2 §

Från rätt till blindhetsersättning äro undantagna:

• a) utländsk medborgare samt svensk medborgare, som författningsenligt icke skall vara mantalsskriven i riket;
• b) den som icke fyllt sexton år;
• c) den som enligt gällande bestämmelser om blindundervisning är skolpliktig;
• d) den som blivit blind efter fyllda sextio år;
• e) den som uppsåtligen ådragit sig blindhet;
• f) den som utan giltig anledning vägrar att efterkomma förordnande om läkarbehandling eller behandling å sjukvårdsanstalt, som i 5 § sägs;
• g) den som uppenbarligen icke efter förmåga söker ärligen bidraga till sin försörjning eller är hemfallen åt alkoholmissbruk;
• h) den som undergår omedelbart för brott ådömt frihetsstraff eller är intagen å interneringsanstalt för återfallsförbrytare, vårdanstalt för förminskat tillräkneliga förbrytare, allmän uppfostringsanstalt, tvångsarbetsanstalt, alkoholistanstalt eller skyddshem;
• i) den som är eller uppenbarligen bör vara intagen å anstalt för blinda med komplicerat lyte, sinnessjuka, sinnesslöa, fallandesjuka eller kroniskt sjuka eller å fattigvårdsanstalt;
• k) den som i annat fall än ovan sagts å anstalt eller eljest åtnjuter kostnadsfri vård på statens bekostnad;
• l) den vars egen eller vars försörjningspliktiga anhörigas ekonomiska ställning är sådan att blindhetsersättning rimligen icke bör till honom utgå.

Från rätt till blindhetsersättning må för viss tid uteslutas:

• a) den som genom grov vårdslöshet ådragit sig blindhet;
• b) den som i avsikt att erhålla blindhetsersättning avhänt sig eller undandolt inkomst eller egendom av betydelse att kunna inverka på frågan om dylik ersättning.

Utan hinder av vad i första stycket under a) stadgas äger Konungen, under förutsättning av ömsesidighet, träffa överenskommelse med främmande stat, att dess medborgare skola i avseende å tillämpningen av denna förordning likställas med svensk medborgare, som författningsenligt skall vara i riket mantalsskriven.