Lagrum · SFS 1974:699
12 §
Bestämmelser om arvoden och patientavgifter
Författningen är upphävd genom SFS 1993:1663. Texten står kvar därför att rättspraxis hänvisar till den.
Försäkringskassan betalar genom läkarvårdsersättning skillnaden mellan å ena sidan arvode som avses i 7 § och å andra sidan den patientavgift som gäller hos sjukvårdshuvudman som sägs i 11 § fjärde stycket. Arvode som avses i 7 § åttonde stycket betalas dock helt genom läkarvårdsersättning. Om en försäkrad enligt 23 § är befriad från att erlägga de avgifter som anges i 11 §, skall försäkringskassan betala även sådan avgift genom läkarvårdsersättning.
Arvode för rådgivning enligt 8 § samt klinisk laboratorieundersökning som avses i 9 § andra stycket betalas helt genom läkarvårdsersättning. Resekostnadsersättning enligt 10 § betalas av försäkringskassan.
Arvode för sjukvård som avses i 2 § andra stycket 5 förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring betalas helt genom läkarvårdsersättning.
Läkarvårdsersättning betalas till en läkare för högst 6 000 besök som avses i 7 § första stycket grupperna 2--7 och tredje stycket under ett kalenderår. I antalet besök hos läkaren räknas in även besök som görs hos en sådan vikarie som avses i 3 § femte stycket.
Vid utbetalning av vårdersättning till mottagare som inte åberopar innehav av en F-skattesedel och inte är juridisk person minskas ersättningen med 10,3 procent. Är mottagaren vid årets ingång 65 år eller äldre minskas ersättningen med 6,5 procent. Om mottagaren visar att minst 60 procent av ersättningen motsvarar kostnader i arbetet som skall täckas med ersättningen, skall ersättningen minskas med det lägre belopp som beräknas motsvara de arbetsgivaravgifter eller den särskilda löneskatt som försäkringskassan skall betala.
Lydelse enligt SFS 1993:1002 (ändringsregistret)