Högsta förvaltningsdomstolen, mål 786-25

s. 1 Sida 1 av 2 i domstolens handling

• HÖGSTA FÖRVALTNINGSDOMSTOLEN
• PROTOKOLL · 2026-03-05 · Stockholm
• Mål nr · 786-25

Sida 1 (av 2)

NÄRVARANDE JUSTITIERÅD Henrik Jermsten, Margit Knutsson, Inga-Lill Askersjö, Leif Gäverth och Mikael Westberg

FÖREDRAGANDE OCH PROTOKOLLFÖRARE Justitiesekreteraren Andreas Thörnroos

KLAGANDE AA

Ombud: Thomas Andersson KPMG AB Box 382 101 27 Stockholm

MOTPART Försäkringskassan Box 42006 126 12 Stockholm

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Kammarrätten i Jönköpings dom den 13 december 2024 i mål nr 2053-24

SAKEN Intyg om tillhörighet till svensk socialförsäkring; fråga om inhämtande av förhandsavgörande från EU-domstolen

Målet föredras. Högsta förvaltningsdomstolen fattar följande

BESLUT Förhandsavgörande enligt artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska inhämtas från EU-domstolen i enlighet med bilagda begäran

s. 2 Sida 2 av 2 i domstolens handling

Sida 2 (av 2)

HÖGSTA PROTOKOLL Mål nr
FÖRVALTNINGSDOMSTOLEN 786-25

om sådant avgörande (protokollsbilaga).

Andreas Thörnroos Uppvisat och lämnat för expediering 2026-03-05

s. 1 Sida 1 av 5 i domstolens handling

• BILAGA · 2026-03-03
• Mål nr · 786-25

Begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt angående tolkningen av artikel 12.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen

Inledning

¶1. Denna begäran om förhandsavgörande gäller innebörden av att en arbetstagare sänds ut för att ersätta någon annan person (nedan benämnt ersättnings- förbudet) enligt artikel 12.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghets- systemen.1 2. Frågan har aktualiserats i ett mål där en arbetstagare har sänts ut för att i en tidsbegränsad anställning utföra samma arbetsuppgifter som en annan person utförde under motsvarande tid föregående säsong. Högsta förvaltnings- domstolen önskar få besvarat vilken betydelse uppehåll i en verksamhet har vid tillämpningen av ersättningsförbudet i artikel 12.1 i förordning 883/2004.

Tillämpliga unionsrättsliga bestämmelser

¶3. Enligt artikel 11.1 i förordning 883/2004 ska de personer som förordningen tillämpas på omfattas av endast en medlemsstats lagstiftning. Av artikel 11.3 a framgår att om inget annat följer av artiklarna 12–16 ska en person som har anställning i en medlemsstat omfattas av lagstiftningen i den medlemsstaten. 4. I artikel 12.1 i förordning 883/2004 anges följande. En person som är anställd i en medlemsstat hos en arbetsgivare som normalt bedriver sin verksamhet där ska, när personens arbetsgivare sänder ut denne för att för arbetsgivarens räkning utföra ett arbete i en annan medlemsstat, fortsatt omfattas av lagstift- ningen i den förstnämnda medlemsstaten, under förutsättning att detta arbete inte förväntas vara längre än 24 månader och att personen inte sänds ut för att ersätta någon annan person. 5. I artikel 14.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/20042 anges följande. Vid tillämpningen av artikel 12.1 i grundförord- ningen menas med ”en person som är anställd i en medlemsstat hos en arbets-

1 EUT L 166, 30.4.2004 s. 1 2 EUT L 284, 30.10.2009 s.1

s. 2 Sida 2 av 5 i domstolens handling

BILAGA Mål nr 786-25

givare som vanligen bedriver sin verksamhet där, när personens arbetsgivare sänder ut denne för att för arbetsgivarens räkning utföra ett arbete i en annan medlemsstat”, bl.a. en person som anställs i syfte att sändas ut till en annan medlemsstat under förutsättning att den berörda personen, omedelbart innan denne tillträder anställningen, redan omfattas av lagstiftningen i den medlems- stat där personens arbetsgivare är etablerad. 6. I artikel 19.2 i förordning 987/2009 anges följande. På begäran av den berörda personen eller av arbetsgivaren, ska den behöriga institutionen i den medlems- stat vars lagstiftning är tillämplig enligt avdelning II i grundförordningen, utfärda ett intyg om att sådan lagstiftning är tillämplig och, i förekommande fall, ange till och med vilken dag och på vilka villkor.

Omständigheterna i målet

¶7. STS Alpresor AB är ett svenskt aktiebolag vars verksamhet består i att sätta ihop, sälja och marknadsföra paketresor till främst Alperna, där bolag inom koncernen också äger och driver hotell. Bolaget vänder sig till en målgrupp i Sverige och övriga Norden. Arbetet med att sätta samman, sälja och marknadsföra resetjänsterna utförs i Sverige, där även bolagets ledning finns. Bolaget har också anställda som tjänstgör som reseguider på bolagets olika destinationer. Reseguidernas anställningar är tidsbegränsade med anställningstider som normalt varar mellan en vecka och fyra månader. 8. Ett av bolagets resmål är Saalbach i Österrike. Bolagets verksamhet på den destinationen är säsongsberoende och bedrivs endast vintertid. AA var den 23 december 2022–25 mars 2023 anställd av bolaget för att tjänstgöra som reseguide vid resmålet Saalbach. Hon sändes ut i samband med att vintersäsongen inleddes. Motsvarande arbetsuppgifter utfördes under föregående vintersäsong av en annan person anställd av STS Alpresor AB. 9. Innan AA påbörjade arbetet i Österrike omfattades hon av svensk socialförsäkringslagstiftning. Med anledning av arbetet i Österrike ansökte hon om att Försäkringskassan skulle utfärda ett sådant intyg som avses i artikel 19.2 i förordning 987/2009 (nedan benämnt A1-intyg). Försäkringskassan avslog ansökan med hänvisning till bl.a. att AA hade sänts ut för att ersätta en annan arbetstagare, vilket inte är förenligt med artikel 12.1 i förordning 883/2004. AA ansågs därmed inte omfattad av svensk lagstiftning under den tid som hon arbetade i Österrike och det saknades därför förutsättningar för Försäkringskassan att utfärda ett A1-intyg.

s. 3 Sida 3 av 5 i domstolens handling

BILAGA Mål nr 786-25

¶10. AA överklagade Försäkringskassans beslut till Förvaltningsrätten i Linköping, som upphävde beslutet och visade målet åter till Försäkringskassan för fortsatt handläggning. Förvaltningsrätten ansåg att Försäkringskassan inte hade stöd för sin uppfattning att bolagets utsändning av reseguider stod i strid med ersättningsförbudet i artikel 12.1 i förordning 883/2004. 11. Försäkringskassan överklagade förvaltningsrättens dom till Kammarrätten i Jönköping, som upphävde domen och fastställde Försäkringskassans beslut. Kammarrätten bedömde att bolagets utsända reseguider i praktiken löpande ersattes av en annan utsänd reseguide för samma tjänst och att bolagets systematiska och kontinuerliga utsändning av reseguider för att uppehålla samma tjänst, utgjorde en sådan successiv utsändning som strider mot ersättningsförbudet i artikel 12.1 i förordning 883/2004. Kammarrätten uttalade att en sådan bedömning var i linje med den restriktivitet som gäller för den aktuella undantagsbestämmelsen i syfte att upprätthålla de mål om fri rörlighet och likabehandling som eftersträvas i unionslagstiftningen.

Parternas ståndpunkter

¶12. AA yrkar att hon ska beviljas A1-intyg för den tid som hon arbetade som reseguide i Österrike. Hon vidgår att hon utförde samma arbetsuppgifter som en annan person hade utfört på samma resmål under föregående säsong och att hon därmed ska anses ha ersatt en annan person på det sätt som avses i artikel 12.1 i förordning 883/2004, om inte uppehållet mellan säsongerna innebär att det inte är fråga om sådan ersättning som avses i förordningen. Den allmänna språkliga innebörden av begreppet ersättning talar för att endast utsändningar med mycket begränsad, om alls någon, tidsrymd mellan sig kan anses omfattade av ersättningsförbudet. 13. Försäkringskassan anser att AAs överklagande ska avslås och anför följande. Utsändningsreglerna utgör ett undantag från huvudregeln om lex loci laboris och ska enligt praxis tillämpas restriktivt. De ska inte användas för att bemanna hela företag eller verksamheter och det är inte tillåtet att kontinuerligt och återkommande sända ut nya arbetstagare för att utföra samma arbete, vid samma arbetsplats och samma position och med samma syfte som en person som redan har fullgjort sin utsändning. Bedömningen måste göras med utgångspunkt i den tid som verksamheten faktiskt bedrivs på resmålet. Under de perioderna ersätts en utsänd reseguide i praktiken direkt av en annan utsänd reseguide. Även om uppehåll i utsändningarna görs mellan säsongerna, används således de utsända arbetstagarna för att bemanna hela verksamheten

s. 4 Sida 4 av 5 i domstolens handling

BILAGA Mål nr 786-25

med reseguider på resmålet. Detta är inte syftet med det undantag från huvudregeln som utsändningsreglerna utgör.

Behovet av förhandsavgörande

¶14. Målet i Högsta förvaltningsdomstolen handlar om huruvida AA har rätt att få ett A1-intyg utfärdat för den tid som hon arbetade som reseguide i Österrike. Målet rör en utsändningsperiod som har löpt ut. Av EU-domstolens praxis framgår dock att A1-intyg kan utfärdas retroaktivt (se Alpenrind, C-527/16, EU:C:2018:669, punkt 77). 15. En förutsättning för att Försäkringskassan, i egenskap av behörig institution i Sverige, ska kunna utfärda ett A1-intyg är att svensk lagstiftning var tillämplig under AAs arbete i Österrike. 16. Vid prövningen av om svensk lagstiftning var tillämplig, aktualiseras frågan om ersättningsförbudet i artikel 12.1 i förordning 883/2004 utgör hinder mot att en arbetsgivare sänder ut en person för att under en säsong utföra arbete i en annan medlemsstat i en situation där en annan person under föregående säsong utförde samma arbetsuppgifter vid samma arbetsplats för arbetsgivarens räkning. 17. Det framgår inte av ordalydelsen i artikel 12.1 i förordning 883/2004 om det krävs ett tidsmässigt samband mellan två utsändningar för att ersättnings- förbudet ska vara tillämpligt. 18. Frågan om tillämpningen av ersättningsförbudet har varit föremål för EU- domstolens prövning i ett mål som gällde arbetstagare som sändes ut av olika arbetsgivare för att utföra arbete för samma företag i en annan medlemsstat. EU-domstolen uttalade då att artikel 12.1 i förordning 883/2004 utgör en särskild bestämmelse som ska tolkas restriktivt samt att unionslagstiftarens avsikt varit att undvika att bestämmelsen ska omfatta arbetstagare som sänds ut successivt för att utföra samma arbetsuppgifter. Vidare uttalade EU-domstolen att det framgick av skälen i förordningen att inom ramen för samordningen av de sociala trygghetssystemen, måste i så stor utsträckning som möjligt likabehandling av arbetstagare som utför arbete i en medlemsstat säkerställas. Mot den bakgrunden bedömde EU-domstolen att det inte var förenligt med vare sig lydelsen i eller syftena med artikel 12.1 i förordningen att arbetstagare sänds ut för att uppehålla samma tjänst, även om det är olika arbetsgivare som sänder ut dem (Alpenrind, punkterna 96–99).

s. 5 Sida 5 av 5 i domstolens handling

BILAGA Mål nr 786-25

¶19. I det avgörande som hänvisas till i föregående punkt var det frågan om utsändningar som ägde rum utan uppehåll mellan utsändningsperioderna och det framgår därför inte av avgörandet hur sådana uppehåll ska hanteras vid tillämpningen av ersättningsförbudet i artikel 12.1 i förordning 883/2004. 20. I det nu aktuella målet är den verksamhet som bedrivs på utsändningsorten säsongsberoende och det görs av den anledningen uppehåll mellan utsändningsperioderna. Mot bakgrund av ovanstående anser Högsta förvaltningsdomstolen att det behöver klarläggas vilken betydelse sådana uppehåll har vid tillämpningen av ersättningsförbudet i artikel 12.1 i förordning 883/2004 i en situation som den här beskrivna.

Fråga

¶21. Mot bakgrund av ovanstående önskar Högsta förvaltningsdomstolen svar på följande fråga. 22. Strider det mot ersättningsförbudet i artikel 12.1 i förordning 883/2004 att en arbetstagare sänds ut för att i en tidsbegränsad anställning utföra samma arbetsuppgifter som en annan person utförde under motsvarande tid föregående säsong?