14 §

Arbetstiden skall förläggas till vardagar utom lördagar på sådan tid som har bestämts efter förhandling enligt gällande arbetstidsavtal eller, om sådant avtal inte finns, enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Förläggningen av arbetstiden skall framgå av tjänstgöringslista eller motsvarande handling.

Om arbetets art kräver det, kan arbetstid förläggas även till lördag, söndag eller helgdag. I samband därmed får en veckodag som avses i första stycket vara fri från arbete.

Vid tillämpningen av första och andra styckena likställs midsommarafton, julafton och nyårsafton med helgdag.

En anställd får åläggas att utföra arbete på annan tid än den till vilken hans arbetstid är förlagd.

Om det finns särskilda skäl och det kan ske utan extra kostnad för staten, får en anställd befrias från tjänstgöring en viss dag mot att han, utöver sin ordinarie arbetstid, utför arbete under lika lång tid någon annan dag.

Myndigheten får medge att arbete utförs i hemmet eller, om det finns särskilda skäl, på annan plats utom arbetsplatsen. Avser arbetet något annat än en sådan förrättning som måste fullgöras utomlands, får arbetet förläggas till utrikes ort endast om regeringen medger det.

Myndigheten får befria en anställd från tjänstgöring under den tid som behövs för att han skall kunna fullgöra ett allmänt uppdrag som har meddelats av regeringen eller på grund av regeringens bemyndigande.