Lagrum · SFS 1959:287

13 §

3 kap. Tjänstepensionsförmåner · statliga pensionsbestämmelser, eller

Författningen är upphävd genom SFS 1987:1060. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.

Förutsättningar för familjepensionsförmåner

1 mom. Om arbetstagaren vid sitt frånfälle var underkastad detta reglemente eller åtnjöt eller efter avgång från anställning som avses i reglementet ägde rätt att framdeles komma i åtnjutande av egenpension, föreligger rätt till familjepension för efterlevande make i äktenskap, som har ingåtts senast den dag då arbetstagaren fyllde 60 år, och för barn, som ej har fyllt 19 år.

Om arbetstagaren vid sitt frånfälle åtnjöt eller efter avgång från anställning som avses i reglementet ägde rätt att framdeles komma i åtnjutande av egenlivränta och livränteunderlaget överstiger en tolftedel av sju och en halv gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde vid ingången av året före avgångsåret, skall, där annat ej följer av 7 mom., föreligga rätt till familjelivränta för efterlevande som avses i första stycket.

Villkoret i fråga om arbetstagarens ålder vid äktenskapets ingående skall icke gälla, när maken genom äktenskapet har förlorat rätt till familjepension, som har utgått på grund av statliga pensionsbestämmelser, eller maken tidigare har varit gift med arbetstagaren, innan denne överskridit åldersgränsen. Förordning (1979:725).

2 mom. Föreskrifterna i 1 mom. om rätt till familjepensionsförmån för efterlevande make gälla även frånskild make som på grund av dom eller skriftligt avtal varit berättigad till periodiskt utgående underhållsbidrag från arbetstagaren, under förutsättning att makarna levt tillsammans minst fem år, att arbetstagarens make vid sammanlevnadens hävande fyllt 30 år och att, om ej regeringen medger annat, underhållsbidraget utgick vid tiden för arbetstagarens frånfälle. Rätt till familjepensionsförmån finnes dock endast för tid under vilken bidraget eljest skulle ha utgått.

Frånskild make har ej rätt till familjepensionsförmån under tid, då sådan rätt föreligger för frånskild make i tidigare äktenskap med arbetstagaren. Under tid då förmånsberättigad efterlevande make icke finnes, har dock ytterligare en frånskild make rätt till familjepensionsförmån.

Har frånskild make tillförsäkrats rätt till familjepensionsförmån enligt icke-statlig tjänstepensionering som avses i 7 § 1 mom. fjärde stycket, utgår sådan förmån enligt grunder som bestämmes av regeringen. Förordning (1979:725).

3 mom. har upphävts genom förordning (1975:30).

4 mom. Rätt till familjepensionsförmån upphör för efterlevande make och frånskild make vid ingående av nytt äktenskap. Kungörelse (1973:962).

5 mom. Familjepensionsförmån utgår från och med dagen efter frånfället eller, där fråga är om frånskild make, för vilken rätt till förmånen inträtt senare än vid frånfället, eller barn, som fötts efter frånfället, från och med den dag då rätten inträtt eller barnet fötts.

Familjepensionsförmån utgår till och med den dag, då en månad förflutit efter den förmånsberättigades frånfälle, eller, där rätten till förmånen upphör före frånfället, till och med den månad, under vilken rätten upphört. Kungörelse (1971:521).

6 mom. Rätt att uppbära familjepensionsförmån föreligger icke om rätt till familjepension efter den avlidne beviljats enligt pensionsreglemente för heltidssysselsatta kommunala förtroendemän och denna pensions normalbelopp är större än normalbeloppet enligt statens allmämnna tjänstepensionsreglemente. Änkling får dock uppbära familjepensionsförmån, om rätt till motsvarande förmån ej föreligger enligt det kommunala reglementet. Förordning (1975:30).

7 mom. Bestämmelserna i 11 § 5 mom. andra stycket om rätt till egenlivränta äga motsvarande tillämpning i fråga om rätt till familjelivränta. Härvid skall fråga om familjelivränta till änkling bedömas för sig. Förordning (1975:30).

8 mom. Familjepensionsförmån utgår under i övrigt stadgade förutsättningar jämväl till efterlevande efter den som under resa eller eljest blivit borta och kan antagas ha avlidit. Såsom villkor för utbetalning av dylik förmån må dock krävas förklaring på heder och samvete av efterlevande att denne saknar varje underrättelse om den bortovarande. I fråga om omyndig må sådan förklaring infordras från hans förmyndare. Finnes den bortovarande sedermera vara vid liv, skall förmånen ej vidare utgå.

Lydelse enligt SFS 1969:457 (ändringsregistret)

Återfunnen ur typografin, ej kontrollerad — riksdagens text saknar ankare här. Ingen citatknapp; kontrollera mot källan innan du citerar.

Paragrafen i sitt sammanhang

← 12 §Hela författningen14 § →