Högsta förvaltningsdomstolen, mål 1989-25

Mål nr 1989-25

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS DOM

meddelad i Stockholm den 26 januari 2026

KLAGANDE

AA

MOTPART

Justitiekanslern
Box 2308
103 17 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE

Kammarrätten i Göteborgs dom den 2 april 2025 i mål nr 823-25

SAKEN

Ersättning till offentligt biträde

___________________
 

HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLENS AVGÖRANDE

Högsta förvaltningsdomstolen bifaller överklagandet och bestämmer att ersättning ska betalas till AA som offentligt biträde med ytterligare 1 490 kr (inklusive mervärdesskatt) för arbete.

BAKGRUND

1.    Ett offentligt biträde har rätt till skälig ersättning för det arbete som uppdraget har krävt. Ersättningen för arbetet ska bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av en timkostnadsnorm som regeringen fastställer för varje år. Under vissa förutsättningar får ersättningen avvika från timkostnadsnormen.
2.    Det här målet handlar om huruvida det finns anledning att avvika från timkostnadsnormen med anledning av att ett offentligt biträde utfört visst arbete utanför ordinarie kontorstid.
3.    Förvaltningsrätten i Göteborg förordnade advokat AA som offentligt biträde i ett mål enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.
4.    Socialnämnden ansökte om beredande av tvångsvård av AAs klient den 20 januari 2025, varvid förvaltningsrätten kallade till muntlig förhandling i målet måndagen den 27 januari 2025. AAs klient skulle svara på ansökan vid förhandlingen. 
5.    Klienten var avviken fram till fredagen den 24 januari 2025. AA kunde därför inte komma i kontakt med denne per telefon förrän på kvällen den dagen, dvs. utanför ordinarie kontorstid. Förvaltningsrätten höll den muntliga förhandlingen i klientens utevaro men i närvaro av AA som efter samtalet på fredagskvällen hade möjlighet att avge klientens inställning till ansökan. 
6.    AA begärde ersättning för uppdraget som offentligt biträde för bl.a. 45 minuters arbete enligt en förhöjd timersättning om 3 175 kr exklusive mervärdesskatt. Detta avsåg det telefonsamtal hon haft med sin klient utanför ordinarie kontorstid den 24 januari 2025.
7.    Förvaltningsrätten beviljade ersättning för arbetet enligt gällande timkostnadsnorm, dvs. 1 586 kr per timme exklusive mervärdesskatt. Enligt förvaltningsrätten fanns det inte stöd för att tillämpa en s.k. jourtaxa motsvarande den som finns för offentliga försvarare. Den ordinarie timkostnadsnormen framstod enligt domstolens mening som skälig. 
8.    AA överklagade beslutet till Kammarrätten i Göteborg. Till stöd för överklagandet anförde hon att det hade varit nödvändigt att besvara klientens samtal för att fullgöra uppdraget och att den omständigheten att åtgärden inte hade genomförts under kontorstid varit utom hennes kontroll. 
9.    Kammarrätten avslog överklagandet. Enligt kammarrätten hade det inte kommit fram några omständigheter som innebar att det fanns anledning att avvika från timkostnadsnormen med hänsyn till hur AA hade utfört sitt uppdrag.

YRKANDEN M.M.

10.    AA yrkar att hon ska beviljas begärd ersättning. 
11.    Justitiekanslern motsätter sig ändring av kammarrättens dom och anför följande. Det ifrågasätts inte att klienten gjort sig okontaktbar och att AA besvarat samtalet för att säkerställa att den muntliga förhandlingen kunde genomföras på utsatt tid. Det ger dock inte AA en rätt till en förhöjd ersättning för arbete under den obekväma arbetstiden. Förhöjd ersättning avser primärt att premiera snabbhet och skicklighet varför utrymmet att ge förhöjd ersättning för obekväm arbetstid bör vara ytterst begränsat och förbehållas särpräglade undantagsfall. Omständigheterna i AAs fall ger ingen anledning att avvika från timkostnadsnormen. Om AA skulle ha rätt till högre ersättning för det aktuella arbetet bör timtaxan bestämmas till ett betydligt lägre belopp än den jourtaxa som gäller för offentliga försvarare i vissa speciella situationer.
12.    Sveriges advokatsamfund har fått tillfälle att yttra sig. Samfundet anser att det var påkallat att AA genomförde samtalet på fredagskvällen, dels med hänsyn till en advokats skyldighet att vara lojal mot klienten och verka för att tillvarata klientens intressen på bästa sätt, dels för att säkerställa att den planerade förhandlingen kunde genomföras. En inställd förhandling skulle ha fördröjt processen och sannolikt medfört ökade kostnader. Det har därmed förelegat sådana omständigheter av betydelse som motiverar avvikelse från timkostnadsnormen. 

SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET

Rättslig reglering m.m.

13.    En advokat ska som offentligt biträde iaktta god advokatsed (8 kap. 4 § rättegångsbalken). Advokatens främsta plikt är att visa trohet och lojalitet mot klienten och advokaten får inte låta sig påverkas av för klienten ovidkommande omständigheter, till exempel egna fördelar eller intresset för det allmänna att hålla kostnaderna nere (Vägledande regler om god advokatsed punkterna 1 och 2.1 med kommentarer).
14.    I 5 § lagen (1996:1620) om offentligt biträde anges att bestämmelserna om ersättning till rättshjälpsbiträde i 27 § rättshjälpslagen (1996:1619) ska tillämpas även i fråga om offentligt biträde.
15.    Enligt 27 § första stycket rättshjälpslagen gäller följande. Ett rättshjälpsbiträde har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen för arbete ska bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av en timkostnadsnorm. Regeringen meddelar föreskrifter om timkostnadsnormen. Timersättningen får avvika från timkostnadsnormen, om den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med eller andra omständigheter av betydelse ger anledning till det.
16.    Enligt 37 § lagen om vård av missbrukare i vissa fall ska mål enligt lagen handläggas skyndsamt. Av 38 § samma lag följer att i mål om beredande av tvångsvård ska förvaltningsrätten under vissa förutsättningar ta upp målet till avgörande inom en vecka från den dag då ansökan om vård kom in. 

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

17.    För offentliga biträden i allmän förvaltningsdomstol finns det inte någon särskild taxa som är avsedd att ersätta biträdet för arbete under kvällstid eller helg. De lagstadgade frister och skyndsamhetskrav som finns för mål om vård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall är av sådant slag att ett offentligt biträde normalt förutsätts vara oförhindrad att förlägga det arbete som uppdraget kräver till ordinarie kontorstid, dvs. vardagar kl. 07.00–18.00. Timkostnadsnormen ska därför som utgångspunkt tillämpas även när ersättning bestäms för arbete som utförts under annan tid i sådana mål. 
18.    Enligt 27 § första stycket rättshjälpslagen kan dock timkostnadsnormen frångås om omständigheter av betydelse ger anledning till det. Av både lagtext och förarbeten framgår att lagstiftarens avsikt varit att det i första hand är den skicklighet med vilken uppdraget utförts som ska beaktas för att normen ska frångås, oavsett om det är i höjande eller sänkande riktning. Det framgår vidare av förarbetena att avsikten med bestämmelsen inte varit att avvikelse från timkostnadsnormen i höjande riktning endast ska vara möjlig i exceptionella undantagsfall. Timkostnadsnormen utgör ett slags ”normalarvode” (prop. 1994/95:150 bilaga 3 s. 7–15 och prop. 1996/97:9 s. 217). 
19.    Enligt Högsta förvaltningsdomstolen finns det således varken något i lagtextens ordalydelse eller dess förarbeten som innebär att bestämmelsen endast skulle kunna tillämpas i särpräglade undantagsfall. Tolkningen bör i stället utgå från 27 § första styckets övergripande syfte; nämligen att säkerställa att offentliga biträden tillerkänns ersättning som framstår som skälig i det enskilda fallet.
20.    Ett offentligt biträde i mål om vård enligt lagen om missbrukare i vissa fall får antas ha åtagit sig uppdraget under förutsättning att det i allt väsentligt ska kunna utföras under ordinarie kontorstid. Det kan dock uppstå situationer, utom det offentliga biträdets kontroll, som gör att det är nödvändigt för biträdet att arbeta även utanför ordinarie kontorstid för att kunna utföra uppdraget. I en sådan situation kan det – för att ersättningen ska vara skälig – finnas anledning att tillerkänna biträdet en högre timersättning för att kompensera honom eller henne för det arbete som förlagts till kvällstid eller helg.

Bedömningen i detta fall

21.    Det är ostridigt att AA före telefonsamtalet på fredagskvällen hade varit förhindrad att överlägga med sin klient inför den muntliga förhandlingen som skulle hållas följande måndag. Som Sveriges advokatsamfund anfört var det med hänsyn till hennes skyldighet att vara lojal mot klienten och verka för att tillvarata klientens intressen på bästa sätt nödvändigt att genomföra samtalet. AA saknade således möjlighet att påverka när arbetet skulle utföras och förhållandena var inte sådana att det kunde anstå till ordinarie kontorstid, dvs. till på måndagen då förhandlingen skulle äga rum. 
22.    Högsta förvaltningsdomstolen anser mot denna bakgrund att omständigheterna är sådana att det finns anledning att avvika från timkostnadsnormen i höjande riktning beträffande det arbete som utförts utanför ordinarie kontorstid. Vid bedömningen av vad som är en skälig timersättning för det arbetet är det rimligt att jämföra med en jourtaxa som gäller för offentliga försvarare i vissa fall (se t.ex. de numera upphävda Domstolsverkets föreskrifter om ersättning till offentlig försvarare för deltagande i häktningsförhandling under helg, DVFS 2024:18). Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening bör AA beviljas skälig ersättning för det arbete hon utförde under fredagskvällen baserat på en timersättning om 3 175 kr.
23.    Överklagandet ska således bifallas.

I avgörandet har deltagit justitieråden Henrik Jermsten, Dag Mattsson, Leif Gäverth (skiljaktig), Mikael Westberg och Karin Attorps.
Föredragande har varit justitiesekreteraren Sandra Zetterdahl.

SKILJAKTIG

Justitierådet Leif Gäverth är skiljaktig och anser att överklagandet ska avslås samt anför att skälen för avgörandet ska utformas enligt följande.
1.    Av 5 § lagen om offentligt biträde jämfört med 27 § rättshjälpslagen följer att ett offentligt biträde har rätt till skälig ersättning för bl.a. det arbete som uppdraget har krävt. Ersättningen ska bestämmas med utgångspunkt i den tidsåtgång som är rimlig med hänsyn till uppdragets art och omfattning och med tillämpning av en timkostnadsnorm. Regeringen meddelar föreskrifter om timkostnadsnormen.
2.    Enligt 27 § första stycket rättshjälpslagen får timersättningen avvika från timkostnadsnormen, om den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med eller andra omständigheter av betydelse ger anledning till det. Huvudregeln är således att den fastställda timkostnadsnormen ska tillämpas, men att man i vissa fall kan avvika från denna. Som exempel på när ersättning kan bestämmas till ett högre belopp än vad som följer av timkostnadsnormen anges i förarbetena det fallet att en advokat är särskilt skicklig, t.ex. genom att han eller hon har en särskild förtrogenhet med det aktuella rättsområdet och därmed har arbetat snabbare än en normalt skicklig advokat (prop. 1996/97:9 s. 192 och s. 217). 
3.    Bestämmelsen ger dock utrymme att beakta även andra omständigheter än att arbetet är utfört med särskilt stor skicklighet, eller mindre skickligt. I förar-betena finns emellertid ingenting som tyder på att lagstiftaren här har avsett den situationen att ett offentligt biträde haft att utföra ett arbetsmoment utanför ordinarie kontorstid.
4.    För ersättning till offentliga försvarare finns motsvarande reglering i 21 kap. 10 § första och andra styckena rättegångsbalken. Även när det gäller ersättning till offentliga försvarare finns möjlighet att avvika från timkostnadsnormen i syfte att premiera snabbhet och skicklighet eller att beakta om arbetet har utförts på ett mindre skickligt sätt (prop. 1994/95:150 bilaga 3 s. 7–15). Inte heller i förarbetena till dessa bestämmelser anges att rätt till högre timkostnads-ersättning skulle kunna föreligga på den grunden att arbete utförs utanför ordinarie kontorstid. 
5.    I 21 kap. 10 § tredje stycket rättegångsbalken anges att när ersättning till en offentlig försvarare ska bestämmas ska i vissa fall en taxa tillämpas. Ersättningen fastställs i sådana fall i enlighet med föreskrifter utfärdade av Domstolsverket med stöd av 2 § förordningen (1997:406) om offentlig försvarare m.m. Exempel på när sådana särskilda taxor är tillämpliga är vid häktningsförhandlingar under helger (DVFS 2025:7) och när offentlig försvarare biträder gripna eller anhållna personer vid polisförhör som inte äger rum under ordinarie kontorstid (DVFS 2025:8). Några motsvarande föreskrifter om särskilda taxor för offentliga biträden finns däremot inte. 
6.    Det kan således konstateras att lagstiftaren varken i förarbetena till rätts-hjälpslagen eller till rättegångsbalkens regler om ersättning till offentliga försvarare uttalat att en högre ersättning än vad som följer av timkostnads-normen kan utgå enbart på den grunden att arbete har utförts utom kontorstid. Att arbete stundom måste utföras utom kontorstid torde ha varit bekant för lagstiftaren. Detta kan inte förstås på annat sätt än att lagstiftaren inte har ansett att timkostnadsnormen ska frångås i den situationen. 
7.    Det förhållandet att en särskild taxa gäller för offentliga försvarare i vissa särskilt angivna situationer som ger rätt till en högre ersättning i de fall arbete utförs utanför ordinarie kontorstid, samtidigt som sådana taxor inte har införts när det gäller ersättning till offentliga biträden talar också för denna slutsats.  
8.    Mot denna bakgrund anser jag att AA inte har rätt till högre ersättning än vad som följer av timkostnadsnormen. Överklagandet ska därför avslås.