Lagrum · SFS 1921:225
126 §
6 kap. Om utdelning
Författningen är upphävd genom SFS 1987:672. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
På förvaltaren ankomme att bestämma, när utdelning skall äga rum.
Finnes tillgång till gäldande av tio för hundra av bevakade ford ringar, som ej utgå med förmånsrätt, må dock förvaltaren ej låta med utdelning för dessa fordringar anstå, med mindre särskilda skäl före ligga.
Kan utdelning till borgenärer, som hava förmånsrätt och icke jämlikt 143 § lyft betalning för sina fordringar, lämpligen äga rum, må sådan utdelning ej uppskjutas i avbidan på utdelning till andra borgenärer.
Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blivit förvandlad i penningar, skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse om sådan utdelning utfärdas före utgången av tid, inom vilken borgenär har att ingiva bevis därom att honom förelagd edgång, som i 116 eller 123 § sägs, blivit fullgjord. I fall, varom i 70 § andra stycket eller 71 § femte stycket förmäles, utgöre den omständigheten, att där avsedd egendom icke blivit försåld, ej hinder för slututdelning.
Lydelse enligt SFS 1979:340 (ändringsregistret)