Lagrum · SFS 1947:174
5 §
Författningen är upphävd genom SFS 1990:686. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Investeringsfond får efter beslut enligt 4 § 1 mom. tagas i anspråk under visst beskattningsår för ändamål, varom här nedan sägs:
investeringsfond för byggnader: dels för avskrivning å byggnad, som ny-, till- eller ombyggts under beskattningsåret, med högst ett belopp motsvarande kostnaderna under beskattningsåret för ny-, till- eller ombyggnaden, dels ock för bidrag under samma år till ny-, till- eller ombyggnad av bostad eller välfärdsanläggning för arbetstagare eller förutvarande arbetstagare utan ledande ställning hos den skattskyldige eller hos honom närstående företag;
investeringsfond för inventarier: för avskrivning å maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som anskaffats under beskattningsåret eller, vad angår fartyg, anskaffats eller ombyggts under samma år, dock att beträffande ombyggnad av fartyg avskrivning må ske med högst ett belopp motsvarande kostnaderna under beskattningsåret för ombyggnaden;
investeringsfond för varulager; för nedskrivning å råvaror samt hel- och halvfabrikat med högst ett belopp, motsvarande kostnaderna under beskattningsåret för tillverkning eller anskaffning av dylika tillgångar; samt
investeringsfond för arbeten i gruva: för kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eller tillredningsarbete under beskattningsåret i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet.
Därest investeringsfond för byggnader efter beslut enligt 4 § 1 mom. fått tagas i anspåråk under flera på varandra följande beskattningsår samt ny-, till- eller ombyuggnad pågått under flera av dessa år, må den skattskyldige, under förutsättning att avdrag för kostnaderna under de tidigare åren icke redan skett under det sista året taga fonden i anspråk för avskrivning å byggnaden med högst ett belopp motsvarande de sammanlagdas byggnadskostnaderna under de ifrågavarande åren. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga om investeringsfond för inventarier, som tagits i anspråk för ny- eller ombyggnad av fartyg.
Kungl. Maj:t må, om särskilda skäl därtill föreligga, medgiva skattskyldig, som själv eller genom dotterföretag driver rörelse i utlandet, att taga investeringsfond för varulager i anspråk för kostnader, ämnade att främja avsättningen utomlands av varor som den skattskyldige här i riket tillverkar.
Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skall iakttagas att kostnad för anskaffning av begagnade inventarier icke må medräknas samt att då fråga är om inventarier eller varulager, som av den skattskyldige förvärvats från rörelseidkare med vilken han är förbunden i väsentlig ekonomisk intressegemensakp, anskaffningskostnaden må medräknas endast om tillgången tillverkats under beskattningsåret.