19 §

. Så skal och Riksens Ridderskap och Adel, utom hwad i 12 § stadgat är om inrikes handelen, fritt efterlåtit wara, at få handla med wexlar, inrätta manufacturer och reda uti skiepp, jemwäl uti Städerne handla i gross och större partier, som komma utrikes från, men intet uti minut, (doch så, at de der emot undergå en skiälig, och efter hwars och ens idkande handel proportionerad reale afgift til Stadens contingent, som den 12 artickeln i dessa privilegier innehåller och förmår. Under denna afgiften skal likwäl ei förstås och dragas, hwad Adelen til kläder och deras enskylta husbehof nödigt hafwa at införskrifwa, allenast det utrikes från kommande godz och waror, intages uti Städerenes Packhus och wanlige Lastage platsar samt der visiteras, och Kongl. Maj:tts tullrättighet samt wanliga omgiälder, efter Kongl. Maj:tts Förordningar, erläggas.) Ridderskapet och Adelen ega och den frihet, til deras bästa och nytta, at in- eller utrikes, åt inhemska eller främmande, afsättia, utskieppa och föryttra alt hwad dem godt synes af sine årlige inkomster, de af sine frälsegods, gårdar och rätta frälse bruk ega och afla, såsom Järn, Spannemål, Hästar, Creatur, Timmer, Bräder, Wercke, eller hwad namn det hafwa kan, allenast den wanliga tullen och umgiälderne derföre betalas, samt mätare och wägare penningar lika med Stapelstädernes Borgerskap, derest de handla; Men skulle Adelens afwel allenast utgå genom någom Stad til Siös, och i Staden ei föryttras eller nederläggas, eller stadsens wåg och mått brukas, äro de då ingen afgift underkastade, undantagandes i de Städer, som bro- och wägare penningar af järnet efter resolutionerne betalas böra. Alt Landtkiöp skal wara Ridderskapet och Adelen förbudit med salt, sill och andra waror i gemen, dock kan dem, som bruk idka och drifwa, den frihet, som 1700 åhrs uti nästledit åhr öfwersedde Förordning, på det sättet, som den uti Kongl. Maj:tts Borgerskapet wid denna Riksdagen, angående kiörslor och förslor ifrån Bruken och til Städerne gifne Resolution 51 § är förklarad, förmår och innehåller ei betagas, at kiöpslaga och handla med det de til deras enskylta bruks förnödenhet betarfwa, undantagne kiöpmans waror, såsom Kläde, Win och Spetseri etc. Ridderskapet och Adelen skall och wara efterlåtit, at til Stapelstäderne utföra sine egna tilwärckningar af Järn ifrån sina bruk och frälsegods, som hamn ega, med egne fahrkostar, eller ifrån hwilka Städer de dem kunna få frackta, dock icke löpa med andras frackter. Samma frihet ware dem ock förundt, at ifrån upstäderne afhemta sitt egit tilwärckade järn, så framt upstäderne sielfwa icke i rättan tid kunna med ducktiga, beqwäm- och tilräckeliga fahrtyg, genast wid anfordran, och utan tidens ringaste utdräckt dem betiena, hwartil de skola förplicktas, wid förlust för berörde Städer af sådant privilegio, samt laga answar för skadeståndet efter omständigheterna, så snart deröfwer klagas och sådant öfwerbewisat wader: Men när upstäderne med säkerhet och utan uppehåld förmå prompt och emot billig frackt afhielpa och til stapelstäderne förskieppa de ifrån bruken dit ankomne tilwärckningar, effecter och afwel, skola då upstädernes fahrtyg wara fram för fremmande närmast dertil at brukas: hvilket doch aldeles utan Bruks Patronernes twång i så måtto ske måste, at de icke blifwa bundne til wissa skieppare eller fahrtyg, eller at Städernes fahrkostar skola taga last efter nummer, som förr skal wara skiedt, emedan det et stort hinder i Seglationen förorsakat. Så skal Ridderskapet och Adelen jemwäl fritt stå, at sända sina båtar uti Lax- Strömmings- och andra fisken, Städernes enskylta fiskelägen undantagne, at fiska och byta sig fisk til mot egen afwel, til deras egna husbehof, likmätigt hwars och ens orts hamnordning; Men derunder skal icke wara tillåtit, at taga annars mans Spannemål, eller hwad gods det hälst wara kan, at utföra uti deras egit namn wid förlust af sielfwa waran, och plicht såsom understuckin handel. I lika måtto skal Ridderskapet och Adelen öfwer hela Riket fritt efterlåtas, at idka och drifwa sin wanliga Oxhandel, och stalla Oxar på sina gårdar, samt dem sedan til sin nytta afsättia och förhandla; Doch blifwer Ridderskapet och Adelen uti Skåne (allena) förbehållit deras utskeppning, aldeles som Hans Kongl. Maj:tts högstsal. Konung Carl den XI:tes höglofl. i åminnelse, deröfwer uthgifne Resolution och tryckte Förordning af den 13. Januarii 1694 innehåller och förmår: