7 §

Råder ej tvist, huruvida skyldighet att utgiva frälseränta föreligger, och har mellan parterna träffats överenskommelse, vilka förmåner skola anses i räntan ingå, eller har eljest av part därom meddelad uppgift, som delgivits motparten, av denne lämnats obestridd, då varde, därest ej Konungens befallningshavande finner räntans innehåll vara oskäligt högt upptaget och ej heller fordringsägare, som i 6 § avses, bestritt överenskommelsen eller den meddelade uppgiften, räntan bestämd i enlighet därmed. Vinnes ej, enligt vad nu är sagt, enighet om räntans innehåll, skola, om icke någon av parterna det bestritt, de ränteförmåner, som utgå för år, beräknas efter medeltalet av de belopp i penningar eller persedlar, med vilka räntan utgått under de tio åren närmast före det denna lag trätt i kraft.

Har tvist yppats, huruvida skyldighet att utgiva frälseränta föreligger, eller kan eljest räntan ej bestämmas efter vad i första stycket sägs, hänvise Konungens befallningshavande sökanden att efter stämning å motparten och kronan samt kända fordringsägare, som i 6 § avses, vid domstol föra talan till styrkande av räntans tillvaro eller de i räntan ingående förmåner.