna i den gränsregionala statistiken

SCB har i en promemoria (SCB, dnr 2007/357), som utgör verkets avrapportering av ett särskilt uppdrag, föreslagit regeringen att SCB framöver ska publicera löpande gränsregional statistik som även omfattar folkbokförda i Sverige som arbetar i Danmark, Finland eller Norge. I förslaget ingår att förutom uppgifter om antalet arbetspendlare över landsgränserna även pendlarnas arbets- inkomster ska registreras. Regeringen har ännu inte tagit ställning till SCB:s förslag.

Jag vill framhålla att det i syfte att hävda tillförlitligheten och le- gitimiteten i kommunalekonomiska utjämningen är angeläget att bristerna i den gränsregionala statistiken på sikt åtgärdas.

Vid kommande uppdateringar av de berörda delmodellerna i kostnadsutjämningen mellan kommunerna och mellan landstingen är det angeläget att om möjligt införliva registerbaserad statistik om de gränsregionala arbetspendlarna i underlaget för uppdate- ringen. Möjligheterna att införliva statistiken är dock avhängiga av att SCB får i uppdrag av regeringen att löpande producera den gränsregionala statistiken.

131

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Löpande uppföljning av systemet för

Dir.

kommunalekonomisk utjämning

2005:26

Beslut vid regeringssammanträde den 3 mars 2005

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare får i uppdrag att löpande följa upp det system för kommunalekonomisk utjämning som infördes den 1 januari 2005.

Sammanfattningsvis skall utredaren

• svara för en löpande uppföljning och utvärdering av systemet och säkerställa behovet av dataunderlag för en sådan uppföljning,

• följa upp förändringar i inkomstutjämningen och i kostnadsut- jämningens olika delar och skapa metoder för en sådan upp- följning,

• löpande följa verksamhets- och kostnadsutvecklingen i de kommunala verksamheterna,

• löpande följa förändringar i samhällsutvecklingen och i de kommunala verksamheterna i de delar som har betydelse för utjämningssystemet, samt

• följa behovet av uppdateringar av kostnadsutjämningens olika delar och vid behov lämna förslag till uppdateringar.

Dessutom skall utredaren analysera om det finns strukturella kost- nadsskillnader som inte beaktas i utjämningssystemet. Därvid bör analyser av löneutvecklingen i kommuner och landsting och en översyn av den regionala indelningen för byggkostnadsfaktorn pri- oriteras. Äldreomsorgsmodellen bör följas upp bl.a. utifrån ett könsperspektiv. Hälso- och sjukvårdsmodellen och andra delar av landstingens ansvarsområde bör analyseras ytterligare.

Slutligen skall utredaren överväga och föreslå lämplig organisato- risk lösning för en permanent uppföljning av utjämningssystemet

133

Bilaga 1

SOU 2007:61

och inriktningen på det fortsatta arbetet efter ett uppbyggnads- skede. I första hand skall prövas att verksamheten läggs i befintlig myndighet.

Bakgrund

Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem infördes 1996

Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting infördes den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116). Systemet utformades som två separata delsystem, ett för kommuner och ett för landsting, men med likartad uppbyggnad. Den principiella uppbyggnaden av sy- stemet, som bestod av inkomstutjämning, kostnadsutjämning, ge- nerellt statsbidrag och införanderegler, gällde t.o.m. 2004, men vissa förändringar i systemet genomfördes under dess fortlevnad.

Tidigare förändringar i 1996 års system

I tillämpningen av 1996 års kostnadsutjämning låg en fortlöpande anpassning till förändringar av behovs- och kostnadsstrukturen i de kommunala verksamheterna. Detta skedde genom att kostnadsut- jämningen uppdaterades årligen när det gällde åldersstruktur och de viktigaste behovsvariablerna inom skola, barnomsorg, äldreomsorg, individ- och familjeomsorg samt hälso- och sjukvård. Övriga fakto- rer uppdaterades med längre tidsintervall. Beräkningarna av in- komstutjämningen gjordes årligen med utgångspunkt från senaste fastställda taxeringsutfall.

Beräkningarna av inkomst- och kostnadsutjämningen reglerades t.o.m. 2004 i förordningen (1995:1645) om utjämningsbidrag och utjämningsavgift för kommuner och landsting. Regeringen beslu- tade inför varje bidrags- och avgiftsår om de förändringar som skulle göras i beräkningarna för de olika verksamheter och kost- nadsslag som ingick i kostnadsutjämningen. Förändringarna avsåg uppdateringar av kostnadsdata, befolkningens ålder och sociala struktur m.m. Förordningen ersattes den 1 januari 2005 av förord- ningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning.

Systemet följdes upp och utvärderades av fyra kommittéer under perioden 1995–2003. Förändringar i både kostnads- och inkomst- utjämningen genomfördes efter förslag från dessa kommittéer. En

134

SOU 2007:61

Bilaga 1

del av förändringarna har haft karaktären av uppdateringar av un- derlaget för kostnadsutjämningen.

Utifrån Kommunala utjämningsutredningens förslag (SOU 1998:151) genomfördes förändringar i delar av kostnadsutjäm- ningen och i införandereglerna från och med den 1 januari 2000 (prop. 1998/99:89, bet. 1998/99:FiU25, rskr. 1998/99:253).

Utjämningsdelegationens föreslagna förändringar (SOU 2000:127) i inkomstutjämningen och i delar av kostnadsutjämningen infördes den 1 januari 2001 (prop. 1999/2000:115, bet. 2000/01:FiU9, rskr. 2000/01:26).

Förslag på ändringar i systemet lämnades också av Expertgrup- pen för förenklad kommunal utjämning (SOU 2000:120). Dessa ledde inte till några lagstiftningsåtgärder, men några av förslagen återfinns i Utjämningskommitténs förslag (SOU 2003:88).

Ett förändrat kommunalt utjämningssystem 2005

Riksdagen fattade den 27 oktober 2004 beslut om ett nytt system för kommunalekonomisk utjämning (prop. 2003/04:155, bet. 2004/05:FiU7, rskr. 2004/05:13). Det nya systemet infördes den 1 januari 2005 och regleras i lagen (2004:773) om kommunalekono- misk utjämning.

Den nya lagen bygger huvudsakligen på Utjämningskommitténs förslag (SOU 2003:88). Målet med utjämningen, nämligen att ge samtliga kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska förut- sättningar att ge sina invånare service trots skillnader i beskatt- ningsbara inkomster och strukturella förutsättningar, kvarstår oförändrat. Kostnadsutjämningen skall utjämna för strukturella kostnadsskillnader, men däremot inte kompensera för skillnader i servicenivå, kvalitet, avgiftssättning eller effektivitet. Kostnadsut- jämningen skall baseras på mätbara och för kommuner och landsting opåverkbara faktorer som mäter strukturella kostnadsskillnader.

Ett nytt system för inkomstutjämning införs som i huvudsak in- nebär att staten finansierar utjämningen. Samtidigt avvecklas det nuvarande generella statsbidraget och utjämningsbidraget till kommuner och landsting. Kommuner och landsting får i stället ett inkomstutjämningsbidrag som beräknas utifrån skillnaden mellan deras beskattningsbara inkomster och ett skatteutjämningsunderlag som för kommuner motsvarar 115 procent och för landsting 110 procent av medelskattekraften i landet.

135

Bilaga 1

SOU 2007:61

Kommuner och landsting vars beskattningsbara inkomster över- stiger dessa nivåer skall i stället betala en särskild inkomstutjäm- ningsavgift till staten. För bidragsberättigade kommuner beräknas bidragen utifrån 95 procent av medelskattesatsen i landet 2003 och för bidragsberättigade landsting utifrån 90 procent av medelskatte- satsen samma år. För avgiftsskyldiga kommuner och landsting skall avgiften i stället beräknas utifrån 85 procent av medelskattsatsen 2003. Vid fastställandet av skattesatserna skall hänsyn även tas till skatteväxlingar mellan kommuner och landsting till följd av hu- vudmannaskapsförändringar i respektive län från och med 1991.

Nuvarande system för kostnadsutjämning mellan kommuner och landsting bibehålls men vissa ändringar görs, främst att kost- nadsutjämningen för vatten och avlopp samt kallortstillägg slopas.

Ett statligt finansierat strukturbidrag vid sidan av det ordinarie utjämningssystemet införs. Strukturbidrag betalas ut med ett be- lopp som motsvarar utfallet av vissa delar av 1996 års system för kostnadsutjämning samt den del av bidragsminskningen till följd av de föreslagna förändringarna som överstiger 0,56 procent av kom- munens respektive 0,28 procent av landstingets uppräknade skatte- underlag.

Särskilda införandebidrag tillämpas för åren 2005–2010. Genom införandebidrag begränsas den årliga negativa bidragsförändringen under perioden.

Vidare införs regleringsavgifter och regleringsbidrag dels för ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn, dels för att kunna upprätthålla de fastställda utjämningsnivåerna i inkomst- utjämningen.

Behov av löpande uppföljning

Flertalet kommittéer som utrett utjämningssystemet har föreslagit att systemet bör följas upp löpande. De föreslagna formerna för denna uppföljning har dock varierat. Uppgiften har hittills ingått i de tidsbegränsade kommittéernas uppdrag. Därför finns det i dag inte någon permanent organisation för en löpande uppföljning. En informell arbetsgrupp, med tjänstemän från Regeringskansliet, Sta- tistiska centralbyrån och de två kommunförbunden, har främst ägnat sig åt underlaget i de delar av kostnadsutjämningen som årligen upp- dateras. Denna arbetsgrupp bör bibehållas med nuvarande uppgifter.

Utjämningskommitténs erfarenheter är att uppdateringen av olika delar av kostnadsutjämningen i många fall leder till stora

136

SOU 2007:61

Bilaga 1

omfördelningar mellan kommuner respektive landsting. En för- klaring till de stora omfördelningarna är att vissa delar av underla- get är gammalt och att ingen uppdatering gjorts sedan systemet infördes. När ett nytt underlag tas fram kan uppdateringen inne- bära att förändringar som pågått under loppet av flera år slår ige- nom fullt ut vid ett enda tillfälle. Enligt kommitténs uppfattning bör uppdateringar, även av det underlag som inte sker årligen i nu- varande system, göras oftare än som hittills skett. Om systemet följs upp kontinuerligt, förbättras enligt kommittén förutsättning- arna för att göra uppdateringar när sådana behövs och vid lämpliga tillfällen (SOU 2003:88 s. 302 f.).

Regeringen redovisar i propositionen Ändringar i det kommu- nala utjämningssystemet den bedömningen att utjämningssystemet kontinuerligt bör följas upp och utvärderas och att en permanent organisation med denna uppgift bör tillskapas. I propositionen re- dovisas även vilka uppgifter en sådan organisation bör ha. I upp- följningsorganisations uppdrag bör enligt regeringen ingå att analy- sera om det finns strukturella kostnadsskillnader som inte beaktas i utjämningssystemet (prop. 2003/04:155 s. 61–63).

Utjämningskommittén konstaterade att det finns regionala löne- skillnader mellan kommuner respektive landsting, men gjorde be- dömningen att dessa inte skall beaktas i kostnadsutjämningen, bl.a. med motiveringen att kostnaderna går att påverka och att högre lönekostnader i tillväxtregionerna kan vara av övergående natur. I fråga om dessa skillnader framhöll en rad remissinstanser, bl.a. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet, att det för närvarande saknas tillräcklig kunskap för att ta ställning till i vilken utsträckning som nuvarande löneskillnader kan förklaras av struk- turen på arbetsmarknaden eller konjunkturen eller har andra orsa- ker. Regeringen instämde i detta men framhöll att det samtidigt är principiellt viktigt att en eventuell kompensation för höga löner, i likhet med övriga delar av kostnadsutjämningen, skall utgå från opåverkbara strukturella faktorer. Löneutvecklingen i kommuner och landsting bör därför bli föremål för fortsatt utredning i syfte att fastställa om och i så fall hur stor del av skillnader i lönenivåer som kan anses vara strukturellt betingade (a. prop.).

Vidare bör enligt vad regeringen anger i propositionen bygg- kostnadsfaktorn analyseras ytterligare. Även utvecklingen av kommunernas VA-kostnader bör bli föremål för fortsatt uppföljning. Äldreomsorgsmodellen bör följas upp utifrån ett könsperspektiv

137

Bilaga 1

SOU 2007:61

där framtagna analyser skall belysa om män och kvinnor med samma ålder, civilstånd och ohälsa har skilda vårdbehov.

Finansutskottet har, i likhet med regeringen, framfört att det är angeläget att utveckla en löpande uppföljning och utvärdering av systemet. En sådan permanent organisation skulle, enligt utskottets mening, försäkra en regelbunden utvärdering och sammanställning av relevant information om den kommunala verksamhetens resultat och utveckling. Därför förutsätter utskottet att regeringen snarast återkommer till frågan om i vilken form en fortsatt uppföljning av det nya systemet bör ske. Finansutskottet förutsätter också att analyserna, utöver de delar som särskilt anges i propositionen, dessutom kommer att omfatta övriga delmodeller i kostnadsutjäm- ningen, inklusive hälso- och sjukvårdsmodellen där enligt utskottet strukturella aspekter på sjukvårdskostnaderna i Gotlands län sär- skilt bör uppmärksammas. Utskottet utgår från att även andra delar av kostnadsstrukturen inom landstingens ansvarsområde, exempel- vis psykiatrin och missbrukarvården, noggrant kommer att analyseras (2004/05:FiU7 s. 35 f.).

Uppdraget

En särskild utredare får i uppgift att löpande följa upp systemet för kommunalekonomisk utjämning.

Utredaren skall svara för den löpande uppföljningen och utvär- deringen av systemet och säkerställa behovet av dataunderlag för en sådan uppföljning. Utredaren skall följa upp förändringar i in- komstutjämningen och i kostnadsutjämningens olika delar och skapa metoder för uppföljningen.

Utredaren skall löpande följa verksamhets- och kostnadsutveck- lingen i de kommunala verksamheterna och redovisa en utvärdering och sammanställning av relevant information om den kommunala verksamhetens resultat och utveckling. I uppdraget ingår att jäm- föra utfallet i kostnadsutjämningen med de faktiska kostnaderna.

Utredaren skall löpande följa förändringar i samhällsutveck- lingen och de kommunala verksamheterna i de delar som har bety- delse för utjämningssystemet.

Utredaren skall följa behovet av uppdateringar av kostnadsut- jämningens olika delar samt, vid behov lämna förslag till uppdate- ringar och se till att det tas fram underlag för uppdateringarna.

Utredaren skall analysera om det finns strukturella kostnads- skillnader som inte beaktas i utjämningssystemet. Utredaren bör

138

SOU 2007:61

Bilaga 1

därvid prioritera analyser av löneutvecklingen i kommuner och landsting i syfte att fastställa om och i så fall hur stor del av skillna- der i lönenivåer som kan anses vara strukturellt betingade. Om skillnaderna i lönenivåer är strukturellt betingade, skall förslag lämnas på hur dessa skillnader kan beaktas i utjämningssystemet på ett för enskilda kommuner och landsting opåverkbart sätt.

Vidare bör den regionala indelningen för byggkostnadsfaktorn analyseras ytterligare och utvecklingen av kommunernas VA-kost- nader bör bli föremål för fortsatt uppföljning. Äldreomsorgsmo- dellen bör följas upp utifrån ett könsperspektiv, där framtagna analyser skall belysa om män och kvinnor med samma ålder, civil- stånd och ohälsa har skilda vårdbehov. Även hälso- och sjukvårds- modellen bör uppmärksammas och då särskilt sjukvårdskostna- derna i Gotlands län. Även andra delar av kostnadsstrukturen inom landstingens ansvarsområde, exempelvis psykiatrin och missbru- karvården, bör analyseras ytterligare.

Om utredaren lämnar förslag till sådana förändringar i utjäm- ningssystemet som föranleder ändringar i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning eller i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning skall även förslag till författ- ningstext ingå.

Utredaren skall överväga och föreslå lämplig organisatorisk lösning för en permanent uppföljning av utjämningssystemet och inriktningen på det fortsatta arbetet efter ett uppbyggnadsskede. I första hand skall prövas att verksamheten läggs i befintlig myndighet.

Utredaren skall biträdas av en eller flera referensgrupper, med god insikt i kommunala och kommunalekonomiska förhållanden.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall redovisa resultaten av sitt arbete till regeringen år- ligen senast den 15 september 2005, 2006 och 2007. Utredaren skall senast i samband med redovisningen i september 2006 redovisa för- slag om framtida organisatorisk lösning för uppföljningen och den fortsatta inriktningen av uppföljningsarbetet. Det står utredaren fritt att redovisa delresultat av sitt arbete under arbetets gång. Resultat från analyserna av skillnader i lönekostnader och byggkostnader skall redovisas senast den 1 november 2006.

(Finansdepartementet)

139

Bilaga 2a Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 2007

141

142

Statistiska centralbyrån

December 2006

Utfall

Offentlig ekonomi

1(13)

Bilaga 2a

Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 2007

Län

Folkmängd

Inkomst-

Kostnads-

Struktur-

Införande-

Reglerings-

Utfall

den 1 nov.

utjämning;

utjämning;

bidrag,

bidrag,

bidrag(+)/

Kr/inv

Kronor

Kommun

2006

bidrag(+)/

bidrag(+)/

kr/inv

kr/inv

reglerings-

avgift(-),

avgift(-),

avgift(-),

kr/inv

kr/inv

kr/inv

Hela riket

9 107 935

55 156 733 997

Stockholms

Botkyrka

77 432

8 109

1 931

0

0

913

10 953

848 129 319

Danderyd

30 503

-17 001

4 118

65

905

913

-11 000

-335 526 452

Ekerö

24 267

-942

1 752

0

0

913

1 723

41 817 251

Haninge

72 838

4 459

-424

0

0

913

4 948

360 418 061

Huddinge

89 899

3 144

1 051

0

0

913

5 108

459 223 391

Järfälla

62 146

-112

-129

0

0

913

672

41 775 453

Lidingö

42 262

-10 309

3 189

0

69

913

-6 138

-259 395 083

Nacka

82 196

-2 891

2 604

0

0

913

626

51 472 341

Norrtälje

54 783

6 371

-434

0

0

913

6 850

375 275 311

Nykvarn

8 562

1 641

-853

0

0

913

1 701

14 565 800

Nynäshamn

24 977

4 419

-21

0

0

913

5 311

132 658 209

Salem

14 655

2 470

2 090

0

0

913

5 473

80 209 961

Sigtuna

36 931

3 125

447

0

0

913

4 485

165 643 463

Sollentuna

60 441

-2 956

2 329

0

0

913

286

17 299 101

Solna

61 738

-825

-3 337

0

2

913

-3 247

-200 450 032

Stockholm

782 344

-1 637

1 270

0

0

913

546

427 327 774

Sundbyberg

34 428

229

-1 746

0

0

913

-604

-20 787 121

Södertälje

81 439

5 684

420

0

0

913

7 017

571 474 946

Tyresö

41 415

1 223

754

0

0

913

2 890

119 698 241

Täby

61 046

-7 853

1 234

0

0

913

-5 706

-348 315 371

Upplands Väsby

37 876

1 461

-800

0

0

913

1 574

59 624 955

Upplands-Bro

21 557

3 532

-57

0

0

913

4 388

94 596 744

Vallentuna

27 743

2 122

813

0

0

913

3 848

106 761 020

2007 utjämningsår kommuner, för utjämning Kommunalekonomisk 2a Bilaga

2007:61 SOU

143

Statistiska centralbyrån

December 2006

Utfall

Offentlig ekonomi

2(13)

Bilaga 2a

Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 2007

Län

Folkmängd

Inkomst-

Kostnads-

Struktur-

Införande-

Reglerings-

Utfall

den 1 nov.

utjämning;

utjämning;

bidrag,

bidrag,

bidrag(+)/

Kr/inv

Kronor

Kommun

2006

bidrag(+)/

bidrag(+)/

kr/inv

kr/inv

reglerings-

avgift(-),

avgift(-),

avgift(-),

kr/inv

kr/inv

kr/inv

Vaxholm

10 406

-192

2 232

0

0

913

2 953

30 731 152

Värmdö

35 616

2 586

817

0

0

913

4 316

153 726 302

Österåker

37 713

990

-600

0

0

913

1 303

49 148 135

Uppsala

Enköping

38 441

6 373

-457

0

0

913

6 829

262 521 841

Heby

13 556

9 777

160

0

0

913

10 850

147 085 510

Håbo

18 646

2 472

-2 191

0

0

913

1 194

22 267 327

Knivsta

13 519

2 255

-723

0

0

913

2 445

33 056 857

Tierp

19 926

8 999

866

0

0

913

10 778

214 766 706

Uppsala

185 218

4 320

-1 500

0

0

913

3 733

691 458 556

Älvkarleby

9 084

7 013

-1 177

0

0

913

6 749

61 309 866

Östhammar

21 444

5 646

-392

0

0

913

6 167

132 249 752

Södermanlands

Eskilstuna

92 232

7 604

65

242

0

913

8 824

813 874 968

Flen

16 263

7 800

588

37

0

913

9 338

151 867 385

Gnesta

9 941

6 584

-162

0

0

913

7 335

72 919 369

Katrineholm

32 050

8 032

1 244

0

0

913

10 189

326 564 330

Nyköping

50 141

5 395

-376

0

0

913

5 932

297 447 176

Oxelösund

11 095

2 754

-2 875

0

0

913

792

8 789 622

Strängnäs

31 073

4 154

-153

0

0

913

4 914

152 699 393

Trosa

10 956

2 687

-1 358

0

0

913

2 242

24 565 704

Vingåker

9 234

9 414

771

0

0

913

11 098

102 480 914

Östergötlands

Boxholm

5 244

7 907

573

0

403

913

9 796

51 371 350

2007:61 SOU

2007 utjämningsår kommuner, för utjämning Kommunalekonomisk 2a Bilaga

144

Statistiska centralbyrån

December 2006

Utfall

Offentlig ekonomi

3(13)

Bilaga 2a

Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 2007

Län

Folkmängd

Inkomst-

Kostnads-

Struktur-

Införande-

Reglerings-

Utfall

den 1 nov.

utjämning;

utjämning;

bidrag,

bidrag,

bidrag(+)/

Kr/inv

Kronor

Kommun

2006

bidrag(+)/

bidrag(+)/

kr/inv

kr/inv

reglerings-

avgift(-),

avgift(-),

avgift(-),

kr/inv

kr/inv

kr/inv

Finspång

20 823

5 450

-37

0

253

913

6 579

136 998 987

Kinda

9 893

8 635

1 481

0

62

913

11 091

109 725 387

Linköping

138 606

4 877

-1 471

0

0

913

4 319

598 669 069

Mjölby

25 305

7 755

-521

0

0

913

8 147

206 165 267

Motala

41 931

7 383

61

0

0

913

8 357

350 426 369

Norrköping

125 356

7 042

95

0

0

913

8 050

1 009 142 711

Söderköping

14 053

6 643

-582

0

0

913

6 974

98 008 639

Vadstena

7 545

6 275

-227

0

0

913

6 961

52 522 365

Valdemarsvik

8 039

9 051

-566

0

425

913

9 823

78 968 823

Ydre

3 825

8 582

3 210

0

0

913

12 705

48 597 446

Åtvidaberg

11 770

7 993

1 143

0

0

913

10 049

118 279 257

Ödeshög

5 446

10 216

917

0

0

913

12 046

65 603 685

Jönköpings

Aneby

6 568

8 982

1 502

0

38

913

11 435

75 106 490

Eksjö

16 487

6 384

119

0

0

913

7 416

122 271 131

Gislaved

29 358

5 965

759

0

37

913

7 674

225 299 594

Gnosjö

9 614

3 799

483

0

489

913

5 684

54 648 040

Habo

10 073

7 419

-1 637

0

0

913

6 695

67 440 897

Jönköping

121 987

5 845

-319

0

0

913

6 439

785 500 481

Mullsjö

7 076

7 694

-1 533

0

0

913

7 074

50 057 143

Nässjö

29 396

7 549

698

0

0

913

9 160

269 273 671

Sävsjö

10 979

9 283

1 908

0

145

913

12 249

134 484 128

Tranås

17 747

7 789

150

0

0

913

8 852

157 100 254

Vaggeryd

12 786

7 295

552

0

282

913

9 042

115 613 757

Vetlanda

26 353

7 158

-10

0

0

913

8 061

212 437 190

2007 utjämningsår kommuner, för utjämning Kommunalekonomisk 2a Bilaga

2007:61 SOU

145

Statistiska centralbyrån

December 2006

Utfall

Offentlig ekonomi

4(13)

Bilaga 2a

Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 2007

Län

Folkmängd

Inkomst-

Kostnads-

Struktur-

Införande-

Reglerings-

Utfall

den 1 nov.

utjämning;

utjämning;

bidrag,

bidrag,

bidrag(+)/

Kr/inv

Kronor

Kommun

2006

bidrag(+)/

bidrag(+)/

kr/inv

kr/inv

reglerings-

avgift(-),

avgift(-),

avgift(-),

kr/inv

kr/inv

kr/inv

Värnamo

32 796

5 385

321

0

95

913

6 714

220 199 384

Kronobergs

Alvesta

18 753

7 400

333

0

0

913

8 646

162 142 464

Lessebo

8 066

8 127

2 288

0

0

913

11 328

91 373 380

Ljungby

27 115

6 851

-492

0

0

913

7 272

197 186 101

Markaryd

9 612

8 619

382

0

26

913

9 940

95 545 343

Tingsryd

12 705

8 900

1 828

0

3

913

11 644

147 939 747

Uppvidinge

9 499

8 307

4 042

0

130

913

13 392

127 212 647

Växjö

78 429

5 724

-2 288

0

0

913

4 349

341 104 558

Älmhult

15 407

5 323

-181

0

0

913

6 055

93 292 693

Kalmar

Borgholm

11 020

10 781

1 419

308

0

913

13 421

147 901 786

Emmaboda

9 468

6 948

840

0

84

913

8 785

83 178 413

Hultsfred

14 345

9 428

1 668

0

0

913

12 009

172 272 185

Högsby

6 022

11 110

4 265

0

0

913

16 288

98 087 629

Kalmar

61 299

6 604

-1 955

0

0

913

5 562

340 958 197

Mönsterås

13 097

7 603

-550

0

0

913

7 966

104 333 514

Mörbylånga

13 506

8 225

-446

0

0

913

8 692

117 397 051

Nybro

19 648

8 662

-433

0

0

913

9 142

179 626 234

Oskarshamn

26 282

5 090

-1 057

0

0

913

4 946

129 996 414

Torsås

7 190

9 783

757

0

243

913

11 696

84 095 784

Vimmerby

15 597

8 887

-332

0

0

913

9 468

147 675 744

Västervik

36 419

8 038

338

0

0

913

9 289

338 303 909

2007:61 SOU

2007 utjämningsår kommuner, för utjämning Kommunalekonomisk 2a Bilaga

146

Statistiska centralbyrån

December 2006

Utfall

Offentlig ekonomi

5(13)

Bilaga 2a

Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 2007

Län

Folkmängd

Inkomst-

Kostnads-

Struktur-

Införande-

Reglerings-

Utfall

den 1 nov.

utjämning;

utjämning;

bidrag,

bidrag,

bidrag(+)/

Kr/inv

Kronor

Kommun

2006

bidrag(+)/

bidrag(+)/

kr/inv

kr/inv

reglerings-

avgift(-),

avgift(-),

avgift(-),

kr/inv

kr/inv

kr/inv

Gotlands

Gotland

57 317

9 646

-979

1 316

0

913

10 896

624 538 337

Blekinge

Karlshamn

31 199

6 022

-2 422

0

0

913

4 513

140 807 785

Karlskrona

61 833

5 939

-1 068

0

0

913

5 784

357 655 346

Olofström

13 369

5 945

40

0

64

913

6 962

93 077 848

Ronneby

28 438

7 132

-1 912

130

0

913

6 263

178 113 299

Sölvesborg

16 637

6 791

-2 216

0

0

913

5 488

91 307 428

Skåne

Bjuv

14 136

9 858

-762

0

0

913

10 009

141 490 259

Bromölla

12 117

6 937

-1 211

0

0

913

6 639

80 447 364

Burlöv

15 582

8 296

269

0

0

913

9 478

147 689 541

Båstad

14 175

4 720

-414

0

0

913

5 219

73 982 368

Eslöv

30 403

9 054

-61

0

0

913

9 906

301 178 645

Helsingborg

123 232

5 358

43

138

0

913

6 452

795 119 319

Hässleholm

49 351

8 638

705

0

0

913

10 256

506 154 450

Höganäs

23 790

3 558

-461

0

0

913

4 010

95 403 007

Hörby

14 499

10 682

-707

0

0

913

10 888

157 868 225

Höör

14 747

8 685

-392

0

0

913

9 206

135 764 048

Klippan

16 105

9 712

-496

0

0

913

10 129

163 131 002

Kristianstad

76 587

7 320

-9

0

0

913

8 224

629 867 929

Kävlinge

27 347

4 677

-1 282

0

0

913

4 308

117 816 747

Landskrona

40 019

9 625

1 073

37

0

913

11 648

466 149 903

Lomma

19 422

-1 783

-110

894

650

913

564

10 958 177

2007 utjämningsår kommuner, för utjämning Kommunalekonomisk 2a Bilaga

2007:61 SOU

147

Statistiska centralbyrån

December 2006

Utfall

Offentlig ekonomi

6(13)

Bilaga 2a

Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 2007

Län

Folkmängd

Inkomst-

Kostnads-

Struktur-

Införande-

Reglerings-

Utfall

den 1 nov.

utjämning;

utjämning;

bidrag,

bidrag,

bidrag(+)/

Kr/inv

Kronor

Kommun

2006

bidrag(+)/

bidrag(+)/

kr/inv

kr/inv

reglerings-

avgift(-),

avgift(-),

avgift(-),

kr/inv

kr/inv

kr/inv

Lund

103 407

4 488

-3 345

0

0

913

2 056

212 626 991

Malmö

275 564

8 953

819

394

0

913

11 079

3 053 032 713

Osby

12 625

8 474

1 042

0

62

913

10 491

132 451 585

Perstorp

6 903

7 742

611

0

0

913

9 266

63 964 680

Simrishamn

19 425

8 495

729

0

80

913

10 217

198 469 395

Sjöbo

17 654

10 304

-1 832

0

0

913

9 385

165 686 580

Skurup

14 620

8 861

-1 024

0

0

913

8 750

127 928 139

Staffanstorp

20 832

3 236

-959

0

0

913

3 190

66 458 552

Svalöv

13 044

9 660

-335

0

0

913

10 238

133 547 272

Svedala

18 968

5 527

-983

0

0

913

5 457

103 512 448

Tomelilla

12 762

10 617

-963

0

0

913

10 567

134 858 794

Trelleborg

40 301

8 013

-758

0

0

913

8 168

329 187 220

Vellinge

32 303

-1 260

-913

0

0

913

-1 260

-40 694 845

Ystad

27 297

6 617

-1 466

0

0

913

6 064

165 534 868

Åstorp

13 866

10 389

144

0

0

913

11 446

158 713 213

Ängelholm

38 674

5 701

-251

0

0

913

6 363

246 090 964

Örkelljunga

9 519

9 927

-213

0

0

913

10 627

101 160 456

Östra Göinge

13 884

8 602

1 246

0

0

913

10 761

149 408 705

Hallands

Falkenberg

39 828

8 664

275

0

0

913

9 852

392 394 006

Halmstad

88 934

6 482

-934

0

0

913

6 461

574 621 666

Hylte

10 370

8 320

1 509

0

196

913

10 938

113 429 286

Kungsbacka

70 926

1 339

272

0

0

913

2 524

179 032 450

Laholm

23 134

9 131

-607

0

97

913

9 534

220 564 522

Varberg

55 460

7 119

-621

0

0

913

7 411

411 025 966

2007:61 SOU

2007 utjämningsår kommuner, för utjämning Kommunalekonomisk 2a Bilaga

148

Statistiska centralbyrån

December 2006

Utfall

Offentlig ekonomi

7(13)

Bilaga 2a

Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 2007

Län

Folkmängd

Inkomst-

Kostnads-

Struktur-

Införande-

Reglerings-

Utfall

den 1 nov.

utjämning;

utjämning;

bidrag,

bidrag,

bidrag(+)/

Kr/inv

Kronor

Kommun

2006

bidrag(+)/

bidrag(+)/

kr/inv

kr/inv

reglerings-

avgift(-),

avgift(-),

avgift(-),

kr/inv

kr/inv

kr/inv

Västra Götalands

Ale

26 733

6 227

-817

0

0

913

6 323

169 038 498

Alingsås

36 371

5 716

-192

0

0

913

6 437

234 127 935

Bengtsfors

10 110

8 733

2 404

80

305

913

12 435

125 720 020

Bollebygd

8 147

4 934

-2 262

0

0

913

3 585

29 208 744

Borås

100 147

6 369

403

0

0

913

7 685

769 651 194

Dals-Ed

4 906

10 291

1 184

306

12

913

12 706

62 336 689

Essunga

5 664

8 936

-294

0

384

913

9 939

56 295 712

Falköping

31 231

8 603

904

0

0

913

10 420

325 433 725

Färgelanda

6 768

9 138

910

0

435

913

11 396

77 129 581

Grästorp

5 800

8 492

-45

0

232

913

9 592

55 634 845

Gullspång

5 465

9 396

580

130

467

913

11 486

62 772 163

Göteborg

489 696

3 644

19

0

0

913

4 576

2 240 954 022

Götene

12 929

7 310

-677

0

38

913

7 584

98 056 312

Herrljunga

9 248

8 058

-214

0

0

913

8 757

80 986 721

Hjo

8 857

8 374

-1 078

0

0

913

8 209

72 709 014

Härryda

32 342

1 998

-355

0

0

913

2 556

82 673 095

Karlsborg

6 885

7 794

884

0

20

913

9 611

66 173 213

Kungälv

38 898

3 348

-1 561

0

0

913

2 700

105 032 950

Lerum

37 070

2 946

278

0

0

913

4 137

153 366 548

Lidköping

37 519

6 396

-717

0

0

913

6 592

247 333 302

Lilla Edet

12 854

7 491

-1 268

0

0

913

7 136

91 728 903

Lysekil

14 680

5 816

120

0

0

913

6 849

100 546 471

Mariestad

23 942

7 547

-1 464

0

0

913

6 996

167 503 372

Mark

33 533

8 367

718

0

0

913

9 998

335 270 133

2007 utjämningsår kommuner, för utjämning Kommunalekonomisk 2a Bilaga

2007:61 SOU

149

Statistiska centralbyrån

December 2006

Utfall

Offentlig ekonomi

8(13)

Bilaga 2a

Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 2007

Län

Folkmängd

Inkomst-

Kostnads-

Struktur-

Införande-

Reglerings-

Utfall

den 1 nov.

utjämning;

utjämning;

bidrag,

bidrag,

bidrag(+)/

Kr/inv

Kronor

Kommun

2006

bidrag(+)/

bidrag(+)/

kr/inv

kr/inv

reglerings-

avgift(-),

avgift(-),

avgift(-),

kr/inv

kr/inv

kr/inv

Mellerud

9 613

10 224

201

0

48

913

11 386

109 455 682

Munkedal

10 254

9 295

105

0

14

913

10 327

105 895 259

Mölndal

58 803

1 913

-462

0

0

913

2 364

139 022 916

Orust

15 198

5 560

-1 147

0

62

913

5 388

81 890 087

Partille

33 661

1 944

783

0

0

913

3 640

122 533 266

Skara

18 593

6 725

-479

0

0

913

7 159

133 111 278

Skövde

50 181

5 750

-2 205

0

0

913

4 458

223 717 671

Sotenäs

9 300

5 818

-226

0

275

913

6 780

63 055 996

Stenungsund

23 156

3 842

-2 120

0

0

913

2 635

61 021 031

Strömstad

11 561

8 833

-1 163

783

0

913

9 366

108 282 808

Svenljunga

10 409

8 744

1 242

0

0

913

10 899

113 449 926

Tanum

12 254

8 874

-532

0

167

913

9 422

115 459 819

Tibro

10 644

8 965

-424

0

0

913

9 454

100 630 661

Tidaholm

12 601

9 116

130

0

0

913

10 159

128 016 264

Tjörn

14 944

3 097

-2 201

0

0

913

1 809

27 036 904

Tranemo

11 764

6 890

1 238

0

0

913

9 041

106 360 849

Trollhättan

53 820

5 470

295

0

0

913

6 678

359 421 514

Töreboda

9 403

10 970

692

28

79

913

12 682

119 250 865

Uddevalla

50 539

7 146

-128

0

0

913

7 931

400 835 658

Ulricehamn

22 447

7 524

-68

0

0

913

8 369

187 863 762

Vara

15 988

9 038

-104

0

74

913

9 921

158 620 380

Vårgårda

10 869

8 716

-789

0

0

913

8 840

96 084 293

Vänersborg

37 052

5 719

-804

0

0

913

5 828

215 947 010

Åmål

12 747

8 136

1 156

296

0

913

10 501

133 858 983

Öckerö

12 231

3 808

-143

0

0

913

4 578

55 996 144

2007:61 SOU

2007 utjämningsår kommuner, för utjämning Kommunalekonomisk 2a Bilaga

150

Statistiska centralbyrån

December 2006

Utfall

Offentlig ekonomi

9(13)

Bilaga 2a

Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 2007

Län

Folkmängd

Inkomst-

Kostnads-

Struktur-

Införande-

Reglerings-

Utfall

den 1 nov.

utjämning;

utjämning;

bidrag,

bidrag,

bidrag(+)/

Kr/inv

Kronor

Kommun

2006

bidrag(+)/

bidrag(+)/

kr/inv

kr/inv

reglerings-

avgift(-),

avgift(-),

avgift(-),

kr/inv

kr/inv

kr/inv

Värmlands

Arvika

26 142

8 642

-4

0

0

913

9 551

249 687 854

Eda

8 680

11 520

-294

294

33

913

12 466

108 206 743

Filipstad

10 891

8 670

2 258

137

278

913

12 256

133 482 434

Forshaga

11 491

9 282

-405

0

113

913

9 903

113 797 840

Grums

9 348

7 194

-204

0

0

913

7 903

73 879 251

Hagfors

13 192

7 325

976

646

0

913

9 860

130 075 952

Hammarö

14 497

2 919

-1 011

0

0

913

2 821

40 899 149

Karlstad

82 855

5 368

-2 545

0

0

913

3 736

309 564 067

Kil

11 796

7 944

-340

42

0

913

8 559

100 964 496

Kristinehamn

23 883

7 331

-49

24

0

913

8 219

196 299 504

Munkfors

3 946

8 178

1 236

681

499

913

11 507

45 407 469

Storfors

4 521

8 214

2 166

388

62

913

11 743

53 091 074

Sunne

13 592

9 985

1 186

112

341

913

12 537

170 405 822

Säffle

15 952

8 386

1 111

0

0

913

10 410

166 063 745

Torsby

12 957

9 727

3 984

186

3

913

14 813

191 934 823

Årjäng

9 801

11 935

1 160

4

285

913

14 297

140 127 001

Örebro

Askersund

11 465

7 082

-225

0

0

913

7 770

89 085 511

Degerfors

10 007

6 272

811

392

531

913

8 919

89 254 581

Hallsberg

15 267

7 013

-161

0

81

913

7 846

119 788 159

Hällefors

7 568

8 028

1 443

848

0

913

11 232

85 005 401

Karlskoga

30 212

4 051

846

128

0

913

5 938

179 405 342

Kumla

19 580

7 624

-320

0

0

913

8 217

160 893 063

2007 utjämningsår kommuner, för utjämning Kommunalekonomisk 2a Bilaga

2007:61 SOU

151

Statistiska centralbyrån

December 2006

Utfall

Offentlig ekonomi

10(13)

Bilaga 2a

Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 2007

Län

Folkmängd

Inkomst-

Kostnads-

Struktur-

Införande-

Reglerings-

Utfall

den 1 nov.

utjämning;

utjämning;

bidrag,

bidrag,

bidrag(+)/

Kr/inv

Kronor

Kommun

2006

bidrag(+)/

bidrag(+)/

kr/inv

kr/inv

reglerings-

avgift(-),

avgift(-),

avgift(-),

kr/inv

kr/inv

kr/inv

Laxå

6 073

6 606

1 014

0

0

913

8 533

51 822 213

Lekeberg

7 100

8 282

-1 192

0

0

913

8 003

56 822 824

Lindesberg

23 071

6 549

944

0

0

913

8 406

193 939 779

Ljusnarsberg

5 269

8 987

3 246

720

0

913

13 866

73 061 085

Nora

10 472

6 320

400

0

0

913

7 633

79 935 024

Örebro

128 863

6 524

-39

0

0

913

7 398

953 356 138

Västmanlands

Arboga

13 385

7 282

341

8

0

913

8 544

114 364 313

Fagersta

12 175

3 959

-16

0

392

913

5 248

63 897 014

Hallstahammar

15 020

7 274

-174

470

515

913

8 998

135 153 184

Kungsör

8 217

6 215

-531

0

0

913

6 597

54 209 313

Köping

24 701

6 473

-183

0

0

913

7 203

177 926 606

Norberg

5 866

6 828

718

0

0

913

8 459

49 621 753

Sala

21 338

8 284

220

0

0

913

9 417

200 944 527

Skinnskatteberg

4 735

7 324

-200

792

495

913

9 324

44 150 156

Surahammar

10 123

5 913

-1 004

78

528

913

6 428

65 072 817

Västerås

132 886

4 389

-347

0

0

913

4 955

658 478 657

Dalarnas

Avesta

21 960

5 224

-785

57

538

913

5 947

130 600 834

Borlänge

47 323

6 358

-1 040

0

0

913

6 231

294 879 772

Falun

55 354

5 149

-656

0

0

913

5 406

299 255 607

Gagnef

10 133

8 958

-62

0

135

913

9 944

100 764 727

Hedemora

15 355

7 788

873

188

497

913

10 259

157 530 241

Leksand

15 444

7 187

13

0

0

913

8 113

125 300 487

2007:61 SOU

2007 utjämningsår kommuner, för utjämning Kommunalekonomisk 2a Bilaga

152

Statistiska centralbyrån

December 2006

Utfall

Offentlig ekonomi

11(13)

Bilaga 2a

Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 2007

Län

Folkmängd

Inkomst-

Kostnads-

Struktur-

Införande-

Reglerings-

Utfall

den 1 nov.

utjämning;

utjämning;

bidrag,

bidrag,

bidrag(+)/

Kr/inv

Kronor

Kommun

2006

bidrag(+)/

bidrag(+)/

kr/inv

kr/inv

reglerings-

avgift(-),

avgift(-),

avgift(-),

kr/inv

kr/inv

kr/inv

Ludvika

25 495

5 848

1 448

571

531

913

9 311

237 389 418

Malung

10 478

8 615

1 875

1 182

0

913

12 585

131 867 879

Mora

20 140

7 095

-548

112

420

913

7 992

160 963 204

Orsa

7 021

10 543

2 483

746

0

913

14 685

103 104 892

Rättvik

10 902

9 110

2 605

41

0

913

12 669

138 119 778

Smedjebacken

10 720

4 611

-1 538

697

537

913

5 220

55 960 701

Säter

11 018

7 927

-192

0

157

913

8 805

97 015 855

Vansbro

6 991

9 639

3 688

0

0

913

14 240

99 553 341

Älvdalen

7 413

9 650

3 999

2 518

469

913

17 549

130 092 328

Gävleborgs

Bollnäs

26 301

8 158

-276

727

494

913

10 016

263 436 462

Gävle

92 410

4 855

-1 276

120

0

913

4 612

426 214 758

Hofors

10 111

5 170

1 078

407

536

913

8 104

81 941 715

Hudiksvall

36 965

7 108

-452

292

0

913

7 861

290 589 800

Ljusdal

19 240

8 091

1 947

835

479

913

12 265

235 982 730

Nordanstig

9 799

9 083

1 121

326

449

913

11 892

116 531 812

Ockelbo

6 038

7 990

1 842

222

0

913

10 967

66 220 042

Ovanåker

11 780

8 439

664

158

480

913

10 654

125 506 649

Sandviken

36 750

4 148

110

53

545

913

5 769

212 018 639

Söderhamn

26 289

7 156

435

300

14

913

8 818

231 822 046

Västernorrlands

Härnösand

25 129

6 718

-65

64

0

913

7 630

191 739 665

Kramfors

19 851

7 552

1 493

502

499

913

10 959

217 551 371

Sollefteå

20 888

8 267

3 051

855

494

913

13 580

283 663 524

Sundsvall

94 550

3 712

-1 653

0

0

913

2 972

281 022 898

2007 utjämningsår kommuner, för utjämning Kommunalekonomisk 2a Bilaga

2007:61 SOU

153

Statistiska centralbyrån

December 2006

Utfall

Offentlig ekonomi

12(13)

Bilaga 2a

Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 2007

Län

Folkmängd

Inkomst-

Kostnads-

Struktur-

Införande-

Reglerings-

Utfall

den 1 nov.

utjämning;

utjämning;

bidrag,

bidrag,

bidrag(+)/

Kr/inv

Kronor

Kommun

2006

bidrag(+)/

bidrag(+)/

kr/inv

kr/inv

reglerings-

avgift(-),

avgift(-),

avgift(-),

kr/inv

kr/inv

kr/inv

Timrå

17 828

6 090

-749

374

159

913

6 787

121 002 463

Ånge

10 603

7 924

4 392

324

0

913

13 553

143 704 735

Örnsköldsvik

55 244

5 851

-426

0

0

913

6 338

350 148 332

Jämtlands

Berg

7 608

10 764

7 792

1 389

0

913

20 858

158 689 297

Bräcke

7 189

9 872

8 641

1 688

0

913

21 114

151 790 089

Härjedalen

10 765

9 146

5 681

2 273

203

913

18 216

196 097 551

Krokom

14 236

9 124

3 533

770

0

913

14 340

204 147 296

Ragunda

5 793

9 143

8 687

324

0

913

19 067

110 456 375

Strömsund

12 807

9 714

7 580

2 131

0

913

20 338

260 471 515

Åre

9 986

10 480

2 580

1 512

0

913

15 485

154 635 354

Östersund

58 560

5 553

-1 762

341

0

913

5 045

295 447 771

Västerbottens

Bjurholm

2 555

10 570

6 221

432

0

913

18 136

46 338 028

Dorotea

3 048

9 083

10 122

2 539

245

913

22 902

69 805 950

Lycksele

12 603

7 913

3 019

1 792

354

913

13 991

176 331 279

Malå

3 361

6 105

3 833

2 157

522

913

13 530

45 475 052

Nordmaling

7 424

8 628

2 515

433

76

913

12 565

93 284 154

Norsjö

4 454

9 100

4 965

1 368

34

913

16 380

72 957 476

Robertsfors

7 006

8 968

3 707

382

49

913

14 019

98 218 618

Skellefteå

71 927

6 788

-535

401

512

913

8 079

581 113 674

Sorsele

2 880

9 926

9 738

2 444

473

913

23 494

67 663 338

Storuman

6 444

9 602

4 473

3 534

477

913

18 999

122 430 939

2007:61 SOU

2007 utjämningsår kommuner, för utjämning Kommunalekonomisk 2a Bilaga

Statistiska centralbyrån

December 2006

Utfall

Offentlig ekonomi

13(13)

154

Bilaga 2a

Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 2007

Län

Folkmängd

Inkomst-

Kostnads-

Struktur-

Införande-

Reglerings-

Utfall

den 1 nov.

utjämning;

utjämning;

bidrag,

bidrag,

bidrag(+)/

Kr/inv

Kronor

Kommun

2006

bidrag(+)/

bidrag(+)/

kr/inv

kr/inv

reglerings-

avgift(-),

avgift(-),

avgift(-),

kr/inv

kr/inv

kr/inv

Umeå

111 273

6 257

-3 841

0

0

913

3 329

370 451 705

Vilhelmina

7 295

10 377

6 601

2 736

0

913

20 627

150 475 531

Vindeln

5 664

8 958

5 970

385

40

913

16 266

92 131 840

Vännäs

8 432

8 608

1 429

890

478

913

12 318

103 867 186

Åsele

3 282

10 454

9 906

2 237

351

913

23 861

78 312 507

Norrbottens

Arjeplog

3 152

8 239

6 641

2 714

497

913

19 004

59 901 285

Arvidsjaur

6 797

7 322

4 639

2 893

401

913

16 168

109 895 355

Boden

28 023

6 126

-106

2 732

525

913

10 190

285 560 386

Gällivare

19 006

3 698

-196

5 438

552

913

10 405

197 761 510

Haparanda

10 198

11 167

-1 528

3 428

105

913

14 085

143 641 019

Jokkmokk

5 480

7 231

3 627

4 771

505

913

17 047

93 418 736

Kalix

17 408

7 194

-453

3 429

512

913

11 595

201 849 497

Kiruna

23 257

3 555

-632

5 255

555

913

9 646

224 342 015

Luleå

73 233

5 151

-2 831

2 197

542

913

5 972

437 363 197

Pajala

6 694

10 082

8 109

4 832

470

913

24 406

163 375 201

Piteå

40 960

6 279

-2 713

1 348

525

913

6 352

260 186 713

Älvsbyn

8 657

8 348

1 882

2 542

494

913

14 179

122 749 461

Överkalix

3 845

8 875

4 423

3 757

494

913

18 462

70 987 215

Övertorneå

5 174

10 683

5 883

5 049

461

913

22 989

118 946 197

2007 utjämningsår kommuner, för utjämning Kommunalekonomisk 2a Bilaga

2007:61 SOU

Bilaga 2b Kommunalekonomisk utjämning för landsting, utjämningsår 2007

155

156

Bilaga 2b

Kommunalekonomisk utjämning för landsting, utjämningsår 2007

Landsting/

Folkmängd

Inkomst-

Kostnads-

Struktur-

Införande-

Reglerings-

Utfall

kommun utanför

den 1 nov.

utjämning;

utjämning;

bidrag,

bidrag,

bidrag(+)/

Kr/inv

Kronor

landsting

2006

bidrag(+)/

bidrag(+)/

kr/inv

kr/inv

reglerings-

avgift(-),

avgift(-),

avgift(-)

kr/inv

kr/inv

kr/inv

Hela riket

9 107 935

15 656 473 997

Stockholms

1 915 213

-1 019

187

0

0

103

-729 -1 396 424 951

Uppsala

319 834

1 660

-1 029

0

0

103

734

234 718 966

Södermanlands

262 985

2 291

-227

0

0

103

2 167

569 856 271

Östergötlands

417 836

2 558

-165

0

0

103

2 496

1 042 867 458

Jönköpings

331 220

2 478

-410

0

0

103

2 171

719 038 035

Kronobergs

179 586

2 214

-848

230

0

103

1 699

305 094 609

Kalmar

233 893

2 526

21

0

0

103

2 650

619 787 791

Gotlands kommun

57 317

3 887

-221

1 426

188

103

5 383

308 530 388

Blekinge

151 476

2 401

-286

501

0

103

2 719

411 844 683

Skåne

1 183 160

2 602

42

0

0

103

2 747

3 249 995 546

Hallands

288 652

2 129

-583

0

0

103

1 649

475 951 779

Västra Götalands

1 537 827

1 701

175

0

0

103

1 979

3 043 171 201

Värmlands

273 544

2 421

-236

0

0

103

2 288

625 835 154

Örebro

274 947

2 462

-82

0

0

103

2 483

682 659 711

Västmanlands

248 446

1 719

-359

0

0

103

1 463

363 446 056

Dalarnas

275 747

2 405

-68

0

0

103

2 440

672 788 892

Gävleborgs

275 683

2 322

165

0

0

103

2 590

713 985 190

Västernorrlands

244 093

1 553

546

0

250

103

2 452

598 486 127

Jämtlands

126 944

2 545

101

979

251

103

3 979

505 094 621

Västerbottens

257 648

2 365

69

448

253

103

3 238

834 232 654

Norrbottens

251 884

1 953

1 082

869

263

103

4 270

1 075 513 816

2007 utjämningsår landsting, för utjämning Kommunalekonomisk 2b Bilaga

2007:61 SOU

Bilaga 3a Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007

157

158

Bilaga 3a

Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007

Län

Standardkostnad, kr/inv.

Struktur-

Utjämnings-

Förskole-

Förskole-

Gymnasie-

Individ-

Barn och

Äldre-

Befolk-

Därav

Bebygg-

Kollektiv-

kostnad,

bidrag(+)/

verksam-

klass

skola

och

ungdomar

omsorg

nings-

Efter-

else-

trafik

kr/inv.

utjämnings-

Kommun

het och

och

familje-

med

föränd-

släp-

struktur

avgift(-),

skolbarns-

grund-

omsorg

utländsk

ringar

nings-

kr/inv.

omsorg

skola

bakgrund

effekter

Vägt genomsnitt:

4 903

8 640

3 345

2 927

80

7 958

158

12

173

529

28 713

Stockholms

Botkyrka

6 313

9 944

3 482

5 010

799

3 825

0

0

415

856

30 644

1 931

Danderyd

7 595

10 288

2 714

1 885

0

8 916

162

0

415

856

32 831

4 118

Ekerö

7 291

11 494

3 913

1 964

0

4 379

153

93

415

856

30 465

1 752

Haninge

5 898

9 799

3 343

3 757

216

4 005

0

0

415

856

28 289

-424

Huddinge

6 869

9 841

3 384

3 824

318

4 224

33

0

415

856

29 764

1 051

Järfälla

6 604

9 167

3 133

3 317

237

4 855

0

0

415

856

28 584

-129

Lidingö

7 604

8 951

2 767

2 125

0

9 023

46

0

530

856

31 902

3 189

Nacka

7 827

9 875

2 961

3 021

88

5 548

611

523

530

856

31 317

2 604

Norrtälje

4 015

9 145

3 628

2 381

0

8 327

0

0

-73

856

28 279

-434

Nykvarn

6 566

11 335

3 625

1 890

0

3 661

0

0

-73

856

27 860

-853

Nynäshamn

5 210

9 697

3 552

2 585

0

6 865

0

0

-73

856

28 692

-21

Salem

7 381

11 676

3 753

2 702

81

3 833

106

0

415

856

30 803

2 090

Sigtuna

6 361

9 957

3 469

3 391

235

4 429

47

0

415

856

29 160

447

Sollentuna

8 403

10 015

3 123

2 952

180

5 098

0

0

415

856

31 042

2 329

Solna

5 239

5 070

1 746

2 975

110

8 699

151

151

530

856

25 376

-3 337

Stockholm

5 965

6 736

2 391

4 741

207

8 154

0

0

933

856

29 983

1 270

Sundbyberg

5 717

6 403

2 218

3 477

224

7 542

0

0

530

856

26 967

-1 746

Södertälje

5 568

9 102

3 236

4 046

402

5 939

0

0

-16

856

29 133

420

Tyresö

7 202

10 700

3 604

2 885

31

3 662

112

0

415

856

29 467

754

Täby

7 716

9 805

3 116

2 246

0

5 793

0

0

415

856

29 947

1 234

Upplands Väsby

6 512

9 021

3 145

3 375

150

4 439

0

0

415

856

27 913

-800

Upplands-Bro

6 251

9 949

3 879

3 126

122

4 054

4

0

415

856

28 656

-57

Vallentuna

7 102

10 777

3 602

2 285

0

4 305

184

123

415

856

29 526

813

Vaxholm

7 702

10 435

3 302

1 871

0

5 459

905

803

415

856

30 945

2 232

Värmdö

7 084

11 173

3 343

2 263

0

3 655

741

473

415

856

29 530

817

Österåker

6 939

10 229

3 512

2 258

0

3 835

69

34

415

856

28 113

-600

2007 utjämningsår kommuner, för Kostnadsutjämning 3a Bilaga

2007:61 SOU

159

Bilaga 3a

Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007

Län

Standardkostnad, kr/inv.

Struktur-

Utjämnings-

Förskole-

Förskole-

Gymnasie-

Individ-

Barn och

Äldre-

Befolk-

Därav

Bebygg-

Kollektiv-

kostnad,

bidrag(+)/

verksam-

klass

skola

och

ungdomar

omsorg

nings-

Efter-

else-

trafik

kr/inv.

utjämnings-

Kommun

het och

och

familje-

med

föränd-

släp-

struktur

avgift(-),

skolbarns-

grund-

omsorg

utländsk

ringar

nings-

kr/inv.

omsorg

skola

bakgrund

effekter

Vägt genomsnitt:

4 903

8 640

3 345

2 927

80

7 958

158

12

173

529

28 713

Uppsala

Enköping

4 816

9 369

3 696

2 526

0

7 748

0

0

-73

174

28 256

-457

Heby

3 667

9 866

4 567

1 505

0

8 696

126

0

-53

499

28 873

160

Håbo

6 691

10 633

3 825

2 253

0

3 018

36

0

-73

139

26 522

-2 191

Knivsta

7 407

10 691

3 992

1 680

0

3 898

183

176

-73

212

27 990

-723

Tierp

3 890

9 659

3 446

2 167

0

9 809

0

0

-53

661

29 579

866

Uppsala

5 317

8 303

3 256

3 428

79

6 150

0

0

-16

696

27 213

-1 500

Älvkarleby

3 799

9 224

3 370

2 102

0

8 859

0

0

-53

235

27 536

-1 177

Östhammar

3 738

9 549

4 101

1 840

0

8 561

203

0

-73

402

28 321

-392

Södermanlands

Eskilstuna

4 532

8 517

3 397

3 758

36

8 221

0

0

-16

333

28 778

65

Flen

4 063

9 201

3 761

2 546

0

9 101

297

0

-73

405

29 301

588

Gnesta

4 435

10 075

3 658

2 146

0

7 498

21

0

-94

812

28 551

-162

Katrineholm

4 221

9 014

3 475

2 945

0

9 870

165

0

-73

340

29 957

1 244

Nyköping

4 628

8 505

3 632

2 587

0

8 622

0

0

-94

457

28 337

-376

Oxelösund

3 749

7 775

3 450

2 127

0

8 304

395

0

-94

132

25 838

-2 875

Strängnäs

5 107

9 570

3 761

2 306

0

7 505

0

0

-73

384

28 560

-153

Trosa

5 525

10 212

3 480

1 740

0

6 096

0

0

-94

396

27 355

-1 358

Vingåker

4 075

9 888

3 885

1 982

0

8 945

401

0

-73

381

29 484

771

Östergötlands

Boxholm

3 724

9 760

3 442

1 332

0

9 937

529

0

-73

635

29 286

573

Finspång

4 081

8 686

3 891

2 016

0

8 915

771

0

-94

410

28 676

-37

Kinda

3 829

9 745

4 153

1 574

0

9 922

374

0

99

498

30 194

1 481

Linköping

5 050

8 271

3 118

3 074

0

7 167

0

0

-36

598

27 242

-1 471

Mjölby

4 227

9 391

3 591

2 039

0

8 577

78

0

-73

362

28 192

-521

2007:61 SOU

2007 utjämningsår kommuner, för Kostnadsutjämning 3a Bilaga

160

Bilaga 3a

Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007

Län

Standardkostnad, kr/inv.

Struktur-

Utjämnings-

Förskole-

Förskole-

Gymnasie-

Individ-

Barn och

Äldre-

Befolk-

Därav

Bebygg-

Kollektiv-