21 §

. Såsom uti Sweriges Lag förmäles, at Adelen eger giöra och hålla Wapnatienst för det gods de ega: Så skal fördenskul sådane wapnatienst utredas efter de privilegier och den ordning, som Sal. Konung Gustaf Adolph höglofl. i åminnelse åhr 1626 dermed giordt hafwer, neml. at den Adelsman, som hafwer til 580 marker Rusttiensts ränta, af sitt gods, skal hålla en sådan mondering, som samma Rusttiensts ordning förmår och innehåller. Men eger någon större Rusttiensts-Ränta, och öfwer 580 marker, tå hålle therföre en serskilt mondering. Och emedan mycket få äro, som en hel häst ega; Så hafwe Wi jemväl efterlåtit dem, som mindre Rusttiensts Ränta hafwa, at sammansättias til 500 marker: Wapnetiensten utredes af Ridderskapet och Adelen i Skåne, Halland, Blekingen och Bohus Län, efter Hans Maj:tts högstsal. Konung Carl den XI:es Glorwyrdigst i åminnelse författade Rusttiensts ordning åhr 1687, de som sammanfogade blifwa uti Rusttiensten, skillias intet åt, utan wid ny sammansättning. Williandes Wi också i förmågo af Sweriges Lag, här med hafwa försäkrat Ridderskapet och Adelen, at den Adels-Fanan, som af dem således är uprättad, aldrig skal blifwa förd och brukad utom Sweriges (och Finlands) gamla Gränts och Landamäre, och at (Wi til Officerare wid samma Regemente inga andra förorda willja än dem, som äro Swenske besutne Adelsmän, ei heller påbörda Ridderskapet och Adelen, at gifwa penningar til monderingen, utan lemna dem frihet, den samma sig sielfwa at förskaffa, efter det förseglade profwet, som uti Länet förwaras;) Så skola och Rusttienstslängderne ei oftare hädanefter än til hwar sammansättning, på wederbörliga orter ingifwas.