Lagrum · SFS 1929:145

23 §

Skiljedomskostnaderna

Författningen är upphävd genom SFS 1999:116. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.

Skiljeman må ej av part mottaga eller betinga sig ersättning, med mindre lika förmån tillkommer honom från andra parten. Avtal, som häremot strider, vare ej gällande; och vare skiljemän skyldig återbära vad han obehörigen mottagit.

Har giltig uppgörelse ej träffats om skiljemännens ersättning, skola parterna, en för alla och alla för en, gälda skiljemännen skälig ersättning för deras arbete och omkostnader. Om annat icke överenskommits mellan parterna och skiljemännen, äga skiljemännen i slutlig skiljedom fastställa ersättningens belopp särskilt för varje skiljeman och ålägga parterna betalningsskyldighet härför.

Ej må skiljemän hålla domen inne i avbidan därå att ersättning till dem gäldas.

Tillämpas i

3 avgöranden som anger lagrummet, äldst först.

  1. RH 1997:110 1996
  2. NJA 1998 s. 574 1998
  3. NJA 2000 s. 773 2000

Paragrafen i sitt sammanhang

← 22 §Hela författningen24 § →