Lagtext · SFS 1921:410
Upphävd genom SFS 2002:233 den 1 juni 2002. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
6 paragrafer i konsoliderad lydelse. Klicka på paragrafnumret för dess egen sida.
Departement: Socialdepartementet · Utfärdad: 10 juni 1921 · Ändrad t.o.m. SFS 1962:307 · Hämtad 2026-02-27
Detta är den konsoliderade lydelsen — grundförfattningen med senare ändringar inarbetade, som riksdagen publicerar den. Den är inte originaltrycket och inte den autentiska texten. riksdagens post · ändringsregistret · Svensk författningssamling
Den som på grund av olycksfall i statens tjänst jämlikt lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete är berättigad till livränta av statsmedel äger erhålla tillägg därå i enlighet med vad nedan sägs.
Lydelse enligt SFS 1952:180 (ändringsregistret)
Tillägget skall utgå med så stort belopp, att detsamma jämte livräntan motsvarar vad som vid tillämpning av förordningen den 17 juni 1955 (nr 470) angående omreglering av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av olycksfall i arbete m.m. samt förordningen den 6 juni 1962 (nr 304) om förhöjning av vissa ersättningar av statsmedel i anledning av yrkesskada m.m. skolat utgå i livränta, därest olycksfallet inträffat år 1918 och den skadades årliga arbetsförtjänst utgjort 1 600 kronor; dock skall iakttagas att, såvitt angår livränta till änka för tid efter den månad varunder hon fyllt 67 år, tillägget skall utgå med 170 procent av livräntans belopp samt att eljest tillägget ej i något fall må understiga 125 procent av livräntans belopp.
Lydelse enligt SFS 1962:307 (ändringsregistret)
Den som, utan att vara berättigad till livränta enligt förenämnda lag den 5 juli 1901, såsom ersättning i anledning av olycksfall eller ådragen kroppsskada tillerkänts eller kan komma att tillerkännas livränta eller årligt understöd av statsmedel enligt de i samma lag angivna grunder må härutöver uppbära tilläggsersättning med belopp, som i § 2 angives.
Lydelse enligt SFS 1955:472 (ändringsregistret)
Tilläggsersättning till livränta eller understöd enligt nu angivna grunder skall, där Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar, utgå av samma anslag eller medel, varav livräntan eller understödet bestrides.
Tillägg enligt denna kungörelse bestämmes av riksförsäkringsverket samt utgives av den myndighet, som utbetalar livräntan eller understödet.
Över riksförsäkringsverkets beslut må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola hava inkommit till försäkringsrådet senast inom en månad efter det klaganden erhållit kännedom om beslutet.
Försäkringsrådet äger, ändå att klagan ej förts, till prövning upptaga ärende om bestämmande av tillägg enligt denna kungörelse.
Över försäkringsrådets beslut må klagan föras hos försäkringsdomstolen genom besvär. Besvären skola hava inkommit till försäkringsrådet inom tre veckor från det klaganden erhållit kännedom om beslutet; dock skall besvärstiden för menighet vara fem veckor. Den omständigheten, att besvären ingivits eller insänts direkt till försäkringsdomstolen, utgör ej hinder för besvärens upptagande till prövning, därest de inkommit till domstolen före besvärstidens utgång.
Försäkringsrådets beslut länder till efterrättelse utan hinder av förd klagan, såframt ej rådet annorlunda förordnar.
Lydelse enligt SFS 1962:307 (ändringsregistret)
Tilläggsersättning för första hälften av år 1921 utbetalas, så snart kan ske, med avdrag av vad enligt kungörelsen den 28 juni 1918 utbetalats för år 1921; och skall därefter i sammanhang med utbetalande av förfallna belopp av livräntan eller understödet därå belöpande tilläggsersättning jämväl utbetalas.
1955:472
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1956 men äger icke tillämpning å ersättning, som belöper å tid dessförinnan.
1962:307
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1963 men äger icke tillämpning å ersättning, som belöper å tid dessförinnan.