Lagrum · SFS 1912:69
1 §
Författningen är upphävd genom SFS 1990:272. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Under förutsättning av ömsesidighet äger Konungen förordna, att i fråga om tillämpning av främmande stats lag följande bestämmelser, upptagna i en d. 17 juli 1905 i Haag avslutad internationell konvention rörande konflikter mellan olika lagar i fråga om vissa rättsverkningar av äktenskap, skola här i riket lända till efterrättelse: 1. Makars inbördes rättigheter och skyldigheter i personligt hänseende skola bedömas enligt lagen i makarnas hemland.
Rättigheter och skyldigheter, varom nu sagts, skola dock ej i någon stat kunna göras gällande med andra tvångsmedel än som jämväl enligt lagen i den stat kunna komma till användning.
- 2. I brist av avtal bestämmas äktenskapets rättsverkningar i fråga om makars förmögenhetsförhållanden, i vad gäller såväl fast som lös egendom, av lagen i den stat, mannen vid tiden för äktenskapets ingående tillhörde. Ändring, som under äktenskapet skett beträffande makarnas eller enderas medborgarrätt, vare utan verkan i avseende, varom nu är sagt.
- 3. Huruvida de, som ämna med varandra ingå äktenskap, äro behöriga att sluta avtal rörande förmögenhetsförhållandena under äktenskapet, skall vad angår en var av dem prövas efter lagen i den stat, han eller hon vid tiden för äktenskapets ingående tillhörde.
- 4. Enligt lagen i makarnas hemland skall avgöras, huruvida de under äktenskapet äga upprätta avtal om sina inbördes förmögenhetsförhållanden eller ändra eller upphäva vad härom må vara emellan makarna avtalat. Ändring, som sålunda skett i makars inbördes förmögenhetsförhållanden, skall ej äga återverkande kraft till förfång för tredje man.
- 5. Den rättsliga giltigheten av innehållet i avtal, som träffats angående makars inbördes förmögenhetsförhållanden, så ock vad verkan dylikt avtal må äga bedömes enligt lagen i den stat, mannen vid tiden för äktenskapets ingående tillhörde, eller, om avtalet slutits under äktenskapet, enligt lagen i makarnas hemland vid avtalets ingående.
Enligt lag, varom nu sagts, skall ock avgöras om och i vad mån makar äga bestämma, att annan lag skall i avseende å deras inbördes förmögenhetsförhållanden äga tillämpning. Har i visst avtal dylik bestämmelse meddelats, lände i fråga om verkan av avtalet sist nämnda lag till efterrättelse. 6. Avtal om makars inbördes förmögenhetsförhållanden skall i avseende å formen anses giltigt, om det upprättats i enlighet med lagen i den stat, där upprättandet skett; så ock om avtalet upprättats före äktenskapet i överensstämmelse med lagen eller lagarna i den eller de stater, makarna vid tiden för äktenskapets ingående tillhörde, eller under äktenskapet enligt lagen eller lagarna i den eller de stater, makarna tillhörde då avtalet ingicks.
Där lagen i stat, som endera av de blivande makarna eller, om fråga är om avtal, slutet under äktenskapet, endera av makarna tillhör, för giltigheten av avtal rörande makarnas förmögenhetsförhållanden fordrar, att viss form skall hava iakttagits, även då avtalet upprättats utrikes, skall bestämmelsen härom lända till efterrättelse.
- 7. Bestämmelserna i konventionen äga ej tillämpning beträffande sådan fast egendom, som enligt lagen i det stat, där egendomen finnes, är underkastad särskilda rättsregler.
- 8. Det är en var av de fördragsslutande staterna förbehållet att dels fordra iakttagande av särskilda formaliteter såsom villkor för att vad om makars inbördes förmögenhetsförhållanden skall gälla må kunna åberopas emot tredje man, dels låta föreskrifter, givna till skydd för tredje man i dennes affärsförbindelser med gift kvinna, som å vederbörande stats område utövar yrke, komma till användning.
- 9. Om makar under äktenskapet båda förvärva medborgarrätt i annan stat än den de förut tillhört, skall såsom deras hemlands lag, varom under 1), 4) och 5) sägs, gälla lagen i deras nya hemland. Skulle under bestående äktenskap makarna komma att vara medborgare i olika stater, skall i fall varom nyss sagts lagen i den stat, de senast gemensamt tillhört, anses som deras hemlands lag.
- 10. Konventionen skall ej äga tillämpning i den mån på grund av dess bestämmelser lagen i annan stat än någon av de fördragsslutande skulle bliva att tillämpa.
Tillämpas i
1 avgörande som anger lagrummet, äldst först.
- NJA 1989 s. 199 1989