8 §

I afseende på ångfartyg, för hvars fortskaffande å kanalen maschineriet begagnas, skola, jemte hvad här ofvan blifvit för fartyg i allmänhet stadgadt, följande föreskrifter särskildt iakttagas:

1:o. Fartyget får på kanalen färdas med en hastighet af två tusen fot på sex minuter der jordbankar finnas, men i sten-kanalen samma längd på fem minuter, utom den tid, som till slussarnes passerande åtgår; ägande Kanal-direktionen att föreskrifva de åtgärder, som till kontroll derå, att den sålunda tillåtna största hastigheten icke öfverskrides, kunna erfordras. Första gången sådant öfverskridande äger rum, böte fartygets befälhafvare tio riksdaler, andra gången tjugu riksdaler och tredje gången likaledes tjugu riksdaler, hvarjemte befälhafvaren då förverkat rättighet att, sedan pågående resa blifvit fulländad, vidare föra ångfartyg på kanalen, såvida icke särskildt tillstånd dertill af Direktionen erhålles.

2:o. Vid ingående från sjö, hamn eller kanal till enkla eller sammanbyggda slussar får farten icke vara starkare, än att ångfartyget må kunna stoppas med trossar i land, utan begagnande af maschin. Vid sammanbyggda slussar må, då fartyget ur en sluss ingår i en annan, ångmaschinskraft användas för att sätta fartyget i gång, likväl ej starkare än att stoppning äfven då må kunna ske medelst trossar i land, utan maschinens anlitande till backning. Maschin får icke begagnas af ångfartyg kommande uppifrån, då de ingå uti följande slussar, nämligen: Sembla öfre sluss, Wirsbo sluss, Ramnäs öfre sluss samt öfre slussen vid Trångfors, utan böra fartygen genom draglinor på dessa ställen sakta införas uti slussen. Har hastigheten icke blifvit i rätt tid så förminskad, att stoppningen med trossar utan svårighet låter sig göra, och måste i följd deraf ångfartygets fart stannas med tillhjelp af maschin, eller är ångmaschin, emot hvad här ofvan blifvit förbjudet, begagnad vid ingående i sluss, bötes fem riksdaler. Stöter ångfartyget mot slusströskel eller port, bötes tretio riksdaler. Sker i någotdera af dessa fall skada, ansvare den felaktige enligt hvad i Fridlysnings-stadgan är föreskrifvet.

3:o. Tillfogas kanalen, dess anläggningar eller tillhörigheter eljest någon skada af ovilja eller öfverdåd, eller af oskicklighet uti maschineriets eller fartygets behandling, vare Direktionen berättigad vägra fartyget att, efter fulländad resa, färdas på kanalen till dess, genom den felandes skiljande ur rederiets tjenst, eller annorledes, anledning att befara likartad förseelse för framtiden blifvit undanröjd; åliggande det befälhafvaren, att, då fartyg, pråmar och flottor, eller sådana ställen der kanalen är under reparation eller af tillkännagifven svagare beskaffenhet, passeras, i tid sakta farten, så att någon olägenhet eller skada icke må inträffa.

4:o. Ångfartyg, som förer passagerare, må vara berättigadt, att, vid färdandet genom slussar, aflemna medhafde passagerare och gods, samt der intaga andra, dock under uttryckligt förbehåll att dervid intet dröjsmål får ske, som kan hindra andra fartyg att passera, så snart de dertill äro berättigade, äfvensom att, vid det vite Fridlysnings-stadgan bestämmer, orenlighet eller annat uppgrundningsämne icke faller i slussen. Att intaga ved eller annat brännmaterial, medan fartyg ligger i sluss, är ej tillåtet.

5:o. Ångfartyg, som uteslutande eller hufvudsakligen föra passagerare, må, under vilkor att årligen före seglationens början, och sedermera i den mån reseturerna förändras, uppgift å tiden för fartygens inträffande vid de särskilda stationerna till Kanal-direktionen aflemnas, äga företrädesrätt framför de seglande fartygen vid passerandet genom slussarne, då ångfartyget samtidigt med det seglande till sluss anländer, eller då flera fartyg på en gång vid sluss vänta på genomgång; dock så att den i § 3 mom. 1 föreskrifna ordning för upp- och nedgåendet vid sammanbyggda slussar varder iakttagen, ehvad fartyget drifves af ånga eller vind.

6:o. Kanalens tjenstemän samt andra personer, hvilka af Direktionen kunna hafva blifvit förordnade att hålla tillsyn å efterlefnaden av stadgandet angående den hastighet, hvarmed ångfartygen äga färdas å kanalen, vare berättigade att hvar och en inom det distrikt, öfver hvilket han har tillsyn, när som helst, utan afgift, medfölja på fartyget.

7:o. Öfverträdes någon af de i denna eller föregående §§ stadgade föreskrifter, dervid ansvarspåföljd icke särskildt är bestämd, bötes fem riksdaler.

9 § 1:o. Med de böter, denna afdelning av Reglementet föreskrifver, och hvilka det åligger kanalverkets tjenstemän att ovillkorligen uttaga innan fartyget får fortsätta resan, åtföljer alltid skyldigheten att ersätta kanalverket den kostnad och skada, som genom öfverträdelsen vållas. Af böterna tillfalla två tredjedelar angifvaren och en tredjedel kanalverkets pensionsfond eller fattigförsörjning. Angifvelse i egen sak medför dock icke rätt till delaktighet i böterna.

2:o. Kostnads- och skade-ersättningar utgå till det belopp, som erfordras för botandet af den timade skadan. Kan sådant icke genast verkställas, eller kostnaden derför eljest nöjaktigt utrönas, eller saknar skeppare tillgång till gäldande deraf eller af böterna, må resan likväl få fortsättas, såvida hos vederbörande kanaltjensteman ställes sådan borgen eller annan säkerhet, som denne för kanalverkets betryggande mot förlust anser nödig.

3:o. För sådana passagerare-ångfartyg, hvilka blifvit anmälda till reguliera resor på kanalen under helt seglationsår, må dock anstånd med utgifvande af böter och skade-ersättningar, utan ställande av dylik säkerhet, lemnas till den nästpåföljande resan, då belppet ovillkorligen och vid enahanda äfventyr, som här ofvan är bestämdt, skall erläggas; men har förseelsen skett under fartygets sista resa för året, och beloppet icke genast kan bestämmas eller utbekommas, äger Kanal-direktionen att om dess utbetalande vända sig till fartygets rederi, som med fartyget är kanalverket derför ansvarigt.

Andra afdelningen.

Om afgifternas uppbärande och kontrollerande.

10 § 1:o. Vid första uppbördsstation, der skepparen inträffar, erlägger han ovillkorligen innan resan fortsättes, i sådant mynt, som uti Kongl. Maj:ts och Kronans uppbörd emottages eller af Kanal-direktionen i öfrigt medgifves, afgiften för fartyg och last för hela den del av kanalen, han begagnat och uppgifver sig vilja begagna, och beräknas denna afgift, för fartyget efter mätebrefs, och för lasten efter fraktsedlars eller förtecknings innehåll. För sådant ändamål skall hvarje till inre fart på kanalen användt fartyg alltid medföra dubbla fraktsedlar å godset, af hvilka det ena exemplaret, jemte ett sammandrag eller märkrulla öfver hela lasten, med deruti utsatt antal fraktsedlar, på uppbörds-kontoret aflemnas. I saknad af sådant sammandrag, bör det av skepparen eller genom hans försorg upprättas, och hvarvid verkets tjenstemän kunna mot skälig ersättning anlitas, om skepparen så åstundar, dock alltid under dennes ansvarighet, att sammandraget befinnes till innehållet riktigt; och är skepparen derjemte skyldig att å uppbörds-kontoret förevisa alla de handlingar, som om lastens innehåll, till beskaffenhet och mängd, kunna lemna någon upplysning. Emot afgiftens erläggande tillställes skepparen en på tryckta blanketter i två exemplar utfärdad polett eller frisedel, hvilken, behörigen numererad, utvisar ej mindre fartygets och skepparens namn, tillika med stället, hvarifrån han kommer och dit han är destinerad, än äfven fartygets drägtighet, last och djupgående, jemte antalet af medbragta och aflemnade fraktsedlar, samt qvitterad uträkning över kanal-afgiften.

2:o. Då ett större antal mindre farkoster, såsom strömmingsbåtar m.fl., samtidigt färdas å kanalen, må så många uppföras å en och samma frisedel, under en gemensam anförare, som vid slussning kunna på en gång i sluss inrymmas. Härvid iakttages dock, att hvarje båt erhåller sitt ordnings- och frisedelsnummer, samt att kanalumgälderna icke för någon må understiga det minimibelopp, som i kanalafgifts-taxan för farten är bestämdt, i följd hvaraf det öfverskott utöver minimi-afgiften, som för en båt med större last kan komma att erläggas, icke får räknas en annan med mindre last till godo.

3:o. Den frisedel, skepparen erhållit, berättigar honom att obehindradt passera kanalen med dess slussar och broar till destinationsorten, hvarvid honom dock åligger, vid fem riksdalers vite, att frisedeln till anteckning uppvisa på alla i vägen liggande uppbörds-ställen, samt vid den sista stationen, som passeras, aflemna det ena exemplaret deraf till dervarande tjensteman, för att, till nödig kontroll å uppbörden, af honom insändas till kamrerare-kontoret.

11 § 1:o. Förekommer anledning att misstänka uppgifterna om lasten eller fartyget, äger uppbördsman rättighet att anhålla och lossa fartyget och låta behörigen uppmäta detsamma samt undersöka lasten medelst räkning, mätning eller vägning, dock så, att dylikt uppehåll ej må öfverskrida ett dygn. Befinnes dervid lasten eller fartyget vara större än uppgifvet blifvit, erlägges för sådant öfverskott, om det ej uppgår till mer än fem procent, endast enkel afgift, men tiodubbel afgift af deröfver befintligt öfverskott. Finnas uppgifterna vara riktiga, ersätter kanalverket lossningskostnaden och skadan genom uppehållet. Finnes åter öfverskott, men ej till högre belopp än fem procent, kännes kanalverket vid lossningskostnaden, men skepparen vid skadan af uppehållet; hvaremot, om öfverskottet uppgår till mer än fem procent, skepparen vidkännes både lossningskostnaden och skadan genom uppehållet. Samma rättighet, som här blifvit tillagd kanalverkets uppbördsmän att undersökning anställa, äge äfven hvarje annan verkets tjensteman, som får anledning misstänka att skepparen antingen icke riktigt uppgifvit sin last, eller under vägen intagit last, som till kanal-afgifters erläggande på behörigt ställe ej blifvit uppgifven.

2:o. Den uppbörds- eller annan tjensteman, som en dylik försnillning angifvit och utredt, erhåller hälften af den här ofvan utsatta tiodubbla afgiften, och kanalverket den andra hälften.

3:o. Hvad skeppare genom en dylik undersökning finnes skyldig erlägga, skall, likasom sjelfva kanal-afgiften, betalas innan resan får fortsättas; tjenstemannen dock obetaget, att, till undvikande af fartygets uppehåll, i händelse af bristande liqvid å skepparens sida, lossa och under kanalverkets vård, på ägarens äfventyr i afseende på varans möjliga försämring, förvara den öfverskjutande varuqvantiteten, eller så stor del deraf, han anser motsvara ersättningsbeloppet och kanal-afgiften; börande nämnde varuqvantitet, derest inom två månaders förlopp ingen liqvid sker, försäljas på offentlig auktion, hvarom annons bör ibland länets allmänna kungörelser och i rikets officiella tidning, minst 14 dagar före auktionsdagen, intagas. Stannar deremot sjelfva fartyget till säkerhet för liqviden, skall det för skepparens räkning, under kanalverkets vård, qvarhållas i sex månader, hvarefter, om liqvid derförinnan ej skett, detsamma, på enahanda sätt, som för qvarhållet gods här blifvit sagdt, på öppen auktion utbjudes och försäljes. Om vid sådan försäljning något öfverskott uppkommer, skall detsamma under två månader från auktionsdagen af kanalverket hållas skepparen tillhanda, men, om detsamma icke inom nämnde tid blifvit af honom uttaget, derefter i länets ränteri för hans räkning insättas.

4:o. Skulle sådan försnillning, som här ofvan är antydd, upptäckas sedan fartyget passerat kanalen, antingen der lasten lossas eller annorstädes, vare skepparen till samma ansvar förfallen, och skall då den tiodubbla afgiften sålunda fördelas, att angifvaren erhåller nio tiondedelar och kanalverket återstoden. I afseende å godtgörelsen af denna afgift förfares på enahanda sätt, som i ofvan anförda fall; dock så, att om lasten redan skulle vara ur fartyget bortförd, fartyget ensamt ansvarar för afgiften och i sådant ändamål qvarhålles till dess liqviden blifvit uppgjord; och må Kanal-direktionen, för vinnande af noggrannare kontroller å uppgift angående fartygs drägtighet och last, i detta afseende med vederbörande myndighet öfverenskomma om biträde för vinnande af detta ändamål.