§ 5

Angående den rätt till nödvärn, som tillkommer post (skiltvakt) eller vakt, patrull eller annan för bevakning eller ordningens upp rätthållande särskilt utställd eller utsänd avdelning av krigsmakten eller till krigsmaktens polisväsende hörande person, som är stadd i tjänsteutövning, är stadgat i 5 kap. 7, 8 och 10 §§ allmänna straff lagen samt 45 § strafflagen för krigsmakten.

Kan i fall, då rätt till nödvärn äger rum den fara, som hotar, ej avvärjas, utan att den anfallne gör bruk av sitt vapen, bör han, såvida förhållandena det medgiva, först genom anrop varna den angripande och därigenom giva tillkänna, att denne utsätter sig för fara till liv och lem, därest han fullföljer sitt uppsåt. I övrigt bör den anfallne lämpa sina åtgärder efter farans beskaffenhet och ej i annat fall än då faran är synnerligen allvarlig skrida till yttersta våld. Vid användande av sitt vapen bör han, där ej annat är av omständigheterna påkallat, rikta detsamma mot nedre delen av den angripandes kropp samt i allmänhet inskränka sig till att söka sätta denne ur stånd att fullfölja sitt uppsåt.

De närmare föreskrifter, som med hänsyn till omständigheterna må anses erforderliga för tillämpningen av de i denna § givna bestämmelser, utfärdas av vederbörande befälhavare.