Skatterabatt på aktieförvärv och vinstutdelningar
2009-04-09 · 386 sidor, varav 377 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 377 av 386 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.
Citera
SOU 2009:33, Skatterabatt på aktieförvärv och vinstutdelningar
Dokumentets text
SOU 2009:33
Skatterabatt på aktieförvärv
och vinstutdelningar
Betänkande av Skatteincitamentsutredningen
Stockholm 2009
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar
av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av
Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Beställningsadress:
Fritzes kundtjänst
106 47 Stockholm
Orderfax: 08-690 91 91
Ordertel: 08-690 91 90
E-post: order.fritzes@nj.se
Internet: www.fritzes.se
Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003.
– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss.
Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på
http://www.regeringen.se/remiss
Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice
Tryckt av Edita Sverige AB
Stockholm 2009
ISBN 978-91-38-23183-8
ISSN 0375-250X
Till statsrådet och chefen för
Finansdepartementet
Regeringen beslutade den 5 juni 2008 att tillkalla en särskild utredare
för att bl.a. analysera förutsättningarna för att införa särskilda skatteincitament
för att stimulera fysiska personers investeringar i mindre
företag och utforma förslag om sådana skatteincitament (dir. 2008:80).
Till särskild utredare förordnades länsrättslagmannen Leif Gäverth.
Övriga medverkande i utredningens arbete anges på nästa sida.
Utredningen har antagit namnet Skatteincitamentsutredningen
(Fi 2008:04).
Härmed överlämnar utredningen sitt betänkande Skatterabatt på
aktieförvärv och vinstutdelningar (
SOU 2009:33). Till betänkandet
fogas särskilda yttranden.
Uppdraget är härmed slutfört.
Stockholm i april 2009
Leif Gäverth
/Ann Linders
Förteckning över vilka som har deltagit i utredningens arbete
Särskild utredare
Länsrättslagmannen Leif Gäverth, fr.o.m. den 1 juli 2008
Sakkunniga
Professorn Bertil Wiman, fr.o.m. den 14 augusti 2008
Departementsrådet Anders Kristoffersson, fr.o.m. den 12 januari 2009
Experter (samtliga fr.o.m. den 14 augusti 2008 om inte annat anges)
Departementssekreteraren Annika Axén Linderl
Departementssekreteraren Anna Brink,
t.o.m. den 31 januari 2009
Departementssekreteraren Helena Bångman,
fr.o.m. den 12 januari 2009
Departementssekreteraren Niklas Ekstrand
Ekonomen Johan Fall
Skatteexperten Annika Fritsch
Departementssekreteraren Marie Norman
Rättsliga experten Stig Schultz
Departementssekreteraren Robert Wälikangas
Sekreterare
Länsrättsfiskalen Ann Linders, fr.o.m. den 1 juli 2008
Innehåll
Förkortningar..................................................................... 13
Sammanfattning ................................................................ 15
Författningsförslag om skattereduktion för förvärv av aktier .... 27
Författningsförslag om utdelningsavdrag............................... 49
I Utredningens uppdrag
1 Uppdraget och dess genomförande .............................. 55
1.1 Uppdraget................................................................................. 55
1.2 Uppdragets genomförande...................................................... 56
II Överväganden och förslag
2 Behovet av skatteincitament........................................ 59
2.1 Inledning................................................................................... 59
2.2 Översiktligt om ekonomisk forskning om finansiering
av mindre företag ..................................................................... 60
2.3 S.k. levebrödsföretag och innovativa företag ......................... 62
2.4 Den kommersiella eller institutionella
riskkapitalmarknaden............................................................... 63
2.5 Företagsfaser med särskilda finansiella svårigheter ............... 63
5
Innehåll
SOU 2009:33
2.6 Sambandet mellan skatter och företagande ............................64
2.7 Effekter av slopad förmögenhetsskatt ....................................66
2.8 Betydelsen av gjorda förändringar av de s.k. 3:12 reglerna......................................................................................67
2.9 Betydelsen av underprisregler..................................................69
2.10 Utredningens bedömning ........................................................69
3 Allmänna överväganden och avgränsningar ....................71
3.1 Inledning...................................................................................71
3.2 Allmänna utgångspunkter........................................................72
3.3 Förslag ...........................................................................73
3.4 Verksamhetsformer som omfattas av förslagen .....................74
3.4.1 Aktiebolag m.m.............................................................74
3.4.2 Handelsbolag m.m. .......................................................75
3.4.3 Enskild näringsverksamhet...........................................75
3.5 Investeringsformer som omfattas av förslagen ......................78
3.5.1 Allmänt ..........................................................................79
3.5.2 Konvertibler och teckningsoptioner............................80
3.5.3 Ovillkorade och villkorade tillskott.............................83
3.5.4 Vinstandelslån och kapitalandelslån.............................85
3.5.5 Förlagslån ......................................................................89
3.6 Vad som avses med mindre företag.........................................90
3.6.1 Storlek på företaget.......................................................90
3.6.2 Begreppet marknadsnotering .......................................92
3.7 Skattemässig behandling av vissa typer av företag .................95
3.7.1 Investmentföretag.........................................................95
3.7.2 Privatbostadsföretag .....................................................97
3.7.3 Försäkringsföretag ........................................................97
4 Aktiebolagsrättsliga regler............................................99
4.1 Inledning...................................................................................99
4.2 Eget kapital i aktiebolag ...........................................................99
4.2.1 Bundet eget kapital .......................................................99
6
SOU 2009:33 Innehåll
4.2.2. Fritt eget kapital ......................................................... 100
4.3 Ökning av aktiekapitalet genom nyemission och
fondemission .......................................................................... 101
4.3.1 Nyemission ................................................................. 102
4.3.2 Fondemission.............................................................. 102
4.4 Värdeöverföringar .................................................................. 103
4.4.1 Skyddsregler................................................................ 104
4.5 Lån från bolaget till aktieägare m.fl. ..................................... 105
4.6 Likvidation ............................................................................. 106
4.6.1 Frivillig likvidation ..................................................... 106
4.6.2 Tvångslikvidation........................................................ 107
5 Uppskov med kapitalvinstbeskattning......................... 109
5.1 Inledning................................................................................. 109
5.2 Våra direktiv ........................................................................... 109
5.3 Gällande uppskovsbestämmelser .......................................... 110
5.3.1 Uppskovsavdrag vid avyttring av
privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt .......... 111
5.3.2 Uppskov eller framskjuten beskattning vid
andelsbyte.................................................................... 112
5.4 Beskattning vid utflyttning m.m........................................... 115
5.5 Överväganden ........................................................................ 117
6 Skattereduktion för förvärv av aktier ........................... 121
6.1 Inledning................................................................................. 121
6.2 Förslag .................................................................................... 122
6.3 Vissa definitioner och avgränsningar.................................... 125
6.3.1 Närstående .................................................................. 126
6.3.2 Företag i intressegemenskap med bolaget ................ 127
6.4 Reglerna förs in i inkomstskattelagen och
kupongskattelagen ................................................................. 128
7
Innehåll
SOU 2009:33
6.5 Skattereduktion för fysiska personer som har förvärvat
vissa aktier...............................................................................130
6.6 Aktieförvärv som medför rätt till skattereduktion ..............133
6.6.1 Aktier som har tecknats vid bildande eller vid
nyemission...................................................................133
6.6.2 Förvärv av aktier i lagerbolag .....................................134
6.6.3 Aktierna ska ha betalats i pengar................................136
6.6.4 Särskilt om överkursbetalning....................................137
6.7 Svenska aktiebolag och utländska bolag ...............................139
6.7.1 EG:s bestämmelser om etableringsfrihet och fria
kapitalrörelser..............................................................139
6.7.2 Innebörden av begreppet utländskt bolag .................140
6.7.3 Utländska bolag som omfattas...................................141
6.7.4 Vissa vägledande avgöranden av EG-domstolen.......142
6.7.5 Särskilt om investmentföretag och
privatbostadsföretag ...................................................146
6.8 Krav på bolaget .......................................................................146
6.8.1 Bolaget ska bedriva rörelse .........................................147
6.8.2 Bolaget får inte vara marknadsnoterat .......................149
6.8.3 Särskilt om konkurs och tvångslikvidation ...............151
6.9 Storleken på aktiekapitalet.....................................................152
6.10 Bolaget kan vara ägt av eller äga andra företag .....................153
6.11 Villkor .....................................................................................154
6.11.1 Minskning av aktiekapital eller reservfond................154
6.11.2 Värdeöverföringar eller penninglån i strid mot
aktiebolagslagen ..........................................................158
6.11.3.Ersättning för aktierna från företag i
intressegemenskap med bolaget.................................162
6.11.4 Utskiftning vid frivillig likvidation ............................163
6.12 Vinstutdelning ........................................................................165
6.13 Underlag för skattereduktion................................................166
6.13.1 Beloppsgränser ............................................................166
6.13.2 Exempel på tillämpningen av bestämmelserna ..........167
6.13.3 Reducering av underlaget i vissa fall ..........................169
8
SOU 2009:33 Innehåll
6.13.4 Minskning av underlaget avseende tidigare
beslutad skattereduktion............................................ 169
6.13.5 Tidigare mottagen vinstutdelning.............................. 171
6.14 Skattereduktionens storlek.................................................... 172
6.15 Förfarandefrågor .................................................................... 173
6.15.1 Begäran om skattereduktion ska göras vid
taxeringen för betalningsåret eller för det
närmast efterföljande året .......................................... 173
6.15.2 Ändrad beräkning av skatteavdrag (jämkning)......... 176
6.15.3 Fakturamodellen......................................................... 177
6.15.4 Rullande skattereduktion ........................................... 179
6.16 Utökad uppgiftsskyldighet och eftertaxering ...................... 181
6.17 EG:s statsstödsregler ............................................................. 183
6.18 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ....................... 184
6.19 Nedsättning av kupongskatt ................................................. 185
6.19.1 Allmänna bestämmelser om kupongskatt................. 186
6.19.2 Överväganden ............................................................. 192
6.19.3 Förslag ......................................................................... 196
6.19.4 Utformningen av bestämmelserna............................. 197
7 Utdelningsavdrag ..................................................... 203
7.1 Inledning................................................................................. 203
7.2 Förslag .................................................................................... 204
7.3 Förutsättningar för rätt till avdrag........................................ 207
7.3.1 Bolaget ska bedriva rörelse......................................... 207
7.3.2 Bolaget får inte vara ett investmentföretag eller
privatbostadsföretag ................................................... 207
7.3.3 Minskning av aktiekapital eller reservfond ............... 208
7.3.4 Avdraget ska avse vinstutdelning i pengar ................ 209
7.3.5 Aktien får inte vara marknadsnoterad....................... 213
7.3.6 Vinstutdelningen ska lämnas till en fysisk person.... 215
7.4 Beräkningen av utdelningsavdraget ...................................... 217
7.4.1 Något om tillämpningen av Annell-avdraget............ 218
7.4.2 Något om tillämpningen av 70-procentsavdraget .... 219
9
Innehåll
SOU 2009:33
7.4.3 Vår bedömning............................................................220
7.4.4 Kvotberäkningen.........................................................222
7.4.5 Särskilt om täljaren vid kvotberäkningen ..................226
7.5 Avdragets storlek ...................................................................230
7.6 Exempel på tillämpningen av bestämmelserna .....................231
7.7 Avdrag medges för det beskattningsår som utdelningen
avser.........................................................................................238
7.8 Underskott .............................................................................239
7.9 Bevisning.................................................................................240
7.10 EG:s statsstödsregler..............................................................241
7.11 Risk för överflyttning utomlands av svenskt
beskattningsunderlag .............................................................242
7.12 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser........................243
8 Riskkapitalkonton .....................................................245
8.1 Inledning.................................................................................245
8.2 Bakgrund.................................................................................245
8.3 Överväganden om etableringskonton...................................246
8.4 Särskilda sparkonton ..............................................................248
8.5 Riskkapitalkonton – ett utkast på en möjlig modell ............249
8.5.1 Skattereduktion för fysiska personer som gör
insättning på ett riskkapitalkonto ..............................250
8.5.2 Underlaget och nivån för skattereduktionen ............254
8.5.3 Rättelse när villkoren inte uppfyllts...........................255
8.5.4 Förhållandet mellan skattereduktionen för
riskkapitalkonto och skattereduktionen för
förvärv av aktier...........................................................256
10
SOU 2009:33 Innehåll
III Konsekvenser
9 Konsekvenser........................................................... 263
9.1 Inledning................................................................................. 263
9.1.1 Allmänt om beräkningsunderlag och antaganden .... 264
9.2 Konsekvenser av skattereduktionen för förvärv av
aktier ....................................................................................... 266
9.2.1 Offentligfinansiella effekter....................................... 266
9.2.2 Effekter för företagen och enskilda........................... 269
9.2.3 Effekter för Skatteverket, Bolagsverket och de
allmänna förvaltningsdomstolarna............................. 270
9.3 Konsekvenser av utdelningsavdraget .................................... 272
9.3.1 Offentligfinansiella effekter....................................... 272
9.3.2 Effekter för företagen och enskilda........................... 277
9.3.3 Effekter för Skatteverket, Bolagsverket och de
allmänna förvaltningsdomstolarna............................. 278
IV Författningskommentar
10 Författningskommentarer till förslaget om
skattereduktion för förvärv av aktier............................ 283
10.1 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)............................................................................. 283
10.2 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483) .............................................................................. 292
10.3 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) .. 293
10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1227)
om självdeklarationer och kontrolluppgifter ............ 294
10.5 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624) .............................................................................. 296
11
Innehåll
SOU 2009:33
12
11 Författningskommentarer till förslaget om
utdelningsavdrag ......................................................304
11.1 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229).............................................................................304
V Särskilda yttranden och bilagor
Särskilda yttranden ..........................................................311
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv ..........................................................321
Bilaga 2 Statistik om företagande m.m.......................................329
Bilaga 3 Statistik från Bolagsverket om nyemissioner...............335
Bilaga 4 Statistik från Bolagsverket om lagerbolag....................339
Bilaga 5 Riskkapitalavdraget........................................................343
Bilaga 6 Anell-avdraget................................................................365
Bilaga 7 70-procentsavdraget. .....................................................377
Bilaga 8 Det danska etableringskontosystemet. ........................383
Bilaga 9 Det brittiska systemet för skattelättnader vid
investeringar i onoterade företag (EIS)........................409
Bilaga 10 Utkast på författningsförslag om
riskkapitalkonton...........................................................421
Förkortningar
ABL Aktiebolagslagen (2005:551)
Bet. Betänkande
BevU Bevillningsutskottet
BFL Bokföringslagen (1999:1078)
BFNAR Bokföringsnämndens allmänna råd
CU Civilutskottet
Dir. Direktiv
Dnr Diarienummer
Ds Departementsserie
EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
EG Europeiska gemenskaperna
EU Europeiska unionen
FiU Finansutskottet
IGOL Lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen
vid gränsöverskridande omstruktureringar inom
EG
IL Inkomstskattelagen (1999:1229)
ITPS Institutet för tillväxtpolitiska studier
KL Kommunalskattelagen (1928:370)
LSK Lagen (2001:1227) om självdeklarationer och
kontrolluppgifter
LU Lagutskottet
13
Förkortningar
SOU 2009:33
NJA Nytt juridiskt arkiv
Not. Notis
Nutek Verket för näringslivsutveckling
OECD Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling
Prop. Proposition
PRV Pant- och registreringsverket
Ref. Referat
REG Rättsfallssamling från Europeiska gemenskapernas
domstol och förstainstansrätt
RFR Rapport från riksdagen
Rskr. Riksdagens skrivelse
RSV Riksskatteverket
RÅ Regeringsrättens årsbok
SBL Skattebetalningslagen (1997:483)
SCB Statistiska centralbyrån
SFS Svensk författningssamling
SIL Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
SkU Skatteutskottet
SOU Statens offentliga utredningar
SVCA Svenska riskkapitalföreningen
TL Taxeringslagen (1990:324)
ÅRL Årsredovisningslagen (1995:1554)
14
Sammanfattning
Bakgrund
Utredningens uppdrag har varit att utreda behovet av − och förutsättningarna
för − att införa särskilda skatteincitament för att
stimulera fysiska personers investeringar i mindre företag samt att
lämna förslag till utformning av sådana incitament. Utredningen
har funnit att det finns stöd för att rätt utformade kan sådana
incitament ha betydelse för kapitalförsörjningen i mindre företag.
Emellertid är det många faktorer vid sidan om skattereglerna som
är av betydelse vid investeringar i mindre företag. De lagändringar
som skett under senare tid, bl.a. slopandet av förmögenhetsskatten
och skattelättnader för ägare av fåmansföretag, bör rimligen ha
inneburit en förbättring av kapitalförsörjningen och därmed ett
minskat behov av incitament av nämnt slag. Å andra sidan är det
först efter att ett skatteincitament införts och utvärderats som man
kan ha ett empiriskt stöd för om ett behov verkligen förelegat. På
samma sätt är det först i efterhand man kan utvärdera om ett särskilt
incitament fått avsedd effekt. Mot den bakgrunden är utredningens
utgångspunkt att analysera vilka av de i direktiven aktualiserade
skatteåtgärderna som − på lämpligast sätt − skulle kunna
leda till ökad kapitaltillförsel till mindre företag.
Avgränsningar
Som ovan framgår har uppdraget bestått i att utreda förutsättningarna
för särskilda skatteincitament för att stimulera investeringar
i mindre företag. Av sammanhanget framgår att med investeringar
i mindre företag avses finansiella investeringar genom
tillskott av kapital vid bildandet av företaget och genom nyemis15
Sammanfattning
SOU 2009:33
sion. Med mindre företag avses enligt direktiven onoterade företag,
inklusive handelsbolag som enbart ägs av fysiska personer. Av
direktiven framgår vidare att de särskilda skatteåtgärder som
utredningen främst ska inrikta sig på är
1. s.k. etableringskonto, dvs. regler som innebär att fysiska personer
vid beskattningen får göra avdrag för insättningar på ett
konto, där behållningen ska användas för att starta ett företag,
2. riskkapitalavdrag, varmed avses att fysiska personer vid den
löpande inkomstbeskattningen får dra av kostnaden för köp av
onoterade aktier,
3. uppskov med kapitalvinstbeskattning vid avyttring av andelar i
onoterade bolag vid återinvestering i andra onoterade bolag, och
4. Annell-avdrag, dvs. möjlighet för aktiebolag att i viss utsträckning
få göra avdrag för lämnad utdelning på nyemitterade aktier.
Någon definition av begreppet företag anges inte i direktiven. Det
finns inte heller någon allmän definition av begreppet inom vare sig
skatterätten eller annan lagstiftning. Utredningen har därför haft
att ta ställning till vilka verksamhetsformer förslagen om skatteincitament
bör omfatta.
Beskattningen av handelsbolag och dess delägare innehåller
komplicerade frågeställningar, vilket bl.a. innebär att frågan om det
finns behov av och förutsättningar för att införa skattelättnader för
fysiska personers investeringar i handelsbolag måste övervägas noggrant.
Dessutom är det enligt utredningens bedömning ofrånkomligt
att bestämmelser om skattelättnader för investeringar i
handelsbolag måste bli relativt komplicerade. När det framför allt
gäller enskild näringsverksamhet finns den s.k. kvittningsregeln i
62 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) som i viss utsträckning
underlättar starten av en näringsverksamhet. Mot bakgrund av det
sagda och med beaktande av den korta tid som arbetet bedrivits
under har utredningen valt att inte lägga fram förslag på skatteincitament
som omfattar verksamheter som drivs som handelsbolag
eller enskild näringsverksamhet. Inte heller ekonomiska föreningar
har behandlats.
De verksamhetsformer som omfattas av utredningens förslag
vad gäller lättnader på ägarnivån är därför svenska aktiebolag och −
till följd av de krav EG-rätten ställer − utländska bolag under vissa
förutsättningar.
Utredningen har också övervägt vilka investeringsformer som
bör omfattas av förslagen. Mot bakgrund av att reglerna ska vara
16
SOU 2009:33 Sammanfattning
enkla, lätta att tillämpa och kontrollera samt effektiva på så sätt att
skattelättnader bara ges vid en faktisk tillförsel av nytt eget kapital
till bolaget har utredningen stannat vid att förslagen bara bör
omfatta investeringar i form av aktier i aktiebolag. Även förvärv av
andelar i utländska bolag bör i tillämpliga fall omfattas.
Vi har inte gjort någon avgränsning med hänsyn till bolagets
storlek, bl.a. på grund av att en sådan ofrånkomligen skulle medföra
s.k. tröskeleffekter. Vi har funnit det rimligt att vid definitionen
av uttrycket onoterade företag, som används i direktiven,
anknyta till det skatterättsliga begreppet marknadsnotering. Med
mindre, eller onoterade, företag avser vi således bolag som inte är
att betrakta som marknadsnoterade enligt inkomstskattelagen.
Vidare har vi har funnit att investmentföretag och privatbostadsföretag
inte bör omfattas av förslagen, eftersom det för
dessa redan finns lättnader i den skattemässiga behandlingen.
Förslag
Utredningen har stannat vid att föreslå införande av skatteincitament
i två olika avseenden.
Det ena incitamentet består av en lättnad på ägarnivå och är
utformad med viss förebild i den tidigare lagen (1995:1623) om
skattereduktion för riskkapitalinvesteringar. Denna åtgärd syftar
företrädesvis till att underlätta försörjningen av riskkapital i en
start- eller expansionsfas genom att kostnaden för att förvärva
aktier minskar.
Det andra incitamentet utgörs av en lättnad på bolagsnivå i form
av ett utdelningsavdrag som har vissa likheter med det tidigare
Annell-avdraget, lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen
för viss aktieutdelning. Denna åtgärd gynnar i första hand bolag
som utvecklats så långt att de genererar vinster. Utredningen har
gjort bedömningen att denna lättnad på bolagsnivå kan leda till ett
ökat intresse av finansiella investeringar i företag som förväntas
lämna avkastning i framtiden. Utredningen har vidare gjort bedömningen
att utdelningsavdraget − som är av direkt betydelse för
sådana realinvesteringar i företaget som finansieras genom nyemissioner
− kan hänföras till kategorin skatteincitament som kan bidra
till ökade finansiella investeringar i onoterade bolag och därför bör
omfattas av förslagen.
17
Sammanfattning
SOU 2009:33
De föreslagna åtgärderna är inte alternativa. Inte heller förordar
utredningen någon av de två åtgärderna framför den andra. Vart
och ett av förslagen har sina för- och nackdelar.
Åtgärderna är, som ovan nämnts, inriktade på olika faser i företagens
utveckling. Någon klar gräns mellan faserna finns givetvis
inte och de olika regelverken kan komma att tillämpas samtidigt för
ett och samma bolag. När reglerna varit i kraft under en tid kommer
det nämligen att kunna bli så att ett aktieförvärv som har legat
till grund för en fysisk persons skattereduktion också kommer att
tas med vid beräkningen av bolagets utdelningsavdrag. Utredningen
har inte sett att det bör finnas något hinder mot att samma
förvärv av aktier kan komma att ligga till grund för båda skattelättnaderna.
Utredningen har emellertid − med hänsyn till den
korta tid som stått till dess förfogande − inte ansett att det varit
möjligt att undersöka de ekonomiska effekter som kombinationen
av skattereduktion och utdelningsavdrag skulle kunna medföra.
Interaktionen mellan skattereduktionen och utdelningsavdraget har
således inte utretts.
Utformningen av förslagen
Utredningen har, i enlighet med direktiven, vid utformningen av
förslagen beaktat bl.a. grunddragen i 1990 års skattereform om likformighet
och neutralitet. Vidare har utredningen haft som
utgångspunkt att de förslag som lämnas ska vara enkla och att det
ska vara lätt för den skattskyldige att förstå reglerna och kunna
tillämpa dem. Dessutom ska Skatteverket lätt kunna kontrollera att
reglerna efterlevs. Utredningen har därför så långt möjligt strävat
efter att utforma reglerna på ett sådant sätt att de inte medför tolknings-
eller avgränsningssvårigheter. Utformningen av reglerna ska
bl.a. underlätta för de skattskyldiga att göra rätt för sig och minska
utrymmet och riskerna för fusk. Krångliga regler motverkar intresset
av att använda reglerna eller förståelsen av dem. Det har dock
varit ofrånkomligt att vissa av bestämmelserna blivit mer komplicerade.
En mer komplicerad utformning har i vissa avseenden varit
nödvändig för att hindra att reglerna utnyttjas i syfte att få av lagstiftaren
icke avsedda skatteförmåner.
Vid utformningen av förslagen har utredningen dessutom tagit
hänsyn till de erfarenheter och slutsatser som kunnat dras av
18
SOU 2009:33 Sammanfattning
tillämpningen av bestämmelserna om det tidigare riskkapitalavdraget
respektive Annell-avdraget.
Vid utformningen har utredningen också strävat efter att föreslagna
bestämmelser ska vara hållbara och försvarbara i ett EGrättsligt
perspektiv. Utredningen har därvid, i enlighet med direktiven,
tagit hänsyn till behovet av att hålla ett respektavstånd till
EG-rätten. Samtidigt har utredningen beaktat riskerna för skattebortfall
eller minskat skatteuttag följd av EG-rättens krav.
Skattereduktion för förvärv av aktier
Den åtgärd på ägarnivå som vi lägger fram innebär att en fysisk
person som mot betalning i pengar har förvärvat aktier kan få
skattereduktion. Aktierna ska avse ett svenskt aktiebolag eller ett
utländskt bolag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i en stat med vilken Sverige har
ingått ett skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte.
I begreppet aktier ingår således även andelar i vissa
utländska bolag.
Vi föreslår inte någon avgränsning av vilka fysiska personer som
kan få skattereduktion. Skattereduktionen ska kunna räknas av mot
statlig och kommunal inkomstskatt, statlig fastighetsskatt samt
mot kommunal fastighetsavgift.
Aktierna
Förvärvade aktier ska ha tecknats vid bildande av bolag eller vid
nyemission. Dessutom föreslår vi att skattereduktion ska kunna
beviljas för förvärv av aktier i ett s.k. lagerbolag. Detta är motiverat
av ett av de vanligaste sätten att starta ett aktiebolag är att köpa ett
sådant bolag.
Att aktierna ska ha förvärvats genom betalning i pengar är enligt
vår mening rimligt att kräva mot bakgrund av syftet med förslaget
och med hänsyn till att reglerna ska vara effektiva. Syftet är således
att förbättra möjligheterna för icke marknadsnoterade bolag att få
tillgång till nytt eget kapital. Förvärv av aktier som betalats med
apportegendom omfattas alltså inte. Inte heller kan förvärv av
aktier mot betalning genom kvittning av fordran gentemot bolaget
ge rätt till skattereduktion.
19
Sammanfattning
SOU 2009:33
Vi har inte ställt något krav på att betalningen för aktien måste
tillskjutas aktiekapitalet. Även s.k. överkursbetalning får alltså
beaktas vid bedömningen av rätten till skattereduktion och beräkningen
av densamma.
Bolaget
En förutsättning för att den fysiska personen ska ha rätt till skattereduktion
är att det bolag i vilket aktier förvärvats bedriver rörelse
den 2 maj det första året efter det beskattningsår för vilket skattereduktion
begärs.
Som huvudregel föreslår vi att skattereduktion ska begäras i
självdeklaration vid taxeringen för det beskattningsår då aktierna
slutbetalades (betalningsåret). I det fall bolaget inte har börjat
bedriva rörelse den 2 maj året efter betalningsåret, får skattereduktion
begäras för det närmast följande beskattningsåret efter betalningsåret.
En förutsättning för att rätt till skattereduktion ska
finnas i det fallet är att bolaget bedriver rörelse den 2 maj det andra
året efter betalningsåret, och även att övriga villkor är uppfyllda.
Genom att prövningen av rörelsevillkoret görs vid en tidpunkt
efter beskattningsårets utgång, och dessutom kan skjutas upp
ytterligare ett år, undviker man risken för att investeringar i helt
nybildade företag missgynnas.
En annan förutsättning för rätt till skattereduktion är att
bolaget inte har varit marknadsnoterat vid något tillfälle mellan
betalningen av aktierna och prövningen av rörelsevillkoret, dvs. den
2 maj det första året efter betalningsåret eller, om rörelse vid den
tidpunkten inte börjat bedrivas, den 2 maj det andra året efter
betalningsåret. Om bolaget inte börjat bedriva rörelse den 2 maj
det första året efter betalningsåret skjuts således prövningen av
både rörelsevillkoret och ”noteringsvillkoret” upp till den 2 maj det
andra året efter betalningsåret.
Skattereduktion bör enligt vår mening kunna medges även vid
förvärv av aktier i ett bolag som har en eller flera juridiska personer
som ägare. Något hinder mot att bolaget helt eller delvis äger ett
eller flera företag bör inte heller finnas. Detta skulle kunna medföra
risk för vissa kringgåendetransaktioner i syfte att uppnå otillbörliga
skattefördelar. Dessa hanterar vi genom föreslagna villkor som
avser den fysiska personen. Vi har i möjligaste mån strävat efter att
20
SOU 2009:33 Sammanfattning
undvika att den skattskyldiges rätt till skattereduktion påverkas av
åtgärder som ett annat rättssubjekt vidtar.
Villkor
Något krav på att aktierna ska innehas en viss tid har vi inte funnit
skäl att ställa. Det ställs inte heller krav på att den som begär
skattereduktion alltjämt ska äga aktierna vid tidpunkten för
begäran. Vi har härvid beaktat den kritik som riktades mot det krav
på en viss minsta innehavstid som gällde enligt det tidigare riskkapitalavdraget.
Dessutom har vi inte sett att det i ekonomiskt hänseende
finns skäl att ställa upp ett sådant krav. Även om den
enskilde efter en kort tid säljer aktier som har legat till grund för
skattereduktion har det, i och med betalningen av aktier som
tecknats vid bildande eller nyemission, skett ett kapitaltillskott till
bolaget. Detta tillskott påverkas inte av att aktien säljs.
Däremot måste det enligt vår mening i möjligaste mån hindras
att bestämmelserna utnyttjas som ett medel för att uppnå icke
avsedda skattefördelar genom att det kapitaltillskott som har medfört
skattereduktion inte blir annat än högst tillfälligt. För att
reglerna ska vara effektiva måste dessa villkor enligt vår mening
gälla under en viss tid efter − och i vissa fall även före − betalningen
av aktierna.
De spärregler vi föreslår innebär att den som, under tiden från
och med andra året före det år då betalningen skedde till och med
tredje året efter betalningsåret, tagit emot utbetalning eller annan
ersättning vid minskning av aktiekapital eller reservfond från
bolaget, eller från företag som ingår i intressegemenskap med
bolaget, saknar rätt till skattereduktion. Detsamma gäller den som i
strid mot aktiebolagslagen (2005:551) tagit emot värdeöverföringar,
penninglån eller säkerhet från bolaget. Vidare finns vissa
spärrar vad gäller det fallet att ersättning för aktien erhållits från
företag i intressegemenskap och likaså vid utskiftning i samband
med frivillig likvidation. Motsvarande förfaranden avseende ett
utländskt bolag eller ett företag i intressegemenskap med detta
omfattas av reglerna. Spärreglerna omfattar även närstående till den
skattskyldige. Vid särskilda skäl inträder dock inte spärreglerna.
Med hänsyn till att vi föreslår vissa villkor som ska vara uppfyllda
under en tid efter betalningen av aktierna − och därmed även
efter det att begäran om skattereduktion lämnats till Skatteverket −
21
Sammanfattning
SOU 2009:33
anser vi att det måste finnas en uppgiftsskyldighet för den som har
fått skattereduktion, vad gäller dessa villkor. Vidare föreslår vi att
det ska vara möjligt att fatta beslut om eftertaxering med stöd av en
sådan uppgift. Detta är enligt vår mening nödvändigt för att
reglerna ska kunna vara effektiva.
Skattereduktionens storlek
Skattereduktionen bör uppgå till 20 procent av underlaget. Storleken
på skattereduktionen bör enligt utredningens mening inte
överstiga skattesatsen vid beskattning av utdelning på aktierna. I
annat uppkommer det risk för att skattereduktionen utnyttjas för
att uppnå skattevinster. Underlag för skattereduktionen är betalningar
för aktier under beskattningsåret. Underlag kan också vara
betalningar under det närmast föregående beskattningsåret om
bolaget inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj året efter betalningsåret.
I underlaget får räknas in betalningar om sammanlagt
lägst 5 000 kr och högst 500 000 kr. Skattereduktion kan därmed
medges med högst 100 000 kr per beskattningsår.
Kupongskatt
Med hänsyn till de krav som EG-rätten ställer föreslår vi också att
skattelättnader vid förvärv av aktier ska kunna ges i form av nedsatt
kupongskatt. I fråga om kupongskatten behövs det särskilda regler,
bl.a. om förfarandet. Vi föreslår att nedsättningen ska ske efter en
ansökan om återbetalning.
Utdelningsavdrag
Föreslagen åtgärd på bolagsnivå innebär att aktiebolag får dra av
lämnad vinstutdelning i pengar till fysiska personer.
Grundläggande förutsättningar
Grundläggande förutsättningar för rätt till avdrag är enligt förslaget
att aktiebolaget har bedrivit rörelse vid beskattningsårets utgång.
Dessutom begränsas rätten till utdelningsavdrag till vinstutdelning
22
SOU 2009:33 Sammanfattning
på aktier som inte är marknadsnoterade vid utgången av det
beskattningsår som utdelningen avser. För rätt till avdrag förutsätts
vidare att en fysisk person har rätt till vinstutdelningen när den kan
disponeras.
Aktiebolag som har minskat aktiekapitalet eller reservfonden
och betalat ut pengar eller annan ersättning till aktieägarna under
de två beskattningsåren närmast före det beskattningsår då aktien
betalades föreslås inte ha rätt till utdelningsavdrag. Syftet med detta
är att hindra att möjligheten till avdrag utnyttjas för skatteplanering.
Beräkning
Vid utformningen av avdraget har vi strävat efter att avdraget dels
ska kopplas till fysiska personers investeringar, dels ska vara så
enkelt som möjligt för bolagen att tillämpa samtidigt som avdraget
uppfyller syftet att förbättra tillgången på nytt kapital.
Mot den bakgrunden föreslår vi en modell för beräkningen av
utdelningsavdraget som innebär att det ”nya” kapital som tillskjutits
bolaget av fysiska personer ska sättas i relation till det
”totala” kapitalet, dvs. gammalt och nytt kapital tillfört av fysiska
och juridiska personer. Därefter sätts andelen nytt kapital av totalt
kapital i relation till vinstutdelning i pengar som lämnas till fysiska
personer.
Vid beräkningen av avdraget behöver man inte skilja mellan
gamla aktier, dvs. aktier som inte omfattas av avdraget till exempel
på grund av att de har getts ut före bestämmelsernas ikraftträdande,
och nya aktier, dvs. aktier som kan läggas till grund för avdrag.
Avdrag kan alltså under vissa förutsättningar medges för vinstutdelning
som lämnas till fysiska personer på sådana aktier som vid
utgivandet inte tecknades och betalades av fysiska personer.
Modellen kan kortfattat beskrivas på följande sätt.
Nytt kapital (kvotvärde + överkursbetalning från fysiska personer)
divideras med totalt kapital (aktiekapital + överkursfond) vid tiden för
beslutet om vinstutdelning.
Kvoten multipliceras med vinstutdelning som lämnas till fysiska
personer.
I täljaren i kvotberäkningen ovan, dvs. det nya kapitalet, ingår
betalning i pengar för aktier som har tecknats av fysiska personer
23
Sammanfattning
SOU 2009:33
vid bildandet eller betalning i pengar för aktier som har förvärvats
av fysiska personer från en juridisk person och som avser ett bolag
som inte tidigare bedrivit verksamhet av något slag, dvs. ett lagerbolag.
I täljaren får även ingå betalning i pengar för aktier som har
tecknats av fysiska personer vid nyemission.
Betalningen ska ha gjorts av fysiska personer och skett efter de
föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande för att den ska få ingå i
täljaren. I betalningen för aktien får räknas med eventuell överkurs.
Ett problem i sammanhanget är att överkursbetalningen, till skillnad
mot den betalning som motsvarar kvotvärdet, inte tillförs det
bundna egna kapitalet i bolaget utan i stället det fria egna kapitalet.
Under förutsättning att den s.k. försiktighetsregeln inte överträds
finns det inget bolagsrättsligt hinder mot att det fria egna kapitalet
delas ut till aktieägarna. Vår uppfattning är ändå att detta förhållande
inte utgör ett så stort problem att det finns anledning att utesluta
överkursbetalningen.
Vid beräkningen av täljaren föreslår vi att en betalning inte bör
få beaktas senare än det åttonde beskattningsåret efter betalningsåret.
Bolaget har således åtta år på sig efter betalningsåret att
utnyttja avdraget.
Med hänsyn till att vi bedömt det som lämpligt att de sammanlagda
avdragen under de åtta åren efter betalningsåret inte får överstiga
betalningen, dvs. vad som har tillskjutits bolaget som nytt
kapital från fysiska personer, föreslår vi bestämmelser som innebär
att täljaren ska minskas med belopp som motsvarar utnyttjat
belopp för tidigare medgivet avdrag.
Vidare föreslår vi bestämmelser som hindrar att avdraget utnyttjas
för skatteplanering och kringgående genom att bolaget efter att
ha tillförts nytt kapital minskar aktiekapitalet och betalar ut minskningen
till aktieägarna. Om bolaget under eller efter betalningsåret
har minskat aktiekapitalet eller reservfonden och betalat ut minskningen
till aktieägare ska inbetalat belopp minskas med det belopp
som motsvarar vad som har betalats ut.
Nämnaren i kvotberäkningen − eller annorlunda uttryckt det
totala kapitalet − utgörs av aktiekapitalet, reservfonden och överkursfonden
enligt balansräkningen för det beskattningsår som
vinstutdelningen avser.
Det sammanlagda belopp som avdrag medges med får inte överstiga
fem miljoner kr. Som ovan nämnts får dock det sammanlagda
avdraget inte överstiga vad fysiska personer har tillskjutit som nytt
kapital. Vi föreslår således både en absolut beloppsspärr och en
24
SOU 2009:33 Sammanfattning
relativ beloppsspärr. Avdraget för ett enskilt beskattningsår får inte
heller överstiga lämnad vinstutdelning till fysiska personer för det
beskattningsåret.
Tidpunkt för avdraget
Vi föreslår att avdraget ska göras redan för det beskattningsår som
beslutet om utdelning avser. Härigenom kan bolaget tillgodogöra
sig avdraget relativt snabbt.
Riskkapitalkonton
Enligt direktiven är en av de former av särskilda skatteåtgärder som
vi ska överväga de danska reglerna om s.k. etableringskonton.
Regelverket för kontona är mycket komplicerat, och utredningen
har bl.a. mot den bakgrunden valt att inte lägga fram något förslag
om etableringskonton. Dessutom har utredningen inte kunnat hitta
något entydigt stöd för att det finns ett samhällsekonomiskt behov
av skatteincitament för fysiska personers sparande inför företagsstart.
Utredningen har dock inte helt avfärdat lösningar av liknande
slag. Utredningen redovisar därför hur man i princip skulle kunna
underlätta fysiska personers investeringar i aktier i mindre bolag
genom ett slags kontosystem (riskkapitalkonton). Ett problem
med ett kontosystem är att det krävs omfattande administrativa
åtgärder för att kontrollera att reglerna efterlevs och att insättningarna
används på avsett vis.
Uppskov med kapitalvinstbeskattning
Enligt direktiven ska vi överväga om skatteincitament i form av
uppskov med kapitalvinstbeskattningen vid avyttring av andelar i
onoterade bolag i samband med återinvestering i andra onoterade
bolag kan vara en framkomlig väg för att stimulera fysiska personers
investeringar i sådana företag. Vi har funnit att nackdelarna
med ett sådant uppskovssystem överväger fördelarna. Vi föreslår
därför inte några uppskovsregler.
25
Sammanfattning
SOU 2009:33
26
Konsekvenser
Den föreslagna skattereduktionen för förvärv av aktier beräknas
minska skatteintäkterna med cirka 0,47 miljarder kr per år.
Förslaget kan antas att ytterligare förstärka den redan förmånliga
skattemässiga behandlingen av innehavare av andelar i fåmansföretag.
Utredningen drar därför slutsatsen att förslaget lämpligen
skulle kunna finansieras genom att beskattningen inom det s.k.
3:12-systemet justeras. Till viss del bör även finansieringen ske
genom att beskattningen för övriga onoterade andelar justeras.
Utredningen föreslår därför att skattesatserna för såväl kvalificerade
andelar, upp till gränsbeloppet respektive det sparade utdelningsutrymmet,
som okvalificerade andelar höjs med 1 procentenhet.
Skattesatsen för kvalificerade andelar föreslås därför höjas
från 20 procent till 21 procent. För okvalificerade andelar föreslås
att skattesatsen höjs från 25 procent till 26 procent.
När det gäller föreslaget utdelningsavdrag beräknas den varaktiga
offentligfinansiella effekten uppgå till 0,57 miljarder kr per
år. Denna effekt skulle kunna kompenseras med en höjning av
skattesatserna för kvalificerade och okvalificerade andelar med
cirka 1,2 procentenhet. Vi föreslår därför att man skulle kunna höja
skattesatserna för kvalificerade andelar från 20 procent till 21,2
procent och för okvalificerade andelar från 25 procent till 26,2 procent.
En annan lösning är att bolagsskattesatsen höjs från 26,3 procent
till 26,478 procent.
Förslagen om skattereduktionen för förvärv av aktier och utdelningsavdrag
kommer att ge upphov till ökade kostnader för Skatteverket
och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utdelningsavdraget
innebär en viss ökad administrativ börda för bolagen.
Ikraftträdande
Förslagen om skattereduktion för förvärv av aktier och utdelningsavdrag
har till syfte att underlätta kapitalanskaffningen för
mindre företag. Mot bakgrund av det läge som för närvarande råder
på den finansiella marknaden, anser vi att det är angeläget att
bestämmelserna kan börja tillämpas så snart som möjligt. Vi föreslår
därför att bestämmelserna ska träda i kraft redan den 1 januari
2010 och tillämpas första gången vid 2011 års taxering.
Författningsförslag om skattereduktion
för förvärv av aktier
1 Förslag till
lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen
(1999:1229)
dels att 1 kap. 11 § och 67 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas tolv nya paragrafer, 67 kap. 20–
31 §§, samt närmast före 67 kap. 20, 21, 22, 26, 30 och 31 §§ nya
rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
11 §1
Bestämmelser om hur skatten ska beräknas finns i 65 kap.
Bestämmelser om beräkningen av skatt på ackumulerad inkomst
finns i 66 kap.
Bestämmelser om skattereduktion
för underskott av kapital,
arbetsinkomst (jobbskatteavdrag),
allmän pensionsavgift, sjöinkomst
och hushållsarbete finns i 67 kap.
Bestämmelser om skattereduktion
för underskott av kapital,
arbetsinkomst (jobbskatteavdrag),
allmän pensionsavgift, sjöinkomst,
hushållsarbete och förvärv av aktier
finns i 67 kap.
1 Lydelse enligt prop. 2008/09:77.
27
Författningsförslag
SOU 2009:33
67 kap.
2 §2
Skattereduktion ska göras för
sjöinkomst, allmän pensionsavgift,
arbetsinkomst(jobbskatteavdrag),
underskott av kapital och hushållsarbete
i nu nämnd ordning.
Skattereduktion ska göras för
sjöinkomst, allmän pensionsavgift,
arbetsinkomst (jobbskatteavdrag),
underskott av kapital, hushållsarbete
och förvärv av aktier i nu
nämnd ordning.
Skattereduktion ska räknas av mot kommunal och statlig
inkomstskatt, mot statlig fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt samt mot kommunal fastighetsavgift
enligt lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift. Skattereduktion
enligt 5–9 §§ ska dock räknas av endast mot kommunal
inkomstskatt.
För dem som inte helt eller
bara delvis kan räkna av skattereduktion
enligt 20–31 §§ mot de
skatter och den avgift som anges i
andra stycket, finns bestämmelser
i 28–39 §§ kupongskattelagen
(1970:624).
Förvärv av aktier
Vilka som kan få skattereduktion
20 §
Rätt till skattereduktion enligt
21–31 §§ har efter begäran de
som mot betalning i pengar har
förvärvat aktier i bolag
1. som bedriver rörelse den 2
maj året efter det beskattningsår
för vilket skattereduktion begärs,
eller
2. som efter betalningen av
aktierna har bedrivit rörelse men
som senast den 2 maj året efter
det beskattningsår för vilket
2 Lydelse enligt prop. 2008/09:77.
28
SOU 2009:33 Författningsförslag
skattereduktion begärs har försatts
i konkurs eller gått i tvångslikvidation.
Även dödsbon har efter begäran
rätt till skattereduktion för förvärv
som har skett före dödsfallet.
Begäran om skattereduktion
21 §
En begäran om skattereduktion
för förvärv av aktier ska göras i
självdeklarationen vid taxeringen
för det beskattningsår då aktierna
har betalats (betalningsåret). Om
det bolag i vilket aktier förvärvats
inte har börjat bedriva rörelse den
2 maj året efter betalningsåret, får
begäran i stället göras i självdeklarationen
vid taxeringen för
det närmast följande beskattningsåret
efter betalningsåret.
Definitioner
22 §
Med aktier avses vid tilllämpningen
av detta kapitel, förutom
aktier i svenska aktiebolag,
även andelar i sådana utländska
bolag som avses i 23 § första
stycket 2.
29
Författningsförslag
SOU 2009:33
23 §
Med bolag avses vid tilllämpningen
av detta kapitel
1. svenskt aktiebolag, och
2. utländskt bolag som hör
hemma i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet
eller i en stat med vilken Sverige
har ingått ett skatteavtal som
innehåller en artikel om informationsutbyte.
Som bolag räknas inte privatbostadsföretag
eller investmentföretag.
24 §
Med företag avses vid tilllämpningen
av detta kapitel
1. svenskt aktiebolag, svensk
ekonomisk förening, svensk sparbank,
svenskt ömsesidigt försäkringsföretag
, svensk stiftelse och
svensk ideell förening, och
2. utländsk juridisk person.
25 §
Med företag i intressegemenskap
avses vid tillämpningen av
detta kapitel
1. ett företag, som ett annat
företag, direkt eller indirekt, genom
en ägarandel eller på annat sätt har
ett väsentligt inflytande i, eller
2. företag som står under i
huvudsak gemensam ledning.
30
SOU 2009:33 Författningsförslag
Villkor för skattereduktion
26 §
För rätt till skattereduktion
krävs att villkoren i andra och tredje
styckena och 27–29 §§ är uppfyllda.
Aktierna ska
1. ha tecknats vid bildandet av
bolaget,
2. ha förvärvats från en juridisk
person och avse ett bolag som inte
tidigare har bedrivit verksamhet av
något slag, eller
3. ha tecknats vid nyemission.
Om samma aktie har förvärvats
både enligt andra stycket
1 och 2 och rätt till skattereduktion
skulle kunna föreligga för
båda förvärven är det bara den
som förvärvat aktien enligt andra
stycket 2 som har rätt till skattereduktion.
27 §
Det bolag i vilket aktier förvärvats
får varken vara eller ha
varit marknadsnoterat under tiden
från betalningen till den 2 maj året
efter det beskattningsår för vilket
skattereduktion begärs.
Ett bolag anses marknadsnoterat
om någon aktie i bolaget
är marknadsnoterad.
31
Författningsförslag
SOU 2009:33
28 §
Den som förvärvat aktier eller
närstående till denne får inte
under tiden från och med andra
året före betalningsåret till och
med tredje året efter betalningsåret
1. ta emot utbetalning eller
annan ersättning vid minskning
av aktiekapital eller reservfond
från bolaget eller företag som
ingår i intressegemenskap med
bolaget, eller
2. i strid mot aktiebolagslagen
(2005:551) ta emot värdeöverföringar,
penninglån eller säkerhet
för penninglån från bolaget
eller företag som ingår i intressegemenskap
med bolaget.
Bestämmelserna i första stycket
tillämpas inte om det finns särskilda
skäl.
Bestämmelsen i första stycket
2 tillämpas också för motsvarande
förfaranden som avser ett
utländskt bolag eller företag i
intressegemenskap med det, även
om dessa skulle vara tillåtna enligt
lagstiftningen i den stat där bolaget
eller företaget som ingår i intressegemenskap
med bolaget hör hemma.
29 §
Den som förvärvat aktier eller
närstående till denne får inte
inom tre år efter betalningsåret
erhålla
1. ersättning för aktierna från
företag som ingår i intressegemenskap
med bolaget, eller
2. utskiftade tillgångar vid
32
SOU 2009:33 Författningsförslag
frivillig likvidation från bolaget
eller företag som ingår i intressegemenskap
med bolaget.
Bestämmelserna i första stycket
tillämpas inte om det finns särskilda
skäl.
Underlag för skattereduktion
30 §
Underlag för skattereduktion
är betalningar för aktier under
beskattningsåret och, i fall som avses
i 21 § andra meningen, det närmast
föregående beskattningsåret.
I underlaget får räknas in
betalningar om sammanlagt lägst
5 000 kronor och högst 500 000
kronor. Vid betalningar för aktier
enligt 26 § andra stycket 2 får dock
räknas in högst det belopp som
betalats i pengar för aktierna vid
bildandet av bolaget.
Underlaget ska minskas med
tidigare underlag för skattereduktion
som avser förvärv av aktier i
bolag som ägs av bolaget eller förvärv
av aktier i bolag som genom
fusion upptagits i bolaget.
33
Författningsförslag
SOU 2009:33
Skattereduktionens storlek
31 §
Skattereduktionen uppgår till
20 procent av underlaget i 30 §.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas
första gången vid 2011 års taxering.
2. Vid tillämpningen av 67 kap. 28 § ska hänsyn inte tas till
utbetalning eller annan överföring som har tagits emot före den 1
april 2009.
34
SOU 2009:33 Författningsförslag
2 Förslag till
lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 9 § skattebetalningslagen
(1997:483) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
9 §3
Skatteverket fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den
årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig
skatt kan bestämmas också genom omprövningsbeslut och till följd
av beslut av domstol.
Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt
10 § minskad med skattereduktion enligt följande ordning
1. lagen (2008:826) om skattereduktion för kommunal fastighetsavgift,
2. lagen (2003:1204) om skattereduktion för vissa miljöförbättrande
installationer i småhus,
3. 67 kap. 2–19 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229), och
3. 67 kap. 2–31 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229), och
4. lagen (2005:1137) om skattereduktion för virke från stormfälld
skog vid 2006–2008 års taxeringar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
3 Lydelse enligt prop. 2008/09:77.
35
Författningsförslag
SOU 2009:33
3 Förslag till
lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324)
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
17§4
Eftertaxering får också ske
1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende,
2. när kontrolluppgift som ska lämnas utan föreläggande enligt
lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter saknats
eller varit felaktig,
3. när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av beslut som
anges i 13 § andra stycket 1–5,
4. när en förening eller ett registrerat trossamfund inte har
genomfört en investering inom den tid som har föreskrivits i ett
sådant beslut som avses i 7 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:1229)
eller inte har iakttagit ett annat villkor i beslutet,
5. när en ändring i ett taxeringsbeslut
föranleds av en uppgift
enligt 3 kap. 9 a §, 19 a §, eller
5 kap. 2 § lagen om självdeklarationer
och kontrolluppgifter, och
5. när en ändring i ett taxeringsbeslut
föranleds av en uppgift
enligt 3 kap. 9 a §, 19 a §, eller
5 kap. 2 § lagen om självdeklarationer
och kontrolluppgifter,
6. när en ändring i ett taxeringsbeslut
föranleds av en uppgift
som har lämnats eller skulle
ha lämnats enligt 3 kap. 21 a §
lagen om självdeklarationer och
kontrolluppgifter.
6. när en ändring i ett taxeringsbeslut
föranleds av en uppgift
som har lämnats eller skulle
ha lämnats enligt 3 kap. 21 a §
lagen om självdeklarationer och
kontrolluppgifter, och
4 Senaste lydelse 2007:1253.
36
SOU 2009:33 Författningsförslag
7. när en ändring i ett taxeringsbeslut
föranleds av en uppgift
som har lämnats eller skulle ha
lämnats enligt 3 kap. 27 § andra
stycket lagen om självdeklarationer
och kontrolluppgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas första
gången vid 2011 års taxering.
37
Författningsförslag
SOU 2009:33
4 Förslag till
lag om ändring i lagen (2001:1227) om
självdeklarationer och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:1227) om självdeklarationer
och kontrolluppgifter
dels att 2 kap. 2 och 4 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 3 kap. 27 §, samt
närmast före 3 kap. 27 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §5
Fysiska personer ska lämna allmän självdeklaration under förutsättning
att
1. intäkterna i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget näringsverksamhet
i annat fall än som avses i 2 under beskattningsåret har
uppgått till sammanlagt minst 42,3 procent av prisbasbeloppet,
2. sådan intäkt i inkomstslaget tjänst som avses i 11 kap. 45 §,
50 kap. 7 § samt 57 kap. 20 och 21 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229) eller intäkt av passiv näringsverksamhet under beskattningsåret
har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
3. intäkterna i inkomstslaget kapital, med undantag för sådan ränta
eller utdelning för vilken kontrolluppgift ska lämnas enligt 8 eller
9 kap., har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret,
4. de är begränsat skattskyldiga och den skattepliktiga intäkten
har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,
5. underlag för statlig fastighetsskatt, kommunal fastighetsavgift,
avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader
ska fastställas,
6. uppgift enligt 3 kap. 9 a §
ska lämnas, eller
6. uppgift enligt 3 kap. 9 a §
ska lämnas,
7. uppgift enligt 3 kap. 21 a §
ska lämnas.
7. uppgift enligt 3 kap. 21 a §
ska lämnas, eller
5 Senaste lydelse 2007:1409.
38
SOU 2009:33 Författningsförslag
8. uppgift enligt 3 kap. 27 §
andra stycket ska lämnas.
4 §6
Dödsbon ska, om inte annat anges i 5 §, lämna allmän självdeklaration,
om
1. de skattepliktiga intäkterna, med undantag för sådan ränta
eller utdelning för vilken kontrolluppgift ska lämnas enligt 8 eller
9 kap., har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret,
2. underlag för statlig fastighetsskatt, kommunal fastighetsavgift,
avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader
ska fastställas,
3. uppgift enligt 3 kap. 9 a §
ska lämnas, eller
3. uppgift enligt 3 kap. 9 a §
ska lämnas,
4. uppgift enligt 3 kap. 21 a §
ska lämnas.
4. uppgift enligt 3 kap. 21 a §
ska lämnas, eller
5. uppgift enligt 3 kap. 27 §
andra stycket ska lämnas.
Skattereduktion för förvärv av
aktier
3 kap.
27 §
Den som begär skattereduktion
för förvärv av aktier enligt
67 kap. 20–31 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229) ska lämna uppgift
om underlaget för skattereduktionen
och de övriga uppgifter som
Skatteverket behöver för att fatta
ett riktigt beslut.
Den som har fått skattereduktion
för förvärv av aktier ska lämna
uppgift om sådan omständighet
som anges i 67 kap. 28 eller 29 §
6 Senaste lydelse 2007:1409.
39
Författningsförslag
SOU 2009:33
inkomstskattelagen har inträffat.
Uppgift som avses i andra
stycket ska lämnas i självdeklarationen
vid taxeringen för det
beskattningsår då sådan omständighet
inträffat som utlöser uppgiftsskyldigheten
.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas första
gången vid 2011 års taxering.
40
SOU 2009:33 Författningsförslag
5 Förslag till
lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)
Härigenom föreskrivs i fråga om kupongskattelagen (1970:624)
dels att nuvarande 29 och 30 §§ ska betecknas 40 och 41 §§,
dels att rubriken närmast före 29 § ska sättas närmast före 40 §,
dels att det i lagen ska införas tolv nya paragrafer, 28–39 §§, och
närmast före 28 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Förvärv av aktier
28 §7
Rätt till återbetalning har efter
ansökan fysiska personer som mot
betalning i pengar har förvärvat
aktier och som inte helt eller bara
delvis kan räkna av skattereduktion
enligt 67 kap. 20–31 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229) mot kommunal
och statlig inkomstskatt, statlig
fastighetsskatt och kommunal
fastighetsavgift.
Även dödsbon har efter ansökan
rätt till återbetalning om förvärvet
skett före dödsfallet och
avräkning inte helt eller bara delvis
kan ske mot de skatter och den
avgift som anges i första stycket.
De aktier som förvärvats ska
avse ett bolag som
1. bedriver rörelse den 2 maj
året efter utdelningstillfället, eller
2. efter betalningen av aktierna
har bedrivit rörelse men senast
den 2 maj året efter utdelningstillfället
har försatts i konkurs
eller gått i tvångslikvidation.
7 Tidigare 28 § upphävd genom 1982:193.
41
Författningsförslag
SOU 2009:33
29 §
Vad som vid tillämpningen av
28–39 §§ avses med aktier, bolag,
företag och företag i intressegemenskap
framgår av 67 kap.
22–25 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229).
30 §
För rätt till återbetalning
krävs att villkoret i 67 kap. 26 §
andra stycket inkomstskattelagen
(1999:1229) är uppfyllt. Dessutom
ska villkoren i detta stycke
samt i 31 och 32 §§ vara uppfyllda.
1. Aktierna ska ha betalats
under samma kalenderår som
utdelningstillfället. Om det bolag
i vilket aktier förvärvats inte har
börjat bedriva rörelse den 2 maj
året efter det år då aktierna
betalades (betalningsåret), får utdelningstillfället
ha ägt rum det närmast
följande kalenderåret efter
betalningsåret.
2. Om samma aktie har förvärvats
enligt 67 kap. 26 § andra
stycket 1 och 2 inkomstskattelagen
och rätt till återbetalning skulle
kunna föreligga för båda betalningarna
är det bara den som förvärvat
aktien enligt 67 kap. 26 §
andra stycket 2 inkomstskattelagen
som har rätt till återbetalning.
3. Bolaget får varken vara
eller ha varit marknadsnoterat
under tiden från betalningen till
den 2 maj året efter utdel42
SOU 2009:33 Författningsförslag
ningstillfället.
Ett bolag anses marknadsnoterat
om någon aktie i bolaget
är marknadsnoterad.
31 §8
Den som förvärvat aktier eller
närstående till denne får inte
under tiden från och med andra
året före betalningsåret till och
med tredje året efter betalningsåret
1. ta emot utbetalning eller
annan ersättning vid minskning
av aktiekapital eller reservfond
från bolaget eller företag som
ingår i intressegemenskap med
bolaget, eller
2. i strid mot aktiebolagslagen
(2005:551) ta emot värdeöverföringar,
penninglån eller säkerhet
för penninglån från bolaget
eller företag som ingår i intressegemenskap
med bolaget.
Bestämmelserna i första
stycket tillämpas inte om det finns
särskilda skäl.
Bestämmelserna i första
stycket tillämpas också för motsvarande
förfaranden som avser
ett utländskt bolag eller företag i
intressegemenskap med det, även
om dessa skulle vara tillåtna
enligt lagstiftningen i den stat där
bolaget eller företag som ingår i
intressegemenskap med bolaget
hör hemma.
8 Tidigare 31 § upphävd genom 1996:666.
43
Författningsförslag
SOU 2009:33
32 §9
Den som förvärvat aktier eller
närstående till denne får inte
inom tre år efter betalningsåret
erhålla
1. ersättning för aktierna från
företag som ingår i intressegemenskap
med bolaget, eller
2. utskiftade tillgångar vid
frivillig likvidation från bolaget
eller företag som ingår i intressegemenskap
med bolaget.
Bestämmelserna i första stycket
tillämpas inte om det finns särskilda
skäl.
Bestämmelserna i första
stycket tillämpas också för motsvarande
förfaranden som avser
ett utländskt bolag eller företag i
intressegemenskap med det.
33 §
Återbetalning enligt 28–32 §§
uppgår till belopp som motsvarar
20 procent av betalningen för
aktierna. I fråga om betalning
för aktier som avses i 67 kap.
26 § andra stycket 2 inkomstskattelagen
(1999:1229) får återbetalning
dock inte ske till den del
betalningen överstiger det belopp
som betalats i pengar för aktierna
vid bildandet av bolaget.
Återbetalning görs inte av
belopp som understiger 1 000
kronor. Återbetalning får sammanlagt
inte ske med belopp som
överstiger 100 000 kronor per
kalenderår.
9 Tidigare 32 § upphävd genom 1996:666.
44
SOU 2009:33 Författningsförslag
Återbetalning sker inte för
sådan betalning som utgör
underlag för skattereduktion
enligt 67 kap. 30 § inkomstskattelagen
eller som motsvarar tidigare
betalning som avser förvärv av
aktier i bolag som ägs av bolaget
eller förvärv av aktier i bolag som
genom fusion upptagits i bolaget.
34 §
En ansökan om återbetalning
vid förvärv av aktier ska göras
skriftligen hos Skatteverket.
35 §
En ansökan ska ha kommit in
till Skatteverket
1. senast den 2 maj året efter
betalningsåret, eller
2. senast den 2 maj året efter
det närmast följande kalenderåret
efter betalningsåret, om det bolag
i vilket aktier förvärvats inte har
börjat bedriva rörelse den 2 maj
året efter betalningsåret.
Den som på grund av
särskilda omständigheter är förhindrad
att lämna ansökan inom
föreskriven tid kan beviljas
anstånd med att lämna ansökningen.
Ansökan om anstånd görs
hos Skatteverket.
Anstånd med att lämna
ansökan efter den 31 maj det år
som ansökan enligt första stycket
skulle ha lämnats, får beviljas
endast om det finns synnerliga
skäl.
45
Författningsförslag
SOU 2009:33
36 §
Vid återbetalning enligt 28–
35 §§ gäller 27 § femte–åttonde
styckena i tillämpliga delar.
37 §
Den som har fått återbetalning
enligt 28–36 § ska lämna uppgift
om sådan omständighet som
anges i 31 eller 32 § har inträffat.
Sådan uppgift ska lämnas skriftligen
till Skatteverket senast den 2
maj året efter då sådan omständighet
inträffat som utlöser uppgiftsskyldigheten.
Därvid gäller 35 §
andra och tredje styckena i tillämpliga
delar.
38 §
Om villkoren i 31 och 32 §§
inte uppfylls ska Skatteverket
snarast besluta att det utbetalda
beloppet ska betalas tillbaka.
Om återbetalning har skett med
ett för högt belopp ska Skatteverket
snarast besluta att detta belopp ska
betalas tillbaka.
Beslut enligt första och andra
styckena får inte meddelas efter
utgången av sjätte kalenderåret
efter återbetalningen.
39 §
Vid beslut enligt 38 § tilllämpas
tidsfristerna i 26 § andra
stycket. Kostnadsränta tas ut på
belopp som ska betalas tillbaka
efter sådant beslut. Räntan
beräknas från den dag beloppet
betalades ut till och med den dag
46
SOU 2009:33 Författningsförslag
47
beloppet betalas tillbaka. Räntan
beräknas efter en sats som motsvarar
basräntan enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen
(1997:483).
Om inbetalning inte sker
inom den utsatta tiden, ska
dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen
(1997:484) om dröjsmålsavgift.
Obetalda belopp ska av
Skatteverket lämnas för indrivning.
Därvid tillämpas 22 §
andra–fjärde styckena.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas på
utdelning som skett efter ikraftträdandet.
2. Vid tillämpningen av 31 § ska hänsyn inte tas till utbetalning
eller annan överföring som har tagits emot före den 1 april 2009.
Författningsförslag om
utdelningsavdrag
1 Förslag till
lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen
(1999:1229)
dels att 24 kap. 11 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas sex nya paragrafer, 24 kap. 23–
28 §§, samt närmast före 24 kap. 23 § en ny rubrik av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
24 kap.
11 §1
Bestämmelser om i vilka fall lämnad utdelning ska dras av finns
för
− investmentföretag och investeringsfonder i 39 kap. 14 §,
− kooperativa föreningar i 39 kap. 22–24 §§,
− sambruksföreningar i 39 kap. 28 §,
− samfälligheter i 39 kap. 29 §, och
− Sparbankernas säkerhetskassa i 39 kap. 31 §.
Bestämmelser om att aktiebolag
får dra av lämnad vinstutdelning
finns i 23–28 §§.
1 Senaste lydelse 2007:1419.
49
Författningsförslag
opaginerad Kontrollera mot PDF
SOU 2009:33
Utdelningsavdrag
23 §
Aktiebolag som har bedrivit
rörelse vid beskattningsårets
utgång får göra avdrag för lämnad
vinstutdelning i pengar (utdelningsavdrag)
för detta beskattningsår
om:
1. aktien vid utgången av det
beskattningsår som utdelningen
avser inte är marknadsnoterad, och
2. en fysisk person har rätt till
utdelningen när den kan disponeras.
Aktien ska anses vara marknadsnoterad
även om marknadsnoteringen
har upphört i anslutning
till inledandet av ett förfarande
om inlösen, fusion, fission,
likvidation eller konkurs.
24 §
Privatbostadsföretag och investmentföretag
har inte rätt till utdelningsavdrag.
Aktiebolag som har minskat
aktiekapitalet eller reservfonden
och betalat ut pengar eller annan
ersättning till aktieägarna under
de två beskattningsåren närmast
före det beskattningsår då aktien
betalades (betalningsåret) har inte
rätt till utdelningsavdrag.
50
opaginerad Kontrollera mot PDF
SOU 2009:33 Författningsförslag
25 §
Avdraget beräknas enligt följande.
1. Summan av vad fysiska personer
har betalat i pengar för aktier
− som har tecknats vid bildandet
av aktiebolaget eller som har förvärvats
från en juridisk person
om aktierna avser ett bolag som
inte tidigare har bedrivit verksamhet
av något slag, dock inte med
belopp som överstiger vad som inbetalats
i pengar för aktierna vid
bildandet, och
− som har tecknats vid nyemission,
2. dividerad med summan av
aktiekapitalet, reservfonden och
överkursfonden enligt den fastställda
balansräkningen för det
beskattningsår som vinstutdelningen
avser.
Kvoten enligt första stycket
multipliceras med belopp som
motsvarar lämnad vinstutdelning
till fysisk person för beskattningsåret.
26 §
Vid beräkningen av summan
enligt 25 § första stycket 1 gäller
följande.
1. En betalning får inte tas med
senare än det åttonde beskattningsåret
efter betalningsåret.
2. En betalning ska minskas
med belopp som motsvarar tidigare
beviljade utdelningsavdrag
för vilket betalningen tagits med.
3. Om bolaget under eller efter
betalningsåret har minskat aktie51
Författningsförslag
opaginerad Kontrollera mot PDF
SOU 2009:33
52
kapitalet eller reservfonden och
betalat ut minskningen till aktieägare
ska inbetalat belopp minskas
med det belopp som motsvarar vad
som har betalats ut. Minskningen
ska göras från det belopp som avser
den först gjorda betalningen.
27 §
De sammanlagda utdelningsavdragen
under åtta beskattningsår
efter betalningsåret får inte överstiga
fem miljoner kronor. Avdragen
får dock inte överstiga vad fysiska
personer har betalat i pengar för
aktier som avses i 25 § första stycket
1.
28 §
Den vinstutdelning som får
dras av enligt 23–27 §§ ska dras
av det beskattningsår som beslutet
om utdelning avser.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas
första gången vid 2011 års taxering.
2. Vid beräkningen av summan av vad fysiska personer har
betalat i pengar för aktierna enligt 24 kap. 25 och 26 §§ får bara
betalningar som har gjorts efter ikraftträdandet räknas med.
3. Vid tillämpningen av 24 kap. 24 § andra stycket ska hänsyn
inte tas till utbetalning av pengar eller annan ersättning vid
minskning av aktiekapitalet eller reservfonden före den 1 april
2009.
I Utredningens uppdrag
1 Uppdraget och dess
genomförande
1.1 Uppdraget
Utredningens direktiv fastställdes genom beslut vid regeringssammanträde
den 5 juni 2008 (dir. 2008:80). Direktiven återges i
sin helhet i bilaga 1. Nedan ges en kort sammanfattning av uppdraget.
Enligt direktiven ska vi utreda behovet av − och förutsättningar
för − särskilda skatteincitament för att stimulera fysiska personers
investeringar i mindre företag. Utredningen ska därvid särskilt
beakta behovet av finansiering inför företagsstart, finansieringsbehov
i tidiga skeden av företagens utveckling samt företagens behov
i expansionsskeden.
I uppdraget ingår också att lämna förslag på utformning av skatteincitament.
De skatteåtgärder utredningen i första hand ska inrikta sig
på är
1. s.k. etableringskonto, dvs. regler som innebär att fysiska personer
vid beskattningen får göra avdrag för insättningar på ett konto,
där behållningen ska användas för att starta ett företag,
2. riskkapitalavdrag, varmed avses att fysiska personer vid den
löpande inkomstbeskattningen får dra av kostnaden för köp av
onoterade aktier,
3. uppskov med kapitalvinstbeskattning vid avyttring av andelar i
onoterade bolag vid återinvestering i andra onoterade bolag, och
4. Annell-avdrag, dvs. möjlighet för aktiebolag att i viss
utsträckning få göra avdrag för lämnad utdelning på nyemitterade
aktier.
Lämnade förslag ska belysas ur ett företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt
perspektiv. Utredningen ska ta hänsyn till EG55
Uppdraget och dess genomförande
SOU 2009:33
rätten vid utformningen av våra förslag, varvid ett övergripande mål
ska vara att värna den svenska skattebasen.
Om förslagen har offentligfinansiella effekter ska utredningen
även föreslå en finansiering av dessa.
1.2 Uppdragets genomförande
Utredningen, som har antagit namnet Skatteincitamentsutredningen,
inledde sitt arbete i augusti 2008.
Arbetet har bedrivits i form av en enmansutredning. I arbetet
har utredaren biträtts av sakkunniga och experter. Utredningen har
haft elva sammanträden.
Samråd har ägt rum med Företagsfinansieringsutredningen (N
2008:01).
Utredningen har anordnat en hearing med företrädare för
Nutek, ITPS, Svenska riskkapitalföreningen, Svenska uppfinnareföreningen,
Investment AB Spiltan, Theia Investment AB och Swedish
Incubators & Science Parks. Utredningen har även bjudit in
universitetsadjunkten Lena Hiort af Ornäs, som har redogjort i vissa
hänseenden för etableringskontosystemet och presenterat en egen
modell för sparkonton med periodiseringsfonder som förebild.
Utredningen har också sammanträffat med företrädare för Aktietorget
och Alternativa aktiemarknaden. Utredningen har vidare haft en
rad andra kontakter. Härvid kan nämnas Skatteverket, Bolagsverket och
Näringslivets regelnämnd.
56
II Överväganden och
förslag
2 Behovet av skatteincitament
2.1 Inledning
Enligt direktiven ska utredningen redovisa behovet av särskilda
åtgärder för att stärka kapitalförsörjningen till nystartande och
expansion av mindre företag. Behovet har bl.a. att göra med det
samband som kan finnas mellan nyföretagande och entreprenörskap
för den ekonomiska tillväxten. I den litteratur vi har tagit del
av går det inte att finna något säkert empiriskt stöd för att nyföretagande
eller entreprenörskap har en positiv effekt på tillväxten
men det synes i vart fall finnas en tendens till ett positivt samband.1
Det har under de senaste åren gjorts stora satsningar i Sverige för
att underlätta för dem som vill starta, och även driva, företag.2 Till
dessa åtgärder hör slopandet av förmögenhetsskatten och den fortsatta
reformeringen av den s.k. 3:12-beskattningen. Vidare har ett
antal regelförenklingar gjorts. Det kan också nämnas att möjligheterna
att få F-skattsedel har underlättats och att arbete med att
sänka kravet på lägsta aktiekapital i privata aktiebolag pågår.3
Det finns en omfattande litteratur kring finansieringsfrågor och
sambandet mellan skatter och företagande. I avsnitten 2.2–2.6 finns
hänvisningar till ett urval av den forskning som utredningen tagit
del av.
I avsnitten 2.7–2.9 tas upp en del av de förändringar i skattelagstiftningen
rörande företag som har gjorts under de senaste åren.
Av avsnitt 2.10 framgår utredningens bedömning i fråga om
behovet av skatteincitament.
1 Se bl.a. Henrekson, Magnus & Stenkula, Mikael, Entreprenörskap, Stockholm, 2007, s. 64 ff.
och Acs, Zoltán J.; Audretsch, David B; Braunerhjelm, Pontus & Carlsson, Bo, Growth and
Entrepreunership: An Empirical Assessment, CEPR Discussion Paper, 2005, no 5409, s. 14.
2 Se bl.a. prop. 2007/08:1, s. 32 f.
3 Prop. 2008/09:62, bet. 2008/09:SkU18 och SFS 2008:1316 respektive SOU 2008:49.
59
Behovet av skatteincitament
SOU 2009:33
2.2 Översiktligt om ekonomisk forskning om
finansiering av mindre företag
Forskningen om mindre företags finansiering har under lång tid
främst avsett anglosaxiska förhållanden och utgått från ett s.k.
utbudsperspektiv.4
Det finns begränsad kunskap om hur utbudet och efterfrågan på
kapital ser ut för svenska mindre företag.5 Enligt studier i USA och
Europa, inklusive Sverige, finns det ett s.k. finansiellt gap eller
marknadsmisslyckande för nystartade företag. Detta marknadsmisslyckande
kan definieras som att efterfrågan och utbudet av
resurser inte är i balans eller som ett tecken på ineffektiv allokering.6
Enligt en del studier är emellertid inte det finansiella gapet
särskilt stort, vilket kan bero på att kapitalmarknaden ändras över
tiden.7
En grundläggande förklaring till varför ett finansiellt gap uppstår
är att det finns en s.k. informationsasymmetri mellan finansiären
och företagaren. Informationsasymmetri uppkommer när två
parter har olika kunskap eller information om varandras förhållanden
och potential.8 Företagaren har så gott som alltid bättre
information om sitt projekt eller företag än vad den utomstående
har.9 Eftersom potentiella utomstående investerare har mindre
kunskap om det onoterade företagets framtida utsikter än vad
ägarna har, inger det förhållandet att ägarna till företaget vill sälja
sina aktier i företaget vissa farhågor för utomstående investerare.
Resultatet blir att dessa företag i första hand ägs av personer som
lätt kan styra över företagets verksamhet, dvs. personer som
arbetar i företaget eller nära släktingar till dem.10 Den omständigheten
att mindre företag ofta har sämre interna ekonomisystem än stora
företag kan leda till att externa finansiärer blir benägna att finansiera
4 Landström, Hans, ”De små företagens kapitalförsörjning”, Småföretaget och kapitalet.
Svensk forskning kring små företags finansiering, red. förf., Stockholm, 2003, s. 16 f. Begreppet
små företag synes ha definierats som fristående företag med färre än 200 anställda,
Landström, s. 48.
5 Landström, s. 11.
6 Se bl.a. Norrman, Charlotte, Entrepreneurship Policy: Public Support for Technology-Based
Ventures, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Linköpings universitet,
doktorsavhandling, 2008, s. 20.
7 Landström, s. 12.
8 Norrman, s. 20.
9 Landström, s. 12 f.
10 Cullen, Julie Berry & Gordon, Roger, ”Hur påverkar skatternas utformning företagande,
risktagande och innovationer? En jämförelse mellan USA och Sverige” i Entreprenörskap och
tillväxt. Kunskap, kommersialisering och ekonomisk politik, red. Braunerhjelm, Pontus &
Wiklund, Johan, Örebro, 2006 s. 77.
60
SOU 2009:33 Behovet av skatteincitament
aren själv har.11
större företag än mindre företag. I vissa fall kan det dock vara så att
finansiärer, särskilt erfarna sådana, har en bättre uppfattning om
marknaden och branschen än vad företag
Orsaken till att ett finansiellt gap uppstår kan också vara att det
ibland är förknippat med en hög risk att finansiera nya företag,
eftersom många mindre företag avvecklas eller går i konkurs relativt
snart efter etableringen. En annan orsak kan vara att finansiärerna
inte har tillräcklig kompetens eller tillräckliga instrument för
att analysera och hantera mindre företag, särskilt nya innovativa
sådana. Slutligen kan en orsak vara att den relativa transaktions och
kontrollkostnaden blir högre för mindre företag än för större
företag, eftersom mindre företag ofta behöver mindre kapitalbelopp.
Detta styr investeringarna till större företag och större kapitalbelopp.12
Det finansiella gapet kan även bero på ägarna till företagen. Det
är relativt få företag som har stora kapitalbehov. Ägarna till dem
kan ibland ha brist på kunskap i finansiella frågor. Många ägare föredrar
att använda internt genererade medel och har en negativ syn på externa
finansieringskällor, särskilt externt ägarkapital. Detta kan i sin tur
antas bero på att ägarna vill behålla kontrollen över företaget.13
För de mindre företagen är ofta icke-ekonomiska faktorer
viktiga och ägarna till dem handlar inte alltid ekonomiskt rationellt.
Den finansiella situationen för mindre företag kännetecknas delvis
av att det saknas en fungerande marknad för ägarkapital, att det
ofta finns stora informationsasymmetrier, att ägarna ofta har
samlat allt sitt egna kapital i det enskilda företaget, att det finns en
stark integration mellan ägarens och företagets finansiella situation,
att besluten i hög grad påverkas av skattemässiga överväganden och
att transaktionskostnaderna för kapital ofta är relativt sett höga.14
Studier tyder på att företagsledare i mindre företag har andra
finansiella problem än vad företagsledare i stora företag har och att
de hanterar likartade problem på olika sätt.15
11 Landström, s. 12 f.
12 Landström, s. 13.
13 Landström, s. 14.
14 Landström, s. 15.
15 Landström, s. 15.
61
Behovet av skatteincitament
SOU 2009:33
2.3 S.k. levebrödsföretag och innovativa företag
Det är relativt få små företag som har ett mer omfattande behov av
extern finansiering. De flesta små företag utgörs av ”levebrödsföretag”
som ofta riktar in sig på en lokal marknad, där det finns en
begränsad tillväxtpotential. Det finns också en begränsad tillväxtvilja
hos ägarna av dessa företag. Företagen drivs och utvecklas ofta
med de medel som verksamheten själv genererar och med olika
former av krediter från banken vid tillfälliga behov av likvida medel.
Till den grupp av företag som har svårt att generera egna medel och
att attrahera externt kapital hör många nystartade företag, som i
vissa fall har innovativa affärsidéer.
Även om det är en relativt liten grupp av företag som har ett
mer omfattande behov av externt kapital, kan det samtidigt vara så
att det är just denna grupp som är av stor samhällsekonomisk
betydelse genom sin innovationskraft och sin påverkan på sysselsättningen
och näringslivets dynamik.16
I sammanhanget kan det finnas skäl att nämna att Sverige, liksom
bl.a. Tyskland och Frankrike, har ett kreditbaserat finansiellt
system som innebär att företagen i stor utsträckning förlitar sig på
lånekapital. USA och Storbritannien representerar ett ägarkapitalorienterat
finansiellt system med en högre tillgång till privat riskkapital.
Det finns dock tendenser till att det svenska finansiella
systemet närmar sig det anglosaxiska. Eftersom många av de innovativa
företagen saknar materiella tillgångar som kan fungera som
säkerheter för lån och dessutom kan ha svårt att hantera regelbundna
räntebetalningar, har det framförts att ett ägarkapitalbaserat
system skulle kunna passa dessa företag bättre än det kreditbaserade
systemet.17 Om så är fallet talar detta för att det kan vara viktigt att
stimulera inflödet av riskkapital.
16 Avdeitchikova, Sofia; Landström, Hans & Månsson, Nils, ”Den informella riskkapitalmarknadens
betydelse för nyföretagandet”, Entreprenörskap och tillväxt. Kunskap,
kommersialisering och ekonomisk politik, red. Braunerhjelm, Pontus & Wiklund, Johan, 2006,
s. 21 f.
17 Avdeitchikova, Landström & Månsson, s. 23 f.
62
SOU 2009:33 Behovet av skatteincitament
2.4 Den kommersiella eller institutionella
riskkapitalmarknaden
Kommersiellt eller institutionellt riskkapital är investeringar som
görs av riskkapitalbolag eller vissa privatpersoner (s.k. affärsänglar).
Kommersiellt eller institutionellt riskkapital kan delas upp i
public equity, som avser investeringar i börsnoterade bolag, och private
equity, som avser investeringar i onoterade bolag och som innebär ett
aktivt ägarengagemang. Private equity kan i sin tur bl.a. delas upp i
”affärsänglar”, som är privatpersoner som investerar i företag som
de inte har någon familjeanknytning till, och venture capital, som
utgörs av riskkapitalbolagens investeringar i utvecklings- och expansionsfaser.18
Investeringar av ”affärsänglar” kan också benämnas informellt
riskkapital.19
År 2008 (de tre första kvartalen) uppgick det totala beloppet av
venture capital-investeringar i Sverige till cirka 5 miljarder kr.
Under åren 2003–2004 uppgick sådana investeringar till cirka 4 miljarder
kr per år20 och, enligt vissa studier, gjorde under dessa år
”affärsänglar” cirka 30 000 investeringar per år på totalt lika högt
belopp, dvs. cirka 4 miljarder kr. 59 procent av ”affärsänglarna” gjorde
endast en investering.21
2.5 Företagsfaser med särskilda finansiella svårigheter
Det finns två faser i ett företags utveckling när de finansiella svårigheterna
kan antas vara särskilt stora. Det är vid starten och i expansionsfasen.22
Ett problem som särskilt lyfts fram i debatten är att
små företag inte växer till att bli medelstora eller stora.23
Finansiering av företag i en inledande fas sker främst genom
ägarens egna besparingar, banklån mot säkerheter, eget arbete och
även genom bidrag och s.k. villkorslån, eller ”mjuka lån”, från
offentliga institutioner, t.ex. Almi. Det är mycket ovanligt att kom18
Källa: Svenska riskkapitalföreningen, SVCA.
19 Avdeitchikova, Landström & Månsson, s. 24.
20 Källa: SVCA.
21 Avdeitchikova, Sofia, ”On the structure of the informal venture capital market in Sweden:
developing investment roles”, Venture Capital: An International Journal of Entrepreneurial
Finance, 2008, vol. 10, no. 1, s. 71. Studien är baserad på uppgifter från slumpvis utvalda individer
mellan 18 – 79 år, se Avdeitchikova, s. 67 f. och 78.
22 Se bl.a. Norrman, s. 19, och Avdeitchikova, Landström & Månsson, s. 22.
23 Årsbok 2008, Nutek, s. 29, och Den svenska innovationspolitikens framväxt, organisering och
utvärderbarhet, ITPS, A2008:010, s. 71 f.
63
Behovet av skatteincitament
SOU 2009:33
mersiellt riskkapital, dvs. ”affärsänglar” och riskkapitalbolag, gör
investeringar i företag som befinner sig i denna fas. Det beror bl.a.
på den ekonomiska risken och att kostnaden för att bedöma och
analysera varje affär blir hög i förhållande till engagemangets storlek.24
Det kommersiella riskkapitalet kommer in efter att företaget
kommit så långt att det går att urskilja en utvecklingspotential. För
att det kommersiella riskkapitalet ska bli aktuellt krävs att det finns
ett större kapitalbehov. Ibland talas om ett kapitalbehov i storleksordningen
överstigande 10 miljoner kr. Det gör att företag som
befinner sig i tidiga expansionsfaser och därför har behov av belopp
som är för små för den institutionella riskkapitalmarknaden, kan ha
problem med att få tillgång till kapital.25 När det gäller tiden mellan
den inledande fasen och tillväxtfasen har det framförts att det finns
behov av ett kompletterande ägarkapital som ”bär” projektet/företaget
fram till det att företaget kan få del av det kommersiella kapitalet.26
2.6 Sambandet mellan skatter och företagande
Det finns förhållandevis lite empirisk forskning om kopplingen
mellan nyföretagande och skattesystem. Att utformningen av
skattesystemet påverkar incitamenten för olika ekonomiska aktiviteter
får anses vara naturligt.27
Höga inkomstskattesatser har i teoretiskt avseende två motverkande
effekter på antalet nystartade företag. Å ena sidan minskar
skatten nettoavkastningen vilket är en hämmande effekt. Å andra sidan
innebär det förhållandet att det offentliga bär en del av risken genom
möjligheten till förlustavdrag att kostnaderna vid förlust minskar
och därigenom uppmuntras till risktagande.28
24 Strukturfonder för kompletterande kapitalförsörjning i Sverige. En sammanfattning av åtta
behovsstudier inför ett JEREMIE-initiativ, SWECO EuroFutures, Nutek/Almi, 2008.
25 Strukturfonder. Jfr även Garmer, Fredrik & Kyllenius, Mats, Finansiering för små och
nystartade företag, Malmö, 2004, s. 86 ff., Landström, Hans, ”Implications for practice,
policy-making and research”, Handbook of Research on Venture Capital, red. förf.,
Cheltenham, UK & Northampton, Massachusetts, 2007, s. 423, och, Avdeitchikova,
Landström & Månsson, s. 22.
26 Strukturfonder, s. 39.
27 Institutionella hinder för tillväxt i tjänstesektorn, ITPS, R2008:004, s. 20. Se även Hansson,
Åsa, Income taxes and the probability to become self-employed: The case of Sweden, Ratio
Working Papers, 2008, s. 2.
28 Hansson, Åsa, Skatter, entreprenörskap och nyföretagande, underlagsrapport nr 12 till
Globaliseringsrådet, 2008, s. 8, Lindhe, Tobias; Södersten, Jan & Öberg, Ann ”Ekonomisk
64
SOU 2009:33 Behovet av skatteincitament
Studier från USA visar att det finns ett positivt samband mellan höga
inkomstskatter och nyföretagande. Detta samband skulle dock kunna
förklaras av utformningen i övrigt av det amerikanska skattesystemet.
Den svenska skattestrukturen medför i stället, enligt vissa studier,
att sambandet blir negativt. Detta skulle bl.a. kunna bero på att det
finns vissa begränsningar vad gäller avdragsmöjligheterna vid förlust
samtidigt som vinster beskattas fullt ut.29 En skattemässig olikbehandling
av vinster och förluster skulle alltså kunna ha negativa
effekter på risktagandet. Såvitt gäller beskattningen av ägare till kvalificerade
andelar i fåmansföretag har dock efter de senaste årens reformering
skattereglerna fått en sådan utformning att denna asymmetri
till betydande del har begränsats.30
Storbritannien har sedan en längre tid haft skattestimulanser i
form av bl.a. avdragsrätt med viss procentandel av investerat
belopp, se bilaga 9. Dessa skattestimulanser tycks ha haft en viss
positiv effekt på investeringsaktiviteten på den informella riskkapitalmarknaden.
Eftersom Storbritannien har andra traditioner
och andra institutionella förutsättningar, behöver en liknande
stimulans i Sverige inte få samma effekt. Det får inte heller glömmas
bort att, oavsett utformningen av skattestimulanserna,
investeringar i unga företag är förknippade med stora risker och att
det kan finnas en risk för att stimulansåtgärder utnyttjas av personer
som inte har tillräcklig kompetens och erfarenhet för att göra
den typen av investeringar, vilket i sin tur kan skada både investerare
och företag.31
Inom den vetenskapliga litteraturen kring beskattningen av bolagsinkomster
finns olika uppfattningar om vilken betydelse ägarbeskattningen
− dvs. beskattningen av utdelningar och kapitalvinster på
aktier och andelar − har för företagens realinvesteringar i relation
till beskattningen på bolagsnivå. Enligt den s.k. gamla synen är
ägarskatter snedvridande och påverkar realinvesteringarna negativt,
medan ägarskatten på aktieutdelningar enligt den s.k. nya synen i
generalrapport. Beskattningen av olika organisationsformer i de nordiska länderna”, Årbok
for nordisk skatteforskning 2004, red. Påhlsson, s. 42 f.
29 Hansson, Åsa, Skatter, entreprenörskap och nyföretagande, s. 36, och Hansson, Åsa, Income
taxes and the probability to become self-employed, s. 4.
30 För en analys av dessa frågor, se Edin, Per-Olof; Hansson, Ingemar & Lodin, Sven-Olof,
Reformerad ägarbeskattning – effektivitet, prevention, legitimitet, rapport till Finansdepartementet
, januari 2005. Genom senare lagstiftning har utredarnas s.k. huvudförslag – vars
egenskaper för risktagandet analyseras i rapporten – genomförts.
31 Avdeitchikova, Landström & Månsson, s. 45 f. Se även Åstebro, Thomas, ”The Return to
Independent Invention: Evidence of Unrealistic Optimism, Risk Seeking or Skewness
Loving?”, The Economic Journal, 2003, vol. 113, iss. 484, s. 236 ff.
65
Behovet av skatteincitament
SOU 2009:33
normalfallet inte anses påverka företagets balansräkning och investeringsbeslut.
Den nya synen motiveras med att beskattningen av
(den marginella) vinstutdelningen inte har någon effekt på företagets
kapitalkostnad och därmed ingen effekt på dess investeringsbeslut
. Enligt den s.k. öppna- ekonomi-synen, som är besläktad
med den nya synen, har inte skatterna i ägarledet någon påverkan
på företagens realinvesteringar i en värld av perfekt integrerade
internationella kapitalmarknader där enbart företagsskattereglernas
utformning är av betydelse.32
Den nya synen, som bygger på att aktieägaren inte kan slippa
utdelningsskatterna genom att pengarna stannar kvar i företaget,
har kritiserats för att den underskattar investerarnas möjligheter att
ändra sitt beteende och att man i denna modell inte tagit hänsyn till
risken för att investeringen överhuvudtaget inte görs. Vidare har
ansetts att höga ägarskatter inte bara påverkar mängden företagande
utan också inriktningen på företagandet, eftersom egenföretagande
ger möjligheter att undvika skatter genom att t.ex. undanhålla
skattepliktiga intäkter eller konsumera på företagets bekostnad.33
2.7 Effekter av slopad förmögenhetsskatt
Enligt direktiven ska betydelsen av att lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt avskaffats och hur detta påverkar kapitalförsörjningen
i mindre företag beaktas.
Förmögenhetsskatten avskaffades fr.o.m. 2008 års taxering.34
Det beräknade skattebortfallet beräknades i denna del uppgå till
cirka 5 miljarder kr per år.35 Det är rimligt att anta att en del av
denna skattelättnad kan komma att användas till investeringar i
form av aktier i mindre företag. Detta var också den bedömning
regeringen gjorde i samband med avskaffandet av förmögenhetsskatten.36
En annan effekt av den slopade förmögenhetsskatten
skulle kunna vara att en del av de tillgångar som placerats utom32
För en översikt av denna litteratur, se Shanazarian, Hovick & Stoltz, Bo, En översikt av
olika synsätt på dubbelbeskattningens effekter på den reala ekonomin, promemoria vid skatteekonomiska
enheten, Finansdepartementet, 1999. För en allmän diskussion av beskattningen
av bolagsinkomster, se även Kristoffersson, Anders, Neutral beskattning av bolagsinkomster i
en öppen ekonomi – cash-flowskatter och andra skatter, expertrapport 12 till Skattebasutredningen
, SOU 2002:47, vol. B, särskilt avsnitt 4.
33 Henrekson, Magnus & Sanandaji,Tino, Ägarbeskattningen och företagandet. Om skatteteorin
och den svenska policydiskussionen, Stockholm, 2004,s. 65 f.
34 SFS 2007:1403.
35 Prop. 2007/08:26, s. 56.
36 Prop. 2007/08:26, s. 56 f.
66
SOU 2009:33 Behovet av skatteincitament
lands tas hem till Sverige och eventuellt används till viss del till
investeringar i mindre företag. Såvitt utredningen känner till så har
inte någon utvärdering gjorts av effekterna av slopad förmögenhetsbeskattning,
varför vi inte har möjlighet att beakta eventuella
effekter av den slopande förmögenhetsskatten vid utformningen av
våra förslag.
2.8 Betydelsen av gjorda förändringar av de s.k. 3:12reglerna
I direktiven anges bl.a. att utredningen vid bedömningen av om
ytterligare skatteincitament behövs ska beakta de förändringar som
har gjorts i de s.k. 3:12-reglerna under de senaste åren.
För en ägare som är verksam i betydande omfattning i ett
fåmansföretag gäller enligt 56 och 57 kap. inkomstskattelagen
(1999:1229, IL) de s.k. 3:12-reglerna att skattesatsen är 20 procent
upp till en viss nivå (gränsbeloppet respektive det sparade utdelningsutrymmet).
Till den del utdelningen eller kapitalvinsten överstiger
gränsbeloppet, respektive det sparade utdelningsutrymmet,
sker beskattningen i inkomstslaget tjänst. Dock behandlas inte en
kapitalvinst som inkomst av tjänst till den del det skulle medföra att den
skattskyldige och närstående under avyttringsåret och de fem föregående
beskattningsåren från ett företag sammanlagt i inkomstslaget
tjänst tagit upp högre belopp än som motsvarar 100 inkomstbasbelopp.
Beskattning sker till den delen enligt huvudregeln i 65 kap.
7 § IL, dvs. med 30 procent.
Genom lagstiftning hösten 2005 och med tillämpning från och
med 2007 års taxering infördes en förenklingsregel som innebär att
utdelning och kapitalvinst som understiger ett belopp motsvarande
ett och ett halvt inkomstbasbelopp, fördelat med lika belopp på
andelarna i företaget, kan beskattas i inkomstslaget kapital och med en
skattesats motsvarande 20 procent. Från och med 2008 års taxering
gäller att schablonbeloppet uppgår till två inkomstbasbelopp. Vid
införandet av förenklingsregeln ansågs regeln kunna tillämpas av 60
procent av ägarna till kvalificerade andelar.37 Vidare har förändringar
i beräkningen av det s.k. lönebaserade utrymmet ökat utrym37
Prop. 2005/06:40, s. 55. Efter 2005 års ändringar kunde ett företag som har ett eget kapital
om en miljon kr, tio anställda och en lönesumma på 2,5 miljoner kr dela ut upp till 756 600
kr utan att någon del av det utdelade beloppet beskattades i inkomstslaget tjänst, se Edin, PO,
& Lodin, Sven-Olof,”En analys av en felaktig tolkning av 3:12-reglerna”, Ekonomisk
debatt, 2008:5, s. 55 f. Därefter har den alltså gjorts än mer förmånlig.
67
Behovet av skatteincitament
SOU 2009:33
met för reducerad kapitalinkomstbeskattning väsentligt. För
fåmansföretag med tio eller fler anställda innebär därför 3:12-reglerna
inte någon merbeskattning utan tvärtom en lägre beskattning (på
grund av att utdelning och kapitalvinst beskattas endast med 20 procent).
Från och med den 1 januari 2009 och med tillämpning från och
med 2010 års taxering har schablonbeloppet höjts till två och ett halvt
inkomstbasbelopp (cirka 120 000 kr) och det s.k. löneuttagskravet
sänkts till tio inkomstbasbelopp.38 Den varaktiga kostnaden av dessa
skattelättnader har av regeringen beräknats till 400 miljoner kr.39 Här
bör således ett utrymme ha skapats för investeringar i mindre företag.
De skattelättnader i 3:12-reglerna som beslutades 2005 har av
regeringen uppskattats innebära ett varaktigt skattebortfall på 1,15
miljarder kr. Den varaktiga effekten förväntas dock dröja några år.
Inledningsvis har skattebortfallet beräknats uppgå till 100 miljoner
kr per år.40 Skattelättnaden kommer ägare av aktier i fåmansföretag
till godo och innebär i praktiken att dessa teoretiskt sett bör ha
motsvarande belopp att använda till investeringar i egna eller andras
bolag.
Slutligen kan nämnas den s.k. 50/50-regeln. Den innebar att
endast hälften av den del en aktievinst som överskjuter tidigare
outnyttjat utrymme för kapitalinkomstbeskattning, och som alltså
ska tjänstebeskattas, behövde tas upp som intäkt av tjänst. Resterande
hälft fick tas upp som intäkt av kapital. Regeln har slopats
från och med 2007 års taxering och i stället beskattas den överskjutande
inkomsten i sin helhet som inkomst av tjänst. Hälftendelningen
mellan inkomst av kapital och inkomst av tjänst har dock
övergångsvis återinförts för försäljningar under åren 2007–2009.41
Regeringen har beräknat kostnaden för nu nämnda övergångsvisa
skattelättnad till 300 miljoner kr för åren 2007–2009.42 Även här
har således skapats ett utrymme som bör kunna användas till bl.a.
investeringar i mindre företag.
De redovisade förändringarna har således inneburit en minskat
beskattning på ägare av aktier i onoterade företag. De varaktiga
skattesänkningarna för ägare av aktier i s.k. 3:12-bolag har beräknats
till cirka 1,5 miljarder kr. Detta förhållande skulle kunna
anföras som skäl emot att nu föreslå skattelättnader för samma kategori
av skattskyldiga. Då utredningen anser att de skattelättnader som ges
38 Prop. 2008/09:65, bet. 2008/09:SkU19 och SFS 2008:1343.
39 Prop. 2008/09:65, s. 81.
40 Prop. 2005/06:40, s. 79 f.
41 Prop. 2007/08:19, bet. 2007/08:SkU9 och SFS 2007:1251.
42 Prop. 2007/08:19, s. 29.
68
SOU 2009:33 Behovet av skatteincitament
ägare av onoterade företag ska finansieras genom en ökad beskattning
av utdelningar och kapitalvinster hänförliga till andelar i fåmansbolag,
anser utredningen att nämnda tänkbara invändning mot våra
förslag inte är av den tyngden att förslag om skatteincitament inte
bör läggas fram. Utredningen har således funnit att trots de lättnader
som beslutats under senare år för ägare av bl.a. onoterade
företag bör det övervägas olika slag av skatteincitament för investeringar
i sådana företag.
2.9 Betydelsen av underprisregler
I direktiven anges att utredningen ska beakta att det i praktiken
finns möjlighet till uppskov med kapitalvinst som återinvesteras
genom att regelverket om skattefrihet på näringsbetingade andelar
kan användas i kombination med underprisreglerna.
I denna del gör utredningen följande bedömning. Reglerna om
underprisöverlåtelser i 23 kap. IL är komplicerade och det kräver en
djup analys för att kunna ta ställning till hur och på vilka sätt dessa
regler påverkar behovet av att införa skatteincitament för investeringar
i mindre företag. Den tid som stått utredningen till förfogande
har inte medgett en sådan analys.
2.10 Utredningens bedömning
Det är vanskligt att uttala sig om behovet av skatteincitament för
investeringar i mindre företag. Det finns stöd för att rätt utformade
kan sådana incitament ha betydelse för kapitalförsörjningen i dessa
företag. Emellertid är det många faktorer vid sidan om skattereglerna
som är av betydelse vid investeringar i mindre företag. De
lagändringar som skett under senare tid, bl.a. slopandet av förmögenhetsskatten
och skattelättnader för ägare av fåmansföretag,
kan innebära att ett eventuellt behov av skatteincitament av nu
nämnt slag rimligen bör minska. Å andra sidan är det först efter att
ett skatteincitament införts och utvärderats som man kan ha ett
empiriskt stöd för om ett behov verkligen förelegat och likaså om
det kunnat tillgodoses genom olika slag av skatteincitament.
Utredningens utgångspunkt är att vi ska analysera vilka av de i
direktiven aktualiserade skatteincitamenten som skulle kunna leda
till ökad kapitaltillförsel till mindre företag och också hur dessa
69
Behovet av skatteincitament
SOU 2009:33
70
lämpligen bör utformas för att uppnå detta syfte utan att komplicera
regelverket allt för mycket och inte heller skapa utrymme för
icke avsedd skatteplanering.
3 Allmänna överväganden och
avgränsningar
3.1 Inledning
I detta kapitel tar vi upp bl.a. överväganden och avgränsningar som
är gemensamma för de förslag vi lägger fram. Vårt uppdrag är att
utreda behovet av − och förutsättningarna för − att införa särskilda
skatteincitament för att stimulera investeringar i mindre företag
samt att lämna förslag till utformning av sådana incitament. Av
sammanhanget framgår att med investeringar i mindre företag avses
finansiella investeringar genom tillskott av kapital vid bildandet av
företaget och genom nyemission. Med mindre företag avses enligt
direktiven onoterade företag.
Utredningen har stannat vid att förslagen bara bör omfatta
investeringar i form av aktier i aktiebolag. Även förvärv av andelar i
utländska bolag bör i tillämpliga fall omfattas. Någon betydelse bör
inte bolagets storlek ha. Däremot bör förslagen bara omfatta bolag
som är att betrakta som icke marknadsnoterade enligt inkomstskattelagen
(1999:1229, IL). Vidare har utredningen har funnit att
investmentföretag och privatbostadsföretag inte bör omfattas av förslagen,
eftersom det gäller särskilda beskattningsregler för dessa. Däremot
bör försäkringsföretag kunna omfattas.
I avsnitt 3.2 redovisar vi allmänna utgångspunkter för arbetet. I
avsnitt 3.3 redovisar vi kortfattat för de förslag som skatteincitament
vi lägger fram. Av avsnitten 3.4–3.5 framgår de allmänna
avgränsningar utredningen gjort i fråga om vilka verksamhets- och
investeringsformer som bör omfattas av förslagen. I avsnitt 3.6
redovisar vi skälen till att någon avgränsning med hänsyn till
bolagens storlek inte har gjorts. I avsnittet behandlas även begrep71
Allmänna överväganden och avgränsningar
SOU 2009:33
pet marknadsnotering. Avslutningsvis, avsnitt 3.7, behandlar vi
investmentföretag, privatbostadsföretag och försäkringsföretag.
3.2 Allmänna utgångspunkter
I kapitel 1 har vi sammanfattningsvis redovisat uppdraget enligt
direktiven. Här går vi närmare in på de allmänna utgångspunkterna
för vårt arbete.
Enligt direktiven ska vi beakta grunddragen i 1990 års skattereform
om likformighet och neutralitet. En utgångspunkt för reformen
var att uppnå en likformig beskattning av inkomster av skilda slag.
Avsikten var att åstadkomma en så likvärdig behandling av arbetsinkomster
och kapitalinkomster som möjligt.1 En strävan i reformen
var också att skapa regler som ger en rimlig neutralitet både i
förhållande till beskattningen av fysiska personer − lika beskattning
av arbetsinkomster − och beskattning av aktiebolag − lika beskattning
av kapitalinkomster.2 Tanken var således att likvärdiga inkomster
ska beskattas lika och att beskattningen inte ska påverka rangordningen
av olika ekonomiska handlingsalternativ.3 Om handlingsalternativen
är ekonomiskt likvärdiga före skatt bör de vara det efter skatt
också. Skatterna ska således inte påverka den skattskyldiges val.
Det innebär bl.a. att det inte bör finnas skillnader i den skattemässiga
behandlingen av olika verksamhetsformer som kan påverka
den skattskyldiges val beträffande om en verksamhet ska bedrivas
t.ex. som enskild näringsverksamhet eller i form av aktiebolag.
Enligt direktiven ska vi också beakta de generella riktlinjer för
skattereglernas utformning som anges i 2008 års ekonomiska vårproposition
och som har antagits av riksdagen.4
I riktlinjerna anges att skattereglerna ska ge goda villkor för företagande
och investeringar i Sverige så att befintliga företag kan expandera
och nya företag etableras. Vidare ska skattereglerna utformas så att
de dels stärker medborgarnas förtroende för skattesystemet och
underlättar för de skattskyldiga att göra rätt för sig, dels minskar
utrymmet och riskerna för fusk. Mot bakgrund därav bör reglerna
vara enkla och enhetliga. Reglerna bör vidare utformas så att de inte
medför gränsdragningssvårigheter. Det anges även att skatteregler
1 Prop. 1989/90:110, s. 294.
2 A. prop., s. 517.
3 Prop. 1990/91:54, s. 202.
4 Prop. 2007/08:100, bet. 2007/08:Fi420 och rskr. 2007/08:259.
72
SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar
och åtgärder ska vara hållbara och försvarbara i ett EG-rättsligt perspektiv.
Dessutom anges att olika inslag av s.k. uppskjuten beskattning
bör undvikas, eftersom det kan vara svårt att få faktiska skattekrediter
återbetalda när företag och individer flyttar utomlands. Denna
riktlinje ska ses mot bakgrund av att EG-rätten i många fall utesluter
beskattning som utlöses av utflyttning samtidigt som det finns brister i
systemen för informationsutbyte mellan olika länder.5
I direktiven anges också att vi ska ta särskild hänsyn till riskerna
för skattebortfall om den skattskyldige − efter att ha fått en skattekredit
− flyttar ut och lämnar svensk beskattningsjurisdiktion. Det
anges även att de skatteadministrativa problem som uppkommer
om en skattefordran ska bevakas under lång tid bör beaktas.
Vi har fortlöpande under våra överväganden och vid utformningen
av förslagen beaktat de allmänna utgångspunkter som
angetts i direktiven.
3.3 Förslag
I direktiven anges fyra olika former av särskilda skatteåtgärder som
utredningen främst ska inrikta sig på. Åtgärderna räknas upp i
avsnitt 3.5.1. Två av de fyra omnämnda åtgärderna omfattar enbart
investeringar i aktiebolag. Dessa åtgärder har tidigare funnits i svensk
beskattningsrätt och är s.k. riskkapitalavdrag och s.k. Annell-avdrag.
En tredje åtgärd påminner om regler som finns sedan tidigare. Det
är reglerna om uppskov med kapitalvinstbeskattning vid andelsbyten.
Utredningen har stannat vid att föreslå införande av skatteincitament
i två olika avseenden.
Det ena incitamentet består av en lättnad på ägarnivå och är
utformad med viss förebild i det tidigare riskkapitalavdraget.
Denna åtgärd syftar företrädesvis till att underlätta försörjningen
av riskkapital i en start- eller expansionsfas genom att kostnaden
för att förvärva aktier minskar.
Det andra incitamentet utgörs av en lättnad på bolagsnivå i form
av ett utdelningsavdrag som har vissa likheter med det tidigare
Annell-avdraget. Denna åtgärd gynnar i första hand bolag som
utvecklats så långt att de genererar vinster. Utredningen anser att
denna lättnad på bolagsnivå kan leda till ett ökat intresse av finansiella
investeringar i företag som förväntas lämna avkastning i fram5
Prop. 2007/08:100, s. 75 ff.
73
Allmänna överväganden och avgränsningar
SOU 2009:33
tiden. Utredningen anser att utdelningsavdraget − som är av direkt
betydelse för sådana realinvesteringar i företaget som finansieras
genom nyemissioner − kan hänföras till kategorin skatteincitament
som kan bidra till ökade finansiella investeringar i onoterade bolag
och därför bör omfattas av förslagen.
Utredningen vill betona att ingen av de två åtgärderna förordas
framför den andra. Åtgärderna är, som ovan nämnts, inriktade på
olika faser i företagens utveckling. Utredningen ser inte att det bör
finnas något hinder mot att samma förvärv av aktier kan komma att
ligga till grund för båda skattelättnaderna. Utredningen har dock,
till följd av den begränsade tid som stått till förfogande, inte haft
möjlighet att fördjupa sig i de ekonomiska effekter som en interaktion
mellan lättnader på såväl ägarnivå som bolagsnivå skulle kunna
ha.
3.4 Verksamhetsformer som omfattas av förslagen
Med mindre företag avses enligt direktiven onoterade företag,
inklusive handelsbolag som enbart ägs av fysiska personer. Någon
definition av begreppet företag anges inte i direktiven. Det finns
inte heller någon allmän definition av begreppet inom vare sig
skatterätten eller annan lagstiftning. I inkomstskattelagen finns i
vissa kapitel särskilda definitioner av begreppet, som inbördes
skiljer sig åt. En fråga, som utredningen har att ta ställning till, är
därför vilka verksamhetsformer förslagen om skatteincitament bör
omfatta.
3.4.1 Aktiebolag m.m.
När det gäller vilka verksamhetsformer som bör omfattas av förslagen
är en självklar utgångspunkt att aktiebolag ska omfattas.
Här kan tilläggas att det av direktiven framgår att våra förslag om
skatteincitament ska gynna realinvesteringar i Sverige men att det med
hänsyn till EG-rätten förmodligen inte är möjligt att begränsa investeringarna
till svenska bolag eller bolag som bedriver näringsverksamhet
i Sverige. Vi har också funnit att en sådan avgränsning inte varit
möjlig. Vårt förslag om skattelättnader på ägarnivå omfattar därför
investeringar i såväl svenska aktiebolag som utländska bolag under
vissa förutsättningar.
74
SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar
3.4.2 Handelsbolag m.m.
Av direktiven framgår uttryckligen att begreppet företag innefattar
handelsbolag som enbart ägs av fysiska personer.
Beskattningen av handelsbolag och dess delägare innehåller komplicerade
frågeställningar. Frågan om det finns behov av och förutsättningar
för att införa skattelättnader för fysiska personers investeringar
i handelsbolag måste därför övervägas noggrant. Även utformningen
av förslag om skattelättnader för investeringar i handelsbolag
måste övervägas ingående. Vidare är det enligt vår uppfattning
ofrånkomligt att bestämmelser om skattelättnader för investeringar
i handelsbolag måste bli relativt komplicerade.
På den korta tid som ställts till vårt förfogande har det inte varit
möjligt att utreda om det finns behov av och förutsättningar för
skattelättnader som avser handelsbolag. Inte heller har vi på den tid
som stått oss till buds haft möjlighet att utforma förslag om skattelättnader
så att de innefattar handelsbolag.
I våra överväganden och förslag behandlar vi därför inte verksamheter
som drivs som handelsbolag.
Vi tar inte heller upp ekonomiska föreningar.
3.4.3 Enskild näringsverksamhet
Av de företag som startades under 2007 drevs cirka 40 000 stycken,
dvs. 68 procent av samtliga under året nystartade företag, som enskild
näringsverksamhet.6
Det förekommer att en skattskyldig väljer att starta sin verksamhet
som enskild näringsverksamhet och därefter, efter en tid,
ombildar den till aktiebolag. Uppgifter som utredningen hämtat in från
Skatteverket ger vid handen att under de fyra senaste taxeringsåren har
mellan 450 och 700 personer per år ombildat verksamhet som
bedrivits som enskild näringsverksamhet till aktiebolag. Uppgifterna
redovisas i bilaga 2. Som en jämförelse kan nämnas att det
under år 2007 startades cirka 13 000 aktiebolag.7
Företagsstarten är en av de faser där det pekats ut att behov av
finansiering finns. Analysen i rapporten The Taxation of Business
Income in Sweden, inlämnad till Finansdepartementet i maj 2008
(dnr Fi2008/3733/SKA/SE), visar att i startskedet blir den effektiva
6 Nyföretagandet i Sverige 2006 och 2007, ITPS, S2008:006, s. 35.
7 Nyföretagandet i Sverige 2006 och 2007, s. 35.
75
Allmänna överväganden och avgränsningar
SOU 2009:33
skattesatsen högre för enskilda näringsidkare än för aktiebolag. Det
sagda skulle kunna anföras som ett argument för att förslagen bör
omfatta även enskild näringsverksamhet.
Vid bedömningen av behovet av skatteincitament för enskilda
näringsidkare bör beaktas att det redan finns skatteåtgärder för att
underlätta för nystartad enskild näringsverksamhet och därigenom
även kapitalanskaffningen till sådan verksamhet.
Sådana bestämmelser finns i 62 kap. IL. Dessa ger enskild näringsidkare
och delägare i handelsbolag en möjlighet att under fem år vid
beskattningen få kvitta underskott av nystartad näringsverksamhet
mot andra förvärvsinkomster (kvittningsregeln).
Bestämmelserna, som infördes genom lagstiftning under 1993
och med tillämpning från och med 1995 års taxering, ansågs av regeringen
vid införandet som särskilt viktiga när det gäller att stimulera
nyföretagande.8 Den skattemässiga behandlingen av förluster i startskedet
kan i ekonomiskt hänseende vara väl så viktig som behandlingen
av vinster i ett senare skede.9
Reglerna innebär att avdrag får göras med högst 100 000 kr för
vart och ett av de fem första åren. För underskott som ett visst år
överstiger 100 000 kr medges inte kvittning utan den överskjutande
delen får i stället rullas framåt och − utan tidsbegränsning − utnyttjas
mot framtida överskott i näringsverksamheten.10
Om användningen av kvittningsregeln kan sägas att för beskattningsåret
2006 gjorde cirka 19 000 personer sådant avdrag mot tjänst.
Avdragen uppgick för detta år till cirka 600 miljoner kr.11 Som jämförelse
kan nämnas att för beskattningsåret 1996 uppgick antalet personer
som medgavs sådant avdrag till cirka 11 000 och det sammanlagda
avdragsbeloppet uppgick till cirka 200 miljoner kr.12
Enligt uppgifter som togs fram vid den uppföljning av kvittningsregeln
som skatteutskottet presenterade år 2007, redovisade
52 procent av de drygt 8 000 fysiska personer som gjorde sitt första
kvittningsavdrag under beskattningsåret 1999 fortfarande näringsverksamhet
tre år senare. 44 procent av de drygt 8 000 personerna
redovisade näringsverksamhet fem år senare. Av de cirka 8 000
8 Prop. 1993/94:50, s. 173.
9 Det finns en omfattande diskussion i litteraturen kring frågan vad den skattemässiga
behandlingen av förluster betyder för risktagande och investeringar. Den principiella diskussionen
kan sägas ha startat så tidigt som 1959 med Musgrave, Richard, The Theory of Public
Finance, New York, 1959.
10 Handledning för beskattning av inkomst vid 2008 års taxering, del 2, Skatteverket, s. 463 f.
Jfr prop. 1995/96:109, s. 59 f.
11 Skattestatistisk årsbok 2008, Skatteverket, s. 64.
12 Skattestatistisk årsbok 1998, Skatteverket, s. 37.
76
SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar
fysiska personer som gjorde kvittningsavdrag första gången år 1999
redovisade efter fem år 18 procent överskott av näringsverksamhet
och 24 procent underskott av näringsverksamhet.13
Av skatteutskottets utvärdering framgår bl.a. att reglerna från
företagarhåll uppfattas som enkla. Vidare uppfattas de som en positiv
finansieringsform som handlar om företagarens egna pengar och
är inte ett statligt bidrag. Från företagarhåll har också framhållits
att kvittningsmöjligheten är viktig i företagens startskede och att
dessa regler därför är viktiga för tillkomsten av nya företag. Av
utvärderingen framgår även att Skatteverket inte uppfattar reglerna
som oklara eller svåra att tillämpa.
Det framgår således att kvittningsregeln tillämpas dels av sådana
som bedriver en mindre − ibland förlustbringande − verksamhet vid
sidan av en ordinarie anställning, dels av sådana som successivt övergår
till den nystartade verksamheten allt eftersom expansion och utveckling
sker. Vidare framgår det att kvittningsregeln uppfattas som en positiv
finansieringsform och att den är viktig i företagens startskede, utan
att vara alltför komplicerad.
Bedömning
Enligt utredningens mening är det mycket svårt, om det ens överhuvudtaget
låter sig göras, att utforma regler som påminner om
riskkapitalavdrag och utdelningsavdrag på ett sådant sätt att de
även omfattar enskild näringsverksamhet.
Utredningen har, i enlighet med direktiven, övervägt att föreslå
bestämmelser som innebär att skattelättnader ges för sparande som
är avsett att användas för att förvärva aktier i mindre företag, dvs.
ett slags särskilt sparkonto för förvärv av aktier med viss förebild i
de danska reglerna om etableringskonton.
13 Vid uppföljningen gick det dock inte att få fram uppgifter om hur många av dem som inte
längre redovisade näringsverksamhet som hade upphört med verksamheten och hur många
som hade ombildat verksamheten till t.ex. aktiebolag, se 2006/07:RFR8, s. 41 ff. Mot bakgrund
av de av utredningen inhämtade uppgifterna från Skatteverket som återges i inledningen
av avsnittet och i bilaga 2, är det rimligt att anta att en viss andel av dem som inte
längre redovisade överskott eller underskott av näringsverksamhet hade ombildat verksamheten
till ett aktiebolag. Storleken på denna andel är svår att uppskatta. Exempelvis redovisade
890 personer enskild näringsverksamhet taxeringsåret 2007 och innehav av kvalificerade
andelar i fåmansföretag taxeringsåret därpå, dvs. 2008. Stickprovskontroller ger vid
handen att det för cirka 70 procent av dessa var fråga om ombildningar av verksamheten.
Enligt Skattestatistisk årsbok 2008 fanns det 2006 cirka 500 000 aktiva företag som drevs
som enskild näringsverksamhet. Med aktiva företag avses företag som var registrerade till
mervärdesskatt och/eller som arbetsgivare.
77
Allmänna överväganden och avgränsningar
SOU 2009:33
Etableringskontosystemet, som finns i Danmark, kan där användas
för att starta självständig näringsverksamhet (motsvarande enskild näringsverksamhet)
och aktiebolag. Reglerna kring etableringskontosystemet
är emellertid mycket komplicerade, särskilt i det fallet den
skattskyldige väljer att använda behållningen på etableringskontot
för att starta och driva självständig näringsverksamhet.
När vi har övervägt hur ett system med liknande särskilda sparkonton
skulle kunna utformas i Sverige, har vi kunnat konstatera
att om systemet bara omfattar förvärv av aktier i aktiebolag kan
reglerna utformas något enklare. Om däremot även enskild näringsverksamhet
ska omfattas av ett sådant regelverk medför detta att reglerna
med nödvändighet måste bli mer komplicerade och att vissa problem
i kontrollhänseende uppkommer. Det kan redan här sägas att
vi har funnit att det finns en rad andra problem förknippade med
ett skattemässigt gynnande av sparande på särskilda konton, även om
systemet skulle begränsas till endast förvärv av aktier. Ett avgörande
problem är risken för definitiva skattebortfall när den skattskyldige
flyttar ut från Sverige. Av kapitel 8 framgår utredningens närmare
överväganden om ett sparkontosystem.
Som ovan framgår innebär den s.k. kvittningsregeln att det
redan finns regler som i viss utsträckning med hjälp av skatteincitament
underlättar starten av en enskild näringsverksamhet (och även
näringsverksamhet i form av handelsbolag). Mot bakgrund av detta
och med beaktande av den korta tid som arbetet bedrivits under har
utredningen valt att inte lägga fram förslag på skatteincitament som
omfattar verksamheter som drivs som enskild näringsverksamhet.
3.5 Investeringsformer som omfattas av förslagen
Utredningen har i närmast föregående avsnitt kommit fram till att
förslagen bara ska omfatta aktiebolag och, när det gäller förslaget som
påminner om det tidigare riskkapitalavdraget, även vissa utländska
bolag. Investeringar i andra slag av verksamhetsformer omfattas
således inte.
I detta avsnitt tar vi upp frågan om vilka former av investeringar
som ska omfattas.
78
SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar
3.5.1 Allmänt
I direktiven anges att många företag har ett litet eget kapital, vilket
ofta innebär problem när de söker krediter och riskkapital. Detta
gäller särskilt för nyetableringar. Ju mer riskfylld verksamheten är,
desto viktigare är det egna kapitalet. Härutöver fungerar eget kapital
investerat i verksamheten som en indikation till kreditgivare på
att investeringen har hög förväntad avkastning och att verksamheten
har god soliditet.
Soliditeten i ett bolag, dvs. det egna kapitalet dividerat med
skulder, avsättningar och eget kapital, har betydelse vid låntagande
och annan kapitalanskaffning. Kravet på soliditet skiljer sig dock åt
mellan olika branscher. I vissa fall är en förutsättning för att ett
bolag ska beviljas ett sökt lån att bolaget ökar sitt bundna egna
kapital.14
Vad som avses med eget kapital framgår av kapitel 4. Där redogörs
även kortfattat för bolagsrättsliga regler om det egna kapitalet.
Av direktiven framgår vidare att de särskilda skatteåtgärder som
utredningen främst ska inrikta sig på är
1. s.k. etableringskonto, dvs. regler som innebär att fysiska personer
vid beskattningen får göra avdrag för insättningar på ett konto,
där behållningen ska användas för att starta ett företag,
2. riskkapitalavdrag, varmed avses att fysiska personer vid den löpande
inkomstbeskattningen får dra av kostnaden för köp av onoterade
aktier,
3. uppskov med kapitalvinstbeskattning vid avyttring av andelar i
onoterade bolag vid återinvestering i andra onoterade bolag, och
4. Annell-avdrag, dvs. möjlighet för aktiebolag att i viss utsträckning
få göra avdrag för utdelning på nyemitterade aktier.
Som framgår av sammanställningen ovan avser två av de fyra åtgärderna
(riskkapitalavdrag respektive Annell-avdrag) endast aktier och inga
andra finansiella instrument. Av de nämnda åtgärderna har endast
riskkapitalavdrag och Annell-avdrag tidigare funnits i svensk
inkomstskatterätt. Vad gäller regler som innebär någon form av
uppskov med kapitalvinstbeskattningen vid avyttring av aktier,
finns sedan tidigare sådana vid andelsbyten.
14 Se bl.a. af Sandeberg, Catarina, Aktiebolagsrätten, 2 uppl., Lund, 2007, s. 54, och
Edenhammar, Hans & Thorell, Per, Företagens redovisning. Att förstå årsredovisningar, 5
uppl., Uppsala, 2005.
79
Allmänna överväganden och avgränsningar
SOU 2009:33
De förslag som vi lämnar − och som redovisas i kapitlen 6 och 7
− är utformade mot bakgrund av riskkapitalavdraget respektive
Annell-avdraget. I kapitel 8 ger vi en översiktlig redovisning för
hur man i huvudsak skulle kunna utforma regler som har vissa drag
gemensamma med etableringskontosystemet som finns i Danmark.
De förslag vi lägger fram avser investeringar i form av aktier. I
tillämpliga fall omfattas även investeringar i form av andelar i
utländska bolag. Vi har övervägt om förslagen även ska omfatta
investeringar i andra former än aktier. Vi har därvid särskilt
behandlat konvertibler, ovillkorade och villkorade aktieägartillskott
samt vinstandelslån och kapitalandelslån.
3.5.2 Konvertibler och teckningsoptioner
Ett bolags aktiekapital kan, enligt 11 kap. 1 § aktiebolagslagen
(2005:551, ABL) ökas på följande fyra sätt:
• aktiekapitalet tillförs belopp genom fondemission,
• nya aktier tecknas mot betalning enligt beslut om nyemission av
aktier,
• nya aktier tecknas mot betalning med utnyttjande av teckningsoptioner
som bolaget har gett ut, eller
• nya aktier lämnas i utbyte mot konvertibler som bolaget har gett
ut.
I avsnitt 4.3 redovisas bolagsrättsliga regler om ny- och fondemissioner.
Bestämmelser om konvertibler
Genom lagstiftning år 1973 infördes bestämmelser om konvertibla
skuldebrev.15 Bakgrunden var att företagens självfinansieringsgrad
hade sjunkit, varför företagens behov av upplånat kapital hade ökat.
Dessutom ansågs det angeläget att svenska företag kunde konkurrera
på utländska marknader, där finansieringsformer som t.ex. konvertibla
skuldebrev kunde förekomma.16 Lagen om konvertibla skuldebrev
m.m. upphävdes endast några år efter sitt ikraftträdande och
15 Lagen (1973:302) om konvertibla skuldebrev m.m., se prop. 1973:93 och bet. LU 1973:19.
16 Prop. 1973:93, s. 49, 64 ff. och 72 ff.
80
SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar
bestämmelserna fördes över till 1975 års aktiebolagslag.17 Med verkan
från och med år 2006 ersattes 1975 års aktiebolagslag med 2005 års
aktiebolagslag, varvid begreppet konvertibla skuldebrev ersattes med
benämningen konvertibler samtidigt som vissa ändringar gjordes i
reglerna.18
Konvertibla skuldebrev gav enligt 1975 års aktiebolagslag innehavaren
rätt att helt eller delvis byta ut sin fordran mot aktier i
bolaget. Genom 2005 års aktiebolagslag infördes en möjlighet för
bolagen att utfärda konvertibler med en skyldighet för innehavaren
att byta ut fordran mot aktier (”mandatory convertibles").19
I 11 kap. 4 § ABL definieras en konvertibel som en skuldförbindelse
som har getts ut av ett aktiebolag mot vederlag och som
ger innehavaren, viss man, eller viss man eller order, rätt eller skyldighet
att helt eller delvis byta sin fordran mot aktier i bolaget.
Konvertibler innebär att ökningen av aktiekapitalet anses ske i
två steg. I det första ledet ger bolaget ut konvertiblerna. Detta
påverkar inte aktiekapitalets storlek. I det andra ledet byter innehavaren
ut (konverterar) konvertibeln mot nya aktier. Först i detta
led sker ökning av aktiekapitalet.20 Utbytet anses inte som avyttring
och utlöser inte kapitalvinstbeskattning, se 44 kap. 10 § IL.
Konvertibler kan betraktas som ett mellanting mellan aktier
(eget kapital) och obligationer (skulder eller främmande kapital).21
Vid konverteringen byter konvertibelinnehavaren ställning i förhållande
till bolaget från borgenär till aktieägare. Aktiebolagets
skuld till konvertibelinnehavaren överförs vid konverteringen till
aktiekapitalet och, i den utsträckning konverteringen har skett till en
kurs som överstiger aktiernas kvotvärde, till överkursfonden (fritt eget
kapital).22
Syftet med konvertibler är bl.a. att minska riskerna för långivaren
och samtidigt ge denne en möjlighet att få tillgång till den
värdestegring som aktien kan få under konverteringstiden. Denna
möjlighet gör att räntan kan hållas på en lägre nivå än vad som
gäller för ett vanligt lån.23 Innehavaren av en konvertibel har ett
17 Aktiebolagslagen (1975:1385), se prop. 1975:103 och bet. LU 1975/76:4.
18 Aktiebolagslagen (2005:551, se prop. 2004/05:85 och bet. 2004/05:LU23.
19 Prop. 2004/05:85 s. 342 f. och 659.
20 Jfr prop. 2004/05:85, del 1, s. 342.
21 Se Tivéus, Ulf, Skatt på kapital, 12 uppl., Stockholm, 2008, s. 125, och Edenhammar &
Thorell, s. 82.
22 Prop. 2004/05:85, del 2, s. 659.
23 Se bl.a. prop. 1973:93, s. 72 ff., Edenhammar & Thorell, s. 83, och Mattsson, Nils,
Aktiebolagens finansieringsformer, Stockholm, 1977, s. 12 ff.
81
Allmänna överväganden och avgränsningar
SOU 2009:33
värdepapper som löper med ränta och vars värdering följer aktiens
värde uppåt men inte nedåt.
Följande exempel illustrerar detta.
Ett företag, vars aktier är värderade till 50 kr/styck ger år 1 ut ett konvertibelt
lån till kursen 100 kr och med 5 procent ränta. År 3 har innehavaren
rätt att konvertera lånet till aktier till kursen 50 kr. Om aktiekursen
skulle vara 80 kr år 3 är en konvertering fördelaktig för
innehavaren. För varje konvertibel kan två aktier tecknas. Skuldebrevet är på
100 kr och aktierna är värda 160 kr. Om aktiekursen i stället skulle vara 40
kr år 3, blir det mer lönsamt för innehavaren att inte konvertera eftersom
skuldebrevet är värt 100 kr men aktierna bara 80 kr.24
För bolaget innebär konvertibla lån en lägre kostnad än vanliga lån.
För aktieägarna innebär konvertibla lån att de förlorar en del av
värdetillväxten i företaget, eftersom de måste dela den med konvertibelinnehavarna.
Dock ger konvertibellånen en möjlighet till långfristig
finansiering utan ägarinflytande, eftersom konvertibelinnehavarna
inte har någon rösträtt.25
Bestämmelser om teckningsoptioner
En teckningsoption är en rätt att vid en framtida tidpunkt teckna
nyemitterade aktier i det företag som ställt ut optionen. Enligt
5 kap. 1975 års aktiebolagslag var det inte tillåtet att emittera separata
optionsbevis, utan dessa kunde endast emitteras i samband
med ett optionslån. Sådana teckningsoptioner har därmed vissa likheter
med konvertibla skuldebrev. Enligt bestämmelserna i 14 kap.
ABL kan numera teckningsoptioner även emitteras separat utan
koppling till ett lån.
Bedömning
Först kan konstateras att när en ökning av ett bolags aktiekapital
sker genom att tidigare utgivna konvertibler byts ut, innebär detta
att ökningen av aktiekapitalet har föregåtts av en ökning av bolagets
skulder.
För konvertibler gäller att långivaren har rätt till ränta och därigenom
kan minska sin risk. Dessutom kan långivaren reducera sin
24 Edenhammar & Thorell, s. 83.
25 Edenhammar & Thorell, s. 83.
82
SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar
risk genom att avstå från konvertering i de fall då aktiekursen är
sådan att det inte lönar sig.
Som ovan angetts gäller från och med år 2006 att bolagen har
möjlighet att utfärda konvertibler med en skyldighet för innehavaren
att byta ut fordran mot aktier (”mandatory convertibles").
En sådan skyldighet kan naturligtvis öka långivarens risk. Långivaren
kan dock antas kompensera sig genom att räntan sätts till
ett högre belopp eller genom avtalets villkor i övrigt.26
Vår strävan har varit att föreslagna regler ska vara dels enkla,
lätta att tillämpa och inte medföra tolknings- eller avgränsningssvårigheter,
dels effektiva på så sätt att skattelättnad bara ges vid en
direkt och reell tillförsel av nytt eget kapital till företaget. Mot
denna bakgrund anser utredningen att övervägande skäl talar för att
förslagen inte ska omfatta förvärv av konvertibler. Samma bedömning
gäller för teckningsoptioner. I vart fall bör en sådan avgränsning
finnas inledningsvis. När reglerna tillämpats under en tid kan
det möjligen visa sig att de bör utvidgas till att omfatta även dessa
kapitalanskaffningsinstrument.
3.5.3 Ovillkorade och villkorade tillskott
Det egna kapitalet kan också ökas genom att en aktieägare efter
bolagets bildande skjuter till ytterligare medel till bolaget. Tillskott
kan även göras av annan än bolagets ägare.
Ett tillskott kan göras i form av en kontant inbetalning till
bolaget eller genom efterskänkande av en fordran mot bolaget. Det
kan också ha formen av en utfästelse, som innebär en skyldighet att
betala visst belopp till bolaget, t.ex. vid anfordran.27
Ett ovillkorat tillskott innebär att medel tillskjuts bolaget vederlagsfritt
och utan anspråk på annan återbetalning än i samband med
bolagets likvidation. Det ovillkorade tillskottet innebär därmed att
eget kapital tillförs bolaget och att någon ökning av bolagets
skulder inte sker. För tillskottsgivaren gäller att vid senare kapitalvinstbeskattning
vid avyttring av aktierna utgör tillskottet del av
anskaffningskostnaden för aktierna.28
Ett villkorat tillskott innebär att tillskottsgivaren tillskjuter
medel med förbehåll om återbetalning ur framtida vinstmedel i
26 Jfr prop. 2004/05:85, del 1, s. 342.
27 Svensson, Bo & Danelius, Johan, Aktiebolagslagen, 15 uppl., Göteborg, 2002, s. 280.
28 Jfr bl.a. Grosskopf, Göran, Aktiebolagens finansieringsformer, Malmö, 1989, s. 60 f., och
Tivéus, s. 107.
83
Allmänna överväganden och avgränsningar
SOU 2009:33
bolaget. Ett normalt tillvägagångssätt är att tillskottsgivaren och
bolaget kommer överens om att utge respektive ta emot medel
medan tillskottsgivaren och aktieägarna i bolaget avtalar att aktieägarna
ska rösta för en återbetalning av tillskottet på en framtida
bolagsstämma.29 Många gånger är det fråga om enmansaktiebolag
där aktieägaren så att säga avtalar med sig själv om detta.
Någon civilrättslig eller skatterättslig reglering av ovillkorade
och villkorade tillskott finns inte.
Enligt praxis är återbetalning av ett villkorat tillskott inte att
betrakta som skattepliktig utdelning för mottagaren. Återbetalningen
ska behandlas som återbetalning av lån i stället för som
utdelning. Vidare får tillskottet inte räknas in i omkostnadsbeloppet
(anskaffningsutgiften) för aktierna vid kapitalvinstbeskattningen.
Motiveringen till detta är att avyttringen av aktierna och
avyttringen av ”förbindelsen om det villkorade aktieägartillskottet”
i beskattningshänseende behandlas var för sig.30 Enligt rättspraxis
medges inte avdrag för ränta på villkorat tillskott.31
Ett villkorat tillskott kan omvandlas till ett ovillkorat tillskott.
Vid sådan omvandling gäller enligt praxis att man vid beräkningen
av omkostnadsbeloppet ska beakta värdet av tillskottet. Värderingstidpunkten
är då det villkorade tillskottet omvandlas till ovillkorat,
vilket innebär att om tillskottet vid den tidpunkten är att
anse som värdelöst höjs inte omkostnadsbeloppet.32
Bedömning
Som framgår ovan ges ett villkorat tillskott med förbehåll om återbetalning.
Det bör därför inte omfattas av våra förslag om skattelättnader.
Ett skäl som talar för att ett ovillkorat tillskott bör kunna ge
givaren rätt till skattelättnad är att givaren löper motsvarande risk
som aktieägaren att förlora det investerade kapitalet.
Mot bakgrund av att reglerna ska vara enkla, lätta att tillämpa
och kontrollera samt effektiva på så sätt att skattelättnader bara ges
vid en faktisk tillförsel av nytt eget kapital till företaget, anser
utredningen emellertid att ovillkorade tillskott inte ska omfattas.
29 RÅ 2002 not. 215. Jfr Grosskopf (1989), s. 60.
30 RÅ85 1:10. Se även Rodhe, Knut & Grosskopf, Göran, ”Ytterligare något om aktieägartillskott”,
Balans, 1986 nr 10. Jfr RÅ 1988 ref. 65.
31 RÅ 1987 ref. 145. Jfr Grosskopf, s. 61.
32 RÅ 2002 ref. 107 och RÅ 2002 not. 215 f.
84
SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar
Även i detta fall kan det i framtiden visa sig att skälen för att
utvidga reglerna till att omfatta även ovillkorade tillskott överväger
skälen emot.
3.5.4 Vinstandelslån och kapitalandelslån
Bakgrund
Under slutet av 1920-talet gav Aktiebolaget Kreuger & Toll ut en
typ av vinstandelsbevis (s.k. participating debentures/delägardebentures)
till betydande belopp.33 Efter bolagets konkurs kom
användningen av vinstandelsbevis att i stort sett upphöra. Det berodde
på att de − av naturliga skäl − förknippades med Kreugerkraschen men
också på att det rådde osäkerhet om den skatterättsliga bedömningen
av lånen. Osäkerheten rörde frågan om den rörliga räntan
var avdragsgill som kostnad för bolaget eller om den skulle jämställas
med utdelning och därför inte vara avdragsgill.34
Med hänsyn till utformningen av de villkor som gällde för vinstandelsbevisen
ansågs dessa kunna delas in i två slag; nämligen lånedebentures
och, som tidigare nämnts, delägardebentures.35
Lånedebentures medförde rätt till återbetalning av lånet med ett
nominellt jämte eventuellt indexuppräknat belopp och hade en bestämd
löptid, som inte var onormalt lång.36
Delägardebentures medförde rätt till betalning vid likvidation eller
uppsägning med belopp motsvarande t.ex. viss kvotdel i bolagets tillgångar
eller bevisets marknadsvärde. De hade i allmänhet en mycket
lång löptid.37 I de participating debentures som utfärdades av
Aktiebolaget Kreuger & Toll hade innehavaren rätt till uppsägning
först 74 år efter utfärdandet, dvs. år 2003.38
33 SOU 1931:40, s. 255 och 260.
34 SOU 1972:63, s. 111, och prop. 1975:103, s. 220.
35 Begreppet vinstandelsbevis (vinstandelslån) var ursprungligen något oklart. 1928 års
bolagsskatteberedning synes ha låtit begreppet participating debentures omfatta även förlagsbevis
m.m., se SOU 1931:40, s. 259 f. Begreppet kom senare (med 1975 års aktiebolagslag)
att få en mer avgränsad innebörd och innefattade inte längre delägardebentures.
36 SOU 1972:63, s. 110.
37 SOU 1972:63, s. 110, och prop. 1975:103, s. 221. Beskrivningen är inte helt samstämmig i
betänkandet och propositionen.
38 NJA 1935 s. 270.
85
Allmänna överväganden och avgränsningar
SOU 2009:33
Bolagsrättsliga regler
Bestämmelser om vinstandelsbevis infördes först i och med 1975
års aktiebolagslag.39 I lagen förbjöds delägardebentures. Skälet för
detta angavs i propositionen vara främst den otrygga ställning som
en innehavare av ett sådant bevis hade, bl.a. eftersom varken inlösentidpunkten
eller återbetalningsbeloppet bestämts i förväg. Vidare
anfördes att innehavaren kunde anses inta en ställning som låg nära
en aktieägare, men utan att ha aktieägarens möjligheter att delta i
bolagets förvaltning eller möjlighet att åberopa de skyddsregler
som gäller för aktieägare. Dessutom hade det inte framkommit
något påtagligt behov för bolagen att använda vinstandelsbevis.40
I 1975 års aktiebolagslag angavs att ett aktiebolag inte fick, med
undantag för vad som följde av bestämmelserna om konvertibellån,
ta upp lån på villkor att lånet skulle betalas på annat sätt än med ett
nominellt belopp eller med ett belopp som bestämdes med hänsyn
till förändringar i penningvärdet. Däremot var det tillåtet att ta upp
lån där rätten till ränta helt eller delvis var beroende av utdelningen
till aktieägarna i bolaget eller bolagets vinst (vinstandelslån).41
I 2005 års aktiebolagslag, som med ikraftträdande från och med
år 2006 ersatte 1975 års aktiebolagslag, tillåts kapitalandelslån, dvs.
lån av det slag som tidigare benämnts delägardebentures. Vinstandelslån
är, liksom enligt 1975 års aktiebolagslag, tillåtna.42
I 2005 års aktiebolagslag togs in en gemensam bestämmelse med
rubriken ”Vinstandelslån och kapitalandelslån”, i vilken det angavs
bl.a. att
ett beslut om att bolaget ska ta upp ett lån där räntan eller det belopp
med vilket återbetalning ska ske helt eller delvis är beroende av utdelningen
till aktieägarna, kursutvecklingen på bolagets aktier, bolagets
resultat eller bolagets finansiella ställning ska fattas av bolagsstämman
.43
I förarbetena definieras ett vinstandelslån som ett lån där räntan är
helt eller delvis beroende av utdelningen till aktieägare, kursutvecklingen
på bolagets aktier, bolagets resultat eller bolagets finansiella
ställning. Vidare definieras ett kapitalandelslån som ett lån där
39 Prop. 1975:103, LU 1975/76:4 och SFS 1975:1385.
40 Prop. 1975:103, s. 221.
41 7 kap. 26 § i den lydelse som 1975 års aktiebolagslag hade vid upphävandet.
42 Prop. 2006/07:70, s. 66.
43 11 kap. 11 § ABL i den lydelse lagen hade vid ikraftträdandet. I lagtexten används dock
uttrycket vinstandelsbevis.
86
SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar
kapitalbeloppet som ska återbetalas är knutet till någon av dessa
faktorer.44
Bestämmelsen om vinstandelslån och kapitalandelslån ändrades
redan år 2007.45 Efter denna ändring har bestämmelsen rubriken
”Vissa lån” och i den anges bl.a.
ett beslut att ett bolaget ska ta upp ett lån ska fattas av bolagsstämman
[…] om storleken av den ränta som ska löpa på lånet eller det belopp
som ska återbetalas ska öka om bolagets vinst eller utdelningen till
aktieägarna ökar.
Ändringen var föranledd av att kravet på stämmobehandling ansågs
alltför långtgående.46 I förarbetena anges vidare att ändringen, för
vinstandelslånen, innebär en återgång till rättsläget före tillkomsten
av 2005 års aktiebolagslag.47
Någon definition av begreppen vinstandelslån och kapitalandelslån
finns inte längre i 2005 års aktiebolagslag.
Skatterättsliga regler avseende vinstandelslån
Bestämmelser om avdrag för ränta på vinstandelslån infördes
genom lagstiftning år 1977 i kommunalskattelagen (1928:370,
KL).48 År 1984 överfördes bestämmelserna oförändrade till lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL.49 Numera återfinns de i
24 kap. IL. Bestämmelserna har inte genomgått någon större förändring
i sak sedan tillkomsten.
Reglerna om begränsad avdragsrätt syftar till att förhindra att
ett aktiebolag undgår det första ledet i dubbelbeskattningen genom
att till sina aktieägare utge vinstandelsbevis på räntevillkor som
innebär att vinstmedel, som normalt skulle ha utdelats, i stället tillförs
aktieägarna i form av ränta.50
I 24 kap. 5 § andra stycket IL definieras vinstandelsränta som
ränta vars storlek är beroende av det låntagande företagets utdelning
eller vinst och att med vinstandelslån avses ett lån med ränta
44 Prop. 2004/05:85, del 2, s. 664.
45 Prop. 2006/07:70, bet. 2006/07:CU24 och SFS 2007:317.
46 Prop. 2006/07:70, s. 66 ff.
47 A prop., s. 90.
48 Prop. 1976/77:93, SkU36 och SFS 1977:243.
49 Prop. 1984/85:70, SkU23 och SFS 1984:1060.
50 Prop. 1976/77:93, s. 22. Jfr SOU 1998:116, s. 199.
87
Allmänna överväganden och avgränsningar
SOU 2009:33
som helt eller delvis är vinstandelsränta.51 Tidigare användes
uttrycket rörlig ränta i stället för vinstandelsränta.
Vid beskattningen av ett vinstandelslån gäller enligt 24 kap. 5 § IL att
ett bolag som har tagit upp ett sådant lån, får dra av vinstandelsräntan
endast i vissa fall. För ”annan ränta” på vinstandelslån gäller allmänna
avdragsbestämmelser. Några speciella begränsningar av rätten till
avdrag för ”fast” del av ränta på ett vinstandelslån finns alltså inte.52
Vinstandelsränta ska dras av om emission skett på den öppna
marknaden. Dock gäller att om det låntagande företaget är ett
fåmansföretag, får vinstandelsräntan inte dras av till den del den
betalas till någon som är andelsägare eller företagsledare i företaget
(inklusive närstående) eller som har intressegemenskap med företaget
(24 kap. 6 § IL).
Om lånet emitterats med ensamrätt eller företrädesrätt för
någon eller några (s.k. riktade emissioner) som är andelsägare eller
har intressegemenskap med företaget får vinstandelsräntan inte
dras av till någon del. Inte heller får vinstandelsräntan dras av till
någon del om det låntagande företaget är ett fåmansföretag och
ensamrätt eller företrädesrätt har riktats till någon som är företagsledare
eller närstående till företagsledare eller andelsägare (24 kap.
7 § IL).
Om det låntagande företaget är ett fåmansföretag, gäller att vinstandelsränta
som betalas till någon som är andelsägare eller företagsledare
i företaget (inklusive närstående) eller som har intressegemenskap
med företaget aldrig får dras av (24 kap. 10 § IL). Sistnämnda
bestämmelse kan aktualiseras t.ex. om en person som tillhör den
”förbjudna” kretsen efter en riktad emission har förvärvat ett vinstandelsbevis
med rätt till ränta.
I 24 kap. 9 § IL finns en dispensregel som innebär att Skatteverket
får medge att vinstandelsräntan dras av även om en eller flera
som äger andelar i företaget har förbehållits rätt till teckning av
lånet. Dispensmöjligheten tar sikte på fall då ett företag vänder sig
till exempelvis ett finansieringsinstitut som har andelar i företaget.53
Dispens kan dock inte ges avseende avdrag för vinstandelsränta
som betalas ut till företagsledare etc.
51 Jfr prop. 1999/2000:2, del 2, s. 305.
52 Jfr 24 kap. 5 § IL.
53 Prop. 1976/77:93, s. 30.
88
SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar
Skatterättsliga regler avseende kapitalandelslån
Inte heller i inkomstskattelagen finns någon definition på kapitalandelslån.
Vid avyttring beskattas kapitalandelslån − liksom vinstandelslån
− som delägarrätter, eftersom de anses ha många likheter med aktier. En
sådan väsentlig likhet är att återbetalningen av lånet inte sker med ett i
förväg bestämt nominellt belopp, utan är i stället beroende av bolagets
resultat och finansiella ställning.54
Några begränsningar avseende avdragsrätten för ränta motsvarande
dem som föreskrivits för vinstandelslån finns inte för
kapitalandelslån. I stället gäller − i likhet med vad som gäller för
återköp av egna aktier − att det låntagande företaget inte ska ta upp
en kapitalvinst respektive dra av en kapitalförlust på lånet.55
Bedömning
Sammanfattningsvis kan sägas att vinstandelslån och kapitalandelslån
har vissa likheter med aktier. För kapitalandelslån gäller
att såväl räntan som kapitalbeloppet kan knytas till företagets resultatutveckling.
En innehavare av ett kapitalandelslån eller vinstandelslån kan
dock inte åberopa de rättigheter som en aktieägare har enligt bestämmelserna
i aktiebolagslagen men kan genom avtal med aktiebolaget
få motsvarande ekonomiska rättigheter.
Även om dessa låneformer har likheter med aktier anser utredningen
att de inte ska omfattas av förslagen om skatteincitament.
Utredningen har vid denna bedömning lagt vikt vid att reglerna bör
vara klara och lätta att tillämpa samt effektiva på så sätt att skattelättnaderna
bara omfattar åtgärder som innebär att det sker en tillförsel
av nytt eget kapital till bolaget.
3.5.5 Förlagslån
Med förlagslån avses vanligen sådana lån där långivarens fordringsrätt
är efterställd övriga borgenärers rätt. Långivaren får betalt för
sin fordran först sedan övriga borgenärer fått full betalning. Förlagslånen
är ofta kombinerade med en optionsrätt att förvärva
54 48 kap. 2 § IL. Se även prop. 2005/06:39, s. 30.
55 Prop. 2005/06:39, s. 28 ff.
89
Allmänna överväganden och avgränsningar
SOU 2009:33
aktier.56 Eftersom förlagslånet prioriteras lågt är räntan ofta väsentligt
högre än för vanliga lån.57
Eftersom förlagslånen inte innebär någon ökning av bolagets
egna kapital anser utredningen inte att det finns skäl att utforma förslagen
om skattelättnader så att dessa lån omfattas.
3.6 Vad som avses med mindre företag
Enligt direktiven omfattar uppdraget bl.a. att analysera förutsättningarna
för att införa särskilda skatteincitament för att stimulera
fysiska personers investeringar i mindre företag. Med mindre
företag avses enligt sammanfattningen i direktiven onoterade företag,
inklusive handelsbolag som enbart ägs av fysiska personer. I
den närmare preciseringen av uppdraget anges att detta är begränsat
till fysiska personers investeringar i små företag som är onoterade,
inklusive handelsbolag som ägs enbart av fysiska personer. Utredningen
har valt att i förslagen inte inkludera handelsbolag. Vidare
har utredningen funnit att förslagen enbart bör omfatta aktiebolag
och vissa utländska bolag. När begreppet företag används nedan är
det således bara aktiebolag (och vissa utländska bolag) som avses.
3.6.1 Storlek på företaget
Vad som enligt ovan angetts i direktiven ger vid handen att våra förslag
skulle kunna avgränsas till att bara gälla små, onoterade företag.
I denna avgränsningsfråga har vi gjort följande överväganden.
Definitionen av ett litet företag skulle kunna göras t.ex. utifrån
antalet anställda eller årsarbetskrafter, men även utifrån storleken
på omsättningen.
Vissa branscher är mer personalintensiva än andra, vilket gör att
en avgränsning utifrån antalet anställda kan leda till att vissa slag av
företag gynnas på så sätt att de kommer i åtnjutande av de föreslagna
skatteincitamenten, medan andra missgynnas på grund av att
de har för många anställda. Antalet anställda går inte heller att
koppla till behovet av riskkapital. Att använda storleken på före56
Grosskopf, s. 77 f.
57 Garmer, Fredrik & Kyllenius, Mats, Finansiering för små och nystartade företag, Malmö,
2004, s. 78.
90
SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar
tagets omsättning är inte heller ett lämpligt mått då detta inte säger
något om vinstnivåer eller behov av nytt riskkapital.
En möjlighet är att anknyta avgränsningen till Kommissionens
rekommendation av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag
samt små och medelstora företag (2003/361/EG). Kommissionens
definition av mikroföretag samt små och medelstora företag
är bindande för medlemsländerna i samband med vissa beslut
om t.ex. statligt stöd.
Till små företag hänförs enligt rekommendationen sådana företag
som har högst 50 årsanställda och en årsomsättning om högst
10 miljoner euro eller en balansomslutning om högst 10 miljoner
euro.
Tabell 3.1 Definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag
Företagskategori Antal årsanställda Årsoms., milj.
euro
Balansomslutning,
milj. euro
Färre än Högst eller Högst
Medelstort 250 50 eller 43
Litet 50 10 eller 10
Mikro 10 2 eller 2
Vid bestämningen av ett företags kategoritillhörighet har det
betydelse om företaget direkt eller indirekt kontrolleras av ett eller
flera andra företag.
Bedömning
Oavsett om man väljer antalet anställda, årsarbetskrafter eller storleken
på omsättningen, eller använder sig av en hänvisning till kommissionens
ovan angivna rekommendation som avgränsning av vilka
företag som kan komma i åtnjutande av skatteincitament, medför detta
ofrånkomligen s.k. tröskeleffekter. Sådana kan motverka att företag
ökar antalet anställda eller omsättningen. Vidare medför sådana regler
möjlighet till kringgående samtidigt som kontrollbehovet ökar.
Mot bakgrund härav har vi valt att inte göra någon särskild
avgränsning med hänsyn till företagens storlek. Föremålet för våra
överväganden och förslag är alltså det som i direktiven benämnts
onoterade företag.
91
Allmänna överväganden och avgränsningar
SOU 2009:33
3.6.2 Begreppet marknadsnotering
Frågan är då vad som bör avses med onoterade företag.
Begreppet onoterade företag används i bl.a. 42 kap. 15 a § och
48 kap. 1 § IL. Begreppet definieras dock inte i inkomstskattelagen.
Däremot definieras begreppet marknadsnoterad i 48 kap. 5 § IL. I
lagrummet, i dess lydelse från och med den 1 november 2007, anges
att en delägarrätt eller fordringsrätt är marknadsnoterad om den är
upptagen till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande
marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
eller, utan att vara upptagen till handel på en sådan marknad, är föremål
för kontinuerlig allmänt tillgänglig notering på grundval av marknadsmässig
omsättning.58 Någon ändring i sak i förhållande till tidigare
lydelse av bestämmelsen i 48 kap. 5 § IL har enligt förarbetena inte
varit avsedd.59
Det bör här anmärkas att definitionen av marknadsnoterad är
mycket vid och att begreppet i vissa fall visat sig vara otydligt och
svårt att tillämpa. Skatteverket har i en promemoria inlämnad till
Finansdepartementet i februari 2009 hemställt att begreppet ska förtydligas.60
Ett av problemen är att definitionen av det skatterättsliga
begreppet marknadsnoterad skiljer sig från hur begreppen noterad
respektive onoterad används inom värdepappersmarknaden.
Exempelvis definieras begreppet ”noterade företag” i Bokföringsnämndens
allmänna råd om definitioner och begrepp (BFNAR
2007:4) som företag vars andelar, teckningsoptioner eller skuldebrev
är upptagna till handel på en reglerad marknad inom EES eller
på en motsvarande marknad utanför EES.
Som marknadsnoterad enligt 48 kap. 5 § IL betraktas emellertid
inte bara aktie som är upptagen till handel på en reglerad marknad,
t.ex. på Stockholmsbörsen, utan även aktie som är föremål för kontinuerlig
allmänt tillgänglig notering på grundval av marknadsmässig
omsättning.
I prop. 2006/07:115, s. 663 f., anges bl.a. att ett värdepapper är
marknadsnoterat om avsikten är att det ska vara varaktigt noterat,
noteringarna avser omsättning som normalt förekommer minst en
gång var tionde dag samt noteringarna hålls tillgängliga intill sjätte
58 2007 års ändring är en följd av anpassningar till Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring
av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv
2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (MiFID) och rättsakter från
kommissionen som kompletterar MiFID.
59 Prop. 2006/07:115, s. 663.
60 Dnr Fi2009/1682/SKA.
92
SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar
året efter noteringsåret. Denna definition överensstämmer med de
krav som dåvarande Riksskatteverket angett i skrivelse den 18
november 1998 (RSV dnr 10145-98/900). Vidare anges i nämnda proposition
att delägarrätter eller fordringsrätter som är föremål för handel
på en s.k. handelsplattform bör kunna betraktas som marknadsnoterade,
om de nämnda förutsättningarna är uppfyllda.61
En handelsplattform definieras i 1 kap. 5 § 12 lagen (2007:528)
om värdepappersmarknaden som ett multilateralt handelssystem
(Multilateral Trading Facility) inom EES som drivs av ett värdepappersinstitut
eller en börs och som sammanför ett flertal köp- och
säljintressen i finansiella instrument från tredje man − inom systemet
och i enlighet med icke skönsmässiga regler − så att detta leder till
avslut.
Det sagda innebär att företag som enligt Bokföringsnämndens
definition anses som ej noterade, exempelvis företag vars aktier är
”listade” på en handelsplattform, kan betraktas som marknadsnoterade
enligt inkomstskattelagen. Definitionen innebär också att
samtliga aktier som handlas på t.ex. en viss handelsplattform inte
behöver betraktas som marknadsnoterade utan att en individuell
bedömning måste göras.
Nasdaq OMX First North och Aktietorget är några exempel på
handelsplattformar. Aktier som handlas där torde i regel vara att
betrakta som marknadsnoterade. Aktier på inofficiella listor som
Göteborgslistan och Alternativa aktiemarknaden torde däremot
inte anses som marknadsnoterade.
Det kan ifrågasättas om det inte finns skäl att låta fler företag
omfattas av de föreslagna skatteincitament än dem som är att
betrakta som icke marknadsnoterade enligt inkomstskattelagen.
I sammanhanget kan nämnas att det i det tidigare riskkapitalavdraget
användes en annan, snävare, definition av onoterad än den
allmänna inom skatterätten.
Enligt 5 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar
gällde att skattereduktion inte medgavs om aktier i
bolaget eller i annat företag i samma koncern vid förvärvet var
noterade vid en svensk eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats
eller någon annan reglerad marknad. Motsvarande gällde
om aktierna under de senaste tio åren före förvärvet hade varit eller
inom tre år efter utgången av det år under vilket de förvärvades blev
noterade där. Den använda definitionen hade samma innebörd som
61 Prop. 2006/07:115, s. 664.
93
Allmänna överväganden och avgränsningar
SOU 2009:33
inom börslagstiftningen. Uttrycket ”annan reglerad marknad”
syftade i första hand på i utlandet förekommande marknader.62 I
den promemoria från 1993 som till viss del låg till grund för
utformningen av riskkapitalavdraget, konstaterades att den skatterättsliga
avgränsning som hade valts i skattelagstiftningen hade
visat sig kunna ge upphov till tolkningssvårigheter.63 Valet av
definition kommenterades dock inte i propositionen. Där angavs i
denna del endast att förvärv av aktier i såväl A-, OTC- som Olistade
bolag var uteslutna från skattereduktion. Som skäl för kravet
på notering angavs att bolag som genom notering vänt sig till en
större marknad fick anses ha sådana förutsättningar att ordna sin
kapitalförsörjning att de särskilda skattelättnaderna inte var påkallade
för dem.64
Som framgår av det ovan angivna gällde för det tidigare riskkapitalavdraget
att aktierna inte fick noteras inom tre år efter
utgången av det år då de hade förvärvats. Dessutom fick den skattskyldige
inte avyttra aktierna inom fem år efter utgången av förvärvsåret.
Om sådana krav kombineras med en snäv definition av
begreppet notering kommer det enligt vår uppfattning sannolikt
påverka handeln på mindre marknader negativt och därigenom försvåra
vissa företags kapitalanskaffning. I vårt förslag om skattereduktion
för förvärv av aktier har vi emellertid valt att inte ställa
något särskilt krav på att aktierna måste innehas en viss minsta tid.
Vårt förslag om skattereduktion för aktieförvärv framgår av kapitel
6.
Bedömning
Som framgår ovan finns det skäl som talar för att man inte ska
anknyta till det skatterättsliga begreppet marknadsnotering vid
avgränsningen av vilka företag som bör omfattas av de föreslagna
skatteincitamenten. Dessa skäl är framför allt att definitionen av
begreppet marknadsnoterad i inkomstskattelagen är otydligt och
medför avgränsningssvårigheter. Vidare är definitionen relativt vid,
varför det även av den anledningen kan ifrågasättas om den är
lämplig i sammanhanget. Å andra sidan gäller att en avgränsning
som är för snäv kan motverka att företag låter sig noteras i syfte att
62 Halldorf, Olle, ”Skattelättnader för riskkapital”, Svensk Skattetidning, 1995, s. 725.
63 Riskkapitalavdrag. En modell för skattelättnader vid satsningar i små industriföretag, dnr Fi
93/13669, s. 20 f.
64 Prop. 1995/96:109, s. 50.
94
SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar
få tillgång till ett bredare riskkapitalunderlag. Så kan t.ex. vara fallet
om ägarna prioriterar de egna skattelättnaderna framför bolagets
behov av riskkapital.
Vad som talar för att vid utformningen av våra förslag knyta an
till definitionen av begreppet marknadsnoterad i inkomstskattelagen
är att detta är ett redan etablerat begrepp i skatterätten. Att
avvika från det innebär i sig en viss komplicering av reglerna. Vidare är
det inte självklart att avgränsningsproblem kan undvikas om ett annat
begrepp väljs.
Efter övervägande har vi mot bakgrund av det nu sagda stannat
vid att det lämpligaste är att anknyta till definitionen av begreppet
marknadsnoterad i inkomstskattelagen. Med onoterade företag
avser vi alltså företag som inte är att betrakta som marknadsnoterade
enligt inkomstskattelagen.
3.7 Skattemässig behandling av vissa typer av företag
För investmentföretag och privatbostadsföretag gäller särskilda
regler vid beskattningen. Dessa regler innebär lättnader i den
skattemässiga behandlingen. Mot den bakgrunden anser utredningen
att sådana företag inte bör omfattas av förslagen. Även för
försäkringsföretag gäller till viss del särskilda beskattningsregler.
Dessa är dock sådana att de inte bör medföra att företagen exkluderas
från förslagen.
3.7.1 Investmentföretag
Investmentföretagen utgjorde fram till 1990 års skattereform en
särskild grupp av de s.k. förvaltningsföretagen. Förvaltningsföretagen
beskattades för uppburen utdelning till den del den inte
vidareutdelades. Genom lagstiftning år 2003 slopades den skatterättsliga
termen förvaltningsföretag.65
I 39 kap. 15 § IL definieras ett investmentföretag som ett svenskt
aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som uteslutande eller så
gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller liknande tillgångar,
vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav
erbjuda andelsägarna riskfördelning, och som ett stort
antal fysiska personer äger andelar i.
65 Prop. 2002/03:96, bet. 2002/03:SkU14 och SFS 2003 224.
95
Allmänna överväganden och avgränsningar
SOU 2009:33
Av förarbetena framgår att kravet på att verksamheten ”uteslutande
eller så gott som uteslutande” ska utgöras av värdepappersförvaltning
innebär att ett företag vid sidan av förvaltningsverksamheten
inte kan driva mer än en i förhållande till denna helt
obetydlig näringsverksamhet utan att förlora sin status som investmentföretag.66
Investmentföretag ägnar sig i regel enbart åt förvaltande
verksamhet och driver ingen rörelse i den mening som avses i
2 kap. 24 § IL.67
Villkoret om att ett stort antal fysiska personer ska äga andelar i
företaget innebär emellertid inte att samtliga andelar måste ägas av
fysiska personer. Däremot måste antalet ägare vara stort. I praxis
(RÅ 1969 Fi 1484) har ett åttiotal ägare med ungefär lika stora
aktieposter inte ansetts uppfylla kravet på ägarspridning. Skatterättsnämnden
har i ett förhandsbesked den 16 mars 2006 funnit att
en notering på Stockholmsbörsens O-lista i sig inte innebär att
kravet på ägarspridning är uppfyllt, utan kriterierna i 39 kap. 15 §
IL måste prövas i det enskilda fallet.68 Skatteverkets uppfattning är
att det får anses vara helt klart att börsnoterade företag som är registrerade
vid Nasdaq OMX Nordic Exchange uppfyller kravet på ägarspridning,
men att det är oklart var gränsen ska dras för företag som
inte är börsnoterade.69
Regler om beskattningen av investmentföretag finns bl.a. i
39 kap. 14 § IL. Reglerna innebär att företaget inte beskattas vid
avyttringar av aktier och andra delägarrätter. I stället beskattas
företaget för en schablonintäkt. Företaget får göra avdrag för belopp
som företaget beslutat att dela ut för beskattningsåret. Reglerna om
beräkningen av schablonintäkten och avdraget har under senare år
mildrats.70
Med hänsyn till att det finns särskilda regler för beskattningen
av investmentföretag bör inte dessa omfattas av våra förslag om
skattelättnader.
Vi har i avsnitt 3.6.2 konstaterat att det skatterättsliga begreppet
marknadsnotering har ett vidare tillämpningsområde än begreppet
notering i värdepapperslagstiftningen. Vidare har vi stannat vid att
våra förslag om skattelättnader bara ska omfatta företag som inte är
marknadsnoterade. Mot bakgrund av detta kan antas att det i prak66
Bet. 1960:BevU79, s. 12.
67 Jfr prop. 2002/03:96, s. 103.
68 Förhandsbeskedet är refererat i Skatteverkets rättsfallssammanställning den 16 mars 2006.
69 Handledning för beskattning av inkomst vid 2008 års taxering, del 3, Skatteverket, s. 166 f.
70 Prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:FiU1 och SFS 2001:842. Se även prop. 2002/03:96, bet.
2002/03:SkU14 och SFS 2003:224.
96
SOU 2009:33 Allmänna överväganden och avgränsningar
tiken inte bör spela någon större roll att investmentföretag uttryckligen
undantas, eftersom sådana företag endast i undantagsfall kan
komma att betraktas som ej marknadsnoterade. Dessutom bedriver
de flesta investmentföretag inte någon rörelse och är även av den
anledningen uteslutna från våra förslag.
3.7.2 Privatbostadsföretag
Enligt 2 kap. 17 § IL kan ett svenskt aktiebolag vara ett privatbostadsföretag
om dess verksamhet till klart övervägande del består
i att åt sina delägare tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av
bolaget, eller uteslutande eller så gott som uteslutande består i att åt sina
delägare tillhandahålla garage eller någon annan för deras personliga räkning
avsedd anordning i byggnader som ägs av bolaget. Av lagrummet
framgår att även en ekonomisk förening som uppfyller kraven på
verksamhet kan vara ett privatbostadsföretag. De flesta privatbostadsföretag
är ekonomiska föreningar i form av bostadsrättsföreningar.
Vi har i avsnitt 3.4.2 funnit att ekonomiska föreningar
inte ska omfattas av förslagen om skatteincitament.
Med verkan från 2008 års taxering gäller att ett privatbostadsföretag
inte ska ta upp inkomster eller dra av utgifter hänförliga
till fastigheten, se 39 kap. 25 § IL.71 Tidigare gällde att ett
privatbostadsföretag skulle ta upp en schabloninkomst och att
avdrag medgavs för räntor.
Med hänsyn till de särskilda beskattningsregler som finns för
privatbostadsföretag anser vi att de inte bör omfattas av förslagen
om skattelättnader. Vi ser inte heller att det mot bakgrund av syftet
med direktiven finns skäl att skattemässigt stimulera privatbostadsföretags
kapitalanskaffning.
3.7.3 Försäkringsföretag
En särskild grupp av företag är försäkringsföretagen. Det kan
starkt ifrågasättas om det finns behov av att skattemässigt gynna
försäkringsföretagens tillgång till riskkapital. Emellertid skulle ett
uteslutande av dessa på enbart denna grund kunna kritiseras.
Frågan får i stället besvaras utifrån om de skatteregler som gäller
för dessa företag bör, på samma sätt vi funnit ovan beträffande
71 Prop. 2006/07:1, bet. 2006/07:FiU1 och SFS 2006:1344.
97
Allmänna överväganden och avgränsningar
SOU 2009:33
98
investmentföretag och privatbostadsaktiebolag, utesluta dem från
våra förslag.
Försäkringsrörelse får drivas av försäkringsaktiebolag, ömsesidiga
försäkringsbolag eller europabolag. Europabolag och försäkringsaktiebolag
räknas enligt 2 kap. 4 § IL som aktiebolag.
Den skattemässiga behandlingen av ett försäkringsföretag är
beroende av om företaget definieras som ett livförsäkringsföretag
eller ett skadeförsäkringsföretag, se 39 kap. 2 § IL.
Ett livförsäkringsföretag inkomstbeskattas inte för den del av
verksamheten som hänför sig till förvaltning av kapital för försäkringstagarnas
räkning, se 39 kap. 3 § IL. I stället beskattas livförsäkringsföretaget
för en schabloniserad avkastning på pensionskapitalet enligt
lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Ett skadeförsäkringsföretag beskattas för överskottet av sin försäkringsrörelse,
inklusive kapitalförvaltningen. Beräkningen av
resultatet sker i huvudsak enligt samma regler som för andra företag,
dock finns det vissa särskilda regler för skadeförsäkringsföretag.
Dessa särskilda regler finns i 39 kap. 6–9 §§ IL.
De särskilda beskattningsregler som finns för skadeförsäkringsföretag
är inte så avvikande att det på grund härav finns
skäl att utesluta dessa företag från förslagen om skatteincitament.
Att utesluta livförsäkringsföretag, men inkludera skadeförsäkringsföretag
förefaller inte lämpligt. Följden blir att såväl skadeförsäkringsföretag
som livförsäkringsföretag i princip kan omfattas av
våra förslagna skattelättnader. När det gäller livförsäkringsföretagen
är det dock värt att peka på att dessa i de flesta fall kan antas
vara marknadsnoterade och därmed uteslutna på den grunden.
4 Aktiebolagsrättsliga regler
4.1 Inledning
I detta kapitel redovisas i väsentliga delar aktiebolagsrättsliga regler
som kan vara av intresse för de frågor som behandlas på andra
ställen i betänkandet och för de överväganden som vi därvid gör.
Detta kapitel innehåller endast en kort sammanfattning av vissa
aktiebolagsbolagsrättsliga regler som är av betydelse för våra överväganden.
En del av bestämmelserna berörs i det slutbetänkande
som Utredningen om ett enklare aktiebolag (Ju 2007:15) kommer
att överlämna inom kort. Nedan redogörs för reglerna i deras
gällande utformning och vissa redan framlagda förslag om
ändringar.
4.2 Eget kapital i aktiebolag
4.2.1 Bundet eget kapital
Aktiekapital
Ett aktiebolag ska enligt 1 kap. 4 § aktiebolagslagen (2005:551,
ABL), ha ett aktiekapital. Aktiekapitalet bestäms vid bolagets
bildande och utgör det lägsta belopp som ska tillskjutas vid bolagsbildningen.
Aktiekapitalet kan senare − under vissa förutsättningar,
varav en del redovisas nedan − både ökas och minskas. Enligt 1 kap.
6 § ABL gäller att om aktiekapitalet är fördelat på flera aktier,
representerar varje aktie en lika stor andel av aktiekapitalet. Aktiens
andel av aktiekapitalet utgör aktiens kvotvärde. Kvotvärdet kan
därför räknas fram genom att det registrerade aktiekapitalet divideras
med det i bolaget utgivna antalet aktier, t.ex. 100 000 kr/2 000
aktier = 50 kr per aktie.
99
Aktiebolagsrättsliga regler
SOU 2009:33
Aktiekapitalet utgör bundet eget kapital. För bundet eget kapital
finns en rad skyddsregler, främst med hänsyn till borgenärerna.
Reglerna innebär bl.a. att bundet eget kapital inte får delas ut till
aktieägarna eller andra.
Enligt 1 kap. 5 § ABL ska aktiekapitalet i ett privat aktiebolag
uppgå till minst 100 000 kr eller motsvarande i euro. I delbetänkandet
Aktiekapital i privata aktiebolag (SOU 2008:49) har
Utredningen om ett enklare aktiebolag föreslagit att kravet på
lägsta tillåtna aktiekapital ska sänkas till 50 000 kr. Justitiedepartementet
har i en promemoria Minsta tillåtna aktiekapital −
kompletterande underlag (dnr Ju2008/4316/L1) föreslagit att kravet
ska sänkas till 1 kr. Sistnämnda förslag har sin grund i ett av Europeiska
kommissionen lämnat förslag till förordning om privata europabolag
(KOM [2008] 396) som presenterades efter att delbetänkandet
hade publicerats.
Reservfond och annat bundet eget kapital
Förutom aktiekapital hör reservfond till bundet eget kapitalet, se
5 kap. 14 § årsredovisningslagen (1995:1554, ÅRL). I 1975 års aktiebolagslag
fanns det bestämmelser om att aktiebolag var skyldiga att
sätta av en viss del av vinsten till reservfonden. Denna skyldighet
togs bort i och med att 2005 års aktiebolagslag trädde i kraft från
och med 2006. Belopp som vid ikraftträdandet fanns i reservfonden
tillhör fortfarande bundet eget kapital.
Enligt 5 kap. 14 § ÅRL hör också uppskrivningsfond och kapitalandelsfond
till bundet eget kapital.1
4.2.2. Fritt eget kapital
Av 5 kap. 14 § ÅRL framgår, utöver vad ovan angetts, att övrigt
eget kapital är fritt eget kapital. Detta utgörs av fria fonder, balanserad
vinst samt vinst för räkenskapsåret. Till fritt eget kapital hör
bl.a. överkursfond.
1 Anläggningstillgångar som har ett värde som väsentligt överstiger bokfört värde får under
vissa förutsättningar skrivas upp. Uppskrivningsbeloppet avsätts till en uppskrivningsfond,
se 4 kap. 6 § ÅRL. Kapitalandelsfonden används för att bokföra ökade värden på andelar i
intresseföretag, se 7 kap. 28 § ÅRL.
100
SOU 2009:33 Aktiebolagsrättsliga regler
Överkursfond
Överkursfond utgörs enligt 3 kap. 5 a § ÅRL av den del av betalningen
för en aktie som överstiger aktiens kvotvärde. Företeelsen
överkursfond infördes i svensk rätt genom lagstiftning år 1995 som
ett led i anpassningen till EG:s bolagsrätt (det fjärde bolagsrättsliga
direktivet).2 Tidigare gällde att eventuell överkurs skulle avsättas till
reservfonden. Överkursbetalningen kom därmed att utgöra bundet eget
kapital. Mot den bakgrunden gjordes bedömningen att även överkursfonden
borde utgöra bundet eget kapital.3 I samband med
införandet av 2005 års aktiebolagslag ändrades överkursfonden
emellertid till att utgöra fritt eget kapital.4 Regeringen hänvisade
härvid till att det ovannämnda direktivet inte ställde upp något krav
på att överkursfonden skulle vara bunden. Enligt regeringen skulle
det leda till en ökad flexibilitet för bolaget om överkursfondens
medel skulle kunna disponeras på samma sätt som andra fria fonder.
Dessutom skulle en sådan ordning inte heller innebära några olägenheter
för bolagets borgenärer. Deras primära intresse är att tillgångar
som faktiskt svarar mot det registrerade aktiekapitalet faktiskt har
tillförts bolaget och att det finns ändamålsenliga begränsningar vad
gäller värdeöverföringar från bolaget.5
Medel som fanns i överkursfonden före den 1 januari 2006 utgör
även härefter bundet eget kapital. Dessa medel tas i årsredovisningen
upp under reservfonden.
4.3 Ökning av aktiekapitalet genom nyemission och
fondemission
Ett bolags aktiekapital kan ökas på fyra sätt
• aktiekapitalet tillförs belopp genom fondemission,
• nya aktier tecknas mot betalning enligt beslut om nyemission av
aktier,
• nya aktier tecknas mot betalning med utnyttjande av teckningsoptioner
som bolaget har gett ut, eller
• nya aktier lämnas i utbyte mot konvertibler som bolaget har gett
ut.
2 Prop. 1995/96:10, bet. 1995/96:LU4 och SFS 1995:1555.
3 Prop. 1995/96:10, del 2, s. 289.
4 Prop. 2004/05:85, bet. 2004/05:LU23 och SFS 2005:556.
5 Prop. 2004/05:85, del 1, s. 218.
101
Aktiebolagsrättsliga regler
SOU 2009:33
Här redovisar vi kortfattat de bolagsrättsliga bestämmelser som
gäller för nyemission och fondemission.
4.3.1 Nyemission
En nyemission av aktier innebär att aktiekapitalet ökas genom att
nya aktier ges ut mot betalning i kontanter eller annan egendom
(apportegendom) eller mot kvittning av fordran på bolaget. Vid
nyemissioner mot betalning i pengar eller genom kvittning är huvudregeln,
enligt 13 kap. 1 § ABL, att aktieägarna har företrädesrätt till nya
aktier i förhållande till det antal aktier som de redan innehar. En aktieägare
har således rätt att teckna och tilldelas aktier i emissionen i
proportion till sitt tidigare innehav. Undantag från huvudregeln
kan göras t.ex. genom bestämmelser i emissionsbeslutet. Sådana
bestämmelser kan innebära att emissionen riktas till vissa angivna
personer utanför aktieägarkretsen eller till viss eller vissa aktieägare,
s.k. riktad emission.
Ett beslut om nyemission av aktier fattas som huvudregel av
bolagsstämman, se 11 kap. 2 § ABL.
Det belopp som ska betalas för varje ny aktie (teckningskursen)
får, enligt 13 kap. 4 § ABL, inte vara lägre än de tidigare aktiernas
kvotvärde, dvs. det registrerade aktiekapitalet dividerat med antalet
aktier. Däremot får teckningskursen överstiga kvotvärdet. Om så
är fallet ska, som tidigare framgått, det överskjutande beloppet
avsättas till överkursfonden, se 3 kap. 5 a § ÅRL.
4.3.2 Fondemission
En fondemission innebär, enligt 12 kap. 1 § ABL, att aktiekapitalet
ökas antingen genom att belopp överförs från reservfonden, uppskrivningsfonden
eller fritt eget kapital (t.ex. överkursfond) enligt
den senast fastställda balansräkningen, eller genom att värdet av en
anläggningstillgång skrivs upp. Utrymmet för en fondemission på
det förstnämnda sättet, dvs. genom överföring från annat eget kapital,
är avhängigt vad som redovisats som eget kapital i den senast
fastställda balansräkningen. Vidare gäller, enligt nämnda bestämmelse,
att vid beräkningen av utrymmet ska ändringar i det bundna
egna kapitalet och värdeöverföringar som har skett efter balansdagen
beaktas. Detta innebär att det utrymme för fondemission
102
SOU 2009:33 Aktiebolagsrättsliga regler
som följer av den senast fastställda balansräkningen begränsas om
det bundna egna kapitalet har förändrats efter balansdagen. Så kan
vara fallet om reservfonden minskats eller om det fria egna kapitalet
efter balansdagen helt eller delvis har tagits i anspråk genom
en värdeöverföring, t.ex. genom att bolaget företagit en vinstutdelning.6
En fondemission kan ske med eller utan utgivande av nya aktier.
Om nya aktier ges ut är huvudregeln att befintliga aktieägare har
företrädesrätt till dessa i förhållande till det antal aktier som de
sedan tidigare äger, se 12 kap. 2 § ABL. Huvudregeln gäller inte om
det i bolaget finns aktier av olika slag. Det är även i andra fall möjligt
att avvika från huvudregeln. Om nya aktier inte ges ut sker
endast en ökning av aktiernas kvotvärde.7
En fondemission innebär sammanfattningsvis att aktiekapitalet i
ett bolag ökas utan att det sker något tillskott av kapital utifrån.
I likhet med vad som gäller för beslut om nyemission, fattas
beslut om fondemission av bolagsstämman. Om förslaget om fondemission
behandlas på den bolagsstämma där årsredovisningen (inkl.
balansräkning) läggs fram, kan bolagsstämman använda den som
underlag. Om förslaget behandlas på någon annan stämma måste
ytterligare ekonomiskt underlag tas fram. Underlaget ska bestå
bl.a. av den senast fastställda årsredovisningen med balansräkning
och en redogörelse av styrelsen för händelser av väsentlig betydelse
som har inträffat sedan årsredovisningen lämnades, se 12 kap. 7 §
ABL.
4.4 Värdeöverföringar
I 12 kap. 1975 års aktiebolagslag fanns ett s.k. utbetalningsförbud
som innebar att utbetalning av bolagets medel endast fick ske enligt
samma lags bestämmelser om
• vinstutdelning,
• förvärv av egna aktier,
• utbetalning vid nedsättning av aktiekapitalet, reservfonden eller
överkursfonden, och
• utskiftning vid bolagets likvidation.
6 Prop. 2004/05:85, del 2, s. 667 f.
7 Prop. 2004/05:85, del 1, s. 333 f.
103
Aktiebolagsrättsliga regler
SOU 2009:33
I kapitlet fanns även bestämmelser om förbud för bolaget att lämna
lån till sina aktieägare.
I 2005 års aktiebolagslag har utbetalningsförbudet ersatts med
en huvudregel om att värdeöverföringar bara får ske i vissa former.
Med värdeöverföring avses enligt 17 kap. 1 § ABL
• vinstutdelning,
• förvärv av egna aktier,
• minskning av aktiekapital eller reservfond för återbetalning till
aktieägarna, och
• annan affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar
och som inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget.
Reglerna om värdeöverföringar är intagna i 17-20 kap. ABL.
4.4.1 Skyddsregler
Beloppsspärren
I 17 kap. 3 § första stycket ABL finns det en s.k. beloppsspärr.
Bestämmelsen innebär att en värdeöverföring inte får äga rum om
det inte efter överföringen finns full täckning för bolagets bundna
egna kapital. Beräkningen ska grunda sig på den senast fastställda
balansräkningen med beaktande av ändringar i det bundna egna
kapitalet som har skett efter balansdagen.
Försiktighetsregeln
Enligt den s.k. försiktighetsregeln i 17 kap. 3 § andra stycket ABL
gäller emellertid att även om det inte finns något hinder enligt
första stycket får bolaget genomföra en värdeöverföring till aktieägare
eller annan endast om den framstår som försvarlig med hänsyn
till dels de krav som verksamhetens art, omfattning och risker
ställer på storleken av det egna kapitalet, dels bolagets konsolideringsbehov,
likviditet och ställning i övrigt.
Försiktighetsregeln innebär att det belopp som aktieägarna faktiskt
har rätt att disponera över kan vara mindre − men aldrig större − än det
belopp som framkommer vid tillämpningen av beloppsspärren.
Hur mycket kapital som till följd av försiktighetsregeln måste
behållas i bolaget får bedömas mot bakgrund av förhållandena i det
104
SOU 2009:33 Aktiebolagsrättsliga regler
enskilda fallet och de särskilda omständigheter som bolaget verkar
under. Detta medför att när det gäller utdelning från ett bolag med
konjunkturberoende, eller på annat sätt riskfylld verksamhet, bör
särskild försiktighet iakttas. En annan faktor som är av betydelse
vid denna bedömning är storleken av det bundna egna kapitalet,
sett i relation till verksamhetens storlek. Ett bolag med ett litet
bundet eget kapital har, typiskt sett, större behov av att behålla fritt
eget kapital i bolaget. Ju mer omfattande bolagets verksamhet är,
desto större kan behovet av en ”marginal”, i form av ett större eget
kapital, vara.
Som nämnts ska enligt försiktighetsregeln även hänsyn tas till
bolagets konsolideringsbehov, likviditet (dess kortfristiga betalningsförmåga)
och ställning i övrigt. Att hänsyn ska tas till konsolideringsbehovet
innebär att det ska göras en allsidig bedömning
av bolagets ekonomiska ställning och bolagets möjligheter att på
sikt infria sina åtaganden. Härvid är relationen mellan eget och
främmande kapital (skulder), dvs. bolagets soliditet, av betydelse.
Ju större andel av ett aktiebolags tillgångar som har finansierats
med eget kapital, desto bättre soliditet anses bolaget ha.8
4.5 Lån från bolaget till aktieägare m.fl.
I 21 kap. ABL finns förbuden mot vissa typer av lån. Dessa förbud
fanns i 12 kap. 7 § i 1975 års aktiebolagslag. Bestämmelserna i 2005
års aktiebolagslag innebär dels att aktiebolaget inte får lämna
penninglån till vissa personer som är närstående till bolaget (förbudet
mot närståendelån), dels att bolaget har begränsade möjligheter att
lämna lån vars syfte är att låntagaren ska förvärva aktier i bolaget
eller i överordnat bolag i samma koncern (förvärvslåneförbudet). I
EG:s andra bolagsdirektiv finns det delvis en motsvarighet till förvärvslåneförbudet.
Någon motsvarighet till förbudet mot närståendelån
finns däremot inte. Här redovisas kort bestämmelserna
om närståendelån. Förvärvslåneförbudet kommer inte att tas upp.
Förbudet mot närståendelån, som är infört i 21 kap. 1 § ABL,
innebär att ett aktiebolag inte får lämna penninglån till aktieägare,
styrelseledamot eller verkställande direktör i bolaget eller i annat
bolag i samma koncern. Förbudet gäller även den som är gift eller nära
släkt med aktieägaren, styrelseledamoten eller verkställande direktören.
8 Prop. 2004/05:85, del 2, s. 751.
105
Aktiebolagsrättsliga regler
SOU 2009:33
För att ett lån ska föreligga krävs att det har avtalats att mottagaren
av utbetalningen ska vara återbetalningspliktig.9
Normala varukrediter anses inte vara ett lån, vilket innebär att
det inte finns något hinder mot att den som omfattas av den s.k.
förbjudna kretsen köper varor på kredit från företaget så länge
kreditvillkoren, dvs. kredittidens längd, räntan eller något annat
kreditvillkor, inte är ovanligt förmånliga. Förskott på lön, utgifter
och arvoden för utförande av uppdrag för bolaget eller liknande
anses inte utgöra lån, förutsatt att slutreglering sker vid räkenskapsårets
utgång.10
Enligt 21 kap. 3 § ABL likställs ställande av säkerhet för penninglån
med lämnande av penninglån. Ett bolag får därmed i princip
inte ställa pant, lämna borgen eller garanti för penninglån som dess
aktieägare tar upp. Bakgrunden till bestämmelsen är att ställande av
säkerhet ansetts kunna vara lika riskabelt för bolaget som ett direkt
penninglån.11
4.6 Likvidation
Ett aktiebolag kan upplösas på fyra sätt. Dessa är
• fusion,
• delning,
• likvidation, och
• konkurs.
Likvidation innebär i korthet att bolagets tillgångar omvandlas till
pengar och, i den mån det behövs, att skulderna betalas och eventuellt
överskott fördelas bland aktieägarna. Bestämmelserna om likvidation
(och konkurs) är intagna i 25 kap. ABL.
4.6.1 Frivillig likvidation
Ett aktiebolag kan besluta att frivilligt gå i likvidation (frivillig likvidation).
Ett sådant beslut fattas av bolagsstämman, se 25 kap. 1 §
ABL.
9 Lindskog, Stefan, Aktiebolagslagen. 12:e och 13:e kap., 2 uppl., Stockholm, 1995, s. 159.
10 Se prop. 1973:93, s. 133, och RÅ 1984 1:90. Se även prop. 2004/05:85, del 2, s. 803.
11 Prop. 1973:93, s. 135.
106
SOU 2009:33 Aktiebolagsrättsliga regler
4.6.2 Tvångslikvidation
I vissa fall har bolaget en skyldighet att gå i likvidation (tvångslikvidation).
En sådan skyldighet finns bl.a. vid kapitalbrist av viss
omfattning. Bestämmelserna utgör en del av borgenärsskyddet.
Enligt 25 kap. 13 § ABL ska styrelsen genast upprätta och låta
bolagets revisor granska en kontrollbalansräkning när det finns skäl
att anta att bolagets eget kapital, beräknat enligt 25 kap. 14 § ABL,
understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Detsamma
gäller när det vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken
(1981:774) har visat sig att bolaget saknar tillgångar till full betalning
av utmätningsfordringen.
Av 25 kap. 14 § ABL framgår att en kontrollbalansräkning ska
upprättas enligt tillämplig lag om årsredovisning. Vidare framgår
att det vid beräkningen av det egna kapitalets storlek får göras vissa
särskilda justeringar.
Om kontrollbalansräkningen visar att bolagets kapital understiger
hälften av det registrerade aktiekapitalet ska styrelsen snarast
möjligt utfärda kallelse till en bolagsstämma, som ska pröva frågan
om bolaget ska gå i likvidation (första kontrollstämman), se 25 kap.
15 § ABL. Kontrollbalansräkningen och ett yttrande av revisorn
över denna ska läggas fram på stämman. Om kontrollbalansräkningen
inte visar att det egna kapitalet då uppgår till minst det registrerade
aktiekapitalet och bolagsstämman inte beslutar att bolaget
ska gå i likvidation, ska bolagsstämman inom åtta månader från den
första kontrollstämman på nytt pröva frågan om bolaget ska gå i
likvidation. Vid denna bolagsstämma ska en ny kontrollbalansräkning
med bifogat yttrande av bolagets revisor läggas fram (andra
kontrollstämman), se 25 kap. 16 § ABL. Om den nya kontrollbalansräkningen
inte visar att det egna kapitalet motsvarar minst
det registrerade aktiekapitalet, är bolaget likvidationspliktigt.
Styrelsen är enligt 25 kap. 17 § ABL skyldig att ansöka hos
tingsrätt om ett beslut om likvidation om någon andra kontrollstämma
inte hålls inom den nämnda tidsfristen. Detsamma gäller
om den kontrollbalansräkning som har lagts fram vid den andra
kontrollstämman inte har granskats av bolagets revisor eller inte
utvisar att det egna kapitalet vid tiden för stämman uppgick till
minst det registrerade aktiekapitalet och stämman inte har beslutat
att bolaget ska gå i likvidation.
Enligt 25 kap. 18 § ABL kan bolagets företrädare bli personligt
betalningsansvariga om de har försummat sina skyldigheter enligt
107
Aktiebolagsrättsliga regler
SOU 2009:33
108
25 kap. 13, 15 eller 17 §. Vidare kan en aktieägare som, med vetskap
om att bolaget är skyldigt att gå i likvidation, deltar i ett beslut att
fortsätta bolagets verksamhet bli personligt betalningsansvarig
enligt 25 kap. 19 § ABL.
5 Uppskov med
kapitalvinstbeskattning
5.1 Inledning
Utredningen har funnit att nackdelarna med ett uppskovssystem
avseende vinst vid avyttring av andelar i onoterade bolag som återinvesteras
i andelar i andra onoterade bolag överväger fördelarna.
Utredningen föreslår därför inte några sådana uppskovsregler.
I avsnitt 5.3 redogörs för gällande uppskovsbestämmelser. I
avsnitt 5.4 behandlas bl.a. frågor om beskattning vid utflyttning.
Skälen till att uppskovsregler vid avyttring av onoterade andelar
inte bedöms lämpliga framgår av avsnitt 5.5.
5.2 Våra direktiv
I direktiven anges att utredningen ska överväga om skatteincitament
i form av uppskov med kapitalvinstbeskattningen vid avyttring
av andelar i onoterade bolag i samband med återinvestering i
andra onoterade bolag kan vara en framkomlig väg för att stimulera
fysiska personers investeringar i sådana företag. Det kan nämnas att
i 2007 års budgetproposition anges bl.a. att för att stimulera riskvilligt
kapital i små företag bör utredas möjligheten till uppskjuten
kapitalvinstbeskattning vid försäljning av andelar i fåmansföretag
om vinsten återinvesteras i onoterade företag.1
Som en allmän utgångspunkt gäller enligt direktiven att uppdraget
ska utföras med beaktande av de generella riktlinjer för skattereglernas
utformning som anges i 2008 års ekonomiska vårproposition
och som har antagits av riksdagen.2
1 Prop. 2006/07:1, s. 152.
2 Prop. 2007/08:100, bet. 2007/08:Fi420 och rskr. 2007/08:259.
109
Uppskov med kapitalvinstbeskattning
SOU 2009:33
Av vårpropositionen framgår, såvitt nu är av intresse, bl.a. att
skattereglerna ska ge goda villkor för företagande och investeringar
i Sverige så att befintliga företag kan expandera och nya företag
etableras, vilket bl.a. ska ske genom förändringar i inkomstskatten
för företagare. Vidare anges att skattereglerna ska utformas så att
de stärker medborgarnas förtroende för skattesystemet och underlättar
för medborgarna att göra rätt för sig. Det framhålls också att
sådana regler ska utformas så att de begränsar det s.k. skattefelet,
dvs. avvikelser mellan teoretiskt beräknad skatt och faktiskt fastställd
skatt. Härvid sägs bl.a. att enkla och enhetliga regler, utan
besvärande gränsytor och behov av komplicerad gränsdragning,
minskar utrymmet och riskerna för fusk. I vårpropositionen anges
även att skatteregler och åtgärder ska vara hållbara och försvarbara i
ett EG-rättsligt perspektiv. Slutligen framhålls att på inkomstskatteområdet
bör olika inslag av s.k. uppskjuten beskattning
undvikas, eftersom det kan vara svårt att få faktiska skattekrediter
återbetalda när företag och individer flyttar utomlands. Detta har
sin grund i att EG-rätten i många fall utesluter beskattning som
utlöses av utflyttning och att det även finns brister i systemen för
informationsutbyte mellan olika länder.3
I direktiven hänvisas till att uppskov tidigare föreslagits av bl.a.
Småföretagsdelegationen i dess rapport Kapitalförsörjning till småföretag
(SOU 1998:93). I rapporten, som inte har remissbehandlats,
föreslogs att systemet skulle kunna utformas med reglerna om uppskjuten
kapitalvinstbeskattning vid försäljning och köp av fastigheter
som förebild. I rapporten framfördes att det förmodligen
behövdes ett krav på att ursprungsaktierna skulle ha ägts under en
viss tid för att förhindra skatteplanering. Man ansåg också att uppskov
även skulle kunna ges vid byte från noterade till onoterade
aktier. I betänkandet lämnades inte någon närmare beskrivning av
hur sådana regler skulle kunna utformas.4
5.3 Gällande uppskovsbestämmelser
Sverige har sedan tidigare vissa uppskovsregler vid kapitalvinstbeskattningen
som kan nyttjas av fysiska personer. Dessa är bestämmelserna
i 47 kap. inkomstskattelagen (1999:1229, IL) om avdrag
för uppskovsbelopp vid avyttring av en privatbostadsfastighet eller
3 Prop. 2007/08:100, s. 75 ff.
4 SOU 1998:63, s. 31 f.
110
SOU 2009:33 Uppskov med kapitalvinstbeskattning
privatbostadsrätt respektive bestämmelserna i 49 kap. IL om uppskov
med beskattningen vid uppskovsgrundande andelsbyten. Härtill
kommer att det även finns bestämmelser som medger att
beskattningen av en kapitalvinst framflyttas utan att det fastställs
något uppskovsbelopp. Så är fallet vid s.k. framskjuten beskattning
vid andelsbyten, vilket regleras i 48 a kap. IL.
5.3.1 Uppskovsavdrag vid avyttring av privatbostadsfastighet
eller privatbostadsrätt
Reglerna i 47 kap. IL om uppskovsavdrag vid avyttring av en privatbostadsfastighet
eller en privatbostadsrätt innebär i korthet
följande. En skattskyldig som avyttrar en privatbostadsfastighet
eller en privatbostadsrätt, som utgjort den skattskyldiges permanentbostad
och inom viss tid förvärvar en ersättningsbostad, kan
under vissa förutsättningar få uppskov med hela eller del av den
kapitalvinst som uppkommer vid avyttringen. Fr.o.m. den 1 januari
2008 har rätten till uppskov inskränkts på så sätt att uppskov ges
med högst ett maximibelopp (1 600 000 kr per bostad). För rätt till
avdrag krävs som huvudregel att kapitalvinsten uppgår till minst
50 000 kr. Såväl den ursprungliga permanentbostaden som ersättningsbostaden
kan vara belägen i Sverige eller i annat land inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Den som vill ha
uppskov med beskattningen vid försäljning av ursprungsbostaden
ska framställa yrkande om avdrag för uppskovsbelopp i självdeklarationen
för det år som försäljningen av ursprungsbostaden ska
redovisas. Vid avyttring av ersättningsbostaden ska uppskovsbeloppet
återföras till beskattning på så sätt att det läggs till
vinsten, eller förlusten, vid kapitalvinstberäkningen för ersättningsbostaden.
Därefter framkommer ett korrigerat resultat som i sin
tur i sin helhet eller till viss del kan föras över i ett nytt uppskov i
samband med ett förvärv av en ny ersättningsfastighet om förutsättningarna
härför är uppfyllda, eller alternativt tas fram till
beskattning. Ett medgivet uppskovsbelopp kan även före avyttring
och under vissa förutsättningar frivilligt, helt eller delvis, återföras
till beskattning. Fr.o.m. den 1 januari 2008 ska den som fått ett
uppskov varje år vid inkomstbeskattningen ta upp en schablonintäkt
med viss procent av uppskovsbeloppet.5
5 Prop. 2007/08:27, bet. 2007/08:SkU10 och SFS 2007:1419.
111
Uppskov med kapitalvinstbeskattning
SOU 2009:33
När det gäller registrerat uppskovsbelopp beträffande kapitalvinster
vid avyttring av privatbostadsfastigheter eller privatbostadsrätter
uppgick dessa i november 2008 till totalt cirka 216 miljarder
kr. Antalet uppskov var vid samma tidpunkt cirka 553 000 stycken.
Det genomsnittliga uppskovsbeloppet var således cirka 400 000 kr.
Enligt tillgängliga uppgifter har 2 753 personer med ett sammanlagt
uppskovsbelopp om cirka 1,26 miljarder kr flyttat utomlands utan
att ha återfört uppskovsbeloppen.6
5.3.2 Uppskov eller framskjuten beskattning vid andelsbyte
Vid företagsförvärv och samgående av företag är det inte ovanligt
att det förvärvande företaget erbjuder ägarna i det förvärvade företaget
att som ersättning för andelarna i företaget erhålla andelar i
det förvärvande företaget. Vanligtvis får aktieägarna ingen eller
endast obetydlig ersättning i form av kontanter. Om skatt skulle
tas ut vid omstruktureringar av nu nämnt slag skulle detta försvåra
sådana, eftersom deltagaren i andelsbytet inte erhåller några kontanter
− eller endast en mindre del kontanter − att betala eventuell
kapitalvinstskatt med. Därför har det under åren införts olika slag
av uppskovsregler. Det gemensamma för dessa har varit att beskattningen
av kapitalvinsten får skjutas upp till dess att de mottagna
andelarna avyttras.
Uppskov vid andelsbyten
I syfte att uppnå ett enhetligt system vid behandlingen av uppskov
av kapitalvinst vid andelsbyten infördes 1999 lagen (1998:1601) om
uppskov med beskattning av andelsbyten, andelsbyteslagen. Lagen
ersatte den s.k. strukturregeln i 27 § 4 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, SIL, och reglerna om internationella andelsbyten
i lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande
omstruktureringar inom EG, IGOL. Andelsbyteslagen
gällde vid 2000 och 2001 års taxeringar och gällde såväl för juridiska
som fysiska personer. Med tillämpning fr.o.m. 2002 års taxering
överfördes bestämmelserna i huvudsak oförändrade till 49 kap. IL.
6 Källa: Skatteverket. Uppgifterna avser det totala antalet, dvs. för samtliga taxeringsår till
och med taxeringsåret 2008, uppskov som var införda i Skatteverkets register den 12
november 2008.
112
SOU 2009:33 Uppskov med kapitalvinstbeskattning
Bestämmelserna i andelsbyteslagen, som i huvudsak byggde på
den uppskovsteknik som fanns i IGOL, innebar i korthet att
dåvarande skattemyndigheten fastställde, efter begäran av den
skattskyldige, ett uppskovsbelopp vid taxeringen för det beskattningsår
som andelsbytet skett. Uppskovsbeloppet fördelades på de
mottagna andelarna och skulle tas upp som intäkt senast när den
mottagna andelen avyttrades. Uppskovsbeloppet kunde även återföras
frivilligt, vilket kunde vara aktuellt i de fall den skattskyldige
behövde kvittningsgilla vinster mot realiserade förluster. En
beskattning av uppskovsbeloppet skulle även ske i det fallet att en
fysisk person inte längre uppfyllde villkoret att vara bosatt i Sverige
eller stadigvarande vistas här.
Reglerna har utsatts för kritik då de uppfattats som komplicerade,
särskilt mot bakgrund av att de avser fysiska personer.
Komplexiteten ökade dessutom när den mottagna andelen i sin tur
ingick i ett nytt efterföljande andelsbyte och likaså om den skattskyldige
redan innehade andelar av samma slag och sort som den
vid andelsbytet mottagna andelen, eller när den mottagna andelen
senare kom att omfattas av split, fondemission m.m. Det har även
framförts att deklarationsblanketterna (K4B och K4C) varit svåra
att förstå och att det förekommit en hel del felaktigt ifyllda sådana,
vilket medfört problem både för de skattskyldiga och för Skatteverket.7
Framskjuten beskattning vid andelsbyte
Med verkan från och med den 1 januari 2002 infördes regler i
48 a kap. IL om framskjuten beskattning vid andelsbyte för de fall en
fysisk person eller ett dödsbo avyttrar marknadsnoterade andelar och
varken de avyttrade eller de mottagna andelarna var kvalificerade. Om
den skattskyldige begärde det kunde reglerna tillämpas redan vid
2002 års taxering. Reglerna om framskjuten beskattning vid andelsbyten
utvidgades genom lagstiftning 2002 med ikraftträdande den 1
januari 2003 till att även omfatta andelar som inte är marknadsnoterade
samt byten av kvalificerade andelar och andelar som blir
kvalificerade hos säljaren.
Reglerna om framskjuten beskattning utformades med uppskovstekniken
i strukturregeln som förebild och innebär i korthet
följande. Eventuell kontant ersättning vid andelsbytet ska tas upp
7 Se t.ex. prop. 2001/02:46, s. 60 f.
113
Uppskov med kapitalvinstbeskattning
SOU 2009:33
som kapitalvinst vid beskattningen för det år andelsbytet sker. Det
skattemässiga anskaffningsvärdet för de avyttrade andelarna övergår
på de mottagna andelarna (48 a kap. 10 § första stycket IL).
Inget hindrar att ett andelsbyte följer på ett tidigare andelsbyte.
Även i ett sådant fall förs det skattemässiga omkostnadsbeloppet
vidare på de mottagna andelarna. Den kapitalvinst som uppkommer
utöver kontantersättningen beskattas när de mottagna andelarna
avyttras (44 kap. 26 § IL) och kapitalförlust tas fram på motsvarande
sätt vid avyttring av de mottagna andelarna (44 kap. 2 §
IL). En fördel för den skattskyldige med reglerna om framskjuten
beskattning, jämfört med reglerna om uppskov vid andelsbyte, är
att vid framskjuten beskattning behöver inte andelsbytet deklareras.8
Bestämmelserna om framskjuten beskattning vid andelsbyten
tillämpas oavsett om bytet resulterar i en vinst eller i en förlust.
Med en sådan lösning följer också att den skattskyldige inte kan ta
fram en vinst för att kvitta mot en kapitalförlust på annat sätt än
genom att avyttra den mottagna andelen. Om den avyttrade
andelen var kvalificerad andel enligt reglerna i 57 kap. IL, ska det
enligt 48 a kap. 8 a § IL göras en beräkning av de belopp som skulle
ha tagits upp i inkomstslaget kapital respektive inkomstslaget tjänst
om bestämmelserna om framskjuten beskattning inte hade varit
tillämpliga. På så sätt upprätthålls beskattningen enligt reglerna i
57 kap. IL vid avyttringen av de mottagna andelarna.
Även reglerna om framskjuten beskattning kan i vissa fall få tilllämpas
retroaktivt. Av övergångsbestämmelserna till reglerna om
framskjuten beskattning vid andelsbyten framgår, för de fall andelsbytesreglerna
har tillämpats, att den skattskyldige kan begära att reglerna
om framskjuten beskattning tillämpas i stället för andelsbytesreglerna
vid avyttringen av de mottagna andelarna.
Statistik
Av tillgängliga uppgifter framgår att det i november 2008 fanns
cirka 134 000 uppskov vid andelsbyten. Av dessa var det cirka 950
stycken som rörde personer som flyttat utomlands. Det totala uppskovsbeloppet
vid andelsbyten uppgick i november 2008 till cirka
16 miljarder kr, varav cirka 255 miljoner kr avsåg sådana skattskyldiga
som flyttat utomlands.
8 Prop. 2001/02:46, s. 63.
114
SOU 2009:33 Uppskov med kapitalvinstbeskattning
När det gäller framskjuten beskattning uppgick antalet till cirka
840 stycken, varav 4 gällde personer som flyttat utomlands. Det
totala beloppet uppgick till cirka 2 miljarder kr, varav cirka 2,4
miljoner kr avsåg utflyttade personer.9
5.4 Beskattning vid utflyttning m.m.
Exitbeskattning
I intern svensk rätt finns bestämmelser som reglerar skattskyldighet
i de fall säljaren av de andelar som uppskovet hänför sig till inte
längre uppfyller villkoret att vara bosatt i Sverige eller stadigvarande
vistas här, s.k. exitbeskattning. Bestämmelser av sådant slag
finns i 48 a kap. 11 § IL (framskjuten beskattning vid andelsbyten)
och i 49 kap. 26 § IL (fysisk persons uppskov vid andelsbyten när
avyttrad andel bl.a. utgjort lagertillgång; ”andelsbytesreglerna” i nu
gällande utformning).
Av RÅ 2008 not. 71 (jfr även RÅ 2008 ref. 30) framgår att
beskattning vid utflyttning med stöd av 49 kap. 26 § IL strider mot
EG-rätten. Enligt utredningens bedömning finns det skäl att anta
att bestämmelsen i 48 a kap. 11 § IL också strider mot artikel 39 i
EG-fördraget om fri rörlighet för personer inom EG/EES. Mot
bakgrund av den begränsade undersökning utredningen gjort i
denna fråga är utredningens bedömning att dessa inskränkningar i
den fria rörligheten troligen inte kan rättfärdigas.
Slutsatsen är därför att bestämmelser med innebörd att beskattning
av uppskov ska ske till följd av att den skattskyldige inte
längre är bosatt i Sverige eller stadigvarande vistas här är, såvitt kan
bedömas, inte en framkomlig väg.
3 kap. 19 § IL
En annan regel avseende beskattning av kapitalvinst på bl.a. andelar
i svenska företag, eller i utländska juridiska personer, till följd av en
utflyttning finns i 3 kap. 19 § IL. Där föreskrivs, såvitt nu är av
intresse, att den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig för
kapitalvinst på andelar i såväl svenska aktiebolag som i utlandet del9
Källa: Skatteverket. Uppgifterna avser det totala antalet, dvs. för samtliga taxeringsår till
och med taxeringsåret 2008, uppskov som var införda i Skatteverkets register den 12
november 2008.
115
Uppskov med kapitalvinstbeskattning
SOU 2009:33
ägarbeskattade juridiska personer, om han vid något tillfälle under
det kalenderår avyttringen sker eller under de föregående tio
kalenderåren har varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats
här. Bestämmelsen är från och med den 1 januari 2008 tillämplig
även på kapitalvinster på utländska andelar som förvärvats under
den tid personen varit obegränsat skattskyldig i Sverige.10 Bestämmelsen
omfattar således bl.a. onoterade andelar i utländska bolag.
För att Sverige ska kunna utnyttja beskattningsregeln i 3 kap.
19 § IL i förhållande till stater som Sverige slutit skatteavtal med,
tas ofta en särskild bestämmelse om detta in i avtalet. Det finns
dock alltjämt en del avtal som är slutna innan bestämmelsen
infördes år 1983 och där avtalen ännu inte omförhandlats.11 Enligt
de avtal där Sverige förhandlat bestämmelser av detta slag har
Sverige rätt att beskatta kapitalvinster som uppkommer då andelar i
svenska bolag avyttras under viss tid efter att personen i fråga inte
längre har hemvist i Sverige och fått hemvist i den andra avtalsslutande
staten. Tidsperioden som Sverige enligt skatteavtalen får
beskatta uppkommen kapitalvinst varierar i allmänhet mellan två
och tio år. Enligt vissa avtal saknar Sverige möjlighet att överhuvudtaget
beskatta fysisk person för kapitalvinst vid avyttring av
andelar − i svenska eller utländska bolag − när denne fått hemvist i
den andra staten.
Regeringsrätten fann i ett förhandsbesked, RÅ 2008 ref. 24, som
bl.a. rörde en regelkonflikt mellan intern rätt och bestämmelser i
ett genom lag införlivat dubbelbeskattningsavtal, att en senare i
intern rätt införd bestämmelse (de s.k. CFC-reglerna i 39 a kap. 7 §
första stycket IL) som tog sikte på just det slag av verksamhet som
var föremål för ansökan om förhandsbesked, hade företräde framför
det aktuella skatteavtalet. Utgången i målet har föranlett frågor
om bl.a. motsvarande bedömning kan göras beträffande bestämmelsen
i 3 kap. 19 § IL i förhållande till artiklarna rörande beskattning
av kapitalvinst på bl.a. delägarrätter i de skatteavtal som inte
omförhandlats eller ingåtts efter införandet av 3 kap. 19 § IL.
Samma frågeställning aktualiseras med anledning av den utvidgning
av bestämmelsen som gjordes med ikraftträdande den 1 januari
2008. Utredningen finner inte anledning att fördjupa sig i frågan
utan nöjer sig med att konstatera att rättsläget är oklart.
För att reglerna i 3 kap. 19 § IL överhuvudtaget ska kunna
tillämpas efter en utflyttning förutsätts bl.a. att Skatteverket
10 Prop. 2007/08:12, bet. 2007/08:SkU6 och SFS 2007:1122.
11 Prop. 2007/08:12, s. 19.
116
SOU 2009:33 Uppskov med kapitalvinstbeskattning
erhåller information om avyttring av de andelar som förvärvats
under tid den skattskyldige varit obegränsat skattskyldig i Sverige.
De flesta skatteavtal Sverige slutit med andra stater innehåller
bestämmelser om utbyte av information och hur detta ska ske
mellan skatteförvaltningarna i respektive stat. När det gäller
informationsutbyte mellan de nordiska staterna har detta inte
reglerats i det nordiska skatteavtalet utan i stället i ett multilateralt
handräckningsavtal.12 Inom OECD och Europarådet har utarbetats
en konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden, vilken
har införlivats i svensk rätt genom lagen (1990:313) om Europaråds-
och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i
skatteärenden. För stater som ingår i EU gäller EG:s handräckningsdirektiv.13
Skatteverket har således formella möjligheter
att få tillgång till nödvändig information från ett stort antal stater.
När det gäller s.k. skatteparadis är av naturliga skäl denna möjlighet
starkt begränsad.
5.5 Överväganden
Bedömning: Det bör inte införas några regler om uppskov med
kapitalvinstbeskattningen vid avyttring av onoterade andelar.
I direktiven betonas att utredningen särskilt ska beakta riskerna
med skattekrediter som innebär att det allmännas skattefordran
direkt eller indirekt riskerar att förloras när och om den skattskyldige
lämnar svensk beskattningsjurisdiktion. Likaså ska utredningen
enligt direktiven beakta de skatteadministrativa problem
som finns om en skattefordran ska bevakas under lång tid.
Uppdraget omfattar också bl.a. en EG-rättslig analys av de
åtgärder som övervägs. I direktiven anförs i detta sammanhang bl.a.
att när det gäller gränsöverskridande situationer har det under de
senaste åren skett en utveckling inom EG-rätten, som bl.a. innebär
att en medlemsstat inte utan vidare kan beskatta en fysisk person
som flyttar utomlands för orealiserade vinster på aktier, om inte
samma bestämmelse gäller om personen bott kvar.
12 SFS 1990:226.
13 Direktiv 77/799/EEG, ändrat bl.a. genom direktiven 2004/56/EG, 2004/106/EG och
2006/98/EG.
117
Uppskov med kapitalvinstbeskattning
SOU 2009:33
När det gäller uppskov med kapitalvinstbeskattningen ska
utredningen analysera och beakta Sveriges möjligheter att kontrollera
och beskatta den slutliga vinsten. Detta gäller även det fallet
att investeringen med hänsyn till EG-rätten även måste omfatta
investeringar i utländska onoterade bolag.
En viktig utgångspunkt för utredningen har vidare varit att reglerna,
som företrädesvis träffar fysiska personers investeringar i
onoterade företag, ska vara så enkla och lätta att tillämpa som
möjligt och inte i onödan öka den administrativa bördan för de
skattskyldiga.
När det gäller de olika teknikerna med uppskov kan inledningsvis
konstateras att uppskov i form av framskjuten beskattning
enligt reglerna i 48 a kap. IL inte kan komma i fråga när det gäller
eventuellt uppskov vid avyttring av aktier och ett senare förvärv av
andra aktier. En vinst vid avyttringen av de första aktierna skulle då
helt undgå beskattning. Detta är en skillnad mot det fallet att det
sker ett andelsbyte. Likaså skulle det uppstå komplicerade beräkningar
när omkostnadsbeloppet för de avyttrade aktierna ska fördelas
på senare förvärvade aktier.
Det återstår då att ta ställning till ett rent uppskovssystem i
enlighet med vad som gäller vid avyttring av fastigheter eller enligt
de tidigare andelsbytesreglerna.
Fördelen med ett uppskovssystem är att ägare av onoterade
aktier utan skattebelastning kan avyttra sina aktier för att i stället
placera kapitalet i ett annat onoterat företag som investeraren
bedömer ge en bättre avkastning på sikt. Detta skulle kunna underlätta
för företag med utvecklingspotential att få tillgång till riskvilligt
kapital. Samtidigt har det den fördelen att företag som inte
bedöms ha så goda framtidsutsikter snabbare kan avvecklas eller
tvingas att utveckla sig. En ökad rörlighet på aktiemarknaden skulle
kunna påskynda en sådan utveckling för mindre framgångsrika
företag till fördel för de mer livskraftiga företagen. Å andra sidan
ska inte rörligheten bland ägare av onoterade aktier överskattas.
När det gäller innehav av aktier i onoterade företag ägs dessa till
mycket stor del av dem som själva arbetar i företaget, närstående
till dem och även i viss uträckning av släkt och vänner. Det helt
utomstående ägandet i onoterade företag bedöms av utredningen
vara begränsat. I ägarkretsen torde inte innehavet av aktier vara
enbart betingat av förväntad avkastning på innehavet. Andra
faktorer torde spela en betydande roll vid valet av om aktierna ska
avyttras till fördel för förvärv av aktier i ett annat onoterat företag.
118
SOU 2009:33 Uppskov med kapitalvinstbeskattning
Härtill kommer att marknaden för aktier i särskilt onoterade företag
av naturliga skäl är begränsad, med eller utan särskilda skatteincitament.
I sammanhanget bör också beaktas att uppskovsregler överlag
inte är helt oproblematiska för den enskilde aktieägaren, även om
det är fråga om frivilliga regler av förmånskaraktär. Såväl uppskovsavdrag
vid avyttring av en privatbostadsfastighet eller en privatbostadsrätt
som de tidigare reglerna om uppskov vid andelsbyten,
innebär att den skattskyldige har en latent skatteskuld att betala. I
många fall kan uppskovsbeloppet vara betydande och när beloppet
ska tas upp till beskattning i samband med avyttring av ersättningsbostaden
eller de tillbytta aktierna, kan bostaden eller aktierna ha
gått ned i värde i sådan omfattning att avyttringen inte resulterat i
tillräckligt med kapital för att betala den uppskjutna skatten. Det
kan alltså helt enkelt vara så att det saknas skatteförmåga vid betalningstidpunkten.
Införandet av reglerna om framskjuten beskattning
vid andelsbyten var bl.a. en direkt följd av en sådan värdenedgång
på tillbytta aktier med uppskovsbelopp inom särskilt ITsektorn.
Som framgår ovan av från Skatteverket framtagen statistik uppgår
uppskoven vid andelsbyten till cirka 134 000 stycken och avser
sammanlagt 16 miljarder kr. Hanteringen av uppskovsbelopp är en
inte oväsentlig skatteadministrativ börda för Skatteverket. Enligt
utredningens mening finns dock inte anledning att anta att ett uppskovssystem
avseende kapitalvinst vid avyttring av onoterade aktier
med efterföljande förvärv av onoterade aktier skulle generera till
närmelsevis lika många beslut om uppskov och inte heller så
betydande belopp som är fallet beträffande andelsbytesreglerna.
Emellertid skulle sådana regler resultera i en ökad skatteadministrativ
börda, varav många av de registrerade uppskovsbesluten förmodligen
skulle avse mindre belopp. Härtill kommer att uppskoven
kan komma att vara under många år och därför kräver en tidsmässigt
lång bevakningstid.
Utredningens bedömning är att ett uppskovssystem inte kan
begränsas till endast onoterade aktier i svenska bolag, utan man
måste med hänsyn till EG-rätten även låta reglerna omfatta onoterade
andelar i bolag i vart fall inom EES. Möjligheterna till beskattning
vid en utflyttningssituation, s.k. exitbeskattning, är med hänsyn
till EG-rätten starkt begränsade. Även om regler utformas så
att beskattning sker först vid en senare avyttring av de aktier som
trätt i stället för de onoterade aktier vars avyttring lett till en
119
Uppskov med kapitalvinstbeskattning
SOU 2009:33
120
kapitalvinst, förutsätter en faktisk beskattning att Skatteverket
erhåller information om avyttringen. Detta är inte helt oproblematiskt.
Slutsatsen är att ett förslag om uppskov vid avyttring av
onoterade aktier dels är en tung skatteadministrativ börda, dels kan
antas leda till definitiva skattebortfall för svenska staten. Redan av
denna anledning finner utredningen att skälen emot att införa
ytterligare ett uppskovssystem klart överväger de potentiella fördelar
ett sådant system kan ha med avseende på de onoterade
företagens försörjning med riskkapital.
Ett införande av uppskov vid avyttring av onoterade aktier vid
efterföljande förvärv av onoterade aktier skulle dessutom antagligen
leda till krav på att liknande uppskovsregler införs även
beträffande noterade aktier och vid byte av fonder. Konsekvenserna
av ett sådant scenario är svåröverblickbar.
Utredningen har mot bakgrund av vad som ovan sagts valt att
inte föreslå regler som innefattar uppskov med kapitalvinstbeskattningen
vid avyttring av onoterade andelar.
6 Skattereduktion för förvärv av
aktier
6.1 Inledning
I uppdraget ingår att undersöka behovet av och förutsättningarna
för att införa skatteincitament i form av riskkapitalavdrag. Med
riskkapitalavdrag avses enligt direktiven en möjlighet för fysiska
personer att med avdragsrätt investera upp till ett visst belopp i
eget eller närståendes företagande, dvs. kostnaden för köp av onoterade
aktier i dessa företag får dras av mot förvärvsinkomst. Vidare
ingår i uppdraget att om utredningen föreslår en sådan skattelättnad,
ska utredningen också utforma författningsbestämmelser
härtill.
Ett riskkapitalavdrag, utformat som en skattereduktion, har
tidigare funnits under taxeringsåren 1997 och 1998.1 Det tidigare
riskkapitalavdraget redovisas i bilaga 5. De flesta av de regler som
gällde för riskkapitalavdraget och de slutsatser som framgår av den
utvärdering av avdraget som gjorts av Nutek tas upp i övervägandena
nedan.
Det tidigare riskkapitalavdraget innebar i huvudsak att fysiska
personer som förvärvade aktier som tecknats vid nyemission kunde
få en skattereduktion. Bolaget skulle uppfylla ett antal krav, bland
annat avseende dess verksamhet och tillgångar. Dessa krav skulle
vara uppfylla under en period av fem år efter förvärvet. Det fanns
också krav på att bolaget inte fick bli börsnoterat under en treårsperiod
efter förvärvet. Vidare skulle den fysiska personen behålla
aktierna under en femårsperiod efter förvärvet.
Syftet med riskkapitalavdraget var att stimulera små och medelstora
aktiebolags försörjning med riskkapital samt underlätta etablering
av nya bolag.
1 Lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar. Se prop. 1995/96:109
och bet. 1995/96:SkU20.
121
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
I avsnitt 6.2 lämnas en kortfattad presentation av utredningens
förslag om skattelättnader för förvärv av aktier och de överväganden
som ligger till grund för det framlagda förslaget. I avsnitt
6.3 tas upp vissa definitioner som är av betydelse i sammanhanget. I
avsnitt 6.4–6.19 presenteras förslaget närmare, varvid avsnitt 6.19
särskilt behandlar den del av förslaget som berör kupongskatt.
6.2 Förslag
Förslag: Det bör införas skattelättnader för fysiska personer
som förvärvar aktier.
Vi förslår att det ska införas en skattelättnad med viss förebild i det
tidigare riskkapitalavdraget. Vid utformningen av förslaget har vi
även beaktat utformningen av skattereduktionen för hushållsarbete.
Det ska också nämnas att det i vissa länder, t.ex. Storbritannien,
finns system med skattelättnader för fysiska personer
som förvärvar aktier i vissa bolag. Det brittiska systemet, EIS,
redovisas i bilaga 9.
Bakgrund
Det finns stöd för att anta att det finns ett behov av att underlätta
företagens försörjning med kapital vid starten och i de tidiga
utvecklings- och expansionsfaserna.2 Enligt vår mening kan skattelättnader
för fysiska personer som investerar i aktier som getts ut
vid bildandet eller vid nyemission utgöra en möjlighet för att förbättra
företagens kapitaltillgång. Mot den bakgrunden föreslår vi
att det ska införas sådana skattelättnader.
Våra överväganden
Vår utgångspunkt är att de förslag som lämnas ska vara enkla och
att det ska vara lätt för den skattskyldige att förstå reglerna och
kunna tillämpa dem. Vidare ska Skatteverket lätt kunna kontrollera
att reglerna efterlevs. Reglerna bör så långt möjligt utformas så att
2 Se bl.a. SOU 2008:121, s. 34 f. Se även avsnitt 2.5.
122
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
de inte medför tolknings- och avgränsningssvårigheter. Krångliga
regler motverkar intresset av att använda reglerna eller förståelsen
av dem, vilket man kan utläsa bl.a. av erfarenheterna kring det
tidigare riskkapitalavdraget. Som framgår av avsnitt 3.2 innebär våra
direktiv att vi ska ta fram regler som bl.a. ska underlätta för de
skattskyldiga att göra rätt för sig och som minskar utrymmet och
riskerna för fusk. Detta kräver å ena sidan enkla och i viss mån
schabloniserade regler. Å andra sidan kan enkla och schabloniserade
regler leda till att det uppstår luckor i lagstiftningen som kan
utnyttjas i syfte att få av lagstiftaren icke avsedda skatteförmåner.
Det är därför ofrånkomligt att vissa av bestämmelserna, nämligen
de som syftar till att hindra icke avsedda skatteförmåner, blir mer
komplicerade.
Vi har under utredningens gång arbetat med två i huvudsak likartade
förslag om skattereduktion vid förvärv av aktier vid bildandet
av ett bolag och vid nyemission.
I båda förslagen har tanken varit att den som förvärvar aktier vid
ett bolags bildande, eller i form av köp av lagerbolag, eller vid
nyemission ska kunna erhålla en skattereduktion med viss andel av
anskaffningskostnaden för aktierna, dock med ett visst högsta
belopp.
Den viktigaste skillnaden mellan de båda förslagen har varit att i
det ena förslaget har anskaffningsvärdet på de med skattereduktion
förvärvade aktierna ansetts vara noll kronor, dock utom vid beräkningen
av det s.k. gränsbeloppet enligt 57 kap. 11 § första stycket
inkomstskattelagen (1999:1229, IL) där hela anskaffningsvärdet
skulle få beaktas. Med en sådan lösning anser vi att det inte behövs
några särskilda spärregler. Fördelen med den modellen är också att
den till stor del är självfinansierad. Den skattereduktion som erhålls
vid betalningen av aktierna tas så att säga tillbaka vid en vinst- eller
förlustförsäljning av aktierna genom att anskaffningsvärdet på
aktierna är noll kr. Denna modell ger dock inte så stort skatteincitament,
eftersom modellen i praktiken innebär en skattekredit
och inte en definitiv skattelättnad. En nackdel från hanteringssynpunkt
är att man vid kapitalvinstberäkningen måste hålla isär de
aktier som förvärvats med skattereduktion, då dessa har noll kronor
i anskaffningsvärde, från andra aktier i bolaget.
I den andra modellen som vi har arbetat med har vi inte reducerat
anskaffningskostnaden. Den modellen kräver i stället vissa
slag av spärregler för att inte obehöriga skattevinster ska uppkomma.
Till följd härav är den betydligt mer komplicerad. Regler
123
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
av liknande slag fanns även för det tidigare riskkapitalavdraget. Av
Nuteks utvärdering av riskkapitalavdraget framgår att mycket kritik
riktades mot utformningen av lagstiftningen i denna del. Denna
modell innebär också ett större skattemässigt incitament och
kräver därför på ett helt annat sätt en finansiering än den nyss
nämnda modellen.
Vårt förslag
Utredningen har dock slutligen stannat för att bara presentera ett
förslag för skattereduktion och det bygger på den senare av ovan
omnämnda modeller, dvs. den med fullt anskaffningsvärde på de
förvärvade aktierna. Vi har så långt möjligt försökt beakta de synpunkter
som framfördes på det tidigare riskkapitalavdraget när vi
utformat bestämmelserna. Utgångspunkten har också varit att i
möjligaste mån undvika villkor. Att helt låta bli att ställa upp villkor
som avser förhållanden före och efter betalning av de aktier för
vilka skattereduktion medges är dock inte möjligt.
Förslaget innebär i korthet att en fysisk person som mot betalning
i pengar förvärvar aktier i ett icke marknadsnoterat aktiebolag
får skattereduktion med 20 procent av det belopp som motsvarar
betalningen. Skattereduktionen får dock inte överstiga 100 000 kr
per beskattningsår, dvs. underlaget för skattereduktionen får uppgå
till högst 500 000 kr per beskattningsår. Något krav på att aktierna
ska innehas en viss tid har vi inte funnit skäl att ställa. Det ställs
inte heller krav på att den som begär skattereduktion alltjämt ska
äga aktierna vid tidpunkten för begäran. Vi har härvid beaktat den
kritik som riktades mot det krav på en viss minsta innehavstid som
gällde enligt det tidigare riskkapitalavdraget. Dessutom ser vi inte
att det i ekonomiskt hänseende finns skäl att ställa upp ett sådant
krav. Även om den enskilde efter en kort tid säljer aktier som har
legat till grund för skattereduktion har det, i och med betalningen
av aktier som tecknats vid bildande eller nyemission, skett ett kapitaltillskott
till bolaget. Detta tillskott påverkas inte av att aktien
säljs. Däremot måste det enligt vår mening i möjligaste mån hindras
att bestämmelserna utnyttjas som ett medel för att uppnå icke
avsedda skattefördelar genom att det kapitaltillskott som har medfört
skattereduktion inte blir annat än högst tillfälligt, t.ex. på
grund av att bolaget minskar aktiekapitalet och betalar ut minskningen
till den person som har fått skattereduktion. För att
124
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
reglerna ska var effektiva måste dessa villkor enligt vår mening gälla
under en viss tid efter − och i vissa fall även före − betalningen av
aktierna.
En förutsättning för att den fysiska personen ska ha rätt till
skattereduktion är att bolaget bedriver rörelse den 2 maj det första
året efter det beskattningsår för vilket skattereduktion begärs. Som
huvudregel gäller att skattereduktion ska begäras vid taxeringen för
det år då aktierna betalades. Med hänsyn till att nystartade bolag
inte ska missgynnas föreslår vi dock att skattereduktion ska kunna
begäras för det närmast följande året efter betalningsåret, om
bolaget inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj året efter betalningsåret.
En förutsättning för att rätt till skattereduktion ska
finnas i det fallet är att bolaget bedriver rörelse den 2 maj det andra
året efter betalningsåret. Dessutom föreslår vi en undantagsbestämmelse
i det fall bolaget försätts i konkurs eller går i tvångslikvidation.
Med hänsyn till att vi föreslår vissa villkor som ska vara uppfyllda
under en tid efter betalningen av aktierna − och därmed även
efter det att begäran om skattereduktion lämnats till Skatteverket −
anser vi att det måste finnas en uppgiftsskyldighet för den som har
fått skattereduktion, vad gäller dessa villkor. Dessutom bör det
vara möjligt att fatta beslut om eftertaxering med stöd av en sådan
uppgift. Detta är nödvändigt för att reglerna ska kunna vara effektiva.
Någon avgränsning av vilka fysiska personer som kan få skattereduktion
föreslås inte. Skattereduktionen ska kunna räknas av mot
statlig och kommunal inkomstskatt, statlig fastighetsskatt samt
kommunal fastighetsavgift.
Med hänsyn till de krav som EG-rätten ställer föreslår vi också
att skattelättnader vid förvärv av aktier ska kunna ges i form av nedsatt
kupongskatt. I fråga om kupongskatten behövs det särskilda regler,
bl.a. om förfarandet. Dessa tas, som tidigare nämnts, främst upp i
avsnitt 6.19.
6.3 Vissa definitioner och avgränsningar
Först ska klargöras att med aktier avses, förutom aktier i svenska
aktiebolag, även andelar i utländska bolag.
Med bolag avses svenska aktiebolag och utländska bolag som
hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbets125
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
området (EES) eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett
skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte. Av
2 kap. 4 § IL framgår att europabolag och försäkringsaktiebolag
räknas som aktiebolag. Privatbostadsföretag och investmentföretag
anses inte som bolag vid tillämpningen av de bestämmelser om
skattelättnader som vi föreslår, se avsnitten 3.7 och 6.7.5. Frågan
om utländska bolag behandlar vi i avsnitten 6.7.1–6.7.4.
Som framgår av avsnitt 6.2 föreslår vi vissa villkor som syftar till
att förhindra att skattelättnader ges för förvärv som inte innebär
någon egentlig kapitaltillförsel till bolaget. Vi vill härigenom hindra
till exempel att skattereduktion medges för betalning av nyemitterade
aktier om den ökning av aktiekapitalet som nyemissionen
inneburit sedan återbetalas till aktieägaren vid minskning av aktiekapitalet.
För att dessa villkor ska vara effektiva anser vi att de även måste
omfatta vissa personer i bolagets närhet. Vi föreslår därför att reglerna
ska gälla dels närstående till den fysiska person som förvärvat
aktierna, dels företag i intressegemenskap med det bolag i vilket aktierna
förvärvats. Nedan behandlar vi begreppen närstående och företag i
intressegemenskap med bolaget.
6.3.1 Närstående
Med närstående avses de personer som räknas upp i 2 kap. 22 § IL.
De personer som räknas upp i nämnda lagrum är make, förälder,
mor- och farförälder, avkomling (innefattande styvbarn och fosterbarn),
avkomlings make, syskon, syskons make och avkomling, och
dödsbo som den skattskyldige eller någon av de tidigare nämnda
personerna är delägare i.
Enligt vår mening bör en person vara att betrakta som närstående
vid tillämpningen av de föreslagna reglerna om han eller
hon vid tidpunkten för mottagandet av t.ex. överföringen av medel
från bolaget eller av ersättningen för aktierna var närstående till den
skattskyldige, dvs. den som begärt skattereduktion.
Detta innebär att det i princip saknar betydelse för tillämpningen
av reglerna om en person som var närstående vid tidpunkten
för utbetalningen från bolaget etc. inte är att anse som
närstående vid tidpunkten för betalningen av aktierna.
126
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
Som exempel kan tas följande situation.
En person förvärvar nyemitterade aktier i ett bolag, som före nyemissionen
var helägt av personens sambo. Sambor är inte att anse som närstående
med varandra, jfr 2 kap. 20 § IL. Skattereduktion medges för
förvärvet. Året efter förvärvet ingår personerna äktenskap med
varandra. Året därpå tar maken till den person som medgavs skattereduktion
emot ett penninglån i strid mot aktiebolagslagen (2005:551).
Rätten till skattereduktionen går därmed förlorad för den andra
maken, dvs. den som förvärvade aktierna.
Ett omvänt förhållande är följande.
Två makar deltar i samma nyemission och medges skattereduktion.
Året efter skiljer de sig och därefter erhåller den ena av dem en värdeöverföring
från bolaget i strid mot bestämmelserna i aktiebolagslagen.
I detta fall är det endast den som tog emot värdeöverföringen som förlorar
sin skattereduktion.
6.3.2 Företag i intressegemenskap med bolaget
För att reglerna ska kunna fungera effektivt bör de även omfatta
företag som är i intressegemenskap med bolaget.
En första fråga är då vad som avses med begreppet företag.
Någon allmän definition av begreppet företag finns inte i inkomstskattelagen
utan det används i ett flertal bestämmelser där och har då
inte alltid samma innebörd.
Begreppet förekommer i t.ex. 23 kap. 4 §, 37 kap. 9 §, 38 kap. 3 §
och 40 kap. 3 § IL. Enligt vår mening bör definitionen vara så vid
som möjligt för att reglerna inte ska kunna kringgås.
Mot den bakgrunden föreslår vi att med begreppet företag ska
avses dels svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank,
svenskt ömsesidigt försäkringsföretag, svensk stiftelse och svensk
ideell förening, dels utländskt bolag och annan utländsk juridisk person.
Nästa fråga är vad som avses med begreppet företag i intressegemenskap
. Även här bör utgångspunkten vara att definitionen bör
vara vid för att kunna träffa så många skatteplaneringsförfaranden
som möjligt.
Även begreppet företag i intressegemenskap används i ett flertal
lagrum i inkomstskattelagen, t.ex. 6 a kap. 6 §, 14 kap. 20 §, 17 kap.
19 a §, 24 kap. 10 a § och 25 a kap. 2 §. Innebörden är inte densamma i
de olika bestämmelserna.
127
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
Vi har utformat vår definition med förebild i 25 a kap. 2 § IL,
som har stora likheter med den definition som finns i 24 kap. 10 a §
IL.
Med företag i intressegemenskap avser vi ett företag som ett
annat företag, direkt eller indirekt, genom en ägarandel eller på annat
sätt har ett väsentligt inflytande i, eller företag som står under i huvudsak
gemensam ledning. Definitionen av företag inkluderar bolag.
Ägarförhållanden i såväl uppåt- som nedåtstigande led innefattas.
Vad uttrycket ”väsentligt inflytande i” innebär i varje situation låter
sig inte exakt preciseras. En riktpunkt kan dock vara att uttrycket
”väsentlig del” har ansetts betyda 40 procent.3
6.4 Reglerna förs in i inkomstskattelagen och
kupongskattelagen
Förslag: Reglerna om skattereduktionen placeras i inkomstskattelagen.
Begäran om skattereduktion ska göras i självdeklarationen.
Regler om reducering av kupongskatt förs in i
kupongskattelagen.
Vi har övervägt om bestämmelserna om skattereduktionen ska
föras in i inkomstskattelagen eller i en särskild lag.
Den föreslagna skattereduktionen föreslås vara permanent vilket
talar för att reglerna ska placeras i inkomstskattelagen.4
Om reglerna placeras i inkomstskattelagen är det enligt vår
mening naturligt att begäran om skattereduktion ska ske i självdeklarationen
och inte i en särskild ansökan. Om reglerna i stället
förs in i en särskild lag kan skattereduktionen hanteras genom ett
särskilt ansökningsförfarande. Så är fallet med de nu gällande bestämmelserna
om skattereduktion för hushållsarbete. Detsamma gällde
tidigare för det s.k. ROT-avdraget.
Det finns vissa vinster i administrativt hänseende med att
skattereduktionen kan behandlas fristående från deklarationshanteringen.
Till exempel kan effektivitetsvinster hos Skatteverket
3 Prop. 2007/08:19, s. 21, vari hänvisas till prop. 1990/91:54, s. 192, och prop. 1999/2000:2,
s. 505.
4 Prop. 1999/2000:2, del 1, s. 482. Regeringen har vidare i prop. 2008/09:77 föreslagit att
bestämmelserna om skattereduktion för hushållsarbete (lagen [2007:346] om skattereduktion
för hushållsarbete) bör inordnas tillsammans med andra permanenta bestämmelser om
skattereduktion, t.ex. sjöinkomst och jobbskatteavdraget (65 kap. 11 § respektive 9 a−9 d §§
IL), i ett nytt kapitel, 67 kap., i inkomstskattelagen.
128
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
uppnås genom att ansökningarna styrs direkt till särskilda skattekontor,
där beslut i ärendet sedan fattas. Behandlingen hamnar då
utanför det ordinarie taxeringsförfarandet och besluten kommer
således inte att vara taxeringsbeslut. Det finns även fördelar ur ett
processuellt perspektiv med en ordning som innebär att beslutet
meddelas fristående och inte som ett taxeringsbeslut. En sådan
ordning torde medföra att personer med särskild kompetens sätts
att granska ansökningarna, varvid både kvaliteten och snabbheten i
hanteringen torde befrämjas.
Ett förfarande som innebär att begäran i stället görs i deklarationen
torde, enligt vår bedömning, dock inte leda till att hanteringen
av ärendena försvåras i någon större omfattning. När det
gäller skattereduktionen för hushållsarbete har regeringen föreslagit
att begäran om denna reduktion ska göras i självdeklarationen.
I det fallet kommer dock underlaget att i de flesta fall vara
förtryckta av Skatteverket.5
Vid en avvägning av det sagda har vi stannat vid att det − av
främst systematiska skäl − är lämpligt att bestämmelserna om
skattereduktionen förs in i inkomstskattelagen, tillsammans med
övriga permanenta skattereduktioner. Vi anser vidare att begäran
ska göras i självdeklarationen.
När det gäller reducering av kupongskatt är det lämpligt att
regler om detta förs in i kupongskattelagen och att hanteringen
sker inom ramen för kupongskattesystemet. I vissa fall kan det
dock tänkas att en fysisk person som förvärvat aktier är skattskyldig
både enligt inkomstskattelagen och kupongskattelagen. Det
kan också tänkas att tvist uppkommer om skattskyldighet föreligger
enligt inkomstskattelagen eller kupongskattelagen. Utredningen har till
följd av den mycket korta tid som stått till utredningens förfogande
inte haft möjlighet att identifiera och analysera de problem som
skulle kunna uppkomma i nämnda situationer. I avsnitt 6.19
behandlas närmare våra överväganden kring kupongskatten och
vårt förslag om nedsättning av kupongskatt.
5 Prop. 2008/09:77.
129
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
6.5 Skattereduktion för fysiska personer som har
förvärvat vissa aktier
Förslag: Det bör införas en skattereduktion för fysiska personer
som förvärvat vissa aktier. Någon avgränsning av vilka fysiska
personer som ska kunna få skattereduktion föreslås inte. Skattereduktionen
omfattar således även begränsat skattskyldiga och
kan även ske genom nedsättning av kupongskatt.
Enligt våra direktiv avses med ett ”riskkapitalavdrag” en möjlighet
att
med avdragsrätt investera upp till ett visst belopp i eget eller närståendes
företagande, dvs. kostnaden för köp av onoterade aktier i
dessa företag får dras av mot förvärvsinkomst.
Först ska sägas att vi har valt att utforma den föreslagna skattelättnaden
som en skattereduktion och inte som ett avdrag, eftersom
en skattereduktion har samma skattemässiga värde oberoende
av inkomst. Ett avdrag, som alltså innebär att inkomsten minskas,
får däremot ett högre skattemässigt värde för en höginkomsttagare
än för en låginkomsttagare.
Härefter blir frågan vilka fysiska personer som ska omfattas av
skattereduktionen. En avgränsning som innebär att bara privatpersoner
som ägde aktier i bolaget vid ett visst datum, t.ex. den 1 januari
2010, och närstående till dessa personer, kan komma i åtnjutande av
skatteincitamentet framstår inte som ändamålsenligt. En sådan
avgränsning skulle innebära att ett betydande antal personer skulle
uteslutas från rätt till skattereduktion, vilket i sin tur skulle motverka
syftet att förbättra företagens kapitalanskaffning.
Vi anser därför att det inte ska ställas något krav på att den
skattskyldige ska ha varit aktieägare eller närstående till aktieägare
före aktieförvärvet för att detta ska kunna läggas till grund för
skattereduktionen.
Frågan är då om det bör göras någon annan avgränsning
beträffande vilka fysiska personer som kan komma ifråga.
En möjlighet skulle kunna vara att rätt till skattereduktion
endast medges obegränsat skattskyldiga och begränsat skattskyldiga
enligt 3 kap. 18 § första stycket 1 eller 2 IL. Det sistnämnda
avser sådana utomlands bosatta som begärt att få sina
tjänsteinkomster beskattade enligt inkomstskattelagen i stället för
130
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta samt sådana skattskyldiga som beskattas i inkomstslaget
näringsverksamhet för inkomster från ett fast driftställe eller en
fastighet i Sverige.
Ytterligare en förutsättning för att begränsat skattskyldiga ska
ha rätt till skattereduktion skulle kunna vara att den skattskyldiges
överskott av förvärvsinkomster i Sverige och i andra länder, uteslutande
eller så gott som uteslutande, utgörs av överskott av förvärvsinkomster
i Sverige. Denna avgränsning gäller för rätten till allmänna
avdrag och grundavdrag (s.k. personliga avdrag), se 62 kap. 9 §
respektive 63 kap. 2 § IL.6 Avgränsningen gäller även för andra skattereduktioner,
såsom jobbskatteavdraget och skattereduktionen för
hushållsarbete. Den skattelättnad som vi föreslår är, till skillnad
mot de nämnda, inte hänförlig till den enskildes personliga förhållanden.
I stället är det fråga om skattelättnader för investeringar
i aktier, dvs. finansiella placeringar. En skillnad i den skattemässiga
behandlingen på så sätt att en begränsat skattskyldig inte har rätt
till skattereduktion för investeringar i ett svenskt bolag medan en
obegränsat skattskyldig som gör samma investering har rätt till
skattereduktion, skulle kunna leda till att begränsat skattskyldiga
avstår från investeringen. Detta skulle enligt utredningens mening
kunna betraktas som ett otillåtet hinder enligt EG-fördraget, och
då främst mot den fria rörligheten för kapital.7
Syftet med skattelättnaden är att underlätta kapitalanskaffningen
för mindre bolag. Mot den bakgrunden ser vi inte heller att
det är befogat att införa en inskränkning som motsvarar den som
gäller för t.ex. skattereduktion för hushållsarbete.
Mot bakgrund av det ovan sagda anser vi att såväl obegränsat
som begränsat skattskyldiga i princip bör omfattas av skattereduktionen.
En förutsättning för att kunna tillgodogöra sig skattereduktionen
är naturligtvis att det finns skatt att reducera. Om den
skattskyldige inte har någon skatt att betala i Sverige kan han eller
hon i praktiken inte heller få del av skattelättnaden. I samband härmed
ska sägas att vår utgångspunkt är att föreslagen skattereduktion,
i likhet med de flesta övriga befintliga skattereduk6
Se prop. 2004/05:19. Jfr även bl.a. EG-domstolens dom i mål C-376/03 D. mot Inspecteur
van de Belastingdienst/Particulieren/Ondernemingen buitenland te Heerlen, REG 2005
s. I-05821.
7 Jfr bl.a. EG-domstolens dom i mål C-512/03, J. E. J. Blanckaert mot Inspecteur van de
Belastingdienst/Particulieren/Ondernemingen buitenland te Heerlen, REG 2005 s. I-07685.
131
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
tioner, ska kunna räknas av mot kommunal och statlig inkomstskatt,
statlig fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift.
Utredningen har dessutom gjort den bedömningen att även
begränsat skattskyldiga som har kupongskatt att betala i Sverige
bör omfattas. Denna fråga och förslaget om hur sådana regler bör
utformas behandlar vi i avsnitt 6.19.
Vi är medvetna om att ett visst definitivt skattebortfall kan antas
uppkomma till följd av att även begränsat skattskyldiga omfattas av
skattereduktionen. Enligt vår mening är en sådan konsekvens dock
oundviklig, bl.a. mot bakgrund av EG-rättens inverkan.
I det fall en begränsat skattskyldig medges skattereduktion för
förvärv av andelar i ett utländskt bolag kommer någon kapitalvinstbeskattning
vid senare avyttring inte kunna ske i Sverige, om personen
vid avyttringen fortfarande är begränsat skattskyldig i
Sverige (3 kap. 19 § tredje stycket IL). Även om den begränsat
skattskyldige skulle förvärva aktier i svenska bolag i stället, kan det
antas att beskattning inte kan ske alls eller endast till viss del. Det
kan bero på flera orsaker. Dessa har behandlats i avsnitt 5.4. Där
konstaterar vi att en förutsättning för att kapitalvinsten ska omfattas
av svensk beskattningsrätt är att den begränsat skattskyldige
varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats här någon gång
under en tioårsperiod före avyttringen. Härutöver gäller att beskattningsanspråket
i 3 kap. 19 § IL i regel är begränsat genom skatteavtal.
Risken för skattebortfall när det gäller begränsat skattskyldiga
bör dock inte överdrivas. Vi vill betona att skattelättnaden aldrig
kan uppgå till ett högre belopp än vad personen skulle ha erlagt i
slutlig skatt. Skattereduktionen kan således inte uppgå till ett negativt
belopp. Det innebär t.ex. att en begränsat skattskyldig som
bara är skattskyldig för fastighetsavgift i Sverige inte kan tillgodogöra
sig skattereduktion med högre belopp än vad som motsvarar
fastighetsavgiften, vilken för småhus uppgår till 6 362 kr per bostadsbyggnad
för år 2009. När det gäller skattebortfall till följd av rätten att
få nedsättning av kupongskatt bör beaktas att i många av Sveriges
ingångna skatteavtal är kupongskatten helt eller delvis nedsatt.
Detta medför att möjligheten att få nedsättning av kupongskatt vid
förvärv i enlighet med våra förslag är i motsvarande mån reducerad.
Detta innebär således att skattebortfallet i denna del torde vara
marginellt.
132
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
6.6 Aktieförvärv som medför rätt till skattereduktion
Förslag: Rätt till skattereduktion ska finnas för förvärv av aktier
som har tecknats vid bildande av bolag eller vid nyemission.
Skattereduktion ska också kunna beviljas för förvärv av aktier i
ett s.k. lagerbolag. Skattereduktion ska medges endast när aktieförvärvet
skett mot betalning i pengar.
Utredningen har i kapitel 3 stannat vid att endast förvärv av aktier
ska kunna läggas till grund för skattelättnader. Förvärv av andra
finansiella instrument, t.ex. konvertibler, berättigar således inte till
skattereduktion.
Det tidigare riskkapitalavdraget omfattade endast förvärv av
nyemitterade aktier. Det fanns även ett krav på att företaget skulle
ha bedrivit verksamhet under minst fyra månader före beslutet om
nyemission.8
Vi anser emellertid att rätt till skattereduktion bör finnas inte
bara för förvärv av nyemitterade aktier utan även för förvärv av
aktier som förvärvats vid bildandet av bolaget och för förvärv av
aktier i ett s.k. lagerbolag. Som förutsättning för rätt till skattereduktion
gäller, liksom för det tidigare riskkapitalavdraget, att förvärvet
skett mot betalning i pengar.
Skälen för våra ställningstaganden och den närmare utformningen
av reglerna framgår nedan av avsnitten 6.6.1–6.6.4.
6.6.1 Aktier som har tecknats vid bildande eller vid nyemission
Syftet med förslaget är att underlätta mindre företags anskaffande
av nytt eget kapital vid företagsstarten, i tidiga utvecklingsskeden
och i expansionsskeden. Utgångspunkten för vårt arbete är att förslaget
ska vara enkelt, ändamålsenligt och inte öka den administrativa
bördan för företagare.
Till att börja med anser vi att skattereduktion ska kunna beviljas
vid förvärv av aktier som tecknats av den skattskyldige vid nyemission.
Härigenom kan företagens tillgång på kapital i utvecklings och
expansionsskeden komma att förbättras.
Vidare anser vi att incitamentet även bör omfatta förvärv av
aktier som tecknats av den skattskyldige i samband med bildandet
8 Se bilaga 5 för en närmare redovisning av riskkapitalavdraget.
133
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
av bolaget. Skatteincitamentet kan därmed bli ett stöd även vid
starten. En regel om att skattereduktion bara ges för nyemitterade
aktier skulle lätt kunna kringgås. Detta skulle kunna ske genom att
det i samband med bildandet ges ut aktier motsvarande det lägsta
tillåtna aktiekapitalet och att det därefter görs en nyemission, varvid
aktiekapitalet ökas. En avgränsning till nyemitterade aktier
förefaller således vara varken effektiv eller ändamålsenlig. Dessutom
leder den till en ökad administrativ börda för företaget genom
nyss nämnda uppdelning av utgivandet av aktier vid bildande och
nyemission i anslutning härtill enbart i syfte att förvärvarna ska kunna
bli berättigade till skattereduktion.
Mot bakgrund av det nu sagda anser vi att såväl förvärv av aktier
som tecknats vid bildandet av bolaget som förvärv av aktier som
tecknats vid nyemission ska kunna medföra rätt till skattereduktion.
6.6.2 Förvärv av aktier i lagerbolag
Uppgifter från Bolagsverket ger vid handen att det vanligaste sättet
att starta ett företag är att köpa ett s.k. lagerbolag. Under år 2008
registrerades cirka 27 000 nya aktiebolag, varav cirka 17 500 var
lagerbolag. Under samma år ombildades cirka 18 000 lagerbolag till
aktiva aktiebolag.9 Närmare uppgifter återges i bilaga 4. Det kan
här påpekas att uppgifterna avser nyregistrerade företag, vilket inte
är detsamma som nystartade företag.10
Ett lagerbolag är ett registrerat aktiebolag som ligger färdigt för
försäljning i ”lager” hos speciella företag (lagerbolagsbildare).
Lagerbolaget har bildats enbart för att säljas vidare till en ny ägare.
Aktiekapitalet i lagerbolaget betalas in av lagerbolagsbildaren, som
ofta bildar flera lagerbolag åt gången. Lagerbolagsbildaren tecknar
aktierna i samtliga lagerbolag och sätter in betalningen för aktierna
på ett särskilt konto enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen, varefter
medlen efter en tid återgår till lagerbolagsbildaren. Lagerbolagsbildaren
kan sedan använda medlen för att betala aktier i nya
lagerbolag. Lagerbolaget är ”vilande”, dvs. bedriver ingen verksamhet
hos lagerbolagsbildaren. I bolagsordningen anges att lager9
Närmare beskrivning av hur lagerbolag bildas och överlåts m.m., se bl.a. Lagerbolag och ekonomisk
brottslighet, Ekobrottsmyndigheten, rapport 2003:3, och Kullstedt, Mats, & Melin,
Lars, Starta eget handboken, 25 uppl., Stockholm, 2006, s. 71 ff.
10 Skillnaden mellan definitionerna nyregistrerat företag och nystartat företag förklaras närmare
i bilaga 2.
134
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
bolaget ska ha förvaltande verksamhet. Inför försäljningen har
lagerbolagsbildaren ofta en skuld till lagerbolaget (med belopp
motsvarande aktiekapitalet). I samband med försäljningen betalar
förvärvaren i regel lagerbolagsbildarens skuld till aktiebolaget. Det
förekommer dock vissa lagerbolagsbildare som inte säkerställer att
aktiekapitalet är intakt i bolaget vid försäljningen. Om förvärvaren
efter försäljningen inte reglerar den övertagna skulden från lagerbolagsbildaren
sker därmed ett kringgående av skyddsreglerna för
kapitalet i ett aktiebolag.
Efter förvärvet hålls en bolagsstämma där namn och verksamhetsinriktning
på bolaget ändras. Lagerbolagsbildaren hjälper i regel
till med detta och kan även erbjuda annan hjälp.
Genom att ett redan registrerat aktiebolag förvärvas kan företagaren
i regel börja bedriva verksamhet något snabbare än om
denne själv skulle ha ombesörjt bildandet av ett nytt bolag. Att
verksamheten kan komma i gång snabbt kan ibland vara viktigt av
affärsmässiga skäl.
Eftersom det vanligaste sättet att starta ett aktiebolag således är
att förvärva aktier i ett lagerbolag, bör enligt vår mening ett sådant
förvärv kunna medföra rätt till skattereduktion.
Att förvärv av aktier i ett lagerbolag kan ligga till grund för
skattereduktion uttrycks i författningsförslaget på så sätt aktierna
ska ha förvärvats från en juridisk person och avse ett bolag som
inte tidigare bedrivit verksamhet av något slag.
Särskilda överväganden avseende fysiska personer som
lagerbolagsbildare
Vi har utformat reglerna så att det är den som tecknat och mot
betalning i pengar förvärvat aktier utgivna vid ett bolags bildande
eller vid nyemissionen som har rätt till skattereduktion. Dessutom
har den som mot betalning i pengar från en juridisk person förvärvat
aktier i ett lagerbolag rätt till skattereduktion. Rätten till
skattereduktion förutsätter inte äganderätt till aktierna vid tidpunkten
för när begäran om skattereduktion ska göras.
Om bildaren av ett lagerbolag är en juridisk person saknar denne
rätt till skattereduktion, eftersom endast fysiska personer har rätt
till skattereduktionen.
Om bildaren däremot skulle vara en fysisk person, som antingen
själv bildar och låter registrera lagerbolag för försäljning eller låter
135
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
försäljningen gå genom ett bolag, kommer denne att vara berättigad
till skattereduktionen om villkoret att bolaget ska bedriva rörelse
den 2 maj året efter det år då aktierna betalades eller det närmast
efterföljande året samt övriga villkor är uppfyllda. Det sagda innebär
att två personer kan komma att begära skattereduktion för
samma aktier; dels lagerbolagsbildaren, dels den som förvärvat
lagerbolaget för att bedriva rörelsen och denna kommit i gång
senast den 2 maj. Vi föreslår därför, för det fallet att en fysisk person
bildar ett lagerbolag och säljer det via ett aktiebolag och skattereduktion
begärs av både bildaren och den som har förvärvat lagerbolaget
för att bedriva rörelsen, att endast den som förvärvat
aktierna från en juridisk person har rätt till skattereduktion. Detta
följer av den föreslagna bestämmelsen i 67 kap. 26 § tredje stycket
IL. I en sådan situation saknar alltså bildaren av lagerbolaget rätt till
skattereduktion.
Om bildaren av lagerbolaget således är en fysisk person som
själv säljer det vidare, utan en mellanliggande juridisk person, är det
bildaren som har rätt till skattereduktionen och inte förvärvaren av
aktierna. Emellertid föreslår vi en särskild spärregel (67 kap. 28 §
första stycket 2 IL) som innebär att den som i strid mot aktiebolagslagen
tar emot värdeöverföringar etc. från bolaget hindras
från rätten till skattereduktion till och med tredje året efter betalningsåret.
Vid bildandet av lagerbolag förekommer det ibland att
bildaren omgående lånar tillbaka aktiekapitalet för att i sin tur sätta
in det i nästa nybildade bolag.11 Ett sådant förfarandet skulle kunna
falla in under bestämmelserna om olovlig vinstutdelning i aktiebolagslagen.12
Om så är fallet föreligger här en tidsspärr.
6.6.3 Aktierna ska ha betalats i pengar
Syftet med våra förslag är att förbättra möjligheterna för mindre
bolag att få tillgång till riskkapital. Mot denna bakgrund och med
hänsyn till att reglerna ska vara effektiva, bör skattereduktion
endast ges för aktier som förvärvats genom betalning i pengar. Det
kan nämnas att kravet på betalning i pengar även gällde för det
tidigare riskkapitalavdraget.
Förvärv av aktier som betalats med apportegendom omfattas
alltså inte. Inte heller kan förvärv av aktier mot betalning genom
11 Se t.ex. Ekobrottsmyndighetens rapport 2003:3, s. 6.
12 Ekobrottsmyndighetens rapport 2003:3, s. 16.
136
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
kvittning av fordran gentemot företaget ge rätt till skattereduktion.
Kravet på att de förvärvade aktierna ska ha betalats i pengar gäller
även vid förvärv av aktier i lagerbolag. Den som har förvärvat aktier
i ett lagerbolag måste alltså ha betalat aktierna i pengar för att
kunna ha rätt till skattereduktion. Mot bakgrund av ovannämnt
syfte med föreslagna regler, dvs. att de ska utgöra ett effektivt
incitament för att underlätta mindre företags tillgång på kapital,
bör vidare gälla att den som har förvärvat aktier i ett lagerbolag bara
kan få skattereduktion beräknat på ett underlag som motsvarar
högst det belopp som inbetalades till bolaget i pengar av lagerbolagsbildaren
vid bildandet av bolaget. Detta följer av den föreslagna
67 kap. 30 § andra stycket andra meningen IL. Också vid
förvärv av aktier i lagerbolag gäller således att skattereduktion bara
medges för kontanta medel som tillskjutits bolaget.
6.6.4 Särskilt om överkursbetalning
Bedömning: Det föreslås inte någon inskränkning som innebär
att bara betalning som tillskjuts aktiekapitalet får läggas till
grund för skattereduktionen.
De bolagsrättsliga regler som gällde under den tid som riskkapitalavdraget
var i bruk, innebar att betalningen av aktierna tillfördes
det bundna egna kapitalet i bolaget, oavsett om aktierna gavs
ut mot överkurs eller inte. Som nämnts i avsnitt 4.2.2 motsvaras
överkursen av den del av betalningen för en aktie som överstiger
aktiens kvotvärde, dvs. aktiens andel av det registrerade aktiekapitalet.
Från och med år 2006 gäller emellertid att överkursen utgör
fritt eget kapital.
Som framgår av ovannämnt avsnitt finns det särskilda skyddsregler
för ett aktiebolags bundna egna kapital. Reglerna utgör
främst ett skydd för bolagets borgenärer. Reglerna innebär att
värdeöverföringar, t.ex. vinstutdelning, bara får göras om det finns
full täckning för bolagets bundna egna kapital även efter värdeöverföringen.
Dessutom begränsas möjligheten till utdelning av
den s.k. försiktighetsregeln. Den innebär att bolag inte får dela ut
mer än att det återstår en försvarlig nivå på det egna kapitalet med
hänsyn till verksamheten och behovet av konsolidering och likviditet
m.m.
137
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
Om skattereduktion medges för hela det inbetalade beloppet,
kan en fysisk person som förvärvar nyemitterade aktier till överkurs
få skattereduktion beräknat på både aktiekapitalet och överkursen.
Förutsatt att de ovannämnda skyddsreglerna uppfylls,
skulle ägaren således kunna få tillbaka hela den erlagda överkursen i
form av utdelning. Utdelning får dock inte ske förrän det fria egna
kapitalet ingår i en balansräkning som fastställts av bolagsstämma.
Skattereduktion har i så fall medgetts för ett förvärv som inte
inneburit annat än ett högst kortvarigt kapitaltillskott till bolaget.
Vi har mot bakgrund av det sagda övervägt om skattereduktion
bara bör medges för den del av betalningen som innebär att aktiebolaget
tillförs bundet eget kapital, dvs. endast för den förvärvade
aktiens kvotvärde och inte till den del tillskottet utgör en överkursbetalning.
Fördelen med en sådan regel är att den får antas vara lätt för de
skattskyldiga att förstå och tillämpa. Den bör även vara lätt för
Skatteverket att kontrollera.
Ett stort aktiekapital kan medföra att bolaget har lättare att få
lån hos olika kreditinstitut än om det hade haft ett mindre aktiekapital.
För bolagen finns det normalt affärsmässiga skäl för att
emittera aktierna till överkurs. Uppgifter om nyemissionsbelopp,
inklusive och exklusive överkurs, under åren 2006–2008, framgår av
bilaga 3. Ett bolag som behöver nytt kapital för expansion måste
räkna med att investeringen inte omedelbart betalar sig och att
bolaget på kort sikt kan komma att redovisa förlust. Förlusten
innebär att bolagets egna kapital tas i anspråk. Så snart det finns
skäl att anta att bolagets egna kapital understiger halva det registrerade
aktiekapitalet är bolaget skyldigt att upprätta kontrollbalansräkning och
hålla bolagsstämma. Reglerna om tvångslikvidation beskrivs i relevanta
delar i avsnitt 4.6.2. Om hela tillskottet vid nyemissionen
skulle hänföras till aktiekapital innebär det att den kritiska gränsen
för när kontrollbalansräkning måste upprättas nås tidigare än om
samma belopp fördelas mellan aktiekapital och överkurs.
Mot denna bakgrund har vi funnit att skatteincitamentet inte
bör utformas så att det i sig påverkar hur stor andel av tillskottet
som kommer att hänföras till aktiekapital respektive överkursfond.
En möjlighet, som vi har övervägt, är att överkursbetalningen
får beaktas vid bestämmandet av underlaget för skattereduktionen,
men att bolaget då inte får dela ut belopp som kan anses motsvara
vad som tillförts överkursfonden i samband med det förvärv som
medfört skattereduktion. Vi har dock funnit att en sådan regel blir
138
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
svår både att tillämpa och kontrollera. Dessutom innebär den att
bolagets handlande påverkar den fysiska personens rätt till skattereduktion.
Att ett skattesubjekts agerande kan påverka ett annat
skattesubjekts rätt till en skattemässig förmån på det sättet har vi
inte ansett vara lämpligt. Detta gäller även om det i många fall där
skattereduktion kommer att begäras är fråga om enmansaktiebolag.
Ett annat alternativ vore att ha en fullständig utdelningsspärr,
dvs. att den skattskyldige inte får ta emot utdelning under en viss
tid före och efter förvärvet. Vi har dock stannat för att inte heller
detta är lämpligt. Frågan behandlas närmare i avsnitten 6.12 och
6.13.5.
Av det sagda följer att utredningen stannat vid att det inte är
lämpligt med en inskränkning som innebär att bara betalning som
tillskjuts aktiekapitalet får läggas till grund för skattereduktionen.
Överkursbetalning får alltså beaktas vid bedömningen av rätten till
skattereduktion.
6.7 Svenska aktiebolag och utländska bolag
Förvärv av aktier i ett svenskt aktiebolag ska kunna berättiga till
skattereduktion.
Med hänsyn till EG-rätten måste även övervägas om inte även
förvärv av aktier i vissa utländska bolag bör kunna medföra rätt till
skattereduktion.
I avsnitt 6.7.1 nämner vi kortfattat relevanta fördragsbestämmelser
och i avsnitt 6.7.2 tas begreppet utländskt bolag upp.
I avsnitt 6.7.4 behandlar vi några centrala avgöranden av EG-domstolen
som ligger till grund för utredningens bedömning att förvärv
av andelar i vissa utländska bolag ska omfattas av rätten till skattereduktion.
6.7.1 EG:s bestämmelser om etableringsfrihet och fria
kapitalrörelser
EG-fördragets bestämmelser om förbud mot restriktioner av kapitalrörelser
gäller såväl mot en annan medlemsstat som mot tredje
land. Av artikel 56.1 i EG-fördraget framgår att alla restriktioner
för kapitalrörelser mellan medlemsstater, samt mellan medlemsstater
och tredje land, är förbjudna.
139
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
Begreppet kapitalrörelser omfattar bl.a. förvärv av aktier och
andra finansiella placeringar. Den EG-rättsliga definitionen av kapitalrörelser
är mycket vid.13
Bestämmelserna om etableringsfrihet i artikel 43 i EG-fördraget
gäller däremot bara mot en annan medlemsstat.
Bestämmelserna om etableringsfrihet har till ändamål att säkerställa
friheten för medborgare från en medlemsstat att etablera sig i
en annan medlemsstat, inbegripet bl.a. rätten att bilda och driva
företag på de villkor som etableringslandets lagstiftning föreskriver
för dess egna medborgare.
6.7.2 Innebörden av begreppet utländskt bolag
Med utländskt bolag avses enligt 2 kap. 5 a § första stycket IL en
utländsk juridisk person som beskattas i den stat där den hör
hemma, om beskattningen är likartad med den som gäller för
svenska aktiebolag.
En utländsk juridisk person definieras i 6 kap. 8 § IL som en
utländsk association om den, enligt lagstiftningen i den stat där
associationen hör hemma, kan förvärva rättigheter och åta sig skyldigheter
samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.
Vidare förutsätts att enskilda delägare inte fritt kan förfoga över
associationens förmögenhetsmassa.
För att avgöra om det är fråga om en utländsk juridisk person
saknar det betydelse om associationen i sin hemviststat betecknas
som juridisk person eller inte. För att en utländsk juridisk person
ska räknas som ett utländskt bolag ska den − och inte delägarna −
vara skattskyldig i hemviststaten. Det måste vara fråga om en direkt
skatt på inkomst. Det räcker inte med att den juridiska personen är
skattskyldig till omsättningsskatt eller skatt på transaktioner eller
att skattskyldigheten inskränker sig till en fast årlig avgift. Kravet
innebär också att skatten i den stat där den juridiska personen är
hemmahörande måste medföra åtminstone en belastning liknande
den som skatten på aktiebolag i Sverige utgör. Det innebär inte att
den faktiska beskattningen i alla lägen måste vara lika stor som
motsvarande svenska beskattning. Kravet innebär dock att beskatt13
Se t.ex. Ståhl, Kristina & Persson Österman, Roger, EG-skatterätt, 2 uppl., Uppsala, 2006,
s. 130 f.
140
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
ningen vid en jämförelse med svenska regler inte bör vara generellt
mycket förmånligare.14
I praktiken sker emellertid prövningen av om ett utländskt bolag
föreligger i de flesta fall enligt andra stycket i 2 kap. 5 a § IL och
inte enligt det ovan redovisade första stycket. Enligt det andra
stycket anses som utländskt bolag alltid en utländsk juridisk person
som hör hemma och är skattskyldig till inkomstskatt i en stat med
vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som inte är begränsat till att
omfatta vissa inkomster. Dock krävs att personen omfattas av
avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten och har hemvist
i denna stat enligt avtalet. I de fall där det finns ett skatteavtal
behöver man alltså inte göra någon särskild prövning av om
beskattningen är likartad med den som gäller för svenska aktiebolag.
Bakgrunden är att det inför ingåendet av skatteavtalet har
gjorts en prövning av den skattemässiga behandlingen av juridiska
personer som enligt avtalets definition har hemvist i den andra
avtalsslutande staten. Om den skattemässiga behandlingen är sådan
att Sverige inte ansett att den utländska juridiska personen bör
betraktas som utländskt bolag har den juridiska personen undantagits
i avtalet.15
Vi anser att en första förutsättning för att skattereduktion ska
kunna beviljas vid förvärv av andelar i utländska juridiska personer
bör vara att de är att betrakta som utländska bolag.
6.7.3 Utländska bolag som omfattas
Förslag: Skattereduktion ges vid förvärv av aktier som avser ett
svenskt aktiebolag eller ett utländskt bolag som hör hemma i en
stat inom EES eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett
skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte.
Som framgår ovan anser vi att reglerna inte ska begränsas till enbart
förvärv av aktier i svenska bolag, utan att även förvärv av andelar i
utländska bolag ska kunna berättiga till skattereduktion.
Frågan är då vilka utländska bolag som bör omfattas.
Med hänsyn till EG-rättens bestämmelser som etableringsfrihet
och fria kapitalrörelser bör skattereduktion kunna medges vid för14
Prop. 1989/90:47, s. 16 f.
15 Prop. 1989/90:47, s. 17. Se även prop. 1993/94:50, s. 273.
141
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
värv av andelar i, förutom svenska aktiebolag, utländska bolag som
hör hemma i en stat inom EES. I EES ingår de tjugosju medlemsländerna
i EU och tre länder som är anslutna till Europeiska frihandelssammanslutningen
(Efta). I EES ingår därmed staterna
Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estland, Finland, Frankrike,
Grekland, Irland, Island, Italien, Lettland, Liechtenstein, Litauen,
Luxemburg, Malta, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal,
Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige,
Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike.
Skattereduktion bör också kunna medges för betalningar för
förvärv av andelar i ett utländskt bolag som hör hemma i en stat
med vilken Sverige har ingått ett skatteavtal som innehåller en
artikel om informationsutbyte.
6.7.4 Vissa vägledande avgöranden av EG-domstolen
Mål C-452/04 Fidium Finanz AG mot Bundesanstalt für
Finanzdienstleistungsaufsicht, REG 2006 s. I-09521
Förhållandet mellan bestämmelserna om fria kapitalrörelser och
övriga grundläggande friheter, särskilt i förhållande till tredje land,
har diskuterats i doktrinen.16 Ett i detta sammanhang viktigt avgörande
av EG-domstolen är målet C-452/04.17 Målet gällde om krav
på tillstånd för att bedriva bankrörelse eller tillhandahålla finansiella
tjänster stred mot den fria rörligheten för kapital i art. 56 i EG-fördraget.
Målet avgjordes i s.k. stor sammansättning.
Fidium Finanz var ett schweiziskt företag, som bl.a. tillhandahöll
krediter via Internet till personer bosatta i Tyskland.
Företaget hade av tyska myndigheter förbjudits att fortsätta tillhandahålla
krediter till personer bosatta i Tyskland, eftersom företaget
enligt tysk lagstiftning saknade nödvändigt förhandstillstånd
(och inte heller kunde beviljas sådant tillstånd eftersom företaget
inte hade huvudkontor eller filial i Tyskland).
16 Se t.ex. Dahlberg, Mattias, Internationell beskattning, 2 uppl., Lund, 2007, s. 272 ff., dens.,
Direct Taxation in Relation to the Freedom of Establishment and the Free Movement of
Capital, Haag, Nederländerna, 2005, s. 322 ff. och s. 335 f., Smit, Daniël S. & Kiekebeld, Ben
J., EC Free Movement of Capital, Corporate Income Taxation and Third Countries: Four
Selected Issues, Alphen aan den Rijn, Nederländerna, 2008, och Ståhl & Persson Österman,
s. 139 ff.
17 Avgörandet är kommenterat av Ståhl, Kristina, ”EG-domstolens domar”, Skattenytt, 2006,
s. 714 ff.
142
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
EG-domstolen konstaterade att yrkesmässig kreditgivning
utgör en tjänst i den mening som avses i art. 49 i EG-fördraget,
men också att lån och krediter utgör kapitalrörelser. Den bedrivna
verksamheten kunde således hänföras såväl till friheten att tillhandahålla
tjänster i art. 49 som till den fria rörligheten för kapital i
art. 56. EG-domstolen konstaterade att kravet på förhandstillstånd
utgjorde en inskränkning i den fria rörligheten för tjänster, men att
Fidium Finanz inte kunde åberopa denna fördragsfrihet eftersom
bolaget hörde hemma i tredje land.
EG-domstolen fann att trots bestämmelserna om fria kapitalrörelser
och fri rörlighet för tjänster är avsedda att reglera olika
situationer kan det inte uteslutas att en nationell bestämmelse i
vissa fall kan utgöra hinder mot att utöva båda dessa friheter.18
Vidare uttalade domstolen att i de fall en nationell bestämmelse kan
knytas till såväl friheten att tillhandahålla tjänster som den fria rörligheten
för kapital, ska det prövas i vilken utsträckning som
bestämmelsen påverkar utövandet av dessa friheter och dessutom om
någon av dessa friheter dominerar över den andra. Om en av friheterna
är helt underordnad den andra prövas den nationella bestämmelsen
endast mot den överordnade friheten.19 Den nationella bestämmelsen
rörande krav på förhandstillstånd för att kunna bevilja
krediter ansågs av domstolen ha en avgörande inverkan på utövandet
av friheten att tillhandahålla tjänster och dess begränsande
inverkan på den fria rörligheten för kapital ansågs endast vara en
oundviklig konsekvens av inskränkningen av den förstnämnda friheten,
dvs. friheten att tillhandahålla tjänster. Den nationella
bestämmelsen kunde därför bara prövas mot friheten att tillhandahålla
tjänster. Denna frihet kan emellertid inte åberopas av
företag hemmahörande i tredje land.20
Mål C-102/05 Skatteverket mot A och B, REG 2007 s I-03871
Under 2007 har EG-domstolen i flera domar prövat nationella
bestämmelser om direkt beskattning i förhållande till tredje land.
När det gäller skatteregler som bara är tillämpliga i situationer
som innebär ”etablering”, dvs. som förutsätter ett aktieinnehav
som ger innehavaren ett kontrollerande inflytande över företaget,
18 C-452/04, p. 30.
19 C-452/04, p. 34.
20 C-452/04, p. 49-50.
143
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
framgår av EG-domstolens dom i mål C-102/05 att sådana regler
ska prövas endast mot etableringsfriheten och inte mot den fria
rörligheten för kapital, eftersom reglerna huvudsakligen har inverkan
på etableringsfriheten medan deras inverkan på den fria rörligheten
för kapital endast är en oundviklig följd av att de hindrar
etableringsfriheten. Detta gäller alltså även när det är fråga om
etablering i ett tredje land, vilket innebär att bestämmelserna om
etableringsfrihet i artikel 43 i EG-fördraget − som bara gäller mot
annan medlemsstat − inte är tillämpliga.21
I C-102/05 var det fråga om tillämpningen av de svenska
bestämmelserna om löneunderlag vid beskattning av utdelning från
fåmansföretag, enligt vilka ersättningar till anställda bara får beaktas
till den del de ingår i underlaget för svenska socialavgifter eller
svensk särskild löneskatt. Vid beräkningen av löneunderlaget fick
därför inte löner till anställda vid filial i Ryssland beaktas. Detta
ansågs alltså av EG-domstolen inte strida mot fördraget, eftersom
de svenska bestämmelserna om löneunderlag hade huvudsakligen
inverkan på etableringsfriheten, som alltså inte kan åberopas i förhållande
till tredje land.22
Målen C-446/04 Test Claimants in the FII Group Litigation mot
Commissioners of Inland Revenue, REG 2006 s I-11753, och C157/05
Winfried L. Holböck mot Finanzamt Salzburg-Land, REG
2007 s. I-04051
I mål C-446/04 var det fråga om tillämpningen av det brittiska
skatteavräkningssystemet på utdelningar och rörde utdelningar från
dotterbolag i olika medlemsstater till brittiska moderbolag. Målet
avgjordes i s.k. stor sammansättning.
Mål C-157/05 gällde behandlingen av utdelningsinkomst i
Österrike från bolag i tredje land. Enligt intern lagstiftning sattes
skatten på utdelning ned om utdelningen härrörde från ett inhemskt
bolag. Detta gällde dock inte för utdelning från bolag med säte i tredje
land.
21 C-102/05 p. 26-30.
22 I mål C-524/04 Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation mot Commissioners of
Inland Revenue, REG 2007 s. I-02107, och i mål C-492/04 Lasertec Gesellschaft für
Stanzformen mbH mot Finanzamt Emmendingen, REG 2007 s. I-03775, vilka gällde de
brittiska respektive de tyska underkapitaliseringsreglerna, fann domstolen att reglerna enbart
skulle prövas mot etableringsfriheten och inte friheten för kapitalrörelser.
144
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
Beträffande sådana skatteregler som är tillämpliga oavsett storleken
på aktieinnehavet, har EG-domstolen i de nämnda målen
uttalat att reglerna kan prövas mot såväl etableringsfriheten som
den fria rörligheten för kapital.23
Av domen i C-157/05 framgår att den omständigheten att det
faktiska aktieinnehavet är av betydande omfattning (två tredjedelar
av aktiekapitalet) inte innebär att bestämmelserna om fria kapitalrörelser
inte kan åberopas.24 När skattebestämmelser är tillämpliga
både i situationer som utgör etablering och situationer som inte
utgör etablering kan alltså, såvitt utredningen har funnit, en prövning
mot fördragsbestämmelserna om fria kapitalrörelser göras,
även om det i det enskilda fallet faktiskt finns ett kontrollerande
inflytande. Friheterna tillämpas därvid parallellt eller jämsides med
varandra.25
Bedömning
Den föreslagna skattereduktionen är tillämplig oavsett storleken på
aktieinnehavet. Ovan redovisad praxis från EG-domstolen talar för
att ett litet aktieinnehav kan komma att prövas mot bestämmelserna
om frihet för kapitalrörelse (även mot tredje land) i art.
56 i EG-fördraget, samtidigt som ett större aktieinnehav även kan
falla in under tillämpningsområdet för etableringsfriheten i fördragets
art. 43. Mycket talar således för att de föreslagna reglerna
ska prövas mot friheten för kapitalrörelser och därigenom även
omfatta kapitalrörelser gentemot tredje land.
Mot bakgrund härav och då vi enligt vårt uppdrag ska hålla ett
s.k. respektavstånd till EG-rätten, gör utredningen bedömningen
att skattereduktion för förvärv av vissa aktier även ska kunna medges
vid förvärv av aktier i bolag som hör hemma i stater som inte är
anslutna till EES.
Av kontrollskäl bör det enligt vår mening ställas krav på att den
stat där det aktuella bolaget hör hemma har ingått ett skatteavtal
med Sverige som innebär informationsutbyte. Mot bakgrund av att
EG:s s.k. handräckningsdirektiv26 inte gäller mellan en medlemsstat
23 C-157/05 p. 23-24 och C-446/04 p. 36, 80 och 142.
24 C-157/05 p. 31.
25 Smit & Kiekebeld, s. 41 ff., och Ståhl, Kristina, ”EG-domstolens domar”, Skattenytt, 2008,
s. 392 f.
26 Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas
behöriga myndigheter på direktbeskattningens område.
145
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
och ett tredje land, kan ett sådant krav inte anses vara för långtgående.27
6.7.5 Särskilt om investmentföretag och privatbostadsföretag
Förslagen om skatteincitament omfattar inte investmentföretag
eller privatbostadsföretag. Anledningen till detta är främst att det
redan finns särskilda beskattningsregler för dessa företag. Enligt
vår mening finns det inte något skäl att med skatteåtgärder underlätta
dessa företags kapitalanskaffning, se avsnitt 3.7. Förvärv av
aktier i investmentföretag eller privatbostadsföretag berättigar
således inte till skattereduktion.
Med privatbostadsföretag avses enligt 2 kap. 17 § IL en svensk
ekonomisk förening eller ett svenskt aktiebolag vars verksamhet
uppfyller vissa angivna krav. Av paragrafen framgår vidare att med
privatbostadsföretag avses vid tillämpningen av 46 och 47 kap. IL
(uppskov vid kapitalvinstbeskattning vid avyttring av bostäder)
också motsvarande utländsk juridisk person som hör hemma i en
stat inom EES. Vi föreslår inte att denna utvidgade definition ska
gälla även vid tillämpningen av skattereduktionsbestämmelserna.
Även med investmentföretag avses bara en svensk ekonomisk
förening eller ett svenskt aktiebolag, se 39 kap. 15 § IL.
6.8 Krav på bolaget
Förslag: Det är bara förvärv av aktier i bolag som bedriver
rörelse och som inte är marknadsnoterade som medför rätt till
skattereduktion. Villkoren om rörelse och icke-marknadsnotering
prövas utifrån förhållandena den 2 maj året efter det
beskattningsår när aktierna har betalats. Om bolaget inte börjat
bedriva rörelse vid den tidpunkten skjuts prövningen av båda
villkoren upp till den 2 maj det andra året efter det beskattningsår
när aktierna betalades. Bolaget får dock inte ha varit marknadsnoterat
vid något tillfälle mellan betalningen av aktierna och
tidpunkten för prövningen av villkoret. Har bolaget börjat
27 Se C-101/05 Skatteverket mot A, REG 2007 s. I-11531. Jfr C-451/05 Européenne et
Luxembourgeoise d’investissements SA (ELISA) mot Directeur général des impôts och
Ministère public, REG 2007 s. I-08251.
146
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
bedriva rörelse, men därefter försatts i konkurs eller gått i
tvångslikvidation förloras inte rätten till skattereduktion.
Enligt vår uppfattning bör skattereduktion bara ges vid förvärv av
aktier i bolag som bedriver rörelse. Vi har tidigare kommit fram till
att förslagen om skattelättnader bara ska omfatta ej marknadsnoterade
bolag.
Med begreppen rörelse och marknadsnotering avses också motsvarande
utländska företeelser. För utländska bolag gäller således
att de träffas av motsvarande krav som svenska bolag.
6.8.1 Bolaget ska bedriva rörelse
Begreppet rörelse definieras i 2 kap. 24 § IL som annan näringsverksamhet
än innehav av kontanta medel, värdepapper eller liknande
tillgångar. Där anges vidare att om kontanta medel, värdepapper
eller liknande tillgångar innehas som ett led i rörelsen,
räknas innehavet dock till rörelsen.
Bolag som bara förvaltar värdepapper anses således inte bedriva
rörelse. Genom att det ställs krav på att bolaget måste bedriva
rörelse exkluderas från skattereduktion förvärv av aktier i bolag
som bara förvaltar värdepapper. Skälet till detta är att det inte är
lämpligt att med skatteincitament stimulera kapitalanskaffningen
för företag vars verksamhet uteslutande består av kapitalförvaltning.
Kravet på rörelse innebär dock att endast bolag som bedriver
ren kapitalförvaltning avgränsas bort. Förvärv av aktier i bolag som
bedriver egentlig rörelse i en liten omfattning i förhållande till den
övriga verksamheten kan alltså läggas till grund för skattereduktion.
Av förenklingsskäl ställs emellertid inte något krav på att
rörelsen måste vara av viss minsta omfattning.
Frågan om bolaget är rörelsedrivande eller inte får prövas utifrån
befintlig praxis vad gäller rörelsekravet. Vidare innebär kravet på
rörelse att sådana bolag som bedriver fastighetsförvaltning inte
exkluderas. Detta kan emellertid t.ex. få till följd att skatteincitament
ges till en individ som förvärvar aktier i ett av denne ägt bolag
som i sin tur äger den fastighet som individen själv bor i. Denna
följd av reglerna kan naturligtvis ifrågasättas, men utredningen anser att
den är ofrånkomlig om reglerna inte ska vara alltför komplicerade.
Vår utgångspunkt har varit att de regler som vi föreslår ska vara
så generella som möjligt för att eliminera risk för konkurrenssned147
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
vridningar eller avgränsningssvårigheter. Vår tanke är att skattelättnaden
ska stimulera kapitalanskaffningen i mindre företag med
minsta möjliga inblandning eller styrning från statens sida. Något
krav på verksamhetens karaktär ställs därför inte med undantag av
kravet på rörelse och att det, som framgår av avsnitt 6.7.5, inte får
vara fråga om ett investmentföretag eller ett privatbostadsföretag.
Tidpunkten för prövning av rörelsevillkoret
Vi har i avsnitt 6.4 funnit att bestämmelserna om skattereduktionen
ska föras in i inkomstskattelagen. I nämnda lag är det i regel
så att samtliga villkor för en skattereduktion eller annan förmån ska
vara uppfylla under beskattningsåret (eller vid beskattningsårets
utgång). Det kan dock ifrågasättas om en sådan ordning är den
mest ändamålsenliga för den av oss föreslagna skattereduktionen.
Antag ett en skattskyldig under december 2010 förvärvar aktier
i ett helt nybildat bolag. Rörelsen i bolaget måste då komma i gång
före årsskiftet 2010–2011 för att den skattskyldige ska ha rätt till
skattereduktion. Det kan till exempel bli så att bolaget inte kan
börja bedriva rörelse vid den tidpunkt som det var tänkt, eftersom
någon eller några av de personer som tecknat sig för aktier är sena
med betalningen och företaget därför inte får in tillräckligt med
kapital för att kunna införskaffa de inventarier som behövs för att
verksamhet ska kunna startas. Eftersom det bl.a. är kring starten
som bolagen i regel har ett särskilt stort behov av kapital, anser vi att det
vore olyckligt om utformningen av skatteincitamentet skulle leda till att
investeringar i just sådana företag undviks. Vi anser därför att prövningen
av om rörelsevillkoret är uppfyllt bör göras vid en tidpunkt
efter beskattningsårets utgång. En lämplig tidpunkt enligt vår uppfattning
är datumet för när självdeklarationen senast ska lämnas,
dvs. den 2 maj. Bolaget får då minst cirka fyra månader på sig att
komma i gång med rörelsen.
Om inte den ovannämnda tidsfristen räcker till bör den skattskyldige
ha möjlighet att i stället begära skattereduktion för det
närmast efterföljande beskattningsåret. Den skattskyldige kan därmed
skjuta upp prövningen av rörelsevillkoret ytterligare ett år.
Genom möjligheten att skjuta upp prövningen av rörelsevillkoret
elimineras enligt vår mening risken för att investeringar i helt
nybildade företag missgynnas.
148
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
Vårt förslag får också den konsekvensen att förvärv av aktier i
ett bolag som vid tidpunkten för betalningen enbart bedriver kapitalförvaltning,
men som byter verksamhet och i stället börjar
bedriva rörelse, medför rätt till skattereduktion. Detta gäller under
förutsättning att rörelse bedrivs den 2 maj det första eller andra
året efter det år då aktierna betalades. Dessutom måste självfallet
övriga villkor vara uppfyllda.
6.8.2 Bolaget får inte vara marknadsnoterat
För att skattereduktion ska medges måste förvärvet avse aktier i ett
icke marknadsnoterat bolag. Ett bolag bör anses vara marknadsnoterat
om någon aktie i bolaget är marknadsnoterad. Denna
definition liknar den som finns i bl.a. 42 kap. 15 a § IL (och som
tidigare fanns i de s.k. lättnadsreglerna i numera upphävda 43 kap.
IL). Vi har i avsnitt 3.6.2 diskuterat begreppet marknadsnotering
och de problem som finns kring begreppet, men har ändå stannat
vid att det bör tillämpas i våra förslag.
Vi har ovan funnit att villkoret på rörelse ska prövas med hänsyn
till förhållandena den 2 maj året efter utgången av det år för
vilket skattereduktion begärs. Frågan är om även kravet att bolaget
inte får vara marknadsnoterat ska prövas vid den tidpunkten.
Som framgår ovan gäller för de redan befintliga skattereduktionerna
som regleras i inkomstskattelagen att samtliga villkor
för en skattereduktion eller annan förmån ska vara uppfylla
under det beskattningsår som skattereduktionen medges för.
Om villkoret avseende marknadsnotering skulle prövas utifrån
förhållandena under beskattningsåret eller, kanske närmast, vid beskattningsårets
utgång, medför detta följande. Ett förvärv av aktier i ett bolag
som nyemitterat aktier, t.ex. i slutet av december 2010, och blivit
marknadsnoterat redan i början av januari 2011 kan berättiga till
skattereduktion för beskattningsåret 2010, förutsatt att aktierna
betalats under det året. En sådan utformning av reglerna skulle
således medföra att ett förvärv av aktier i ett företag som har för
avsikt att inom kort bli marknadsnoterat och som förberett en
börsintroduktion skulle kunna läggas till grund för skattereduktion.
Skattereduktionen skulle i så fall komma att gynna
investeringar i företag som i princip redan är klara för marknadsnotering
och som därför inte kan anses ha några särskilda svårig149
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
heter med att anskaffa kapital. Detta kan inte anses vara i enlighet
med syftet bakom våra direktiv.
Ytterligare en omständighet som det kan finnas skäl att beakta i
sammanhanget är att begreppet marknadsnoterad har ett brett tilllämpningsområde,
vilket innebär att aktier som omsätts på s.k.
handelsplattformar i allmänhet kan betraktas som marknadsnoterade.
Det kan vidare nämnas att det för det tidigare riskkapitalavdraget
gällde ett snävare noteringsbegrepp, som var detsamma
som gällde inom börslagstiftningen. I samband härmed bör även
nämnas att bolaget inte fick noteras inom tre år efter utgången av
det år under vilket aktierna hade förvärvats. Under treårstiden
kunde ett bolag notera sig på någon av de särskilda listor för
mindre företag som fanns vid den tiden utan att den fysiska personen
förlorade rätten till skattereduktion för förvärvet.
Mot bakgrund av den vida definitionen av begreppet marknadsnotering,
anser vi inte att det är ändamålsenligt med en så lång tidsperiod
som gällde för riskkapitalavdraget. Dessutom är en marknadsnotering
ibland målet med en expansion. Att bolaget lyckas
marknadsnotera sig innebär också att dess möjligheter att anskaffa
kapital förbättras. Vi ser därför inget skäl att ställa upp onödiga
hinder. Däremot anser vi att det är angeläget att förhindra rena
skatteplaneringsmanövrar. Skattelättnader bör inte ges för förvärv
av aktier i bolag som i princip är klara för marknadsnotering. Det
bör därför enligt vår uppfattning finnas en viss minsta tidsperiod
mellan förvärvet och prövningen av noteringsvillkoret.
Å andra sidan innebär en bestämmelse om att prövningen ska
göras med hänsyn till förhållandena den 2 maj året efter det år för
vilket skattereduktion begärs, att det i vissa fall kan gå relativt lång
tid mellan den skattskyldiges förvärv och den tidpunkt vid vilken
bolaget kan marknadsnoteras.
Om den skattskyldige har förvärvat aktierna i januari 2010 krävs
det, för att rätt till skattereduktion ska föreligga, att bolaget
bedriver rörelse och inte är marknadsnoterat den 2 maj 2011.28 Det
innebär att marknadsnotering inte kan ske inom nästan ett och ett
halvt år efter förvärvet utan att den skattskyldige förlorar sin rätt
till skattereduktion.
Det kan tilläggas att om det är så att bolaget inte har börjat
bedriva rörelse den 2 maj 2011, kan den skattskyldige begära
skattereduktion för beskattningsåret 2011 i stället. För att skattere28
Undantag föreslås dock för konkurs- och tvångslikvidationsfall, se avsnitt 6.8.3.
150
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
duktion ska beviljas krävs då att företaget bedriver rörelse och inte
är marknadsnoterat den 2 maj 2012. Prövningen kommer i det
fallet att ske nästan två och ett halvt år efter förvärvet. Möjligheten
till uppskjuten prövning av rörelsevillkoret har till syfte att underlätta
förvärv i nybildade bolag. Någon nackdel med att även prövningen
av noteringsvillkoret skjuts upp bör därför inte uppkomma
enligt vår mening. Ett bolag som inte har börjat bedriva rörelse den
2 maj bör i regel inte ha hunnit marknadsnotera sig redan ett år
senare. För att minimera möjligheterna för skatteplanering bör det
ställas krav på att bolaget inte får ha varit marknadsnoterat under
tiden mellan betalningen av aktierna och prövningen av villkoret.
Det bör också sägas att ett bolag som bildas i december 2010
och där aktierna betalas före årsskiftet kan marknadsnotera sig
redan den 3 maj 2011 utan att aktieägarna förlorar rätten till skattereduktion.
Gränsdragningseffekter av det slaget är dock, enligt vår
mening, oundvikliga.
Mot bakgrund av det ovan sagda anser vi att övervägande skäl
talar för att det bör ställas upp villkor om att bolaget inte får vara
marknadsnoterat den 2 maj året efter det beskattningsår för vilket
skattereduktion begärs. Dessutom bör bolaget inte få ha varit
marknadsnoterat vid något tillfälle mellan tidpunkten för betalningen
och den nämnda tidpunkten, dvs. den 2 maj året efter det
beskattningsår för vilket skattereduktion begärs.
6.8.3 Särskilt om konkurs och tvångslikvidation
Om ett bolag har börjat bedriva rörelse efter det att den enskilde
erlagt betalning för aktierna men försatts i konkurs senast den 2
maj året efter det år för vilket den enskilde begärt skattereduktion,
bör inte rätten till skattereduktion gå förlorad. Samma gäller vid
tvångslikvidation.
Exempel.
Ett bolag bildas i slutet av 2010 då även aktierna betalas. Den 2 maj
2011 har bolaget inte börjat bedriva rörelse, varför rätt till skattereduktion
inte föreligger för beskattningsåret 2010 (jfr 67 kap. 20 § första
stycket 1 IL). I september 2011 börjar bolaget bedriva rörelse. Redan i
januari 2012 försätts bolaget i konkurs och upplöses i april 2012, utan
att ha blivit marknadsnoterat sedan bildandet. Den enskilde får begära
skattereduktion för beskattningsåret 2011, eftersom bolaget inte hade
börjat bedriva rörelse den 2 maj 2011 (se 21 § andra meningen), men
väl före den 2 maj 2012 (20 § första stycket 2). Även om bolaget inte
151
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
hade hunnit bli upplöst genom konkurs den 2 maj 2012 hade förvärvaren
varit berättigad till skattereduktion för beskattningsåret 2011.
Det avgörande är om bolaget hade börjat bedriva rörelse innan det försattes
i konkurs vid prövningen per den 2 maj 2012. Rätten till skattereduktion
påverkas således inte av att bolaget upplösts genom konkurs.
6.9 Storleken på aktiekapitalet
Bedömning: Något krav på att aktiekapitalet måste vara av en
viss minsta storlek ställs inte.
Aktiekapitalet i privata aktiebolag måste enligt gällande lag uppgå
till minst 100 000 kr (eller motsvarande i euro).29
I syfte att stimulera företagandet i Sverige genom att underlätta
för mindre företag att starta, driva och utveckla sin verksamhet
pågår för närvarande ett arbete med att bl.a. se över frågor om storleken
på minsta tillåtna aktiekapital. I delbetänkandet Aktiekapital i
privata aktiebolag (SOU 2008:49) har Utredningen om ett enklare
aktiebolag föreslagit att kravet på lägsta tillåtna aktiekapital ska
sänkas till 50 000 kr. Mot bakgrund av Europeiska kommissionens
förslag till förordning om privata europabolag (KOM [2008] 396),
som presenterades efter att nämnda delbetänkande hade publicerats,
har Justitiedepartementet i en promemoria Minsta tillåtna
aktiekapital − kompletterande underlag (dnr Ju2008/4316/L1) föreslagit
att kravet på minsta tillåtna aktiekapital sänks till 1 kr. Med
hänsyn till de skäl som ligger bakom arbetet med att se över aktiekapitalet,
dvs. att stimulera företagandet, anser vi inte att något
annat krav på storleken på aktiekapitalet ska ställas i skattereduktionssammanhang
än vad som följer av bolagsrättsliga regler.
Enskilda som förvärvar nyemitterade aktier i ett företag som före
nyemissionen hade ett aktiekapital i enlighet med minimireglerna i
aktiebolagslagen − oavsett hur dessa närmare kommer att bestämmas
− kan alltså vara berättigade till skattereduktion.
Även förvärv av aktier som getts ut vid bildandet av ett bolag
med ett så litet aktiekapital kan således läggas till grund för skattereduktion.
29 1 kap. 4-5 §§ aktiebolagslagen (2005:551).
152
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
6.10 Bolaget kan vara ägt av eller äga andra företag
Bedömning: Skattereduktion medges även vid förvärv av aktier
i ett bolag som har en eller flera juridiska personer som ägare.
Något hinder finns inte heller mot att bolaget helt eller delvis
äger ett eller flera företag.
Det förhållandet att det bolag i vilket aktier förvärvas har en eller
flera juridiska personer som ägare, bör enligt vår uppfattning inte
föranleda att den fysiska person som förvärvat aktierna diskvalificeras
från skattereduktion. Även i de fall där fysiska personer
investerar i aktier i ett bolag som har en eller flera juridiska personer
som ägare kan alltså de förvärvade aktierna läggas till grund
för skattereduktion. Detta gäller också om bolaget ägs av ett eller
flera marknadsnoterade företag. I de fall där det är fråga om ett
bolag som är helägt − eller så gott som helägt − av ett marknadsnoterat
moderföretag torde intresset av att göra nyemissioner
riktade till fysiska personer i praktiken vara mycket ringa, varför en
uteslutning av sådana företag inte skulle ha någon större praktisk
betydelse. Om bolag som till en viss, kanske mindre, del är ägda av
marknadsnoterade företag utesluts skulle det kunna medföra att
bolag som redan erhållit viss finansiering via riskkapitalbolag men
som har behov av ytterligare finansiering, vilket inte kan tillgodoses
av riskkapitalbolaget, exkluderas från det föreslagna skatteincitamentet.
Detta framstår inte som lämpligt.
Vi anser vidare att det inte finns skäl att hindra att skattereduktion
medges för förvärv av aktier i ett bolag som helt eller
delvis äger en eller flera andra juridiska personer.
Med juridiska personer avses både svenska och utländska juridiska
personer.
Ett problem med att tillåta att bolaget − helt eller delvis − är ägt
av eller äger ett eller flera företag, är att det skulle kunna medföra
risk för vissa kringgåendetransaktioner i syfte att uppnå otillbörliga
skattefördelar. Vi föreslår därför vissa spärregler, vilka tas upp
nedan, avsnitt 6.11. Någon inskränkning med hänsyn till enbart
ägarförhållandena föreslås dock inte.
153
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
6.11 Villkor
I detta avsnitt redovisar vi de villkor för skattereduktion som enligt
utredningens mening bör vara uppfyllda under en viss tid före
respektive efter betalningen av aktierna för att inte rätten till
skattereduktion ska gå förlorad.
6.11.1 Minskning av aktiekapital eller reservfond
Förslag: Den som under tiden från och med andra året före det
år då betalningen skedde till och med tredje året efter betalningsåret
tagit emot utbetalning eller annan ersättning vid
minskning av aktiekapital eller reservfond från bolaget, eller från
företag som ingår i intressegemenskap med bolaget, saknar rätt
till skattereduktion. Även utbetalningar som tagits emot av närstående
omfattas. Om det finns särskilda skäl tillämpas inte
bestämmelsen.
Som framgår av bl.a. kapitel 4 tillskjuts aktiekapitalet (bundet eget
kapital) den del av betalningen för en aktie som motsvarar aktiens
kvotvärde, medan den del av betalningen som överstiger kvotvärdet
tillskjuts överkursfonden (fritt eget kapital). Som också framgår av
nämnt kapitel finns det för det bundna kapitalet särskilda skyddsregler.
Under vissa förutsättningar kan dock aktiekapitalet sättas
ned och betalas ut till aktieägarna.
Om en person köper aktier i ett bolag och erhåller skattereduktion
för förvärvet, varefter aktiekapitalet minskas och betalas
ut till denne, åtnjuter denne en skattelättnad utan att någon ökning
av aktiekapitalet i bolaget faktiskt skett. Samma effekt uppnås om
minskningen av aktiekapitalet sker före nyemissionen och betalningen.
Enligt utredningens mening måste det finnas regler som
syftar till att skattereduktion bara medges i situationer där det sker
en faktisk kapitaltillförsel till bolaget.
För det tidigare riskkapitalavdraget gällde att skattereduktion
inte medgavs i den mån det bolag som hade gett ut aktierna inom
en viss tid efter förvärvet beslutade att sätta ned aktiekapitalet eller
154
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
reservfonden och betala ut hela eller del av nedsättningen till aktieägarna.30
Beroende på vilken teknik som används vid minskningen av
aktiekapitalet kommer en sådan utbetalning skattemässigt att
behandlas antingen som kapitalvinst eller utdelning.
Enligt 42 kap. 17 § första stycket IL behandlas som utdelning
utbetalningar till aktieägarna i samband med att ett svenskt aktiebolag
minskar aktiekapitalet eller reservfonden om minskningen
genomförs utan indragning av aktier. Av andra stycket framgår att
utbetalningar från en utländsk juridisk person vid motsvarande
förfarande också ska behandlas som utdelning. Om minskningen i
stället görs genom indragning av aktier (inlösen) framgår av praxis
att en utbetalning behandlas som kapitalvinst.31 För personer som
har s.k. kvalificerade andelar gäller däremot att vinst vid minskning
av aktiekapitalet genom indragning av aktier behandlas som utdelning,
se 57 kap. 2 § IL. Vidare kan nämnas att för personer som är
skattskyldiga för kupongskatt gäller ett utvidgat utdelningsbegrepp.32
En ”minskning och utbetalning” av överkursfonden kommer
dock alltid att behandlas som utdelning, eftersom den omfattas av
bestämmelserna om skattskyldighet för vinstutdelning. 33
Utbetalningar vid minskning av aktiekapitalet eller reservfonden
− med eller utan indragning av aktier − kommer att omfattas av det
förbud som utredningen förslår i 67 kap. 28 § första stycket 1 IL.
Om reglerna − som i det tidigare riskkapitalavdraget − avser
bolaget, innebär det att den enskildes rätt till skattereduktion blir
beroende av de åtgärder som bolaget, dvs. ett annat skattesubjekt,
vidtar. I de fall den enskilde inte haft möjlighet att påverka bolagets
beslut kan det framstå som stötande att den enskilde på grund av
bolagets beslut ska förlora sin rätt till skattereduktion. Detta var
också vad som framfördes vid utvärderingen av det tidigare riskkapitalavdraget.
Överhuvudtaget bör det, enligt vår mening, i möj30
I 1975 års aktiebolagslag fanns en skyldighet för aktiebolag att sätta av en viss del av
vinsten till en reservfond. Skyldigheten upphävdes genom att 2005 års aktiebolagslag trädde i
kraft från och med 2006. Dessutom gällde enligt 1975 års aktiebolagslag att eventuell överkursbetalning
för aktier skulle sättas av till bundet eget kapital (reservfonden och efter lagstiftning
1995, överkursfonden). Belopp som vid ikraftträdandet av 2005 års aktiebolagslag
fanns i överkurs- och reservfond tillhör dock även fortsättningsvis bundet kapital, jfr
punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (2005:556) om ändring i årsredovisningslagen
(1995:1554). Se även 20 kap. 35 och 36 §§ ABL.
31 Se RÅ 1997 ref. 43 I-II.
32 2 § kupongskattelagen (1970:624).
33 Prop. 2005/06:39, s. 32 och s. 55.
155
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
ligaste mån undvikas att den skattskyldiges rätt till skattereduktion
påverkas av vad ett annat rättssubjekt vidtar för åtgärder.
Med hänsyn till det ovan sagda föreslås att kravet i stället ställs
på den skattskyldige. Det innebär att den skattskyldige inte ska ha
rätt till skattereduktion om denne tagit emot utbetalning från
bolaget på grund av minskning av aktiekapitalet under viss tid före
och viss tid efter betalningen.
En nackdel är ett sådant krav kan fungera mindre effektivt. Det
hindrar nämligen inte att kapitalet försvinner ut från bolaget, men
regeln har en hämmande inverkan genom att aktieägare som
erhåller sådan utbetalning mister rätten till skattereduktion.
För att reglerna inte alltför lätt ska kunna kringgås bör även
utbetalningar som görs till närstående till den skattskyldige medföra
att rätten till skattereduktion går förlorad. Dessutom bör
utbetalningar från företag som är i intressegemenskap med bolaget
omfattas. Även det fallet att den skattskyldige i en situation som
nu beskrivs till förmån för annan särskilt angiven juridisk eller
fysisk person avstår sin rätt till utdelning bör medföra att rätten till
skattereduktion går förlorad. I annat fall skulle regeln kunna kringgås.
När det gäller frågan om under vilken tid förbudet ska gälla kan
till att börja med konstateras att för det tidigare riskkapitalavdraget
gällde att nedsättning av aktiekapitalet och utbetalning till aktieägarna
inte fick göras under fem år efter det förvärv som medförde
skattereduktion. Även om någon kritik mot just denna regel inte
synes ha framförts i samband med utvärderingen av riskkapitalavdraget,
anser vi att tiden bör kortas ned. Vi anser att en lämplig
tidsgräns är tre år efter det år då betalningen av aktierna ägde rum.
Vi anser dessutom att det är lämpligt att ha en tidsgräns även före
betalningen. Som vi angett tidigare uppkommer samma effekt oavsett
om minskningen av aktiekapitalet sker före eller efter nyemissionen
och betalningen. När det gäller tiden före betalningen är det
enligt utredningens mening tillräckligt att den bestäms till två år
före det år då aktierna betalades.
Bolagsrättsligt gäller att minskning av aktiekapitalet för återbetalning
till aktieägarna kan ske antingen genom att minskningsbeloppet
först sätts av till en s.k. fri fond (fritt eget kapital) och
därefter betalas ut till aktieägarna eller genom att minskningsbeloppet
direkt återbetalas. Vi anser att båda fallen bör
omfattas av det föreslagna förbudet.
156
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
Inlösen kan ske mot vederlag i annat än pengar. Sådant vederlag
omfattas av föreslagen bestämmelse, eftersom den gäller utbetalning
eller ”annan ersättning”.
Minskning av aktiekapitalet för förlusttäckning påverkar självfallet
inte den skattskyldiges rätt till skattereduktion.34 I det fallet
erhåller ju inte heller den skattskyldige eller närstående någon
utbetalning.
Även motsvarande utländska förfaranden träffas av reglerna, se
2 kap. 2 § IL.
Särskilda skäl
De föreslagna reglerna innebär att den som är berättigad till skattereduktion
i skattehänseende behandlas förmånligare än vad som
annars skulle ha varit fallet. De förmånliga reglerna tillämpas dock
inte i vissa situationer som närmast har karaktär av kringgåendeförfaranden.
Trots detta gör utredningen den bedömningen att det
kan finnas vissa situationer då det kan uppfattas som obilligt att
skattereduktionen går förlorad. Vi har därför funnit att om det
föreligger särskilda skäl bör rätt till skattereduktion finnas, trots att
aktiekapitalet eller reservfonden har minskats och utbetalning skett
till aktieägare eller närstående.
Särskilda skäl kan föreligga när en närstående till den skattskyldige
erhåller utbetalning eller annan ersättning vid minskning
av aktiekapitalet eller reservfonden i ett företag i intressegemenskap
med det bolag som den skattskyldige förvärvat aktier i.
Det bör dock i denna situation krävas att den skattskyldige kan visa
att det inte har förekommit några överföringar av medel eller tillgångar
från bolaget till företaget i intressegemenskap.
Särskilda skäl kan också föreligga när beslutet om minskning av
aktiekapitalet för återbetalning är motiverat enbart utifrån affärsmässiga
skäl. Ett exempel på detta skulle kunna vara indragning av
aktier i samband med en affärsmässigt motiverad strukturomvandling.
Även det fallet att den skattskyldige inte kunnat påverka
beslutet om minskning av aktiekapitalet genom indragning av
aktier skulle kunna utgöra särskilda skäl.
Det ska dock sägas att den omständigheten att den skattskyldige
har investerat ett belopp som är mycket större än det belopp som
34 Jfr 20 kap. 1 § ABL.
157
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
denne erhållit genom återbetalning vid minskning av aktiekapitalet,
anser utredningen däremot inte kan utgöra särskilda skäl. Den
skattskyldige har i den situationen möjligheten att avstå från att ta
emot utbetalningen eller ersättningen.
Någon uttömmande uppräkning av vilka omständigheter som
kan utgöra särskilda skäl är inte möjlig att göra.
Någon möjlighet att medge skattereduktion endast till viss del
föreslås inte med hänsyn till att reglerna ska vara enkla och lätta att
tillämpa och förutse. En möjlighet att bevilja skattereduktion med
t.ex. hälften eller en fjärdedel kan enligt vår mening antas innebära
så stora avgränsnings- och tillämpningssvårigheter att nackdelarna
överväger de eventuella fördelar som skulle kunna finnas med en
sådan lösning.
Av allmänna skatterättsliga bevisbörderegler följer att det är den
skattskyldige som ska visa att det finns särskilda skäl.
6.11.2 Värdeöverföringar eller penninglån i strid mot
aktiebolagslagen
Förslag: Skattskyldiga som under tiden från och med andra året
före det år då betalningen skedde till och med tredje året efter
betalningsåret i strid mot aktiebolagslagen (2005:551) tagit
emot värdeöverföringar, penninglån eller säkerhet från bolaget
eller från företag som ingår i intressegemenskap med bolaget
saknar rätt till skattereduktion. Även närstående omfattas. Om
särskilda skäl finns kan rätt till skattereduktion ändå finnas.
Värdeöverföringar
För det tidigare riskkapitalavdraget gällde att skattereduktion inte
medgavs i den mån bolagets egendom disponerats i strid med
12 kap. aktiebolagslagen (1975:1385). I författningskommentaren
angavs att bestämmelsen syftade till att upprätthålla femårsregeln
och att under den tiden fick inte heller otillåten vinstutdelning ha
förekommit.35
35 Prop. 1995/96:109, s. 81.
158
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
Med hänsyn till att den föreslagna skattereduktionen ska vara
effektiv och inte kunna utnyttjas för att uppnå ej avsedda skattefördelar,
anser vi att rätt till skattereduktion inte ska finnas om den
sökande, eller närstående till denne, under tiden från och med två
år före det år då förvärvet skedde till och med det tre år efter
utgången av det år under vilket förvärvet skedde tar emot värdeöverföringar
från bolaget i strid mot aktiebolagslagen (2005:551,
ABL).
Med värdeöverföring avses enligt 17 kap. 1 § ABL
• vinstutdelning,
• förvärv av egna aktier,
• minskning av aktiekapital eller reservfonden för återbetalning
till aktieägarna, och
• annan affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet
minskar och som inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget.
Det finns vissa tillåtna former för värdeöverföring. Dessa räknas
upp i 17 kap. 2 § ABL och motsvarar i stort sett de tre första
strecksatserna ovan. Dessutom är vissa gåvor till allmännyttiga
ändamål tillåtna.
För att en värdeöverföring ska vara i enlighet med aktiebolagslagen
krävs att det efter värdeöverföringen finns kvar en viss mängd
kapital i bolaget. Detta regleras genom den s.k. beloppsspärren och
försiktighetsregeln, som båda är intagna i 17 kap. 3 § ABL.
Enligt vår mening är det rimligt att rätten till skattereduktion
går förlorad om den skattskyldige, eller närstående till denne,
erhåller värdeöverföringar i strid mot bolagsrättsliga regler. Detta
var också vad som gällde för det gamla riskkapitalavdraget.
Av den generella bestämmelsen i 2 kap. 2 § IL följer att motsvarande
utländska förfaranden omfattas av reglerna. I klargörande
syfte föreslår vi också en särskild bestämmelse av vilken framgår att
rätten till skattereduktion går förlorad om motsvarande förfarande
äger rum avseende ett utländskt bolag eller ett företag i intressegemenskap
med detta, även om förfarandet skulle vara tillåtet enligt
tillämplig utländsk lagstiftning. Detta innebär att om värdeöverföringen,
penninglånet eller ställandet av säkerhet från det
utländska företaget hade varit i strid mot bestämmelserna i aktiebolagslagen
om åtgärden hade vidtagits av ett svenskt aktiebolag, så
omfattas den av reglerna.
159
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
Marknadsmässig lön från ett utländskt intresseföretag innebär
inte en värdeöverföring, eftersom lönen utgör ersättning för utförd
prestation.
Penninglån
Av 21 kap. 1 § ABL framgår att ett aktiebolag inte får lämna penninglån
till vissa personer som är närstående till bolaget (förbudet
mot närståendelån). Det kan också nämnas att bolaget har begränsade
möjligheter att lämna lån vars syfte är att låntagaren ska förvärva
aktier i bolaget eller i överordnat bolag i samma koncern
(förvärvslåneförbudet), se 21 kap. 5 och 6 §§ ABL.
Förskott på lön, utgifter och arvoden för utförande av uppdrag
för bolaget eller liknande anses inte utgöra penninglån, förutsatt att
slutreglering sker vid räkenskapsårets utgång.36 I många fall bokför
huvudägaren i ett fåmansföretag sina a conto-uttag ur företaget på
ett s.k. avräkningskonto. Sådana a conto-uttag anses i allmänhet
som förskott på lön och inte som penninglån.37 Normala varukrediter
utgör inte heller penninglån, vilket innebär att det inte
finns något hinder mot att den som ansöker om skattereduktion
eller någon till denne närstående köper varor på kredit från företaget
så länge kreditvillkoren inte är ovanligt förmånliga.38
Om låntagarens ekonomiska förhållanden vid lämnandet av
lånet inte var sådana att återbetalning kunde påräknas, betraktas
lånet som en förtäckt vinstutdelning och inte som ett förbjudet lån.
I regel torde en sådan värdeöverföring vara att anse som otillåten
och därigenom ändock omfattas av bestämmelsen.
Enligt 11 kap. 45 § IL gäller att om penninglån har lämnats i
strid med 21 kap. 1–7 §§ ABL, ska lånebeloppet tas upp som intäkt
hos låntagaren, om det inte finns synnerliga skäl mot detta.
Regeringen har i skrivelse till riksdagen den 12 februari 2009
med meddelande om kommande förslag om ändringar i reglerna
om beskattning av vissa penninglån och slopande av avdragsrätten
för ränta på sådana lån aviserat att reglerna om förbjudna lån ska
utvidgas till att omfatta bl.a. lån från utländska juridiska personer.
Dessutom föreslås att ränteutgifter inte ska få dras av om de är
hänförliga till sådana lån. De nya bestämmelserna föreslås träda i
36 Prop. 1973:93, s. 133.
37 Handledning för skattebetalning 2008, Skatteverket, s. 189.
38 Prop. 1973:93, s. 133, och RÅ 1984 1:90.
160
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
kraft den 1 januari 2010 och ska tillämpas från och med den 13
februari 2009.39
Enligt vår mening bör det inte finnas rätt till skattereduktion för
skattskyldiga som under tiden från och med andra året före betalningsåret
till och med tredje året efter betalningsåret i strid mot
aktiebolagslagen tagit emot penninglån från bolaget eller från företag
som ingår i intressegemenskap med bolaget. Detta är motiverat
av samma skäl som aktualiseras när den skattskyldige tagit emot en
värdeöverföring i strid mot aktiebolagslagen. Även här bör alltså
närstående till den skattskyldige omfattas.
Enligt 21 kap. 3 § ABL gäller att ställande av säkerhet för penninglån
likställs med lämnande av penninglån. Skälet till detta är att
ställande av säkerhet kan vara lika riskabelt för bolaget som ett
direkt penninglån.40 Även i vårt förslag finns det skäl att likställa
ställande av säkerhet för penninglån med penninglån. Den skattskyldige
har därför inte rätt till skattereduktion om bolaget inom
den ovan angivna tiden ställer säkerhet till förmån för ett lån som
den skattskyldige eller närstående till denne tagit.
Den generella bestämmelsen i 2 kap. 2 § IL innebär, liksom vad
gäller värdeöverföringar, att motsvarande utländska förfaranden
omfattas av reglerna. Dessutom bör det enligt vår mening tydliggöras
att den skattskyldige inte får ta emot penninglån även om
penninglånet inte strider mot i bolagets hemviststat gällande lagstiftning.
Detta innebär att skattskyldiga som lånar pengar från
bolag som hör hemma i en stat där det inte finns något bolagsrättsligt
låneförbud som motsvarar det som gäller enligt svenska
regler inte har rätt till skattereduktion. Detsamma gäller ställande
av säkerhet för penninglån. Det sagda framgår av den föreslagna
bestämmelsen i 67 kap. 28 § tredje stycket IL.
Särskilda skäl
Även när det gäller värdeöverföringar i strid mot aktiebolagslagen,
förbjudna lån och andra situationer som behandlas i 67 kap. 28 §
första stycket 2 IL kan det finnas situationer där särskilda skäl talar
för att skattereduktion ändock ska medges.
När det gäller förfaranden där den skattskyldige själv agerat i
strid mot aktiebolagslagen, t.ex. att ta emot förbjudna lån, är det
39 Regeringens skrivelse 2008/09:122.
40 Prop. 1973:93, s. 135.
161
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
uteslutet att tillämpa ventilen ”särskilda skäl”. Däremot kan det
tänkas uppstå situationer där en närstående i strid mot aktiebolagslagen
tar emot en värdeöverföring som den skattskyldige inte kan
påverka och där det skulle vara oskäligt att rätten till skattereduktion
gick förlorad.
Inte heller här går det att göra någon uttömmande uppräkning
på när särskilda skäl skulle kunna anses föreligga.
Av allmänna skatterättsliga bevisbörderegler följer att det är den
skattskyldige som ska visa att förhållandena varit sådana att det
finns särskilda skäl.
6.11.3.Ersättning för aktierna från företag i intressegemenskap
med bolaget
Förslag: Om den som förvärvat aktier, eller närstående till
denne, inom tre år efter betalningsåret tar emot ersättning för
aktierna från företag som ingår i intressegemenskap med bolaget
förloras rätten till skattereduktion. Detta gäller dock inte om
det finns särskilda skäl.
Ett problem med att tillåta att bolaget − helt eller delvis − ägs av ett
eller flera företag, eller att bolaget äger andra företag, är att det
härigenom öppnas möjlighet till icke avsedda skatteförmåner.
Vi redovisar först ett exempel på hur koncernbidrag kan
användas för att uppnå en sådan förmån.
Ett moderbolag äger 100 procent av ett dotterbolag. Dotterbolaget gör
en riktad nyemission som innebär att en skattskyldig fysisk person
köper nyemitterade aktier i dotterbolaget. Efter nyemissionen äger
den skattskyldige nio procent av aktierna i dotterbolaget medan
moderbolaget äger resterande 91 procent. Därefter lämnar dotterbolaget
ett koncernbidrag till moderbolaget. Moderbolaget köper
sedan aktierna från den skattskyldige för samma belopp som den
skattskyldige köpt aktierna för och som koncernbidrag getts med. Det
som har hänt är då att den skattskyldige har fått skattereduktion utan
att något kapital tillförts bolagssfären.
En liknande effekt kan uppnås genom fusion.
Även här äger ett moderbolag 100 procent av ett dotterbolag, i vilket
en skattskyldig fysisk person köper nyemitterade aktier. Efter nyemissionen
äger den skattskyldige nio procent av aktierna i dotterbolaget.
Därefter fusioneras dotterbolaget upp i moderbolaget. Den skatt162
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
skyldige får ett kontant fusionsvederlag motsvarande vad denne köpt
aktierna för. Även i detta fall blir konsekvensen att den skattskyldige
får skattereduktion utan att något kapital tillförts bolagen.
För att hindra att skattereduktion utnyttjas genom sådana förfaranden
som nu redovisats, eller genom andra liknande förfaranden
avseende svenska eller utländska företag, anser utredningen att
rätten till skattereduktion bör gå förlorad om den skattskyldige,
eller närstående till denne, inom tre år efter det år under vilket
betalningen skedde erhåller ersättning för aktierna från företag som
ingår i intressegemenskap med bolaget. Med ersättning avses
således bl.a. fusionsvederlag.
Någon uttömmande uppräkning av i vilka fall den föreslagna
bestämmelsen kan vara tillämplig är dock inte möjlig att göra.
Särskilda skäl
Bestämmelsen bör inte tillämpas om den skattskyldige eller närstående
till denne tagit emot ersättningen och det kan visas att det
inte har skett några överföringar av medel eller tillgångar från det
bolag i vilket aktier förvärvades till det företag som lämnade ersättningen.
Det kan även tänkas uppkomma situationer där en rent affärsmässig
strukturomvandling är nödvändig och där ett fusionsvederlag
eller liknande utgår som ersättning för aktierna. Även sådana
situationer kan falla in under särskilda skäl. Enligt utredningens
mening bör det dock krävas att den skattskyldige inte kunnat
påverka beslutet.
Det ankommer på den skattskyldige att visa att det finns särskilda
skäl.
6.11.4 Utskiftning vid frivillig likvidation
Förslag: Rätten till skattereduktion går förlorad om den som
förvärvat aktier eller närstående till denne inom tre år efter
betalningsåret erhåller utskiftade tillgångar vid frivillig likvidation
från bolaget eller företag som ingår i intressegemenskap
med bolaget. Detta gäller dock inte om det finns särskilda skäl.
163
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
.
Enligt aktiebolagslagen har aktieägarna möjlighet att besluta att
aktiebolaget ska upplösas genom likvidation (frivillig likvidation).
Ett sådant beslut fattas av bolagsstämman med enkel majoritet, dvs.
mer än hälften av rösterna, se 25 kap. 1–2 §§ ABL. Motiveringen till
detta är att man inte ansett att minoriteten ska kunna få igenom ett
beslut om fortsatt verksamhet mot majoritetens vilja.41
Det kan nämnas att enligt 44 kap. 7 § IL är aktier i företag som
trätt i likvidation att betrakta som avyttrade, vilket innebär att
utskiftning behandlas enligt reglerna om kapitalvinst.
För att förhindra att skattereduktionen utnyttjas för att uppnå
otillbörliga skattefördelar, och för att säkerställa att den inbetalning
som föranlett skattereduktionen innebär en faktisk ökning av kapitalet
i bolaget, bör det enligt utredningens mening finnas bestämmelser
rörande utskiftning vid frivillig likvidation. I annat fall kan
den skattskyldige erhålla skattereduktion för belopp som sedan
betalas ut till den skattskyldige utan att något annat än en högst
kortvarig kapitaltillförsel till bolaget skett. Mot den bakgrunden
föreslås att rätten till skattereduktion går förlorad om den som förvärvat
aktier, eller närstående till denne, inom tre år efter utgången
av betalningsåret erhåller tillgångar på grund av utskiftning vid frivillig
likvidation från bolaget eller från företag som ingår i intressegemenskap
med bolaget.
Vi vill betona att den föreslagna regeln endast omfattar frivillig
likvidation och inte när bolaget har en bolagsrättslig skyldighet att
gå i likvidation, dvs. tvångslikvidation.
Skyldighet att gå i likvidation finns när bolaget har gått med
sådan förlust att mer än hälften av aktiekapitalet gått förlorat och
åtgärder inte vidtagits för att aktiekapitalet ska få full täckning.
Bestämmelserna redovisas i relevanta delar i avsnitt 4.6.2.
Det kan nämnas att Utredningen om ett enklare aktiebolag (Ju
2007:15) kommer att behandla frågan om reformering eller borttagande
av bestämmelserna om tvångslikvidation i sitt slutbetänkande.42
Något förslag om att reglerna ska tas bort finns för
närvarande inte
Motsvarande utländska förfaranden omfattas också av reglerna,
se 2 kap. 2 § IL.
41 Prop. 2000/01:150, s. 31 f.
42 Jfr SOU 2008:49, s. 92.
164
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
Särskilda skäl
Om det finns särskilda skäl bör rätt till skattereduktion finnas även
om utskiftning av tillgångar vid frivillig likvidation gjorts. Särskilda
skäl kan föreligga när likvidationen är föranledd av rent affärsmässiga
skäl. Ett annat särskilt skäl kan vara om den skattskyldige
blivit överröstad av de andra aktieägarna eller att värdet av vad som
utskiftats är mycket obetydligt i förhållande till det belopp varmed
aktierna har betalats.
Ett tredje särskilt skäl skulle kunna vara när det är den närstående
till den skattskyldige som erhåller utskiftade tillgångar vid
frivillig likvidation av ett företag i intressegemenskap med det
bolag som den skattskyldige förvärvat aktier i. Det krävs dock att
den skattskyldige kan visa att det inte har skett några överföringar
av medel eller tillgångar från bolaget till det utskiftande företaget.
Någon uttömmande uppräkning är inte heller i detta fall möjlig
att göra.
Det är den skattskyldige som ska visa att det finns särskilda skäl.
6.12 Vinstutdelning
Bedömning: Utredningen anser inte att det bör finnas några
särskilda begränsningsregler för vinstutdelning från bolaget.
Utredningen har övervägt behovet av att ha spärregler vad gäller
vinstutdelning från bolaget.
Vi har därvid övervägt en bestämmelse som innebär att den som
betalat aktierna, eller närstående till denne, inte inom tre år efter
utgången av betalningsåret får erhålla vinstutdelning från bolaget
eller från företag i intressegemenskap med bolaget.
Syftet med en sådan bestämmelse är att hindra att bolaget först
gör en nyemission då bolaget kräver ytterligare kapital för sin verksamhet
och sedan lämnar vinstutdelning så snart detta är möjligt. Ju
större skattereduktionen är, desto större blir behovet av att motverka
risken av att regelverket leder till att det skapas en s.k. pengamaskin.
Med den valda skattereduktionen om 20 procent, har utredningen
stannat för att fördelarna med en sådan spärregel inte överväger
de nackdelar som finns. Nackdelarna torde främst bestå i att
165
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
det föreslagna skatteincitamentet inte upplevs som tillräckligt
attraktivt.
Någon särskild spärr vad gäller vinstutdelningen föreslås således
inte.
6.13 Underlag för skattereduktion
Förslag: Underlag för skattereduktionen är betalningar för
aktier under beskattningsåret. Underlag kan också vara betalningar
under det närmast föregående beskattningsåret om
bolaget inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj året efter betalningsåret.
I underlaget får räknas in betalningar om sammanlagt
lägst 5 000 kr och högst 500 000 kr. Vid förvärv från lagerbolagsbildare
får inte underlaget överstiga det belopp som tillförts
bolaget.
Underlaget för skattereduktionen är vad som under
beskattningsåret betalats i pengar för aktier som uppfyller
villkoren. Underlag kan också vara betalningar under det närmast
föregående beskattningsåret om bolaget inte har börjat bedriva
rörelse den 2 maj året efter det år aktierna betalades. I det fallet kan
den skattskyldige få skattereduktion för beskattningsåret närmast
efter det år då betalningen ägde rum. Detta gäller under förutsättning
att bolaget uppfyller såväl rörelsevillkoret som
noteringsvillkoret den 2 maj det andra året efter betalningsåret.
6.13.1 Beloppsgränser
Vad gäller frågan om hur stora respektive små betalningar som bör
kunna läggas till grund för skattereduktion gör vi följande överväganden.
När det gäller den övre beloppsgränsen får den inte vara så låg
att den leder till att vissa nyemissioner de facto hindras genom att
en person som uppnått beloppsgränsen väljer att antingen inte delta
i en nyemission eller att skjuta upp sin kapitalinvestering till ett
efterföljande år. Det bör också beaktas att syftet med skatteincitamentet
inte i första hand är att ge skattelättnader åt professionella
”riskkapitalister”. Vi har stannat för att föreslå en enligt vår
mening relativt hög beloppsgräns, 500 000 kr.
166
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
Vi föreslår att den lägre beloppsgränsen ska bestämmas till 5 000
kr. Genom den låga gränsen undviker man att utesluta personer
som kanske inte har så höga inkomster men som ändå skulle vara
intresserade av att investera i ett företag. En sådan investering kan
t.ex. vara i en närstående persons aktiebolag, eller vara en anställd
som vill teckna nyemitterade aktier i bolaget. En lägsta gräns bör
finnas, eftersom varje enskild ansökan medför arbetskostnader och
andra administrationskostnader för Skatteverket. Vi har stannat för
att denna bör vara 5 000 kr.
6.13.2 Exempel på tillämpningen av bestämmelserna
I detta avsnitt tar vi upp några exempel för att illustrera de
föreslagna bestämmelserna.
Exempel 1
År 2010 förvärvar den skattskyldige aktier i ett bolag i samband med
dess bildande. Den skattskyldige betalar 300 000 kr för aktierna under
år 2010. Den 2 maj 2011 har bolaget ännu inte kommit i gång med sin
rörelse. Den skattskyldige har därför inte rätt till skattereduktion för
beskattningsåret 2010. Under hösten 2011 gör bolaget en nyemission.
Den skattskyldige köper nyemitterade aktier i bolaget för ytterligare
300 000 kr, som betalas under år 2011. Den 2 maj 2012 bedriver
bolaget rörelse och är inte marknadsnoterat. Den skattskyldige har rätt
till skattereduktion för båda aktieförvärven för beskattningsåret 2011.
Dock gäller att den del av den sammanlagda betalningen som överstiger
500 000 kr inte får räknas med. Underlaget för skattereduktion
för beskattningsåret 2011 uppgår därför till 500 000 kr. Den skattskyldige
har inte möjlighet att utnyttja den överskjutande betalningen
som underlag för en begäran om skattereduktion för beskattningsåret
2012, eftersom rörelsen hade kommit i gång den 2 maj 2012. Någon
valrätt för den enskilde finns inte i det avseendet.
Om det i stället hade varit så att bolaget hade kommit i gång med
sin rörelse den 2 maj 2011, hade den skattskyldige kunnat begära
skattereduktion för beskattningsåret 2010. Underlaget för
skattereduktion för det beskattningsåret skulle ha uppgått till 300 000
kr och underlaget för skattereduktion för beskattningsåret 2011 skulle
ha uppgått till samma belopp, dvs. 300 000 kr.
I samband med exemplet ovan kan tas upp att vi inte föreslår någon
rangordning för vad som ska räknas in i underlaget. Man skulle
kunna tänka sig att frågan om vilka aktier som ingår i underlaget i
vissa fall skulle kunna ha betydelse. Ett sådant fall skulle kunna vara
följande.
En fysisk person har 200 aktier i ett bolag. Personen
167
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
köper ytterligare 100 aktier, för vilka denne får skattereduktion. Ett
år senare säljer personen 100 aktier. Året därpå erhåller personen en
utbetalning vid minskning av aktiekapitalet. Om personen inte
längre anses äga några aktier som har legat till grund för skattereduktion,
påverkar inte utbetalningen rätten till skattereduktion.
Något krav på att aktierna måste innehas en viss tid föreslår vi inte.
Frågan om rangordning bör dock enligt vår mening uppkomma
endast i mer sällsynta fall. Vi har mot den bakgrunden avstått från
att under den begränsade tid som ställts till utredningens förfogande
närmare utreda frågan.
Exempel 2
Den skattskyldige förvärvar aktier mot kontant betalning om 200 000
kr under 2011. Aktierna har tecknats i samband med bolagets bildande.
Den 2 maj 2012 har bolaget ännu inte kommit i gång med sin rörelse.
Den skattskyldige har därför inte rätt till skattereduktion för beskattningsåret
2011. Den 2 maj 2013 bedriver bolaget rörelse och är inte
marknadsnoterat. Den skattskyldige begär skattereduktion för
beskattningsåret 2012. Underlaget för skattereduktionen för beskattningsåret
2012 är betalningen under 2011, dvs. 200 000 kr.
Exempel 3
År 2010 förvärvar den skattskyldige aktier för 2 000 kr som betalas
kontant under året. Den 2 maj 2011 har bolaget ännu inte kommit i
gång med sin rörelse. Under 2011 förvärvar den skattskyldige aktier i
bolaget mot kontant betalning för ytterligare 3 000 kr. Den skattskyldige
begär skattereduktion för beskattningsåret 2011. Underlaget
uppgår då till 5 000 kr och överstiger således den lägsta gränsen för när
skattereduktion kan tillgodoräknas.
I det fallet att aktierna förvärvas från en juridisk person, dvs. i praktiken
när aktierna förvärvas från en lagerbolagsbildare, behövs en
särskild bestämmelse så att inte en större betalning för aktierna än
vad som motsvarar vad som tillskjutits bolaget i form av betalning i
pengar för aktier tecknade vid bildandet ingår i underlaget för
skattereduktion. Denna regel föreslås bli placerad i 67 kap. 30 §
andra stycket IL.
168
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
6.13.3 Reducering av underlaget i vissa fall
Förslag: För att undvika att bestämmelserna om skattereduktion
används på ett inte avsett vis föreslås att underlaget
ska minskas med tidigare underlag för skattereduktion som
avser förvärv av aktier i bolag som ägs av bolaget eller förvärv av
aktier i bolag som genom fusion upptagits i bolaget. Däremot
ska inte mottagen utdelning minska underlaget.
Utgångspunkten vid bestämmandet av underlaget för skattereduktionen
är vad den skattskyldige under beskattningsåret
betalat i pengar för aktier. Underlaget kan också utgöras av betalningar
under det närmast föregående beskattningsåret om det bolag
i vilket aktier förvärvats inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj
året efter det år aktierna betalades. I underlaget för ett beskattningsår
får räknas in betalningar om sammanlagt lägst 5 000 kr och
högst 500 000 kr.
För att hindra att skattereduktionen utnyttjas av enskilda för att
uppnå inte avsedda skattefördelar, krävs enligt vår mening regler
som innebär att underlaget minskas när ersättning för aktierna
erhållits i en speciell situation.
Den situation vi avser är att den skattskyldige tidigare tillgodoräknats
skattereduktion för förvärv av aktier i bolag som ägs
av bolaget eller i bolag som genom fusion upptagits i bolaget.
Däremot har utredningen stannat för att inte reducera underlaget
med vad som tidigare tagits emot i form av vinstutdelning.
6.13.4 Minskning av underlaget avseende tidigare beslutad
skattereduktion
Vi har ovan funnit, se avsnitt 6.11.3, att det finns behov av att ställa
upp villkor om att den skattskyldige under en treårsperiod efter
betalningen av de aktier som föranlett skattereduktion inte får ta
emot ersättning för aktierna. Med ersättning avses bl.a. fusionsvederlag.
Vi anser emellertid att detta villkor inte täcker in alla
situationer där skattereduktionen skulle kunna utnyttjas för skatteundandragande.
Under de första tre åren finns således en spärr mot ett sådant
förfarande på så sätt att bestämmelserna i 67 kap. 29 § första
stycket 1 IL hindrar att den skattskyldige mottar fusionsvederlag
169
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
för aktierna. Efter denna spärr om tre år behövs en regel som reducerar
underlaget för skattereduktion.
Den ovan föreslagna regeln bör därför kompletteras med en
bestämmelse om att underlaget ska minskas med underlag i tidigare
beslut om skattereduktion som avser förvärv av aktier i företag som
ägs av bolaget eller förvärv av företag som genom fusion upptagits i
bolaget.
Bestämmelserna skulle kunnat ha utformas som en fullständig
och således diskvalificerande spärr, men enligt vår mening är det
tillräckligt att underlaget minskas. Skattereduktion kan alltså medges
med ett visst belopp, förutsatt att minskningsbeloppet understiger
underlaget.
Behovet av bestämmelsen kan illustreras av följande exempel.
År 2010 förvärvar den skattskyldige aktier som ges ut i samband med
bildandet av aktiebolag A. Den skattskyldige betalar 100 000 kr för
aktierna. Bolaget börjar bedriva rörelse och skattereduktion medges
för förvärvet. Den skattskyldige bildar ett annat aktiebolag, bolag B. I
sistnämnda bolag förvärvar den skattskyldige aktier för 100 000 kr.
Efter fyra år säljer den skattskyldige bolag A till bolag B för 100 000
kr. Bolag A upptas i bolag B genom fusion. Den skattskyldige har
formellt sett betalat sammanlagt 200 000 kr vid aktieförvärven i bolag
A och bolag B, men den faktiska investeringen har uppgått till endast
100 000 kr.
Motsvarande problem kan uppkomma vid förvärv av aktier i bolag
som ägs av bolaget.
Den minskning som kan bli aktuell med stöd av den föreslagna
bestämmelsen bör göras med utgångspunkt i de betalningar som
enligt beloppsgränserna kan räknas in i underlaget.
Det sagda belyses av följande exempel.
Den skattskyldige har köpt aktier för 600 000 kr i bolag A. Eftersom
det bara är betalningar om sammanlagt 500 000 kr som får räknas in i
underlaget, uppgår underlaget till 500 000 kr. Den skattskyldige har
tidigare fått skattereduktion beräknat på ett underlag på 500 000 kr för
förvärv av aktier i bolag B som ägs av bolag A. Om även den del av
betalningen som överstiger vad som får räknas in i underlaget kan
beaktas vid minskningen, kan den skattskyldige i detta fall få skattereduktion
med (0,20 x 100 000 kr =) 20 000 kr. En sådan möjlighet
anser vi inte vara lämplig. I stället bör utgångspunkten vid beräkningen
av minskningen vara det belopp som får räknas in i underlaget, dvs.
500 000 kr, och inte 600 000 kr. Någon ytterligare skattereduktion
kommer därför inte att kunna tillgodoräknas, (500 000 kr – 500 000
kr = 0 kr).
170
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
Av samma skäl har vi valt att anknyta beloppsbegränsningen till
underlaget (67 kap. 30 § IL) och inte till skattereduktionens storlek
(67 kap. 31 § IL).
6.13.5 Tidigare mottagen vinstutdelning
Av Nuteks utvärdering från 1998 av riskkapitalavdraget framgår att
RSV hade uppmärksammat att skattelättnaden kunde utnyttjas på
ett sätt som inte hade avsetts vid dess införande. Detta skedde
genom att vissa bolag gjorde en utdelning av ackumulerade vinstmedel
till aktieägarna innan de beslutade om nyemission. Aktieägarna
medgavs därefter skattereduktion för de nyemitterade aktierna.
Konsekvensen blev att ägarna kunde ta ut pengar ur bolaget skattefritt
samtidigt som aktiernas anskaffningsvärde höjdes utan att bolaget i
praktiken hade tillförts något nytt kapital.
Utredningen har övervägt behovet av att ha en regel som innebär
att underlaget för skattereduktion ska reduceras med vinstutdelning
som den skattskyldige, eller närstående till honom eller
henne, mottagit från bolaget, eller från företag i intressegemenskap
med bolaget, avseende betalningsåret eller de två närmast föregående
beskattningsåren.
Som skäl för att ha en sådan bestämmelse kan anföras att skattereduktionen
har till syfte att underlätta för bolag som har behov av
att få tillgång till riskkapital, varför det kan ifrågasättas om skattereduktion
bör medges i den mån förvärvet inte innebär ett reellt
kapitaltillskott till bolaget. Vidare kan anföras att om man inte
minskar underlaget med mottagen utdelning innebär detta att
betalningen av aktierna i princip ”kvittas” mot vinstutdelningen. Å
andra sidan kan det hävdas dels att utdelningen egentligen inte
avser avkastning på de aktier som har legat till grund för skattereduktionen,
dels att det kan finnas affärsmässiga skäl till att ett
bolag går så bra att det kan lämna vinstutdelning något eller några
år för att något år senare ha behov av att göra en nyemission för att
få in nytt kapital.
Utredningen har, med den valda skattereduktionen om 20 procent,
stannat för att inte föreslå en sådan bestämmelse, bl.a. mot
bakgrund av att det kan ha en hämmande inverkan på intresset av
att delta i nyemissioner och därigenom motverka syftet med de
föreslagna reglerna.
171
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
6.14 Skattereduktionens storlek
Förslag: Skattereduktion medges med 20 procent av underlaget,
oavsett om innehavet är kvalificerat eller okvalificerat.
Som ovan framgår, se avsnitten 6.12 och 6.13.5, har utredningen
funnit att skälen för att införa särskilda regler vad gäller vinstutdelning
från företaget före eller efter betalningen av aktierna inte
väger över skälen mot sådana regler. En förutsättning för detta
ställningstagande är att storleken på skattereduktionen inte överstiger
den skattesats som gäller vid beskattning av utdelning på
aktierna.
Om skattereduktionens storlek skulle överstiga skattesatsen vid
beskattning av utdelning på aktierna medför detta en risk för att en
s.k. pengamaskin skapas.
Det sagda kan illustreras av följande förenklade exempel, i vilket
det antas att skattereduktionen uppgår till 35 procent.
Ett bolag delar ut 100 000 kr (efter bolagsskatt).
Den fysiska personen får (efter skatt) 80 000 kr. Detta förutsätter
att skattesatsen uppgår till 20 procent (kvalificerade andelar i
fåmansföretag, under gränsbeloppet).
Bolaget gör en nyemission. Den fysiska personen förvärvar
nyemitterade aktier med 80 000 kr. Skattereduktion ges med
80 000 kr x 0,35= 28 000 kr. Ökat anskaffningsvärde på aktierna är 80 000
kr. Skattevinsten är 8 000 kr (20 000 kr – 28 000 kr).
Samtidigt har bolagets egna kapital minskat med (-100 000 kr +
80 000 kr =) 20 000 kr.
Huvudregeln är att utdelningar beskattas med 30 procent. Enligt de
s.k. 3:12-reglerna gäller emellertid att utdelningar, och kapitalvinster,
på onoterade andelar beskattas inom vissa utrymmen med
20 procent, se 42 kap. 15 a §, 57 kap. 20–21 §§ jämfört med 65 kap.
7 § IL. Dessa utrymmen får, efter de senaste årens förändringar,
anses vara mycket generöst tilltagna. 3:12-reglerna, jämte ändringarna,
i relevanta delar framgår av avsnitt 2.8. För övriga onoterade
andelar gäller att utdelningar och kapitalvinster beskattas med 25 procent.
Det skulle kunna argumenteras för att storleken på skattereduktionen
ska vara beroende av om innehavet är kvalificerat eller
ej, dvs. om beskattning kommer att ske med 20 procent eller 25
procent. Detta skulle dock komplicera systemet och dessutom inte
alltid ge ett rättvisande resultat, eftersom klassificeringen av inne172
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
havet inte behöver vara densamma vid förvärvet som vid senare
beskattning av utdelning och kapitalvinst.
Mot bakgrund av det sagda anser vi att skattereduktionen bör
vara 20 procent. Detta innebär enligt vår mening ändock en betydande
skattemässig förmån.
6.15 Förfarandefrågor
I detta avsnitt behandlar vi några frågor rörande förfarandet. Vi har
i avsnitt 6.4 funnit att begäran om skattereduktion bör göras i självdeklarationen.
Här redovisar vi bl.a. vårt förslag om vid vilken
taxering begäran om skattereduktion ska göras.
Vi behandlar också vissa andra frågor som rör tidpunkten för
när skattereduktionen kan tillgodogöras.
Vårt förslag om ansökningsförfarande vid nedsättning av kupongskatten
redovisas i avsnitt 6.19.
6.15.1 Begäran om skattereduktion ska göras vid taxeringen för
betalningsåret eller för det närmast efterföljande året
Förslag: Begäran om skattereduktion ska göras i självdeklarationen
vid taxeringen för det beskattningsår då aktierna har
betalats. Om det bolag i vilket aktier förvärvats inte har börjat
bedriva rörelse den 2 maj året efter det beskattningsår då
aktierna har betalats, får begäran i stället göras i självdeklarationen
vid taxeringen för det närmast följande beskattningsåret
efter betalningsåret.
Som framgår har vi funnit att begäran om skattereduktion ska
göras i självdeklarationen. Frågan är då vid vilken taxering denna
begäran ska göras.
Vår utgångspunkt är att det är tidpunkten för betalningen av
aktierna som ska vara styrande. Det är enligt vår mening naturligt
att skattereduktionen i första hand hänförs till det beskattningsår
när den skattskyldige har haft kostnader för aktierna. Härtill kommer
att betalningstidpunkten i regel är mer definitiv än vad tidpunkten
för förvärvet är.
När det gäller aktier i s.k. kupongbolag anses sådana förvärvade
först vid överlämnandet och när det gäller avstämningsbolag anses
173
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
förvärv ha skett när aktierna har registrerats på vederbörandes
värdepapperskonto.43 Således behöver inte betalningstidpunkten
och förvärvstidpunkten överensstämma. Den senare är som nyss
angivits dessutom beroende på om det är ett avstämningsbolag eller
inte.
När vi funnit att betalningstidpunkten ska vara avgörande har vi
också beaktat att det ibland förekommer s.k. incitamentsprogram
där anställda kan förvärva aktier med vissa förfogandeinskränkningar,
jfr den s.k. värdepappersregeln i 10 kap. 11 § första stycket
IL.44 Förekomsten av olika slag av inskränkningar i förfoganderätten
över aktier, t.ex. i form av krav på samtycke, hembudsskyldighet
eller förköpsrätt, är vanligt förekommande vid olika
slag av incitamentsprogram. I vad mån olika slag av förfogandeinskränkningar
eventuellt medför att förvärvstidpunkten senareläggs
och därvid påverkar beskattningen föranleder stundom processer.45
Mot bakgrund av det sagda är vår bedömning att den enklaste
och mest ändamålsenliga lösningen är att man knyter rätten till
skattereduktion till tidpunkten för betalningen och inte till tidpunkten
då ett civilrättsligt giltigt förvärv föreligger.
Till följd av våra slutsatser ovan föreslår vi som huvudregel att
begäran ska göras i självdeklarationen vid taxeringen för det beskattningsår
då aktierna har betalats. Skattereduktionen räknas sedan av vid
beräkningen av den slutliga skatten för betalningsåret.
Det sagda innebär att om en enskild har tecknat aktier i
december 2010 men betalat dem först i januari 2011 är han eller
hon berättigad till skattereduktion tidigast för beskattningsåret
2011. Detta gäller under förutsättning att övriga villkor för skattereduktion
är uppfyllda.
Vidare bör gälla att aktierna anses ha betalats först när full likvid
för dem erlagts.
Exempel.
500 aktier tecknas av den enskilde. Teckningskursen är 100 kr per
aktie. I december 2010 betalar den enskilde 25 000 kr och i januari
2011 betalas resterande 25 000 kr. Full betalning har då erlagts i januari
43 Begreppen kupongbolag och avstämningsbolag behandlas närmare i avsnitt 6.19.
44 Bestämmelsen infördes som en reaktion på utgången i RÅ 1986 ref. 36 (Skåne-Gripen),
som gällde en anställds förvärv till förmånligt pris (nominellt belopp) av konvertibler utfärdade
av arbetsgivaren och där Regeringsrätten fann att förvärvet inte skulle beskattas förrän
vid en framtida tidpunkt då förvärvaren fritt kunde förfoga över konvertiblerna, se prop.
1989/90:50, s. 72 ff.
45 Se t.ex. RÅ 1996 ref. 92 (skuggsparmålet), RÅ 1996 not. 290, RÅ 2002 ref. 78 och RÅ
2004 ref. 35 I-II.
174
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
2011 och begäran om skattereduktion kan först göras i självdeklarationen
vid 2012 års taxering (beskattningsåret 2011).
Vi har övervägt om den skattskyldige ska kunna ”dela” upp en
gjord investering på så sätt att han eller hon skulle kunna begära
skattereduktion avseende olika delbelopp av investeringen för två
eller flera olika beskattningsår.
En uppdelning skulle kunna vara intressant för den skattskyldige
om denne inte kan tillgodogöra sig hela skattereduktionen
det aktuella beskattningsåret. Antag att den skattskyldige är villig
att delta i en nyemission och därvid betala 600 000 kr, vilket motsvarar
behovet av kapitaltillskott i bolaget. Eftersom skattereduktion
kan medges som högst på ett underlag om 500 000 kr kan de
föreslagna reglerna leda till att det görs två emissioner på var sin
sida om ett årsskifte.
Utredningen har gjort den bedömningen att det är nödvändigt
att ha vissa beloppsgränser för storleken på underlaget för skattereduktionen,
varför den beskrivna effekten är ofrånkomlig enligt
utredningens bedömning. Man bör här beakta att det är fråga om
att föreslå ett skatteincitament som förbättrar möjligheterna för
företag att få tillgång till riskkapital. Upp till beloppet 500 000 kr
per person och år uppfylls också detta syfte med de föreslagna
reglerna.
Vi har också övervägt om den skattskyldige själv ska kunna välja
att skjuta upp sin begäran om skattereduktion så att avräkning sker
mot slutlig skatt för något annat beskattningsår än det som förvärvet
skedde under. Att tillåta sådana förfaranden skulle kunna
vara till viss fördel för företagens kapitaltillgång genom att enskilda
då skulle ha möjlighet att investera med högre belopp än om de är
hänvisade till att ”utnyttja” investeringen endast vid ett taxeringsår,
dvs. vid beskattningen för betalningsåret. Utredningen har dock
stannat för att sådana möjligheter skulle kunna leda till skatteplanering
på ett sätt som framstår som främmande och avvikande
inom skattesystemet. En sådan valmöjlighet ökar också kontrollbehovet
och de administrativa kostnaderna för Skatteverket. Att ha
en sådan valmöjlighet är därför inte lämpligt.
Emellertid anser vi att det finns skäl att föreslå ett undantag från
huvudregeln om att begäran om skattereduktion ska göras i självdeklarationen
vid taxeringen för betalningsåret. Betalningen ska
dock alltjämt vara styrande på så sätt att begäran i stället får göras
vid taxeringen för det närmast följande året efter betalningsåret.
175
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
Undantagsregeln är motiverad av hänsyn till intresset av att
hindra att personer som förvärvat aktier i helt nybildade bolag
missgynnas. Undantaget innebär att om bolaget inte har börjat
bedriva rörelse den 2 maj året efter det beskattningsår då aktierna
har betalats, får begäran i stället göras i självdeklarationen vid taxeringen
för det närmast följande beskattningsåret efter betalningsåret.
Vårt resonemang i fråga om rörelsevillkoret framgår
närmare av avsnitt 6.8.1.
Exempel.
Den skattskyldige tecknar sig för aktier som ges ut i samband med
bildandet av bolaget under år 2010 då aktierna också betalas. Den 2
maj 2011 har bolaget ännu inte kommit i gång med sin rörelse. Den
skattskyldige begär inte skattereduktion för aktierna vid 2011 års
taxering, eftersom rätt till skattereduktion saknas med hänsyn till att
rörelsevillkoret inte är uppfyllt då. Den 2 maj 2012 bedriver bolaget
rörelse och uppfyller övriga villkor. Den skattskyldige begär skattereduktion
för 2012 års taxering (beskattningsåret 2011).
För rätt till skattereduktion förutsätts inte att aktierna den 2 maj
2012 fortfarande innehas av den som ursprungligen betalade dem.
Det är betalaren av aktierna som så att säga är innehavare av rätten
att begära skattereduktion, oavsett om han efter förvärvet i sin tur
har överlåtit aktierna.
6.15.2 Ändrad beräkning av skatteavdrag (jämkning)
Bedömning: Skattereduktion ska beaktas vid ändrad beräkning
av skatteavdrag (jämkning).
Som framgår ovan räknas skattereduktionen av vid beräkning av
den slutliga skatten.
Om deklarationsförfarandet kan sägas att en skattskyldig som
har kvalificerade andelar ska till självdeklarationen foga en särskild
blankett (K10). Han eller hon får då slutskattebesked i december
året efter beskattningsåret. En skattskyldig som inte har kvalificerade
andelar, men som har fått utdelning på aktier i ett onoterat
företag eller sålt sådana aktier ska foga blanketten K12 till deklarationen.
Denne får då i regel också slutskattebesked först i
december. Detta gäller alltså bara när han eller hon fått utdelning
176
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
eller sålt aktierna. Dessa personer kan således få vänta relativt länge
på att tillgodoräknas skattereduktionen.
Även för andra skattskyldiga som förvärvat aktier som kan
läggas till grund för skattereduktion kan det gå relativt lång tid
mellan tidpunkten för betalningen och tillgodoförandet av skattereduktionen.
Om aktierna förvärvas exempelvis i januari 2010 kan
den skattskyldige tillgodogöra sig skattereduktionen vid den slutliga
skatteberäkningen först cirka ett och ett halvt år senare.
Genom att ansöka om ändrad beräkning av skatteavdrag
(jämkning) enligt 8 kap. 29 § skattebetalningslagen (1997:483) kan
skattelättnaden snabbare komma den skattskyldige till godo. Den
skattskyldige kan därigenom få del av skattelättnaden samma år
som aktierna har betalats. Jämkning kan beviljas även om kraven på
bolaget inte är uppfyllda vid tidpunkten för prövningen av rätten
till jämkning. Den som beviljats jämkning men som senare visar sig
sakna rätt till skattereduktion löper risk att få kvarstående skatt.
Exempel.
Den skattskyldige förvärvar och betalar nyemitterade aktier i ett bolag
i mars 2010. I augusti 2010 beviljas efter ansökan den skattskyldige
jämkning. Den 2 maj 2011 bedriver bolaget rörelse men är marknadsnoterat.
Den skattskyldige är därför inte berättigad till skattereduktion
för beskattningsåret 2010. Detta regleras vid beräkningen av
den slutliga skatten för beskattningsåret 2010 på så sätt att den skattskyldige
får kvarstående skatt.
Något behov av att föreslå ändringar i reglerna om ändrad
beräkning av skatteavdrag finns inte.
6.15.3 Fakturamodellen
Bedömning: Fakturamodellen ska inte tillämpas vid skattereduktionen.
Regeringen har föreslagit att det gällande systemet för skattereduktion
för hushållsarbete ska ersättas av en ny ordning, den s.k.
fakturamodellen. 46 Reglerna är avsedda att träda i kraft den 1 juli
2009.
46 Prop. 2008/09:77.
177
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
Den allmänna utformningen
Fakturamodellen innebär att köparen (den fysiska personen) får
skattelättnaden direkt i samband med köpet av hushållsarbetet om
köparen kommer överens med utföraren om att endast ett belopp
motsvarande halva den på fakturan angivna arbetskostnaden ska
betalas. Resterande del av arbetskostnaden utgör köparens skattelättnad
och behöver därför inte betalas av denne. Utföraren får full
betalning för sitt arbete genom att begära utbetalning av den
resterande delen från Skatteverket. I samband med att Skatteverket
gör utbetalningen till utföraren tillgodoräknas köparen preliminär
skattereduktion med motsvarande belopp. Köparen begär sedan
slutlig skattereduktion i sin självdeklaration för det aktuella
beskattningsåret. Underlaget för skattereduktionen förtrycks på
deklarationsblanketten av Skatteverket. Vid beräkningen av den
slutliga skatten ”kvittas” den slutliga skattereduktionen mot den
preliminära skattereduktionen. Om skattereduktionen överstiger
den skatt som ska betalas uppkommer underskott (kvarstående
skatt).
Det är först när begäran görs i självdeklarationen som det sker
en prövning av om skattereduktion ska medges eller inte. Det är
köparen, som alltså är den som begär skattereduktion, som har
ansvaret för att korrekta uppgifter lämnas.
Skattereduktion kan högst beviljas med 50 000 kr under ett beskattningsår.
Någon utbetalning till utföraren görs inte om köparen redan
uppnått taket för skattereduktion.
Eftersom köparen bara behöver betala halva arbetskostnaden
och det är utföraren som ska begära utbetalning av resterande kostnad
(dvs. den preliminära skattereduktionen) innebär fakturamodellen
en viss påfrestning på utförarens likviditet och en viss
ökad administration för denne.
Rätt till skattereduktion för hushållsarbete har fysiska personer
som är obegränsat skattskyldiga eller begränsat skattskyldiga enligt
3 kap. 18 § första stycket 1 eller 2 IL, om hans eller hennes överskott
av förvärvsinkomster i Sverige och i andra länder, uteslutande
eller så gott som uteslutande, utgörs av överskott av förvärvsinkomster
i Sverige.47
47 Begränsat skattskyldiga enligt 3 kap. 18 § första stycket 1 och 2 IL är utomlands bosatta
som begärt att få sina tjänsteinkomster beskattade enligt inkomstskattelagen i stället för
enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta samt skattskyldiga
som beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet för inkomster från ett fast driftställe eller
178
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
Bedömning
Den föreslagna skattereduktionen för förvärv av aktier innebär att
skattereduktion kan beviljas med ett betydligt högre belopp än
50 000 kr som gäller för hushållsarbete. Det kan antas att i de flesta
fall kommer endast en investering, eller högst ett fåtal investeringar,
ligga till grund för varje enskild begäran om skattereduktion.48
Om fakturamodellen skulle tillämpas för skattereduktion
för förvärv av aktier skulle det innebära att varje enskild begäran
om utbetalning skulle uppgå till ett belopp som i allra flesta fall är
många gånger högre än vid skattereduktion för hushållsarbete.
Dessutom bör det beaktas att utredningen, med hänsyn till
rätten till fria kapitalrörelser enligt artiklarna 56 och 58 i EG-fördraget,
inte föreslår någon begränsning av den personkrets som kan
omfattas av rätt till den föreslagna skattereduktionen.
Vidare skulle ett sådant system medföra ett administrativt merarbete
för företagen.
Slutligen är den omständigheten att utbetalningar kan göras med
belopp som överstiger vad personen ska tillgodoräknas vid den
slutliga skatteberäkningen i sig ägnad att väcka tveksamhet rörande
fakturamodellens lämplighet för den nu föreslagna skattereduktionen.
Sammantaget medför det ovan nämnda att riskerna för definitivt
skattebortfall framstår som betydande. Härtill kommer de ökade
administrativa kostnaderna för företagen. Enligt vår mening är fakturamodellen
på grund av dessa skäl inte lämplig när det gäller
skattereduktion för förvärv av aktier.
6.15.4 Rullande skattereduktion
Bedömning: Skattereduktionen ska inte gå att rulla.
I det fall den slutliga skatten för den skattskyldige understiger vad
denne kan få som skattereduktion gäller att det överskjutande
beloppet inte tillgodoförs den skattskyldige. Den slutliga skatten
kan således inte uppgå till ett negativt belopp genom skatteen
fastighet i Sverige. Sådana personer har − till följd av gemenskapsrättslig praxis − rätt till
allmänna avdrag och grundavdrag, se 62 kap. 9 § IL och 63 kap. 2 § IL.
48 Vad gäller det tidigare riskkapitalavdraget uppgick varje investering till i genomsnitt cirka
63 000 kr, Nutek R 1998:40, s. 23.
179
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
reduktion.49 Vi har övervägt om ett visst tillgodoförande ändå
skulle kunna ske genom att den skattskyldige får spara en inte
utnyttjad skattereduktion till efterföljande år. En sådan möjlighet
till ”rullning” kan innebära antingen
1. att det endast är sådan skattereduktion som belöper på den del
av investeringen som överstiger den övre beloppsgränsen för
investeringar per år som kan utnyttjas efterföljande beskattningsår,
eller
2. att den skattereduktion som inte kan utnyttjas ett beskattningsår,
eftersom den enskilde inte har tillräckligt med skatt att
betala så att hela skattereduktionen kan räknas av, får räknas av
vid den slutliga skatteberäkningen för efterföljande år i stället.
Alternativen kan också kombineras.
Nedan exempel illustrerar de två alternativen.
Förutsättningar för båda alternativen är att maxbeloppet för
investeringar är 500 000 kr per år, vilket innebär att skattereduktion
ges med 20 procent av maxbeloppet, dvs. högst 100 000 kr per år.
Alternativ 1
År 1:
Den enskilde köper aktier för 600 000 kr.
Den enskilde medges skattereduktion med 100 000 kr.
År 2:
Den enskilde tillgodoräknas skattereduktion med 20 000 kr, dvs. den
skattereduktion som kan beräknas på den del av investeringen som
översteg maxbeloppet år 1.
(600 000 kr – 500 000 kr [maxbeloppet för investeringar] = 100 000
kr. 100 000 kr x 20 procent = 20 000 kr.)
Alternativ 2
År 1:
Den enskilde köper aktier för 500 000 kr.
Den enskilde skulle kunna tillgodoräknas skattereduktion med högst
100 000 kr.
Den enskilde ska bara betala 50 000 kr i skatt enligt den slutliga skatteberäkningen
för år 1.
Den enskilde kan bara tillgodoräknas skattereduktion med 50 000 kr.
49 Möjligheter till kreditering på skattekontot finns dock när det gäller skattereduktion på
grund av stormen Gudrun, se 24 § lagen (2005:1137) om skattereduktion för virke från
stormfälld skog vid 2006-2008 års taxeringar.
180
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
År 2:
Skattereduktion tillgodoräknas med 50 000 kr, dvs. den skattereduktion
som inte kunde utnyttjas år 1.
(100 000 kr – 50 000 kr = 50 000 kr.)
Utredningens uppfattning är att en rullande skattereduktion dels
skulle vara artfrämmande, dels skulle innebära tillämpningssvårigheter.
Vi har förståelse för att det kan finnas situationer där det
skulle vara till viss fördel för enskilda investerare, och därmed även
till fördel för bolagens kapitalanskaffning, om det fanns en möjlighet
att kunna tillgodogöra sig skattereduktion för något annat
beskattningsår än betalningsåret, eller − under vissa förutsättningar
− det närmast efterföljande året. Utredningen har, även med beaktande
av det nämnda förhållandet, stannat vid att det inte bör vara
tillåtet med rullning.
6.16 Utökad uppgiftsskyldighet och eftertaxering
Förslag: Det bör införas en skyldighet för den som har fått
skattereduktion för förvärv av aktier att lämna uppgift om vissa
omständigheter har inträffat som medför att villkoren för
skattereduktion inte längre är uppfyllda. Det bör vara möjligt att
fatta beslut om eftertaxering på grund av sådan uppgift som har
lämnats eller skulle ha lämnats.
Som framgår ovan föreslår vi vissa villkor som måste vara uppfyllda
under de tre närmast följande åren efter det år under vilket aktierna
betalades. Villkoren innebär bl.a. att den skattskyldige eller närstående
till denne inte får erhålla vissa utbetalningar eller ta emot
andra överföringar av medel från bolaget eller från företag i
intressegemenskap med bolaget under tre år efter betalningsåret.
Eftersom föreslagna bestämmelser om skattereduktion vid förvärv
av aktier innebär en betydande förmån för den enskilde, är det rimligt
att det finns möjligheter att se till att syftet med skattereduktionen
faktiskt uppnås, dvs. att skattelättnader endast medges för
förvärv som verkligen innebär en tillförsel av kapital till bolagen.
Reglerna för skattereduktionen bör således vara effektiva.
Under året efter taxeringsåret har Skatteverket enligt 4 kap. 14 §
taxeringslagen (1990:324, TL) möjlighet att meddela ett omprövningsbeslut
som är till nackdel för den enskilde. Denna möjlighet
181
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
kommer dock inte att vara tillräcklig, eftersom villkoren i de flesta
fall kommer att omfatta även tiden efter utgången av året efter
taxeringsåret. Dessutom har den enskilde inte någon allmän
skyldighet att upplysa Skatteverket om omständigheter som
inträffat efter beskattningsårets utgång, vilket gör att det kan antas
att Skatteverket i de flesta fall inte kommer att få kännedom om de
omständigheter som innebär att rätt till skattereduktion inte längre
föreligger. I vart fall kommer uppgifterna sannolikt inte att komma
till Skatteverkets kännedom i sådan tid att Skatteverket har möjlighet
att rätta beslutet genom omprövning inom det ordinarie förfarandet
Som exempel kan tas följande.
I mars 2010 betalar den enskilde aktier i ett bolag. Den 2 maj 2011
bedriver bolaget rörelse och är inte marknadsnoterat. Den enskilde
medges skattereduktion för aktieförvärvet vid 2011 års taxering. Den
enskilde erhåller utbetalning vid minskning av aktiekapitalet i slutet av
2012. Skatteverket har möjlighet att före utgången av 2012 genom
omprövning upphäva beslutet om skattereduktion. Efter utgången av
2012 finns inte denna möjlighet för Skatteverket.
Om den enskilde i stället erhåller utbetalningen under 2013 har den
enskilde även i detta fall brutit mot villkoren för skattereduktionen
men någon omprövning inom ramen för det ordinarie förfarandet, dvs.
före utgången av året efter taxeringsåret, är överhuvudtaget inte möjlig.
Det ska också sägas att om villkoren, som i exemplen ovan, var
uppfyllda vid tiden för begäran om skattereduktion men att den
skattskyldige därefter bryter mot dem, kan Skatteverket inte rätta
beslutet genom eftertaxering enligt 4 kap. 16 § TL. Anledningen
därtill är att någon oriktig uppgift inte har lämnats i exemplen
ovan.
För att möjliggöra en effektiv skattekontroll föreslår vi därför
att den som har fått skattereduktion ska lämna uppgift om det
inträffat någon omständighet avseende denne eller närstående som
innebär att villkoren för skattereduktion inte längre är uppfyllda.
Sådan uppgift ska lämnas i självdeklarationen vid taxeringen för det
beskattningsår då sådan omständighet inträffat som utlöser uppgiftsskyldigheten.
Det blir därmed möjligt att besluta om eftertaxering
både i det fall en sådan uppgift har lämnats och i det fall
den skattskyldige underlåtit att lämna sådan uppgift när så skulle ha
skett.
182
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
Den normala tidsfristen för eftertaxering gäller även i detta fall.
Det innebär att Skatteverkets beslut om eftertaxering ska meddelas
före utgången av femte året efter taxeringsåret, se 4 kap. 19 § TL.
Vad gäller skattetillägg bör de vanliga bestämmelserna i 5 kap.
TL gälla. Detta innebär att i de fall eftertaxering sker enbart på
grundval av den nu föreslagna uppgiftsskyldigheten, kommer skattetillägg
inte att kunna påföras, eftersom det inte är fråga om en oriktig
uppgift till ledning för taxeringen det aktuella taxeringsåret.
Med hänsyn till detta förhållande kan det diskuteras om det bör
införas någon annan slags avgift. Det kan härvid nämnas att för det
tidigare riskkapitalavdraget gällde att om den skattskyldige inte
uppfyllde de villkor som gällde under en tid av tre eller fem år efter
förvärvet skulle beslutet omprövas, varvid det påfördes ett särskilt
tillägg motsvarande 30 procent av det belopp varmed skattereduktionen
sattes ned. Av utvärderingen av avdraget framgår att dessa
regler möttes av omfattande kritik och att de negativt påverkade
benägenheten att ansöka om skatteincitamentet.
Mot den bakgrunden finner vi inte skäl att föreslå att det ska
införas någon avgift.
Det är enligt vår mening tillräckligt att det finns möjlighet att
genom omprövning inom det ordinarie förfarandet eller, som vi
föreslagit, genom eftertaxering rätta beslutet om skattereduktion.
6.17 EG:s statsstödsregler
Bedömning: Förslaget om en skattereduktion för fysiska personer
som förvärvar vissa aktier strider inte mot EG:s statsstödsregler.
Av artikel 87.1 i EG-fördraget framgår att det råder ett principiellt
förbud mot stöd som tillhandahålls av en medlemsstat eller med
hjälp av statliga medel och som snedvrider eller hotar att snedvrida
konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion.
Ytterligare en förutsättning för att gemenskapsreglerna om statsstöd
ska aktualiseras är att sådant stöd kan förväntas påverka handeln
mellan medlemsstaterna.
Vid prövningen av om en stödåtgärd är förbjuden läggs inte
någon vikt vid formen för stödet. Som stöd kan räknas bl.a. bidrag
och skattelättnader.
183
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
I förevarande fall är det fråga om en skattelättnad som riktar sig
till fysiska personer som köper aktier i icke marknadsnoterade
bolag. Det är således den fysiska personen som får skattelättnaden
och inte bolagen. Bolagen behöver inte vara svenska utan kan vara
hemmahörande i någon annan stat inom EES eller i en tredje stat,
förutsatt att det finns ett skatteavtal som innehåller en artikel om
informationsutbyte. Något krav på att bolaget ska ha fast driftställe
i Sverige ställs inte. Inte heller ställs något krav på bolagets storlek,
oavsett om det gäller antalet anställda eller omsättning.
Bolagen ska bedriva rörelse, vilket innebär att de inte får bedriva
enbart t.ex. värdepappersförvaltning. Förvärv av aktier i investmentföretag
eller privatbostadsföretag berättigar inte till skattereduktion.
Skälet till detta är att det i svensk lagstiftning finns särskilda
beskattningsregler för dessa företag. Det är bara svenska
företag som kan klassificeras som investmentföretag eller privatbostadsföretag
vid tillämpningen av vårt förslag.
Förutom vad ovan framgår finns det inga begränsningar avseende
vilken typ av verksamhet som bolagen ska bedriva. Det har
inte heller föreslagits att bolagen i sin tur måste göra investeringar i
Sverige. Det kan nämnas att ett sådant krav gällde enligt det tidigare
riskkapitalavdraget.
Mot bakgrund av det nu sagda anser vi att den föreslagna skattelättnaden
inte kommer i konflikt med EG:s statsstödsregler.
6.18 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Förslag: Föreslagna bestämmelser ska träda i kraft den 1 januari
2010 och tillämpas första gången vid 2011 års taxering. Hänsyn
ska dock inte tas till utbetalningar eller andra överföringar enligt
föreslagna bestämmelser i 67 kap. 28 § som har tagits emot före
den 1 april 2009.
De föreslagna bestämmelserna om skattereduktion för fysiska personer
som förvärvar icke marknadsnoterade aktier syftar till att förbättra
tillgången på kapital för mindre företag. Med hänsyn härtill,
och med beaktande av det rådande läget på den finansiella marknaden,
anser vi att det är angeläget att bestämmelserna kan börja
tillämpas så snart som möjligt. Vi föreslår därför att bestäm184
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
melserna ska träda i kraft redan den 1 januari 2010 och tillämpas
första gången vid 2011 års taxering.
Vi föreslår vissa villkor som ska vara uppfyllda under två år före
det år då aktierna betalades. Dessa framgår av de föreslagna bestämmelserna
i 67 kap. 28 § IL. Vi anser dock att det är rimligt att
sådana utbetalningar eller andra överföringar som avses i nämnt
lagrum och som har tagits emot före den 1 april 2009 inte ska
påverka rätten till skattereduktion. Vi föreslår därför att det i övergångsregleringen
ska anges att vid tillämpningen av 67 kap. 28 § ska
hänsyn inte tas till utbetalningar eller andra överföringar som har
tagits emot före den 1 april 2009.
6.19 Nedsättning av kupongskatt
Som framgår ovan (avsnitt 6.5) gör vi inte någon avgränsning av
den personkrets som kan vara berättigad till skattereduktion för
förvärv av aktier enligt inkomstskattelagen. Vidare anser vi att
skattereduktionen ska räknas av mot kommunal och statlig
inkomstskatt, statlig fastighetsskatt samt mot kommunal fastighetsavgift.
Vi har även funnit att skattereduktion bör medges inte
bara för förvärv av aktier i svenska aktiebolag utan också för förvärv
av andelar i utländska bolag med säte inom EES eller i en stat
med vilken det finns ett skatteavtal om informationsutbyte. Att
förvärv av aktier i utländska bolag medger rätt till skattereduktion
är motiverat av hänsyn till EG-rättsliga bestämmelser om etableringsfrihet
och fria kapitalrörelser.
Enligt vår mening kan innebörden av EG-rätten vara att avräkning
även bör kunna ske mot kupongskatt. Med hänsyn till att de
regler vi föreslår ska vara hållbara och försvarbara i ett EG-rättsligt
perspektiv, föreslår vi därför att förvärv av aktier ska kunna medföra
rätt till nedsatt kupongskatt.
Eftersom personer som är skattskyldiga i Sverige enbart till
kupongskatt inte är deklarationsskyldiga, måste det utformas särskilda
regler om förfarandet för dessa personer. Vid utformningen
av förslaget om nedsättning av kupongskatt har en utgångspunkt
varit att bestämmelserna i inkomstskattelagen och kupongskattelagen
så långt det är möjligt ska ge samma resultat. Med detta
menar vi att en obegränsat skattskyldig och en sådan begränsat
skattskyldig som inte beskattas enligt inkomstskattelagen ska
behandlas skattemässigt lika.
185
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
I avsnitt 6.19.1 redovisar vi allmänna bestämmelser om kupongskatt.
Av efterföljande avsnitt, avsnitten 6.19.2–6.19.4, framgår närmare
våra överväganden kring frågan om nedsättning av kupongskatten och
vårt förslag på hur sådana bestämmelser i kupongskattelagen kan
utformas.
6.19.1 Allmänna bestämmelser om kupongskatt
Inledningsvis ska sägas att i några av de bestämmelser i kupongskattelagen
som redovisas nedan finns hänvisningar till både aktiebolagslagen
(2005:551) och försäkringsrörelselagen (1982:713). Vi
har dock valt att utelämna hänvisningarna till försäkringsrörelselagen.
Vi tar inte heller upp vad som gäller för investeringsfonder
och vid s.k. förvaltarregistrering. Avsikten är inte att
lämna en fullständig redogörelse för bestämmelserna i kupongskattelagen
utan endast att ta upp vissa av de bestämmelser som
kan vara av intresse i sammanhanget.
Kupongskatteskyldiga personer
Kupongskatten är en definitiv källskatt. Skattskyldiga enligt
kupongskattelagen är fysiska personer som inte ska betala inkomstskatt
i Sverige för utdelning på aktier i svenska aktiebolag och i
europabolag med säte i Sverige samt på andelar i svenska investeringsfonder.
Av 4 § kupongskattelagen framgår att utdelningsberättigade
fysiska personer som är begränsat skattskyldiga i Sverige är skattskyldiga
till kupongskatt om utdelningen ej är hänförlig till
inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från fast driftställe i
Sverige. Enligt 3 kap. 17 § IL är begränsat skattskyldiga sådana personer
som inte är obegränsat skattskyldiga. Vidare gäller enligt
3 kap. 18 § IL att begränsat skattskyldiga ska betala inkomstskatt
för inkomst av näringsverksamhet från ett fast driftställe i Sverige.
En förutsättning för att skattskyldighet till kupongskatt ska föreligga
är således att inkomsten inte beskattas enligt inkomstskattelagen.
Personer som har flyttat ut från Sverige men som på grund av
väsentlig anknytning hit anses obegränsat skattskyldiga i Sverige
och därför beskattas enligt inkomstskattelagen är således inte skatt186
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
skyldiga till kupongskatt. I vissa undantagsfall kan dock obegränsat
skattskyldiga vara skattskyldiga till kupongskatt. Det är i s.k. bulvanfall,
se 4 § tredje stycket kupongskattelagen. I de fallen kan, förutom
kupongskatt, inkomstskatt tas ut på utdelningen.
Med utdelningsberättigad avses enligt 2 § kupongskattelagen
den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället.
Avstämningsbolag och kupongbolag
Kupongskattelagen har två skilda system för redovisning och inbetalning
av kupongskatt; ett som gäller för avstämningsbolag och ett
som gäller för övriga aktiebolag (kupongbolag).
Med avstämningsbolag avses ett aktiebolag vars bolagsordning
innehåller ett förbehåll om att bolagets aktier ska vara registrerade i
ett avstämningsregister (avstämningsförbehåll), se 1 kap 10 § ABL.
I dessa bolag förekommer inte aktiebrev, emissionsbrev och liknande
handlingar utan i stället tillämpas ett kontobaserat aktiesystem,
där aktier och andra finansiella instrument i bolaget registreras
hos en central värdepappersförvarare (till exempel VPC). För företag
som har en någorlunda regelbunden omsättning av sina aktier är det i
praktiken nödvändigt att tillämpa ett kontobaserat aktiesystem.
Avstämningsförbehållet innebär att den som på en viss fastställd
avstämningsdag är införd i aktieboken eller i s.k. särskild förteckning
är behörig att ta emot utdelning. Det är i regel värdepappersförvararen
som i praktiken verkställer utdelningen.
Enligt 2 § kupongskattelagen är utdelningstillfället för avstämningsbolag
den s.k. avstämningsdagen. Avstämningsbolagen ska till
Skatteverket redovisa utbetalad utdelning och innehållen kupongskatt
senast fyra månader efter avstämningsdagen.
För kupongbolag är utdelningstillfället den dag då utdelningen
blir tillgänglig för lyftning. Om någon dag för när utdelningen ska
bli tillgänglig för lyftning inte bestämts anses utdelningen ha blivit
tillgänglig för lyftning omedelbart efter det att beslutet om utdelning
fattats. Detsamma gäller vid beslut om utdelning i annan form
än pengar, se 3 § kupongskattelagen. Kupongbolagen ska redovisa
utbetalad utdelning även om kupongskatt inte ska betalas. Som
huvudregel ska dessa bolag redovisa uppgifter om utdelning och
eventuell kupongskatt fyra månader efter utdelningstillfället.
187
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
Skattesatsen
Kupongskatt tas ut med trettio procent av utdelningen, se 5 §
kupongskattelagen. Skattesatsen för kupongskatt är nedsatt i de
flesta skatteavtal som Sverige ingått. I vissa fall är utdelningen helt
befriad från kupongskatt.
Utdelning enligt kupongskattelagen jämfört med inkomstskattelagen
Kapitalvinster som uppkommer för begränsat skattskyldiga vid
avyttring av aktier omfattas inte av kupongskattesystemet. Skattskyldighet
för kapitalvinster kan i stället föreligga enligt den s.k.
tioårsregeln i 3 kap. 19 § IL. Den bestämmelsen och vissa frågeställningar
kring dess tillämpning redovisas kortfattat i avsnitt 5.4. Vi
tar även upp bestämmelsen i avsnitt 6.19.2.
Det finns vissa skillnader mellan vad som betraktas som utdelning
enligt kupongskattelagen och vad som beskattas enligt inkomstskattelagen.
Enligt kupongskattelagen gäller att fler former av överföringar
av medel från ett bolag till aktieägare betraktas som utdelning
än enligt inkomstskattelagen.
I 2 § kupongskattelagen räknas upp vad som vid tillämpningen
av den lagen avses med utdelning. Det är fråga om
• återbetalning till aktieägarna vid minskning av aktiekapitalet
eller reservfonden enligt aktiebolagslagen,
• utskiftning vid bolagets likvidation enligt aktiebolagslagen,
• utbetalning till aktieägare vid bolagets förvärv av egna aktier
genom ett förvärvserbjudande som har riktats till samtliga aktieägare
eller samtliga ägare till aktier av ett visst slag (gäller med
vissa undantag endast publika aktiebolag),
• utbetalning av fusionsvederlag till aktieägare enligt aktiebolagslagen
till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i det
övertagande bolaget, och
• utbetalning av delningsvederlag till aktieägare enligt aktiebolagslagen
till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i de
övertagande bolagen eller till den del vederlaget utgörs av annat
än ersättning som enligt inkomstskattelagen inte ska tas upp.
Utdelning kan ske genom utbetalning i pengar eller överföring av
annan egendom.
188
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
Bolagsrättsligt gäller att minskning av aktiekapitalet eller reservfonden
kan ske med eller utan indragning av aktier, se 20 kap. 2 §
ABL.
Vid tillämpningen av inkomstskattelagen gäller bl.a. att utbetalning
vid minskning av aktiekapitalet genom minskning av aktiernas
kvotvärde utan indragning av aktier eller vid minskning av reservfonden
ska behandlas som utdelning, se 42 kap. 17 § IL. Även
utbetalningar i samband med minskning av överkursfonden (fritt
eget kapital) behandlas i enlighet med bestämmelserna om vinstutdelning.
Däremot gäller vid inkomstbeskattningen att utbetalning
vid minskning av aktiekapitalet med indragning av aktier (inlösen)
behandlas som kapitalvinst. För personer som har s.k. kvalificerade
andelar i fåmansföretag gäller dock att vinst vid minskning av aktiekapitalet
genom indragning av aktier behandlas som utdelning.
Detta gäller, för de nämnda personerna, även vinst vid överlåtelse
till ett aktiebolag av aktier utgivna av bolaget (s.k. egna aktier).
Bestämmelserna är intagna i 57 kap. 2 § IL.
Enligt 44 kap. 7 § IL är aktier i företag som trätt i likvidation att
betrakta som avyttrade, vilket innebär att utskiftning behandlas
som kapitalvinst. Avyttring anses ha skett när likvidationsbeslutet
fattades. Om utskiftning skett utan att bolaget anses som upplöst
sker kapitalvinstbeskattning på sedvanligt sätt, vilket innebär att
anskaffningsutgiften får dras av.
Även aktier i företag som upplösts genom fusion eller fission
betraktas som avyttrade, se 44 kap. 8 § IL. Bestämmelserna om
framskjuten beskattning i 48 a kap. IL respektive, i vissa fall, uppskovsgrundande
andelsbyten enligt 49 kap. IL medför att någon
beskattning av de fysiska personerna inte uppkommer vid avyttringstillfället.
Vid partiell fission gäller dock att ersättning som
andelsägaren erhåller från det överlåtande företaget (och som inte
är i form av andelar i det övertagande företaget) i regel betraktas
som utdelning, se 42 kap. 16 b § IL.
Vid beräkningen av en skattepliktig kapitalvinst enligt inkomstskattelagen
får anskaffningsutgiften dras av. Skatt utgår därmed
endast på vinsten, dvs. den del av utbetalningen som överstiger
aktiernas anskaffningsutgift. Vid beräkning av omkostnadsbeloppet
för marknadsnoterade andelar finns möjlighet att använda en
schablonregel innebärande att 20 procent av ersättningen behandlas
som omkostnadsbelopp, se 48 kap. 15 § IL. Kupongskatt tas däremot
ut på bruttobeloppet, dvs. hela utbetalningen. Dock gäller,
189
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
som tidigare nämnts, att skattesatsen kan sättas ned på grund av ett
skatteavtal.
Återbetalning
Som ovan framgår uppgår kupongskatten till 30 procent av utdelningen.
Skatten ska innehållas av den som betalar ut utbetalningen,
dvs. central värdepappersförvarare eller bolaget självt. Utbetalaren
ska därvid ta hänsyn till att skattesatsen kan vara nedsatt på grund
av skatteavtal. Det relativt enkla förfarandet gör att det kan uppstå
situationer då kupongskatt tagits ut med ett för högt belopp på
grund av att utbetalaren underlåtit att beakta att skattesatsen satts
ned genom ett skatteavtal. Det kan också handla om att kupongskatt
tagits ut trots att skattskyldighet enligt kupongskattelagen
inte förelegat. I syfte att hantera sådana situationer finns det i
kupongskattelagen bestämmelser om återbetalning av innehållen
kupongskatt.
Om utdelning betalats ut efter det att kupongskatt betalats in
till Skatteverket och det visar sig att skattskyldighet inte förelåg
kan värdepappersförvararen eller bolaget begära återbetalning av
kupongskatt. Dessa bestämmelser finns i 9 och 16 §§ kupongskattelagen.
Bestämmelser om enskilds rätt att få innehållen kupongskatt
återbetalad av Skatteverket finns i 27 § kupongskattelagen.
Där anges i första stycket att rätt till återbetalning finns i de
ovannämnda situationerna, dvs. om kupongskatt har innehållits fast
skattskyldighet ej förelegat eller om kupongskatt har innehållits
med högre belopp än vad som skulle ha erlagts enligt dubbelbeskattningsavtal.
I andra stycket behandlas en rad speciella situationer, t.ex. likvidation.
Dessa bestämmelser kan anses vara hänförliga till den
skillnad som finns mellan kupongskattelagen och inkomstskattelagen
i fråga om vad som betraktas som utdelning. Som ovan framgår
är beskattningsunderlaget enligt kupongskattelagen det utbetalade
bruttobeloppet, medan anskaffningsutgiften får dras av vid
beräkningen av kapitalvinst enligt inkomstskattelagen. Bestämmelserna
om återbetalning gör det möjligt för den skattskyldige att
reducera underlaget för kupongskatt och därigenom få avdrag för
anskaffningsutgiften. Den kupongskatt som tagits ut på anskaffningsutgiften
för aktierna återbetalas därmed till den skattskyldige.
190
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
Härigenom hindras att begränsat skattskyldiga aktieägare behandlas
skattemässigt sämre än obegränsat skattskyldiga.50
Av bestämmelserna i andra stycket framgår bl.a. att rätt till återbetalning
finns om en aktie har förlorat sitt värde på grund av att
bolaget har upplösts genom likvidation inom två år efter det att
utskiftningen blev tillgänglig för lyftning.
Vidare finns rätt till återbetalning vid utbetalning vid minskning
av aktiekapitalet genom indragning av aktier (inlösen) och vid s.k.
riktade återköp.
Bestämmelserna om återbetalning vid inlösen och riktade återköp
infördes med verkan från och med år 2005 till följd av ett då
pågående mål vid EG-domstolen, mål C-265/04.51
Mål C-265/04, Margaretha Bouanich mot Skatteverket, REG 2006
s. I-00923
I avgörandet konstaterade EG-domstolen inledningsvis att för
aktieägare som är bosatta i Sverige behandlas inkomster hänförliga
till inlösen av aktier som kapitalvinst med rätt till avdrag för aktiernas
anskaffningskostnad. Inlösenlikvid som betalas till utomlands
bosatta beskattas däremot som utdelning utan rätt till avdrag för
aktiernas anskaffningskostnad, vilket har till följd att kupongskatt
tas ut på hela beloppet. Domstolen fann att en nekad avdragsrätt
för utomlands bosatta aktieägare utgjorde en restriktion av kapitalrörelserna.52
Vad gäller frågan om restriktionen kunde godtas med hänsyn till
att skillnaden i beskattningen hänförde sig till situationer som inte
var objektivt jämförbara anförde domstolen att anskaffningskostnaderna
var direkt knutna till den likvid som betalas ut vid
inlösen av aktierna, varför i landet bosatta personer respektive icke
bosatta personer i det avseendet befann sig i jämförbara situationer.
Vid sådant förhållande utgjorde kupongskattelagen en godtycklig
diskriminering av i landet inte bosatta aktieägare, då dessa personer
beskattades hårdare än i landet bosatta aktieägare, trots att de
befann sig i objektivt jämförbara situationer.53
Enligt det i förhandsavgörandet tillämpliga dubbelbeskattningsavtalet
fanns det rätt att dra av aktiernas nominella belopp
50 Prop. 2004/05:146, s. 14.
51 Prop. 2004/05:146, bet. 2004/05:SkU31 och SFS 2005:348.
52 C-265/04, p. 35.
53 C-265/04, p. 39-41.
191
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
från den skattepliktiga likvid som betalades ut vid inlösen. Enligt
avtalet beskattades återstoden med 15 procent. I Sverige bosatta
aktieägare beskattades med 30 procent på inlösenlikviden efter avdrag
för anskaffningskostnaden. Enligt domstolen måste det därför prövas
huruvida dessa regler medförde att svenska aktieägare behandlades
förmånligare än utomlands bosatta aktieägare. En sådan prövning
förutsatte kännedom om anskaffningskostnaden för aktierna och
deras nominella belopp.54 Enligt principen om kompetensfördelning
mellan EG-domstolen och de nationella domstolarna
ankommer det på de nationella domstolarna att bedöma de faktiska
omständigheterna i ett mål. EG-domstolen överlämnade därför till
den nationella domstolen att pröva om avdraget för det nominella
beloppet och den övre gränsen på 15 procent för utomlands bosatta
aktieägare ledde till att dessa behandlades lika förmånligt som i
Sverige bosatta aktieägare som hade rätt att dra av anskaffningsutgiften
och som beskattades med 30 procent.55
6.19.2 Överväganden
Av direktiven följer att vi vid utformningen av skatteregler bör
rikta särskild uppmärksamhet mot behovet av respektavstånd till
vad som kan bedömas som uthålligt och försvarbart i ett EG-rättsligt
perspektiv.
Vi har i avsnitt 6.7 funnit att mycket talar för att den av oss
föreslagna skattereduktionen för förvärv av aktier kan komma att
falla in under tillämpningsområdet för fördragsbestämmelserna om
frihet för kapitalrörelser, som även gäller i förhållande till tredje
land. I vissa fall kan även bestämmelserna om etableringsfrihet bli
tillämpliga. Vi har mot den bakgrunden funnit att investeringar i
såväl svenska som utländska bolag, i EES eller i tredje stat om det
finns ett avtal med informationsutbyte, bör kunna berättiga till
skattereduktion.
Vårt förslag om skattereduktionsbestämmelser i inkomstskattelagen
innebär i olika situationer t.ex. följande.
54 C-265/04, p. 52-53.
55 C-265/04, p. 54-55.
192
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
Begränsat skattskyldig förvärvar aktier i ett svenskt bolag
En i Sverige obegränsat skattskyldig som förvärvar aktier i ett
svenskt bolag och som är skattskyldig enbart för kapitalinkomster,
t.ex. utdelning från detta eller ett annat svenskt bolag, kan tillgodogöra
sig skattelättnaden genom att, efter begäran om skattereduktion,
reducera den inkomstskatt som belöper på kapitalinkomsten.
En begränsat skattskyldig som förvärvar aktier i samma bolag som den
obegränsat skattskyldige och som också är skattskyldig i Sverige enbart
för kapitalinkomster i form av utdelning från ett svenskt bolag, men
som beskattas enligt kupongskattelagen kan inte tillgodogöra sig
skattereduktion enligt inkomstskattelagen. Detta skulle kunna leda
dels till att gränsöverskridande kapitaltransaktioner blir mindre
attraktiva, dels till att utomlands bosatta investerare avhålls från att
förvärva aktier i bolag som har hemvist i Sverige på ett sätt som har
vissa likheter med vad som var fallet i det ovan redovisade
avgörandet (mål C-265/04). Enligt vår mening talar starka skäl för
att det, liksom i det nämnda avgörandet, kan anses vara fråga om en
olikbehandling av jämförbara situationer. I denna situation är det
också enligt vår mening rimligt att skattelättnader ska kunna ges i
form av nedsättning av kupongskatt.
Begränsat skattskyldig förvärvar aktier i ett utländskt bolag
I det fall en begränsat skattskyldig som inte beskattas enligt
inkomstskattelagen förvärvar aktier i ett utländskt bolag skulle det
dock kunna ifrågasättas om det verkligen är fråga om jämförbara
situationer. Vi har ovan funnit att en i Sverige obegränsat skattskyldig
som förvärvat aktier i ett utländskt bolag, i vissa fall, bör
medges skattereduktion enligt inkomstskattelagen för förvärvet.
Det framstår som mer tveksamt om en begränsat skattskyldig som
bara är skattskyldig till kupongskatt i Sverige och som förvärvat
aktier i ett utländskt bolag befinner sig i en situation som är jämförbar
med den obegränsat skattskyldige som också förvärvat
aktier i ett utländskt bolag. Det kan vidare vara rimligt att det vid
bedömningen av frågan om en negativ särbehandling föreligger tas
hänsyn till den begränsat skattskyldiges beskattning i hemstaten,
t.ex. om någon form av skattelättnad medgetts där för aktieförvärvet.
193
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
Det kan också ifrågasättas om en nedsättning av kupongskatten
är ett effektivt medel för att öka investeringsbenägenheten hos
fysiska personer. Skatteavtalens konstruktion innebär i många fall
att en nedsatt kupongskatt leder till en minskad svensk skatteintäkt
och ett motsvarande ökat skatteuttag i den utländska staten.
Sammanfattningsvis framstår det således, enligt vår mening, som
tveksamt om föreslagna skattelättnader vid förvärv av aktier även
måste omfatta kupongskattelagen.
Även om vi således hyser tveksamhet inför det nödvändiga i att
med hänsyn till EG-rätten omfatta kupongskattesystemet, stannar
vi ändå vid att föreslå att skattelättnader vid förvärv av aktier i såväl
svenska som utländska bolag bör kunna medges även i form av nedsättning
av kupongskatten. Vi har härvid lagt stor vikt vid behovet
att tillämpa ett respektavstånd till vad som är hållbart och försvarbart
i förhållande till EG-rätten.
Minskat skatteuttag
Enligt direktiven ska vi beakta risken för skattebortfall på grund av
EG-rätten.
Innehållen kupongskatt uppgick 2008 till cirka 6 miljarder kr.
Återbetalad kupongskatt uppgick samma år till cirka 600 miljoner
kr. Nettobeloppet var således cirka 5,4 miljarder kr. I detta belopp
ingår även kupongskatt på utdelningar som lämnats till juridiska
personer. Vidare ingår bl.a. skatt på utdelningar från marknadsnoterade
bolag. I de flesta fall har de utdelningar som uppgår till
stora belopp lämnats till juridiska personer. Enligt Skatteverket
uppgår, grovt räknat, antalet fysiska personer som är kupongskatteskyldiga
för utdelningar från icke marknadsnoterade bolag
till cirka 1 000 stycken per år. Det genomsnittliga beloppet kan,
även detta grovt räknat, uppskattas till cirka 30 000 kr per person.
Bestämmelserna i 3 kap. 19 § IL innebär att om en begränsat
skattskyldig förvärvar aktier i ett svenskt bolag är han eller hon
skattskyldig i Sverige för kapitalvinst vid en avyttring av aktierna.
Skattskyldigheten gäller under tio år från det att personen upphört
att vara bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige. Kapitalvinsten vid
en avyttring under tioårsperioden kan således i det fallet i princip
beskattas i Sverige. En annan sak är att den i 3 kap. 19 § IL angivna
beskattningsrätten i de flesta skatteavtal har begränsats betydligt.
194
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
Det finns också andra problem förknippade med tillämpningen av
3 kap. 19 § IL, se avsnitt 5.4.
Om den begränsat skattskyldige i stället förvärvar aktier i ett
utländskt bolag, är han eller hon inte skattskyldig i Sverige för en
eventuell kapitalvinst vid en senare avyttring (3 kap. 19 § tredje
stycket IL).
Av det ovan sagda framgår att det finns en viss risk för att
skattelättnader ges för investeringar i aktier som vid en senare
avyttring inte kommer att tas upp till beskattning i Sverige. Det
finns därför en risk för att ett definitivt skattebortfall kan uppkomma
om aktieförvärv berättigar till nedsättning av kupongskatten.
EG-domstolen har emellertid vid upprepade tillfällen förklarat
att skyddet av en stats skattebas och behovet av att hindra att
skatteintäkter förloras inte leder till att en negativ särbehandling är
att betrakta som tillåten.56 Inte heller ser vi att en negativ särbehandling
av det nu aktuella slaget skulle kunna accepteras på någon
annan rättfärdigandegrund.
Vi anser därmed att vad som nu sagts om risk för ett visst
definitivt skattebortfall inte leder till ändring av vårt tidigare ställningstagande
att möjligheter till nedsättning av kupongskatten bör
finnas. En annan fråga, som kommer att behandlas nedan, är hur
nedsättningen bör utformas, bl.a. med hänsyn till behovet av att
upprätthålla en effektiv skattekontroll.
Samordning mellan kupongskattelagen och inkomstskattelagen
Skattskyldigheten till kupongskatt är beroende av skattskyldigheten
enligt inkomstskattelagen vid utdelningstillfället.
Fysiska personer som är skattskyldiga i Sverige endast till kupongskatt
är inte deklarationsskyldiga och någon taxering av inkomsten
sker inte. Dessa personer kan därför inte begära skattelättnader för
aktieförvärv i självdeklarationen, se avsnitt 6.4. I vissa fall kan det
tänkas att en person är skattskyldig till kupongskatt för en utdelning
som blivit tillgänglig för lyftning under ett visst år samtidigt
som personen är skyldig att lämna självdeklaration på grund av
exempelvis skattskyldighet till kommunal fastighetsavgift för
samma år. I det fallet kan vidare antas att det skattelättnadsbelopp
56 Se bl.a. mål C-35/98 Staatssecretaris van Financiën mot B.G.M. Verkooijen, REG 2000 s.
I-04071, p. 59, och C-319/02 Petri Manninen, REG 2004 s. I-07477, p. 49.
195
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
som aktieförvärvet kan berättiga till normalt kommer att överstiga
vad personen har att betala i kommunal fastighetsavgift. Detta
innebär att aktieförvärvet kan föranleda både reducering av fastighetsavgiften
och nedsättning av kupongskatten. Samma aktieförvärv
kommer alltså att kunna läggas till grund för både skattereduktion
enligt inkomstskattelagen och nedsättning enligt kupongskattelagen.
Detta kan antas föra med sig vissa komplikationer i
administrativt hänseende och från kontrollsynpunkt. De problem
som härvid skulle kunna uppkomma för Skatteverket vid hanteringen
av ärendena eller vid kontrollen bör enligt vår bedömning gå
att lösa utan alltför omfattande merarbete.
6.19.3 Förslag
Förslag: Nedsättning av kupongskatten ska ske efter ansökan
om återbetalning.
Frågan är då hur den nedsättning av kupongskatten som vi ovan
föreslår närmare bör utformas.
Nedsättning av kupongskatten kan ske antingen direkt vid utbetalningstillfället,
s.k. direktnedsättning, eller i efterhand genom
ansökan om återbetalning. Direktnedsättning sker bl.a. i de fall
skatten till följd av ett skatteavtal ska tas ut med en lägre procentsats
än vad som följer av kupongskattelagen. En sådan lägre procentsats
ska beaktas av den som verkställer utbetalningen och innehåller
skatten, dvs. i regel värdepappersförvararen eller bolaget.
Vid införandet av de ovan redovisade bestämmelserna om återbetalning
vid inlösen och riktade återköp diskuterades om nedsättningen
av kupongskatten skulle ske genom direktnedsättning eller i
efterhand genom ansökan om återbetalning. Regeringens bedömning
var därvid att en direktnedsättning förutsatte att den som
verkställde utbetalningen och innehöll kupongskatten hade uppgifter
om vilken anskaffningskostnad varje enskild aktieägare hade
för sina aktier, vilket för bl.a. centrala värdepappersförvarare var
svårt att få in tillförlitliga uppgifter om. Dessutom ifrågasattes
lämpligheten av att ett förfarande som närmast var att jämställa
med ett skattebeslut, utövades av någon annan än Skatteverket.
Regeringen fann därför att en direktnedsättning inte framstod som
en framkomlig väg. När det gällde återbetalningsförfarandet fann
196
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
regeringen att det fanns vissa administrativa nackdelar, dels genom
att en begränsat skattskyldig måste göra sig besväret att ansöka om
återbetalning, dels genom att Skatteverket får en ökad mängd
ansökningar om återbetalning att hantera. Vidare kunde det finnas
svårigheter med att få fram uppgifter om anskaffningsvärdet. Det
administrativa merarbete, som skulle kunna uppkomma för den
begränsat skattskyldige i förhållande till vad som i samband med
deklarationen ankommer på den som är obegränsat skattskyldig,
ansågs inte kunna vara ett uttryck för godtycklig diskriminering
eller förtäckt begränsning av den fria rörligheten av kapital och därmed
inte heller strida mot EG-fördragets bestämmelser.57
De överväganden som nu redovisats är enligt vår mening alltjämt
aktuella.
Det är också att märka att det hos Skatteverket finns redan väl
inarbetade rutiner för att hantera ett återbetalningsförfarande.
Skatteverket har i dag cirka 3 500 återbetalningsärenden per år. Det
kan vidare antas att många av de kupongskatteskyldiga som kan
komma att vilja få skattelättnader för att förvärva aktier redan är
bekanta med rutinerna rörande återbetalning.
Mot bakgrund av det ovan sagda anser vi att nedsättning av
kupongskatt bör ske efter det att den skattskyldige ansökt om återbetalning.
6.19.4 Utformningen av bestämmelserna
Utgångspunkter
En utgångspunkt vid utformningen av föreslagna bestämmelser om
återbetalning av kupongskatt vid förvärv av aktier har, som inledningsvis
nämnts, varit att obegränsat skattskyldiga och begränsat
skattskyldiga ska behandlas lika vid beskattningen. En begränsat
skattskyldig, som i Sverige bara är skattskyldig till kupongskatt, ska
skattemässigt inte behandlas sämre än en obegränsat skattskyldig.
Inte heller ska den begränsat skattskyldige behandlas bättre vid
beskattningen än den obegränsat skattskyldige.
En annan utgångspunkt vid utformningen av vårt förslag har
varit att bestämmelserna bör avvika så litet som möjligt från gällande
återbetalningsbestämmelser i kupongskattelagen.
57 Prop. 2004/05:146, s. 14.
197
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
Utdelningstillfälle i stället för beskattningsår
Vårt förslag på bestämmelser i inkomstskattelagen innebär, som
huvudregel, att den som förvärvat aktier mot betalning i pengar kan
få skattelättnader om det bolag i vilket aktier förvärvats bedriver
rörelse den 2 maj året efter det beskattningsår för vilket skattereduktion
begärs. Vidare gäller att begäran ska göras i självdeklarationen
vid taxeringen för det beskattningsår då aktierna har slutbetalats.
Om det bolag i vilket aktier förvärvats inte har börjat
bedriva rörelse den 2 maj året efter betalningsåret, får begäran i
stället göras i självdeklarationen vid taxeringen för det närmast
följande beskattningsåret efter betalningsåret. Det är således tidpunkten
för betalningen som utgör utgångspunkt vid bestämmandet
av vilket beskattningsår som skattereduktionen ska hänföras
till. Eftersom begreppet beskattningsår inte används i
kupongskattelagen väljer vi att i stället anknyta till utdelningstillfället.
Vi föreslår därför att huvudregeln ska vara att slutbetalningen
av aktierna och utdelningstillfället ska ha ägt rum samma år. Om
det bolag i vilket aktier förvärvats inte börjat bedriva rörelse den 2
maj året efter det år då aktierna betalades, ska nedsättning i stället
göras av innehållen kupongskatt som avser utdelningstillfälle som
inträffat året efter det år aktierna betalades. Härigenom sker en
koppling till den skattepliktiga inkomsten för ett visst år på ett sätt
som påminner om vad som gäller vid begäran om skattereduktion
enligt de föreslagna bestämmelserna i inkomstskattelagen. Det är
vid utdelningstillfället som den enskilde kan anses ha fått en skattepliktig
inkomst, och det är den skatt som belöper på denna
inkomst som reduceras genom återbetalningen. På motsvarande
sätt som gäller för skattereduktionen enligt inkomstskattelagen bör
inte den enskilde själv kunna disponera över tidpunkten för tillgodoräknandet
av skattelättnaden.
Även i övriga bestämmelser hänvisar vi till utdelningstillfället
där det i förslagna bestämmelser i inkomstskattelagen hänvisats till
beskattningsåret.
198
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
Materiella förutsättningar för rätt till återbetalning och
återbetalningens storlek
De materiella förutsättningarna för rätt till återbetalning är
desamma som gäller för rätt till skattereduktion för aktieförvärv
enligt inkomstskattelagen. Detta innebär bl.a. att det inte ställs
något krav på att det bolag som aktier förvärvats i ska vara samma
bolag som har lämnat den utdelning som ansökan om återbetalning
avser. Även i detta fall är det den enskilde som ska visa att förutsättningarna
för rätt till återbetalning är uppfyllda.
Vi föreslår att bestämmelserna om skattelättnadens storlek ska
utformas på ett annat sätt än vad som gäller för föreslagna bestämmelser
i inkomstskattelagen. Någon betydelse i sak bör inte skillnaden
mellan de olika utformningarna ha. Exempel på tillämpningen
av bestämmelserna finns i författningskommentarerna.
Tidpunkt för inlämnande av ansökan om återbetalning
När det gäller förfarandet innebär vårt förslag på bestämmelser i
inkomstskattelagen att begäran ska göras i självdeklarationen vid
taxeringen för det beskattningsår då aktierna har betalats eller,
under vissa förutsättningar, för det närmast följande beskattningsåret.
Förutom en reglering av för vilket år skattelättnaden ska medges,
innebär förslaget även en reglering av vid vilken tidpunkt
begäran senast ska lämnas in. Enligt gällande bestämmelser i
kupongskattelagen ska en ansökan om återbetalning senast ha
lämnats in till Skatteverket vid utgången av det femte kalenderåret
efter utdelningstillfället. När det gäller ansökan om återbetalning
vid förvärv av aktier föreslår vi att tiden för när ansökan senast ska
ha lämnats in kortas ned så att den motsvarar vad som gäller för
avlämnande av självdeklaration. Vi föreslår också att det införs en
möjlighet att få anstånd med att lämna in ansökan på motsvarande
sätt som gäller vid avlämnande av självdeklaration. Det kommer
dock inte att bli möjligt att uppnå en fullständig samstämmighet
vid begäran om skattereduktion vid inkomsttaxeringen och
ansökan om återbetalning enligt kupongskattelagen. I den senare
lagen finns det nämligen inte någon möjlighet för den enskilde att
begära omprövning av ett beslut. Däremot bör tiden för ansökan
om återbetalning kunna förlängas i det fall det råder tvist i frågan
om utdelningen ska beskattas enligt inkomstskattelagen eller
199
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
kupongskattelagen och i liknande fall. Sådana bestämmelser finns
redan i kupongskattelagen, se 27 § sjunde stycket.
Beslut om att återbetalat belopp ska betalas tillbaka
När det gäller rätt till skattereduktion för förvärv av aktier enligt
inkomstskattelagen föreslår vi vissa villkor som ska vara uppfyllda
under en viss tid före och efter betalningen av de aktier som läggs
till grund för skattereduktionen. Vi föreslår också att det ska
införas en utökad uppgiftsskyldighet för personer som har fått
skattereduktion för förvärv av aktier och att det ska vara möjligt att
fatta beslut om eftertaxering vid avsaknad av, eller oriktig sådan,
uppgift.
Några möjligheter till omprövning av ett beslut om återbetalning
av kupongskatt finns inte enligt gällande bestämmelser i
kupongskattelagen.
Som ovan framgått, är vår utgångspunkt att obegränsat skattskyldiga
och begränsat skattskyldiga ska behandlas så lika som möjligt.
De begränsat skattskyldiga måste således uppfylla samma villkor
som de obegränsat skattskyldiga för att ha rätt till skattelättnader.
Även om det i kupongskattelagen införs regler som innebär att
en enskild som har fått en återbetalning ska betala tillbaka det av
Skatteverket utbetalade beloppet om denne inte uppfyller villkoren
för rätt till återbetalning, kan det ifrågasättas hur effektiva dessa
kommer att vara.
En lösning, som vi har övervägt, skulle kunna vara att en
begränsat skattskyldig som ansöker om återbetalning av kupongskatt
för förvärv av aktier inte får lämna in sin ansökan förrän den
tid under vilken villkoren ska vara uppfyllda har gått ut. Med en
sådan lösning kommer det inte att finnas behov av att kontrollera
att villkoren för skattelättnaden är uppfyllda för tid efter det att
ansökan har lämnats. Denna lösning skulle dock sannolikt betraktas
som en negativ särbehandling.
Behovet av en effektiv skattekontroll har i princip godtagits av
EG-domstolen som en grund för att tillåta negativ särbehandling. I
de flesta fall har intresset av att upprätthålla en effektiv skattekontroll
ändå inte ansetts tillräckligt för att en åtgärd som innebär
diskriminering ska tillåtas. Skälet till detta har främst varit att syftet
skulle ha kunnat uppnåtts genom en mindre ingripande åtgärd. EG200
SOU 2009:33 Skattereduktion för förvärv av aktier
domstolen har härvid ofta hänvisat till det s.k. handräckningsdirektivet.58
Direktivet gäller dock bara mellan medlemsstaterna
och inte mellan en medlemsstat och ett tredje land.
En annan möjlighet skulle kunna vara att den enskilde, i stället
för att vänta med att ansöka om återbetalning till dess att den tid
under vilken villkoren ska vara uppfyllda har gått ut, måste ställa
säkerhet.
Enligt vår mening är det tveksamt om de ovan angivna alternativen
uppfyller de krav som EG-rätten ställer. Vi avstår därför från
att föreslå något av dessa alternativ.
I stället föreslår vi att det införs en motsvarande uppgiftsskyldighet
för den som har fått återbetalning av kupongskatten
som för den som har fått skattereduktion enligt inkomstskattelagen,
jfr den föreslagna nya paragrafen 3 kap. 27 § lagen
(2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter. Vidare
föreslår vi att det införs bestämmelser som innebär att om den
enskilde inte uppfyller villkoren i 31 och 32 §§ ska Skatteverket
snarast besluta att det utbetalda beloppet ska betalas tillbaka. Även
i det fall återbetalning har skett med ett för högt belopp, bör det
finnas bestämmelser om att den enskilde ska betala tillbaka
beloppet.
Beslut om eftertaxering måste som huvudregel meddelas före
utgången av sjätte året efter taxeringsåret. Motsvarande tidsperiod
bör gälla i fråga om beslut om att av Skatteverket utbetalat belopp
ska betalas tillbaka. Vi föreslår därför att ett sådant beslut kan meddelas
intill utgången av sjätte året efter det år under vilket återbetalningen
skedde.
I de situationer den enskilde ska betala tillbaka återbetalat
belopp är det lämpligt att ränta tas ut på beloppet. I annat fall kan
den enskilde, som kunnat disponera beloppet, göra en räntevinst.
Motsvarande gäller även i den situationen att ett beslut att medge
skattereduktion enligt inkomstskattelagen upphävs eller ändras.
Räntan bör beräknas från den dag återbetalningsbeloppet betalades
ut till och med den dag beloppet betalas tillbaka. Räntan bör beräknas
efter en sats som motsvarar basräntan enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen
(1997:483).
58 Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas
behöriga myndigheter på direktbeskattningens område. Argumentation kring
behovet av effektiv skattekontroll och hänvisningar till nämnt direktiv finns bl.a. i mål C386/04
Centro di Musicologia Walter Stauffer mot Finanzamt München für Körperschaften,
REG 2006 s. I-08203, p. 47-50.
201
Skattereduktion för förvärv av aktier
SOU 2009:33
202
Om den enskilde inte betalar in beloppet inom utsatt tid bör det
vidare finnas möjlighet att som påtryckningsmedel påföra dröjsmålsavgift
enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. När det
gäller den tid inom vilken den enskilde ska betala beloppet är det
enligt vår mening lämpligt att tillämpa de tidsfrister som föreskrivs
enligt gällande bestämmelser om påförande av kupongskatt i efterhand,
se 26 § andra stycket kupongskattelagen. Det bör även finnas
möjlighet till indrivningsåtgärder.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Föreslagna bestämmelser i kupongskattelagen bör träda i kraft vid
samma tidpunkt som bestämmelserna i inkomstskattelagen, dvs.
den 1 januari 2010. Vi föreslår därför att de nya bestämmelserna ska
tillämpas på utdelning som sker efter ikraftträdandet den 1 januari
2010. Utdelning anses ske vid utdelningstillfället. Som ovan framgår
är utdelningstillfället för avstämningsbolag dagen för avstämning
och för kupongbolag den dag då utdelningen blir tillgänglig
för lyftning.
Vidare anser vi att ska tas in en övergångsbestämmelse av samma
innebörd som i inkomstskattelagen, vad gäller de villkor som ska
vara uppfyllda under två år före det år då aktierna betalades. Vi
föreslår således att det av övergångsregleringen ska framgå att det
vid tillämpningen av den föreslagna 31 § inte ska tas hänsyn till
utbetalning eller annan överföring som har tagits emot före den 1
april 2009.
7 Utdelningsavdrag
7.1 Inledning
I uppdraget ingår att undersöka möjligheterna att införa regler
motsvarande det s.k. Annell-avdraget och att, om ett sådant avdrag
föreslås, presentera en lagteknisk lösning.
Annell-avdraget innebar i korthet att aktiebolag i viss utsträckning
fick göra avdrag för utdelning på aktier som hade getts ut i
samband med bildandet av bolaget eller i samband med nyemission.
Annell-avdraget omfattade såväl noterade som onoterade aktiebolag
och användes framför allt av stora företag och avsåg i allmänhet
mycket höga belopp. Annell-avdraget upphörde att gälla vid
utgången av 1993.
Annell-avdraget redovisas närmare i bilaga 6. Vissa av de
bestämmelser som gällde för Annell-avdraget tas även upp i våra
överväganden nedan.
Från och med 1984 års taxering till och med 1991 års taxering
fanns det dessutom ett särskilt avdrag för mindre och medelstora
företag, lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade
aktier. Avdraget kallades 70-procentsavdraget. Reglerna
för 70-procentsavdraget, som redovisas i bilaga 7, var utformade
med viss förebild i Annell-avdraget.
Det fanns vissa grundläggande skillnader mellan Annell-avdraget och
70-procentsavdraget vad gäller beräkningen av avdraget.
Syftet med såväl Annell-avdraget som 70-procentsavdraget var
att genom lindring i dubbelbeskattningen underlätta aktiebolagens
tillgång till riskkapital. Dubbelbeskattning i detta sammanhang
innebär att först beskattas aktiebolagen för sina vinster och därefter
beskattas aktieägarna när vinsterna delas ut. Lindringen, som alltså
låg på bolagsnivån, var avsedd att i kostnadshänseende jämställa
kapitalanskaffning genom nyemission med kapitalanskaffning
genom lån.
203
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
I avsnitt 7.2 lämnas en kortfattad presentation av det avdrag för
lämnad utdelning (utdelningsavdrag) som vi föreslår bör införas. I
avsnitt 7.3 tar vi upp vissa grundläggande förutsättningar som bör
gälla för rätt till utdelningsavdrag. I avsnitt 7.4 redovisar vi vårt förslag
på beräkningen av utdelningsavdraget. I avsnitt 7.5 behandlar
vi föreslagna beloppsbegränsningar för avdragets storlek. Av
avsnitt 7.6 framgår några exempel på tillämpningen av bestämmelserna.
I avsnitten 7.7–7.10 behandlas vissa andra frågor, t.ex.
EG:s statsstödsregler och ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.
7.2 Förslag
Förslag: Det bör införas en möjlighet för aktiebolag att göra
avdrag för lämnad vinstutdelning.
Förslaget innebär att det införs en lättnad i dubbelbeskattningen
för vissa aktiebolag.
Bakgrund
Studier ger stöd för att det är ett samhällsekonomiskt problem att
små företag inte växer och blir större.1 Ett avdrag för lämnad vinstutdelning
skulle enligt vår mening leda till förbättrad kapitaltillgång
och därigenom underlätta företagens möjligheter att expandera.
Mot den bakgrunden föreslår vi att det ska införas ett avdrag för
lämnad vinstutdelning, utformat med förebild i såväl Annellavdraget
som i 70-procentsavdraget.
Våra överväganden
Vid våra överväganden har vi strävat efter en utformning som innebär
dels att avdraget kopplas till fysiska personers investeringar,
dels att reglerna för avdraget är så enkla som möjligt för bolagen att
tillämpa samtidigt som avdraget uppfyller syftet att förbättra tillgången
på nytt kapital.
1 Årsbok 2009, Nutek, s. 74, och ”Den svenska innovationspolitikens framväxt, organisering
och utvärderbarhet”, ITPS, A2008:010, s. 71 f.
204
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
Ett problem med ett avdrag som påminner om Annell-avdraget
är, enligt vår mening, att man måste ha regler för att identifiera och
särskilja olika aktier, eftersom det bara är aktier utgivna efter ett
visst datum och betalade av fysiska personer som bör läggas till
grund för avdraget. Det bör krävas att aktierna har betalats av
fysiska personer för att man ska få en koppling till fysiska personers
investeringar. Endast sådan utdelning som lämnas till fysiska
personer, och som avser sådana aktier som getts ut efter ett visst
datum, bör medföra rätt till avdrag.
70-procentsavdraget innebar att avdrag medgavs med 70 procent
av utbetalad utdelning till fysiska personer och vissa juridiska personer,
dock högst 15 procent av aktiekapitalet. I det fallet behövde
man alltså bara ha kännedom om till vilka personer som aktieutdelning
lämnats men inte vilka personer som hade förvärvat de
olika aktierna vid utgivandet. Om man skulle använda en sådan
modell uppkommer, enligt vår mening, i stället vissa andra problem.
Ett sådant är att någon koppling till vad som betalats in av
fysiska personer inte görs. Ett annat är att ”äldre” kapital i bolaget
höjer avdragsbeloppet, vilket medför att avdraget kan antas komma
att gynna sådana bolag som redan passerat expansionsfasen. Generellt
skulle kunna sägas att äldre bolag som har varit i gång ett tag
och som har ett stort kapital, kommer att kunna utnyttja avdraget
snabbare och därmed gynnas i förhållande till yngre bolag som
befinner sig inför eller i en tillväxtfas. En sådan effekt anser vi inte
ligga i linje med direktiven och vill därför undvika.
Vår modell
Vi föreslår en modell som innebär att avdraget ska beräknas på
andelen ”nytt” kapital tillfört av fysiska personer i förhållande till
det ”totala” kapitalet. Med kapital menar vi här aktiekapital (inklusive
reservfond i tillämpliga fall) och överkursfond. Det nya kapitalet
motsvarar således betalningen för aktien, dvs. kvotvärde och
eventuell överkurs. Andelen nytt kapital tillfört av fysiska personer
i förhållande till det totala kapitalet ska sedan sättas i relation till
den vinstutdelning som lämnas till fysiska personer. En av modellens
fördelar är att enskilda aktier inte behöver identifieras. I stället
blir de inbetalade beloppen styrande. Avdrag kan alltså under vissa
förutsättningar medges för vinstutdelning som lämnas till fysiska
personer på sådana aktier som inte betalades av fysiska personer.
205
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
Det sammanlagda avdraget får dock inte överstiga vad som motsvarar
det nya kapital som tillförts av fysiska personer.
Modellen kan kortfattat beskrivas på följande sätt.
1. Nytt kapital (kvotvärde + överkursbetalning från fysiska personer)/totalt
kapital (aktiekapital + överkursfond) vid tiden för
beslutet om vinstutdelning
2. Kvoten i 1 x vinstutdelning som lämnas till fysiska personer
Modellen kan illustreras av följande, högst förenklade, exempel.
Ett aktiebolag har i början av år 2010 ett aktiekapital på 100 000 kr.
Det finns inte någon överkursfond. Senare samma år, dvs. 2010 (efter
ikraftträdandet av föreslagna bestämmelser), gör bolaget en nyemission
. Fysiska personer förvärvar hälften av de nyemitterade aktierna
och betalar härvid 200 000 kr. Juridiska personer förvärvar andra hälften
och betalar lika mycket. Det totala emissionsbeloppet uppgår
således till 400 000 kr. År 2013 lämnar bolaget vinstutdelning med
60 000 kr. Någon förändring av aktiekapitalet och överkursfonden har
inte skett sedan 2010. Däremot har ägarkretsen förändrats, vilket innebär
att den vinstutdelning som lämnas till fysiska personer uppgår till
20 000 kr.
Beräkning (jfr beskrivningen av modellen ovan):
1. 200 000 kr (nytt kapital från fysiska personer)/500 000 kr (totalt
kapital) = 2/5
2. 2/5 x 20 000 kr = 8 000 kr
Avdrag medges med 8 000 kr.
Kvotberäkningen har till syfte att beräkna den del av vinstutdelningen
som är hänförlig till det nya kapital som tillskjutits av
fysiska personer, dvs. i det här fallet det vid nyemissionen tillförda
beloppet som betalats av fysiska personer. Det kan också ses som
att avdrag inte medges för gammalt kapital, även om det ursprungligen
tillförts av fysiska personer.
Avdrag bör kunna få medges under flera beskattningsår. De
sammanlagda avdragen bör dock inte tillåtas överstiga vad som har
tillskjutits bolaget som nytt kapital från fysiska personer. Med hänsyn
härtill krävs det vissa regler om beräkningen av avdraget. Bland
annat behövs det bestämmelser om att det nya kapitalet ska
minskas med belopp som motsvarar utnyttjat belopp för tidigare
medgivet avdrag. Dessutom bör det finnas regler som hindrar att
avdraget utnyttjas för skatteplanering och kringgående genom att
bolaget t.ex. minskar aktiekapitalet och betalar ut minskningen till
aktieägarna.
206
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
Ett problem i sammanhanget är att den del av inbetalningen för
en aktie som motsvarar överkursen, till skillnad mot den betalning
som motsvarar kvotvärdet, inte tillförs det bundna egna kapitalet
utan i stället det fria egna kapitalet. Det finns i princip inga bolagsrättsliga
regler som hindrar att det fria egna kapitalet delas ut till
aktieägarna. Vår uppfattning är ändå att detta problem inte är så
stort att det finns anledning att utesluta överkursbetalningen, jfr
avsnitt 6.6.4.
7.3 Förutsättningar för rätt till avdrag
I detta avsnitt tar vi upp förslag på grundläggande förutsättningar
för rätt till utdelningsavdrag.
7.3.1 Bolaget ska bedriva rörelse
Förslag: För rätt till avdrag krävs att aktiebolaget har bedrivit
rörelse vid beskattningsårets utgång.
En förutsättning för rätt till avdrag bör vara att det utdelande
bolaget bedriver rörelse i den mening som avses i 2 kap. 24 §
inkomstskattelagen (1999:1229, IL). Det är det utdelande bolaget
som ska bedriva rörelse och det räcker således inte med att ett
dotterbolag till bolaget bedriver rörelse.
Det finns enligt vår mening inte några skäl till att underlätta
kapitalanskaffningen för andra företag än sådana som bedriver
rörelse. Något krav på att bolaget ska ha bedrivit rörelse under hela
beskattningsåret ställs däremot inte. Det är tillräckligt att rörelse
bedrivits vid beskattningsårets utgång.
7.3.2 Bolaget får inte vara ett investmentföretag eller
privatbostadsföretag
Förslag: Investmentföretag och privatbostadsföretag har inte
rätt till avdrag.
För investmentföretag och privatbostadsföretag finns det särskilda
beskattningsregler. De bestämmelser som gäller för investment207
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
företag och privatbostadsföretag framgår översiktligt av avsnitt 3.7.
Det kan i detta sammanhang särskilt nämnas att de regler som
gäller för investmentföretag innebär att sådana företag har rätt till
avdrag för lämnad utdelning, se 39 kap. 14 § IL.
Med hänsyn till de lättnader i beskattningen som redan finns för
investmentföretag och privatbostadsföretag bör dessa inte omfattas
av de föreslagna bestämmelserna om utdelningsavdrag.
7.3.3 Minskning av aktiekapital eller reservfond
Förslag: Aktiebolag som har minskat aktiekapitalet eller reservfonden
och betalat ut pengar eller annan ersättning till aktieägarna
under de två beskattningsåren närmast före det beskattningsår
då aktien betalades har inte rätt till utdelningsavdrag.
Inledningsvis kan sägas att som huvudregel gäller, efter ett beslut
om minskning av aktiekapitalet för förlusttäckning, att det under
tre år efter registreringen av minskningen krävs tillstånd från Bolagsverket
för att besluta om vinstutdelning, se 20 kap. 30 § aktiebolagslagen
(2005:551, ABL). Detta gäller dock bara vid minskning för förlusttäckning
och inte vid minskning för återbetalning till aktieägarna.
För att den föreslagna möjligheten till avdrag för vinstutdelning
inte ska utnyttjas för skatteplanering, anser vi att aktiebolag som
har minskat aktiekapitalet eller reservfonden och betalat ut minskningen
med pengar eller i form av andra slag av tillgångar till aktieägarna
under viss tid före nyemissionen inte bör ha rätt till utdelningsavdrag.
Motsvarande krav gällde för Annell-avdraget. Kravet
var motiverat av att det i annat fall kunde ställa sig förmånligt från
skattesynpunkt för ett aktiebolag att först sätta ned aktiekapitalet
och utskifta tillgångar och därefter göra en nyemission med samma
belopp.2 Det skulle också kunna uttryckas som att regeln hade till
syfte att hindra att gammalt kapital som inte medförde rätt till
avdrag ”omvandlades” till nytt kapital som kunde ligga till grund
för avdrag. För Annell-avdraget gällde att avdrag medgavs för
nyemitterade aktier som hade getts ut efter ett visst datum. Ett
behov av att hindra en sådan omvandling finns även med den
modell som vi föreslår.
2 Prop. 1967:17, s. 22.
208
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
För Annell-avdraget gällde att utskiftning inte fick ha skett
under de fem åren före ingången av det år då nyemissionen anmälts
för registrering. Vi anser dock att denna tid bör kunna kortas ned
och har stannat vid att minskning och återbetalning till aktieägarna
inte får ha skett under de två beskattningsåren närmast före det
beskattningsår då inbetalningen för de nyemitterade aktierna ägde
rum. Mot bakgrund av intresset av att hålla reglerna så enkla som
möjligt har vi funnit att den omständigheten att utbetalningen vid
minskningen gjorts till någon annan person än dem som senare deltagit
i nyemissionen inte bör ha någon betydelse. Även behovet av
att förhindra kringgåendeförfaranden har haft betydelse vid den
avvägningen. Kravet att minskning och återbetalning till aktieägarna
inte får ha skett inom viss tid före betalningen av de nyemitterade
aktierna gäller således oavsett till vem eller till vilka återbetalningen
skett. Även återbetalning till juridiska personer inom
den aktuella tiden utesluter bolaget från rätt till avdrag.
Bolagsrättsligt gäller att minskning av aktiekapitalet för återbetalning
till aktieägarna kan ske antingen genom att minskningsbeloppet
först sätts av till en s.k. fri fond (fritt eget kapital) och
därefter betalas ut till aktieägarna eller genom att minskningsbeloppet
direkt återbetalas. Båda fallen bör omfattas av det föreslagna
förbudet.
Reglerna hindrar dock inte att bolaget delar ut fritt eget kapital
före nyemissionen, vilket i och för sig är liktydigt med att
omvandla gammalt (fritt) kapital till nytt kapital, som därigenom
kan berättiga till utdelningsavdrag.
7.3.4 Avdraget ska avse vinstutdelning i pengar
Förslag: Avdrag får endast göras för lämnad vinstutdelning i
pengar.
En förutsättning för rätt till avdrag bör vara att det är fråga om
vinstutdelning i pengar. Att det bör vara fråga om vinstutdelning är
enligt vår uppfattning naturligt med hänsyn till syftet med skatteincitamentet.
Det bör också vara fråga om vinstutdelning i pengar.
Övriga värdeöverföringar eller utbetalningar från ett aktiebolag,
även sådana som skattemässigt anses som utdelning, bör inte
omfattas. Nedan redovisar vi vissa aktiebolags- och skatterättsliga
209
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
bestämmelser som berör dessa frågor och våra överväganden i dessa
delar.
Vinstutdelning i pengar
Vinstutdelning är en av de enligt aktiebolagslagen tillåtna formerna
för värdeöverföring från bolaget till aktieägarna, se 17 kap. 1 §
första stycket 1 ABL jämte 2 § 1 samma kapitel. Det finns regler
för bl.a. formerna för beslut om vinstutdelning och för hur mycket
som kan delas ut. Dessa regler är intagna i 18 kap. ABL. Vissa av
dessa bestämmelser redovisas i avsnitt 4.4. Någon skatterättslig
definition av begreppet vinstutdelning finns däremot inte.
Vinstutdelning beslutad i enlighet med bestämmelserna i aktiebolagslagen
kan ske i annat än pengar, t.ex. sakvärdesutdelning.3
Man bör härvid beakta att en i behörig ordning beslutad vinstutdelning
i form av värdeöverföring av sakegendom kan medföra
vissa värderings- och kontrollsvårigheter. Tillgången i fråga kan ha
ett marknadsvärde som kan vara svårbedömt. I ett bolag med få
eller endast en ägare finns ett naturligt incitament till felvärdering
av utdelad tillgång. I allmänhet har en utdelad tillgång ett annat −
lägre − bokfört värde. Den kan dessutom ha ett skattemässigt värde
som avviker från såväl det marknadsmässiga värdet som det bokföringsmässiga
värdet.
För att undvika tillämpningsproblem och missbruk samt underlätta
kontrollen av om bolaget är berättigat till avdrag och i så fall
med vilket belopp, anser vi att endast vinstutdelning i form av
pengar ska ge rätt till avdrag.4
I vissa fall kan ett beslut om värdeöverföring som inte har fattats
i enlighet med bestämmelserna om formerna för vinstutdelning i
18 kap. ABL ändå anses som ett beslut om vinstutdelning.
Allmänt gäller att om samtliga aktieägare är överens får de −
under vissa förutsättningar − besluta om att föra över medel från
bolaget till aktieägarna i annan form än vinstutdelning eller någon
av de andra särskilt uppräknade tillåtna formerna i 17 kap. 2 § ABL.
Dessa är förvärv av egna aktier, minskning av aktiekapitalet eller
reservfonden för återbetalning till aktieägarna och vissa gåvor.
3 Prop. 2004/05:85, del 2, s. 760.
4 Även för 70-procentsavdraget gällde ett krav på att utdelning måste ha skett i pengar, se 2 §
lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier.
210
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
Ett samfällt, men formlöst, beslut om att föra över medel kan
alltså i och för sig vara giltigt. Det gäller även om det inte föregåtts
av i aktiebolagslagen föreskrivna förslag och kallelser. Något formenligt
beslut har i det fallet i regel inte fattats vid en bolagsstämma
och beslutet utgör därmed inte ett beslut om vinstutdelning. Ett
sådant beslut är snarast som att anse som ett beslut om förtäckt
vinstutdelning och bör därför inte medföra någon avdragsrätt. Vi
återkommer nedan till begreppet förtäckt vinstutdelning.
Det kan dock vara så att beslutet formaliserats och dokumenterats
i ett bolagsstämmoprotokoll. I det fallet bör beslutet
enligt förarbetena till aktiebolagslagen anses som ett beslut om
vinstutdelning.5 Rätt till avdrag bör i detta fall kunna finnas, förutsatt
att överföringen är laglig och avser vinstutdelning i pengar.
Förtäckt vinstutdelning och olaglig vinstutdelning
Av 17 kap. 1 § första stycket 4 ABL framgår att som värdeöverföring
anses, förutom bl.a. vinstutdelning, annan affärshändelse
som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte har en rent
affärsmässig karaktär för bolaget. Sådan överföring betecknas ofta
förtäckt vinstutdelning. Det kan exempelvis vara fråga om att
bolaget säljer egendom eller tjänster till underpris, men kan också
förekomma i den motsatta situationen, dvs. att bolaget av aktieägare
köper tillgång eller tjänst till pris överstigande marknadsvärdet.
Det saknar betydelse hur affärshändelsen rubricerats.6
En överföring, t.ex. förtäckt vinstutdelning, kan vara laglig eller
olaglig. För att en värdeöverföring ska vara laglig måste den ha
skett med beaktande av bestämmelserna om borgenärsskydd,
exempelvis beloppsspärren i 17 kap. 3 § ABL. I annat fall är den att
betrakta som olaglig.
Om en i övrigt formenligt beslutad vinstutdelning skett i strid
mot aktiebolagslagen, t.ex. i strid mot beloppsspärren, innebär det
att mottagaren är återbetalningsskyldig om denne var i ond tro,
dvs. insåg eller borde ha insett att utbetalningen stod i strid mot
aktiebolagslagen, se 17 kap. 6 § ABL. Återbäringsskyldighet finns
också om denna inte var formenlig. I båda dessa fall är utbetalningen
att betrakta som olaglig.
5 Prop. 2004/05:85, del 2, s. 749 och s. 760 f. Se även a. prop., del 1, s. 373.
6 Jfr prop. 2004/05:85, del 2, s. 747.
211
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
I förarbetena till 70-procentsavdraget togs frågan upp om den
omständigheten att en utbetalning i något hänseende stred mot
aktiebolagsrättsliga bestämmelser nödvändigtvis måste innebära att
rätten till avdrag gick förlorad. Föredragande statsråd ansåg dock
att något kategoriskt svar på den frågan inte var möjligt att lämna
och att det därför ytterst fick ankomma på de rättsvårdande
myndigheterna att ta ställning till frågan.7
Enligt utredningens mening bör en olaglig värdeöverföring inte
kunna medföra rätt till avdrag.
Utdelning i skatterättsligt hänseende
Inkomstskatterättsligt gäller ett delvis annat utdelningsbegrepp.
Förutom vinstutdelning ska även vissa utbetalningar som ett
aktiebolag gör till aktieägarna och som inte bolagsrättsligt är att
anse som vinstutdelning behandlas skattemässigt som utdelning.
Ett sådant exempel är utbetalningar till aktieägarna i samband med
minskning av aktiekapitalet eller reservfonden under förutsättning
att minskningen genomförs utan indragning av aktier, se 42 kap.
17 § IL. Om minskningen i stället görs genom indragning av aktier
(inlösen) behandlas en utbetalning som kapitalvinst.8 För personer
som har s.k. kvalificerade andelar gäller däremot att vinst vid
minskning av aktiekapitalet genom indragning av aktier behandlas
som utdelning, se 57 kap. 2 § IL.
Tidigare angavs uttryckligen i 42 kap. 17 § IL att utbetalningar i
samband med nedsättning av överkursfonden skulle behandlas som
utdelning. Denna bestämmelse togs bort med verkan från och med
2007 års taxering.9 Slopandet av regeln var en följd av förändringar i
den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen. I förarbetena uttalades därvid
att bestämmelsen inte längre behövdes eftersom överkursfonden
fortsättningsvis skulle utgöra fritt eget kapital och därmed
skulle utbetalningar i samband med nedsättning av överkursfonden
komma att omfattas av bestämmelserna om skattskyldighet för
vinstutdelning. 10
För personer som är skattskyldiga till kupongskatt gäller ett
utvidgat utdelningsbegrepp. Detta innebär att även bl.a. utskiftning
vid ett bolags likvidation och utbetalning av vederlag vid fusion och
7 Prop. 1981/82:191, s. 151 f.
8 Se RÅ 1997 ref. 43 I – II.
9 Prop. 2005/06:39, bet. 2005/06:SkU9 och SFS 2005:1142.
10 Prop. 2005/06:39, s. 32 och s. 55.
212
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
fission (delning), till den del vederlaget utgörs av annat än aktier i
det övertagande bolaget, behandlas som utdelning.11 De nämnda
utbetalningarna behandlas däremot inkomstskatterättsligt enligt
reglerna för kapitalvinst, jämför 44 kap. 7 respektive 8 § IL. Vid
partiell fission gäller dock att ersättning som en aktieägare i det
överlåtande företaget erhåller från det övertagande företaget anses
som utdelning, se 42 kap. 16 b § IL.
Vår uppfattning är att det inte finns något skäl att tillåta avdrag
för utbetalningar som inte är vinstutdelning, men som enligt
skattemässiga regler ska behandlas som utdelning. Rätt till avdrag
saknas således vid utbetalningar i samband med minskning av aktiekapitalet.
Även i övriga ovan redovisade eller i liknande fall saknas
rätt till avdrag.
När det gäller utbetalningar till följd av minskning av överkursfonden
är dessa, som framgår ovan, att betrakta som vinstutdelning.
Det finns enligt utredningens mening inte något skäl till
varför sådana utbetalningar ska kunna ge rätt till det föreslagna
avdraget. Vi har dock inte funnit att det varit möjligt att inskränka
avdraget till utdelning av egentliga vinstmedel utan att detta skulle
leda till en onödig komplicering av reglerna. Vidare skulle en sådan
inskränkning med största sannolikhet leda till tillämpnings- och
kontrollsvårigheter.
En möjlighet som enligt vår mening inte medför de nämnda
nackdelarna, eller i vart fall av betydligt mindre omfattning, är att
överkursfonden överhuvudtaget inte beaktas vid beräkningen av
avdraget. Vi har dock funnit att affärsmässiga skäl talar för att en
sådan inskränkning inte är lämplig.
7.3.5 Aktien får inte vara marknadsnoterad
Förslag: Rätten till utdelningsavdrag begränsas till vinstutdelning
på aktier som inte är marknadsnoterade vid utgången av
det beskattningsår som utdelningen avser.
Vårt uppdrag är, som tidigare nämnts, begränsat till mindre företag.
Med mindre företag avses enligt direktiven onoterade företag. Med
onoterade företag avser vi företag som inte är marknadsnoterade.
11 Se 2 § kupongskattelagen (1970:624).
213
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
Det finns vissa problem förknippade med begreppet marknadsnotering
. Dessa har vi diskuterat närmare i avsnitt 3.6.2. Vi har
dock stannat vid att begreppet bör användas i våra förslag.
Avdrag för lämnad utdelning på aktier medges därmed bara om
aktierna inte är marknadsnoterade. Eftersom avdraget beräknas på
aktier som inte är marknadsnoterade finns inget hinder mot att
bolaget även har aktier som är marknadsnoterade.
Frågan är då vilken tidpunkt som prövningen av om aktierna är
marknadsnoterade eller ej bör avse.
För 70-procentsavdraget gällde att aktierna inte fick vara noterade
(inregistrerade på Stockholms fondbörs) då utdelningen förföll
till betalning.
Prövningen av om aktierna är marknadsnoterade eller inte skulle
också kunna göras vid tidpunkten för beslutet om vinstutdelning.
Någon större betydelse i praktiken bör inte valet mellan tidpunkten
för när utdelningen förfaller till betalning eller tidpunkten
för beslutet om utdelning ha, eftersom utbetalningen i regel äger
rum kort tid efter bolagsstämmans beslut om utdelning. Vid
beskattningen gäller för fåmansföretag att vinstutdelningen anses
disponibel redan när bolagsstämman beslutar om utdelning.
Prövningen av om aktierna är marknadsnoterade eller inte skulle
slutligen kunna görs med hänsyn till förhållandena vid utgången av
det år som utdelningen avser. Denna lösning kan vara lämplig för
att undvika att företag som har varit framgångsrika i sin verksamhet
och därför kunnat marknadsnotera sig utesluts från det föreslagna
incitamentet. Det kan ifrågasättas om det är ändamålsenligt att ett
företag som har möjlighet att marknadsnotera sig upplever att det
tvingas välja mellan marknadsnotering eller skatteförmån i form av
ett utdelningsavdrag. Det är också att märka att i detta fall sker en
fördröjning mellan emissionen och utdelningsavdraget. När det
gäller vårt förslag om skattereduktion för förvärv av aktier medges
skattelättnaden i närmare anslutning till emissionen.
Med hänsyn till vad som nu sagts har vi har stannat för att det
sistnämnda alternativet som är det lämpligaste. Rätt till utdelningsavdrag
föreligger alltså för utdelning på aktie som vid utgången av
det beskattningsår som utdelningen avser inte är marknadsnoterad.
Vi anser vidare att det bör tas in en bestämmelse om att en aktie
ska anses vara marknadsnoterad även om marknadsnoteringen har
upphört i anslutning till inledandet av ett förfarande om inlösen,
fusion, fission, likvidation eller konkurs. Motsvarande gäller för
näringsbetingade andelar enligt 24 kap. 14 § IL och för utdelning
214
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
och kapitalvinst på andelar i onoterade företag enligt 42 kap. 15 a §
IL.
7.3.6 Vinstutdelningen ska lämnas till en fysisk person
Förslag: För rätt till avdrag förutsätts att en fysisk person har
rätt till vinstutdelningen när den kan disponeras.
Vårt uppdrag är begränsat till att stimulera fysiska personers
investeringar i mindre företag. Annell-avdraget var inte begränsat
till utdelning som lämnades till fysiska personer utan omfattade
även utdelning på aktier som ägdes av vissa juridiska personer. För
att hindra att avdraget användes för att uppnå otillbörliga skattefördelar
fanns det begränsningar i de fall utdelning lämnades till företag
som ägde viss andel av aktierna i det utdelande företaget eller
som på annan grund inte var skattskyldigt för mottagen utdelning.
Dessa regler var dels komplicerade, dels av en schablonartad
utformning som inte alltid gav ett materiellt riktigt resultat.12 Om
ett utdelningsavdrag ska omfatta även vinstutdelning till juridiska
personer, är det enligt vår mening ofrånkomligt med regler som
undantar viss utdelning. Dessa regler kommer med nödvändighet
att vara relativt komplicerade. Även förenklingsskäl talar således
för att ett utdelningsavdrag bara bör omfatta utdelning som lämnas
till fysiska personer. Slutligen kan nämnas att risken för skattebortfall
ökar avsevärt om utdelning kan lämnas även till juridiska personer,
vilka med hänsyn till EG-rätten måste inkludera även
utländska juridiska personer.
Rätt till vinstutdelningen när den kan disponeras
För att avdrag ska kunna medges bör det krävas att vinstutdelning
lämnas till en fysisk person. Detta krav uttrycker vi som att en
fysisk person ska ha rätt till utdelningen när den kan disponeras, jfr
42 kap. 12 § IL.
För bolag som inte är anslutna till en central värdepappersförvarare
(till exempel VPC), dvs. så kallade kupongbolag eller
icke-avstämningsbolag, gäller enligt 18 kap. 13 § första stycket
12 SOU 1993:29, s.40.
215
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
ABL att beslutad utdelning ska betalas vid den tidpunkt som
bolagsstämman eller, efter stämmans bemyndigande, styrelsen
beslutar. Av 18 kap. 3 § andra stycket ABL följer att betalningsdagen
inte får infalla senare än dagen före nästa årsstämma. Det är
den som innehar aktien eller, om kupong används, den som innehar
denna som bolaget med befriande verkan kan betala utdelningen
till.
I avstämningsbolag är det i stället den som på avstämningsdagen
är antecknad hos VPC som är utdelningsberättigad. Utdelningen
förfaller till betalning på avstämningsdagen och ska betalas genast
efter avstämningsdagen, se 18 kap. 13 § andra stycket ABL. Denna
avstämningsdag bestäms ofta till cirka en vecka efter bolagsstämmodagen.
Av 18 kap. 3 § andra stycket ABL följer att avstämningsdagen
inte får äga rum senare än dagen före nästa årsstämma. Skattskyldigheten
inträder vid den tidpunkt då aktieägaren har möjlighet
att lyfta utdelningen.
Regeringsrätten fastställde i RÅ 2006 ref. 45 ett förhandsbesked
med innebörd att en person som skänkt bort framtida utdelning på
aktier i ett avstämningsbolag till en stiftelse före bolagsstämman
inte ska beskattas för utdelningen.
För innehavare av s.k. kvalificerade andelar i fåmansföretag
gäller att en vinstutdelning anses kunna disponeras och därmed ska
tas upp till beskattning redan vid bolagsstämmans beslut.
Skatterättsnämnden har i ett par förhandsbesked den 17 februari
2009 (dnr 25-08/D och dnr 63-08/D) ansett att det är möjligt att
med skatterättslig verkan ge bort rätt till framtida utdelning på
såväl kvalificerade som inte kvalificerade aktier i fåmansföretag
(icke-avstämningsbolag). Förhandsbeskeden har överklagats av
Skatteverket.
Som framgår är rättsläget inte helt klart i fråga om beskattningen
av utfallande utdelning enligt 42 kap. 12 § IL. Vi anser ändå
att det är rimligt att det finns samstämmighet mellan bolagets rätt
till avdrag för lämnad vinstutdelning till fysiska personer och
beskattning av fysiska personer för utfallande utdelning enligt
nämnd bestämmelse.
216
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
Kopplingen till fysiska personers investeringar
För att föreslagen avdragsrätt ska stimulera fysiska personers
investeringar i mindre företag, måste det finnas en koppling mellan
det ursprungliga kapitaltillskottet (betalningen av aktierna) och
avdraget. Mot den bakgrunden anser vi att rätten till avdraget bör
vara beroende inte bara av vinstutdelning som lämnas till fysiska
personer utan också av vad fysiska personer erlagt som likvid för
aktierna.
Ett alternativ skulle kunna vara att avdraget bara beräknas på vad
som tillskjutits av fysiska personer vid förvärvet av aktierna. Om
vinstutdelning därefter lämnas till fysiska personer eller ej skulle då
sakna betydelse för rätten till avdraget eller för beräkningen av detsamma.
Även om vinstutdelning enbart lämnas till juridiska personer
skulle alltså rätt till utdelningsavdrag kunna finnas. En sådan
modell skulle dock enligt utredningens mening lätt kunna användas
för kringgåenden. Det skulle därför komma att krävas en rad
bestämmelser för att hindra kringgåendeförfaranden. Enligt utredningen
är en bättre lösning att i stället utforma reglerna så att
avdraget beräknas både på vad som betalats in av fysiska personer
och vad som delas ut till sådana.
Det bör dock inte krävas att det är samma fysiska person som
betalat aktien som sedan har rätt till utdelning på aktien när avdrag
yrkas. Inte heller bör krävas att den aktie som vinstutdelningen
lämnas på också ursprungligen betalades av en fysisk person.
Vi anser inte att det bör ställas krav på att den fysiska person
som tar emot utdelningen är obegränsat skattskyldig i Sverige.
7.4 Beräkningen av utdelningsavdraget
Den modell för beräkningen av utdelningsavdraget som vi föreslår
innebär att det nya kapital som tillskjutits bolaget av fysiska personer
sätts i relation till det totala kapitalet, dvs. gammalt och nytt
kapital tillfört av fysiska och juridiska personer. Därefter sätts
andelen nytt kapital av totalt kapital i relation till vinstutdelning i
pengar som lämnas till fysiska personer.
Till skillnad mot vad som gällde för Annell-avdraget behöver
man inte skilja mellan gamla och nya aktier, dvs. aktier som inte
omfattas av avdraget och aktier som kan läggas till grund för
avdrag.
217
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
Med nytt kapital avses betalning i pengar för aktier som har
tecknats vid bildandet eller för aktier som har förvärvats från en
juridisk person och som avser ett bolag som inte tidigare bedrivit
verksamhet av något slag, dvs. ett lagerbolag. Nytt kapital kan
naturligtvis även vara betalning i pengar för aktier som har tecknats
vid nyemission.
Betalningen ska ha gjorts av fysiska personer och skett efter de
föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande för att den ska få räknas
med som nytt kapital.
Det finns fördelar med att inte behöva skilja mellan nya och
gamla aktier, vilket krävdes vid tillämpningen av Annell-avdraget.
7.4.1 Något om tillämpningen av Annell-avdraget
För Annell-avdraget gällde att avdrag bara fick göras för utdelning
på aktie som hade getts ut i samband med bolagets bildande eller i
samband med ökning av aktiekapitalet under förutsättning att
registreringen av bildandet eller ökningen av aktiekapitalet skett
efter ett visst datum.
Vid tillämpningen av Annellagen fann Regeringsrätten att
Annell-avdrag inte kunde medges för ovillkorat aktieägartillskott
som genom en fondemission omvandlats till aktiekapital.13
Enligt Annellagen (i dess lydelse fr.o.m. 1979) gällde att
avdraget fick uppgå till högst tio procent av vad som hade inbetalats
för aktien före beskattningsårets utgång. Ytterligare en
begränsning låg i att avdrag inte medgavs med högre belopp än vad
som motsvarade den utdelning som förfallit till betalning under
beskattningsåret. Om den faktiska utdelningen understeg ett
belopp motsvarande tio procent av vad som inbetalats för aktien
före beskattningsårets utgång, medgavs således avdrag bara för den
faktiska utdelningen. Om den faktiska utdelningen översteg tio
procent av vad som inbetalats för aktien före beskattningsårets
utgång, begränsades avdraget till de nämnda tio procenten.
Bestämmelserna illustreras av följande exempel.
Aktier förvärvas för totalt 100 000 kr. Avdraget kan uppgå till högst
10 000 kr (10 procent av 100 000 kr). Om den faktiska utdelningen
13 RÅ 1994 not. 147. Det har anmärkts att en kombination av aktieägartillskott och en
omedelbart efterföljande fondemission har påtagliga likheter med en fondemission, von
Bahr, Stig, & Thorell, Per, Skattenytt, 1995, s. 320.
218
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
bara uppgår till 8 000 kr, medges avdrag med 8 000 kr (och inte 10 000
kr).
Regeringsrätten fann i ett avgörande att avdrag kunde medges även
efter fondemission och s.k. split till den del de genom fondemission
respektive split erhållna aktierna kunde hänföras till aktier som
erhållits genom nyemission.14 Regeringsrätten fann således att
utdelning på aktier som hade getts ut vid en fondemission i anslutning
till en nyemission skulle kunna beaktas vid beräkningen av
avdraget. I annat fall skulle bolagets rätt till avdrag bli beroende av
om fondemission genomförts med eller utan utgivande av nya
aktier på så sätt att avdraget skulle bli högre om några nya aktier
inte gavs ut vid fondemissionen. Detta ansågs inte vara rimligt.
Regeringsrätten fann i stället att det vid nyemissionen inbetalade
beloppet skulle fördelas mellan de nyemitterade aktierna och fondaktierna
(aktier utgivna vid fondemission).
7.4.2 Något om tillämpningen av 70-procentsavdraget
Som ovan framgår togs vid beräkningen av Annell-avdraget hänsyn
till det belopp som betalats för aktien, medan beräkningen av 70procentsavdraget
kopplades till bolagets aktiekapital. För 70-procentsavdraget
gällde att avdraget uppgick till 70 procent av den
utdelning i pengar som hade förfallit till betalning under beskattningsåret
och att avdraget inte fick överstiga 15 procent av aktiekapitalet
vid utgången av det beskattningsår till vilket utdelningen
hänförde sig.
Skillnaden berodde på att Annell-avdraget bara omfattade aktier
som, efter ett visst datum, hade getts ut i samband med bildande av
bolaget eller i samband med nyemission, medan 70-procentsavdraget
omfattade även äldre aktiekapital och inte bara aktier som
getts ut efter ett visst datum. När det gällde 70-procentsavdraget
kan påpekas att samtliga aktier inte räknades med bestämmandet av
aktiekapitalets storlek, exempelvis undantogs aktier som ägdes av
förvaltningsföretag.15
14 RÅ 1996 ref. 1. Avgörandet har kommenterats av von Bahr, Stig, & Norberg, Claes,
Skattenytt, 1997, s. 324 f.
15 2 § andra stycket och 3 § lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade
aktier. Se även prop. 1981/82:191, s. 23.
219
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
7.4.3 Vår bedömning
Med hänsyn till att vårt syfte med förslaget är att stimulera tillskott
av nytt eget kapital anser vi att avdraget lämpligen bör kopplas till
belopp som inbetalats för aktier som getts ut i samband med
bolagets bildande och vid nyemission. Eftersom det är mycket
vanligt att bolag startas genom att aktier förvärvas i ett lagerbolag
från en s.k. lagerbolagsbildare har vi valt att även låta betalning i
pengar för aktier förvärvade från en juridisk person kunna medföra
rätt till avdrag, förutsatt att aktierna avser ett bolag som inte tidigare
bedrivit verksamhet av något slag.
Att beräkna avdraget enbart på grundval av aktiekapitalet, eller
det egna kapitalet, skulle enligt vår mening inte vara en ändamålsenlig
lösning för att uppfylla vårt syfte. En sådan modell skulle
nämligen innebära att gammalt kapital skulle medföra samma rätt
till avdrag som nytt kapital. Därigenom skulle avdraget gynna äldre
och större bolag medan mindre bolag i tidigare utvecklingsfaser
relativt sett skulle missgynnas.
Ett problem med att utforma det föreslagna utdelningsavdraget
på i huvudsak samma sätt som Annell-avdraget, är att man då måste
identifiera vilka aktier som är utgivna vid ett visst tillfälle och som i
samband med utgivandet är betalade av fysiska personer om man
ska kunna bestämma den utdelning som belöper på sådana aktier
som omfattas. Man måste därför ha vissa turordningsregler.
Som exempel på när det skulle behövas turordningsregler kan
tas följande fall.
Ett bolag har bildats 2008, dvs. före bestämmelsernas ikraftträdande.
En fysisk person äger 100 aktier i bolaget. År 2010, dvs. efter bestämmelsernas
ikraftträdande, gör bolaget en nyemission om 200 aktier
som den fysiska personen förvärvar. År 2011 säljer den fysiska personen
100 aktier till en juridisk person. År 2012 lämnas vinstutdelning
med 20 kr per aktie. Det är bara den utdelning som lämnas till den
fysiska personen och som avser de nyemitterade aktierna som medför
rätt till avdrag.
En lösning i exemplet ovan är att man har en bestämmelse med
förebild i vad som gäller vid andelsbyten, se 48 a kap. 15 § och
49 kap. 28 § IL. En sådan bestämmelse skulle innebära en slags turordning
vid avyttring av aktier i bolaget. Därvid skulle den fysiska
personen anses ha avyttrat gamla aktier först, därefter nyemitterade
som getts ut efter ikraftträdandet av föreslaget utdelningsavdrag
och sist nya. I begreppet gamla aktier skulle då innefattas aktier
220
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
som den fysiska personen ägde vid ikraftträdandet eller aktier som
utgivits före ikraftträdandet, men som den skattskyldige senare förvärvat
genom oneröst eller benefikt fång. Med gamla aktier skulle
även avses nyemitterade aktier som förvärvats av den fysiska personen
efter ikraftträdandet men som utgivits före ikraftträdandet
och då tecknats av en juridisk person. Med nya aktier skulle avses
sådana aktier som visserligen är utgivna efter ikraftträdandet men
inte vid en nyemission och som alltså inte kan läggas till grund för
att beräkna utdelningsavdraget, t.ex. fondaktier som inte är att hänföra
till en nyemission. Till nya aktier skulle också hänföras sådana
nyemitterade aktier som gavs ut efter ikraftträdandet men som
ursprungligen förvärvades av en juridisk person. Frågan om nya
eller gamla aktier skulle således ses från utdelande bolags sida och
inte från förvärvarens.
Om alternativet ovan skulle användas skulle det innebära att den
fysiska personen skulle anses ha sålt 100 gamla aktier till den
juridiska personen och bolaget skulle därmed få rätt till avdrag med
(200 aktier x 20 kr =) 4 000 kr.
En annan lösning skulle kunna vara att man använder en slags
genomsnittsmetod, jfr 48 kap. 7 § IL.16
Denna lösning skulle innebära att den fysiska personen anses ha
sålt en tredjedel av de gamla aktierna och en tredjedel av de nyemitterade
aktierna, dvs. ([1/3 x 100 aktier =] avrundat 33
aktier + [1/3 x 200 aktier =] avrundat 67 aktier). Rätt till avdrag
skulle i det fallet finnas med (133 aktier x 20 kr =) 2 660 kr.
En tredje variant är att de aktier som skulle kunna omfattas av
avdrag anses först avyttrade. Det skulle i så fall i exemplet innebära
att bolaget inte skulle medges något avdrag överhuvudtaget.
Turordningsregler kommer enligt vår mening att behöva vara
relativt komplicerade och på samma gång schablonartade.
Vi föreslår i stället en modell som innebär att de enskilda
aktierna inte behöver identifieras utan att det som blir avgörande är
betalningen. Modellen innebär att avdrag medges för den ”avkastning”
som är hänförlig till nytt kapital från fysiska personer, dvs.
inbetalning för aktier som har getts ut vid bildande och vid nyemission
efter ikraftträdandet. Även betalning av aktier i lagerbolag bör,
som tidigare nämnts, kunna omfattas.
Beräkningen görs på det sättet att nytt kapital (kvotvärde
+ överkursbetalning) tillskjutet av fysiska personer divideras
16 En genomsnittsmetod tillämpades av Kammarrätten i Göteborg i dom den 6 december
1989 i mål nr 4808-1988 som rörde tillämpningen av Annell-avdraget.
221
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
med totalt kapital (aktiekapital + överkursfond vid tiden för
beslutet om vinstutdelning). Därefter multipliceras kvoten med
den vinstutdelning som lämnas till fysiska personer. De grundläggande
dragen framgår även av avsnitt 7.2.
Enligt vår mening innebär modellen en avsevärd förenkling. Det
är dock ofrånkomligt att det kommer att behövas ytterligare regler
för att bl.a. se till att samma inbetalning inte utnyttjas flera gånger
och på så sätt säkerställa att det sammanlagda avdraget inte uppgår
till ett högre belopp än vad som har inbetalats till bolaget.
7.4.4 Kvotberäkningen
Förslag: Först beräknas summan av vad fysiska personer har
betalat i pengar för aktier som har tecknats vid bildandet av
aktiebolaget eller som har förvärvats från en juridisk person om
aktierna avser ett bolag som inte tidigare har bedrivit verksamhet
av något slag (lagerbolag). Om bolaget har bildats som ett
lagerbolag får emellertid det belopp som motsvarar vad fysiska
personer har betalat vid förvärvet av lagerbolaget inte överstiga
vad som har inbetalats vid bildandet av lagerbolaget. Vid beräkningen
av summan inräknas även vad fysiska personer har
betalat i pengar för aktier som har tecknats vid nyemission.
Därefter divideras summan med aktiekapitalet, reservfonden
och överkursfonden enligt den fastställda balansräkningen för
det beskattningsår som vinstutdelningen avser.
Slutligen multipliceras kvoten med lämnad vinstutdelning till
fysiska personer.
Vid beräkningen av avdraget föreslår vi att det först görs en kvotberäkning
för att få fram andelen nytt kapital hänförligt till fysiska
personers betalningar av det totala kapitalet. Därefter multipliceras
kvoten med lämnad vinstutdelning till fysiska personer.
Vid divisionen utgör det nya kapitalet från fysiska personer
(kvotvärde + överkursbetalning) täljaren och det totala kapitalet
(aktiekapital + överkursfond vid tiden för beslutet om vinstutdelning)
utgör nämnaren. Nedan använder vi därför uttrycken täljaren
och nämnaren.
222
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
Täljaren
De bolagsrättsliga regler som gällde när Annell-avdraget var i bruk
innebar att inbetalningen för en aktie tillfördes det bundna egna
kapitalet, dvs. aktiekapitalet eller reservfonden (senare överkursfonden).
Från och med 2006 gäller i stället att den betalning för en
aktie som överstiger aktiens kvotvärde, dvs. aktiens andel av det
registrerade aktiekapitalet, tillförs det fria egna kapitalet (överkursfonden,
som således numera utgör fritt eget kapital).
Som tidigare nämnts, se avsnitten 4.4.1 och 6.6.4, finns det inom
bolagsrätten särskilda skyddsregler för ett aktiebolags egna kapital.
Reglerna innebär i här relevanta delar att värdeöverföringar, t.ex.
vinstutdelning, bara får göras om det finns full täckning för
bolagets bundna egna kapital även efter värdeöverföringen. Dessutom
begränsas möjligheten till utdelning av den s.k. försiktighetsregeln.
Den innebär att bolag inte får dela ut mer än att det
återstår en försvarlig nivå på det egna kapitalet med hänsyn till
verksamheten och behovet av konsolidering och likviditet m.m.
Under förutsättning att de ovannämnda skyddsreglerna uppfylls,
skulle den del av betalningen som motsvarar överkursen (fritt eget
kapital) i princip kunna delas ut som vinst. Dock får utdelning inte
ske förrän det fria egna kapitalet ingår i en balansräkning som fastställts
av bolagsstämma.
Nyemissioner görs normalt till överkurs som i många fall kan
vara betydande, se bilaga 3 för statistik från Bolagsverket. Ett bolag
som behöver nytt kapital för expansion måste räkna med att
investeringen inte omedelbart betalar sig och att bolaget på kort
sikt kan komma att redovisa förlust.
Om överkursbetalningen inte skulle få beaktas skulle detta i sin
tur kunna påverka bolagens handlande på så sätt att de sannolikt
skulle sträva efter att tillföra aktiekapitalet så stor del av aktiebetalningen
som möjligt på bekostnad av överkursfond. Detta skulle i
sin tur kunna leda till att bolagen lättare hamnar i en situation där
det uppkommer skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning etc.
Risken för att bolagen försätts i en situation i vilken reglerna om
tvångslikvidation träder in förklaras närmare i avsnitt 6.6.4.
Enligt vår mening bör det undvikas att föreslagna skatteregler
påverkar bolagens agerande på ett icke avsett vis. Av det skälet och
med hänsyn till vad ovan i övrigt angetts, anser vi att även den del
av betalningen som har tillskjutits det fria egna kapitalet bör kunna
beaktas vid beräkningen av det föreslagna avdraget.
223
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
Hela det kapital som har tillskjutits bolaget från fysiska personer
som betalning för aktier utgivna vid bildande eller vid
nyemission efter bestämmelsernas ikraftträdande bör alltså kunna
läggas till grund för beräkningen av avdraget.
Även betalning i pengar vid förvärv av aktier i ett lagerbolag från
en juridisk person efter ikraftträdandet bör kunna läggas till grund
för avdraget. Skälen för vårt ställningstagande att förvärv av lagerbolag
ska kunna ge rätt till skattelättnader är att förvärv av lagerbolag
är ett mycket vanligt tillvägagångssätt för den som avser att
bedriva verksamhet i form av aktiebolag, se avsnitt 6.6.2 och bilaga
4.
På motsvarande sätt som när det gäller förslaget om skattereduktion
kan det uppkomma problem om lagerbolagsbildaren
skulle vara en fysisk person, som antingen själv bildar och låter
registrera lagerbolag för försäljning eller låter försäljningen gå
genom ett företag. Att fysiska personer ägnar sig åt att bilda lagerbolag
för försäljning är mycket ovanligt, men enligt vår mening bör
de problem som kan uppstå i en sådan situation ändå behandlas.
Om lagerbolagsbildaren är en fysisk person som själv säljer
lagerbolaget till en fysisk person, har den förvärvande fysiska personen
inte förvärvat aktierna från en juridisk person och därmed
kan den förvärvande fysiska personens betalning inte räknas med i
summan av vad fysiska personer har betalat för aktierna. Denna
situation bör således enligt vår mening inte erbjuda något problem.
Om lagerbolagsbildaren är en fysisk person och låter försäljningen
gå genom ett företag, kan följden bli att det både skett
en inbetalning i pengar från en fysisk person för aktier som tecknats
vid bildandet och en betalning i pengar från en fysisk person
som har förvärvat aktier från en juridisk person i ett bolag som inte
tidigare bedrivit verksamhet av något slag. Båda dessa betalningar
bör inte kunna räknas med vid beräkningen av avdraget, eller
rättare sagt, vid beräkningen av det nya kapitalets andel (täljaren)
av det totala kapitalet i bolaget (nämnaren). I annat fall blir följden
att samma betalning räknas med två gånger. Att båda betalningarna
inte får räknas med framgår av att det i förslaget till lagtext används
ordet ”eller”, se 25 § första stycket 1 första strecksatsen. Enligt vår
mening bör det bara vara det belopp som betalades för de aktier
som tecknades vid bildandet som ska läggas till grund för avdraget.
Det är endast detta belopp som har tillskjutits bolaget.
Vid förvärv
av aktier i ett lagerbolag är det i stället formellt sett säljaren som
erhåller betalningen. Även i det fall lagerbolagsbildaren är en
224
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
juridisk person, vars betalning således inte får räknas in i täljaren,
bör den fysiska personens betalning för aktierna i lagerbolaget vid
beräkningen av täljaren få uppgå till högst det belopp som motsvarar
vad lagerbolagsbildaren tillsköt bolaget vid bildandet.
Exempel.
Lagerbolagsbildaren tecknar samtliga aktier vid bildandet av bolaget
och betalar 100 000 kr till bolaget för aktierna. En fysisk person förvärvar
aktierna för 120 000 kr. Inbetalning till bolaget vid dess
bildande har bara skett med 100 000 kr, varför endast 100 000 kr är att
betrakta som nytt kapital i bolaget. Vid beräkningen av täljaren räknas
bara 100 000 kr in.
Nämnaren
Som framgår ovan har vi stannat vid att inte bara den betalning som
tillskjuts aktiekapitalet (bundet eget kapital) utan även den betalning
som tillförs överkursfonden (fritt eget kapital) ska få beaktas
vid beräkningen av avdraget. Eftersom överkursbetalningen får räknas
in i täljaren, anser vi att det är rimligt att den även beaktas vid
beräkningen av det totala kapitalet i bolaget (nämnaren). Nämnaren
bör därför utgöras av aktiekapitalet, reservfonden och överkursfonden
enligt balansräkningen för det beskattningsår som
vinstutdelningen avser.
Enligt 1 kap. 15 § IL är beskattningsåret för juridiska personer
det räkenskapsår som slutat närmast före taxeringsåret. Räkenskapsåret
omfattar som huvudregel tolv månader men bl.a. i samband
med att verksamheten påbörjas får räkenskapsåret förlängas
eller förkortas till att omfatta noll − arton månader. Vidare kan
sägas att räkenskapsåret kan vara kalenderåret eller s.k. brutet.
Tillåtna brutna räkenskapsår är som huvudregel den 1 maj − den 30
april, den 1 juli − den 30 juni och den 1 september − den 31 augusti.
Beslut om fastställande av årsredovisning, inklusive balansräkning,
och om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust
enligt den fastställda balansräkningen, ska fattas vid bolagsstämma
som ska hållas inom sex månader från utgången av räkenskapsåret
(årsstämma), se 7 kap. 10 och 11 §§ ABL. Om någon
balansräkning inte fastställs kan utdelning inte äga rum av vinster
som upparbetats sedan den senaste fastställda balansräkningen.17
17 Jfr beloppsspärren i 17 kap. 3 § första stycket ABL.
225
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
Beslut om vinstutdelning fattas således normalt på årsstämman,
dvs. i samband med att årsredovisningen fastställs. Det finns möjlighet
att på en extrastämma besluta om s.k. efterutdelning. Av
17 kap. 4 § ABL följer att en efterutdelning inte får överstiga det
utdelningsbara beloppet enligt den senast fastställda balansräkningen
med reduktion för vad som tidigare kan ha delats ut. Det är
inte tillåtet att dela ut under samma år upparbetade eller anteciperade
vinster, s.k. förskottsutdelning. Beloppsspärren och försiktighetsregeln
i 17 kap. 3 § ABL kan ytterligare begränsa utrymmet
för vinstutdelning under löpande beskattningsår.
Den modell vi föreslår för beräkningen av avdraget innebär att
bolaget måste ha fastställt balansräkningen för det räkenskapsår
(beskattningsår) som vinstutdelningen avser. Vinstutdelningen
anses avse det räkenskapsår för vilken den bokförs, även om utdelningen
görs inte bara med de under året upparbetade vinstmedlen
utan även med vinstmedel som ansamlats under tidigare år.
7.4.5 Särskilt om täljaren vid kvotberäkningen
Förslag: En betalning får inte beaktas senare än det åttonde
beskattningsåret efter betalningsåret. Dessutom ska en betalning
minskas med belopp som motsvarar tidigare beviljade
utdelningsavdrag för vilket betalningen tagits med.
Om bolaget under eller efter betalningsåret har minskat
aktiekapitalet eller reservfonden och betalat ut minskningen till
aktieägare ska täljaren reduceras med det belopp som motsvarar
vad som har betalats ut. Minskningen ska göras från det belopp
som avser den först gjorda betalningen.
För Annell-avdraget (i dess lydelse från och med år 1979) gällde,
som tidigare nämnts, att avdraget fick uppgå till högst tio procent
av vad som inbetalats för aktien före beskattningsårets utgång.
Vidare gällde att avdrag inte kunde medges senare än vid taxeringen
för det tjugonde beskattningsåret efter det beskattningsår då inbetalning
för aktierna först skedde och att avdraget sammanlagt inte
fick överstiga vad som hade inbetalats för aktien.
Annell-avdrag kunde således medges under högst en tjugoårsperiod.
226
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
Enligt vår mening innebär det en förstärkning av skatteincitamentet
om den tid under vilken avdrag kan medges kortas ned.
Det blir härigenom en klarare koppling mellan det tillförda nya
kapitalet och den vinstutdelning som avdrag medges för. Det finns
även fördelar från kontrollsynpunkter och i administrativt hänseende
med en kortare tid. Den tid under vilken avdraget får
utnyttjas bör dock inte vara alltför kort. Normalt bör det gå en viss
tid från det att bolaget tillförts kapital till dess att vinster börjar
generas. Att det skulle ta cirka två-tre år förefaller rimligt. Vidare är
det, enligt vår mening, rimligt att bolaget därefter har en femårsperiod
på sig att utnyttja avdraget. Vi har därför kommit fram till
att en lämplig tidsrymd är åtta år räknat från det år kapitaltillskottet
skedde. I vår modell för beräkningen av avdraget uttrycks
detta med att vid beräkningen av täljaren får en betalning inte tas
med senare än det åttonde beskattningsåret efter det år när betalningen
skedde.
Med en betalning avses det belopp som fysiska personer har tillskjutit
som betalning för aktier som tecknats vid bildandet eller vid
nyemission. Normalt kommer ett bolag inte att göra en nyemission
samma år som det bildats, vilket gör att det endast i mer ovanliga
fall kommer att under samma år finnas en betalning som avser
aktier tecknade vid bildandet och en betalning som avser aktier
tecknade vid nyemission. Även om de aktier som getts ut exempelvis
vid en nyemission betalats av olika fysiska personer och vid flera
olika tillfällen är de i detta sammanhang att betrakta som en betalning.
Denna betalning anses ha skett först när full likvid för samtliga
aktier förvärvade av fysiska personer erlagts.
Exempel.
Ett bolag beslutar i september 2010 att göra en nyemission. 1 000
aktier nyemitteras, varefter fem olika fysiska personer tecknar sig för
200 aktier var. Samma månad sätter två av personerna in betalningen
för aktierna på det särskilda konto som öppnats av bolaget för ändamålet.
I november respektive december 2010 sätter de två andra personerna
in sina betalningar. Först i januari 2011 sätter den femte personen
in sin betalning. Bolaget anmäler beslutet om nyemission för
registrering hos Bolagsverket, som samma månad fattar beslut i enlighet
med anmälan.
I exemplet ovan har full betalning skett i januari 2011. Betalningsåret
är således 2011. Avdrag där betalningen får beaktas i
täljaren kan i princip göras för beskattningsåren 2011–2019.
227
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
Vid bedömningen av om full betalning har skett har vi valt att
endast ta hänsyn till sådana aktier som har tecknats och betalats av
fysiska personer. Detta innebär följande.
Exempel.
I oktober 2010 beslutar ett bolag att göra en nyemission. Vid nyemissionen
ges 2 000 aktier ut. Tre olika fysiska personer tecknar sig för
totalt 1 000 aktier. En juridisk person tecknar de resterande 1 000
aktierna. De fysiska personerna betalar aktierna i november 2010
medan den juridiska personen betalar först i februari 2011. Betalningsåret
blir 2010.
Det kan diskuteras om man i stället ska välja att beakta samtliga
aktier, dvs. både sådana aktier som har tecknats av fysiska personer
och sådana som har tecknats av juridiska personer.
Av 13 kap. 21 § ABL framgår att om aktier har tecknats vid bildande
respektive vid nyemission ska betalning i pengar ske genom
insättning på ett särskilt konto som bolaget har öppnat för ändamålet
hos ett kreditinstitut. Enligt 13 kap. 27 § ABL ska styrelsen
inom sex månader från beslutet om nyemission av aktier anmäla
beslutet för registrering i aktiebolagsregistret, om beslutet inte har
upphört att gälla på grund av otillräcklig teckning. Registrering av
ett beslut om nyemission av aktier förutsätter som huvudregel att
full och godtagbar betalning har erlagts för samtliga tecknade och
tilldelade aktier, se 13 kap. 28 § ABL. I bestämmelsen anges även
vissa andra förutsättningar. Om registreringsanmälan inte sker i
rätt tid, dvs. inom sex månader från beslutet, förfaller emissionsbeslutet.
Detsamma gäller om Bolagsverket vägrar registrering. Om
beslutet förfaller ska de belopp som har betalats för registrerade
aktier genast återbetalas, se 13 kap. 30 § ABL.
Motsvarande bestämmelser finns för aktier som tecknats vid
bildandet. Dessa är intagna i 2 kap. ABL.
Som framgår ovan ska betalning av tecknade aktier i vissa fall
återgå, till exempel om emissionen inte fulltecknas inom rätt tid.
Det skulle därför kunna finnas fördelar med att låta tidpunkten för
registreringen av bolagsbildandet respektive emissionsbeslutet bli
styrande i stället för tidpunkten för betalningen. Tidpunkten för
Bolagsverkets registrering är, som framgår, mer fast än vad betalningen
är. De problem som skulle kunna uppkomma om betalningen
får utgöra utgångspunkt torde, enligt vår uppfattning, inte
vara av någon större omfattning. Vi har dock valt att inte fördjupa
oss i denna fråga. Det är således tidpunkten för betalningen som är
228
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
styrande. I det fall betalning för tecknade aktier ska återgå, t.ex. på
grund av att anmälan om registrering hos Bolagsverket inte görs i
rätt tid eller på grund av att Bolagsverket vägrar registrering, finns
det enligt vår mening inte förutsättningar för att ta hänsyn till
betalningen vid beräkningen av avdraget. Tillskottet av nytt kapital
till bolaget har i det fallet inte varit annat än högst kortvarigt.
Vad gäller förvärvade lagerbolag krävs här, som framgår av föregående
avsnitt, för det första att den fysiska person som har förvärvat
lagerbolaget för att bedriva rörelse har betalat aktierna i
pengar. För det andra krävs att aktiekapitalet vid bildandet av
bolaget har betalats in i pengar i bolaget för att beloppet ska tas
med vid beräkningen av avdraget. Dessutom är det belopp som får
tas med vid beräkningen begränsat till det belopp som betalades för
aktierna vid bildandet. Se exempel i det föregående avsnittet.
Vid tillämpningen av bestämmelserna om beräkning av avdraget
anses betalningen dock ha ägt rum när den person som förvärvade
aktierna i lagerbolaget har erlagt full betalning för dem.
Exempel.
En lagerbolagsbildare bildar ett bolag i september 2010. Aktierna
betalas i pengar samma månad. I februari 2011 säljer lagerbolagsbildaren
bolaget till en fysisk person, som betalar aktierna kontant
samma månad. Betalningen anses ha ägt rum under 2011.
Som ovan nämnts har vi stannat vid att en betalning måste
användas inom åtta år efter betalningsåret. Bolaget får själv fördela
avdragsbeloppet under perioden och kan således fritt välja att yrka
avdrag vid ett eller flera beskattningsår under perioden. Vi har dock
funnit att vissa beloppsgränser bör ställas upp. Dessa tas upp i
avsnitt 7.5.
Vid beräkningen av täljaren bör även gälla att en betalning ska
minskas med belopp som motsvarar tidigare beviljade utdelningsavdrag
för vilket betalningen tagits med. Uttrycket en betalning har
här samma betydelse som framgår ovan. Den föreslagna bestämmelsen
illustreras bl.a. av exempel 2 (se särskilt beskattningsåren
2017 och 2019) i avsnitt 7.6.
Slutligen ska en minskning ske i det fallet bolaget under eller
efter det år när en betalning som får tas med i täljaren gjordes har
minskat aktiekapitalet eller reservfonden och betalat ut hela eller
del av minskningen till aktieägare. Betalningen ska i det fallet
minskas med det belopp som motsvarar vad som har betalats ut,
oavsett om utbetalning skett till fysiska eller juridiska personer.
229
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
Minskningen ska göras från det belopp som avser den först gjorda
betalningen. Detta har bara betydelse när det finns två betalningar
inom perioden.
Exempel.
Ett bolag bildas år 2010. Samtliga aktier förvärvas av fysiska personer
som betalar aktierna samma år. Vinstutdelning lämnas inte för det året
eller för det närmast följande året. År 2012 gör bolaget en nyemission.
Även samtliga nyemitterade aktier förvärvas av fysiska personer. Betalningen
äger rum samma år. År 2014 minskar bolaget aktiekapitalet och
betalar ut minskningen till aktieägarna. I början av år 2017 delar
bolaget ut vinst avseende beskattningsåret 2016. Vid beräkningen av
utdelningsavdraget reduceras inbetalningen år 2010 med vad aktiekapitalet
har minskats med och betalats ut. Om inte inbetalningen år 2010
räcker till får resterande del reducera inbetalningen år 2012.
Att den först gjorda inbetalningen reduceras är dels enligt vår
mening logiskt, dels till fördel för bolaget. Genom att den först
gjorda betalningen inom perioden reduceras kvarstår senare gjorda
betalningar opåverkade och kan därför utnyttjas för kommande
avdrag inom åtta år från respektive inbetalning. Om minskningen
överstiger det först inbetalade beloppet kommer dock senare
inbetalningar att påverkas.
Bestämmelsen illustreras av exempel 3 i avsnitt 7.6.
7.5 Avdragets storlek
Förslag: Det sammanlagda belopp som avdrag medges med får
inte överstiga fem miljoner kr. Dock får det sammanlagda
avdraget inte överstiga vad fysiska personer har tillskjutit som
nytt kapital. Avdraget för ett enskilt beskattningsår får inte
heller överstiga lämnad vinstutdelning för det beskattningsåret.
Vi föreslår dels en absolut beloppsspärr, dels en relativ beloppsspärr.
Den absoluta beloppsbegränsningen är motiverad av offentligfinansiella
skäl. En sådan begränsning skulle kunna utformas
som ett beloppstak för avdraget per beskattningsår eller som ett tak
för de sammanlagda avdragen under den period som en betalning
kan utnyttjas. Vi har stannat för den senare lösningen. Med uttrycket
en betalning avses vad fysiska personer sammanlagt har
230
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
betalat för aktier som getts ut vid bildandet, vid förvärv av aktier i
ett lagerbolag eller vid en nyemission efter ikraftträdandet, se
avsnitt 7.4.5. Den absoluta beloppsbegränsningen innebär att även
om fysiska personer har tillfört bolaget t.ex. sex miljoner vid en
nyemission efter ikraftträdandet, får det sammanlagda avdraget
under de år som inbetalningen får utnyttjas inte överstiga fem
miljoner kr. Detta gäller även om de vinstutdelningar som lämnas
till fysiska personer under perioden överstiger fem miljoner kr.
Den relativa beloppsbegränsningen för de sammanlagda avdragen
under perioden innebär att avdraget inte får överstiga vad fysiska
personer tillskjutit som nytt kapital, dvs. vad fysiska personer har
betalat i pengar för aktier som tecknats vid bildande eller vid
nyemission efter ikraftträdandet. Vid fysiska personers förvärv av
aktier i ett lagerbolag gäller, som ovan framgår, att det belopp som
betraktas som nytt kapital tillfört av fysiska personer, och som får
beaktas i täljaren vid kvotberäkningen, högst får motsvara vad som
betalades i pengar för aktierna vid bildandet. Dessutom gäller att
bara en av betalningarna kan räknas med, dvs. ett bolag kan inte
både räkna med den inbetalning som gjordes av lagerbolagsbildaren
vid bildandet av bolaget och den betalning som gjordes av den
fysiska person som förvärvade aktierna från lagerbolagsbildaren.
Om lagerbolagsbildaren är en juridisk person, vilket är det
vanligaste, uppkommer dock inte något problem eftersom det bara
är nytt kapital från fysiska personer som får räknas in i täljaren.
Den relativa beloppsbegränsningen är motiverad av att det enligt
utredningens uppfattning är rimligt att avdrag inte medges för
vinstutdelning som överstiger vad som tillskjutits bolaget.
En relativ begränsning ligger också i att avdraget per beskattningsår
inte kan överstiga vinstutdelningen till fysiska personer
avseende det beskattningsåret.
7.6 Exempel på tillämpningen av bestämmelserna
I detta avsnitt redovisar vi några exempel på tillämpningen av
bestämmelserna.
Exempel 1 illustrerar bl.a. behovet av den relativa beloppsspärren
i 27 §.
Exempel 2 visar tillämpningen av bestämmelsen om att en inbetalning
måste användas inom åtta år (26 § första punkten) och
minskningsbestämmelsen (26 § andra punkten).
231
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
I exempel 3 är det fråga om reducering vid minskning av aktiekapitalet
enligt 26 § tredje punkten.
Exempel 4 behandlar det fallet att det finns betalningar från
såväl fysiska som juridiska personer.
Exempel 5 visar att i vissa fall kan täljaren komma att uppgå till
ett högre belopp än nämnaren vid kvotberäkningen.
Grundförutsättningarna i exempel 1-3 är följande. Bolaget bildas
år 2010 (dvs. efter det att bestämmelserna om utdelningsavdrag
trätt i kraft). Betalning av aktier som getts ut i samband med bildandet
sker under samma år, dvs. 2010. Hela betalningen, 100 000 kr, betalas in
av fysiska personer.
Avdrag där betalningen under 2010 tas upp i täljaren (se 25 §
första stycket 1 och 26 § första punkten) får i princip göras för
beskattningsåren 2010-2018.
Exempel 1
Beskattningsåren 2010-2012
Utdelning lämnas inte.
Beskattningsåret 2013
Utdelning lämnas med 25 000 kr. Samtliga aktier ägs av fysiska personer.
100 000 kr/100 000 kr = 1
1 x 25 000 kr = 25 000 kr
Avdrag medges med 25 000 kr.
Beskattningsåret 2014
Utdelning lämnas inte.
Beskattningsåret 2015
Utdelning sker med 40 000 kr. Samtliga aktier ägs av fysiska personer.
Beräkning av täljaren:
Beloppet i täljaren (se 25 § första stycket 1), dvs. vad som har inbetalats
av fysiska personer, ska minskas med belopp som motsvarar
tidigare beviljat utdelningsavdrag, dvs. 25 000 kr. Detta framgår av
26 § andra punkten.
100 000 kr – 25 000 kr = 75 000 kr.
Kvotberäkning enligt 25 § första stycket:
232
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
75 000 kr/100 000 kr = 3/4 (0,75)
Beräkning enligt 25 § andra stycket:
¾ x 40 000 kr = 30 000 kr
Avdrag medges med 30 000 kr.
Beskattningsåret 2016
Utdelning sker med 150 000 kr. Samtliga aktier ägs fortfarande av
fysiska personer.
Beräkning av täljaren:
Minskning sker med belopp som motsvarar tidigare beviljat utdelningsavdrag,
se 26 § andra punkten.
100 000 kr – 25 000 kr – 30 000 kr = 45 000 kr
Kvotberäkning enligt 25 § första stycket:
45 000 kr/100 000 kr = 0,45
Beräkning enligt 25 § andra stycket:
0,45 x 150 000 kr = 67 500 kr
Hittills har 25 000 kr + 30 000 kr av bolagets avdragsutrymme på
totalt 100 000 kr utnyttjats. De sammanlagda avdragen får inte
överstiga vad som betalats in av fysiska personer, se 27 §. Återstående
avdragsutrymme är 45 000 kr och understiger således
67 500 kr.
Avdrag medges därför med endast 45 000 kr.
Exempel 2
Beskattningsåren 2010–2013
Utdelning lämnas inte.
Beskattningsåret 2014
Utdelning lämnas med 50 00 kr till fysiska personer.
Avdrag medges med 50 000 kr.
Beskattningsåret 2015
Utdelning lämnas inte.
Beskattningsåret 2016
Nyemission görs, varvid hela emissionsbeloppet, 300 000 kr, tillskjuts
av fysiska personer.
233
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
Utdelning lämnas inte.
Beskattningsåret 2017
Utdelning lämnas med 60 000 kr till fysiska personer.
Beräkning av täljaren:
100 000 kr (betalning vid bildandet 2010) + 300 000 kr (betalning
vid nyemission 2016) = 400 000 kr
De 100 000 kronorna ska minskas med 50 000 kr (avdraget år 2014,
dvs. belopp som motsvarar tidigare beviljat utdelningsavdrag för
vilket betalningen har tagits med, se 26 § andra punkten)= 50 000
kr. Minskningen görs inte från de 300 000 kronorna som tillfördes
år 2016, eftersom dessa inte har tagits med vid beräkningen av
avdraget för år 2014.
Täljaren är 50 000 kr + 300 000 kr = 350 000 kr.
350 000 kr/400 000 kr = 7/8 x 60 000 kr = 52 500 kr.
Avdrag medges med 52 500 kr.
Beskattningsåret 2018
Utdelning lämnas inte.
Beskattningsåret 2019
Utdelning lämnas med 50 000 kr till fysiska personer.
Beräkning av täljaren:
Eftersom mer än åtta år har gått efter inbetalningen av de 100 000
kronorna vid bildandet år 2010 får inte de 100 000 kronorna
(minskade med tidigare beviljade avdrag) tas med beräkningen av
täljaren, se 26 § första punkten.
Utgångsbeloppet vid beräkningen av täljaren blir därför 300 000 kr.
Som ovan framgår ska de 300 000 kronorna, som betalades in 2016,
inte minskas med det för beskattningsåret 2014 beviljade utdelningsavdraget.
Inbetalningen år 2016 har inte tagits med vid
beräkningen av avdraget år 2014, se 26 § andra punkten.
Avdraget för beskattningsåret 2017 ska dock minska de 300 000
kronorna. Vid beräkningen av avdraget för beskattningsåret 2017
beaktades de 100 000 kronor som inbetalades vid bildandet.
Avdraget för den inbetalningen ska däremot inte minska den betalning
som nu får beaktas i täljaren.
234
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
1/8 (dvs. 50 000/400 000) av 60 000 kr ( = 7 500 kr) motsvarar den
del av avdraget för beskattningsåret 2017 som är att hänföra till
inbetalningen år 2010.
Den del av avdraget för beskattningsåret 2017 som är att hänföra
till nyemissionen 2016 är (52 500 kr – 7 500 kr =) 45 000 kr, dvs.
6/8 av 60 000 kr.
Beskattningsåret 2011
Nyemission görs, varvid hela emissionsbeloppet, 200 000 kr, tillskjuts
av fysiska personer. Hälften, dvs. 100 000 kr, tillförs aktiekapitalet
och andra hälften överkursfonden.
300 000 kr – 45 000 kr = 255 000 kr.
Kvotberäkning enligt 25 § första stycket:
255 000 kr/400 000 kr = 0,6375
Beräkning enligt 25 § andra stycket:
0,6375 x 50 000 kr = 31 875 kr.
Avdrag medges med 31 875 kr.
Exempel 3
Beskattningsåret 2010
Utdelning lämnas inte.
Utdelning lämnas inte.
Beskattningsåret 2012
Aktiekapitalet minskas med 100 000 kr. Minskningen betalas ut till
aktieägarna.
Utbetalningen kan skatterättsligt anses som utdelning, se 42 kap.
17 § och 57 kap. 2 § IL. Utbetalningen utgör dock inte vinstutdelning
och berättigar därför inte till avdrag.
Beskattningsåret 2013
Utdelning lämnas med 50 000 kr till fysiska personer.
Inbetalningen år 2010 minskas med belopp som motsvarar vad som
betalats ut till aktieägarna vid minskningen av aktiekapitalet, dvs.
235
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
100 000 kr, se 26 § tredje punkten. 100 000 kr – 100 000 kr = noll
kr.
Täljaren blir 200 000 kr.
Kvotberäkning enligt 25 § första stycket:
200 000 kr/300 000 kr = 2/3
Beräkning enligt 25 § andra stycket:
2/3 x 50 000 kr = avrundat 33 333 kr.
Avdrag medges med 33 333 kr.
Exempel 4
I detta exempel är förutsättningarna följande. Bolaget bildas år
2010 (dvs. efter det att bestämmelserna om utdelningsavdrag trätt i
kraft). Betalning av aktier som getts ut i samband med bildandet
sker under samma år, dvs. 2010. Genom betalningen tillskjuts
bolaget 200 000 kr (100 000 kr till aktiekapitalet och 100 000 kr till
överkursfonden). Hälften av betalningen, 100 000 kr, betalas in av
fysiska personer.
Beskattningsåren 2010−2011
Utdelning lämnas inte.
Beskattningsåret 2012
Utdelning lämnas med 40 000 kr, varav 20 000 kr lämnas till fysiska
personer.
Kvotberäkning enligt 25 § första stycket:
I täljaren får bara tas med vad som betalats av fysiska personer,
dvs. 100 000 kr/200 000 kr = 1/2
Beräkning enligt 25 § andra stycket:
½ x 20 000 kr = 10 000 kr
Avdrag medges med 10 000 kr.
Beskattningsåret 2013
Nyemission görs, varvid hälften av emissionsbeloppet på 300 000
kr tillskjuts av fysiska personer. 150 000 kr betalas alltså av fysiska
personer.
Utdelning lämnas inte.
236
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
Beskattningsåret 2014
Utdelning lämnas med 60 000 kr, varav 40 000 kr lämnas till fysiska
personer.
Beräkning av täljaren:
100 000 kr (av inbetalningen vid bildandet 2010) + 150 000 kr (av
betalningen av nyemissionen 2013) har betalats av fysiska personer
och utgör därför utgångspunkten, se 25 § första punkten.
De 100 000 kronorna ska minskas med 10 000 kr (avdraget år
2012) = 90 000 kr. Täljaren blir (90 000 kr + 150 000 kr =)240 000
kr.
Kvotberäkning enligt 25 § första stycket:
240 000 kr/500 000 kr = 0,48
Beräkning enligt 25 § andra stycket:
0,48 x 40 000 kr = 19 200 kr.
Avdrag medges med 19 200 kr.
Exempel 5
I detta exempel är förutsättningarna följande. Bolaget bildas år
2010 (dvs. efter det att bestämmelserna om utdelningsavdrag trätt i
kraft). Betalning av aktier som getts ut i samband med bildandet
sker under samma år, dvs. 2010. Genom betalningen tillskjuts
bolaget 200 000 kr (100 000 kr till aktiekapitalet och 100 000 kr till
överkursfonden). Hela betalningen görs av fysiska personer.
Beskattningsåren 2010−2011
Utdelning lämnas inte.
Beskattningsåret 2012
Utdelning lämnas med 60 000 kr till fysiska personer.
De 100 000 kronorna som tillfördes överkursfonden har förbrukats
i verksamheten. Aktiekapitalet uppgår till 100 000 kr och någon
överkursfond finns inte.
Kvotberäkning enligt 25 § första stycket:
200 000 kr/100 000 kr = 2/1
Beräkning enligt 25 § andra stycket:
2 x 60 000 kr = 120 000 kr
237
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
Avdrag medges dock bara för lämnad vinstutdelning till fysiska
personer, se 23 § första stycket. Avdrag medges därför bara med
60 000 kr.
7.7 Avdrag medges för det beskattningsår som
utdelningen avser
Vårt förslag: Avdraget ska göras för det beskattningsår som
beslutet om utdelning avser.
För Annell-avdraget gällde att avdragsrätten var knuten till den
utdelning som hade förfallit till betalning under beskattningsåret,
vilket i regel var den under beskattningsåret beslutade utdelningen
för näst föregående räkenskapsår. Avdraget kom därför ett år ”för
sent”.
Det kan nämnas att när det gäller avdrag för utdelning som
investmentföretag lämnar ska utdelningen dras av som kostnad det
beskattningsår som beslutet om utdelning avser, se 39 kap. 14 §
andra stycket IL. En fördel med den utformningen, dvs. en anknytning
till det beskattningsår som beslutet om utdelning avser, är att
bolaget kan tillgodogöra sig avdraget snabbare.
Vi anser att det är av värde om avdraget kan medges så tidigt
som möjligt. Avdraget ska därför kunna medges för det beskattningsår
som vinstutdelningen avser.
Exempel.
En nyemission beslutas under våren 2010. Inbetalning sker under
hösten 2010. De nyemitterade aktierna ger rätt till utdelning första
gången för 2011. Vinstutdelning på aktierna beslutas vid bolagsstämma
under våren 2012. Vinstutdelningen avser beskattningsåret 2011.
Avdrag för vinstutdelningen medges därför vid beskattningsåret 2011
(dvs. taxeringsåret 2012). Det finns inte något hinder mot att bolaget
beslutar att de nyemitterade aktierna ger rätt till vinstutdelning redan
för 2010 (inbetalningsåret). Om vinstutdelning lämnas för beskattningsåret
2010, kan således avdrag medges redan vid 2011 års taxering.
Detta torde dock ske endast i undantagsfall.
Vid beräkningen av avdraget ska hänsyn tas till lämnad vinstutdelning
till fysiska personer för beskattningsåret. Vid beräkningen ska
även beaktas summan av aktiekapitalet, reservfonden och överkurs238
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
fonden enligt den fastställda balansräkningen för det beskattningsår
som vinstutdelningen avser.
Som framgår av avsnitt 7.4.4 ska beslut om att fastställa årsredovisning,
inklusive balansräkning, fattas vid bolagsstämma inom sex
månader från utgången av räkenskapsåret. Som huvudregel fattar
bolagsstämman beslut om vinstutdelning för det räkenskapsåret vid
samma tillfälle, se kap. 10 och 11 §§ ABL.
När självdeklarationen lämnas bör bolagsstämman ha beslutat
om den vinstutdelning som avdrag ska medges för. Om bolaget har
kalenderår som räkenskapsår innebär det att bolagsstämma kan
behöva hållas något tidigare än vid den senaste tidpunkt som följer
av aktiebolagslagen. Något större problem för bolaget bör detta
dock inte innebära. Dessutom finns det möjligheter att komplettera
självdeklarationen med rättade deklarationsbilagor en tid efter
inlämnandet. De eventuella nackdelar som skulle kunna finnas i
administrativt hänseende för bolaget kompenseras, enligt vår
mening, mer än väl genom den fördel som det innebär att bolaget
får tillgodogöra sig avdraget tidigt.
De bolag som har brutna räkenskapsår har längre tid på sig att
lämna självdeklaration. Till exempel har bolag som tillämpar räkenskapsåret
den 1 maj − den 30 april nästan ett år på sig att avlämna
deklaration.
7.8 Underskott
Bedömning: Avdrag bör kunna medges även om det innebär att
underskott uppkommer.
Varken Annell-avdraget eller 70-procentsavdraget hade bestämmelser
som utgjorde hinder mot att avdrag ledde till att underskott
uppkom. Eftersom dessa avdrag var knutna till den utdelning som
hade förfallit till betalning under beskattningsåret och som avsåg
det föregående beskattningsårets verksamhet, framstår en sådan
begränsning inte heller som rimlig.
Vi ser inte att det finns anledning att hindra att utdelningsavdrag
medges med ett belopp som innebär att underskott uppkommer
för det beskattningsår som avdraget avser. För att rätt till
avdrag ska finnas krävs, som framgår av avsnitt 7.3.4, att det
239
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
utdelade belopp som läggs till grund för avdraget inte överstiger
vad som är tillåtet enligt associationsrättsliga bestämmelser.
7.9 Bevisning
Av allmänna skatterättsliga bevisbörderegler följer att det är
bolaget som ska visa att det har rätt till avdrag. Någon särskild regel
om detta behövs därför inte i lagtexten. Det finns inte skäl att ställa
något strängare eller mildare beviskrav än normalt.
Avdrag får göras under längst åtta på varandra följande beskattningsår
efter betalningsåret. Tiden räknas således från det beskattningsår
inbetalningen till bolaget vid bildandet eller vid nyemission
gjordes. Vad gäller lagerbolag räknas dock tiden från förvärvarens
betalning till lagerbolagsbildaren. Det finns därför inget hinder mot
att det går lång tid från beslutet om nyemission och inbetalning av
aktierna till att avdrag yrkas.
I 19 kap. 2 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och
kontrolluppgifter anges att den som är uppgiftsskyldig enligt
bestämmelserna i den lagen är skyldig att i skälig omfattning
genom räkenskaper, anteckningar eller på annat sätt se till att han
har underlag för att fullgöra uppgiftsskyldigheten och för kontroll
av den. Av 12 kap. 1 § förordningen (2001:1244) om självdeklarationer
och kontrolluppgifter framgår att sådant underlag ska
bevaras under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget
avser.
Vårt förslag kan få till följd att bolaget för att kunna visa eller
styrka sin rätt till avdrag måste bevara material något längre tid än
under den tid som krävs enligt den ovannämnda bestämmelsen. Vi
anser att den olägenhet som därvid kan uppkomma får anses vara
försumbar. Risken för en viss ökad administrativ börda måste vägas
mot den fördel som det innebär för bolagen att tiden inte räknas
från det år när aktierna betalades, då det i regel kan antas ta några år
innan bolaget har ekonomiska möjligheter att dela ut vinst på de
nyemitterade aktierna.
240
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
7.10 EG:s statsstödsregler
Bedömning: Förslaget om avdrag för lämnad vinstutdelning till
fysiska personer bedöms inte stå i strid mot EG:s statsstödsregler.
Av artikel 87.1 i EG-fördraget framgår att det råder ett principiellt
förbud mot stöd som tillhandahålls av en medlemsstat eller med
hjälp av statliga medel och som snedvrider eller hotar att snedvrida
konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion.
Ytterligare en förutsättning för att gemenskapsreglerna om statsstöd
ska aktualiseras är att sådant stöd kan förväntas påverka
handeln mellan medlemsstaterna.
Skattelättnader kan räknas som förbjuden stödåtgärd.
Det föreslagna avdraget innebär en lättnad i dubbelbeskattningen
på bolagsnivå. Åtgärden gynnar därmed företag. Som ovan
framgår är detta dock inte tillräckligt för att åtgärden ska anses
strida mot statsstödsreglerna. Det krävs vidare att åtgärden gynnar
enbart vissa företag eller viss produktion, dvs. att åtgärden är selektiv.
Dessutom ska åtgärden antas påverka handeln mellan medlemsstaterna
och snedvrida konkurrensen.
Avdraget föreslås omfatta i stort sett samtliga rörelsebedrivande
aktiebolag som inte är marknadsnoterade. Att investmentföretag
och privatbostadsföretag, vilka båda − enligt tillämpliga definitioner
− ska vara svenska företag, utesluts har att göra med att det finns
särskilda beskattningsregler i svensk rätt för dessa. För investmentföretag
gäller redan lättnader i dubbelbeskattningen genom att de
har rätt till avdrag för lämnad utdelning. Vi har därför funnit att det
är rimligt att dessa inte omfattas av förslaget. Vi har vidare funnit
det rimligt att privatbostadsföretagen inte heller omfattas.
Med undantag av vad som ovan framgår, ställer vi inte några villkor
i fråga om verksamhet som företagen ska bedriva för att kunna
vara berättigade till avdraget. Det ställs inte heller något krav på att
aktiebolagen ska vara svenska eller att de ska göra investeringar i
Sverige.
Enligt vår mening bör förslaget inte kunna betraktas som en
åtgärd som är begränsad branschvis eller geografiskt. Inte heller bör
den kunna betraktas som en åtgärd som är förbehållen en viss kategori
av företag. Det är således inte fråga om en selektiv åtgärd.
241
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
Enligt vår mening bör förslaget därför inte strida mot EG:s statsstödsregler.
7.11 Risk för överflyttning utomlands av svenskt
beskattningsunderlag
I våra direktiv anges bl.a. att utredningen ska beakta risken för att
svenskt beskattningsunderlag överflyttas utomlands till följd av
förslagen.
I samband med borttagandet av Annell-avdraget uttalades bl.a.
att avdraget var problematiskt i ett internationella sammanhang och
att det medförde att svenskt beskattningsunderlag i vissa fall överfördes
till andra länder. 18 Detta berodde främst på att Annellavdraget
omfattade inte bara utdelning på aktier ägda av fysiska
personer utan även juridiska personer.
I vårt förslag har vi begränsat utdelningsavdraget till att bara
gälla utdelning som lämnas till fysiska personer. Med hänsyn till att
avdrag således inte medges för utdelning som lämnas till juridiska
personer, minskas enligt vår mening väsentligt risken för en överflyttning
av skattebas till andra länder.
Syftet med utdelningsavdraget är, som ovan nämnts, att lindra
dubbelbeskattningen. Om den erhållna aktieutdelningen inte beskattas
hos aktieägaren i Sverige eller i utlandet (eller om kupongskatt inte tas
ut) medför detta att utdelningen inte beskattas i något led. Det skulle
därför principiellt kunna ifrågasättas om bolaget ska medges rätt för
den lämnade utdelningen. Mot bakgrund av bl.a. vår strävan att
reglerna ska vara enkla, anser vi det mindre lämpligt att föreslå
regler som innebär att rätt till avdrag förutsätter att beskattning
sker av mottagen utdelning.
Det kan nämnas att enligt inhämtade uppgifter från Skatteverket
kan antalet ej marknadsnoterade bolag som lämnar utdelning till
utländska ägare till uppskattas till cirka 2 000 stycken. Av dessa har
cirka en fjärdedel enbart fysiska personer som ägare eller både
fysiska och juridiska personer som ägare. Vidare uppskattas antalet
utländska fysiska personer som uppbär utdelning på vilken
kupongskatt tas ut till cirka 1 000 stycken. Skattens storlek uppskattas
i de flesta fall vara mellan 1 000 kr och 100 000 kr, igenomsnitt
cirka 30 000 kr. I enstaka fall kan skatten uppgå till några mil18
SOU 1993:29, s. 94, prop. 1993/94:50, s. 176 f., och prop. 1994/95:25, s. 48 f.
242
SOU 2009:33 Utdelningsavdrag
joner kr men i regel går utdelningar som uppgår till mycket höga
belopp till juridiska personer eller till fysiska personer som omfattas
av sådana regler att någon kupongskatt inte ska erläggas.
7.12 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Förslag: Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari
2010 och tillämpas första gången vid 2011 års taxering.
Vid beräkning av summan av vad fysiska personer har betalat
i pengar för aktierna vid bildandet eller vid förvärv av aktier från
en juridisk person, om aktierna avser ett bolag som inte tidigare
bedrivit verksamhet av något slag (lagerbolag), och vid nyemission,
får bara räknas med betalningar som gjorts efter ikraftträdandet.
I det fall aktiebolaget har minskat aktiekapitalet eller reservfonden
och betalat ut pengar eller annan ersättning till aktieägare
före den 1 april 2009 bör dock inte bolagets rätt till utdelningsavdrag
påverkas.
Förslaget om ett utdelningsavdrag har till syfte att underlätta kapitalanskaffningen
för mindre företag. Mot bakgrund av det läge som
för närvarande råder på den finansiella marknaden, anser vi att det
är angeläget att bestämmelserna kan börja tillämpas så snart som
möjligt. Vi föreslår därför att bestämmelserna ska träda i kraft
redan den 1 januari 2010 och tillämpas första gången vid 2011 års
taxering.
Vi anser dock att det är rimligt att det vid beräkningen av summan
av vad fysiska personer har betalat i pengar för aktierna vid
bildandet eller vid förvärv av aktier i ett lagerbolag och vid nyemission,
dvs. det nya kapital i bolaget som tillskjutits av fysiska personer,
enbart får räknas med betalningar som gjorts efter ikraftträdandet.
Skälet till detta är att dessa aktier getts ut och betalats
med hänsyn till de då gällande beskattningsreglerna.
Motsvarande överväganden låg till grund för bestämmelserna för
Annell-avdraget. I fråga om utdelning på aktier som hade getts ut i
samband med bolagets bildande tillämpades bestämmelserna om
bolaget hade anmälts för registrering i aktiebolagsregistret efter
ikraftträdandet. I fråga om utdelning på om nyemitterade aktier
gällde att bestämmelserna tillämpades om beslutet om nyemission
243
Utdelningsavdrag
SOU 2009:33
244
av aktier hade anmälts för registrering i aktiebolagsregistret efter
ikraftträdandet.
Med hänsyn till att betalningen av aktierna i flera avseenden har
stor betydelse i den modell vi har föreslagit, finner vi det naturligt
att anknyta tillämpningen av de nya bestämmelserna till tidpunkten
för betalningen. Dessutom är det enligt vår mening av värde att
samma tidpunkt blir styrande för aktier som getts ut vid bildandet
och vid nyemission samt för lagerbolagsaktier. Någon registrering i
aktiebolagsregistret sker inte i egentlig mening vid förvärv av aktier
i ett lagerbolag. Man skulle kunna tänka sig att göra en koppling till
tidpunkten för anmälan till aktiebolagsregistret om byte av firma,
styrelse, verksamhet etc. Vi har dock funnit det enklare att i stället
utgå från tidpunkten för betalningen.
Med att betalningen ska ha gjorts efter ikraftträdandet avses att
fullständig betalning skett. Detta innebär t.ex. att samtliga de aktier
som getts ut vid en nyemission och som förvärvats av fysiska personer
ska ha betalats i sin helhet.
Vi har föreslagit att ett bolag som har minskat aktiekapitalet
eller reservfonden och betalat ut minskningen till aktieägarna under
de två beskattningsåren närmast före det beskattningsår då aktien
betalades (betalningsåret) inte ska ha rätt till avdrag, se avsnitt
7.3.3. Vi anser dock att det i samband med ikraftträdandet är rimligt
att i viss mån begränsa tillämpligheten av den bestämmelsen. Vi
föreslår därför att det i övergångsregleringen ska anges att vid tilllämpningen
av nämnd bestämmelse ska hänsyn inte tas till utbetalning
av pengar eller annan ersättning vid minskning av aktiekapitalet
eller reservfonden som har skett före den 1 april 2009.
8 Riskkapitalkonton
8.1 Inledning
Enligt direktiven är en av de former av särskilda skatteåtgärder som
vi ska överväga de danska reglerna om s.k. etableringskonton. Vi
redovisar utformningen av de danska reglerna i bilaga 8. Där
redovisas också de uppgifter om erfarenheterna av systemet som vi
tagit del av. I direktiven anges vidare att om vi föreslår att införa ett
liknande system ska vi också belysa möjligheterna att kontrollera
att behållningen faktiskt beskattas.
I avsnitt 8.2 redogörs kortfattat för de danska reglerna. Skälen
till att utredningen inte föreslår några regler som bygger alltför
mycket på det danska etableringskontosystemet framgår av avsnitt
8.3. I avsnitt 8.4 redovisas de överväganden som ligger till grund
för det utkast på bestämmelser om ett kontosystem, s.k. riskkapitalkonton,
som utredningen utarbetat. Av avsnitt 8.5 framgår
den närmare utformningen av reglerna om riskkapitalkonton.
8.2 Bakgrund
Danmark införde etableringskontosystemet i mitten av 1960-talet.
Vid den tiden präglades den ekonomiska situationen av en kraftig
höjning av skatten på bl.a. inkomst och förmögenhet, vilket vid
mitten av 1970-talet ledde till ett högt skattetryck och höga marginalskatter
för bl.a. löneinkomster. En relativt hög inflation i
kombination med generösa ränteavdragsmöjligheter medförde att
det många gånger kunde vara mycket förmånligt att låna pengar,
vilket i sin tur ledde till en hög skuldsättningsgrad. Med hänsyn
härtill ansåg lagstiftaren att det fanns ett behov av att stimulera
fysiska personers sparande, varvid etableringskontona infördes.
Avsikten med dessa konton är att stimulera kapitalanskaffningen
till företag genom att underlätta fysiska personers sparande.
245
Riskkapitalkonton
SOU 2009:33
Etableringskontosystemet innebär att fysiska personer vid
beskattningen får göra avdrag för insättningar på ett särskilt konto,
där behållningen ska användas för att starta och driva enskild
näringsverksamhet eller aktiebolag. Etableringskontona har nyligen
kompletterats med s.k. iværksætterkonton. Reglerna för dessa
konton är i flera avseende desamma som gäller för etableringskontona.
Regelverket för kontona är mycket komplicerat. Någon
utvärdering eller analys av etableringskontosystemets samhällsekonomiska
effekter har inte gjorts. Av de uppgifter som vi fått in
framgår att under de senaste åren har endast cirka 2 500 personer
per år gjort avdrag för insättningar. Ändringar i reglerna för etableringskontona,
och införande av iværksætterkonton, har gjorts i
syfte att öka användningen.
8.3 Överväganden om etableringskonton
De danska reglerna om etableringskonton har tillkommit i syfte att
stimulera fysiska personers investeringar i enskild näringsverksamhet
och i egna eller närståendes aktiebolag. Vi har övervägt om det
föreligger behov av att införa liknande regler i Sverige och likaså
om den danska modellen kan vara lämplig för svenska förhållanden.
Det skatterättsliga regelverket i Sverige avviker i vissa hänseenden
från vad som gäller i Danmark.
I Sverige finns i 62 kap. inkomstskattelagen (1999:1229, IL)
regler om rätt till kvittning av underskott under de första fem åren
i en nystartad aktiv näringsverksamhet mot inkomst av annan förvärvsinkomst.
Dessa kvittningsregler fyller i huvudsak samma
funktion som det danska etableringskontosystemet när det gäller
att underlätta nyföretagande och risktagande i enskild näringsverksamhet
och fysiska personers delägande i handelsbolag som bedriver
näringsverksamhet.
Av den utvärdering av nämnda kvittningsregler som skatteutskottet
presenterade i juli 2007, framgår bl.a. att reglerna från
företagarhåll uppfattas som enkla och att de utgör en positiv finansieringsform
som handlar om företagarens egna pengar och inte
ett bidrag. Från företagarhåll har också framhållits att kvittningsmöjligheten
är viktig i företagens startskede och att dessa
regler därför är viktiga för tillkomsten av nya företag. Av nämnda
246
SOU 2009:33 Riskkapitalkonton
utvärdering framgår att Skatteverket inte heller uppfattar reglerna
som oklara eller svåra att tillämpa.1
Mot denna bakgrund ifrågasätter utredningen det ändamålsenliga
i att införa ett med nödvändighet komplicerat regelverk om
etableringskonton, som till icke oväsentlig del fyller samma funktion
som reglerna i 62 kap. IL. Vid denna bedömning bör även
beaktas det under senare tid införda s.k. jobbskatteavdraget. Även
jobbskatteavdraget bör kunna underlätta för den som har en
anställning att vid sidan om denna i mindre skala starta ett företag,
eftersom vederbörande genom avdraget, som sker i form av skattereduktion,
får tillgång till mer pengar att t.ex. investera i en nystartad
näringsverksamhet.
Även om utredningen inte har kunnat bedöma vilken effekt
avskaffandet av förmögenhetsskatten har haft eller kommer att få
på möjligheten att satsa kapital i nystartade företag, så torde det i
vart fall inte ha en negativ inverkan. Även de skattelättnader som
redan beslutats i de s.k. 3:12-reglerna torde också kunna underlätta
för företag att få tillgång till riskkapital.
Sammantaget har utredningen funnit att behovet av regler som
motsvarar det danska etableringskontosystemet i viss mån redan är
tillgodosett genom företrädesvis kvittningsreglerna i 62 kap. IL och
jobbskatteavdraget.
De danska reglerna är dessutom med nödvändighet mycket
komplicerade och en ledstjärna för utredningen har varit att
föreslagna regler ska vara enkla att förstå och tillämpa. Vidare ska
reglerna vara utformade så att det ska vara lätt att kontrollera efterlevnaden
av dem. Det nu sagda talar emot att föreslå regler som
bygger alltför mycket på det danska etableringskontosystemet.
1 2006/07:RFR8.
247
Riskkapitalkonton
SOU 2009:33
8.4 Särskilda sparkonton
Bedömning: Något förslag om etableringskonton läggs inte
fram. Utredningen redovisar i stället hur man i princip skulle
kunna underlätta fysiska personers investeringar i aktier i
mindre bolag genom särskilda riskkapitalkonton.
Även om vi funnit att det danska etableringskontosystemet inte är
en lämplig lösning för svenska förhållanden, om man vill öka
fysiska personers sparande i onoterade aktier och därmed öka
mindre företags tillgång till riskkapital, har vi dock inte helt
avfärdat lösningar av liknande slag. Vi har funnit att en form av
riskkapitalkonton möjligen skulle kunna vara en framkomlig väg.
Det danska kontosystemet omfattar som ovan framgår såväl
enskild näringsverksamhet som aktiebolag. Även verksamhet i
kommanditbolagsform omfattas. Vi har vid våra studier av det
danska kontosystemet funnit att en anledning till att reglerna är så
komplicerade är att även start av enskild näringsverksamhet omfattas.
Utredningen har inte heller kunnat finna stöd för att det finns
något uttalat behov av att underlätta sparande inför start av enskild
näringsverksamhet eller handelsbolag. Däremot tror vi att regler i
form av särskilda sparkonton i syfte att förvärva aktier utgivna i
samband med bildande av bolag eller vid nyemission skulle kunna
ha en viss positiv inverkan.2
Vår utgångspunkt har vid utformningen av förslagen varit att
reglerna ska vara så enkla att tillämpa och kontrollera som möjligt.
Om man skulle utforma någon form av sparkontosystem som inte
omfattar enskild näringsverksamhet och fysiska personers ägande
av handelsbolag som bedriver näringsverksamhet, utan i stället
enbart gäller för förvärv av aktier i vissa aktiebolag, skulle reglerna
kunna förenklas betydligt i förhållande till de danska reglerna.
Som framgår ovan har utredningen har inte kunnat hitta något
entydigt stöd för att det finns ett samhällsekonomiskt behov av
skatteincitament för fysiska personers sparande inför företagsstart.
Denna slutsats gäller även för fysiska personers sparande för att i
framtiden förvärva aktier i mindre bolag. Utredningen har trots
detta ändå övervägt om det bör införas regler som liknar det danska
2 I en studie utarbetad av Utvecklingsstaben inom Skatteverket och daterad den 24 april 2007
Förenkling för småföretag - ett idéunderlag framförs liknande synpunkter, s. 29.
248
SOU 2009:33 Riskkapitalkonton
kontosystemet, men som bara skulle omfatta förvärv av aktier i
icke marknadsnoterade aktiebolag.
Vi har vid övervägandena funnit att det inte har varit möjligt att
undvika att utformningen av regelverket blir komplicerad. Det har
inte heller gått att undvika att det uppkommer en fara för definitiva
skattebortfall.
De regler som utredningen övervägt, och som innebär att man
får avdrag för sparande i form av en skattereduktion som återgår
om den inte använts på avsett vis inom viss tid, innebär med nödvändighet
att skatteincitamentet blir tämligen marginellt.
Utredningens bedömning är att det inte bör läggas fram ett
förslag om särskilda sparkonton (riskkapitalkonton/etableringskonton).
Även den korta tid som ställts till förfogande för genomförandet
av uppdraget har naturligtvis haft betydelse för utredningens
beslut att inte lägga fram ett förslag om riskkapitalkonton.
Utredningen vill dock inte utesluta att regler om riskkapitalkonton
− trots att de komplicerar regelverket för fysiska personer
och endast innebär ett mycket marginellt skatteincitament − ändock
kan vara en av flera lösningar som tillsammans kan underlätta kapitalanskaffningen
i mindre företag.
Vi har därför utarbetat ett utkast på hur bestämmelser om ett
sådant riskkapitalkonto skulle kunna vara utformade. Förslaget
kommenteras närmare nedan och ett utkast på lagtext återges i
bilaga 10. Vi vill dock understryka att bestämmelserna inte är helt
genomarbetade, men de bör ändock bör kunna ligga till grund för
framtida överväganden om ett behov av sådana regler då skulle visa
sig föreligga.
8.5 Riskkapitalkonton – ett utkast på en möjlig modell
I detta avsnitt tar vi upp hur man skulle kunna utforma bestämmelser
om riskkapitalkonton. Vi redogör för några av de problem
som vi har identifierat och för hur man skulle kunna lösa dem. Som
förebilder vid utformningen har tjänat bl.a. bestämmelserna om
skogskonton i 21 kap. IL och upphovsmannakonton i 32 kap. IL
samt det danska etableringskontosystemet i vissa avseenden.
Förebild har också varit de nya reglerna om pensionsförsäkringar i
58 kap. IL.3
3 Prop. 2007/08:55, bet. 2007/08:SkU24 och SFS 2008:134.
249
Riskkapitalkonton
SOU 2009:33
8.5.1 Skattereduktion för fysiska personer som gör insättning
på ett riskkapitalkonto
Skattereduktion
Av samma skäl som förslaget om en skattelättnad vid förvärv av
aktier har utformats som en skattereduktion, dvs. av fördelningsekonomiska
skäl, anser utredningen att även detta skatteincitamentet
bör utformas som en skattereduktion. Till skillnad mot
ett avdrag har en skattereduktion samma skattemässiga värde för en
låginkomsttagare som en höginkomsttagare. Att utforma skattelättnaden
som en skattereduktion är enligt utredningens mening
särskilt motiverat i detta fall, eftersom förslaget om riskkapitalkonton
riktar sig främst till personer som i dag inte har ekonomiska
möjligheter att med större belopp förvärva aktier. Personer som har ett
större ekonomiskt utrymme har i stället möjlighet att utnyttja
skattereduktionen för förvärv av aktier direkt.
Personkretsen
I likhet med förslaget om skattereduktion för förvärv av aktier bör
det inte göras någon avgränsning av personkretsen. Såväl begränsat
som obegränsat skattskyldiga bör således kunna få rätt till skattereduktion
för insättning på ett riskkapitalkonto.
Avräkning
Skattereduktionen bör, liksom skattereduktionen för förvärv av
aktier, kunna räknas av mot kommunal och statlig inkomstskatt,
statlig fastighetsskatt samt kommunal fastighetsavgift. Av EGrättsliga
skäl anser utredningen även i detta fall att skattelättnad
bör kunna ges i form av nedsatt kupongskatt. Särskilda regler om
detta måste därför utformas. Med hänsyn till den mycket begränsade
tid som stått till vårt förfogande har vi dock valt att inte
utforma några sådana bestämmelser. Viss vägledning i fråga om en
tänkbar utformning bör emellertid kunna hämtas från dels föreslagna
bestämmelser om återbetalning av kupongskatt vid förvärv
av aktier, dels utkastet på författningsförslag om riskkapitalkonton
som framgår av bilaga 10.
250
SOU 2009:33 Riskkapitalkonton
Begäran om skattereduktion
En reglering om riskkapitalkonton skulle kunna utformas så att
begäran om skattereduktion för riskkapitalkonto ska göras i självdeklaration.
Uppgifter om medel som satts in på riskkapitalkonto
under beskattningsåret och som fortfarande är innestående vid
beskattningsårets utgång förtrycks på deklarationsblanketten av
Skatteverket. Begäran bör göras vid taxeringen för det beskattningsår
som insättning gjorts under. Insättning måste således ha
gjorts senast vid beskattningsårets utgång för att det ska föreligga
förutsättningar för rätt till skattereduktion.
Särskilt konto i ett svenskt eller utländskt kreditinstitut
Enligt 2 kap. 4 a § IL avses med kreditinstitut svensk bank och
svenskt kreditmarknadsföretag samt utländskt bankföretag och
utländskt kreditföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
Definitionen i 2 kap. 4 a § IL utgör en precisering i förhållande
till den generella bestämmelsen i 2 kap. 2 § IL om utländska
motsvarigheter.
Med hänsyn till EG-rättens bestämmelser om, främst, fri rörlighet
för kapital anser utredningen att även insättningar på ett
konto i ett sådant utländskt kreditinstitut som inte har filial i
Sverige måste kunna ge rätt till skattereduktion. Utredningen ser
inte heller att det är möjligt att begränsa till kreditinstitut inom
EES. För att tillgodose behovet av kontroll bör det ställas krav på
att sådana utländska kreditinstitut ska ha kommit in med ett
åtagande till Skatteverket om att kontrolluppgifter om bl.a. insättningar
på och utbetalningar från kontona ska lämnas. Utredningens
bedömning är således att ett riskkapitalkonto ska kunna utgöras av
ett konto i ett svenskt kreditinstitut eller i ett utländskt kreditinstitut
som antingen har filial i Sverige eller som skriftligen har
åtagit sig att lämna kontrolluppgifter. Om ett sådant åtagande –
jämte kontrolluppgifter eller i sammanhanget likvärdiga uppgifter –
inte har kommit in, bör förutsättningarna för skattereduktion inte
anses uppfyllda. De beskrivna reglerna är utformade med de nya
bestämmelserna för pensionsförsäkringar som förebild.
251
Riskkapitalkonton
SOU 2009:33
Uttag
En förutsättning för rätt till skattereduktion bör vara att insättningen
används för att förvärva sådana aktier som kan ligga till
grund för rätt till skattereduktion vid förvärv av aktier. Förvärvet
bör ske senast det fjärde beskattningsåret efter det år då insättningen
gjordes. Om insättningen inte tagits ut efter det att fyra år
gått från det år när insättningen skedde, eller om medlen tagits ut
under fyraårsperioden men inte använts för att förvärva aktier som
kan ligga till grund för rätt till skattereduktion vid förvärv av aktier,
innebär detta att villkoren för rätt till skattereduktion för riskkapitalkonto
inte är uppfyllda. När ett uttag görs måste alltså det
uttagna beloppet användas som betalning för aktier som kan ligga
till grund för rätt till skattereduktion. Betalningen måste med
denna modell göras samma år som uttaget gjorts. Att den enskilde
inte kan ta ut insättningarna under ett år för att året därefter, eller
senare än så, använda dem till att betala aktier skulle kunna innebära
vissa nackdelar för den enskilde i en del situationer. Enligt
utredningens mening är detta dock nödvändigt med hänsyn till
behovet att kontrollera att insättningen används på godkänt sätt.
En utflyttning från Sverige innebär inte att insättningarna ska
betraktas som uttagna, jfr avsnitt 5.4 och de däri angivna rättsfallen
RÅ 2008 not. 71 och RÅ 2008 ref. 30.
Kontrolluppgifter
För en tillfredsställande kontroll ska kunna åstadkommas anser
utredningen att en förutsättning för rätt till skattereduktion bör
vara att kreditinstitutet lämnat kontrolluppgifter på såväl insättning
som uttag på kontot som gjorts under beskattningsåret. Om
kreditinstitutet inte har kommit in med kontrolluppgifter inom
utsatt tid, bör dock den som begär skattereduktion ha möjlighet att
själv ge in uppgifter. Dessutom bör kontrolluppgifter ges in vid
byte av kreditinstitut. Även i detta fall bör den enskilde ha möjlighet
att själv ge in uppgifter.
Däremot anser utredningen att det inte är nödvändigt att
kontrolluppgifter ges in om insättning eller uttag inte gjorts under
året. Om insättningarna skulle tas ut och användas till annat ändamål
än att förvärva aktier som kan ligga till grund för skattereduktion
utan att Skatteverket får kännedom om uttaget, kommer detta
252
SOU 2009:33 Riskkapitalkonton
att regleras genom omprövning av beslutet att medge skattereduktion
efter det att tiden för när uttag enligt villkoren borde ha
skett, dvs. efter utgången av det fjärde året efter insättningsåret.
Om den enskilde inte visar att han eller hon har förvärvat aktier i
enlighet med de föreslagna villkoren om skattereduktion för aktieförvärv
senast det fjärde året efter insättningsåret, är villkoren för
skattereduktion för riskkapitalkonto enligt den presenterade
modellen inte uppfyllda.
Byte av kreditinstitut
Byte av kreditinstitut bör vara tillåtet och kan – under vissa förutsättningar
– ske utan beskattningskonsekvenser. En sådan förutsättning
bör vara att insättningarna överförs direkt från ett kreditinstitut
till ett annat. Bestämmelsen är utformad med viss förebild i
21 kap. 38 § och i 32 kap. 10 § IL. Byte är även tillåtet enligt de
danska bestämmelserna om etableringskonton.
Vidare bör gälla att om byte sker till ett utländskt kreditinstitut
ska det nya kreditinstitutet ge in ett skriftligt åtagande om att
lämna kontrolluppgifter. Av kontrollskäl anser utredningen att
kontrolluppgifter vid överföring av medel ska lämnas till Skatteverket
inom två veckor från överföringen. Om kontrolluppgifter
inte kommer in bör insättningarna anses som uttagna det år då de
togs ut från det första kreditinstitutet. Den som har fått skattereduktion
bör dock ha möjlighet att läka felaktigheten. Utredningen
anser därför att uttag inte ska anses ha skett om den som
har fått skattereduktion själv lämnar uppgifter från kreditinstitutet
senast två månader efter överföringen. Dessa bestämmelser är
utformade med förebild i de nya reglerna om pensionsförsäkringar.
Insättning i högst ett kreditinstitut
Det bör ställas krav på att insättning får göras hos högst ett kreditinstitut
per år. Detta är motiverat av kontrollskäl. Utredningen
anser vidare att om insättning ändå skulle ha gjorts bör skattereduktion
bara få medges för insättning hos det först anlitade kreditinstitutet.
Bestämmelserna är utformade med bestämmelserna om
skogskonton och upphovsmannakonton i 21 kap. 32 § och 32 kap. 5 §
IL som förebilder.
253
Riskkapitalkonton
SOU 2009:33
Arv och testamente m.m.
Utredningen anser att kontinuitetsprincipen bör gälla i princip vid
arv, testamente och bodelning med anledning av den andre makens
död. Insättningar på ett riskkapitalkonto som övergår till en ny
ägare genom något av nämnda sätt bör därför inte betraktas som
uttagna. Däremot är det enligt utredningens uppfattning rimligt att
en övergång genom gåva eller exempelvis bodelning inom äktenskapet
anses som ett uttag.
Ränta
Räntan på behållningen på riskkapitalkontot bör tas upp till
beskattning enligt allmänna skatteregler. Räntan bör kunna disponeras
fritt av kontohavaren utan att rätten till skattereduktion
påverkas. För de danska etableringskontona gäller att ränteinkomster
beskattas enligt allmänna skatterättsliga regler och inte
påverkar storleken på insättningen.
Turordningsregler
I det fall det finns flera insättningar på samma konto och bara en
del av medlen tas ut, är det enligt utredningens mening rimligt att
de först gjorda insättningarna anses ha tagits ut först. Det bör vara
tillåtet att endast ta ut en del av ett års insättning. Vidare bör
insättning och uttag kunna göras samma år.
8.5.2 Underlaget och nivån för skattereduktionen
Underlaget för skattereduktion bör bestå av den insättning eller de
insättningar som gjorts på ett riskkapitalkonto under beskattningsåret
och som kvarstår på kontot vid beskattningsårets utgång.
Underlaget får högst uppgå till 125 000 kronor. Den enskildes sammanlagda
underlag för fyra år kan således uppgå till högst 500 000
kr, dvs. detta belopp motsvarar den övre beloppsgränsen för den av
utredningen föreslagna skattereduktion för förvärv av aktier. Om
underlaget för skattereduktionen under beskattningsåret understiger
5 000 kronor, bör skattereduktion inte tillgodoräknas.
254
SOU 2009:33 Riskkapitalkonton
Utredningen anser att storleken på skattereduktionen bör
bestämmas till 20 procent av underlaget. Storleken på skattereduktionen
bör enligt utredningens mening vara densamma som föreslagen
storlek på skattereduktion för förvärv av aktier, dvs. 20 procent.
8.5.3 Rättelse när villkoren inte uppfyllts
Omprövning och eftertaxering
Utredningen har ovan pekat på att villkor för rätt till skattereduktion
för riskkapitalkonto bör vara att insatta medel används
inom en viss tidsperiod för att förvärva aktier i enlighet med förslaget
om skattereduktion för förvärv av aktier. Om dessa villkor
inte uppfylls uppkommer frågan hur detta ska angripas. Enbart den
omständigheten att villkoren inte uppfyllts, innebär inte att den
enskilde har lämnat oriktig uppgift till ledning för taxeringen.
Beslut om eftertaxering kommer därför inte att kunna fattas med
stöd av huvudregeln om oriktig uppgift i 4 kap. 16 § TL. För att
reglerna ska kunna fungera effektivt skulle det därför kunna föras
in en ny bestämmelse i 4 kap. 17 § TL. Denna bestämmelse skulle
innebära att rättelse kan ske genom eftertaxering om villkoren för
skattereduktionen inte uppfyllts. Eftertaxering bör således kunna
ske om insättningarna använts till annat än att förvärva ”tillåtna”
aktier eller om insättningarna inte tagits ut inom rätt tid. Enligt
4 kap. 19 § TL gäller att Skatteverkets beslut om eftertaxering ska
meddelas före utgången av femte året efter taxeringsåret. Eftersom
den tidsperiod under vilken förvärv senast måste göras enligt utredningens
modell uppgår till fyra år efter insättningsåret, torde det
finnas tillräckligt med utrymme för Skatteverkets handläggning.
Särskilt tillägg
Det bör finnas möjlighet att påföra ett visst tillägg för att hindra att
skattereduktionen utnyttjas för skatteplaneringsförfaranden.
Utredningen anser därför att ett särskilt tillägg ska påföras den som
har fått skattereduktionen om villkoren inte uppfyllts, dvs. att insättningen
på riskkapitalkontot inte använts på rätt vis eller i rätt tid. Vidare
menar utredningen att tillägget bör motsvara statslåneräntan vid
utgången av november månad året före det år uttaget gjordes ökad
255
Riskkapitalkonton
SOU 2009:33
med fem procentenheter multiplicerad med det belopp som tagits
ut eller som ska betraktas som uttaget.
Det finns fall där det skulle kunna framstå som obilligt att
påföra särskilt tillägg. Utredningen anser därför att det ska finnas
en ventil, som innebär att tillägg inte ska påföras om det finns
särskilda skäl. Särskilda skäl skulle t.ex. kunna finnas om den
enskilde tagit ut pengar i december 2009 och förvärvat aktier för
dem samma månad men bolaget i mars 2010 marknadsnoterat sig.
Förvärvet uppfyller därmed inte de förutsättningar som gäller
enligt den föreslagna skattereduktion för förvärv av aktier. Särskilda
skäl bör i denna situationen dock anses föreligga enbart om
den enskilde inte kunnat påverka bolagets marknadsnotering och
övriga villkor för rätt till skattereduktion för förvärv av aktier är
uppfyllda.
8.5.4 Förhållandet mellan skattereduktionen för
riskkapitalkonto och skattereduktionen för förvärv av
aktier
Utredningen föreslår att det vid bestämmandet av underlaget för
skattereduktionen för förvärv av aktier inte ska räknas in betalningar
som har legat till grund för skattereduktionen för riskkapitalkonto
om sådana regler framöver införs. Skattereduktionen för
förvärv av aktier skulle således inte medges i den mån aktierna
betalats med uttagna insättningar från ett riskkapitalkonto.
Bestämmelsen kan illustreras av följande exempel.
En fysisk person förvärvar sådana aktier som kan ligga till grund för
skattereduktion för förvärv av aktier för 200 000 kr. Enbart halva
beloppet betalas med uttagna insättningar från ett riskkapitalkonto. I
underlaget för skattereduktionen för förvärv av aktier får därför räknas
in resterande belopp, dvs. 100 000 kr.
Som ovan framgår bör ett villkor för skattereduktion för riskkapitalkonto
enligt utredningens modell vara att insättningen
används till att förvärva sådana aktier som kan ligga till grund för
föreslagen skattereduktion för förvärv av aktier. Vidare bör ett förvärv
ha skett senast det fjärde beskattningsåret efter det år då
insättningen gjordes och skattereduktion således medgavs för densamma.
Om förvärv i rätt tid inte har skett bör Skatteverket ha
möjlighet att fatta beslut om eftertaxering.
256
SOU 2009:33 Riskkapitalkonton
Vad gäller förhållandet mellan skattereduktionen för riskkapitalkonto
och skattereduktionen för förvärv av aktier har utredningen
även övervägt en annan modell. Denna alternativa modell
skulle innebära att medgiven skattereduktionen för riskkapitalkonto
automatiskt återläggs efter en viss tid. Återläggning skulle
även kunna ske tidigare i det fall insättningarna används för att förvärva
akter före tidsfristens utgång. Vidare skulle skattereduktion
för förvärv av aktier kunna medges även om riskkapitalkontomedel
använts som betalning vid förvärvet. Utredningen har emellertid
funnit att denna alternativa modell är mindre lämplig av ett antal
skäl.
Ett sådant skäl är att en återlagd skattereduktion skulle vara en
ny företeelse inom skatterätten. Det är därför inte helt klart hur
man i beskattningssammanhang skulle betrakta en sådan återlagd
reduktion. Problem skulle därför förmodligen uppkomma, särskilt i
utflyttningssituationer. En återlagd reduktion skulle sannolikt inte
omfattas av det s.k. indrivningsdirektivet.4 En återläggning skulle
svårligen kunna betraktas som en inkomst, varför begränsat skattskyldiga
inte skulle kunna ”påföras” beloppet med stöd av någon
ny bestämmelse i 3 kap. 18 eller 19 § inkomstskattelagen.
Denna alternativa modell skulle vidare innebära att om den som
har fått skattereduktion för riskkapitalkonto använder insättningarna
på kontot till att förvärva aktier i enlighet med skattereduktionen
för aktieförvärv, skulle någon skatteeffekt för den
enskilde inte uppkomma genom att återlagd skattereduktion och
medgiven skattereduktionen jämnar ut varandra.
Det sagda kan illustreras av följande exempel.
År 2010 sätter en fysisk person in 100 000 kr på ett riskkapitalkonto.
År 2013 tar denne ut det insatta beloppet, dvs. 100 000 kr.
Samma dag köper denne aktier för 100 000 kr. Rätt till skattereduktion
för förvärv av aktier föreligger.
Skatteberäkning för taxeringsåret 2014
Preliminärt debiterad skatt (t.ex.
avseende inkomst av arbete)
+ 120 000 kr
Minskad skatt på grund av avdrag - 5 000 kr
Slutlig skatt före skattereduktion 115 000 kr
Skattereduktion för aktier - 20 000 kr
4 Rådets direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har
avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder.
257
Riskkapitalkonton
SOU 2009:33
Slutlig skatt efter skattereduktion 95 000 kr
Återlagd skattereduktion
(riskkapitalkonto)
+ 20 000 kr
Slutlig skatt inkl. återlagd
skattereduktion
115 000 kr
Överskjutande skatt 5 000 kr
Utredningen har även övervägt om det skulle finnas fördelar med
att storleken på de båda skattereduktionerna skulle vara olika.
Vidare har utredningen övervägt om medgiven skattereduktion för
förvärv av aktier bör kunna ”räknas av” mot den återlagda skattereduktionen.
Detta skulle kunna vara till fördel för företagens kapitalanskaffning
i de fall den skattskyldige under ett visst år inte har
så mycket skatt att betala att han eller hon kan tillgodogöra sig hela
den skattereduktion som han eller hon i princip är berättigad till på
grund av aktieförvärvet.
Exempel.
Preliminärt debiterad skatt (t.ex.
avseende inkomst av arbete och
kapital)
+ 100 000 kr
Minskad skatt på grund av avdrag - 70 000 kr
Slutlig skatt före skattereduktion 30 000 kr
Skattereduktion för aktier - 50 000 kr
Slutlig skatt efter skattereduktion
(endast 30 000 kr av skattereduktionen
utnyttjas)
0 kr
Återlagd skattereduktion
(riskkapitalkonto)
+ 50 000 kr
Skattereduktion för aktier
(resterande 20 000 kr utnyttjas)
- 20 000 kr
”Kvarskatt” 30 000 kr
Den slutliga skatten kommer alltså att uppgå till 30 000 kr och några
faktiska effekter på grund av den återlagda skattereduktionen uppkommer
inte för den skattskyldige. 30 000 kr var vad denne skulle
betala i skatt före beaktande av medgiven skattereduktion och återlagd
sådan. Om avräkning inte skulle ha gjorts mot återlagd skattereduktion
skulle den skattskyldige ha tillgodoräknats endast 30 000 kr
av den medgivna skattereduktionen, eftersom han bara hade 30 000 kr
i slutlig skatt för beskattningsåret att betala. 20 000 kr av skatte258
SOU 2009:33 Riskkapitalkonton
259
reduktionen för förvärv av aktier skulle alltså inte ha utnyttjats. Samtidigt
skulle den skattskyldige ha varit tvungen att betala den återlagda
skattereduktionen för riskkapitalkonto (50 000 kr).
En nackdel med att tillåta avräkning även mot återlagd skattereduktion
är att det skulle innebära en risk för skattebortfall i utflyttningsfall.
Personer som inte har någon skatt eller avgift, dvs. kommunal
eller statlig inkomstskatt, statlig fastighetsskatt, kommunal
fastighetsavgift eller kupongskatt, att betala i Sverige och som därför
inte har något att räkna av skattereduktionen mot får genom den återlagda
skattereduktionen för riskkapitalkontot del av den skatteförmån
som avräkningen innebär.
En lösning för att minimera skattebortfall i utflyttningsfall
skulle kunna vara att införa regler om att en avräkning mot återlagd
skattereduktion bara får ske i de fall den skattskyldige antingen har
någon deklarerad inkomst eller ska betala kommunal eller statlig
inkomstskatt, statlig fastighetsskatt, kommunal fastighetsavgift
eller kupongskatt med i vart fall något belopp under det aktuella
beskattningsåret.
En annan lösning skulle kunna vara att återläggningen av skattereduktionen
inte sker för samma beskattningsår som skattereduktionen
för förvärv av aktier. Återläggningen skulle då ske för
beskattningsåret närmast före det år då aktierna förvärvades. Härigenom
skulle det dock uppkomma ett likviditetsproblem genom att
den skattskyldige det första året måste ”betala tillbaka” skattereduktionen
för riskkapitalkontot och först det andra året kan
denne få skattereduktion för förvärv av aktier. Denna effekt skulle
göra att hela syftet med riskkapitalkontona riskerar att förfelas.
Dessutom skulle det i administrativt hänseende kunna bli problem
med att hantera uttag som gjorts mot slutet av ett år.
III Konsekvenser
9 Konsekvenser
9.1 Inledning
Av 14-16 §§ kommittéförordningen (1998:1474) framgår att de
kostnadsmässiga och andra konsekvenser som lämnade förslag kan
ha ska anges i betänkandet.
I direktiven anges att vi, till den del lämnade förslag medför
negativa offentligfinansiella effekter, ska föreslå finansiering av förslagen
enligt gällande finansieringsprinciper. Vidare ska vi redovisa
förslagens påverkan på den administrativa bördan för företag och
myndigheter.
Våra förslag har till syfte att underlätta kapitalanskaffningen för
mindre företag genom att stimulera finansiella investeringar från
fysiska personer i dessa företag. Med mindre företag avses onoterade,
dvs. icke marknadsnoterade, företag.
Förslagen innebär att gällande skatteregler ska förändras i två
avseenden.
Den ena av de två åtgärder som utredningen föreslår utgör en
lättnad på ägarnivå. Åtgärden innebär att fysiska personer som förvärvar
aktier kan få skattereduktion. Förvärven ska avse aktier i
icke marknadsnoterade svenska aktiebolag eller utländska bolag
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i tredje land
om det finns ett avtal om informationsutbyte.
Den andra åtgärden innebär en lättnad på bolagsnivå i form av
ett avdrag för aktiebolag som lämnar vinstutdelning till fysiska personer
(utdelningsavdrag). Avdrag medges bara för utdelning på
icke marknadsnoterade aktier. Avdraget sker med hänsyn till vad
fysiska personer har betalat för aktier som getts ut vid bildandet
eller vid nyemission. Även fysiska personers förvärv av aktier i ett
lagerbolag kan grunda rätt till avdrag.
263
Konsekvenser
SOU 2009:33
Båda åtgärderna omfattar enbart rörelsedrivande bolag och inte
bolag som klassificeras som investmentföretag och privatbostadsföretag.
Förslagen är inte avsedda att vara alternativa. I regel torde de
aktualiseras i olika skeden av ett bolags livscykel. Skattereduktionen
på ägarnivå har främst till syfte att förbättra kapitalanskaffningen
i startskede och tidig expansionsfas. Utdelningsavdraget
på bolagsnivå gynnar främst företag i de något senare
utvecklingsfaserna, eftersom det förutsätter att bolaget nått en
sådan utvecklingsgrad att det förmår generera vinster. Någon klar
gräns mellan faserna finns givetvis inte och de olika regelverken kan
komma att tillämpas samtidigt för ett och samma bolag. När
reglerna varit i kraft under en tid kommer det nämligen att kunna
bli så att ett aktieförvärv som har legat till grund för en fysisk persons
skattereduktion också kommer att tas med vid beräkningen av
bolagets utdelningsavdrag. Utredningen har − med hänsyn till den
korta tid som stått till dess förfogande − inte ansett att det varit
möjligt att undersöka de ekonomiska effekter som kombinationen
av skattereduktion och utdelningsavdrag skulle kunna medföra.
Interaktionen mellan skattereduktionen och utdelningsavdraget har
således inte utretts.
Utredningen vill betona att inget av de två förslagen förordas
framför det andra. Vart och ett av förslagen har sina fördelar och
även − ofrånkomligt − sina nackdelar.
Nedan lämnas en allmän redogörelse för underlag och antaganden
rörande offentligfinansiella effekter av både skattereduktionen
och utdelningsavdraget.
I avsnitt 9.2 redovisas de offentligfinansiella effekterna och
övriga konsekvenser av skattereduktionen. I avsnitt 9.3 anges
konsekvenserna av utdelningsavdraget.
9.1.1 Allmänt om beräkningsunderlag och antaganden
De förslag utredningen lägger fram syftar, som ovan framgår, till
att stimulera fysiska personers förvärv av aktier i onoterade bolag.
Utredningens förslag medger skattereduktion respektive
utdelningsavdrag för onoterade aktier som förvärvats vid bildande
av bolag, eller vid förvärv av aktier i ett s.k. lagerbolag, samt för
nyemissioner. Både den del av nyemissionen som går till bundet
eget kapital (aktiekapital) och den som går till fritt eget kapital
264
SOU 2009:33 Konsekvenser
(överkursfond) får räknas med vid beräkningen av
skattereduktionen respektive utdelningsavdraget.
Beräkningarna av de offentligfinansiella effekterna är bland
annat baserade på underlag om nyemissioner från Bolagsverket,
med uppdelning på privata och publika aktiebolag. Ett publikt
aktiebolag måste ha minst 500 000 kr i aktiekapital och ett privat
bolag, enligt gällande lag, minst 100 000 kr. Publika aktiebolag har,
till skillnad från privata, möjlighet att vända sig till allmänheten för
att söka kapital. Vi antar därför här att de onoterade bolagen motsvaras
av de privata bolagen samt en viss andel av de publika
bolagen. Fördelningen av nyemissionerna mellan onoterade och
noterade publika aktiebolag är inte känd, varför ett antagande får
göras. Av cirka 2 400 publika aktiebolag är cirka 400 noterade. De
onoterade bolagens andel av det totala antalet publika aktiebolag är
därmed cirka 80 procent. I brist på annat underlag antas samma
fördelning gälla för nyemissionsbeloppen.
Vi antar att nyemissionsunderlaget år 2010 motsvaras av det
genomsnittliga värdet av 2006 och 2008 års nyemissioner framskrivet
med den s.k. BNP-deflatorn. Data för år 2007 exkluderas
dock då det skedde ovanligt stora nyemissioner detta år. Vidare är
andelen av nyemissionerna som är hänförliga till fysiska ägare inte
känd. De antaganden som därför måste göras redovisas specifikt
för respektive förslag.
Uppgifter om antalet nystartade bolag är hämtat från rapporten
Nyföretagandet i Sverige 2006–2007, ITPS S2008:006. Det genomsnittliga
antalet nystartade bolag per år under åren 2006−2007 var
enligt denna källa cirka 11 000.1 Det antas att det till de nystartade
företagen skjuts till ett kapital motsvarande det för privata bolag
erfordrade minsta tillåtna aktiekapitalet, dvs. 100 000 kr.
1 Nystartade företag är inte detsamma som nyregistrerade företag. Skillnaden förklaras i
bilaga 2. Rapporten är baserad på en urvalsundersökning som gjorts i form av främst en brevenkät.
265
Konsekvenser
SOU 2009:33
9.2 Konsekvenser av skattereduktionen för förvärv av
aktier
9.2.1 Offentligfinansiella effekter
Minskade skatteintäkter
Utredningen föreslår att fysiska personer som förvärvar aktier i
onoterade aktiebolag − vid bolagets bildande, genom förvärv av
aktier i lagerbolag eller vid nyemission − ska få skattereduktion.
Förslaget innebär att fysiska ägare till onoterade bolag får en
skattereduktion motsvarande 20 procent av anskaffningskostnaden
för förvärvet. Den andel av betalningen som överstiger 500 000 kr
får inte ligga till grund för skattereduktionen.
Eftersom skattereduktionen ges på ägarnivå krävs för en
kostnadsberäkning uppgifter om antalet fysiska aktieägare i respektive
onoterat bolag. Sådana uppgifter saknas för onoterade aktiebolag
med spritt ägande. I brist på underlag får beräkningen i stället
ta sin utgångspunkt i uppgifter om antalet onoterade bolag av olika
slag (de med kvalificerade andelar och de utan) och om det genomsnittliga
antalet ägare av kvalificerade andelar per bolag. Därvid
antas att det genomsnittliga antalet fysiska personer som äger
onoterade bolag med spritt ägande är dubbelt så stort som för
fåmansaktiebolag (som i genomsnitt ägs av 1,55 personer). Beräkningen
av den offentligfinansiella effekten av förslaget utgår från en
sådan uppskattning av antalet ägare i onoterade aktiebolag. Därefter
återstår att bedöma hur stor andel av dessa ägare som varje år
deltar i en nyemission. Här antas denna andel vara lika stor som
den andel av de onoterade bolagen som varje år genomför nyemissioner.
Enligt statistik från Bolagsverket uppgår denna andel till
cirka 1,3 procent. Som ovan nämnts är maxgränsen för underlaget
för skattereduktionen 500 000 kr per person. I praktiken kan dock
underlaget förväntas vara lägre eftersom många fysiska personer
sannolikt deltar i nyemissioner med mindre belopp. I brist på uppgifter
antas att det genomsnittliga avdraget utgör hälften av det
maximala avdraget, dvs. 250 000 kr.
För den del av skattereduktionen som går till fysiska personer
som bildar nya onoterade bolag används samma metod som för
utdelningsavdraget. Detta innebär att antalet nystartade aktiebolag
per år, som antagits uppgå till cirka 11 000, multipliceras med en
antagen andel som är hänförlig till fysiker (30 procent). Detta
266
SOU 2009:33 Konsekvenser
antagande baseras på en jämförelse med fysiska personers direktägande
i noterade bolag som enligt Aktieägarstatistiken uppgår till
cirka 14 procent. Det direkta ägandet i onoterade bolag antas alltså
vara ungefär dubbelt så stort som det i noterade bolag.
Vidare antas i enlighet med tidigare resonemang att det till varje
nystartat bolag skjuts till ett kapital om 100 000 kr.
Vi har föreslagit att aktieförvärv i utländska bolag ska kunna ge
rätt till skattelättnader. Det är mycket svårt att beräkna hur många
sådana förvärv det kan bli fråga om och till vilka belopp dessa kommer
att uppgå. Något säkert underlag att utgå från finns inte. Vi
har därför valt att i beräkningen inte beakta aktieförvärv i utländska
bolag.
I tabellen nedan redovisas de olika stegen i beräkningen. Beräkningarna
baseras på det genomsnittliga antalet bolag respektive
ägare under åren 2005-2006.
Tabell 9.1 Beräkning av skattereduktion
1. Antal fåmansaktiebolag 185 500
2. Antal onoterade aktiebolag med spritt ägande 106 000
3. Totalt antal onoterade bolag 291 500
4. Antal ägare, fåmansaktiebolag 287 226
5. Antal ägare onoterade aktiebolag med spritt ägande* 328 258
6. Totalt antal ägare i onoterade bolag 615 484
7. Andel ägare som emitterar per år 0,013
8. Antal ägare som nyemitterar per år (6. x 7.) 8 001
9. Underlag för skattereduktion (8. x 250 000 kr) 2 000 322 581
10. Antal nystartade bolag 11 000
11. Antagen andel fysiker 0,3
12. Antaget tillskjutet kapital 100 000
13. Underlag för skattereduktion (10. x 11. x 12.) 330 000 000
14. Minskad skatt ([9.+13.] x 20%) 466 064 516
Kommentar: Antalsuppgifter avser genomsnitt för åren 2005-2006, förutom antal nystartade bolag som
avser 2006-2007.
* Antal ägare i respektive onoterat bolag med spritt ägande antas vara dubbelt så många som i
fåmansaktiebolag.
267
Konsekvenser
SOU 2009:33
Den föreslagna skattereduktionen beräknas minska skatteintäkterna
med cirka 0,47 miljarder kr per år. Den varaktiga nettoeffekten
är lika stor som den årliga nettobudgeteffekten på grund
av en omedelbar anpassning till en ny långsiktig jämvikt. Den
offentligfinansiella effekten är statiskt beräknad och baserad på ett
antagande om fasta priser och volymer, i enlighet med Finansdepartementets
beräkningskonventioner 2009.
Skattereduktion
Skattereduktion År 2010 År 2011 År 2012 Varaktigt
Budgeteffekt -0,47 -0,47 -0,47 -0,47
Finansiering
Av beräkningen ovan framgår att skattereduktionen uppskattas
innebära minskade skatteintäkter på cirka 0,47 miljarder kr per år.
Frågan är hur detta ska finansieras.
En allmän utgångspunkt för vårt arbete är, i enlighet med direktiven,
grunddragen i 1990 års skattereform om likformighet och
neutralitet. Grunddragen innebär bl.a. att det inte bör finnas några
skillnader i den skattemässiga behandlingen av olika ekonomiska
handlingsalternativ som kan påverka den enskildes val mellan dessa
alternativ. Alternativen i detta hänseende kan exempelvis utgöras av
val mellan olika investeringsformer eller olika verksamhetsformer.
Som framgår av beräkningen ovan kan det antas att förslaget om
skattereduktion kommer att utnyttjas främst för investeringar i
fåmansaktiebolag. De förvärv som läggs till grund för skattereduktionen
kommer i cirka hälften av fallen att avse aktier som
omfattas av de s.k. 3:12-reglerna och där utdelningar och kapitalvinster
inom vissa utrymmen beskattas med 20 procent. Till återstående
del kommer skattereduktionen att tillfalla ägare till övriga
onoterade andelar där utdelningar och kapitalvinster beskattas med
25 procent.
Enligt den analys som framgår av rapporten The Taxation of
Business Income in Sweden, inlämnad till Finansdepartementet i
maj 2008 (dnr Fi2008/3733/SKA/SE), är innehavare av andelar i
fåmansföretag i många avseenden skattemässigt gynnade i förhållande
till andra, t.ex. personer som driver enskild näringsverksamhet.
Utredningens förslag kan därför antas att ytterligare
268
SOU 2009:33 Konsekvenser
förstärka den redan förmånliga skattemässiga behandlingen av
innehavare av andelar i fåmansföretag.
Av det ovan sagda drar utredningen slutsatsen att förslaget
lämpligen skulle kunna finansieras genom att beskattningen inom
3:12-systemet justeras. Men till viss del bör även finansieringen ske
genom att beskattningen för övriga onoterade andelar justeras.
Detta skulle lämpligen kunna ske genom en höjning av de två
skattesatserna.
Skattebasen för utdelningar och kapitalvinster på kvalificerade
andelar till den del beskattning sker i inkomstslaget kapital med 20
procent, dvs. under gränsbeloppet respektive det sparade utdelningsutrymmet,
kan efter uppräkning beräknas till 32,7 miljarder kr
för år 2010. Skattebasen för okvalificerade andelar kan, med viss
osäkerhet, uppskattas till 15,3 miljarder kr för samma år.
Baserat på ovanstående uppgifter skulle en finansiering av den
föreslagna skattereduktionen kunna ske genom att skattesatserna
för såväl kvalificerade andelar, upp till gränsbeloppet respektive det
sparade utdelningsutrymmet, som okvalificerade andelar höjs med
1 procentenhet. Vi föreslår därför att skattesatsen för kvalificerade
andelar höjs från 20 procent till 21 procent. Vidare föreslår vi att
skattesatsen för okvalificerade andelar höjs från 25 procent till 26
procent.
9.2.2 Effekter för företagen och enskilda
Förslaget innebär att fysiska personer som mot betalning i pengar
förvärvar aktier i onoterade bolag får en skattereduktion med motsvarande
20 procent av betalningen. En utgångspunkt vid utformningen
av förslaget har varit att reglerna ska vara så enkla som möjligt
att förstå och tillämpa. Det är den fysiska personen som ska
begära skattereduktion. Begäran ska göras i självdeklarationen.
Syftet med skattelättnaden är att förbättra de mindre företagens
tillgång på kapital. Till skillnad mot vad som gällde för det tidigare
riskkapitalavdraget är det inte någon förutsättning för den fysiska
personens rätt till skattereduktion att bolaget har intygat att det
uppfyller vissa villkor. Däremot ställs det krav på att den som har
fått skattereduktion eller närstående till denne under viss tid efter
betalningen inte får ta emot vissa överföringar av medel eller tillgångar
från bolaget eller från företag i intressegemenskap med
bolaget. Det föreskrivs dock inte någon uppgiftsskyldighet för
269
Konsekvenser
SOU 2009:33
bolaget om det inträffar någon omständighet som medför att den
enskildes rätt till skattereduktion går förlorad.
Sammantaget bedöms förslaget inte innebära något administrativt
merarbete för bolagen. För de enskilda innebär det ett visst
merarbete att begära skattereduktion. Detta bör dock vara av
marginell omfattning och bör också ses mot bakgrund av den
betydande förmån som skattereduktionen innebär.
9.2.3 Effekter för Skatteverket, Bolagsverket och de allmänna
förvaltningsdomstolarna
Förslaget om en skattereduktion för fysiska personer som har förvärvat
aktier kommer att ge upphov till ökade kostnader för Skatteverket
.
Kostnader för det IT-system som krävs för att hantera utredningens
förslag uppskattas till minst 3 miljoner kr det första året. I
detta belopp ingår bl.a. framtagande av blanketter och kontrollsystem.
Underhållskostnaderna för IT-systemet beräknas uppgå till
250 000 kr årligen. Granskning uppskattas att kosta minst 2 miljoner
kr per år. Till detta kommer interna utbildningsinsatser som
beräknas till 200 000 kr − 700 000 kr per år. Dessutom beräknas
externa informationsinsatser uppgå till cirka 2−3 miljoner kr för
första året. Med en lägre ambitionsnivå skulle kostnaden kunna
sänkas till 500 000 kr − 1 miljon kr.
För Bolagsverket kan förslaget ge upphov till en viss ökad
arbetsbelastning, eftersom antalet nyemissioner kan antas öka
något. Någon ökning av annat än försumbar omfattning torde det
dock inte bli fråga om.
När det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna är det
mycket svårt att uppskatta den ökade arbetsbelastning som förslaget
kommer att ge upphov till. Att det kommer att bli fråga om
en ökad arbetsbörda till följd av ökad måltillströmning står dock
klart. Frågan är hur stor ökningen kommer att bli.
En utgångspunkt skulle kunna vara att beräkna antalet nya mål
på grundval av andelen omprövade och/eller överklagade ärenden
av det totala antalet ärenden avseende det tidigare riskkapitalavdraget,
lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
Med hänsyn till att riskkapitalavdraget var i bruk så
kort tid och nyttjades i mycket begränsad omfattning kan en
jämförelse i nu aktuellt hänseende med detta avdrag ifrågasättas.
270
SOU 2009:33 Konsekvenser
Några uppgifter om antalet omprövningar eller överklaganden har
dessutom inte varit möjliga att få fram.
Vad vi däremot har kunnat få fram är antalet skattereduktioner
under taxeringsåren 2005−2008 och antalet överklagade ärenden
om skattereduktioner under åren 2005–2008.
Antalet skattereduktioner (bredband, miljö och ROT-avdrag)
uppgick till 226 650 stycken för taxeringsåret 2005 och till 305 581
stycken (bredband, miljö, ROT-avdrag och skog) för taxeringsåret
2006. För taxeringsåret 2007 uppgick antalet skattereduktioner
(bredband, miljö och skog) till 52 459 stycken och för taxeringsåret
2008 (bredband och hushållsarbete) till 58 740 stycken.
Under åren 2005−2008 kom det in till Skatteverket 205, 572,
277 respektive 250 överklaganden i ärenden om skattereduktion.
Om man för enkelhetens skull antar att överklagandet kom in
under taxeringsåret skulle man vidare kunna anta att en genomsnittlig
andel överklaganden uppgår till cirka 0,3 procent. Denna
beräkning är behäftad med betydande osäkerhet.
När det gäller föreslagen skattereduktion bör hänsyn tas till att
bestämmelserna i vissa hänseenden kräver mer komplicerade avvägningar
och bedömningar än vad som aktualiserades för tidigare
skattereduktioner, exempelvis ROT-avdraget samt skattereduktionerna
för skog och bredband. Dessutom bör det beaktas att förslaget
om skattereduktion för aktieförvärv innehåller vissa villkor
som ska vara uppfyllda även under tiden efter det att den enskilde
har fått skattereduktionen. Det finns därför möjlighet för Skatteverket
att genom omprövning upphäva ett beslut om skattereduktion
till följd av omständigheter som har inträffat efter beslutet.
Mot bakgrund av det sagda anser vi att det är rimligt att uppskatta
överklagandefrekvensen till minst 1 procent. Vi antar således att 1
procent av Skatteverkets beslut om skattereduktion kan antas bli
överklagade.
Vi har i avsnitt 9.2.1 beräknat att antalet fysiska personer som är
ägare i befintliga bolag och som kan antas delta i nyemissioner uppgår
till cirka 8 000 personer per år. Om man utgår från att fördelningen
mellan fåmansföretag och icke-fåmansföretag, dvs. aktiebolag
med spritt ägande, är densamma för de nystartade bolagen som
för de redan existerande, blir det totala antalet yrkade skattereduktioner
cirka 16 000 per år. Vid den beräkningen har det emellertid
inte tagits någon hänsyn till att föreslagna bestämmelser kan antas
komma att öka fysiska personers investeringar i mindre företag och
därmed antalet fysiska personer som ägare. Inte heller har det tagits
271
Konsekvenser
SOU 2009:33
hänsyn till att antalet nystartade bolag av fysiska personer kan
antas öka. Mot bakgrund av detta anser vi att antalet yrkanden om
skattereduktion hos Skatteverket sannolikt inte kommer att
understiga 30 000 stycken per år. Om man antar att 1 procent av
dessa skulle överklagas till länsrätt skulle det innebära ett tillskott
på minst cirka 300 mål per år till länsrätterna. Vid denna försiktiga
beräkning har det inte beaktats att det kommer till mål som rör
bl.a. frågan om upphävande av tidigare beviljad skattereduktion på
grund av att villkoren inte uppfyllts efter det att den enskilde har
fått skattereduktionen och mål om förvärv av aktier i utländska
bolag. Styckkostnaden för ett genomsnittligt skattemål i länsrätt är
cirka 7 600 kr, i kammarrätt cirka 14 000 kr och i Regeringsrätten
cirka 10 000 kr.
Merkostnader för de allmänna förvaltningsdomstolarna kan därför,
lågt räknat, uppskattas till minst cirka 4 miljoner kr, varvid
kostnaderna för mål i länsrätt uppskattas till 2,3 miljoner kr.
9.3 Konsekvenser av utdelningsavdraget
9.3.1 Offentligfinansiella effekter
Minskade skatteintäkter
Det föreslagna utdelningsavdraget innebär att onoterade aktiebolag
kan få ett avdrag beräknat på utdelat belopp. Avdraget baseras på
den del av aktieförvärvets anskaffningskostnad som är hänförlig till
fysiska personers ägande. I brist på statistik om fysiska personers
andel av aktieförvärvet i onoterade bolag antas denna uppgå till 30
procent. En utgångspunkt för detta antagande är en jämförelse med
fysiska personers direktägande i noterade bolag som enligt Aktieägarstatistiken
uppgår till cirka 14 procent. Här antas att fysiska
personers andel av det direkta ägandet i onoterade bolag är ungefär
dubbelt så stort som i noterade bolag.
Utifrån statistikunderlag från Bolagsverket har det varit möjligt
att, för såväl privata som publika bolag, särskilja nyemissioner
under respektive över avdragets tillåtna maxgräns om 5 miljoner kr.
Eftersom den del av nyemissionerna som överstiger 5 miljoner kr
inte får ingå i underlaget till utdelningsavdraget räknas denna del
bort. Summan av nyemissionsbelopp understigande maxgränsen
och antalet överstigande maxgränsen multiplicerat med 5 miljoner
kr utgör därmed det totala nyemissionsbelopp som får ligga till
272
SOU 2009:33 Konsekvenser
grund för avdraget. Av detta belopp antas, i enlighet med
beskrivning ovan, 30 procent vara hänförligt till fysiker. Det är
dock troligt att andelen fysiska ägare är lägre för nyemissioner över
maxgränsen och högre för dem under. Eftersom de avdragsgrundande
beloppen över respektive under maxgränsen är ungefär
lika stora har det dock ingen större betydelse om man, som här,
använder ett genomsnitt av andelen fysiker eller om man väljer att
göra två separata antaganden.
Det totala underlaget för utdelningsavdraget motsvaras av summan
av det framräknade nyemissionsunderlaget för privata och
publika aktiebolag och fysiska personers insatskapital i nystartade
onoterade aktiebolag. De olika stegen i beräkningen av underlaget
presenteras i tabellen nedan.
273
Konsekvenser
SOU 2009:33
Tabell 9.3 Beräkning av underlag för utdelningsavdraget
Privata aktiebolag (alla är onoterade)
1. Belopp upp till maxgränsen om 5 mnkr 3 616 261 872
2. Antal emissionsärenden större än 5 mnkr 870
3. Belopp som är avdragsberättigat för dem över 5 mnkr 4 350 000 000
4. Borträkning av fondemissioner (1,5% x [1.+ 3.]) 119 493 928
5. Totalt nyemissionsbelopp med maxgräns (1.+ 3.- 4.) 7 846 767 944
Nystartade aktiebolag
6. Antal nystartade aktiebolag 11 000
7. Antaget tillskjutet aktiekapital 100 000
8. Avdragsberättigat 1 100 000 000
Publika aktiebolag
9. Belopp upp till maxgränsen om 5 mnkr 594 288 413
10. Antal emissionsärenden större än 5 mnkr 370
11. Belopp som är avdragsberättigat för dem över 5 mnkr 1 850 000 000
12. Andel av publika aktiebolag som antas vara onoterade 0,80
13. Borträkning av fondemissioner (8% x [9. + 11.]) 195 543 073
14. Totalt nyemissionsbelopp med maxgräns (9. x 12. +11.
x 12.-13.)
1 759 887 658
Totalt för onoterade aktiebolag
15. Summering av avdragsberättigade nyemissioner (5.+ 8.
+ 14.)
10 706 655 601
16. Andel som antas vara hänförligt till fysiker 0,3
17. Underlag för utdelningsavdrag (15. x 16.) 3 211 996 680
Beräkningarna utgår från att avdrag görs under en period om åtta år
efter det år förvärvet av aktierna har ägt rum. Vid jämn fördelning
under dessa år skulle det årliga avdraget uppgå till 12,5 procent av
emissionsbeloppet. Detta skulle dock förutsätta att de onoterade
bolagen varje år uppvisar så stora resultat att utdelning i denna
omfattning är möjlig. Det är av två skäl inte rimligt att anta att så är
fallet. För det första torde en viss andel av de nystartade företagen
inte redovisa vinst under de första åren. För det andra torde det
vara ovanligt att utdelningar följer direkt efter en nyemission. Mot
denna bakgrund antas avdraget uppgå till 5 procent första året efter
förvärvet, varefter storleken av avdraget antas växa med en
274
SOU 2009:33 Konsekvenser
konstant takt fram till år 8. Vidare kan det vara rimligt att anta att
inte alla företag kommer att utnyttja hela avdraget under den
tillåtna perioden. Här antas att utdelningsavdraget i genomsnitt
kommer att utnyttjas till 80 procent. Annorlunda uttryckt innebär
detta att de totala avdragen under åttaårsperioden summerar till 80
procent av det ursprungliga nyemissionsbeloppet.
ITPS har i rapporten Uppföljning av 2003 års nystartade företag –
tre år efter start, S2008:001, presenterat statistik om företagens
överlevnadsgrad. Av rapporten framgår att aktiebolagens överlevnadsgrad
åren 2003–2006 var 81 procent. Med andra ord bedrev
19 procent av de aktiebolag som startades under år 2003 inte längre
aktiv verksamhet tre år senare. Detta tas hänsyn till i beräkningen
av utdelningsavdragets offentligfinansiella effekter genom att det
avdragsgrundande beloppet för nystartade bolag under de tre första
åren minskas med en utvecklingstakt som beräknas utifrån nämnda
data. Därefter kan den största risken för nedläggning av företaget
anses vara över, varför avvecklingstakten från och med år 4 antas
vara densamma för alla företag. Enligt rapporten Konkurser och
offentliga ackord 2008, ITPS S2009:001, skedde cirka 5 000 aktiebolagskonkurser
år 2008. Detta indikerar en genomsnittlig avvecklingstakt
om cirka 1,7 procent. För att undvika dubbelräkning av
nystartade bolags konkurser antas avvecklingstakten för resterande
bolag samt för nystartade bolag efter år 4 uppgå till cirka 1 procent.
Utifrån dessa förutsättningar beräknas det föreslagna utdelningsavdraget
minska skatteintäkterna med 0,04; 0,09 och 0,15 miljarder
kr för åren 2010–2012. Den med åren stigande kostnaden −
som också gäller för åren efter 2012 − beror på att utdelningsavdragen
hänförliga ett visst års emissioner stiger enligt vad
som beskrivits ovan. Men därutöver växer kostnaden beroende på
att nya emissionsbelopp tillkommer för varje år som i sin tur genererar
nya utdelningsavdrag. Efter åtta år har dock kostnaden stabiliserats.
Varaktigt beräknas skatteintäkterna minska med cirka 0,57 miljarder
kr. Den varaktiga effekten är ett mått på den bestående kostnaden
av förslaget och utgår från antagandet att skattesänkningar
finansieras med statlig upplåning. Den beräknas här som den
nuvärdesberäknade summan av den ökade upplåning som krävs
fram till den nya långsiktiga jämvikten och nettobudgeteffekten när
långsiktig jämvikt har uppnåtts. Den långsiktiga jämvikten uppnås
vid det aktuella förslaget efter åtta år. Effekterna är beräknade i
2010 års prisnivå och baserade på antaganden om fasta priser och
275
Konsekvenser
SOU 2009:33
volymer, i enlighet med Finansdepartementets beräkningskonventioner
2009.
Utdelningsavdrag
Utdelningsavdrag År 2010 År 2011 År 2012 Varaktig effekt
Budgeteffekt -0,04 -0,09 -0,15 -0,57
Finansiering
Av direktiven framgår att utredningen vid sin bedömning av om
regler som påminner om Annell-avdraget bör införas, bör beakta
att nyemitterat kapital medför att det s.k. gränsbeloppet vid 3:12beskattningen
blir högre. Av direktiven framgår vidare att utredningens
förslag inte får påverka den sammanlagda beskattningen
inom 3:12-området.
Enligt vår mening är det rimligt att anta att många av de bolag
som kommer att utnyttja avdraget är fåmansföretag och att ägarna
således beskattas enligt 3:12-reglerna. Utredningens förslag kan
därför antas att ytterligare förstärka den redan i vissa avseenden
förmånliga skattemässiga behandling som de senare årens förändringar
av 3:12-reglerna medfört.2 En sådan ytterligare förstärkning
är således bl.a. mot bakgrund av våra direktiv inte lämplig.
Mot den bakgrunden finner utredningen att det är rimligt att
utdelningsavdraget finansieras genom ändringar av 3:12-reglerna.
Ett enkelt sätt är att höja skattesatsen för utdelningar och kapitalvinster
på kvalificerade andelar upp till gränsbeloppet respektive
det sparade utdelningsutrymmet, dvs. den del som beskattas i
inkomstslaget kapital. Även skattesatsen för utdelningar och
kapitalvinster på okvalificerade andelar bör på motsvarande sätt
höjas. Genom en sådan höjning kan man till i vart fall viss del undvika
att den sammanlagda beskattningen inom 3:12-området
påverkas på ett sätt som innebär en minskad beskattning.
Som framgår av avsnitt 9.2.1, kan skattebasen för utdelningar
och kapitalvinster på kvalificerade andelar till den del beskattning
sker i inkomstslaget kapital med 20 procent, dvs. under gränsbeloppet
respektive det sparade utdelningsutrymmet, efter uppräkning
beräknas till 32,7 miljarder kr för år 2010. Skattebasen för
2 Se rapporten The Taxation of Business Income in Sweden, inlämnad till Finansdepartementet
i maj 2008 (dnr Fi2008/3733/SKA/SE).
276
SOU 2009:33 Konsekvenser
okvalificerade andelar kan, med viss osäkerhet, uppskattas till 15,3
miljarder kr för samma år.
Den varaktiga effekten, när bestämmelserna om utdelningsavdraget
fått fullt genomslag, beräknas uppgå till 0,57 miljarder kr
per år. Denna effekt skulle kunna kompenseras med en höjning av
skattesatserna för kvalificerade och okvalificerade andelar med
cirka 1,2 procentenhet. Vi föreslår således att den varaktiga
effekten av utdelningsavdraget finansieras genom att skattesatserna
för kvalificerade andelar höjs från 20 procent till 21,2 procent och
för okvalificerade andelar från 25 procent till 26,2 procent.
Ett annat finansieringsalternativ är att höja bolagsskatten. Enligt
Finansdepartementets senaste bedömning uppgår basen för bolagsskatten
år 2010 till cirka 320 miljarder kr. Denna prognos bygger
på senaste utfall och är framskriven med hänsyn till den ekonomiska
utvecklingen. Trots den kraftiga minskning av skattebasen
som skett under senare tid är den prognostiserade basen ändå inte
låg i ett historiskt perspektiv. En höjning av bolagsskattesatsen från
26,3 procent till 26,478 procent bedöms därmed motsvara den varaktiga
effekten av föreslaget utdelningsavdrag.
9.3.2 Effekter för företagen och enskilda
Vi har strävat efter att utforma regler som ska vara så enkla som
möjligt att tillämpa för bolagen. De regler som avser beräkningen
av avdraget går dock, enligt vår mening, inte att utforma utan inslag
av en något mer komplicerad karaktär. För att beräkna avdraget
måste bolaget ha kännedom bl.a. om vad som tillförts bolaget som
”nytt” kapital av fysiska personer, dvs. vad fysiska personer har
betalat för aktier som har tecknats i samband med bildandet och
vid nyemission, under de närmast föregående åtta beskattningsåren
och hur mycket av detta nya kapital som redan utnyttjats för
avdrag för tidigare beskattningsår. Bolaget måste vidare ha kännedom
om storleken på den vinstutdelning som lämnas till fysiska
personer. Något merarbete av märkbar betydelse torde dock inte
den sistnämnda uppgiften innebära.
Utredningen har valt att även låta fysiska personers förvärv av
aktier i ett så kallat lagerbolag kunna medföra rätt till avdrag. För
att hindra skattekringgåenden i det fallet har utredningen ansett det
nödvändigt att föreslå vissa beräkningsregler som är specifika för
denna situation.
277
Konsekvenser
SOU 2009:33
Avdraget grundas till exempel på belopp som tillskjutits vid
nyemission. För ett bolag är de associationsrättsliga reglerna för
nyemission ett av de mest kostsamma avsnitten i aktiebolagslagen
(2005:551) enligt Nuteks mätningar, se rapporten Näringslivets
administrativa kostnader för associationsrätt, Nutek R 2008:02.
Detta beror till stor del på att bolag som ska genomföra en nyemission
ofta anlitar konsulthjälp och juridisk kompetens. I mätningen
emellertid även börsnoterade bolag och det är främst dessa som har
mycket höga kostnader för nyemissioner. De bolag som den föreslagna
skattereduktionen riktar sig till, dvs. icke marknadsnoterade
bolag, kan antas att ha kostnader av en betydligt mer blygsam
omfattning.
Förslaget om utdelningsavdraget innebär en ökad administrativ
börda för bolagen. Å andra sidan måste merarbetet att beräkna
avdraget ses i ljuset av att det är fråga om en betydande skatteförmån.
Denna förmån kompenserar enligt vår mening mer än väl
det administrativa merarbete som tillämpningen av reglerna förutsätter.
Dessutom är reglerna frivilliga. Bolaget väljer själv om eller
hur mycket det vill utnyttja möjligheterna till avdrag. Utredningens
bedömning är därför att fördelarna med föreslaget utdelningsavdrag
väsentligt väger över de nackdelar som kan finnas i form av en
ökad administrativ börda för bolagen.
Utredningens bedömning är gjord i samråd med Näringslivets
regelnämnd.
Någon administrativ börda för de fysiska personerna innebär
inte förslaget.
9.3.3 Effekter för Skatteverket, Bolagsverket och de allmänna
förvaltningsdomstolarna
Förslaget om ett utdelningsavdrag kommer att medföra en ökad
arbetsbelastning och andra kostnader för Skatteverket.
De initiala IT-relaterade kostnaderna för att hantera utredningens
förslag uppskattas till cirka 1–2 miljoner kr. Detta är lågt
räknat och förutsätter att Skatteverket inte gör beräkningar som
sparas och förtrycks på deklarationsblanketterna. Om uppgifter på
deklarationerna ska förtryckas uppskattas den initiala kostnaden i
stället uppgå till cirka 4–5 miljoner kr. De löpande underhållskostnaderna
beräknas till 250 000 kr per år. Kostnader för granskning
uppskattas till högst cirka 2,5 miljoner kr per år. Kostnader för
278
SOU 2009:33 Konsekvenser
279
interna utbildningsinsatser beräknas till 100 000 kr – 500 000 kr per
år. Kostnader för externa informationsinsatser uppgår lågt räknat
till 500 000 kr men med en högre ambitionsnivå till cirka 2–3
miljoner kr för första året.
Förslaget kan komma att medföra en viss ökad arbetsbelastning
för Bolagsverket, eftersom det kan tänkas att antalet nyemissioner
kommer att öka. Det torde dock inte bli fråga om mer än en försumbar
ökning.
De allmänna förvaltningsdomstolarna kommer att få en ökad
arbetsbörda till följd av de nya mål som förslaget kommer att leda
till. Det är mycket vanskligt att beräkna hur stor denna ökade
arbetsbelastning kommer att bli. Vi stannar därför vid att kostnaderna
för de allmänna förvaltningsdomstolarna kan antas att i
vart fall inte understiga ett belopp som motsvarar Skatteverkets
granskningskostnader. Detta skulle innebära ökade kostnader för
domstolarna med minst 2,5 miljoner kr per år.
IV Författningskommentarer
10 Författningskommentarer till
förslaget om skattereduktion för
förvärv av aktier
10.1 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)
1 kap.
11 §
Ändringen är en följd av förslaget om skattereduktion för förvärv
av aktier.
67 kap.
2 §
I första stycket, som reglerar i vilken ordning de olika
skattereduktionerna i 67 kap. ska göras, har skattereduktion för
förvärv av aktier lagts till. 67 kap. omfattar skattereduktioner för
fysiska personer.
I det nya tredje stycket anges att för den som inte helt eller bara
delvis kan räkna av skattereduktionen för förvärv av aktier mot
kommunal och statlig inkomstskatt, statlig fastighetsskatt samt
kommunal fastighetsavgift finns det bestämmelser i
kupongskattelagen (1970:624). Regler om ansökningsförfarande
och vad som i övrigt gäller i fråga om nedsättning av kupongskatten
vid förvärv av aktier finns således i kupongskattelagen.
283
Författningskommentarer
SOU 2009:33
20 §
Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om vilka personer
som efter begäran kan få skattereduktion för förvärv av aktier.
Av första stycket framgår att skattereduktion efter begäran kan
medges fysiska personer som mot betalning i pengar har förvärvat
aktier i vissa bolag. Någon avgränsning av vilka fysiska personer
som ska kunna få skattereduktion finns inte. Såväl obegränsat
skattskyldiga som begränsat skattskyldiga kan således omfattas.
Detta innebär bl.a. att rätt till skattereduktion kan finnas för sådana
utomlands bosatta som har begärt att få sina tjänsteinkomster
beskattade enligt inkomstskattelagen i stället för enligt lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, samt
sådana skattskyldiga som beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet
för inkomster från ett fast driftställe eller en fastighet i
Sverige. Frågan om personkrets diskuteras i avsnitt 6.5.
Rätten till skattereduktion gäller bara för förvärv av aktier.
Förvärv av t.ex. konvertibler kan alltså inte medföra rätt till
skattereduktion. Vidare gäller att aktierna ska ha förvärvats genom
betalning i pengar. Förvärv av aktier som betalats med
apportegendom omfattas alltså inte. Inte heller kan förvärv av
aktier mot betalning genom kvittning av fordran gentemot bolaget
ge rätt till skattereduktion. Överväganden rörande dessa frågor
framgår av avsnitten 3.5 och 6.6.3.
Första stycket innehåller också ett krav på det bolag i vilket
aktier har förvärvats. Kravet innebär att bolaget måste vara, eller ha
varit, rörelsedrivande. Något krav på att rörelsen måste vara av viss
minsta omfattning i förhållande till bolagets övriga verksamhet
ställs emellertid inte. Vad som avses med rörelse framgår av 2 kap.
24 §.
Enligt första punkten ska bolaget bedriva rörelse den 2 maj året
efter det beskattningsår för vilket skattereduktion begärs. Frågan
om vilket beskattningsår som skattereduktion ska begäras för styrs
av vilket år betalning för aktierna gjorts. Se kommentaren till 21 §.
Av andra punkten framgår att även om bolaget inte bedriver
rörelse den 2 maj året efter det beskattningsår för vilket skattereduktion
begärs kan rätt till skattereduktion finnas om det är så
att bolaget har försatts i konkurs eller gått i tvångslikvidation
senast nämnt datum. En förutsättning för att den enskilde ska få
rätt till skattereduktion i detta fall är att bolaget vid något tillfälle
efter betalningen av aktierna har bedrivit rörelse.
284
SOU 2009:33 Författningskommentarer
Motiven för bestämmelserna om rörelsekrav finns i avsnitten
6.8.1 och 6.8.3.
Av andra stycket framgår att dödsbon kan få rätt till
skattereduktion för förvärv som har skett före dödsfallet. En
förutsättning för rätt till skattereduktion är att full betalning för
aktierna erlagts före dödsfallet.
21 §
Paragrafen, som är ny, anger vid vilken taxering begäran om
skattereduktion ska göras. Detta beror på vilket beskattningsår
som slutbetalning för aktierna har erlagts. Huvudregeln är att
begäran ska göras i självdeklarationen vid taxeringen för det
beskattningsår då slutbetalning för aktierna har erlagts
(betalningsåret). Det finns dock en undantagsbestämmelse som gör
det möjligt att begära skattereduktion vid taxeringen för året
närmast efter betalningsåret. För att undantaget ska bli tillämpligt
krävs att det bolag i vilket aktier förvärvats inte har börjat bedriva
rörelse den 2 maj året efter betalningsåret. Bestämmelserna har till
följd att skattereduktionen i första hand kommer att hänföras till
betalningsåret och i andra hand till året efter betalningsåret.
Betalning anses ha ägt rum först när full likvid för aktierna
erlagts.
Motivering till och exempel på tillämpningen av bestämmelserna
finns i avsnitt 6.15.1.
22 §
I paragrafen, som är ny, klargörs att med aktier avses i detta kapitel
− förutom aktier i svenska aktiebolag − även andelar i sådana
utländska bolag som avses i 23 § första stycket 2, dvs. utländska
bolag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett
skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte.
23 §
Paragrafen är ny.
I första stycket definieras begreppet bolag. Med bolag avses vid
tillämpningen av detta kapitel svenskt aktiebolag och utländskt
bolag som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller i en stat med vilken Sverige har ingått ett
skatteavtal som innehåller en artikel om informationsutbyte. Av
285
Författningskommentarer
SOU 2009:33
2 kap. 4 § framgår att europabolag och försäkringsaktiebolag räknas
som aktiebolag. Definitionen av utländskt bolag finns i 2 kap. 5 a §.
Av andra stycket framgår att privatbostadsföretag och
investmentföretag inte räknas som bolag. Förvärv av aktier i sådana
bolag ger alltså inte rätt till skattereduktion.
Bestämmelserna motiveras i avsnitt 6.7.
24 §
I paragrafen, som är ny, anges vad som avses med företag. Med
företag avses vid tillämpningen av detta kapitel svenskt aktiebolag,
svensk ekonomisk förening, svensk sparbank, svenskt ömsesidigt
försäkringsföretag, svensk stiftelse och svensk ideell förening, och
utländsk juridisk person. Vad som menas med utländsk juridisk
person framgår av 6 kap. 8 §.
Bestämmelsen tas upp i avsnitt 6.3.2.
25 §
I paragrafen, som är ny, förklaras vad som vid tillämpningen av
detta kapitel avses med företag i intressegemenskap. Bestämmelsen är
utformad med 25 a kap. 2 § som förebild.
Av första punkten framgår att med företag i intressegemenskap
avses ett företag som ett annat företag, direkt eller indirekt, har ett
väsentligt inflytande i. Det väsentliga inflytandet kan följa av
ägarandelens storlek eller av andra omständigheter.
Av andra punkten framgår att med företag i intressegemenskap
kan också avses företag som står under i huvudsak gemensam
ledning. Även mor- och dotterföretag omfattas eftersom dessa
måste anses stå under gemensam ledning.
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.3.2.
26 §
Paragrafen är ny.
I första stycket anges att villkor för skattereduktion för förvärv
av aktier finns i andra och tredje styckena samt i 27–29 §§.
Andra stycket innehåller tre alternativa krav som rör förvärvet av
aktierna. Att aktierna ska ha betalats i kontanter framgår av 20 §
första stycket.
Enligt första punkten ska aktierna ha tecknats vid bildandet av
bolaget. Detta innebär således att det är den som har tecknat och
betalat aktier som getts ut vid bolagsbildandet som kan få
skattereduktion.
286
SOU 2009:33 Författningskommentarer
Av andra punkten framgår att skattereduktion även kan ges
fysiska personer som mot full betalning i pengar har förvärvat
aktier från en juridisk person. Detta gäller dock bara när aktierna
avser ett bolag som inte tidigare har bedrivit verksamhet av något
slag, dvs. ett så kallat lagerbolag.
Enligt tredje punkten ska aktierna ha tecknats vid en nyemission.
Även här är det alltså den som har tecknat och betalat aktierna som
kan få skattereduktion.
I tredje stycket regleras situationen att samma aktie har
förvärvats först vid bildandet (andra stycket 1) och därefter från en
juridisk person (lagerbolagsfallet, andra stycket 2) och rätt till
skattereduktion skulle kunna föreligga för båda förvärven. Den
situation som avses är att en fysisk person låter bilda ett bolag och
betala in aktiekapitalet och sedan överlåter bolaget, som inte börjat
bedriva rörelse, till en juridisk person som i sin tur överlåter
bolaget (alltjämt ett lagerbolag) till den som avser att bedriva
rörelse genom bolaget. I detta fall är det bara den som har förvärvat
aktien från en juridisk person (andra stycket 2) som har rätt till
skattereduktion. Att den som har förvärvat aktier i ett lagerbolag
inte kan få skattereduktion för ett högre belopp än vad som har
betalats i pengar av lagerbolagsbildaren vid bildandet av bolaget,
dvs. tillskjutits bolaget, framgår av 30 § andra stycket.
Bestämmelserna förklaras i avsnitt 6.6.
27 §
Paragrafen är ny. Den innehåller krav som rör det bolag i vilket
aktier förvärvats.
Enligt första stycket får det bolag i vilket aktier förvärvats varken
vara eller ha varit marknadsnoterat under tiden från betalningen till
den 2 maj året efter det beskattningsår för vilket skattereduktion
begärs. För vilket år som skattereduktion ska begäras framgår av
21 §. Definitionen av marknadsnotering finns i 48 kap. 5 §.
Bestämmelsen kan illustreras av följande exempel.
En fysisk person tecknar aktier i samband med bildandet av ett bolag
under hösten 2010. Aktierna betalas i december 2010. Den 2 maj 2011
har bolaget inte börjat bedriva rörelse. Rätt till skattereduktion
föreligger därför inte för beskattningsåret 2010. Den 2 maj 2012
bedriver bolaget rörelse. Under förutsättning att bolaget inte har varit
marknadsnoterat vid något tillfälle mellan december 2010 och den 2
maj 2012, kan den enskilde få skattereduktion för beskattningsåret
2011.
287
Författningskommentarer
SOU 2009:33
Av andra stycket framgår att ett bolag är att anse som
marknadsnoterat om någon aktie i bolaget är marknadsnoterad.
Bestämmelsen är utformad med bl.a. 42 kap. 15 a § som förebild.
Bestämmelserna behandlas i avsnitt 6.8.2.
28 §
Paragrafen, som är ny, innehåller krav som rör den som begär
skattereduktion eller som har fått sådan. Kraven gäller även
närstående. Liknande krav finns även i 29 §.
Av första stycket framgår bl.a. att kraven gäller under en period
som omfattar både en viss tid före och en viss tid efter betalningen.
Perioden utgörs av tiden från och med andra året före det år då
slutbetalning ägde rum (betalningsåret) till och med tredje året
efter betalningsåret.
Enligt första punkten får inte den som har förvärvat aktier eller
närstående till denne ta emot utbetalning eller annan ersättning vid
minskning av aktiekapital eller reservfond från bolaget eller från
företag som ingår i intressegemenskap med bolaget. Minskning av
aktiekapitalet för återbetalning till aktieägare kan ske antingen
genom att minskningsbeloppet först sätts av till en s.k. fri fond
(fritt eget kapital) och därefter betalas ut till aktieägarna, eller
genom att minskningsbeloppet direkt återbetalas. Båda fallen
omfattas. Någon betydelse har det inte heller om minskningen
skett med eller utan indragning av aktier. Vederlag i annat än
pengar omfattas också genom att uttrycket ”annan ersättning”
används. Om minskningen har skett i strid mot aktiebolagsrättsliga
regler kan överföringen falla in under andra punkten.
Minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för förlusttäckning
leder dock inte till att spärregeln aktualiseras. Någon
utbetalning eller annan ersättning erhåller inte aktieägarna i det
fallet.
Av andra punkten framgår att den som har förvärvat aktier eller
närstående till denne inte får i strid mot aktiebolagslagen (2005:551
ABL), ta emot värdeöverföringar, penninglån eller säkerhet för
penninglån från bolaget eller från företag som ingår i
intressegemenskap med bolaget. Av 17 kap. 1 § ABL framgår att
med värdeöverföring avses vinstutdelning, förvärv av egna aktier,
minskning av aktiekapital eller reservfonden för återbetalning till
aktieägarna, och annan affärshändelse som medför att bolagets
förmögenhet minskar och som inte har rent affärsmässig karaktär
för bolaget. Rätten till skattereduktion går således helt förlorad om
288
SOU 2009:33 Författningskommentarer
den som har fått skattereduktion eller närstående till denne erhåller
värdeöverföringar i strid mot bolagsrättsliga regler. Detsamma
gäller vid mottagande av penninglån från bolaget eller från företag
som ingår i intressegemenskap med bolaget. Även säkerhet för
penninglån omfattas.
Motsvarande förfaranden som avser utländska juridiska
personer träffas av bestämmelsen, se 2 kap. 2 §.
Enligt andra stycket ska rätten till skattereduktion inte gå
förlorad om det finns särskilda skäl.
I tredje stycket klargörs att förbudet i första stycket 2 tillämpas
också för motsvarande förfaranden som avser ett utländskt bolag
eller ett företag i intressegemenskap med det, även om
förfarandena skulle vara tillåtna enligt lagstiftningen i den stat där
bolaget eller företaget som ingår i intressegemenskap med bolaget
hör hemma. Detta innebär att om värdeöverföringen, penninglånet
eller ställandet av säkerhet från det utländska företaget hade varit i
strid mot bestämmelserna i aktiebolagslagen om åtgärden hade
vidtagits av ett svenskt aktiebolag, så omfattas förfarandet av
förbudet.
Motivering till bestämmelserna och exempel på situationer när
särskilda skäl kan föreligga finns i avsnitten 6.11.1 och 6.11.2.
29 §
Paragrafen är ny. Den innehåller krav som rör den som begär
skattereduktion eller som har fått sådan. Kraven omfattar även
närstående.
Av första stycket framgår bl.a. att de krav som anges i paragrafen
gäller under en period av tre år efter betalningsåret.
Enligt första punkten får den som har förvärvat aktier eller
närstående till denne inte erhålla ersättning för aktierna från
företag som ingår i intressegemenskap med bolaget. Med ersättning
avses − förutom betalning vid överlåtelser − inlösenförfaranden,
t.ex. fusionsvederlag.
Enligt andra punkten är det inte heller tillåtet att erhålla
utskiftade tillgångar vid frivillig likvidation från bolaget eller från
ett företag som ingår i intressegemenskap med bolaget.
Motsvarande utländska förfaranden omfattas också av reglerna.
I andra stycket anges att om det finns särskilda skäl tillämpas
inte första stycket.
Motivering till bestämmelserna och exempel på situationer när
särskilda skäl kan föreligga finns i avsnitten 6.11.3 och 6.11.4.
289
Författningskommentarer
SOU 2009:33
30 §
I paragrafen, som är ny, anges vad som utgör underlag för
skattereduktionen.
Av första stycket framgår att underlaget utgörs av betalningar för
aktier under beskattningsåret. Om det är så att det bolag i vilket
aktier förvärvades inte har börjat bedriva rörelse den 2 maj året
efter betalningsåret får skattereduktion begäras för
beskattningsåret efter betalningsåret. Detta innebär att underlaget
för skattereduktion för ett visst beskattningsår kommer att utgöras
av betalningar som ägt rum under det närmast föregående
beskattningsåret.
I andra stycket anges att vid beräkningen av underlaget får tas
med betalningar om sammanlagt lägst 5 000 kr och högst 500 000
kr. Betalningar för aktier i flera olika bolag kan läggas ihop. Vidare
finns det i andra stycket en begränsningsregel som aktualiseras när
det är fråga om betalningar för aktier som förvärvats från en
juridisk person och som avser ett bolag som inte tidigare har
bedrivit verksamhet av något slag, dvs. ett så kallat lagerbolag.
Regeln innebär att vid förvärv av aktier i lagerbolag får det i
underlaget räknas in högst ett belopp som motsvarar vad som har
betalats i pengar för aktierna vid bildandet av bolaget, dvs. vad som
i pengar tillskjutits bolaget.
Exempel.
En lagerbolagsbildare (fysisk eller juridisk person) tecknar aktier i ett
bolag i samband med dess bildande. 100 000 kr betalas in till bolaget.
Därefter förvärvar en fysisk person, direkt eller indirekt, samtliga
aktier i bolaget. För aktierna betalar den fysiska personen 120 000 kr.
Endast 100 000 kr utgör underlag.
I tredje stycket föreskrivs att underlaget ska minskas med underlag
enligt tidigare beslut om skattereduktion som avser förvärv av
aktier i företag som ägs av bolaget eller förvärv av aktier i bolag
som genom fusion upptagits i bolaget. Minskningen görs med
utgångspunkt i det belopp som får räknas in i underlaget enligt
andra stycket.
Motivering till bestämmelserna och exempel på tillämpningen av
bestämmelserna finns i avsnitt 6.13.
290
SOU 2009:33 Författningskommentarer
31 §
I paragrafen, som är ny, anges skattereduktionens storlek.
Beloppsbegränsningen för skattereduktion framgår av bestämmelsen
om underlaget (30 §) och inte av denna paragraf.
Skattereduktionen uppgår till 20 procent av underlaget.
Bestämmelsen behandlas i avsnitt 6.14.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Av första punkten framgår att de nya bestämmelserna träder i kraft
den 1 januari 2010 och tillämpas första gången vid 2011 års
taxering.
Enligt andra punkten ska det vid tillämpningen av 67 kap. 28 §
inte tas hänsyn till utbetalning eller annan överföring som har
tagits emot före den 1 april 2009.
Motivering till bestämmelserna finns i avsnitt 6.18.
291
Författningskommentarer
SOU 2009:33
10.2 Förslaget till lag om ändring i
skattebetalningslagen (1997:483)
11 kap.
9 §
Ändringen i andra stycket 3 är en följd av förslaget om skattereduktion
för förvärv av aktier.
292
SOU 2009:33 Författningskommentarer
10.3 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen
(1990:324)
4 kap.
17 §
Ändringen innebär att en sjunde punkt läggs till i paragrafen.
Ändringen gör det möjligt att med stöd av lämnad uppgift enligt
den föreslagna uppgiftsskyldigheten i 3 kap. 27 § andra stycket
lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter fatta
ett beslut om eftertaxering av den som har fått skattereduktion för
förvärv av aktier. Eftertaxering kan även ske om uppgift inte har
lämnats men skulle ha lämnats.
Den normala tidsfristen för eftertaxering gäller även i detta fall.
Det innebär att Skatteverkets beslut om eftertaxering ska meddelas
före utgången av femte året efter taxeringsåret, se 4 kap. 19 §.
293
Författningskommentarer
SOU 2009:33
10.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:1227) om
självdeklarationer och kontrolluppgifter
2 kap.
2 §
Den nya åttonde punkten innebär att fysiska personer är
deklarationsskyldiga om de ska lämna uppgift enligt andra stycket i
3 kap. 27 §.
4 §
Den nya femte punkten innebär att dödsbon ska lämna
självdeklaration om de ska lämna uppgift enligt andra stycket i
3 kap. 27 §.
3 kap.
27 §
Paragrafen är ny.
I första stycket föreskrivs att den som begär skattereduktion för
förvärv av aktier enligt 67 kap. 20–31 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229, IL) ska lämna uppgift om underlaget för skattereduktionen
och de övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att
fatta ett riktigt beslut. Det kan t.ex. vara identifikationsuppgifter
om bolaget eller uppgifter om att den som begär skattereduktion
tidigare har fått skattereduktion för förvärv av aktier i ett bolag
som ägs av bolaget. Det kan t.ex. också vara uppgifter om att den
som begär skattereduktion eller närstående till denne inom två år
före det år då aktierna betalades har erhållit utbetalning vid
minskning av aktiekapitalet i bolaget.
I andra stycket sägs att den som har fått skattereduktion för
förvärv av aktier ska lämna uppgift om en sådan omständighet som
avses i 67 kap. 28 eller 29 § IL har inträffat. Om villkoren för
skattereduktion inte längre är uppfyllda inträder således uppgiftsskyldighet
. Det kan t.ex. vara fråga om att den som har fått
skattereduktion eller närstående till denne inom tre år efter
betalningsåret har erhållit ersättning för aktierna från företag som
ingår i intressegemenskap med bolaget, exempelvis fusionsvederlag.
I tredje stycket klargörs att uppgift ska lämnas i självdeklarationen
vid taxeringen för det beskattningsår då sådan omständighet
inträffat som utlöser uppgiftsskyldighet enligt andra stycket.
Eftertaxering kan ske enligt förslaget med stöd av 4 kap. 17 §
första stycket 7 taxeringslagen (1990:324) då en ändring i ett
294
SOU 2009:33 Författningskommentarer
taxeringsbeslut föranleds av en uppgift som har lämnats eller skulle
ha lämnats enligt den nu aktuella bestämmelsen.
Bestämmelserna motiveras i avsnitt 6.16.
295
Författningskommentarer
SOU 2009:33
10.5 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)
28 §
Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om vilka personer
som efter ansökan kan få rätt till återbetalning. Den motsvarar
67 kap. 2 § tredje stycket inkomstskattelagen (1999:1229, IL) och
67 kap. 20 § IL.
Av första stycket framgår att återbetalning efter ansökan kan
medges fysiska personer som mot betalning i pengar har förvärvat
aktier i vissa bolag och som inte helt eller bara delvis kan räkna av
skattereduktion enligt inkomstskattelagen mot kommunal och
statlig inkomstskatt, statlig fastighetsskatt samt kommunal
fastighetsavgift. Kommentaren till 67 kap. 2 § tredje stycket IL och
67 kap. 20 § första stycket IL.
Av andra stycket framgår att dödsbon kan få rätt till
återbetalning för aktieförvärv som har skett före dödsfallet. En
förutsättning för rätt till återbetalning är att full betalning för
aktierna erlagts före dödsfallet.
I tredje stycket anges att en förutsättning för rätt till
återbetalning är att aktieförvärvet avser ett bolag som antingen
bedriver rörelse den 2 maj året efter utdelningstillfället eller har
bedrivit rörelse vid något tillfälle under tiden mellan betalningen
och den 2 maj året efter utdelningstillfället men som har försatts i
konkurs eller gått i tvångslikvidation senast nämnt datum. Se
kommentaren till 67 kap. 20 § första stycket IL.
29 §
Paragrafen, som är ny, hänvisar till de definitioner som anges i
67 kap. 22–25 §§ IL. Se kommentarerna till nämnda lagrum.
30 §
Paragrafen är ny.
I första stycket anges att villkor för rätt till återbetalning finns i
67 kap. 26 § andra stycket IL, i första-tredje punkterna samt i 31
och 32 §§.
Att en förutsättning för rätt till återbetalning är att aktierna har
betalats i pengar framgår av 28 § första stycket. I 67 kap. 26 § andra
stycket IL finns det tre alternativa krav som rör förvärvet av
aktierna. Dessa krav innebär att aktierna ska ha tecknats vid
bildandet av bolaget eller vid nyemission. Aktierna kan även ha
296
SOU 2009:33 Författningskommentarer
förvärvats från en juridisk person. För att rätt till återbetalning ska
finnas i det fallet krävs att aktierna avser ett bolag som inte tidigare
har bedrivit verksamhet av något slag, dvs. ett så kallat lagerbolag.
Se kommentaren till 67 kap. 26 § andra stycket IL.
Av första punkten framgår att huvudregeln är att aktierna ska ha
betalats under samma kalenderår som utdelningstillfället ägt rum.
Betalning kan således ha skett såväl före som efter
utdelningstillfället, så länge det är fråga om samma kalenderår.
Vidare framgår att i undantagsfall kan rätt till återbetalning finnas
för aktier som har betalats året före det år då utdelningstillfället
ägde rum, förutsatt att det bolag i vilket aktier förvärvats inte har
börjat bedriva rörelse den 2 maj året efter betalningsåret. Detta
innebär att betalning för aktierna kan ha skett redan den 1 januari
kalenderåret, t.ex. 2010, och utdelningstillfället så sent som den 31
december samma år. Det bolag som aktierna förvärvats i behöver
under nämnda förutsättningar inte ha börjat bedriva rörelse förrän
den 2 maj 2012 för att återbetalning av kupongskatt ska medges av
den skatt som tas ut på utdelning lämnad under år 2011.
Innebörden av reglerna kan även uttryckas som att nedsättning
sker av skatt som belöper på en inkomst som den skattskyldige
uppburit, eller som varit tillgänglig för den skattskyldige, under
betalningsåret eller i undantagsfallet året efter betalningsåret.
I punkten anges, till skillnad mot i dess motsvarighet 67 kap.
21 § IL, ett uttryckligt krav på att den skatt som kan reduceras på
grund av aktieförvärvet ska grunda sig på en inkomst under samma
år som aktierna betalades eller – om bolaget inte har börjat bedriva
rörelse den 2 maj året efter betalningsåret – under året efter
betalningsåret. Detta krav är motiverat av att begreppet
beskattningsår eller något motsvarande saknas i kupongskattelagen.
Aktierna anses ha betalats först när full likvid för dem erlagts.
Se kommentaren till 67 kap. 21 § IL.
Andra punkten motsvarar 67 kap. 26 § tredje stycket IL. Den
situation som avses är att en fysisk person låter bilda ett så kallat
lagerbolag och betala in aktiekapitalet och sedan överlåter bolaget,
som inte börjat bedriva rörelse, till en juridisk person som i sin tur
överlåter bolaget (alltjämt ett lagerbolag) till en annan fysisk
person, varefter bolaget börjar bedriva rörelse. I detta fall är det
bara den som har förvärvat aktien från en juridisk person som har
rätt till skattereduktion. Se kommentaren till 67 kap. 26 § tredje
stycket IL.
297
Författningskommentarer
SOU 2009:33
Tredje punkten, som motsvarar 67 kap. 27 § första stycket IL,
anger kravet på att bolaget inte får vara marknadsnoterat. Vad
begreppet marknadsnotering innebär framgår av 48 kap. 5 § IL. Se
kommentaren till 67 kap. 27 § första stycket IL. När
utdelningstillfället ska ha inträffat framgår av första punkten.
Andra stycket är likalydande med 67 kap. 27 § andra stycket IL.
Se kommentaren till nämnt lagrum.
31 §
Paragrafen är ny. Den innehåller krav som rör den som ansöker om
återbetalning eller som har fått sådan. Kraven gäller även
närstående. Liknande krav finns även i 32 §. Paragrafen motsvarar
67 kap. 28 § IL.
Första stycket innebär att den som har förvärvat aktier eller
närstående till denne under tiden från och med andra året före det
år då slutbetalning ägde rum (betalningsåret) till och med tredje
året efter betalningsåret inte får ta emot utbetalning eller annan
ersättning vid minskning av aktiekapital eller reservfond från
bolaget eller från företag som ingår i intressegemenskap med
bolaget. Förbud finns också mot att i strid mot aktiebolagslagen
(2005:551) ta emot värdeöverföringar, penninglån eller säkerhet för
penninglån från bolaget eller från företag som ingår i
intressegemenskap med bolaget.
I andra stycket finns det en ventil, som innebär att rätten till
återbetalning inte går förlorad om det finns särskilda skäl.
Av tredje stycket framgår att förbuden i första stycket tillämpas
också för motsvarande förfaranden som avser ett utländskt bolag
eller ett företag i intressegemenskap med det, även om
förfarandena skulle vara tillåtna enligt lagstiftningen i den stat där
bolaget eller företaget som ingår i intressegemenskap med bolaget
hör hemma.
Bestämmelserna förklaras i kommentaren till 67 kap. 28 § IL.
32 §
Paragrafen, som är ny, innehåller krav som rör den som ansöker om
återbetalning eller som har fått sådan. Kraven omfattar även
närstående. Paragrafen motsvarar 67 kap. 29 § IL.
I första stycket anges att den som har förvärvat aktier eller
närstående till denne inte får erhålla vare sig ersättning för aktierna
från företag som ingår i intressegemenskap med bolaget eller
298
SOU 2009:33 Författningskommentarer
utskiftade tillgångar vid frivillig likvidation från bolaget eller från
ett företag som ingår i intressegemenskap med bolaget.
Av andra stycket framgår att rätten till återbetalning inte går
förlorad om det finns särskilda skäl.
Av tredje stycket framgår att förbuden i första stycket tillämpas
också för motsvarande förfaranden som avser ett utländskt bolag
eller ett företag i intressegemenskap med det.
Innebörden av bestämmelserna framgår närmare av kommentaren
till 67 kap. 29 § IL.
33 §
I paragrafen, som är ny, regleras storleken på återbetalningsbeloppet.
Paragrafen motsvarar 67 kap. 31 § IL samt 67 kap.
30 § andra och tredje styckena samma lag.
Av första stycket framgår bl.a. att återbetalning görs med ett
belopp som motsvarar 20 procent av betalningen för aktierna.
Vidare framgår att i det fall återbetalningen är föranledd av förvärv
av aktier i ett lagerbolag, får vid beräkningen av återbetalningsbeloppet
enbart beaktas den del av betalningen som motsvarar vad
som har betalats i pengar för aktierna vid bildandet av bolaget, dvs.
vad som i pengar tillskjutits bolaget.
Andra stycket innehåller beloppsbegränsningar. Beloppsbegränsningarna
avser, till skillnad mot bestämmelsen i 67 kap. 30 §
andra stycket IL, återbetalningsbeloppet och inte underlaget.
Någon skillnad i sak innebär inte de olika uttryckssätten. Den
undre beloppsgränsen medför att aktier måste ha förvärvats, mot
kontant betalning, för mer än 5 000 kr för att återbetalning ska
aktualiseras. Den övre beloppsgränsen innebär att återbetalning
sammanlagt inte kan ske med belopp som överstiger 100 000 kr,
även om aktier förvärvats mot kontant betalning för mer än
500 000 kr. Beloppsgränsen gäller per kalenderår, även om det ägt
rum flera utdelningstillfällen under året.
Innebörden av den övre beloppsgränsen kan illustreras av
följande exempel.
År 2010 tecknar en fysisk person aktier utgivna vid nyemission i två
olika bolag, bolag A och bolag B. Aktierna i båda bolagen betalas i
pengar samma år. Till bolag A betalas 400 000 kr och till bolag B
300 000 kr. Samma år innehålls kupongskatt med motsvarande 100 000
kr vid utbetalning av utdelning och vid ett annat tillfälle senare samma
år ytterligare 80 000 kr. Någon betydelse har det inte om
utdelningarna betalats ut av bolag A och B eller av några andra bolag.
Både bolag A och B bedriver rörelse den 2 maj 2011. Inget av dem är
299
Författningskommentarer
SOU 2009:33
marknadsnoterat. Före den 2 maj 2011 ansöker den enskilde om
återbetalning av den kupongskatt som innehölls vid det första av de två
utdelningstillfällena. Denna ansökan avser förvärvet av aktier i bolag
A. Den enskilde ansöker även, före det nämnda datumet, om
återbetalning av innehållen kupongskatt vid det andra
utdelningstillfället. Denna ansökan avser aktieförvärvet i bolag B.
Skatteverket betalar ut (0,2 x 400 000 kr =) 80 000 kr avseende
aktieförvärvet i bolag A. Vad gäller återbetalning på grund av förvärvet
av aktier i bolag B måste hänsyn tas till den tidigare återbetalningen
om 80 000 kr. Detta innebär att återbetalning endast görs med 20 000
kr. Återbetalning kan således sammanlagt inte ske med belopp som
överstiger 100 000 kr avseende utdelningstillfällen under 2010.
Ett annat exempel.
År 2010 tecknar en fysisk person aktier utgivna vid bildandet av ett
bolag, bolag A. Samma år tecknar denne även aktier utgivna vid
nyemission i bolag B. Aktierna i båda bolagen betalas i pengar samma
år. Till bolag A betalas 500 000 kr och till bolag B 400 000 kr. Samma
år innehålls kupongskatt med 120 000 kr vid utbetalning av utdelning.
Året därpå, 2011, innehålls kupongskatt med 70 000 kr vid utbetalning
av utdelning. Den 2 maj 2011 har bolag A inte börjat bedriva rörelse
men bolag B bedriver rörelse vid nämnda tidpunkt och har varken varit
eller är marknadsnoterat. Eftersom bolag A inte bedriver rörelse den 2
maj 2011, kan återbetalning till följd av förvärvet i det bolaget inte
göras avseende den kupongskatt som innehölls 2010. Däremot kan den
fysiska personen, efter ansökan senast den 2 maj 2011, få rätt till
återbetalning av kupongskatt innehållen 2010 för aktieförvärvet i bolag
B. Ett belopp uppgående till (0,2 x 400 000 kr =) 80 000 kr betalas ut
av Skatteverket. Beloppet understiger innehållen kupongskatt (120 000
kr). Den 2 maj 2012 bedriver bolag A rörelse och har varken varit eller
är marknadsnoterat. Rätt till återbetalning avseende den kupongskatt
som innehölls 2011 finns, förutsatt att även övriga villkor är uppfyllda.
Återbetalningen uppgår till 70 000 kr, dvs. hela den innehållna
kupongskatten. Den fysiska personen har däremot inte rätt att få återbetalning
med outnyttjat belopp om ([0,2 x 500 000 kr =] 100 000 kr
– 70 000 kr =) 30 000 kr avseende återstående innehållen kupongskatt
för utdelningstillfället under 2010 (120 000 kr – 80 000 kr).
Tredje stycket motsvarar 67 kap. 30 § tredje stycket IL med tillägg
av att återbetalning inte sker för sådan betalning som utgör underlag
för skattereduktion för förvärv av aktier enligt inkomstskattelagen.
Tillägget har till syfte att hindra att samma betalning läggs
till grund för såväl skattereduktion enligt inkomstskattelagen som
återbetalning av kupongskatt. I det fall skattereduktion inte har
kunnat medges för hela betalningen på grund av att
beloppsbegränsningen om 500 000 kr i 67 kap. 30 § andra stycket
300
SOU 2009:33 Författningskommentarer
IL överstigits, kan återbetalning inte medges för den del av
betalningen som överstiger beloppsbegränsningen.
34 §
Paragrafen, som är ny, anger att en ansökan om återbetalning vid
förvärv av aktier ska göras skriftligen hos Skatteverket. Detsamma
gäller vid sådan ansökan som avser återbetalning enligt 27 §.
35 §
Paragrafen är ny. I den anges vid vilken tidpunkt en ansökan om
återbetalning ska ha kommit in till Skatteverket. Bestämmelserna
innebär att en ansökan ska ha lämnats in senast när en begäran om
skattereduktion skulle ha gjorts i självdeklaration om den skattskyldige
hade kunnat begära skattereduktion enligt inkomstskattelagen.
Den i 27 § fjärde stycket angivna fristen gäller således inte
för återbetalning vid förvärv av aktier. Syftet är att åstadkomma en
likvärdig behandling av obegränsat skattskyldiga och begränsat
skattskyldiga även vad gäller det administrativa förfarandet. En
fullständig likabehandling innebär dock inte reglerna i detta
hänseende eftersom det här saknas möjligheter för den enskilde att
begära omprövning. Någon lagstadgad möjlighet för den enskilde
att, efter begäran, få återbetalningsfrågan prövad efter det att den
tid som anges i paragrafen gått ut finns således inte.
Första stycket motsvarar 67 kap. 21 § IL. Se kommentaren till
nämnt lagrum.
Andra och tredje styckena, som motsvarar 16 kap. 1 § lagen
(2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter, innebär
att den enskilde har samma möjlighet att ge in sin ansökan efter
den i första stycket föreskrivna tiden som den som begär skattereduktion
i självdeklaration.
36 §
Paragrafen, som är ny, hänvisar till 27 § femte–åttonde styckena.
Av dessa stadganden följer bl.a. att det är den som ansöker om
återbetalning som ska visa att förutsättningar för återbetalning
föreligger. Vidare framgår att i de fall det råder tvist i fråga om
utdelningen ska beskattas enligt inkomstskattelagen eller ej,
förlängs ansökningstiden. Förlängning av tiden för ansökan om
återbetalning sker även om utdelningen inkomstbeskattas genom
eftertaxering. Slutligen finns bestämmelser som gör det möjligt att
301
Författningskommentarer
SOU 2009:33
kvitta kupongskatt som ska återbetalas mot bl.a. restförd
kupongskatt.
37 §
Paragrafen, som är ny, innebär att den som har fått återbetalning
har en motsvarande uppgiftsskyldighet som den som har fått
skattereduktion enligt inkomstskattelagen. Se kommentarerna till
3 kap. 27 § andra och tredje styckena lagen om självdeklarationer
och kontrolluppgifter.
38 §
Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om skyldighet för
den enskilde att betala tillbaka återbetalning.
I första stycket anges att om den som har fått återbetalning inte
uppfyller villkoren i 31 och 32 §§, ska Skatteverket snarast besluta
att det av verket utbetalda beloppet ska betalas tillbaka. Det kan
t.ex. handla om att den som har fått återbetalning eller närstående
till denne har tagit emot utbetalning vid minskning av
aktiekapitalet i det bolag som aktier förvärvats i inom tre år efter
det år då aktierna betalades. En bristande uppfyllelse av villkoren i
31 och 32 §§ innebär att rätten till återbetalning för aktieförvärvet
går helt förlorad. Det blir därför inte aktuellt med någon skyldighet
att betala tillbaka endast en del av en återbetalning grundad på
förvärv av aktier i ett bolag.
Av andra stycket framgår att Skatteverket också ska besluta att
av verket utbetalat belopp ska betalas tillbaka om återbetalning
skett med ett för högt belopp. I detta fall kan verket således besluta
att hela återbetalningen eller en del av en återbetalning grundad på
aktieförvärv i ett bolag ska betalas tillbaka. Beslut om att utbetalat
belopp ska betalas tillbaka ska fattas om någon av förutsättningarna
för rätt till återbetalning inte är uppfyllda. Det kan t.ex. vara fråga
om att den enskilde under tvårsperioden före betalningen av
aktierna hade tagit emot ett s.k. förbjudet lån från bolaget, se 31 §
första stycket 2. Det kan också t.ex. handla om att återbetalning,
trots en korrekt ansökan från den enskilde, gjorts med för högt
belopp på grund av en felräkning från verkets sida.
Av tredje stycket framgår att Skatteverkets beslut om att
utbetalat belopp ska betalas tillbaka måste meddelas före utgången
av det sjätte kalenderåret efter återbetalningen. Att ett beslut om
att den enskilde ska betala tillbaka utbetalat belopp inte får fattas
utan att den enskilde getts tillfälle att yttra sig över uppgifter som
302
SOU 2009:33 Författningskommentarer
har tillförts ärendet genom någon annan än honom eller henne själv
följer av bestämmelser i 17 § förvaltningslagen (1986:223), jfr 3 kap. 2 §
taxeringslagen (1990:324).
39 §
Paragrafen är ny.
Första stycket innehåller bl.a. en hänvisning till de tidsfrister som
gäller enligt 26 § andra stycket. Följden av bestämmelsen är att om
Skatteverket har beslutat att av verket utbetalat belopp ska betalas
tillbaka, ska den enskilde betala beloppet inom två månader från
det att han eller hon fick del av beslutet. Vidare föreskrivs att
kostnadsränta ska tas ut på belopp som Skatteverket beslutat att
den enskilde ska betala tillbaka. Räntan beräknas från den dag
beloppet betalades ut till och med den dag beloppet betalas tillbaka.
Räntesatsen motsvarar basräntan enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen
(1997:483). Någon möjlighet för Skatteverket att, i de
fall det finns särskilda omständigheter, helt eller delvis kunna
efterge kravet på ränta föreskrivs inte. Skälet till detta är att den
enskilde har kunnat disponera medlen och därigenom kunnat göra
en räntevinst.
Enligt andra stycket ska dröjsmålsavgift påföras om det av
Skatteverket utbetalade beloppet inte betalas tillbaka inom den tid
som följer av första stycket.
Av tredje stycket framgår att kupongskatt och ränteavgifter som
inte betalas inom den utsatta tiden ska av Skatteverket lämnas för
indrivning. Vidare hänvisas det till 22 § andra–fjärde styckena.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Av första punkten framgår att de nya bestämmelserna träder i kraft
den 1 januari 2010 och tillämpas på utdelning som skett efter
ikraftträdandet.
Enligt andra punkten ska det vid tillämpningen av 31 § inte tas
hänsyn till utbetalning eller annan överföring som har tagits emot
före den 1 april 2009.
Bestämmelserna förklaras i avsnitt 6.19.4.
303
Författningskommentarer
SOU 2009:33
11 Författningskommentarer till
förslaget om utdelningsavdrag
11.1 Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)
24 kap.
11 §
Av det nya andra stycket framgår att bestämmelser om att
aktiebolag får dra av lämnad vinstutdelning (utdelningsavdrag)
finns i 23–28 §§.
23 §
Paragrafen är ny. Den innehåller, liksom 24 §, förutsättningar för
rätt till utdelningsavdrag.
I första stycket anges bl.a. att aktiebolag får göra avdrag för
lämnad vinstutdelning i pengar för beskattningsåret. Vad som
menas med vinstutdelning framgår av aktiebolagslagen (2005:551).
En överföring som är att betrakta som olaglig enligt aktiebolagsrättsliga
regler ger inte rätt till avdrag. Sådana utbetalningar som
inte är vinstutdelning men som skattemässigt behandlas som
utdelning ger inte heller rätt till avdrag. Vidare gäller att endast
sådan vinstutdelning som sker i form av pengar ger rätt till avdrag.
Sakvärdesutdelning ger således inte rätt till avdrag.
Enligt 1 kap. 15 § är beskattningsåret för juridiska personer det
räkenskapsår som slutat närmast före taxeringsåret. Något hinder
mot att avdrag medges för utdelad vinst som avser vinstmedel som
ansamlats under tidigare räkenskapsår, dvs. balanserad vinst, finns
inte.
En förutsättning för att aktiebolaget ska ha rätt till avdrag är att
det har bedrivit rörelse vid beskattningsårets utgång.
304
SOU 2009:33 Författningskommentarer
Enligt första punkten medges avdrag för utdelning enbart på
aktier som vid utgången av det beskattningsår som utdelningen
avser inte är marknadsnoterade. Något hinder mot att bolaget även
har aktier som är marknadsnoterade finns således inte. Däremot
medges inte avdrag för utdelning på sådana aktier. Definitionen av
marknadsnotering finns i 48 kap. 5 §.
Av andra punkten framgår att avdrag förutsätter att en fysisk
person har rätt till utdelningen när den kan disponeras. Bolagets
rätt till avdrag för lämnad vinstutdelning sammanfaller därmed med
beskattningen av den fysiska personen för utdelningen, jfr 42 kap.
12 §. För innehavare av kvalificerade andelar i fåmansföretag gäller
att vinstutdelningen anses kunna disponeras och därmed ska tas
upp till beskattning redan vid bolagsstämmans beslut. Om en
fysisk person avstår från att ta emot utdelning till fördel för en
särskilt angiven juridisk person och detta innebär att utdelningen
inte ska tas upp till beskattning hos den fysiska personen, har
bolaget således inte rätt till avdrag för utdelningen.
Av andra stycket framgår att en aktie ska anses vara marknadsnoterad
även om marknadsnoteringen har upphört i anslutning till
inledandet av ett förfarande om inlösen, fusion, fission, likvidation
eller konkurs. Bestämmelsen är utformad med bl.a. 24 kap. 14 §
som förebild.
Bestämmelserna behandlas i avsnitten 7.3.1 och 7.3.4–7.3.6.
24 §
Paragrafen är ny.
Av första stycket framgår att privatbostadsföretag och
investmentföretag inte har rätt till utdelningsavdrag. Skälet till
detta är att det redan finns lättnader i beskattningen av dessa
företag.
I andra stycket anges att aktiebolag som har minskat
aktiekapitalet eller reservfonden och betalat ut pengar eller annan
ersättning till aktieägarna under de två beskattningsåren närmast
före det beskattningsår då aktien betalades (betalningsåret) inte har
rätt till utdelningsavdrag. Syftet är att hindra att gammalt kapital i
ett bolag, till exempel kapital tillfört bolaget före ikraftträdandet av
föreslagna bestämmelser, omvandlas till nytt kapital som kan
medföra rätt till utdelningsavdrag.
Bestämmelserna behandlas i avsnitten 7.3.2 och 7.3.3.
305
Författningskommentarer
SOU 2009:33
25 §
Paragrafen är ny. Den innehåller, tillsammans med 26 §,
bestämmelser om beräkningen av utdelningsavdraget. Bestämmelserna
innebär att det först ska göras en kvotberäkning.
Kvotberäkningen innebär att det ”nya” kapital som har tillskjutits
bolaget från fysiska personer sätts i relation till bolagets ”totala”
egna kapital, dvs. gammalt och nytt kapital tillfört av såväl juridiska
som fysiska personer. Därefter ska andelen nytt kapital tillfört av
fysiska personer relateras till den vinstutdelning i pengar som
lämnas till fysiska personer. Detta sker genom att kvoten enligt den
första beräkningen multipliceras med vinstutdelning som lämnas
till fysiska personer.
I första stycket anges kvotberäkningen.
Av första punkten framgår vad som vid kvotberäkningen ska
räknas in i täljaren, dvs. det nya kapitalet som tillförts av fysiska
personer. I täljaren får tas med vad fysiska personer har betalat i
pengar för aktier som de har tecknat vid bildandet av aktiebolaget.
Bolaget har dock möjlighet att välja att i stället ta med vad fysiska
personer har betalat för aktier som har förvärvats från en juridisk
person om aktierna avser ett bolag som inte tidigare har bedrivit
verksamhet av något slag, dvs. ett så kallat lagerbolag. I det fallet
får beloppet dock inte överstiga vad som inbetalats i pengar − av
fysisk eller juridisk person − för aktierna vid bildandet. I täljaren
får också räknas med vad fysiska personer har betalat i pengar för
aktier som de har tecknat vid nyemission.
Av andra punkten framgår vad som ingår i nämnaren, dvs. vad
ovan benämnts det ”totala” egna kapitalet. Nämnaren utgörs av
summan av aktiekapitalet, reservfonden och överkursfonden enligt
den fastställda balansräkningen för det beskattningsår som vinstutdelningen
avser.
Av andra stycket framgår att kvoten enligt första stycket ska
multipliceras med den vinstutdelning som lämnas till fysiska
personer för beskattningsåret. Med vinstutdelning som lämnats till
en fysisk person avses sådan vinstutdelning som en fysisk person
har rätt till när den kan disponeras. Se kommentaren till 23 § första
stycket 2.
Bestämmelserna behandlas i avsnitt 7.4.4.
306
SOU 2009:33 Författningskommentarer
26 §
Paragrafen är ny. Den innehåller kompletterande bestämmelser om
beräkningen av täljaren, se 25 § första stycket 1. Paragrafen innebär
bl.a. att täljaren ska reduceras på vissa sätt.
I första punkten anges att en betalning inte får tas med senare än
det åttonde beskattningsåret efter betalningsåret. Med en betalning
avses det totala belopp som har erlagts av fysiska personer som
betalning för aktier som har tecknats vid bildandet eller vid
nyemission eller som har förvärvats från en juridisk person om de
avser ett så kallat lagerbolag. Åttaårsperioden börjar löpa från det år
slutbetalning erlagts för de aktier som har tecknats eller förvärvats
av fysiska personer.
Enligt andra punkten ska en betalning minskas med belopp som
motsvarar tidigare beviljade utdelningsavdrag för vilket betalningen
tagits med.
Av tredje punkten framgår att om bolaget under eller efter
betalningsåret har minskat aktiekapitalet eller reservfonden och
betalat ut minskningen till aktieägare ska inbetalat belopp minskas
med det belopp som motsvarar vad som har betalats ut.
Minskningen ska göras från det belopp som avser den först gjorda
betalningen. Det sistnämnda har betydelse endast när det finns två
betalningar, t.ex. två nyemissioner, inom perioden enligt första
punkten.
Bestämmelserna behandlas i avsnitt 7.4.5. Exempel på
tillämpningen av bestämmelserna finns i avsnitt 7.6.
27 §
Paragrafen, som är ny, innehåller två beloppsspärrar; en absolut och
en relativ.
Den absoluta beloppsbegränsningen innebär att de sammanlagda
utdelningsavdragen under de nio beskattningsår under vilka avdrag
kan medges inte får överstiga fem miljoner kronor.
Dessutom finns det en relativ beloppsbegränsning som innebär
att avdrag inte kan medges med högre belopp än vad fysiska
personer har tillfört bolaget som nytt kapital. De sammanlagda
avdragen får således inte överstiga vad fysiska personer har betalat i
pengar för aktier som tecknats vid bildandet eller vid nyemission
eller för aktier som har förvärvats från en juridisk person och som
avser ett bolag som inte tidigare har bedrivit verksamhet av något
slag (lagerbolag). I det sistnämnda fallet begränsas dock avdragen
307
Författningskommentarer
SOU 2009:33
308
till vad som betalats, av fysisk eller juridisk person, för aktierna vid
bildandet. Se kommentaren till 25 § första stycket 1.
Bestämmelserna behandlas i avsnitt 7.5.
28 §
I paragrafen, som är ny, anges vid vilken taxering avdrag för lämnad
vinstutdelning ska göras. Bestämmelsen innebär att vinstutdelningen
ska dras av det beskattningsår som beslutet om utdelning
avser.
Bestämmelserna behandlas i avsnitt 7.7.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Av första punkten framgår att de nya bestämmelserna träder i kraft
den 1 januari 2010 och tillämpas första gången vid 2011 års
taxering.
Enligt andra punkten får det vid beräkningen av summan av vad
fysiska personer har betalat i pengar för aktierna enligt 24 kap.
25 och 26 §§ bara räknas med betalningar som har gjorts efter
ikraftträdandet.
Av tredje punkten framgår att det vid tillämpningen av 24 kap.
24 § andra stycket inte ska tas hänsyn till utbetalning av pengar
eller annan ersättning vid minskning av aktiekapitalet eller
reservfonden som har skett före den 1 april 2009.
Motivering till bestämmelserna finns i avsnitt 7.12.
V Särskilda yttranden och
bilagor
Särskilda yttranden
Särskilt yttrande av experterna Annika Fritsch och Johan
Fall
Bättre skattevillkor för investeringar i mindre företag är välkomna.
Utredningens förslag innebär viktiga steg på vägen mot ökad företagsamhet.
Vi instämmer i stora delar med utredningen, men vill
härutöver anföra följande.
Behovet av åtgärder för att stärka kapitalförsörjningen till
mindre och nystartande av företag kan och bör enligt vår mening
beakta följande förhållanden. De svenska kapitalskatterna är relativt
höga i förhållande till omvärlden. Sveriges position när det gäller
företagande, entreprenörskap m.m. är i internationella jämförelser
(t.ex. Global Entrepreneurship Monitor) relativt svag. Mot den
bakgrunden är det naturligt att utgå från att bättre skattevillkor för
investeringar i mindre företag kan förbättra förutsättningarna för
företagandet i Sverige. Enligt vår mening bör snarast bevisbördan
ligga på den som hävdar motsatsen, vilket innebär ett annat perspektiv
än utredningens beskrivning i kapitel 2 att det inte går att
finna något säkert empiriskt stöd för att nyföretagande eller entreprenörskap
har en positiv effekt på tillväxten. Vi välkomnar dock
att utredningen avslutar resonemanget i denna del med att det
synes i vart fall finnas en tendens till ett positivt samband. Likaså är
det välkommet att utredningen pekar på en rad betydelsefulla
omständigheter, som understryker behovet av bättre skattevillkor
för investeringar i mindre företag, t.ex. om risker, informationsasymmetrier,
relativa transaktions- och kontrollkostnader och
avsaknaden av fungerande marknader för riskkapital till mindre företag.
Utredningens förslag om riskkapitalavdrag resp. utdelningsavdrag
är enligt vår bedömning positiva för företagandet. De
311
Särskilda yttranden
SOU 2009:33
avgränsningar och villkor som uppställs kan dock leda till vissa
snedvridnings-, gränsdragnings- eller liknande problem samt viss
ökad administrativ börda. Enligt vårt synsätt kan utredningens förslag
− som bl.a. begränsats av direktiven − vara ett steg på vägen
mot mer generellt verkande skattelättnader. En sådan utveckling
kan ske på flera vis, som inte bör ställas mot varandra. Några
exempel är att successivt höja takbelopp och procentsatser för
skattereduktionen liksom att låta förslagen omfatta allt fler investeringsformer,
delvis i linje med de resonemang som förs i utredningen.
I sammanhanget kan konstateras att generellt sänkt kapitalinkomstskattesats
vore okomplicerat och utan snedvridnings- eller
liknande problem. Beträffande de spärrar som utredningen föreslår
i anslutning till riskkapitalavdraget respektive utdelningsavdraget är
det enligt vår mening en svår avvägning att skapa enkla regler men
ändå hindra det utredningen kallar icke avsedda skatteförmåner. Vi
vill dock framhålla att fördelarna i form av fler investeringar i fler
och växande företag måste vägas in samtidigt som ett rimligt mått
av försiktighet är motiverat, inte minst inledningsvis. När reglerna
tillämpats en tid kan det visa sig att regelverket kan förenklas.
Utredningens förslag omfattar enbart verksamhet som drivs i
aktiebolagsform. För t.ex. handelsbolag eller enskild näringsverksamhet,
som också kan vara ändamålsenliga verksamhetsformer för
mindre företag, lägger utredningen inte några förslag. Vi ser det
som en påtaglig brist då utredningen samtidigt konstaterar att 68 %
av alla företag som startades 2007 började som enskild näringsverksamhet.
Utredningen pekar på att det för dessa företag redan finns
skatteåtgärder som underlättar kapitalanskaffningen i form av en
kvittningsmöjlighet för underskott av nystartad näringsverksamhet
mot inkomst av tjänst. Det är bra att kvittningsmöjligheten finns.
Av professor Birch Sörensens rapport till Finansdepartementet
(The Taxation of Business Income In Sweden, maj 2008) framgår
dock att den effektiva skattesatsen i startskedet är högre för
enskilda näringsidkare än för aktiebolag. Det är därför angeläget att
snarast undanröja den bristande neutraliteten i beskattningen genom att
utreda och föreslå skattelättnader som stimulerar till investeringar även
i andra företagsformer än aktiebolag. I det sammanhanget anser vi
det naturligt att bl.a. fortsätta utvecklingen av förslaget om riskkapitalkonton.
När det gäller förslagens avgränsning till vissa verksamhetsformer
och typer av aktiebolag kan även från allmänna utgångspunkter
konstateras att de flesta sådana riskerar att medföra sned312
SOU 2009:33 Särskilda yttranden
vridningar och gränsdragningsproblem. Vi förespråkar därför en
utveckling mot mer generella regler.
De offentligfinansiella effekter som utredningen presenterar
pekar på en varaktig effekt för förslagen motsvarande 1,04 miljarder kr.
Kalkylen baseras som framgår på ett antal antaganden eftersom dataunderlag
saknas på flera punkter. Antagandena att utdelningsavdraget
i genomsnitt kommer att utnyttjas till 80 procent samt att
det genomsnittliga riskkapitalavdraget kommer att uppgå till 250 000 kr
är enligt vår bedömning högt ställda. Lägre antaganden skulle medföra
lägre finansieringsbehov, givet den kalkylmetod utredningen använt.
Allmänt när det gäller förslagets offentligfinansiella effekter vill
vi framhålla att sunda offentliga finanser är ett grundkrav för
utformningen av finanspolitiken. Det förutsätter en samlad bedömning
samt beaktande av eventuella andra åtgärder inom området
och politikens effekter för ekonomins funktionssätt. En sådan
samlad bedömning bör ske enligt följande turordning: I första hand
bör eventuella effekter för skattebaserna beaktas. Utredningens
kalkyl innebär ett implicit antagande om att baserna blir helt opåverkade
av förslagen, vilket vi anser som orealistiskt och får till följd att förslagen
överfinansieras. I andra hand bör eventuellt ytterligare finansieringsbehov
sökas bland de omfattande offentliga utgifterna. Först i
tredje hand bör skattehöjningar övervägas och då på så breda baser
som möjligt. Mot denna bakgrund avvisar vi utredningens förslag
om skärpt 3:12-beskattning.
Utredningen har i avsnittet om konsekvenser utgått från en
beräknad bolagsskattebas för 2010 på 320 miljarder kr. Vi menar att
detta skulle innebära en opåkallad överfinansiering. Det kan konstateras
att konjunkturläget för närvarande är exceptionellt och att
basen därför är långt från representativ för ett jämviktsläge. En
varaktig skatteförändring bör inte utgå från ett enskilt år vare sig
nivån är ovanligt hög eller låg. Vi menar att beräkningen i stället
bör utgå från en genomsnittlig uppgift över en konjunkturcykel,
normalt fem år. Med utgångspunkt från Finansdepartementets beräkningskonventioner
åren 2006 − 2009 omräknat till nuvärden (vid 2 procent
inflation resp. real tillväxt) och nämnda prognos för 2010 blir
skattebasen i genomsnitt ca 400 miljarder kr, ((304 + 470 +
480 + 419 + 320)/5 = 399) dvs. 80 miljarder kr högre än utredningens
angivna nivå.
313
Särskilda yttranden
SOU 2009:33
Särskilt yttrande av sakkunnige Anders Kristoffersson
samt experterna Annica Axén Linderl, Helena Bångman
och Niklas Ekstrand
Utredningen lämnar inom ramen för sina direktiv två olika förslag.
Gemensamt för dem är att skattelättnaderna begränsas till fysiska
personers sparande i onoterade bolag. Det första förslaget innebär
att lättnaden läggs på ägarnivå i form av en skattereduktion. Det
andra förslaget innebär i stället att lättnaden läggs på bolagsnivå i
form av ett utdelningsavdrag. I vårt yttrande begränsar vi våra
kommentarer till det senare förslaget och i anslutning till detta
presenterar vi ett eget alternativ.
Utredningens förslag till utdelningsavdrag är kopplat till kapital
som tillskjutits ett bolag av fysiska personer antingen vid dess
bildande, vid köp av lagerbolag eller genom nyemission. Det är
denna koppling av avdraget till tillskjutet kapital som är det centrala i
åtgärden och det finns anledning att förstärka denna koppling.
Utredningens förslag innebär emellertid, utöver kopplingen till
tillskjutet kapital, också att avdraget knyts till de faktiska utdelningar
som lämnas till fysiska personer. Detta är i linje med vad
som gällde för det s.k. Annellavdrag som har varit en av förebilderna
för utredningens förslag. Detta innebär dock att regelverket
blir förhållandevis komplicerat. Det kan ifrågasättas om
denna dubbla koppling till fysiska personer dels genom att kapitaltillskotten
ska komma från dessa, dels genom att utdelningen ska gå
till dessa, är nödvändig för att ge tillräcklig stimulans. Vi menar att
så inte är fallet och har under utredningens gång, särskilt i dess
slutskede, funderat på ett alternativ som det dock tyvärr p.g.a. den
korta utredningstiden inte har varit möjligt att ta upp i utredningen.
Vi väljer i stället att redovisa alternativet i detta yttrande.
Vårt alternativ innebär att skattelättnaden knyts hårdare till tillskottet
av kapital (från fysiska personer) medan kopplingen till
kommande utdelningar tas bort. Regelverket blir därmed enklare
men kräver något fler spärregler för att förhindra att kapitaltillskotten
lämnar bolaget.
Vi presenterar i yttrandet lagförslag för alternativet och ger i
anslutning till det följande allmänna kommentarer:
Åtgärden − kallad tillskottsavdrag − innebär att ett bolag får ett
schabloniserat avdrag under fem års tid. Avdrag får göras om fysisk
314
SOU 2009:33 Särskilda yttranden
person förvärvar aktier vid bildandet av bolaget, vid köp av lagerbolag
eller vid nyemission. Tillskottsavdrag får göras första gången
det beskattningsår då de förvärvade aktierna har slutbetalats och
under de därpå följande fyra beskattningsåren. Avdragsutrymmet
för tidsperioden på fem beskattningsår är vad som har betalats för
aktierna av fysisk person. Utrymmet ska minskas med tidigare
avdrag som har gjorts av annat företag som antingen ägs av bolaget
eller som genom fusion upptagits i bolaget. Anledning till detta är
att förhindra att avdrag kan göras trots att något verkligt tillskott
inte har gjorts. Avdrag för ett visst beskattningsår ska få göras med
högst ett belopp som motsvarar en femtedel av avdragsutrymmet.
För nyemissioner ska avdragsutrymmet, precis som för utdelningsavdraget,
även omfatta den del av nyemissionen som görs till överkurs.
Liksom för utdelningsavdraget ska de förvärvade aktierna ha
betalats i kontanter, bolaget ska bedriva rörelse och inte vara marknadsnoterat
vid beskattningsårets utgång.
Vårt alternativ innebär att antal spärregler. Spärreglerna ska förhindra
att avdraget utnyttjas till något annat än att stimulera realinvesteringar
i bolagen. Några av spärreglerna i vårt alternativ finns i
utredningens skattereduktionsförslag och några i utredningens förslag
till utdelningsavdrag. Spärreglerna tar sikte på att förhindra att
vissa händelser inträffar under de fem år som avdrag ska kunna ges.
Vissa händelser får dessutom inte ske tidigare än två år före det år
som aktierna betalades.
Avdrag får inte heller göras om de förvärvade aktierna har återköpts
av bolaget, delägare har erhållit fusionsvederlag med anledning
av att de förvärvade aktierna har övertagits av ett annat aktiebolag
genom fusion, eller de förvärvade aktierna avyttrats till företag
som ingår i intressegemenskap med bolaget. Skälet är här att
bolaget inte bör få avdrag om det investerade beloppet går tillbaka
till investeraren utan beskattningskonsekvenser.
För förslaget om skattereduktion har utredningen av olika skäl
föreslagit att Skatteverket ska få ompröva taxeringen det beskattningsår
skattereduktionen erhölls om någon av spärrarna slår till
vid ett senare år. För vårt alternativ är detta inte nödvändigt eftersom
det handlar om ett avdrag och inte om en skattereduktion.
Om en spärr slår till under ett beskattningsår kommer för det
första avdrag inte att ges det året. Men därutöver ska tidigare
avdrag som är hänförliga till samma aktieförvärv återföras till
beskattning det beskattningsår som spärren slår till. På detta sätt
315
Särskilda yttranden
SOU 2009:33
underlättas Skatteverkets arbete. I likhet med vad som gäller vid
preliminärt uppskov vid försäljning av bostad och vid avdrag till
ersättningsfond bör ett tillägg tas upp till beskattning avseende det
återförda beloppet. Tillägget bör uppgå till tio procent av det återförda
beloppet.
I offentligtfinansiellt avseende torde tillskottsavdraget ge ungefär
samma effekter som utredningens utdelningsavdrag. Visserligen
kan frikopplingen av avdraget från faktiska utdelningar medföra att
avdragen tidigareläggs något. Å andra sidan motverkas denna effekt
av att de tidigarelagda avdragen kan medföra skattemässiga underskott
som kan utnyttjas först under senare beskattningsår. Om mer
precisa offentligfinansiella beräkningar visar att ytterligare finansiering
behövs kan det bli aktuellt att begränsa avdragens storlek. I
lagförslaget nedan har detta markerats med ett ”x” i 3 §.
316
SOU 2009:33 Särskilda yttranden
Författningsförslag
Förslag till
lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att det ska införas ett nytt kapitel,
40 a kap., i inkomstskattelagen (1999:1229).
Föreslagen lydelse
40 a kap. Tillskottsavdrag
Innehåll
1 § I detta kapitel finns bestämmelser om tillskottsavdrag.
Det finns bestämmelser om
− huvudregel i 2 §,
− definition av företag i intressegemenskap i 3 §,
− avdragsutrymmet i 4 §,
− tillskottsavdragets storlek i 5 §, och
− villkor i 6–10 §§
Huvudregel
2 § Aktiebolag får göra avdrag för fysiska personers förvärv av
aktier i bolaget (tillskottsavdrag) enligt bestämmelserna i detta
kapitel.
För rätt till tillskottsavdrag krävs att aktierna ska ha
1. tecknats vid bildandet av bolaget eller vid nyemission, eller
2. förvärvats från en juridisk person och avse ett bolag som inte
tidigare bedrivit verksamhet av något slag.
Investmentföretag och privatbostadsföretag har inte rätt till tillskottsavdrag.
Definition av företag i intressegemenskap
3 § Med företag i intressegemenskap avses vid tillämpningen av
detta kapitel
1. ett företag, som ett annat företag, direkt eller indirekt, genom
en ägarandel eller på annat sätt har ett väsentligt inflytande i, eller
317
Särskilda yttranden
SOU 2009:33
2. företag som står under i huvudsak gemensam ledning.
Med företag avses juridiska personer och svenska handelsbolag.
Avdragsutrymmet
4 § Tillskottsavdrag får göras första gången vid taxeringen för det
beskattningsår då de förvärvade aktierna har betalats och därpå
följande fyra beskattningsår.
Avdragsutrymmet för tidsperioden i första stycket är vad som
har betalats för aktierna av fysisk person. Vid betalningar för aktier
enligt 2 § första stycket 2 får dock räknas in högst det belopp som
har betalats i pengar för aktierna vid bildandet av bolaget.
Utrymmet ska minskas med tillskottsavdrag som gjorts av annat
aktiebolag som har förvärvats av bolaget eller som genom fusion
har upptagits i bolaget.
Tillskottsavdragets storlek
5 § Tillskottsavdrag för ett visst beskattningsår får göras med högst
ett belopp som motsvarar en femtedel av avdragsutrymmet.
Avdraget får inte överstiga x kronor per beskattningsår.
Villkor
6 § Tillskottsavdrag får göras under förutsättning att
1. de förvärvade aktierna har betalas i pengar,
2. aktiebolaget inte har varit marknadsnoterat vid beskattningsårets
utgång, och
3. aktiebolaget vid beskattningsårets utgång har bedrivit rörelse.
Ett företag anses marknadsnoterat om någon andel i företaget är
marknadsnoterad.
Aktien ska anses marknadsnoterad även om marknadsnoteringen
har upphört i anslutning till inledandet av ett förfarande
om inlösen, fusion, fission, likvidation eller konkurs.
7 § Tillskottsavdrag får inte heller göras om delägare tidigast två år
före det beskattningsår då aktierna betalades
318
SOU 2009:33 Särskilda yttranden
319
1. tar emot utbetalning eller annan ersättning från aktiebolaget
eller företag som ingår i intressegemenskap med bolaget vid minskning
av aktiekapitalet eller reservfonden, eller
2. i strid med aktiebolagslagen (2005:551) tar emot värdeöverföringar,
penninglån eller säkerhet för penninglån från aktiebolaget
eller företag som ingår i intressegemenskap med bolaget.
8 § Bestämmelserna i 7 § första stycket 2 tillämpas på motsvarande
sätt om aktiebolaget eller företaget som ingår i intressegemenskap
är ett utländskt bolag.
9 § Tillskottsavdrag får inte göras om
1. de förvärvade aktierna har återköpts av aktiebolaget,
2. fysisk person har erhållit fusionsvederlag med anledning av att
förvärvade aktier har övertagits av ett annat aktiebolag genom
fusion, eller
3. de förvärvade aktierna har avyttrats till företag som ingår i
intressegemenskap med bolaget.
10 § Tidigare gjorda tillskottsavdrag ska återföras till beskattning
vid taxeringen för det beskattningsår när villkoren för avdrag i 7
eller 8 § inte längre är uppfyllda.
När ett avdrag återförs till beskattning ska också ett tillägg tas
upp som motsvarar tio procent av det återförda beloppet.
Bilaga 1
Kommittédirektiv
Skatteincitament för investeringar i mindre
företag
Dir.
2008:80
Beslut vid regeringssammanträde den 5 juni 2008
Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare ska analysera förutsättningarna för att införa
särskilda skatteincitament för att stimulera fysiska personers investeringar
i mindre företag. Med mindre företag avses onoterade
företag, inklusive handelsbolag som enbart ägs av fysiska personer.
Som ett alternativ ska också undersökas möjligheten att införa
regler motsvarande det s.k. Annell-avdraget.
Utredaren ska särskilt beakta behovet av finansiering inför företagsstart,
finansieringsbehov i tidiga skeden av företagens utveckling
samt mindre företags behov i expansionsskeden.
I uppdraget ingår att utreda behovet av – och förutsättningarna
för – att införa särskilda skatteincitament för att stimulera investeringar
i mindre företag samt att lämna förslag till utformning av
sådana incitament. Utredaren ska belysa förslagen ur ett företagsekonomiskt
och samhällsekonomiskt perspektiv. Om förslagen har
offentligfinansiella konsekvenser ska utredaren även föreslå en
finansiering av dessa. Utredaren ska redovisa uppdraget senast den
31 mars 2009.
Bakgrund
De centrala målen för regeringens ekonomiska politik är att främja
den ekonomiska tillväxten och varaktigt öka sysselsättningen. Sverige
har i många avseenden goda förutsättningar för företagande.
Det beror bl.a. på att det här finns ett innovativt näringsliv som
bedriver en omfattande forsknings- och utvecklingsverksamhet och
har en god finansiell kapacitet. Strukturomvandlingen inom när321
Bilaga 1
SOU 2009:33
ingslivet ställer dock höga krav på att de goda förutsättningarna för
företagande upprätthålls. Det gäller särskilt att stimulera bildandet
av nya företag och de mindre företagens möjligheter att växa. Hinder
för företagsetableringar och tillväxt bör så långt som möjligt
minimeras. Låga inträdesbarriärer är viktiga för ett lands produktivitet,
eftersom de etablerade företagen tvingas att anpassa sig till
nya faktiska och potentiella konkurrenter. På så sätt upprätthålls
konkurrensen generellt samtidigt som produktiviteten stiger i ekonomin.
Många företag har ett litet eget kapital, vilket ofta innebär problem
när de söker krediter och riskkapital. Det gäller särskilt för
nyetableringar. Ju mer riskfylld verksamheten är desto viktigare är
det egna kapitalet. Härutöver fungerar eget kapital investerat i
verksamheten som en indikation till kreditgivare på att investeringen
har hög förväntad avkastning och att verksamheten har god
soliditet.
Tillgången till kapital är således en avgörande framgångsfaktor i
nystartade och unga företag samt i expansiva och innovativa företag.
Möjligheterna att bygga upp ett kapital innan ett företag startas
kan dock i många fall vara begränsade. Samtidigt kan dessa företag
ha svårt att få lån på grund av avsaknad av kredithistoria, sin ringa
storlek och sina begränsade tillgångar. Deras förmåga att ställa
säkerheter är inte sällan begränsad, vilket ofta leder till ett ökat privatekonomiskt
risktagande för företagaren, eftersom kompletterande
säkerheter i form av personliga borgensåtaganden ofta krävs.
Företagen kan även ha svårt att attrahera externt kapital, t.ex. på
grund av investerares höga krav på information och på avkastning i
tidiga skeden.
I det här sammanhanget är det relevant att betona att det bara är
i situationer där den ordinarie kapitalmarknaden har misslyckats
som staten bör överväga att gå in med stödåtgärder och då med
iakttagande av EG:s statsstödsregler. Att mindre företag på grund
av sin storlek kan ha svårt att klara vissa typer av investeringar
behöver inte nödvändigtvis vara ett uttryck för något marknadsmisslyckande,
utan ger snarare uttryck för en samhällsekonomiskt
optimal sortering. Det innebär inte heller att investeringen med
automatik blir mer samhällsekonomiskt lönsam om staten tar
ansvar för den. I vissa fall kan dock statliga åtgärder vara motiverade
och försvarbara om förutsättningarna för privata finansiärer
att gå in i ett projekt är alltför osäkra och det samtidigt finns ett
stort samhälleligt intresse av att investeringen genomförs.
322
SOU 2009:33 Bilaga 1
En åtgärd som innebär ett intrång, en korrigering, på en marknad
måste underbyggas och motiveras med en beskrivning av vad det är
för typ av marknadsmisslyckande som föreligger. Utgångspunkten
måste vara att staten inte bör åtgärda problem som uppstår för
enskilda eller grupper av företag. Ett dynamiskt näringsliv, där
företag som inte klarar att hantera marknadskraven ersätts av nya
och mer livskraftiga företag, är viktigt för ett lands produktivitet
och tillväxt.
Regeringen har i budgetpropositionen för 2007 tagit upp behovet
av att se över finansieringsmöjligheterna för företag. Regeringen
har också uttalat att nya och alternativa former av statliga
insatser bör utredas, bl.a. ett statligt garantisystem och vissa skatteincitament.
En särskild utredare har tillsatts för att utreda frågan
om statliga finansieringsinsatser för nya, små och medelstora företag
(dir. 2007:169). Den utredaren behandlar dock inte frågan om
särskilda skatteincitament. Det finns därför anledning att utreda
behovet och effektiviteten samt eventuella problem med särskilda
skatteincitament. I samband med detta ska en bedömning göras av
om det är samhällsekonomiskt önskvärt att investeringar stimuleras
genom särskilda skatteincitament för mindre företag. Vidare är frågan
om vikten av en fri marknad kontra omständigheter som gör
att det kan vara motiverat att staten går in med stödåtgärder i situationer
när marknaden har misslyckats, komplex och kan innehålla
motstridiga intressen. Därför måste frågan om det är samhällsekonomiskt
lämpligt att investeringar stimuleras genom särskilda
skatteincitament och hur förslagen till skatteincitament kan utformas
belysas noggrant.
Olika skatteåtgärder
Regeringen har förbättrat villkoren för företagen genom generella
åtgärder. Ett exempel på detta är avskaffandet av förmögenhetsskatten,
vilket bl.a. innebär att den s.k. Lex Ugglaproblematiken
har försvunnit. Därutöver har reglerna för fåmansföretag, de s.k.
3:12-reglerna, förbättrats genom att utrymmet för kapitalbeskattad
inkomst har utvidgats. Detta har skett genom ändringar i löneunderlagsregeln
och genom att schablonbeloppet i den s.k. förenklingsregeln
höjts till två inkomstbasbelopp. Det finns dock anledning
att undersöka om det för vissa företagskategorier kan finnas
behov av någon form av ytterligare åtgärder.
323
Bilaga 1
SOU 2009:33
Sverige har tidigare haft bestämmelser om s.k. riskkapitalavdrag.
Regelsystemet innebar att individer som förvärvade aktier i onoterade
bolag genom nyemission under beskattningsåret 1996 kunde
få en skattereduktion med maximalt 30 000 kronor (30 procent av
investeringar upp till 100 000 kronor) under taxeringsåren 1997
och 1998. Reglerna var förenade med ett flertal krav, bland annat
när det gällde företagens verksamhet, tillgångar och investeringsinriktning.
Det fanns också krav på att investeraren skulle behålla
aktierna under en femårsperiod efter investeringen samt att det
onoterade bolaget inte fick börsnoteras under en treårsperiod efter
investeringen. Vidare skulle det onoterade bolaget vara svenskt
eller driva näringsverksamhet från ett fast driftställe i Sverige.
Systemet avskaffades när lättnader i dubbelbeskattningen infördes
från och med 1997. I samband med slopandet av reglerna om riskkapitalavdrag
genomförde Verket för näringslivsutveckling
(Nutek) en utvärdering av investeringar för vilka riskkapitalavdrag
hade erhållits.
I Danmark finns ett system med etableringskonton. Enligt de
reglerna kan individer som har löneinkomster få göra avdrag för
insättningar på etableringskontot när den skattepliktiga inkomsten
beräknas. Som minst får insättningen på kontot uppgå till 5 000
danska kronor per år och som mest till det högsta av 100 000
danska kronor eller 40 procent av nettolönen. För att etableringskontot
ska kunna användas för att starta en verksamhet eller för att
köpa aktier i ett bolag krävs en viss minsta investering. År 2007 var
det minsta beloppet 107 300 danska kronor och för 2008 uppgår
det till 110 100 danska kronor. Medlen på etableringskontot kan
även användas för att starta verksamhet utomlands eller för att
köpa aktier i bolag som inte hör hemma i Danmark. Varje insättning
måste användas inom tio år, eller innan utgången av året efter
det år den skattskyldige når den allmänna pensionsåldern. Insättningar
som inte har använts inom denna tidsram återförs till
beskattning året efter, tillsammans med en straffränta.
En tredje åtgärd, som bl.a. föreslagits av Småföretagsdelegationen,
är möjligheten till uppskov med kapitalvinstbeskattning vid
avyttring av andelar i onoterade bolag i samband med återinvestering
i andra onoterade bolag (se SOU 1998:93 s. 31 och 32).
Slutligen fanns tidigare Annell-avdraget, som innebar att aktiebolag
t.o.m. utgången av år 1993 i viss utsträckning fick dra av
utdelning på nyemitterade aktier. Avdrag fick göras med en viss
procent per år av vad som betalats in för aktierna under en viss
324
SOU 2009:33 Bilaga 1
period. Ett syfte med reglerna var att underlätta aktiebolagens
kapitalanskaffning.
Uppdraget
Som en allmän utgångspunkt för den särskilde utredaren gäller att
uppdraget ska utföras med beaktande av de generella riktlinjer för
skattereglernas utformning som regeringen har föreslagit riksdagen
i 2008 års vårproposition.
Utredaren ska analysera behovet av – och förutsättningarna för –
att införa särskilda skatteincitament i syfte att stimulera investeringar
i mindre företag samt lämna förslag till utformning av sådana
incitament. I detta sammanhang ska utredaren bl.a. undersöka om
det finns marknadsmisslyckanden som utgör skäl för särskilda
insatser för mindre företag. Uppdraget omfattar även att studera
hur olika skatteincitament kan utformas för att vara samhällsekonomiskt
önskvärda.
En utgångspunkt för uppdraget är att grunderna för 1990 års
skattereform i termer av likformighet och neutralitet ska beaktas så
långt det är möjligt. Vidare måste särskilt beaktas riskerna med
skattekrediter, som innebär att det allmännas skattefordran direkt
eller indirekt riskerar att förloras när och om den skattskyldige
lämnar svensk beskattningsjurisdiktion, liksom de skatteadministrativa
problem som finns om en sådan skattefordran ska bevakas
under lång tid.
Bedömningen av behovet av ytterligare stimulanser för kapitalanskaffning
ska göras utifrån de förändringar som har gjorts av de
s.k. 3:12-reglerna under de senaste åren. I detta sammanhang bör
utredaren även beakta resultatet av den utredning som ska redovisas
våren 2008 av den skattemässiga neutraliteten mellan olika verksamhetsformer
(se bl.a. prop. 2006/07:100 s. 44).
Vidare ska betydelsen av att förmögenhetsskatten har avskaffats
och hur detta påverkar kapitalförsörjningen i mindre företag beaktas.
Vid bedömningen av behovet av särskilda skatteincitament ska
utredaren även beakta att det i dag i praktiken finns möjlighet till
uppskov med kapitalvinst som återinvesteras, genom att regelverket
om skattefrihet på näringsbetingade andelar kan användas i
kombination med underprisreglerna.
Andra viktiga frågor som måste analyseras i samband med
bedömningen av om det finns behov av skatteincitament är effekti325
Bilaga 1
SOU 2009:33
viteten i incitamenten och de s.k. dödviktskostnader samt andra
effektivitetsförluster, t.ex. administrativ komplexitet, som kan finnas.
Denna analys ska bl.a. göras mot bakgrund av erfarenheterna
av det tidigare riskkapitalavdraget, men även erfarenheterna av det
danska systemet med etableringskonton bör beaktas.
Utredaren ska särskilt beakta behovet av finansiering inför företagsstart,
företagens finansieringsbehov i tidiga skeden av sin
utveckling samt mindre företags behov i expansionsskeden.
Om utredaren kommer fram till att särskilda skatteincitament
bör införas för investeringar i mindre företag, ska en lagteknisk
lösning för reglerna presenteras tillsammans med en analys av förutsättningarna
för att införa sådana incitament. I denna analys ska
bl.a. motiven för införandet av incitamenten ur ett effektivitetsperspektiv
belysas. I detta avseende är ambitionen att sådana åtgärder
ska innebära en så liten administrativ börda som möjligt.
Uppdraget är begränsat till fysiska personers investeringar i små
företag som är onoterade, inklusive handelsbolag som enbart ägs av
fysiska personer.
De olika former av särskilda skatteåtgärder som utredaren främst
ska inrikta sig på är regler för ett s.k. etableringskonto, riskkapitalavdrag
för privatpersoner som investerar i eget eller närståendes
företag, möjligheten till uppskov med kapitalvinstbeskattning i
vissa fall och Annell-avdraget.
Avsikten med ett etableringskonto är att stimulera kapitalanskaffningen
genom att fysiska personer vid beskattningen får göra
avdrag för insättningar på ett konto, där behållningen ska användas
för att starta ett företag. Efter företagsstarten är tanken att företagets
resultat ska beskattas enligt allmänna företagsskatteregler.
Med riskkapitalavdrag avses en möjlighet för fysiska personer att
med avdragsrätt investera upp till ett visst belopp i eget eller närståendes
företagande, dvs. kostnaden för köp av onoterade aktier i
dessa företag får dras av mot förvärvsinkomst.
En tredje form av skatteincitament är uppskov med kapitalvinstbeskattning
vid avyttring av andelar i onoterade bolag vid återinvestering
i andra onoterade bolag.
Annell-avdraget innebar att aktiebolag fick göra avdrag i viss
utsträckning för utdelning på nyemitterade aktier.
Vid värderingen av de olika alternativa lösningarna bör utredaren
eftersträva att den valda lösningen ger en kostnadseffektiv stimulans
av realinvesteringar i Sverige.
326
SOU 2009:33 Bilaga 1
Uppdraget omfattar även att göra en EG-rättslig analys av de
åtgärder som övervägs. Inom Europeiska unionen (EU) omfattas
frågor om direkta skatter av medlemsstaternas kompetens. Enligt
EG-domstolens rättspraxis är medlemsstaterna dock skyldiga att
iaktta EG-rätten vid utövandet av sin kompetens (se bl.a. EG-domstolens
dom den 8 mars 2001 i målen C-397/98 och C-410/98,
Metallgesellschaft m.fl.). När det gäller gränsöverskridande situationer
har det under de senaste tio åren skett en utveckling inom
EG-rätten, som bl.a. innebär att en medlemsstat inte utan vidare
kan beskatta en fysisk person som flyttar utomlands för orealiserade
vinster på aktier, om inte motsvarande bestämmelse gäller om
personen bott kvar (jfr målet Lasteyrie, C-9/02). Dessutom har
EG-domstolen underkänt nationella regler som bara ger skattereduktion
för forskning och utveckling om den bedrivs i den aktuella
medlemsstaten (jfr Laboratoires Fournier, C-39/94).
Analysen måste således ske mot bakgrund av att EG-rättens
utveckling innebär att skatteincitament inte kan begränsas till riskkapitalinvesteringar
i Sverige, utan troligen även måste omfatta
gränsöverskridande situationer. De förslag på skatteincitament som
lämnas ska utformas mot bakgrund av att det är ett övergripande
mål att värna den svenska skattebasen. Utredaren ska därför
inventera och värdera de olika risker för skattebortfall till följd av
EG-rättens inverkan som är förknippade med de olika åtgärder som
övervägs.
Vid utformningen av de förslag som lämnas ska utredaren beakta
och analysera riskerna med skattekrediter som innebär att det allmännas
skattefordran direkt eller indirekt riskerar att förloras om
den skattskyldige lämnar svensk beskattningsjurisdiktion, liksom
de skatteadministrativa problem som finns när en sådan skattefordran
ska bevakas under lång tid. Detta innebär att om ett förslag
som går ut på att införa etableringskonton lämnas, ska frågan om
möjligheten att kontrollera att behållningen faktiskt beskattas belysas.
När det gäller uppskov med kapitalvinstbeskattningen ska
utredaren analysera Sveriges möjligheter att kontrollera och
beskatta den slutliga vinsten, om uppskov med kapitalvinstbeskattning
– med hänsyn till EG-rätten – även måste omfatta investeringar
i utländska onoterade bolag, liksom möjligheterna att bevaka
och beskatta uppskov som lämnas till enskilda som flyttar ut från
Sverige.
I fråga om ett s.k. riskkapitalavdrag är det – baserat på utvecklingen
inom det skatterättsliga området inom EU – troligt att det
327
Bilaga 1
SOU 2009:33
328
inte är möjligt att begränsa investeringarna till svenska bolag eller
bolag som bedriver näringsverksamhet i Sverige. Det finns en risk
att riskkapital i sådant fall kommer att användas för att stimulera
företagande och eventuell sysselsättningsökning utanför Sveriges
gränser med hjälp av svenska skattemedel. Utredaren bör särskilt
beakta den omständigheten vid bedömningen av om ett riskkapitalavdrag
bör införas.
Om regler i form av Annell-avdrag övervägs, ska dessa utformas
så att de är förenliga med EG-rätten.
När det gäller Annell-avdraget bör vidare beaktas att nyemitterat
kapital också medför att gränsbeloppet vid 3:12-beskattningen blir
högre. Den sammanlagda beskattningen inom 3:12-området får
dock inte påverkas.
Uppdraget omfattar även en analys av förenligheten med reglerna
om statsstöd avseende de olika skatteincitament som utredaren
ska inrikta sig på. Vid denna bedömning ska utredaren bl.a.
beakta de riktlinjer som Europeiska kommissionen har utfärdat för
stöd i form av riskkapital (se gemenskapens riktlinjer för statligt
stöd för att främja riskkapitalinvesteringar i små och medelstora
företag, 2006/C 194/02). Utgångspunkten för uppdraget är att de
lösningar som föreslås, om möjligt, ska utformas så att de inte
utgör statsstöd.
Till den del lämnade förslag medför negativa offentligfinansiella
effekter, ska utredaren föreslå finansiering av förslagen enligt gällande
finansieringsprinciper. Vidare ska förslagens påverkan på den
administrativa bördan för både företag och myndigheter redovisas.
Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att göra en
översyn av statliga finansieringsåtgärder för nya, små och medelstora
företag. I den utredarens uppdrag ingår bl.a. att analysera hur
dagens statliga finansieringsinsatser samverkar. Utredaren ska
bedriva arbetet i nära samarbete med den utredaren. Vidare står det
utredaren fritt att samråda med andra intressenter.
Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2009.
(Finansdepartementet)
Bilaga 2
Statistiska uppgifter om företagande
Nyföretagandet i Sverige
Nyföretagandet i Sverige har ökat under de senaste åren.1
Tabell 1 Antal nystartade företag 1998-2007 efter branschgrupp
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007
Jordbruk,
skogsbruk
och fiske
- - - - - - - - - 1 995
Tillverkning
och dyl
2 718 2 844 2 767 2 478 2 477 2 599 2 926 2 921 2 511 3 012
Byggverksamhet
2 803 3 291 3 525 3 344 3 421 3 400 4 405 5 078 5 067 6 262
Varuhandel,
reparationer
samt restau
rang- och
hotellrörelse
8 610 7 844 7 510 6 901 7 350 7 493 9 202 10 049 9 098 10 625
Transport och
kommunika
tion
1 338 1 405 1 601 1 489 1 416 1 363 1 350 1 483 1 518 1 999
Finansiell
verksamhet
och andra
företagstjänster
exkl.
fastighetstjänster
11 949 13 471 15 635 13 766 14 602 13 581 14 939 14 815 15 391 18 896
Fastighetstjänster
- - - - - - - - - 2 169
Utbildning,
hälso- och
sjukvård,
andra sam
hälleliga och
personliga
tjänster
6 619 6 962 7 707 7 540 8 081 7 977 8 971 9 587 10 801 13 569
Samtliga 34 037 35 816 38 745 35 517 37 348 36 413 41 792 43 932 44 386 58 526
1 Årsbok 2009, Nutek, s. 55.
329
Statistiska uppgifter
SOU 2009:33
Tabellen visar en ökning 2007 med drygt 20 procent jämfört med år
2006, även om företagen inom branschgrupperna ”jord- och
skogsbruk och fiske” samt ”fastighetstjänster” inte beaktas.2 Enligt
ITPS måste förändringen tolkas med försiktighet, eftersom
underlaget för mätningen ändrats, bl.a. ingår för år 2007 företag
som både startats och avvecklats under året.3
Det ska också sägas att det i statistiken över nya företag görs
skillnad mellan sådana som är nyregistrerade (i Bolagsverkets
Näringslivsregister) och sådana som nystartade. Ett företag
definieras som nystartat när verksamheten är helt nystartad eller
när verksamheten har återupptagits efter att ha varit vilande i minst
två år. Företaget definieras även som nystartat när företagaren
startar eget med en verksamhet denne tidigare haft som anställd.
När det gäller att avgöra om ett företag är nystartat eller inte är
verksamheten det centrala. Det räcker alltså inte med en
nyregistrering i Bolagsverkets Näringslivsregister för att ett företag
ska räknas som nystartat. I statistiken över nystartade företag ingår
därför exempelvis inte företag som har genomgått ägarbyten,
ändringar av juridisk form eller andra ombildningar. Dessa kan
däremot ingå i statistiken för nyregistrerade företag.4
2 De två branschgrupperna är inte redovisade här för år före 2007, varför vi inte tar med dem
i jämförelsen mellan år 2007 och 2006.
3 Nyföretagandet i Sverige 2006 och 2007, ITPS, S2008:006, s. 3.
4 Nyföretagandet i Sverige 2006 och 2007, s. 5.
330
SOU 2009:33 Statistiska uppgifter
Tabell 2 Antal nystartade företag 2007 efter branschgrupp och juridisk
form
Enskild
näringsidkare
Handels- och
kommanditbolag
m.fl.
Aktiebolag Samtliga
Jordbruk, skogsbruk
och fiske
1 703 129 136 1 996
Tillverkning och
dyl
2 070 286 656 3 012
Byggverksamhet 4 510 392 1 359 6 261
Varuhandel,
reparationer samt
restaurang- och
hotellrörelse
6 125 1 694 2 806 10 625
Transport och
kommunikation
1 219 138 643 2 000
Finansiell verksamhet
och andra
företagstjänster
exkl. fastighetstjänster
12 067 1 602 5 227 18 896
Fastighetstjänster 709 167 1 293 2 169
Utbildning, hälso och
sjukvård,
andra samhälleliga
och personliga
tjänster
11 308 1 061 1 199 13 568
Samtliga 39 739 5 469 13 319 58 526
Av tabellen ovan framgår att 68 procent av de nya företagen under
2007, inklusive jord och
skogsbruk och fiske samt
fastighetstjänster, startades som enskild näringsverksamhet, 23
procent som aktiebolag och resterande 9 procent som handels- eller
kommanditbolag. År 2006 startades 20 procent av de nya företagen
som aktiebolag.5
Vad gäller nystartade aktiebolag kan antas att det i en del fall är
fråga om ombildning av verksamhet som tidigare bedrivits som
enskild näringsverksamhet.
Utredningen har hämtat in uppgifter från Skatteverket om antal
fysiska personer som har använt deklarationsbilagan N1/N2
5 Nyföretagandet i Sverige 2006 och 2007, s. 3 och s. 35.
331
Statistiska uppgifter
SOU 2009:33
(enskild näringsverksamhet) vid ett taxeringsår för att taxeringsåret
därpå ha bytt till bilagan K10 (kvalificerade andelar i
fåmansföretag). I statistiken ingår några personer, som inte bildat
om sin enskilda näringsverksamhet till aktiebolag utan haft en
jordbruksfastighet eller liknande som sålts och därefter har startat
en helt annan verksamhet i bolagsform. Det exakta antalet sådana
personer är svårt att uppskatta. Vid stickprov i materialet framkom
att sex av tio var rena ombildningar, två hade haft helt annan
verksamhet i enskild firma än vad aktiebolaget har och två saknade
beskrivning av den enskilda firman.
Taxeringsåren 2004-2005 2005-2006 2006-2007 2007-2008
Antal personer 616 921 663 890
Rent allmänt kan beträffande företagandet i Sverige sägas att
tjänstesektorns betydelse har ökat under de senaste åren och har
numera en klart dominerande ställning.6
Under de senaste åren har antalet sysselsatta ökat inom små och
medelstora företag samtidigt som antalet sysselsatta minskat inom
stora företag.7 En del av de tidigare anställda har således övergått
till att bedriva verksamhet i eget bolag eller i enskild
näringsverksamhet. Det förekommer vid sådan övergång från
anställning till egen verksamhet att man har sin tidigare
arbetsgivare som ensam uppdragsgivare. I ett sådant fall har
naturligtvis ingen sysselsättningsökning ägt rum.
Nyföretagandet har ökat främst hos kvinnor och personer med
utländsk bakgrund.8
Företagens antal och storlek
Enligt SCB:s företagsregister finns det i Sverige cirka 960 000 aktiva
företag, inklusive enskild näringsverksamhet. Med aktiva företag avses
företag som är arbetsgivarregistrerade, registrerade till mervärdesskatt
eller har F-skattebevis. 29 procent av dessa utgörs av aktiebolag. 87
procent av aktiebolagen har högst nio anställda, och 45 procent har en
omsättning som understiger en miljon kronor per år.
6 Årsbok 2008, Nutek, s. 63.
7 Årsbok 2008, s. 14 ff.
8 Årsbok 2008, s. 56.
332
SOU 2009:33 Statistiska uppgifter
Överlevnadsgraden
Av uppgifter från ITPS framgår att av de drygt 36 400 företag som
startade under år 2003 var tre år senare, dvs. år 2006, cirka 24 500
fortfarande verksamma (67 procent). Överlevnadsgraden har ökat
successivt sedan 1997. Som jämförelse kan nämnas att för företag
startade år 2001 var överlevnadsgraden 62 procent.
Med att företagen är verksamma anses att de fortgår som
tidigare, fortgår i ny juridisk form, fortgår men med ändrade
ägarförhållanden eller har slagits samman med annat företag.
Av de 36 400 företagen startades 69 procent som enskild
näringsverksamhet, 19 procent som aktiebolag och resterande 12
procent som handels- eller kommanditbolag.
Överlevnadsgraden för aktiebolagen var 81 procent, vilket var
högre än för övriga juridiska former.9
Tillväxt bland nystartade företag
Enligt ITPS kan 70 procent av de aktiebolag som startades år 2003
och som fanns kvar år 2006 definieras som tillväxtföretag. Av
handels- och kommanditbolag respektive enskilda näringsidkare
kan 37 respektive 35 procent klassificeras som tillväxtföretag. Med
tillväxtföretag avses företag som under år 2006 hade en omsättning
på minst en miljon kronor eller hade minst två personer sysselsatta
på heltid eller där företagaren hade uppgivit både att företagets
lönsamhet är god och att företaget går att leva på. Jämfört med
företag startade under år 2001 och verksamma år 2004 hade andelen
tillväxtföretag bland enskilda näringsidkare stigit något och var så
gott som oförändrad bland aktiebolag.
Vid undersökningen uppgav 30 procent av företrädarna för de
fortsatt verksamma företag som hade startats år 2003 att de gärna
skulle låta företaget förbli litet, även om det skulle finnas möjlighet
att växa. 10 procent uppgav att de gärna ökade företagets lån för att
göra det möjligt för företaget att växa. En lika stor andel av
företagarna uppgav att gärna skulle ta in nya delägare för att göra
det möjligt för företaget att växa. Drygt 20 procent var positivt
eller mycket positivt inställda till att ta in fler anställda om de såg
en möjlighet att öka företagets försäljning.10 På frågan i vilken
9 Uppföljning av 2003 års nystartade företag – tre år efter start, ITPS, S2008:001, s. 6 ff.
10 Uppföljning av 2003 års nystartade företag – tre år efter start, s. 32.
333
Statistiska uppgifter
SOU 2009:33
334
utsträckning olika faktorer utgjorde hinder för företagets
tillväxtmöjligheter angavs konkurrensen i branschen, begränsningar
i företagets lönsamhet, myndighetsregler och begränsad tillgång till
lämplig arbetskraft som de största hindren. Fem procent av de
svarande angav att begränsad tillgång på externt ägarkapital eller lån
utgjorde mycket stora hinder. Flera svarsalternativ var möjliga i
undersökningen.11
Konkurser
Under åren 2004–2007 minskade antalet företagskonkurser med
sju, elva, nio respektive fyra procent. Under år 2008 ökade
emellertid antalet konkurser med nio procent. Antalet anställda
som berördes av konkurs under 2008 ökade med 53 procent
jämfört med det föregående året.12
11 Uppföljning av 2003 års nystartade företag – tre år efter start, s. 37 f.
12 Konkurser och offentliga ackord 2008, ITPS, S2009:001, s. 2.
Bilaga 3
Statistik om nyemissioner
I denna bilaga redovisas från Bolagsverket inhämtad statistik
om nyemissioner.
Tabell 1 Aktiekapital för de bolag som gjort nyemissioner under
respektive år
År Typ av
bolag
Aktiekapital vid
1 januari
Aktiekapital vid
31 december
Antal bolag
2006 PRIV 6 887 592 184 22 064 357 265 4 157
2006 PUBL 31 815 690 788 39 390 133 279 405
2007 PRIV 7 009 867 037 22 404 538 110 4 423
2007 PUBL 32 792 594 777 38 253 064 927 433
2008 PRIV 14 739 287 837 32 772 441 322 4 315
2008 PUBL 53 656 268 134 59 562 578 025 357
Källa: Bolagsverket.
Beskrivning av tabellen ovan.
Objekt: aktiebolag, både publika och privata
Population: alla aktiebolag i Sverige under 2006–2008 som gjort
emissioner
Variabler:
• aktiekapital: aktiekapital vid den 1 januari och den 31 december
vid respektive år hos de bolag för vilka registrerats nyemissioner
• antal bolag: antal bolag som gjort emissioner (fond- eller
nyemissioner)
335
Bilaga 3
opaginerad Kontrollera mot PDF
SOU 2009:33
Redovisningsgrupper:
• Åren 2006–2008
• Typ av bolag: PRIV = privat aktiebolag, PUBL = publikt
aktiebolag
Tabell 2 Nyemission och fondemission, verkligt belopp samt inklusive
överkurs, i kronor
År Typ av
bolag
Typ av
emission
Verkligt belopp Totalt belopp, dvs.
verkligt belopp
inklusive överkurs
2006 PRIV ÖKFO 1 610 491 019 1 610 491 019
2006 PRIV ÖKNY 13 902 253 519 79 531 324 338
2006 PUBL ÖKFO 4 286 330 604 4 286 330 604
2006 PUBL ÖKNY 4 843 203 946 41 889 104 441
2007 PRIV ÖKFO 2 825 850 761 2 825 850 761
2007 PRIV ÖKNY 14 177 734 499 243 104 193 857
2007 PUBL ÖKFO 5 494 816 654 5 494 816 654
2007 PUBL ÖKNY 5 260 795 099 49 551 379 168
2008 PRIV ÖKFO 1 456 257 241 1 456 257 241
2008 PRIV ÖKNY 17 415 969 927 141 042 350 113
2008 PUBL ÖKFO 2 500 518 102 2 500 518 102
2008 PUBL ÖKNY 6 683 278 345 36 365 010 550
Källa: Bolagsverket.
Beskrivning av tabellen ovan.
Objekt: aktiebolag, både publika och privata
Population: alla aktiebolag registrerade hos Bolagsverket under
2006 till 2008
Variabler:
• Verkligt belopp: det belopp som emissionen ökat bolagets
aktiekapital med (bundet aktiekapital)
• Totalt belopp, dvs. verkligt belopp inklusive överkurs: det totala
belopp som tillförts (verkligt belopp plus överkursfond/fritt
eget kapital)
336
opaginerad Kontrollera mot PDF
SOU 2009:33 Bilaga 3
337
Redovisningsgrupper:
• Åren 2006–2008
• Typ av bolag: PRIV = privat aktiebolag, PUBL = publikt
aktiebolag
• Typ av emission: ÖKFO = fondemission,
ÖKNY = nyemission
Bilaga 4
Statistik om lagerbolag
I denna bilaga redovisas från Bolagsverket inhämtad statistik
om registreringar av nya aktiebolag och s.k. lagerbolag.
Tabell 1 Registrerade aktiebolag (lagerbolag och aktiebolag)
År
Månad 2004 2005 2006 2007 2008 2009 För
ändring
Januari 1 916 1 964 2 275 3 340 3 358 2 345 0,5 %
Februari 1 420 1 225 1 120 2 257 1 515 . -32,9 %
Mars 2 049 1 855 2 299 2 793 2 001 . -28,4 %
April 3 080 1 235 1 873 1 555 2 675 . 72,0 %
Maj 798 1 377 2 007 1 915 1 915 . 0,0 %
Juni 980 1 236 1 568 1 927 1 321 . -31,4 %
Juli 858 1 609 1 473 2 442 2 549 . 4,4 %
Augusti 1 174 958 2 057 1 469 1 658 . 12,9 %
September 1 704 1 615 1 912 2 210 1 788 . -19,1 %
Oktober 2 140 2 157 2 080 2 202 1 901 . -13,7 %
November 1 881 3 271 2 544 3 650 2 783 . -23,8 %
December 2 269 3 253 2 468 2 759 3484 . 26,3 %
20 269 21 755 23 676 28 519 26 948 2 345 -5,5 %
Källa: Bolagsverket.
Tabellen ovan visar det totala antalet registrerade nya
aktiebolag, dvs. ”vanliga” bolag och lagerbolag.
339
Bilaga 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
SOU 2009:33
Tabell2 Nyregistrerade lagerbolag
År
Månad 2004 2005 2006 2007 2008 2009 För ändring
Januari 1 389 1 337 1 728 2 549 2 580 1 800 1,2 %
Februari 809 660 692 1 509 787 - -47,8 %
Mars 1 453 1 277 1 643 1 968 1 235 - -37,2 %
April 2 513 634 1 416 994 1 800 - 81,1 %
Maj 390 799 1 484 1 136 1 119 - -1,5 %
Juni 533 728 1 041 1 184 587 - -50,4 %
Juli 625 1 346 1 239 1 987 1 926 - -3,1 %
Augusti 806 523 1 614 858 986 - 14,9 %
September 1 199 975 1 339 1 506 1 023 - -32,1 %
Oktober 1 590 1 520 1 489 1 389 1 075 - -22,6 %
November 1 231 2 501 1 931 2 817 1 950 - -30,8 %
December 1 635 2 401 1 740 1 812 2 399 - 32,4 %
14 173 14 701 17 356 19 709 17 467 1 800 -11,4 %
Källa: Bolagsverket.
Tabellen visar hur många lagerbolag som har registrerats.
340
SOU 2009:33 Bilaga 4
341
Tabell3 Ombildade lagerbolag
År
Månad 2004 2005 2006 2007 2008 2009 För
ändring
Januari 788 1 578 2 323 2 072 2 602 2 563 25,6 %
Februari 1 075 1 208 1 592 1 797 1 849 . 2,9 %
Mars 1 206 981 1 650 1 709 1 527 . -10,6 %
April 1 265 1 190 1 070 1 291 1 666 . 29,0 %
Maj 924 1 091 1 475 1 865 1 665 . -10,7 %
Juni 1 101 923 1 633 1 666 1 327 . -20,3 %
Juli 456 605 840 966 1 064 . 10,1 %
Augusti 860 924 1 236 1 352 1 118 . -17,3 %
September 1 489 1 275 1 693 1 689 1 349 . -20,1 %
Oktober 1 401 1 118 1 667 1 715 1 339 . -21,9 %
November 1 358 1 333 1 285 1 599 1 238 . -22,6 %
December 1 269 1 281 1 110 1 463 1 329 . -9,2 %
13 192 13 507 17 574 19 184 18 073 2 563 -5,8 %
Källa: Bolagsverket.
Tabellen visar antal bolag som har ombildats från lagerbolag till
aktiva bolag, dvs. sådana bolag som efter försäljning har registrerats
för köparens verksamhet.
Bilaga 5
Riskkapitalavdraget
I denna bilaga redovisas bakgrunden till och utformningen av de
bestämmelser som gällde för riskkapitalavdraget. Riskkapitalavdraget
var en skattelättnad som var i kraft under en kortare tid
under 1990-talet. I bilagan redovisas även resultatet av den
utvärdering som Nutek gjorde 1998 av riskkapitalavdraget. I
bilagan tas också i korthet upp synpunkter på riskkapitalavdraget
som framfördes i Småföretagsdelegationens rapport 1998.
Sammanfattning
Sverige har tidigare haft ett system med riskkapitalavdrag. Regelsystemet
innebar att fysiska personer som förvärvade aktier i
onoterade bolag genom nyemission under beskattningsåret 1996
kunde få en skattereduktion med 30 procent av investeringar upp
till 100 000 kr, dvs. 30 000 kr, under taxeringsåren 1997 och 1998.
Systemet innebar således en lättnad på ägarnivån. Reglerna var förenade
med ett flertal krav, bland annat avseende företagens verksamhet,
tillgångar och investeringsinriktning. Det fanns också krav
på att investeraren skulle behålla aktierna under en femårsperiod
efter investeringen samt att bolaget inte fick börsnoteras under en
treårsperiod efter investeringen. Vidare skulle bolaget vara svenskt
eller hemmahörande i ett annat land inom EU samt driva näringsverksamhet
från ett fast driftställe i Sverige. Om kraven inte uppfylldes
blev investeraren skyldig att betala tillbaka det tillgodoförda
beloppet och ett särskilt tillägg (30 procent av det återbetalade
beloppet). Riskkapitalavdraget var en tillfällig åtgärd och avskaffades
i samband med att skattelättnader i ägarbeskattningen för
onoterade företag antogs med verkan från och med 1998 års taxering.
Systemet användes inte i den omfattning som hade förväntats
vid införandet. Detta berodde bl.a. på att regelsystemet ansågs dels
343
Bilaga 5
SOU 2009:33
vara för krångligt, dels innehålla för långtgående krav på såväl företag
som privatpersoner.
Bakgrund och syfte
I två promemorior som lämnades till Finansdepartementet under
1992 gavs förslag på hur statliga stimulanser för att förbättra tillgången
på riskvilligt kapital till vissa mindre företag skulle kunna
utformas.1 År 1993 lämnades uppdrag till en särskild utredare som i
en promemoria samma år redovisade sitt förslag på utformning av
ett system för riskkapitalavdrag.2 Regeringens förslag på ett regelverk
för riskkapitalavdrag byggde på 1993 års promemoria men
skilde sig på flera punkter från förslagen i denna. År 1995 beslutade
riksdagen att införa det av regeringen föreslagna systemet med
riskkapitalavdrag, lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
Motivet till lagstiftningen var att stimulera små och medelstora
aktiebolags försörjning med riskkapital. Det skulle också vara ett
sätt att underlätta etablering av nya bolag.3 Systemet var ursprungligen
avsett att omfatta aktieköp under åren 1996 och 1997 men
kom till följd av senare riksdagsbeslut att tidsbegränsas till att
enbart avse aktieförvärv gjorda under 1996.4 Det var alltså redan
från början tänkt att vara en tillfällig lösning i avvaktan på att problemen
kring de små och medelstora företagens kapitalförsörjning
skulle få en permanent lösning.5 Slopandet av riskkapitalavdraget
tidigarelades i samband med att de s.k. lättnadsreglerna infördes
från och med inkomståret 1997. Lättnadsreglerna innebar en partiell
skattefrihet för fysiska personer för utdelning och vinster på
aktier i onoterade aktiebolag.6
1 Projektkapitalfonder. Förslag till skattestimulanser för att främja nya kunskaps- och
teknikintensiva företags riskkapitalförsörjning, Industriförbundet, dnr Fi 92/1179, och Startkapital.
Förslag till stimulans av riskkapitalförsörjningen i teknikintensiva projekt, Industriens
Utredningsinstitut, dnr Fi 92/3292.
2 Riskkapitalavdrag. En modell för skattelättnader vid satsningar i små industriföretag, dnr Fi
93/13669.
3 Prop. 1995/96:109, s. 45.
4 SFS 1996:1614.
5 Bet. 1995/96:SkU20, s. 43.
6 Prop. 1995/96:222, s. 4.10, och prop. 1996/97:45, s. 52.
344
SOU 2009:33 Bilaga 5
Utformningen av riskkapitalavdraget
Lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar redovisas i
den lydelse som lagen hade vid upphävandet, dvs. med begränsning
till förvärv under år 1996. Några andra ändringar i sak gjordes inte i
lagen.
Inledning
En av de viktigaste skillnaderna mellan utformningen av lagen om
skattereduktion för riskkapitalinvesteringar och den i 1993 års promemoria
föreslagna utformningen var att lagen innebar en definitiv
skattelättnad och inte bara en skattekredit. Bakgrunden till detta
var dels förenklingsskäl och dels den begränsade tid som systemet
skulle gälla.7 Förslaget i promemorian om ett avdragssystem där
anskaffningskostnaden för de aktier som omfattades av avdraget
skulle bestämmas till noll kr vid försäljningen ansågs föra med sig
betydande kontrollproblem för skattemyndigheterna och dessutom
innebära en alltför liten stimulanseffekt.8 Reglerna i lagen innebar
att om investeringen blev en förlustaffär stod staten för sammanlagt
51 procent av förlusten (30 procent skattereduktion och 21
procent kvoterat förlustavdrag). Om investeringen blev en framgång
fick investeraren behålla mer än 70 procent av aktievinsten.
Vid tillämpningen av 3:12-reglerna utgjorde hela anskaffningskostnaden
utan avräkning för skattereduktionen underlag för beräkningen
av det kapitalbeskattade utrymmet.9
Vid utformningen ansågs det ur samhällsekonomisk synvinkel
viktigt att förhindra att subventionen blev för stor. I annat fall
skulle detta kunna leda till lägre avkastningskrav i små och medelstora
företag och i sin tur en samhällsekonomisk kostnad genom
att sådana projekt som på en fungerande kapitalmarknad skulle ha
förkastats genomfördes. Det uppställdes flera krav kring riskkapitalavdraget
för att se till att investeringarna användes i verklig
produktion; antingen genom att bolagen investerade medlen i tillgångar
i produktionen eller använde dem till löpande kostnader i
densamma. Det ansågs även nödvändigt med regler som uteslöt
7 Prop. 1995/96:109, s. 49.
8 Prop. 1995/96:109, s. 52 f.
9 Halldorf, Olle,”Skattelättnader för riskkapital”, Svensk Skattetidning, 1995, s. 730.
345
Bilaga 5
SOU 2009:33
finansiering av finansiella tillgångar, leasingprojekt och temporära
kapitaltillskott utan realekonomisk effekt.10
Förvärv av nyemitterade aktier
Skattereduktionen medgavs fysiska personer som mot betalning i
pengar under år 1996 förvärvade nyemitterade aktier.11 Full betalning
måste ha skett under år 1996 för aktierna. S.k. apportegendom
godtogs däremot inte.12 Något krav på att hela emissionsbeloppet
skulle öka aktiekapitalet fanns inte. Om emissionen skedde till
överkurs fick också den del av likviden som tillfördes reservfonden
inräknas i underlaget för skattereduktionen.13
Förvärv av andra värdepapper som bolag kunde ge ut medförde
inte någon rätt till skattereduktion. Med hänsyn till syftet sades det
vara naturligt att stimulansen förbehölls satsningar som på ett
direkt sätt tillförde bolaget nytt eget kapital.14
Underlaget för skattereduktionen omfattade betalningar om
sammanlagt lägst 10 000 kr och högst 100 000 kr. Skattereduktionen
utgjorde 30 procent av underlaget.15 Reduktionen uppgick
därmed till lägst 3 000 kr och högst 30 000 kr.
I underlaget fick inte inräknas den del av nyemissionen som
motsvarade nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden som
skett efter den 1 januari 1995.16
I 1993 års promemoria föreslogs att avdrag för förvärv av
nyemitterade aktier skulle få ske med högst 300 000 kr. Som skäl
för att sänka beloppsgränsen till 100 000 kr angavs i propositionen
statsfinansiella skäl.17
Av propositionen framgår att flera remissinstanser ansåg att
skattelättnaden borde medges även vid indirekta investeringar via
riskkapitalbolagsfonder, bl.a. på grund av att investeraren då skulle
få en bättre riskspridning.18 Det kan nämnas att det i en av 1992 års
promemorior hade föreslagits ett fondsystem.19 Med hänsyn till att
10 Prop. 1995/96:109, s. 46 f.
11 1 § lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
12 Prop. 1995/96:109, s. 49.
13 Eriksson, Leif, ”Skattereduktion för riskkapitalinvesteringar”, Skattenytt, 1996, s. 4.
14 Prop. 1995/96:109, s. 50. Se även Fi 93/13669, s. 20.
15 1 § lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
16 1 § lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
17 Prop. 1995/96:109, s. 49.
18 Prop. 1995/96:109, s. 52.
19 Fi 92/1179.
346
SOU 2009:33 Bilaga 5
ett fondsystem skulle kräva en ny lagstiftning ansåg regeringen att
det inte var lämpligt att föreslå sådana regler i ett temporärt skattelättnadssystem.20
Även förvärv av aktier i egna och närstående personers
fåmansföretag kunde medföra rätt till skattereduktion
Enligt förslaget i 1993 års promemoria skulle investeringar i egna
och närstående personers fåmansföretag inte ge rätt till riskkapitalavdrag.
I propositionen uttalades att en sådan begränsning
skulle medföra att en stor andel av de personer som skulle kunna
tänkas överväga en investering i ett onoterat företag skulle diskvalificeras.
Dessutom fanns det risk för kringgåendeförsök, t.ex.
genom bulvaner. Regeringen ansåg därför att systemet med skattereduktion
även skulle vara tillgängligt för ägare till fåmansföretag
och närstående personer till ägarna.21
Aktierna måste innehas under fem års tid
Den skattskyldige fick inte inom fem år efter utgången av det
beskattningsår då aktierna förvärvades avyttra dem, förvärva eller
utfästa rätt till framtida avyttring av desamma eller ingå avtal om
sådan avyttring. Vid en försäljning av aktier i bolaget ansågs i första
hand de aktier ha sålts som legat till grund för skattereduktionen.22
Innehavsregeln var till för att säkerställa en betydande långsiktighet
i de investeringar som omfattades av skattelättnaderna. I
propositionen uttalades vidare att femårsregeln måste vara ovillkorlig,
även om det i praktiken kunde komma att inträffa fall där
ett upphävande av skatteförmånen tedde sig mindre tillfredsställande.23
Någon skillnad på olika slag av aktier gjordes inte. Detta innebar
att om en skattskyldig hade A-aktier, som hade köpts före nyemissionen,
och det vid nyemissionen bara hade getts ut B-aktier, kunde
den skattskyldige inte sälja vare sig A-aktierna eller B-aktierna
20 Prop. 1995/96:109, s. 52.
21 Prop. 1995/96:109, s. 51.
22 2 § lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
23 Prop. 1995/96:109, s. 49 f.
347
Bilaga 5
SOU 2009:33
under femårstiden utan att bryta mot villkoren för skattereduktionen.24
Bolaget måste bedriva verksamhet i Sverige under minst fem år
Förvärvet skulle ske genom teckning av nyemitterade aktier i ett
svenskt aktiebolag eller ett utländskt bolag hemmahörande i en
medlemsstat i EG eller i ett land med vilket Sverige hade avtal med
bestämmelser om informationsutbyte för beskattningsändamål.
Dessutom skulle bolaget bedriva verksamhet från fast driftställe i
Sverige under en sammanhängande period som sträckte sig från
fyra månader närmast före beslutet om nyemission till utgången av
femte året efter det år under vilket den skattskyldige förvärvat
aktierna. Vidare skulle ett belopp motsvarande betalningen för
aktierna varaktigt investeras eller förbrukas i verksamhet vid det
fasta driftstället i Sverige. Skattereduktion kunde ske även om verksamheten
i Sverige upphörde kortare tid efter förvärvet än efter det
femte året under förutsättning att det skedde till följd av konkurs
eller tvångslikvidation.25 Den senare situationen inträder i princip
när det egna kapitalet understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet.
Villkoren om att verksamheten ska bedrivas från fast driftställe
och att investeringen i verksamheten vid det fasta driftstället ska
vara varaktig måste uppfyllas av bolaget självt. Det räckte inte med
att villkoren uppfylldes av t.ex. ett dotterbolag.26 Kravet på fast
driftställe i Sverige gällde även svenska aktiebolag.27
Någon särskild definition av begreppet ”fast driftställe” fanns
inte i lagen. Definitionen av fast driftställe i dåvarande kommunalskattelagen
(1928:370) motsvarar definitionen i nuvarande kap.
29 § inkomstskattelagen (1999:1229), dvs. en stadigvarande plats
för affärsverksamhet varifrån verksamheten helt eller delvis bedrivs.
Kravet på fast driftställe innebar att bolaget måste vara skattskyldigt
i Sverige för den verksamhet som det genom emissionen
erhållna beloppet investerades i.28
24 Prop. 1995/96:109, s. 80 och Ternell, Mathias, Riskkapitalavdrag. Att köpa aktier i småföretag
och minska skatten, Stockholm, 1996, s. 63.
25 3 § lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
26 Prop. 1995/96:109, s. 81.
27 Halldorf, s. 725.
28 Eriksson, s. 5.
348
SOU 2009:33 Bilaga 5
Vad som avsågs med att verksamheten skulle bedrivas under ”en
sammanhängande period” från fyra månader före emissionsbeslutet
till utgången av femte året efter inköpsåret förklarades inte i förarbetena.
I doktrinen hävdades att kravet på verksamhet med all
säkerhet fick sättas lågt och att det måste accepteras att bolaget
under kortare perioder, t.ex. under semestertider, tillfälligt lade ned
verksamheten. Vidare antogs i doktrinen att det antagligen ställdes
högre krav på verksamheten under tiden före emissionsbeslutet,
eftersom det då var fråga om en ganska begränsad tid.29
Inte heller förklarades i propositionen vad som avsågs med att
belopp motsvarande betalningen av aktierna skulle ”varaktigt
investeras eller förbrukas” i verksamheten i Sverige. Något krav på
att investeringens livslängd skulle överstiga femårstiden torde inte
ha funnits. Kravet på varaktighet kan snarast anses uttrycka ett förbud
mot att avyttra ett inventarium som finansierats med hjälp av
emissionen och dela ut pengarna eller placera dem i värdepapper
eller liknande. Något hinder mot att avyttra inventariet och i stället
förbruka pengarna i verksamheten fanns inte.30 Om investeringen
avsåg t.ex. en lastbil och denna avyttrades efter två år skulle ersättningen
för lastbilen i sin tur investeras eller förbrukas vid det fasta
driftstället.31 Beträffande fåmansbolag fick betalningen inte
användas till egendom som så gott som uteslutande var avsedd för
privat bruk för företagsledare eller denne närstående person.32
Bolaget fick inte sätta ned aktiekapitalet och betala ut
nedsättningen under en femårsperiod
Bolaget fick inte inom fem år efter utgången av det år under vilket
den skattskyldige förvärvat aktierna sätta ned aktiekapitalet eller
reservfonden och till följd härav betala ut hela eller del av nedsättningen
till aktieägarna. Inte heller fick otillåten utdelning förekomma
under denna tid. Det sagda gällde även för utländskt bolag
som vidtog motsvarande åtgärder.33
En nedsättning av aktiekapitalet där pengarna förbrukades i
verksamheten eller avsattes till reservfonden var däremot tillåten.
Först när pengarna delas ut till aktieägarna blev åtgärden otillåten.
29 Ternell, s. 31 f.
30 Ternell, s. 73 f.
31 Halldorf, s. 726.
32 Prop. 1995/96:109, s. 81.
33 4 § lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
349
Bilaga 5
SOU 2009:33
Syftet med regeln var att upprätthålla femårsregeln för aktieinnehavet,
dvs. att se till att skattesubventionen reserverades för
långsiktiga investeringar.34
Bolaget fick inte notera sig under tre års tid
Skattereduktion medgavs inte om aktier i bolaget eller i annat
företag i samma koncern vid förvärvet var noterade vid en svensk
eller utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon
annan reglerad marknad. Inte heller medgavs reduktion om
aktierna under de senaste tio åren före förvärvet hade varit eller
inom tre år efter utgången av det år under vilket de förvärvades
blivit noterade.35
Som skäl för kravet på notering angavs att bolag som genom
notering vänt sig till en större marknad fick anses ha sådana förutsättningar
att ordna sin kapitalförsörjning att någon särskild
skattelättnad inte var påkallad för dem. Kravet på notering innebar
att förvärv av aktier i bolag som var (eller hade varit) noterade på
A-, OTC- och O-listan på Stockholms fondbörs uteslöts från
skattereduktion.36
Normalt räknades företag som var registrerade vid Stockholms
fondbörs, SBI-listan, InnovationsMarknaden och Aktietorget som
noterade men i samband med riskkapitalavdraget betraktades alltså
bara företag som var noterade på Stockholms fondbörs A-, OTC eller
O-lista som noterade.37 Avgränsningen i riskkapitalsammanhang
var således inte densamma som i dåvarande lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, SIL. I SIL angavs marknadsnotering innebära
att det finansiella instrumentet var föremål för notering på
inländsk eller utländsk börs eller annan kontinuerlig notering av
marknadsmässig omsättning, som var allmänt tillgänglig.38 Något
särskilt skäl till att en annan avgränsning valdes för skattereduktionen
angavs inte i propositionen men i 1993 års promemoria −
vars förslag i och för sig skilde sig något från utformningen i lagen
även på denna punkt − sades att den avgränsning som hade valts i
övrig skattelagstiftning gett upphov till tolkningssvårigheter.
34 Prop. 1995/96:109, s. 81, och Ternell, s. 66 f.
35 5 § lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
36 Prop. 1995/96:109, s. 50.
37 Riskkapitalavdraget och andra incitament för investeringar i onoterade företag, Nutek, R
1998:40, s. 14.
38 27 § 2 mom. tredje stycket SIL.
350
SOU 2009:33 Bilaga 5
Vidare sades i promemorian att avgränsningen anknöts till terminologin
i börslagstiftningen.39 Uttrycket ”annan reglerad marknad”
syftade i första hand på i utlandet förekommande marknader. Att
aktierna omsattes genom förmedling av en enskild fondkommissionär
eller av lokala bankkontor eller annonserades i anslutning till
börssidorna utgjorde inte hinder för skattereduktion, eftersom det
i sådana fall inte ansågs vara fråga om notering på en reglerad marknad.40
I 1993 års promemoria föreslogs att återföring till beskattning
av avdraget inte skulle ske om bolaget övergick till att vara noterat
på börs eller annan marknadsplats. Om återföring skulle bli aktuellt
i en sådan situation ansågs det kunna leda till olämpliga motsättningar
mellan ett växande bolags intresse av att nå ut på kapitalmarknaden
och investerares intresse av att avdraget inte återfördes
till beskattning.41 Eftersom det ansågs angeläget att hindra att
reglerna utnyttjades genom att bolag som avsåg att marknadsnotera
sina aktier gjorde en nyemission som berättigade till skattereduktion
innan bolaget lät marknadsnotera aktierna ansågs i propositionen
en lämplig avvägning vara en spärrtid på tre år.42
Krav ställdes på verksamhetens karaktär och bolagets tillgångar
under fem års tid
Skattereduktion medgavs inte om bolaget eller annat företag i
samma koncern vid förvärvet eller inom fem år efter utgången av
det år under vilket den skattskyldige förvärvade aktierna direkt
eller genom handelsbolag
1. bedrev bankrörelse, försäkringsrörelse, värdepappersrörelse eller
annan finansiell verksamhet,
2. bedrev verksamhet med uthyrning av lös egendom om verksamheten
i mer än obetydlig omfattning riktade sig till annan än
företag i samma koncern som uthyrningsföretaget,
3. ägde andra fastigheter än sådana som uteslutande användes i
annan egen verksamhet än fastighetsförvaltning eller i sådan
verksamhet som bedrevs av annat företag i samma koncern, eller
39 Fi 93/13669, s. 20 f.
40 Halldorf, s. 725.
41 Fi 93/13669, s. 26 f.
42 Prop. 1995/96:109, s. 56.
351
Bilaga 5
SOU 2009:33
4. annat än tillfälligtvis hade mer än en femtedel av sina tillgångar
placerade i kontanter, banktillgodohavanden eller finansiella
instrument som utgjorde omsättningstillgångar eller innehades i
kapitalplaceringssyfte.43
Förslagen i 1992 års promemorior om stimulanser gällde bara företag
i vissa branscher. Det rörde sig framför allt om teknikintensiva
småföretag, eftersom sådana ansågs ha ett särskilt stort kapitalbehov
under uppbyggnadsskedet. Uppbyggnadsskedet för den
typen av företag kunde ta lång tid och var förknippat med stora
risker.44 I 1993 års promemoria utvidgades tillämpningsområdet till
”tillverkningsindustri eller industrinära tjänster”. Det påpekades
dock att särskilt den sistnämnda gruppen av företag kunde medföra
avgränsningsproblem.45 I propositionen utvidgades slutligen
gruppen av företag som kunde omfattas av skattelättnaden ytterligare.
Avgränsningen gjordes i stället så att investeringar i finansiella
företag, leasingföretag och fastighetsförvaltande företag uteslöts
från skattereduktionen.46
För att leasing- eller uthyrningsverksamhet av lös egendom
skulle vara otillåten krävdes dels att den riktades mot utomstående
och dels att den var av mer än obetydligt omfattning. Verksamhet
riktad mot koncernföretag var däremot tillåten. Dessutom var
extern leasing- eller uthyrningsverksamheten som omfattade högst
en tiondel av företagets eller koncernens omsättning tillåten.47 Om
ett dotterbolag hade en extern uthyrning om 20 procent av sin
omsättning men endast 2 procent av koncernens omsättning uteslöts
alltså förvärv av aktier i dotterbolaget från skattelättnaden.48
Vad gäller fastighetsförvaltande företag innebar utformningen
att om bolaget eller något annat bolag inom koncernen externt
hyrde ut en lokal eller ett annat utrymme i en i övrigt av bolaget
(eller koncernen) använd fastighet förelåg inte rätt till skattereduktion
avseende förvärv av aktier i detta bolag, även om det var
fråga om en uthyrning av ett litet utrymme för en försumbar hyra.
Fastigheten användes då inte uteslutande i annan verksamhet än
fastighetsförvaltning (dvs. verksamhet som består i att äga och för43
5 § lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
44 Fi 1179/92, s. 1. Jfr även Fi 92/3292, s. 6 ff.
45 Fi 93/13669, s. 23.
46 Prop. 1995/96:109, s. 51.
47 Prop. 1995/96:109, s. 82.
48 Ternell, s. 33 f.
352
SOU 2009:33 Bilaga 5
valta fastigheter).49 Något undantag för extern uthyrning i obetydlig
omfattning fanns således inte. Det var däremot tillåtet att hyra
ut till bolag inom samma koncern.50 Bestämmelsen innebar också
att bolagets fastighet inte fick stå oanvänd. Avsikten med detta var
att förhindra att skattelättnad medgavs för förvärv av mark eller
byggnader i avvaktan på en värdestegring.51
Beträffande kravet att företaget inte annat än tillfälligtvis fick ha
mer än en femtedel av sina tillgångar i likvida medel, angavs i propositionen
att med ”tillfälligtvis” förstås högst ett par tillfällen om
sammanlagt högst tre månader under femårsperioden. En längre
tids överlikviditet borde i speciella fall kunna tillåtas i början av
femårsperioden. Detta gällde om överlikviditeten kunde antas bero
på att bolaget behövde mer tid för att hinna investera det kapital
som nyemissionen fört in i bolaget, t.ex. för att uppföra en ny
fabriksbyggnad. Vid beräkningen skulle tillgångarna värderas till
det högsta av bokförda eller skattemässiga värden.52 Avsikten med
begränsningen avseende likviditeten var att motverka att skattestimulansen
användes till investeringar i ”säkra” kapitalplaceringar.53
Vid beräkningen av överlikviditeten togs hänsyn bl.a. till aktier
innehavda i kapitalplaceringssyfte. Näringsbetingade aktier ansågs
inte innehavda i sådant syfte. Regeln om att bolaget inte fick ha
mer än 20 procent av sina tillgångar placerade i likvida tillgångar
infördes för att motverka missbruk.54
Kraven gällde även andra företag i samma koncern som det
nyemitterande företaget
De ovannämnda kraven avseende notering och verksamhetens
karaktär/tillgångar gällde även andra företag i samma koncern. Med
företag i samma koncern förstods juridisk person som ingick i
samma koncern enligt bl.a. aktiebolagslagen (1975:1385). Vidare
ansågs ett utländskt bolag ingå i samma koncern som ett svenskt
företag om bolaget, för det fall att bolaget hade varit ett svenskt
49 Eriksson, s. 7.
50 Ternell, s. 35.
51 Halldorf, s. 726.
52 Prop. 1995/96:109, s. 82.
53 Halldorf, s. 726.
54 Prop. 1995/96:109, s. 51.
353
Bilaga 5
SOU 2009:33
aktiebolag, skulle ha varit ett moderföretag till det svenska företaget.55
Enligt 1975 års aktiebolagslag var det fråga om en koncern när
ett svenskt företag (moderföretag) direkt eller indirekt ägde mer än
hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i ett annat företag
(dotterföretag) eller ägde aktier eller andelar i dotterföretaget
och hade rätt att ensamt utöva ett bestämmande inflytande över det
andra dotterföretaget.56
Kraven gällde också vissa ”ägarföretag”
Skattereduktion medgavs inte heller om aktier som svarade mot
mer än hälften av röstetalet i bolaget direkt eller indirekt innehades
av två eller flera företag som inte uppfyllde kraven avseende notering
och verksamhetens karaktär/tillgångar om företagen ingått i
samma koncern som bolaget.57
Det emitterande bolaget fick alltså inte ägas av två eller flera
företag som hade varit eller var noterade före eller efter nyemissionen
(eller bedrivit otillåten verksamhet/haft otillåtna tillgångar)
under förutsättning att företagen direkt eller indirekt hade mer än
hälften av röstetalet.58 Om aktierna ägdes t.ex. av ett antal fysiska
personer (49 procent av röstetalet) och av tre aktiebolag (AB A: 20
procent av röstetalet, AB B: 20 procent av röstetalet och AB C: 11
procent av röstetalet) hindrade inget att ett eller två av aktiebolagen
var marknadsnoterade eller bedrev otillåten verksamhet. Om alla
tre aktiebolagen var marknadsnoterade eller bedrev otillåten verksamhet
utgjorde detta däremot hinder för skattereduktion.59
Ansökan om skattereduktion
Ansökan om skattereduktion skulle göras skriftligen hos skattemyndigheten
senast ett visst datum. Ansökan skulle innehålla bl.a.
en försäkran från den skattskyldige om att denne avsåg att behålla
aktierna till utgången av femte beskattningsåret efter det år aktierna
förvärvats. Till ansökan skulle fogas ett intyg från det bolag som
55 6 § lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
56 1 kap. 5 § aktiebolagslagen.
57 5 § lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
58 Prop. 1995/96:109, s. 82.
59 Halldorf, s. 727.
354
SOU 2009:33 Bilaga 5
hade gett ut de köpta aktierna. Intyget från bolaget skulle innehålla
bl.a. uppgifter om bolagets namn, antalet aktier som den skattskyldige
hade förvärvat, vad som betalats för aktierna och när full
betalning i pengar erlagts samt en försäkran om att villkoren för
skattereduktion var uppfyllda och uppgifter om hur betalningen för
aktierna hade investerats eller förbrukats.60
I 1993 års promemoria föreslogs att avdragsyrkande för köp av
aktier skulle få göras i deklarationen och att Nutek skulle bedriva
löpande kontroll över bolagens verksamhet. Vid remissbehandlingen
uttryckte RSV farhågor för att administrationen och
kontrollen skulle bli kostsam och tidskrävande, särskilt i fråga om
kontrollen av bolagets verksamhet under femårsperioden. Förenklingar
gjordes, bl.a. föreskrevs ett ansökningsförfarande.
Systemet innebar ändå att betydande kontrollinsatser krävdes, bl.a.
på grund av att löpande kontroll till och med år 2002 måste göras
för att bevaka om den skattskyldige avyttrat aktierna eller om
bolaget ändrat verksamhetsinriktning under femårsperioden.61
Omprövning
Omprövning av beslutet om skattereduktion kunde bli aktuellt om
sökanden eller bolaget hade lämnat oriktiga uppgifter. Samma
gällde om det sedan sökanden eller bolaget hade lämnat sina uppgifter
inträffat någon omständighet som medförde att villkoren för
skattereduktionen inte längre var uppfyllda eller som medförde att
reduktion skulle medges med ett lägre belopp. Omprövning kunde
också bli aktuellt till följd av ett annat beslut av skattemyndigheten
eller en förvaltningsdomstol som rörde skattereduktion enligt
lagen.62 I propositionen angavs att omprövning i det sistnämnda
fallet skulle kunna bli aktuellt om skattemyndigheten hade medgett
skattereduktion vid 1998 års taxering innan länsrätten biföll den
skattskyldiges överklagande avseende skattereduktion vid 1997 års
taxering och länsrättens dom innebar att takbeloppet på 100 000 kr
uppnåddes.63
60 7 § lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
61 Prop. 1995/96:109, s. 53 f.
62 9 § lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
63 Prop. 1995/96:109, s. 84. Efter lagens ikraftträdande kom möjligheten till skattereduktion
dock att begränsas till aktieförvärv under år 1996.
355
Bilaga 5
SOU 2009:33
Omprövning fick göras före utgången av femte kalenderåret
efter det år då beslutet om skattereduktion meddelades.64
Särskilt tillägg
Om det vid omprövning kom fram att skattereduktion inte skulle
ha medgetts eller att skattereduktion medgetts med för högt
belopp, skulle den skattskyldige betala ett särskilt tillägg motsvarande
30 procent av det belopp varmed skattereduktionen sattes
ned. Om det fanns särskilda skäl skulle tillägg inte tas ut.65
Påförandet av särskilt tillägg hade till syfte att motverka missbruk.
Som exempel på särskilda skäl angavs i propositionen att
omprövningen föranletts av att bolaget ändrat sin verksamhet så att
det inte längre uppfyllde kraven på skattereduktion och att den
skattskyldige kunde visa att han inte kunnat påverka beslutet.66
Underrättelse- och anmälningsskyldighet
Om något sådant förhållande inträffade som utgjorde hinder för
skattereduktion eller om aktierna registrerats på annan ägare eller
på en förvaltare, skulle styrelsen i det bolag som hade utfärdat ett
sådant intyg som fogats till ansökan om skattereduktion så snart
det kunde ske underrätta RSV. Den som hade beviljats skattereduktion
var skyldig att omedelbart till skattemyndighet anmäla,
om han eller hon vidtog åtgärd eller fick kännedom om något förhållande
som utgjorde hinder för skattereduktion.67
När det gällde ändrade förhållanden hos bolaget räckte det alltså
inte med att den skattskyldige som aktieägare förlitade sig på att
bolaget hade underrättat RSV eller skattemyndighet.68
64 10 § lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
65 11 § lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
66 Prop. 1995/96:109, s. 56.
67 12 § lagen om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
68 Prop. 1995/96: 109, s. 84.
356
SOU 2009:33 Bilaga 5
Utvärderingen av riskkapitalavdraget
Genomförandet av undersökningen
Under år 1996 fick Nutek i uppdrag av regeringen att i samarbete
med RSV utvärdera effekterna av systemet med skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar. En slutrapport lämnades under år 1998. I
slutrapporten redovisades inhämtad statistik från RSV, resultat och
analyser av enkäter som hade sänts till ett urval investerare och
företagsledare samt redogörelser och analyser av djupintervjuer
med fyra företagsledare. Till enkäten valdes 600 personer ut som
hade ansökt om riskkapitalavdrag, varav 349 svarade (svarsfrekvens
58 procent). Vidare valdes ut 200 företag bland de företag som
hade förekommit i ansökningar om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
Enkäter skickades till företagsledarna, varav 87 svarade
(svarsfrekvens 44 procent).69 De fyra företag som intervjuades
valdes ut bland de tio företag som hade fått in mest kapital till följd
av riskkapitalavdraget.70
Enligt Nuteks bedömning var inte svarsfrekvenserna tillräckligt
höga för att några långtgående slutsatser skulle kunna dras. Dessutom
flöt grupperna investerare och företagare till viss del ihop,
eftersom många företagsledare investerat i det egna företaget och
en del av dessa hade fått investerarenkäter men förmodligen svarat
utifrån sin samlade bild av hur riskkapitalavdraget fungerat.
Nutek tog även upp att 22 stycken (6,3 procent) av de investerare
som svarade på enkäten hade fått avslag på sina ansökningar.
Motsvarande andel för hela populationen var 14 procent. Enligt
Nutek kunde det därför misstänkas att de investerare som hade
besvarat enkäten i genomsnitt var något mer positivt inställda till
riskkapitalavdraget än hela populationen.71
Grundläggande statistik
Av de från RSV inhämtade uppgifterna framgår att 3 871 privatpersoner
ansökte om riskkapitalavdrag för 4 525 investeringar i
1 208 företag, till ett sammanlagt värde om 284,5 miljoner kr. Varje
investering uppgick till i genomsnitt cirka 62 900 kr. Kostnaden för
staten i form av skattebortfall uppgick till 56,8 miljoner kr. Det kan
69 Nutek R 1998:40, s. 35.
70 Nutek R 1998:40, s. 12 f.
71 Nutek R 1998:40, s. 35 f.
357
Bilaga 5
SOU 2009:33
här nämnas att man vid införandet av lagen hade räknat med 410
miljoner kr i skattebortfall för 1996.
Av de 4 525 investeringarna gjordes 2 088 av personer som var
delägare i det aktuella företaget sedan tidigare (46 procent). Dessa
2 088 personer stod för 69 procent av det kapital som företagen
tillfördes. Dessa personer investerade i genomsnitt 94 300 kr.72
35 procent av investeringarna satsades i 12 av de 1 208 företagen.73
Ett företag drog till sig 500 investeringar. Det hade ett
aktiekapital på cirka 1,5 miljoner kr och cirka 1 200 aktieägare före
nyemissionen.74
Spännvidden mellan företagens omsättning var stor. Igenomsnitt
uppgick omsättningen till 8,2 miljoner kr under 1997. Den
högsta omsättning som ett företag hade var 540 miljoner kr.75
Nuteks analys och slutsatser
Systemet med skattereduktion för riskkapitalinvesteringar var bara
i gång under ett år. Det var enligt Nutek för kort tid för att ge en
rättvisande bild.76
Synpunkter på reglerna för riskkapitalavdraget
Mer än hälften av investerarna och företagsledarna i undersökningen
ansåg att riskkapitalavdraget i huvudsak var förknippat med
fördelar, bl.a. för att det gjorde att risken med investeringen upplevdes
som mindre och för att det uppfattades som en positiv signal
från politikerna. En tredjedel av investerarna och en femtedel av
företagsledarna tyckte att riskkapitalavdraget var bra men att
reglerna borde ha varit annorlunda utformade. Reglerna kring riskkapitalavdraget
uppfattades som krångliga och för omfattande.
Risken för att få betala tillbaka skattereduktionen och att påföras
ett särskilt tillägg om företaget inte förmådde uppfylla villkoren
gjorde att många investerare avstod från att ansöka om skattereduktionen.
Även många företag tvekade inför att intyga att företaget
skulle uppfylla villkor under de kommande tre eller fem åren.
72 Nutek R 1998:40, s. 23.
73 Nutek R 1998:40, s. 30.
74 Nutek R 1998:40, s. 55 f.
75 Nutek R 1998:40, s. 27 f.
76 Nutek R 1998:40, s. 99.
358
SOU 2009:33 Bilaga 5
De villkor som företagen var mest kritiska till var att verksamhetens
karaktär inte fick ändras under fem år, att företaget inte fick
börsnoteras under tre år och att företaget inte fick ha mer än en
femtedel av sina tillgångar placerade i likvida medel under fem år.
Särskilt företag som hade stora säsongsvariationer i omsättningen
eller företag som gjorde stora investeringar kunde ha svårt att se till
att likviditeten inte översteg den högsta tillåtna nivån.
Skälet till att reglerna för riskkapitalavdrag var så omfattande var
att man ville minimera möjligheten till skatteplanering men många
som sedan tidigare var delägare lyckades ändå använda riskkapitalavdraget
för detta ändamål genom att dela ut vinstmedel från
bolaget och sedan kvitta riskkapitalavdraget mot utdelningen,
vilket höjde aktiernas anskaffningsvärde.
Riskkapitalavdraget fick omfattande kritik i massmedia redan
innan det infördes, vilket också minskade investeringsviljan.77
Vilka slags företag tillfördes kapital?
Investeringar som medförde rätt till riskkapitalavdrag gjordes
främst i små tjänsteföretag. Över hälften av företagen som fick in
riskkapital fanns i storstadsregionerna (Stockholm, Skåne och
Västra Götaland). De 1 208 företag som berördes av riskkapitalavdraget
hade i genomsnitt 8,5 anställda under 1996.
Bland de företag som berördes av riskkapitalavdraget fanns det
relativt få tillväxtföretag. Andelen tillväxtföretag motsvarade tillväxtföretagens
andel av den totala företagsstocken i landet men
borde ha varit högre eftersom tillväxtföretagen borde ha varit mer
benägna att göra nyemissioner än andra företag. Förklaringar till att
andelen tillväxtföretag inte var högre kan vara att dessa företag
lyckades ordna annan finansiering eller hade svårt att göra de
åtaganden som krävdes, och då framför allt att uppfylla kravet på
att notering inte fick ske inom en treårsperiod.78
Tillfördes företagen kapital från utomstående investerare?
Nästan hälften av företagen ägdes helt av samma släkt eller personer
både före och efter investeringen. 40 procent av de som
77 Nutek R 1998:40, s. 98.
78 Nutek R 1998:40, s. 100.
359
Bilaga 5
SOU 2009:33
köpte aktier i emissionen var delägare sedan tidigare eller släktingar
till sådana. Ungefär lika många, dvs. cirka 40 procent, av investerarna
hade ingen relation alls till dem som var aktieägare före
investeringen. Dessa investerare ägde i stor utsträckning små aktieposter
i företaget. Riskkapitalavdraget ledde alltså inte till att företagen
tillfördes speciellt mycket externt kapital från utomstående
privatpersoner. Det kan bero på att det högsta belopp man kunde
få avdrag för var 100 000 kr, vilket kan vara för lågt för att locka
andra personer att investera än ägaren själv och personer i företagets
närmaste omgivning.79 Nuteks bedömning var att riskkapitalavdraget
var viktigare för småsparare än för professionella
investerare, eftersom professionella investerare satsar belopp över
100 000 kr och ofta genom företag. Riskkapitalavdraget har därför
haft större betydelse för företag som småsparare intresserar sig för
än för företag som professionella investerare intresserar sig för.80
När det gäller företagarnas intresse av att få in utomstående
investerare hänvisade Nutek till att hälften av företagarna hade
angett att de tyckte att det var svårt att få in utomstående investerare,
vilket enligt Nutek måste tolkas som att de åtminstone övervägt
detta. Av dessa, dvs. hälften av de företagare som hade angett
att de hade svårt att få in utomstående investerare, hade två tredjedelar
angett att svårigheten bestod i att komma i kontakt med
investerarna.81
Hur investerades eller förbrukades betalningen för aktierna?
Hälften av företagen hade använt pengarna som tillförts företaget
genom riskkapitalavdraget till att köpa maskiner eller inventarier.
Knappt 40 procent investerade i marknadsutveckling och ungefär
lika många i kompetensutveckling. En fjärdedel av företagsledarna
angav att tillskottet använts till nyanställning av personal.82
Hade riskkapitalavdraget någon effekt på sysselsättningen?
Antal anställda i de företag som investeringar gjordes i ökade med
16 procent mellan åren 1995 och 1996 om man tar hänsyn till
79 Nutek R 1998:40, s. 100.
80 Nutek R 1998:40, s. 64.
81 Nutek R 1998:40, s. 100 f.
82 Nutek R 1998:40, s. 101.
360
SOU 2009:33 Bilaga 5
företag som hade anställda båda åren. Jämfört med den negativa
sysselsättningsutveckling som rådde i Sverige under de åren så var
utvecklingen i de aktuella företagen god. I enkäten hade cirka 30
procent av företagen ökat antalet anställda under 1996 och 40 procent
hade ökat antalet anställda under 1997. Var tionde företagsledare
ansåg att ökningen var helt hänförlig till tillskottet av
riskkapital, medan 30 procent ansåg att ökningen endast delvis
berodde på tillskottet. 36 procent ansåg inte att ökningen kunde
hänföras till riskkapitaltillskottet.
Enligt Nutek var det omöjligt att veta hur stor del av ökningen
av anställda i de företag som hade tillförts kapital som berodde på
riskkapitalavdraget.83
Hade riskkapitalavdraget några effekter på antalet nyemissioner
eller på kapitalmarknaden för företagen?
Det totala beloppet emitterade aktier ökade med drygt 50 procent
mellan 1995 och 1996, från 10,8 miljarder kr till 16,4 miljarder kr
(bortsett från de tio största emissionerna).84 Emissionerna i de relativt
små företag som berördes av riskkapitalavdraget uppgick till
sammanlagt cirka 285 miljoner kr och påverkade endast finansstatistiken
marginellt. Dessa emissioner uppgick till mindre än två procent
av de totala emissionerna exklusive de tio största emissionerna.
Enligt Nutek kunde man inte dra slutsatsen att den
ökning av nyemissioner som skedde mellan 1995 och 1996 kunde
hänföras till riskkapitalavdraget. Dessutom bör beaktas att under
1996 och 1997 var intresset för investeringar i onoterade företag
överhuvudtaget stort.
Inflödet på cirka 285 miljoner kr har troligen inte haft någon
större effekt på kapitalmarknaden. Närmare 60 procent av investerarna
angav att de skulle ha investerat ändå men kanske med ett
lägre belopp eller vid ett senare tillfälle. 25 procent uppgav att de
skulle ha avstått från att investera om riskkapitalavdraget inte hade
funnits.
83 Nutek R 1998:40, s. 101 f.
84 Orsaken till att de tio största emissionerna exkluderades var att det under dessa år skedde
några mycket stora emissioner, vilka berodde bl.a. på att statliga verk bolagiserades och på
interna emissioner i koncerner. Under 1995 emitterade t.ex. ett företag aktier till ett värde av
8 miljarder kr. Det totala emitterade beloppet, inklusive de tio största emissionerna, var 25
miljarder kr för 1995 och 22,8 miljarder kr för 1996, se Nutek R 1998:40, s. 34.
361
Bilaga 5
SOU 2009:33
Effekten av riskkapitalavdraget för många företagare var att de
nyemitterade aktierna såldes till en högre kurs än vad som annars
skulle ha varit fallet. Vissa företag med många investerare ansåg att
emissionerna överhuvudtaget inte skulle ha gått att genomföra utan
riskkapitalavdraget. Slutsatsen är att riskkapitalavdraget har haft
stor betydelse för vissa enskilda företag men liten betydelse för
kapitalmarknaden totalt sett.85
RSV:s uppfattning
RSV:s uppfattning var att riskkapitalavdraget var omgärdat av för
många bestämmelser som RSV och skattemyndigheterna inte hade
någon möjlighet att kontrollera. Dessutom sträckte sig en del av
kraven flera år framåt i tiden, t.ex. kraven på att börsnotering inte
fick ske inom tre år, att företaget skulle bedriva verksamhet i minst
fem år och att investeraren måste behålla aktierna i fem år. RSV
hade noterat att olika skattemyndigheter gjort olika bedömningar
av hur avdraget skulle hanteras.
Enligt RSV utnyttjade många företag riskkapitalavdraget till
skatteplanering genom att de under 1996 gjorde en utdelning av
ackumulerade vinstmedel från 1995 och tidigare. Därefter beslutade
de om nyemission. Avdraget som investeringen berättigade till
kvittades mot aktieutdelningen. Investeraren kunde därmed ta ut
pengar ur företaget skattefritt samtidigt som aktiernas anskaffningsvärde
höjdes utan att företaget i praktiken hade tillförts något
kapital.86
Småföretagsdelegationens kritik
Småföretagsdelegationen kritiserade i rapporten Kapitalförsörjning
till småföretag (SOU 1998:93) systemet med skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar för att det var begränsat till förvärv av
enbart nyemitterade aktier. Utredningen tog upp att kontinuerliga
och kontanta nyemissioner (som krävde rapportering och godkännande
av såväl PRV som skattemyndigheterna) medförde vissa
påfrestningar i administrativt hänseende. Utredningen ansåg vidare
att rimligen borde skattereduktion även kunna erhållas vid ett över85
Nutek R 1998:40, s. 102.
86 Nutek R 1998:40, s. 31.
362
SOU 2009:33 Bilaga 5
363
tagande av ett bolag som stod inför succession eller var hotat av
nedläggning. Enligt utredningen fanns det behov av att med skattelättnader
stimulera privat sparande för investeringar i småföretag
inför start och vid expansion.87
87 SOU 1998:93, s. 23 ff.
Bilaga 6
Annell-avdraget
I denna bilaga redovisas det s.k. Annell-avdraget. Härvid tas upp
bakgrunden till bestämmelserna och deras utformning samt överväganden
i samband med upphävandet. Slutligen redovisas de uppgifter
om avdragets sammanlagda storlek som beräknades inför
upphävandet.
Sammanfattning
Annell-avdraget, som infördes som ett provisorium 1960 och blev
permanent genom lagstiftning 1967, innebar att aktiebolag fick
göra avdrag i viss utsträckning för utdelning på nyemitterade
aktier. Avdraget utgjorde således en lättnad i dubbelbeskattningen
på bolagssidan. Avdraget omfattade aktier utgivna i samband med
bolagets bildande eller vid nyemission. Förvaltningsföretag och
investmentföretag hade inte rätt till avdrag. Det fanns flera villkor
rörande ägandet och inbetalningen för aktien som skulle vara uppfyllda
för att bolaget skulle få rätt till avdrag. Avdrag medgavs för
utdelning, som förfallit till betalning under beskattningsåret, och
fick uppgå till högst tio procent av vad som inbetalats för aktien
före beskattningsårets utgång. Avdrag fick inte medges efter det
tjugonde året efter det beskattningsår då inbetalningen skedde.
Annellagen upphävdes i samband med att dubbelbeskattningen
togs bort från och med år 1994. När en återgång till dubbelbeskattningen
skedde redan från och med år 1995 återinfördes
dock inte Annell-avdraget.
365
Bilaga 6
SOU 2009:33
Bakgrund
När kommunalskattelagen tillkom togs det in bestämmelser om
befrielse för aktiebolag och ekonomiska föreningar från skattskyldighet
för utdelning. Befrielsen var vidare än i dag och omfattade
utdelning till samtliga företag med undantag endast för sådana
som bedrev bank- eller annan penning- eller försäkringsrörelse.
Reglerna ändrades flera gånger. Samtidigt var principen den att
aktiebolag och ekonomiska föreningar vid beskattningen inte medgavs
avdrag för verkställd utdelning.
År 1960 antogs en tillfällig lagstiftning i form av en förordning
om aktiebolags rätt till avdrag för utdelning på nyemitterade aktier
och om skattskyldighet för utdelning, den s.k. Annellagen.1 Liknande
bestämmelser hade införts redan 1902 då reglerna om
dubbelbeskattning av aktiebolags vinstmedel infördes och var kvar
till 1910.2 I Annellagen stadgades dels rätt för aktiebolag att vid
taxeringen få avdrag för utdelning på nyemitterade aktier och dels
viss begränsning av skattefriheten för utdelningar från svenska
aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar, vilket innebar att
bolag och föreningar blev skattskyldiga för utdelning på aktier och
andelar som anskaffats i kapitalplaceringssyfte.3 Skattelättnaden
gällde således endast aktiebolag och inte ekonomiska föreningar.
Skälet till det var bl.a. att de ekonomiska föreningarna inte vände
sig till den egentliga kapitalmarknaden för att skaffa eget kapital
och därför inte ansågs ha samma behov av skattelättnader för kapitalanskaffning
som aktiebolagen hade. Dessutom förekom utdelning
på insatskapitalet praktiskt taget inte inom viss typ av föreningsrörelse
.4 Skattefriheten gällde i princip även i de fall aktierna
var ägda av utländska juridiska eller fysiska personer.5
Bestämmelserna innebar inte i egentlig mening avdrag för
lämnad utdelning. I stället var det fråga om en rätt att från bruttointäkten
för det beskattningsår, varunder utdelning verkställts,
såsom omkostnad dra av ett på visst sätt beräknat belopp, som inte
1 Förordningen den 9 december 1960 (nr 658) med provisoriska bestämmelser om beskattningen
av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall. Prop. 1960:162 och bet.
1951:BevU79.
2 I förordningen 21 juni 1902 om inkomstskatt angavs att vid aktiebolags taxering avdrag
skulle få ske för ett belopp, motsvarande utdelningen, dock högst 6 procent på inbetalat
aktiekapital.
3 Prop. 1967:17, s. 15.
4 Prop. 1960:162, s. 28, jfr s. 60.
5 Prop. 1960:162, s. 11.
366
SOU 2009:33 Bilaga 6
behövde ha något direkt samband med det belopp som utdelats.6
Skattefriheten avsågs omfatta utdelning på aktier som förvärvats
för att trygga tillförseln av råvaror, såsom ett led i avsättningen av
produkter eller för att samordna rörelser eller rörelsegrenar hos
flera företag.7
I Annellagen togs in regler för förvaltningsföretag, innebärande
att utdelningen var skattefri till den del den motsvarades av
beslutad utdelning från förvaltningsföretaget. Särregler för banker
och vissa fåmansbolag behölls. I lagen togs in en schablonregel som
reglerade när aktier skulle anses innehavda i kapitalplaceringssyfte.
Lagstiftningen kritiserades bl.a. för att den var svårbegriplig.8
År 1967 ersattes de provisoriska bestämmelserna av permanenta
bestämmelser.9 I samband med det flyttades bestämmelserna om
skattskyldighet för utdelning i den tillfälliga lagen över till kommunalskattelagen
(1928:370).10 År 1979 ändrades bestämmelserna
om skattskyldighet i kommunalskattelagen, bl.a. genom att ett
undantag för vissa fåmansföretag togs bort. Vidare infördes en
möjlighet att medge dispens från kedjebeskattningen för utdelning
från utländska dotterbolag i de fall då skatteavtal saknades.11 År
1984 flyttades bestämmelserna om undantag från skattskyldighet
för utdelning över till lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.12
Vid 1990 års skattereform gjordes ett antal ändringar i reglerna.
Användningen av termen förvaltningsföretag ändrades och termen
näringsbetingade aktier introducerades. Vidare togs särbestämmelserna
för banker och försäkringsbolag bort.13 Ett år
senare ändrades bestämmelserna om skattefrihet för utdelning på
utländska andelar.14
År 1993 infördes från och med taxeringsåret 1995 en i stort sett
generell skattefrihet för mottagen svensk utdelning.15 Samtidigt
upphävdes Annellagen att gälla vid utgången av år 1993. Annell6
Sandström, K.G.A., Beskattningen vid aktieutdelning samt utdelning från ekonomisk
förening, Stockholm, 1962, s. 141.
7 1960 års promemoria som låg till grund för Annellagen, som den återges i Sandström, Carl
Olov, Angående skattelättnader för nyemissioner samt aktiebolags och ekonomiska föreningars
skattskyldighet för utdelningar, Skattenytt, 1960, s. 129.
8 Sandström, K.G.A., s. 141.
9 Förordningen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning. Prop.
1967:17 och bet. 1967:BevU3. Genom SFS 1978:955 byttes ordet förordningen ut mot lagen.
10 Prop. 1967:17, bet. 1967:BevU3 och SFS 1967:95.
11 Prop. 1978/79:210, bet. 1978/79:SkU57 och SFS 1979:612.
12 Prop. 1984/85:70, bet. 1984/84:SkU23 och SFS 1984:1060 f.
13 Prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30 och SFS 1990:651.
14 Prop. 1990/91:167, bet. 1990/91:SkU30 och SFS 1991:412.
15 Prop. 1993/94:50, bet.
1993/94:SkU15 och SFS 1993:1543.
367
Bilaga 6
SOU 2009:33
lagen skulle dock tillämpas på utdelning som hade förfallit till
betalning före den sista december 1993.16
Syfte
Grundtanken i de provisoriska bestämmelserna i Annellagen var att
medge skattelättnader i samband med nyemissioner och att samtidigt
ta bort den förmån som skattefriheten på utdelningar på
aktier förvärvade i kapitalanskaffningssyfte utgjorde för bolag med
riklig tillgång på kapital. Avsikten med bestämmelserna var att i
begränsad utsträckning flytta över skattebördan från nystartade
och expanderande företag till stagnerande företag. Genom att
underlätta nyemissioner ökades tillgången på aktier och minskades
de kapitalstarka bolagens intresse av att hålla överskottsmedel
placerade i aktier. Båda åtgärderna ansågs motverka tendenserna till
abnormt höga kurser på aktiebörsen.17
Annell-avdraget var till för att underlätta för bolagen att
anskaffa kapital utifrån. Bolagen hade tidigare endast i ringa
omfattning finansierat sin verksamhet genom nyemissioner. Den
främsta orsaken till detta ansågs vara gynnsamma förutsättningar
för självfinansiering. Om företagen trots det hade behov av kapital
valde de att skaffa sig kapital genom lån, eftersom kapitalanskaffning
genom nyemission var dyrare än lån till följd av dubbelbeskattning
av bolagsvinster. När möjligheterna till självfinansiering
försämrades till följd av bl.a. begränsade möjligheter till
avsättning till pensionsstiftelser på grund av den allmänna tilläggspensionen,
samtidigt som möjligheterna till lån på kapitalmarknaden
ansågs starkt beskurna, infördes lindringar i dubbelbeskattningen
av avkastningen på nyemitterat aktiekapital.18 Avdragsrätten
innebar att utdelningen i beskattningshänseende under viss
tid behandlades likadant som ränta på lånat kapital.19
Syftet var således att underlätta för bolag att skaffa nytt kapital
genom att vända sig till allmänheten för aktieteckning, däremot
inte att stimulera till strukturrationalisering genom sammanslagning
av bolag.20
16 Prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15 och SFS 1993:1575.
17 Prop. 1960:162, s. 58 f.
18 Prop. 1960:162, s. 22 f.
19 Prop. 1967:17, s. 51.
20 Prop. 1967:17, s. 49 f.
368
SOU 2009:33 Bilaga 6
Utformningen av avdraget
Grundläggande förutsättningar och avdragets storlek
Lagen, i den utformning som den hade vid upphävandet, gällde
nyemissioner som ägt rum efter den 31 december 1978 och som
registrerats hos Patent- och registreringsverket efter detta datum.
Den gällde även aktier som getts ut i samband med bildandet av
aktiebolaget om bolaget hade anmälts före registrering efter det
ovannämnda datumet. Förvaltningsföretag och investmentföretag
hade inte rätt till avdrag.21
Avdrag medgavs för utdelning, som förfallit till betalning under
beskattningsåret, och fick uppgå till högst tio procent av vad som
inbetalats för aktien före beskattningsårets utgång. Om beskattningsåret
(räkenskapsåret) omfattade kortare eller längre tid än tolv
månader, jämkades avdraget i motsvarande mån.22
Avdrag fick inte medges senare än vid taxeringen för det
tjugonde beskattningsåret efter det beskattningsår då inbetalning
för aktierna först skedde.23
Det sammanlagda avdragsbeloppet fick inte överstiga vad som
hade inbetalats för aktierna.24 Vid beräkningen utgick man således
från vad som hade inbetalats för aktierna och inte aktiernas nominella
värde. Det sammanlagda avdraget fick uppgå till 100 procent
av det inbetalade kapitalet.25
Enligt förarbetena inför upphävandet av Annell-avdraget medförde
de kvantitativa begränsningarna i rätten till avdrag att
nuvärdet av framtida Annell-avdrag till följd av en nyemission
kunde beräknas till 30-40 procent av värdet av ett obegränsat utdelningsavdrag.26
Inbetalning av aktierna
Avdrag medgavs inte, om inbetalning för aktien hade skett genom
tillskott i form av aktie i annat bolag eller andel i ekonomisk
förening eller om förvärvet av den nya aktien annars kunde anses ha
skett genom byte mot sådan aktie eller andel. Inte heller medgavs
21 1 § Annellagen.
22 2 § Annellagen.
23 4 § Annellagen.
24 4 § Annellagen.
25 Prop. 1978/79:50, s. 49.
26 SOU 1993:29, s. 40.
369
Bilaga 6
SOU 2009:33
avdrag om inbetalning för aktien skett genom tillskott i form av
andel i handelsbolag, vars verksamhet väsentligen bestod i förvaltning
av aktier i bolag eller andelar i ekonomiska föreningar, eller
om förvärvet annars kunde anses ha skett genom byte mot andel i
sådant handelsbolag.27
Såväl kontantemission som apportemission accepterades, men
alltså inte apport av aktier eller andelar i ekonomiska föreningar
eller i vissa handelsbolag. Skälet till att apportegendom i form av
aktier eller andelar inte godtogs var bl.a. att det emitterande bolaget
kunde vara frikallat från skattskyldighet för utdelning på aktierna
eller andelarna.28 Dessutom ansågs att något nytt kapital inte tillfördes
i den situationen.29 I praxis medgavs avdrag även efter fondemission
och s.k. split till den del de genom fondemission respektive
split erhållna aktierna kunde hänföras till aktier som erhållits
genom nyemission.30
Nedsättning av aktiekapital m.m.
Avdrag medgavs inte heller om bolaget hade utskiftat tillgång till
delägare efter ingången av det femte året före det år då ökningen av
aktiekapitalet anmäldes för registrering.31
Regeln var till för att hindra att bolag skaffade sig skattemässiga
fördelar genom att först sätta ned aktiekapitalet och utskifta tillgångar
och därefter göra nyemission med samma belopp.32
Krav på ägarförhållanden
Hinder för avdrag fanns även om aktierna i det utdelande bolaget
ägdes på visst sätt. Till grund för detta låg uppfattningen att om en
aktieägare var skattskyldig för ränta, som han erhöll på lån till det
utlånande bolaget, borde som förutsättning för avdragsrätt för
utdelning i princip gälla att han var skattskyldig även för utdelningen.
Om aktieägaren var frikallad från skattskyldighet för såväl
ränta som utdelning ansågs inte hinder för avdragsrätt för utdelning
föreligga, eftersom utdelning och ränta i sådant fall behand27
5 § Annellagen.
28 Prop. 1960:162, s. 27.
29 Prop. 1967:17, s. 50. Se även RÅ 1989 not. 28.
30 RÅ 1996 ref. 1.
31 6 § Annellagen.
32 Prop. 1967:17, s. 22.
370
SOU 2009:33 Bilaga 6
lades lika.33 Reglerna hade en i betydande omfattning schablonmässig
utformning.34
Avdragsfrågan prövades i två steg.35 Tvåstegsprövningen
infördes genom 1979 års ändringar.36 Orsaken härför var att det
ansågs att den tidigare utformningen gav ett mycket ojämnt resultat
. Avdrag vägrades nämligen helt om mer än hälften av aktierna i
det utdelande bolaget ägdes av ett annat svenskt aktiebolag som var
frikallat från skattskyldighet för utdelningen. Detta medförde att
ett dotterbolag inom en koncern inte fick avdrag för utdelning på
minoritetsposter som innehades av aktieägare utanför koncernen.
Detta kunde vara en olägenhet i det fall där ett finansieringsbolag
övervägde att gå in som minoritetsägare i ett koncernbolag.37
I det första steget prövades avdragsrätten för utdelning på två slag
av aktier.
Avdrag vägrades för utdelning på aktier som vid utdelningstillfället
ägdes av ett svenskt investment- eller förvaltningsföretag,
om det sammanlagda röstetalet för företagets aktier i det utdelande
bolaget − i förekommande fall tillsammans med aktier tillhöriga
bolag och förening som med hänsyn till äganderättsförhållandena
eller organisatoriska förhållanden kunde anses stå företaget nära −
motsvarade mer än hälften av röstetalet för samtliga aktier i
bolaget.38
Bakgrunden var att förvaltningsföretag inte beskattades för
mottagen utdelning som vidareutdelades. Investmentföretag
beskattades för mottagen utdelning men hade rätt till avdrag för
lämnad utdelning enligt särskilda regler.39
Om ett förvaltningsföretag − i förekommande fall tillsammans
med vissa närstående företag − inte förfogade mer än hälften av
rösterna på bolagsstämman i det utdelande bolaget, diskvalificerade
således inte dess aktieinnehav från avdragsrätt. Om innehavet motsvarade
mer än 50 procent av röstetalet för samtliga aktier i det
utdelande bolaget, vägrades avdrag för utdelningen till förvalt33
Prop. 1967:17, s. 51.
34 Prop. 1978/79:210, s. 181.
35 GRS Skattehandbok, 1990 års skattereform, pärm nr 4.
36 Prop. 1978/79:210, SkU 1978/79:57 och SFS 1979:618. Bestämmelserna tillämpades i fråga
om utdelning på aktie som hade utgetts i samband med bolags bildande, om bolaget hade
anmälts för registrering efter utgången av år 1979, och i fråga om utdelning på aktie som
hade utgetts i samband med ökning av aktiekapital, om beslutet om ökningen hade anmälts
för registrering efter nämnda tidpunkt.
37 Prop. 1978/79:210, s. 180.
38 7 § Annellagen.
39 SOU 1993:29, s. 39.
371
Bilaga 6
SOU 2009:33
ningsföretaget. Det fanns dock möjlighet för det utdelande bolaget
att få avdrag för utdelning på övriga aktier under vissa förutsättningar
som kommer att anges nedan.40
Avdrag vägrades även för utdelning på aktier som vid utdelningstillfället
ägdes av ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk
förening, vilka inte var investment- eller förvaltningsföretag,
om det sammanlagda röstetalet för företagets aktier i det
utdelande bolaget motsvarade en fjärdedel eller mer av röstetalet
för samtliga aktier i bolaget och företaget inte visats vara skattskyldigt
för utdelning.41
Denna bestämmelse infördes för att knyta an Annellagens
avdragsrätt till reglerna i kommunalskattelagen om skattskyldighet.
Enligt kommunalskattelagen gällde att andra svenska aktiebolag
och ekonomiska föreningar än förvaltningsföretag var frikallade
från skattskyldighet för utdelning om deras innehav i det utdelande
bolaget motsvarade minst 25 procent av röstetalet för samtliga
aktier i detta bolag. Avdrag vägrades därför i princip för utdelning
på ett innehav som motsvarade minst 25 procent av röstetalet. Om
det utdelande bolaget kunde visa att aktieägaren trots innehavets
storlek var skattskyldig bortföll avdragshindret. Det kunde t.ex.
vara fråga om en aktieägare som bedrev penning- eller annan rörelse
där aktierna utgjorde omsättningstillgångar. Att avdrag vägrades på
grund av 25-procentsregeln hindrade inte avdragsrätt för utdelning
på övriga aktier i bolaget.42
I det andra steget prövades avdragsrätten för resterande aktier.
Att avdrag vägrades för viss aktieutdelning hindrade således i sig
inte att avdrag medgavs för övriga aktier i bolaget.
För utdelning på de övriga aktierna gällde att avdragsrätt förelåg
om minst hälften av dessa aktier ägdes av
1. annan än svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller
utländskt bolag,
2. förvaltnings- och investmentföretag, vilkas innehav inte motsvarade
mer än 50 procent av röstetalet för samtliga aktier i det
utdelande bolaget,
3. svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening som visats
vara skattskyldig för utdelning på aktierna eller
40 Prop. 1978/79:210, s. 181 f.
41 7 § Annellagen.
42 Prop. 1978/79:210, s. 182.
372
SOU 2009:33 Bilaga 6
4. utländska bolag som haft att betala kupongskatt eller som
befriats helt eller delvis från den skyldigheten genom dubbelbeskattningsavtal.43
Frågan om avdragsrätt för utdelning på dessa övriga aktier prövades
därmed med tillämpning av en schablonmetod.44 Förvaltnings- och
investmentföretag som inte hade röstmajoritet i det utdelande företaget
kunde alltså vara berättigade till avdrag.45
Avdragsyrkandet
I lagen angavs särskilt att aktiebolag, som yrkade avdrag, i självdeklarationen
skulle lämna de upplysningar angående aktieägare i
bolaget som påkallas av bestämmelserna i lagen. Vidare angavs att
avdrag medgavs endast om bolaget företedde tillfredsställande
utredning om avdrag som yrkats för tidigare beskattningsår.46
För att pröva ett yrkande om Annell-avdrag behövde myndigheterna
känna till bl.a. storleken av det inbetalade kapitalet, den för
året lämnade utdelningen på nyemitterade aktier och det sammanlagda
avdragsbelopp som hade nyttjats under tidigare år. Det merarbete
som detta medförde ansågs inte innebära några större
komplikationer med tanke på att Annell-avdraget knappast
nyttjades av andra än ett begränsat antal storföretag.47
Överväganden vid upphävandet
I den proposition som låg till grund för slopandet av beskattningen
av aktieutdelning (och därmed även borttagandet av Annell-avdraget)
uttalades bl.a. följande.
Skatteuttaget på utdelad inkomst bestäms av den sammanlagda
effekten av bolagsskatten och skatten på mottagen utdelning hos
ägarna (den resulterande skattesatsen). Av utredningens undersökningar
följer att den resulterande skattesats som ger samma effektiva
beskattning som den som lånat kapital utsätts för (den neutrala
resulterande skattesatsen) varierar med inflationen och riskersättningen
till lånat kapital. Vid rimliga antaganden om storleken av
43 Prop. 1978/79:210, s. 182.
44 GRS Skattehandbok, 1990 års skattereform, pärm nr 4.
45 Jfr prop. 1978/79:210, s. 181.
46 8 § Annellagen.
47 Prop. 1978/79:50, s. 50.
373
Bilaga 6
SOU 2009:33
inflationen och riskersättningen till lånat kapital ligger den neutrala
resulterande skattesatsen något över kapitalskattesatsen. Ett neutralt
system kan erhållas antingen genom att inkomsten hos bolaget undantas
från beskattning eller genom att skatt inte utgår på mottagen
utdelning.
Utredningens analys visar att Annell-avdraget är problematiskt i ett
internationellt sammanhang, bl.a. kan svenskt beskattningsunderlag i
vissa fall överföras till andra länder och möjlighet ges till vissa former
av skatteundandragande. Det synes ej möjligt att konstruera ett
utdelningsavdrag som inte är behäftat med svagheter av detta slag. En
allmän invändning mot ett utdelningsavdrag är att det av andra stater
inte utan rätt kan uppfattas som en åtgärd som innefattar otillbörlig
skattekonkurrens i syfte att förmå utländska investerare att investera i
Sverige.
Ett motiv för en lättnad i dubbelbeskattningen på bolagsnivån i
stället för på ägarnivån som ibland förs fram är att lösningen skulle
göra det möjligt att begränsa lättnaden till nyemitterat kapital och
därigenom minska den statsfinansiella kostnaden. En sådan
begränsning är av tekniska skäl inte möjlig vid åtgärder på ägarnivån.
I ett skattesystem som det svenska som saknar progressiva inslag i
beskattningen av kapitalinkomster har ett avräkningssystem och ett
system med skattefrihet för mottagen utdelning samma effekter i
väsentliga hänseenden. Ett avräkningssystem är till sin karaktär
komplicerat och svårtillgängligt.
Det är av strategiskt intresse för utvecklingen av Sveriges ekonomi
att inslag som höjer avkastningskraven för investeringar som finansieras
med nyemitterat kapital och som därmed hämmar investeringarna
och sänker soliditeten tas bort. Det är också angeläget att ägandet av
svenska företag inte av skatteskäl förskjuts till utlandet.48
Utöver vad som framgår av det ovan återgivna hade utredningen
bl.a. följande synpunkter på Annellagen:
Den schablonmässiga uppbyggnaden [av reglerna som hindrade avdrag
om aktierna i det utdelande bolaget ägdes på visst sätt, vilka redovisats
ovan] medför att avdrag vägras för utdelning till ett förvaltnings- eller
investmentföretag som är moderbolag till det utdelande bolaget och
ägs av fysiska personer trots att principiellt sett avdrag borde medges i
ett sådant fall. Å andra sidan medges avdrag för utdelning till ett
förvaltnings- eller investmentföretag som innehar t.ex. 50 procent av
rösterna i det utdelande bolaget och som ägs av ett aktiebolag trots att
avdrag principiellt sett borde delvis vägras. Avdrag medges också −
även det principiellt sett felaktigt − för utdelning till utländsk juridisk
person som ägs av ett svenskt aktiebolag.49
48 Prop. 1993/94:50, s. 176 ff.
49 SOU 1993:29, s. 40.
374
SOU 2009:33 Bilaga 6
Sverige skulle inte ha något att lämna i utbyte när det gäller att
utverka lättnader i den ekonomiska dubbelbeskattningen avseende
aktier i utländska företag som innehas av svenskar. Annell-avdraget är
tekniskt komplicerat. De schablonmässiga inslagen kan medföra
materiella felaktigheter som i fråga om utdelningar till förvaltningsföretag
och investmentföretag kan bli betydande. Det saknas skäl att
anta att ett utdelningsavdrag i fråga om de kvalitativa förutsättningarna
för avdrag kan konstrueras väsentligen annorlunda än Annell-avdraget.
I vissa fall missgynnas direktinvesteringar i utlandet.50
Överväganden vid beslutet att inte återinföra avdraget
Vid återgången till dubbelbeskattningen och reglerna före 1994
uttalades bl.a. att det i ekonomiskt avseende fanns starka skäl att
föredra ett utdelningsavdrag framför en lättnad på ägarnivån och
att Annell-avdraget, genom begränsningen till nyemission hade ett
försteg, bl.a. ur statsfinansiell synvinkel, framför ett allmänt utdelningsavdrag.
Det ansågs dock att ett återinförande av Annellavdraget
var förknippat med problem, eftersom avdraget internationellt
sett var avvikande och kunde medföra överflyttning av
skatteintäkter från Sverige till andra länder.51
Statistik
För år 1991 kunde de utdelningar från aktiebolag som uppfyllde de
kvalitativa förutsättningarna för Annell-avdrag med avseende på
givaren och mottagaren beräknas till 18,3 miljarder kr. Annellsystemet
hade då ännu inte nått full verkan, eftersom Annellavdragsbasen
fortfarande växte.52 Det beror på att om man antar att
emissioner och utdelningar växer i samma takt och att direktavkastningen
på ett emitterat belopp i form av utdelning året efter
emissionen läggs till den framskrivna utdelningen, blir Annellavdraget
en växande andel av Annell-avdragsgrunden tills systemet
har funnits i 20 år. Därefter avtar avdragens andel. Annell-avdraget
hade år 1991 funnits i sin dåvarande utformning sedan 1978.53
Uppgifter om Annell-avdragsutrymmen och faktiskt yrkade
avdrag fanns inte tillgängliga i taxeringsstatistiken. Dessa fick i
50 SOU 1993:29, s. 94.
51 Prop. 1994/95:25, s. 48 f.
52 SOU 1993:29, bilaga 3, s. 191.
53 SOU 1993:29, bilaga 3, s. 197.
375
Bilaga 6
SOU 2009:33
376
stället ”konstrueras” utifrån uppgifter om utdelningar och ägarförhållanden
som kombinerades med en tillämpning av Annelllagens
regler och vissa antaganden om utdelningstillväxt m.m.54
År 1991 kunde utdelningsinkomst mottagen från utlandet antas
utgöra 20 procent av totalt mottagna utdelningar. 6 procent av de
totala utdelningarna antogs utgöra utdelningar från finansiell sektor
som inte var ”Annell-avdragsberättigade”. Endast 74 procent av
utdelningarna kom alltså från företag som uppfyllde grundläggande
förutsättningar för rätt till Annell-avdrag. Slutägare som var
”Annell-avdragsberättigande” mottagare enligt lagen utgjordes
främst av hushållen som 1991 tog emot utdelningar på 9 100
miljoner kr. Utdelningar till utlandet uppgick år 1991 till 3 250
miljoner kr. Med utdelningar till finansiella företag m.m. antogs det
totala antalet ”Annell-avdragsberättigande ” utdelningar år 1991
uppgå till 24 691 miljoner kr. Efter reducering med ”icke-berättigade
utdelningar” (dvs. 26 procent) uppgick Annell-avdragsgrunden
år 1991 till 18 271 miljoner kr.55
54 SOU 1993:29, bilaga 3, s. 195.
55 SOU 1993:29, bilaga 3, s. 197 f.
Bilaga 7
70-procentsavdraget
I denna bilaga redovisas bestämmelserna för det s.k. 70procentsavdraget,
som fanns i lagen (1982:336) om avdrag för
utdelning på icke börsnoterade aktier. Dessutom tas kort upp de
överväganden som gjordes i samband med lagens upphävande.
Sammanfattning
Som huvudregel gäller sedan lång tid att ett aktiebolagsvinst
beskattas en gång i bolagssektorn och därefter ytterligare en gång
när vinsten delas ut, s.k. ekonomisk dubbelbeskattning. Denna
princip har dock under åren kompletterats med vissa undantag. Ett
sådant undantag som innebar en lättnad i dubbelbeskattningen på
bolagssidan är den s.k. Annell-lagen, som behandlas i bilaga 6.
I syfte att underlätta de mindre och medelstora företagens
försörjning med riskkapital infördes lagen (1980:1047) om
skattereduktion för aktieutdelningar. Lagen, som upphävdes
genom lagstiftning redan under 1982 och som gällde utdelning på
aktier inregistrerade vid Stockholms fondbörs, innebar en
uppmjukning av dubbelbeskattningen på ägarsidan.
1982 infördes lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på icke
börsnoterade aktier (70-procentsavdraget). Likt Annell-lagen
innebar den en lättnad i dubbelbeskattningen på bolagssidan.
Avdragsrätten gällde för utdelningar i företrädesvis rörelsedrivande
bolag och en förutsättning var att aktierna var i svenska aktiebolag
och att de inte var inregistrerade vid Stockholms fondbörs.
Avdragets storlek var 70 procent av utdelningen. Det fanns vissa
inskränkningar i avdragsrätten som hängde samman med
ägarförhållandena i det utdelande bolaget. En samordning med
Annell-avdraget fanns. Vidare fanns det vissa beloppsgränser för
avdraget. Lagen upphörde att gälla i och med 1991 års taxering.
377
Bilaga 7
opaginerad Kontrollera mot PDF
SOU 2009:33
Bakgrund och syfte
Syftet med bestämmelserna i lagen var att underlätta de mindre och
medelstora företagens försörjning med riskkapital.1 Vid införandet
var det relativt ovanligt att småföretag lämnade utdelning till sina
aktieägare, vilket berodde på att det var avsevärt billigare att betala
ut vinsten i form av lön än som utdelning. Avsikten med
avdragsrätten var att göra det ekonomiskt möjligt för företagen att
börja dela ut en del av sina vinster, vilket ansågs nödvändigt för att
handeln med minoritetsposter av aktier skulle få någon omfattning
och antalet utomstående aktieägare öka.2
Utformningen av bestämmelserna
I propositionen diskuterades om lindringen av
dubbelbeskattningen skulle läggas på ägar- eller bolagsnivå.
Departementschefen ansåg att övervägande skäl talade mot att den
då nyligen, genom lagen om skattereduktion för aktieutdelning,
införda möjligheten för fysiska ägare att få skattereduktion för
utdelning på börsnoterade aktier skulle omfatta även aktier i
småföretag. Ett sådant skäl var att en skattereduktion med 2 250
kronor, som var det högsta belopp som kunde medges enligt lagen
om skattereduktion för aktieutdelning, ansågs vara av begränsat
intresse. Ett annat skäl var att det var svårt att utforma reglerna om
skattereduktion så att skattelättnaden sattes i relation till
kapitalinsatsens storlek, vilket ansågs önskvärt eftersom man ansåg
att det inte var rimligt att en aktiepost på 20 000 kronor skulle
kunna ge lika stor skattereduktion som en aktiepost på 200 000
kronor av endast den anledningen att utdelningsbeloppet i de två
fallen var detsamma. Till grund för utformningen av lättnaden lades
i stället ett förslag från styrelsen för teknisk utveckling (STU) om
generellt avdrag för aktieutdelning och, främst vad gällde den
tekniska utformningen, Annell-lagen.3
En förutsättning för avdragsrätt var att aktiebolagets
huvudsakliga verksamhet avsåg jordbruk, skogsbruk eller rörelse.4
Enligt departementschefen menades med uttrycket ”huvudsaklig
verksamhet” att verksamheten till åtminstone 70-75 procent skulle
1 Prop. 1981/82:191 s. 1.
2 Prop. 1981/82:191 s. 18 f.
3 Prop. 1981/82:191 s. 15 f.
4 1 § lagen om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier.
378
opaginerad Kontrollera mot PDF
SOU 2009:33 Bilaga 7
avse dessa verksamheter. Ett bolag vars verksamhet till väsentlig del
avsåg förvaltning av fastigheter eller värdepapper omfattades
därmed inte av avdragsrätten. Departementschefen förutsåg att
begreppet kunde vålla gränsdragningsproblem och hänvisade härvid
bl.a. till att faktorer såsom antalet anställda inom olika
verksamhetsgrenar, tillgångarnas värde, omsättning och resultat −
vid en helhetsbedömning − kunde tillmätas betydelse och att det i
sista hand fick ankomma på domstolarna att avgränsa begreppet.5
En annan förutsättning för avdragsrätt var att aktierna inte var
inregistrerade vid Stockholms fondbörs då utdelningen förföll till
betalning.6 Börsnoterade aktiebolag ansågs kunna få lindring i
dubbelbeskattningen genom Annell-avdraget och även genom
reglerna om skattereduktion för aktieutdelning.7
Lagen omfattade enbart svenska aktiebolag. Avdrag för ett och
samma beskattningsår fick göras i endast en förvärvskälla.8
Avdrag fick medges med 70 procent av den utdelning i pengar
som hade förfallit till betalning under beskattningsåret.9 Med
anledning av frågan om hur stort avdraget skulle vara för att
fungera effektivt anförde departementschefen att avdraget borde
avvägas så att utdelningen från skatte- och avgiftssynpunkt
belastades ungefär lika högt som en löneutbetalning, varefter han
stannade för ett avdrag med 70 procent. Med de dåvarande
skattesatserna innebar detta exempelvis att ett företag med en vinst
om 100, kunde dela ut 70 och betala 30 i skatt, då den skattepliktiga
inkomsten − med avdraget − blev endast (100 -
[70 % x 70] 49 =) 51 och skatten alltså blev (58 % x 51 =) 30.
Utan avdragsrätten skulle skatten ha blivit 58 och endast 42 skulle
ha blivit tillgängligt för utdelning. Avdraget beräknades, liksom
Annell-avdraget, på den utdelning som förfallit till betalning under
beskattningsåret, vilket i regel avsåg den under beskattningsåret
beslutade utdelningen för näst föregående beskattningsårs
verksamhet.10
Det fanns vissa inskränkningar i avdragsrätten som
sammanhängde med ägandeförhållandena i det utdelande bolaget.
Vid bestämmandet av avdraget togs i princip inte hänsyn till
utdelning till mottagare som var befriad från skattskyldighet.
5 Prop. 1981/82:191 s. 16 f.
6 1 § lagen om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier.
7 Prop. 1981/82:191 s. 17.
8 1 § lagen om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier.
9 2 § lagen om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier.
10 Prop. 1981/82:191 s. 19.
379
Bilaga 7
opaginerad Kontrollera mot PDF
SOU 2009:33
Hänsyn togs därför inte till utdelning på aktier som ägdes av ett
företag som var frikallat från skattskyldighet för utdelningen enligt
kommunalskattelagen (1928:370), KL. Detta innebar bl.a. att
avdragsrätt förelåg för utdelning till ett rörelsedrivande företag,
som innehade de aktuella aktierna i rent kapitalplaceringssyfte (dvs.
röstetalet i det utdelande företaget understeg 25 procent och
innehavet var inte rörelsebetingat) eller som omsättningstillgång i
rörelsen.
Avdrag medgavs inte för utdelning till ett förvaltningsföretag,
vars aktier var börsnoterade (inregistrerade vid Stockholms
fondbörs). För att förhindra ett kringgående av reglerna på så sätt
att ett ej börsnoterat förvaltningsföretag sköts in mellan det
utdelande bolaget och det börsnoterade förvaltningsföretaget,
fanns också en bestämmelse om att avdrag inte medgavs om ett
börsnoterat förvaltningsföretag till minst 10 procent − direkt eller
indirekt − ägde aktierna eller andelarna i det förvaltningsföretag
som uppbar utdelningen. Avdragsrätt var även utesluten i det fall
aktierna i det utdelande bolaget ägdes av ett förvaltningsföretag,
som i sin tur till minst 10 procent − direkt eller indirekt − ägdes av
exempelvis ett rörelsedrivande företag som skulle ha varit befriat
från skattskyldighet för utdelningen om den hade gått direkt till
företaget och alltså inte passerat förvaltningsföretaget. Tanken med
den regeln var att en koncern inte skulle kunna erhålla en
omotiverad skattelättnad genom att skjuta in ett
förvaltningsföretag mellan ett rörelsedrivande moderföretag och
ett rörelsedrivande dotterföretag.
Avdrag medgavs inte för utdelning till utländskt bolag, som – i
fall bolaget hade varit svenskt – hade vägrats avdrag på den grunden
att bolaget var frikallat från skattskyldighet enligt KL. På grund av
förenklingsskäl utgjorde det förhållandet att det utländska bolaget
var ägt av ett utländskt förvaltningsföretag inte hinder mot avdrag.
Att avdrag vägrades för viss utdelning hindrade inte avdrag för
utdelning på övriga aktier i bolaget.
Bedömningen av vilka aktier som skulle undantas vid
beräkningen av avdraget grundades på förhållandena vid
utdelningstillfället, dvs. den tidpunkt när utdelningen blev
tillgänglig för lyftning.11
70-procentsavdraget samordnades med Annell-avdraget på så
sätt att utdelningsunderlaget för avdraget minskades med hela
11 2 § lagen om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier. Se även prop. 1981/82:191
s. 19 ff.
380
SOU 2009:33 Bilaga 7
381
utdelningen på de nyemitterade aktierna (som alltså låg till grund
för Annell-avdraget).12 Detta gällde, bl.a. av praktiska skäl, även om
utdelningen på de nyemitterade aktierna – till följd av spärregler i
Annell-lagen – översteg medgivet Annell-avdrag.13
Det årliga avdragsbeloppet fick inte överstiga 700 000 kronor.
Det fick inte heller överstiga 15 procent av aktiekapitalet vid
utgången av det beskattningsår till vilket utdelningen hänför sig.14
Det aktiekapital som belöpte på sådana aktier som enligt ovan
redovisade bestämmelser var undantagna från utdelningsavdraget
räknades inte med vid tillämpningen av 15-procentsspärren.15
Upphävandet av lagen
År 1989 föreslog utredningen om reformerad företagsbeskattning
att lättnaderna i dubbelbeskattningen på utdelad vinst (Annellavdraget
och 70-procentsavdraget) skulle tas bort, bl.a. mot
bakgrund av den samtidigt föreslagna sänkta nivån på
bolagsskattesatsen.16
Departementschefen ansåg att Annell-avdraget skulle behållas
men instämde i att 70-procentsavdraget kunde slopas, varvid han
pekade bl.a. om möjligheten att erhålla Annell-avdrag. Vidare
anförde han att 70-procentsavdraget i det gällande skattesystemet
innebar en möjlighet för de fåmansägda aktiebolagen att uppnå en
skattemässig balans mellan ägaruttag i form av lön och i form av
utdelning men att i det nya skattesystemet med dess generellt
sänkta skattesatser kunde sådan balans uppnås utan
utdelningsavdraget och att det tvärtom var nödvändigt att genom
särskilda regler begränsa uttag av arbetsinkomster från fåmansägda
aktiebolag i form av lågbeskattad utdelning (3:12-reglerna).17
Genom lagstiftning sommaren 1990 upphävdes lagen. Lagen
tillämpades dock till och med 1991 års taxering.18
12 2 § lagen om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier.
13 Prop. 1981/82:191 s. 153.
14 3 § lagen om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier.
15 Prop. 1981/82:191 s. 23.
16 SOU 1989:34.
17 Prop. 1989/90:110 s. 516.
18 SFS 1990:683.
Bilaga 8
Det danska etableringskontosystemet
I denna bilaga redovisas utformningen av det danska
etableringskontosystemet. I bilagan tas även upp den utvidgning av
systemet genom införande av s.k. iværksætterkonton, som nyligen
trätt i kraft. Dessutom redovisas uppgifter om erfarenheterna av
etableringskontosystemet.
När det nedan talas om kronor (kr) avses danska kronor.
Sammanfattning
Danmark har ett system med etableringskonton. Enligt de reglerna
kan fysiska personer som har löneinkomster få göra avdrag för
insättningar på etableringskontot när den skattepliktiga inkomsten
beräknas. Som minst får insättningen på kontot uppgå till 5 000 kr
per år och som mest till det högsta av antingen 100 000 kr eller 40
procent av nettolönen. Avdraget har ett skattemässigt värde på
cirka 33 procent.
För att etableringskontot ska kunna användas för att starta en
självständig näringsverksamhet eller för att köpa aktier i ett bolag
krävs en viss minsta investering. För år 2009 uppgår det minsta
beloppet till 113 900 kr. Förutom det ekonomiska villkoret finns
det villkor avseende den skattskyldiges personliga arbetsinsats,
vilket innebär att en viss minsta arbetsinsats måste utföras i
verksamheten eller i bolaget. Medlen på etableringskontot kan även
användas för att starta verksamhet utomlands eller för att köpa
aktier i utländska bolag.
Insättningarna måste användas inom nio år efter utgången av det
år då en självständig näringsverksamhet startats eller aktier i ett
bolag köpts. Dock gäller att insättningarna alltid måste användas
före utgången av året efter det år den skattskyldige når
folkpensionsåldern. Insättningar som inte har använts inom denna
383
Bilaga 8
SOU 2009:33
tidsram återförs till beskattning året efter, tillsammans med en
straffränta. Återföring och påförande av straffränta sker även av
outnyttjade insättningar bl.a. om verksamheten upphör eller
avyttras. Vidare sker återföring och påförande av straffränta om
insättningar tagits ut i rätt tid men inte använts i enlighet med
villkoren i lagen.
När medlen på etableringskontot tas ut och används i samband
med etableringen av verksamheten sker en skattemässig reglering
av det avdrag som tidigare medgetts. För självständig
näringsverksamhet sker detta genom nedsättning med viss
procentsats av avskrivningsunderlaget för tillgångar eller
avdragsgilla driftkostnader. För bolag sker regleringen genom
höjning med viss procentsats av kontohavarens skattepliktiga
inkomst under en period av tio år.
Etableringskontosystemet har med verkan från och med
inkomståret 2009 kompletterats med en ny typ av konton, s.k.
iværksætterkonton. För dessa gäller delvis samma regler som för
etableringskontona.
Bakgrund och syfte
Danmark har sedan år 1965 haft ett system med etableringskonton.
Reglerna har ändrats vid upprepade tillfällen, bl.a. 1998 i samband
med den allmänna skattereform (”pinsepakken”) som hade till
syfte att bl.a. sänka skatterna för fysiska personer med lägre
inkomster och att öka det privata sparandet. Skattereformen
innebar bl.a. att värdet av vissa avdrag, däribland avdrag för
insättningar till etableringskonton, sänktes.1 Det sänkta
avdragsvärdet kompenserades senare med utvidgade möjligheterna
till insättningar på kontona, exempelvis höjd åldergräns för när
kontohavaren senast kan använda insättningarna för att starta en
verksamhet.
Ändringar med verkan från och med inkomståret 2007 har skett
i etableringskontolagen med syftet att bl.a. förbättra
entreprenörernas villkor under de första åren efter etableringen.2
Bakgrunden till dessa ändringar var att man hade konstaterat att
Danmark tillhör de länder i Europa där det startas flest nya
verksamheter men att jämfört med många andra länder var det
1 Dam m.fl. Skatteret. Almen del, Köpenhamn, 2008, s. 36.
2 Lovbekendtgørelse nr. 1012 af 5. oktober 2006 om indskud på etableringskonto.
384
SOU 2009:33 Bilaga 8
relativt få av de nya företagen som kom in i ett stabilt
tillväxtförlopp.3 Ett av den danska regeringens mål är att Danmark
under år 2015 ska vara ett av de länder i världen som har flest antal
entreprenörer. 4
Sammanfattningsvis kan konstateras att reglerna under åren har
genomgått upprepade ändringar. Systemet har kritiserats bl.a. för
att skapa möjligheter för skatteundandragande.5
Syftet med etableringskontosystemet är att underlätta
besparingsmöjligheterna för enskilda personer som vill börja driva
näringsverksamhet. Det kan vara fråga om löntagare som vill bli
egna företagare, t.ex. inom den bransch som de redan arbetar i, men
som inte har tillräckligt med sparade medel för att anskaffa de
tillgångar som behövs för verksamheten, t.ex. maskiner eller
fastigheter. Systemet är avsett att uppmuntra sparande före
företagsstarten.6
Definitioner m.m.
Med selvstændig erhvervsvirksomhed (självständig
näringsverksamhet) avses verksamhet som utövas i personlig regi.
Verksamheten kan ägas av en eller flera personer. Någon definition
av begreppet självständig näringsverksamhet finns inte i lagen.
Begreppet har samma innebörd som i övrig skatterättslig
lagstiftning. Det kan nämnas att det finns tolkningssvårigheter
kring begreppet.7 Vidare kan påpekas att begreppet
näringsverksamhet inte används helt konsekvent i lagen och att det
ibland kan ge upphov till svårigheter att avgöra om det är fråga om
verksamhet som drivs i personlig regi eller verksamhet i
bolagsform.8
Med selskab (bolag) avses i lagen aktie- och anpartsselskab, som
är hemmahörande i Danmark, och bolag, som är hemmahörande i
3 Forslag den 28. november 2007 til Lov om ændring af lov om indskud på etableringskonto,
bemærkninger til lovforslaget, almindelige bemærkninger punkt 3.
4 Forslag den 19. november 2008 til Lov om ændring af lov om indskud på etableringskonto
og forskellige andre love, bemærkninger til lovforslaget, almindelige bemærkninger punkt 1.
5 Betænkning afgivet af Skatteudvalget den 18 februari 2004.
6 Forslag den 19. november 2008 til Lov om ændring af lov om indskud på etableringskonto
og forskellige andre love, bemærkninger til lovforslaget, almindelige bemærkninger punkt 2.
7 Biel, Etableringskontoloven med kommentarer, Köpenhamn, 2007, s. 47 och 66 f.
8 Biel s. 47.
385
Bilaga 8
SOU 2009:33
något annat land.9 Aktieselskab motsvarar det svenska publika
aktiebolaget, och anpartsselskab motsvarar det svenska privata
aktiebolaget.10
Genbeskatning motsvaras här av uttrycket skattemässig
reglering.
Efterbeskatning har översatts till efterbeskattning. Begreppet
innebär att belopp motsvarande gjorda avdrag återförs till
beskattning samtidigt som en straffränta påförs. Begreppet har
således en annan innebörd i samband med
etableringskontosystemet än vad det har inom den svenska
skatterätten.
Insättningen
Kontohavaren
Rätt att göra insättningar på ett etableringskonto har fysiska
personer som är skattskyldiga i Danmark och som under
inkomståret har haft löneinkomster eller som till dess fem år efter
etableringen har gått haft löneinkomster eller uppburit överskott av
självständig näringsverksamhet.11 Dessutom gäller − till den 1 juli
2009 − att personen inte får ha fyllt 67 år vid utgången av
inkomståret. Från och med den 1 juli 2009 gäller i stället att
personen har rätt att göra insättningar till och med inkomståret
efter det inkomstår när han eller hon uppnått den allmänna
pensionsåldern (enligt § 1 a i lov om social pension).12
Etableringskontosystemet var ursprungligen avsett att gynna
yngre personers sparande. År 1998 höjdes åldersgränsen för när
insättning senast kunde göras till 45 år och från och med 2002
höjdes den alltså till 66 år.13 Personen måste vara fullt skattskyldig i
Danmark vid den faktiska insättningstidpunkten.14 Om en person
är inflyttad från utlandet kan avdrag endast medges för insättning
9 Forslag den 19. november 2003 til Lov om ændring af lov om indskud på etableringskonto,
ligningsloven, virksomhedsskatteloven og dødsboskatteloven, bemærkninger til de enkelte
bestemmelser, Til § 1 nr. 2. Se även Biel s. 47.
10 SOU 2008:49 s. 67.
11 §§ 1 och 2 etableringskontoloven. § 2 ändrades inte i samband med att etablering tilläts
även i bolagsform, vilket gör att bestämmelserna inte är konsekventa, se Biel s. 37.
12 Lov nr. 1587 af 20. december 2006. Se även Biel s. 38.
13 Biel s. 33.
14 Biel s. 35.
386
SOU 2009:33 Bilaga 8
som är gjord under den tid då personen är skattskyldig i
Danmark.15
För att avdrag för insättningar före etableringen ska medges
krävs det att den skattskyldige har löneinkomster.
Löneinkomsterna behöver inte ha uppburits under hela
inkomståret. Insättningar kan göras även om den skattskyldige har
andra inkomster, t.ex. från självständig näringsverksamhet.16
Med verkan från och med år 2002 infördes rätt till avdrag för
insättningar även efter etableringen. Avdrag får alltså göras under
etableringsåret och de närmast efterföljande fyra inkomståren.
Ändringen gjordes i syfte att underlätta för entreprenörerna under
de första åren efter etableringen. Det är emellertid endast
skattskyldiga som har gjort insättningar på ett etableringskonto
före etableringsåret som har denna möjlighet.17
Tidpunkten för insättning
För att insättningen ska kunna dras av för ett visst inkomstår måste
insättningen vara gjord under tiden från och med den 16 maj
inkomståret till och med den 15 maj det efterföljande året
(insättningsåret).18 Det innebär att om insättning görs före den 16
maj 2006 påverkar insättningen beskattningen för inkomståret
2005. Ursprungligen var tidpunkten för insättningsårets utgång
anpassad till tidpunkten för inlämnandet för självdeklaration men
en sådan överensstämmelse finns inte längre.19
Insättningsbeloppet
Innan etablering skett gäller att insättningen ska uppgå till lägst
5 000 kr per år och att den kan vara högst antingen 100 000 kr eller
40 procent av nettolönen. Under det inkomstår då etableringen
sker eller ett av de närmast efterföljande fyra inkomståren kan
insättningen uppgå till lägst 5 000 kr och högst 100 000 kr eller 40
procent av nettolönen eller av överskottet av självständig
näringsverksamhet.20
15 SKAT Ligningsvejledningen E.D.2.3.
16 Biel s. 36.
17 Biel s. 29, och Dam m.fl. Skatteret. Almen del, s. 319.
18 § 1 etableringskontoloven.
19 Biel s. 28.
20 § 3 etableringskontoloven.
387
Bilaga 8
SOU 2009:33
Beloppsgränserna har höjts vid flera tillfällen sedan lagens
införande. Det kan härvid nämnas att från och med år 2002 höjdes
gränsen från 25 procent till 40 procent av nettolönen.21
Som löneinkomst räknas kontant lön och förmåner som är
föranledda av anställningsförhållandet. Även lön från det bolag som
den skattskyldige etablerat i enlighet med lagens bestämmelser kan
medräknas. Lön från utlandet och sjuklön (”sygedagpenge i
arbejdsgiverperioden”) betraktas också som löneinkomster. Som
löneinkomst räknas däremot inte arbetslöshetsersättning eller
sjukpenning (”sygedagpenge” bortsett från ”sygedagpenge i
arbejdsgiverperioden”).22
Vid beräkningen av nettolönen dras kostnader av som är
avdragsgilla enligt §§ 9-9 D ligningsloven (resor till och från arbetet
m.m.). Kostnader för medlemsavgifter till fackförening får dock
inte dras av.23
Om skattemyndigheten beslutar att höja kontohavarens
deklarerade löneinkomst innebär inte detta att kontohavaren får
höja insättningen till etableringskontot. En nedsättning av den
deklarerade inkomsten kan däremot innebära en nedsättning av
insättningen.24
I beräkningen av överskottet av självständig näringsverksamhet
kan ingå även inkomster från utländsk näringsverksamhet.25
Om kontohavaren efter etableringen har både löneinkomster
och inkomster från självständig näringsverksamhet har han eller
hon möjlighet att välja vilken av inkomsterna som ska läggas till
grund för beräkningen av insättningsbeloppet. Någon möjlighet att
lägga ihop löneinkomst och inkomst från självständig
näringsverksamhet finns däremot inte.26
Kontot
Insättningen ska ske kontant på ett särskilt inlåningskonto med i
förväg fastställd ränta eller i en särskild depå med börsnoterade
obligationer.27 Insättning på inlåningskonto med variabel ränta är
21 Biel s. 42 f.
22 Se Biel s. 44 f. och SKAT Ligningsvejledningen E.D.2.1. Jfr §§ 30 och 33
sygedagpengeloven.
23 Biel s. 46.
24 Biel s. 46 f.
25 Biel s. 48.
26 Biel s. 43 f.
27 § 4 etableringskontoloven.
388
SOU 2009:33 Bilaga 8
alltså inte möjligt. Hela det belopp som avdrag begärs för ska sättas
in på kontot. Kontot kan föras i utländsk valuta. Att obligationerna
ska vara börsnoterade beror på att kursvärdet måste kunna
fastställas någorlunda säkert, t.ex. om depån flyttas från en
obligationsdepå till ett bankkonto. Insättningen kan inte placeras i
aktier eller i konvertibla obligationer. Skälet till detta är att
insättningen fungerar som säkerhet för en eventuell
efterbeskattning om etablering inte skulle äga rum. Systemet har
fått kritik för att placeringsmöjligheterna för
etableringskontomedel är sämre än för pensionsmedel.28
Insättningen ska göras hos ett penninginstitut som har tillåtelse
av Finanstilsynet att driva verksamhet i Danmark eller i ett
utländskt kreditinstitut som efter tillåtelse av ett annat EU-land
utövar verksamhet i Danmark genom en filial.29 Penninginstitut är
bl.a. banker, sparekasser och andelskasser.
Kontot eller depån ska betecknas etableringskonto och ha en
anteckning om kontohavarens namn, adress och personnummer.30
Kontot eller depån kan flyttas mellan olika institut.
Penninginstitutet ska till skattemyndigheten anmäla
insättningar på etableringskonton.31
Av lagen framgår inte uttryckligen vilka konsekvenser en
bristande uppfyllelse av de i lagen angivna kraven på
etableringskontot och insättningen har. Om de formella kraven
inte uppfylls torde det innebära att kontohavaren inte blir
berättigad till de skattemässiga effekter som anges i lagen. Att ett
penninginstitutet gjort ett misstag genom att placera insättningen
på ett vanligt sparkonto har dock godtagits i praxis när
kontohavaren har varit i god tro.32
Behållningen på kontot
Räntor, kursvinster och kursförluster beskattas enligt allmänna
skatterättsliga regler. De påverkar inte storleken på insättningen.
Räntor kan tas ut löpande. Kursvinster och kursförluster påverkar
värdet på behållningen.33 Kursvinster kan inte tas ut, oavsett om de
28 Biel s. 54 ff.
29 § 4 etableringskontoloven.
30 § 4 etableringskontoloven.
31 Biel s. 54.
32 Biel s. 56.
33 § 14 etableringskontoloven.
389
Bilaga 8
SOU 2009:33
beskattats enligt ”kursgevinstloven” eller inte.34 Vid kursvinst
kommer värdet på behållningen på kontot att överstiga
insättningsbeloppen och vid kursförlust kommer värdet att
understiga insättningsbeloppen. Bakgrunden till detta är att
lagstiftaren strävat efter att reglerna ska vara så enkla som möjligt.35
Avdraget
Ett belopp motsvarande insättningen på ett etableringskonto får
dras av vid beräkningen (”opgørelsen”) av kontohavarens
skattepliktiga inkomst. Det är fråga om ett ”ligningsmæssigt
afdrag”, som har ett skattevärde på cirka 33 procent i genomsnitt.36
Begreppet ”ligningsmæssige afdrag” används för sådana utgifter,
som bara kan dras av vid bestämmandet av den personliga inkomst
som ligger till grund för beräkningen av kommunalskatt och s.k.
sundhetsbidrag men inte vid bestämmandet av den personliga
inkomst som ligger till grund även för beräkningen av de statliga
skatterna (botten-, mellan- och toppskatt). För utgifter som får
dras även vid beräkningen av de statliga skatterna kan det
skattemässiga värdet uppgå till cirka 60 procent.37 Härvid kan
nämnas att kommunalskatten är cirka 33 procent och att
bottenskatten uppgår till cirka 7,5 procent. Mellan- och
toppskatten har syftet att skapa en progressiv beskattning, och
uppgår till 6 respektive 15 procent av den personliga inkomsten
över vissa skiktgränser.38
Avdrag utan insättning
Från och med år 1984 blev det möjligt att få avdrag för insättning
utan att göra någon insättning om förutsättningarna för att ta ut
motsvarande belopp redan var uppfyllda. Ändringarna gjordes i
syfte att förenkla administrationen av insättningarna.
Bestämmelsen har därefter anpassats efter de ändringar som senare
gjorts i lagen.39 Från och med år 2002 kan en kontohavare som
etablerat verksamhet före den 15 maj efter det inkomstår för vilket
34 Dam m.fl., Skatteret. Speciel del, Köpenhamn, 2008, s. 320.
35 Biel s. 55 och 164 f.
36 L. Bach, ”Etableringskontoordningen forbedret”, Ugeskrift for skat, 2008:8, s. 871.
37 Dam m.fl., Skatteret. Almen del, s. 181.
38 Dam m.fl., Skatteret. Almen del, s. 177 f.
39 Biel s. 56 f.
390
SOU 2009:33 Bilaga 8
avdrag önskas få avdrag för insättning − utan att någon insättning
gjorts − under etableringsåret och de närmast efterföljande fyra
åren. För att avdrag för insättning ska få göras med visst belopp
utan att någon insättning faktiskt gjorts med det beloppet krävs att
kontohavaren före insättningsårets utgång uppfyller villkoren för
att göra uttag från etableringskontot med belopp motsvarande
minst vad som dras av.40
Etableringen
Insättningen på etableringskontot kan användas för att etablera
självständig näringsverksamhet och, från och med den 1 juli 2004,
även verksamhet i bolagsform. Etableringen medför rätt att ta ut
insättningarna på etableringskontot.41
Tidsfristen
Etablering måste ske senast vid utgången av det inkomstår när
kontohavaren fyller 65 år.42 Efter den 1 juli 2009 gäller att
etablering måste ske senast vid utgången av det inkomstår när
kontohavaren uppnår folkpensionsåldern. Fristen kan, på ansökan
av kontohavaren förlängas. Det krävs då att kontohavaren visar att
förseningen beror på omständigheter som han eller hon inte
kunnat förutse.43
Före år 2002 gällde att insättningarna måste användas inom tio
år efter utgången av det inkomstår när avdrag för insättningen
gjordes. Vidare gällde att om kontohavaren inte hade fyllt 45 år vid
fristens utgång, förlängdes fristen till utgången av det år när
kontohavaren fyllde 45 år. I samband med att åldersgränsen för när
insättning senast kunde göras ändrades från 45 år till 66 år, togs
tioårsregeln bort. Från och med år 2002 har alltså tidpunkten för
den första insättningen ingen betydelse.44
40 § 4 stk. 2 etableringskontoloven.
41 Biel s. 66.
42 § 8 etableringskontoloven.
43 Biel s. 117 ff.
44 Forslag den 27. februar 2002 til Lov om ændring af lov om indskud på etableringskonto og
lov om investeringsfonds, bemærkninger till de enkelte bestemmelser, til § 1 nr. 9. Se även
Biel s. 33.
391
Bilaga 8
SOU 2009:33
Etablering av självständig näringsverksamhet
Etablering av självständig näringsverksamhet kan ske genom att
kontohavaren startar en egen verksamhet, tar över en befintlig
verksamhet eller utvidgar en bisyssla till en huvudsyssla. Eftersom
lagstiftaren ansett det svårt, för att inte säga omöjligt, att utforma
användbara kriterier för att avgränsa en bisyssla från en huvudsyssla
har vikt uteslutande lagts vid att investering i verksamheten måste
ha skett med ett visst belopp.45
Att en nystartad verksamhet uppvisar underskott under flera år
hindrar inte att verksamheten anses utgöra en självständig
näringsverksamhet. Vid prövningen görs det en samlad bedömning
av de i ärendet föreliggande omständigheterna.46
För att etablering av självständig näringsverksamhet ska anses ha
skett krävs för det första att den totala anskaffningskostnaden för
”avskrivningsbar” egendom anskaffad för verksamheten, eller att de
kostnader som hänförliga till driften av verksamheten, överstiger
ett belopp som fastställs utifrån ett grundbelopp om 62 300 kr.
Grundbeloppet regleras på visst sätt enligt bestämmelser i
personskatteloven. Före den 1 juli 2004 uppgick grundbeloppet till
125 900 kr men från och med den 1 juli 2004 är det alltså sänkt till
62 300 kr. Ändringen innebar att den s.k. etableringsgränsen
sänktes från cirka 200 000 kr till 100 000 kr.47 Sänkningen gjordes i
syfte att förbättra villkoren för de entreprenörer som inte har så
höga etableringskostnader, t.ex. konsulter.48 Beloppet, som höjs
årligen, uppgår till 113 900 kr för år 2009.49
Från och med den 1 juli 2004 utvidgades området för utgifter
som etableringskontomedlen kan användas till genom att det är
möjligt att, förutom avskrivningsbara anskaffningskostnader, räkna
med avdragsgilla driftkostnader.50 Utvidgningen gjordes för att
etableringskontoordningen skulle bli mer attraktiv för innovativa
företag, som inte har lika stort behov av fastigheter m.m. som
traditionella lantbruk- eller industriföretag har.51 Vid beräkningen
45 Biel s. 67.
46 Biel s. 67 f.
47 Forslag den 19. november 2003 til Lov om ændring af lov om indskud på etableringskonto,
ligningsloven, virksomhedsskatteloven og dødsboskatteloven, bemærkninger til de enkelte
bestemmelser, til § 1 nr. 8.
48 Biel s. 69.
49 § 5 stk. 5 etableringskontoloven, som hänvisar till § 20 personskatteloven.
50 Biel s. 69.
51 Forslag den 19. november 2003 til Lov om ændring af lov om indskud på etableringskonto,
ligningsloven, virksomhedsskatteloven og dødsboskatteloven, alimindeliga bemærkninger.
392
SOU 2009:33 Bilaga 8
av den samlade anskaffningskostnaden kan den skattskyldige välja
mellan att räkna med värdet av varulager som är anskaffat vid
etableringen eller värdet av varulagret vid etableringsårets utgång
enligt faktura- eller dagspris.52
Egendom som anskaffats tidigare än tre år före ingången av
etableringsåret, eller som avyttrats, får inte medräknas vid
bedömningen av om etablering skett. Utgifter för driftkostnader
tidigare än tre år före ingången av etableringsåret får inte heller
räknas med.53
Etablering av verksamhet i bolagsform
Utvidgningen av lagen till att även gälla etablering av verksamhet i
bolagsform (från och med den 1 juli 2004) gjordes för att
företagarna skulle ges likadana skattemässiga villkor, oavsett om de
väljer att driva verksamheten i personlig regi eller i bolagsform.54
Etablering av verksamhet i bolagsform anses ha ägt rum när
anskaffningsutgiften för aktierna (inklusive startkostnader för
bolaget) överstiger ett grundbelopp om 62 300 kr. Grundbeloppet
är detsamma för verksamhet i bolagsform som för självständig
näringsverksamhet, och beloppsgränsen justeras årligen på
motsvarande sätt. Beloppsgränsen är därmed 113 900 kr för år
2009.
Aktier som är anskaffade tidigare än tre år före etableringen får
inte räknas med vid bedömningen av om det är en etablering i den
mening som avses i lagen.55
Kommanditbolag m.m.
Etableringskontomedel kan inte användas för att delta i en
verksamhet som kommanditdelägare (”kommanditist”) eftersom
det inte betraktas som etablering enligt lagen. Ett
kommanditselskap kännetecknas av att minst en delägare
(”komplementaren”) svarar personligt och solidariskt för bolagets
förbindelser medan kommanditdelägarna bara svarar inom vissa
beloppsgränser. Ett kommanditbolag är skatterättsligt transparent,
52 § 5 stk. 2 etableringskontoloven.
53 § 5 stk. 6 etableringskontoloven och Biel s. 75.
54 Betænkning afgivet af Skatteudvalget den 18. februari 2004.
55 § 5 stk. 6 etableringskontoloven.
393
Bilaga 8
SOU 2009:33
dvs. ej skattesubjekt, utan beskattning sker hos delägarna.56 Om en
delägare i ett bolag eller verksamhet som är skatterättsligt
transparent har ett begränsat ansvar för bolagets eller
verksamhetens förbindelser kan delägaren anses som en
kommanditdelägare i etableringskontolagens betydelse.57
Etableringskontomedel kan däremot användas för att förvärva
en andel i ett ”interessentskab”, dvs. motsvarande svenskt
handelsbolag.58
Etablering utanför Danmark
Från och med den 1 juli 2004 finns inte längre något krav på att
etablering ska ske i Danmark. Medlen på etableringskontot kan
alltså användas för etablering av självständig näringsverksamhet och
verksamhet i bolagsform såväl i Danmark som i utlandet (både
inom och utanför EU).59 Utvidgningen gjordes för att göra
bestämmelserna förenliga med EG-rätten.60
Personlig arbetsinsats
För att etablering ska anses ha skett krävs, förutom att det
ekonomiska villkoret är uppfyllt, att kontohavaren eller dennes
make utför en personlig arbetsinsats i verksamheten eller i bolaget i
inte oväsentlig omfattning under det inkomstår som medlen på
etableringskontot används och det efterföljande inkomståret.61
Kravet på arbetsinsats har till syfte att garantera att medlen på
etableringskontot används endast till egentlig förvärvsverksamhet.
Vid bedömningen av om arbetskravet är uppfyllt görs en värdering
av samtliga omständigheter i det konkreta fallet. Normalt krävs att
kontohavaren eller dennes make utför en arbetsinsats om minst 50
timmar per månad eller 600 timmar per år. Om det är fråga om en
verksamhet som är i drift året om och i vilken kontohavaren utför
en personlig arbetsinsats kan arbetskravet vara uppfyllt även om
kontohavaren under vissa perioder under året bara utför en ringa
56 § 7 B etableringskontoloven. Se även Biel s. 47 och 115.
57 Biel s. 116.
58 Forslag den 19. november 2003 til Lov om ændring af lov om indskud på etableringskonto,
ligningsloven, virksomhedsskatteloven og dødsboskatteloven, høring.
59 Biel s. 68.
60 SKAT Ligningsvejledningen E.D.2.5.
61 § 5 stk. 3 och 4 etableringskontoloven.
394
SOU 2009:33 Bilaga 8
arbetsinsats. Detta kan vara fallet för t.ex. plantskolor. Även
verksamheter med säsongsbetonad drift kan godkännas.62
Villkoret att personlig arbetsinsats i bolag ska utföras under det
inkomstår då insättningen används för att grunda eller förvärva
bolaget och under det efterföljande inkomståret, har syftet att
garantera att det är fråga om en reell etablering.63
Om den skattskyldige − efter att medlen på etableringskontot
tagits ut i enlighet med reglerna i lagen − blir arbetsoförmögen till
följd av allvarlig sjukdom eller varaktigt nedsatt funktionsförmåga,
faller kravet på personlig arbetsinsats bort.64
Om bolag i en koncernstruktur förvärvas eller bildas krävs inte
att den skattskyldige utfört arbetet för ett visst bolag i koncernen.
Det är den samlade arbetsinsatsen i koncernen som bedöms.65
Uttag vid etablering av självständig näringsverksamhet
Vid etablering av självständig näringsverksamhet kan uttag från
etableringskontot göras med belopp motsvarande högst
anskaffningsutgiften för viss egendom eller, om det under tidigare
år gjorts skattemässiga avskrivningar på sådan egendom som
särskilt räknas upp i lagen, den återstående delen av
anskaffningskostnaden för egendomen. Det kan t.ex. vara fråga om
maskiner och inventarier som uteslutande används i verksamheten,
byggnader under vissa förutsättningar samt immateriella
rättigheter.66
Etableringskontomedel kan inte användas för att anskaffa sådan
egendom som kontohavaren väljer att direktavskriva.67
Etableringskontomedlen kan även användas för att täcka
verksamhetens driftkostnader i form av bl.a. avdragsgilla löne- och
andra personalkostnader och avdragsgilla kostnader för hyra av
lokaler till näringsverksamheten.68
62 Biel s. 70 f.
63 Biel s. 74.
64 Biel s. 73.
65 Biel s. 74.
66 § 7 stk. 1 etableringskontoloven, jfr stk. 4.
67 § 7 stk. 4 etableringskontoloven.
68 § 7 stk. 1 etableringskontoloven.
395
Bilaga 8
SOU 2009:33
Uttag vid etablering av verksamhet i bolagsform
För att uttag från etableringskontot ska kunna göras vid etablering
av verksamhet i bolagsform krävs för det första en viss minsta
ägarandel. Kravet på att aktieköpet ska vara s.k. kvalificerat innebär
att kontohavaren, dennes make eller bägge makarna tillsammans,
ska förvärva aktier motsvarande minst 25 procent av aktiekapitalet i
bolaget eller mer än 50 procent av röstvärdet.69 Vid bedömningen
av om kravet på aktie-/röstandelar är uppfyllt tas hänsyn till
samtliga aktier, oavsett när de är anskaffade. Däremot får endast
aktier som är anskaffade tidigast tre år före etableringen räknas
med vid bedömningen av om det är en etablering i den mening som
avses i lagen. Därigenom kan etableringskontomedel inte användas
till köp av aktier tidigare än tre år före etableringen.70
Det sagda kan illustreras av följande exempel.
En person förvärvar under 2010 en aktiepost. Förvärvet innebär att
han äger 24 procent av aktiekapitalet i bolaget. År 2015 förvärvar han
ytterligare 5 procent av aktiekapitalet. Hans ägarandel uppgår därmed
till 29 procent. Etableringskontomedel får användas för den senare
aktieposten (under förutsättning att anskaffningsbeloppet för den
posten överstiger etableringsgränsen och övriga förutsättningar är
uppfyllda). Däremot får etableringskontomedel inte användas för den
först anskaffade aktieposten.71
Tidsgränsen har valts med hänsyn till att det kan antas att aktier
anskaffade tidigare än under de senaste tre åren i många fall inte är
fullt ut finansierade.72 Uttag kan ske högst med belopp
motsvarande anskaffningsutgiften för aktierna.
För det andra krävs att verksamheten är av visst slag. Det
innebär att anskaffade aktier ska avse ett bolag, vars verksamhet
inte i övervägande grad består i uthyrning av fast egendom eller
förvaltning av kontanter, värdepapper eller liknande. Bolagets
verksamhet anses i övervägande grad bestå i uthyrning av fast
egendom eller förvaltning av kontanter, värdepapper eller liknande
om minst 75 procent av bolagets sammanlagda inkomster under ett
inkomstår kommer från sådan verksamhet eller om marknadsvärdet
av bolagets uthyrningsfastigheter, kontanter, värdepapper eller
69 § 7 stk. 2 etableringskontoloven.
70 § 7 stk. 2 jfr § 5 stk. 4 och 6 etableringskontoloven. Se även Biel s. 97.
71 Jfr forslag den 19. november 2003 til Lov om ændring af lov om indskud på
etableringskonto, ligningsloven, virksomhedsskatteloven og dødsboskatteloven,
bemærkninger till de enkelte bestemmelser, til § 1 nr. 18.
72 Dam m.fl., Skatteret. Speciel del, s. 320.
396
SOU 2009:33 Bilaga 8
liknande uppgår till minst 75 procent av marknadsvärdet av
bolagets totala egendom under inkomståret. Före inkomståret 2007
var gränsen 50 procent i stället för 75 procent. Ändringarna gjordes
för att underlätta generationsväxlingar. Avkastning eller värde av
aktier i dotterbolag där bolaget direkt eller indirekt äger mindre än
25 procent av aktiekapitalet räknas inte med.73
För det tredje krävs att förvärvet av aktier har krävt
kapitaltillskott. Aktierna får därför inte vara anskaffade genom en
skattefri omvandling av en personligt ägd verksamhet, en skattefri
fusion eller genom arv, arvsförskott eller gåva.74
Kontot och behållningen på kontot
För att ta ut medlen på etableringskontot måste den skattskyldige
ge in en blankett till penninginstitutet. Penninginstitutet är skyldig
att bevara denna under fem år efter det kalenderår då uttaget
gjordes.75
Om innestående belopp på kontot är högre än insatt belopp (på
grund av kursvinster på värdepapper) anses insättningarna tas ut
först från kontot. När samtliga insättningar tagits ut är kontot inte
längre att betrakta som ett etableringskonto. Om det innestående
beloppet är lägre än det insatta beloppet anses det insatta beloppet
vara uttaget när hela det innestående beloppet tagits ut. Om
insättningarna överstiger värdet av vad som anskaffats
efterbeskattas kontohavaren (enligt vanliga regler, se nedan). Om
skattemyndigheten vid revision av de insättningar som gjorts för
ett visst inkomstår skulle konstatera att det satts in ett för högt
belopp, betalas det överskjutande beloppet ut och avdraget sätts
ned i motsvarande omfattning.76
Det ovan nämnda gäller både för etablering av självständig
näringsverksamhet och vid etablering av verksamhet i bolagsform.
73 § 7 stk. 2 etableringskontoloven och lov nr. 1580 af 20. december 2006.
74 § 7 stk. 2 etableringskontoloven.
75 § 5 stk. 1 etableringskontoloven. Se även Biel s. 68 f.
76 § 7 stk. 5 etableringskontoloven. Se även Biel s. 101.
397
Bilaga 8
SOU 2009:33
Skattemässig reglering efter etablering av självständig
näringsverksamhet
Efter etablering av självständig näringsverksamhet sker en
skattemässig reglering genom att avskrivningsunderlaget för med
etableringskontomedel anskaffad avskrivningsbar egendom sätts
ned med belopp som står i relation till den uttagna insättningen,
s.k. förtida avskrivning (”forlodsafskrivning”). Reduktionen beror
på vilket år som insättningen är gjord, vilket i sin tur beror på att
värdet av avdrag för insättning på etableringskonto minskats under
de senaste åren.77
Från och med inkomståret 2007 gäller att om
etableringskontomedel tagits ut och använts till att förvärva
avskrivningsbar egendom minskas det belopp som kan läggas till
grund för skattemässiga avskrivningar av den aktuella egendomen
med ett belopp som motsvarar 58 procent av den uttagna
insättningen. Detta gäller för insättningar som dragits av för
inkomståret 2002 och senare. För insättningar som dragits av för
inkomståren 1999-2001 gäller att minskning görs med 68 procent.
Vidare gäller att om insättningarna dragits av för inkomståren 1998
och tidigare sker minskning med 100 procent.78 I den situationen är
det således inte möjligt att göra några avskrivningar.
Exempel.
En maskin förvärvas för 12 000 kr. Motsvarande belopp tas ut från
etableringskontot. Uttaget avser insättning som gjordes efter 2002.
”Forlodsafskrivning” görs med 58 procent av 12 000 kr, dvs. 6 960 kr.
Skattemässig avskrivning kan göras endast på resterande 42 procent,
dvs. 5 040 kr. Om avskrivning görs med 25 procent är maskinens
”saldovärde” ([12 000 x 0,42 =] 5 040 x 0,75 =) 3 780 kr vid årets
utgång.
Om etableringskontomedel tas ut och används för att täcka
avdragsgilla driftkostnader anses medlen från etableringskontot
täcka en viss del av kostnaderna.79 Den skattemässiga regleringen
sker i det fallet genom att kostnaderna får dras av med viss
procentandel av beloppet. 80 Kontohavaren anses − till viss del − ha
77 Biel, s. 103.
78 § 7 stk. 11 etableringskontoloven, ändrad genom lov nr. 90 af 20 februari 2008. Se även
Ugeskrift for skat, 2008:8, s. 871 – 873.
79 § 7 stk. 11 etableringskontoloven.
80 Forslag den 8. oktober 2008 til Lov om ændring af lov om indskud på etableringskonto,
bemærkninger til lovforslaget, almindelige bemærkninger.
398
SOU 2009:33 Bilaga 8
fått avdrag för kostnaderna redan vid den tidpunkt när
insättningarna gjordes.81
Från och med inkomståret 2007 gäller att den uttagna
insättningen anses täcka 55 procent av kostnaden om avdrag för
insättning gjorts för inkomståret 2002 eller senare. Avdrag kan
alltså fortfarande göras med 45 procent av kostnaden. Om avdrag
har gjorts för insättningar under inkomståren 1999-2001 anses
etableringskontomedlen täcka 65 procent av kostnaden (avdrag kan
alltså fortfarande göras med 35 procent), och för inkomståren 1998
och tidigare anses medlen täcka 100 procent av kostnaden.82
Anledningen till att den andel av kostnaden som den uttagna
insättningen på etableringskontot anses täcka är lägre än den andel
som anskaffningskostnaden för avskrivningsbara tillgångar i samma
situation sätts ned med är att när det gäller avskrivningsbara
tillgångar fördelas den skattemässiga regleringen av gjorda avdrag
under en följd av år.83
Skattemässig reglering efter etablering av verksamhet i
bolagsform
Även efter etablering av verksamhet i bolagsform sker en
skattemässing reglering av det avdrag som kontohavaren gjort.
Eftersom anskaffade aktier inte är avskrivningsbara tillgångar −
eller kostnaden härför i övrigt är avdragsgill − kan inte denna
reglering ske genom att avskrivningsunderlaget för verksamhetens
tillgångar sätts ned. Dessutom skulle en förtida avskrivning
(”forlodsafskrivning”) på bolagets egendom innebära att en
skattemässig disposition hos ett skattesubjekt, dvs. kontohavaren,
skulle få skattemässig verkning för ett annat skattesubjekt, dvs.
bolaget.84 Mot bakgrund av dessa förhållanden sker regleringen i
stället genom en höjning av kontohavarens personliga inkomst
under en tioårsperiod från och med det inkomstår då uttag skett.
Det kan nämnas att i den personliga inkomsten ingår exempelvis
lön, överskott av självständig näringsverksamhet och studiestöd.
81 Forslag den 19. november 2003 til Lov om ændring af lov om indskud på etableringskonto,
ligningsloven, virksomhedsskatteloven og dødsboskatteloven, bemærkninger til de enkelte
bestemmelser, til § 1 nr. 20.
82 Lov nr. 90 af 20. februari 2008. Se även UfS 2008:8, s. 872 f.
83 Forslag den 19. november 2003 til Lov om ændring af lov om indskud på etableringskonto,
ligningsloven, virksomhedsskatteloven og dødsboskatteloven, bemærkninger til de enkelte
bestemmelser, til § 1 nr. 20, och Biel s. 105.
84 Betænkning afgivet af Skatteudvalget den 18. februari 2004, s. 17 f.
399
Bilaga 8
SOU 2009:33
Skattepliktig inkomst utgörs av personlig inkomst och
kapitalinkomst.85
Höjningsbeloppet är detsamma för samtliga tio år. Beräkningen
av höjningsbeloppet varierar med hänsyn till när insättningarna
gjordes, vilket i sin tur beror på att avdragsvärdet för insättningar
på etableringskonto har minskats under senare år.86
Från och med inkomståret 2007 gäller att tillägg för vart och ett
av tio åren görs på följande sätt:
• 5 procent per år av belopp motsvarande insättningar som dragits
av för inkomståret 2002 eller senare (totalt 50 procent),
• 5,5 procent per år avseende inkomståren 1999-2001 (totalt 55
procent), och
• 8 procent per år avseende inkomståren 1998 och tidigare (totalt
80 procent).87
Före inkomståret 2007 gällde delvis andra belopp.88
Genom att höjningen görs med lika stora belopp under de tio
åren tas hänsyn till att kontohavaren kan ha problem med
likviditeten under åren efter etableringen och att denne kan ha
svårt att få lån på sedvanliga villkor.89 Den skattemässiga
regleringen sker hos kontohavaren även om det är dennes make
som förvärvat aktierna i det aktuella bolaget, eftersom det är
kontohavaren som fått avdrag för insättningarna.90
Skattemässig reglering vid upphörande av skattskyldighet m.m.
efter etablering av verksamhet i bolagsform
Om kontohavaren avlider eller går i konkurs eller om dennes
skattskyldighet upphör av annan grund än vid död medräknas
resterande procenttillägg till den personliga inkomsten för det
inkomstår denne avlidit, gått i konkurs eller skattskyldigheten
upphört.91
85 Dam m.fl., Skatteret. Almen del, s. 180.
86 Biel s. 106 f.
87 Lov nr 90 af 20. februari 2008. Se även UfS 2008:8, s. 873.
88 § 7 stk. 11 etableringskontoloven. Se även Biel s. 106 f.
89 Forslag den 19. november 2003 til Lov om ændring af lov om indskud på etableringskonto,
ligningsloven, virksomhedsskatteloven og dødsboskatteloven, bemærkninger till de enkelte
bestemmelser, til § 1, nr. 20. Se även Biel s. 108.
90 Biel s. 108.
91 § 7 stk. 11 etableringskontoloven.
400
SOU 2009:33 Bilaga 8
Beskattning av resterande procenttillägg sker också i de fall
kontohavaren och/eller dennes make inte uppfyller kravet på
ägarandel i bolaget eller om bolaget inte uppfyller kraven på
verksamhetens karaktär (dvs. om bolagets verksamhet övergår till
att i övervägande grad bestå i uthyrning av fast egendom eller
förvaltning av kontanter, värdepapper eller liknande). Detta gäller
under de två första åren efter anskaffandet av aktierna.92 Om
ändring av ägarandel eller av verksamhetens karaktär sker efter tre
år, eller senare, har ändringen alltså inte någon skattemässig
betydelse.93
Om en person i enlighet med dubbelbeskattningsavtal mellan
Danmark och en främmande stat anses vara hemmahörande utanför
Danmark är detta att jämställa med att personens skattskyldighet
upphör. Kontohavaren kommer därför att få reglera gjorda avdrag
för insättningar på etableringskonto vid en tidigare tidpunkt än om
denne skulle ha fortsatt vara skattskyldig i Danmark under hela
tioårsperioden. Detta gäller dock inte om det är fråga om ett sådant
land inom Norden eller EU som omfattas av avtal mellan de
nordiska länderna om handräckning i skatteärenden som Danmarks
regering tillsammans med Färöarnas landsstyre och Grönlands
landsstyre samt Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar
undertecknade den 7 december 1989 respektive rådets direktiv
76/308/EEG av den 15 mars 1976 (med senare ändringar) om
ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd
av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för
Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av
jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt
och vissa punktskatter (indrivningsdirektivet).94 Den skatt som
den skattskyldige ska betala efter utflyttningen räknas ut genom att
resterande procenttillägg läggs till den personliga inkomsten för det
inkomstår när utflyttningen sker. Det sålunda beräknade
skattebeloppet delas med det antal år som återstår av den tioåriga
”regleringstiden”, se föregående avsnitt. Om utflyttning sker t.ex.
år 6 delas skattebeloppet med upp i fyra olika stora andelar
92 § 7 stk. 11 etableringskontoloven.
93 Biel s. 109.
94 § 7 stk. 11 etableringskontoloven. Se även Biel s. 109 f. Jfr lagen (1990:226) om
handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna respektive lagen (1969:200) om
uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga.
401
Bilaga 8
SOU 2009:33
(motsvarande vad som skulle ha betalats år 7-10). En andel förfaller
till betalning den 31 december vardera av de kvarvarande åren.95
Äktenskap efter etableringen
Om den etablerade har ingått äktenskap efter etableringen, kan
insättning på den etablerades etableringskonto tas ut för att
användas i den etablerades makes verksamhet, under förutsättning
att även den sistnämnda verksamheten är att anse som etablerad
och att makarna lever tillsammans. Detta gäller till och med
utgången av det andra året efter det år då äktenskapet ingicks.96
Efterbeskattning
Ingen etablering inom fristen
Om etablering inte har skett inom den i lagen angivna tidsfristen
(dvs. senast vid utgången av det inkomstår när kontohavaren fyller
65 år eller, från och med den 1 juli 2009, vid utgången av det
inkomstår när kontohavaren uppnår folkpensionsåldern) ska
efterbeskattning ske. Efterbeskattning sker genom att det insatta
beloppet på etableringskontot medräknas kontohavarens
skattepliktiga inkomst för det inkomstår när fristen går ut. Till det
insatta beloppet läggs i sin tur ett belopp motsvarande, från och
med inkomståret 2002, tre procent av insättningsbeloppet per år
från utgången av det inkomstår när avdrag för insättningen gjordes
och till utgången av fristen.97
Uttag utan etablering
Insatta belopp på etableringskontot kan tas ut innan fristen går ut,
även om etablering inte sker. I det fallet sker också
efterbeskattning, dvs. vid beskattningen höjs den skattskyldiges
skattepliktiga inkomst med insättningsbeloppet och ett tillägg på
tre procent påförs.98 Ett sådant uttag sker genom att kontohavaren
95 § 7 stk. 11 etableringskontoloven. Se även Betænkning afgivet af Skatteudvalget den 18.
februari 2004, s. 6 f.
96 § 10 A etableringskontoloven. Se även Biel s. 139 f.
97 § 9 stk. 1 etableringskontoloven. Se även Biel s. 125 f.
98 § 9 stk. 2 etableringskontoloven.
402
SOU 2009:33 Bilaga 8
vänder sig till skattemyndigheten. Det går inte att ta ut bara en del
av insättningarna på kontot utan samtliga insättningar måste tas
ut.99
Inget uttag efter etableringen
Efter etableringen måste insättningarna på etableringskontot tas ut
inom nio år efter utgången av det inkomstår när etableringen ägt
rum eller före utgången av det inkomstår när kontohavaren fyllt 67
år. Från och med den 1 juli 2009 gäller i stället att uttag måste ha
gjorts senast det andra inkomståret efter det inkomstår då
kontohavaren uppnått folkpensionsåldern. Om uttag inte sker
inom den angivna fristen sker efterbeskattning av insättningarna,
vilket innebär att insättningen medräknas kontohavarens
skattepliktiga inkomst för det år som fristen går ut och att tillägg
görs med tre procent per år av insättningen från utgången av det
inkomstår när avdrag för insättningen gjordes och till utgången av
fristen. För insättningar som har gjorts före etableringen görs dock
bara tillägg från och med det tredje inkomståret efter
etableringen.100
Uttag efter etableringen
Efter etableringen kan insättningarna tas ut innan fristen går ut
även om villkoren för uttag inte är uppfyllda. Efterbeskattning sker
då för att utjämna den skattemässiga fördel som kontohavaren fått i
samband med insättningen. Efterbeskattningen görs på samma sätt
som om etablering inte skett inom tidsfristen.101
Säkerhet
Insättningen på etableringskontot fungerar som säkerhet för de
skattekrav som följer av efterbeskattningen. Insättningen kan
därför inte tas ut förrän skatten har betalats.102 Penninginstitutet
99 Biel s. 126.
100 § 10 stk. 1 etableringskontoloven, ändrad genom lov nr. 1587 af den 20. december 2006.
Se även Biel s. 134 f.
101 § 10 stk. 2 etableringskontoloven. Se även Biel s. 134 f.
102 § 9 stk. 3 etableringskontoloven.
403
Bilaga 8
SOU 2009:33
får betala ut insatta belopp först efter att ha fått meddelande från
skattemyndigheten.103
Död, konkurs och upphörande av skattskyldighet
Efterbeskattning sker också om kontohavaren dör eller går i
konkurs. Det innebär att insättningar som inte tagits ut från
etableringskontot och ett tillägg om tre procent medräknas den
skattepliktiga inkomsten i döds- eller konkursboet.104 Om
kontohavarens skattskyldighet upphör enligt § 1 kildeskatteloven
(dvs. flyttning till utlandet) sker också efterbeskattning. Om
etablering ägt rum sker dock inte efterbeskattning så länge
kontohavaren är skattskyldig enligt § 2 kildeskatteloven (dvs. fast
driftställe finns i Danmark).105
Om en verksamhet på annat sätt upphör eller avyttras ska
insättningar som inte är uttagna och insättningar som är uttagna
under det inkomstår när verksamheten upphör eller avyttras läggas
till kontohavarens skattepliktiga inkomst det år verksamhet upphör
eller avyttras. Efterbeskattning av outtagna insättningar sker även
när kontohavaren och/eller dennes make inte uppfyller kravet på
ägarandel i bolaget eller om bolagets verksamhet inte är av det slag
som föreskrivs i lagen.106
Oberättigade uttag
Om insättningar på ett etableringskonto tagits ut utan att dessa
används till förvärv av avskrivningsbara tillgångar eller för att täcka
driftkostnader i en verksamhet eller för att anskaffa aktier i ett
bolag, ska insättningsbeloppet efterbeskattas. Insättningsbeloppet
och ett tillägg med tre procent per år läggs då till kontohavarens
skattepliktiga inkomst för det inkomstår uttaget gjorts.107 Så kan
vara fallet om insättningsbeloppet inte kan användas på föreskrivet
sätt till följd av att kontohavaren inte anses etablerad på grund av
att kravet på personlig arbetsinsats inte är uppfyllt.
Efterbeskattning kan ske även av en del av ett uttaget belopp.108
103 Biel s. 128.
104 § 11 stk. 1 etableringskontoloven.
105 § 11 stk. 2 etableringskontoloven. Se även Biel s. 145 f.
106 § 11 stk. 3 etableringskontoloven. Se även Biel s. 146.
107 § 11 A stk. 1 etableringskontoloven.
108 Biel s. 150 f.
404
SOU 2009:33 Bilaga 8
Eftersom efterbeskattning kan innebära en betydande belastning
för en nystartad verksamhet finns det möjlighet för kontohavaren
att välja att föra över insättningsbeloppet till andra
avskrivningsberättigade tillgångar eller andra driftkostnader, som
omfattas av lagen, eller att anskaffa aktier i enlighet med kraven i
lagen.109 Detta måste ske senast under inkomståret närmast efter
det inkomstår när medlen tagits ut.110
Erfarenheter av systemet
Enligt uppgifter från Skatteministeriet och den danska
skattemyndigheten har någon utvärdering av
etableringskontosystemet inte gjorts. Inte heller har någon
utvärdering av dess företags- eller samhällsekonomiska effekter
gjorts.
Ca en miljard kr finns innestående på särskilda inlåningskonton
(etableringskonton) i penninginstitut.
109 § 11 A stk. 2 etableringskontoloven. Se även Biel s. 152 f.
110 § 11 A stk. 3 etableringskontoloven.
405
Bilaga 8
SOU 2009:33
Tabell 1 Indskud på etableringskonto 2002-2005
Antal personer Gennemsnit Sum
Kr Kr
2002 2 910 61 402 178 681 170
2003 2 280 85 063 193 943 940
2003 2 280 69 746 159 019 980
2004 2 550 74 903 191 003 640
Källa: Skatteministeriet, Danmark.
Under år 2006 gjorde cirka 2 200 personer avdrag för insättningar
på etableringskonton med totalt cirka 190 miljoner kr.111 Det
genomsnittliga insättningsbeloppet uppgick till cirka 86 300 kr per
person.
Uppgifter om antal personer som gör avdrag för insättningar
och det totala avdragsbeloppet registreras löpande av den danska
skattemyndigheten. Eftersom avdrag för ett visst inkomstår kan
göras till och med den 15 maj året efter inkomståret kan
uppgifterna sammanställas först en tid efter det datumet. Några
fullständiga uppgifter om 2007 fanns därför inte tillgängliga i
december 2008.112
Den utvidgning som gäller från och med 2009
(iværksætterkonton) har antagits leda till att insättningarna
kommer att öka med 25 procent, vilket beräknats medföra en
omedelbar minskning av skatteintäkter med cirka 30 miljoner kr
och en varaktig minskning med cirka 15 miljoner kr per år.113
Iværksætterkonton
Genom lov nr. 1343 af 19. december 2008 och med verkan från och
med inkomståret 2009 har iværksætterkonton införts som ett
komplement till etableringskontona. Fysiska personer som gör
insättningar på iværksætterkonton får ett högre skattemässigt värde
på avdragen än vad som är fallet vid insättningar på
111 Forslag den 19. november 2008 til Lov om ændring af lov om indskud på etableringskonto
og forskellige andre love, bemærkninger til lovforslaget, almindelige bemærkninger punkt 4.
112 Svar på spørgsmål 2 af 2. december 2008 vedr. L 71 i Skatteudvalget.
113 Forslag den 19. november 2008 til Lov om ændring af lov om indskud på etableringskonto
og forskellige andre love, bemærkninger til lovforslaget, almindelige bemærkninger punkt 4.
406
SOU 2009:33 Bilaga 8
etableringskontona. För etableringskontona gäller, som tidigare
angetts, att avdrag för insättningarna medges som ”ligningsmæssigt
afdrag”. Ett sådant avdrag har ett skattemässigt värde på cirka 33
procent, eftersom avdrag endast kan göras vid fastställandet av den
personliga inkomst som ligger till grund för beräkningen av
kommunalskatt och s.k. sundhetsbidrag (tidigare landstingsskatt)
men inte för beräkningen av de statliga skatterna (botten-, mellan och
toppskatt, varav de två sistnämnda tas ut när inkomsten
överstiger en viss skiktgräns). Insättningar på iværksætterkonton
får däremot dras av även vid beräkningen av de statliga skatterna
och kan därför få ett skattemässigt värde på upp till 59,7 procent.
Det höga skattemässiga avdragsvärdet kompenseras av att det
inte finns några möjligheter till ytterligare avskrivning på anskaffad
egendom eller ytterligare avdrag för kostnader i den självständiga
näringsverksamheten.
Om medlen på kontot i stället används för att starta verksamhet
i bolagsform genom att förvärva aktier i bolaget, återförs hela
beloppet till beskattning genom att kontohavarens personliga
inkomst höjs med tio procent per år av belopp motsvarande den
uttagna insättningen under tio år.
Det höga skattemässiga avdragsvärdet kompenseras även av att
om insättningarna på kontot inte använts på avsett sätt, t.ex. om
belopp tagits ut utan att användas till utgifter i samband med
etablering av självständig näringsverksamhet eller verksamhet i
bolagsform eller om etablering inte skett i rätt tid, påförs en avgift
om 60 procent av insättningsbeloppet. Avgiften har syftet att
hindra att fysiska personer, som har så höga inkomster att de ska
betala toppskatt, gör insättningar för att skjuta upp beskattningen
till en tidpunkt när de inte längre de är skyldiga att betala
toppskatt. Härigenom hindrar man att systemet används till
skatteplanering.114 Utöver avgiften på 60 procent påförs även det
tillägg om tre procent av insättningsbeloppet per år som gäller vid
efterbeskattning avseende etableringskontona, se avsnitt 5.
Bestämmelserna om insättning och etablering samt uttag i
reglerna om iværksætterkonton är desamma som gäller för
etableringskontona. Samma etableringsgräns gäller således och de
ändamål som uttag kan göras för är också desamma.
114 Forslag den 19. november 2008 til Lov om ændring af lov om indskud på etableringskonto
og forskellige andre love, bemærkninger til lovforslaget, bemærkninger til lovforslagets
enkelte bestemmelser, til nr. 18-20.
407
Bilaga 8
SOU 2009:33
408
En person kan ha både etableringskonton och
iværksætterkonton. Den sammanlagda insättningen på kontona får
inte understiga det lägsta insättningsbeloppet eller överstiga det
högsta insättningsbeloppet, se avsnitt 3.3.
Det sagda kan illustreras av följande exempel.
En person har en nettolön på 400 000 kr. Han har inga andra
inkomster. Den maximala insättningen är 40 procent av 400 000 kr,
dvs. 160 000 kr. Han kan sätta in t.ex. 100 000 kr på ett
etableringskonto och 60 000 kr på ett iværksætterkonto. Den lägsta
insättning han kan göra är 5 000 kr. Han kan alltså sätta in t.ex. 2 000
kr på ett etableringskonto och 3 000 kr på ett iværksætterkonto.
Insättningarna sker således på separata konton. Om en person
har både ett etableringskonto och ett iværksætterkonto måste han
vid uttag specificera vilket belopp som tas ut från vilket konto.
Bilaga 9
Det brittiska systemet med
skattelättnader vid investeringar i
onoterade bolag, Enterprise
Investment Scheme (EIS)1
I denna bilaga redovisas det system med skattelättnader vid fysiska
personers investeringar i onoterade bolag som finns i
Storbritannien, Enterprise Investment Scheme (EIS). Härvid
redovisas utformningen av bestämmelserna i väsentliga delar och de
utvärderingar som gjorts av lättnaderna. Någon fullständig
redovisning är det inte fråga om.
Sammanfattning
Storbritannien har sedan en längre tid ett system med
skattelättnader för fysiska personers investeringar i onoterade
bolag, Enterprise Investment Scheme (EIS). För att rätt till
skattelättnader ska medges måste bolaget uppfylla vissa krav. Bl.a.
får bolaget inte vara kontrollerat av något annat bolag. Det får inte
heller ha tillgångar som överstiger ett visst belopp. Vidare måste
bolaget bedriva verksamhet av visst slag. Den investering som legat
till grund för skattelättnad måste användas i verksamhet som
bedrivs helt eller till övervägande del i Storbritannien. Det finns
fyra olika typer av skattelättnader inom EIS. Dessa är
1. skattereduktion vid inkomstbeskattningen vid aktieförvärv,
1 Beskrivningen i denna bilaga är − om inte annat särskilt anges i fotnot − i huvudsak hämtad
från ”Venture Capital Schemes Manual”
(http://www.hmrc.gov.uk/manuals/vcmmanual/index.htm), ”An Introduction to the
Enterprise Investment Scheme (EIS)” senast ändrad den 21 juli 2008
(http://www.hmrc.gov.uk/eis/print.htm), och ”The Enterprise Investment Scheme: a
consultation document” (http://www.hm-treasury.gov.uk/d/bud08_eis_758.pdf).
409
Bilaga 9
SOU 2009:33
2. undantag från kapitalvinstbeskattning vid senare avyttring av
aktier som legat till grund för skattereduktion vid
inkomstbeskattningen,
3. rätt att dra av kapitalförlust vid avyttring av aktier mot annan
inkomst, i den mån skattereduktion vid inkomstbeskattningen
inte medgetts vid förvärvet, och
4. uppskov vid kapitalvinstbeskattningen om vinsten återinvesteras
i ett sådant onoterat bolag som uppfyller kraven för att omfattas
av EIS.
De två förstnämnda skattelättnaderna omfattar bara investerare
som inte har ”intressegemenskap” med bolaget. Det finns även
andra villkor som investeraren måste uppfylla. Dessa kan skilja sig
åt mellan olika skattelättnader.
De utvärderingar som gjorts av systemet tyder på att det haft en
viss positiv effekt på företagen.
Bakgrund och syfte
Business Expansion Scheme
Storbritannien hade från och med år 1983 till och med 1993 ett
system för skattelättnader vid riskkapitalsatsningar, Business
Expansion Scheme (BES). BES låg till viss del till grund för det
system med riskkapitalavdrag som tillämpades i Sverige under
taxeringsåren 1997 och 1998.2
Skattelättnaden enligt BES bestod dels av en omedelbar
avdragsrätt vid investeringar i nyemitterade aktier i vissa onoterade
bolag, dels av en skattefrihet för kapitalvinster på aktierna.
Reglerna gällde fysiska personer och omfattade inte satsningar i
egna eller närstående personers bolag. Avdraget fick inte överstiga
40 000 pund per år. Om aktierna såldes inom fem år återfördes
avdraget till beskattning. Det ställdes även flera krav på det
nyemitterande bolaget. Dessa krav var bl.a. att bolagets verksamhet
inte fick bestå i aktie- eller fastighetshandel och att verksamheten i
huvudsak måste bedrivas i Storbritannien. Krav ställdes också
avseende bolagets tillgångar.
2 Lagen (1995:1623) om skattereduktion för riskkapitalinvesteringar.
410
SOU 2009:33 Bilaga 9
BES kritiserades bl.a. för att det, trots detaljerade regler, inte
hade stått emot missbruk och i alltför hög grad hade utnyttjats för
skatteplanering utan att egentligen bidra till näringslivets
utveckling.3
Enterprise Investment Scheme
Den 1 januari 1994 ersattes BES med ett annat system, Enterprise
Investment Scheme (EIS). Skillnaden mellan systemen är bl.a. att
den initiala skattelättnaden är lägre enligt EIS. Skälet till detta är att
det hade visat sig att en hög initial skattelättnad kunde stimulera
investeringar i företag med dåliga förutsättningar för fortlevnad. En
annan skillnad är att det i EIS finns ett generöst förlustavdrag
(”loss relief”).4
Reglerna i EIS har genomgått en rad smärre ändringar sedan
införandet år 1994. I sammanhanget kan nämnas att år 1995
infördes Venture Capital Trust scheme (VCT scheme), som har
samma syfte som EIS men som innebär att investeringarna i stället
sker indirekt, genom en typ av fonder. Även enligt EIS kan
investeringarna ske genom ett slags fonder men dessa fungerar
endast som ombud och investeraren (den fysiska personen) är
alltså fortfarande att betrakta som ägare till aktierna. Vi kommer
inte att närmare redovisa reglerna om investeringar genom s.k. EISfonder,
men kort kan sägas att de i huvudsak motsvarar vad som
gäller vid övriga investeringar enligt EIS.
År 2000 infördes Corporate Venturing Scheme (CVS), som
innebär i stort sett likadana skattelättnader som EIS men som gäller
juridiska personer i stället för fysiska personer.
Syftet med reglerna i EIS är att hjälpa vissa mindre, onoterade
företag att få tillgång till externt tillväxtkapital genom att erbjuda
fysiska personer som investerar i sådana företag en rad olika
skattelättnader.
3 Riskkapitalavdrag. En modell för skattelättnader vid satsningar i små industriföretag, Fi
93/13669, s. 2 f.
4 Riskkapitalavdraget och andra incitament för investeringar i onoterade företag, Nutek R
1998:40, s. 70 f.
411
Bilaga 9
SOU 2009:33
Utformningen av EIS
Bolagen
Bolaget måste vara onoterat vid tidpunkten för emissionen men får
inte noteras efteråt. Detta gäller under förutsättning att bolaget
inte vidtagit några åtgärder för att bli noterat före eller vid
emissionen. Registrering på särskilda listor för mindre företag som
Alternative Investment Market (AIM), PLUS Quoted eller PLUS
Traded Markets anses inte som notering vid tillämpning av EIS.
Investeringar i sådana bolag kan alltså berättiga till skattelättnader
enligt EIS.
Bolaget får inte vara kontrollerat av något annat bolag. Orsaken
till denna begränsning är att syftet med EIS är att hjälpa små,
självständiga bolag som har svårt att få tillgång till kapital. Om ett
annat bolag kontrollerar bolaget anses det kontrollerande bolaget
kunna förse bolaget med finansiering. Däremot får bolaget ha
dotterbolag, förutsatt att bolaget äger mer än 50 procent av
aktiekapitalet i dotterbolaget och att dotterföretaget inte (på annat
sätt) är kontrollerat av ett annat bolag.
För aktier emitterade från och med den 6 april 2006 gäller att
bolaget (inklusive eventuella dotterbolag) inte får ha
bruttotillgångar som överstiger 7 miljoner pund omedelbart före
emissionen och 8 miljoner pund omedelbart efter emissionen. För
aktier emitterade före den 6 april 2006 är beloppsgränserna i stället
15 miljoner pund respektive 16 miljoner pund. Bolaget får inte ha
fler än motsvarande 50 heltidsanställda vid tidpunkten för
emissionen.
Genom lagstiftning år 2007 infördes en beloppsgräns. För aktier
emitterade från och med den 19 juli 2007 gäller att bolaget inte får
erhålla mer än 2 miljoner pund under en tolvmånadersperiod
genom EIS, VCT scheme och CVS. Om beloppsgränsen överskrids
är ingen av investerarna i den emissionsomgång som innebär att
bolaget överskrider beloppsgränsen berättigad till lättnader enligt
EIS.
Bolaget måste ägna sig åt kommersiell handelsverksamhet och
ha vinstsyfte. Det kapital som bolaget erhåller genom emissionen
måste användas till tillåten verksamhet eller till förberedelser för att
utföra sådan verksamhet. Verksamheter som inte kvalificerar för
lättnader enligt EIS är bl.a. finansiell verksamhet,
leasing/uthyrning, timmerproduktion och fastighetsförvaltning.
412
SOU 2009:33 Bilaga 9
Sedan april 2008 är även fartygskonstruktion och kol- och
stålproduktion uteslutna. Ändringen är en anpassning till de
riktlinjer som Europeiska kommissionen har utfärdat för stöd i
form av riskkapital.5 Ett bolag kan ha viss otillåten verksamhet,
förutsatt att den inte utgör en betydande (”substantial”) del av
bolagets verksamhet, vilket av den brittiska skattemyndigheten
ansetts innebära mer än 20 procent av bolagets aktiviteter.
Minst 80 procent av det investerade beloppet måste användas i
bolagets verksamhet inom tolv månader från nyemissionen.
Resterande del måste användas inom de efterföljande tolv
månaderna.
Det är inte ett krav att bolaget är hemmahörande i
Storbritannien. Däremot är det ett krav att den verksamhet, som
det genom emissionen erhållna kapitalet ska användas till, sker helt
eller till övervägande del i Storbritannien.
Bolag, som erhållit investeringar genom EIS, är skyldiga att
upplysa den brittiska skattemyndigheten om bolagets verksamhet
inte längre skulle uppfylla kraven eller om en investerare skulle
erhålla något som är av mer än obetydligt värde från bolaget. Detta
ska göras inom 60 dagar från tidpunkten för händelsen.
Investerarna
EIS gäller, som redan nämnts, fysiska personer som investerar i
nyemitterade aktier i onoterade bolag. Det måste vara fråga om
”full-risk ordinary shares”. Några rättigheter som innebär företräde
till utdelning eller till företagets tillgångar vid eventuell likvidation
får inte vara knutna till aktierna. Aktierna måste betalas kontant i
sin helhet när de ges ut. Även fysiska personer som inte har
hemvist i Storbritannien kan få lättnader enligt EIS, förutsatt att de
är skattskyldiga i Storbritannien.
Typer av skattelättnader
Det finns fyra olika typer av skattelättnader inom EIS. Det finns
vissa skillnader mellan villkoren för de olika skattelättnaderna.
5 Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd för att främja riskkapitalinvesteringar i små och
medelstora företag, 2006/C 194/02.
413
Bilaga 9
SOU 2009:33
Vissa av skattelättnaderna kan kombineras medan andra är
alternativa.
Income Tax Relief
En investerare kan få skattereduktion vid inkomstbeskattningen
för det år som investeringen görs (”income tax relief”).
Skattereduktionen motsvarar 20 procent av kostnaden för aktierna.
Investeringen ska uppgå till lägst 500 pund i ett bolag under ett år.
Den övre beloppsgränsen har ändrats vid flera tillfällen. Från och
med den 6 april 2008 gäller att beloppsgränsen är 500 000 pund.
Det innebär att skattereduktion kan tillgodoräknas med högst
100 000 pund, förutsatt att det finns tillräckligt med skatt för att
hela skattereduktionen ska kunna räknas av. Reduktionen kan inte
göras mot utdelningsinkomster.
Om aktierna har tecknats under de första sex månaderna av ett
beskattningsår (den 6 april − den 5 oktober) kan en viss del av den
skattereduktion som belöper på aktierna räknas av mot skatt för
det föregående beskattningsåret.
Investeraren får inte vara närstående till eller i
intressegemenskap (”connection”) med bolaget. Detta är fallet om
investeraren har ett ekonomiskt intresse i bolaget på så sätt att han
eller hon kontrollerar bolaget eller innehar mer än 30 procent av
aktiekapitalet eller har rätt till mer än 30 procent av bolagets
tillgångar vid en eventuell likvidation. Även aktier som ägs av
investerarens make, föräldrar, mor- och farföräldrar, barn och
barnbarn (ej syskon) räknas med.
Ett sådant närståendeförhållande mellan bolaget och
investeraren får inte ha funnits under en period som sträcker sig
från två år före emissionen till tre år räknat från datumet för
emissionen (eller efter den kvalificerande verksamhetens start om
den inträffade efter emissionen).
Om investeraren beviljats skattereduktion vid
inkomsttaxeringen för inköp av aktier motsvarande 15 procent av
aktiekapitalet under ett år och året därpå köper ytterligare aktier
som motsvarar 20 procent av aktiekapitalet, anses han i och med
det senare köpet ha hamnat i sådan diskvalificerande
intressegemenskap att skattereduktionen ska återtas.
Intressegemenskap anses också den ha som är företagsledare
eller anställd i bolaget. Styrelseledamot (”director”) som inte får
414
SOU 2009:33 Bilaga 9
någon ersättning anses däremot inte ha intressegemenskap. En
investerare som efter investeringen blir styrelseledamot och
erhåller skälig ersättning (”paid director”) förlorar däremot inte
rätten till skattelättnad.
Investeraren måste behålla aktierna under minst tre år från
datumet för emissionen (eller från den kvalificerande
verksamhetens start om den inträffade efter emissionen).
Investeraren får inte erhålla något som är av mer än obetydligt
värde från bolaget, t.ex. som lån eller som gåva, under minst ett år
från emissionen.
Capital Gains Tax Exemption
Om en investerare erhållit skattereduktion vid
inkomstbeskattningen (”income tax relief”) och inte fått
skattereduktionen återtagen, är aktierna vid avyttringen helt
undantagna från kapitalvinstbeskattning, förutsatt att avyttring
sker tidigast efter tre år från datumet för emissionen (”capital gains
tax exemption”). För att investeraren ska vara berättigad till denna
lättnad krävs därmed att han eller hon uppfyller de villkor som
gäller för skattereduktion vid inkomstbeskattningen, t.ex. att han
eller hon inte har eller har haft diskvalificerande intressegemenskap
med företaget. Om investeraren inte kunnat tillgodoföra sig någon
skattereduktion vid inkomstbeskattningen (”income tax relief”) på
grund av att den sammanlagda inkomsten varit för låg, eller den
skatt som skulle ha betalats har reducerats ned till noll genom
andra skattelättnader, kan de aktuella aktierna inte undantas från
kapitalvinstbeskattning.
Loss Relief
Om aktierna avyttras med förlust kan investeraren dra av
kapitalförlusten mot sin inkomst för det år då aktierna avyttras
eller mot vilken inkomst som helst för föregående år (”loss relief”).
Investeraren är alltså inte begränsad till att dra av kapitalförlusten
endast mot kapitalvinst. Detta gäller endast i den mån investeraren
inte fått skattereduktion vid inkomstbeskattningen. Om
investeraren förvärvat ”EIS-aktier” för 50 000 pund och medgetts
skattereduktion med 20 procent, dvs. 10 000 pund, kan således vid
415
Bilaga 9
SOU 2009:33
en förlustförsäljning högst 40 000 pund dras av från annan
inkomst. Denna skattelättnad är tillgänglig även för investerare
som är eller har varit i intressegemenskap med bolaget.
Capital Gains Tax Deferral Relief
En investerare kan få skjuta upp beskattningen av kapitalvinst om
vinsten återinvesteras i ”EIS-aktier”, dvs. i ett bolag som uppfyller
de krav på verksamhet m.m. som gäller enligt EIS (”capital gains
tax deferral relief”). Några beloppsbegränsningar finns inte. Det
spelar ingen roll om innehavaren har eller har haft
intressegemenskap med bolaget eller inte. En investerare som inte
har intressegemenskap kan få såväl skattereduktion vid
inkomstbeskattningen som uppskov med kapitalvinst på de aktuella
aktierna. Aktierna måste inte innehas en viss minsta tid. Uppskovet
återförs till beskattning när aktierna avyttras. Återföring till
beskattning sker även om investeraren flyttar utomlands inom tre
år från emissionen av de nya aktierna, dock inte i det fall
återflyttning görs inom tre år från utflyttningen.
Återtagande av skattereduktion
Återtagande av skattereduktion kan ske om följande inträffar under
en period av tre år efter emissionen:
• investeraren eller dennes affärspartner, make, föräldrar, mor och
farföräldrar, barn eller barnbarn får intressegemenskap med
bolaget,
• bolagets verksamhet upphör att uppfylla de krav som gäller
enligt EIS (om bolaget likvideras av affärsmässiga skäl sker dock
inte återtagande),
• investeraren avyttrar aktierna, eller
• investeraren erhåller något som är av mer än obetydligt värde
från bolaget, t.ex. som lån eller som gåva, dock är tidsfristen i
detta fall endast ett år.
416
SOU 2009:33 Bilaga 9
Ansökningsförfarandet
För att en investerare ska kunna beviljas skattelättnader måste
bolaget fylla i och ge in en blankett med uppgifter om emissionen
till skattemyndigheten, som kontrollerar att bolaget uppfyller
kraven enligt EIS. Om bolaget godtas sänder myndigheten ett
meddelande om detta till bolaget. För att bolaget ska kunna godtas
måste bolaget, förutom att uppfylla de ovan angivna kraven, ha
varit verksamt minst fyra månader. Dessutom måste uppgifterna
vara inlämnade senast det andra året efter utgången av det
beskattningsår då emissionen skedde. Därefter fyller bolaget i vissa
uppgifter i en annan blankett och sänder den till investerarna, som
sedan fyller i resterande uppgifter i blanketten och sänder in den till
skattemyndigheten. Ansökan kan göras senast det femte året efter
utgången av det beskattningsår då investeringen gjordes.
Utvärderingar av EIS
Investeringar inom EIS har under åren 1994-2007 gjorts med ett
totalt belopp om cirka 6 miljarder pund i cirka 14 000 bolag. Under
taxeringsåret 2000/01 skedde en kraftig ökning av användandet av
systemet. Under de senaste åren (från och med taxeringsåren
2002/03) har cirka 600 miljoner pund investerats årligen. Cirka
1 000 bolag per år har erhållit investeringar inom EIS under de
senaste åren.
Kännedomen om skattelättnaderna
Enligt en undersökning, genomförd under år 2007 och baserad på
telefonintervjuer med företrädare för 423 privata bolag, kände 65
procent av företrädarna till EIS och VCT scheme. Enligt
undersökningen hade 7 procent av bolagen använt EIS och VCT
scheme, 79 procent av bolagen kände till systemen men hade inte
använt dem och 50 procent av de bolag som hade använt systemen
uppgav att de var effektiva och hade påverkat affärsbeslut.
Kännedomen om EIS och VCT scheme hade ökat sedan det
föregående året (år 2006). Små bolag, dvs. företag med en
417
Bilaga 9
SOU 2009:33
omsättning understigande 2 miljoner pund, hade betydligt mindre
kännedom om olika slag av skattelättnader än större företag.6
Investerarnas och företagens uppfattningar
Av en undersökning från år 2003, utförd på uppdrag av den
brittiska skattemyndigheten och baserad på bl.a. enkätsvar från ca
2 000 investerare och telefonintervjuer med cirka 1 000 företagare,
framgår att hälften av det kapital som investerats inom EIS och
VCT scheme inte skulle ha satsats om inte skattelättnaderna hade
existerat. Vidare framgår att det som investerarna var mest positiva
till beträffande reglerna för EIS och VCT scheme var
skattereduktionen vid inkomstbeskattningen (”income tax relief”).
Det villkor som investerarna var mest negativa till var att aktierna
måste innehas en viss minsta tid. Hälften av investerarna uppgav att
de avsåg att behålla aktierna efter den föreskrivna innehavstidens
utgång. Hälften av bolagen ansåg att EIS hade gjort det lättare att
anskaffa kapital. Enligt beräkningar, grundade på inhämtad
statistik, hade EIS och VCT scheme haft en viss positiv effekt på
företagens tillväxt. I undersökningen beräknades förlorade
skatteintäkter uppgå till cirka 60 pence per pund som investerades
genom EIS.7
Effekter på företagen
Enligt en forskningsrapport, utförd av The Institute for
Employment Studies och publicerad år 2008 av den brittiska
skattemyndigheten, hade bolag som erhållit investeringar med stöd
av EIS och/eller VCT scheme i genomsnitt större tillgångar, högre
omsättning och fler anställda än motsvarande bolag som inte hade
erhållit investeringar enligt EIS och/eller VCT scheme.8 När det
6 Enterprise in the UK: Impact of the UK tax regime for private companies,
PricewaterhouseCoopers, 2007,
www.pwc.co.uk/eng/publications/enterprise_in_the_uk_impact_uk_tax_regime_2007.html
7 Research into the Enterprise Investment Scheme and Venture Capital Trusts, Nic Boyns
m.fl., PACEC, Cambridge, Storbritannien, 2003.
8 Study of the impact of Enterprise Investment Scheme (EIS) and Venture Capital Trusts
(VCT) on company performance, HM Revenue & Customs Research Report 44, 2008, s. 47
ff, http://www.employment-studies.co.uk/pdflibrary/hmrc44.pdf
Rapporten är baserad på uppgifter rörande de cirka 13 700 företag som under åren 1994 −
2006 erhöll åtminstone en investering med stöd av EIS och/eller VCT scheme. 12 000 av
418
SOU 2009:33 Bilaga 9
419
gäller antalet anställda var skillnaderna relativt små kvantitativt
sett.9 Bolag som hade fått investeringar genom enbart EIS hade i
genomsnitt lägre skuldsättningsgrad (förhållandet mellan skulder
och eget kapital) och högre arbetsproduktivitet än andra bolag.
Investeringar med stöd av EIS och/eller VCT scheme synes endast
ha haft en försumbar påverkan på bruttovinsten. Vidare framgår att
de bolag som hade fått investeringar inom EIS hade lägre
vinstmarginal och lägre överlevnadsgrad än bolag som inte hade fått
stöd inom EIS (eller VCT scheme). Beträffande överlevnadsgraden
påpekades i rapporten att orsaken till att ett bolag inte längre är
verksamt inte behöver vara ett affärsmässigt misslyckande. Det
påpekades vidare att en hög överlevnadsgrad inte behöver vara en
fördel ur samhällsekonomisk synvinkel, eftersom det är de unga,
innovativa, företagen som kan förväntas skapa tillväxt och
arbetstillfällen, men att dessa samtidigt kan förväntas vara mer
risktagande och därför i vissa fall misslyckas.10
företagen hade fått investeringar endast från EIS, 1 000 hade endast fått från VCT scheme
och cirka 700 hade fått investeringar från både EIS och VCT scheme.
9 Study of the impact of Enterprise Investment Scheme and Venture Capital Trusts on
company performance, s. 40 f.
10 Study of the impact of Enterprise Investment Scheme and Venture Capital Trusts on
company performance, sammanfattning och s. 48 ff. När det gäller sambandet mellan
investering genom EIS och lägre vinstmarginal kan nämnas att detta dock bara gäller till dess
två år gått från tidpunkten för investeringen, s. 33.
Bilaga 10
Utkast på författningsförslag om
riskkapitalkonton
Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
(1999:1229)
Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen
(1999:1229)
dels att 1 kap. 11 § och 67 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas tolv nya bestämmelser, 67 kap. 30
och 32–42 §§, samt närmast före 67 kap. 30, 32, 33, 34, 35, 38, 39,
40, 41 och 42 §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
11§1
Bestämmelser om hur skatten ska beräknas finns i 65 kap.
Bestämmelser om beräkningen av skatt på ackumulerad inkomst
finns i 66 kap.
Bestämmelser om skattereduktion
för underskott av
kapital, arbetsinkomst (jobbskatteavdrag),
allmän pensionsavgift,
sjöinkomst och hushållsarbete
finns i 67 kap.
Bestämmelser om skattereduktion
för underskott av
kapital, arbetsinkomst (jobbskatteavdrag),
allmän pensionsavgift,
sjöinkomst, hushållsarbete,
förvärv av aktier och
riskkapitalkonto finns i 67 kap.
1 Lydelse enligt prop. 2008/09:77.
421
Bilaga 10
SOU 2009:33
67 kap.
2§2
Skattereduktion ska göras
för sjöinkomst, allmän pensionsavgift,
arbetsinkomst (jobbskatteavdrag),
underskott av kapital
och hushållsarbete i nu
nämnd ordning.
Skattereduktion ska göras
för sjöinkomst, allmän pensionsavgift,
arbetsinkomst (jobbskatteavdrag),
underskott av kapital,
hushållsarbete, förvärv av
aktier och riskkapitalkonto i nu
nämnd ordning.
Skattereduktion ska räknas av mot kommunal och statlig
inkomstskatt, mot statlig fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt samt mot kommunal fastighetsavgift
enligt lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift.
Skattereduktion enligt 5–9 §§ ska dock räknas av endast mot
kommunal inkomstskatt.
Underlag för skattereduktion
30 §
Underlag för skattereduktion
är betalningar för aktier enligt
bestämmelserna i detta kapitel
under beskattningsåret och, i fall
som avses i 21 § andra meningen,
det närmast föregående beskattningsåret.
I underlaget får räknas in
betalningar om sammanlagt lägst
5 000 kronor och högst 500 000
kronor. Vid betalningar för aktier
enligt 26 § andra stycket 2 får
dock räknas in högst det belopp
som betalats i pengar för aktierna
vid bildandet av bolaget. I underlaget
räknas inte in betalningar
som ligger till grund för skattereduktion
enligt 32–42 §§.
Underlaget ska minskas med
tidigare underlag för skatte2
Lydelse enligt prop. 2008/09:77.
422
SOU 2009:33 Utkast på författningsförslag om riskkapitalkonton
reduktion som avser förvärv av
aktier i företag som ägs av bolaget
eller förvärv av aktier i bolag som
genom fusion upptagits i bolaget.
Riskkapitalkonto
Vilka som kan få skattereduktion
32 §
Rätt till skattereduktion enligt
33–42 §§ har efter begäran de
som har gjort insättning på ett
riskkapitalkonto i ett kreditinstitut
som lämnat sådana
kontrolluppgifter som avses i 11
och 12 kap. lagen (2001:1227)
om självdeklarationer och
kontrolluppgifter senast den 31
januari under taxeringsåret. Om
kreditinstitutet inte har lämnat
uppgifter i utsatt tid finns rätt till
skattereduktion även för de som
själva lämnat uppgifter från
kreditinstitut senast den 31 maj
under det år kontrolluppgift
skulle ha lämnats.
Begäran om skattereduktion
33 §
En begäran om skattereduktion
för riskkapitalkonto
ska göras i självdeklarationen vid
taxeringen för det beskattningsår
då insättning på ett riskkapitalkonto
har gjorts.
423
Bilaga 10
SOU 2009:33
Definitioner
34 §
Med riskkapitalkonto avses
vid tillämpningen av detta kapitel
ett särskilt konto hos
1. ett svenskt kreditinstitut,
2. eller ett utländskt kreditinstituts
filial i Sverige, eller
3. ett utländskt kreditinstitut,
som har kommit in med ett skriftligt
åtagande till Skatteverket
enligt 13 kap. 3 och 4 §§ lagen
(2001:1227) om självdeklarationer
och kontrolluppgifter.
Villkor
35 §
Rätt till skattereduktion för
riskkapitalkonto har den som
använder insättningen till att
förvärva aktier i enlighet med
bestämmelserna i 20–31 §§ senast
det fjärde beskattningsåret efter
det år då insättningen gjordes.
Förvärvet av aktier ska göras
samma år som insättningen har
tagits ut.
Om insättningen inte har
tagits ut senast det fjärde beskattningsåret
efter det år då insättningen
gjordes anses den som uttagen.
Uttaget anses då ha skett
vid utgången av det fjärde
beskattningsåret efter det år då
insättningen gjordes.
Uttag anses även ha skett om
insättningen har överförts till ut424
SOU 2009:33 Utkast på författningsförslag om riskkapitalkonton
ländskt kreditinstitut som inte
kommit in med kontrolluppgifter
enligt 11 och 12 kap. lagen
(2001:1227) om självdeklarationer
och kontrolluppgifter inom
den tid som anges i 14 kap. 1 §
andra stycket samma lag. I det
fallet anses uttaget ha skett det år
insättningen togs ut från det första
kreditinstitutet. Uttag anses dock
inte ha skett om den som har fått
skattereduktion själv lämnar uppgifter
från kreditinstitutet senast
två månader efter överföringen.
36 §
Insatta medel på ett
riskkapitalkonto får föras över till
ett annat kreditinstitut under
förutsättning att
1. hela det innestående beloppet
direkt förs över till ett motsvarande
konto i det mottagande
kreditinstitutet, och
2. det överförande och mottagande
kreditinstitutet fullgör
sina skyldigheter enligt detta
kapitel och lagen (2001:1227) om
självdeklarationer och kontrolluppgifter.
När kontomedel förs över ska
det överförande kreditinstitutet
lämna det mottagande kreditinstitutet
de uppgifter som behövs
för att det mottagande
kreditinstitutet ska kunna
fullgöra sina skyldigheter enligt
detta kapitel och lagen om
självdeklarationer och kontrolluppgifter.
425
Bilaga 10
SOU 2009:33
37 §
En skattskyldig får för ett visst
beskattningsår inte göra insättning
på riskkapitalkonto i mer än
ett kreditinstitut. Om så ändå
sker får skattereduktion bara
medges för insättning hos det först
anlitade kreditinstitutet.
Arv, testamente m.m.
38 §
Om insatta medel på riskkapitalkontot
övergår till en ny
ägare genom arv, testamente eller
bodelning med anledning av
makes död, anses de inte som
uttagna.
Turordning
39 §
Först insatta medel anses
uttagna först.
Underlag för skattereduktion
40 §
Underlag för skattereduktion
består av under beskattningsåret
gjorda insättningar på ett riskkapitalkonto
som kvarstår på kontot
vid beskattningsårets utgång.
I underlaget får räknas in insättningar
om sammanlagt högst
125 000 kronor.
Om det sammanlagda underlaget
för skattereduktionen under
426
SOU 2009:33 Utkast på författningsförslag om riskkapitalkonton
beskattningsåret understiger 5 000
kronor, ska skattereduktion inte
tillgodoräknas.
Skattereduktionens storlek
41 §
Skattereduktion uppgår till 20
procent av underlaget i 40 §.
Särskilt tillägg
42 §
Ett särskilt tillägg ska påföras
om insättningen inte har använts
enligt 35 § första stycket eller om
uttag anses ha skett enligt 35 §
andra och tredje styckena.
Tillägget motsvarar statslåneräntan
vid utgången av november
månad året före det år uttaget
gjordes ökad med fem procentenheter
multiplicerad med det
uttagna beloppet.
Tillägg påförs inte om det
finns särskilda skäl.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas första
gången vid 2011 års taxering.
427
Bilaga 10
SOU 2009:33
Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 9 § skattebetalningslagen
(1997:483) ska ha följande lydelse.
11 kap.
9 §3
Skatteverket fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den
årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig
skatt kan bestämmas också genom omprövningsbeslut och till följd
av beslut av domstol.
Med slutlig skatt avses summan av skatter och avgifter enligt
10 § minskad med skattereduktion enligt följande ordning
1. lagen (2008:826) om skattereduktion för kommunal
fastighetsavgift,
2. lagen (2003:1204) om skattereduktion för vissa
miljöförbättrande installationer i småhus,
3. 67 kap. 2–19 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229), och
3. 67 kap. 2–42 §§ inkomstskattelagen
(1999:1229), och
4. lagen (2005:1137) om skattereduktion för virke från stormfälld
skog vid 2006–2008 års taxeringar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.
3 Lydelse enligt prop. 2008/09:77.
428
SOU 2009:33 Utkast på författningsförslag om riskkapitalkonton
Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324)
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
17 §4
Eftertaxering får också ske
1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart
förbiseende,
2. när kontrolluppgift som ska lämnas utan föreläggande enligt
lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter
saknats eller varit felaktig,
3. när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av beslut som
anges i 13 § andra stycket 1-5,
4. när en förening eller ett registrerat trossamfund inte har
genomfört en investering inom den tid som har föreskrivits i ett sådant
beslut som avses i 7 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:1229) eller
inte har iakttagit ett annat villkor i beslutet,
5. när en ändring i ett taxeringsbeslut
föranleds av en uppgift
enligt 3 kap. 9 a §, 19 a §,
eller 5 kap. 2 § lagen om självdeklarationer
och kontrolluppgifter,
och
5. när en ändring i ett taxeringsbeslut
föranleds av en uppgift
enligt 3 kap. 9 a §, 19 a §,
eller 5 kap. 2 § lagen om självdeklarationer
och kontrolluppgifter,
6. när en ändring i ett taxeringsbeslut
föranleds av en uppgift
som har lämnats eller skulle
ha lämnats enligt 3 kap. 21 a §
lagen om självdeklarationer och
kontrolluppgifter.
6. när en ändring i ett taxeringsbeslut
föranleds av en uppgift
som har lämnats eller skulle
ha lämnats enligt 3 kap. 21 a §
lagen om självdeklarationer och
kontrolluppgifter,
7. när en ändring i ett taxeringsbeslut
föranleds av en uppgift
som har lämnats eller skulle ha
lämnats enligt 3 kap. 27 § andra
stycket lagen om självdeklarationer
och kontrolluppgifter, och
4 Senaste lydelse 2007:1253.
429
Bilaga 10
SOU 2009:33
8. när en insättning på ett
riskkapitalkonto inte har använts
enligt 67 kap. 35 § första stycket
inkomstskattelagen eller när uttag
anses ha skett enligt 67 kap. 35 §
andra och tredje styckena samma
lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas första
gången vid 2011 års taxering.
430
SOU 2009:33 Utkast på författningsförslag om riskkapitalkonton
Förslag till lag om ändring i lagen (2001:1227) om
självdeklarationer och kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2001:1227) om
självdeklarationer och kontrolluppgifter
dels att 12 kap. 2 §, 13 kap. 3 och 4 §§ och 14 kap. 1 § ska ha
följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 11 kap. 16 och
16 a §§, samt närmast före 11 kap. 16 § en ny rubrik av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
Riskkapitalkonto
16 §
Kontrolluppgift ska lämnas
om insättningar på och uttag från
ett riskkapitalkonto.
Kontrolluppgift ska lämnas för
kontohavaren av kontoförande
kreditinstitut.
I kontrolluppgiften ska uppgifter
lämnas om inbetalt och utbetalt
belopp samt tidpunkten för
inbetalningar och utbetalningar.
16 a §
Kontrolluppgift ska lämnas om
överföring av medel på ett riskkapitalkonto
från ett kreditinstitut
till ett annat.
Kontrolluppgift ska lämnas för
kontohavaren av kontoförande
kreditinstitut.
I kontrolluppgiften ska uppgifter
lämnas om överfört belopp samt tidpunkten
för överföringen.
431
Bilaga 10
SOU 2009:33
12 kap.
2 §5
Kontrolluppgifter enligt 6 kap.,
7 kap. 5 §, 8 kap. 1, 2, 4–6 §§, 9
och 10 kap. samt 11 kap. 2, 2 a och
7 a–7 c §§ ska även lämnas för
fysiska personer som är begränsat
skattskyldiga.
Kontrolluppgifter enligt 6 kap.,
7 kap. 5 §, 8 kap. 1, 2, 4–6 §§, 9
och 10 kap. samt 11 kap. 2, 2 a,
7 a–7 c, 16 och 16 a §§ ska även
lämnas för fysiska personer som är
begränsat skattskyldiga.
Kontrolluppgift enligt 11 kap. 7 b § ska också avse
omständigheter som medför eller kan medföra avskattning enligt
5 § första stycket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta.
I kontrolluppgiften ska, utöver de uppgifter som anges i 6–
11 kap., uppgift lämnas om utländska skatteregistreringsnummer
eller motsvarande för dem som kontrolluppgiften avser samt i
kontrolluppgift enligt 6 kap. om mottagarens medborgarskap.
Uppgift om skatteregistreringsnummer behöver endast lämnas
för
1. avtalsförbindelser som har upprättats den 1 januari 2004 eller
senare, eller
2. vid avsaknad av avtalsförbindelser, transaktioner som har
utförts den 1 januari 2004 eller senare.
13 kap.
3 §6
Åtaganden enligt 2 § ska
lämnas enligt fastställt formulär.
Ett åtagande får lämnas på
medium för automatiserad behandling.
Utländskt bankföretag och
utländskt kreditföretag enligt
lagen (2004:297) om bank- och
finansieringsrörelse ska ge in ett
skriftligt åtagande till Skatteverket
om att lämna kontrolluppgifter
om riskkapitalkonto
enligt 11 och 12 kap.
4 §
Åtaganden enligt 2 eller 3 §
ska lämnas enligt fastställt formulär.
5 Senaste lydelse 2008:1044.
6 Senaste lydelse 2008:139.
432
SOU 2009:33 Utkast på författningsförslag om riskkapitalkonton
433
Ett åtagande får lämnas på
medium för automatiserad behandling.
14 kap.
1 §7
Kontrolluppgifter ska lämnas för varje kalenderår senast den 31
januari närmast följande kalenderår.
Kontrolluppgift enligt 11 kap.
7 a–c §§ ska dock lämnas inom 14
dagar räknat från den dag då sådan
omständighet inträffat som
utlöser kontrolluppgiftsskyldigheten.
Kontrolluppgift enligt 11 kap.
7 a–c och 16 a §§ ska dock lämnas
inom 14 dagar räknat från den dag
då sådan omständighet inträffat
som utlöser kontrolluppgiftsskyldigheten.
7 Senaste lydelsen 2008:139.
Statens offentliga utredningar 2009
Kronologisk förteckning
1. En mer rättssäker inhämtning av
elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen.
Ju.
2. Nya nät för förnybar el. N.
3. Ransonering och prisreglering i krig och
fred. Fö.
4. Sekretess vid anställning av myndighetschefer
. Fi.
5. Säkerhetskopiors rättsliga status. Ju.
6. Återkrav inom välfärdssystemen.
– Förslag till lagstiftning. Fi.
7. Den svenska administrationen av jordbruksstöd.
Jo.
8. Trygg med vad du äter – nya myndigheter
för säkra livsmedel och hållbar produktion.
Jo.
9. Säkerhetskontroller vid fullmäktigeoch
nämndsammanträden. Fi.
10. Miljöprocessen. M.
11. En nationell cancerstrategi för
framtiden. S.
12. Skatt i retur. Fi.
13. Effektiviteten i Kriminalvårdens lokalförsörjning.
Ju.
14. Grundlagsskydd för digital bio och andra
yttrandefrihetsrättsliga frågor. Ju.
15. Kraftsamling!
– museisamverkan ger resultat.
+ Bilagor. Ku.
16. Betänkande av Kulturutredningen.
Grundanalys
Förnyelseprogram
Kulturpolitikens arkitektur. Ku.
17. Kommunal kompetenskatalog.
En problemorientering. Ju.
18. Två rapporter till Grundlagsutredningen.
Ju.
19. Aktiv väntan – asylsökande i Sverige. Ju.
20. Mer järnväg för pengarna. N.
21. Redovisning av kommunal medfinansiering.
Fi.
22. En ny alkohollag. S.
23. Olovlig tobaksförsäljning. S.
24. De statliga beställarfunktionerna och
anläggningsmarknaden. N.
25. Samordnad kommunstatistik för styrning
och uppföljning. Fi.
26. Det växande vattenbrukslandet. Jo.
27. Ta klass. U.
28. Stärkt stöd för studier – tryggt, enkelt och
flexibelt. + Bilagor. U.
29. Fritid på egna villkor. IJ.
30. Skog utan gräns? Jo.
31. Effektiva transporter och samhällsbyggande
– en ny struktur för sjö, luft,
väg och järnväg. N.
32. Socialtjänsten. Integritet – Effektivitet. S.
33. Skatterabatt på aktieförvärv och vinstutdelningar
. Fi.
Statens offentliga utredningar 2009
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
En mer rättssäker inhämtning av elektronisk
kommunikation i brottsbekämpningen.[1]
Säkerhetskopiors rättsliga status. [5]
Effektiviteten i Kriminalvårdens lokalförsörjning.
[13]
Grundlagsskydd för digital bio och andra
yttrandefrihetsrättsliga frågor. [14]
Kommunal kompetenskatalog.
En problemorientering. [17]
Två rapporter till Grundlagsutredningen. [18]
Aktiv väntan – asylsökande i Sverige. [19]
Försvarsdepartementet
Ransonering och prisreglering i krig och fred.
[3]
Socialdepartementet
En nationell cancerstrategi för framtiden. [11]
En ny alkohollag. [22]
Olovlig tobaksförsäljning. [23]
Socialtjänsten. Integritet – Effektivitet. [32]
Finansdepartementet
Sekretess vid anställning av myndighetschefer
. [4]
Återkrav inom välfärdssystemen.
– Förslag till lagstiftning. [6]
Säkerhetskontroller vid fullmäktigeoch
nämndsammanträden. [9]
Skatt i retur. [12]
Redovisning av kommunal medfinansiering.
[21]
Samordnad kommunstatistik för styrning
och uppföljning. [25]
Skatterabatt på aktieförvärv och vinstutdelningar
. [33]
Utbildningsdepartementet
Ta klass. [27]
Stärkt stöd för studier – tryggt, enkelt och
flexibelt. + Bilagor. [28]
Jordbruksdepartementet
Den svenska administrationen av jordbruksstöd.
[7]
Trygg med vad du äter – nya myndigheter
för säkra livsmedel och hållbar produktion.
[8]
Det växande vattenbrukslandet. [26]
Skog utan gräns? [30]
Miljödepartementet
Miljöprocessen. [10]
Näringsdepartementet
Nya nät för förnybar el. [2]
Mer järnväg för pengarna. [20]
De statliga beställarfunktionerna och
anläggningsmarknaden. [24]
Effektiva transporter och samhällsbyggande
– en ny struktur för sjö, luft, väg och
järnväg. [31]
Integrations- och jämställdhetsdepartementet
Fritid på egna villkor. [29]
Kulturdepartementet
Kraftsamling!
– museisamverkan ger resultat. + Bilagor.
[15]
Betänkande av Kulturutredningen.
Grundanalys
Förnyelseprogram
Kulturpolitikens arkitektur. [16]