Lagrum · SFS 1957:132
6 §
Författningen är upphävd genom SFS 1988:97. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Kan part på grund av förhållanden som avses i 1 § första stycket antagas vara ur stånd att i mål eller ärende bevaka sin rätt och finnes det med hänsyn till målets eller ärendets beskaffenhet vara av synnerlig vikt för honom eller motpart eller eljest ur allmän synpunkt angeläget att handläggningen främjas, skall rätten eller domaren förordna ombud för honom. Till ombud bör förordnas advokat, om sådan finnes att tillgå. Ombud skall entledigas så snart parten finnes kunna själv eller genom ett av honom utsett ombud bevaka sin rätt.
Bestämmelserna i 12 kap. rättegångsbalken om rättegångsombud, vars behörighet avser visst mål utan begränsning med avseende å domstol eller rättegångstillfälle, skola i tillämpliga delar gälla i fråga om ombud som i första stycket sägs, dock att ombudet icke äger mottaga delgivning av stämning i brottmål.
Vad i 8 kap. 5 § rättegångsbalken är stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande uppdrag såsom ombud enligt denna paragraf.