229 §

1 mom. Har fartyg under resa bärgat något, skall av bärgarlönen först utgå

• 1. ersättning för skada, som genom bärgningen må hava tillfogats fartyget, lasten eller annan egendom ombord,
• 2. ersättning för sådana utgifter för bränsle samt löner och kost åt befälhavaren och besättningen, som uppkommit i anledning av bärgningen,
• 3. särskild gottgörelse som må tillerkännas sjöman, vilken vid bärgningen gjort synnerligen förtjänstfull insats eller utsatt sig för synnerlig fara.

Av återstoden skall redaren erhålla tre femtedelar. Resten skall med en tredjedel tillfalla befälhavaren och med två tredjedelar den egentliga besättningen att fördelas i förhållande till den avlöning envar åtnjuter. Befälhavarens andel skall dock alltid uppgå till minst det dubbla av den högst avlönade besättningsmannens andel. Lots på fartyget äger taga del i bärgarlönen som om han var medlem av besättningen och, om han icke är anställd hos redaren, uppbar lön såsom främste styrman.

2 mom. Om det påkallas av särskilda förhållanden, såsom ändamålet med fartygets resa eller sättet för beräknande av lön eller ersättning åt dem som arbeta i fartygets tjänst, må bärgarlön fördelas efter andra grunder än som sägs i 1 mom.

3 mom. Avtal om att av bärgarlön, som kan förtjänas med fartyg, ringare andel än som sägs i 1 mom. skall tillfalla befälhavaren eller besättningen är icke giltigt, med mindre fartyget driver bärgningsverksamhet och är särskilt utrustat härför eller avtalet ingåtts i samband med påmönstring och avser utförandet av visst bärgningsföretag.