8 §

Råder ej tvist, huruvida skyldighet att utgiva frälseränta föreligger, bestämme Konungens befallningshavande, där ej nedan i denna paragraf annat sägs, i överensstämmelse med den av kammarkollegiet lämnade utredningen, vilka förmåner skola anses ingå i räntan.

Finner Konungens befallningshavande skälig anledning till antagande, att räntan har annat innehåll än kammarkollegiets utredning visar, åligger Konungens befallningshavande att upprätta förslag angående de förmåner, som finnas rätteligen böra ingå i räntan; och må räntan bestämmas i enlighet med det sålunda upprättade förslaget, därest parterna biträtt detsamma eller, oaktat de erhållit del av förslaget, lämnat det utan erinran samt förslaget ej heller bestritts av fordringsägare, som i 7 § avses. Vinnes i ty fall ej, enligt vad nu är sagt, enighet om räntans innehåll, skola, om icke någon av parterna det bestritt, de ränteförmåner, som utgå för år, beräknas efter medeltalet av de belopp i penningar eller persedlar, med vilka räntan utgått under de tio åren närmast före det denna lag trätt i kraft.

Har tvist yppats, huruvida skyldighet att utgiva frälseränta föreligger, eller kan i fall, som i andra stycket avses, räntan ej bestämmas i enlighet med vad i samma stycke sägs, hänvise Konungens befallningshavande sökanden att efter stämning å motparten ävensom fastighetens ägare och kända fordringsägare, som i 7 § avses, vid domstol föra talan till styrkande av räntans tillvaro eller de i räntan ingående förmånerna. Vill motparten själv stämma, stånde det honom fritt.