Lagrum · SFS 1953:666

7 §

2 kap. Resekostnadsersättning · Enligt vederbörande myndighets bestämmande, dock högst med det belopp som skulle ha utgått vid en tjänsteresa med egen bil inom Sverige

Författningen är upphävd genom SFS 1991:1754. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.

1 mom. I fråga om resgods utgår ersättning dels med skäligt belopp för transport till och från järnvägs- eller busslinjestation, hamn eller flygplats, dels ock i övrigt för transport av erforderligt handbagage med det färdmedel, som av förrättningsmannen anlitats för tjänsteresan, och eljest med billigaste trafikmedel. Förordning (1955:291).

2 mom. Ersättning utgår jämväl för utgifter för

  • a) resgodsförsäkring till skäligt belopp,
  • b) viseringsavgift för resan,
  • c) provision o.d. vid köp av erforderlig resevaluta,
  • d) kursförlust vid återväxling av främmande valuta,
  • e) erforderlig skyddsympning samt
  • f) oundgängliga telefonsamtal och telegram avseende biljett- eller rumsbeställning. Förordning (1955:291).

3 mom. I 1 och 2 mom. avsedda utgifter skola, där ej enligt 1 mom. ersättning skall utgå med skäligt belopp, så vitt möjligt vara styrkta.

Lydelse enligt SFS 1955:291 (ändringsregistret)

Återfunnen ur typografin, ej kontrollerad — riksdagens text saknar ankare här. Ingen citatknapp; kontrollera mot källan innan du citerar.

Paragrafen i sitt sammanhang

← 6 §Hela författningen8 § →