SOU 2009:47

SOU 2009:97

Slutbetänkande av Styrmedelsutredningen

Stockholm 2009

Marknadsorienterade styrmedel

på arbetsmiljöområdet

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar

av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av

Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress:

Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-598 191 91

Ordertel: 08-598 191 90

E-post: order.fritzes@nj.se

Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss.

Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på

http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice

Tryckt av Edita Sverige AB

Stockholm 2009

ISBN 978-91-38-23327-6

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Arbetsmarknadsdepartementet

Regeringen beslutade den 6 november 2008 att tillkalla en särskild

utredare med uppdrag att se över behovet av och möjligheterna att

införa styrmedel på arbetsmiljöområdet som innebär att arbetsmiljöns

potential för ökad konkurrenskraft tas till vara genom att

lyfta fram och förstärka de verksamhetsmässiga och ekonomiska

drivkrafterna av en god arbetsmiljö. Samtidigt föreskrevs att ett

deluppdrag om en eventuell koppling av marknadsorienterade

styrmedel till Arbetsmiljöverkets tillsyn skulle redovisas senast den

15 april 2009 samt kvarstående frågor senast den 31 oktober 2009.

Till särskild utredare förordnades fr.o.m. den 6 november 2008

överdirektören Bertil Remaeus. Som sekreterare i utredningen

anställdes fr.o.m. den 6 november 2008 ämnesrådet Bo Barrefelt

(huvudsekreterare) och fr.o.m. den 10 december 2008 avdelningsdirektören

Lennart Ahnström. Malin William-Olsson samt därefter

Monica Augustsson har varit utredningens assistenter.

Till experter i utredningen förordnades fr.o.m. den 2 januari

2009 kontorchef Charlotte Martin, kansliråden Mari Mild och Lars

von Ehrenheim, avdelningschefen Bernt Nilsson och tekniska

handläggaren Magnus Pedersen.

Till ledamöter i en referensgrupp förordnades fr.o.m. den 2

januari 2009 utredaren Sven Bergström, LO, sektionschefen Boel

Callermo, Sveriges kommuner och landsting, rådgivaren Linda de

Melenne Werner, Företagarna, utredaren Karin Karlström, Saco,

juris kandidaten Eva Kovar, Svenskt Näringsliv, arbetsmiljöexperten

Börje Sjöholm, TCO, och arbetsmiljöexperten Gunnar

Sundqvist, Arbetsgivarverket samt fr.o.m. den 13 januari 2009 rådgivaren

Kerstin Wrisemo, Arbetsgivarföreningen KFO.

Boel Callermo entledigades fr.o.m. den 3 april 2009 och ersattes

av handläggaren Ned Carter.

Utredningen har antagit namnet Styrmedelsutredningen.

Utredningen överlämnade den 16 april 2009 delbetänkandet En

ny modell för arbetsmiljötillsyn (SOU 2009:40).

Regeringen beslutade den 1 oktober 2009 att utredningstiden

för att redovisa kvarstående frågor förlängs så att uppdraget i den

delen i stället ska redovisas senast den 30 november 2009.

Utredningen får härmed överlämna slutbetänkandet Marknadsorienterade

styrmedel på arbetsmiljöområdet (SOU 2009:97).

Stockholm i november 2009

Bertil Remaeus

/Bo Barrefelt

Lennart Ahnström

Innehåll

Sammanfattning .................................................................. 7

Författningsförslag ............................................................. 15

1 Utredningens arbete ................................................... 19

1.1 Utredningens uppdrag............................................................. 19

1.2 Utredningens arbete ................................................................ 20

2 Principiella utgångspunkter för arbetsmiljöarbetet ......... 23

2.1 Arbetsmiljöarbetet – en strategisk del av verksamheten ....... 23

2.2 Arbetsmiljön – ett konkurrensmedel

Ett ekonomiskt perspektiv på arbetsmiljön ........................... 26

2.3 Statens och andra aktörers roller på arbetsmiljöområdet...... 28

3 Marknadsorienterade styrmedel ................................... 31

3.1 Allmänt om marknadsorienterade styrmedel......................... 31

3.2 Certifiering............................................................................... 33

3.3 Företagens sociala ansvar ....................................................... 38

3.4 Arbetsgivarvarumärken ........................................................... 45

3.5 Ekonomiska drivkrafter/styrmedel......................................... 47

3.6 Redovisningssystem................................................................. 51

3.7 Upphandling............................................................................. 57

3.8 Andra marknadsorienterade styrmedel .................................. 62

5

Innehåll SOU 2009:97

4 Överväganden och förslag ............................................63

4.1 Marknadsorienterade styrmedel för att förstärka

arbetsmiljön som konkurrensmedel........................................63

4.2 Certifiering i den nya tillsynsmodellen...................................68

4.3 Arbetsmiljökrav i upphandlingen............................................71

4.4 Arbetsmiljö i utbildningen.......................................................82

4.5 Obligatorisk redovisning av sjukfrånvaro i

årsredovisningen.......................................................................85

5 Konsekvenser av utredningens förslag...........................87

5.1 Samhällsekonomiska och andra konsekvenser av

utredningens förslag.................................................................87

6 Författningskommentar ...............................................91

6.1 Förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen

(1977:1160)...............................................................................91

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1091) om

offentlig upphandling...............................................................92

6.3 Förslaget till förordning om ändring i

arbetsmiljöförordningen (1977:1166).....................................93

Särskilt yttrande.................................................................95

Särskilt yttrande.................................................................97

Referenser.......................................................................101

Bilagor ..................................................................................

Bilaga 1 Kommittédirektiv .......................................................103

Bilaga 2 Tilläggsdirektiv............................................................109

6

Sammanfattning

Inledning och principiella utgångspunkter

Detta är Styrmedelsutredningens slutbetänkande. Utredningen

lämnade ett delbetänkande En ny modell för arbetsmiljötillsyn

(SOU 2009:40), i april i år.

I detta slutbetänkande redovisas kvarstående frågor. Det innebär

det bredare uppdraget när det gäller att se över behovet av och

möjligheterna att införa styrmedel som innebär att arbetsmiljöns

potential för ökad konkurrenskraft tas till vara genom att lyfta

fram och förstärka de verksamhetsmässiga och ekonomiska drivkrafterna

av en god arbetsmiljö. Detta är således den centrala uppgiften

för marknadsorienterade styrmedel. Sambandet mellan

arbetsmiljön och verksamheten i övrigt och dess resultat ska förtydligas.

Incitamenten för att arbeta med arbetsmiljön och förbättra

den ska därmed ökas. Därigenom kan arbetsmiljöfrågorna

lyftas upp och bli viktigare för alla och en var och en bra arbetsmiljö

kan om de rätta marknadsförutsättningarna föreligger bli ett

konkurrensmedel.

Utgångspunkten för marknadsorienterade styrmedel på arbetsmiljöområdet

är att utnyttja drivkrafterna som finns på en marknad

så att arbetsmiljön kan bli ett konkurrensmedel. Detta ska i sin tur

innebära ett incitament för ett förstärkt och vidgat arbetsmiljöarbete,

där arbetsmiljön blir viktigare även från verksamhetssynpunkt

.

I detta slutbetänkande tas upp frågor som också anknyter till

delbetänkandet. Det handlar om certifieringens roll på arbetsmiljöområdet

bl.a. i förhållande till tillsynen.

7

Sammanfattning SOU 2009:97

Marknadsorienterade styrmedel

Vi har i kapitel 3 redovisat vissa allmänna synpunkter på vad marknadsorienterade

styrmedel är och hur de kan bidra till att arbetsmiljön

blir ett konkurrensmedel.

Som vi ser det ska marknadsorienterade styrmedel vara ett

kompletterande styrmedel för att förstärka de drivkrafter som

redan finns för en bättre arbetsmiljö. Det innebär att de också ska

verka för att förstärka verksamhetsperspektivet, dvs. att arbetsmiljöfrågorna

är strategiska frågor av betydelse för verksamhetens

organisation och innehåll. Detta innebär inte att säkerhets- och hälsomotivet

ska förminskas. Det finns enligt vår mening ingen motsättning

mellan det vi kan kalla hälsoperspektivet och verksamhetsperspektivet.

Det finns i stället ett starkt samband dem emellan vilket

innebär att de är ömsesidigt beroende av varandra.

I kapitlet beskriver vi olika marknadsorienterade styrmedel.

Våra källor är litteratur- och forskningssammanställningar, webbplatser,

konferenser och studiebesök

Vår ambition har varit att hitta och beskriva så många relevanta

styrmedel som möjligt av den här karaktären, som underlag och

inspiration för våra överväganden och förslag. Avsikten är också att

redovisningen även därutöver kan ge information och inspiration.

Inom den begränsade ram som en sådan här utredning har till sitt

förfogande kan en sådan redovisning av naturliga skäl dock inte bli

fullständig eller uttömmande.

Vi redovisar särskilt certifiering, CSR eller Socialt ansvarstagande,

arbetsgivarvarumärken, ekonomiska drivkrafter/styrmedel,

såsom vissa försäkringssystem, redovisningssystem

samt upphandling. Vi framhåller också att jämförelser och ranking

av verksamheter samt tävlingsmoment kan användas för att lyfta

fram arbetsmiljön som konkurrensmedel.

Utredningens överväganden och förslag

Vi konstaterar att de flesta av de marknadsorienterade styrmedlen

är relativt nya företeelser och för flera ses en ökad användning. För

bl.a. CSR/Socialt ansvarstagande och Arbetsgivarvarumärken syns

ett ökande intresse. Vi gör bedömningen att effekterna av det pågående

arbetet med standarden för socialt ansvarstagande ISO 26000

kan bli att intresset ökar ytterligare.

8

SOU 2009:97 Sammanfattning

Åtgärder kan emellertid behövas för att ytterligare stimulera

eller understödja användandet av sådana styrmedel som bygger på

att verksamheterna vill konkurrera med ett väl fungerande arbetsmiljöarbete

och en god arbetsmiljö. Vi konstaterar att de av oss

redovisade styrmedlen på ett eller annat sätt innehåller det som är

en förutsättning för ett väl fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete,

dvs. systematik, ett väl definierat förfarande, dokumentation

samt ett samband med ledningsfrågorna och ekonomin i verksamheten.

Vi gör därför bedömningen att användning och ökad

spridning av dessa styrmedel genomgående är positivt för utvecklingen

av arbetsmiljön samt för strävan att lyfta arbetsmiljöfrågorna

i det allmänna medvetandet och som viktiga verksamhetsfrågor.

Vi gör mot den här bakgrunden bedömningen att vissa åtgärder

från samhällets/statens sida för att stödja, stimulera och förstärka

användningen av dessa styrmedel är motiverade. Staten är i dag

redan involverad i certifieringen genom ackrediteringsförfarandet,

av certifieringsorgan, trots att certifiering på de flesta områden bl.a.

arbetsmiljöområdet, är en frivillig verksamhet. Vi har inte funnit

några konstitutionella hinder mot att föreslå att marknadsorienterade

styrmedel skulle kopplas till den offentliga arbetsmiljötillsynen.

Vi återkommer i våra förslag i de följande avsnitten till hur vi

anser att det allmänna kan stödja, stimulera och förstärka användningen

av marknadsorienterade styrmedel.

Arbetsmiljöcertifiering

Vi föreslår att ett ytterligare inslag förs in i den av oss i delbetänkandet

föreslagna nya tillsynsmodellen. Arbetsgivare som har blivit

arbetsmiljöcertifierade av ett ackrediterat certifieringsorgan i enlighet

med kraven i föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete i

AFS 2001:1 eller kraven i standarden OHSAS 18001 föreslås bli

undantagna från den föreslagna nya tillsynsmetoden och får en

tilläggsmärkning på Arbetsmiljöverkets webbplats.

En bestämmelse om detta föreslås föras in 15 § arbetsmiljöförordningen

(1977:1166).

Vi angav i våra överväganden om en ny tillsynsmodell i avsnitt

3.1 i delbetänkandet att vår avsikt var att i utredningens fortsatta

arbete närmare diskutera certifieringens roll på arbetsmiljöområdet

9

Sammanfattning SOU 2009:97

som ett marknadsorienterat styrmedel och därvid även dess eventuella

roll i tillsynssystemet.

I den danska modellen för tillsyn som har varit utgångspunkten

för vårt förslag om den nya svenska tillsynsmodellen får en arbetsmiljöcertifiering

motsvarande den svenska den konsekvensen att

den verksamhet som omfattas av certifieringen blir undantaget från

den genomgång (s.k. screening) som samtliga verksamheter annars

måste genomgå. Dessa verksamheter får dessutom en särskild smileysymbol

på det danska Arbejdstilsynets webbplats, nämligen en

grön smiley med krona.

Vi kan konstatera att arbetsmiljöcertifiering har en relativt blygsam

omfattning i Sverige med i dagsläget 300 företag och 590 arbetsställen

certifierade, där det emellertid sker en viss ökning. I

Danmark är ca 2 200 arbetsställen certifierade.

Certifieringens inriktning mot ledningssystem och systematik

understryker verksamhetsperspektivet, dvs. sambandet mellan

arbetsmiljön och verksamhetens planering och drift i övrigt. Samtidigt

är det viktigt att upprätthålla höga krav på tillförlitlighet i

certifieringssystemet. Certifieringens och certifikatets trovärdighet

är beroende av certifieringsorganets trovärdighet och kompetens,

vilket ackrediteringen syftar till att säkerställa. Det är då också

angeläget att ackrediteringen uppfyller höga krav på integritet och

kompetens samt att certifieringar följs upp och certifieringsorgan

kontrolleras på ett tillförlitligt sätt med erforderliga åtgärder om

villkoren för certifieringen inte följs.

För den verksamhet som gjort ett sådant åtagande som en certifiering

innebär och satsar de relativt omfattande resurser som krävs

finns det, under de ovan angivna förutsättningarna, anledning att

göra ett undantag i tillsynen för genomgången av samtliga arbetsställen

på samma sätt som i Danmark. Vi föreslår också att en särskild

tilläggsmärkning för dessa fall införs i det av oss föreslagna

märkningssystemet, där märkningen anger att verksamheten i fråga

är arbetsmiljöcertifierad för att ytterligare stärka certifieringens

marknadsvärde.

Vi finner att det bl.a. från rättssäkerhets- och tydlighetssynpunkt

är viktigt att den, som avser att göra det relativt omfattande

åtagande som en certifiering innebär, genom en tydlig

reglering vet vilka konsekvenserna blir när det gäller den offentliga

tillsynen. Vi föreslår därför att det förs in en bestämmelse i arbetsmiljöförordningen

om tillsynsmetoden genomgången genom besök

av samtliga arbetsställen i den nya tillsynsmodellen samt om att

10

SOU 2009:97 Sammanfattning

undantag gäller för en verksamhet som har erhållit en sådan

arbetsmiljöcertifiering under ackreditering.

Det handlar endast om att närmare reglera hur den nya tillsynen

administrativt och faktiskt ska utövas. Det handlar inte om något

undantag från tillsynen i sig. Certifierade verksamheter kan alltid

utsättas för tillsynsåtgärder om det behövs för att tillse att arbetsmiljölagen

och föreskrifter till den efterlevs, vilket kan bli aktuellt

t.ex. vid anmälan av missförhållande, skyddsombudsstopp eller

annat liknande skäl.

Arbetsmiljökrav i upphandlingen

Vi föreslår att den som lämnar anbud på en tjänst i en offentlig

upphandling ska uteslutas från upphandlingen om denne inte har

fullgjort vad som föreskrivs i arbetsmiljölagen och i föreskrifter

med stöd av den om skyldighet att undersöka riskerna i verksamheten.

Skyldigheten avser att utarbeta en skriftlig riskbedömning.

En bestämmelse om detta föreslås föras in i arbetsmiljölagen. En

hänvisning till den bestämmelsen föreslås i lagen (2007:1091) om

offentlig upphandling (LOU).

Bakgrunden till förslaget är bl.a. följande. Det är ett viktigt

samhällsintresse att arbetsmiljökraven, som ytterst syftar till att

skydda liv och hälsa, upprätthålls i upphandlingar. Det får inte bli

så att arbetsmiljökraven eftersätts i konkurrensen och anbudsprövningen.

Inriktningen som vi har redovisat för våra förslag är i

stället att göra arbetsmiljö till ett konkurrensmedel. Det bör mot

den här bakgrunden inte vara ett val hos den som upphandlar om

arbetsmiljön ska beaktas eller inte. Vår slutsats är därmed att de

arbetsmiljökriterier som vi föreslår ska gälla samtliga arbetsgivare

som vill delta i offentliga upphandlingar.

De krav som vi vill ska ställas och kontrolleras är sådana grundläggande

krav som gäller alla arbetsgivare och de är inte tänkta som

utvärderings- eller tilldelningskriterier. Kraven kan också utformas

på ett relativt enkelt och lättillämpat sätt. Våra förslag utgår från att

kriterierna utformas på ett så konkret, tydligt och avgränsat sätt

som möjligt så att de ska vara enkla att tillämpa och kontrollera för

såväl den upphandlande myndigheten eller enheten som anbudsgivarna.

Det som krävs och avses kontrolleras är endast de angivna

grundkriterierna som indikerar om arbetsmiljökrav i väsentliga

hänseenden som har betydelse i upphandlingen efterlevs.

11

Sammanfattning SOU 2009:97

Förslaget anknyter till bestämmelserna i 10 kap. 2 § 4. lagen

(2007:1091) om offentlig upphandling (LOU) som innebär att en

leverantör får uteslutas från att delta i en upphandling om leverantören

har gjort sig skyldig till ett allvarligt fel i yrkesutövningen.

Denna lag genomför bestämmelser i Europaparlamentets och

rådets direktiv 2004/18/EG om samordning av förfarandena vid

offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster, det

s.k. klassiska direktivet.

En kompletterande bestämmelse i enlighet med artikel 45.2

andra stycket i det direktivet föreslås därför. Vi har funnit att i

enlighet med praxis och principerna om tvingande hänsyn kan kravet

på nationell nivå göras obligatoriskt.

Vi har övervägt att även lägga fram ett förslag om uteslutning av

anbudsgivare som har fått ett lagakraftvunnet tvångsmedelsbeslut,

men funnit att regelsystemen vad gäller sanktioner och tvångsmedel

ser olika ut i de olika EES-länderna. Det kan därför vara

svårt att jämföra besluten från olika länder och rättssystem. Vi har

därför valt att enbart lämna ett förslag som är inriktat på ett

grundläggande krav om riskbedömning som alltid ska göras även av

utländska arbetsgivare som ska utföra arbete i Sverige. Förutom att

kravet i sig är grundläggande och centralt indikerar efterlevnaden av

det också att det finns en medvetenhet om arbetsmiljölagstiftningens

krav och betydelsen av att följa dem. Kravet följer dessutom av

EU:s ramdirektiv på arbetsmiljöområdet (rådets direktiv

89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar

av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetslivet) och ska

därmed vara genomförd i nationell lagstiftning i samtliga EES-länder.

Skyldigheten att fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten

anges i 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen. Närmare föreskrifter om

denna skyldighet finns i 8 § Arbetsmiljöverkets föreskrifter om

systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1)

Arbetsmiljö i utbildningen

Vi föreslår att ett arbete påbörjas för att föra in arbetsmiljökunskap

i högskoleutbildningen. Som ett första steg föreslås att det förs in

sådana kunskapskrav som obligatorium på civilingenjörs- och civilekonomutbildningarna.

12

SOU 2009:97 Sammanfattning

Bakgrunden är att arbetsmiljökunskap behöver föras in i och

integreras med funktions- och verksamhetsinriktad utbildning.

Kunskaper och medvetenhet om arbetsmiljö behöver föras in i

utbildningen på olika nivåer.

En fråga är hur arbetsmiljöutbildning ska kunna föras in som ett

led i yrkesutbildningarna. Viktiga utbildningar i det avseendet är

utbildningarna av civilingenjörer och civilekonomer.

Redan Arbetsmiljökommissionen, som deltog i reformarbetet

inom arbetsmiljöområdet i början av 90-talet, föreslog att det i

civilingenjörsutbildningen skulle införas en obligatorisk grundutbildning

i arbetsmiljö på 10 poäng. Kommissionen valde ut

ingenjörer och tekniker som yrkesgrupp, eftersom de i särskilt hög

grad genom sitt kunnande och sin yrkesroll påverkar andras

arbetsmiljö. Civilingenjörer blir ofta chefer och arbetsledare och de

är med och konstruerar arbetsmiljön i egenskap av konstruktörer,

produktionstekniker och designers m.m.. Några andra viktiga

yrkesgrupper är ekonomer och lärare.

Högskolorna bestämmer kurser och kursinnehåll. Enligt uppgift

deltar endast 20 procent av de studerande på civilingenjörsutbildningen

i frivilliga kurser i arbetsmiljö.

Det kan konstateras att ILO i juni 2006 antog en konvention

(nr 187) och en rekommendation (nr 197) om ett ramverk för att

främja arbetarskydd och arbetsmiljö. I artikel 4 i konventionen

anges i fråga om ett ”Nationellt system för arbetsmiljöfrågor” att i

det nationella systemet ska ingå bl.a. tillhandahållande av utbildning.

Enligt vår mening bör tillräcklig arbetsmiljöutbildning vara

obligatorisk i civilingenjörsutbildningen och även i civilekonomutbildningen.

Det är nödvändiga kunskaper för den som ska vara

chef och den som ska ha en funktion som konstruktör av väsentliga

delar av arbetsmiljön. ILO-konvention nr 187 innebär också som

framgår ovan ett åtagande att när det är relevant och lämpligt att

föra in sådana kompetenskrav i yrkesutbildningen.

Enligt vår uppfattning kan inte kravet på Värderingsförmåga och

förhållningssätt i examensordningen för civilingenjörsexamen anses

vara uppfyllda om inte kunskaper i arbetsmiljö på ett konstaterbart

sätt har erhållits genom direkta utbildningsmoment. Arbetsmiljökunskapen

bör emellertid kunna erhållas i en utbildning som är

bredare och där arbetsmiljö har integrerats med andra frågor på ett

bredare plan.

13

Sammanfattning SOU 2009:97

14

För civilekonomexamen bör kraven i examensordningen kompletteras

så att de överensstämmer i den här aktuella delen med

kraven i civilingenjörsexamen.

Som vi ser det är vårt förslag i den här delen ett viktigt inslag i

den övergripande tanken att göra arbetsmiljön till en strategisk

verksamhetsfråga och till ett konkurrensmedel. Som vi har framhållit

tidigare är kunskaper, medvetenhet och attityder hos ledningen

och andra strategiska befattningshavare i en verksamhet

viktiga för att arbetsmiljön på detta sätt ska få en mer strategisk

betydelse som ett konkurrensmedel.

Obligatorisk redovisning av sjukfrånvaro i årsredovisningen

Vi bedömer att kravet på obligatorisk redovisning av sjukfrånvaron

i årsredovisningarna i enlighet med årsredovisningslagen

(1995:1554) m.fl. lagar bör behållas.

Bakgrunden till förslaget är ett förslag från utredningen om

enklare redovisning i delbetänkandet Enklare redovisning

(SOU 2008:67) om att ta bort det angivna kravet.

Vi ifrågasätter utredningens uppfattning om att sjukfrånvaron

inte säger särskilt mycket om företagsledningens förmåga att driva

verksamheten. Även om ohälsa hos en enskild individ många

gånger har sin grund i helt andra omständigheter än arbetet så har

höga totala sjuktal inom en verksamhet ofta samband med förhållanden

i arbetet.

Vi är övertygade om att uppgifter om sjukfrånvaron kan, i

enlighet med de överväganden som låg bakom redovisningskravet,

vara av betydelse, bl.a. som en indikator för arbetsmiljöförhållandena,

för presumtiva kunder, leverantörer eller arbetssökande, dvs.

ha betydelse som ett styrmedel på marknaden.

Författningsförslag

1. Förslag till

lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs i fråga om arbetsmiljölagen (1977:1160)

att det ska införas en ny 3 kap. 14 §1 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

14 § Den som lämnar anbud

på en tjänst i en offentlig upphandling

på vilken lagen

(2007:1091) om offentlig upphandling

är tillämplig ska uteslutas

från upphandlingen om

denne inte har fullgjort vad i

denna lag och med stöd av den

föreskrivs om skyldighet att

undersöka riskerna i verksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

1 Tidigare 3 kap. 14 § upphävd genom 2008:934.

15

Författningsförslag SOU 2009:97

2. Förslag till

lag om ändring i lagen (2007:1091) om offentlig

upphandling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:1091) om offentlig

upphandling att det ska införas en ny 10 kap. 2 a § av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

2 a § En bestämmelse om

uteslutning av leverantörer i vissa

fall finns i 3 kap. 14 § arbetsmiljölagen

(1977:1160).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.

16

SOU 2009:97 Författningsförslag

3. Förslag till

förordning om ändring i arbetsmiljöförordningen

(1977:1166)

Härigenom förskrivs i fråga om arbetsmiljöförordningen

(1977:1166) att 15 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §

Tillsynsmyndigheten ska genom

åtgärder som avses i 7 kap.

arbetsmiljölagen (1977:1160)

verka för en tillfredsställande

arbetsmiljö. Tillsynen ska inriktas

på att bevaka att arbetsgivarna

planerar och bedriver sin

verksamhet så att arbetsmiljökraven

tillgodoses. Vid tillsynen

ska en helhetsbedömning eftersträvas.

Tillsynsmyndigheten ska genom

åtgärder som avses i 7 kap.

arbetsmiljölagen (1977:1160)

verka för en tillfredsställande

arbetsmiljö. Tillsynen ska inriktas

på att bevaka att arbetsgivarna

planerar och bedriver sin

verksamhet så att arbetsmiljökraven

tillgodoses. Vid tillsynen

ska en helhetsbedömning eftersträvas.

Tillsynsmyndigheten ska planera

och tillämpa en tillsynsmetod

som innebär att samtliga arbetsställen

genomgås genom besök

under ett bestämt tidsintervall.

Arbetsställen som omfattas av en

certifiering av ledningssystem för

arbetsmiljö under ackreditering

ska vara undantagna från denna

tillsyn.

Tillsynsmyndigheten ska göra anmälan till Konsumentombudsmannen

om den finner att det finns skäl för ingripande

enligt marknadsföringslagen (2008:486) mot marknadsföring som

riktas till arbetsgivare.

I fråga om arbete som utförs i hemmet ska inspektionsbesök ske

endast på begäran av den arbetsgivare eller arbetstagare som berörs,

eller om det finns någon annan särskild anledning till det. Motsvarande

ska gälla för arbete som utförs av den som driver verksamhet

utan arbetstagare eller utan att ha annan arbetstagare

anställd än familjemedlem.

17

Författningsförslag SOU 2009:97

18

I fråga om tillsyn på fartyg gäller bestämmelser i fartygssäkerhetslagen

(2003:364) och med stöd av lagen meddelade föreskrifter

i stället för vad som sägs i denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2011.

1 Utredningens arbete

1.1 Utredningens uppdrag

Utredningens uppdrag är att se över behovet av och möjligheterna

att införa styrmedel på arbetsmiljöområdet som innebär att

arbetsmiljöns potential för ökad konkurrenskraft tas till vara

genom att lyfta fram och förstärka de verksamhetsmässiga och

ekonomiska drivkrafterna av en god arbetsmiljö. Sådana styrmedel

kan enligt direktiven handla om att arbetsmiljöstandarden på olika

verksamheter bedöms och att verksamheter med ett väl fungerande

arbetsmiljöarbete eller en på ett visst sätt bedömd god arbetsmiljö

kan lyftas fram för att förstärka marknadsmekanismer t.ex. när det

gäller rekrytering av arbetskraft och konkurrensförutsättningar.

Exempel på sådana styrmedel anges vara arbetsmiljömärkning, certifiering

eller liknande marknadsorienterade styrmedel. Även styrmedel

som lyfter fram eller förstärker sambandet mellan arbetsmiljö

och verksamhetens resultat ingår i uppdraget.

Direktiven till utredningen är intagna som bilaga 1 och 2.

Utredningen har som ett deluppdrag haft att utreda möjligheterna

att koppla marknadsorienterade styrmedel till Arbetsmiljöverkets

tillsyn och att därvid beakta den tillsynsmodell som tillämpas

i Danmark med s.k. ”screening” av arbetsställen (genomgång av

samtliga arbetsställen) och åsättande av s.k. ”smileys”. Deluppdraget

har redovisats i delbetänkandet En ny modell för arbetsmiljötillsyn

(SOU 2009:40), där det föreslås att en ny tillsynsmodell

införs i den svenska tillsynen på arbetsmiljöområdet med den

danska modellen som förebild.

Kvarvarande frågor, dvs. utredningens uppdrag i övrigt, ska

redovisas senast den 30 november 2009.

Detta är utredningens slutbetänkande där de kvarvarande

frågorna redovisas.

19

Utredningens arbete SOU 2009:97

1.2 Utredningens arbete

Som framgår av föregående avsnitt har utredningens arbete varit

uppdelat i två etapper. Den första etappen avsåg deluppdraget om

kopplingen av marknadsorienterade styrmedel till Arbetsmiljöverkets

tillsyn, där den s.k. ”danska modellen” för tillsyn av

arbetsmiljön skulle beaktas.

I denna andra etapp har vi arbetat vidare med det bredare uppdraget

om behovet av och möjligheterna att införa marknadsorienterade

styrmedel som skulle kunna ta till vara arbetsmiljöns potential

för ökad konkurrenskraft. En betydande del av arbetet i denna

andra etapp har, i enlighet med direktiven, bestått i att kartlägga

och beskriva de styrmedel av denna karaktär som finns och tillämpas

i Sverige och andra länder. En sådan samlad redovisning av olika

marknadsorienterade styrmedel kan utöver att vara ett underlag för

överväganden och förslag ha ett värde i sig som informations- och

inspirationskälla. Kartläggningen och beskrivningen av existerande

marknadsorienterade styrmedel kan av naturliga skäl dock inte bli

heltäckande, inom den ram som utredningen har haft till sitt förfogande.

Vi har besökt provinserna Ontario och British Columbia i

Kanada för att ta del av deras system för och arbete med arbetsmiljöfrågorna

samt deras erfarenheter av olika styrmedel. Vi har

därvid besökt Ministry of Labour och Workplace Safety & Insurance

Board of Ontario (WSIB) i Toronto samt Workers Compensation

Board of British Columbia (Work Safe BC) i Vancouver. Vi

har vidare besökt olika konferenser och seminarier för att ta del av

system och erfarenheter i andra länder. Vi har dessutom deltagit i

en konferens om upphandling.

Utredningen har utöver de institutioner som vi har träffat vid

studiebesök och resor haft kontakter med Afa Försäkring Aktiebolag,

Prevent, Föreningen Svensk Företagshälsovård, Europeiska

arbetsmiljöbyrån m.fl. aktörer inom arbetsmiljöområdet för att

inhämta uppgifter om och synpunkter på de frågor som utredningen

har haft att utreda och överväga.

Utredningen har, som redan redovisades i delbetänkandet,

medverkat bl.a. vid ett seminarium med forskare m.fl. från Storbritannien

verksamma inom det engelska s.k. Foresightprojektet,

en bred kartläggning av olika faktorer av betydelse för hälsa och

säkerhet, anordnat av Arbetsmarknadsdepartementet.

20

SOU 2009:97 Utredningens arbete

21

Vi har med utgångspunkt från vår kartläggning kommit fram till

att det finns starka skäl att försöka förstärka nuvarande styrmedel

med ytterligare marknadsincitament för göra arbetsmiljön i större

utsträckning till ett konkurrensmedel och arbetsmiljöarbetet till en

viktigare del i företags och andra verksamheters strategiska arbete.

Våra överväganden och slutsatser leder fram till ett antal förslag.

Utredningen har haft gemensamma sammanträden med experterna

och referensgruppen. Samrådet med arbetsmarknadens parter

och berörda myndigheter har därmed huvudsakligen skett genom

redovisning och diskussioner vid dessa sammanträden.

2 Principiella utgångspunkter för

arbetsmiljöarbetet

2.1 Arbetsmiljöarbetet – en strategisk del av

verksamheten

I takt med att arbetsmiljöfrågorna vidgades till det psykiska och

sociala området och vidare till frågor om arbetets organisation och

innehåll blev kopplingen till verksamhetsfrågorna i övrigt tydligare.

Å ena sidan får det betydelse för arbetsmiljön hur verksamheter

organiseras och bedrivs och å andra sidan får krav på arbetsmiljön

betydelse för verksamhetens organisation, drift och resultat.

Länge betraktades, och fortfarande betraktas i många fall,

arbetsmiljöfrågorna enbart från ett individperspektiv, dvs. de

begränsas till frågor om individens hälsa och säkerhet. Som framhålls

bl.a. i Arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådets första rapport1 är

verksamhetsperspektivet inte tillräckligt uppmärksammat. Detta

avser hur arbetsmiljön påverkar bl.a. kvalitet, störningar och produktivitet.

I rapporten anges som exempel att många arbetsmiljöfaktorer

såsom störande buller, olämpliga arbetsställningar, vibrationer,

relativt små avvikelser från optimal temperatur och icke

optimal belysning var och en kan orsaka en markant försämring av

prestationsförmågan, och en därmed motsvarande produktivitets eller

kvalitetsförlust. Vidare framhålls att psykologiska faktorer och

förhållanden i arbetets organisering kan vara minst lika betydelsefulla,

men det finns få studier som undersökt deras kvantitativa

effekter på kvalitet och produktivitet.

Människan är en känslig komponent i ett verksamhetssystem,

och prestationsförmågan minskar påtagligt om arbetsmiljön brister.

Enligt rapporten pekar ny forskning på att arbetsmiljöns effekter

på kvalitet och produktivitet har påtagligt större ekonomisk bety1

God arbetsmiljö – en framgångsfaktor? (SOU 2009:47). Se bl.a. kapitlet Hur påverkar

arbetsmiljön kvalitet och produktivitet?

23

Principiella utgångspunkter för arbetsmiljöarbetet SOU 2009:97

delse än personalekonomiska faktorer. En förutsättning för att

kunna utnyttja arbetsmiljöförbättringarnas potential för ökad

effektivitet är emellertid god kunskap om hur sambanden fungerar.

Slutsatsen i rapporten är att förbättringar av arbetsmiljön i

många fall är en fungerande strategi för att öka verksamheters

effektivitet genom högre kvalitet och produktivitet, och att de

företag och organisationer som genomför kunskapsbaserade

arbetsmiljöförbättringar därför skaffar sig konkurrensfördelar.

Med betoning av helhetssynen på arbetsmiljöfrågorna har det

blivit allt tydligare att arbetsmiljöfrågorna inte kan behandlas som

”sidovagnsfrågor” i verksamheten. De är strategiska verksamhetsfrågor.

Detta kom också till uttryck i reformeringen av arbetsmiljölagstiftningen

i slutet på åttiotalet och början av nittiotalet (se

bl.a. prop. 1986/87:100, bilaga 12 och prop. 1990/91:140). Kraven

på ett s.k. systematiskt arbetsmiljöarbete, som innebär att arbetsgivaren

ska systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten

på ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller föreskrivna

krav på en god arbetsmiljö, infördes i 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen.

Dessa krav bygger på att arbetsmiljöfrågorna bör integreras

i verksamhetsstyrningen och finnas med vid strategiska beslut

om verksamheten.

Detta synsätt har varit vägledande för inriktningen av arbetsmiljöpolitiken

och har poängterats i utredningar och översyner

sedan det introducerades2. Det kan emellertid diskuteras hur väl

detta har slagit i genom i praktiken.

Vårt uppdrag är att se över behovet och möjligheterna att införa

styrmedel som innebär att arbetsmiljöns potential för ökad konkurrenskraft

tas till vara genom att lyfta fram och förstärka de

verksamhetsmässiga och ekonomiska drivkrafterna av en god

arbetsmiljö. Detta är således den centrala uppgiften för marknadsorienterade

styrmedel. Sambandet mellan arbetsmiljön och verksamheten

i övrigt och dess resultat ska förtydligas. Incitamenten

för att arbeta med arbetsmiljön och förbättra den ska därmed ökas.

Därigenom kan arbetsmiljöfrågorna lyftas upp och bli viktigare för

alla och en var och en bra arbetsmiljö kan om de rätta marknadsförutsättningarna

föreligger bli ett konkurrensmedel på olika

marknader.

2 Se bl.a. Promemorian Långsiktig verksamhetsutveckling ur ett arbetsmiljöperspektiv – En

handlingsplan för att förnya arbetsmiljöarbetet (Ds 2001:28) samt Promemorian arbetsmiljön

och utanförskapet − en tankeram för den framtida arbetsmiljöpolitiken (Ds 2008:16)

24

SOU 2009:97 Principiella utgångspunkter för arbetsmiljöarbetet

Marknadsorienterade styrmedel för att åstadkomma eller bidra

till detta kan inriktas mot antingen marknadens utbudssida eller

efterfrågesida.

Effekterna av sådana styrmedel är naturligtvis beroende av att

det finns ett intresse av eller en efterfrågan på en god arbetsmiljö.

En sådan efterfrågan kan uppstå om t.ex. den som söker arbete på

arbetsmarknaden väger in arbetsmiljön i sitt arbetssökande och i

sitt slutliga val av arbetsgivare, en konsument som ska förvärva en

vara eller en tjänst väger in om varan eller tjänsten har framställts av

ett företag med god arbetsmiljö eller den som vill lägga ut ett uppdrag

tar hänsyn till arbetsmiljön hos uppdragstagaren. I sådana fall

kan det bli en marknadseffekt, dvs. ett behov uppstå att visa en

positiv bild av verksamhetens arbetsmiljö. Ett marknadsstyrt

system skulle också kunna bygga på negativa incitament för dem

med dåliga arbetsmiljöer, dvs. att dessa arbetsgivare bestraffas eller

utestängs från marknaden. Det är så att säga den andra sidan av

myntet.

En ökad efterfrågan kräver förmodligen ökade kunskaper, hos

både företagsledningar respektive andra verksamhetsutövare och

enskilda personer, om vad arbetsmiljön står för i allmänhet och en

ökad medvetenhet om arbetsmiljöns betydelse för såväl hälsa och

säkerhet som verksamheten i sig. Det finns anledning att fundera

över behovet av utbildning, kunskapsspridning och opinionsbildande

insatser där såväl statens som arbetsmarknadsparternas

roller bör diskuteras.

I våra överväganden kommer vi att återkomma till hur efterfrågesidan

skulle kunna påverkas.

När det gäller utbudssidan handlar det om hur arbetsmiljön kan

redovisas och visas mot en marknad där det finns en efterfrågan på

en god arbetsmiljö.

Marknadskrafterna är ofta kopplade till ekonomiska motiv. Att

kunna visa att arbetsmiljön ger positiva resultat i ekonomiska eller

kvalitativa termer ökar naturligtvis arbetsmiljöns betydelse som

konkurrensmedel. Ekonomiska drivkrafters betydelse direkt eller

indirekt som marknadsorienterade styrmedel finns det därför

anledning att belysa. I utredningens direktiv anges också att även

styrmedel som lyfter fram eller förstärker sambandet mellan

arbetsmiljö och verksamhetens resultat ingår i uppdraget. Det kan

finnas intresse hos företag och andra verksamheter att såväl inåt

som utåt visa sådana samband.

25

Principiella utgångspunkter för arbetsmiljöarbetet SOU 2009:97

Den demografiska utvecklingen, med en ökad andel äldre i

befolkningen och en minskad andel i yrkesverksamma åldrar, kan

inom många yrkesområden leda till en brist på arbetskraft, vilket

skulle kunna skärpa konkurrensen om arbetskraften och intresset

att visa upp en god arbetsmiljö. För att få marknaden att fungera

som en drivkraft på utbudssidan, dvs. för de som driver företag och

andra verksamheter, behövs liksom när det gäller efterfrågesidan

ökade kunskaper och en ökad medvetenhet om arbetsmiljöns betydelse.

Olika instrument kan behövas för att förstärka sambanden

med verksamhetens planering, drift och resultat samt t.ex. goodwill-värdet

av en god arbetsmiljö. Frågor om arbetsmiljöns betydelse

för lönsamhet och kvalitet hos verksamheter, produkter och

tjänster blir viktiga.

2.2 Arbetsmiljön – ett konkurrensmedel

Ett ekonomiskt perspektiv på arbetsmiljön

Vi har i föregående avsnitt berört ekonomiska motiv för arbetsmiljöarbetet.

Det är uppenbart att om arbetsmiljökraven påverkar

hur verksamheten ska organiseras och bedrivas så har den betydelse

för verksamhetens utfall och resultat.

Däremot är, som framhålls i Arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådets

första rapport3, nästa steg – att framgången innebär en ökad

lönsamhet i monetär mening – svårt att dokumentera. I rapporten

sägs bl.a. följande:

Den begränsade forskning som finns bygger generellt på osäkra metoder

och skakiga underlag, och vissa forskare går så långt som till att

säga att det inte någonsin kommer att vara möjligt att på ett trovärdigt

sätt argumentera för att exempelvis ergonomiska insatser är monetärt

lönsamma. Den som vill argumentera för att arbetsmiljöarbetet måste

vara en naturlig del av företagens kärnverksamhet skulle kanske i den

sitsen stå sig bättre genom att lämna de finansiella kalkylerna och i

stället framhålla arbetsmiljöns betydelse för företagets framgång på

strategiskt viktiga områden som kvalitet, kreativitet och socialt ansvar.

Enligt rapporten går det emellertid att diskutera ekonomiska

fördelar av tre olika slag, kostnader som företaget sparar in, exempelvis

genom att reducera sjukskrivning, kostnader som företaget

undviker, exempelvis genom att utbilda personalen i tid för nya

3 Se fotnot 1. Se bl.a. kapitlet Arbetsmiljö, arbetshälsa, framgång, lönsamhet..

26

SOU 2009:97 Principiella utgångspunkter för arbetsmiljöarbetet

arbetsuppgifter så att produktionen inte bromsas upp, och, som det

tredje slaget, en ökad potential för att tjäna nya pengar, exempelvis

genom att skapa en arbetsmiljö som främjar kreativitet.

Slutsatserna när det gäller arbetsmiljö och ekonomi uttrycks i

Kunskapsrådets rapport på följande sätt:

Nåväl; ledar en god arbetsmiljö till framgång? Ja, det finns en övertygande

grund för att tro på att en god arbetsmiljö, förverkligat genom

ett systematiskt arbetsmiljöarbete och inte–grerat i övrig kärnverksamhet,

är en framgångsfaktor för indikatorer som de flesta företag

och organisationer gärna maximerar (tabell 1); både ganska konkreta

storlekar som hälsa, närvaro och produktivitet, och mera svårfångade

mått som kreativitet, innovationskraft och återhämtningsförmåga efter

kriser /---/

Är en god arbetsmiljö då lönsam i monetär mening? Det är troligt

att vissa typer av arbetsmiljöinsatser är lönsamma, med tanke på att

flera av de framgångsindikatorer som arbetsmiljön kan påverka förmodligen

är förknippade med besparingar, effektivare produktion eller

bättre produkter. Andra insatser är kanske inte lönsamma, men

genomförs ändå av företagen av strategiska skäl, eller helt enkelt därför

att samhället lägger tvång. I dag har inte forskningen en tydlig bild av

vilka arbetsmiljöinsatser som är lönsamma, hur lönsamma de är och

hur man kan optimera lönsamheten. Eller av vilka arbetsmiljöinsatser

som inte är lönsamma, men kanske ändå leder till framgång. I vilket

fall som helst är frågor om lönsamhet i monetära termer mycket svåra

att besvara med bara något så när trovärdiga siffror.

Man kanske ska låta bli?

När ekonomiska perspektiv diskuteras i detta betänkande och i

Kunskapsrådets rapport diskuteras närmast arbetsmiljöns betydelse

för företagen, det företagsekonomiska perspektivet. En dålig

arbetsmiljö medför naturligtvis kostnader även för samhället och

individen. I den s.k. tankeramen4 (i fortsättningen används detta

begrepp för den angivna promemorian) berörs arbetsmiljöns och

arbetsmiljöarbetets konsekvenser för såväl individen som samhället

och företagen.

I detta betänkande kommer som sagt av naturliga skäl fokus,

liksom det har varit för Kunskapsrådet, att vara på arbetsmiljöns

konsekvenser för företagen och andra verksamheter.

Huruvida ekonomin i form av minskade eller undvikna kostnader

eller möjligheter till ökad förtjänst är en drivkraft för verksamheterna

är beroende av flera faktorer. Bland de viktigare finns attityder

till och kunskaper om arbetsmiljö och dess konsekvenser,

4 Arbetsmiljön och utanförskapet – en tankeram för den framtida arbetsmiljöpolitiken

(Ds 2008:16), kapitel 5 Arbetsmiljö och ekonomi.

27

Principiella utgångspunkter för arbetsmiljöarbetet SOU 2009:97

mätbarheten och vad som redovisas i t.ex. bokföring och årsredovisningen

samt allmänt den ekonomiska situationen i företaget i

fråga. I en undersökning som redovisas i tankeramen (sid. 117)

angav endast 10 procent av företagen att ökad lönsamhet var en

drivkraft för att vidta åtgärder för ökad hälsa och säkerhet för de

anställda. Förmodligen är intresset större i dag, men det finns

anledning att fundera närmare över hur ekonomiska drivkrafter kan

förstärkas. Den genomgång av forskningen om arbetsmiljön och

dess ekonomiska effekter samt de överväganden och slutsatser som

Kunskapsrådet gör i sin delrapport bör därvid beaktas. Vi kommer

för utredningens del att återkomma till en beskrivning av ekonomiska

drivkrafter i kapitel 4 Marknadsorienterade styrmedel.

2.3 Statens och andra aktörers roller på

arbetsmiljöområdet

I enlighet med statens grundläggande ansvar för medborgarnas liv

och hälsa (det s.k. offentliga åtagandet) har staten ett grundläggande

ansvar för hälsa och säkerhet inom arbetslivet. Ansvaret

fullgörs bl.a. genom en tvingande offentligrättslig skyddslagstiftning

som ställer upp krav på förebyggande åtgärder.

Kopplat till statens ansvar för en ändamålsenlig lagstiftning

finns ett ansvar för att lagstiftningen efterlevs, dvs. att det finns en

effektiv myndighetstillsyn.

Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare i det lokala

arbetsmiljöarbetet är en av grundpelarna som arbetsmiljölagstiftningen

vilar på och som kommer till uttryck i sjätte kapitlet

arbetsmiljölagen. Statens roll är mer begränsad här. Staten har sett

till att det finns ett regelsystem om samverkansorganisation med

skyddsombud m.m. Denna del av lagstiftningen är företrädesvis av

arbetsrättslig karaktär.

Det är i det lokala arbetet på arbetsplatserna i samverkan mellan

arbetsgivare och arbetstagare och deras representanter som arbetsmiljöarbetet

bedrivs. Parterna har också en roll när det gäller

utbildning, opinionsbildning, informationsverksamhet samt kunskapsbildning

och kunskapsspridning. Kollektivavtal om arbetsmiljö

täcker endast en del av arbetsmarknaden och de har varierande

karaktär. Det har under tidernas lopp skett en växelverkan

mellan statens och parternas insatser, mellan lag och avtal.

28

SOU 2009:97 Principiella utgångspunkter för arbetsmiljöarbetet

29

I övrigt hänvisar vi till redovisningen i avsnitt 4.5 sid. 106–112 i

tankeramen.

Parterna har både branschvis och centralt ett omfattande samarbete

i arbetsmiljöfrågor. Detta utgör en viktig utgångspunkt att

bygga vidare på. Dialogen bör baseras på forskning och beprövad

erfarenhet på området. Forskare och experter på arbetsmiljöområdet

bör ta en aktiv del i denna dialog.

På en marknad finns aktörer på såväl utbuds- som efterfrågesidan.

Samspelet dem emellan konstituerar marknadskrafterna och

de styrs av olika marknadsmekanismer där tillgång och efterfrågan

är de avgörande faktorerna. Om och i så fall på vilket sätt staten ska

lägga sig i vad som sker på marknaden är en kontroversiell och politisk

fråga. På konsumentområdet t.ex. finns det skyddslagstiftning

liksom det finns lagstiftning som reglerar arbetsmarknaden.

Skyddslagstiftningen finns där för att skydda den svagare parten

och därmed skapa en balanserad och välfungerande marknad.

Vi kommer i våra avslutande överväganden och förslag att återkomma

till en diskussion om statens roll när det gäller marknadsorienterade

styrmedel.

3 Marknadsorienterade styrmedel

3.1 Allmänt om marknadsorienterade styrmedel

Enligt våra direktiv ska vi se över behovet av och möjligheterna att

införa styrmedel på arbetsmiljöområdet som innebär att arbetsmiljöns

potential för ökad konkurrenskraft tas till vara genom att

lyfta fram och förstärka de verksamhetsmässiga och ekonomiska

drivkrafterna av en god arbetsmiljö. Det sägs vidare att sådana

styrmedel kan handla om att arbetsmiljöstandarden på olika verksamheter

bedöms och att verksamheter med ett väl fungerande

arbetsmiljöarbete eller en på ett visst sätt bedömd god arbetsmiljö

kan lyftas fram för att förstärka marknadsmekanismer t.ex. när det

gäller rekrytering av arbetskraft och konkurrensförutsättningar.

Som exempel på sådana styrmedel anges arbetsmiljömärkning, certifiering

eller liknande marknadsorienterade styrmedel. Även styrmedel

som lyfter fram eller förstärker sambandet mellan arbetsmiljö

och verksamhetens resultat ingår i uppdraget.

Som vi redan har varit inne på i föregående avsnitt karakteriseras

en marknad av att det finns en efterfrågan och ett utbud. Marknadsmekanismerna

styr hur marknaden fungerar. Förhållandet

mellan tillgång och efterfrågan på en vara eller en tjänst gör att det

uppstår en brist eller överskott på marknaden och bestämmer därigenom

hur attraktiv varan eller tjänsten är, vilket bl.a. visar sig i

priset på varan eller tjänsten.

Tanken bakom marknadsorienterade styrmedel på arbetsmiljöområdet

är att utnyttja drivkrafterna som finns på en marknad så

att arbetsmiljön kan bli ett konkurrensmedel på denna marknad.

Detta ska i sin tur innebära ett incitament för ett förstärkt och vidgat

arbetsmiljöarbete, där arbetsmiljön blir viktigare även från verksamhetssynpunkt.

Som vi diskuterar i kapitel 2 bestämmer efterfrågan

på en god arbetsmiljön, eller annorlunda uttryckt hur bety31

Marknadsorienterade styrmedel SOU 2009:97

delsefull och attraktiv den är, i väldigt stor utsträckning hur starkt

marknadsincitamentet blir.

Innebörden i begreppet marknadsorienterade styrmedel har diskuterats

i utredningen bl.a. med vår expert- och referensgrupp. Det

finns en viss tveksamhet hos många mot begreppet och mot att

använda sådana styrmedel då man ser en fara i att arbetsmiljöfrågorna

blir beroende av ett marknadstänkande, dvs. ett beroende

av marknadskrafterna och därvid en efterfrågan på en marknad.

Arbetsmiljöfrågorna förutsätts därvid att stå på egna ben, dvs. att

vara motiverade av att riskerna för olycksfall och ohälsa i arbetet

ska minimeras och hälsan överhuvudtaget förbättras oberoende av

om det innebär en marknadsfördel eller inte.

Som vi ser det ska marknadsorienterade styrmedel ses som ett

kompletterande styrmedel för att förstärka de drivkrafter som

redan finns för en bättre arbetsmiljö. Det innebär att de också ska

verka för att förstärka verksamhetsperspektivet som vi har redovisat

i föregående kapitel. Detta innebär inte att säkerhets- och hälsomotivet

ska förminskas. Det finns enligt vår mening ingen motsättning

mellan det vi kan kalla hälsoperspektivet och verksamhetsperspektivet.

Det finns i stället ett starkt samband dem emellan vilket

innebär att de är ömsesidigt beroende av varandra.

Det finns ingen kristallklar avgränsning av begreppet marknadsorienterade

styrmedel. Vi har i vår kartläggning och genomgång av

sådana styrmedel valt att utgå från syftet med dem, vilket är att

göra arbetsmiljön till ett konkurrensmedel. Vi har intagit en ickerestriktiv

inställning för att kunna fånga upp alla sådana styrmedel

eller åtgärder som kan eller skulle kunna förstärka de marknadsmässiga

motiven för arbetsmiljön och arbetsmiljöarbetet.

En särskild fråga är hur relevanta sådana styrmedel är inom den

offentliga sektorn. Även om myndigheter och andra organ inom

den sektorn inte direkt konkurrerar med varandra i sina respektive

verksamheter konkurrerar de emellertid ofta om samma arbetskraft.

Det kan naturligtvis ifrågasättas vilken roll staten ska ha när det

gäller marknadsorienterade styrmedel. Om marknadskrafterna fungerar

så kan de förväntas att av sig själva styra mot det som är bäst

för verksamheten och arbetsmiljön. I begreppet marknadsorienterade

styrmedel ligger per definition närmast att utnyttja de s.k.

fria marknadskrafterna till att lyfta fram arbetsmiljöfrågorna. Det

är emellertid ingen tvekan om att effekterna av marknadskrafterna

32

SOU 2009:97 Marknadsorienterade styrmedel

kan påverkas genom olika åtgärder som lyfter fram och förstärker

dessa krafter.

Vi kommer att återkomma till statens roll under våra överväganden.

Redan nu kan påminnas om att vårt förslag i delbetänkandet

att införa en ny modell för arbetsmiljötillsyn, baserat på den

danska modellen för tillsyn, innebär att koppla ett marknadsorienterat

styrmedel (visandet av tillsynsresultat mot en marknad) till

den offentliga tillsynen.

I fortsättningen av det här kapitlet beskriver vi sådana marknadsorienterade

styrmedel som används i dag eller har redovisats i

litteraturen och forskningen eller på annat sätt. Våra källor är litteratur-

och forskningssammanställningar, webbplatser, konferenser

och studiebesök, t.ex. till Kanada. Vår ambition har varit att hitta

och beskriva så många relevanta styrmedel av den här karaktären

som möjligt, som underlag och inspiration för våra överväganden

och förslag. Inom den begränsade ram som en sådan här utredning

har till sitt förfogande kan en sådan redovisning av naturliga skäl

dock inte bli fullständig eller uttömmande.

3.2 Certifiering

I utredningens delbetänkande (avsnitt 2.3.2 och bilaga 2) finns en

närmare beskrivning av certifiering och olika certifieringsordningar.

Där framgår bl.a. följande:

Certifiering är en oberoende granskning av att en produkt,

tjänst, person eller verksamhet uppfyller vissa krav, där granskningen

vid ett positivt resultat leder till att ett särskilt intyg, ett s.k.

certifikat, utfärdas. Certifieringen bygger på kravdokument i form

av nationella eller internationella standarder eller andra allmänt

accepterade dokument eller regler. Certifieringens huvudsakliga

syfte är att på ett oberoende sätt visa för kunder, uppdragsgivare/beställare,

ägare, anställda eller andra intressenter att de aktuella

kraven är uppfyllda, dvs. certifieringen ska fungera på en marknad och

kan därmed sägas vara just ett marknadsorienterat styrmedel. En certifiering

kan naturligtvis också användas internt i en verksamhet för att

följa och bekräfta nuläget och utvecklingen.

Certifiering är oftast frivillig och bygger på avtal och vilar därmed

på civilrättslig grund. Certifiering kan emellertid i vissa fall vara av

mer offentligrättslig karaktär genom att den är kopplad till möjligheten

att erhålla en förmån eller motsvarande, t.ex. minskad energi33

Marknadsorienterade styrmedel SOU 2009:97

skatt. I den danska modellen är arbetsmiljöcertifiering kopplad till

den offentliga tillsynen genom att ett arbetsmiljöcertifikat är en

förutsättning för att ett företag ska kunna erhålla en grön smiley

med krona och därmed inte behöva omfattas av den danska screeningordningen.

Vi har i våra överväganden om en ny tillsynsmodell i avsnitt 3.1

(sid. 65) i delbetänkandet angivit att vår avsikt var att i utredningens

fortsatta arbete närmare diskutera certifieringens roll på

arbetsmiljöområdet som ett marknadsorienterat styrmedel och

därvid även dess eventuella roll i tillsynssystemet. Vi kommer i våra

överväganden och förslag i kapitel 4 återkomma till frågan om certifieringens

roll i tillsynen samt även i övrigt. En fråga som vi har

tittat närmare på är kostnader och andra konsekvenser av en certifiering.

Innan vi tittar närmare på kostnadssidan finns det anledning

att fundera över motiven till att verksamheter väljer certifiering.

Motiven för certifiering

När företag har tillfrågats om skälet till att de frivilligt har certifierat

sig så fås ofta motiveringar som ”vi vill ha ett kvitto på att vi är

bra” eller ”vi vill visa personalen att vi bryr oss om den”. Det ligger

i dessa fall nära till hands att dra slutsatsen att verksamheten redan

innan certifieringen hade en bra arbetsmiljö men att det finns ett

behov av att kunna styrka och visa detta.

Hur stort behöver incitamentet vara för att få företag, som har

mindre bra arbetsmiljö, att certifiera sig?

Om ett företag har brister i sitt ledningssystem och sin faktiska

arbetsmiljö så är sannolikt kostnaderna för de interna arbetsmiljöförbättrande

insatserna mångfaldigt större än kostnaderna för själva

certifieringen.

Ett företag torde ha bättre förutsättningar att få grepp om sina

arbetsmiljöproblem, utan att riskera att få dåligt rykte, om man

själv tar initiativ till att lösa dessa t.ex. genom att certifiera sig, än

om missförhållanden vad gäller arbetsmiljön uppdagas vid en

inspektion.

Certifiering kan naturligtvis i vissa fall vara ett de facto-krav.

Det kan vara ett krav som har ställts upp för att få ett entreprenaduppdrag

eller liknande.

34

SOU 2009:97 Marknadsorienterade styrmedel

I de flesta situationer kommer det att handla om att väga motiven

för och fördelarna med certifiering mot kostnaderna. I det följande

har vi gjort ett försök att ange kostnaderna i ett antal typfall.

Kostnader för certifiering av ledningssystem för arbetsmiljö m.m.

Kostnaderna för en certifiering av ett ledningssystem för arbetsmiljö

är bl.a. beroende av verksamhetens storlek. Nedan redovisas

fyra exempel på kostnader vid certifiering. Underlaget till exempel

1 och 2 bygger på offerter som är lämnade av tre olika certifieringsorgan

och är sammanställt av SWEDAC. Exempel 3 och 4

avser certifiering av ledningssystem mot ISO 14001 (miljöcertifiering)

och OSHAS 18001 (arbetsmiljöcertifiering) i ett paket, vilket

är ett vanligt alternativ.

Underlaget till exempel 3 och 4 är uppskattningar gjorda av ett

certifieringsorgan respektive ett företag som genomgått en certifiering.

Utöver de i det följande redovisade kostnaderna tillkommer

företagets egna kostnader för t.ex. deltagande av personal vid förberedelse

och genomförande av certifieringen.

Kostnaderna för certifiering i de angivna exemplen har beräknats

för genomförande av de olika delarna i en certifieringscykel

som normalt omfattar en treårsperiod.

Certifieringscykeln

Certifieringsrevisionen innebär en dokumentgranskning och besök på

plats hos företaget..

Uppföljning år 1 (uppföljande revision) innebär besök på plats. Den

uppföljande revisionen tar ungefär 1/3 av tiden för certifieringsrevisionen.

Uppföljning år 2 (uppföljande revision) innebär besök på plats. Den

uppföljande revisionen tar ungefär 1/3 av tiden för certifieringsrevisionen.

Förnyelse av certifikat år 3 (förnyelserevision) innebär besök på plats

och tar ungefär 2/3 av tiden för certifieringsrevisionen.

35

Marknadsorienterade styrmedel SOU 2009:97

En certifiering kan utgöra en certifiering i sig (”ny certifiering”) eller en

certifiering som komplement till en annan befintlig certifiering t.ex. ett

certifierat ledningssystem för kvalitet och/eller miljö.

En certifiering som är en komplettering i förhållande till en

annan certifiering innebär en kombinerad revision av ledningssystemet

för arbetsmiljö och det andra systemet.

Nedan följer fyra exempel på kostnadsberäkningar rörande certifiering

av ledningssystem för arbetsmiljö. Kostnaderna vad gäller

resor och specifika förhöjda ”kringkostnader” har inte närmare

bedömts. Kostnaderna varierar från företag till företag beroende på

lokalisering och komplexitet i verksamheten.

Exempel 1

Mekanisk industri med 15 anställda och som är geografiskt lokaliserad

i närheten av certifieringsorganet.

Totalkostnad för de första 3 åren (tkr)

Ny certifiering av ledningssystem för arbetsmiljö 45−75

Utökning med ledningssystem för arbetsmiljö 30−55

Exempel 2

Mekanisk industri med 125 anställda och som är geografiskt lokaliserad

i närheten av certifieringsorganet). Totalkostnad för de första

3 åren (tkr)

Ny certifiering av ledningssystem för arbetsmiljö 110−175

Utökning med ledningssystem för arbetsmiljö 80−120

36

SOU 2009:97 Marknadsorienterade styrmedel

Exempel 3

Ett företag med cirka 50 anställda (uppskattad kostnad ) (tkr)

Utökning av certifiering 60

Ny certifiering 70–90

Uppföljning år 1 25

Uppföljning år 2 25

Förnyelse av certifikat år 3 etc. 50

Exempel 4

En högskola med cirka 1 000 anställda (ett verkligt fall)(tkr);

Certifiering 320

Uppföljning år 1 120

Uppföljning år 2 120

Förnyelse av certifikat år 3 etc. 160

Fördelning av certifikat på olika företag

Nedan redovisas fördelningen av arbetsmiljöcertifieringar på olika

företagsstorlekar.

37

Marknadsorienterade styrmedel SOU 2009:97

ad arbetsmiljö” de som arbetar i

för

Certifikaten fördelar sig relativt jämnt mellan olika branscher.

3.3

nsibility, CSR) eller

Figur 3.1 Fördelning av certifikat i förhållande till antal anställda inom

organisationen (Uppgifter baserade på information från ackrediterade

certifieringsorgan i Sverige, november 2009). Totalt har

328 certifikat utfärdats.

mer än 28 st anställda

38 %

1 till 49 st anställda

39 %

50 till 249 st anställda

33 %

mer än 28 st anställda

38 %

1 till 49 st anställda

39 %

50 till 249 st anställda

33 %

Även om antalet utfärdade certifikat är störst vad beträffar små

företag och minst vad beträffar stora företag så är det stora antalet

anställda, som arbetar i en ”certifier

etag med mer än 250 anställda.

Företagens sociala ansvar

(Corporate Social Respo

Socialt ansvarstagande

Idén om företagens sociala ansvar, ett slags samhällsansvar, har växt

fram i olika internationella sammanhang. Under mitten av nittiotalet

väcktes frågan i samband med stora omstruktureringar inom

industrin i Europa då det handlade om följderna av friställningar

och social utslagning. Inom EU har frågan diskuterats sedan millennieskiftet

inledningsvis inom ramen för Lissabonstrategin för

38

SOU 2009:97 Marknadsorienterade styrmedel

l ekonomi

porate Social Responsibility, dvs.

CS

ga hänsyn i sin verksamhet och i sin samverkan

med intressenterna”.

, konsumenter och leverantörer. I grönboken

säg

ch bättre

arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning.

bala miljöfrågor samt korruptio

bli ett ”kompetenscentrum för företagens sociala

an

tillväxt och hållbar utveckling. Det grundläggande synsättet har

varit att långsiktigt hållbar utveckling måste omfatta såvä

sk tillväxt som social sammanhållning och miljöhänsyn.

I en grönbok 2001 utvecklar EG-kommissionen EU:s syn på

Företagens sociala ansvar (i fortsättningen använder vi den engelska

förkortningen för Cor

R). Där beskrivs CSR som

/---/ett begrepp som innebär att företagen på frivillig grund integrerar

sociala och miljömässi

Frivilligheten och intresseperspektivet är grundläggande i CSR.

Frivilligheten innebär att företagen förutsätts att agera på ett sätt

som går utöver lagstadgade krav. Intressenterna är de som på olika

sätt påverkar eller påverkas av verksamheten, dvs. aktieägare, kapitalplacerare,

anställda

s vidare följande:

Europeiska unionen intresserar sig därför för företagens sociala

ansvarstagande eftersom det på ett positivt sätt kan bidra till det strategiska

mål som man fattade beslut om i Lissabon: ’att bli världens

mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi,

med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler o

Grönboken delar upp CSR i den interna och den externa dimensionen.

Den interna dimensionen berör bl.a. personalförvaltning,

arbetsmiljö, personalutbildning samt ansvarsfulla och ickediskriminerande

rekryteringsprocesser. I den externa dimensionen handlar

det om relationer till externa intressenter såsom lokalsamhället,

affärspartners, leverantörer och konsumenter. Den dimensionen

avser mänskliga rättigheter och glo

n och globala uppförandekoder.

Efter att ett flerpartsforum hade presenterat en slutrapport 2004

kom EU-kommissionen med ett meddelande 20061. Avsikten är att

Europa ska

svar”.

Föregående och parallellt med EU:s arbete och i viss mån påverkande

detta har ett arbete skett avseende frågor om företagens

ansvar för den globala utvecklingen och mänskliga rättigheter inom

1 Europeiska kommissionens meddelande om genomförande av partnerskapet för tillväxt och

sysselsättning: Göra Europa till ett kompetenscentrum för företagens sociala ansvar

(KOM(2006) 136)

39

Marknadsorienterade styrmedel SOU 2009:97

per som

avs

eller

kö

re vill jobba på ett

för

de som antas påverka situationen är att numera finns CSR

FN (FN:s Global Compact från år 2000) och OECD. Den senare

organisationen har bl.a. tagit fram riktlinjer för multinationella

företag2. Riktlinjerna avser respekt för mänskliga rättigheter,

bidrag till en hållbar utveckling, en strävan efter kontinuerlig

miljöförbättring, främjande av konkurrens samt motverkande av

korruption. FN:s Global Compact bygger på tio princi

er mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö och att motverka

korruption.

CSR är ett växande fenomen. År 2005 hade 64 procent av de 250

största multinationella företagen publicerade CSR-rapporter. När

det gäller efterfrågesidan är bilden något svårtolkad. Enligt en

undersökning gjord 20023 säger sig ca 47 procent vara beredda att

betala extra för miljö- och KRAV-märkta produkter medan dessa

produkter endast utgör ca 3 procent av marknaden. Det är med

andra ord skillnad mellan teori och praktik. I den faktiska valpsituationen

tvingas förmodligen kunden i fråga att prioritera

mellan olika intressen, där kostnadsfrågan kan bli avgörande.

I en undersökning av Universum4 anges att svenska högskolestudenter

värderar företagens CSR-arbete högre än unga yrkesaktiva.

33 procent av studenterna tycker att etik och moral är viktigast

vid valet av framtida arbetsgivare mot 21 procent av de unga

yrkesverksamma. Som god moral räknas bl.a. att hantera de

anställda bra, och att företaget har goda arbetsförhållanden.

20 procent av högskolestudenterna anser att socialt ansvarstagande

är viktigast vid valet av framtida arbetsgivare. Av undersökningen

framgår att det finns nationella skillnader. En slutsats i rapporten är

att ungdomar i dag i större utsträckning än tidiga

etag som står för samma eller liknande värderingar som man har

själv och man vill vara stolt över sin arbetsgivare

Vidare konstateras det att god etik, moral och socialt ansvarstagande

hos företag värderas över lag högre bland kvinnor än bland

män, både bland studenter och unga yrkesverksamma, och värderas

ungefär lika högt bland ekonomer, teknologer och data/it-folk. Ett

förhållan

2 Globalt ansvar 2007

3 Corporate Social Responsibility – Hur kommer det att utvecklas i framtiden? En uppsats

av Kevin Ong och Fabian Skog, Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms

universitet.

4 Universum är ett internationellt företag som bl.a. gör enkätundersökningar med

högskolestuderande och yrkesverksamma och arbetar som konsulter inom

Arbetsgivarvarumärken (Employer Branding)(se avsnitt 4.4)

40

SOU 2009:97 Marknadsorienterade styrmedel

so

nsanalytiker, s.k. etikanalytiker, betygsätter

för

ällsansvar kan leda till ett

ök

sin verksamhet och företagets värdegrund skaffar

sig

m akademiskt ämne på en mängd universitet och högskolor i

Sverige.

En hel del såväl svensk som internationell ekonomisk forskning

har tittat på betydelsen av CSR-arbete för lönsamhet och värdeskapande5

. Forskningen har därvid tittat på kapitalplacerarnas beteenden

och undersökt olika aktiefonders, bl.a. s.k. etiska fonders

avkastning och värdering. En ansvarsfull och hållbar kapitalförvaltning

har växt fram, benämnd Socially Responsible Investments

(SRI). Den tar sikte på mer långsiktiga effekter av företagens agerande

med fokus på miljömässiga, sociala och etiska aspekter. Principer

för sådana investeringar (PRI) har utvecklats främst inom

FN. Särskilda fina

etag utifrån miljömässiga och sociala kriterier i enlighet med

olika ratingsystem.

Motiven för företagen är ofta påverkan på företagens goodwill,

som kan ge fördelar i form av lägre kapitalkostnader, bättre efterfrågan

på varumarknaden och en konkurrensfördel om arbetskraft.

Dessa fördelar kan komma olika vägar och enligt ekonomisk teori

från kapitalmarknaden, varumarknaden och faktormarknaden. Det

kan också uttryckas som att ett ökat samh

at förtroende för verksamheten, vilket i sin tur kan skapa mervärde

för företaget och dess intressenter.

I en studie 20036 har 52 tidigare genomförda studier om

sambandet mellan CSR och lönsamhet sammanställts och analyserats.

Slutsatsen är att bra CSR-prestanda är positivt associerat

med bra finansiell prestanda, även om styrkan i sambandet kan

variera beroende på bransch och kontext. Företagen som aktivt

integrerar CSR i

konkurrensfördelar som minskar riskerna och ger ett ekonomiskt

mervärde.

Vikten av att kommunicera CSR-arbetet och den uppförandekod

(codes of conduct) som företagen förutsätts anta har också

diskuterats. CSR är frivilligt och det finns i princip inga lagstadgade

krav på redovisning av CSR-arbetet, förutom att viss ickefinansiell

information om miljö och personal ska lämnas i förvaltningsbesrättelsen

i den mån detta behövs för att förstå verksamhetens

finansiella utveckling. Många av de företag som bedriver ett organiserat

CSR-arbete har emellertid infört s.k. hållbarhetsredovis5

CSR – från risk till värde, Öhrlings PricewaterhouseCoopers, 2008

6 Corporate Social and Financial Performance: A Meta-analysis, Tidskriften Organization

Studies, 2003.

41

Marknadsorienterade styrmedel SOU 2009:97

ra organisationer i över 60 länder

anv

till A+.

pställning av dokument inom

od Leverantörer

• Arbetsmiljöpolicy

jöpolicyn anges ett övergripande mål för

arb

kan hämtas

GRI Compliance

ktlinjer avseende affärsetik samt sociala och miljöekter

• Miljöpolicy

ningar. För dessa finns riktlinjer, ”Substainability Reporting Guidelines”

utgivna av organisationen Global Reporting Initiative

(GRI). Redovisningen sker antingen i årsredovisningen eller i separata

dokument. En särskild fråga som diskuteras är om redovisningen

ska granskas av någon utomstående. Detta görs i flera fall.

Nästan 1 000 företag och and

änder sig av redovisning enligt GRI7. Redovisningen kan rankas

på en skala från C

Följande är ett exempel på up

ramen för CSR:

• Uppförandek

• Etiska riktlinjer

• Miljöpolicy

• Jämställdhetspolicy

I den angivna arbetsmil

etsmiljöarbetet, ett mål för det systematiska arbetsmiljöarbetet

samt ansvarsfördelning.

Ett annat exempel på dokument och redovisning

från ett stort internationellt företag:

• Årsredovisning som inkluderar hållbarhetsrapport

• Hållbarhetsrapport, som bl.a. innehåller

Index

• Reultatrapport, redovisning av indikatorer

• Sammanfattande redovisning av prestanda bl.a. avseende sociala

och miljörelaterade indikatorer

• Affärskod, ri

relaterade asp

7 Corporate Social Responsibility – Hur kommer det att utvecklas i framtiden? En uppsats

av Kevin Ong och Fabian Skog, Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms

universitet.

42

SOU 2009:97 Marknadsorienterade styrmedel

I skriften CSR – från risk till värde anges som krav på information

och systemet för att skapa värde att företaget

• integrerar sociala, miljömässiga och ekonomiska frågor i affärsmodellen,

beslutsprocesserna, bolagsstyrningen och affärsledningen,

• säkerställer att affärsstrategin och affärsutvecklingen är i linje

med krav på hållbar utveckling och att denna hållbara utveckling

genomsyrar den operativa verksamheten,

• skapar incitament för resultatansvariga chefer at identifiera

strategiska möjligheter och risker och ger dem förutsättningar

att arbeta med de långsiktiga värdepåverkande utvecklingsfrågorna

och

• redovisar resultaten.

I arbetet med CSR och kraven på leverantörer har ett nytt arbetssätt

börjat tillämpas av många företag som verkar i mindre utvecklade

länder t.ex. Kina8 där leverantörerna ibland lämnar oriktiga

uppgifter om arbetsförhållandena för att få och behålla kontrakt. I

stället för att enbart arbeta för att hitta sådana leverantörer som

sägs upp så försöker företagen att i stället bygga upp ett förtroende

och en öppenhet. I stället för att säga upp de leverantörer som inte

uppfyller kraven är inriktningen att inleda en dialog och försöka

stödja dem att successivt och på ett planerat sätt göra detta. Därigenom

kan öppenheten om de faktiska förhållandena öka och en

utveckling ske på sikt.

ISO-standard om socialt ansvarstagande

I januari 2005 påbörjades inom ISO (International Standards

Organisation) ett arbete som syftar till att skapa en global standard

innehållande riktlinjer för hur arbetet med socialt ansvarstagande

ska bedrivas. Standardens namn ska vara Vägledning för Socialt

ansvarstagande och dess beteckning ISO 26000. Ett standardförslag

är nu ute för omröstning i de drygt 80 deltagande länderna. Avsikten

är att standarden ska antas år 2010.

8 Nyhetsflash om Svenska företags ansvar i Kina av Oscar Berger, arbetsmarknadsråd i

Peking, 12 augusti 2009

43

Marknadsorienterade styrmedel SOU 2009:97

Begreppet Socialt ansvarstagande (Social responsibility) motsvarar

CSR men har valts för att ange att ansvaret inte bara berör

företag utan alla typer av organisationer.

I standardförslaget definieras socialt ansvarstagande som

/---/en organisations ansvar för effekterna som dess beslut och aktiviteter

har på samhället och miljön så att dessa, genom ett öppet och

etiskt uppträdande leder till hållbar utveckling, hälsa och samhällets

välfärd, tar hänsyn till intressenternas förväntningar, följer gällande

lagstiftning och är i överensstämmelse med internationella uppförandenormer

samt genomsyrar organisationen och praktiseras i dess

relationer.

Avsikten med ISO-standarden är framförallt

• att underlätta för företag och organisationer att organisera och

styra sitt sociala ansvarstagande,

• att bidra till att förbättra arbets- och livsvillkor för människor

och

• att ge bättre möjlighet att jämföra olika organisationers arbete

med socialt ansvarstagande.

Den svenska standardiseringsorganisationen SIS9 och den brasilianska

ABNT leder tillsammans det globala projektet med att ta

fram den nya standarden. Standardförslaget har följande innehåll:

1. Omfattning

2. Termer och definitioner

3. Förståelse för social ansvarstagande

4. Principer för socialt ansvarstagande

5. Arbeta med socialt ansvarstagande och intressentdialog

6. Vägledning om kärnområden för socialt ansvarstagande

7. Vägledning för att införa socialt ansvarstagande i verksamheten

I en bilaga anges exempel på initiativ och verktyg för socialt

ansvarstagande.

Standardförslaget omfattar sju kärnområden med vardera mellan

tre och åtta underområden. Kärnområdena är: Organisationsstyrning,

mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö, rättvisa affärs9

Ytterligare information om standardförslaget och arbetet med detta finns på www.sis.se;

sök på socialt ansvarstagande.

44

SOU 2009:97 Marknadsorienterade styrmedel

metoder, konsumentfrågor, engagemang i och utveckling av regionen.

Ett underområde under Arbetsrätt är arbetsmiljö.

3.4 Arbetsgivarvarumärken

Begreppet Arbetsgivarvarumärke (Employer Branding) har

utvecklats sedan mitten av 90-talet10. Det handlar om att vara en

attraktiv arbetsgivare för den befintliga och framförallt den framtida

potentiella personalen, de som verksamheten behöver rekrytera.

Det har utvecklats strategier och metoder för att bygga, vidmakthålla

och marknadsföra ett attraktivt varumärke som arbetsgivare.

Ett medvetet användande av ett utvecklat arbetsgivarvarumärke

är vanligast inom kunskapsintensiva verksamheter där det

finns ett stort behov av kvalificerad arbetskraft. Det handlar om att

konkurrera om att rekrytera talangfull och skicklig personal och att

få dem att vilja stanna kvar i organisationen.

Samtidigt skulle det kunna hävdas att alla arbetsgivare förmodligen

kan sägas ha ett ofrivilligt arbetsgivarvarumärke, dvs. att det

finns en uppfattning hos de anställda och allmänheten inklusive

potentiella anställda om hur bra eller dålig arbetsgivare en viss verksamhet

är i förhållande till andra verksamheter.

Ett verktyg som används när varumärket ska byggas är enkätundersökningar

riktade mot den befintliga personalen och högskolestuderande.

Även undersökningar riktade mot personal som

har slutat i verksamheten används. Den befintliga personalens syn

på företaget och den bild som den kan förmedla utåt är viktiga för

varumärkesskapandet. Undersökningarna används sedan för att

skapa den image som verksamheten vill kommunicera utåt men

även inåt i organisationen. I den teori som utvecklats omkring

strategier för arbetsgivarvarumärken används begreppet Employer

Value Proposition (EVP) för själva varumärkesskapandet. I det

fortsatta arbetet tas sedan fram en kommunikationsplan och kommunikationsmaterial

att spridas i marknadsföringen och rekryteringsförfarandet.

Strategin anges översiktligt att bestå av områdena

förståelse, positionering, kommunikation samt skötsel och

utveckling av arbetsgivarvarumärket. Det vi nyss har beskrivit

10 De engelska forskarna Ambler och Barrow räknas som skaparna av begreppet

arbetsgivarvarumärke, (employer brand) i en studie 1996. Deras definition av begreppet är

“the package of functional, economic and psychological benefits provided by employment,

and identified with the employing company.” (Ambler och Barrow 1996, s.187).

45

Marknadsorienterade styrmedel SOU 2009:97

nämligen CSR-arbetet (avsnitt 3.3) kan vara en del i att skapa ett

bra arbetsgivarvarumärke.

Det finns även ekonomiska resonemang kopplade till varumärkesstrategin.

Företag anses ha möjlighet att skaffa sig liknande

fördelar av att skapa ett starkt arbetsgivarvarumärke som av att ha

konkurrenskraftiga produktvarumärken. Det finns i teorin fyra

klassiska effekter som ett starkt varumärke för med sig: Det minskar

anskaffningskostnaderna för nya kunder, det skapar starka

relationer mellan kunder och producenten, det ökar lojaliteten hos

kunderna och konsumenter är beredda att betala mer för ett starkt

varumärke.

Liknande resonemang har ansetts kunna föras när det gäller ett

starkt arbetsgivarvarumärke. För det första kan rekryteringskostnaderna

minskas på grund av att efterfrågad arbetskraft söker

sig till företaget och det därmed är lätt att få kvalificerade sökanden.

Dessutom kan det skapas bra relationer mellan arbetsgivaren

och de anställda, vilket i sin tur naturligt leder till att anställda

stannar längre i företaget. En effekt har ansetts vara att företag med

starka arbetsgivarvarumärken kan attrahera eftertraktad och skicklig

personal men samtidigt betala mindre för dem i form av lön än

annars.

Ibland har arbetsgivarvarumärken beskrivits som ett löfte till

arbetsmarknaden. Förmodligen är det ett relativt långsiktigt och

tålmodigt arbete att skapa ett gott arbetsgivarvarumärke som den

ideala arbetsgivaren. Det förtroende för och identifiering till varumärket

som skapar varumärkeskapitalet kan förmodligen dock

mycket snabbt raseras om ”löftet” inte hålls.

Den bästa arbetsgivaren – ranking av företag och andra

verksamheter

Arbetsgivarvarumärken används ibland till att jämföra olika verksamheter

och baserat på jämförelsen rangordna och lista verksamheterna.

Detta kan förstärka incitamenten i varumärkesstrategin.

Ranking av företag sker dessutom i olika tidskrifter, exempelvis

i den amerikanska tidskriften Fortune. Där publiceras en lista på de

100 bästa amerikanska företagen att arbeta för (se http://money.

cnn.com/magazines/fortune/bestcompanies). Även i Sverige genomförs

jämförelser av arbetsgivare. Ett exempel är det s.k. Stora

46

SOU 2009:97 Marknadsorienterade styrmedel

arbetsmiljöpriset, som tidskriften Du&Jobbet och Arbetsmiljöforum

delar ut varje år.

3.5 Ekonomiska drivkrafter/styrmedel

Försäkringssystem

I Sverige och övriga nordiska länder är arbetsskadeförsäkringarna

allmänna och obligatoriska försäkringar där avgifterna till försäkringen

inte är beroende av utfallet, dvs. hur många och allvarliga

skador som har inträffat och lett till utbetalning av ersättning (flat

rate systems). I många andra länder är arbetsskadeförsäkringssystemen

baserade på differentierade avgifter som är differentierade

med hänsyn till bl.a. inträffade skadefall. Försäkringspremierna i

sådana system fungerar som ekonomiska drivkrafter; dvs. incitament

för att förhindra att arbetsskador inträffar.

Vi har i en konferens i Wien och framförallt vid vårt besök i

Kanada tagit del av försäkringssystem med differentierade avgifter/premier.

Det är på sin plats att här påpeka att vi valt att redovisa försäkringssystem

med differentierade avgifter även om vi inte har till

uppgift att överväga och föreslå förändringar i det svenska arbetsskadeförsäkringssystemet.

Sådana försäkringssystem är emellertid

globalt sett viktiga marknadsorienterade och ekonomiska styrmedel

på arbetsmiljöområdet.

I Kanada besökte vi såväl Toronto i provinsen Ontario som

Vancouver i provinsen British Columbia.

I Toronto besökte vi Ministry of Labour (MOL) som bl.a.

utövar tillsyn över Ontarios arbetsmiljölagstiftning (Occupational

Health & Safety Act, OSHA) samt Workplace Safety & Insurance

Board of Ontario (WSIB) som administrerar och utövar tillsyn

över Ontarios arbetsskadelagstiftning (Workplace safety & Insurance

Act).

I British Columbia besökte vi Workers Compensation Board of

British Columbia (Work Safe BC) som administrerar och utövar

tillsyn över såväl British Columbias arbetsmiljölagstiftning (Occupational

Health and Safety Regulation ,OHS Regulation) som provinsens

arbetsskadelagstiftning (Workers Compensation Act).

I bägge provinserna finns det ett starkt samband mellan tillsynen

av arbetsmiljölagstiftningen och tillsynen och administraio47

Marknadsorienterade styrmedel SOU 2009:97

nen av arbetsskadelagstiftningen. WSIB i Ontario har inom ramen

för sitt uppdrag att övervaka arbetsskadelagstiftningen även till

uppgift att verka för att arbetsskador förebyggs. Detta inbegriper

då att även titta på arbetsplatsernas arbetsmiljöarbete. Det här

innebär ett visst överlapp i förhållande till MOL:s uppgifter. Det i

sin tur medför ett behov av samarbete mellan dessa två myndigheter

men också med de frivilliga arbetsmiljöorganisationer som är

aktiva på arbetsmiljöområdet (Health and Safety Associations).

Samarbetet bygger bl.a. på en s.k. ”Firm Selection Model” som

anger hur arbetsplatser och frågor ska fördelas mellan dessa tre

aktörer. Modellen bygger på en uppdelning av arbetsplatserna i fyra

risknivåer, där de med högst risk tilldelas MOL och de övriga

WSIB och arbetsmiljöorganisationerna.

En fördel med ett så intimt samarbete, och i Work Safe BC:s fall

samordning inom en myndighet, är att uppgifter från administrationen

och tillsynen av arbetsskadeförsäkringen kan användas i tillsynen

av arbetsmiljölagstiftningen. Tillsynen av arbetsmiljölagstiftningen

finansieras dessutom av avgifterna till arbetsskadeförsäkringen.

Även forskningen finansieras av dessa avgifter.

Arbetsmiljölagstiftningen, som alltså är delstatlig, är uppbyggd

på liknande sätt som vår lagstiftning och efter liknande principer.

Arbetsmiljöansvaret är baserat på ”Internal Responsibility System

(IRS)” som i stort sett motsvarar principerna bakom systematiskt

arbetsmiljöarbete (SAM). Federal lagstiftning finns för gruvor,

banker och post, flyg, tåg och andra interprovinsiella och internationella

transporter samt telefonbolag, TV och radio. I övrigt är

alltså lagstiftning och tillsyn delstatlig.

Tillsynen utförs vid inspektioner och förelägganden (”orders”)

utfärdas regelmässigt omgående vid upptäckta brister. Överträdelser

av lagstiftningen och dessa orders leder regelmässigt till sanktioner.

I Ontario utförs ca. 100 000 inspektioner som i sin tur leder

till drygt 1 000 domar och totalt drygt 12 miljoner Kanadadollar

(CAD), dvs. drygt 80 miljoner kronor i böter per år.

Som redan har nämnts finns det i arbetsskadelagstiftningen

inbyggt ekonomiska incitament för förebyggande insatser.

Premierna i de kanadensiska arbetsskadesystemen bestäms i

princip på följande sätt:

48

SOU 2009:97 Marknadsorienterade styrmedel

• Grupptillhörighet (”Premium or Industry Rate Groups”).

Verksamheten placeras in en viss avgiftsgrupp beroende på

bransch m.m.

• Verksamhetens egna prestationer och utfall (”Experience

Rating”) kan minska eller öka premieandelen i förhållande till

den ”basic premium rate” som gäller för gruppen eller eventuellt

flytta verksamheten till en annan ”rate group”

• Bättre resultat än förväntat kan i vissa fall leda till ”återbäring”

(rebate) av betalda premier.

En exempel på premieandel (”premium rate”) är hämtat från olje och

gasutvinningssektorn där premieandelen i gruppen är 3,25

CAD/100 CAD i lönesumma, dvs. 3,25 procent av lönesumman.

Ett angivet exempel med 6 miljoner CAD (40,5 miljoner kronor) i

lönesumma ger 195 000 CAD i premier, dvs. drygt 1,3 miljoner

kronor. Denna andel och därmed premien kan minskas om resultatet

i form av inträffade arbetsskador kan minskas i hela gruppen

eller om företaget kan visa egna förbättringar. Inom ramen för ett

särskilt program för småföretag (”Merit Adjusted Premium (MAP)

Plan for Small Business”) kan en premiereducering på 10 procent

ske om under en treårsperiod ingen ersättningsgill skada anmäls. I

det motsatta fallet med en kraftig ökning av arbetsskador med en

kostnad över en viss nivå kan premierna ökas med upp till

50 procent.

Omfattningen av verksamheten i Ontario kan illustreras av att

det är ca. 300 000 yrkanden om ersättning varje år och en utbetalning

från försäkringen med ca. 4 miljarder CAD (ca. 25 miljarder

kronor).

Som framgår är premierna dels kollektivt bestämda (beroende av

bransch etc.), dels individuellt bestämda genom system med ”experience

rating” etc. Det finns därför såväl ett intresse av hur hela

gruppen presterar som ett individuellt incitament. Flera program

och samarbetsformer finns som understödjer såväl det gemensamma

som det individuella intresset.

Work Safe BC har nyligen inrättat ett ”Partner Program” som

innehåller en möjlighet till certifiering ”Certificate of Recognition

(COR)” där certifieringen ger en återbäring (”rebate”) på upp till

15 procent av betalda premier. I Ontario övervägs för närvarande

att införa en liknande modell.

49

Marknadsorienterade styrmedel SOU 2009:97

I såväl Ontario som British Columbia finns det olika incitamentsprogram,

ofta av karaktären ”Partner Programs” för olika

slag av företag, stora eller små. Ett sådant program i Ontario är

”Safety Groups Program” med deltagande av för närvarande ca.

4 000 företag. Programmet är ett frivilligt program där företrädare

för både stora och små företag träffas för utbyte av erfarenheter

och arbetssätt och där företag kan åta sig mentorskap för andra

företag.

Genomgående tycks kostnadskalkyler och konstnadsberäkningar

vara viktiga redskap i kanadensiska företag. Vi redovisar i

nästa delavsnitt det exempel på en kostnadskalkyl som utvecklats

inom Work Safe BC. Vi redovisar där också det kalkylverktyg som

nyligen har tagits fram i Sverige av Prevent.

Vi har i detta delavsnitt beskrivit de ekonomiska incitament som

ligger i försäkringssystem med differentierade avgifter. I avsnitt 5.5

i tankeramen diskuteras också vissa aspekter på ekonomiska incitament.

Som vi redovisar på flera ställen i betänkandet, bl.a. när det

gäller beskrivningen av olika marknadsorienterade styrmedel, t.ex. i

fråga om Arbetsgivarvarumärken, Socialt ansvarstagande och

Redovisningssystem, finns det ofta ett mått av ekonomiska incitament

kopplat till marknadsorienterade styrmedel.

Kostnadskalkyler m.m.

Verktyg för att beräkna kostnader för arbetsskador, särskilt arbetsolycksfall,

har tagits fram i olika sammanhang. Inom Work Safe BC

i Vancouver, British Columbia, Canada (se föregående delavsnitt)

har det utvecklats en ”Cost/Safety calculator” som är särskilt inriktad

på mindre företag (se www2.worksafebc.com/Safety/Home.

asp).

Kostnadskalkylverktyget är ett dataprogram med ett formulär

som har utvecklats för att beräkna olika kostnader som hänger ihop

med ett arbetsolycksfall. Dessa kostnader är:

• Kostnader i samband med själva olyckan (Incident costs)

• Kostnader i samband med utredningen av olyckan (Investigation

costs)

• Kostnader för materiella skador i samband med olyckan

(Damage costs)

50

SOU 2009:97 Marknadsorienterade styrmedel

• Kostnader i samband med att rekrytera en temporär eller

permanent ersättare för den skadade arbetstagaren (Replacement

costs)

• Kostnader som hänger samman med produktionsbortfall (Productivity

Costs)

Avsikten är att samtliga kostnader som på något sätt påverkas av

skadefallet ska komma med. I kostnadskalkylen beräknas avslutningsvis

bl.a. hur lång tid det tar för företaget i fråga att tjäna in de

beräknade kostnaderna med hänsyn till intjäningsförmågan i form

av omsättning och vinstmarginal.

I Sverige har partsorganet Prevent (se www.prevent.se) nyligen

tagit fram ett verktyg (benämnt LönSAM), för att göra beräkningar

på planerade investeringar i det systematiska arbetsmiljöarbetet.

En funktion är att beräkna värdet av personalinvesteringar, såsom

minskad sjukfrånvaro eller nyrekryteringar.

3.6 Redovisningssystem

Allmänt om redovisningssystem

I direktiven till utredningen har berörts användningen av olika

redovisningssystem som kan användas för att bl.a. visa sambandet

mellan arbetsmiljö och verksamheternas resultat. Personalekonomiska

redovisningar nämns liksom de s.k. hälsoboksluten, dvs. den

obligatoriska redovisningen av sjukfrånvaron i årsredovisningarna.

Som anges i direktiven har de här frågorna belysts i tankeramen,

dvs. promemorian Ds 2008:16. Där har bl.a. angivits följande (s.

139):

Ett annat alternativ är att kräva eller främja att de ekonomiska konsekvenserna

av arbetsmiljön, såväl fördelar/nyttan som kostnaderna,

synlig- eller tydliggörs utåt och internt i verksamheten. I dag finns lagstadgade

krav på en obligatorisk redovisning av sjukfrånvaron i årsredovisningarna

hos företag och förvaltningar (ofta kallade hälsobokslut)

, men däremot inga krav på en arbetsmiljöredovisning eller en

personalekonomisk redovisning.

Olika modeller och metoder finns utformade för att redovisa personalförhållanden

i form av olika nyckeltal m.m. Det finns anledning att

fundera över hur användbara modeller och metoder kan tas fram och

hur de kan ges en bred spridning.

51

Marknadsorienterade styrmedel SOU 2009:97

Frågor om personalekonomisk redovisning behandlades av

Arbetsmiljökommissionen i dess betänkande Arbete och hälsa

(SOU 1990:49). En arbetsgrupp tillsattes därefter med uppgift att

utarbeta ett förslag till lagstiftning om personalekonomisk redovisning.

Förslaget till en lag om personalekonomisk redovisning

genomfördes dock inte.

Krav på obligatorisk redovisning av sjukfrånvaro infördes som

en del i strategin för ökad hälsa i arbetslivet i samband med den

ökade sjukfrånvaron i slutet av 90-talet och början av 2000-talet (se

proposition 2002/03:6). Krav på s.k. hälsobokslut var en punkt i

den dåvarande regeringens s.k. 11-punktsprogram för ökad hälsa i

arbetslivet.

Redovisningskravet innebär en skyldighet för privata arbetsgivare,

kommuner och landsting samt staten att lämna uppgifter

om anställdas sjukfrånvaro i årsredovisningen. På detta sätt blev det

möjligt för myndigheter, anställda och andra intressenter att ta del

av uppgifterna. Syftet med en sådan redovisning var bl.a. att öka

medvetenheten om sjukfrånvarons fördelning på olika verksamheter

samt att påverka arbetsgivare att vidta åtgärder för att minska

sjukfrånvaron. Arbetsgivare med högst tio anställda omfattas inte

av uppgiftsskyldigheten.

Uppgifter skall lämnas om den totala sjukfrånvaron, sjukfrånvaron

hos kvinnor respektive män samt hos anställda i åldersintervallerna

29 år eller yngre, 30–49 år och 50 år eller äldre. Därutöver

ska även den andel av sjukfrånvaron som avser långstidssjukfrånvaro,

dvs. sjukfrånvaro som varat i 60 dagar eller mer, anges.

Bestämmelser om detta infördes i årsredovisningslagen

(1995:1554), lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut

och värdepappersbolag, lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag

samt i lagen (1997:614) om kommunal redovisning.

För den statliga sektorn fördes bestämmelser in i förordningen

(2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag.

Bakgrunden till förslaget är följande.

De privata arbetsgivarnas skyldighet att lämna årsredovisning

regleras i 6 kap. 1 § bokföringslagen. Av bestämmelsen följer bl.a.

att samtliga aktiebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag i

vilka en eller flera delägare är juridiska personer är skyldiga att

avsluta sin redovisning med en årsredovisning. Undantagna är vissa

mindre företag, bl.a. sådana som drivs i annan associationsform

eller som enskild firma. De närmare bestämmelserna om årsredo52

SOU 2009:97 Marknadsorienterade styrmedel

visningens innehåll och form regleras i årsredovisningslagen

(ÅRL), lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag

samt lagen om årsredovisning i försäkringsföretag. En årsredovisning

består av en balansräkning, en resultaträkning, noter,

en förvaltningsberättelse och i vissa fall en finansieringsanalys.

Balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall upprättas

som en helhet. De ska ge en rättvisande bild av företagets ställning

och resultat. Det ska lämnas tilläggsupplysningar om det behövs

för att en rättvisande bild ska ges.

Även primärkommuner, landstingskommuner och kommunalförbund

är skyldiga att upprätta årsredovisning. Denna skyldighet

följer av 8 kap. 16 § kommunallagen (1991:900). Regler för årsredovisningen

finns i lagen om kommunal redovisning.

Statliga myndigheters skyldighet att upprätta årsredovisning

regleras i förordningen om årsredovisning och budgetunderlag.

Årsredovisningen skall bestå av en resultatredovisning, en resultaträkning,

en balansräkning, en anslagsredovisning, en finansieringsanalys

samt noter.

I propositionen (sid. 19) anges de intressen som en redovisning

av sjukfrånvaron skulle kunna möta. Det handlar följaktligen om en

redovisning såväl utåt mot externa intressenter som inåt i verksamheten.

Ägare till företag, borgenärer, leverantörer, staten eller kommunens medborgare

och andra externa intressenter har ett intresse av att få information

om sjukfrånvarons omfattning. En hög sjukfrånvaro innebär som

redan nämnts stora direkta och indirekta kostnader. Särskilt i verksamheter

i tjänstesektorn eller i s.k. kunskapsföretag kan information

som är relaterad till personalen vara av särskilt intresse vid bedömningen

av den ekonomiska ställningen samt av utvecklingsmöjligheterna

i en verksamhet. Förekomsten av sjukfrånvaro bland personalen

kan sägas vara en aspekt på hur företagsledningen förvaltar företagets

resurser. En hög sjukfrånvaro kan vara ett tecken på att verksamheten

inte bedrivs på ett effektivt sätt.

För de anställda och för de fackliga organisationerna kan uppgifterna

utgöra ett underlag för bedömning av arbetsmiljön på arbetsplatsen.

Detta stöds inte minst av att samtliga arbetstagarorganisationer som

svarat på remissen tillstyrker arbetsgruppens förslag om en obligatorisk

redovisning av sjukfrånvaro. Den som överväger att ta anställning

har också ett intresse av att få uppgifter om sjukfrånvaron på den

aktuella arbetsplatsen eftersom dessa uppgifter kan ge en indikation på

arbetsförhållandena.

Staten har intresse av att följa utvecklingen av sjukfrånvaron och den

sammanlagda direkta samhälleliga kostnaden för denna. Detta är särskilt

viktigt mot bakgrund av den utveckling av sjukfrånvaron som

53

Marknadsorienterade styrmedel SOU 2009:97

redovisats i avsnitt 4.1. Om uppgifter om sjukfrånvaro lämnas i årsredovisningarna

skulle de vid sidan av nämnda intresse av ökad uppmärksamhet

kunna utgöra ett underlag för Arbetsmiljöverket vid dess

prioritering av tillsynsinsatserna, något som verket också framhållit

som positivt i sitt remissyttrande över promemorian. Regeringen anser

att verket genom förslaget även får ett bättre underlag för sin tillsyn av

arbetsgivarnas systematiska arbetsmiljöarbete.”

Krav på att företagen i sin årsredovisning ska redovisa sjukfrånvaro

kan klassificeras som ett marknadsorienterat styrmedel, i och med

att informationen riktar sig till och kan få betydelse för leverantörer,

arbetssökande och andra marknadsaktörer. Inget hindrar att

verksamheten särskilt i den interna redovisningen utvecklar informationen

om sjukfrånvaron och de sammanhängande personalförhållandena.

Många verksamheter har också mer utvecklad personalekonomisk

redovisning. I boken Hälsobokslut – modell

utifrån arbetsplatsens behov11 redovisas tankar om ett mer utvecklat

hälsobokslut.

Utredningen om enklare redovisning har i ett delbetänkande

Enklare redovisning (SOU 2008:67) föreslagit att den angivna

skyldigheten att upprätta en redovisning av sjukfrånvaron ska tas

bort.

Följande är det huvudsakliga skälet för förslaget (delbetänkandet

sid. 118–119).

Bestämmelsen om uppgifter om sjukfrånvaro i 18 a § saknar motsvarighet

i EG-direktiven. Av förarbetena till bestämmelsen framgår

bl.a. följande (prop. 2002/03:6, s. 19). En hög sjukfrånvaro innebär

stora direkta och indirekta kostnader. Särskilt i verksamheter i tjänstesektorn

eller i s.k. kunskapsföretag kan information som är relaterad

till personalen vara av särskilt intresse vid bedömningen av den ekonomiska

ställningen samt av utvecklingsmöjligheterna i en verksamhet.

En hög sjukfrånvaro kan vara ett tecken på att verksamheten inte

bedrivs på ett effektivt sätt. Även internt inom en verksamhet bör en

redovisning av sjukfrånvaro – som en del av en intern redovisning eller

en extern sådan – också leda till ökade insikter hos arbetsgivarna om

arbetsmiljöns betydelse för de anställdas hälsa.

Av förarbetena framgår alltså att bestämmelserna om uppgift om

sjukfrånvaro delvis motiverades av de externa intressenternas informationsbehov.

Vi ifrågasätter denna ståndpunkt av följande skäl. För det

första behöver höga, eller för den delen låga, ohälsotal inte alls ha med

företagsledningens förmåga att driva verksamheten att göra. Ohälsa

11 Thomas Aronsson och Claes Malmquist, Hälsobokslut – en modell utifrån arbetsplatsens

behov, Metodicum AB, 2003

54

SOU 2009:97 Marknadsorienterade styrmedel

hos en enskild har många gånger sin grund i helt andra omständigheter

än arbetet. Att en investerare skulle betrakta just uppgifter om sjukfrånvaro

bland personalen som en betydelsefull indikator på företagets

intjäningsförmåga och framtida utvecklingsmöjligheter tror vi inte på.

Till detta kommer att den redovisningshandling som tilldrar sig investerarnas

intresse är koncernredovisningen och i den handlingen finns

inget krav på uppgift om sjukfrånvaro (jfr 7 kap. 14 och 32 §§). Såvitt

kan utläsas av motiven till bestämmelserna var ett syfte med dem att

öka företagens intresse för arbetsmiljöfrågor. Det får förmodas att

avsikten härmed var att på så sätt förmå företagen att mer aktivt arbeta

med dessa frågor och att, vid behov, vidta åtgärder för att förbättra

arbetsmiljön. Vi är emellertid övertygade om att framför allt mindre

företag oftast har en mycket god uppfattning om hälsotillståndet bland

de anställda och att företagen i allmänhet vidtar adekvata åtgärder för

att komma tillrätta med eventuella hälsoproblem. Inte minst ekonomiska

skäl talar för denna slutsats eftersom arbetsgivarna svarar för

den anställdes sjukersättning under de första fjorton dagarna i sjukperioden

i form av sjuklön (7 § lagen [1991:1047] om sjuklön) och

först därefter betalar Försäkringskassan ut sjukpenning. Företagens

omsorg om personalen tror vi inte påverkas av att de offentligt måste

redovisa sjukfrånvaron. Men framför allt anser vi att denna typ av

information, som alltså avkrävs företagen i syfte att påverka deras

beteende, inte hör hemma i en årsredovisning. Slutligen kan det konstateras

att bestämmelserna om uppgift om sjukfrånvaro i den praktiska

tillämpningen visat sig utomordentligt svåra att få något grepp

om och att omsätta till vettig information vilket ytterligare talar för att

de bör upphävas.

Vi ifrågasätter den citerade utredningens uppfattning om att sjukfrånvaron

inte säger särskilt mycket om företagsledningens förmåga

att driva verksamheten. Även om ohälsa hos en enskild individ

många gånger har sin grund i helt andra omständigheter än

arbetet har höga totala sjuktal inom en verksamhet ofta samband

med förhållanden i arbetet. Vi vill här bl.a. hänvisa till de uppskattningar

som gjordes i promemorian Långsiktig verksamhetsutveckling

ur ett arbetsmiljöperspektiv (Ds 2001:28) om huruvida och i

vilken utsträckning sjukskrivningar är arbetsrelaterade. Flera uppgifter

indikerade att åtminstone hälften av långtidssjukfrånvaron

var att betrakta som arbetsrelaterad (se sid. 182–184 samt 206–

207). Arbetsgivarna har också kostnader för sjukfrånvaron även

efter sjuklöneperiodens utgång.

Enligt vår uppfattning är det

uppenbart att sjukfrånvaron innebär höga kostnader och dessutom

hinder mot en effektiv verksamhet och att den därför är en betydelsefull

indikator på företagets intjäningsförmåga och framtida

utvecklingsmöjligheter.

55

Marknadsorienterade styrmedel SOU 2009:97

Enligt vår uppfattning vore det olyckligt om kravet på obligatorisk

redovisning av sjukfrånvaron i årsredovisningarna togs bort.

Det som sägs av utredningen om enklare redovisning talar möjligen

i stället för att redovisningen av ohälsan och hälsan utvecklas. I

kapitel 4 utvecklas vår bedömning i denna del.

Sociala eller socioekonomiska bokslut

Vid utredningens sammanträden med experterna och referensgruppen

har diskuterats sociala eller socioekonomiska bokslut, som

används i s.k. sociala företag, dvs. företag som sysselsätter människor

som befinner sig i utanförskap av något slag. Vi väljer här att

redovisa kort om dessa även om de inte i en mer strikt mening kan

anses vara marknadsorienterade styrmedel. Huvudsyftet med det

sociala bokslutet, som vi uppfattar det, är att visa på den samhällsekonomiska

vinsten eller rättare sagt de minskade kostnader för

samhället som det innebär att dessa personer är sysselsatta i sociala

företag, även om det är med olika samhällsstöd. Syftet kan därigenom

vara snarlikt syftet med ett marknadsorienterat styrmedel

eftersom det avses påverka externa intressenter och aktörer.

Det socioekonomiska bokslutet bygger på att det företagsekonomiska

bokslutet kompletteras med ett samhällsekonomiskt

perspektiv. Syftet med detta är att internalisera relevanta delar av

det sociala företagets externa effekter. Bokslutet består av tre olika

delar; en resultaträkning, en nyckeltalsanalys och en investeringsanalys.

Redogörelse för sociala företag och sociala eller socioekonomiska

bokslut finns bl.a. i rapporterna Bättre & Billigare, SocioEkonomiskt

Bokslut för de sociala arbetskooperativen KOS och

BRIGGEN av Ingvar Nilsson & Anders Wadeskog (2007-06-15),

Det sociala företaget och samhället, Socioekonomiska bokslut för

Vägen ut! Kooperativen och Basta Arbetskooperativ, av samma

författare, utgiven av Nutek och NTG Socialt företagande (2006)

samt en sammanfattande rapport Ur samhällets perspektiv En

introduktion till Socioekonomiska bokslut.

56

SOU 2009:97 Marknadsorienterade styrmedel

3.7 Upphandling

Allmänt om upphandling

Upphandling handlar om ett förfarande för att införskaffa en vara

eller tjänst i en verksamhet, vilket oftast handlar om en upphandling

i konkurrens som i sin tur innebär en inbjudan från den upphandlande

verksamheten till leverantörer på marknaden att lämna

anbud. Upphandling kan ske mellan privata företag eller i offentlig

verksamhet där en myndighet eller annat offentligt styrt organ

upphandlar för det allmännas räkning. I det senare fallet är det

fråga om offentlig upphandling för vilket särskilda regler gäller. För

den privata upphandlingen finns ingen särskild sådan reglering. Där

är enbart allmänna avtals- och köprättsliga regler tillämpliga.

För offentlig upphandling gäller lagen (2007:1091) om offentlig

upphandling (LOU), som genomför EG-direktivet 2004/18/EG

om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader,

varor och tjänster, det s.k. klassiska direktivet.

Direktivet behandlar upphandling inom det som brukar betecknas

som den klassiska sektorn.

Utöver det angivna direktivet finns EG-direktivet 2004/17/EG

om samordning av förfarandena vid upphandling inom områdena

vatten, energi, transporter och posttjänster, det s.k. försörjningsdirektivet.

Det direktivet är genomfört genom lagen (2007:1092)

om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och

posttjänster. Upphandling inom försörjningssektorerna kallas inte

offentlig, eftersom även privata organ kan vara upphandlande

enheter inom dessa sektorer. När man talar om offentlig upphandling

görs emellertid inte alltid denna åtskillnad utan offentlig upphandling

kan i dagligt tal omfatta såväl upphandling inom den klassiska

sektorn som försörjningssektorerna. Huruvida en myndighet

eller annat organ utgör en upphandlande myndighet bestäms inom

den klassiska sektorn utifrån syftet med verksamheten. Syftet skall

vara att tillgodose behov i det allmännas intresse.

Ett viktigt skäl till den relativt omfattande regleringen av

offentlig upphandling är att upphandlingen ska ske i rättvis konkurrens.

Upphandlande myndigheter ska behandla leverantörer på

ett likvärdigt och icke diskriminerande samt öppet sätt.

Från gemenskapsrättslig utgångspunkt har regleringen vid

offentlig upphandling införts för att bidra till genomförandet av

den gemensamma marknaden genom att företag i alla medlems57

Marknadsorienterade styrmedel SOU 2009:97

stater skal kunna konkurrera på lika villkor om offentliga kontrakt

i medlemsstaterna. Den ökade konkurrens detta medför syftar till

att ge de upphandlande myndigheterna och enheterna möjlighet att

ingå affärsmässigt fördelaktiga kontrakt. Av betydelse är att den

offentliga upphandlingen är omfattande i pengar räknat.

Värdet av samtliga offentliga upphandlingar (inom den klassiska

sektorn och försörjningssektorerna) uppgick år 2007 till 143 miljarder

kronor. Värdet av offentliga upphandlingar över det s.k.

tröskelvärdet inom den klassiska sektorn beräknas för samma år till

90 miljarder kronor, varav drygt 34 miljarder kronor avsåg tjänster.

I 1 kap. 9 § LOU anges principerna för offentlig upphandling

vilka motsvarar generella EG-rättsliga principer. Enligt bestämmelsen

ska upphandlande myndigheter behandla leverantörer på ett

likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar

på ett öppet sätt. Vidare ska principerna om ömsesidigt erkännande

och proportionalitet iakttas.

Offentlig upphandling består av ett antal olika steg eller delmoment,

som översiktligt skulle kunna anges på följande sätt:

• Planering och bestämmande av upphandlingens föremål och

värde att jämföras med tröskelvärden under vilka LOU inte är

tillämplig

• Upprätta förfrågningsunderlag: Vad ska upphandlas, villkor,

grund för tilldelning av kontrakt och utvärderingskriterier

• Annonsering

• Anbudsprövningen

• Tilldelning av kontrakt

• Ingående av kontrakt

En väsentlig uppgift i förfrågningsunderlaget är föremålet för upphandlingen

, som skall anges preciserat och begripligt. Hur föremålet

för upphandlingen formuleras definierar möjligheterna att

ställa upp krav i upphandlingen. I många fall krävs att underlaget

innehåller noggranna och detaljerade tekniska specifikationer. I

förfrågningsunderlaget kan som vi strax återkommer till även ställas

krav på sociala hänsyn och miljöhänsyn.

Anbudsprövningen består av olika moment. En första sållning i

form av en lämplighetsprövning ska göras mot kvalifikationskriterier

58

SOU 2009:97 Marknadsorienterade styrmedel

som avser om leverantören begått brott, är i konkurs eller inte

betalat skatt eller fullgjort vissa liknande skyldigheter mot samhället.

Enligt bestämmelser i 10 kap. LOU om uteslutning av leverantörer

ska leverantörer uteslutas från upphandlingen vid vissa allvarliga

brott och får uteslutas bl.a. vid vissa andra brott och vid allvarliga

fel i yrkesutövningen. Vi återkommer i våra överväganden

och förslag i avsnitt 4.3 till detta begrepp. Vidare ska en lämplighetsprövning

göras mot kvalifikationskriterier som avser anbudsgivares

ekonomiska samt tekniska och yrkesmässiga kapacitet.

Slutligen ska de kvalificerade leverantörerna prövas mot utvärderingskriterierna

i förfrågningsunderlaget med hänsyn till den valda

utvärderingsgrunden samt eventuella särskilda kontraktsvillkor.

Utvärderingsgrunden eller tilldelningsgrunden ska enligt 12 kap.

1 § LOU antingen vara 1. det lägsta priset eller 2. det ekonomiskt

mest fördelaktiga för den upphandlande myndigheten.

Beslut i en upphandling ska kunna prövas rättsligt. Nyligen har

det i en promemoria från Finansdepartementet Nya rättsmedel

m.m. på upphandlingsområdet bl.a. föreslagits ändringar i LOU

och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten,

energi, transporter och posttjänster (LUF) för att genomföra

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11

december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och

92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av

offentlig upphandling.

Sociala hänsyn

De angivna EG-direktiven och därmed bl.a. LOU innehåller

bestämmelser om integrering av miljöhänsyn och sociala hänsyn i

upphandlingsprocessen. Sociala hänsyn kan vara arbetsmiljökrav.

Sådana krav kan åtminstone ställas upp som särskilda kontraktsvillkor

. En uttrycklig bestämmelse om detta finns i 6 kap. 13 §

LOU, som anger att en upphandlande myndighet får ställa särskilda

sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt

ska fullgöras. De avsedda särskilda kontraktsvillkoren måste anges i

förfrågningsunderlaget och i annonsen.

Möjligheterna att ta sociala hänsyn på annat sätt i offentlig upphandling

tycks mer omdiskuterad (se bl.a. Upphandlingsutredningens

slutbetänkande SOU 2006:28 sid. 188–193). Det kan konstateras

att situationen när det gäller miljöhänsyn är klarare, möjligen på

59

Marknadsorienterade styrmedel SOU 2009:97

grund av att de har en längre tradition i upphandlingssammanhang.

Miljökrav anses kunna ställas upp som ett utvärderingskriterium

eller som ett kvalifikationskriterium vid all slags upphandling,

utöver möjligheten att ställa miljökrav som ett tillkommande kontraktsvillkor.

Särskilda bestämmelser finns om miljömärken i LOU

och miljöegenskaper nämns särskilt i 12 kap. 1 § om tilldelning av

kontrakt etc. Det finns emellertid en rättsutveckling när det gäller

sociala krav som framgår av det refererade avsnittet ur Upphandlingsutredningens

slutbetänkande.

Med stöd av vad som anges i propositionen Ny lagstiftning om

offentlig upphandling och upphandling inom områdena vatten,

energi, transporter och posttjänster, prop. 2006/07:128, avsnitt

10.3 Villkor för fullgörande av kontrakt och om miljöhänsyn och

sociala hänsyn, kan följande sägas om möjligheterna att ställa krav

på sociala hänsyn, t.ex. arbetsmiljöhänsyn, som kontraktsvillkor i

offentlig upphandling.

Den upphandlande myndigheten respektive enheten kan, efter

att i annonsen ha angett villkoret, ställa som krav att anbudsgivarna

i sina anbud bekräftar att de åtar sig att uppfylla villkoret om de

tilldelas kontraktet. De anbud där anbudsgivaren inte accepterar

villkoret skall på den grunden inte antas. De särskilda kontraktsvillkoren

skall vara förenliga med icke-diskrimineringsprincipen

och övriga för offentlig upphandling grundläggande gemenskapsrättsliga

principer, dvs. likabehandling, öppenhet, förutsebarhet,

ömsesidigt erkännande och proportionalitet, samt EG-fördragets

regler om den inre marknaden. Ett särskilt kontraktsvillkor skall

således vara proportionellt i förhållande till kontraktet i övrigt.

Villkoret kan därför endast avse den del av leverantörens verksamhet

som omfattas av det som upphandlas. Ett mer svepande krav

som skulle avse även andra delar av verksamheten skulle kunna

ifrågasättas stå i strid med proportionalitetsprincipen, eftersom det

inte har tillräcklig anknytning till det som upphandlats. Ett villkor

som ställs i upphandlingskontraktet måste även vara kontrollerbart

och rent faktiskt även kontrolleras av den upphandlande myndigheten

eller enheten.

Tillämpningsområdet för särskilda kontraktsvillkor inom det

sociala området är naturligen begränsat till köp av tjänster och

bygg- och anläggningsarbeten med hänsyn till att det är fråga om

villkor för uppdragets utförande. Vid varuupphandlingar kan klausuler

som innebär sociala krav som påverkar organisation eller

60

SOU 2009:97 Marknadsorienterade styrmedel

policy för en anbudsgivare från en annan medlemsstat vara diskriminerande

eller medföra ett oberättigat handelshinder (se EGkommissionens

tolkningsmeddelande den 15 oktober 2001).

Lagtexten i LOU anger dock att bestämmelsen är tillämplig

även vid upphandlingar enligt 2 kap., dvs. vid varuupphandlingar,

eftersom den kan komma i fråga vid blandade kontrakt som innefattar

inslag av både tjänste- och varuupphandling eller bygg- och

anläggningsarbete i kombination med varuupphandling. Vidare kan

särskilda kontraktsvillkor tillämpas vid varuupphandlingar där

varan ännu inte tillverkats, dvs. om leverantören tillverkar varan på

uppdrag av den upphandlande myndigheten respektive upphandlande

enheten. Myndigheten eller enheten kan t.ex. ställa det kravet

att leverantören skall följa bestämmelserna i de grundläggande

ILO-konventionerna om dessa inte införlivats i den nationella lagstiftningen

(se beaktandesats 33 i det klassiska direktivet). I linje

härmed bör krav kunna ställas på arbetsmiljön när arbete utförs

inom ramen för ett upphandlingskontrakt.

Till grund för propositionen låg förslag från Upphandlingsutredningen

i dess delbetänkande Nya upphandlingsregler

(SOU 2005:22). Enligt tilläggsdirektiv (dir. 2005:39) till utredningen

skulle den utöver de analyser som legat till grund för förslagen

i delbetänkandet göra en fördjupad analys av möjligheten att

införa bestämmelser som innebär att den upphandlande myndigheten

eller enheten bör ställa miljökrav eller sociala krav. Förslag

bl.a. i den här delen har lämnats i utredningens slutbetänkande Nya

upphandlingsregler 2 (SOU 2006:28). Utredningen föreslår bl.a. att

i de båda upphandlingslagarna ska införas en bestämmelse som

innebär att upphandlande myndigheter/enheter bör ställa miljökrav

och sociala krav, i den utsträckning det är påkallat med hänsyn till

upphandlingens art. Här behandlas således också möjligheten att

ställa miljökrav och sociala krav även i andra skeden av upphandlingen.

Syftet med att införa ett sådant generellt bör-krav anges

vara att markera betydelsen av att sådana krav ställs, när det är

befogat. Utredningen framhåller att även om någon rättslig förpliktelse

att ställa miljökrav och sociala krav inte finns kan andelen

upphandlingar där sådana krav ställs öka och på så sätt bidra till att

önskvärda miljömässiga och sociala mål uppnås.

Som vi delvis återkommer till i kapitel 4 kan arbetsmiljökrav

även bli aktuella i andra skeden av upphandlingen, t.ex. vid utformningen

av förfrågningsunderlaget, vid lämplighetsprövningen mot

61

Marknadsorienterade styrmedel SOU 2009:97

62

kvalifikationskriterier och vid bestämmandet av utvärderingskriterier.

Av intresse i sammanhanget är även bestämmelserna i ILO-konvention

(nr. 94) angående arbetsklausuler i kontrakt, däri offentlig

myndighet är part som antogs av ILO:s allmänna konferens den 29

juni 1949. Samtidigt med konventionen antogs en rekommendation

(nr. 84) angående arbetsklausuler i kontrakt, däri offentlig myndighet

är part. Sverige har inte ratificerat konventionen. Konventionens

förenlighet med EU:s upphandlingsdirektiv behandlas i

Upphandlingsutredningens slutbetänkande (avsnitt 10).

Vi vill vidare peka på det förslag som Utredningen om arbetsmiljölagen

lämnade i sitt slutbetänkande Bättre arbetsmiljöregler II

(SOU 2007:43) med anledning av ett deluppdrag som avsåg beställaransvar.

Utredningen föreslår att det förs in en ny bestämmelse i

3 kap. arbetsmiljölagen om att den som inhämtar anbud på utförandet

av en tjänst över ett visst kontraktsvärde ska i förfrågningsunderlaget

beakta att de personer som skall utföra arbetet inte får

utsättas för risker för ohälsa och olycksfall.

3.8 Andra marknadsorienterade styrmedel

Som vi har redovisat tidigare gör vi inte anspråk på att vår redovisning

av marknadsorienterade styrmedel är uttömmande. Det

finns olika verktyg och metoder t.ex. gemensam märkning av verksamheter

som gjort vissa åtaganden, som utöver de vi har redovisat

syftar till att lyfta fram fördelar som ofta kan få betydelse på en

marknad. Vi har också i utredningen diskuterat metoder som bygger

på s.k. självdeklaration av arbetsmiljön. Förhoppningsvis har vi

identifierat och beskrivit de mest betydelsefulla.

4 Överväganden och förslag

4.1 Marknadsorienterade styrmedel för att förstärka

arbetsmiljön som konkurrensmedel

Verksamhetsperspektivet

I avsnitt 2.1 har vi betonat det s.k. verksamhetsperspektivet, att

arbetsmiljöfrågorna är viktiga verksamhetsfrågor. Det är en viktig

utgångspunkt för våra överväganden.

Med betoning av helhetssynen på arbetsmiljöfrågorna har det

blivit allt tydligare att arbetsmiljöfrågorna är strategiska verksamhetsfrågor.

Kraven på ett s.k. systematiskt arbetsmiljöarbete, som

innebär att arbetsgivaren ska systematiskt planera, leda och kontrollera

verksamheten på ett sätt som leder till att arbetsmiljön

uppfyller föreskrivna krav på en god arbetsmiljö, bygger på att

arbetsmiljöfrågorna integreras i verksamhetsstyrningen och finnas

med vid strategiska beslut om verksamheten.

Detta synsätt har varit vägledande för inriktningen av arbetsmiljöpolitiken

och har poängterats i utredningar och översyner

sedan det introducerades1. Det kan emellertid diskuteras hur väl

detta har slagit i genom i praktiken.

Som vi har angivit i bl.a. kapitel 2 om de principiella utgångspunkterna

för arbetsmiljöarbetet och därmed vårt arbete är vårt

uppdrag att se över behovet och möjligheterna att införa styrmedel

som innebär att arbetsmiljöns potential för ökad konkurrenskraft

tas till vara genom att lyfta fram och förstärka de verksamhetsmässiga

och ekonomiska drivkrafterna av en god arbetsmiljö. Detta

ser vi således som den centrala uppgiften för marknadsorienterade

styrmedel. Sambandet mellan arbetsmiljön och verksamheten i

övrigt och dess resultat ska förtydligas. Incitamenten för att arbeta

1 Se bl.a. Promemorian Långsiktig verksamhetsutveckling ur ett arbetsmiljöperspektiv – En

handlingsplan för att förnya arbetsmiljöarbetet (Ds 2001:28) samt Promemorian Arbetsmiljön

och utanförskapet − en tankeram för den framtida arbetsmiljöpolitiken (Ds 2008:16)

63

Överväganden och förslag SOU 2009:97

med arbetsmiljön och förbättra den ska därmed ökas. Därigenom

kan arbetsmiljöfrågorna lyftas upp och bli viktigare för alla och en

var och en bra arbetsmiljö kan om de rätta marknadsförutsättningarna

föreligger bli ett konkurrensmedel på olika marknader.

Förstärka marknadsmekanismerna

Vi har i kapitel 3 redovisat olika marknadsorienterade styrmedel. Vi

har också redovisat ekonomiska styrmedel liksom ekonomiska

effekter av marknadsorienterade styrmedel där sådana effekter har

studerats. Ett gemensamt drag hos dessa styrmedel är att de erbjuder

sätt för företag och andra verksamheter att framförallt utåt mot

en marknad visa hur t.ex. arbetsmiljöarbetet bedrivs och resultatet

av detta arbete. I många fall kan dessa styrmedel också användas för

att inåt i verksamheten styra upp och följa arbetet med arbetsmiljö

och verksamhetsutveckling. Vår kartläggning och redovisning visar

att de redovisade styrmedlen finns tillgängliga och används, men

det har ofta varit svårare att kunna se omfattningen av användningen

samt vilka motiven för att välja dem har varit.

Några undersökningar för att utreda vilka motiven m.m. är har

vi inte genomfört och inte heller bedömt vara möjliga att genomföra

på ett meningsfullt sätt under utredningsarbetets gång. Det

finns siffror på hur många företag m.m. som är arbetsmiljöcertifierade

och hur många som har ett CSR-arbete. Det senare är förmodligen

det system som omfattas av de flesta globalt sett. Som vi

redovisar i avsnitt 3.3 har det beräknats att 2005 hade 64 procent av

de 250 största multinationella företagen publicerade CSR-rapporter.

Enligt en annan uppgift finns det nästan 1 000 företag och

andra organisationer i över 60 länder som använder sig av redovisning

enligt GRI (Global Reporting Initiative). I Sverige är 18 företag

medlemmar i CSR Sweden som anges som Sveriges största nätverk

för CSR-företag. Arbetsmiljöcertifierade enligt AFS 2001:1

eller OHSAS 18001 är i dagsläget 590 arbetsställen eller 300 verksamheter.

Ser vi till samtliga drygt 900 000 företag i Sverige (se

tankeramen s. 6) är andelen som har valt att använda sig av ett

marknadsorienterat styrmedel mycket liten. Samtidigt kan det konstateras

att de flesta av dessa styrmedel är relativt nya företeelser

och för flera ses en ökad användning. För CSR och Arbetsgivarvarumärken

syns ett ökande intresse. Effekterna av det pågående

64

SOU 2009:97 Överväganden och förslag

arbetet med standarden för socialt ansvarstagande ISO 26000 kan

eventuellt bli att intresset ökar ytterligare.

Åtgärder kan emellertid behövas för att ytterligare stimulera

eller understödja användandet av sådana styrmedel som bygger på

att verksamheterna vill konkurrera med ett väl fungerande arbetsmiljöarbete

och en god arbetsmiljö. Vi konstaterar att de av oss

redovisade styrmedlen på ett eller annat sätt innehåller det som är

en förutsättning för ett väl fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete,

dvs. systematik, ett väl definierat förfarande, dokumentation

samt ett samband med ledningsfrågorna och ekonomin i verksamheten.

Vi gör därför bedömningen att användning och ökad

spridning av dessa styrmedel genomgående är positiv för utvecklingen

av arbetsmiljön samt för strävan att lyfta arbetsmiljöfrågorna

i det allmänna medvetandet och som viktiga verksamhetsfrågor.

Vi gör mot den här bakgrunden bedömningen, trots att marknadsorienterade

styrmedel i stor utsträckning är privaträttsliga

företeelser och i mycket kommersiella produkter, att vissa åtgärder

från samhällets/statens sida för att stödja, stimulera och förstärka

användningen av dessa styrmedel är motiverade. Staten är i dag

redan involverad i certifieringen genom ackrediteringsförfarandet,

trots att certifiering på de flesta områden bl.a. arbetsmiljöområdet,

är en frivillig verksamhet. Vi har heller inte funnit några konstitutionella

hinder mot att föreslå att marknadsorienterade styrmedel

skulle kopplas till den offentliga arbetsmiljötillsynen.

Vi återkommer i våra förslag i de följande avsnitten till hur vi

anser att det allmänna kan stödja, stimulera och förstärka användningen

av marknadsorienterade styrmedel.

Som vi har berört i bl.a. avsnitt 2.1 är effekterna av marknadsorienterade

styrmedel beroende av att det finns en efterfrågan på en

god arbetsmiljö. Det är möjligt att det alltför slentrianmässigt har

betraktats som en självklarhet att arbetsmiljöfrågorna är högprioriterade

av arbetstagarna. Det finns anledning att fundera över

om det behövs opinionsbildande och andra medvetandegörande

åtgärder för att öka intresset för arbetsmiljön. Konkret kan en

sådan efterfrågan uppstå om t.ex. den som söker arbete på arbetsmarknaden

väger in arbetsmiljön i sitt arbetssökande och i sitt slutliga

val av arbetsgivare, en konsument som ska förvärva en vara eller

en tjänst väger in om varan eller tjänsten har framställts av ett

företag med god arbetsmiljö eller den som vill lägga ut ett uppdrag

tar hänsyn till arbetsmiljön hos uppdragstagaren. I sådana fall kan

det bli en marknadseffekt, dvs. ett behov uppstå att visa en positiv

65

Överväganden och förslag SOU 2009:97

bild av verksamhetens arbetsmiljö och arbetsmiljöarbete. Ett marknadsstyrt

system skulle också kunna bygga på negativa incitament

för dem med dåliga arbetsmiljöer, dvs. att dessa arbetsgivare

bestraffas eller utestängs från marknaden.

Efterfrågan på en god arbetsmiljö eller annorlunda uttryckt

intresset eller incitamenten för att visa eller erbjuda ett gott

arbetsmiljöarbete och en god arbetsmiljö är i hög grad beroende av

marknaden och då närmast arbetsmarknaden. En brist på arbetskraft

skulle kunna öka intresset av marknadsorienterade styrmedel.

Den demografiska utvecklingen med allt färre i arbetsför ålder som

ska försörja en ökad andel icke yrkesverksamma förväntas i många

redovisningar att skapa brist på arbetskraft (se bl.a. tankeramen s.

7−10).

Jämförelser

I den allmänna debatten tycks intresset av ökad kvalitet i olika

avseenden att öka. Det gäller bl.a. sjuk- och äldrevården där det har

inrättats en webbtjänst (Omvard.se) som gör det möjligt att jämföra

olika vårdgivare för att erhålla en ökad kännedom om skillnader

och likheter i vården baserat på offentlig statistik.

Inom den kommunala sektorn har Sveriges kommuner och

landsting utvecklat s.k. Öppna jämförelser som innebär att verksamheten

inom vissa verksamhetsområden som kommuner, landsting

och regioner ansvarar för jämförs vad avser kvalitet, resultat

och kostnader. Öppna jämförelser görs inom områdena hälso- och

sjukvård, äldreomsorg, grund- och gymnasieskola, trygghet och

säkerhet samt folkhälsa. Avsikten är att jämförelserna ska redovisas

i årliga rapporter.

Vårt förslag om en ny tillsynsmodell och flera av de nu redovisade

marknadsorienterade styrmedlen syftar till jämförelser.

Intresset från företag och andra att satsa resurser och arbete på

marknadsorienterade styrmedel hänger återigen i mycket hög grad

på efterfrågan på en god arbetsmiljö, dvs. betalar sig sådana

ansträngningar i ökat anseende på marknaden med en åtföljande

ökad efterfrågan på företagets produkter eller tjänster.

Vi har även under kapitel 3, avsnitt 3.4 Arbetsgivarvarumärken

redovisat sätt att göra jämförelser mellan olika verksamheter. Det

handlar där om ranking och liknande.

66

SOU 2009:97 Överväganden och förslag

Utbud och efterfrågan – hur kan de stimuleras?

En ökad efterfrågan kräver förmodligen ökade kunskaper, hos både

företag, andra verksamhetsutövare och enskilda personer, om vad

arbetsmiljön står för i allmänhet och en ökad medvetenhet om

arbetsmiljöns betydelse för såväl hälsa och säkerhet som verksamheten

i sig och resultatet i reala och ekonomiska termer. Det finns

anledning att fundera över behovet av utbildning, kunskapsspridning

och opinionsbildande insatser där såväl statens som arbetsmarknadsparternas

roller bör diskuteras. Vi återkommer i avsnitt

4.4 till ett förslag som avser arbetsmiljökunskap i högskoleutbildningar.

Som vi på flera ställen berör i betänkandet är marknadskrafterna

ofta kopplade till ekonomiska motiv. Att kunna visa att arbetsmiljön

ger positiva resultat i ekonomiska eller kvalitativa termer

ökar arbetsmiljöns betydelse som konkurrensmedel. Ekonomiska

styrmedel är betydelsefulla för att skapa och öka incitamenten för

arbetsmiljöarbetet. Detta gäller också för de marknadsorienterade

styrmedlen, dvs. att de blir mer attraktiva om ekonomiska och värdeskapande

effekter kan visas (se t.ex. vad som sägs om den ekonomiska

forskningen om CSR i avsnitt 3.3).

För att få marknaden att fungera som en drivkraft på utbudssidan,

dvs. för de som driver företag och andra verksamheter,

behövs liksom när det gäller efterfrågesidan ökade kunskaper och

en ökad medvetenhet om arbetsmiljöns betydelse. Olika instrument

kan behövas för att förstärka sambanden med verksamhetens

planering, drift och resultat samt t.ex. good-will-värdet av en god

arbetsmiljö. Frågor om arbetsmiljöns betydelse för lönsamhet och

kvalitet hos verksamheter, produkter och tjänster är viktiga.

Vi har i delbetänkandet föreslagit att marknadsorienterade

styrmedel i form av märkning av arbetsställen kopplas till resultatet

av arbetsmiljötillsynen. Vi återkommer i våra förslag nedan med

förslag till en komplettering av det förslaget med att koppla ytterligare

ett sådant styrmedel till tillsynen.

Det finns som också det Arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet har

angett (kunskapsrådets första rapport God arbetsmiljö – en framgångsfaktor?,

SOU 2009:47) ett behov av ytterligare forskning och

metodutveckling om sambanden mellan arbetsmiljö och ekonomi

och sätt att mäta och redovisa arbetsmiljön i ekonomiska termer.

67

Överväganden och förslag SOU 2009:97

4.2 Certifiering i den nya tillsynsmodellen

Förslag: Ett ytterligare inslag förs in i den av oss i delbetänkandet

föreslagna nya tillsynsmodellen. Arbetsgivare som har blivit

arbetsmiljöcertifierade av ett ackrediterat certifieringsorgan i

enlighet med kraven i föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete

i AFS 2001:1 eller kraven i standarden OHSAS

18001 blir undantagna från genomgången av samtliga arbetsställen

och får en tilläggsmärkning på Arbetsmiljöverkets webbplats.

En bestämmelse om detta förs in 15 § arbetsmiljöförordningen

(1977:1166).

Bakgrund

Vi har i våra överväganden om en ny tillsynsmodell i avsnitt 3.1 s.

65 i delbetänkandet angivit att vår avsikt var att i utredningens fortsatta

arbete närmare diskutera certifieringens roll på arbetsmiljöområdet

som ett marknadsorienterat styrmedel och därvid även

dess eventuella roll i tillsynssystemet.

I den danska modellen för tillsyn som har varit utgångspunkten

för vårt förslag om den nya svenska tillsynsmodellen får en dansk

arbetsmiljöcertifiering motsvarande den svenska den konsekvensen

att den verksamhet som omfattas av certifieringen blir undantaget

från den genomgång (s.k. screening) som samtliga verksamheter

annars måste genomgå. Dessa verksamheter får dessutom en särskild

smileysymbol på det danska Arbejdstilsynets webbplats,

nämligen en grön smiley med krona (se figur 4.1) om verksamheten

skickar in en kopia av arbetsmiljöcertifikatet till Arbejdstilsynet

och anhåller om att det offentliggörs. Dessa verksamheter

anses göra en extraordinär insats för att säkra en hög arbetsmiljönivå.

Verksamheterna ska dessutom skicka in en försäkran som säkerställer

att certifieringsorganet informerar Arbejdstilsynet om verksamhetens

certifikat blir fråntaget, temporärt fråntaget eller bortfaller.

En grön smiley med krona kan tas bort från Arbejdstilsynets

webbplats om verksamheten får ett eller flera beslut som ska medföra

en gul eller en röd smiley, eller om det ackrediterade certifieringsorganet

i samband med en certifiering har gett besked till

68

SOU 2009:97 Överväganden och förslag

et närmare beskrivit certifiering och olika

cer

ch/eller mot det

int

id sker en viss ökning. I

Da

med

erforderliga åtgärder om villkoren för certifieringen inte följs.

Arbejdstilsynet att verksamhetens certifikat är fråntaget, temporärt

fråntaget eller har bortfallit.

Figur 4.1

Överväganden

Vi har i avsnitt 3.2 i det här betänkandet samt i avsnitt 2.3.2 och

bilaga 2 i delbetänkand

tifieringsordningar.

Det som nu är aktuellt att överväga är om arbetsmiljöcertifiering,

dvs. certifiering under ackreditering av ledningssystemet för

arbetsmiljö, ska innebära en särbehandling i den av oss i delbetänkandet

föreslagna nya tillsynsmodellen på liknande sätt som i den

danska modellen. Det handlar om den certifiering under ackreditering

av Swedac som görs mot Arbetsmiljöverkets föreskrifter

(AFS 2001:1) Systematiskt arbetsmiljöarbete o

ernationella kravdokumentet OHSAS 18001.

Vi kan konstatera att arbetsmiljöcertifiering har en relativt blygsam

omfattning i Sverige med i dagsläget ca 300 företag och ca 590

arbetsställen certifierade, där det emellert

nmark är siffran ca 2 200 arbetsställen.

Vi anser att det finns anledning att se positivt på arbetsmiljöcertifieringen

som styrmedel. Certifieringens inriktning mot ledningssystem

och systematik understryker verksamhetsperspektivet,

dvs. sambandet mellan arbetsmiljön och verksamhetens planering

och drift i övrigt. Samtidigt är det viktigt att upprätthålla höga krav

på tillförlitlighet i certifieringssystemet. Certifieringens och certifikatets

trovärdighet är beroende av certifieringsorganets trovärdighet

och kompetens, vilket ackrediteringen syftar till att säkerställa.

Det är då också angeläget att ackrediteringen uppfyller höga

krav på integritet och kompetens samt att certifieringar följs upp

och certifieringsorgan kontrolleras på ett tillförlitligt sätt

69

Överväganden och förslag SOU 2009:97

För den verksamhet som gjort ett sådant åtagande som en certifiering

innebär och satsar de relativt omfattande resurser som krävs

(se avsnitt 3.2 om kostnader för olika typfall) finns det, under de

ovan angivna förutsättningarna, anledning att göra ett undantag i

tillsynen för genomgången av samtliga arbetsställen på samma sätt

som i Danmark. Vi föreslår också att en särskild tilläggsmärkning

för dessa fall införs i det av oss föreslagna märkningssystemet, där

märkningen anger att verksamheten i fråga är arbetsmiljöcertifierad

för att ytterligare stärka certifieringens marknadsvärde.

Författningsreglering

I vårt förslag till ny tillsynsmodell i delbetänkandet (avsnitt 3.4)

gjordes bedömningen att det inte finns behov av någon ny eller

ändrad reglering i lag eller förordning för att införa den nya

modellen. Den närmare reglering som behövs för att införa den nya

tillsynsmodellen i det praktiska tillsynsarbetet ansåg vi kunde

överlåtas till Arbetsmiljöverket, som bör kunna införa sådana föreskrifter

som verkställighetsföreskrifter med stöd av 18 § p. 7

arbetsmiljöförordningen eller som tjänsteföreskrifter.

Vi anförde bl.a. följande (avsnitt 3.4 s. 70–71)

Vi anser inte att det behöver göras några ändringar eller tillägg i

arbetsmiljölagen (1977:1160) med anledning av förslaget till en ny tillsynsmodell.

Bestämmelserna i 7 kap. arbetsmiljölagen ger de nödvändiga

befogenheterna för Arbetsmiljöverket att utöva tillsynen av

arbetsmiljön även med den nya inriktningen. Förslaget bygger vidare

på befintliga möjligheter att meddela förelägganden och förbud i

enlighet med 7 kap. 7 §. Några förändringar avses inte åstadkommas i

sanktionssystemet.

Vi har övervägt om den nya tillsynsmodellen med den förändrade

inriktningen av besöksverksamheten och märkningssystemet bör

komma till uttryck i regeringens tillämpningsföreskrifter till lagen i

15 § arbetsmiljöförordningen (1977:1166). Vi har emellertid funnit att

det inte är nödvändigt att göra något tillägg eller annan ändring på förordningsnivå.

Regeringens riktlinjer och anvisningar för att genomföra

den nya tillsynsmodellen bör kunna lämnas i samband med att förslagen

behandlas i budgetpropositionen och i berörda regleringsbrev.

När nu ett undantag ska göras från en generell ordning kommer

frågan om författningsreglering i ett något annorlunda läge. Vi finner

att det bl.a. från rättssäkerhets- och tydlighetssynpunkt är viktigt

att den som avser att göra det relativt omfattande åtagande som

70

SOU 2009:97 Överväganden och förslag

en certifiering innebär vet genom en tydlig reglering vilka konsekvenserna

blir när det gäller den offentliga tillsynen. Vi föreslår

därför numera att det förs in en bestämmelse i arbetsmiljöförordningen

om genomgången genom besök av samtliga arbetsställen i

den nya tillsynsmodellen samt om att undantag gäller för en verksamhet

som har erhållit en sådan arbetsmiljöcertifiering under

ackreditering som vi tidigare har redovisat. Avsikten är emellertid

inte att de certifierade verksamheterna ska undantas från den lagstadgade

tillsynen i sig. Det handlar endast om att närmare reglera

hur den nya tillsynsmetoden administrativt och faktiskt ska utövas.

Dessa verksamheter kan i övrigt alltid utsättas för tillsynsåtgärder

om det behövs för att tillse att arbetsmiljölagen och föreskrifter till

den efterlevs, vilket kan bli aktuellt t.ex. vid anmälan av missförhållande,

skyddsombudsstopp eller annat liknande skäl. Någon

lagändring anser vi emellertid inte behövas utan det vi föreslår

innebär närmast en administrativ reglering av tillsynen som faller

inom regeringens restkompetens.

4.3 Arbetsmiljökrav i upphandlingen

Förslag: Den som lämnar anbud på en tjänst i en offentlig upphandling

ska uteslutas från upphandlingen om denne inte har

fullgjort vad som föreskrivs i arbetsmiljölagen och i föreskrifter

med stöd av den om skyldighet att undersöka riskerna i verksamheten

(skriftlig riskbedömning).

En bestämmelse om detta förs in i arbetsmiljölagen. En hänvisning

till den bestämmelsen förs in i lagen (2007:1091) om

offentlig upphandling (LOU).

Bakgrund och överväganden

Allmänt

Vi har i avsnitt 3.7 beskrivit vad som gäller om upphandling och då

särskilt offentlig upphandling.

Vi har där framhållit att ett viktigt skäl till den relativt omfattande

regleringen av offentlig upphandling är att upphandlingen

ska ske i rättvis konkurrens. Upphandlande myndigheter ska

71

Överväganden och förslag SOU 2009:97

behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke diskriminerande

samt öppet sätt.

Vi har vidare framhållit att från gemenskapsrättslig utgångspunkt

har regleringen vid offentlig upphandling införts för att

bidra till genomförandet av den gemensamma marknaden genom

att företag i alla medlemsstater skall kunna konkurrera på lika villkor

om offentliga kontrakt i medlemsstaterna. Den ökade konkurrens

detta medför syftar till att ge de upphandlande myndigheterna

och enheterna möjlighet att ingå affärsmässigt fördelaktiga

kontrakt.

Sociala hänsyn, såsom arbetsmiljöhänsyn, kan integreras i upphandlingsprocessen.

Tvingande hänsyn såsom skydd av människors

hälsa och liv ska samtidigt garanteras.

Mot den här bakgrunden och med hänsyn till den övergripande

inriktningen att göra arbetsmiljö till ett konkurrensmedel har vi

funnit det både naturligt och angeläget att lyfta fram arbetsmiljöfrågorna

inom ramen för upphandlingsförfarandet.

Vi har övervägt olika alternativ när det gäller hur arbetsmiljökrav

ska på ett ändamålsenligt sätt kunna föras in i upphandlingsförfarandet.

Inriktningen är att samtliga anbudsgivare som ska

komma ifråga för att konkurrera om offentliga kontrakt klarar vissa

grundkriterier när det gäller efterlevnaden av arbetsmiljölagen.

Samtidigt har vi funnit det viktigt att utforma kriterierna på ett så

konkret, tydligt och avgränsat sätt som möjligt så att de ska vara

enkla att tillämpa och kontrollera för såväl den upphandlande myndigheten

eller enheten som anbudsgivarna. Det som krävs och avses

kontrolleras är endast vissa grundkriterier som indikerar om

arbetsmiljölagstiftningen i väsentliga hänseenden som har betydelse

i upphandlingen efterlevs. Som vi har framhållit tidigare (se kapitel

3) ska alla arbetsgivare, såväl inhemska som utländska, som utför

arbete i Sverige uppfylla arbetsmiljölagen och föreskrifterna till den

i samtliga avseenden som föranleds av den verksamhet som bedrivs.

Vi har också angivit att sociala hänsyn i första hand finns med i

LOU som möjliga kontraktsvillkor. Samtidigt har vi hänvisat till

vad som bl.a. redovisas i Upphandlingsutredningens slutbetänkande

SOU 2006:28 om rättsutvecklingen och möjligheterna att

ställa sociala krav.

Innan vi går in på de olika alternativen och de slutliga övervägandena

bör en generell fråga som vi har haft att ta ställning till

behandlas. Frågan avser möjligheten med hänsyn till gemenskapsrätten

att göra kraven obligatoriska, dvs. föra in ”ska-krav”. Vi kon72

SOU 2009:97 Överväganden och förslag

staterar att upphandlingsdirektivet och därmed också LOU i stor

utsträckning är en reglering av förhållandet mellan olika parter, i

egenskap av upphandlare och anbudsgivare, och att den huvudsakligen

bygger på att den upphandlande myndigheten eller

enheten ges möjlighet att (”får”) ställa sociala krav. I vissa av

bestämmelserna om uteslutning av anbudsgivare/leverantörer i

10 kap. LOU finns det emellertid ”ska-krav” vad gäller viss grov

brottslighet m.m.

Vi konstaterar samtidigt att i enlighet med de generella principerna

om tvingande hänsyn bör det vara möjligt att genom nationella

bestämmelser ställa krav på sådana åtgärder som behövs för

att skydda människors hälsa och liv även i en upphandling. Detta

framgår också av skäl 6 till direktivet som lyder som följer.

6. Ingenting i detta direktiv bör hindra vidtagande eller genomförande

av sådana åtgärder som behövs för att skydda allmän ordning, allmän

moral och allmän säkerhet, att skydda människors och djurs hälsa och

liv eller att bevara växter, i synnerhet med sikte på en hållbar utveckling,

under förutsättning att åtgärderna överensstämmer med fördraget.

Det är ett viktigt samhällsintresse att arbetsmiljökraven, som

ytterst syftar till att skydda liv och hälsa, upprätthålls i upphandlingar.

Det får inte bli så att arbetsmiljökraven eftersätts i konkurrensen

och anbudsprövningen. Inriktningen som vi har redovisat

för våra förslag är i stället att göra arbetsmiljö till ett konkurrensmedel.

Det bör mot den här bakgrunden inte vara ett val hos

den som upphandlar om arbetsmiljön ska beaktas eller inte. Vår

slutsats är därmed att de arbetsmiljökriterier som vi föreslår ska

gälla samtliga arbetsgivare i offentliga upphandlingar. Arbetsmiljökriterierna

ska alltså kunna formuleras som ”ska-krav”.

Vi har som sagt övervägt olika alternativ, bl.a. i vilket skede av

upphandlingen som arbetsmiljökrav ska in och kontrolleras. Vi har

övervägt om det ska ske som kontraktsvillkor i enlighet med 6 kap.

13 § LOU där bl.a. sociala villkor uttryckligen nämns. Ett alternativ

är att göra 6 kap. 12 § LOU, som särskilt avser ”arbetarskydd”

obligatorisk när det gäller sådana bestämmelser. Bestämmelsen är

fakultativ och ger en möjlighet att på nationell nivå ålägga en upphandlande

myndighet att i förfrågningsunderlaget ange hos vilket

eller vilka organ en anbudssökande eller anbudsgivare kan få relevanta

uppgifter om skyldigheter avseende de bestämmelser om

beskattning, miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor som gäller i

73

Överväganden och förslag SOU 2009:97

den medlemsstat, region eller ort där tjänsterna eller entreprenaden

skall utföras och som skall tillämpas på dessa entreprenader eller

tjänster under fullgörandet av kontraktet (vår kursivering).

Bestämmelsen har gjorts tvingande i bl.a. Danmark (se expertutlåtandet

i betänkandet Bättre arbetsmiljöregler II, SOU 2007:43,

bilaga 5 sid. 228). Bestämmelsen är emellertid en generell bestämmelse

som endast anger var uppgifter om t.ex. arbetsmiljökrav kan

inhämtas.

Vi har slutligen övervägt att införa arbetsmiljökrav som uteslutningskrav

i enlighet med 10 kap. 2 § 4. LOU om allvarligt fel i

yrkesutövningen (se nedan).

Vi har när vi har prövat fördelar och nackdelar med de olika

alternativen stannat för det sistnämnda alternativet med uteslutningskrav.

De krav vi vill ska ställas och kontrolleras är sådana

grundläggande krav som gäller alla arbetsgivare och de är inte

tänkta som utvärderings- eller tilldelningskriterier. Kraven kan

också utformas på ett relativt enkelt och lättillämpat sätt.

Alternativet när det gäller 6 kap. 12 § LOU skulle kunna ha

vissa fördelar genom att det bl.a. särskilt avser arbetarskydd.

Bestämmelsen anger emellertid som vi har nämnt endast var information

om gällande regler kan inhämtas. Vi redovisar längre fram

att Arbetsmiljöverket är ett sådant organ som kan ha att lämna

uppgifter till anbudsgivare om vilka arbetsmiljöregler som gäller vid

arbeten som sker i Sverige.

Som vi har angivit utgår våra förslag från att kriterierna utformas

på ett så konkret, tydligt och avgränsat sätt som möjligt så att

de ska vara enkla att tillämpa och kontrollera för såväl den upphandlande

myndigheten eller enheten som anbudsgivarna. Det som

krävs och avses kontrolleras är endast vissa grundkriterier som

indikerar om arbetsmiljökrav i väsentliga hänseenden som har

betydelse i upphandlingen efterlevs. Dessa krav ska vara klara för

samtliga anbudsgivare utan att dessa ska behöva gå via t.ex.

Arbetsmiljöverket, vilket skulle vara en kostnad för såväl verket

som anbudsgivarna. Det är naturligtvis inget som hindrar att

anbudsgivare vänder sig till Arbetsmiljöverket ändå, vilket kan vara

särskilt behövligt för utländska anbudsgivare som kan vända sig till

verket som förbindelsekontor enligt utstationeringslagen.

74

SOU 2009:97 Överväganden och förslag

Allmänt om uteslutningskrav

Bestämmelserna i 10 kap. 2 § 4. lagen om offentlig upphandling

(LOU) innebär att en leverantör får uteslutas från att delta i en

upphandling om leverantören har gjort sig skyldig till ett allvarligt

fel i yrkesutövningen och den upphandlande myndigheten kan visa

detta. Enligt artikel 45.2 i EG-direktivet 2004/18/EG om samordning

av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader,

varor och tjänster, det s.k. klassiska direktivet, ska medlemsstaterna

i enlighet med nationell rätt och med hänsyn till gemenskapsrätten

fastställa villkoren för tillämpning av den angivna

punkten.

I skäl 43 i direktivet anges följande om bakgrunden till en motsvarande

och en anslutande bestämmelse i direktivet.

/---/Om det i nationell rätt ingår sådana bestämmelser, kan överträdelse

av miljölagstiftningen eller lagstiftningen om otillåten samverkan

vid offentlig upphandling som lett till lagakraftvunnen dom

eller beslut med likvärdig effekt betraktas

som brott mot den ekonomiska aktörens yrkesetik eller som ett allvarligt

fel. Bristande efterlevnad av nationella bestämmelser för

genomförande av rådets direktiv 2000/78/EG (1) och 76/207/EEG (2)

om lika behandling av arbetstagare som lett till lagakraftvunnen dom

eller beslut med likvärdig effekt kan betraktas som ett brott mot den

ekonomiska aktörens yrkesetik eller som ett allvarligt fel.”

I skäl 34 anges följande bl.a. om utländska företag som utstationerar

arbetstagare.

Gällande lagar, förordningar och kollektivavtal rörande anställningsvillkor

och arbetarskydd, på såväl nationell nivå som gemenskapsnivå,

är tillämpliga vid fullgörandet av ett offentligt kontrakt om dessa

bestämmelser och tillämpningen av dem överensstämmer med gemenskapsrätten.

För gränsöverskridande verksamhet, när arbetstagare i en

medlemsstat utför tjänster i en annan medlemsstat i samband med

fullgörandet av ett offentligt kontrakt, fastställs i Europaparlamentets

och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering

av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (1) de

minimivillkor som måste uppfyllas i värdlandet gentemot de utstationerade

arbetstagarna. Om det i nationell rätt ingår bestämmelser i

detta avseende, kan det om dessa förpliktelser inte uppfylls betraktas

som ett allvarligt fel eller som ett brott mot den ekonomiska aktörens

yrkesetik, som kan medföra att den ekonomiska aktören utesluts från

det offentliga upphandlingsförfarandet.

75

Överväganden och förslag SOU 2009:97

Upphandlingsutredningen refererar i avsnitt 6.4 om rättsutvecklingen

när det gäller sociala krav till EG-kommissionens tolkningsmeddelande

om gemenskapslagstiftning med tillämpning på

offentlig upphandling och om möjligheterna att ta sociala hänsyn

vid offentlig upphandling ( KOM (2001) 566 slutlig, EGT nr C

333, 28.11.2001, s. 27). Meddelandet utgår från de tidigare upphandlingsdirektiven

men anses fortfarande ha aktualitet. På s. 190

sägs följande.

Det erinras om att en leverantör som brutit mot lagstiftning inom det

sociala området kan uteslutas om överträdelsen enligt nationell lagstiftning

utgör ett brott mot yrkesetiken eller ett allvarligt fel i yrkesutövningen

(tolkningsmeddelandet s. 30). Någon gemenskapsrättslig

definition av begreppet allvarligt fel i yrkesutövningen finns inte.

Medlemsstaten får definiera begreppet i sin nationella lagstiftning och

själv avgöra om underlåtenhet att fullgöra vissa skyldigheter på det

sociala området utgör ett sådant fel. Ett exempel som anges är att en

inhemsk leverantör som inte upprättat en jämställdhetsplan, trots att

sådan skyldighet föreligger enligt den nationella lagstiftningen, kan

uteslutas förutsatt att underlåtenheten utgör ett allvarligt fel i yrkesutövningen

enligt nationella regler.”

Med hänsyn till att 10 kap. 2 § 3. LOU avser lagakraftvunnen

brottmålsdom avseende yrkesutövningen kan motsatsvis dras den

slutsatsen att punkten 4 inte avser sådana fel som innebär brott och

att den då inte heller omfattar brottmålsdomar. Det som närmast

ligger till hands med hänsyn till vad som sägs ovan bl.a. i kommissionens

tolkningsmeddelande och i skäl 43 är att punkt 4 kan vara

tillämplig på bristande efterlevnad av en lagstiftning som på något

sätt reglerar yrkesutövningen Angivande av t.ex. miljöskyddslagstiftning

och nationella bestämmelser för genomförande av jämställdhetsdirektivet

får anses vara exempel på sådan lagstiftning och

ingen uttömmande beskrivning. Arbetsmiljölagstiftningen är enligt

vår uppfattning också en sådan lagstiftning som reglerar yrkesutövningen.

Arbetsmiljölagstiftningen är alltid tillämplig när någon utför

arbete i Sverige. Detta bekräftas också i skäl 34 som refereras ovan,

där det bl.a. anges att lagar och förordningar om bl.a. arbetarskydd

på såväl nationell nivå som gemenskapsnivå, är tillämpliga vid fullgörandet

av ett offentligt kontrakt om dessa bestämmelser och tilllämpningen

av dem överensstämmer med gemenskapsrätten.

Arbetsmiljöbestämmelser på gemenskapsnivå är genomförda i den

svenska arbetsmiljölagstiftningen.

76

SOU 2009:97 Överväganden och förslag

Skäl 34 behandlar särskilt arbete som utförs av en utstationerad

arbetstagare i en medlemsstat i EU i en annan medlemsstat i samband

med fullgörandet av ett offentligt kontrakt.

För dessa fall gäller utstationeringsdirektivet (Europaparlamentets

och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om

utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av

tjänster). Skäl 34 anger att om nationella bestämmelser inte uppfylls

kan det betraktas som ett allvarligt fel eller som ett brott mot

den ekonomiska aktörens yrkesetik, som kan medföra att den ekonomiska

aktören utesluts från det offentliga upphandlingsförfarandet.

De nationella bestämmelserna som genomför utstationeringsdirektivet

finns i utstationeringslagen (lag (1999:678) om utstationering

av arbetstagare). Enligt den lagen gäller arbetsmiljölagen

alltid vid arbete som av utstationerad arbetstagare utförs i Sverige.

I 10 kap. 2 § 4. LOU anges vidare att det ska vara fråga om ett

allvarligt fel i yrkesutövningen. En underlåtenhet att följa arbetsmiljölagstiftningen

kan innebära stora risker för arbetstagarnas

hälsa och säkerhet. En underlåtenhet av detta slag innebär enligt vår

uppfattning att det föreligger ett allvarligt fel i nu aktuellt avseende.

Enligt artikel 45.2 andra stycket i det klassiska direktivet ska

medlemsstaterna i enlighet med nationell rätt och med hänsyn till

gemenskapsrätten fastställa villkoren för tillämpning av punkten.

Närmare om förslaget

Vi har som vi har redovisat redan tidigare i detta avsnitt stannat för

att utforma förslaget om arbetsmiljöhänsyn som ett uteslutningskrav.

En kompletterande bestämmelse i enlighet med artikel 45.2

andra stycket i det klassiska direktivet föreslås därför.

Vi har övervägt att föreslå som en del i förslaget att endast de

arbetsgivare som inte har åsidosatt arbetsmiljölagstiftningens krav

på ett sådant sätt att de fått ett lagakraftvunna föreläggande eller

förbud ska kunna konkurrerar om offentliga kontrakt, dvs. de som

fått sådana tvångsmedelsbeslut skulle uteslutas. Vi anser att det

vore rimligt att den som så påtagligt har åsidosatt arbetsmiljölagstiftningen

och där bristen kvarstår borde uteslutas. I annat fall riskerar

upphandlingar att ske på bekostnad av de gällande arbetsmiljökraven.

Dessutom skulle strävan att främja att arbetsmiljön

77

Överväganden och förslag SOU 2009:97

blir ett konkurrensmedel i en konkurrens på lika villkor i samband

med offentlig upphandling kunna motverkas.

Vi konstaterar emellertid att ett sådant förslag kan innebära

problem bl.a. i förhållande till utländska anbudsgivare. Om

bestämmelsen endast skulle avse svenska myndighetsbeslut om

förelägganden och förbud skulle leverantörer från andra länder

inom EES-området så länge de inte utför arbete i Sverige få fördelar

i upphandlingen i förhållande till svenska leverantörer, eftersom de

inte kan träffas av svenska myndighetsbeslut. För att syftet med

bestämmelsen skulle uppnås och den skulle bli neutral i förhållande

till vilket land inom EES som leverantörerna kommer från skulle

bestämmelsen även behöva omfatta motsvarande myndighetsbeslut

inom arbetsmiljöområdet från något annat EES-land. Hänsyn

måste tas till förbudet mot att diskriminera på grund av nationalitet

i enlighet med de EG-rättsliga principerna om icke-diskriminering

(se 1 kap. 9 § LOU).

Regelsystemen vad gäller sanktioner och tvångsmedel ser olika

ut i de olika EES-länderna. Det kan således vara svårt att jämföra

besluten från olika länder och rättssystem och göra bedömningen

vad som är ”motsvarande myndighetsbeslut”. Det skulle eventuellt

kräva omfattande utredningar och svåra bedömningar. Som vi har

redovisat är inriktningen att kriterierna ska vara enkla att tillämpa

och kontrollera för såväl den upphandlande myndigheten eller

enheten som anbudsgivarna.

Med hänsyn till dessa svårigheter har vi valt att avstå från att

lägga fram ett förslag i enlighet med vad som nu har redovisats.

Vi har i stället valt att enbart lägga fram ett förslag som är

inriktat på ett grundläggande krav om riskbedömning som alltid

ska ha gjorts även av utländska arbetssgivare som ska utföra arbete i

Sverige. Förutom att kravet i sig är grundläggande och centralt

indikerar efterlevnaden av det också att det finns en medvetenhet

om arbetsmiljölagstiftningens krav och betydelsen av att följa dem.

Kravet följer dessutom av EU:s ramdirektiv på arbetsmiljöområdet

(rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för

att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i

arbetslivet) och ska därmed vara genomförd i nationell lagstiftning

i samtliga EES-länder.

Skyldigheten att fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten

anges i 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen. Närmare föreskrifter om

denna skyldighet finns i 8 § Arbetsmiljöverkets föreskrifter om

systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1) och lyder.

78

SOU 2009:97 Överväganden och förslag

8 § Arbetsgivaren skall regelbundet undersöka arbetsförhållandena

och bedöma riskerna för att någon kan komma att drabbas av

ohälsa eller olycksfall i arbetet.

När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren

bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall

som kan behöva åtgärdas.

Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt. I riskbedömningen

skall anges vilka risker som finns och om de är allvarliga

eller inte.

Förslaget innebär att de anbudsgivare diskvalificeras som inte har

genomfört en relevant skriftlig riskbedömning i enlighet med dessa

föreskrifter. Detta är som sagt ett för alla verksamheter grundläggande

men också centralt krav när det gäller det systematiska

arbetet med arbetsmiljön. Det följer också som sagt av EU-lagstiftning.

En kompletterande bestämmelse i enlighet härmed behövs. Frågan

är då var en sådan bestämmelse ska placeras. Mycket talar för

att den ska placeras i LOU eftersom den avser den offentliga upphandlingen.

Vi finner emellertid att den bättre passar i arbetsmiljölagen,

eftersom syftet med den i första hand är att förstärka incitamenten

för arbetsmiljöarbetet och att garantera att arbetsmiljökrav

uppfylls. Bestämmelsen har därmed mer av offentligrättslig karaktär.

Intresset av att bestämmelser om offentlig upphandling är

samlade och lätt kan hittas av de som deltar i en upphandling kan

tillgodoses genom att i LOU ta in en hänvisning till bestämmelsen i

arbetsmiljölagen.

Förslaget avser den som lämnar anbud i en offentlig upphandling

på vilken LOU är tillämplig. Det handlar alltså om den som

tillhandahåller tjänster på marknaden. I LOU anges dessa subjekt

som leverantörer. I arbetsmiljölagen finns bestämmelser om

skyddsansvar för leverantörer av tekniska anordningar och farliga

ämnen (3 kap. 8 och 9 §§). Vissa av de skyldigheter som nu angivna

skyddsansvar innebär inträder redan vid marknadsföringen.

Det nu föreslagna ansvaret för anbudsgivare i en offentlig upphandling

är snarlikt det befintliga leverantörsansvaret i arbetsmiljölagen.

Avsikten är liksom när det gäller det befintliga leverantörsansvaret

att arbetsmiljöhänsyn ska beaktas på ett tidigt stadium.

79

Överväganden och förslag SOU 2009:97

Avsikten är också att genom anknytningen till LOU begränsa

anbudsgivares skyldighet till offentliga upphandlingar över tröskelvärdet

enligt 3 kap. 1 § LOU.

Mot den angivna bakgrunden föreslår vi att det förs in en kompletterande

bestämmelse i arbetsmiljölagen om uteslutning av den

som lämnar anbud om tjänstkontrakt (leverantörer enligt LOU:s

terminologi) i den angivna situationen. Eventuella arbetsgivare som

inte har genomfört en relevant riskbedömning ska inte kunna konkurrera

om tilldelningen av offentliga kontrakt. Syftet med

bestämmelsen är att förhindra en otillbörlig konkurrens på bekostnad

av arbetsmiljön och att främja att arbetsmiljön blir ett konkurrensmedel

i en konkurrens på lika villkor i samband med

offentlig upphandling. Förslaget kommer dessutom om det

genomförs, enligt vår uppfattning, att öka kvalitén på utförda

tjänster. Proportionalitetskravet har beaktats.

Vi vill betona att avsikten inte är att det ska göras en särskild

riskbedömning för just den aktuella upphandlingen. En genomförd

riskbedömning kommer naturligtvis normalt att avse ett arbete

som faller inom anbudsgivarens vanliga verksamhetsområde. En

gjord riskbedömning är också relevant genom att den visar att

anbudsgivaren har kompetens och förmåga att göra en riskbedömning

på ett adekvat sätt.

Vi har övervägt att begränsa bestämmelsen till statliga upphandlingar.

Eftersom vi anser att det som uttryckligen regleras genom

den föreslagna bestämmelsen i princip redan är möjligt för den

upphandlande myndigheten med stöd av den refererade bestämmelsen

i LOU finner vi inte anledning att göra en sådan avgränsning.

Vi vill också erinra om den möjlighet som enligt 6 kap. 12 §

LOU finns för den upphandlande myndigheten att i förfrågningsunderlaget

upplysa om vilka organ som kan lämna en anbudssökande

eller anbudsgivare information bl.a. om de bestämmelser

om ”arbetarskydd och arbetsvillkor” som kommer att gälla vid de

tjänster eller byggentreprenader som ska omfattas av det kontrakt

som ska slutas. Om den upphandlande myndigheten gör detta ska

den samtidigt begära att anbudssökanden eller anbudsgivaren

bekräftar att hänsyn har tagits till sådana bestämmelser vid utformningen

av anbudet. Det innebär att ett informationskrav bör åtföljas

av ett redovisningskrav, dvs. något slags bekräftelse på att kraven

uppfyllts. Detta överensstämmer också med den princip som

80

SOU 2009:97 Överväganden och förslag

finns i den offentliga upphandlingen att det både ska vara möjligt

att kontrollera att krav uppfylls och att kontroll faktiskt sker.

I 9 § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare (utstationeringslagen)

som genomför det s.k. utstationeringsdirektivet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16

december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med

tillhandahållande av tjänster) anges att Arbetsmiljöverket ska vara

förbindelsekontor och tillhandahålla information om de arbets och

anställningsvillkor som kan bli tillämpliga vid en utstationering

i Sverige. Regeringen har i en lagrådsremiss den 8 oktober 2009

med anledning av Lavalutredningens förslag föreslagit att verkets

roll som förbindelsekontor ska förstärkas. För information om

kollektivavtal som kan komma att bli tillämpliga ska verket hänvisa

till berörda kollektivavtalsparter. Arbetsmiljöverket är alltså det

organ som det kan hänvisas till i förfrågningsunderlaget. Verket har

på sin webbplats (www.av.se) uppgifter om sin roll som förbindelsekontor

samt om tillämpliga bestämmelser vid utstationering.

I bestämmelserna i 10 kap. 2 § lagen (2007:1091) om offentlig

upphandling (LOU) om uteslutning av leverantörer anges dessutom

att en leverantör för uteslutas om denne i något väsentligt

hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller har

lämnat felaktiga upplysningar.

Det är enligt vår mening relativt enkelt för en upphandlande

myndighet eller enhet att kontrollera om den föreslagna uteslutningsgrunden

föreligger. Uppgifter om genomförd riskbedömning

bör kunna begäras i förfrågningsunderlaget. Om så sker är anbudsgivaren

skyldig att lämna uppgiften.

Förslaget bygger på att efterlevnaden av den föreslagna

bestämmelsen omfattas av Arbetsmiljöverkets tillsyn enligt 7 kap.

arbetsmiljölagen.

Privat upphandling

Vårt förslag som har redovisats ovan avser endast den offentliga

upphandlingen. Vårt resonemang om vikten av att utnyttja marknadskrafterna

i samband med offentlig upphandling för att främja

en god arbetsmiljö är naturligtvis gångbara även när det gäller privat

upphandling i betydelsen upphandling utanför det allmännas

verksamhet. Det skulle därför kunna övervägas att införa krav även

vid den privata upphandlingen. Vi har dock stannat för att endast

81

Överväganden och förslag SOU 2009:97

föreslå en tilläggsreglering till lagstiftningen om offentlig upphandling,

dvs. ett område där det redan finns en särskild reglering

av upphandlingsförfarandet.

Vi vill emellertid när det gäller den privata upphandlingen erinra

om det förslag som Utredningen om arbetsmiljölagen lämnade i

sitt slutbetänkande Bättre arbetsmiljöregler II (SOU 2007:43) om

att införa en ny bestämmelse i 3 kap. arbetsmiljölagen om att den

som inhämtar anbud på utförandet av en tjänst över ett visst kontraktsvärde

ska i förfrågningsunderlaget (se avsnitt 4.7) ange viss

arbetsmiljöinformation.

4.4 Arbetsmiljö i utbildningen

Förslag: Ett arbete påbörjas för att föra in arbetsmiljökunskap i

högskoleutbildningen. Som ett första steg förs sådana kunskapskrav

in som obligatorium på civilingenjörs- och civilekonomutbildningarna

Bakgrund och överväganden

Integreringsprincipen, som kan sägas ligga bakom kravet på ett

systematiskt arbetsmiljöarbete, kan även tillämpas på utbildningen,

dvs. arbetsmiljökunskap behöver föras in i och integreras med

funktions- och verksamhetsinriktad utbildning. Kunskaper och

medvetenhet om arbetsmiljö behöver föras in i utbildningen på

olika nivåer. Detta behöver ske redan i den grundläggande utbildningen

i grund- och gymnasieskolan, som en förberedelse för

arbetslivet. Arbetsmiljökunskaper behövs naturligtvis även hos eleverna

för att kunna hantera skolans egna arbetsmiljöfrågor.

Vi har i avsnitt 3.3 om socialt ansvarstagande redovisat hur

innehållet i utbildningen i det aktuella avseendet har betydelse för

kunskaperna, medvetenheten och attityderna. Det framgår där

(enligt en undersökning av Universum) att en relativt stor andel av

svenska högskolestudenter värderar företagens CSR-arbete högre

än unga yrkesaktiva och att etik- och moralfrågor är viktiga vid

valet av framtida arbetsgivare. Som god moral räknas bl.a. att hantera

de anställda bra, och att företaget har goda arbetsförhållanden.

20 procent av högskolestudenterna anser att socialt ansvarstagande

är viktigast vid valet av framtida arbetsgivare. Av undersökningen

82

SOU 2009:97 Överväganden och förslag

framgår att det finns nationella skillnader och mellan könen. En

slutsats i rapporten är att ungdomar i dag i större utsträckning än

tidigare vill jobba på ett företag som står för samma eller liknande

värderingar som man har själv och man vill vara stolt över sin

arbetsgivare

Vidare konstateras det att god etik, moral och socialt ansvarstagande

hos företag värderas ungefär lika högt bland ekonomer,

teknologer och data/it-folk. Ett förhållande som antas påverka

situationen är att numera finns CSR som akademiskt ämne på en

mängd universitet och högskolor i Sverige.

En fråga är hur arbetsmiljöutbildning ska kunna föras in som ett

led i yrkesutbildningarna. Viktiga utbildningar i det avseendet är

utbildningarna av civilingenjörer och civilekonomer. Detta är ingen

ny upptäckt. Arbetsmiljökommissionen, som deltog i reformarbetet

inom arbetsmiljöområdet i början av 90-talet, föreslog att

det i civilingenjörsutbildningen infördes en obligatorisk grundutbildning

i arbetsmiljö på 10 poäng. Kommissionen angav dessutom

de allmänna ämnesområden som borde ingå. Kommissionen

valde ut ingenjörer och tekniker som yrkesgrupp, eftersom de i särskilt

hög grad genom sitt kunnande och sin yrkesroll påverkar

andras arbetsmiljö. Civilingenjörer blir ofta chefer och arbetsledare

och de är med och konstruerar arbetsmiljön som konstruktörer

och designers m.m.. Några andra viktiga yrkesgrupper är ekonomer

och lärare.

När arbetsmiljöarbetet skall integreras i verksamheten räcker

det inte längre med att bara några få arbetsmiljöexperter har goda

arbetsmiljökunskaper, utan kunskaper behövs hos väldigt många

fler. Alla chefer och arbetsledare måste ha goda kunskaper bl.a. om

hur arbetsmiljöarbetet skall utföras, I princip alla på en arbetsplats

bör ha åtminstone grundläggande arbetsmiljökunskaper. Alla har ju

en roll i arbetsmiljöarbetet.

När det gäller arbetsmiljöutbildning för arbetsplatserna har

arbetsmarknadens parter, dvs. de fackliga organisationerna och

arbetsgivarna och deras organisationer, en avgörande roll. Parterna

har slutit en del kollektivavtal som innehåller krav på arbetsmiljöutbildning

av chefer och skyddsombud. Sådana krav finns emellertid

inte för hela arbetsmarknaden.

När det gäller högskoleutbildningarna är läget ett annat.

Högskolorna bestämmer kurser och kursinnehåll. Enligt uppgift

deltar endast 20 procent av de studerande på civilingenjörsutbildningen

i frivilliga kurser i arbetsmiljö.

83

Överväganden och förslag SOU 2009:97

Det kan konstateras att ILO i juni 2006 antog en konvention

(nr 187) och en rekommendation (nr § 197) om ett ramverk för att

främja arbetarskydd och arbetsmiljö. I artikel 4 i konventionen

anges i fråga om ett ”Nationellt system för arbetsmiljöfrågor” att i

det nationella systemet ska ingå bl.a. tillhandahållande av utbildning.

I rekommendationen (II.5) anges att varje medlem ska sträva

efter att införa ”occupational safety and health concepts and, where

appropriate, competencies in educational and vocational training

programmes”. Konventionen har ratificerats av Sverige.

I högskoleförordningen (1993:100) finns som bilaga 2 intaget en

examensordning som för de olika högskoleutbildningarna anger

vilka krav som ska uppfyllas för att få en viss högskoleexamen. För

civilingenjörsexamen anges följande:

Färdighet och förmåga

För civilingenjörsexamen skall studenten

/---/

− visa förmåga att utveckla och utforma produkter, processer och

system med hänsyn till människors förutsättningar och behov och

samhällets mål för ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar utveckling,

/---/

Värderingsförmåga och förhållningssätt

För civilingenjörsexamen skall studenten

− visa förmåga att göra bedömningar med hänsyn till relevanta, vetenskapliga,

samhälleliga och etiska aspekter samt visa medvetenhet om

etiska aspekter på forsknings- och utvecklingsarbete,

− visa insikt i teknikens möjligheter och begränsningar, dess roll i

samhället och människors ansvar för hur den används, inbegripet sociala

och ekonomiska aspekter samt miljö- och arbetsmiljöaspekter, och

− visa förmåga att identifiera sitt behov av ytterligare kunskap och att

fortlöpande utveckla sin kompetens.

/---/

För civilingenjörsexamen skall också de preciserade krav gälla som

varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning.

Det är uppenbart att arbetsmiljöaspekter finns med i examenskraven.

Enligt uppgift omfattas emellertid arbetsmiljökunskap i dag

endast av frivilliga kurser på högskolan. Enligt vår mening bör tillräcklig

arbetsmiljöutbildning vara obligatorisk i civilingenjörsutbildningen

och även i civilekonomutbildningen. Det är nödvändiga

kunskaper för den som ska vara chef och den som ska ha en

funktion som konstruktör av väsentliga delar av arbetsmiljön. ILOkonvention

nr 187 innebär också som framgår ovan ett åtagande att

84

SOU 2009:97 Överväganden och förslag

när det är relevant och lämpligt föra in sådana kompetenskrav i

yrkesutbildningen.

Enligt vår uppfattning kan inte kravet på Värderingsförmåga

och förhållningssätt i examensordningen för civilingenjörsexamen

anses vara uppfyllt om inte insikter i arbetsmiljöaspekter på ett

konstaterbart sätt har erhållits genom direkta utbildningsmoment.

Arbetsmiljökunskapen bör emellertid kunna erhållas i en utbildning

som är bredare och där arbetsmiljö har integrerats med andra

frågor. Det är snarare en fördel om arbetsmiljöaspekter kan förenas

med andra aspekter på ett mer övergripande sätt. Det är de funktionella

kraven på kunskaper som är avgörande och inte utbildningen

i sig. Samtidigt är det enligt vår mening inte möjligt att

erhålla sådana kunskaper utan att få en adekvat och konkret utbildning.

Det gäller att få lära sig vad arbetsmiljö är, vilken betydelse

den har för verksamheterna, hur arbetsmiljöarbetet ska utföras och

integreras samt vilket skyddsansvar som finns.

För civilekonomexamen bör kraven i examensordningen kompletteras

så att de överensstämmer i den här aktuella delen med

kraven i civilingenjörsexamen.

Som vi ser det är vårt förslag i den här delen ett viktigt inslag i

den övergripande tanken att göra arbetsmiljön till en strategisk

verksamhetsfråga och till ett konkurrensmedel. Som vi har framhållit

tidigare är kunskaper, medvetenhet och attityder hos ledningen

och andra strategiska befattningshavare i en verksamhet

viktiga för att arbetsmiljön på detta sätt ska få en mer strategisk

betydelse som ett konkurrensmedel.

4.5 Obligatorisk redovisning av sjukfrånvaro i

årsredovisningen

Vår bedömning: Kravet på obligatorisk redovisning av sjukfrånvaron

i årsredovisningarna i enlighet med årsredovisningslagen

(1995: 1554) m.fl. lagar bör behållas.

Bakgrund och överväganden

Vi har i avsnitt 3.6 redovisat det krav som finns på obligatorisk

redovisning av sjukfrånvaron i årsredovisningarna och de skäl som

85

Överväganden och förslag SOU 2009:97

86

fanns för att föra in detta krav. Vi har vidare där redovisat förslaget

från utredningen om enklare redovisning i delbetänkandet Enklare

redovisning (SOU 2008:67) om att ta bort det angivna kravet.

Vi avslutar avsnitt 3.6 med att ifrågasätta den utredningens

uppfattning om att sjukfrånvaron inte säger särskilt mycket om

företagsledningens förmåga att driva verksamheten. Även om

ohälsa hos en enskild individ många gånger har sin grund i helt

andra omständigheter än arbetet har höga totala sjuktal inom en

verksamhet ofta samband med förhållanden i arbetet. Vi hänvisar

bl.a. till de uppskattningar som gjordes i promemorian Långsiktig

verksamhetsutveckling ur ett arbetsmiljöperspektiv (Ds 201:28)

om huruvida och i vilken utsträckning sjukskrivningar är arbetsrelaterade.

Flera uppgifter indikerade att åtminstone hälften av

långtidssjukfrånvaron var att betrakta som arbetsrelaterad (se promemorian

sid. 182–184 samt 206–207). Enligt vår uppfattning är

det dessutom uppenbart att sjukfrånvaron innebär höga kostnader

och dessutom hinder mot en effektiv verksamhet och att den därför

är en betydelsefull indikator på företagets intjäningsförmåga

och framtida utvecklingsmöjligheter.

Enligt vår uppfattning vore det olyckligt om kravet på obligatorisk

redovisning av sjukfrånvaron i årsredovisningarna togs bort.

Det som sägs av utredningen om enklare redovisning talar möjligen

i stället för att redovisningen av ohälsan och hälsan utvecklas.

Vi är övertygade om att uppgifter om sjukfrånvaron kan, i

enlighet med de överväganden som låg bakom redovisningskravet,

vara av betydelse, bl.a. som en indikator för arbetsmiljöförhållandena,

för presumtiva kunder, leverantörer eller arbetssökande, dvs.

ha betydelse som ett styrmedel på marknaden.

5 Konsekvenser av utredningens

förslag

5.1 Samhällsekonomiska och andra konsekvenser av

utredningens förslag

Arbetsmiljöcertifiering

Ett förslag om ett undantag från tillsynsmetoden genomgång

genom besök av samtliga arbetsställen (ibland kallat screening) i

den i delbetänkandet föreslagna nya tillsynsmodellen lämnas i

avsnitt 4.2. Förslaget innebär att det företag som har blivit arbetsmiljöcertifierat

inte ska omfattas av genomgången genom besök.

Förslaget innebär att resursbehovet i den offentliga tillsynen minskar.

Arbetsmiljöverkets genomgång ersätts av en genomgång av det

privaträttsliga certifieringsorganet. De frigjorda tillsynsresurserna

kan bl.a. användas för en mer effektiv tillsyn av övriga verksamheter.

Certifieringen är frivillig men genom undantaget blir certifieringen

ett alternativ till delar av tillsynen och det uppstår administrativa

lättnader i tillsynen. En certifiering är relativt kostsam

men det föreslagna undantaget medför att de administrativa kostnaderna

för företagen med anledning av tillsynsverksamheten totalt

blir lägre än de annars skulle bli. Det blir samtidigt upp till arbetsgivaren

att avgöra om de fördelar som certifieringen innebär i det

här avseendet och även i övrigt t.ex. i konkurrenshänseende motiverar

de kostnader och insatser som certifieringen innebär. Vi har i

avsnitt 3.2 redovisat kostnadsberäkningar för företag av olika slag

och storlek vid arbetsmiljöcertifiering. Dessa kostnader är som sagt

dock inte en direkt konsekvens av utredningens förslag men måste

av arbetsgivaren vägas mot de besparingar som görs på de administrativa

kostnaderna genom undantaget från genomgången

genom besök.

87

Konsekvenser av utredningens förslag SOU 2009:97

Som vi tidigare har angivit är i dagsläget ca 600 arbetsställen

arbetsmiljöcertifierade enligt AFS 2001:1 eller OHSAS 18001.

Jämför vi med Danmark, ca 2 200 med arbetsmiljöcertifierade verksamheter,

men med färre arbetsställen och arbetsgivare än Sverige

och tar hänsyn till att arbetsmiljöcertifiering får en offentligrättslig

betydelse kommer antalet certifierade arbetsställen med stor sannolikhet

att öka relativt kraftigt i Sverige. Av figur 3.1 i avsnitt 3.2

framgår den fördelning som finns i dag när det gäller arbetsmiljöcertifikat

för olika företagsstorlekar. När det gäller fördelningen av

de tillkommande certifikaten till följd av vårt förslag finns det

anledning tro att de mindre företagens andel ökar.

Arbetsmiljöverkets administration av undantaget från tillsynen

och en eventuell tilldelning av en särskild märkning inom ramen för

den föreslagna nya tillsynsmodellen kan komma att kräva vissa

resurser som vi dock bedömer som marginella i förhållande till tidigare

angivna minskade kostnaderna för tillsynen.

Avsikten är att ett genomförande av förslaget ska påverka konkurrensförhållandena

för företagen.

Arbetsmiljökrav i upphandlingen

Förslaget om arbetsmiljökrav i upphandlingen innebär att den möjlighet

som redan finns enligt upphandlingslagstiftningen LOU att

utesluta verksamheter vid ett fel i yrkesutövningen, som utgörs av

att arbetsmiljölagstiftningen inte följs, görs obligatorisk såvitt

gäller det grundläggande kravet om en skriftlig riskbedömning.

Det krav som vi föreslår ska gälla vid offentlig upphandling

gäller redan för samtliga arbetsgivare enligt arbetsmiljölagen och

föreskrifter till den. Således uppstår i princip inga ökade kostnader

för att uppfylla kravet för sådana anbudsgivare. De måste ändå följa

dessa krav. Företagen får här göra en avvägning mellan möjligheten

att vinna en upphandling och de administrativa kostnaderna för att

delta i upphandlingen.

För den upphandlande myndigheten uppstår eventuellt en

mindre kostnad för kontrollen av att kravet upprätthålls. Som vi

har redovisat under avsnitt 5.3 är det relativt enkelt för en upphandlande

myndighet att kontrollera om den föreslagna uteslutningsgrunden

föreligger. Uppgifter om genomförd riskbedömning

bör kunna begäras redan i förfrågningsunderlaget. Om så sker är

anbudsgivaren skyldig att lämna uppgiften. Anbudsgivarnas admi88

SOU 2009:97 Konsekvenser av utredningens förslag

89

nistrativa kostnader begränsas därmed till kostnaden för att på

något sätt visa riskbedömningen.

Vi gör samtidigt bedömningen att den ökade kvaliteten i det

upphandlade arbetet samt den minskade risken för avbrott i arbetet

genom myndighetskrav kan innebära en avsevärd kostnadsminskning

för såväl upphandlaren som anbudsgivaren. Denna kostnad

kan vara svår att beräkna men det bör beaktas att det sammanlagda

värdet av den offentliga upphandlingen vad avser tjänster var drygt

34 miljarder kronor 2007 (se avsnitt 3.2).

Arbetsmiljö i utbildningen

Förslaget innebär att som ett första steg i ett arbete att föra in

arbetsmiljökunskap i högskoleutbildningen förs sådana kunskapskrav

in som obligatorium på civilingenjörs- och civilekonomutbildningarna.

I civilingenjörsutbildningarna bedöms kunskap och kompetens

hos lärarna finnas redan i dagsläget, varför några nämnvärda kostnader

inte uppstår som en konsekvens av förslaget. För civilekonomutbildningen

är läget med all säkerhet ett annat. Lämpligt

utbildningsmaterial finns att tillgå och behöver inte utvecklas speciellt,

men däremot kan behov av lärarutbildning uppstå. Alternativt

kan lärare rekryteras utifrån och medför då en kostnad.

Vi har i avsnitt 4.4 angivit att arbetsmiljökunskapen bör kunna

erhållas i en utbildning där arbetsmiljö har integrerats med andra

frågor och att det är en fördel om arbetsmiljöaspekter kan förenas

med andra aspekter på ett övergripande sätt.

6 Författningskommentar

6.1 Förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen

(1977:1160)

3 kap. 14 § Den som lämnar anbud på en tjänst i en offentlig upphandling

på vilken lagen (2007:1091) om offentlig upphandling är

tillämplig ska uteslutas från upphandlingen om denne inte ha fullgjort

vad i denna lag och med stöd av den föreskrivs om skyldighet att

undersöka riskerna i verksamheten.

Förslaget behandlas i kapitel 4, avsnitt 4.2.

Förslaget kompletterar bestämmelser i 10 kap. 2 § lagen

(2007:1091) om offentlig upphandling (LOU) om uteslutning av

anbudsgivare (leverantörer i LOU:s terminologi) från en sådan

upphandling vid ett allvarligt fel i yrkesutövningen. Begreppet finns

i punkt 4 i den angivna bestämmelsen LOU och kan vara tillämplig

på bristande efterlevnad av en lagstiftning som på något sätt reglerar

yrkesutövningen Arbetsmiljölagstiftningen får anses vara en

sådan lagstiftning. En underlåtenhet att följa den i nu aktuellt avseende

utgör ett allvarligt fel i yrkesutövningen.

Förslaget är inriktat på ett grundläggande krav om riskbedömning

som alltid ska göras även av utländska arbetssgivare som ska

utföra arbete i Sverige. Kravet följer dessutom av EU:s ramdirektiv

på arbetsmiljöområdet (rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni

1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas

säkerhet och hälsa i arbetslivet) och ska därmed vara genomförd i

nationell lagstiftning i samtliga EES-länder.

Skyldigheten att fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten

anges i 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen. Närmare föreskrifter om

denna skyldighet finns i 8 § Arbetsmiljöverkets föreskrifter om

systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1).

91

Författningskommentarer SOU 2009:97

Förslaget avser den som lämnar anbud i en offentlig upphandling

på vilken LOU är tillämplig. Det handlar alltså om den som

tillhandahåller tjänster på marknaden. I LOU anges dessa subjekt

som leverantörer. Genom anknytningen till LOU begränsas

anbudsgivares skyldighet till offentliga upphandlingar över tröskelvärdet

enligt 3 kap. 1 § LOU.

Förslaget innebär att anbudsgivare som omfattas ska uteslutas

från offentlig upphandling om de inte har genomfört en skriftlig

riskbedömning i enlighet med de angivna föreskrifterna till arbetsmiljölagen.

Detta är som sagt ett för alla arbetsgivare grundläggande

men också centralt krav när det gäller det systematiska

arbetet med arbetsmiljön.

6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen

(2007:1091) om offentlig upphandling

10 kap. 2 a § En bestämmelse om uteslutning av leverantörer i vissa

fall finns i 3 kap. 14 § arbetsmiljölagen (1977:1160).

Förslaget behandlas i kapitel 4, avsnitt 4.2.

Förslaget är en följdändring till förslaget under 6.1.

92

SOU 2009:97 Författningskommentarer

93

6.3 Förslaget till förordning om ändring i

arbetsmiljöförordningen (1977:1166)

15 § andra stycket Tillsynsmyndigheten ska planera och tillämpa en

tillsynsmetod som innebär att samtliga arbetsställen genomgås genom

besök under ett bestämt tidsintervall. Arbetsställen som omfattas av en

certifiering av ledningssystem för arbetsmiljö under ackreditering ska

vara undantagna från denna tillsyn.

Förslaget behandlas kapitel 4, avsnitt 4.2.

Förslaget innebär att det förs in ett nytt andra stycke i bestämmelsen.

Det syftar till att införa ett undantag från den i delbetänkandet

föreslagna nya tillsynsmodellens tillsynsmetod med genomgång

genom besök av samtliga arbetsställen inom ett bestämt

tidsintervall. Undantaget avser arbetsställen som är arbetsmiljöcertifierade

under ackreditering. Dessa arbetsställen ska emellertid

endast vara undantagna från denna tillsynsmetod och inte från tillsynen

i sig.

Särskilt yttrande

av Börje Sjöholm, ledamot i referensgruppen

Jag anser att utredningen på ett utmärkt sätt har kartlagt möjligheterna

att använda så kallade marknadsmässiga styrmedel på

arbetsmiljöområdet. Den slutsats jag drar är att den här formen av

styrmedel endast kan få verklig effekt om de kombineras med tydliga

ekonomiska sanktioner eller bidrag från staten. Det är först då

de blir något annat än de frivilliga marknadsföringsmetoder som

redan finns till exempel i form av certifiering.

Eftersom de olika kostnaderna för en dålig arbetsmiljö drabbar

både individ, företag och samhälle haltar en analys som bara fokuserar

på företagens situation. Denna avgränsning har också inneburit

att de offentliga och ideella sektorerna med sina bredare uppdrag

haft svårt att se hur utredningens uppdrag ska kunna anpassas

till deras verksamhet. Jag förväntar mig att den bredare analysen

kommer att göras i den nationella handlingsplan för arbetsmiljöområdet

som håller på att tas fram av Arbetsmarknadsdepartementet.

I det arbetet ska den här utredningens resultat naturligtvis

vara en del.

Utredningens förslag att företag som har certifierat sitt arbetsmiljölednings-system

ska kunna undantas från så kallad screening

tycker jag är logiskt eftersom den formen av inspektion kommer

att inriktas på det mer generella arbetsmiljöarbetet i företaget. Det

tidigare delbetänkandet har dock visat vilka kostnader som krävs

för en fullt utbyggd verksamhet med screening så det lär dröja

innan den här frågan blir aktuell för majoriteten av företag.

Det är glädjande att utredningen föreslår att krav på en skriftlig

riskbedömning ska ställas på det företag som vill lämna anbud vid

offentlig upphandling. Det kommer att minska risken för att oseriösa

företag använder dålig arbetsmiljö som konkurrensmedel.

95

Särskilt yttrande SOU 2009:97

Om den obligatoriska redovisningen av sjukfrånvaron i årsredovisningarna

tas bort kommer Sverige att bryta mot EU:s ramdirektivs

krav. Det innebär att vi från facklig sida kommer att kräva att

kravet på en skriftlig sammanställning av olyckor, sjukfrånvaro och

allvarliga tillbud åter införs i föreskriften om systematiskt arbetsmiljöarbete.

Det är utmärkt att utredningen tydligt markerar mot

det här förslaget att försämra det svenska regelverket.

De anställdas kunskaper om arbetsmiljön och de regler som

gäller för arbetsmiljön har stor betydelse för säkerheten på arbetsplatsen.

Attityder och beteenden hos såväl personal som chefer och

arbetsledare betyder mycket för säkerhetskulturen i en verksamhet.

Det är viktigt att alla anställda har någon form av baskunskaper om

betydelsen av god arbetsmiljö och om reglerna i stort.

Det är minst lika viktigt att de unga som inträder på arbetsmarknaden

har en insikt om vikten av god arbetsmiljö och en

grundläggande kännedom om reglerna.

Jag välkomnar därför utredningens förslag om obligatoriskt krav

på arbetsmiljökunskap i civilingenjörs- och civilekonomutbildningarna.

Det kravet bör också snabbt införas i rektors- och läkarutbildningarna.

På sikt bör sedan samma krav införas i alla utbildningsplaner

för högskola, gymnasium och grundskola, anpassad till

de olika nivåerna. På vissa högre utbildningar bör även ledarskapsutbildning

läggas in.

96

Särskilt yttrande

av ledamoten Eva Kovar, ledamot i referensgruppen

Certifiering i den nya tillsynsmodellen

Jag har, tillsammans med övriga arbetsgivarrepresentanter, avvisat

förslaget om ny tillsynsmodell. Om en sådan modell trots allt

skulle bli genomförd, finner jag det rimligt att arbetsgivare som

blivit certifierade undantas från den s.k. screeningen.

Arbetsmiljökrav i upphandlingen

Förslaget om att leverantör som inte upprättat skriftlig riskbedömning

ska uteslutas från att delta i offentlig upphandling bör inte

genomföras.

Den föreslagna bestämmelsen är felaktig ur systematisk synvinkel,

den är sakligt sett opåkallad, den strider mot gemenskapsrätten

och den är obegriplig ur ett verkansperspektiv.

Systematiken

Bestämmelser om offentlig upphandling återfinns bl.a. i LOU, men

även i LUF. Den föreslagna bestämmelsen skulle innebära en

utvidgning av de fall i vilka en leverantör ska uteslutas från en

upphandling. Eftersom bestämmelsen är ovillkorlig träffar den –

enligt sin lydelse – också leverantörer från andra EU-medlemsstater

och även leverantörer från tredje land, oavsett vilken sorts tjänst

som avses. Det synes därför ur lagteknisk synvinkel minst sagt

märkligt att bestämmelsen skulle införas i arbetsmiljölagen.

Offentlig upphandling omfattar synnerligen betydande belopp och

har mycket stor betydelse för såväl den offentliga ekonomin som

97

Särskilt yttrande SOU 2009:97

för en fungerande konkurrens på marknaden. Det är därför väsentligt

för den praktiska rättstillämpningen att alla bestämmelser av

operativ innebörd samlas i LOU och LUF.

Sakskälen

Utredningen har enligt min mening inte tillräckligt övervägt vilka

sakskäl det finns för att införa en så pass ingripande åtgärd som

obligatorisk uteslutning från offentlig upphandling. Som bestämmelsen

är utformad träffas varje underlåtenhet, oavsett om den är

stor eller liten, som den upphandlande myndigheten kan visa. En

bestraffande lagstiftningsåtgärd måste rimligtvis vara proportionell

i förhållande till det missförhållande den avser att stävja. Någon

sådan proportionalitetsbedömning synes inte ha gjorts. Därtill

kommer att utredningen inte alls verkar ha övervägt den snedvridning

av konkurrensförhållandena mellan olika branscher som

bestämmelsen skulle innebära, se mera därom nedan. Bestämmelsen

är helt enkelt orimlig.

Gemenskapsrätten

De svenska reglerna för offentlig upphandling är ett utflöde av

gemenskapsrätten. Det innebär bl.a. att de grundläggande principerna

för den offentliga upphandlingen måste respekteras. Dessa

återfinns bl.a. i 1 kap 9 § LOU. Den nu tilltänkta bestämmelsen

träffar enligt sin lydelse alla tjänsteupphandlingar oavsett deras

karaktär. Så t.ex. träffas en konsulttjänst utförd i annan medlemsstat

, oaktat att detta skulle innebära ett brott mot principerna om

kravet på likvärdighet och icke-diskriminering. Gentemot samtliga

anbudsgivare måste bestämmelsen också anses innebära ett brott

mot proportionalitetsprincipen. Det kan helt enkelt inte försvaras

ur ett gemenskapsrättsligt perspektiv att varje fel eller försummelse

avseende riskbedömning enligt arbetsmiljölagen skulle leda till en

så pass ingripande åtgärd som uteslutning från offentlig upphandling.

Överhuvudtaget synes utredningen ha missförstått räckvidden

av möjligheterna att ställa reglerna om offentlig upphandling till

tjänst för det allmännas tvångsmakt på andra områden. Att dessa

möjligheter gravt överskattats är dessvärre ingen ny företeelse, t.ex.

har olika myndigheter genom s.k. tillkommande kontraktsvillkor

98

SOU 2009:97 Särskilt yttrande

försökt ålägga leverantörerna diverse pålagor. Detta har bl.a.

resulterat i att förvaltningsdomstolarna vid flera tillfällen tvingats

konstatera brott mot upphandlingsreglerna i form av krav på kollektivavtal

hos leverantörerna.

Utredningen verkar inte ha förstått att upphandlingsdirektivens

beaktandesatser, och EU-kommissionens tolkningsmeddelanden,

endast i begränsad utsträckning kan läggas till grund för slutsatser

om vad gemenskapsrätten tillåter eller inte. Det som här avgör

utgången är praxisen från (numera) EU-domstolen. Såvitt nu kan

bedömas låter sig denna f.n. inte tolkas så utsträckt som utredningen

synes föreställa sig. Utredningens bedömning av gemenskapsrätten

i nu förevarande avseende är helt otillräcklig och bör

inte läggas till grund för lagstiftning.

Verkansperspektivet

Det är svårbegripligt att utredningen föreslår en bestämmelse, som

innebär att underlåtenhet enligt arbetsmiljölagen i nu aktuellt

avseende skulle vara ett allvarligt fel i yrkesutövningen i en viss typ

av verksamhet, men inte i en annan. Detta får konsekvenser för de

inbördes konkurrensförhållandena mellan olika branscher. Det är

anmärkningsvärt att utredningen inte har beaktat denna kontradiktoriska

omständighet.

Förutom ovanstående invändningar utifrån regelverken om

offentlig upphandling anser jag att den föreslagna regeln helt enkelt

är obehövlig. Det måste betraktas som synnerligen överilat att i ett

nytt sammanhang uppställa samma krav, som redan följer av lag,

särskilt med tanke på att regeringen lägger ner stor möda på arbetet

med regelförenkling.

Arbetsmiljö i utbildningen

Utredningens förslag om Arbetsmiljö i utbildningen är välkommet.

Det är rimligt att arbetet påbörjas genom införande av arbetsmiljökunskap

i de föreslagna högskoleutbildningarna, eftersom dessa

ofta leder till chefsbefattningar och arbetsledande befattningar.

De anställdas kunskaper om arbetsmiljön och dess regler har

stor betydelse för säkerheten på arbetsplatserna. Attityder och

beteenden hos personal, chefer och arbetsledare betyder mycket

99

Särskilt yttrande SOU 2009:97

100

för säkerhetskulturen i en verksamhet. Det är viktigt att alla

anställda har någon form av baskunskaper om betydelsen av god

arbetsmiljö och om reglerna i stort. Minst lika angeläget är att de

unga som inträder på arbetsmarknaden har en insikt om vikten av

god arbetsmiljö och en grundläggande kännedom om reglerna.

Därför vill jag understryka vikten av att arbetsmiljökunskap på

sikt integreras i utbildningssystemet på olika nivåer. Arbetsmiljökunskap

bör göras till ett obligatoriskt ämne i utbildningsplanerna,

anpassad till de olika nivåerna. På vissa högre utbildningar bör även

ledarskapsutbildning läggas in.

Obligatorisk redovisning av sjukfrånvaro i årsredovisningen

Jag kan inte ställa mig bakom förslaget om att kravet på obligatorisk

redovisning av sjukfrånvaron i årsredovisningen bör behållas.

Till att börja med anser jag inte att ett krav på redovisning av

sjukfrånvaron kommer att utgöra ett marknadsorienterat styrmedel

på det sätt som utredningen syftar till. Dels finns det inga klara

belägg för hur stor andel av sjukfrånvaron på ett företag de facto

har samband med förhållanden i arbetet. Dels känner företagen väl

till omfattningen av sin sjukfrånvaro, inte minst av det skälet att

den medför stora kostnader i form av sjuklön och förlorad produktion.

Att ett bibehållet redovisningskrav i detta läge skulle

utgöra ytterligare incitament för företagen finner jag ytterst

osannolikt.

Jag håller helt med om de argument för borttagande av redovisningsskyldigheten

som framförs i delbetänkandet Enklare redovisning

(SOU 2008:67). Jag delar uppfattningen att ohälsotal inte

kan betraktas som en indikator på företagets intjäningsförmåga och

att företagens omsorg om personalen inte påverkas av att de måste

redovisa sjukfrånvaro, m.fl. resonemang som förs angående borttagande

av kravet.

Att behålla redovisningskravet strider slutligen mot regeringens

mål om regelförenkling, eftersom kravet utgör en administrativ

börda för företagen.

Referenser

Ambler, T. & Barrow, S. (1996), The employer brand. Journal of

Brand Management 4, s. 185−206.

Arbetsmarknadsdepartementet (2001), Långsiktig verksamhetsutveckling

ur ett arbetsmiljöperspektiv, Ds 2001:28.

Arbetsmarknadsdepartementet (2008), Arbetsmiljön och utanförskapet

– en tankeram för den framtida arbetsmiljöpolitiken,

Ds 2008.16

Arbetsmiljökommissionen (1990), Arbete och hälsa, SOU 1990:49.

Arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet (2009), God arbetsmiljö – en

framgångsfaktor? SOU 2009:47.

Aronsson, Thomas & Malmquist, Claes (2003), Hälsobokslut – en

modell utifrån arbetsplatsens behov, Metodicum AB,

Berger, Oscar (2009), Nyhetsflash om Svenska företags ansvar i

Kina, 12 augusti 2009

Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16

december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband

med tillhandahållande av tjänster.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning

av förfarandena vid upphandling inom områdena vatten,

energi, transporter och posttjänster.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG om samordning

av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader,

varor och tjänster.

Europeiska kommissionens meddelande om genomförande av

partnerskapet för tillväxt och sysselsättning: Att göra Europa

till ett kompetenscentrum för företagens sociala ansvar, KOM

(2006) 136.

Europeiska kommissionens tolkningsmeddelande om gemenskapslagstiftning

med tillämpning på offentlig upphandling,

KOM (2001) 566 slutlig, EGT nr C 333, 28.11.2001, s. 27.

101

Referenser SOU 2009:97

Nilsson, Ingvar & Wadeskog, Anders (2006), Det sociala företaget

och samhället, Socioekonomiska bokslut för Vägen ut! Kooperativen

och Basta Arbetskooperativ, Nutek och NTG Socialt

företagande.

Nilsson, Ingvar & Wadeskog, Anders (2007), Bättre & Billigare -

SocioEkonomiskt Bokslut för de sociala arbetskooperativen KOS

och BRIGGEN.

Ong, Kevin & Skog, Fabian (2007), Corporate Social Responsibility

– Hur kommer det utvecklas i framtiden? Kandidatuppsats vid

Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet

Regeringens proposition (1986/87:100), bilaga 12, med förslag till

statsbudget

Regeringens proposition (1990/91:140) Arbetsmiljö och rehabilitering

Regeringens proposition (2002/03:6) Obligatorisk redovisning av

sjukfrånvaro

Regeringens proposition (2006/07:128) Ny lagstiftning om offentlig

upphandling och upphandling inom områdena vatten, energi,

transporter och posttjänster

Styrmedelsutredningen (2009), En ny modell för arbetsmiljötillsyn,

SOU 2009:40.

Tidskriften Organization Studies, (2003). Corporate Social and

Financial Performance: A Meta-analysis.

Upphandlingsutredningen (2005), Nya upphandlingsregler, SOU

2005:22

Upphandlingsutredningen (2006) Nya upphandlingsregler 2, SOU

2006:28

Utredningen om arbetsmiljölagen (2007), Bättre arbetsmiljöregler

II, SOU 2007:43.

Utredningen om enklare redovisning (2008), Enklare redovisning,

SOU 2008:67.

Öhrling PricewaterhouseCoopers (2008), CSR – från risk till värde.

102

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Marknadsorienterade styrmedel på

arbetsmiljöområdet

Dir.

2008:129

Beslut vid regeringssammanträde den 6 november 2008

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare ska se över behovet av och möjligheterna att

införa styrmedel på arbetsmiljöområdet som innebär att arbetsmiljöns

potential för ökad konkurrenskraft tas till vara genom att

lyfta fram och förstärka de verksamhetsmässiga och ekonomiska

drivkrafterna av en god arbetsmiljö. Sådana styrmedel kan handla

om att arbetsmiljöstandarden på olika verksamheter bedöms och

att verksamheter med ett väl fungerande arbetsmiljöarbete eller en

på ett visst sätt bedömd god arbetsmiljö kan lyftas fram för att förstärka

marknadsmekanismer t.ex. när det gäller rekrytering av

arbetskraft och konkurrensförutsättningar. Exempel på sådana

styrmedel är arbetsmiljömärkning, certifiering eller liknande marknadsorienterade

styrmedel. Även styrmedel som lyfter fram eller

förstärker sambandet mellan arbetsmiljö och verksamhetens resultat

ingår i uppdraget.

Utredaren ska särskilt utreda möjligheterna att koppla sådana

styrmedel till Arbetsmiljöverkets tillsyn av efterlevnaden av arbetsmiljölagen.

Det system som har införts i Danmark för s.k. ”screening”

av arbetsställen och tilldelning av s.k. ”smileys” m.m. bör därvid

beaktas.

103

Bilaga 1 SOU 2009:97

Bakgrund

En tankeram för den framtida arbetsmiljöpolitiken

Inom Arbetsmarknadsdepartementet pågår ett arbete med att

utforma den framtida arbetsmiljöpolitiken. Inom ramen för arbetet

tas det fram underlag för en diskussion och överväganden om den

framtida politiken. Promemorian Arbetsmiljön och utanförskapet –

en tankeram för den framtida arbetsmiljöpolitiken (Ds 2008:16),

som presenterades den 21 februari 2008, har tagits fram som ett led

i detta arbete. Promemorian innehåller en faktaredovisning och

vissa slutsatser om principiella utgångspunkter för det fortsatta

arbetet.

Inom ramen för arbetet sker samråd med arbetsmarknadens

parter.

Det fortsatta arbetet med den framtida arbetsmiljöpolitiken

Huvudinriktningen för arbetet med den framtida arbetsmiljöpolitiken

är följande. Arbetsmiljöpolitiken måste ges en mer offensiv

och positiv innebörd. Det ska inte enbart handla om att förhindra

en dålig arbetsmiljö, utan i framtiden även i mycket högre grad om

att se arbetsmiljön som något som kan utveckla såväl individer som

verksamhet och vara en framgångsfaktor och ett konkurrensmedel.

Den andra viktiga utgångspunkten för det fortsatta arbetet är att

arbetsmiljön och arbetsmiljöpolitiken har stor betydelse för att

möjliggöra regeringens jobbpolitik, en politik som innebär att alla

som vill och kan arbeta ska ha möjlighet att göra det utifrån sina

egna förutsättningar. Den ska tillsammans med jobbpolitiken bidra

till att minska utanförskapet på arbetsmarknaden och inom arbetslivet

genom att skapa förutsättningar inte bara för fler arbeten utan

även för arbeten med goda och utvecklande arbetsvillkor, som ger

möjlighet för fler att delta i arbetslivet.

Sammanfattningsvis finns därmed två huvudfokus för det fortsatta

arbetet med den framtida arbetsmiljöpolitiken, nämligen att

den ska bidra till den samlade jobbpolitiken samt att den ska lyfta

fram arbetsmiljöns potential för ökad konkurrenskraft.

Inom ramen för inriktningen som handlar om arbetsmiljöns

potential för ökad konkurrenskraft betonas, bl.a. i promemorian

Ds 2008:16, behovet av att undersöka vilka styrmedel som skulle

kunna fungera för att lyfta fram och förstärka de verksamhets104

SOU 2009:97 Bilaga 1

mässiga och ekonomiska drivkrafterna av en god arbetsmiljö samt

vilken roll staten respektive arbetsmarknadens parter och andra

marknadsaktörer ska ha på det här området. Därvid kan det övervägas

om arbetsmiljöcertifiering eller någon annan form av bedömning

och utpekande av bra arbetsgivare är något som skulle kunna

förstärka marknadsmekanismer när det gäller rekrytering av

arbetskraft och konkurrensförutsättningar.

Arbetsmiljö och ekonomi – arbetsmiljön som konkurrensmedel

Arbetsmiljön kan ha en ekonomisk betydelse för såväl individ och

samhälle som företag och andra organisationer. Kopplingen mellan

arbetsmiljö och ekonomi har fått en allt större uppmärksamhet

under senare år och särskilt inom de nordiska länderna används

ekonomiska argument för att motivera satsningar på en bättre

arbetsmiljö.

Med en ökad betoning av helhetssynen på arbetsmiljön och särskilt

mot bakgrund av införandet av krav på ett systematiskt

arbetsmiljöarbete som är integrerat i verksamheternas planering

och drift (i enlighet med 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen) har sambandet

mellan arbetsmiljö och verksamhetsutveckling liksom verksamheternas

resultat betonats alltmer. Frågan om att hitta sätt att

redovisa kostnader för ohälsa och en dålig arbetsmiljö respektive

intäkter av en bra arbetsmiljö har varit aktuell under lång tid.

Företag och förvaltningar har också använt olika personalekonomiska

redovisningar. En särskild form av redovisning, som

ibland har gått under namnet ”hälsobokslut” är de obligatoriska

redovisningar av sjukfrånvaron som ska ske i företags och förvaltningars

årsbokslut enligt särskild författningsreglering.

Inom ramen för den dåvarande regeringens försöksverksamhet

inom den offentliga sektorn under åren 2001–2006 har det i ett

projekt prövats olika alternativa modeller för att styra och redovisa

resultat och effekter av förebyggande och rehabiliterande insatser

hos ett antal kommuner. Vinnova har haft regeringens uppdrag att

följa och utvärdera detta och övriga projekt i försöksverksamheten.

Slutredovisning av uppdraget gjordes i augusti 2006 (dnr 200300032,

N2002/11731/ARM, se även www.minskaohalsan.se.

105

Bilaga 1 SOU 2009:97

De här frågorna har belysts i promemorian Ds 2008:16. Där har

bl.a. angivits följande (s. 139):

Ett annat alternativ är att kräva eller främja att de ekonomiska konsekvenserna

av arbetsmiljön, såväl fördelar/nyttan som kostnaderna,

synlig- eller tydliggörs utåt och internt i verksamheten. I dag finns lagstadgade

krav på en obligatorisk redovisning av sjukfrånvaron i årsredovisningarna

hos företag och förvaltningar (ofta kallade hälsobokslut)

, men däremot inga krav på en arbetsmiljöredovisning eller en

personalekonomisk redovisning.

Olika modeller och metoder finns utformade för att redovisa

personalförhållanden i form av olika nyckeltal m.m. Det finns anledning

att fundera över hur användbara modeller och metoder kan tas

fram och hur de kan ges en bred spridning.

Ekonomiska styrmedel skulle även kunna vara fördelaktiga ur konkurrenssynpunkt.

Företag ska inte få fördelar av att göra avkall på

arbetsmiljön. Det finns anledning att i stället överväga hur de positiva

incitament som finns för arbetsmiljöåtgärder kan förstärkas genom

olika styrmedel.

I promemorian förs en diskussion om arbetsmiljön som konkurrensmedel

bl.a. mot bakgrund av den demografiska utvecklingen

med en ökad andel äldre i befolkningen och en minskad andel i

yrkesverksamma åldrar och därmed en eventuell brist på arbetskraft.

Det diskuteras om och på vilket sätt den ”marknadsmässiga”

fördelen av en god arbetsmiljö kan stimuleras ytterligare, t.ex.

genom att arbetsmiljöstatusen hos olika arbetsställen redovisas och

att resultatet kommuniceras utåt mot omvärlden. I promemorian

nämns bl.a. den danska modellen, som innebär att arbetsstället i

fråga efter ett tillsynsbesök av den danska arbetsmiljömyndigheten

Arbeidstilsynet tilldelas en smileysymbol som offentliggörs på

tilsynets webbplats. I systemet ingår också en s.k. ”screening” av

samtliga arbetsställen i Danmark, varvid det görs en bedömning av

arbetsmiljöstandarden som får betydelse för den framtida tillsynen

och för tilldelandet av smileysymboler. Det finns även en koppling

till certifieringssystem för arbetsmiljön.

I promemorian nämns vidare de initiativ som tagits i fråga om

arbetsgivarvarumärken samt arbetet med frågor om företagens

sociala ansvar (CSR)(se s. 22).

TI Sverige finns i dag möjlighet för företag och förvaltningar att

certifiera ledningssystemet för arbetsmiljö. Sådan certifiering görs

mot Arbetsmiljöverkets föreskrifter i AFS 2001:1, Systematiskt

arbetsmiljöarbete. Systemet innehåller krav på ett ledningssystem

som ofta kombineras med kvalitets- och/eller miljöledningssystem.

106

SOU 2009:97 Bilaga 1

Uppbyggnaden av systemet och certifieringen görs i samverkan

med de fackliga representanterna. Styrelsen för ackreditering och

teknisk kontroll, SWEDAC, ackrediterar certifieringsorganen i

enlighet med särskilda föreskrifter om sådan ackreditering. Certifiering

med SWEDAC-ackreditering inom arbetsmiljöområdet kan

även göras mot den amerikanska standarden OHSAS 18001.T

Uppdraget

En särskild utredare ska mot den angivna bakgrunden se över

behovet av och möjligheterna att införa styrmedel på arbetsmiljöområdet

som innebär att arbetsmiljöns potential för ökad konkurrenskraft

tas till vara genom att lyfta fram och förstärka de

verksamhetsmässiga och ekonomiska drivkrafterna av en god

arbetsmiljö. Sådana styrmedel kan handla om att arbetsmiljöstandarden

på olika verksamheter bedöms och att verksamheter

med ett väl fungerande arbetsmiljöarbete eller en på ett visst sätt

bedömd god arbetsmiljö kan lyftas fram för att förstärka marknadsmekanismer

t.ex. när det gäller rekrytering av arbetskraft och

konkurrensförutsättningar.

Exempel på sådana styrmedel är arbetsmiljömärkning, certifiering

eller liknande marknadsorienterade styrmedel. Även styrmedel

som lyfter fram eller förstärker sambandet mellan arbetsmiljö

och verksamhetens resultat ingår i uppdraget.

Utredaren ska särskilt utreda möjligheterna att koppla sådana

styrmedel till Arbetsmiljöverkets tillsyn av efterlevnaden av

arbetsmiljölagen. Möjligheten att använda certifieringssystem ska

övervägas.

Utredaren ska kartlägga, beskriva och beakta existerande styrmedel

av nu aktuell karaktär i Sverige och andra länder och de

erfarenheter och effekter som de haft på arbetsmiljön och arbetsmiljöarbetet.

Det system som har införts i Danmark för s.k.

”screening” av arbetsställen och tilldelning av s.k. ”smileys” m.m.,

liksom den prioritering och klassificering av arbetsställen som i dag

sker som ett led i planeringen av Arbetsmiljöverkets tillsyn bör

beaktas. Utredaren ska också beakta EG-rättens grundläggande

krav på fri rörlighet. Utredaren ska vidare beakta ratificerade

internationella konventioner.

Utredaren ska beakta den forskning som kan finnas på området

nationellt och internationellt.

107

Bilaga 1 SOU 2009:97

108

Om utredaren bedömer att det finns behov av reglering ska förslag

om den närmare utformningen av en sådan reglering lämnas.

Utredaren ska bedöma och redovisa effekterna på arbetsmiljön av

sina förslag.

Utredaren ska redovisa konsekvenserna av och kostnaderna för

sina förslag samt föreslå hur kostnaderna ska finansieras.

Arbetsformer

Utredaren ska i sitt arbete samråda med arbetsmarknadens parter

samt Arbetsmiljöverket och andra berörda myndigheter.

Redovisning av uppdraget

Resultatet av uppdraget ska i fråga om möjligheterna att koppla i

uppdraget aktuella styrmedel till Arbetsmiljöverkets tillsyn av

efterlevnaden av arbetsmiljölagen redovisas senast den 15 april

2009. Redovisningen vad gäller kvarvarande frågor ska ske senast

den 31 oktober 2009.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Bilaga 2

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till Styrmedelsutredningen

(A 2008:03)

Dir.

2009:87

Beslut vid regeringssammanträde den 1 oktober 2009

Förlängd tid för uppdraget

Med stöd av regeringens bemyndigande den 6 november 2008 tillkallades

en särskild utredare med uppdrag att se över behovet av

och möjligheterna att införa styrmedel på arbetsmiljöområdet.

Dessa styrmedel ska innebära att arbetsmiljöns potential för ökad

konkurrenskraft tas till vara genom att lyfta fram och förstärka de

verksamhetsmässiga och ekonomiska drivkrafterna av en god

arbetsmiljö (dir. 2008:129). Enligt dessa kommittédirektiv skulle

ett deluppdrag om en eventuell koppling av marknadsorienterade

styrmedel till Arbetsmiljöverkets tillsyn redovisas senast den 15

april 2009 samt kvarstående frågor senast den 31 oktober 2009.

Den 15 april 2009 överlämnade utredningen delbetänkandet En ny

modell för arbetsmiljötillsynen (SOU 2009:40).

Utredningstiden för att redovisa kvarstående frågor förlängs.

Uppdraget ska i stället redovisas senast den 30 november 2009.

(Arbetsmarknadsdepartementet)

Statens offentliga utredningar 2009

Kronologisk förteckning

1. En mer rättssäker inhämtning av

elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen.

Ju.

2. Nya nät för förnybar el. N.

3. Ransonering och prisreglering i krig och

fred. Fö.

4. Sekretess vid anställning av myndighetschefer

. Fi.

5. Säkerhetskopiors rättsliga status. Ju.

6. Återkrav inom välfärdssystemen.

– Förslag till lagstiftning. Fi.

7. Den svenska administrationen av jordbruksstöd.

Jo.

8. Trygg med vad du äter – nya myndigheter

för säkra livsmedel och hållbar produktion.

Jo.

9. Säkerhetskontroller vid fullmäktigeoch

nämndsammanträden. Fi.

10. Miljöprocessen. M.

11. En nationell cancerstrategi för

framtiden. S.

12. Skatt i retur. Fi.

13. Effektiviteten i Kriminalvårdens lokalförsörjning.

Ju.

14. Grundlagsskydd för digital bio och andra

yttrandefrihetsrättsliga frågor. Ju.

15. Kraftsamling!

– museisamverkan ger resultat.

+ Bilagor. Ku.

16. Betänkande av Kulturutredningen.

Grundanalys

Förnyelseprogram

Kulturpolitikens arkitektur. Ku.

17. Kommunal kompetenskatalog.

En problemorientering. Ju.

18. Två rapporter till Grundlagsutredningen.

Ju.

19. Aktiv väntan – asylsökande i Sverige. Ju.

20. Mer järnväg för pengarna. N.

21. Redovisning av kommunal medfinansiering.

Fi.

22. En ny alkohollag. S.

23. Olovlig tobaksförsäljning. S.

24. De statliga beställarfunktionerna och

anläggningsmarknaden. N.

25. Samordnad kommunstatistik för styrning

och uppföljning. Fi.

26. Det växande vattenbrukslandet. Jo.

27. Ta klass. U.

28. Stärkt stöd för studier – tryggt, enkelt och

flexibelt. + Bilagor. U.

29. Fritid på egna villkor. IJ.

30. Skog utan gräns? Jo.

31. Effektiva transporter och samhällsbyggande

– en ny struktur för sjö, luft,

väg och järnväg. N.

32. Socialtjänsten. Integritet – Effektivitet. S.

33. Skatterabatt på aktieförvärv och vinstutdelningar

. Fi.

34. Förenklingar i aktiebolagslagen m.m. Ju.

35. Moderna hyreslagar. Ju.

36. Främja, Skydda, Övervaka

– FN:s konvention om rättigheter för

personer med funktionsnedsättning. IJ.

37. Enklare beslutsfattande i ekonomiska

föreningar. Ju.

38. Ingen får vara Svarte Petter. Tydligare

ansvarsfördelning inom socialtjänsten. S.

39. En ny kollektivtrafiklag. + Bilagor. N.

40. En ny modell för arbetsmiljötillsyn. A.

41. Bättre och snabbare insättningsgaranti. Fi.

42. Vattenverksamhet. M.

43. Klinisk forskning – ett lyft för sjukvården.

U.

44. Integritetsskydd i arbetslivet. A.

45. Områden av riksintresse och Miljökonsekvensbeskrivningar

. M.

46. Försenad årsredovisning och bokföringsbrott,

m.m. Ju.

47. God arbetsmiljö - en framgångsfaktor? A

48. Koncessioner för el- och gasnät. N.

49. Bättre samverkan. Några frågor kring

samspelet mellan sjukvård och socialförsäkring.

S.

50. Nytt pensionssystem för den statsunderstödda

scenkonsten. Fi.

51. Avskaffande av filmcensuren för vuxna

– men förstärkt skydd för barn och unga

mot skadlig mediepåverkan. Ku.

52. Staten och imamerna.

Religion, integration, autonomi. U.

53. Fiskevård i enskilt vatten. En översyn av

lagen om fiskevårdsområden. Jo.

54. Uthållig älgförvaltning i samverkan. Jo.

55. Ett effektivare smittskydd. S.

56. Den nya migrationsprocessen. Ju.

57. Myndighet för hållbart samhällsbyggande

– en granskning av Boverket. M.

58. Skatteförfarandet. Fi.

59. Skatteincitament för gåvor till forskning

och ideell verksamhet. Fi.

60. Återvändandedirektivet och svensk rätt.

Ju.

61. Modernare adoptionsregler. Ju.

62. Skatt på fluorerade växthusgaser. Fi.

63. Totalförsvarsplikt och frivillighet. Fö.

64. Flickor och pojkar i skolan – hur

jämställt är det? U.

65. Moderniserade skatteregler för ideell

sektor. Fi.

66. Signalspaning för polisiära behov. Ju.

67. Försvarsmaktens helikopter 4

– frågan om vidmakthållande eller avveckling.

Fö.

68.Lag om stöd och skydd för barn och unga

(LBU) + bilaga. S.

69. En ny ransonerings- och prisregleringslag.

Fö.

70. Utvärdering av buggning och preventiva

tvångsmedel. Ju.

71. EU, Sverige och den inre marknaden

– En översyn av horisontella bestämmelser

inom varu- och tjänsteområdet. UD.

72. Insyn och integritet i brottsbekämpningen

– några frågor. Ju.

73. Vägval för filmen. Ku.

74. Höghastighetsbanor

– ett samhällsbygge för stärkt utveckling

och konkurrenskraft. N.

75. Folkbokföringen. Fi.

76. Svenskt rättsväsende i internationella

uppdrag, m.m. Ju.

77. EU:s Viseringskodex. Ju.

78. Ökad säkerhet i domstol. Ju.

79. Några begravningsfrågor. Ku.

80. Kriminalvården – ledning och styrning.

Ju.

81. Lag om resenärers rättigheter i lokal och

regional kollektivtrafik. N.

82. En ny postlag. N.

83. Miljömålen i nya perspektiv. + Bilagor. M.

84. Regler för etablering av vårdgivare.

Förslag för att öka mångfald och

integration i specialiserad öppenvård. S.

85. Gymnasial lärlingsutbildning

– hur blev det? Erfarenheter från första

försöksåret. U.

86. Strategi för myndigheternas arbete med

e-förvaltning. Fi

87. En ny kameraövervakningslag. Ju.

88. Kärnkraft – nya reaktorer och ökat skadeståndsansvar

. M.

89. Gränslandet mellan sjukdom och arbete.

Arbetsförmåga/Medicinska förutsättningar

för arbete/Försörjningsförmåga. S.

90. Tredje sjösäkerhetspaketet.

Hamnstatskontrolldirektivet,

Övervakningsdirektivet,

Flaggstatsdirektivet. N.

91. Fingeravtryck i uppehållstillstånd. Ju.

92. Se medborgarna – för bättre offentlig

service. Fi.

93. Inkluderande arbetsliv. A.

94. Att nå ut och nå ända fram.

Hur tillgången till policyinriktad utvärdering

och forskningsresultat inom

utbildningsområdet kan tillgodoses. U.

95. Sjöarbetskonventionen – om Sveriges

anslutning. N.

96. En utvidgad trafikförsäkring. S.

97.

Marknadsorienterade styrmedel på

arbetsmiljöområdet. A.

Statens offentliga utredningar 2009

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

En mer rättssäker inhämtning av elektronisk

kommunikation i brottsbekämpningen.[1]

Säkerhetskopiors rättsliga status. [5]

Effektiviteten i Kriminalvårdens lokalförsörjning.

[13]

Grundlagsskydd för digital bio och andra

yttrandefrihetsrättsliga frågor. [14]

Kommunal kompetenskatalog.

En problemorientering. [17]

Två rapporter till Grundlagsutredningen. [18]

Aktiv väntan – asylsökande i Sverige. [19]

Förenklingar i aktiebolagslagen m.m. [34]

Moderna hyreslagar. [35]

Enklare beslutsfattande i ekonomiska

föreningar. [37]

Försenad årsredovisning och bokföringsbrott,

m.m. [46]

Den nya migrationsprocessen. [56]

Återvändandedirektivet och svensk rätt. [60]

Modernare adoptionsregler. [61]

Signalspaning för polisiära behov. [66]

Utvärdering av buggning och preventiva

tvångsmedel. [70]

Insyn och integritet i brottsbekämpningen

– några frågor. [72]

Svenskt rättsväsende i internationella uppdrag,

m.m. [76]

EU:s Viseringskodex. [77]

Ökad säkerhet i domstol. [78]

Kriminalvården – ledning och styrning. [80]

En ny kameraövervakningslag. [87]

Fingeravtryck i uppehållstillstånd. (91)

Utrikesdepartementet

EU, Sverige och den inre marknaden

– En översyn av horisontella bestämmelser

inom varu- och tjänsteområdet. [71]

Försvarsdepartementet

Ransonering och prisreglering i krig och fred.

[3]

Totalförsvarsplikt och frivillighet. [63]

Försvarsmaktens helikopter 4

– frågan om vidmakthållande eller avveckling.

[67]

En ny ransonerings- och prisregleringslag.

[69]

Socialdepartementet

En nationell cancerstrategi för framtiden. [11]

En ny alkohollag. [22]

Olovlig tobaksförsäljning. [23]

Socialtjänsten. Integritet – Effektivitet. [32]

Ingen får vara Svarte Petter. Tydligare ansvarsfördelning

inom socialtjänsten. [38]

Bättre samverkan. Några frågor kring samspelet

mellan sjukvård och socialförsäkring.

[49]

Ett effektivare smittskydd. [55]

Lag om stöd och skydd för barn och unga

(LBU). + Bilaga. [68]

Regler för etablering av vårdgivare.

Förslag för att öka mångfald och

integration i specialiserad öppenvård. [84]

Gränslandet mellan sjukdom och arbete.

Arbetsförmåga/Medicinska förutsättningar

för arbete/Försörjningsförmåga.

[89]

En utvidgad trafikförsäkring. [96]

Finansdepartementet

Sekretess vid anställning av myndighetschefer

. [4]

Återkrav inom välfärdssystemen.

– Förslag till lagstiftning. [6]

Säkerhetskontroller vid fullmäktigeoch

nämndsammanträden. [9]

Skatt i retur. [12]

Redovisning av kommunal medfinansiering.

[21]

Samordnad kommunstatistik för styrning

och uppföljning. [25]

Skatterabatt på aktieförvärv och vinstutdelningar

. [33]

Bättre och snabbare insättningsgaranti. [41]

Nytt pensionssystem för den statsunderstödda

scenkonsten. [50]

Skatteförfarandet. [58]

Skatteincitament för gåvor till forskning och

ideell verksamhet. [59]

Skatt på fluorerade växthusgaser. [62]

Moderniserade skatteregler för ideell sektor.

[65]

Folkbokföringen. [75]

Strategi för myndigheternas arbete med

e-förvaltning. [86]

Se medborgarna – för bättre offentlig service.

[92]

Utbildningsdepartementet

Ta klass. [27]

Stärkt stöd för studier – tryggt, enkelt och

flexibelt. + Bilagor. [28]

Klinisk forskning – ett lyft för sjukvården. [43]

Staten och imamerna. Religion, integration,

autonomi. [52]

Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är

det? [64]

Gymnasial lärlingsutbildning – hur blev det?

Erfarenheter från första försöksåret. [85]

Att nå ut och nå ända fram.

Hur tillgången till policyinriktad utvärdering

och forskningsresultat inom

utbildningsområdet kan tillgodoses. [94]

Jordbruksdepartementet

Den svenska administrationen av jordbruksstöd.

[7]

Trygg med vad du äter – nya myndigheter

för säkra livsmedel och hållbar produktion.

[8]

Det växande vattenbrukslandet. [26]

Skog utan gräns? [30]

Fiskevård i enskilt vatten. En översyn av lagen

om fiskevårdsområden. [53]

Uthållig älgförvaltning i samverkan. [54]

Miljödepartementet

Miljöprocessen. [10]

Vattenverksamhet. [42]

Områden av riksintresse och Miljökonsekvensbeskrivningar

. [45]

Myndighet för hållbart samhällsbyggande

– en granskning av Boverket. [57]

Miljömålen i nya perspektiv. + Bilagor. [83]

Kärnkraft – nya reaktorer och ökat skadeståndsansvar

. [88]

Näringsdepartementet

Nya nät för förnybar el. [2]

Mer järnväg för pengarna. [20]

De statliga beställarfunktionerna och

anläggningsmarknaden. [24]

Effektiva transporter och samhällsbyggande

– en ny struktur för sjö, luft, väg och

järnväg. [31]

En ny kollektivtrafiklag. + Bilagor. [39]

Koncessioner för el- och gasnät. [48]

Höghastighetsbanor.

Ett samhällsbygge för stärkt utveckling

och konkurrenskraft. [74]

Lag om resenärers rättigheter i lokal och

regional kollektivtrafik. [81]

En ny postlag. [82]

Tredje sjösäkerhetspaketet.

Hamnstatskontrolldirektivet, Övervakningsdirektivet,

Flaggstatsdirektivet.

[90]

Sjöarbetskonventionen – om Sveriges

anslutning. [95]

Integrations- och jämställdhetsdepartementet

Fritid på egna villkor. [29]

Främja, Skydda, Övervaka

– FN:s konvention om rättigheter för

personer med funktionsnedsättning. [36]

Kulturdepartementet

Kraftsamling!

– museisamverkan ger resultat. + Bilagor.

[15]

Betänkande av Kulturutredningen.

Grundanalys

Förnyelseprogram

Kulturpolitikens arkitektur. [16]

Avskaffande av filmcensuren för vuxna

– men förstärkt skydd för barn och unga

mot skadlig mediepåverkan. [51]

Vägval för filmen. [73]

Några begravningsfrågor. [79]

Arbetsmarknadsdepartementet

En ny modell för arbetsmiljötillsyn. [40]

Integritetsskydd i arbetslivet. [44]

God arbetsmiljö - en framgångsfaktor? [47]

Inkluderande arbetsliv. [93]

Marknadsorienterade styrmedel på arbetsmiljöområdet.

[97]