Rättsfall · Högsta domstolen (löpande avgöranden)
Högsta domstolens beslut den 20 november 2026 i mål B 9212-26
Tingsrätten har i ett brottmål inte varit domför på grund av att ordföranden inte varit förordnad på ett korrekt sätt. Såväl tingsrättens som hovrättens dom har undanröjts. – Även fråga om proportionalitet vid prövning av häktning.
Så kom texten hit
- Källa: Högsta domstolen, publicerad som beslut 20 november 2026 — myndighetens post bär inget referatnummer. Handlingen är hämtad ur Domstolsverkets egen post (55d7d92c-32df-4968-9df3-a346afe239e5).
- Text: läst ur domstolens PDF med pdftotext -layout, 10 sidor. Texten är domstolens egen, ord för ord; den löpande kolumntiteln och sidfotens adressuppgifter utelämnas, och rader som brutits mitt i en mening fogas ihop till stycken. Punktnumren i domskälen återges när de ligger i PDF:ens textlager; sätts de som listnumrering finns de inte i texten och saknas då även här.
- Avidentifiering: gjord av domstolen. Ratio Lex ändrar ingenting i texten utom det som står ovan, och kontrollerar den maskinellt före publicering: personnummer, e-postadresser och telefonnummer stoppar dokumentet. Namnen på domare, ombud och myndighetsföreträdare står kvar — de är i sin tjänst.
- Benämning: Domarförordnandet — domstolens eget namn på avgörandet, ur myndighetens post.
s. 1 Sida 1 av 10 i domstolens handling
- HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT · meddelat i Stockholm den 19 november 2026
- Mål nr · B 9212-26
PARTER
Klagande Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm
Motparter 1. R.K.
Ombud och offentlig försvarare: Advokat J.G.
2. Pucko Produktioner AB, 559500-9316 c/o S.H.
SAKEN Grovt narkotikabrott
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Hovrätten för Västra Sveriges dom 2026-09-14 i mål B 6376-26
s. 2 Sida 2 av 10 i domstolens handling
HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE
Högsta domstolen undanröjer hovrättens och tingsrättens domar, utom i fråga om ersättning till den offentlige försvararen, och återförvisar målet till tingsrätten för fortsatt handläggning. Beslagen ska bestå.
Högsta domstolen avslår riksåklagarens yrkande att R.K. ska häktas. Det medför att R.K. omedelbart ska friges.
J.G. ska få ersättning av allmänna medel för försvaret av R.K. i Högsta domstolen med 4 065 kr. Av beloppet avser 3 252 kr arbete och 813 kr mervärdesskatt.
Det ankommer på tingsrätten att i samband med att målet avgörs pröva frågan om R.K.s ersättningsskyldighet för försvararkostnaden i Högsta domstolen.
YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN
Riksåklagaren har yrkat att hovrättens och tingsrättens domar ska undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten. Riksåklagaren har vidare yrkat att R.K. ska vara häktad.
R.K. har motsatt sig att domarna undanröjs. Han har begärt att han ska försättas på fri fot om undanröjande beslutas.
SKÄL
Bakgrund
¶1. R.K. dömdes den 15 juli 2026 av tingsrätten för grovt narkotikabrott till fyra års fängelse. Han förpliktades att som förverkad brottsvinst betala
44 735 kr, att betala skadestånd med 44 735 kr till Pucko Produktioner AB
s. 3 Sida 3 av 10 i domstolens handling
och att betala avgift till brottsofferfonden. Tingsrätten fastställde att Pucko Produktioner AB hade rätt till betalning ur det som staten får in till följd av förverkandebeslutet. Beslaget av brottsvinsten och av en mobiltelefon skulle bestå tills domen vann laga kraft. R.K.s offentlige försvarare tillerkändes ersättning som staten skulle svara för.
¶2. I domen beslutades också att R.K. skulle vara kvar i häkte tills fängelsestraffet fick verkställas. Han hade varit frihetsberövad sedan den 7 april 2026.
¶3. R.K. överklagade domen och yrkade att fängelsestraffet skulle sättas ned och att han skulle befrias från skadeståndsskyldigheten och från att utge ersättning för förverkad brottsvinst. Hovrätten har fastställt tingsrättens domslut och beslutat att R.K. skulle vara häktad till dess att fängelsestraffet fick verkställas. Vidare har förordnats att beslagen skulle bestå och att den offentlige försvararen skulle tillerkännas ersättning som staten skulle svara för.
¶4. R.K. förklarade sig den 28 september 2026 avstå från att överklaga domen i den del som avsåg fängelsestraffet (nöjdförklaring).
¶5. Riksåklagaren har i Högsta domstolen som skäl för sitt yrkande om undanröjande och återförvisning anfört att tingsrättens ordförande inte varit behörig att ingå i rätten. Ordföranden hade av tingsrätten förordnats som tf. rådman trots att han inte hade tjänstgjort i överrätt på det sätt som krävs för ett sådant förordnande. Det innebär att det har förekommit ett grovt rättegångsfel som enligt riksåklagaren bör leda till att domarna undanröjs och målet visas åter till tingsrätten för fortsatt behandling.
¶6. Som grund för yrkandet om häktning har riksåklagaren anfört att det finns en risk för fortsatt brottslighet, att det inte är uppenbart att skäl för
häktning saknas och att häktning är en proportionerlig åtgärd.
s. 4 Sida 4 av 10 i domstolens handling
¶7. R.K. har som skäl för att domarna inte bör undanröjas framhållit att rättegångsfelet endast avser ordförandens formella behörighet och att det inte finns något som ger anledning att ifrågasätta ordförandens kompetens. Han har vidare anfört att målet har prövats i två instanser och att hovrätten har kommit till samma slutsats som tingsrätten. Det finns alltså inte något som visar att bristen i tingsrättens sammansättning har haft betydelse för målets utgång. R.K. har också hänvisat till de kostnader som ett undanröjande skulle innebära och framför allt till de olägenheter det skulle innebära för honom. Han har efter sin nöjdförklaring börjat avtjäna straffet och verkställigheten har planerats med bland annat permissioner och besök.
¶8. I häktningsfrågan har R.K. anfört att en häktning inte är proportionerlig samt att det inte finns risk för fortsatt brottslighet. Han har framhållit att han är tidigare ostraffad, lever under ordnade förhållanden och inte har några kopplingar till kriminella organisationer.
Frågan i målet
¶9. Den huvudsakliga frågan i målet är hur ett avgörande ska bedömas när rätten i ett brottmål inte har varit domför på grund av att ordföranden inte varit utsedd på ett korrekt sätt och därmed inte behörig som domare.
Anställning av domare
¶10. Ordinarie domare utnämns av regeringen. Vid utnämningen ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. (Se 11 kap. 6 § regeringsformen.)
¶11. En ordinarie domare är en vid domstol anställd domare som har s.k. fullmakt. I domstolarna finns det också domare som inte är fast anställda utan som är förordnade att vara domare på viss tid eller för ett visst mål. Som huvudregel anställs sådana domare av regeringen (jfr 39 §
förordningen, 1996:381, med tingsrättsinstruktion).
s. 5 Sida 5 av 10 i domstolens handling
¶12. En tingsrätt får vid tillfällig arbetsanhopning anställa den som är eller har varit ordinarie domare eller som är eller har varit ledamot eller fiskal i hovrätt eller kammarrätt eller som under minst sex månader har utfört en hovrätts- eller kammarrättsfiskals arbetsuppgifter att för enstaka, kortvariga perioder utföra domaruppgifter i tingsrätten (se 50 § tingsrättsinstruktionen). För hovrätterna finns bestämmelser om rätt för domstolen att anställa domare i förordningen (1996:379) med hovrättsinstruktion.
¶13. Som grundläggande behörighetsvillkor för en juristdomare gäller att han eller hon ska vara svensk medborgare och ha avlagt juristexamen (se 4 kap. 1 § rättegångsbalken).
¶14. Reglerna om anställning av domare har en central betydelse för domstolarnas självständighet och legitimitet och måste vara utformade så att de vinner förtroende bland medborgarna och ger uttryck för domstolarnas och domarnas oberoende ställning. Det får inte finnas någon risk för att det tas andra hänsyn när domare anställs än sådana som är uteslutande objektiva och sakliga. (Jfr SOU 2008:125 s. 319 f.)
Följder av en domares bristande behörighet
Undanröjande på grund av grovt rättegångsfel
¶15. Att en person som saknat behörighet har deltagit i ett domstolsavgörande innebär att rätten inte varit domför och att det har förekommit ett grovt rättegångsfel. Har avgörandet fått laga kraft utgör det grund för domvilla, om felet kan antas ha inverkat på målets utgång. (Se 59 kap. 1 § första stycket 4 rättegångsbalken.)
¶16. I fall där ett avgörande inte har fått laga kraft gäller för brottmålens del 51 kap. 28 § rättegångsbalken, vilken enligt 55 kap. 15 § andra stycket
är tillämplig också vid en prövning i Högsta domstolen. Av dessa
s. 6 Sida 6 av 10 i domstolens handling
bestämmelser följer att en tingsrätts eller hovrätts dom får undanröjas när det har förekommit ett grovt rättegångsfel, om felet kan antas ha inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i högre rätt.
¶17. Bristande domförhet får i allmänhet antas ha inverkat på målets utgång och ett sådant fel kan som utgångspunkt inte avhjälpas i högre rätt.
¶18. En brist när det gäller rättens domförhet behöver inte alltid leda till att domen undanröjs. Bedömningen får göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Ibland kan parternas inställning vägas in. Av hänsyn till vikten av att de grundläggande reglerna upprätthålls bör dock vid domförhetsfel av mer allvarlig art undanröjande ske oberoende av parternas inställning. (Jfr prop. 1988/89:95 s. 51 ff. och 80 f. samt NJA 1999 s. 788, NJA 2004 s. 65 och NJA 2017 s. 1029.)
Rätten till en prövning av laga domstol
¶19. Vid bedömningen av vad en brist i behörigheten hos en domare som deltagit i ett domstolsavgörande bör leda till måste innehållet i kravet på en rättvis rättegång i 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen och artikel 6 i Europakonventionen beaktas. Rätten till en rättvis rättegång innefattar rätten till prövning av en domstol som är upprättad enligt lag. I sistnämnda begrepp ingår regler om hur ledamöterna utses.
¶20. Av Europadomstolens praxis följer att det kan strida mot artikel 6 när domare som deltagit i ett avgörande inte har varit utsedda i enlighet med gällande regler, liksom när det har saknats regler för hur domare ska utses (se Hans Danelius m.fl. Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 6 uppl. 2023 s. 280 ff.). Om allvarliga brister föreligger kan det leda till slutsatsen att domstolen inte har varit upprättad enligt lag – den är inte en laga domstol – och avgörandet har då som utgångspunkt inte rättslig
verkan.
s. 7 Sida 7 av 10 i domstolens handling
¶21. Slutsatsen att ett avgörande som har fattats av en person som inte har utsetts till domare på ett korrekt sätt inte är beslutat av en laga domstol kan få stora och ingripande konsekvenser. Intresset av att upprätthålla förtroendet för regler om hur domare utses måste balanseras mot orubblighetsprincipen och andra rättssäkerhetsintressen. Det är därför bara överträdelser av de mest grundläggande reglerna för utseende av domare och som påverkar själva essensen av rätten till en laga domstol som bör leda till bedömningen att det inte varit fråga om en domstol upprättad enligt lag. När det gäller överträdelser av mer teknisk natur, som inte påverkar legitimiteten hos förfarandet vid utnämning av domare, finns det inte skäl att se lika strängt på saken. (Jfr Guðmundur Andri Ástráðsson v. Iceland [GC], no. 26374/18, 1 december 2020, p. 240, 244, 246 och 247.)
¶22. Det nu sagda ligger väl i linje med den restriktiva syn på nullitet som är förhärskande i svensk rätt, vilken bland annat hänger samman med de svåröverblickbara konsekvenser en motsatt ordning skulle få. Nullitet anses föreligga endast vid kvalificerade och odiskutabla felaktigheter, såsom att ett beslut har fattats av en uppenbarligen obehörig person. I sådana sällsynta fall kan ett beslut vara ogiltigt och därmed helt sakna rättslig verkan, utan att det behöver angripas (jfr NJA 1997 C 60 samt Håkan Strömberg och Bengt Lundell, Allmän förvaltningsrätt, 28 uppl. 2022 s. 84).
¶23. Utgångspunkten bör alltså vara att brister i domstolsavgöranden i fråga om behörigheten hos rättens ledamöter inte leder till att avgörandet är omedelbart ogiltigt (jfr Peter Fitger m.fl., Rättegångsbalken, suppl. 93, oktober 2022, s. 59.5 f.). Avgörandet är i stället gällande till dess det undanröjs eller på annat sätt upphävs. Skulle det däremot vara fråga om brister som innebär att de mest grundläggande reglerna för anställning av domare har överträtts kan det finnas skäl att bedöma saken annorlunda.
s. 8 Sida 8 av 10 i domstolens handling
Häktning
¶24. Den som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer får häktas, bland annat om det finns risk för att han eller hon fortsätter sin brottsliga verksamhet. När misstanken avser brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och sex månader ska häktning ske om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas. (Se 24 kap. 1 § första och andra styckena rättegångsbalken.)
¶25. Häktning får ske endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse (1 § tredje stycket). En proportionalitetsbedömning ska alltså alltid göras.
Bedömningen i detta fall
Ska domarna undanröjas?
¶26. Vid avgörandet av målet mot R.K. har tingsrätten bestått av en jurist (ordföranden) och tre nämndemän. Ordföranden hade ett förordnande som tf. rådman som beslutats av lagmannen vid tingsrätten. Lagmannen har emellertid inte haft rätt att besluta om anställningen av juristen eftersom denne inte hade tjänstgjort i överrätt på det sätt som krävs, och inte heller tidigare varit ordinarie domare. Såvitt framgår av utredningen i målet berodde misstaget vid förordnandet på ett förbiseende.
¶27. Det förhållandet att ordföranden saknade behörighet innebär att tingsrätten inte har varit domför. Detta utgör ett grovt rättegångsfel och är ett fel av så allvarligt slag att utgångspunkten vid en tillämpning av 51 kap. 28 § rättegångsbalken är att domen ska undanröjas.
s. 9 Sida 9 av 10 i domstolens handling
¶28. Med hänsyn till förtroendet för domstolarna och för rättskipningen är det av stor vikt att de regler som gäller för anställning av domare följs, även när det handlar om anställning för kortare perioder. Vid bedömningen av om ett undanröjande är nödvändigt väger det tungt att gällande regler respekteras. Det gäller även om det saknas anledning att ifrågasätta domen i materiellt hänseende och även med beaktande av att domen har fastställts av hovrätten. De olägenheter som ett undanröjande av domarna innebär för R.K. – vilka är påtagliga – kan mot den bakgrunden inte leda till att ett undanröjande underlåts.
¶29. Eftersom R.K. har avgett en nöjdförklaring har domarna såvitt avser fängelsestraffet fått laga kraft mot honom (se 13 § strafftidslagen, 2018:1251). Det utgör inte något hinder mot ett undanröjande.
Häktningsyrkandet
¶30. R.K. är på sannolika skäl misstänkt för ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och sex månader. I ett sådant fall ska häktning ske om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas. R.K., som erkänt det brott han dömts för, är tidigare ostraffad. Han har enligt utredningen inte någon missbruksproblematik och inte heller några kriminella attityder och värderingar. Trots detta får det anses finnas en viss risk för fortsatt brottslighet. Det är därför inte uppenbart att det saknas skäl för häktning.
¶31. Skälen för häktning av R.K. ska emellertid ställas i relation till de olägenheter en häktning skulle innebära för honom (se p. 25).
¶32. R.K. har påbörjat verkställigheten av fängelsestraffet och har motsatt sig att domarna undanröjs. Han har framhållit de negativa konsekvenser som ett undanröjande av domarna innebär för honom, utöver den
förlängning av rättsprocessen som det skulle leda till.
s. 10 Sida 10 av 10 i domstolens handling
¶33. Ett frihetsberövande i form av häktning sker under andra former än en verkställighet av ett fängelsestraff. Att R.K. i stället för att verkställa straffet ska vara häktad innebär klara olägenheter för honom. En förlängning av den rättsliga processen har också tydligt negativa verkningar för honom. När det som i detta fall är fråga om en situation som har uppkommit helt utan R.K.s förskyllan genom ett misstag från rättsväsendets sida, och när skälen för häktning inte i sig är mycket starka, kan en häktning inte anses proportionerlig.
Slutsatser
¶34. Med hänsyn till att tingsrätten inte har varit behörig och då felet inte kan avhjälpas genom att målet prövas i högre rätt ska tingsrättens och hovrättens domar, med undantag för besluten om ersättning till den offentlige försvararen, undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt handläggning.
¶35. Yrkandet om att R.K. ska vara häktad ska avslås. Det innebär att han omedelbart ska friges.
I avgörandet har deltagit justitieråden Anders Eka, Cecilia Renfors (referent), Johan Danelius, Margareta Brattström och Katrin Hollunger Wågnert. Föredragande har varit justitiesekreteraren Linn Brewer.
· Markdown