4 §

Är ersättningen ej gulden, fastställe Konungens befallnings hafvande densamma och utsätte tillika viss dag, då lägenhetsägaren, vid äfventyr att beslutet eljest anses förfallet, senast har att till Konungens befallningshafvande inkomma med bevis, att ersättningen till stamhemmanets ägare utgifvits; dock att, där ersättningen skall utgå i penningar, lösesumman jämväl må i landtränteriet nedsättas.

Sedan beslutet, som genom Konungens befallningshafvandes försorg skall delgifvas hemmanets ägare, vunnit laga kraft och lägenhetens ägare fullgjort hvad honom på grund däraf åligger, förordne Konungens be fallningshafvare om anteckning som i 3 § sägs.

Är lösesumma nedsatt, varde, sedan det om ersättningen meddelade beslut vunnit laga kraft och den däri utsatta tid förflutit, beloppet utbetaldts till stamhemmanets ägare. Uppstår tvist om rätten till lösesumman eller möter eljest hinder för dess utbetalande, låte Konungens befallningshafvande, där så äskas, insätta medlen i bank inrättning för att mot ränta innestå; och komme räntan den till godo, som finnes till lösesumman berättigad.