Lagrum · SFS 1972:260

21 §

Särskilda bestämmeler om utevarodom

Författningen är upphävd genom SFS 2025:520. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.

När en ansökan som avses i 20 § andra stycket inkommit till rätten, kallar rätten den dömde att inställa sig vid förhandling inför rätten. Förhandling får inte utan den dömdes samtycke hållas förrän tjugoen dagar gått från det att den dömde personligen delgetts kallelsen.

Om den dömde uteblir från en förhandling som avses i första stycket eller om rätten av annat skäl finner att oppositionen inte kan tas upp till prövning, ska den dömdes talan avvisas. När avvisningsbeslutet har fått laga kraft tillämpas 9-16 §§.

Fråga om ansvar för en gärning som avses med en framställning om verkställighet av en utevarodom får prövas, även om åtal för gärningen enligt 2 kap. brottsbalken inte kunnat väckas i Sverige eller kunnat väckas här endast efter särskilt förordnande, och utan hinder av bestämmelserna i 35 kap. 2-6 och 10 §§ samma balk. Frågan om ansvar för gärningen enligt svensk lag ska bedömas som om motsvarande brott hade begåtts här i landet. Om en åtgärd för att väcka åtal eller förundersökning har vidtagits i den främmande staten enligt dess lag, ska åtgärden ha samma verkan som om åtgärden hade vidtagits här i landet. En sådan åtgärd får dock inte ges någon annan verkan än den har enligt lagen i den främmande staten.

Lydelse enligt SFS 2025:154 (svenskforfattningssamling.se)

Paragrafen i sitt sammanhang

← 20 §Hela författningen22 § →