1 §

Denna förordning gäller i fråga om

• 1. den som är häktad på grund av misstanke om brott eller av annan anledning,
• 2. den som har anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott,
• 3. den som har tagits in i häkte eller polisarrest för förpassning till kriminalvårdsanstalt,
• 4. den som tillfälligt har placerats i häkte med stöd av 23 § tredje stycket, 43 § första stycket tredje meningen eller 50 § tredje meningen lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,
• 5. den som med stöd av 9 § tredje stycket lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård tagits in i häkte eller polisarrest i väntan på förpassning till särskilt ungdomshem.

Förordningen gäller dessutom i fråga om den som i något annat fall än som avses i första stycket har tagits in i kriminalvårdsanstalt eller i häkte för något annat ändamål än verkställighet av påföljd för brott eller som tagits i förvar i polisarrest, om inte annat är särskilt föreskrivet. Därvid skall särskilt beaktas anledningen till intagningen och dennas varaktighet. I 17 och 20 §§ finns föreskrifter som gäller den som har tagits in på en sjukvårdsinrättning som sägs i 6 § första stycket lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.